Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar i riktlinjerna för den statliga exportkrediten

1953-02-13 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:55, Angående vissa ändringar i riktlinjerna för den statliga exportkrediten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

1

Nr 55.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar

i riktlinjerna för den statliga exportkrediten;

given Stockholms slott den 13 februari 1953.

Kung!. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att den nuvarande statsgarantien för exportkredit

försöksvis utbyggs med en ny garantiform, avseende finansiering av produktion

för export. Dylik finansieringsgaranti anses böra förbehållas exporten

till hårdvalutaländerna. Vidare föreslås uppmjukningar i villkoren för

statsgaranti för entreprenadarbeten. Den hittillsvarande garantien mot förluster

i samband med lagerhållning utomlands föreslås i undantagsfall skola

få användas även i fråga om andra länder än hårdvalutaländer. Slutligen

föreslås att garantigivningen mot förlust på grund av statliga åtgärder

utomlands utvidgas att omfatta även opåräknat införande av importlicensiering

eller återtagande av redan lämnade importlicenser.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 55.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

Utdrag av protokollet över handelsårenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

13 februari 1953.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Torsten Nilsson,

Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup,

Hedlund, Persson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen

för finansdepartementet anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet

Ericsson, fråga om vissa ändringar i riktlinjerna för den statliga exportkrediten

samt anför därvid följande.

Inledning.

Statsgaranti mot förlust på grund av exportkredit har i Sverige meddelats

alltsedan budgetåret 1933/34. Garantien har grundats på tid efter annan av

riksdagen givna bemyndiganden samt av Kungl. Maj :t i enlighet därmed

utfärdade författningar. Prövning och avgörande av frågor om statsgaranti

för exportkredit ankommer på exportkreditnämnden, för vilken instruktion

utfärdats den 26 juni 1933 (nr 430).

1951 års riksdag medgav efter förslag av Kungl. Maj :t (prop. nr 8; r. skr.

nr 53), att svenska staten fick intill utgången av budgetåret 1953/54 åtaga

sig betalningsansvar i form av statsgaranti för exportkredit till ett belopp

av högst 300 miljoner kronor. Gällande bestämmelser om garantigivningen

återfinns i kungörelsen den 9 juni 1950 (nr 321), vars giltighetstid förlängts

genom kungörelsen den 6 april 1951 (nr 153). Det huvudsakliga innehållet

i ifrågavarande kungörelser är följande.

Exportkreditnämnden äger att till främjande av svensk export bevilja

statsgaranti mot förlust på grund av den kredit, som av svensk exportör

eller svensk bank eller annan svensk kreditgivare lämnas vid försäljning till

utlandet av inhemska alster av industri, jordbruk eller fiske. Då särskilda

skäl föreligger, må sådan garanti lämnas även vid export av icke inhemska

alster. Statsgaranti må ock i särskilda fall beviljas för entreprenadarbeten,

som utförs i utlandet, i förening med industrileveranser ävensom för till

utlandet levererade alster av svensk teknisk konsulterande verksamhet, särskilt

då dylik verksamhet kan bli av betydelse för svensk export. Statsgarantier

av nu angivna slag må högst avse, att ett belopp uppgående till 75 procent

av den lämnade krediten kommer att inflyta eller ock att 75 procent

av uppkommande förlust å krediten täcks; dock må, da särskilda skäl därtill

föreligger, garantien utsträckas till 85 procent. Garantierna må icke

avse utebliven betalning av annan anledning än köpares insolvens eller så
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 55.

3

dana statliga åtgärder utomlands som allmänt moratorium, valutaspärr eller

dylikt. Statsgaranti må jämväl beviljas svensk exportör eller svensk bank

eller annan svensk kreditgivare mot förlust på grund av lagerhållning av

svenska exportvaror utomlands. Denna garanti skall beviljas enligt de riktlinjer,

som Kungl. Maj:t särskilt fastställer, och må högst avse, att 75 procent

av uppkommande förlust i samband med lagerhållningen täcks.

För beviljad garanti av samtliga här nämnda slag skall den, som erhåller

garantien, erlägga en premie, avpassad med hänsyn till olika inverkande

omständigheter, såsom längden av avtalad kredittid, förhållandena i importlandet,

andra förefintliga riskmoment och varans art. Premien skall så beräknas,

att den innefattar bidrag till täckande av administrationskostnaderna

för exportkreditnämnden.

Gällande statsgarantier får ej överstiga 300 miljoner kronor, varav högst

30 miljoner kronor för lagerhållning utomlands. I de båda beloppen skall

inräknas vad exportkreditnämnden utgivit på grund av beviljad garanti, i

den mån utbetalningarna icke täcks av återbetalningar eller av inkomst av

premier, sedan kostnaderna för nämndens verksamhet guldits.

Enligt beslut av 1933 års riksdag skall exportkreditnämndens premieinkomster

överföras till en av riksgäldskontoret förvaltad fond, från vilken

skall täckas såväl förluster å verksamheten som nämndens administrationskostnader.

I den mån fonden icke förslår därtill skall riksgäldskontoret förskottera

medel till utgifterna för verksamheten.

Under tiden från nämndens tillkomst år 1933 till utgången av år 1952 har

exportkreditnämnden utfärdat garantier för krediter å sammanlagt 1 123

miljoner kronor, varav statens ansvar omfattat 726 miljoner kronor. Den 31

december 1952 gällde garantier, avseende krediter å 140 miljoner kronor, varav

statens garanti omfattade 72 miljoner kronor, medan garantier utlovats men

ännu ej tagits i anspråk för krediter å 37 miljoner kronor med ett garantibelopp

av 23 miljoner kronor. Den sammanlagda premieinkomsten har uppgått

till 23,5 miljoner kronor. Härtill har kommit ränteinkomster å överskottsmedel

med 0,8 miljon kronor. Utbetalningar för skadefall — skadefall å finska garantier,

för vilka nämnden jämlikt beslut av 1946 års lagtima riksdag erhållit

täckning ur fonden för kreditgivning till utlandet, ej inräknade — har uppgått

till 16,4 miljoner kronor. Härav har 8 miljoner kronor kunnat återvinnas

och nettoutbetalningarna har alltså uppgått till 8,4 miljoner kronor. Omkostnaderna

för nämndens verksamhet har utgjort 1,7 miljon kronor. Sedan

verksamhetens början har sålunda uppstått ett överskott å (24,3—8,4—•

1,7 =) 14,2 miljoner kronor.

I skrivelse den 17 oktober 1952 har exportkreditnämnden framlagt förslag

till komplettering av gällande bestämmelser angående exportkredit främst

i syfte att bereda exporten till hårdvalutaländer ett mera effektivt stöd än

hittills.

Över skrivelsen har utlåtanden avgivits av statskontoret, kommerskollegium,

fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret samt svenska

beskickningen i Washington. Kommerskollegium har till sitt utlåtande

fogat yttranden från Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare,

handelskammaren i Gävle, Kooperativa förbundet, Sveriges allmänna

exportförening, Sveriges grossistförbund samt Sveriges industriförbund.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

Exportkreditnämndens framställning.

I exportkreditnämndens skrivelse framläggs förslag till 1) vissa ändringar

i villkoren för garantigivning för entreprenadarbeten; 2) vissa ändringar

i villkoren för garantigivningen för teknisk konsulterande verksamhet; 3)

utsträckning av garantien för lagerhållning att i vissa fall omfatta även icke

hårdvalutaländer; 4) införande på försök av finansieringsgarantier samt 5)

viss utvidgning av garantigivningen mot förlust på grund av statliga åtgärder

utomlands.

Inledningsvis framhåller nämnden, att den utveckling som ägt rum sedan

år 1950, då bestämmelserna angående statsgaranti för exportkredit senast

ändrades i syfte att stödja och uppmuntra exporten till dollarmarknaderna,

ytterligare visat betydelsen av att exporten mot betalning i hårdvaluta främjas.

Enligt vad nämnden inhämtat har exportörerna i ett flertal med Sverige

konkurrerande länder kommit i åtnjutande av ökat stöd genom statliga åtgärder

i form av garanti- och kreditgivning. Särskilda åtgärder har därvid

vidtagits för att främja export mot betalning i dollar, men även i övrigt har

statsmakterna sökt underlätta exporten, vilket otvivelaktigt bidragit till den

hårdnande konkurrensen på alla exportmarknader. I anledning av denna utveckling

har exportkreditnämnden funnit det angeläget att gällande bestämmelser

angående exportkreditgaranti kompletteras i syfte att bereda exporten

till hårdvalutaländer ett mera effektivt stöd än hittills. Med hänsyn

till skärpningen i det allmänna exportläget har det enligt nämnden synts

önskvärt, att bestämmelserna samtidigt ändras på vissa punkter, så att garantigivningen

bättre anpassas efter dagens läge. Detta anses kunna ske utan

att i mera avsevärd grad öka de med garantigivningen förenade riskerna.

Statsgaranti må enligt gällande bestämmelser i särskilda fall beviljas för

entreprenadarbeten, som utförs i utlandet, i förening med industrileveranser.

Bestämmelsen är med undantag för en redaktionell ändring

år 1950 oförändrad sedan år 1933 men har vid flera tillfällen varit föremål

för diskussion.

Vid författningens tillkomst var meningarna delade rörande lämpligheten

av att låta garantigivningen över huvud taget omfatta entreprenadarbeten.

Införandet av det statliga exportkreditsystemet ingick nämligen som ett led

i åtgärderna att bekämpa då rådande arbetslöshet, och garantigivningens

syfte var att befordra exporten av svenska varor och därmed skapa arbetsmöjligheter

inom landet. Exportkreditnämnden begränsade därför till en början

garantigivningen till att avse högst så stor del av krediten, som motsvarade

värdet av de i entreprenaden ingående svenska varorna och tjänsterna.

I proposition nr 117/1939 uttalade departementschefen, att han fann motiverat,

att garantien icke gjordes uteslutande beroende av de i vederbörande

entreprenadföretag ingående svenska varornas och tjänsternas siffermässigt

beräkneliga andel utan att en något friare praxis tillämpades för de särskilda

fall, då föreliggande omständigheter gjorde detta berättigat och önsk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 55.

5

värt. Statsutskottet tillstyrkte vad departementschefen sålunda förordat men

fann sig böra generellt framhålla angelägenheten av att exportkreditgarantiverksamheten

även i framtiden komme att bedrivas med stor försiktighet.

Frågan om en något friare praxis vid garantigivning i samband med entreprenadarbeten

i utlandet upptogs ånyo i propositionen nr 211 till 1950 års

riksdag, varvid ifrågasattes en utvidgning av exportkreditgarantien i samband

med entreprenadföretag utomlands. Departementschefen förordade därvid

försiktighet vid uppmjukningen av praxis på detta område, under åberopande

av de störa förluster — cirka 70 procent av nettoutbetalningarna för

skadefall— som gjorts å garantigivningen för entreprenadarbeten, och anslöt

sig i huvudsak till den år 1939 av dåvarande departementschefen deklarerade

uppfattningen. Statsutskottet ville icke motsätta sig uppmjukningen

av föreliggande praxis men förordade iakttagande av stor försiktighet därvidlag

och ansåg, att en utvidgning av garantien endast borde ske, då, såsom

departementschefen framhållit, föreliggande omständigheter gjorde

detta berättigat och önskvärt.

Enär såväl departementschefens som riksdagens restriktiva inställning

enligt exportkreditnämnden torde ha sammanhängt med den betydande förlust,

som inträffat i samband med denna form av garantigivning, anser

nämnden det nu böra framhållas, att endast ett skadefall inträffat och att

detta förorsakats av inlemmandet av republiken Lettland i Sovjetunionen.

Skadefallet utgör enligt nämnden intet belägg för att garantier i samband

med entreprenadarbeten skulle vara mera riskfyllda än andra garantier. I

själva verket resulterade förhandlingarna med Sovjetunionen om ersättning

för de svenska tillgodohavandena i de baltiska staterna i att väsentligt större

ersättning erhölls för entreprenadfordringarna än för övriga fordringar. Härav

anses dock icke följa, att entreprenadgarantier skulle kunna uppfattas

som förhållandevis mindre riskfyllda. I stället kan enligt nämnden sannolikt

med fog hävdas, att det ur risksynpunkt i regel torde sakna betydelse, om

en garanti avser fordran på grund av entreprenadarbete eller fordran på

grund av en varuleverans.

Då sålunda kredit i samband med entreprenadarbeten enligt nämnden

icke kan anses som ett särskilt riskfyllt garantiobjekt och då stora och ur

landets synpunkt betydelsefulla entreprenadarbeten, exempelvis tunnel- och

järnvägsbyggen, ej behöver och kanske ej kan förknippas med leveranser av

svenska varor, anser nämnden det önskvärt, att garanti generellt må kunna

beviljas för entreprenadarbeten i utlandet. Villkoret att garanti kan lämnas

blott i särskilda fall och i förening med industrileveranser anses böra bortfalla.

Nämnden förutsätter dock, att garantien endast i undantagsfall, nämligen

när detta av valutaskäl synes särskilt angeläget, skall täcka kreditgivning''

avseende utländska varor och tjänster.

Enligt gällande bestämmelser må statsgaranti i särskilda fall beviljas för

till utlandet levererade alster av svensk teknisk konsulterande

verksamhet, särskilt då dylik verksamhet kan bli av betydelse för

svensk export. Användningen i utlandet av svenska tjänster av olika slag,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

vilka inbringar valutor utan att taga i anspråk vare sig inhemska eller utländska

råvaror, är enligt nämnden uppenbarligen en värdefull form av export.

Garantigivning för alster av svensk teknisk konsulterande verksamhet

framstår därför i regel såsom mycket välmotiverad. Ehuru sådan verksamhet

enligt nämndens uppfattning praktiskt taget alltid torde vara av betydelse

för svensk export, anses det ofta vara svårt att fastställa ett direkt samband

mellan levererade tjänster och efterföljande varuleveranser. Nämnden

förordar därför slopande av det i författningen intagna tillägget, att garanti

må beviljas särskilt då teknisk konsulterande verksamhet kan bli av betydelse

för svensk export.

Statsgaranti mot förlust på grund av lagerhållning

av svenska exportvaror utomlands kan nu beviljas svensk

exportör eller svensk bank eller annan svensk kreditgivare enligt de riktlinjer,

som Kungl. Maj :t särskilt fastställer. Denna form av garantigivning,

som infördes först år 1950, har förutsatts komma till användning endast vid

lagerhållning i Förenta staterna och andra hårdvalutaländer. Garantien är

närmast avsedd att täcka den förlust, som en exportör kan åsamkas i samband

med hållande av konsignationslager, i första hand till följd av nedgång

i lagrets värde. Därvid kan garanti utställas till förmån för exportörens

svenska bankförbindelse. Endast den sistnämnda garantiformen har hittills

kommit till användning. Beträffande garantigivningen för lagerhållning har

exportkreditnämnden anfört följande.

De utfärdade garantierna, till antalet uppgående till blott 8 stycken, under

vilka staten iklätt sig ansvar för 3 428 000 kronor, varav för närvarande

är utelöpande 4 garantier med en ansvarssumma å 1 271 650 kronor, har

samtliga haft formen av garanti gentemot en finansierande bank. Denna

bank har därigenom erhållit säkerhet för en särskild kredit, som öppnats

till förmån för en exportör och som fått utnyttjas till belopp motsvarande

75 % av värdet av de varor, vilka skeppats till lager. För krediten har exportören

i första hand varit betalningsansvarig, och exportkreditnämnden har

alltså ej övertagit något ansvar för förlust för exportören på lagerhållningen.

Krediten har i en del fall säkerställts genom att varorna lagrats för bankens

räkning, i andra fall genom borgen, men i en del fall har ingen särskild

säkerhet ställts. Garantigivningen har föregåtts av noggrann utredning av

förutsättningarna för försäljning av lagervarorna i belysning av uppnådda

försäljningsresultat ävensom om exportörens personliga förhållanden och

ekonomiska ställning, och engagemangen har varit föremål för fortlöpande

övervakning. Att emellertid garantiformen är förenad med ej obetydlig risk

torde vara obestridligt. Dock har något slcadefall hittills icke uppkommit

och för närvarande saknas anledning befara förlust på utelöpande garantier.

Denna form av garanti har enligt nämnden visat sig motsvara behovet.

De fall av lagerhållning och därmed följande försäljning till amerikanska

köpare, som varit föremål för garantigivning, skulle enligt nämnden knappast

ha kommit till stånd utan stödet av statlig garanti.

Lagerhållningsgaranti har hittills endast kunnat lämnas vid export till

hårdvalutaländer. Emellertid har det enligt exportkreditnämnden visat sig

att lagerhållning är en mycket betydelsefull förutsättning för en framgångs
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

7

rik bearbetning av åtskilliga andra, i vart fall på längre sikt viktiga marknader.

Detta anses exempelvis vara fallet vid export till det inre av Afrika,

varvid transporttiderna ofta blir mycket långa. Exportkreditnämnden föreslår

därför att finansieringsgarantierna icke begränsas till att avse lagerhållning

enbart i hårdvalutaländer. Nämnden bör ha möjlighet att meddela

garanti för finansiering av lagerhållning i utlandet, då detta av särskilda

omständigheter synes befogat och ägnat att befordra export av synnerlig

vikt.

Exportkreditnämnden föreslår vidare införande på försök efter danskt

mönster av finansie ringsgarant i er.

Den danska garantigivningen avseende finansiering av export utgör en

mycket väsentlig del av garantisystemet; av nuvarande garantigivning faller

mer än 40 procent på garantier av detta slag. Enligt dansk erfarenhet sedan

mera än 20 år tillbaka har finansieringsgarantierna, som avsett både varuleveranser

och entreprenadarbeten, haft en mycket stimulerande effekt på exporten

och icke minst för mindre företag i ett betydande antal fall utgjort

en grundförutsättning för att exportorder kunnat accepteras. Om den närmare

utformningen av det danska garantisystemet bär nämnden meddelat

följande.

Garantierna utställs till förmån för en finansierande bank med full regressrätt

mot exportören, vilken, då så anses påkallat, har att ställa säkerhet

för krediten exempelvis i form av sekundärinteckningar eller borgen.

Garantigivningen sker i två huvudformer, av vilka den ena avser finansiering

under hela tillverkningsprocessen ända tills likvid influtit, medan den

andra har till föremål exportens finansiering efter det skeppning ägt rum,

varvid garantien hänför sig till belåning av dokumenten. I förra fallet utgör

den accepterade ordern utgångspunkt för garantigivningen och denna

sättes främst i relation till kostnaderna för råvaror och arbetslöner. Garantigivningen

föregås av undersökning av garantisökandens ekonomiska ställning

och hans förutsättningar att kunna fullfölja sitt leveransåtagande. Garantierna

utformas individuellt och villkoren för kreditens utnyttjande kan

vara synnerligen skiftande, beroende på omständigheterna i varje särskilt

fall. Alltid gäller dock, att garantitagaren måste förbinda sig att efter varans

färdigställande och skeppning överlämna dokumenten till den finansierande

banken för inkasso. De för krediten fastställda villkoren meddelas banken,

som övertager kontrollen över att desamma uppfylls. Under förutsättning

att banken därvid iakttager den aktsamhet, som bankmässigt normalt bör

föreligga, är den helt skyddad mot förlust på kreditgivningen.

Exportkreditnämnden betonar, att handläggningen av garantiärenden av

denna art är särskilt krävande och att garantigivning ej torde kunna ske utan

att förluster uppkommer. I Danmark har sedan krigsslutet utbetalningarna

för skadefall ungefär motsvarat den på garantigivningen fallande premieinkomsten.

I en vikande konjunktur anses riskerna öka, men å andra sidan

torde enligt nämnden just i en sådan situation tillgången till en garanti av

detta slag bereda exportindustrien ett många gånger verksamt stöd. Med

hänsyn härtill anser nämnden det synnerligen önskvärt, att även i vårt

land garantigivning efter mönster av det danska garantisystemet införs på

försök, även om detta skulle medföra uppkomsten av skadefall i större ut
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

sträckning än tidigare. Enligt nämndens uppfattning torde utbetalningarna

av denna anledning sannolikt kunna täckas av inflytande premier, eller ett

eventuellt minussaldo i vart fall begränsas till ett måttligt belopp. I detta

sammanhang erinrar nämnden om att på exportkreditnämndens hittillsvarande

verksamhet, sedan uppkomna skadefall och nämndens administrationskostnader

blivit betalda, uppstått ett överskott av mera än 14 miljoner

kronor.

Den föreslagna garantigivningen skulle enligt nämnden ifrågakomma vid

försäljning av varor mot dollarbetalning, men det anses önskvärt, att — i

likhet med vad som föreslagits beträffande garantier i samband med lagerhållning

— nämnda slag av finansieringsgarantier även skulle kunna meddelas

vid försäljning till andra länder, då det av särskilda omständigheter

anses befogat och ägnat att befordra export av synnerlig vikt. Nämnden

ifrågasätter däremot icke för närvarande att generellt få meddela finansieringsgarantier.

Om sysselsättningsläget inom exportindustrierna skulle allvarligt

försämras, anses dock denna möjlighet böra övervägas.

Innan erfarenhet vunnits, hur garantigivningen verkar, torde det enligt

nämnden finnas anledning att på visst sätt begränsa denna. Nämnden föreslår

därför, att garantier mot förlust på lagerhållning av svenska exportvaror

utomlands och garantier för krediter, som av svenska banker lämnas för tillverkning

av exportvaror och försäljning av sådana varor, begränsas till ett

högsta sammanlagt belopp av 40 miljoner kronor. Nämnden föreslår att finansieringsgaranti

i varje särskilt fall får motsvara högst 75 procent eller,

i undantagsfall, högst 85 procent av leveransens värde.

I en den 10 februari 1953 dagtecknad promemoria har nämnden uttalat

att ett betydande intresse kunnat konstateras från exportindustriens sida

för de föreslagna finansieringsgarantierna. I anslutning härtill hemställer

nämnden att Kungl. Maj :t måtte utverka att den sammanlagda garantisumman

för dessa garantier samt lagerhållningsgarantier måtte kunna uppgå

till förslagsvis 100 miljoner kronor. Härigenom skulle man erhålla bättre

förutsättningar att utnyttja de möjligheter som kan finnas att öka ur landets

synpunkt viktig export.

Slutligen föreslår nämnden en v i s s utvidgning av de risker

utomlands garantien får avse. Exportkreditgarantien får nu

— här bortses från lagerhållningsgarantien — icke täcka andra risker än

köpares insolvens och sådana statliga åtgärder utomlands som allmänt moratorium,

valutaspärr och dylikt. En utvidgning av garantigivningen till att

avse även vägran från köparen att mottaga varan, hävande av köpekontrakt

och liknande företeelser, något som i utländska garantisystem i regel icke

blir föremål för täckning, ter sig enligt nämnden knappast välbetänkt, bl. a.

på grund av de möjligheter till samspel mellan köpare och säljare som skulle

föreligga. Däremot anser nämnden de statliga åtgärder, som garantien kan

avse, vara alltför snävt begränsade. Detta torde enligt nämnden bero på att

förhållandena vid garantisystemets tillkomst icke motiverade en mera omfattande

garantigivning. Sedan dess har emellertid opåräknat införande av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

9

importlicensiering eller återtagande av redan lämnade importlicenser tillkommit

såsom mycket allvarliga hinder för exporten, förorsakande avsevärda

risker. I de fall då exportören icke haft anledning räkna med att importlicensiering

skulle införas, som förhindrade införseln av den kontrakterade

varan, eller exportören förvissat sig om att importören erhållit importlicens,

ehuru denna sedermera återtagits, anser nämnden det emellertid rimligt

att härav uppkommande förlust i garantihänseende jämställs med förlust

på grund av de i författningen angivna orsakerna. En ändring härutinnan

anser nämnden sålunda böra övervägas.

Yttranden.

Förslaget att slopa villkoret om industrileveranser

vid garantigivning för entreprenadarbeten godtas

i huvudsak av samtliga remissinstanser. Statskontoret, riksbanksfullmäktige

samt handelskammaren i Gävle anmäler dock betänkligheter mol att

låta garantien täcka kreditgivning avseende utländska varor och tjänster.

Riksbanksfullmäktige anser en sådan utbyggnad ur flera synpunkter olämplig;

i vissa situationer torde den direkt kunna motverka garantigivningens

syften. I anledning av att exportkreditnämnden hävdat, att det ur risksynpunkt

i regel saknar betydelse, om en garanti avser fordran på grund av

ett entreprenadarbete eller fordran på grund av varuleverans framhåller

statskontoret, att i vart fall de tidigare kredittiderna vid entreprenadarbeten

var avsevärt längre än vid varuleveranser, vilket givetvis innebar ökade risker

vid garantigivningen i samband med entreprenader.

Förslaget om ändring i villkoren för garantigivningen

för teknisk konsulterande verksamhet föranleder

icke någon erinran från någon av remissinstanserna.

Förslaget att utsträcka garantien för lagerhållning

att i vissa fall omfatta även icke hårdvalutaländer

tillstyrks av kommerskollegium, riksgäldsfullmäktige, Stockholms handelskammare,

Skånes handelskammare, handelskammaren i Gävle, Kooperativa

förbundet, exportföreningen, grossistförbundet samt industriförbundet, medan

riksbanksfullmäktige och beskickningen i Washington ställer sig kritiska

till förslaget.

Riksgäldsfullmäktige förutsätter vid sitt tillstyrkande av exportkreditnämndens

ifrågavarande förslag, att nämnden liksom hittills kommer att

handha garantigivningen vid lagerhållning utomlands med stor försiktighet

och med aktgivande på de ökade risker, som en utbyggnad av garantigivningen

på detta område kan medföra. Stockholms handelskammare, som livligt

tillstyrker nämndens förslag rörande lagerhållningsgarantier, förutsätter,

att avsikten icke är att förhindra, att garanti lämnas direkt till företag

som själv finansierar lagerhållning utomlands.

Riksbanksfullmäktige erinrar om att ifrågavarande garantiform infördes

år 1950 med avsikt att stimulera dollarexporten och att de förhållanden, som

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

då gjorde att man ansåg en speciell favör för denna export motiverad, fortfarande

kvarstår. Beskickningen i Washington anför liknande synpunkter

och framhåller, att den nu ifrågasatta utvidgningen av finansieringsgaranti

vid lagerhållning synes kunna medföra en utveckling, som innebär, att den

s. k. dollarexporten icke längre ensam kommer i åtnjutande av det särincitament

som tidigare förelegat, samt ställer den frågan om icke hårdvalutamarknaden

även i fortsättningen utom i undantagsfall ensam borde komma

i åtnjutande av finansieringsgaranti vid lagerhållning.

Förslaget om införande av finansieringsgarantier

godtas av statskontoret, kommerskollegium, riksgäldsfullmäktige, Stockholms

handelskammare, Skånes handelskammare, handelskammaren i Gävle,

Kooperativa förbundet, exportföreningen, grossistförbundet samt industriförbundet.

Riksbanksfullmäktige samt beskickningen i Washington har anfört

erinringar mot förslaget.

Statskontoret uttalar bl. a. att de gynnsamma danska erfarenheterna rörande

ifrågavarande garantiform synes tala för att den försöksvis prövas

även i vårt land. Ämbetsverket förutsätter emellertid, att detta sker med stor

försiktighet samt att garantiformen icke ges en sådan tillämpning, att den

motverkar den av statsmakterna i övrigt förda kreditpolitiken. Statskontoret

anser, att garantiprocentsatsen i intet fall bör få sättas högre än 75, samt

håller bestämt före, att för dessa garantier och lagerhållningsgarantierna garantisumman

icke bör få överstiga 30 miljoner kronor eller samma maximibelopp,

som föreskrivits för enbart lagerhållningsgarantierna.

Riksbanksfullmäktige anser det böra närmare undersökas, om icke ett

system med finansieringsgaranti efter danskt mönster borde kunna tillämpas

i fråga om dollarexporten, men anser uteslutet, att dylik garanti utnyttjas

för annan export. Vidare anser fullmäktige det nödvändigt, att

frågan blir föremål för närmare utredning med beaktande av den inom

landet förda kreditpolitiken. Systemet får enligt fullmäktige sålunda icke

utformas på ett sådant sätt, att det skulle kunna inträffa att kreditbehov

för export, där garanti lämnades, skulle komma att prioriteras framför

kreditbehov för annan dollarexport. Emellertid är riksbanken beredd att

med affärsbankerna taga upp frågan till närmare diskussion. Innan dylika

överläggningar ägt rum anser fullmäktige det icke vara möjligt att ingå

på de närmare detaljerna.

Beskickningen i Washington förordar exportkreditnämndens förslag i vad

avser den s. k. dollarexporten och ifrågasätter om icke denna åtgärd borde

reserveras för hårdvalutamarknaden. Beskickningen framhåller, att den fördyring

av varan som är förbunden med garantisystemet i vissa fall synes ha

verkat avhållande på de svenska exportörerna.

Den ifrågasatta utvidgningen av de risker utomlands

garantien får avse att omfatta även opåräknat införande av

importlicensiering eller återtagande av redan lämnade licenser har ej mött

erinringar från någon av remissinstanserna.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 55.

11

Stockholms handelskammare anför, att erfarenheterna under senare tid

ger vid handen, att behov föreligger av en sådan utvidgning av garantisystemet,

som föreslagits av exportkreditnämnden. Handelskammaren ifrågasätter

emellertid huruvida icke de risker, som garantierna avser, bör ytterligare

utvidgas. Därvid åsyftas främst det fall, att importlandet exempelvis i samband

med att viss vara frilistas höjer tullen för denna så kraftigt, att köparen

av denna anledning vägrar att taga emot varan. Med de begränsade möjligheter,

som i praktiken ofta föreligger för exportören att på rättslig väg

göra sina anspråk gällande, bör det enligt handelskammarens mening lagas

under övervägande, om icke även dylika och andra liknande fall, då genom

statliga förfoganden i importlandet de ekonomiska förutsättningarna för köpet

helt förändrats och importören på grund härav vägrar att fullfölja

detta, lämpligen bör omfattas av garantigivningen. Denna anses vidare böra

täcka sådana fall, då exportören till följd av här i landet utfärdat exportförbud

eller återkallad exportlicens blir ur stånd att verkställa kontraherad

leverans.

Kommerskollegium, som i sitt yttrande berör Stockholms handelskammares

nämnda förslag, finner det önskvärt att här avsedd utvidgning av de

statliga kreditgarantierna tas under övervägande, varvid man dock vad

tullhöjningar beträffar av både principiella och praktiska skäl måste begränsa

sig till sådana höjningar, som uppenbarligen är ämnade att vid frilistning

träda i stället för tidigare importspärr.

Departementschefen.

När statliga exportkreditgarantier infördes i Sverige år 1933 var syftet

närmast att genom stimulans åt exporten främja sysselsättningen inom landet.

Efter hand fick garantigivningen ökad vikt i olika handelspolitiska sammanhang

och under de senaste åren har den fått särskild betydelse ur valutasynpunkt.

Avsikten med den utbyggnad av systemet med statliga exportkreditgarantier,

som skedde år 1950, var främst att underlätta för industrien att i ökad

utsträckning inrikta exporten på de mera svårbearbetade hårdvalutamarknaderna

och därmed öka dollarinkomsterna. Den viktigaste ändring, som då

infördes, gällde att statsgarantien skulle få avse även förlustrisk i samband

med upprättandet av konsignationslager i hårdvalutaländerna.

Sedan våren 1950 har det allmänna exportläget avsevärt skärpts. Till den

hårdare konkurrensen på utlandsmarknaderna har bidragit att ett flertal

med Sverige konkurrerande länder under de senaste åren på olika vägar sökt

främja exporten till dollarmarknaderna. Mot denna bakgrund har exportkreditnämnden

ansett angeläget att garantisystemet utbyggs så att exporten

till hårdvalutaländer erhåller ett mera effektivt stöd än hittills. Jag delar

helt nämndens uppfattning härvidlag och vill i detta sammanhang understryka

att exportkreditgarantierna intar en viktig plats bland de olika åt
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

gärder från det allmännas sida, som avser att främja dollarbetald export.

Under sådana omständigheter synes — även om först den 30 juni 1954

riksdagens senast lämnade bemyndigande att meddela exportkreditgarantier

utlöper — frågaii om en utbyggnad av exportkreditgarantisystemet böra

upptagas till prövning och underställas riksdagen redan innevarande år.

De erfarenheter, som under det närmaste året kan göras av nyheter i systemet,

torde böra redovisas nästa år, då frågan om fortsatt bemyndigande

att meddela exportkreditgarantier kommer upp till behandling.

Den mest betydelsefulla nyheten i den föreliggande framställningen från

exportkreditnämnden gäller införande av en form av finansieringsgaranti.

Förslaget anknyter till ett i Danmark tillämpat

system. Ifrågavarande danska garantigivning sker i två huvudformer. Den

ena avser finansiering av exportvaran under tillverkningsprocessen ända

tills likvid influtit, medan den andra har till föremål exportens finansiering

efter det skeppning ägt rum, varvid garantien hänför sig till belåning av dokumenten.

Garantierna utställs till förmån för en finansierande bank med

full regressrätt mot exportören, vilken, då så anses påkallat, har att ställa

säkerhet för krediten exempelvis i form av sekundärinteckningar och borgen.

Exportkreditnämnden föreslår, att en garantigivning av motsvarande

slag försöksvis införs i Sverige och att denna garantiform skall komma till

användning huvudsakligen i samband med dollarbetald export men även få

meddelas för annan export, då detta av särskilda omständigheter anses befogat

och ägnat att befordra export av synnerlig vikt.

Såsom förut nämnts avser exportkreditnämndens garantier enligt nu gällande

bestämmelser sådana risker som köparens insolvens samt valutahinder

och vissa andra statliga åtgärder utomlands, varjämte garanti i vissa

fall kan meddelas mot förlust på lagerhållning i utlandet. Vid de försök

som gjorts i syfte att åvägabringa en ur allmän synpunkt önskvärd ökning

av exporten till hårdvalutamarknaderna har ett allvarligt hinder i många

fall visat sig vara svårigheterna att finansiera exporten redan på tillverkningsstadiet.

Exportkreditgarantien har i sin nuvarande omfattning kunnat

utnyttjas som grund för kreditgivning i samband med varans leverans

men har däremot ej kunnat användas som grundval för finansiering av

fabrikationen. De danska erfarenheterna av sistnämnda garantiform har

varit gynnsamma. Jag förordar att en finansieringsgaranti av denna art

försöksvis införs även i Sverige i huvudsaklig överensstämmelse med exportkreditnämndens

förslag och enligt de närmare föreskrifter som det torde

få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda. Jag förutsätter att nämnden

kommer att tillämpa den nya garantiformen med försiktighet. Nämnden

har ursprungligen föreslagit att de nya garantierna jämte lagerhållningsgarantierna

begränsas till ett högsta sammanlagt belopp av 40 miljoner kronor.

Sedermera har nämnden i en kompletterande promemoria hemställt att

möjlighet bereds nämnden att efter framställning hos Kungl. Maj :t utfärda

garantier av nämnt slag inom ramen för ett belopp av 100 miljoner kronor,

i vilken utsträckning den nya garantiformen kan komma att utnyttjas torde

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 55.

13

vara svårt att för närvarande bedöma. På skilda håll görs stora ansträngningar

att öka den dollarbetalda exporten. Det är uppenbart att därest fråga

skulle bli att lämna garanti för större tillverkningsobjekt avsedda för export

till dollarländerna garantier kan behöva utfärdas till mycket betydande belopp.

Jag förordar därför, att de föreslagna nya garantierna jämte lagerhållningsgarantierna

tillsammans får uppgå till ett belopp av 100 miljoner

kronor inom ramen för de 300 miljoner kronor riksdagen medgivit för exportkreditgarantier.

Dock torde nämnden icke utan särskilt bemyndigande

av Kungl. Maj :t böra få meddela garantier till sammanlagt högre belopp än

40 miljoner kronor. 1 likhet med statskontoret anser jag att finansieringsgaranti

bör begränsas till högst 75 procent av leveransens värde. Garantiformen

bör tills vidare helt reserveras för dollarbetald export. Nämndens

förslag att garantiformen skall omfatta även viss annan export kan jag

sålunda icke biträda. Med hänvisning till vad riksbanksfullmäktige framhållit

vill jag uttala att tillämpningen av den föreslagna garantiformen självfallet

bör ske i överensstämmelse med den allmänna ekonomiska politiken.

I exportkreditnämndens skrivelse föreslås vidare vissa upp m j u kningar

i villkoren för statsgaranti för entreprenadarbeten

och teknisk konsulterande verksamhet. Som

villkor för garantigivning för entreprenadarbeten gäller att dessa

måste vara förenade med industrileveranser. Vid författningens tillkomst

var man av den uppfattningen att garantien endast borde omfatta svenska

varor och tjänster. Frågan om en liberalare tillämpning av bestämmelserna

har vid olika tillfällen varit föremål för behandling i riksdagen, senast i anledning

av proposition 211/1950. Jag uttalade mig då för att man skulle

godtaga en något friare praxis i de särskilda fall, då föreliggande omständigheter

gjorde detta berättigat och önskvärt. Jag förordade emellertid samtidigt

— närmast med tanke på inträffade förluster vid denna garantitoini

— försiktighet vid uppmjukningen.

Erfarenheterna har numera visat att kredit i samband med entreprenadarbeten

icke är att anse som ett särskilt riskfyllt garantiobjekt. Vidare är

att märka att stora och ur landets synpunkt betydelsefulla entreprenadarbeten,

exempelvis tunnel- och järnvägsbyggen, stundom ej kan förknippas

med svenska industrileveranser. Exportkreditnänrnden anser därför att villkoret

om samband med dylika leveranser bör bortfalla. Entreprenadarbeten,

i vilka industrileveranser icke ingår, banar ofta väg för avsättning a\

svenska produkter och är otvivelaktigt av stort värde för export av svenska

varor i varje fall på längre sikt, även om icke industrileveranser direkt ingår

i arbetet. Jag tillstyrker därför nämndens förslag på denna punkt. Förslaget

innebär att garanti för entreprenadarbeten kan innefatta icke blott

varor och tjänster i entreprenadlandet — något som i viss utsträckning gällt

även enligt nuvarande praxis — utan också leveranser från ett tredje land.

Jag vill framhålla att sistnämnda möjlighet bör utnyttjas endast när det av

valutaskäl eller andra speciella omständigheter synes särskilt angeläget.

Vad beträffar förslaget att statsgaranti skall kunna lämnas för svensk

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

teknisk konsulterande verksamhet, även om ett direkt samband

mellan dylik verksamhet och svensk export icke kan fastställas, synes

vad nämnden åsyftat vara tillgodosett redan med nuvarande utformning av

bestämmelserna. Enligt min mening är sålunda ändring ej erforderlig.

Statsgarantier mot förluster i samband med lagerhållning

utomlands har hittills kommit till användning i samband

med upprättande av konsignationslager i hårdvalutaländerna. Exportkreditnämnden

föreslår, att denna garantiform utsträcks att gälla även icke hårdvalutaländer,

då detta av särskilda omständigheter synes påkallat och ägnat

att befordra export av synnerlig vikt. Som motiv för denna utvidgning har

nämnden framhållit, att lagerhållning är en betydelsefull förutsättning för

en framgångsrik bearbetning icke endast av hårdvalutaländerna utan även

av andra åtminstone på längre sikt viktiga marknader. Av remissinstanserna

har bl. a. riksbanksfullmäktige ansett, att ifrågavarande garantiform bör

reserveras för hårdvalutaländerna. När frågan år 1950 uppkom att utvidga

statsgarantierna till att gälla även lagerhållning utomlands förelåg stor tveksamhet

rörande denna garantiforms berättigande; bl. a. ansågs förlustriskerna

svåra att bedöma. Erfarenheterna av ifrågavarande garantiform har emellertid

varit gynnsamma. Omfattningen av denna garantigivning har å andra

sidan hittills varit relativt begränsad. Vid remissbehandlingen har antytts,

att den fördyring av varan, som är förbunden med garantigivningen, i vissa

fall kan ha verkat avhållande på de svenska exportörerna. Några skadefall

har icke inträffat och icke heller befaras förluster på utelöpande garantier.

Jag hyser alltjämt den uppfattningen att lagerhållningsgarantien i första

hand bör användas för hårdvalutamarknaderna. Dock synes det önskvärt,

att exportkreditnämnden bereds möjlighet att i undantagsfall och när synnerliga

skäl föreligger meddela lagerhållningsgaranti även vid export till

icke hårdvalutaländer.

Slutligen har exportkreditnämnden ansett att en sådan ändring av garantibestämmelserna

bör övervägas, att exportör skall kunna erhålla statsgaranti

mot förluster i anledning av opåräknat införande

av importlicenser eller återtagande av meddelade

licenser. Jag anser en dylik ändring motiverad och tillstyrker

alltså nämndens förslag härutinnan. I detta sammanhang har Stockholms

handelskammare och kommerskollegium framfört önskemål om viss ytterligare

utvidgning, gällande bl. a. andra fall, då genom statliga förfoganden

i importlandet förutsättningarna för affären så ändras att importören vägrar

att fullfölja den. Här åsyftade fall torde emellertid i viss utsträckning

kunna beaktas redan inom ramen för gällande bestämmelser.

I övrigt torde nu gällande riktlinjer för exportkreditgarantigivningen böra

bibehållas oförändrade.

Den utbyggnad av garantigivningen, som jag i det föregående tillstyrkt,

torde icke få sådana verkningar, att behov uppkommer att överskrida det till

300 miljoner kronor bestämda maximibeloppet för exportkreditgarantierna

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

15

under tiden till och med utgången av budgetåret 1953/54. Någon ändring

av det sammanlagda garantibeloppet behöver därför icke nu ifrågasättas.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen medgiva

dels att under tiden till och med utgången av budgetåret

1953/54 statlig exportkreditgaranti må lämnas i huvudsaklig

överensstämmelse med de riktlinjer som angivits i det

föregående,

dels ock att staten må under samma tid inom ramen för

tidigare beslutat maximibelopp av 300 miljoner kronor åtaga

sig betalningsansvar för lagerhållning i utlandet samt i

form av finansieringsgarantier, avseende produktion för export,

till ett belopp av sammanlagt högst 100 miljoner kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnel Sjölin.

537123 Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:134 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till stat för försvarets fastighetsfond för budgetåret 1953/54. a1 i texten
  2. SU 1953:56 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa ändringar i riktlinjerna för den statliga exportkrediten jämte i ämnet väckt motion. s. 6 i texten