Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i epidemilagen den 19 juni 1919 (nr M3)

14 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 10 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:25, Med förslag till lag om ändring i epidemilagen den 19 juni 1919 (nr M3)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 25.

1

Nr 25.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i epidemilagen den 19 juni 1919 (nr M3);

given Stockholms slott den 30 december 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i epidemilagen den 19

juni 1919 (nr 443).

GUSTAF ADOLF.

Gunnar Hedlund.

Propositionens innehåll.

1 propositionen föreslås, att epidemilagens förteckning över sjukdomar,

som skall vara föremål för särskilda åtgärder, kompletteras med återfallsfeber,

sömnsjuka, undulantfeber och Weils sjukdom, för vilka motsvarande

bestämmelser redan nu gäller enligt särskilda kungörelser, samt

med gula febern, mjältbrand och papegojsjuka. Vidare föreslås, att de nuvarande

reglerna om åliggande för läkare att anmäla inträffade fall av

epidemiska sjukdomar till hälsovårdsnämnd utmönstras ur lagen. Meningen

är att i administrativ väg en författning skall utfärdas, som reglerar

läkares skyldighet att rapportera sådana sjukdomar.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 25.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nv 25.

Förslag

till

Lag

om ändring i epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443).

Härigenom förordnas, dels att 2 § 3 mom. epidemilagen den 19 juni 19191

skall upphöra att gälla, dels att 2 § 1 och 6 mom. samt 28 § samma lag

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att till 2 §

samma lag skall fogas ett nytt moment, betecknat 7 mom., av nedan angivna

lydelse.

(Nuvarande lydelse)

2 §•

1 mom. Har inom ett hushåll inträffat

sjukdomsfall, som giver anledning

antaga, att pest, kolera,

smittkoppor, fläckfeber, nervfeber,

paratyfus, scharlalcansfeber, difteri,

akut barnförlamning, smittsam

hjärnfeber eller rödsot föreligger,

åligger det hushållsföreståndaren

att, såvida han ej tillkallat läkare,

ofördröj ligen anmäla sjukdomsfallet

hos vederbörande tjänsteläkare eller

ock därom underrätta i stad hälsovårdsnämnden

och på landet hälsovårdsnämndens

ordförande eller någon

av hälsovårdsnämndens ledamöter

eller landsfiskalen i orten eller

pastor i församlingen.

I anmälan------— för ii

6 mom. Har inom ett hushåll inträffat

sjukdomsfall, som giver anledning

antaga, att spetälska föreligger,

åligger det hushållsförestånda
-

(Föreslagen lydelse)

2 §.

1 mom. Har inom ett hushåll inträffat

sjukdomsfall, som giver anledning

antaga, att pest, kolera,

smittkoppor, fläckfeber, återfallsfeber,

gula febern, nervfeber, paratyfus,

scharlakansfeber, difteri, akut

barnförlamning, epidemisk hjärnhinneinflammation,

rödsot, sömnsjuka,

undulantfeber, Weils sjukdom,

mjältbrand eller papegojsjuka

(psittakos) föreligger, åligger det

hushållsföreståndaren att, såvida han

ej tillkallat läkare, ofördröjligen anmäla

sjukdomsfallet hos vederbörande

tjänsteläkare eller ock därom underrätta

i stad hälsovårdsnämnden

och på landet hälsovårdsnämndens

ordförande eller någon av hälsovårdsnämndens

ledamöter eller

landsfiskalen i orten eller pastor i

församlingen,

sj uknandet.

6 mom. Har inom ett hushåll inträffat

sjukdomsfall, som giver anledning

antaga, att spetälska föreligger,

åligger det hushållsförestånda
-

1 Senaste lydelse av 28 §, se SFS 1948: 457.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungi. Maj:ts proposition nr 25.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ren att därom göra anmälan till ren att därom göra anmälan till

hälsovårdsnämnden. Läkare, som hälsovårdsnämnden.

iakttagit dylikt sjukdomsfall, är ock

pliktig att göra sådan anmälan, som

nu år sagd.

Har anmälan---—--lämplig läkare.

7 mom. Konungen meddelar erforderliga

föreskrifter om skyldighet

för läkare att anmäla inträffade fall

av smittsamma sjukdomar.

28 §.

Underlåter hushållsföreståndare ----- med dagsböter.

Lag samma vare om läkare för- Lag samma vare om läkare försummar

att iakttaga vad honom en- summar att iakttaga vad honom enligt

2 § 3 eller 6 mom. eller 4 § 2 mom. ligt 4 § 2 mom. åligger,

åligger.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1953.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

30 december 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, anmäler fråga om

ändringar i bestämmelserna om läkares rapportering av epidemiska sjukdomar

m. in. samt anför.

Inledning.

I epidemilagen och några i anslutning därtill utfärdade författningar

samt i allmänna läkarinstruktionen finns bestämmelser om rapportering

av vissa smittsamma sjukdomar. Förutom anmälan från den sjukes närstående

behandlas läkarnas åligganden i detta avseende. Då dessa bestämmelser

ur olika synpunkter icke ansågs tillfredsställande gjordes inom

medicinalstyrelsen eu utredning, vars resultat redovisades i en promemoria

år 1949. Häröver infordrades yttranden från försvarets sjukvårdsstyrelse,

samtliga förste provinsialläkare och ett antal stadsläkare. Medicinalstyrelsen

har därefter i skrivelse till Kungl. Maj :t den 22 oktober 1951

föreslagit, att gällande bestämmelser om insamling och bearbetning av

epidemiologiska uppgifter skulle revideras. Enligt förslaget skulle vidare

bestämmelserna om läkares anmälningsskyldighet överföras från epidemilagen

till en särskild anmälningskungörelse, som jämväl skulle innehålla

föreskrifter om registrering av s. k. bacillbärare. I anslutning till dessa

förslag förordade medicinalstyrelsen vissa andra jämkningar i epidemilagen.

Yttranden över skrivelsen har efter remiss avgivits av försvarets sjukvårdsstyrelse,

statskontoret, statistiska centralbyrån, Svenska läkaresällskapet,

Sveriges läkarförbund, Förste provinsialläkarnas förening, styrelsen

för Svenska provinsialläkarföreningen samt Svenska stadsläkarföreningen.

Förslaget till ändringar i epidemilagen har härvid i huvudsak tillstyrkts

eller lämnats utan erinran.

För egen del har jag intet att invända mot att bestämmelserna om

läkares rapporteringsskyldighet överföres från epidemilagen till en sär
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj:ts proposition nr 25.

.)

skild kungörelse som upptager även föreskrifter härom, avsedda att ersätta

bestämmelser i andra författningar. I samband härmed torde även

vissa andra jämkningar i epidemilagen få övervägas. Jag anhåller nu att

få närmare redogöra för detta lagstiftningsärende.

Gällande bestämmelser.

Enligt 2 § 1 mom. epidemilagen föreligger anmälningsplikt vid varje

sjukdomsfall av pest, kolera, smittkoppor, fläckfeber, nervfeber, paratyfus,

scharlakansfeber, difteri, akut barnförlamning, smittsam hjärnfeber och

rödsot.

Med stöd av 24 § epidemilagen har Kungl. Maj :t förordnat, att vad i

lagen är stadgat angående sådan sjukdom, som omförmäles i 2 § 1 mom.

samma lag skall äga tillämpning även på återfallsfeber, sömnsjuka, undulantfeber

och Weils sjukdom (SFS 296/1920, 36/1923, 180/1928 och

595/1935).

Genom särskilda cirkulär har medicinalstyrelsen föreskrivit att vid varje

fall av epidemisk gulsot, epidemisk dyspepsi hos späda barn och under

vissa förutsättningar vid fall av infektiös meningo-encefalit (smittosam

inflammation i hjärna och hjärnhinna) anmälan skall göras om sjukdomsfallet

på sätt är stadgat om anmälan av sjukdomsfall, varå epidemilagen

äger tillämpning. I samma ordning har viss anmälningsskyldighet även

föreskrivits beträffande sjukdomarna malaria, tularemi och rots.

Uppräkningen av sjukdomar i 2 § 1 mom. epidemilagen ligger till grund

för olika bestämmelser i samma lag. Personer som lider av någon av dessa

sjukdomar kan sålunda tvångsvis intagas på sjukhus. Vid misstanke om

sådant sjukdomsfall är vederbörande skyldig att på anmodan av hälsovårdsnämnd

underkasta sig observation och isolering. I stället har de sjuka

rätt till kostnadsfri vård på allmän sal på epidemisjukhus eller annan för

epidemivård avsedd sjukvårdsinrättning.

I delta sammanhang är särskilt bestämmelserna om anmälningsskyldighet

för de i 2 § 1 mom. epidemilagen uppräknade sjukdomarna aktuella.

Sådan skyldighet åvilar jämlikt 3 mom. i samma paragraf varje läkare,

som hos någon, vilken han undersöker eller behandlar, iakttager sådan

sjukdom, dock under förutsättning att sjukdomen veterligen icke förut

blivit iakttagen av annan läkare. Anmälan skall göras skriftligen till hälsovårdsnämnden

i orten enligt av medicinalstyrelsen fastställt formulär och

skall innehålla uppgift om sjukdomens art, den insjuknades namn, ålder

och bostad, dagen för insjuknandet, vad om sjukdomens orsak kunnat

utrönas samt de åtgärder, som blivit vidtagna. Enligt § 59 mom. 6:o allmänna

läkarinstruktionen den 19 december 1930 (nr 442) skall varje

läkare dessutom, då fall av sjukdom, varå epidemilagen äger tillämpning,

opaginerad Kontrollera mot PDF

0 Kungl. Maj ris proposition nr 25.

kommer under hans behandling eller av honom iakttages, beträffande sjukdomsfall

å landet, där ej köpings- eller municipalläkare finnes, eller i stad,

där stadsläkare ej finnes, till vederbörande provinsial- eller extra provinsialläkare

samma dag eller senast följande dag insända anmälan enligt

av medicinalstyrelsen fastställt formulär.

Enligt 2 § 6 mom. epidemilagen är läkare pliktig att anmäla fall av

spetälska till hälsovårdsnämnden.

Medicinalstyrelsen har i sin skrivelse redogjort för ett flertal andra i

administrativ ordning meddelade bestämmelser om särskild anmälningsskyldighet.

Om primärmaterialets vidare bearbetning anför medicinalstyrelsen bl. a.

Först genom att sammanställa uppgifterna från de enskilda läkarna kan

det epidemiologiska läget överblickas. Sådana sammanställningar göres enligt

27 § 5 mom. allmänna läkarinstruktionen av tjänsteläkarna i respektive

distrikt den 1 och 16 i varje månad. Sammanställningen omfattar

endast antalet fall av de anmälningsplikt^ sjukdomar, varom anmälan

inkommit under den senast förflutna halva månaden. I samband därmed

lämnar tjänsteläkaren enligt bestämmande av medicinalstyrelsen en på

uppskattning byggd uppgift om antalet fall av influensa epidemien, mässling,

påssjuka, vattenkoppor och kikhosta inom hans distrikt under

samma tid.

Sammanställningen översändes till förste provinsialläkaren i länet, som

jämlikt § 10 mom. 3 allmänna läkarinstruktionen upprättar ett sammandrag

för länet. 1 detta redovisas antalet fall för envar av de ovannämnda

sjukdomarna, fördelade på de olika läkardistrikten.------— Någon för
delning

av sjukdomsfallen på olika kön, åldersgrupper o. s. v. sker däremot

icke. Sammandragen insänds därefter till medicinalstyrelsen, dit de

anländer två till åtta dagar efter halvmånadens slut. De med förste provinsialläkarna

jämställda förste stadsläkarna i Stockholm, Göteborg och

Malmö, Norrköping och Hälsingborg översänder sina uppgifter i samma

ordning.

Med ledning av dessa sammandrag sammanställer medicinalstyrelsen

uppgifterna för hela riket. Halvmånadsstatistiken för riket föreligger i

allmänhet i tryck två å tre veckor efter den ifrågavarande 15-dagarsperiodens

slut. Den utsändes till samtliga förste provinsialläkare och med dem

jämställda förste stadsläkare, civila och militära centrala myndigheter,

samtliga svenska beskickningar, tidningarnas telegrambyrå, tidningar i

Stockholm, Medicinalstyrelsen i Helsingfors, Sundhedsstyrelsen i Köpenhamn

och Helsedirektoratet i Oslo, Världshälsovårdsorganisationen (WHO)

m. fl. Den publiceras även fortlöpande i Svenska läkartidningen, varigenom

den blir tillgänglig för flertalet svenska läkare.

På senare år har medicinalstyrelsen dessutom med ledning av halvmånadsstatistiken

utfärdat en kommuniké i början av varje år, där de

smittsamma sjukdomarnas frekvens under det gångna året preliminärt

redovisats.

Efter en redogörelse för vissa bestämmelser om tätare rapportering under

åren 1940—1947 övergår medicinalstyrelsen i skrivelsen till hälsovårdsnämndernas

rapporteringsskyldighet och anför i huvudsak. Hälsovårdsnämnd i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 25.

stad och därmed likställt samhälle skall jämlikt 6 § 1 mom. hälsovårdsstadgan

årligen avgiva berättelse över sin verksamhet till medicinalstyrelsen.

I berättelsen, som lämnas enligt ett av medicinalstyrelsen fastställt

formulär, redovisas bland annat antalet fall av olika smittsjukdomar, som

inträffat inom hälsovårdsoinrådet under året. Beträffande epidemilagssjukdomarna

torde i allmänhet de individuella anmälningarna från läkarna

läggas till grund för redogörelsen, men korrigering brukar ske med ledning

av senare erhållna uppgifter från epidemisjukhusen. Beträffande de övriga

akuta smittsjukdomarna, för vilka anmälningsskyldighet för läkarna icke

föreligger, är uppgifterna i årsberättelsen givetvis mycket osäkrare. Hälsovårdsnämnd

i annan ort skall jämlikt 41 § i stadgan insända årsberättelse

till provinsialläkaren eller extra provinsialläkaren före den 1 februari varje

år. Dessa skall enligt §§ 39 respektive 42 allmänna läkarinstruktionen

avgiva årsberättelser, som insändes till förste provinsialläkaren före den

1 april och av honom vidarebefordras till medicinalstyrelsen.

Medicinalstyrelsens förslag.

I sin inledningsvis omnämnda skrivelse av den 22 oktober 1951 har

medicinalstyrelsen förordat dels en väsentlig omläggning av systemet för

rapportering av epidemiska sjukdomar och vissa ändringar i fråga om

vilka sjukdomar som skall anmälas, dels ändrade regler om materialets

statistiska bearbetning. Styrelsen har vidare föreslagit, att den grundläggande

uppräkningen av epidemiska sjukdomar i 2 § 1 mom. epidemilagen

kompletteras och jämkas på några punkter.

I sistnämnda hänseende innebär förslaget, att de på grund av föreskrifter

i administrativ väg med epidemilagssjukdomarna jämställda sjukdomarna

återfallsfeber, sömnsjuka, undulantfeber och Weils sjukdom överföres till

epidemilagen samt att de internationellt uppmärksammade sjukdomarna

gula febern, mjältbrand och papegojsjuka (psittakos) upptages där. Medicinalstyrelsen

åberopar i fråga om dessa sju sjukdomar en utredning av

medicinalrådet Rolf Bergman och föreståndaren för statens bakteriologiska

laboratorium professor Gunnar Olin. Sammanfattningsvis framgår av denna

utredning, att sjukdomarna i fråga är svåra infektionssjukdomar, som

bekämpas bl. a. genom isolering av de sjuka lämpligen på epidemivårdanstalt.

Antalet fall i vårt land är visserligen icke så stort. Weils sjukdom

och papegojsjukan är sällsynta. Återfallsfeber och gula febern förekommer

icke för närvarande, men risk finnes för att sjukdomarna kan uppträda

här. Ur beredskapssynpunkt är det därför enligt utredningen av

värde att även de upptagas i epidemilagen. — Medicinalstyrelsen framhåller,

att Kungl. Maj :t visserligen med stöd av 24 § epidemilagen kan

förordna, att vad i denna lag stadgas skall äga tillämpning på viss sjuk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 25.

dom, men att det av redaktionella och praktiska skäl vore lämpligt att nu

ifrågavarande sjukdomar upptages i 2 § 1 mom. epidemilagen.

Även i annat hänseende är enligt medicinalstyrelsen en ändring av detta

stadgande påkallad. Beteckningen »smittsam hjärnfeber» bör nämligen

utbytas mot epidemisk hjärnhinneinflammation, som ger ett betydligt

bättre uttryck för sjukdomens natur. Styrelsen framhåller, att den hittills

brukade beteckningen snarare för tanken på andra sjukdomstillstånd,

encefaliter, som noga borde skiljas från den epidemiska hjärnhinneinflammationen.

Beträffande nuvarande ordning för rapportering av epidemiska sjukdomar

och det sätt, varpå primärmaterialet bearbetas, uttalar medicinalstyrelsen

att systemet i flera avseenden är föråldrat och bristfälligt och

icke ger de epidemibekämpande myndigheterna erforderliga upplysningar.

En genomgripande reformering därav är påkallad. I detta syfte förordar

medicinalstyrelsen att de bestämmelser i 2 § epidemilagen, som innehåller

föreskrifter om läkares skyldighet att anmäla vissa fall av smittsam sjukdom

till hälsovårdsnämnden i orten, skall upphöra att gälla och att i stället

1 ett nytt mom. i samma paragraf stadgas att läkare, som iakttager sådan

sjukdom, skall vara skyldig att därom göra anmälan till hälsovårdsnämnden

i de fall och i den ordning Konungen bestämmer. 1 anslutning härtill

föreslås, att den i 28 § upptagna straffbestämmelsen för överträdelse av

2 § 3 och 6 mom. upphäves. Bestämmelser om skyldighet för läkare att

anmäla smittsamma sjukdomar och om påföljd för försummelse därutinnan

avses skola meddelas av Kungl. Maj :t i administrativ ordning.

Medicinalstyrelsen har lagt fram förslag till kungörelse om anmälan rörande

vissa epidemiskt uppträdande sjukdomar. Denna kungörelse upptager

samtliga de bestämmelser om läkares anmälningsskyldighet av ifrågavarande

sjukdomar, som medicinalstyrelsen anser erforderliga, samt dessutom

vissa föreskrifter om registrering och kontroll av s. k. bacillbärare.

I fråga om anmälningspliktens närmare utformning yttrar medicinalstyrelsen,

att vissa sjukdomar individuellt och successivt bör anmälas och

att detta i första hand bör gälla de i epidemilagen särskilt reglerade sjukdomarna.

Men då sådan sjukdom uppträder i mycket stort antal fall och

dessa prövas vara av lindrig karaktär, vilket kan förekomma exempelvis

då det gäller rödsot, bör medicinalstyrelsen kunna giva tillfällig dispens

från anmälningsskyldighet. Motsvarande anmälningsplikt bör gälla för

vissa sjukdomar, för vilka sådan skyldighet redan nu särskilt föreskrivits

av medicinalstyrelsen.

Den nu avsedda skyldigheten att anmäla vissa sjukdomsfall bör enligt

medicinalstyrelsen med hänsyn till kravet på korrekta diagnoser läggas

på läkaren vid den epidemivårdanstalt, där den sjuke intagits, eller, om

han vårdas i hemmet, på den först iakttagande läkaren. Anmälan skall

göras så snart säker diagnos ställts och innehålla erforderliga uppgifter

opaginerad Kontrollera mot PDF

S)

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

om den sjuke och hans förhållanden samt om den sannolika smittkällan

och smittvägen. I fortsättningen framhåller medicinalstyrelsen, att de insamlade

primäruppgifterna skall tjäna två skilda ändamål. De skall dels

ge de lokala hälsovårdsmyndigheterna (hälsovårdsnämnder och tjänsteläkare)

erforderliga uppgifter för det praktiska smittbekämpandet, dels

ock bilda grundval för epidemistatistiken i och för kontroll och vetenskaplig

bearbetning. Epidemistatistiken bör bearbetas av medicinalstyrelsens

statistiska avdelning. Uppgifterna bör därför avlämnas i två exemplar,

av vilka det ena insändes till tjänsteläkaren i distriktet, vilken efter granskning

och eventuell komplettering översänder det till hälsovårdsnämnden.

Det andra sändes till förste provinsialläkaren, som behöver få skyndsam

kännedom om det epidemiologiska läget och som efter att ha tagit del av

anmälan omedelbart vidarebefordrar den till medicinalstyrelsen. 1 stad,

som ej tillhör förste provinsialläkares tjänstgöringsområde, sändes detta

exemplar direkt till medicinalstyrelsen.

Om den statistiska bearbetningen inom medicinalstyrelsen av de inkomna

anmälningarna framhåller styrelsen bl. a., att sjukdomarna bör redovisas

efter läkardistrikt och liksom nu publiceras halvmånadsvis. Sammanställningarna

torde kunna distribueras senast en vecka efter den avsedda tidsperiodens

slut. Då såväl tjänsteläkarne i de primära distrikten som förste

provinsialläkarne har stort intresse av att få kännedom om vad som hänt

i epidemiologiskt hänseende i angränsande områden, bör sammanställningarna

utsändas till samtliga tjänsteläkare. Härutöver avser medicinalstyrelsen

att så snart ske kan efter utgången av ett kalenderår utgiva en epidemiologisk-statistisk

redogörelse i sina årsberättelser. Med tillgång till korrekta,

detaljerade halvmånads- och årssammanställningar för läkardistrikten torde

en särskild epidemistatistik i hälsovårdsnämndernas årsberättelser bli överflödig.

Den centralisering till medicinalstyrelsen av epidemistatistikens bearbetning,

som sålunda föreslås, leder till en ökad arbetsbelastning på medicinalstyrelsens

statistiska avdelning, vilket enligt skrivelsen medför behov av

viss personalförstärkning.

Överdirektören Björkquist och byråchefen Rahm har i medicinalstyrelsen

varit av skiljaktig mening beträffande sammanställningen av primärmaterialet.

De ansåg att det icke förelåg tillräckliga skäl för att låta primäruppgifterna

ingå till medicinalstyrelsen och sammanställas där. Att dag

för dag granska de inkomna anmälningarna med hänsyn till behovet av

skyddsåtgärder in. in. torde enligt deras mening bli en alltför stor uppgift

för ett centralt ämbetsverk. Den centrala hälsovårdsmyndigheten borde

endast ha rådgivande och allmänt övervakande uppgifter. Statistiken torde

liksom hittills kunna uppgöras av varje tjänsteläkare för sitt distrikt och

av varje förste provinsialläkare för sitt län, medan medicinalstyrelsen på

grundval härav hade att göra rikssammanställningen. Däremot syntes det

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

K ungt. Maj:ts proposition nr 25.

vara ett framsteg, att förste provinsialläkarna skulle få ena exemplaret av

primäranmälningarna. Därigenom skulle de nämligen få möjlighet att mera

detaljerat följa och övervaka den epidemiologiska situationen inom länet.

Medicinalstyrelsen föreslår vidare, att ett förenklat anmälningsförfarande

skapas för vissa andra epidemiska sjukdomar, vilkas utbredning

och skadeverkningar det med hänsyn till deras betydelse för folkhälsan

kan vara av intresse att följa. Sådan anmälan skulle göras av varje läkare

månadsvis till vederbörande förste provinsialläkare, som skulle vidarebefordra

den till medicinalstyrelsen, och innefatta uppgift om antalet behandlade

fall. Styrelsen föreslår, att dylik anmälningsskyldighet föreskrives

beträffande sådana smittsamma sjukdomar, som medicinalstyrelsen

bestämmer. För närvarande anser styrelsen skyldigheten böra gälla kikhosta,

påssjuka, mässling och epidemisk influensa.

Remissyttrandena.

I remissvaren betecknas de nuvarande reglerna om rapportering av epidemiska

sjukdomar allmänt såsom svåröverskådliga och i behov av revision.

De föreslagna ändringarna i epidemilagen har i stort sett tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. Även i övrigt ansluter sig remissinstanserna i

huvudsakliga delar till medicinalstyrelsen. Den av överdirektören Björkquist

och byråchefen Rahm anförda skiljaktiga meningen biträdes dock

av flera remissorgan.

Av de synpunkter, som framförts under remissbehandlingen, synes följande

böra redovisas här.

Förslaget att föra in gula febern, mjältbrand och papegojsjuka under

epidemilagen anses lämpligt och övriga ändringar i 2 § 1 mom. nämnda

lag tillstyrks eller lämnas utan erinran. I samband härmed ifrågasätter

emellertid styrelsen för Svenska provinsialläkarföreningen om scharlakansfeber

alltjämt bör vara underkastad samma anmälningsplikt som de i

detta moment särskilt uppräknade sjukdomarna. Om ändring härutinnan

ej kan ske annat än genom att scharlakansfeber uteslutes ur uppräkningen,

önskar föreningen att lagen jämkas i enlighet härmed. Det anföres, att anmälningsförfarandet

bör förenklas beträffande denna sjukdom, som efter

upptäckten av nya läkemedel i allt större utsträckning behandlas i hemmen.

För provinsialläkarna skulle, om medicinalstyrelsens förslag godtoges,

scharlakansfeberfallen medföra skyldighet att avgiva rapport dels enligt

de nya reglerna och dels enligt de särskilda bestämmelser som gäller om

skyldighet att rapportera tjänsteresor för epidemivård. Sistnämnda skyldighet

borde i vilket fall som helst avskaffas såsom onyttig och särskilt

betungande.

De hörda myndigheterna och organisationerna tillstyrker även förslaget

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 25.

att upphäva bestämmelserna i epidemilagen om läkares anmälningsplikt

och reglera denna skyldighet i administrativ ordning. Värdet av att reglerna

om anmälningsförfarandet sammanföres i en författning understrykes.

Av intresse för bedömandet av frågan om anmälningsskyldighetens närmare

utformning är vissa uttalanden av de hörda läkarorganisationerna.

Det framhålles att medicinalstyrelsens och förste provinsialläkarnas intresse

av att snabbt få kännedom om inträffade fall av smittsamma sjukdomar

icke får överskattas, då ansvaret för det direkta smittbekämpandet åvilar

och måste åvila tjänsteläkarna och de praktiserande läkarna på arbetsfältet;

skulle en svårare epidemi bryta ut torde tjänsteläkarna f. ö. icke

försumma att, oavsett vad som finnes stadgat om anmälningsskyldighet,

informera medicinalstyrelsen och förste provinsialläkarna om läget.

Ett par av organisationerna framhåller vidare, att ett formellt rapportsystem

icke är en förutsättning för att tjänsteläkarna skall få kännedom

om det epidemiska läget i granndistrikt. Tillräckliga upplysningar därom

får de i regel under hand genom personlig kontakt och genom pressen.

Det kan vidare anmärkas, att förste provinsialläkarnas förening och

Sveriges läkarförbund anser den föreslagna nya ordningen med mer specificerade

uppgifter medföra en av förhållandena icke påkallad ökning av

läkarnas arbetsbörda; de praktiska fördelarna av den mer ingående statistiska

bearbetningeu av materialet torde enligt förbundet icke uppväga

nackdelarna av det mer komplicerade anmälningsförfarandet och kostnaderna

för den omfattande centrala bearbetningen.

Försvarets sjukvårdsstyrelse framhåller, att den föreslagna ordningen

väl låter sig utbyggas och infogas i det militära systemet. Sjukvårdsstyrelsen

ifrågasätter dock om icke uppgifterna vore för vidlyftiga och skulle

medföra ett betungande skrivarbete för vederbörande läkare.

Förslaget om vilka sjukdomar som skall rapporteras individuellt har

icke kritiserats i vidare mån än att som nämnts styrelsen för Svenska

provinsialläkarföreningen anser scharlakansfeber icke böra anmälas i denna

ordning. Omfattningen av rapporteringen av andra smittsamma sjukdomar

än epidemilagssjukdomarna (t. ex. kikhosta) bör enligt förste provinsialläkarnas

förening bestämmas av Kungl. Maj :t och icke av medicinalstyrelsen.

Föreningen anser i likhet med läkarförbundet den nuvarande rapporteringen

halvmånadsvis av dylika sjukdomar genom tjänsteläkarna vara

tillräcklig. Svenska läkaresällskapet understryker värdet av att samtliga

praktiserande läkare rapporterar även dessa sjukdomar och förordar, att

detta sker direkt till medicinalstyrelsen.

Medicinalstyrelsens förslag att anmälningsskyldigheten i fråga om fall

som remitteras till epidemisjukhus skall fullgöras av epidemisjukhusläkaren

accepteras av flertalet remissinstanser såsom en god lösning. Från

läkarhåll framhålles dock att den nuvarande ordningen med rapporteringsskyldighet

för läkare i öppen vård icke medfört några egentliga olägenheter.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

Förste provinsialläkarnas förening anser det vara en inkonsekvens att epidemisjukhusfallen

anmäles sedan diagnosen blivit fullt klar under det att

övriga fall skall rapporteras av den först iakttagande läkaren.

Att den grundläggande statistiska bearbetningen av materialet skulle

göras av medicinalstyrelsen anses av Svenska stadsläkarföreningen icke

vara till nytta för det aktiva epidemibekämpandet. Statistiken skulle kunna

göras färdig lika fort och bli lika tillfredsställande om den nuvarande

ordningen i huvudsak bibehölles. Det skulle därjämte bli mindre kostsamt

för statsverket. Föreningen delar den av överdirektören Björkquist och

byråchefen Rahm inom medicinalstyrelsen anförda skiljaktiga meningen.

Samma uppfattning bar statskontoret, förste provinsialläkarnas förening

samt i princip läkarförbundet och styrelsen för Svenska provinsialläkarföreningen.

Departementschefen.

Epidemilagen åsyftar att möjliggöra ett effektivt bekämpande av smittsamma

sjukdomar. Vissa sådana sjukdomar skall enligt lagen föranleda

särskilda åtgärder. 1 2 § 1 mom. nämnes pest, kolera, smittkoppor, fläckfeber,

nervfeber, paratyfus, scbarlakansfeber, difteri, akut barnförlamning,

smittsam hjärnfeber och rödsot. Om det inträffar sjukdomsfall, som ger

anledning antaga förekomsten av sådan sjukdom, skall det ofördröj ligen

bringas till myndigheternas kännedom. Det tillses då, att den sjuke undersökes

av läkare, vilket han icke kan undandraga sig, och att han, om förhållandena

ger anledning därtill, intages på epidemisjukhus eller annan

för epidemivård avsedd sjukvårdsinrättning. Sjukvården är på allmän sal

kostnadsfri för den sjuke. Den, som utan att vara sjuk, av läkare misstänkes

föra smitta av sådan sjukdom, kan av hälsovårdsnämnd underkastas

observation och isolering. Hälsovårdsnämnd skall i förekommande fall ombesörja

smittrening. Nämnden kan förbjuda att en bostadslägenhet, där

sjukdomsfall inträffat, under viss tid begagnas. Även i övrigt gäller särskilda

regler vid fall av dessa sjukdomar.

Konungen äger enligt 24 § epidemilagen förordna att vad i lagen är

stadgat angående de i 2 § 1 mom. uppräknade sjukdomarna skall äga tilllämpning

även på annan smittsam sjukdom. Så har skett med återfallsfeber,

sömnsjuka, undulantfeber och Weils sjukdom. Medicinalstyrelsen

har nu föreslagit, att dessa sjukdomar jämte gula febern, mjältbrand och

papegojsjuka (psittakos) upptages i epidemilagens uppräkning av smittsamma

sjukdomar.

Ingen av de i ärendet hörda myndigheterna eller organisationerna har

haft något att erinra mot detta förslag, som ju har praktisk betydelse

endast i fråga om gula febern, mjältbrand och papegojsjuka. Även om

dessa sjukdomar sällan uppträder i vårt land, anser jag för egen de! med

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

13

hänsyn till deras farlighet och internationella spridning, att de bör upptagas

bland de smittsamma sjukdomar, som skall föranleda särskilda åtgärder.

I den mån fall uppträder bör möjlighet finnas att, även mot den

insjuknades vilja, underkasta honom behandling och isolering. Beträffande

gula febern är detta särskilt angeläget, då denna sjukdom hänföres till

karantänssjukdomarna i de av Sverige biträdda internationella hälsovårdsbestämmelser,

som 1951 antagits av världshälsovårdsorganisationens (WHO)

församling, och samtliga övriga sådana sjukdomar är upptagna i 2 § 1 mom.

epidemilagen. Ehuru möjlighet finnes för Kungl. Maj :t att med stöd av

24 § epidemilagen i administrativ ordning jämställa sjukdomarna med de

1 2 § 1 mom. samma lag uppräknade, finner jag i likhet med medicinalstyrelsen

det lämpligaste vara att dessa sjukdomstyper föres in i själva

lagen. Enligt min mening bör förordnande enligt 24 § företrädesvis tillgripas

endast då saken brådskar. Med hänsyn härtill bör även, såsom

medicinalstyrelsen föreslagit, regleringen av återfallsfeber, sömnsjuka, undulantfeber

och Weils sjukdom överflyttas till epidemilagen.

Bland de sjukdomar, som nu räknas upp i lagrummet, återfinnes som

nyss nämnts smittsam hjärnfeber. Denna beteckning kan täcka ett flertal

sjukdomstillstånd. Endast ett av dem, nämligen epidemisk hjärnhinneinflammation,

bekämpas med epidemiologiska metoder, därvid isolering av

smittbärare är en mycket viktig åtgärd. Medicinalstyrelsen har därför förordat,

att beteckningen smittsam hjärnfeber utbytes mot epidemisk hjärnhinneinflammation.

Jag har intet att erinra mot detta av remissorganen

godtagna förslag. — Med hänsyn till scharlakansfeberns smittfarlighet och

spridning kan jag icke, såsom ifrågasatts från läkarhåll, tillstyrka att

denna sjukdom avföres från uppräkningen av smittsamma sjukdomar i

2 § epidemilagen.

Medicinalstyrelsens förslag går vidare ut på att bestämmelserna i epidemilagen

om läkares skyldighet att anmäla vissa smittsamma sjukdomar till

hälsovårdsnämnd skall upphävas. I stället skulle motsvarande föreskrifter

upptagas i en av Kungl. Maj:t utfärdad kungörelse om anmälan rörande

vissa epidemiskt uppträdande sjukdomar. Denna kungörelse skulle reglera

läkares anmälningsskyldighet beträffande sådana sjukdomar överhuvud och

även innehålla bestämmelser om registrering av s. k. bacillbärare.

Förslaget att sålunda i en i administrativ ordning utfärdad författning

samla alla föreskrifter om läkares skyldighet att rapportera epidemiska

sjukdomar har allmänt tillstyrkts vid remissbehandlingen och jag vill för

min del förorda att det genomföres. Redan nu är dessa förhållanden till

största delen reglerade i sådana författningar. Bestämmelser därom finns,

förutom i epidemilagen, i allmänna läkarinstruktionen och en rad av medicinalstyrelsen

givna föreskrifter. Materialet är svårt att överblicka. I enlighet

härmed torde bestämmelserna i 2 § 3 och 6 mom. epidemilagen om

läkares anmälningsskyldighet och därtill anknutna ansvarsbestämmelser

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 25.

böra upphävas. Det synes lämpligt att 2 § i lagen i samband därmed kompletteras

med ett stadgande om att Kungl. Maj :t i den mån så erfordras

meddelar bestämmelser om skyldighet för läkare att anmäla inträffade fall

av smittsamma sjukdomar.

Vid utformningen av dessa särskilda bestämmelser torde medicinalstyrelsens

förslag utgöra en lämplig grundval. I enlighet med vad som förordats

av ett par reservanter inom styrelsen torde dock den statistiska

grundbearbetningen av materialet böra göras icke inom styrelsen utan av

förste provinsialläkare och likställda förste stadsläkare. Vissa andra vid

remissbehandlingen ifrågasatta jämkningar i styrelsens förslag till kungörelse

torde få övervägas vid ärendets fortsatta beredning inom departementet.

Ändringarna i epidemilagen synes lämpligen böra träda i kraft den 1 juli

1953.

I enlighet med det anförda har inom inrikesdepartementet upprättats

förslag till lag om ändring i epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443).

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga ifrågavarande förslag

till lag om ändring i epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 4i3).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

S. G. Odéen.

DUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM 53

316036

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:48 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 juli 1947 a1 i texten
  2. 2LU 1953:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i epidemilagen den 19 juni 1919 a1 i texten