Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv, m. m

1953-02-06 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:48, Med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 48—49.

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

1

Nr 48.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314)

angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela

särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv,

m. m.; given Stockholms slott den 6 februari

1953.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogat förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen

den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela

särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås dels att lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om

bankaktiebolags kassareserv måtte erhålla förlängd giltighet till och med

den 30 juni 1954 dels ock att riksbanken för tiden från och med den 1 juli

1953 till och med den 30 juni 1954 måtte vara fritagen från skyldigheten

att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 48— 49.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni §1949 (nr 314) angående

rätt för Konung en att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser

om bankaktiebolags kassareserv

Härigenom förordnas, att lagen den 3 juni 1949 angående rätt för Konungen

att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv,

vilken jämlikt lag den 30 maj 1952 (nr 384) gäller till och med den

30 juni 1953, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1954.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

23 januari 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om fortsatt giltighet

av lagen angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda

bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv, m. m. samt anför därvid

följande.

I en den 15 januari 1953 dagtecknad skrivelse har fullmäktige i riksbanken

hemställt att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen dels att lagen den 3

juni 1949 (nr 314) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda

bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv måtte erhålla förlängd

giltighet till och med den 30 juni 1954, dels ock att riksbanken för tiden

från och med den 1 juli 1953 till och med den 30 juni 1954 måtte vara fritagen

från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar

med guld efter deras lydelse.

Över nämnda skrivelse har, efter remiss, utlåtanden avgivits av fullmäktige

i riksgäldskontoret samt bank- och fondinspektionen.

Lagstiftningen angående bankaktiebolagens kassareserv.

Enligt 49 § 2 mom. första punkten lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om

bankrörelse är bankaktiebolag skyldigt att i tillgångar, vilka kunna med

lätthet förvandlas i penningar, redovisa kassareserv till belopp, som tillsammans

med den inneliggande kassan motsvarar minst 25 procent av de

förbindelser, som det åligger bolaget att vid anfordran fullgöra.

Alltsedan år 1937 ha särskilda bestämmelser — utöver det i lagen om

bankrörelse intagna stadgandet — varit meddelade beträffande bankaktiebolags

kassareserv. De nu gällande bestämmelserna i förevarande hänseende

är upptagna i lagen angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela

särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv.

I nämnda lag stadgas följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

Enligt 1 § äger Konungen i den mån sådant med hänsyn till utomordentliga

omständigheter prövas nödigt — på framställning av fullmäktige i riksbanken

och efter hörande av bank- och fondinspektionen — förordna

a) att kassareserv, som avses i 49 § 2 mom. första punkten lagen om

bankrörelse, tillsammans med bankaktiebolags inneliggande kassa skall

uppgå till viss bestämd kvotdel, högst tjugufem procent, av bolagets förbindelser

med undantag av garantiförbindelser och skulder på grund av insättningar

å sparkasseråkning;

b) att viss bestämd kvotdel av den summa av bankaktiebolags inneliggande

kassa och kassareserv, som bolaget jämlikt nämnda lagrum eller, om

förordnande enligt a) meddelats, jämlikt förordnandet är skyldigt att redovisa,

skall utgöras av, förutom inneliggande kassa, medel innestående i riksbanken

och, i händelse sådant finnes kunna medgivas, likvida avista tillgodohavanden

bos utländsk bank eller bankir;

c) att viss bestämd kvotdel av den under b) angivna summan skall utgöras

av medel innestående i riksbanken samt att, om bankaktiebolags i

riksbanken innestående medel icke uppgår till sålunda föreskrivet belopp,

bolaget skall till riksbanken gälda ränta å underskottet, beräknat enligt av

Konungen angivna grunder, efter en räntesats som fastställes av riksbanken,

dock högst en procent över riksbankens lägsta diskonto vid diskontering av

växlar på högst tre månader.

Oavsett vad som föreskrivits vid förordnande enligt a) skall kassareserven

utgöra lägst det i lagen om bankrörelse bestämda beloppet.

I 2 § stadgas, att förordnande enligt 1 § må meddelas beträffande samtliga

bankaktiebolag eller sådana, vilkas egna fonder uppgår till visst angivet

belopp, och att de bankaktiebolag, som förordnandet omfattar, må efter storleken

av egna fonder uppdelas i grupper, för vilka olika kvotdelar fastställes.

Enligt 3 § må Konungen, efter hörande av fullmäktige i riksbanken samt

bank- och fondinspektionen, beträffande visst bankaktiebolag medgiva sådan

avvikelse från meddelat förordnande, som med hänsyn till de för bolaget

föreliggande särskilda omständigheterna prövas erforderlig.

Av Konungen jämlikt lagen meddelat förordnande må ej äga tillämpning

längre än lagen äger giltighet.

Ifrågavarande lag, som trädde i kraft den 1 juli 1949, gällde ursprungligen

till och med den 30 juni 1950. Lagen har därefter erhållit fortsatt giltighet,

senast genom lag den 30 maj 1952 (nr 384) enligt vilken giltighetstiden

utsträckts till och med den 30 juni 1953.

Bestämmelser enligt 1949 års lag har av Kungl. Maj:t meddelats dels för

tiden den 1 oktober 1950—den 30 juni 1951 i kungörelsen den 10 augusti

1950 (nr 483), dels ock, med upphävande av nyssnämnda kungörelse, för

tiden den 1 juni 1951—den 30 juni 1952 i kungörelsen den 18 maj 1951

(nr 253). Efter därom av fullmäktige i riksbanken gjord framställning upphävdes

sistnämnda kungörelse genom kungörelsen den 8 februari 1952

(nr 32) med verkan från och med nämnda dag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

5

I sin förenämnda skrivelse den 15 januari 1953 har fullmäktige i riksbanken

erinrat om att ifrågavarande fullmaktslag tillkommit som ett komplement

till de penningpolitiska medel, som avsåge att möjliggöra en kontroll

av penningmarknadens likviditet och därmed affärsbankernas kreditkapacitet.

Kungörelsen den 18 maj 1951 med förordnande jämlikt ifrågavarande

fullmaktslag hade sålunda blivit upphävd, sedan i början av år 1952

mellan riksbanken och affärsbankerna träffats överenskommelse om att

genom en mera restriktiv kreditgivning skapa ökade förutsättningar för en

stabilisering av penningvärdet. Fullmäktige har framhållit att fullmäktige

i yttrande den 3 juli 1952 över 1949 års banklagssakkunnigas betänkande

med förslag till lag om bankrörelse m. m. bl. a. anfört, att de erfarenheter

riksbanken hade från de då tillämpade kreditrestriktionerna möjligen kunde

föranleda en annan utformning av kassareservbestämmelserna än som

skett i 1949 års lag. Den utredning i ämnet, liksom av frågan huruvida en

kassareservregel med penningpolitiskt syfte borde inskrivas i banklagen

eller ges i särskild lag, som fullmäktige förutsatte i nämnda yttrande, hade

dock ännu icke kunnat påbörjas. Fullmäktige har slutligen uttalat att även

om de likviditetsåtaganden bankerna gjort enligt den i det föregående nämnda

överenskommelsen — vilken förlängts att gälla tillsvidare under år 1953

—• icke för närvarande nödvändiggjorde ett utnyttjande av 1949 års fullmaktslag,

ansåge fullmäktige emellertid, att den i avvaktan på den nämnda

utredningen borde bibehållas i beredskapssyfte, av vilken anledning fullmäktige

föresloge att den erhölle förlängd giltighet under förslagsvis ett år.

Fullmäktige i riksgäldskontor et har meddelat, att fullmäktige med hänsyn

till föreliggande omständigheter för sin del tillstyrkte bifall till den i ärendet

gjorda framställningen.

Bank- och fondinspektionen har uttalat att det av 1949 års banklagssakkunniga

framlagda förslaget till ny banklag, enligt vad inspektionen under

hand erfarit, icke komme att föranleda lagstiftning före utgången av

1954. En konsekvens härav bleve, att frågan om bankernas kassareserver

dessförinnan icke kunde få någon mera slutgiltig lösning. Under sådana förhållanden

ville inspektionen — trots vissa betänkligheter mot den provisoriska

lagstiftningens utformning — tillstyrka att giltighetstiden för densamma

förlängdes på sätt riksbanksfullmäktige hemställt.

Departementschefen. 1949 års banklagssakkunniga har den 31 januari

1952 avgivit betänkande med förslag till lag om bankrörelse m. m., vilket

förslag i sedvanlig ordning blivit föremål för remissbehandling. Därvid har

från flera håll understrukits, att det vore önskvärt, att de nu pågående utredningarna

rörande sparbankernas och jordbrukskassornas verksamhet

blivit slutförda, innan ställning toges till banklagssakkunnigas förslag. Även

enligt min uppfattning synes det ändamålsenligt med ett gemensamt bedömande

av här ifrågavarande lagstiftningsfrågor. Ett förslag grundat på

banklagssakkunnigas betänkande torde under sådana förhållanden icke böra

föreläggas innevarande års riksdag. I likhet med bankofullmäktige och de i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

ärendet hörda remissinstanserna anser jag därför det åt Konungen lämnade

bemyndigandet att meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv fortfarande böra bibehållas och biträder i enlighet härmed

förslaget, att 1949 års lag förlänas fortsatt giltighet till och med den 30 juni

1954.

Fråga om fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten

att inlösa sedlar med guld.

Genom kungörelsen den 30 maj 1952, nr 386, har riksbanken för tiden till

och med den 30 juni 1953 medgivits befrielse från skyldigheten att vid anfordran

inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med

rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill gåve anledning, före

utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.

I sin skrivelse den 15 januari 1953 har fullmäktige i riksbanken erinrat

om att frågan om riksbankens sedelutgivningsrätt på längre sikt vore föremål

för utredning genom särskilda utredningsmän. Då giltighetstiden för

den provisoriska lagen om riksbankens sedelutgivningsrätt utlöpte med

juni månad innevarande år, förutsatte fullmäktige att utredningsmännen

koninie att föreslå regler för sedelutgivningsrätten för tiden därefter. Oberoende

av om förslaget konnne att avse en ytterligare förlängning av provisoriet

— utan eller med förhöjt maximum för sedelutgivningen — eller en

definitiv reglering, borde, så länge stadgandet i § 72 regeringsformen om

guldinlösningsskyldigheten kvarstode, fortsatt befrielse från densamma medgivas,

förslagsvis för ytterligare ett år.

Fullmäktige i riksgäldskontoret har uttalat att fullmäktige med hänsyn

till föreliggande omständigheter för sin del tillstyrkte bifall till den i ärendet

gjorda framställningen.

Bank- och fondinspektionen har uttalat att det vore tydligt att de omständigheter,

som tidigare föranlett befrielse från guldinlösensskyldigheten,

fortfarande vore för handen; inspektionen hade därför intet att erinra mot

att riksbanken för ytterligare ett år medgåves sådan befrielse.

Departementschefen. I enlighet med bankofullmäktiges förslag hemställer

jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att medgiva, att riksbanken

må för tiden från och med den 1 juli 1953 till och med den 30 juni 1954

vara fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna

sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att, om

förhållandena därtill ger anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga

inlösningen av bankens sedlar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

7

Departementschefens hemställan.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr

314) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser

om bankaktiebolags kassareserv.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över nämnda författningsförslag — vilket såsom Bilaga1 torde få fogas

vid statsrådsprotokollet för denna dag — måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Erik Berggren.

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 2 februari

1953.

Närvarande:

justitieråden Nissen,

Hellquist,

Karlgren,

regeringsrådet Eckerberg.

Enligt lagrådet den 30 januari 1953 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 23

januari 1953, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314)

angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser

om bankaktiebolags kassareserv.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen i finansdepartementet C. V. Åbjörnsson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Olle Lundberg.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

9

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

6 februari 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, lagrådets den 2 februari

1953 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 23 januari 1953 remitterade

förslaget till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om

bankaktiebolags kassareserv.

Föredragande departementschefen hemställer — under hänvisning till att

nämnda lagförslag av lagrådet lämnats utan erinran — att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga nyssnämnda lagförslag,

dels ock medgiva, att riksbanken må för tiden från och

med den 1 juli 1953 till och med den 30 juni 1954 vara fritagen

från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken

utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock

för riksbanken att, om förhållandena därtill giva anledning,

före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av

bankens sedlar.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Barbro Åslund.

opaginerad Kontrollera mot PDF

’ ■■ iVc,:■

a Av »VA, -m; Avv .

''»• i

* j ■:.! U''.\i\ It’

'' \ .V: i . ■. i i sA V»

i: / ''! ii /

'' '' : • I

> / • '' ••

■ (t/ (

■> <>i ■ -A ,u

.

r;.H

'' .A A*! 4i»ji / 1- : ! ,y »i, I

i i 1 > i 1 ; '' i

/1 • j; j »i fj

■ •'' . ■■!<•» i > i,.: i i i.rf

''Uiii : •

fv;

nii< !

, j.

;: i''J t(Vi 1 >31 i s

i Harr

•. • . * 1 1 U

■ i! A*»b ;

I>». : > ■

• . ;A

m

■U\

.;VV iv i .V.

; .

v-

* V V " .

i>V»Uv

iv. Av1, v-.'',V''

!''• »nr;: ,!■

•••! t •• i / ■ ■

;l i''; i .

: Hii-t ?>

. i::a.

■ ’ i:'' ''•i i1 ''i-.i si''»''! >i.*i A : i i }‘f t fhii < ,-jii ■ • 1

i J /li!‘ ,1 ''

rf vi :

>.’■ -"h •'') •■.htUUnw- '':m t. äiikts; a V, i t

: . '' i!:;»{yi j Jti: .ftYi;ib- f’i Å ><i A V

•b 1->." : irt i:.!;; f i i • i • i nr>b h-un

‘Ar;, h,''.'' J Ii;

•u-r;b ni Vi JAi.i;- i>*>i> arflrv »;v/r.v.’.ti

Ii t ä‘:ä i Hii i ■i »ii.- ti».: i •'' ^ i''; • > 4

• ''ii ! mu! ''

- li.il.:

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:310 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående det fortsatta stödet åt hampodlingen m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  2. BU 1953:22 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 191/9 s. 4 i texten