Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 16 oktober 19H (nr 349) om tillsyn å fartyg

1953-02-20 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:66, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 16 oktober 19H (nr 349) om tillsyn å fartyg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 66.

1

Nr 66.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 20 § lagen den 16 oktober

19H (nr 349) om tillsyn å fartyg; given Stockholms

slott den 20 februari 1953.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 16 oktober

1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg.

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås ändrade bestämmelser om tillsyn å mindre maskindrivna

fartyg (»motorbåtar»), som nyttjas till att mot ersättning befordra

passagerare. Ändringen innebär, att dessa fartyg icke skall behöva undergå

passagerarfartygsbesiktning eller vara försedda med passagerarfartygscertifikat.

Tillsynen skall i stället ske medelst inspektion.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 66.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 66.

F örslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 16 oktober

1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg.

Härigenom förordnas, att 20 lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

20 §. 20 §.

Nyttjas maskindrivet fartyg uteslutande

eller huvudsakligen till att mot

ersättning befordra passagerare, eller

medföras eljest å fartyg, som framdrives

annorledes än medelst rodd,

på en gång flere än tolv passagerare,

skall fartyget vara försett med passagerarfartygscertifikat.

I nämnda--—

Ej heller inräknas i passagerarantalet,

så vitt angår kortare fart mellan

svenska hamnar, stuvare eller stuveriarbetare

eller andra arbetare och

deras förmän, vilka för arbete ombord

medfölja fartyg, eller sjömän

eller i 108 § sjölagen avsedda personer,

vilka efter erhållen eller avslutad

anställning sändas till eller från annat

samma redare tillhörigt fartyg.

Vad med kortare fart skall förstås,

så ock huruvida i fart mellan utländska

hamnar personer, som nu sagts,

må undantagas vid beräkningen, därom

förordnar Konungen.

Fartyg, varå på en gång medföras

flera In tolv passagerare, skall vara

försett med passagerarfartygscertifikat.

— 34 § sjölagen.

Ej heller inräknas i passagerarantalet,

såvitt angår kortare fart mellan

svenska hamnar, stuvare eller stuveriarbetare

eller andra arbetare och

deras förmän, vilka för arbete ombord

medfölja fartyg, eller sjömän

eller i 70 och 71 §§ sjömanslagen avsedda

personer, vilka efter erhållen

eller avslutad anställning sändas till

eller från annat samma redare tillhörigt

fartyg. Vad med kortare fart

skall förstås, så ock huruvida i fart

mellan utländska hamnar personer,

som nu sagts, må undantagas vid beräkningen,

därom förordnar Konungen.

På Konungen-----dylikt certifikat.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1953.

1 Senaste lydelse, se 1946:587.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 66.

3

Utdrag av protokollet över handels ärenden hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 januari

1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, fråga angående ändrad

Igdelse av 20 § lagen den 16 oktober 1915 (nr 359) om tillsyn å fartyg samt

anför därvid följande.

Gällande författningsbestämmelser m. m.

Lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg, i det följande benämnd

tillsynslagen, tillkom efter förslag i proposition nr 121 till 1914 års senare

lagtima riksdag. Lagen innehåller grundläggande föreskrifter beträffande

tillsyn å fartyg. Enligt lagens 1 § skall sådan tillsyn utövas för att utröna,

huruvida bestämmelserna i 5 a § sjölagen och med stöd därav utfärdade

föreskrifter är iakttagna. Nämnda paragraf i sjölagen innehåller allmänna

stadganden om skyldighet att i olika avseenden iakttaga fartygs säkerhet

in. m. Tillsynen utövas enligt tillsynslagen i tre olika former, nämligen genom

sjövärdighetsbesiktning och passagerarfartygsbesiktning samt medelst

inspektion.

Sjövärdighetsbesiktning anställes för att utröna, huruvida fartyg kan anses

sjövärdigt med hänsyn till dess användning och den fart, vari det nyttjas

eller är avsett att nyttjas (13 §). Sådan besiktning, vilken skall ske med

vissa mellantider, är obligatorisk både för fartyg, som skall förses eller är

försett med passagerarfartygscertifikat, och för annat fartyg med en bruttodräktighet

av minst 100 registerton (16 §). Därjämte kan kommerskollegium

såsom fartygsinspektionens chefsmyndighet för visst fall, där särskild

anledning finnes föreligga, förordna om sjövärdighetsbesiktning å fartyg,

som ej eljest är underkastat sådan besiktning (18 §).

Passagerarfartygsbesiktning skall äga rum för att undersöka, om ett fartyg

uppfyller de särskilda betingelser, som av Konungen stadgats för att

ett fartyg skall kunna förses med passagerarfartygscertifikat. Därvid skall

särskilt utrönas och bestämmas, i vilken fart fartyget får nyttjas och vilket

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

högsta antal passagerare fartyget äger medföra. En förutsättning för att ett

fartyg skall kunna förses med passagerarfartygscertifikat är bl. a. att det

undergått sjövärdighetsbesiktning och därvid befunnits sjövärdigt med hänsyn

till den fart, vari det är avsett att nyttjas (21 §). Passagerarfartygscertifikat

gäller ett år för fartyg i utrikes fart och två år för fartyg i annan fart;

tiden för giltigheten kan dock i särskilda fall förkortas (22 §).

Inspektion kan av tillsynsmyndighet företagas närhelst så finnes påkallat

eller lämpligt för att utröna, huruvida fartyg är i behörigt skick. Alla fartyg

i enskild ägo är underkastade inspektion med undantag av dem, beträffande

vilka Konungen annorledes förordnat (23 §). Sådant förordnande har meddelats

genom kungörelse den 31 maj 1934 (nr 223).

Bestämmelser om fartygs byggnad och utrustning återfinnes i förordningen

den 20 maj 1927 (nr 184), i fortsättningen kallad byggnadsförordningen.

Denna, som senast ändrats genom kungörelse den 30 juni 1952 (nr

578), äger — vad angår fartyg i enskild ägo — tillämpning å alla fartyg,

som är underkastade inspektion.

Tillsynslagens 20 § bestämmer vilka fartyg, som skall ha passagerarfartygscertifikat.

I paragrafens första stycke behandlas två fall. Där föreskrives

sålunda, att maskindrivet fartyg skall vara försett med passagerarfartygscertifikat,

om det uteslutande eller huvudsakligen nyttjas till att mot ersättning

befordra passagerare. Vidare stadgas att passagerarfartygscertifikat skall

finnas, om eljest å fartyg, som framdrives annorledes än medelst rodd, på en

gång medföres flera än tolv passagerare. Enligt paragrafens sista stycke

kan dock Konungen utfärda bestämmelser, varigenom fartyg under 50 registerton,

som endast tillfälligtvis medför passagerare å kortare resa inom

svenskt farvatten, befrias från skyldighet att vara försett med dylikt certifikat.

— I 30 § stadgas straffansvar för befälhavaren, om fartyg nyttjas till

befordran av passagerare på sätt eller i den omfattning, varom i 20 § sägs,

utan att det är försett med gällande passagerarfartygscertifikat, eller om fartyg

nyttjas i strid mot bestämmelse i det för fartyget gällande passagerarfartygscertifikatet.

I förenämnda proposition anförde vederbörande departementschef beträffande

stadgandet i 20 § första stycket tillsynslagen om passagerarfartygscertifikat

bl. a. följande.

Skyldigheten att underkasta fartyg särskild besiktning för erhållande av

passagerarfartygscertifikat har i lagförslaget anknutits dels till gällande

svensk förordning härom och dels till de internationella bestämmelserna i

ämnet. Enligt 1864 års förordning lärer få betraktas såsom passagerarångfartyg

och sålunda besiktningsskyldigt varje ångfartyg, som förer någon

passagerare, varunder dock allenast torde inbegripas person, för vars befordran

avgift i någon form utgår. Besiktningsskyldigt såsom passagerarfartyg

enligt engelsk och fransk lagstiftning är åter fartyg, om därå skola medföras

flera än tolv passagerare, vare sig betalning härför utgår eller ej. Enligt

lagförslaget har, speciellt med hänsyn till den inre farten, under passagerarfartyg

förståtts varje maskindrivet fartyg, som medför om också blott

en enda passagerare, därest fartyget har till huvudsaklig uppgift att mot be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 66.

5

talning befordra passagerare. Med nyss angivna bestämning kommer jämväl

i mindre ångslups- och motorbåtstrafik m. in. att gälla skyldighet för

båtägaren att hava ett certifikat för utövande av rätten att mot avgift medtaga

passagerare, varemot de större lastfartygen i regelbunden trade, vilka

pläga vara inredda med ett fåtal passagerarhytter och som ju enligt lagförslaget

skulle underkastas periodiska sjövärdighetsbesiktningar, skulle bliva

skyldiga att hava passagerarfartygscertifikat allenast för det fall, att de

medföra flera än tolv passagerare. Uppgår antalet medförda passagerare till

över tolv personer, skulle nämligen, i överensstämmelse med den ovannämnda

utländska lagstiftningen, inträda ovillkorlig skyldighet att hava passagerarfartygscertifikat,

därest ej fartyget framdrives medelst rodd. Sistberörda

begränsning skulle sålunda fritaga t. ex. de s. k. »kyrkbåtarna» på Siljan

från besiktningsskyldighet, då avgift icke utgår för begagnandet. Däremot

blir, med lagförslagets ståndpunkt, medförandet av flera än tolv personer

förbundet med skyldigheten att hava certifikat, såvitt gäller alla andra slag

av fartyg, sålunda även lustfartyg, s. k. »badgästbåtar» m. fl.

Det bemyndigande, som Konungen lämnats i 20 § sista stycket tillsynslagen

att i vissa fall medgiva befrielse för fartyg från skyldighet att vara

försett med passagerarfartygscertifikat, tillkom vid riksdagsbehandlingen på

grund av förslag av vederbörande utskott, som härutinnan anförde följande.

Skyldigheten att hava passagerarfartygscertifikat har genom stadgandena

i denna paragraf blivit synnerligen vidsträckt. Ehuru utskottet från principiell

synpunkt ej har något att invända mot en så omfattande kontroll, har

det likväl inom utskottet påpekats, att i vissa fall bestämmelsen skulle bliva

alltför betungande. Sålunda har framhållits, att på Sveriges västkust befolkningen

brukar förena sig vid färd till kyrkan eller för annat dylikt ändamål

om en större motorbåt, varvid flera än tolv personer ofta bruka medfölja i

stället för att fördela sig med mindre antal i flera mindre båtar. Av hänsyn

till dylika och andra liknande fall har utskottet föreslagit ett tillägg till denna

paragraf av innehåll, att på Konungen må ankomma att utfärda bestämmelser,

varigenom fartyg under 50 registertons, som endast tillfälligtvis

medför passagerare å kortare resa inom svenskt farvatten, befrias från skyldighet

att vara försett med dylikt certifikat.

I anslutning till bemyndigandet har Kungl. Maj :t meddelat bestämmelser

i ämnet dels i g 58 förordningen den 31 december 1914 (nr 491) med närmare

föreskrifter angående tillsyn å fartyg, dels ock i kungörelsen den 24

januari 1936 (nr 14) angående befrielse i vissa fall från skyldigheten att

hava fartyg försett med passagerarfartygscertifikat. Enligt § 58 tillsynsförordningen

må kommerskollegium, där särskilt förhållande därtill föranleder,

medgiva, att å fartyg, vars bruttodräktighet ej uppgår till 50 registerton,

må tillfälligtvis å kortare resa inom svenskt farvatten medföras på en gång

högst 25 passagerare, utan att fartyget är försett med passagerarfartygscertifikat.

Därvid skall iakttagas de ytterligare föreskrifter, som kan av kollegium

meddelas. Genom nyssnämnda kungörelse förordnas, att vad i 20 §

tillsynslagen stadgas därom att fartyg skall vara försett med passagerarfartygscertifikat

icke skall gälla däckat fiskefartyg med en bruttodräktighet

understigande 50 registerton och en längd av minst 7 meter, då det inom

Göteborgs och Bohus läns skärgård tillfälligtvis å kortare resor till guds
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 66.

tjänster och andra religiösa sammankomster, begravningar, allmänna val och

stämmor samt fiskaresammanträden såsom passagerare medför personer

tillhörande den i länets skärgård fast bosatta befolkningen. Eftergiften gäller

under förutsättning bl. a. att ersättning för passagerarbefordran icke

uppbäres samt att å fartyget icke medföres mer än visst i förhållande till

fartygets längd bestämt antal passagerare, högst 90.

Förslag om lagändring.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 18 september 1951 har riksdagens justitieombudsman

på förekommen anledning behandlat frågan om innebörden av

det i 20 § första stycket tillsynslagen förekommande uttrycket »uteslutande

eller huvudsakligen» och därvid anfört följande. Någon ledning för stadgandets

tolkning, utöver vad som anförts i det förut återgivna departementschefsuttalandet,

torde icke kunna återfinnas i förarbetena. Åklagarmyndigheterna

har i olika fall ställt sig tveksamma om innebörden av stadgandet

och hos kommerskollegium begärt upplysningar därutinnan. Kollegium

såsom chefsmyndighet i fråga om fartygsinspektionen har hävdat, att

uttrycket »uteslutande eller huvudsakligen» har avseende icke å någon tidsperiod

utan å en enstaka resa, under vilken maskindrivet fartyg mot betalning

nyttjas för passagerarbefordran. Denna tolkning medför, att i fall

som nu avses även mindre, maskindrivna båtar, om de vid enstaka tillfällen

användes för transport av passagerare, måste anses pliktiga att ha passagerarfartygscertifikat

samt att underlåtenhet härutinnan kan ådraga båtens

befälhavare ansvar jämlikt 30 § tillsynslagen. Även efter att ha erhållit

del av kommerskollegii uppfattning torde åklagarmyndigheterna ha varit

tveksamma om riktigheten av den av kollegium hävdade uppfattningen och

med hänsyn därtill ansett sig böra underlåta att anställa åtal. Någon prejudicerande

dom torde icke ha blivit meddelad. Väl torde icke med visshet

kunna påstås, att kommerskollegii tolkning av stadgandet är den riktiga,

men skäl talar dock härför. Det är emellertid synnerligen angeläget, att en

bestämmelse, som i praktiken skall tillämpas av tjänstemän utan juridisk

utbildning, är så tydlig att några svårigheter att utläsa innebörden av densamma

icke skall behöva föreligga. En ändring av stadgandets lydelse

synes vara av behovet påkallad. Det måste anses önskvärt, att garantier finnes

för att icke mindervärdiga båtar mot betalning användes för transporter

som här avses, och detta synes böra gälla utan hänsyn till om transporten

kan anses ske yrkesmässigt eller icke.

Justitieombudsmannen hemställer, att Kungl. Maj :t ville taga under övervägande,

huruvida icke 20 § första stycket tillsynslagen i förtydligande syfte

borde ändras och därvid, såvitt nu är i fråga, givas det innehåll, att maskindrivet

fartyg skall vara försett med passagerarfartygscertifikat, om det vid

något tillfälle huvudsakligen nyttjas till att mot ersättning befordra passagerare.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

Kommers kollegium har den 23 april 1952 avgivit utlåtande med anledning

av justitieombudsmannens skrivelse. Kollegium framhåller inledningsvis,

att begreppet »uteslutande eller huvudsakligen» får betydelse egentligen

endast med avseende å mindre, maskindrivna fartyg i inre fart, särskilt de

talrika motorbåtarna i våra skärgårdar och insjöar. Beträffande större fartyg

kan man nämligen räkna med, att skyldigheten att ha fartyget försett

med passagerarfartygscertifikat är beroende av om fartyget på en gång medför

flera än tolv passagerare eller ej. Ämbetsverket anser, såsom justitieombudsmannen

framhållit, att begreppet »uteslutande eller huvudsakligen»

bör hänföras till förhållandena vid det särskilda tillfället. Det påpekas emellertid

samtidigt, att vid såväl denna tolkning som därest begreppet skulle

anses åsyfta förhållandena under en viss tidsperiod fall kan uppstå, där de

praktiska konsekvenserna måste anses ganska orimliga. Kommerskollegium

anför härutinnan bl. a. följande.

Därest begreppet »uteslutande eller huvudsakligen» skall avse förhållandena

å respektive fartyg under viss tidsperiod, kan den något egendomliga

situationen inträda, att möjligheten för betalande passagerare att erhålla

den garanti för förefintligheten av viss säkerhet, som fartygets förseende

med passagerarfartygscertifikat är avsedd att erbjuda, blir beroende ej blott

av förhållandena under den resa varom fråga är utan även och i avgörande

mån av förhållandena under ett avsevärt antal andra resor. Vidare blir det

alltid en bedömningsfråga, med vilken tidsperiod man i det särskilda fallet

bör räkna. Fartygets förseende med passagerarfartygscertifikat medför

ingen nämnvärd ökning av kostnaderna för fartygsägaren, därest han anskaffat

den utrustning som byggnadsförordningen fordrar, även om fartyget

ej är försett med passagerarfartygscertifikat. De nu framdragna omständigheterna

tala för att man uppställer fordran å passagerarfartygscertifikat för

maskindrivet fartyg så snart det vid något enstaka tillfälle skall uteslutande

eller huvudsakligen nyttjas till att mot ersättning befordra passagerare.

Å andra sidan kan en så strängt genomförd fordran å passagerarfartygscertifikat

för maskindrivna fartyg onekligen medföra vissa praktisk^ svårigheter.

Ofta nog kan det t. ex. vålla ej så ringa olägenhet, om en person,

som huvudsakligen brukar använda sin motorbåt för godstrafik eller fiske

och för den skull ej har densamma försedd med passagerarfartygscertifikat,

icke får mer eller mindre undantagsvis använda motorbåten för att befordra

grannar, sommargäster eller andra personer till busshållplatser, ångbåtsbryggor

eller liknande ställen, såvida han ej vill göra detta utan ersättning.

Kollegium uttalar soin sin uppfattning, att den erforderliga kontrollen från

fartygsinspektionens sida över ifrågavarande småfartyg mycket väl kan på

ett tillfredsställande sätt upprätthållas medelst inspektioner enligt 23 § tillsynslagen.

Fartygsinspektionen är befogad att företaga inspektion å samtliga

de fartyg, varom här är fråga. Inspektionerna, som kan verkställas

utan regelbundna mellantider, förutsätter icke att passagerarfartygscertifikat

skall utfärdas för fartygen. Under dessa omständigheter har det synts

kollegium föreligga en möjlighet att undgå svårigheterna genom att upphäva

fordran å passagerarfartygscertifikat för sådana maskindrivna fartyg,

som ej på en gång medför flera än tolv passagerare men dock uteslutande

eller huvudsakligen nyttjas till att mot ersättning befordra passagerare. I

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

så fall skulle passagerarfartygsbesiktning ej längre ifrågakomma för dessa

fartyg och sjövärdighetsbesiktning skulle, under förutsättning att fartygets

bruttodräktighet ej uppgår till 100 registerton, upphöra att vara en för dem

normalt återkommande kontroll. Skulle sjövärdighetsbesiktning i något

rent undantagsfall anses behövlig, har kollegium enligt tillsynslagen möjlighet

att förordna om dylik besiktning. Därest de regelbundet återkommande

besiktningarna på detta sätt utbyttes mot inspektioner, som kan

verkställas utan regelbundna mellantider, skulle tillsynen kunna göras väsentligt

billigare för statsverket och bliva betydligt mindre tidskrävande för

fartygsinspektörerna än för närvarande. I flera fall synes resekostnadernas

storlek och resetidens längd knappast stå i rimlig proportion till de med

resorna utvunna resultaten.

Kommerskollegium framhåller, att en förutsättning för att den ifrågasatta

ändringen beträffande tillsynsförrättningens karaktär ej skall medföra

någon otillbörlig sänkning av fartygens standard givetvis är att tillsynen

å fartygen ej förslappas, sedan de ej längre skall betraktas såsom

passagerarfartyg. Kollegium säger sig därför vara berett att anmoda fartygsinspektörerna

att även i fortsättningen ägna vederbörlig uppmärksamhet åt

fartygen. Vidare måste man enligt kollegium förvissa sig om att de föreskrifter

i fråga om byggnad och utrustning, som kommer att gälla för fartyg

efter ett genomförande av förslaget, blir sådana att passagerarnas säkerhet

i dylikt avseende tillgodoses. Ifrågavarande fartyg är underkastade tillämpliga

föreskrifter i byggnadsförordningen. Omfattningen av fartygens författningsenliga

utrustning röner praktiskt taget icke inflytande av om fartygen

är att hänföra till passagerarfartyg eller ej. I fråga om utrustningen torde

alltså några betänkligheter ej behöva uppstå. Emellertid är det, fortsätter

kollegium, oberoende av om fartyg hänföres till passagerarfartyg eller ej,

av vikt att fartygen har tillräcklig bärighet. För de små fartygen i inre fart

finnes icke någon bestämmelse om bärighet. Kollegium föreslår därför att

stadgandet om stabilitet i 58 § första stycket byggnadsförordningen utvidgas

att omfatta jämväl bärighet.

Kollegium hemställer, att Kungl. Maj :t ville föranstalta om att 20 § tillsynslagen

måtte undergå sådan ändring, att fordran å förefintligheten av

passagerarfartygscertifikat inskränkes till att gälla endast för det fall, att

å fartyg som framdrives annorledes än medelst rodd, på en gång medföres

flera än tolv passagerare.

Remissyttranden.

över de av justitieombudsmannen och kommerskollegium framlagda förslagen

till ändring av 20 § första stycket tillsynslagen har utlåtanden avgivits

av tre länsstyrelser, nämligen länsstyrelserna i Stockholms län, Göteborgs

och Bohus län samt Jämtlands län. Länsstyrelsen i Stockholms län

har vid sitt utlåtande fogat yttranden av hl. a. landsfogden i länet och landsfiskalen

i Vaxholms distrikt. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

bifogat yttranden av Svenska västkustfiskarnas centralförbund och Svenska

sällskapet för räddning av skeppsbrutne (sjöräddningssällskapet). Vid länsstyrelsens

i Jämtlands län utlåtande har fogats yttrande av landsfogden i

länet. Samtliga länsstyrelser tillstyrker kommerskollegii förslag. Endast

landsfogden i Stockholms län och landsfiskalen i Vaxholms distrikt förordar

justitieombudsmannens förslag.

Departementschefen.

Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att osäkerhet råder om rätta

tolkningen av det stadgande i 20 § första stycket tillsynslagen, vari föreskrives,

att maskindrivet fartyg, som uteslutande eller huvudsakligen nyttjas

till att mot ersättning befordra passagerare, skall vara försett med passagerarfartygscertifikat.

Såsom justitieombudsmannen framhållit får det anses

angeläget, att bestämmelsen, som ju skall tillämpas av tjänstemän utan juridisk

utbildning, är så tydlig att några svårigheter att utläsa innebörden av

densamma icke skall behöva föreligga. En ändring av bestämmelsen framstår

därför såsom i och för sig motiverad.

Kommerskollegium har, då kollegium haft att behandla nu förevarande

spörsmål, föreslagit vissa lättnader i gällande bestämmelser om tillsyn genom

passagerarfartygsbesiktning för maskindrivet fartyg, som mot ersättning

medför passagerare. Kollegii förslag innebär, att kravet på passagerarfartygscertifikat

helt slopas för fartyg av nyss nämnt slag, därest fartyget

icke medför flera än tolv passagerare. De smärre fartyg, som lättnaderna avser,

tillhör företrädesvis den bofasta befolkningen vid våra skärgårdar och

större insjöar. Denna torde så gott som undantagslöst vara väl skickad att

bedöma ett fartygs sjövärdighet och besitta god sjövana. Fartygsägarna torde

dessutom i allmänhet ha klart för sig, att fartyg, som medför betalande

passagerare, är underkastat bestämmelserna i byggnadsförordningen och att

det är förenat med straffansvar — enligt 292 § sjölagen — att gå till sjöss

med mindervärdigt fartyg. Det är såsom justitieombudsmannen framhållit

givetvis önskvärt, att garantier finnes för att mindervärdiga båtar icke användes

för passagerarbefordran mot betalning. Kommerskollegium har ansett,

att den kontroll, som i sådant avseende fordras från fartygsinspektionens

sida, på ett tillfredsställande sätt kan upprätthållas genom inspektioner.

Det kan icke antagas, att en sålunda genomförd ändring av tillsynsförrättningens

karaktär skall leda till minskad säkerhet för passagerarna. Härtill

kommer att en sålunda ändrad form för utövande av tillsynen kan beräknas

bliva väsentligt billigare och mindre arbetskrävande än den nu tillämpade

ordningen. De tre länsstyrelser, vilka hörts i ärendet, har som framgår av

den förut lämnade redogörelsen tillstyrkt kommerskollegii förslag. Det i 20 §

sista stycket tillsynslagen lämnade bemyndigandet, vilket enligt ordalydelsen

avser fartyg som endast tillfälligtvis medför passagerare, torde icke

innefatta medgivande att genomföra en sådan ändrad ordning för tillsynens

utövande utan erfordras härför enligt min mening en ändring av 20 § första

2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 66.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 66.

stycket tillsynslagen. Det i stadgandets nuvarande lydelse gjorda undantaget

för roddbåtar torde numera sakna praktisk betydelse.

Med hänsyn till det anförda vill jag förorda, att 20 § första stycket tillsynslagen

ändras så, att fordran på passagerarfartygscertifikat begränsas till

det fall, att å fartyg på en gång medföres flera än tolv passagerare. Jag förutsätter

därvid, att kollegium såsom fartygsinspektionens chefsmyndighet

tillser, att fartygsinspektörerna i fortsättningen ägnar särskild uppmärksamhet

åt att de fartyg, som enligt den av mig förordade utformningen av stadgandet

befrias från passagerarfartygsbesiktning, i stället underkastas kontroll

medelst inspektion. Framför allt bör detta gälla fartyg, som nyttjas för

mera yrkesmässig passagerarbefordran.

Kommerskollegium har vidare i anslutning till förslaget i fråga om 20 §

första stycket tillsynslagen i sitt den 23 april 1952 dagtecknade utlåtande

förordat, att 58 § första stycket byggnadsförordningen ändras i syfte att

tillgodose kravet på erforderlig bärighet beträffande mindre fartyg. Jag vill

erinra, att förslaget redan godtagits i samband med andra ändringar i byggnadsförordningen,

vilka föranletts av ikraftträdandet av 1948 års internationella

konvention för betryggande av säkerheten för människoliv till sjöss.

Ändringarna återfinnes i kungörelsen den 30 juni 1952 (nr 578) om ändring

i byggnadsförordningen och trädde i kraft den 19 november 1952.

I samband med att 20 § första stycket tillsynslagen gives ändrad lydelse

bör en redaktionell ändring göras i paragrafens tredje stycke. Däri hänvisas

till 108 § sjölagen, vilket stadgande upphävts genom lag den 15 juni 1922 (nr

271) i samband med tillkomsten av sjömanslagen samma dag (nr 270). Sedan

sistnämnda lag numera ersatts av sjömanslagen den 30 juni 1952

(nr 530), vilken trädde i kraft den 1 januari 1953, avser hänvisningen 70

och 71 §§ i denna lag.

De ifrågasatta ändringarna i 20 § tillsynslagen synes böra träda i kraft

den 1 juni 1953.

I enlighet med det anförda har upprättats förslag till lag angående ändrad

hjdelse av 20 § lagen den 16 oktober 19U (nr 349) om tillsyn å fartyg.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande

lagförslag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av

protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Lennart Groll.

1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

11

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 17 februari

1953.

Närvarande:

justitieråden Nissen,

Hellquist,

Karlgren,

regeringsrådet Eckerberg.

Enligt lagrådet den 12 februari 1953 tillhandakommet utdrag av protokoll

över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 16 januari 1953, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 16 oktober

191b (nr 3b9) om tillsyn å fartyg.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

kanslirådet Åke Hartvig.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Olle Lundberg.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

20 februari 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,

Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Lindell, Nordenstam.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, anmäler efter gemensam

beredning med t. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell,

lagrådets den 17 februari 1953 avgivna utlåtande över det den 16 januari

1953 remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen

den 16 oktober 1915 (nr 359) om tillsyn å fartyg samt hemställer, att

förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Groll.

537039.

Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:126 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ratifikation av tilläggsprotokoll till den allmänna överenskommelsen rörande Europaråd a1 i texten
  2. 2LU 1953:14 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 16 oktober 1914 s. 1 i texten