Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn

1953-01-02 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:36, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

1

Nr 36.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda

barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn;

given Stockholms slott den 2 januari 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947

(nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att särskilt barnbidrag enligt 1947 års lag om särskilda

barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn fr. o. in. den 1 juli

1953 generellt för alla de kategorier av barn, som omfattas av lagen, fastställes

till högst 600 kronor om året. Vidare föreslås att lagens regler rörande

inkomstprövning av bidragen närmare än f. n. samordnas med folkpensioneringslagens

motsvarande regler.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 36.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag

till änkors och invaliders m. fl. barn.

Härigenom förordnas, dels att 6 § 2 inom. lagen den 26 juli 1947 om

särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn skall upphöra att

gälla, dels ock — med upphävande av lagens 6 § 3 mom. och 8 § i dessa

lagrums lydelse från och med den 1 januari 1954 enligt lag den 6 juni 1952

(nr 399) — att 1 och 5 §§, 6 § 3 mom. samt 7 och 8 §§ samma lag skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

1 §•

Till uppehälle---—- — särskilt barnbidrag.

5

Särskilt barnbidrag----—--

Bidraget utgör 420 kronor för år.

Har barnet inkomst, som ej härrör

från dess eget arbete och som helt

eller i mera väsentlig mån kan anses

täcka kostnaden för dess uppehälle

och uppfostran, skall dock särskilt

barnbidrag antingen ej utgå eller

ock nedsättas efter vad som finnes

skäligt. Såsom inkomst skall

jämväl räknas underhållsbidrag samt

bidragsförskott, vartill barnet må

vara berättigat enligt bidragsförskottslagen.

Särskilt barnbidrag utgår, där ej

annat följer av vad nedan sägs, med

600 kronor för barn och år.

§•

— av föräldrarna.

Har barnet inkomst, som ej härrör

från dess eget arbete och som

helt eller i mera väsentlig mån kan

anses täcka kostnaden för dess uppehälle

och uppfostran, skall särskilt

barnbidrag antingen ej utgå eller

ock nedsättas efter vad som finnes

skäligt. Såsom inkomst skall jämväl

räknas underhållsbidrag samt bidragsförskott,

vartill barnet må vara

berättigat enligt bidragsförskottslagen.

6 §•

3 mom. I fall som avses i 1 mom. 3 in o in. För barn som avses i

första stycket 1 samt 3—5 minskas t mom. skall enligt vad nedan sägs

barnbidraget med 25 procent av mo- särskilt barnbidrag minskas med

derns årsinkomst i vad den översti- hänsyn till försörjarens årsinkomst.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 36.

3

(Gällande lydelse:)

ger 1 800 kronor och med ytterligare

50 procent av inkomsten i vad den

överstiger 3 200 kronor. Är modern

gift och sammanlever hon med sin

man, minskas barnbidraget med 25

procent av makarnas sammanlagda

årsinkomst i vad den överstiger 2 200

kronor och med ytterligare 50 procent

av inkomsten i vad den överstiger

4 600 kronor.

Motsvarande minskning äger rum

i fall som avses i 1 mom. första stycket

2, därvid hänsyn tages, om föräldrarna

sammanleva, till deras sammanlagda

årsinkomst samt, om de ej

sammanleva, till årsinkomsten för

den av dem hos vilken barnet stadigvarande

vistas eller, därest denne är

gift och sammanlever med sin make,

till makarnas sammanlagda årsinkomst.

Vistas i fall, då föräldrarna

ej sammanleva, barnet icke stadigvarande

hos någon av dem, skall

minskningen av barnbidraget ske

med hänsyn till inkomsten för den

av föräldrarna, som har eller senast

haft vårdnaden om barnet, eller, därest

denne år gift och sammanlever

med sin make, med hänsyn till makarnas

sammanlagda inkomst.

(Föreslagen lydelse:)

Såsom försörjare anses i fråga om

barn varom sägs i 1 mom. första

stycket 1 och 3—5 barnets moder

samt i fall som angives i samma

stycke 2 dess fader eller, därest barnet

stadigvarande vistas hos modern,

denna eller, om barnet ej stadigvarande

vistas hos någon av föräldrarna,

den av dem som har eller senast

haft vårdnaden om barnet.

Om försörjaren åtnjuter folkpension

eller uppbär hustrutillägg eller

skulle ägt erhålla sådan förmån,

därest ej hans årsinkomst uteslutit

honom från rätten därtill, skall

vad i lagen om folkpensionering är

stadgat rörande minskning av folkpension

på grund av den pensionsberättigades

årsinkomst gälla även i

fråga om minskning av särskilt barnbidrag;

dock skall hänsyn tagas till

årsinkomsten endast i vad den överstiger

belopp, vid vilket den pensionsförmån

bortfaller, vartill försörjaren

eljest skulle varit berättigad.

Vad nu sagts skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om bidrag

enligt lagen om bidrag till änkor och

änklingar med barn.

I annat fall än som avses i föregående

stycke minskas särskilt barnbidrag

med en tredjedel av försörjarens

årsinkomst i vad den överstiger

2 MO kronor och med ytterligare en

tredjedel i vad den överstiger 3 300

kronor. Är försörjaren gift och sammanlever

med sin make, minskas

barnbidraget med en tredjedel av

makarnas sammanlagda årsinkomst

i vad den överstiger 3 000 kronor och

med ytterligare en tredjedel i vad

den överstiger 4 200 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

Finnas, då—- —--- ■— —■ varje barn.

Är den,-------sådant bidrag.

sådant bidrag.

För barn, —■ — -—• ■—- I fråga — -—- —- — -—

För annat----—-

I fall som avses i tredje stycket

2 och 3 skall vid tillämpning av bestämmelserna

i 6 § 3 mom. minskning

av barnbidrag ske med hänsyn

till adoptantens årsinkomst eller, om

adoptanten är gift och sammanlever

med sin make, med hänsyn till makarnas

sammanlagda årsinkomst.

Där ej--------pensionen söktes.

mellan makarna.

— mannen avlidit.

I fall som avses i tredje stycket 2

och 3 skall vid tillämpning av bestämmelserna

i 6 § 3 mom. adoptanten

anses såsom barnets försörjare.

8

Inkomst som jämlikt 6 § 3 mom.

eller 7 § fjärde stycket skall läggas

till grund för beräknandet av barnbidrag

uppskattas i enlighet med de

grunder som angivas i li § 1 och 2

mom. lagen om folkpensionering. Såsom

inkomst skall icke räknas bidrag,

vartill änka må vara berättigad

enligt lagen om bidrag till änkor och

änklingar med barn.

Årsinkomst avrundas

§•

Inkomst som jämlikt 6 § 3 mom.

eller 7 § fjärde stycket skall läggas

till grund för beräknandet av barnbidrag

uppskattas i enlighet med de

grunder som i lagen om folkpensionering

angivas angående beräkning

av den pensionsberättigades årsinkomst;

dock skall i fall som avses i

6 § 3 mom. tredje stycket hänsyn

icke tagas till försörjarens makes

inkomst då makarna ej sammanleva.

Såsom inkomst skall icke räknas

bidrag, vartill änka må vara berättigad

enligt lagen om bidrag till

änkor och änklingar med barn.

---tiotal kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1953.

Pensionsstyrelsen har att, utan

särskild ansökan därom, omräkna

vid lagens ikraftträdande utgående

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Knngl. May.ts proposition nr 36.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

barnbidrag i enlighet med bestämmelserna

i denna lag. Sådant bidrag

må ej i något fall minskas till följd

av att 6 § 3 mom. samt 7 och 8 §§

erhållit ändrad lydelse enligt vad i

denna lag sägs; och skall vid minskning

av särskilt barnbidrag med

hänsyn till försörjarens årsinkomst

bortses från särskilt bostadstillägg

till folkpension.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

6

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

2 januari 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlandek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson,

Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om höjning av

de särskilda barnbidragen samt anför.

I samband med behandlingen förut denna dag av det i årets statsverksproposition

(femte huvudtiteln punkt 95) upptagna anslaget till Särskilda

barnbidrag till änkors och invaliders barn in. in. omnämnde jag, att jag

hade för avsikt att förorda en höjning av de särskilda barnbidragen till

änkors och invaliders in. fl. barn.

Jag anhåller nu att få upptaga denna fråga till närmare behandling.

Gällande bestämmelser.

Bestämmelserna om de särskilda barnbidragen återfinnes i lagen den

26 juli 1947 om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders in. fl. barn

(in- 530; ändr. 399/1952). De enligt denna lag bidragsberättigade barnen

kan indelas i två huvudgrupper. Den ena gruppen omfattar dels barn vars

föräldrar avlidit och dels barn vars fader eller moder avlidit, därest vårdnaden

om barnet överflyttats till särskilt förordnad förmyndare och barnet

ej stadigvarande bor tillsammans med den efterlevande av föräldrarna.

För dessa barn utgår — bortsett från 1952 års dyrtidstillägg —

barnbidraget med högst 420 kronor om året (5 §). Den andra gruppen

avser följande barnkategorier: 1) barn vars fader avlidit; 2) barn vars

fader åtnjuter folkpension; 3) barn vars moder åtnjuter ålderspension,

invalidpension eller sjukbidrag enligt lagen om folkpensionering, under

förutsättning att föräldrarna ej sammanlever och att modern har vårdnaden

om eller stadigvarande bor tillsammans med barnet; 4) barn vars

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 36.

moder är gift med annan än barnets fader, då styvfadern åtnjuter folkpension

samt modern har vårdnaden om eller stadigvarande bor tillsammans

med barnet; samt 5) barn utom äktenskap, beträffande vilket faderskapet

ej fastställts och som fyllt tre år. För dessa fem kategorier utgör,

om likaledes bortses från det år 1952 beslutade dyrtidstillägget, det särskilda

barnbidragets maximibelopp 250 kronor per barn och år (6 §).

Särskilt barnbidrag utgår längst t. o. m. den månad, under vilken barnet

fyller 16 år (4 §).

Bidrag som avses i 5 § utgår ej eller nedsättes efter vad som finnes

skäligt, om barnet har inkomst, som ej härrör från barnets eget arbete

och som helt eller i mera väsentlig mån kan anses täcka kostnaden för

barnets uppehälle eller uppfostran.

Bidrag enligt 6 § reduceras med hänsyn till både barnets och försörjarens

inkomst. Barnets egen arbetsinkomst inverkar dock ej alls på bidragets

storlek. Underhållsbidrag från någon som enligt lag är skyldig

utgiva sådant bidrag samt bidragsförskott skall i sin helhet avdragas å

barnbidraget. Annan inkomst som barnet åtnjuter är avdragsfri intill

visst årsbelopp, som f. n. är 100 kronor men som enligt beslut av 1952

års riksdag fr. o. m. år 1954 skall höjas till 200 kronor. Det överskjutande

inkomstbeloppet avdrages i sin helhet från barnbidraget.

Beträffande inverkan av försörjarens inkomst gäller — här bortses till

en början från det nyss under punkt 2) angivna fallet, då fadern åtnjuter

folkpension — att barnbidraget f. n. minskas med 25 procent av moderns

årsinkomst i vad den överstiger 1 800 kronor och med ytterligare 50 procent

(alltså med sammanlagt 75 procent) av inkomsten i vad den överstiger

3 200 kronor. Är modern gift och sammanlever med sin man, minskas

barnbidraget med 25 procent av makarnas sammanlagda inkomst i

vad den överstiger 2 200 kronor och med ytterligare 50 procent av inkomsten

i vad den överstiger 4 600 kronor.

Enligt de föregående år beslutade och fr. o. in. år 1954 gällande bestämmelserna

skall den avdragsfria årsinkomsten för den ensamstående modern

höjas till 2 400 kronor och för gifta samboende makar till 3 000

kronor. Avdragsfaktorn, d. v. s. den del av den överskjutande inkomsten

varmed bidraget reduceras, skall utgöra 25 procent. I visst fall blir avdragsfaktorn

emellertid lägre. Om modern åtnjuter änkepension eller

hustrutillägg enligt folkpensioneringslagen eller om någon av makarna

uppbär tilläggspension enligt samma lag, skall nämligen barnbidraget

minskas med blott 10 procent av den del av årsinkomsten, som ej är avdragsfri.

Detta sammanhänger därmed att årsinkomsten i dessa fall medför

avdrag även å nyssnämnda folkpensionsförmåner med 662/3 procent

av inkomsten i vad den överstiger för ensamstående 1 400 kronor och för

två makar 2 100 kronor. Härigenom blir alltså det sammanlagda inkomstavdraget

å folkpension och särskilt barnbidrag (10 + 662/3 =) 762/3 procent

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 36.

i dessa inkomstlagen. De avdragsregler, som gäller inom folkpensioneringen,

kommer jag närmare att beröra i det följande.

När barnets fader åtnjuter folkpension, sker motsvarande minskning

av barnbidraget. Därvid tages hänsyn, om föräldrarna lever samman, till

deras sammanlagda årsinkomst och, om de ej sammanlever, till årsinkomsten

för den av dem, hos vilken barnet stadigvarande vistas. Är denne

gift och sammanlever med sin make, sker minskning med hänsyn till makarnas

sammanlagda årsinkomst. Vistas barnet i fall, då föräldrarna ej

sammanlever, icke stadigvarande hos någon av dem, skall bidraget minskas

med hänsyn till inkomsten för den av föräldrarna, som har eller senast

haft vårdnaden om barnet, eller, om denne är gift och sammanlever med

sin make, med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomst.

Finnes flera till särskilt barnbidrag berättigade barn, sker minskningen

med hänsyn till för sörj arens inkomst å barnbidragens sammanlagda belopp

med lika stort belopp för varje barn. Är den, vars inkomst skall läggas

till grund för bidragets beräkning, underhållsskyldig mot barn under 16 år,

som icke är berättigat till särskilt barnbidrag, skall vid bestämmandet av

avdraget anses som om alla barnen vore bidragsberättigade.

För barn, som adopterats av makar eller av faderns eller moderns make,

utgår särskilt barnbidrag under samma förutsättningar, som förut angivits

i fråga om barn i äktenskap. För annat adoptivbarn utgår barnbidrag

enligt 5 §, då adoptanten avlidit eller vårdnaden om barnet överflyttats

till särskilt förordnad förmyndare och barnet ej stadigvarande bor tillsammans

med adoptanten. Vidare utgår barnbidrag enligt 6 §, dels då adoptanten

eller kvinnlig adoptants make åtnjuter ålderspension, invalidpension

eller sjukbidrag enligt folkpensioneringslagen sedan i regel minst två år före

adoptionen, och dels då kvinnlig adoptant före eller efter adoptionen ingått

äktenskap och mannen avlidit. Förut angiven minskning av barnbidraget

på grund av försörjarens inkomst sker med hänsyn till adoptantens årsinkomst

eller, om adoptant är gift och sammanlever med sin make, med

hänsyn till makarnas sammanlagda årsinkomst (7 §).

Uppskattningen av den inkomst, som skall läggas till grund för beräknandet

av barnbidraget, sker efter huvudsakligen samma grunder, som

gäller inom folkpensioneringen (8 §). Sålunda avses all den inkomst för

år räknat, som någon skäligen kan antagas komma att åtnjuta under den

närmaste tiden. Såsom inkomst räknas dock icke annan folkpensionsförmån

än blindtillägg och ej heller allmänt barnbidrag, bidrag enligt lagen

den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor och änklingar med barn

eller understöd, som någon på grund av skyldskap eller svågerlag må

vara föranledd utgiva.

Under förutsättning att barnet icke har egen inkomst upphör rätten

till särskilt barnbidrag enligt 6 §, när försörjarens inkomst uppgår till

belopp, som framgår av följande sammanställningar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 36. 9

Enligt nu gällande regler:

Årsinkomst vid vilken

rätten till barnbidrag

upphör

1 barn

Kr.

2 barn

Kr.

3 barn

Kr.

4 barn

Kr.

5 barn

Kr.

För ensamstående ......

2 800

3 400

3 740

4 070

4 400

För makar sammanlagt..

3 200

4 200

4 800

5140

5 470

Enligt de regler, som skall träda i kraft 1954:

Årsinkomst vid vilken

rätten till barnbidrag

upphör

1 barn

Kr.

2 barn

Kr.

3 barn

Kr.

4 barn

Kr.

5 barn

Kr.

För ensamstående ......

3 400

4 400

5 400

6 400

7 400

För makar sammanlagt..

4 000

5 000

6 000

7 000

8 000

I den senare tabellen förutsattes att samtidigt icke utgår folkpension,

som minskas med hänsyn till inkomsten.

Såsom redan berörts utgick under år 1952 dyrtidstillägg å de särskilda

barnbidragen. Jämlikt lag den 25 april 1952 (nr 179) utgick sålunda ä

barnbidrag enligt 5 § tillägg med 35 kronor för envar av månaderna maj,

augusti och december 1952 (sammanlagt 105 kronor) och å bidrag enligt

6 § tillägg med 20 kronor för vardera av månaderna maj och augusti

samt med 30 kronor för december 1952 (sammanlagt 70 kronor). Tillläggen

var icke inkomstprövade.

De särskilda barnbidragen utbetalas av pensionsstyrelsen. Angående utbetalningen

är särskilda föreskrifter meddelade i kungörelsen den 26

september 1947 angående sättet och tiden för utbetalning av särskilda

barnbidrag samt bidrag till änkor och änklingar med barn (nr 769; ändr.

503/1952). Utbetalningen sker månadsvis medelst follcpensionsanvisning

eller genom postgiro.

Kommunerna bidrager till de årliga kostnaderna för de särskilda barnbidragen

med viss andel — motsvarande ®/2o procent för varje fullt tiotal

Skatteören per invånare i kommunen — av kostnaden för bidrag, som

under året utbetalats för barn, beträffande vilka pensionsnämnd inom

kommunen under året varit behörig pröva ansökning om särskilt barnbidrag

av det slag, varom är fråga. Kommunen svarar dock för högst

hälften av kostnaden (19 §).

Antalet barn, som är berättigade till särskilda barnbidrag enligt 5 och

6 §§, beräknas till omkring 1 300 resp. 31 000. Kostnaderna år 1952 för

bidragen utgjorde inberäknat dyrtidstilläggen 9,76 milj. kronor. Därav

torde 3,4 milj. kronor falla på kommunerna.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj:ts proposition nr 36.

Såsom framgår av det anförda är de särskilda barnbidragen i flera fall

anknutna till folkpensionen. Det torde icke vara erforderligt att i detta

sammanhang lämna någon närmare redogörelse för de olika folkpensionsförmånerna.

Härom får jag hänvisa till proposition nr 15 med förslag till

lag om höjning av folkpensioner m. in., som enligt beslut tidigare denna

dag skall avlåtas till riksdagen. Rörande folkpensioneringens inkomstprövade

förmåner —- tilläggspension, änkepension, hustrutillägg och, i

förekommande fall, bostadstillägg — må dock anmärkas, att förmånerna

minskas med 5/io av den pensionsberättigades årsinkomst i vad inkomsten

överstiger för gift pensionsberättigad 300 kronor (för makar

tillsammans 600 kronor) och för annan pensionsberättigad 400 kronor.

Enligt beslut vid 1952 års riksdag skall fr. o. m. år 1954 de avdragsfria

beloppen höjas till 750 kronor för gift pensionsberättigad (för makar tillsammans

1 500 kronor) och till 1 000 kronor för annan pensionsberättigad.

Minskningen sker därvid med Vs av inkomst mellan 1 000 och 1 400

kronor för ogift och inkomst mellan 1 500 och 2 100 kronor för äkta makar

tillsammans samt med i/3 av inkomst därutöver. Rörande årsinkomstens

beräkning kan hänvisas till vad tidigare anförts rörande de särskilda

barnbidragen. I vissa avseenden är dock reglerna i detta hänseende ej alldeles

lika. Sålunda skall årsinkomsten för gift pensionssökande anses utgöra

hälften av makarnas sammanlagda årsinkomst och hans förmögenhet

hälften av deras sammanlagda förmögenhet. Vidare bör nämnas att

gift pensionsberättigad när särskilda skäl föreligger må anses som ogift,

samt att ogift pensionberättigad, vilken sedan avsevärd tid sammanlever

med annan under äktenskapsliknande förhållanden, må anses som gift

med denne.

Inom folkpensioneringen gäller vidare, att under tiden den 1 juli

1952—den 31 december 1953 pension på grund av arbetsanställning —

dock ej pension i anledning av olycksfall i arbete eller yrkessjukdom —

icke skall räknas såsom inkomst i vad den understiger för gift pensionsberättigad

450 kronor och för annan pensionsberättigad 600 kronor, allt

för år. Härigenom har i fråga om sådan pension redan före den 1 januari

1954 införts den höjning av den avdragsfria inkomsten som beträffande

övriga inkomstslag träder i kraft först nämnda dag.

Vad i det föregående sagts rörande folkpensioneringens änkepensioner

och inkomstprövningen därav gäller även de bidrag som utgår enligt lagen

om bidrag till änkor och änklingar med barn.

De särskilda barnbidragens maximibelopp.

När de nuvarande maximibeloppen för de särskilda barnbidragen år

1947 — med ledning av vissa för 1941 års befolkningsutrednings räkning

verkställda undersökningar om barnkostnadernas storlek (SOU 1946: 5)

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

— fastställdes till 420 kronor för föräldralösa och med dem jämställda

barn samt till 250 kronor för övriga bidragsberättigade barn, utgick statsmakterna

från att dessa bidrag jämte övriga samhälleliga barnförmåner,

såsom de allmänna barnbidragen och de fria skolmåltiderna, skulle i

princip svara mot de totala kostnaderna för barnens försörjning vid en

av samhället accepterad standard. Tanken var således att komplettering

av förmånerna med understöd efter fri behovsprövning skulle behöva

förekomma endast i undantagsfall.

Differentieringen av barnbidragsbeloppen går tillbaka till en tidigare

motsvarande lag av den 18 juni 1937. Genom denna lag bröts dessa bidrag

ut ur den dåvarande folkpensioneringen, och i samband därmed fick även

föräldralösa barn, vilka dittills icke varit berättigade därtill, rätt till särskilt

barnbidrag. Vid tillkomsten av 1937 års lag yppades emellertid viss tvekan

huruvida denna utvidgning borde företagas, enär — framhölls det — de

föräldralösa barnen under alla omständigheter måste omhändertagas av

andra och det ur barnens synpunkt kunde synas utan betydelse, om de

av samhället erhölle sin försörjning genom kommunen eller på annat

sätt. Likaså framkom vid den remissbehandling, som föregick lagens tillkomst,

tveksamhet huruvida bidraget till de föräldralösa barnen borde

sättas väsentligt högre än för andra barnkategorier.

När 1937 års barnbidragslag ersattes med 1947 års lag om särskilda

barnbidrag fann man icke anledning frångå differentieringen av bidragen.

Uti en i oktober 1952 inom socialdepartementet upprättad promemoria

angående särskilda barnbidrag och andra hjälpformer för ensamstående

mödrar har erinrats om att de nuvarande maximibeloppen för nämnda

barnbidrag på många håll ligger under fattigvårdsstandard och är avsevärt

lägre än de fosterlegor som socialstyrelsen anser motiverade. Utan

mycket avsevärda kommunala tillägg till förmånerna kan, framhålles det

i promemorian, dessa förmåner icke förslå till försörjning. Det ifrågasättes

huruvida ej de särskilda barnbidragens maximibelopp borde fastställas

till 600 kronor om året. Ett månatligt högsta belopp om 50 kronor

anses ej vara tilltaget i överkant utan anses ligga i närheten av — om

också under — riksgenomsnittet för fattigvård och fosterlegor.

I promemorian uttalas den meningen, att det ur sociala synpunkter

syntes motiverat att barnbidragen i samtliga fall bestämdes lika till sitt

högsta belopp. Det avgörande för bidragets belopp borde vara barnets

behov. I praktiken förekomme det icke så sällan, att barn som endast

kunde få det lägre bidraget befunne sig i eu situation fullt jämförlig med

läget för de barn, som åtnjöte det högre bidraget. Bidragen syntes därför

böra avvägas efter barnens behov i förhållande till den av försörj aren

ådagalagda förmågan att svara för försörjningen. Ett avsteg från denna

regel borde göras beträffande de föräldralösa barnen: eftersom fosterför
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

äldrarna, om sådana funnes, icke hade försörjningsplikt gentemot barnet

borde man för deras del ej fråga efter försörjningsförmågan.

I promemorian erinras vidare om att för utomäktenskapliga barn utan

fastställt faderskap f. n. ej finnes annan hjälpform än fattigvård så länge

barnet icke fyllt tre år. Någon ändring därvidlag ifrågasattes icke. Bestämmelserna

avsåge — uttalas det i promemorian — att förhindra, att mödrarnas

och kommunernas intresse av att få faderskapet fastställt slappnade.

Stundom kunde man nämligen på förhand räkna ut, att det underhållsbidrag,

som kunde utdömas eller avtalas, skulle bli lägre än det

statliga bidraget och att det därför kunde vara till fördel att icke få faderskapet

fastställt. Ju högre barnbidragen sattes, dess större bleve frestelsen

att underlåta att fastställa faderskapet. Man syntes därför böra införa en

regel, enligt vilken undersökning om orsaken till att faderskapet ej fastställts

skulle äga rum, innan särskilt barnbidrag beviljades barn med

okända fäder.

I promemorian anföres slutligen att man med den avsevärda förbättring

av det särskilda barnbidraget, som sålunda ifrågasattes, borde kunna ytterligare

avvakta prisutvecklingen innan man toge ställning till frågan om

en indexreglering av bidragen.

Över denna promemoria har socialstyrelsen och pensionsstyrelsen yttrat

sig.

Socialstyrelsen framhåller, att en betydande del av de barn, som f. n.

erhåller särskilt barnbidrag, likväl för sin försörjning är beroende av

fortlöpande understöd från fattigvården. Bidraget borde därför höjas och

frågan härom vore enligt styrelsens mening så angelägen att den för undvikande

av ytterligare dröjsmål borde lösas utan att resultatet av änkepensioneringskommitténs

arbete avvaktades.

I fortsättningen anför socialstyrelsen bl. a.:

De särskilda barnbidragens nuvarande maximibelopp äro såsom i promemorian

framhålles avsevärt lägre än de fosterlegor, som socialstyrelsen

anser motiverade. I samband med sin propaganda för en intensifierad

fosterhemsvård pläderade styrelsen redan från och med år 1948 för en

vårdavgift av 60 kronor per månad jämte det allmänna barnbidraget. Såsom

utgångspunkt vid beräknandet av detta belopp hade styrelsen haft

den utredning rörande barnkostnaderna för familjer tillhörande vissa

inkomstgrupper, som på sin tid företogs av hefolkningsutredningen. Sedermera

har styrelsen år 1951 gjort en förnyad utredning angående barnkostnaderna.

Denna utredning, som innebar en analys av" barnkostnaderna

på grundval av 1948 års konsumtionsundersökning avseende städer

och tätorter, redovisade styrelsen i samband med avgivande av utlåtande

den 16 maj 1951 över en inom socialdepartementet upprättad promemoria

angående den ersättning, som kan vara skälig för vård av barn i fosterhem;

en redogörelse för utredningen har även lämnats i Sociala Meddelanden

årgång 1951, nr 5. I nämnda utlåtande förordade styrelsen — under

åberopande av sin utredning om barnkostnaderna — att såsom skälig

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

ersättning för vård och fostran av friska och normala barn i enskilda hem

måtte anses för barn i åldern under 11 år 80 kronor i månaden, för barn

i åldern 11—14 år 90 kronor i månaden och för barn i åldern 15 år och

däröver 100 kronor i månaden.

Statistiska uppgifter angående fosterlegornas faktiska storlek finnas

för närvarande icke utarbetade för senare år än 1950. Medelvårdavgiften

per månad för barn, som nämnda år omhändertogos för skyddsuppfostran

eller samhällsvård och utackorderades i enskilda hem — varvid alltså

fosterlegorna bestämdes under barnavårdsnämndernas medverkan — var

i hela riket 53 kronor för barn under 7 års ålder, 52 kronor för barn i

åldern 7—9 år och 54 kronor för barn i åldern 10—15 år.

Socialstyrelsen anför, att enligt dess mening en höjning av de särskilda

barnbidragens maximibelopp till 600 kronor bör anses som ett minimikrav.

Med hänsyn till vad som vid styrelsens förut omförmälda utredning

framkommit rörande barnkostnadernas storlek framstode en ännu större

höjning icke såsom omotiverad. Beloppet 600 kronor syntes även vid en

jämförelse med de fosterlegor, som styrelsen ansåge motiverade, vara lågt

tilltaget.

Förslaget att slopa den nuvarande differentieringen av de särskilda

barnbidragens belopp föranleder ingen erinran från socialstyrelsens sida,

därest maximibeloppet fastställes till minst 600 kronor per barn och år.

Styrelsen understryker angelägenheten av att i samband med beviljande

av särskilt barnbidrag till utomäktenskapligt barn utan fastställt faderskap

undersökning verkställes om orsaken till att faderskapet ej blivit

tastställt. Barnbidrag borde emellertid kunna beviljas utan att nämnda

undersöknings slutförande avvaktades och bidrag utgå intill dess faderskapet

eventuellt fastställdes. Det torde nämligen med hänsyn till svårigheterna

att i det enskilda fallet avgöra, huruvida tidigare tillräckligt

åtgjorts för att få faderskapet fastställt och vad som härutinnan kunde

läggas modern till last, icke vara möjligt att erhålla en godtagbar regel

för att avskilja de fall, i vilka bidrag av förevarande anledning icke borde

beviljas. Det kunde för övrigt i detta sammanhang erinras om att rätt

till särskilt barnbidrag tillkomme barnet och icke modern.

Socialstyrelsen framhåller slutligen, att med en höjning av barnbidragen

till 600 kronor frågan om indexreglering av bidragen torde kunna anstå

t. v. för att upptagas i samband med en utredning om indexreglering av

sociala förmåner i allmänhet.

Pensionsstijrelscn uttalar, att det knappast kan vara välbetänkt att nu

ta definitiv ståndpunkt till de särskilda barnbidragens belopp eller att

höja det lägre maximibeloppet så kraftigt, som ifrågasatts i promemorian.

Man borde först avvakta resultatet av den år 1952 beslutade reformen

rörande kommunala bostadstillägg till folkpensioner samt den ifrågasatta

höjningen av änkepensioner och änkebidrag till närmare överensstämmelse

med ålders- och invalidpensionerna ävensom det aktuella förslaget

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

om en allmän höjning av folkpensionerna. Vid ett definitivt ställningstagande

torde även änkepensioneringskommitténs förslag böra beaktas.

Den nu föreslagna höjningen av barnbidragens maximibelopp måste för

övrigt enligt pensionsstyrelsens uppfattning bygga på helt andra principer

och överväganden än år 1947, men rörande dessa nya riktlinjer lämnade

promemorian mycket knappa besked. Höjningen torde även i vissa fall

medföra, att en familj med särskilda barnbidrag och folkpension finge

en inkomst överstigande genomsnittsinkomsten för lägre inkomsttagare.

Pensionsstyrelsen anför vidare:

Pensionsstyrelsen anser för sin del, att en höjning av de särskilda

barnbidragen i avvaktan på möjlighet till ett slutligt ståndpunktstagande

bör genomföras genom en provisorisk lagstiftning vid sidan av den nuvarande

lagen. Eftersom pensionspristalet senast fastställts till 138 och

sålunda närmat sig 140, framstår en höjning med omkring 40 procent till

360 kronor såsom utan vidare befogad. Enligt styrelsens mening bör emellertid

ytterligare någon höjning av det särskilda barnbidragets lägre

maximibelopp vara motiverad även i frågans nuvarande läge. Beloppet

synes dock ej böra bestämmas högre än till 420 kronor, vilket belopp

skulle medföra en förbättring med 100 kronor i förhållande till vad som

utbetalas under innevarande år i form av grundbelopp och dyrtidstillägg.

Förhöjningen bör anordnas efter samma principer som ifrågasatts beträffande

den tillämnade allmänna höjningen av folkpensioner, sålunda

som en ökning av varje utbetalat månadsbelopp med en förhöjning av

inkomstgränsen för rätt till bidraget som en automatisk följd. Något tekniskt

hinder härför kommer ej att finnas sedan utbetalningen fr. o. m.

januari 1953 omlagts enligt hålkortssystem. Däremot skulle en ändring

av de i lagen angivna beloppen från exempelvis den 1 juli 1953 bli mycket

betungande för pensionsstyrelsen med hänsyn till att ändringar skola

verkställas även fr. o. in. den 1 januari 1954 i anledning av 1952 års lagändringar.

De i promemorian anförda skälen för att bryta regeln om högre maximibelopp

för de föräldralösa barnens barnbidrag finner pensionsstyrelsen

ej vara övertygande. Det måste dock antagas, att de kommunala utgifterna

för föräldralösa och därmed jämställda barn i genomsnitt vore avsevärt

större än för andra barn med särskilt barnbidrag samt att fosterlegor

utbetalades för den förra kategorien i mycket större omfattning än

för den senare. Mot denna bakgrund framstode det ej såsom utan vidare

klart, att de båda barnkategorierna borde jämställas med avseende å

barnbidragets storlek. Pensionsstyrelsen hade emellertid intet att erinra

mot att barnbidragets högre maximibelopp genom en provisorisk lagstiftning

höjdes från 420 till 600 kronor i enlighet med förslaget. Vad anginge

den föreslagna regeln i fråga om utomäktenskapliga barn utan fastställt

faderskap, att undersökning om orsaken till att faderskapet ej

fastställts skall äga rum innan barnbidrag beviljas, framhåller pensionsstyrelsen,

att en sådan regel givetvis, om den ej skulle bli meningslös,

måste kompletteras med en motsvarande föreskrift om undantag från

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

15

rätten till bidrag. I det sammanhanget anmärker pensionsstyrelsen, att

förslaget om höjning av de särskilda barnbidragen aktualiserar frågan,

huruvida denna typ av bidrag och bidragsverksamhetens organisation är

den lämpligaste för utomäktenskapliga barn utan fastställt faderskap.

I det av pensionsstyrelsen berörda, av ånkepensioneringskommittén avgivna

betänkandet (SOU 1952:36) föreslås bl. a. att änkepensionens och

änkebidragets grundbelopp höjes från 600 till 800 kronor per år och indextillägget

från 30 till 40 kronor för varje hel mångfald av fem, varmed

pensionspristalet överstiger 100, ävensom att maximibeloppen för de

särskilda barnbidragen höjes med 80 kronor eller till 500 resp. 330 kronor

om året för de två bidragskategorierna. Därjämte föreslås indextillägg å

de särskilda barnbidragen med 50 resp. 30 kronor för varje hel mångfald

av tio, varmed pensionspristalet överstiger 100.

Änkepensioneringskommitténs förslag har ej ännu hunnit remissbehandlas.

Inkomstprövningen av de särskilda barnbidragen.

I samband med tillkomsten av 1947 års lag diskuterades frågan, huruvida

de särskilda barnbidragen borde inkomstprövas eller icke. Att man

stannade för det förstnämnda alternativet sammanhängde för invalidpensionärernas

del med att bidraget i realiteten hade karaktär av tillägg

till invalidpensionen och att samma skäl, som talade för att göra själva

pensionen inkomstprövad — nämligen de svårigheter som eljest skulle

uppstå vid invaliditetsprövningen och vid en indragning på en gång av

fulla förmåner då arbetsförmågan återvände så att invaliditet ej längre

förelåge — även talade för inkomstprövning av tillägget. Med hänsyn till

det stötande i att utmäta bidraget rikligare till arbetsföra försörj ares barn

än till en invalids barn, ansågs inkomstprövningen av barnbidragen böra

bibehållas.

Vid 1952 års ändringar i lagen om särskilda barnbidrag lämnades spörsmålet

om slopande av inkomstprövningen åsido, enär man då icke ansåg

sig böra göra andra ändringar än sådana som ägde nära samband med

ändringarna i folkpensioneringslagens regler för inkomstprövningen. Man

inskränkte sig alltså i huvudsak till att göra de justeringar i fråga om

inkomstprövningen av barnbidragen, som föranleddes av önskemålet att

ett visst inkomstbelopp ej alls eller endast i ringa mån skulle medföra

samtidiga avdrag å folkpensionsförmånen och det särskilda barnbidraget.

Under erinran om den sålunda vidtagna samordningen med folkpensioneringens

inkomstprövning framhålles i den inom socialdepartementet

upprättade promemorian, att den avdragsfria inkomsten för ensamstående

försörjare blir mycket låg även efter höjningen till 2 400 kronor. Ju

högre barnbidragen sattes, desto större anledning hade man emellertid

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

att överväga en begränsning av bidragsbeloppet uppåt. Med 1954 års inkomstprövningsregler

skulle de inkomstbelopp, vid vilka den sista kronan

bortfölle av ett till 600 kronor per barn förhöjt bidrag, bli 12 000 kronor

om året för ensamstående med fyra bidragsberättigade barn och 14 400

kronor, om fem barn funnes. Motsvarande belopp vore 12 600 resp. 15 000

kronor för två makar. Det torde dock — framhålles det vidare — vara

ytterst sällsynt, att bidragsberättigade familjer med så många barn nådde

upp till dessa inkomstbelopp, vid vilka bidraget för övrigt redan sjunkit till

noll. Någon ändring i inkomstprövningen syntes därför knappast befogad.

Om bidragen höjdes till 600 kronor, syntes det emellertid ej orimligt att

begränsa beloppen så, att bidrag till samma familj ej kunde utgå för mer än

fem barn, dvs. att det sammanlagda bidraget bleve högst 3 000 kronor. Därmed

skulle den absoluta inkomstgränsen, vid vilken möjlighet att få bidrag

upphörde, komma att ligga omkring 15 000 kronor. Det torde då näppeligen

komma att inträffa, att någon familj genom särskilt barnbidrag och folkpensionsförmåner

finge högre inkomster än lägre inkomsttagare bland

normalfamiljer eller att bidrag utginge i inkomstlägen, där behov av bidrag

ej kunde anses föreligga.

I sitt yttrande över promemorian hänvisar socialstyrelsen till vad styrelsen

i samband med 1952 års folkpensionsreform anfört i frågan om

inkomstprövningens slopande, då styrelsen uttalat bl. a. följande:

Socialstyrelsen delar den principiella uppfattning om sambandet mellan

invalidpensioner och särskilda barnbidrag, som kom till uttryck i socialvårdskommitténs

betänkande och propositionen, när barnbidragen reviderades.

Å andra sidan föreligger ett synnerligen starkt behov att avskaffa

inkomstprövningen framför allt för änkorna. Att företaga en diskrimination

av bidragsmottagarna anser styrelsen uteslutet. Det måste således

ske en avvägning av intressena att bibehålla eller slopa inkomstprövningen

av de särskilda barnbidragen. I denna situation väljer socialstyrelsen

att övergiva de principiella betänkligheterna för invalidernas vidkommande

och förordar alltså, att inkomstprövningen avskaffas helt.

Detta skulle även innebära en avsevärd administrativ förenkling. Vidare

undgår man svårigheterna att finna en nöjaktig metod för inkomstprövning

av barnbidrag och folkpensioner samtidigt.

Styrelsen anför vidare:

Skälen för att slopa inkomstprövningen av de särskilda barnbidragen

kunna visserligen sägas avtaga i styrka, om bidragsbeloppen väsentligt

höjas. Då emellertid —- såsom framgår av socialstyrelsens förutnämnda

utredning angående barnkostnadernas storlek — ett särskilt barnbidrag

om 600 kronor per år icke på långt när är tillräckligt för att jämte det

allmänna barnbidraget täcka levnadskostnaderna för ett barn och då

vidare de barn, för vilka de särskilda barnbidragen äro avsedda, som regel

leva under besvärliga ekonomiska förhållanden, anser styrelsen alltjämt,

att övervägande skäl tala för att avskaffa inkomstprövningen. Om denna

likväl bibehålies, synas de nuvarande reglerna för inkomstprövningen tills

vidare kunna lämnas oförändrade.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

Även pensionsshjrelsen åberopar vad styrelsen anfört i frågan i samband

med 1952 års folkpensionsreform. Enligt styrelsens mening förelåge

inga sakliga skäl för att avdragsfaktorn — dvs. den del av inkomsten

över det avdragsfria beloppet, som minskade barnbidraget — sattes lägre

för detta bidrag än för folkpensionen i andra fall än då dessa förmåner

reducerades på samma gång. Styrelsen föreslår därför, att avdragsfaktorn

1 lagen om särskilda barnbidrag bragtes i överensstämmelse med den som

förekomme i folkpensioneringslagen, dock att avdragsfaktorn, när avdrag

samtidigt skedde på försörjares folkpension, borde nedsättas eller slopas,

så att båda avdragen tillsammans överensstämde med avdraget för ensamstående

folkpensionärer. För att vid inkomstökning undvika plötslig minskning

av barnbidraget med avsevärt belopp i det ögonblick, då inkomstprövad

pensionsförmån bortfölle, medan ålderspension eller grundpension

kvarstode, borde därjämte föreskrivas, att avdrag i sådant fall endast

finge ske i den mån inkomsten överstege inkomstgränsen för rätt till den

inlcomstprövade pensionsförmånen.

Änkepensioneringskommittén bar icke föreslagit någon ändring i de år

1952 antagna regierna för inkomstprövning av barnbidragen.

Departementschefen.

Enligt den år 1947 antagna lagen om särskilda barnbidrag till änkors

och invaliders in. fl. barn utgår sådant bidrag med högst 420 kronor om

året för föräldralösa och vissa med dem i lagen jämställda barn. För

övriga enligt lagen bidragsberättigade barn — främst barn till änkor och

invalider samt sådana utomäktenskapliga barn, för vilka faderskapet ej

blivit fastställt — utgår barnbidraget maximalt med 250 kronor om året.

Bidragen är inkomstprövade, i förra fallet enbart i förhållande till barnets

inkomst, i senare fallet med hänsyn till såväl barnets som för sörj arens

inkomst. I praktiken är det dock endast för en mindre del av barnen med

särskilt barnbidrag som bidraget utgår med reducerat belopp. Av de omkring

32 000 barn, som f. n. uppbär särskilt barnbidrag, har nämligen omkring

90 procent oavkortat bidrag.

Efter beslut av 1952 års riksdag utgick under nämnda år såsom kompensation

för de ökade levnadskostnaderna provisoriska dyrtidstillägg å

de särskilda barnbidragen om sammanlagt 105 kronor å bidrag med det

högre maximibeloppet och 70 kronor å övriga bidrag.

Med hänsyn till att verkställda undersökningar syntes ge vid handen,

att en betydande del av de barn det här gäller, trots att de uppbar särskilt

barnbidrag, för sin försörjning var beroende av fortlöpande kommunala

understöd av fattigvårds- eller annan karaktär och då vidare nuvarande

bidragsbelopp syntes vara avsevärt lägre än vederbörande fosterlegor,

ifrågasattes i en på hösten 1952 inom socialdepartementet upprättad pro
2

— Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 36.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

memoria, huruvida icke maximibeloppet för alla bidragsltategorier borde

generellt höjas till 600 kronor per barn och år. Sedan denna promemoria

remitterats till socialstyrelsen och pensionsstyrelsen, har socialstyrelsen i sitt

yttrande över promemorian vitsordat behovet av en kraftig höjning av de

särskilda barnbidragen samt gjort gällande att en ökning till 600 kronor

måste anses som ett minimikrav med hänsyn till barnkostnadernas storlek

och de fosterlegor, som enligt styrelsens uppfattning vore motiverade.

Enligt socialstyrelsens mening vore denna fråga så angelägen, att den

borde lösas utan dröjsmål. Pensionsstyrelsen anser däremot, att man - - i avvaktan på olika på området aktuella reformförslags genomförande —

nu endast borde företaga en provisorisk höjning av de särskilda barnbidragen.

För de föräldralösa barnens del borde höjning ske till det föreslagna

maximibeloppet 600 kronor men i fråga om övriga bidiagsbei ättigade

barn borde höjningen begränsas till ett maximibelopp om 420 kronor.

Änkepensioneringskommittén, som haft att utreda bl. a. frågan om den

samhälleliga hjälpen åt ensamstående kvinnor, har sedermera i ett i

november 1952 avgivet betänkande (SOU 1952: 36) föreslagit en höjning

av maximibeloppen för de särskilda barnbidragen med 80 kronor eller till

500 resp. 330 kronor om året ävensom indextillägg å dessa bidrag med 50

resp. 30 kronor för varje hel mångfald av tio, varmed pensionspristalet

överstiger 100. Vid det nuvarande pensionspristalet 138 skulle sålunda

enligt kommitténs förslag de årliga maximibeloppen bli 650 resp. 420 kronor.

Då jag förra året förordade en provisorisk förbättring av de särskilda

barnbidragen, utgick jag från att ett förslag till en mera definitiv ordning

för förstärkning av dessa barnbidrag skulle framläggas till 1953 års riksdagför

att träda i kraft redan under loppet av detta år. När jag nu fullföljer

denna avsikt — den omständigheten att änkepensioneringskommitténs

förslag ej ännu kunnat bli föremål för ett definitivt ställningstagande

synes mig ej utgöra hinder därför — och förordar en höjning av de särskilda

barnbidragen, anser jag, att höjningen icke främst bör ta sikte på

eu indexmässig framräkning av beloppen med hänsyn till levnadskostnadernas

utveckling utan i stället bör anpassas efter vad som kan anses

motsvara det verkliga behovet för ifrågavarande barnkategorier. Vid en

bedömning ur denna synpunkt kan man enligt min mening icke komma

under ett månatligt högsta bidrag av 50 kronor, när det gäller genomsnittsbehovet

för barn i åldern upp till 16 år. Socialstyrelsen anser

ligcn, att ett högre belopp ej är omotiverat, om man ser till den utredning

rörande barnkostnaderna som styrelsen verkställt samt till fosterlegornas

storlek. När jag likväl funnit mig böra stanna för ett maximibelopp av 600

kronor per barn och år, beror detta, bortsett från statsfinansiella skäl,

därpå att bidraget ej får sättas så högt, att det gynnar ifrågavarande barnkategorier

framför barn i normala självförsörjande familjer med låga

inkomster.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

Då jag vid avvägningen av det särskilda barnbidragets belopp utgått från

barnets behov har detta skett med den förutsättningen, att barnet ej erhåller

något understöd från den som har försörjningsplikt i förhållande

till barnet. Avseende har med andra ord icke fästs vid om barnet har någon

försörjare eller icke. Beloppet avser alltså såväl de föräldralösa barnen

som de övriga barnkategorier, som är bidragsberättigade. Emellertid måste

det förhållandet att de senare har båda eller den ene av föräldrarna i livet,

som kan draga försorg om barnet, böra verka reducerande på barnbidragets

storlek, enär behovet av understöd från det allmänna då blir mindre.

Denna inverkan bör dock enligt min mening icke komma till uttryck däri

att olika grundbelopp fastställes för föräldralösa och för andra barn,

utan endast i så måtto, att försörjarens förmåga att svara för försörjningen

inverkar minskande på bidraget i det speciella fallet. Försörjningsförmågan

synes därvid endast kunna mätas genom hänsynstagande

till den för sörj ningsskyldiges ekonomi. Barnbidraget bör med andra ord,

där försörjare finnes, vara inkomstprövat med hänsyn till försörjarens

inkomst.

Jag föreslår alltså, att maximibeloppet lika för alla bidragsberättigade

barn fastställes till 600 kronor om året och anser vidare att inkomstprövningen

av de särskilda barnbidragen bör bibehållas.

Däremot bör enligt min mening reglerna för inkomstprövningen i vad

avser försörjarens inkomst jämkas. F. n. gäller att 1 800 kronor om året

är avdragsfria för ensamstående försörjare och 2 200 kronor om året för

sammanlevande makar eller föräldrar. Vid högre inkomster reduceras barnbidraget

med belopp motsvarande 25 procent av de överskjutande inkomsterna

intill en inkomst av 3 200 kronor resp. 4 600 kronor samt med 75

procent av belopp därutöver. För att undvika att vid låga inkomster

avdrag sker å såväl folkpension som barnbidrag har den avdragsfria

inkomsten ansetts böra sättas tämligen högt, och höjningen av den

s. k. avdragsfaktorn, dvs. den del av det överskjutande årsinkomstbeloppet

varmed barnbidraget reduceras, har förlagts till ett inkomstläge,

där inkomstprövade folkpensionsförmåner kunde väntas ha bortfallit. Härvid

bör erinras om att inom folkpensioneringen avdrag sker med 50 procent

av den pensionsberättigades inkomst, i vad den överstiger 400 kronor för

ensamstående och 600 kronor för två makar. Efter beslut vid 1952 års riksdag

har sistnämnda avdragsregler med giltighet fr. o. in. den 1 januari

1954 ändrats sålunda, att avdrag skall ske med 331/3 procent av årsinkomst

mellan 1 000 och 1 400 kronor för ensamstående och mellan 1 500

och 2 100 kronor för två makar och med 662/3 procent av överskjutande

belopp. För att såvitt möjligt även i fortsättningen förhindra uppkomsten

av för stora dubbla avdrag beslöts förra året att även inkomstprövningsreglerna

för de särskilda barnbidragen skulle fr. o. m. den 1 januari 1954

ändras så, att den avdragsfria inkomsten höjes till 2 400 kronor för ensam
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

stående försörj are och till 3 000 kronor för två sammanlevande makar,

varjämte avdragsfaktorn bestämdes till genomgående 25 procent. Om samtidigt

med särskilt barnbidrag utgår inkomstprövad folkpension, skall dock

avdraget å barnbidraget utgöra endast 10 procent av inkomsten. Det sammanlagda

avdraget blir då högst 76 % procent.

Med den väsentliga höjning av barnbidragen, som nu föreslås, skulle de

år 1952 beslutade avdragsreglerna medföra, att barnbidrag kunde komma

att utgå i inkomstlagen, där behov av sådana bidrag näppeligen kan anses

föreligga. Att med anledning därav införa en begränsning i fråga om det

antal barnbidrag, som kan utgå till en och samma familj, finner jag i

likhet med socialstyrelsen dock ej böra ifrågakonnna. I stället bör man

enligt min mening överväga att återinföra en höjning av avdragsfaktorn

i högre inkomstlägen. Därvid synes det naturligt att för folkpensionärer

med barnbidrag söka åstadkomma en så nära samordning som möjligt med

folkpensioneringslagens inkomstprövningsregler, helst så att avdraget å

summan av barnbidrag och inkomstprövad folkpension överensstämmer

med dessa regler. Avdrag å själva barnbidraget skulle därvid kunna inskränkas

till sådana inkomstlägen där den inkomstprövade folkpensionsförmånen

helt bortfallit. Därmed vinnes nämligen den fördelen, att det

ej bereder några svårigheter att angiva barnbidragets belopp, exempelvis

när bidraget skall utbetalas till annan än försörj aren eller då vederbörande

kommuns andel i kostnaderna för barnbidragen skall uträknas.

Med utgångspunkt härifrån föreslår jag därför, att avdragsregeln

för de särskilda barnbidragen i de fall, då försörj aren är berättigad till

folkpensionsförmån, utformas så att minskningen av barnbidraget sker

enligt folkpensioneringslagens motsvarande regler, dock att hänsyn endast

skall tagas till försörjarens inkomst i vad den överstiger det belopp, som

föranleder helt bortfall av inkomstprövad pensionsförmån. Givetvis måste

även beräkningen av försörjarens inkomst i sådant fall helt följa folkpensioneringslagens

bestämmelser. En gift försörjares inkomst skall alltså i

regel uppskattas till hälften av makarnas gemensamma inkomst. Motsvarande

gäller då ogift försörj are sammanlever med annan under äktenskapsliknande

förhållanden.

Särskilda barnbidrag kan utgå även till den som uppbär änkebidrag,

vilket inkomstprövas med tillämpning av folkpensioneringslagens bestämmelser.

Vad nyss sagts rörande barnbidrag till folkpensionär bör sålunda

även äga tillämpning i de fall, då försörj aren är berättigad till änkebidrag.

Jag behandlar därefter de fall, då försörj aren icke åtnjuter folkpension

eller änkebidrag. Här är man givetvis ej bunden vid några hänsyn till

folkpensioneringslagens avdragsregler. Emellertid torde det vara en fördel

om man även här kan nå viss likformighet med de nyss föreslagna inkomstprövningsreglerna.

Jag vill därför föreslå, att liksom inom folkpensioneringen

avdragsfaktorn för ett visst inkomstintervall ovanför det avdrags
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

fria beloppet sättes till 331/3 procent för att vid högre inkomst höjas till

662/3 procent. Det avdragsfria beloppet bör däremot icke sättas lika lågt

som i fråga om folkpensionerna. Eu lämplig avvägning synes vara, att 2 400

kronor om året göres avdragsfria för en ensamstående försörj are och att

övergången till den högre avdragsfaktorn sker vid 3 300 kronor om året. Det

förra beloppet, som motsvarar den avdragsfria inkomsten enligt de år

1952 antagna nya reglerna, ligger ungefär vid den inkomstgräns, vid

vilken en änkepensionär utan bostadstillägg förlorar sista delen av sin

folkpensionsförmån och får börja vidkännas minskning å särskilt barnbidrag.

För två äkta makar förordar jag, att den avdragsfria årsinkomsten

fastställes till 3 000 kronor och att den högre avdragsfaktorn börjar tilllämpas

vid en gemensam inkomst av 4 200 kronor. De föreslagna avdragsreglerna

medför, att rätten till särskilt barnbidrag för 1, 2, 3, 4 och 5

barn bortfaller vid en årsinkomst för ensamstående försörjare av resp.

3 750, 4 650, 5 550, 6 450 och 7 350 kronor per år. Motsvarande övre

inkomstgränser blir för två makar resp. 4 500, 5 400, 6 300, 7 200 och 8 100

kronor om året. Härvidlag bör beaktas att antalet fall, då barnbidrag utgår

till en familj med flera barn och familjen når upp till de inkomstbelopp

som här angivits, är ytterligt begränsat. Vidare bör observeras att dessa

inkomstbelopp anger den gräns då bidraget sjunkit till noll.

Man erhåller sålunda två i vissa avseenden skiljaktiga skalor för avdragen

på grund av försörjarens inkomst; vilken av dem som skall tillämpas

beror av huruvida försörjaren uppbär eller icke uppbär folkpension eller

änkebidrag. Avdragen å de särskilda barnbidragen blir icke lika stora i de

båda fallen, bl. a. beroende på det förhållandet att barnbidraget till folkpensionsberättigad

försörj are reduceras först sedan den till sin storlek mycket

växlande inkomstprövade folkpensionen helt bortfallit. För en försörj are

med änkepension, vilken förmån ju är helt inkomstprövad, inträffar

minskningen av barnbidraget först sedan hon på grund av sina inkomster

ej längre är berättigad till sådan pension. För att den ökning av inkomsten,

som medfört bortfallet av änkepensionen, ej skall föranleda en stark reduktion

av barnbidraget genom att avdrags skalan för folkpensionärer då avlöses

av skalan för icke folkpensionärer bör den förra skalan bibehållas i

detta fall och sålunda göras tillämplig även på sådan för sörj are, som endast

på grund av inkomstprövningen går miste om folkpension. Motsvarande

gäller i fråga om änkebidragen.

Någon ändring i reglerna om avdrag med hänsyn till barnets inkomst

synes icke nu vara påkallad.

Med hänsyn till den betydande höjning av de särskilda barnbidragen,

som jag nu förordat, synes mig frågan om införande av indexreglerade

tillägg till bidragen kunna anstå till dess slutlig ställning tages till änltepensioneringskommitténs

förslag.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

I fråga om de utomäktenskapliga barn, vilkas faderskap ej fastställts, kan

en höjning av det särskilda barnbidraget till G00 kronor synas väcka vissa

betänkligheter med hänsyn till faran för att intresset av att få faderskapet

fastställt minskar. Jag tänker härvid på sådana fall där det underhållsbidrag,

som kan väntas från fadern, förmodas bli lägre än det särskilda

barnbidraget. Som underhållsbidraget skall i sin helhet avdragas från det

särskilda barnbidraget, kan då icke väntas någon ekonomisk förbättring

för modern, som dock — vilket i detta sammanhang måste vara av betydelse

— ej äger utfå barnbidrag förrän barnet fyllt tre år. Spörsmålet

bör emellertid uppmärksammas. Att införa någon särregel av innehåll att

såsom villkor för särskilt barnbidrag uppställa krav på att en undersökning

om orsaken till att faderskap ej fastställts skall förebringas, synes mig

likväl ej böra ifrågakomma. Det torde i stället få ankomma på de organ,

som övervakar den hithörande verksamheten, att genom skärpt tillsyn förhindra,

att utvecklingen går i nyss angiven riktning. Därest det skulle visa

sig att så ej blir fallet, torde frågan få tagas under förnyad prövning.

Höjningen av de särskilda barnbidragen bör träda i kraft snarast möjligt,

och jag förordar att de nya beloppen utgår fr. o. in. den 1 juli 1953.

Med hänsyn till att förslagets genomförande ej synes behöva föranleda

omräkning av den inkomst, som ligger till grund för bildragets beräkning i

mer än ett tämligen begränsat antal ärenden bör det ur administrativa

synpunkter ej föreligga hinder för att de höjda beloppen börjar utgå

fr. o. m. halvårsskiftet.

Den föreslagna ändringen av avdragsreglerna för särskilt barnbidrag

till försörjare med folkpension medför att för övergångstiden den 1 juli—

den 31 december 1953 den nuvarande låga avdragsfria inkomsten inom

folkpensioneringen, 400 kronor för ensamstående och 600 kronor för två

makar, blir tillämplig för barnbidraget. För att förebygga att av dylik

anledning utgående barnbidrag efter omräkning enligt de nya reglerna

i något fall skulle komma att understiga nuvarande belopp bör genom

en övergångsbestämmelse tillses att vederbörande bibehålies vid sitt nuvarande

barnbidrag. Bestämmelsen härom torde böra utformas så, att

den blir tillämplig även där ändringen av avdrags- och inkomstberäkningsreglerna

i något annat specialfall skulle ge till resultat att barnbidraget

ej komme att uppgå till minst nuvarande belopp. För andra halvåret

1953 bör även iakttagas, att vid inkomstprövningen av de särskilda

barnbidragen hänsyn ej tages till de särskilda bostadstilläggen till folkpension,

enär dessa ej följa de i folkpensioneringslagen angivna avdragsreglerna.

Höjningen av de särskilda barnbidragen bör finansieras på samma sätt

som bidragen i övrigt. Varje kommun svarar för viss andel av kostnaderna

inom kommunen, vilken andel motsvarar 3/20 procent för varje fullt

tiotal skatteören per invånare i kommunen, dock högst 50 procent av

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj. ts proposition nr 36.

årskostnaden. Kommunernas andel i totalkostnaderna lör innevarande

år kan beräknas till ca 35 procent och statens andel till ca 65 procent.

Den kostnadsökning i förhållande till år 1952, som förevarande reform

föranleder, kan uppskattas till ca 9 milj. kronor. Av denna ökning torde

under nästa budgetår ca 6 milj. kronor falla på staten.

Föredragande departementschefen hemställer härefter att Kungl. Maj:t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga ett i enlighet med

det anförda inom socialdepartementet upprättat förslag till lag angående

ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till

änkors och invaliders in. fl. barn.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olof Särnmark.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:89 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 a1 i texten
  2. S2LU 1953:5 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 s. 10 i texten