Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående upphävande av förordningen den 19 december 1952 (nr 755) med bestämmelser om värdering av varulager vid 195b års taxering till statlig och kommunal inkomstskatt

1953-10-02 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:233, Med förslag till förordning angående upphävande av förordningen den 19 december 1952 (nr 755) med bestämmelser om värdering av varulager vid 195b års taxering till statlig och kommunal inkomstskatt

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

I

Nr 233.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående upphävande av förordningen den 19

december 1952 (nr 755) med bestämmelser om värdering

av varulager vid 195b års taxering till statlig och

kommunal inkomstskatt; given Stockholms slott den

2 oktober 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogat förslag till förordning angående upphävande av förordningen

den 19 december 1952 (nr 755) med bestämmelser om värdering

av varulager vid 1954 års taxering till statlig och kommunal inkomstskatt.

Under Hans Maj :ts

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Vid 1952 års riksdag beslöts vissa inskränkningar i rätten att nedskriva

varulager vid 1954 års inkomsttaxering. Därvid framhölls att behovet av

bestämmelserna i fråga, vilka riktade sig mot spekulativa lageruppbyggnader,

skulle framdeles omprövas.

1 förevarande proposition uttalas, att vad som förekommit hitintills under

år 1953 icke synes vara av beskaffenhet att göra ifrågavarande bestämmelser

behövliga. De föreslås därför skola upphävas.

Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 19 december

1952 (nr 755) med bestämmelser om värdering av varulager

vid 1954 års taxering till statlig och kommunal inkomstskatt.

Härigenom förordnas, att förordningen den 19 december 1952 (nr 755)

med bestämmelser om värdering av varulager vid 1954 års taxering till

statlig och kommunal inkomstskatt skall omedelbart upphöra att gälla.

1 ftihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 233.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

■Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

2 oktober 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Zetterberg, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Nordenstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om

behov av särskilda bestämmelser rörande värdering av varulager vid 195b

års inkomsttaxering, samt anför därvid följande.

Enligt kommunalskattelagens allmänna bestämmelser skall inkomst av

rörelse beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Detta innebär, att inkomsten

skall bestämmas med beaktande bland annat av den i räkenskaperna

gjorda värdesättningen av in- och utgående varulager. Denna värdesättning

skall frångås endast om särskilda omständigheter därtill föranleder.

Man har brukat kalla detta rätt till fri varulagervärdering.

Denna rätt inskränktes i viss omfattning genom förordningen den 14

december 1951 (nr 795) med tillfälliga bestämmelser om värdering av varulager

vid taxering till statlig och kommunal inkomstskatt. Dessa bestämmelser

innebar, att lagerökningar under beskattningsåren 1952 och

1953 skulle upptagas till anskaffnings- eller återanskaffningsvärdena, dock

att vissa spärregler i uppmjukande syfte därjämte skulle iakttagas.

Nyssnämnda bestämmelser tillkom som ett led i den förda ekonomiska

politiken. De antogs av riksdagen samtidigt med förordningen om investeringsavgift

och utgjorde såtillvida ett komplement till denna som dylik

avgift icke skulle uttagas vid investeringar i varulager. Genom inskränkningen

i den fria lagervärderingsrätten avsågs spekulativa lageruppbyggnader

i viss mån skola motverkas.

I proposition nr 252 till 1952 års höstriksdag anmälde jag, att utvecklingen

under sistnämnda år visat att det knappast varit erforderligt med

speciella regler mot spekulativa lagerökningar. Konjunkturavmattningen

hade föranlett företagen att i görligaste mån söka förhindra en ansvällning

av lagren. Inskränkningen i den fria varulagervärderingen syntes endast i

mindre mån ha varit av betydelse därvidlag. Jag framhöll vidare bland

annat, att samtidigt som utvecklingen sålunda karakteriserats av spontana

strävanden från företagens sida att nedbringa lagren, avsättningssvårigheter

verkat i riktning mot lagerökning. Detta gällde särskilt skogsindustrien

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

3

men även andra branscher. Det skulle — utifrån de motiv som låg till

grund för lagstiftningen — te sig obilligt att för beskattningsåret 1952

bibehålla inskränkningen i rätten till fri lagervärdering beträffande de företag,

som genom att uppehålla driften bevarat sysselsättningsmöjligheterna

för den anställda personalen. De tillfälliga varulagervärderingsbestämmelserna

riktade sig icke mot dylika lagerökningar, som knappast kunde betecknas

som spekulativa.

Av skäl som nu återgivits föreslogs i nyssnämnda proposition att de tillfälliga

varulagervärderingsbestämmelserna icke skulle gälla för beskattningsåret

1952. Beträffande vilka regler som borde gälla för beskattningsåret

1953 anfördes samtidigt följande.

Jag har redan tidigare framhållit, att det för dagen tillgängliga materialet

för en konjunkturbedömning närmast tyder på en stabilisering av det

ekonomiska livet. I varje fall synes några påtagliga tendenser till en lagerökning,

betingad av inflationistiska förväntningar, icke finnas. Det torde

under dessa omständigheter saknas anledning att ingripa med åtgärder i

speciellt syfte att motverka lagerökningar. Erfarenheterna från efterkrigsåren

med dess snabba kastningar mellan skiftande konjunkturlägen talar

dock för att en viss beredskap upprätthålles i fråga om möjligheterna till

ingripanden på detta område, så att nya tendenser till inflationistiska lagerdispositioner

snabbt kan bekämpas. Med hänsyn härtill anser jag mig böra

förorda att bestämmelserna i 1951 års förordning om varulagervärdering i

huvudsak får kvarstå i vad avser beskattningsåret 1953. Den författningsmässiga

regleringen av frågan synes av vissa tekniska skäl lämpligast böra

genomföras på så sätt att 1951 års förordning om varulagervärdering helt

upphäves samtidigt med att en ny förordning antages avseende beskattningsåret

1953. En sådan förordning bör taga sikte på lagerökningar från

utgången av beskattningsåret 1952 till utgången av beskattningsåret 1953.

I övrigt synes bestämmelserna böra utformas i huvudsaklig överensstämmelse

med bestämmelserna i 1951 års förordning.

Jag vill än en gång understryka, att en förordning om begränsning i

rätten till fri varulagervärdering för beskattningsåret 1953 bör tillämpas

allenast därest utvecklingen visar, att detta är betingat av konjunkturpolitiska

skäl. Eftersom det är önskvärt att redan nu förelägga riksdagen förslag

till sådan förordning, vill jag framhålla, att jag vid den framtida tidpunkt,

då utvecklingen under år 1953 kan med större säkerhet bedömas,

kommer att överväga huruvida det kan befinnas obehövligt med särskilda

åtgärder mot spekulativa lagerökningar. Skulle övervägandet leda härtill

kommer jag att förorda att riksdagen förelägges förslag till förordningens

upphävande.

Riksdagen godtog vad som sålunda föreslogs. Därefter utfärdades den

19 december 1952 dels en förordning, nr 754, om upphävande av 1951 års

varulagervärderingsförordning och dels en förordning, nr 755, om varulagervärderingen

vid 1954 års inkomsttaxering.

Ytterligare får jag erinra om vad jag uttalade i den senaste finansplanen

och i proposition nr 227/1953 angående komplettering av riksstatsförslaget

för budgetåret 1953/54, in. m., nämligen att begränsningen av rätten

till fri lagervärdering borde tillämpas allenast därest utvecklingen visade

att detta vore betingat av konjunkturpolitiska skäl. Jag framhöll tillika, att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

jag vid den framtida tidpunkt, då utvecklingen under år 1953 kunde med

större säkerhet bedömas, ämnade överväga huruvida det kunde befinnas

obehövligt med särskilda åtgärder mot spekulativa lagerökningar. Min avsikt

vore därför att om det vid tiden för riksdagens höstsession visat sig att

tendenser till spekulativ lagerhållning ej förekommit, föreslå att ifrågavarande

bestämmelser skulle upphävas jämväl för år 1953.

I enlighet med i det föregående återgivna uttalanden får jag nu ånyo

upptaga frågan om särskilda varulagervärderingsbestämmelser bör gälla

vid 1954 års taxering. Min avsikt är icke att i förevarande sammanhang

lämna någon närmare redogörelse för det för dagen rådande ekonomiska

läget i olika hänseenden utan jag vill endast konstatera, att, såvitt kunnat

bedömas, några spekulativa lageruppbyggnader av det slag, mot vilka lagervärderingsbestämmelserna

riktade sig, icke förekommit. Härav följer då

att något behov av en tillämpning av dessa bestämmelser vid 1954 års taxering

icke kan ur angivna synpunkt anses föreligga. Jag vill därför förorda,

att riksdagen underställes förslag till upphävande av bestämmelserna i

fråga.

Beträffande den statsfinansiella innebörden av att kommunalskattelagens

regler om varulagervärdering skall tillämpas vid nästföljande års taxering

kan annat icke sägas, än att ett visst bortfall av skatteunderlag, som ej låter

sig närmare beräknas, kommer att inträda.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till förordning angående upphävande av förordningen

den 19 december 1952 (nr 755) med bestämmelser om värdering av varulager

vid 195''r års taxering till statlig och kommunal inkomstskatt.

Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda författningsförslag

måtte genom proposition föreläggas innevarande års riksdag

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Harald Håggquist.

637700 Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:395 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ändring av 17 kap. 9 § handelsbalken. a1 i texten
  2. BevU 1953:60 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående upphävande av förordningen den 19 december 1952 s. 1 i texten