Angående anslag för budgetåret 1953/54- till bidrag till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier
1953-01-30 · 41 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 39 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1953:71, Angående anslag för budgetåret 1953/54- till bidrag till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
1
Nr 71.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret
1953/54- till bidrag till hushållningssällskapens
veterinärbakteriologiska laboratorier; given Stockholms
slott den 30 januari 1953.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Sam. B. Norup.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås, att vissa av de undersökningar, som för närvarande
utföres vid statens veterinärmedicinska anstalt, skall överflyttas till
hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier. I samband
därmed bör ett särskilt reglemente fastställas för dessa. För att möjliggöra
överflyttningen föreslås, att personalen vid laboratorierna skall beredas tillfälle
till erforderlig vidareutbildning. Till bestridande av rese- och traktamentskostnader
under utbildningen beräknas 20 000 kronor. Härjämte föreslås,
att det nuvarande bidraget å 10 000 kronor till ett vart laboratorium
skall för år 1953 höjas till 20 000 kronor för laboratorium, som utför fullständiga
diagnostiska undersökningar, och till 15 000 kronor för icke fullt
utbyggt laboratorium. I anslutning till förslagen äskas till Förekommande
och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar: Bidrag till hushållningssällskapens
veterinärbakteriologiska laboratorier ett anslag av 200 000
kronor för budgetåret 1953/54.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 71.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 71.
Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
30 januari 1953.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Zetterberg, Sträng,
Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund,
Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga om anslag för
budgetåret 1953/54 till bidrag till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska
laboratorier samt anför därvid följande.
Inledning.
I årets statsverksproposition (IX ht p. 79) har Kungl. Maj :t på min hemställan
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1953/54 till Förekommande och hämmande av smittsamma
husdjurssjukdomar: Bidrag till hushållningssällskapens veterinäibakteiiologiska
laboratorier beräkna ett anslag av 260 000 kronor.
.lag torde nu få återkomma till denna anslagsfråga.
Genom beslut den 12 maj 1950 uppdrog Kungl. Maj :t åt veterinärstyrelsen
och styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt att gemensamt
utreda frågan om möjligheterna att överflytta vissa arbetsuppgifter från
anstalten till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier
ävensom därmed sammanhängande spörsmål.
Styrelserna — i det följande benämnda utredningen — har den 4 november
1952 avgivit betänkande angående den veterinärbakteriologiska laboratorieverksamheten
(stencilerat). Vid betänkandet har fogats föislag till
reglemente för hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier.
Över betänkandet och nämnda förslag till reglemente har, efter remiss,
utlåtanden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, lantbruksstyrelsen,
medicinalstyrelsen, statens institut för folkhälsan, samtliga länsstyrelser
efter hörande av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
Sveriges veterinärförbund, hushållningssällskapens förbund, Sveriges lantbruksförbund,
Svenska mejeriernas riksförening u. p. a., Sveriges slakteriförbund
samt Riksförbundet Landsbygdens folk. Vid medicinalstyrelsens utlåtande
har fogats yttrande av föreståndaren för statens bakteriologiska la
-
3
Kungl. Maj-.ts proposition nr 71.
boratorium. Vidare har åtskilliga länsstyrelser överlämnat yttrande av vederbörande
länsveterinär.
I det följande torde jag först få lämna en kort översikt över betänkandet
och yttrandena över detta samt därefter en närmare redogörelse för de olika
förslagen jämte motiveringar ävensom för detaljerna i yttrandena.
Utredningens förslag och yttrandena däröver.
A. Huvuddragen av förslaget.
Utredningen. Utredningen finner ett påtagligt behov föreligga att från statens
veterinärmedicinska anstalt avlasta en del av de på anstalten ankommande
arbetsuppgifterna i syfte att dels undvika en eljest ofrånkomlig ytterligare
utvidgning av anstaltens personella och materiella resurser, dels skapa
gynnsammare betingelser för den del av verksamheten vid anstalten, som
är inriktad på vetenskaplig forskning. En dylik avlastning anses lämpligen
böra genomföras på så sätt, att för enklare diagnostiska undersökningar,
vilka oftast är av rutinmässig karaktär, skall anlitas lokala veterinärbakteriologiska
laboratorier.
Vidare anses utrett, att de tio veterinärbakteriologiska laboratorier, som nu
finns inrättade hos vissa hushållningssällskap, i och för sig är lämpligt belägna
och att det måste betecknas såsom ett betydande allmänt intresse, att de
icke nödgas nedlägga sin verksamhet. Utredningen syftar härvid främst på
den fortsatta kontrollen av kastsjukan samt det påbörjade bekämpandet
av juverinflammationerna. Beträffande kastsjukekontrollen anses det sålunda
uteslutet, att statens veterinärmedicinska anstalt i fråga om de kreaturstäta
delarna av landet skall kunna övertaga undersökningen av sam!ingsmjölk-(ABR-)proven.
Vidare förutsätter åtgärderna mot juverinflammationerna
enligt utredningen, att tillgången till lokala veterinära laboratorier
kommer att bestå i de delar av landet, där sådana nu finns.
Utredningen finner det tillika klarlagt, att den vid ifrågavarande laboratorier
tjänstgörande veterinärpersonalen icke överallt besitter den färdighet
i allmän-bakteriologisk och patolog-anatomisk diagnostik, som gör den
skickad att utan vidare påtaga sig samtliga de arbetsuppgifter, vilkas decentralisering
från statens veterinärmedicinska anstalt bör eftersträvas. Enligt
utredningen blir det därför nödvändigt, att denna personal får tillfälle
till successiv vidareutbildning.
Beträffande de ekonomiska förhållandena uttalar utredningen, att de olika
undersökningar, för vilka laboratorierna enligt utredningens mening är nödvändiga
eller lämpade, icke kan väntas medföra inkomster av sådan storlek,
att laboratorierna blir självförsörjande. Om den åsyftade avlastningen
från anstalten skall kunna fortlöpande genomföras, måste fördenskull en
ökning av statsbidraget till driften av laboratorierna komma till stånd. Utredningen
föreslår med hänsyn härtill, att bidraget för år 1953 skall höjas
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 71.
från det nuvarande beloppet av 10 000 kronor för varje laboratorium till
30 000 eller 20 000 kronor, beroende på om laboratoriet är fullt utbyggt
eller icke.
På grund av det anförda hemställer utredningen dels att i betänkandet
angivna riktlinjer för en överflyttning från statens veterinärmedicinska anstalt
till lokala veterinärbakteriologiska laboratorier av vissa anstalten åvilande
arbetsuppgifter måtte godkännas, dels att reglemente för hushållningssällskapens
veterinärbakteriologiska laboratorier måtte utfärdas i enlighet
med det vid betänkandet fogade förslaget och dels att till Förekommande
och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar: Bidrag till hushållningssällskapens
veterinärbakteriologiska laboratorier måtte för budgetåret
1953/54 anvisas ett anslag av 260 000 kronor, att av veterinärstyrelsen disponeras
för att utbetala bidrag till sällskap, som driver laboratorium enligt
föreskrifterna i nämnda reglemente. Vidare föreslås, att av hushållningssällskap
anställd veterinär, som blivit av veterinärstyrelsen kompetentförklarad,
skall för sin tjänstgöring få räkna tjänstår lika med civila veterinärer
i statens tjänst. Slutligen förutsättes att Kungl. Maj :t framdeles, på
framställning av veterinärstyrelsen efter samråd med statens veterinärmedicinska
anstalt, skall meddela beslut angående erforderlig vidareutbildning
av de veterinära befattningshavarna vid ifrågavarande laboratorier.
Yttrandena. Utredningens förslag har i princip tillstyrkts eller lämnats
utan erinran av samtliga remissinstanser. Dock har länsstyrelsen i Stockholms
län ansett förslagen knappast vara så positiva och konstruktiva, som
man kunnat vänta, enär några konkreta förslag att inrätta nya laboratorier
icke framlagts. Länsstyrelsen i Malmöhus län har för sin del funnit förslagen
vara alltför vaga. Vidare har förvaltningsutskotten hos Stockholms
läns och stads samt Uppsala läns hushållningssällskap — mot bakgrunden
av förhållandena i dessa län — gjort den anmärkningen att även sådana
fall, där veterinärbakteriologisk verksamhet bedrives blott i begränsad utsträckning,
bort behandlas av utredningen. Slutligen må redan här nämnas,
att statskontoret ansett en förutsättning för förslagets genomförande vara,
att någon ökning av statsunderstödet till ifrågavarande laboratoriers drift
icke skall bli erforderlig. I övrigt har endast gjorts invändningar mot vissa
detaljer av förslaget.
B. Nuvarande förhållanden.
Statens veterinärmedicinska anstalts uppgifter och belastning. Utredningen
lämnar till en början en redogörelse för veterinärmedicinska anstaltens
arbetsuppgifter samt den nuvarande omfattningen av verksamheten vid denna.
Av denna redogörelse må här återgivas följande.
För anstalten gällande instruktion är utfärdad den 22 december 1943
(SFS nr 940, ändrad genom kungörelserna nr 720/1949 och nr 392/1950).
Enligt denna har anstalten till uppgift dels att för myndigheters, samman
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
5
slutningars och enskildas räkning inom veterinärmedicinens och födoämneshygienens
områden utföra praktisk-vetenskapliga undersökningar och
andra arbeten, som äger samband därmed, dels ock att utöva självständig
vetenskaplig forskning inom området för sin verksamhet. Instruktionen
ålägger anstalten särskilt att utföra bakteriologiska, patologisk-anatomiska,
serodiagnostiska, kemiska och parasitologiska undersökningar inom anstaltens
verksamhetsområde, att bereda och tillhandahålla sera, vacciner och
andra bakteriologiska preparat, att genom försök ej endast vid anstalten
utan även hos djurägare söka vinna insikt om hur kampen mot de olika
kreaturssjukdomarna skall föras med största utsikt till framgång samt att
utge meddelanden över anstaltens verksamhet och forskningsresultat.
Från och med år 1944 omfattar anstalten en bakteriologisk, en patologiskanatomisk,
en serologisk, en parasitologisk och en kemisk avdelning. Härjämte
finns en konsulentavdelning och ett gemensamt kansli.
Den bakteriologiska avdelningen är ur arbetsteknisk synpunkt
uppdelad pa tre skilda laboratorier. Det ena av dessa ombesörjer
allmänna bakteriologisk-diagnostiska undersökningar av material, som antingen
insändes direkt från praktiserande veterinärer och djurägare eller
remitteras från anstaltens övriga avdelningar, främst från den patologiskanatomiska
avdelningen. Det andra laboratoriet sysslar med tuberkulos- och
mastitdiagnostik, animal livsmedelskontroll samt bakteriologiska vattenundersökningar.
Det tredje slutligen handhar virologiska undersökningar, för
närvarande huvudsakligen avseende svin- och hönsviroser. De diagnostiska
undersökningarna vid avdelningen uppgår årligen till cirka 30 000, varjämte
där beredes omkring 100 000 ml tuberkulin om året. Denna produktion avses
dock inom den närmaste tiden skola överflyttas till den serologiska avdelningen.
Vid den patologisk-anatomiska avdelningen utföres
årliga cirka 10 000 fullständiga obduktioner å husdjur och vilt samt omkring
3 000 undersökningar av organ, organdelar, tumörer o. d., som insänts från
veterinärer och djurägare.
Vad angår den serologiska avdelningen är denna liksom den
bakteriologiska avdelningen uppdelad på tre särskilda laboratorier. Dessa
är benämnda respektive serum-, vaccin- och serodiagnostiska laboratoriet.
Såsom framgår av namnen tillverkas vid de båda förra olika slags sera och
vacciner in. in., vilka årligen uppgår till en mängd av cirka 6 000 000 ml.
Före försäljningen underkastas produkterna statskontroll av en särskild
serumkontrollant. Det serodiagnostiska laboratoriet handhar undersökningar
avseende hönstyfus och rots in. fl. sjukdomar. Vidare sker där undersökningar
i fråga om graviditet och djurartsbestämning. Årligen utföres
vid laboratoriet cirka 150 000 undersökningar.
Den parasitologiska avdelningen ombesörjer undersökningar
av förekomst och art av parasiter i organ och organdelar, som insänts
från veterinärer och djurägare eller remitterats dit från anstaltens
övriga avdelningar. Varje år utföres cirka 8 000 sådana undersökningar.
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 71.
Verksamheten vid den kemiska avdelningen, som är av synnerligen
skiftande art, är fördelad på två laboratorier. Vid det ena sker, bland
annat, undersökningar av misstänkta förgiftningsfall, klinisk-kemiska blodoch
urinanalyser, vissa vitamin- och spårelementbestämningar vid bristsjukdomar,
analyser av vatten, livsmedel, foder, konstgödsel och desinfektionsmedel
samt kemisk graviditetsbestämning hos sto. Årligen utföres omkring
3 000 kemiska undersökningar av insänt material. Avdelningens andra laboratorium
sysslar med beredning av olika näringssubstrat för anstaltens
bakteriologiska och serologiska avdelningar samt för landets provinslaboratorier.
Vidare beredes där skilda färglösningar och reagenser för anstaltens
olika laboratorier. Sammanlagt framställes årligen cirka 20 000 liter
substrat.
Konsulentavdelningens verksamhet avser dels att genom fältutredningar
vara anstaltens övriga avdelningar behjälplig vid undersökningar
av oklara infektions-, brist- och förgiftningssjukdomar, dels att tillhandagå
veterinärer och djurägare med råd och anvisningar rörande lämpliga profylaktiska
och terapeutiska åtgärder avseende svin-, fjäderfä-, pälsdjurs-,
ungdjurs- och viltsjukdomar. Konsultationerna sker huvudsakligen i anslutning
till vid anstalten utförda diagnostiska undersökningar. I övrigt ombesörjer
konsulentavdelningen en kontinuerlig hälsokontroll av framför allt
landets svinavelsbesättningar.
Vad slutligen angår den vetenskapliga forskningen vid
anstalten är denna huvudsakligen inriktad på olika målforskningsproblem
rörande infektions-, brist-, förgiftnings- och parasitsjukdomar hos husdjur
och vilt. Över de vunna forskningsresultaten utges årligen meddelanden.
Till närmare belysning av utvecklingen vid anstalten av den mera rutinmässiga
verksamheten på olika områden har utredningen uppgjort den å
s. 7 intagna tablån. I anslutning till tablån framhåller utredningen, att totalantalet
av de vid anstalten årligen utförda diagnostiska undersökningarna
sedan år 1948 visat en avsevärd nedgång. Denna berör huvudsakligen det
serodiagnostiska laboratoriets verksamhet och är en följd av decentraliseringen
av kastsjuke- och hönstyfusdiagnostiken. Laboratoriet har emellertid
å andra sidan nyligen måst upptaga andra betydelsefulla arbetsuppgifter,
bland annat undersökningar rörande vissa sterilitetsframkallande infektioner
hos nötkreatur. Dessa undersökningar torde under de närmaste åren
bli ganska omfattande. Diagnostiken av nämnda infektioner är nämligen
av mera komplicerad art, varför den rutinmässiga metodiken bör närmare
genomprövas, innan den som grund för ett sjukdomsbekämpande handhas
av provinslaboratorier. Beträffande den bakteriologiska avdelningen har antalet
prov för undersökning å tuberkulos visat en stadig minskning. Under
åren 1951—1952 måste vidare i anledning av den då härjande mul- och
klövsjukan materialinsändningen till särskilt anstaltens patologisk-anato
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tablå över antalet undersökningar in. m. vid statens veterinärmedicinska anstalt åren 1943—1951.
Avdelning
1943
1944
1945
1946
1947
1948
1949
1950
1951
Antal diagnostiska undersökningar.
Bakt. lab. 1..........................
21 108
21583
29 741
29 761
23 007
28 294
26 508
18 908
15 416
Bakt. lab. 2..........................
9 032
9 878
10 135
8 591
6 324
8 703
14 516
14 734
12 497
Patol.-anatom. avd....................
6 839
7 223
9 257
11504
15 868
15853
14 541
12 856
10 644
Serodiagn. lab.......................
214 782
318 279
468 927
497 591
411342
456 817
339 232
127 495
141 069
Parasitol. lab.........................
6 100
5 722
8 375
8 493
10 636
11 598
8 934
8 906
7 966
Kemiska lab.........................
2152
1 769
3 507
4 194
4 411
2 646
3168
2 496
2 585
Framställda kvantiteter bakteriologiska
preparat m. m. (ml).
200013
364 454
520 942
560 134
471 588
523 911
406 899
185 395
190 177
Serum- och vaccinlaboratoriet
Sera ................................
Normalserum ........................
2 867 871
4 453 390
3 516 400
2 096 525
2 080 350
2 568 625
2 291 026
3 044 066
3 022 900
146 600
Vacciner .............................
356 308
138 772
95 257
186 137
164 281
205 746
255 088
377 116
564 889
Ympämnen ..........................
347 628
492 862
517 196
507 056
416193
413 812
437 529
408 843
528105
Övriga preparat......................
610 200
1 118 578
1 897 205
1 826 300
1 638 800
1 856 480
1 710 865
1 297 005
1 727 220
Tuberkulin ..........................
90 398
79 779
118 536
112 208
102 476
J 04 893
104 604
98 795
92 279
Ympämne mot valpsjuka hos hund,
doser ..............................
4 272 405
6283 381
6144 504
4 728 226
4 402 100
5149 556
5 429112
5 185 825
6 08P993
6371;
Kemiska laboratoriet
1
Reagenser in. m......................
1003
1536
1107
850
1 120
1259
1142
1118
Substrat, liter........................
7 826
15 519
18 200
72 276
15 972
17 582
15 362
18 844
Kungl. Maj.ts proposition nr 71.
8
Kungl. May.ts proposition nr 71.
miska och bakteriologiska avdelningar reduceras i möjligaste män med hänsyn
till risken för en smittspridning under transporterna. Samtidigt företogs
inom anstalten en stark begränsning av det för bakteriologisk undersökning
avsedda sektionsmaterial, som rutinmässigt översändes från patologisk-anatomiska
avdelningen. Ehuru ej önskvärd var en sådan nedskärning nödvändig
för att bereda den bakteriologiska avdelningen erforderlig tid till utarbetande
av vissa nya samt förbättrande av en del äldre undersökningsmetoder
i avsikt att uppnå en fördjupad och säkrare diagnostik.
Tablån ger sålunda en viss bild av anstaltens verksamhet. Den återspeglar
emellertid icke personalens verkliga arbetsbörda. En större minskning av
vissa enklare undersökningar kan nämligen mer än väl uppvägas av ett
färre antal komplicerade och mera tidsödande sådana. Vid det kemiska laboratoriet
t. ex. har arbetsbördan under de senare åren ökat avsevärt, trots
att antalet undersökningar snarast visar en tendens till nedgång. En del
tidigare förekommande relativt enkla klinisk-kemiska undersökningar har
nämligen minskat, medan bland annat anspråken på invecklade vitaminoch
spårelementbestämningar i exempelvis fodermedel och sektionsmaterial
ökat.
Hushållningssällskapens laboratorier. För närvarande utövas bakteriologisk
diagnostisk verksamhet i nämnvärd omfattning vid tio hushållningssällskaps
laboratorier. Angivna efter tidpunkten för tillkomsten är dessa belägna
i Malmö, Linköping, Kristianstad, Jönköping, Skara, Örebro, Nyköping,
Falkenberg, Västerås och Kalmar.
Beträffande laboratoriernas arbetsuppgifter anför utredningen,
att laboratorierna med undantag för det i Malmö ursprungligen inrättats
huvudsakligen med sikte på tuberkulosdiagnostik. I samband med kastsjukebekämpandets
decentralisering har emellertid sedermera även serodiagnostiska
och bakteriologiska undersökningar, sammanhängande med
sistnämnda sjukdomsbekämpande, verkställts å laboratorierna. Under de
senaste åren har dessutom tillkommit undersökningar rörande förekomst
av hönstyfus. Allmän-bakteriologisk diagnostik har tidigare förekommit i
nämnvärd utsträckning — förutom vid laboratoriet i Malmö — endast vid
Linköpingslaboratoriet. Genom minskat arbete med tuberkulos- och kastsjukediagnostiken
har emellertid flertalet övriga laboratorier, om än i ringa
utsträckning, börjat åtaga sig även andra undersökningar än de med sjukdomsbekämpandena
direkt sammanhängande, såsom tuberkulosprov från
sjukvårdsanstalter, obduktioner av mindre husdjur, vissa allmän-bakteriologiska
undersökningar, bakteriologisk vattenkontroll, graviditetsbestämningar
m. m.
Laboratoriernas nuvarande organisation innebär, att de är knutna
till vederbörande hushållningssällskap. De intager dock såtillvida en särställning
gentemot sällskapens övriga avdelningar som icke någon av per
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 71.
9
sonalen finns upptagen i personalförteckningarna för sällskapen. Laboratoriearbetet
och den sjukdomsbekämpande verksamheten övervakas av veterinärstyrelsen,
medan sällskapen i övrigt vad organisation och arbetsuppgifter
beträffar står under lantbruksstyrelsens överinseende. Den närmaste
ledningen av laboratorieverksamheten och förekommande fältarbete utövas
av en utav respektive sällskap antagen veterinär — chefveterinär — vilken
svarar för arbetets behöriga bedrivande. Sällskapets överinseende utövas
genom en särskild nämnd, som bland annat fastställer inkomst- och utgiftsstat
samt storleken av de avgifter, som djurägare vilka deltager i av sällskapet
anordnat bekämpande av tuberkulos, kastsjuka m. fl. husdjurssjukdomar
har att erlägga. Ordinarie personal i högre lönegrader antages och
entledigas av sällskapets förvaltningsutskott. Detta är även beslutande organ
i ekonomiska frågor av större vikt.
Vad härefter angår laboratoriernas ekonomi har hittills gällt, att
dessa i förhållande till hushållningssällskapen varit självförsörjande på
så sätt, att statsbidrag och djurägaravgifter till av sällskapen anordnade
sjukdomsbekämpanden helt täckt omkostnaderna. Sedan år 1942 har, förutom
till nämnda sjukdomsbekämpanden, särskilt statsbidrag utgått med
8 000 kronor till ett vart av de sällskap, som inrättat laboratorier, i syfte att
möjliggöra allmän-bakteriologisk verksamhet. För år 1952 har bidraget
höjts till 10 000 kronor. Ehuru sällskapens medel sålunda icke alls eller blott
i undantagsfall behövt tagas i anspråk för laboratorierna, garanterar sällskapen
dessas ekonomi och förskotterar — mot ränta — medel till driften.
Statsbidrag och djurägaravgifter grundas nämligen mer eller mindre på
omkostnaderna och kan därför uttagas först efter verksamhetsårets slut.
Räkenskapsföring, utbetalningar och inkasseringar ombesörjes i regel av
sällskapens kassaavdelningar.
I stort sett har laboratorierna under sjukdomsbekämpandenas högkonjunktur
icke behövt dragas med ekonomiska bekymmer. I början på 1940- talet, innan kastsjukebekämpandet decentraliserades, förelåg dock på sina
håll betydande svårigheter att få verksamheten ekonomiskt bärkraftig, ett
förhållande som nu åter blir alltmer markant och i ett par fall mycket
snart kan äventyra vederbörande laboratoriums fortsatta existens. Dnder
år 1951 uppkom sålunda underskott vid ett laboratorium med i runt tal
9 500 kronor, vid ett annat med i det närmaste 27 000 kronor. Huvudorsaken
härtill ligger däri, att tuberkulos- och kastsjukebekämpandena nu är i det
närmaste slutförda. Därmed bortfaller nämligen så gott som hela det hittillsvarande
ekonomiska underlaget för laboratoriernas verksamhet.
Under senaste femårsperiod har årligen till hushållningssällskap med
laboratorier av statsmedel utbetalats ersättning för undersökningar med belopp
varierande från 232 000 kronor år 1947 till 339 000 kronor år 1950. Därutöver
har bidrag utgått till respektive sjukdomsbekämpanden. Dessa bidrag
utgjorde år 1947 tillhopa över 250 000 kronor men nedgick år 1951 till omkring
150 000 kronor. Sistnämnda medel har, förutom till rese- och trakta
-
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 71.
mentsersättningar samt undersökningsarvoden, tillsammans med djurägarnas
avgifter i viss utsträckning använts till täckande av veterinäravdelningarnas
personal- och lokalkostnader. Statens bidrag till driften vid laboratorierna
har sålunda i själva verket — det särskilda laboratoriebidraget oräknat
— under senaste femårsperiod uppgått till omkring 500 000 kronor årligen
i enlighet med vad tablån å s. It närmare utvisar.
I fråga om laboratoriernas personal erinrar utredningen om att
Kungl. Maj :t på ansökan av respektive hushållningssällskap genom beslut
i varje särskilt fall medgivit tjänstår sberäkning i likhet med civila veterinärer
i statens tjänst åt veterinär, som efter veterinärstyrelsens (tidigare medicinalstyrelsens)
godkännande anställts av sällskapet. Vanligen har sådan
tjänstårsberäkning beviljats för två eller högst tre veterinärer vid varje sällskap.
Medgivandena avser emellertid i flertalet fall veterinärer, som anställts
för bekämpande av tuberkulos i smittfarlig form. Sedermera har Kungl.
Maj :t den 12 januari 1945 förklarat att även veterinär, anställd av sällskap
för bekämpande av smittsam kastning, må åtnjuta dylik rätt till tjänstårsberäkning.
Nu omförmälda s. k. ordinarie veterinärpersonal är vanligen anställd med
sex månaders uppsägningstid. Efter sällskapens omorganisation har emellertid
vissa sällskap erbjudit ordinarie veterinär kontrakt på sex år. Då behov
därav förelegat, har vidare veterinär på framställning av sällskap förordnats
att under viss tid såsom extra veterinär biträda vid bekämpande av
tuberkulos respektive smittsam kastning inom sällskapets verksamhetsområde.
Ifrågavarande personal uppbär numera i regel avlöning motsvarande följande
löneklasser i löneplan nr 1 av statens löneplansförordning: chefveterinär
30, assistentveterinär 25—26, kansli- och laboratoriepersonal 4—11 samt
vaktmästare 9. Personal för disk och städning är vanligen anställd enligt
kollektivavtal. Ordinarie personal antages och entledigas av sällskapets förvaltningsutskott,
extra personal vanligen av laboratorienämnden efter förslag
av chefveterinären. Den ordinarie personalen, oftast 1 å 2 veterinärer
samt 1 å 2 kansli- eller laboratoriebiträden, är pensionsansluten till statens
pensionsanstalt.
Utredningen berör härefter laboratoriernas resurser i fråga om lokaler
och utrustning samt anför därvid, att laboratorierna i Linköping,
Kristianstad, Malmö, Falkenberg, Skara och Västerås i dessa hänseenden
torde vara väl lämpade för relativt omfattande såväl allmän-bakteriologisk
som patolog-anatomisk diagnostik. Vid de fem förstnämnda finns särskilt
utrymme för obduktion av smärre djur, medan i Västerås sådan lokal utan
svårighet kan iordningställas. Nyköpingslaboratoriet har tämligen begränsade
utrymmen utan möjligheter till utvidgning. I Jönköping och Örebro är
lokalerna rymliga men torde lämpa sig enbart för vissa slag av bakteriologiska
och klinisk-kemiska undersökningar. Kalmarlaboratoriet, som nyligen
påbörjat sin verksamhet, är provisoriskt inrättat och torde under det
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsbidrag till vissa hushållningssällskap för bekämpande av tuberkulos, kastsjuka och hönstyfus.
Hushållningssällskap
För lab- undersökn.
För fält- arbete
För lab.- undersökn.
För fält- arbete
För lab.- undersökn.
För fält- arbete
För lab.- undersökn.
För fält- arbete
För lab.- undersökn.
För fält- arbete
1947
1947
1948
1948
1949
1949
1950
1950
1951
1951
Södermanland ............
13150
40 992
26 535
25 084
27 956
22 158
27 217
16 709
19 803
15 098
54141
51619
50 115
43 926
34 901
Östergötland..............
43 584
33 670
42 437
30 986
34 225
24 103
35 191
20 173
27 492
15 258
77 254
73 422
58328
55 363
42 750
J önköping................
24 767
17 710
29 710
18 942
23 254
14 451
36 409
12 257
21 701
13 997
42 477
48 653
37 705
48 667
35 699
Kalmar södra ............
6 881
—
8321
—
8 764
15 539 i 10 228
25 768
22 646 | 9 525
32 171
Kristianstad .............
26 381
16 555
23 949
16 053
24 107
15 439
36 363
17 311
31517
14 319
42 935
40 003
39 545
53 674
45 836
Malmöhus ...............
47 147
41014
45 931
32 481
43 557
31302
57 876
33 590
49 371
35 403
88 191
78 412
74 859
91 466
84 774
Halland..................
18 656
14 962
16 238
12 277
10 841
9 916
26 761
12 747
30 676
10 969
33 617
28 514
20 757
39 508
41 644
Skaraborg................
5 043
41 683
33 654
1 44 438
28 493
34 885
48 548
30 790
49 804
22 380
46 726
78 092
63 378
79 338
72184
Örebro...................
21 273
27 745
13 994
17 573
13 411
17 595
22 300
13 747
8 023
2 613
49 018
31567
31006
36 047
10 635
Västmanland.............
32 240
15 469
33 030
| 17 905
28 294
i 14 634
32 736
12 910
29 163
12 904
47 709
50 934
42 927
45 647
42 067
Summa statsbidrag
232 240
256 709
265 478
224 059
234136
1 193247
338 941
; 180 462
290197
152 465
488 949
489 537
427 383
519403
442 601
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
närmaste året vara sysselsatt med kastsjukediagnostik i sådan omfattning,
att utrymmena medger endast mycket begränsad utvidgning av verksamheten.
I anslutning till sin redogörelse för personalen och lokalförhållandena vid
laboratorierna har utredningen uppgjort följande tablå.
Tablå över personal och lokalförhållanden vid hushållningssällskapens
veterinärbakteriologiska laboratorier.
Laboratorium
Golvyta
m2
Veteri-
närer
Kansli-
pers.
Lab.
bitr.
Vaktm.
Anm
Nyköping.......
90
3
i
2
1
n. b av hskpts fastighet
Linköping.......
180
2
2
2
1
2 tr. i hskpts fastighet
Jönköping ......
no
1
1
4
n. b. i hskpts fastighet
Kalmar.........
70
>1
1
1
Provisoriskt i kontorslok. och
lab. vid f. d. kontrollslakteri
Kristianstad.....
160
3
2
2
2
1 tr. i hskpts fastighet
Malmö..........
500
4
3
5
2
1 + 2 tr i hskpts fastighet
Falkenberg......
100
2
2
2
1
Lokaler särsk. inredda för lab.
i staden tillh. fastighet
Skara...........
170
3
1
7
1
Särskild laboratoriebyggnad
Örebro.........
150
1
2
2
1
1 tr. i omodern fastighet
(f. d. fabrik)
Västerås........
150
1
2
2
1
Särskild laboratoriebyggnad
Beträffande tablån framhåller utredningen, att uppdelningen mellan
kansli- och laboratoriepersonal icke är exakt, då samma person ofta får utföra
såväl laboratorie- som skrivgöromål. Vidare anföres, att måttuppgifterna
avser egentliga laboratorielokaler samt expeditioner och personalrum.
Dessutom finns emellertid vid samtliga laboratorier utom det i Kalmar relativt
rikliga utrymmen för försöksdjur (50—100 kvm) ävensom disk- och
steriliseringsrum samt förrådsrum.
Slutligen må nämnas, att utredningen i förevarande sammanhang även
lämnat en redogörelse för tidigare utredningar rörande laboratoriernas
ställning och arbetsuppgifter. Beträffande denna redogörelse torde
emellertid här få hänvisas till s. 15—17 i betänkandet.
C. Allmänna synpunkter.
Utredningen. Utredningen framhåller, att en decentralisering av anstaltens
diagnostiska verksamhet till provinslaboratorier med hänsyn till dessas i
allmänhet tämligen begränsade resurser endast kan komma att omfatta sådant
undersökningsmaterial, som icke fordrar mera komplicerade undersökningsmetoder
eller fullständigare laboratorieutrustning. Då sådana undersökningar
utgör en ganska stor del av anstaltens diagnostiska verksamhet,
skulle en överflyttning av desamma till hushållningssällskapens laboratorier
kunna medföra en icke oväsentlig avlastning. Enligt utredningen
får man emellertid samtidigt räkna med en ökning av anstaltens mera kva
-
Halvtidstjänst.
Kungl. Maj:ts proposition nr It.
13
iificerade diagnostik till följd av remisser från provinslaboratorierna av sådana
fall, som icke kan närmare utredas vid dessa. En dylik utveckling och
fördelning av arbetsuppgifterna anser utredningen under alla förhållanden
synnerligen önskvärd, enär den skulle innebära ett mera rationellt utnyttjande
av anstaltens resurser. En decentralisering av viss allmän-diagnostisk
verksamhet från anstalten till hushållningssällskapens laboratorier skulle
nämligen komma att förhindra en ytterligare ansvällning av antalet rutinundersökningar
vid anstalten och därigenom möjliggöra, att arbetskraft frigöres
för de mångahanda och högaktuella veterinärmedicinska forskningsuppgifter,
vilkas genomförande skulle ha varit av väsentligt värde men hittills
måst vila på grund av den alltför stora omfattningen av enklare diagnostiska
undersökningar vid anstalten.
Inför valet att endera centralisera all allmän-diagnostisk verksamhet till
anstalten med därav följande utbyggnad och förstärkning av denna anstalt
eller att decentralisera verksamheten, anser sig utredningen därför böra
stanna för den sistnämnda utvägen, så mycket hellre som denna — i vart
fall på längre sikt — även torde vara den för statsverket billigaste.
Yttrandena. Utredningens uppfattning att en del mera rutinmässiga undersökningar
bör överflyttas från veterinärmedicinska anstalten till hushållningssällskapens
veterinärbakteriologiska laboratorier delas av samtliga
remissinstanser. De synpunkter, som anförts i frågan, överensstämmer i
stort sett med utredningens. Sålunda betonar medicinalstyrelsen betydelsen
av att anstaltens verksamhet på det praktiska området icke undantränger
den mera renodlade, långsiktiga forskningen. Uttalanden av liknande innebörd
göres av Sveriges veterinärförbund, Sveriges lantbruksförbund, Svenska
mejeriernas riksförening och Sveriges slakteriförbund.
Lantbruksstyrelsen finner det angeläget, att det sjukdoinsbekämpande
vari ifrågavarande laboratorier deltager fullföljes och utsträckes till att
omfatta jämväl andra hos husdjuren allmänt förekommande sjukdomar av
större ekonomisk räckvidd, såsom de smittsamma juverinflammationerna
m. fl. Laboratoriernas betydelse för bekämpandet av särskilt nyssnämnda
sjukdomar framhålles även i åtskilliga andra remissutlåtanden.
Hushållningssällskapens förbund anför att den veterinära verksamhet,
som sällskapen bedrivit, varit framgångsrik och givit påtagliga resultat. Det
har sålunda visat sig vara av stort värde att lokalt ha tillgång till veterinärbakteriologiska
laboratorier. Av den nu verkställda utredningen framgår,
att dessa laboratorier har betydande uppgifter att fylla även i framtiden
och att det måste betecknas såsom ett allmänt intresse att sällskapen icke
nödgas nedlägga dem. I anslutning härtill framhåller förbundet, att det genom
förekomsten av sådana laboratorier skapas väsentligt bättre möjligheter
att i nära samarbete mellan olika specialister lokalt gripa sig an och
söka lösa den mångfald av problem, som finns inom husdjursskötseln. Också
för den praktiserande veterinären och för djurägaren är det till stor fördel,
att ett laboratorium av ifrågavarande slag ej är alltför avlägset beläget. Även
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
länsstyrelsen i Kopparbergs län understryker vikten av att de nuvarande
laboratorierna icke nödgas att nedlägga sin verksamhet, enär det måste
vara ett allmänt intresse att dessa finns tillgängliga i händelse av att husdjurssjukdomar
av epidemisk karaktär utbryter. Enligt länsstyrelsen är
därför en av de främsta fördelarna med den av utredningen föreslagna decentraliseringen
av vissa undersökningar till laboratorierna den, att en garanti
skapas för att dessa kan fortbestå.
Riksförbundet Landsbygdens folk framhåller, att den ifrågasatta decentraliseringen
helt överensstämmer med utvecklingen inom andra kontrolloch
forskningsinstitutioner på jordbrukets område, exempelvis i fråga om
växtskydd och frökontroll. Vidare kommer jordbrukarna genom decentraliseringen
i närmare kontakt med laboratorierna, vilket torde innebära en
förbättrad service på området.
I ett flertal yttranden betonas decentraliseringens betydelse ur beredskapssynpunkt.
Framför allt gäller detta länsstyrelsen i Malmöhus län, som
i ett särskilt yttrande av hemlig natur framfört vissa förslag i beredskapssvfte.
Förvaltningsutskottet hos hushållningssällskapet i Västmanlands län uttalar,
att det tvivelsutan vore ett steg i fel riktning att nu centralisera hela
den veterinärbakteriologiska verksamheten till veterinärmedicinska anstalten,
i all synnerhet som detta icke synes möjligt utan avsevärda utvidgningar
av anstalten. En centralisering skulle dessutom innebära att den
värdefulla personliga kontakten mellan vederbörande laboratorier och uppdragsgivare
brytes. Fördelarna av eu sådan kontakt mellan, bland andra,
veterinärer och djurägare, påpekas också av Sveriges veterinärförbund.
Länsstyrelsen i Örebro län förutsätter, att decentraliseringen icke sker
i större omfattning och i hastigare takt än ifrågavarande laboratoriers
personella, materiella och ekonomiska resurser medger, samt att möjlighet
ständigt hålles öppen för vederbörande laboratorieföreståndare att utan
oskälig tidsutdräkt hos veterinärmedicinska anstalten erhålla besked angående
dit remitterat undersökningsmaterial. Med hänsyn till att de nu befintliga
laboratorierna alla utom det i Västerås är belägna söder om Stockholm
finner vidare länsstyrelsen i Jämtlands län det vara av största vikt,
att decentraliseringen icke sker på sådant sätt att norrlandslänen blir sämre
tillgodosedda än hittills. Styrelsen utgår därför från att möjligheterna
för nämnda län att anlita anstalten icke beskäres genom förslagets genomförande.
Slutligen må nämnas, att styrelsen för statens institut för folkhälsan
framhåller att utredningens förslag även innebär en avlastning från detta
institut av vissa mera rutinmässiga undersökningar, såsom de bakteriologiska
vattenundersökningarna samt en del undersökningar avseende den
animala livsmedelskontrollen. Enligt styrelsen är detta av värde för institutet.
Den största vinsten inom det hygieniska området ligger dock i den
utökning av undersökningsverksamheten beträffande vatten och vissa livsmedel,
som utredningens förslag möjliggör.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
15
D. Behovet av laboratorier vid hushållningssällskapen.
Utredningen. Utredningen framhåller inledningsvis, att behovet av laboratorier
i olika delar av landet nära sammanhänger med fördelningen av husdjursstocken,
husdjursavelns och husdjursskötselns utveckling samt olika
sjukdomars förekomst. Av betydelse är vidare de arbetsuppgifter, som skall
åvila de olika laboratorierna, samt dessas kapacitet och läge ur kommunikationssynpunkt.
Vad angår de nuvarande laboratorierna är dessa samtliga
jämförelsevis tätt belägna i de södra delarna av landet inom områden, där
busdjursskötseln sedan gammalt har en betydande omfattning. En av utredningen
verkställd beräkning av antalet husdjur inom dessa laboratoriers
naturliga tillförselområden — grundad på 1944 års jordbruksräkning —
visar vidare, att djurstockens fördelning på de olika laboratorierna med
något undantag är förhållandevis jämn.
Utredningen övergår härefter till en detaljerad redogörelse för vilka arbetsuppgifter
som enligt utredningens mening i fortsättningen bör ankomma
på hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier. Utgångspunkten
har därvid varit laboratoriernas hittillsvarande verksamhet, varefter
en undersökning gjorts i vad mån ytterligare uppgifter kan väntas
uppkomma för dessa eller bör kunna överflyttas dit från framför allt veterinärmedicinska
anstalten. Av utredningens redogörelse i ämnet torde här få
återgivas följande.
Såsom förut antytts har tuber kulosbekä in pandet, framför
allt den kliniska tuberkuloskontrollen, tidigare utgjort en huvuduppgift för
laboratorierna. Anslutningen till kontrollformen i fråga är emellertid numera
helt obetydlig och kan väntas upphöra efter ett par år. Därefter torde
huvudsakligen organprov för kontroll av makroskopisk diagnos och eventuell
bestämning av tuberkelbacilltypen komma att tillföras laboratorierna.
Dylika prov kan icke väntas medföra någon större belastning för desamma.
Bekämpandet av kastsjukan har ävenledes utgjort en betydande
och arbetskrävande uppgift. Genom ett energiskt och målmedvetet arbete
från alla däri deltagande parters sida har dock sjukdomsfrekvensen minskat
därhän, att ett jämförelsevis ringa antal smittade besättningar finns kvar
i landet. De serologiska undersökningarna av blodprov kan till följd härav
väntas minska alltmer. Däremot torde den fortlöpande kontrollen genom
sainlingsmjölk-(ABR-)prov böra upprätthållas i nära nog oförminskad utsträckning.
Sistnämnda undersökningar är emellertid föga arbetskrävande,
även om antalet prov kommer att bli förhållandevis stort (omkring 500 000
om året).
Under de senare åren har den s. k. spirillkastningen hos nötkreaturen
alltmer trätt i förgrunden bland sterilitetsorsakerna. Det kan förmodas,
att arbetet med denna infektionssjukdoms bekämpande kommer att
belasta laboratorierna. Omfattningen härav kan dock ej förutses, då metodiken
icke är slutgiltigt utprövad och sjukdomens utbredning ännu ej klarlagts.
16
Kungl. Maj. ts proposition nr 71,
Den lokala ledningen vid åtgärder mot hönstyfus utövas numera av
sällskapens laboratorier. Arbetet inriktar sig huvudsakligen på att sanera
avelsbesättningarna. Diagnostiken-kontrollen utövas i första hand genom
snabbagglutinationsprov, utförda i besättningarna genom särskilt utbildade
lekmän (blodprovare). Antalet blodprov, som tillföres veterinärlaboratorierna,
blir därför tämligen begränsat. Dessutom torde en snabbmetod visa sig
tillfyllest även för laboratoriearbetet. För kontroll av den serologiska diagnosen
insändes emellertid i varierande utsträckning fjäderfä för obduktion
och bakteriologisk undersökning. Det synes även bli alltmer vanligt, att
hönsägare insänder döda eller sjuka djur för att erhålla sjukdomsdiagnos.
Intresset hos djurägarna i detta hänseende synes bli allt större och av mycket
att döma kan ett ganska stort material härigenom väntas bli tillfört sådana
laboratorier, där det finns möjlighet att utföra obduktioner. Sedan fjäderfäslakterier
inrättats, har vidare hönskroppar med sjukliga förändringar
börjat insändas i stigande antal. I några län har slutligen hälsokontroll
av fjäderfäbesättningar anordnats. Denna kontroll baseras
till väsentlig del på iakttagelser, gjorda å material som insänts till laboratorierna
från nyssnämnda slakterier.
Enligt förordningen nr 286/1951 kommer arbetet med hälsokontroll
av svinbesättningar från och med den 1 januari 1954 helt
att handhas av hushållningssällskap. Denna kontroll kan dock väntas få
mera betydande omfattning endast i de svinrika länen, d. v. s. i Kristianstads,
Malmöhus, Hallands och Skaraborgs län. Ehuru en del obduktionsmaterial
kommer att tillföras laboratorierna, ligger dock tyngdpunkten i
verksamheten för närvarande på fältarbetet.
Vissa sällskaps veterinäravdelningar har försöksvis igångsatt bekämpande
av smittsamma juverinflammationer (inastiter) inom ett
varierande antal besättningar. Intresset för åtgärder mot detta ekonomiskt
betydelsefulla sjukdomskomplex är synnerligen stort bland djurägarna och
även bland företrädare för mejerinäringen. Hittills utförda undersökningar
synes ge vid handen, att sjukdomsorsaken inom skilda delar av landet och i
olika besättningar är synnerligen varierande. Mängden prov och därmed
även arbetsbelastningen för laboratorierna kan därför väntas bli betydande.
Man torde sålunda böra räkna med att antalet mjölkprov för bakteriologisk
undersökning redan vid ett mastitbekämpande av relativt blygsam omfattning
torde komma att uppgå till omkring 1 miljon om året.
Laboratorierna vid sällskapen har hittills huvudsakligen sysslat med sådana
bakteriologiska och andra undersökningar, vilka direkt sammanhänger
med deras sjukdomsbekämpande verksamhet. Redogörelsen för veterinärmedicinska
anstaltens uppgifter och belastning torde emellertid utvisa, att
det föreligger ett trängande behov av att från anstalten avlasta bland annat
obduktioner av fjäderfä, grisar, kalvar in. fl. mindre
husdjur. Dylika obduktioner utföres också numera i tilltagande omfattning
vid flera laboratorier. Några har emellertid för närvarande inga loka
-
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
ler, som lämpar sig för sådant ändamål. Även om sålunda i vissa fall obduktionerna
utföres vid eller kan decentraliseras till ifrågavarande laboratorier,
torde man få räkna med att en del obduktionsmaterial även från dessa alltjämt
kommer att belasta anstalten. De mera kvalificerade undersökningarna
torde nämligen behöva äga rum vid denna och remisser dit blir därför nödvändiga.
Genom att första delen av undersökningen utföres lokalt kan emellertid
färskare material erhållas, varigenom det blir lättare att diagnostisera
patologisk-anatomiska förändringar.
För närvarande sker undersökningar avseende bakteriologisk köttkontroll
vid de olika slakterierna eller köttbesiktningsbyråerna eller
också insändes proven till veterinärmedicinska anstalten. År 1949 uppgick
antalet prov till cirka 10 000, varav en tredjedel undersöktes vid vederbörande
slakteri och två tredjedelar annorstädes, huvudsakligen vid anstalten.
Åtminstone vid mindre slakteriinrättningar och köttbesiktningsbyråer torde
emellertid provens antal bli så litet, att det ställer sig alltför dyrbart att
ständigt ha erforderliga substrat och färglösningar m. m. beredda. Veterinärerna
vid sådana inrättningar erhåller dessutom föga rutin i att utföra
de undersökningar varom här är fråga. Med hänsyn härtill och då det är
viktigt att förevarande undersökningar sker snarast efter provtagningen,
d. v. s. lämpligen omedelbart på platsen, finner utredningen det ändamålsenligt
att sällskapens laboratorier åtager sig desamma. Härtill föreligger
desto större anledning som det även vid större slakterier torde kunna visa
sig förmånligt att få den bakteriologiska köttkontrollen utförd av ett sällskaps
laboratorium, när detta är beläget i samma ort som slakteriet. Några
svårigheter för laboratorierna att i sin verksamhet upptaga nu omförmälda
undersökningar anser utredningen icke behöva uppstå.
Allmän-bakteriologiska undersökningar för att fastställa
infektioner och deras art i organprov, sekret och exkret skiljer sig till
sin natur föga från de metoder, som kommer till användning i samband med
bakteriologisk köttkontroll. Även undersökningar av detta slag bör således
i stor utsträckning utan svårighet kunna utföras vid de här ifrågavarande
laboratorierna.
Jämväl de bakteriologiska undersökningarna av vatten
är enligt utredningens mening en lämplig uppgift för laboratorierna.
Dylika undersökningar bör alltså upptagas bland laboratoriernas arbetsuppgifter.
Vissa laboratorieföreståndare har för övrigt redan skaffat sig erforderlig
kompetens för utförande av undersökningar jämlikt förordningen
den 19 juli 1941 (nr 654) om kontroll av vattenledningsvatten. Enligt vad
utredningen under hand erfarit önskar vidare statens institut för folkhälsan,
som utgör centralanstalt för ifrågavarande undersökningar, största möjliga
avlastning beträffande dylika prov. Av mycket att döma måste stor uppmärksamhet
ägnas vattentäkterna å de olika gårdarna i samband med att
åtgärder vidtages mot juverinflammationer. Sannolikt kommer sällskapens
laboratorier sålunda att kunna erhålla en icke obetydlig tillförsel av prov.
2 Bilxang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 71.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
Antalet prov vid hushållningssällskapens veterinär
-
Antal prov vid
Provens art
Söder-
manlands
län
Öster-
götlands
län
Jönköpings
län
Kalmar
län
Kristi-
anstads
län
1950
1951
1950
1951
1950
1951
1950
1951
1950
A. Undersökningar för stats- understött bekämpande
Serologiska undersökningar.....
Andra undersökningar.........
47 506
1891
43 559
1181
82 469
1446
56 040
949
75 505
529
57 550
491
34 097
1306
49 342
1143
66 699
897
B. Allmän-diagnostisk
verksamhet
Tuberkulosprov för sjukvårdsan-
432
94
205
137
631
883
881
23
79
—
—
372
Bakt. undersökning av organ och
677
76
Bakt. undersökning av mjölk-
224
363
9 864
29 747
57
1085
_
_
_
_
_
_
—
—
193
689
__
_
_
—
_
Summa prov
50 053
45197
95 060
88443
76057
58 854
35403
50485
69 760
Graviditetsbestämningar verkställes vid, bland andra, laboratorierna
i Malmö och Falkenberg. Undersökningar av denna art torde dock
icke komma att uppgå till något större antal, då laboratoriediagnostik huvudsakligen
användes för dräktighetsbestämning å sto och hästaveln icke
torde återfå samma omfattning som tidigare.
Utförandet av klinisk- kemis k a undersökningar åt veterinärer på
samma plats som laboratoriet eller i dess grannskap torde vara till stor hjälp
för de praktiserande veterinärerna. På grund av stor arbetsbelastning kan
nämligen dessa svårligen hinna med dylikt arbete.
Undersökningar rörande förekomst av parasiter, särskilt i inälvor,
är slutligen en betydelsefull arbetsuppgift, som bör upptagas av sällskapens
laboratorier. Parasitsjukdomar av skiftande slag är synnerligen vanliga hos
alla våra husdjur. Organiserade, effektiva åtgärder mot dessa sjukdomar, vilka
orsakar landets djuruppfödare avsevärda förluster, bör enligt utredningen
snarast igångsättas. Som exempel nämnes den s. k. leverflundresjukan,
vilken medför att omkring tio procent av levrarna från slaktboskap i landet
måste kasseras såsom odugliga till människoföda.
Avslutningsvis hänvisar utredningen till den å s. 18—19 intagna sammanställningen
över antalet prov av olika slag vid ifrågavarande laboratorier
under åren 1950 och 1951.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
19
bakteriologiska laboratorier under åren 1950 och 1951.
laboratoriet i
Summa
prov
Kristi-
anstads
län
Malmöhus
län
Hallands
län
Skaraborgs
län
Örebro
län
Väst-
manlands
län
1951
1950
1951
1950
1951
1950
1951
1950
1951
1950
1951
1950
1951
68 007
101 846
102194
50 302
57 739
138 588
158 766
35 578
21 360
44 659
39 370
677 249
653 927
840
1729
1233
325
299
2 959
1877
736
561
3 206
2 336
15 024
10 900
473
67
43
167
188
208
217
1710
1152
''483
798
699;
369
446
—
63
35
231
58
125
2 538
3 007
49
85
—
15
133
—
_
_
_
45
14
221
873
1314
3130
1853
77
1673
—
6 552
341
3100
170
995
14 891
45 654
—
—
—
34
98
—
_
539
597
179
186
752
881
—
107
92
95
53
—
—
—
—
—
—
202
145
—
642
655
128
76
—
—
—
16
10
—
973
1436
71166
108 337
106 716
51 412
60 560
141714
167 446
37 437
26 082
48327
43 026
713560
717 975
Av det anförda finner utredningen framgå, att det finms ett stort antal arbetsuppgifter
av olika slag, vilka hushållningssällskapens laboratorier åtagit
sig eller torde komma att åtaga sig. Några av dessa uppgifter kan i förväg
beräknas medföra allenast ringa belastning, t. ex. tuberkulosprov samt graviditetsbestämningar.
Andra, såsom obduktioner av smärre husdjur, får troligen
mycket varierande omfattning alltefter det lokala intresset för sådana
undersökningar. Omfattningen av proven för mastitdiagnos slutligen torde
icke för närvarande kunna förutses. Allt tyder dock på att den kommer att
bli så stor, att kapaciteten hos de minsta laboratorierna helt blir tagen i anspråk
för detta ändamål.
Enligt utredningens mening är det därför i nuvarande läge icke tänkbart
att nedlägga något av de laboratorier, som är inrättade vid hushållningssällskap.
Fastmer kan det bil aktuellt att inrätta nya laboratorier. Av de vid offentliga
slakthus och ett antal kontrollslakterier samt i en del städer för begränsade
ändamål inrättade laboratorierna kan något tänkas bli utbyggt och
därmed göra tjänst som provinslaboratorium. Särskilt bör denna anordning
övervägas då det gäller Norrland, där behovet av provinslaboratorier snart
kan komma att göra sig gällande.
Utredningen håller i övrigt före, att man icke på förhand bör bestämma att
något eller några laboratorier skall utbyggas mer än de andra och sålunda
1 Därjämte 2 029 undersökningar av organ i samband med svinhälsokontroll.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
få karaktären av centrallaboratorier. Denna fråga bör i stället göras avhängig
av, bland annat, vederbörande veterinärers kompetens och laboratoriets
lokalutrymmen samt det lokala intresset att anlita detta.
I detta sammanhang berör utredningen slutligen den speciella frågan om
inrättandet av ett veterinärbakteriologiskt laboratorium i Göteborg. Önskemål
i sådan riktning har vid tidigare tillfällen uttalats av länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län ävensom av hushållningssällskapsutredningen. För
sin del framhåller nu ifrågavarande utredning, att ett laboratorium i Göteborg
inom sitt naturliga tillförselområde har en betryggande djurstock. Detta
är emellertid fallet också med de närgränsande laboratorierna i Falkenberg
och Skara. De närmare detaljerna vid utformningen av ett förslag i ämnet
anses emellertid ligga utanför ramen för nu förevarande överväganden.
Utredningen anför dock som sin mening, att man bör undersöka även den
lösningen, att stadsveterinärens i Göteborg laboratorium efter utbyggnad utnyttjas
för, bland annat, mastitdiagnostik och därmed sammanhängande
andra mjölkhygieniska undersökningar.
Yttrandena. De av utredningen anförda synpunkterna på behovet av veterinärbakteriologiska
laboratorier och det framtida ordnandet av detta problem
har i allmänhet icke mött några invändningar från remissinstansernas sida.
Såsom redan förut anförts anmärker dock länsstyrelsen i Stockholms län
på att utredningen icke framlagt några konkreta förslag om att inrätta nya
laboratorier i landet. I anslutning härtill uttalar länsstyrelsen, att ordnandet
av ifrågavarande betydelsefulla verksamhet måste präglas av en helt annan
målmedvetenhet och planmässighet än som kommit till uttryck i betänkandet.
Särskilt framhålles, att djurägarna i Stockholms län blivit skäligen styvmoderligt
behandlade.
Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län borde utredningens förslag ha utmynnat
i en hela landet omfattande plan över det erforderliga antalet laboratorier, ett
vart med sitt geografiskt avgränsade verksamhetsområde samt med veterinärmedicinska
anstalten som centrallaboratorium. Vid planens upprättande
borde, bland annat, ha övervägts om icke åtminstone ett av de regionala laboratorierna,
lämpligen det i Malmö, bör förses med resurser för viss virologisk
forskning. Länsstyrelsen framhåller vidare, att till grund för en sådan
generalplan bör läggas exakta uppgifter rörande de arbetskomplex, som bör
decentraliseras från nyssnämnda anstalt, ävensom så noggranna beräkningar
som möjligt angående omfattningen av de nya arbetsuppgifter, som bör anförtros
åt de regionala laboratorierna. Slutligen bör enligt länsstyrelsens
mening vid planens genomförande hänsyn tagas till den takt, i vilken laboratorierna
kan uppbyggas i betraktande av behovet av att vidareutbilda och
utöka personalen samt av att nyanskaffa lokaler och material.
Jämväl länsstyrelsen i Norrbottens län anser, att det hade varit önskvärt,
att utredningen uppdragit närmare riktlinjer för en utbyggnad av laboratorieorganisationen.
En sådan utbyggnad anses behövlig framför allt för de
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
21
nordligare länens del. Länsstyrelsen förutsätter emellertid, att denna fråga
kommer att närmare övervägas efter samråd med vederbörande hushållningssällskap.
Förvaltningsutskottet hos Älvsborgs läns norra hushållningssällskap understryker
utredningens uppfattning, att frågan om att inrätta nya laboratorier
liksom frågan om laboratoriernas verksamhetsområden bör ytterligare övervägas.
Utskottet framhåller emellertid, att de av utredningen uppdragna
schematiska riktlinjerna härför icke torde kunna läggas till grund för definitiva
beslut i ämnet.
Lantbruksstgrelsen framhåller, att det för närvarande icke torde vara
möjligt att med säkerhet avgöra, i vilken utsträckning ifrågavarande laboratorier
kan tillföras nya arbetsuppgifter. Det kan även ifrågasättas, om den
avsedda utvidgningen av verksamheten vid laboratorierna tillförsäkrar dessa
full sysselsättning under längre tid. Enligt styrelsens mening föreligger det
därför icke någon anledning att nu taga slutlig ställning till frågan om huruvida
alla laboratorierna lämpligen bör äga bestånd eller ej.
Förvaltningsutskottet hos hushållningssällskapet i Västernorrlands län
anser sig böra särskilt framhålla, att antalet laboratorier icke för framtiden
bör låsas fast vid det nuvarande utan att möjlighet bör lämnas öppen även
för andra hushållningssällskap att vid lämpligt tillfälle igångsätta laboratorieverksamhet.
Detta kan inom en nära framtid bli aktuellt framför allt i de
norrländska länen.
Behovet av laboratorier i de norra delarna av landet framhålles även av,
bland andra, länsstgrelserna i Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands och Västerbottens
län samt av Riksförbundet Landsbygdens folk. I anslutning därtill
hemställer länsstyrelsen i Jämtlands län, att Kungl. Maj:t i samband med
prövningen av utredningens förslag skall taga initiativ till lösandet av denna
fråga, medan länsstyrelsen i Västerbottens län finner en utredning i ämnet
önskvärd. Riksförbundet Landsbygdens folk finner ett norrländskt laboratorium
vara en förutsättning för att den föreslagna decentraliseringen från
veterinärmedicinska anstalten helt skall kunna genomföras, främst på grund
av att enligt utredningen de regionala laboratorierna skall övertaga vattenanalyserna.
Dessa analyser torde bli av särskilt stor betydelse i nu berörda
delar av landet, sedan en mera aktiv verksamhet i fråga om vatten och avlopp
numera igångsatts.
Utredningens förslag till arbetsuppgifter för ifrågavarande laboratorier har
icke föranlett några erinringar av väsentlig natur. Det bör dock i detta sammanhang
nämnas, att länsstyrelsen i Malmöhus län anser att utredningen
även bort upptaga frågan om att samordna den human- och veterinärbakteriologiska
laboratorieverksamheten. Detta hade varit så mycket mera påkallat
som Kungl. Maj:t under hänvisning till den nu förevarande utredningen
anbefallt medicinalstyrelsen att i samråd med vissa andra myndigheter utreda
möjligheterna att överföra en del av de human- och veterinärmedicinska
bakteriologiska undersökningarna till samma laboratorier samt att åt dessa
anförtro bakteriologiska och kemiska vattenundersökningar. Enligt länssty
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
relsen skulle en sådan samordning kunna medföra icke föraktliga besparingar
beträffande personal, lokaler och utrustning ävensom bli till fördel vid
fältundersökningar i fråga om sådana sjukdomar, som angriper både människor
och djur.
Den av länsstyrelsen väckta frågan beröres även i viss mån av medicinalstyrelsen.
Denna uttalar emellertid för sin del, att det icke torde bil möjligt
att taga de veterinärbakteriologiska laboratorierna i anspråk för humanmedicinska
ändamål i någon större utsträckning. Styrelsen anser sig därför icke
böra föreslå någon annan utökning av nämnda laboratoriers arbetsuppgifter
på det humanmedicinska området utöver vad som följer av utredningens
förslag i ämnet, än att laboratorierna bör åläggas skyldighet att biträda vid
undersökningar på fältet även av s. k. födoämnesförgiftningar. Enligt utredningens
förslag skulle nämligen sådan skyldighet föreligga endast rörande
förekomst och spridning av smittsam kreaturssjukdom.
Vad slutligen angår frågan om att inrätta ett veterinärbakteriologiskt laboratorium
i Göteborg upplyser länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, att vissa
undersökningar i ämnet skett. Ett flertal spörsmål är emellertid icke alls eller
endast delvis utredda. Enligt länsstyrelsens mening erfordras därför ytterligare
omfattande utredning, därvid bland annat bör undersökas vilka arbetsuppgifter
ett blivande centrallaboratorium i Göteborg bör erhålla, under vilken
form detsamma bör drivas samt i vilken utsträckning och form staten bör
lämna sitt stöd åt verksamheten. Då en dylik utredning bör ske i statlig regi
och då det enligt länsstyrelsens förmenande är angeläget att frågan snarast
utredes, hemställer länsstyrelsen att Kungl. Maj :t måtte föranstalta härom.
Däremot ansluter sig förvaltningsutskottet hos länets hushållningssällskap
med hänsyn till frågans nuvarande ståndpunkt till utredningens uttalanden
på förevarande punkt.
E. Riktlinjer för laboratoriernas organisation.
Utredningen. Utredningen framhåller, att en av de viktigaste faktorerna
vid bedömandet av laboratoriernas möjligheter att bidraga till lättandet av
veterinärmedicinska anstaltens arbetsbörda är kompetensen hos de vid laboratorierna
anställda veterinärerna. För närvarande har större delen av
dessa vana vid endast vissa slag av bakteriologiskt arbete och blott enstaka
har specialutbildning i patologisk anatomi. Då det är ogörligt att med en
gång förse samtliga eller ens flertalet laboratorier med personal, som kan
omhändertaga alla de arbetsuppgifter, varom här är fråga, måste man enligt
utredningen räkna med att dessa uppgifter kan överföras först i den
mån kompetent personal blir tillgänglig.
Personalfrågan å sin sida är i hög grad beroende av de anställningsförhållanden,
som erbjuds. Såsom framgår av det föregående är större delen av
de ordinarie veterinärerna ävensom laboratoriebiträdena anställda med kort
uppsägningstid. Den känsla av otrygghet, som till följd därav inställer sig
Kungl. Maj.ts proposition nr 71.
23
så snart tillgången på arbete vid laboratoriet minskar, medför att främst
veterinärerna ofta söker sig över till tjänster, vilka synes dem säkrare. Utredningen
finner det därför angeläget, att laboratorierna får en sådan organisation,
att de erhåller karaktären av mera permanenta inrättningar.
Även andra synpunkter, icke minst de beredskapsmässiga, motiverar enligt
utredningens mening åtgärder för att förhindra att provinslaboratorier av
allmännyttig betydelse nedlägges utan tvingande skäl.
Efter närmare övervägande av den lämpligaste organisationsformen för
laboratorierna har utredningen, i likhet med tidigare utredningar i ämnet,
funnit en fortsatt anknytning till hushållningssällskapen
vara att föredraga framför andra tänkbara möjligheter. Eu sådan anordning
anses särskilt värdefull med hänsyn till att den nära kontakt, som
därigenom skapas mellan specialister på alla jordbrukets områden, torde
underlätta lösandet av en mångfald av husdjursskötselns problem. Även
för den enskilde djur ägaren torde denna organisationsform te sig mest
tilltalande. Man bör icke heller förbise, att flertalet laboratorier disponerar
lokaler, tillhöriga vederbörande sällskap, samt att förhållandevis stora belopp
investerats i dessa lokaler för att göra dem lämpade för sitt ändamål.
Vidare bör beaktas att det från sällskapens sida finns ett mycket stort intresse
av att vidmakthålla veterinäravdelningarna-laboratorierna, även om
de flesta sällskapen icke torde kunna lämna något ekonomiskt stöd åt dessa
annat än tillfälligt och då huvudsakligen i form av lån. Enligt utredningens
mening bör det emellertid å andra sidan förutsättas, att ett provinslaboratorium
skall kunna inrättas även av annan sammanslutning än hushållningssällskap.
Tänkbart är alltså att något kommunalt laboratorium
(stadsveterinärlaboratorium) eller laboratorium tillhörande exempelvis en
större mejeriförening — om behov föreligger — utvidgas och gör tjänst
som provinslaboratorium inom ett visst område. Utredningen anser dock,
att en sådan anordning endast i undantagsfall kan komma att förverkligas.
Enligt utredningen bör det hushållningssällskap, inom vars verksamhetsområde
laboratoriet är beläget, stå som dess huvudman. Då emellertid avsikten
är, att ett flertal laboratorier skall mottaga material från samt ombesörja
fältarbete i viss utsträckning inom angränsande sällskaps verksamhetsområden,
finner utredningen det rimligt att — såsom jämväl hushållningssällskapsutredningen
på sin tid föreslog — även sistnämnda sällskap
erhåller någon insyn i arbetet. Den nämnd, som enligt nuvarade bestämmelser
skall finnas för laboratorieverksamheten, bör bibehållas. Den bör
dock kunna utrustas med större befogenheter och få formen närmast av en
styrelse för institutionen i fråga. Eftersom det ekonomiska grundlaget för
verksamheten vilar på djurägaravgifter och statsbidrag, bör enligt utredningen
även statliga intressen bli representerade. För närvarande gäller härutinnan,
att vederbörande länsveterinär ingår som ledamot i de flesta laboratorienämnderna.
I vissa fall torde det emellertid vara lämpligt, att länsveterinären
i ett angränsande län, där fältarbete bedrives genom laboratoriets
försorg, utses till ledamot. Någon gång bör även annan veterinär kun
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
na ingå i nämnden. Med hänsyn härtill föreslås, att veterinärstyrelsen skall
äga utse representant för statsverket. Liksom redan nu är fallet bör slutligen
vederbörande chefveterinär vara självskriven medlem.
I anslutning till det anförda föreslår utredningen, att vederbörande förvaltningsutskott
skall äga utse högst fyra medlemmar av nämnden. Har angränsande
hushållningssällskap intresse av verksamheten, bör dettas förvaltningsutskott
därutöver få utse en representant. Rösträtten för den sistnämnde
bör emellertid begränsas till att gälla frågor av betydelse för det
område han representerar. Beträffande nämndens befogenheter föreslås, att
den skall avgöra frågor om anställning och entledigande av icke-ordinarie
personal samt besluta i ekonomiska frågor, som faller inom ramen för laboratoriets
inkomst- och utgiftsstat.
För det fall att annan än hushållningssällskap inrättar laboratorium av
förevarande slag, anses motsvarande bestämmelser böra gälla.
Utredningen framhåller slutligen, att de i det föregående angivna fordringarna
icke torde kunna uppställas med mindre än att statsbidrag lämnas
till verksamheten. Sådant bidrag förutsättes därför skola utgå även i fortsättningen
i enlighet med de förslag, som framlägges härom längre fram i
betänkandet. Å andra sidan anser emellertid utredningen, att såsom villkor
för statsbidrag bör ställas vissa ytterligare krav. Bland annat föreslås, att
laboratorium skall ha skyldighet att inom sitt lokala kompetensområde mot
fastställd ersättning utföra undersökningar, som begäres av statliga och
kommunala myndigheter och inrättningar samt enskilda. Vidare bör fordras,
att personal med erforderlig kompetens finns anställd i tillräckligt
antal.
Beträffande laboratoriernas personal erinrar utredningen om sitt
förut gjorda uttalande, att denna i regel endast delvis fyller de kvalifikationer,
som måste fordras i fråga om erfarenhet av förekommande bakteriologiska
och patologisk-anatomiska undersökningar samt tillfredsställande
kunskaper i dessa ämnen. Även vid nyanställning av befattningshavare tor
de ännu så länge svårigheter möta att erhålla veterinärer med utbildning
motsvarande kraven. På grund härav anser utredningen det nödvändigt, att
den nuvarande personalen fortbildas för de nya uppgifter som väntar. Denna
utbildning måste av olika skäl ske etappvis. Bland annat beror detta på att
vid flertalet veterinäravdelningar med laboratorium för närvarande endast en
å två veterinärer är anställda, vilket medför att det med hänsyn till det löpande
arbetet knappast blir möjligt att frigöra någon veterinär under längre
tid. Veterinärmedicinska anstalten, vilken närmast torde komma att få
tjänstgöra som utbildningsplats, kan heller icke samtidigt mottaga ett flertal
kursdeltagare, då anstaltens personal därigenom skulle hindras i sitt löpande
arbete. Utbildningen skulle dessutom icke bli lika god vid ett jämförelsevis
stort antal deltagare. Med hänsyn härtill föreslår utredningen, att
en eller två veterinärer från hushållningssällskapen åt gången skall beredas
tillfälle att under kortare perioder, t. ex. ett par veckor för varje gång,
följa och deltaga i arbetet vid anstalten. Redan efter en sådan första kortare
25
Kurigl. Maj:ts proposition nr 71.
period bör kursdeltagarna vid det egna laboratoriet kunna mottaga undersökningsmaterial
av varierande slag. Till en början kan lämpligen ett antal
av proven uppdelas, så att delar av desamma insändes till anstalten för
kontroll av laboratoriets diagnos. Sedan någon rutin vunnits, bör en ny
studieperiod följa. På så sätt torde enligt utredningens mening utbildningen
bäst kunna tillgodogöras med största möjliga tillvaratagande av tiden. Genom
att vederbörande veterinär någon tid själv söker att fullfölja undersökningarna
av inkommet material, bör det nämligen snart bli klart för honom,
inom vilka speciella områden han behöver ytterligare öka sitt kunskapsmått.
Utredningen förutsätter vidare i detta sammanhang, att tjänstgöring vid anstalten
eller provinslaboratorium kommer att tillgodoräknas såsom värdefull
merit vid tillsättandet av läns- och stadsveterinärtjänster. Därigenom
skulle otvivelaktigt rekryteringen av kompetenta och väl utbildade laboratorieveterinärer
underlättas.
Ehuru utbildningen av laboratoriepersonal sålunda avses skola ske etappvis
och endast omfatta kortare perioder varje gång, anser utredningen det
skäligt, att kursdeltagarna ej själva skall stå för utbildningskostnaderna.
Den föreslagna utbildningen kan nämligen, då fråga är om ordinarie veterinär
vid hushållningssällskap, icke jämställas med sådan utbildning, som
en person förskaffar sig för att vinna befordran. Utredningen förutsätter
därför, att under utbildningstiden skall utgå oförminskade löneförmåner
samt erforderligt traktamente. Detta har också tillämpats vid tidigare tillfällen,
då omställning av verksamheten ägt rum, till exempel när kastsjukebekämpandet
decentraliserades. Då kravet på allmän-bakteriologisk vidareutbildning
av sällskapens veterinärer åtminstone delvis aktualiserats av
önskemålet att tillgodose statens intressen att förebygga en ytterligare ansvällning
av veterinärmedicinska anstalten, finner utredningen vidare skäl
föreligga för att staten skall bidraga till sällskapens kostnader för utbildningen.
Staten föreslås sålunda skola svara för rese- och traktainentskostnaderna.
Vad angår den tekniska personalen vid laboratorierna uttalar utredningen,
att denna i allmänhet redan torde ha tillräckliga förkunskaper för att efter
anvisning kunna utföra de nya åliggandena. I de fall ytterligare utbildning
befinnes erforderlig, bör i tillämpliga delar gälla vad som nyss föreslagits
beträffande veterinärerna. Även i fråga om laboratoriebiträden föreligger
emellertid stor brist, vilken vid utbyggnad av laboratorierna torde bli ännu
mera kännbar. Utredningen anser därför, att åtgärder bör vidtagas för att
söka fylla denna brist.
Utredningen föreslår vidare, att en allmän bestämmelse skall införas som
tillförsäkrar veterinärerna vid förevarande laboratorier rätt att tillgodoräkna
sig anställningstiden där vid befordran eller förflyttning till annan befattning.
Därvidlag bör utöver de i 38 § veterinärinstruktionen angivna villkoren
gälla, att veterinärstyrelsen förklarat vederbörande kompetent för
befattningen i fråga. Då tillfälligt behov av veterinär föreligger, bör styrelsen
därjämte efter särskild framställning i varje särskilt fall kunna medge
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
tjänstårsberäkning för begränsad tid i form av förordnande såsom extra
veterinär vid den civila husdjurssjulcvården. Beträffande tjänsts tillsättande
bör enligt utredningen i tillämpliga delar iakttagas de bestämmelser, som
gäller för tillsättande av befattningshavare vid hushållningssällskapen i allmänhet.
Dock bör de befogenheter, som enligt sagda bestämmelser tillkommer
lantbruksstyrelsen, i stället utövas av veterinärstyrelsen. Denna bör alltså
äga att av kompetenta sökande uppsätta tre på förslag i den ordning styrelsen
anser dem böra ifrågakomma. Laboratoriets huvudman har därefter
att bland de på förslaget uppsatta utvälja en. På så vis torde rättvisekrav ur
de sökandes synpunkt tillgodoses utan att den medbestämmanderätt, som
bör tillkomma huvudmannen, i otillbörlig grad beskäres. Frågan om huru
stort antal veterinärtjänster som bör göras ordinarie vid varje hushållningssällskap,
anser styrelsen slutligen böra ankomma på sällskapet att avgöra
med hänsyn till arbetsuppgifternas omfattning och beskaffenhet.
Enligt utredningen bör den tekniska personalen tillsättas efter samma
grunder som gäller för befattningshavare vid hushållningssällskapen i motsvarande
löneställning.
De fordringar, som utredningen sålunda anser böra uppställas på laboratorieverksamheten
och den däri sysselsatta personalen, har sammanfattats
i förut omförmälda, vid betänkandet fogade reglemente. I detta har tillika
intagits huvudpunkterna av sådana instruktioner, som av hushållningssällskap
utfärdats för veterinärer, anlitade vid bekämpandet av tuberkulos och
kastsjuka. Beträffande den närmare utformningen av reglementet torde få
hänvisas till detta.
I den mån ytterligare föreskrifter behövs rörande tjänsterna vid ifrågavarande
laboratorier, förutsätter utredningen att det skall få ankomma på veterinärstyrelsen
att utfärda dylika.
Vad slutligen angår laboratoriernas ekonomi anser utredningen, att
denna i fortsättningen liksom hittills bör grundas på i första hand inkomster
från de allmänna sjukdomsbekämpandena och därutöver ett fast laboratoriebidrag.
De inkomster, som beräknas inflyta genom vidgad allmän-diagnostisk
verksamhet, blir i allmänhet aldrig så stora, att de kommer att spela
någon avgörande roll för laboratoriernas ekonomi. Å andra sidan kan de
emellertid bli den reglerande faktor, som håller djurägaravgifter och statsbidrag
på en rimlig nivå. Till närmare utveckling av sitt förslag på förevarande
punkt anför utredningen följande.
Man kan räkna med att anslutningen till den kliniska tuberkuloskontrollen
i fortsättningen kommer att helt upphöra. För kontroll av kastsjukan
torde huvudsakligen s. k. ABR-prov (samlingsmjölkprov) bli utförda. Antalet
sådana prov, som år 1951 utgjorde omkring 300 000, kan väntas bli i
det närmaste konstant ett tiotal år framåt. Vid bifall till veterinärstyrelsens
förslag i anslagsäskandena för budgetåret 1953/54 om en från 15 öre till
30 öre per prov höjd ersättning kommer den sammanlagda ersättningen för
dessa undersökningar att uppgå till cirka 90 000 kronor. Statsbidrag och
djurägaravgifter till hönstyfusbekämpandet kan förutses komma att fram
-
Kungl. Maj:ts proposition nr It.
27
deles till största delen gå åt till bekostande av blodprovarnas verksamhet.
Likaså torde intäkterna av svinhälsokontrollen praktiskt taget komma att
helt tagas i anspråk för fältarbetet. Vad härefter angår det mastitbekämpande,
som enligt vad förut nämnts redan försöksvis igångsatts vid några
hushållningssällskap, har för detta ändamål för innevarande år beviljats ett
statsbidrag av 40 000 kronor, vilket bidrag för följande år av veterinärstvrelsen
föreslagits höjt till 100 000 kronor. Kostnaderna för detta bekämpande
kan beräknas bli avsevärt större än för tuberkulos- och kasts jukebekämpandena.
Utredningen finner det fördenskull synnerligen tveksamt, om det
blir möjligt att taga ut så höga djurägaravgifter, som skulle krävas för att
helt täcka kostnaderna. Ett understöd från statens sida anses därför här bli
nödvändigt. Med hänsyn till den allmännytta mastitbekämpandet innebär
torde ett dylikt understöd kunna väl försvaras, eftersom det icke synes möjligt
att bedriva ett allmänt mastitbekämpande utan tillgång till ifrågavarande
laboratorier och det icke heller är möjligt trygga dessas existens utan
fortsatt ekonomiskt stöd från statens sida. Enligt utredningen blir för övrigt
sådant stöd — i vart fall under de första åren — än mera nödvändigt på den
grund, att en avlastning av veterinärmedicinska anstalten icke kan ske med
mindre laboratorierna åtager sig jämväl annan diagnostisk verksamhet än
den som inrymmes i de statsunderstödda bekämpandena av vissa husdjurssjukdomar.
Man kan nämligen icke räkna med att taxorna för alla allmändiagnostiska
undersökningar kan sättas så höga, att de även vid ett ringa
antal prov täcker de omkostnader, som undersökningarna medför.
Då tillströmningen av prov till laboratorierna kommer att bli mycket
olika, anser utredningen det vidare nödvändigt, att laboratorierna jämväl i
fortsättningen erhåller ett visst fast bidrag. I fråga om storleken av detta
framhålles, att det nu utgående årliga bidraget å 10 000 kronor till varje laboratorium
måste anses otillräckligt på grund av förut antydda bortfall av
en stor del av det nuvarande ekonomiska underlaget för laboratoriernas
verksamhet samt med hänsyn till de alltmer stegrade omkostnaderna genom
penningvärdets ändring. Skall en decentralisering av vissa arbetsuppgifter
från veterinärmedicinska anstalten till laboratorierna kunna ske i överensstämmelse
med vad utredningen föreslagit och den härför erforderliga utvidgningen
av dessa laboratorier genomföras, måste därför ifrågavarande
fasta laboratoriebidrag höjas. Huru stor höjning som för närvarande behövs
finner utredningen svårt att exakt beräkna, bland annat beroende på att man
ännu icke vet, hur pass djupt det allmänna kan komma att vilja engagera
sig i ett mastitbekämpande. Oberoende av hur detta spörsmål kan komma
att framdeles lösas, beräknar emellertid utredningen, att bidraget för verksamhetsåret
1953 under alla förhållanden behöver bestämmas till 30 000
kronor för ettvart av de laboratorier, som utför fullständiga diagnostiska undersökningar,
och till 20 000 kronor för de laboratorier, som icke är fullt
utbyggda. I vilken takt utbyggnaden kan ske beror i första hand på den veterinära
personalens kompetens samt på lokalförhållanden och dylikt. För
sin del räknar utredningen med att högst sex av de nuvarande laboratorierna
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
kan väntas vara helt utbyggda år 1953. I anslutning härtill beräknas anslagsbehovet
komma att öka från 10 X 10 000 = 100 000 kronor till (6 X 30 000
-j- 4 X 20 000 ==) 260 000 kronor för nästa budgetår. Efter fullt genomförd
organisation av de befintliga laboratorierna skulle sålunda medelsbehovet
komma att uppgå till 10 X 30 000 = 300 000 kronor. Frågan om till vilken
grupp respektive laboratorier skall hänföras, anses slutligen få ankomma
på veterinärstyrelsen att avgöra.
Yttrandena. Mot utredningens förslag om fortsatt anknytning till
hushållningssällskapen har någon invändning icke gjorts. Däremot
har de administrativa föreskrifter, vilka utredningen i detta sammanhang
föreslagit, på några punkter mött erinringar eller ansetts böra kompletteras.
Hushållningssällskapens förbund framhåller sålunda att i de fall, då laboratoriernas
verksamhetsområden kommer att omfatta mer än ett hushållningssällskap,
den i veterinärnämnden från annat sällskap ingående representanten
bör äga samma ställning som övriga ledamöter. Denna uppfattning
delas av länsstyrelsen och förvaltningsutskottet hos hushållningssällskapet
i Blekinge län.
Lantbruks styrelsen finner utredningens förslag rörande nyssnämnde ledamots
befogenheter oformligt och svårt att tillämpa. Med hänsyn härtill
anmäler styrelsen avvikande uppfattning från förslaget i denna del.
Å andra sidan framhåller länsstyrelsen och förvaltningsutskottet hos södra
hushållningssällskapet i Kalmar län uttryckligen, att ifrågavarande ledamots
rösträtt bör begränsas i enlighet med utredningens förslag.
I några yttranden anföres annan mening mot utredningen beträffande
fördelningen av åliggandena mellan veterinärnämnden och förvaltningsutskottet.
Bland dessa yttranden må nämnas följande.
Sistnämnda båda remissinstanser anser, att veterinärnämnden i vissa avseenden
tillagts befogenheter, som rätteligen bör ankomma på vederbörande
förvaltningsutskott. Såsom exempel nämnes rätten att antaga och entlediga
extra personal och att avge ansökan om statsbidrag. Även länsstyrelsen och
förvaltningsutskottet hos hushållningssällskapet i Blekinge län uttalar, att
nu angivna båda arbetsuppgifter bör hänföras till förvaltningsutskottet.
Länsstyrelsen och förvaltningsutskottet hos hushållningssällskapet i Södermanlands
län hyser samma uppfattning såvitt angår antagande och entledigande
av extra personal. Enligt dessa myndigheter bör det emellertid därjämte
vara utskottets och icke nämndens sak att förordna vikarie samt att
fastställa arbetsordning för laboratorieverksamheten.
Förvaltningsutskottet hos hushållningssällskapet i Malmöhus län hemställer,
att det föreslagna reglementet skall ges en mindre strikt formulering,
så att det vid sällskapet tillämpade förfaringssättet i huvudsak kan bibehållas.
I sådant syfte föreslås vissa modifikationer, nämligen att hushållningssällskap
om det så önskar bör vara oförhindrat att överlämna åt förvaltningsutskottet
att fastställa stat för laboratoriet, att utskottet bör kunna
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
29
förbehålla sig att avgöra alla löpande ärenden eller att i den omfattning så
kan befinnas nödigt eller lämpligt överlämna avgörandet till sekreteraren
eller chefveterinären samt att nämnden skall höras i alla laboratorieverksamheten
berörande ärenden av större vikt eller av principiell betydelse
ävensom avge den verksamhetsberättelse, som skall lämnas till veterinärstyrelsen.
Med hänsyn till det ekonomiska ansvar, som enligt utredningens förslag
skall åligga hushållningssällskapet, finner förvaltningsutskottet hos hushållningssällskapet
i Örebro län det lämpligt, att sällskapets sekreterare reglementsenligt
skall kallas till nämndens sammanträden, oavsett om han är
ledamot av nämnden eller icke.
I övrigt må i förevarande sammanhang blott nämnas, att länsveterinärerna
i Malmöhus och Värmlands län, länsstyrelsen i förstnämnda län samt Svenska
länsveterinärföreningen — den senare i yttrande till Sveriges veterinärförbund
— anser att länsveterinären bör vara självskriven ledamot av nämnden.
Beträffande laboratoriernas personal finner lantbruksstyrelsen i likhet
med utredningen det angeläget, att veterinärpersonalen vid behov får
möjlighet till erforderlig vidareutbildning. Då denna, av skäl som utredningen
anfört, bör ordnas på sådant sätt att den icke inverkar störande på arbetet
vid därav berörda laboratorier, bör dock enligt styrelsen tidpunkten härför
fastställas i samråd med nyss angivna nämnd. Styrelsen ansluter sig
även till den av utredningen uttalade uppfattningen, att vederbörande veterinär
under utbildningstiden bör åtnjuta oförminskade löneförmåner. I motsats
till utredningen anser emellertid styrelsen, att kostnaden härför bör bestridas
av de medel, som i varje särskilt fall kan komma att ställas till förfogande
för utbildningen i fråga.
Jämväl Sveriges veterinärförbund instämmer i vad utredningen uttalat i
fråga om vidareutbildning av den veterinära personalen vid laboratorierna.
Utöver den av utredningen skisserade praktiska vidareutbildningen vid veterinärmedicinska
anstalten kan dock enligt förbundet under övergångstiden
behov komma att föreligga av kortare kurser för större grupp, avsedda
för teoretisk utbildning och för genomgång av för samtliga laboratorier gemensamma
problem närmast i avsikt att ernå likformighet i arbetets utförande
och resultatens bedömning. Behovet av dylik ytterligare utbildning
finner förbundet böra bedömas av anstalten och veterinärstyrelsen i samråd.
Vidare påpekar förbundet, att den föreslagna generella bestämmelsen om
rätt till tjänstår för vid laboratorium anställd veterinär av utredningens förslag
att döma avses böra gälla veterinär å ordinarie tjänst, under förutsättning
att sådan veterinär förklarats kompetent till befattningen. Förbundet
kan dock icke finna, att tjänstår kan utgå utan att veterinärstyrelsen också
beretts tillfälle att i fråga om nyinrättad tjänst granska och godkänna med
tjänsten förenade anställnings-, avlönings- och tjänstgöringsvillkor, eftersom
tjänstår srätten skall vara knuten till befattningen och icke innehavaren.
Motsvarande granskning och godkännande skall även ske i det fall, då vete
-
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 71.
rinärstyrelsen på framställning av hushållningssällskap medgiver förordnande
såsom extra veterinär vid den civila husdjur ssjukvården för veterinär,
som är tillfälligt anställd vid laboratorium.
Beträffande tillsättandet av ordinarie tjänst, i första hand chefveterinärtjänst,
anser slutligen förbundet det böra övervägas huruvida icke, med hänsyn
till de betydande statliga intressen som här föreligger, en övergång till
ett tillvägagångssätt jämförligt med det som användes vid tillsättandet av
landstingens lasarettsläkartjänster är att föredraga. I förevarande fall skulle
detta innebära förord från hushållningssällskapet åt någon av de tre på veterinärstyrelsens
förslag uppsatta personerna och tillsättande genom förordnande
av nämnda styrelse. För att bereda den trygghet i anställningsförhållandena,
som utredningen berör, och framför allt för att åt laboratorierna
bevara den kompetenta personal, som kan ifrågakomma, och underlätta bedömandet
vid den form av befordran för denna personal, som transport till
ett större laboratorium kan innebära, finner förbundet det nämligen nödvändigt,
att de veterinära befattningarna vid sällskapen ses som en helhet och
ej som enstaka befattningar vid enskilda sällskap.
Då det uppenbarligen måste ligga i sällskapens intresse, att personalen
vid ifrågavarande laboratorier innehar för arbetsuppgifterna lämpad utbildning,
håller statskontoret före, att utbildningskostnaderna bör bestridas
av sällskapen.
Vidare framkastar hushållningssällskapens förbund samt länsstyrelsen
och förvaltningsutskottet hos hushållningssällskapet i Jönköpings län tanken,
att vissa befattningshavare vid ifrågavarande laboratorier skall uppföras
på hushållningssällskapens personalförteckningar. Då emellertid detta
förslag nära sammanhänger med att nämnda remissinstanser intagit en annan
ståndpunkt än utredningen i fråga om laboratoriernas finansiering,
torde en närmare redogörelse för förslaget böra lämnas först i samband med
behandlingen i det följande av vad som anförts i yttrandena beträffande
denna fråga.
Vad slutligen angår laboratoriernas ekonomi har endast statskontoret
gjort någon mera väsentlig erinran mot utredningens förslag i denna del.
Såsom nyss antytts har vidare några remissinstanser framlagt mot utredningen
avvikande förslag på förevarande punkt. I ett par fall har ifrågasatts
större fast bidrag till laboratorierna än vad utredningen tänkt sig. I
övrigt har endast vissa påpekanden gjorts. Av vad berörda remissinstanser
anfört må här återgivas följande.
Statskontoret uttalar, att en grundläggande förutsättning för att utredningens
förslag skall genomföras enligt ämbetsverkets mening måste vara,
att någon ökning av statsunderstödet till laboratoriernas drift icke föranledes
därav. I anslutning härtill anser sig statskontoret icke kunna tillstyrka
utredningens förslag om höjda bidrag till laboratorieverksamheten.
Då det i ärendet är fråga om att tillföra laboratorierna ytterligare undersökningar,
bör i stället de avgifter, som skall erläggas härför, så revideras,
att någon uppräkning av statsanslaget icke behövs. Verksamheten bör så
-
Kungl. Mcij:ts proposition nr 71.
31
lunda enligt statskontorets uppfattning baseras på den principen, att laboratorierna
i ekonomiskt avseende skall vara självbärande. Vidare påpekas,
att några närmare beräkningar icke 1''örebragts rörande storleken av de taxeinkomster,
som genom decentraliseringen skulle tillföras laboratorierna, och
att endast mycket summariska uppgifter lämnats rörande det ekonomiska utfallet
av laboratoriernas nuvarande verksamhet. Statskontoret påyrkar därför
bestämt, att utredningsmaterialet kompletteras i angivna hänseenden,
innan frågan om ökat statsunderstöd för laboratoriernas drift överväges.
Med anledning av att utredningen gjort gällande, att det är nödvändigt
att befria veterinärmedicinska anstalten från en del arbetsuppgifter, bland
annat för att skapa gynnsammare betingelser för den vid anstalten bedrivna
vetenskapliga forskningen, framhåller statskontoret slutligen, att det enligt
dess mening är synnerligen önskvärt, om utgifterna för anstaltens forskningsverksamhet
kan hållas åtskilda från anstaltens övriga driftkostnader.
En dylik gränsdragning framstår såsom särskilt betydelsefull, då det gäller
att taga ställning till anstaltens medelsäskanden för olika ändamål.
Hushållningssällskapens förbund ifrågasätter, huruvida det icke vore
lämpligare att statsbidraget till laboratorieverksamheten får formen av anslag
till täckande av lönekostnaderna för laboratoriernas föreståndare. Ifrågavarande
befattningar skulle i så fall kunna uppföras på sällskapens personalförteckningar
och befattningshavarna i likhet med vad som gäller för
innehavarna av övriga i dessa förteckningar upptagna tjänster inplaceras i
viss lönegrad samt i avlönings- och anställningshänseende följa bestämmelserna
i statens allmänna avlöningsreglemente. Redan nu tillämpas visserligen
i huvudsak ifrågavarande reglemente för berörda och övriga tjänstemän vid
sällskapens veterinäravdelningar, men om dessas föreståndare uppfördes på
personalförteckning, skulle sällskapens veterinärlaboratorier få en ännu fastare
organisation än vad som föreslagits i betänkandet. Enligt förbundet
skulle en sådan anordning vidare bereda befattningshavarna de tryggare
anställningsförhållanden, som allmänt eftersträvas, och därjämte skulle den
ge ökade möjligheter för sällskapen att till dessa tjänster förvärva personer
med den kompetens och de kvalifikationer, som den avsedda omläggningen
av arbetsuppgifterna kräver.
Vid bifall till nu återgivna förslag beräknar förbundet, att till avlöningar
åt de tio laboratorieföreståndarna behöver anvisas 200 000 å 225 000 kronor.
Förstnämnda belopp är beräknat efter begynnelselönen i lönegrad 30, ortsgrupp
3, och sistnämnda belopp efter slutlönen i samma lönegrad och ortsgrupp.
Eftersom ifrågavarande tjänstemän är att hänföra till sällskapens
resande befattningshavare, bör emellertid tillika sällskapens omkostnadsanslag
uppräknas med (10 X 5 000 =) 50 000 kronor.
Under hänvisning till sina kostnadsberäkningar framhåller förbundet härefter,
att dess förslag medför ungefär samma utgifter för statsverket som
utredningens förslag. Med hänsyn till laboratoriernas framtida verksamhet
och ställning finner emellertid förbundet sitt förslag vara avgjort att föredraga.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
Slutligen påpekar förbundet, att statsbidraget till laboratorieverksamheten
bör utgå till vederbörande hushållningssällskap och icke direkt till laboratoriet.
Länsstyrelsen och förvaltningsutskottet hos hushållningssällskapet i Jönköpings
län anser det böra övervägas, om icke de såsom ordinarie avsedda
befattningarna såsom föreståndare och laboratoriebiträde bör uppföras å
personalförteckningen för respektive sällskap, eftersom laboratorierna enligt
förslaget är avsedda att få karaktären av permanenta inrättningar vid
sällskapen. Statsbidraget skulle i så fall utgå direkt av statsmedel till avlöning
åt nämnda befattningars innehavare liksom nu är fallet beträffande
en hel del andra ordinarie tjänstemän vid sällskapen. Ur ekonomisk synpunkt
torde en sådan anordning erbjuda större trygghet för berörda sällskap,
även om man i dylikt fall får räkna med en minskning av det föreslagna
anslaget till verksamheten vid laboratorierna. I likhet med hushållningssällskapens
förbund anser ifrågavarande båda remissinstanser vidare,
att statsbidraget till laboratorieverksamheten bör ställas till förfogande för
vederbörande sällskap och icke för laboratoriet.
Länsstyrelsen och förvaltningsutskottet hos södra hushållningssällskapet
i Kalmar län finner det tveksamt, huruvida den föreslagna ökningen av statens
bidrag till laboratorierna är tillräcklig. Utskottet har låtit verkställa
vissa beräkningar över väntade inkomster och utgifter under år 1954 vid
laboratoriet i Kalmar. Därvid har erhållits till resultat att — därest de i utredningen
framlagda förslagen genomföres, djurägar avgifter na hålles på
den allmänt vedertagna nivån samt löner och andra kostnader bibehålies vid
1952 års nivå — ett underskott på cirka 15 000 kronor kan beräknas uppkomma
på laboratoriets verksamhet. Vid beräkningarna har dock ej förutsatts,
att ett mastitbekämpande skall vara igångsatt år 1954 utan att endast
metodikundersökningar skall förekomma. Antagligen kan laboratoriets ekonomi
förbättras, när mastitbekämpandet lämnar försöksstadiet och organiseras
som ett bekämpande i vanlig mening. De av utskottet utförda beräkningarna
visar emellertid, att laboratoriets ekonomi under tiden dessförinnan
kommer att utgöra ett allvarligt bekymmer, även om utredningens
förslag i alla delar fullt genomföres. På grund av det anförda förordas, att
staten under en övergångstid skall understödja laboratorierna i större utsträckning
än som föreslagits i betänkandet. Sker icke så, torde djurägarna
behöva betungas avsevärt mera än som hittills avsetts. Det synes nämligen
i regel icke möjligt för hushållningssällskapen att tillskjuta medel till ifrågavarande
verksamhet. Efter en dylik övergångstid bör statens bidrag bli minst
det i betänkandet föreslagna. Vad angår storleken av statsbidraget till laboratorierna
under övergångstiden uttalas, att det för denna frågas bedömande
torde erfordras vissa uppgifter rörande de olika laboratoriernas skiftande
behov och förhållanden. Denna fråga bör närmare undersökas genom Kungl.
Maj :ts försorg.
Förvaltningsutskottet hos hushållningssällskapet i Malmöhus län ifrågasätter,
om det föreslagna bidragsbeloppet å 30 000 kronor till fullt utbyggt
laboratorium blir tillräckligt med hänsyn till inträdda kostnadsstegringar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
33
Slutligen må här nämnas, att lantbruksstyrelsen understryker angelägenheten
av att kostnaderna för laboratoriernas upprätthållande icke kommer
att belasta hushållningssällskapens ekonomi på sådant sätt, att deras egentliga
arbetsuppgifter blir lidande därav. Enligt styrelsen bör därför verksamheten
i stort sett finansieras med hjälp av det statsbidrag och de avgifter
av olika slag, som i varje särskilt fall kan komma att stå till laboratoriernas
förfogande. Någon anmärkning mot utredningens beräkning av bidraget gör
styrelsen emellertid icke utan tillstyrker bifall till utredningens förslag i
ämnet.
F. Veterinäravdelningarna vid Stockholms läns och stads samt
Uppsala läns hushållningssällskap.
Utredningen. Förutom vid de i det föregående behandlade tio hushållningssällskapen
med velerinärbakteriologiska laboratorier finns veterinäravdelningar
vid Stockholms läns och stads samt Uppsala läns hushållningssällskap.
Då laboratorieverksamhet för närvarande icke bedrives vid dessa sällskap
i nämnvärd omfattning, har utredningen icke ansett sig böra närmare
beröra nämnda avdelningar i förevarande sammanhang. Utredningen framhåller
emellertid angelägenheten av att ekonomiska förutsättningar skapas
för att även dessa veterinäravdelningar kan fortsätta sin under mer än femton
år bedrivna verksamhet. Betydelsen härav framstår klarast av att ett
organiserat mastitbekämpande icke torde kunna igångsättas i dessa kreatursrika
län, med mindre särskilda veterinäravdelningar finns. Då ifrågavarande
avdelningar blir sysselsatta med kastsjukebekämpandet även under
år 1953, bör dock enligt utredningens mening frågorna om ekonomiskt stöd
från det allmännas sida i syfte att garantera deras framtida verksamhet
samt om, deras blivande organisation lämpligen övervägas först i samband
med att veterinärstyrelsen avger anslagsäskanden till 1954 års riksdag. Den
i det föregående föreslagna allmängiltiga bestämmelsen om rätt till tjänstårsberäkning
för veterinärer vid hushållningssällskapens velerinärbakteriologiska
laboratorier bör emellertid utsträckas att gälla jämväl veterinärer
vid sällskap, som icke anordnat laboratorium eller som bedriver laboratorieverksamhet
i allenast begränsad omfattning.
Yttrandena. Vad utredningen anfört i förevarande avsnitt har föranlett
erinringar från remissinstanserna i de berörda länen. Såsom delvis framgår
redan av det förut anförda aninärkes framför allt att utredningens förslag
icke är tillämpliga på verksamheten vid veterinäravdelningarna hos
ifrågavarande båda läns hushållningssällskap och att således ekonomiskt
stöd icke skall kunna utgå i dessa fall. Detta förklaras vara en allvarlig brist
i förslaget och missgynna djurägarna i länen. För sin del anser nämnda
remissinstanser, att bidrag bör kunna utgå även i fall som de nu förevarande
samt lämnas redan för år 1953.
il Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 71.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
Departementschefen.
Såsom framgår av del föregående har veterinärstyrelsen och styrelsen för
statens veterinärmedicinska anstalt numera fullgjort det dem lämnade uppdraget
att gemensamt utreda frågan om möjligheterna att överflytta vissa
arbetsuppgifter från nämnda anstalt till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska
laboratorier ävensom därmed sammanhängande spörsmål.
Det av myndigheterna avgivna betänkandet med förslag i ämnet innebär i
huvudsak, att enklare diagnostiska undersökningar, i regel av rutinmässig
karaktär, skall decentraliseras från anstalten till nyssnämnda laboratorier.
En förutsättning härför har ansetts vara, att den veterinära personalen vid
dessa erhåller viss vidareutbildning. Därjämte har utredningen funnit en
ökning av det statliga bidraget till laboratorierna nödvändig för att den
ifrågasatta decentraliseringen skall kunna genomföras. För att skapa bättre
stadga åt verksamheten vid laboratorierna har slutligen föreslagits, att ett
särskilt reglemente för dessa skall fastställas. Utredningens förslag har i
stort sett tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.
Vad i ärendet förekommit ger vid handen, att det totala antalet undersökningar,
som årligen utföres vid anstalten, under senare år visat en avsevärd
nedgång, framför allt till följd av att kastsjuke- och hönstyfusdiagnostiken
decentraliserats till hushållningssällskapens veterinärmedicinska
laboratorier. Till avsevärd de! hänför sig nedgången sålunda till relativt
enkla rutinundersökningar. Å andra sidan har de mera komplicerade
uppgifterna samtidigt ökat. Arbetsbördan är därför fortfarande av sådan
omfattning, att den hindrar anstalten från att ägna önskvärd uppmärksamhet
åt vissa delar av dess verksamhetsområde. Sålunda har anstaltens uppgifter
i fråga om den vetenskapliga forskningen hittills fått stå tillbaka, enär
personalen icke i tillräcklig grad kunnat frigöras för forskningsändamål.
Olägenheten härav torde framstå desto klarare, om man betänker, att möjligheterna
till att effektivt bekämpa de olika husdjurssjukdomarna i hög
grad beror på den veterinärmedicinska forskningens resultat.
I likhet med utredningen finner jag det vara nödvändigt, att åtgärder
vidtages för att råda bot på nu angivna förhållande. Härvid synes två
vägar stå öppna. Den ena är att öka anstaltens personal liksom även dess
materiella resurser i sådan utsträckning, att erforderliga möjligheter till
vetenskaplig forskning skapas. Den andra utvägen att nå detta syfte är
den, som utredningen närmast haft att överväga, nämligen att överflytta
ytterligare en del av de på anstalten ankommande undersökningarna på
hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier. Vid valet
mellan dessa båda alternativ är till en början att märka, att en utvidgning
av anstalten för att få avsedd verkan torde komma att nödvändiggöra en
betydligt större ökning av utgifterna för det allmänna än vad som skulle
följa av en decentralisering av vissa undersökningar till nämnda laboratorier.
Vidare bör beaktas, att en eventuell utbyggnad av anstaltens resurser
Kungl. Maj. ts proposition nr 71.
35
icke torde kunna genomföras på en gång utan först så småningom, medan
en decentralisering på sätt nyss nämnts kan få en omedelbar effekt. Sistnämnda
förhållande synes enligt min mening böra tillmätas stor betydelse,
då de nu avsedda åtgärderna bör komma till stånd snarast möjligt.
Enbart dessa skäl torde sålunda vara tillräckliga för att man bör stanna
för det andra alternativet. Härtill kommer emellertid flera andra omständigheter.
Bland annat måste det, såsom i flera remissutlåtanden framhållits,
ur beredskapssynpunkt anses önskvärt, att åtminstone en viss decentralisering
av ifrågavarande undersökningar äger rum. Vidare bör man
icke underskatta värdet av den personliga kontakt mellan uppdragsgivare
och uppdragstagare, som endast lorde stå att få vid en decentraliserad
undersökningsverksamhet.
Den största fördelen med eu överflyttning av vissa undersökningar till
hushållningssällskapens laboratorier torde dock vara, att därigenom skapas
garantier för att verksamheten vid dessa kan upprätthållas även i fortsättningen.
Såsom framgår av vad som tidigare anförts i ärendet har nämligen
sagda laboratoriers arbetsuppgifter i avsevärd grad minskats genom
att tuberkulos- och kastsjukebekämpandena nu är i det närmaste slutförda.
Därest laboratorierna icke tillföres andra arbetsuppgifter, uppkommer därför
risk för att de blir nödsakade att upphöra med sin verksamhet. Det
lokala intresset av att laboratorierna skall bestå är givetvis stort, men
även ur det allmännas synpunkt måste det anses angeläget, att de icke nedlägges.
.lag syftar härvid bland annat på det förhållandet, att — såsom jämväl
utredningen framhållit —- den fortsatta kontrollen av kastsjukan samt
det nyligen påbörjade bekämpandet av de smittsamma juverinflammationerna
torde förutsätta tillgång till ifrågavarande laboratorier för att kunna
effektivt genomföras. Likaså torde laboratorierna vara nödvändiga för alt
bekämpandet av andra viktiga kreaturssjukdomar av större ekonomisk betydelse
för framtiden skall kunna föras med framgång.
Med hänsyn till nu anförda omständigheter finner jag mig i likhet med
remissinstanserna böra tillstyrka utredningens förslag, att vissa av de undersökningar,
som för närvarande utföres vid veterinärmedicinska anstalten,
skall överflyttas till sällskapens laboratorier.
Jag övergår härefter till detaljerna i utredningens förslag.
Vad först angår frågan om vilka arbetsuppgifter som bör övertagas av de
lokala laboratorierna, kan jag ansluta mig till vad utredningen anfört i ämnet.
Förutom vissa fältundersökningar på uppdrag av veterinärstyrelsen för
att utreda förekomst och spridning av smittsamma kreaturssjukdomar torde
sålunda böra komma i fråga endast enklare diagnostiska och andra undersökningar
av mera rutinmässig karaktär i samband med det lokala bekämpandet
av särskilt angivna husdjurssjukdomar eller på uppdrag av myndigheter
och enskilda. Jag vill emellertid i detta sammanhang understryka
att den uppräkning av olika arbetsuppgifter, som utredningen gjort, varken
bör fattas såsom fullständig eller såsom en förteckning över undersökningar,
som ovillkorligen skall kunna utföras av alla de laboratorier, varom fråga
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
är. Hänsyn måste nämligen enligt min mening tagas till att laboratoriernas
resurser kan variera i icke ringa utsträckning. Dessa synpunkter torde emellertid
få beaktas vid den närmare utformningen av reglementet för laboratorierna
på så sätt, att en mera allmän formulering användes vid angivandet
av laboratoriernas åligganden. I övrigt torde jag här endast behöva beröra
det av medicinalstyrelsen framförda önskemålet, att laboratoriernas skyldighet
att verkställa fältundersökningar ej blott skall gälla i fråga om förekomst
och spridning av smittsamma kreaturssjukdomar utan även rörande
s. k. födoämnesförgiftningar. För min del har jag icke något att erinra mot
en sådan utvidgning av laboratoriernas arbetsuppgifter. Föreskrift därom
bör intagas i nyssnämnda reglemente.
Eu decentralisering av de sålunda angivna arbetsuppgifterna torde medföra
en lämplig avlastning för veterinärmedicinska anstalten. Såsom styrelsen
för statens institut för folkhälsan framhållit, kommer emellertid laboratoriernas
ökade verksamhet att innebära att även institutet befrias från vissa
undersökningar, t. ex. bakteriologiska vattenanalyser och undersökningar
avseende animalisk livsmedelskontroll.
Såsom redan nämnts förutsätter den nu föreslagna decentraliseringen, att
de tio laboratorier, som för närvarande drives av hushållningssällskapen,
skall fortsätta sin verksamhet. Detta torde också bli möjligt, om laboratorierna
får de arbetsuppgifter, som angivits i det föregående. Å andra sidan kan,
såsom lantbruksstyrelsen påpekat, icke för närvarande bedömas huruvida
den utvidgning av verksamheten, som decentraliseringen innebär, kommer
alt kunna tillförsäkra laboratorierna full sysselsättning under någon längre
tid. Att jag här uttalat mig för att dessa icke skall nedläggas utan fortsätta
sin verksamhet, betyder därför icke något slutligt ställningstagande till frågan,
huruvida de samtliga bör äga bestånd för all framtid eller ej. Av samma
skäl bör, i överensstämmelse med vad utredningen själv uttalat, spörsmålet
om inrättandet av nya laboratorier liksom även utbyggandet av vissa
laboratorier till s. k. centrallaboratorier bli beroende av den framtida utvecklingen.
Att nu, såsom i några yttranden ifrågasatts, uppgöra en allmän
plan härför torde således icke böra komma i fråga. Vidare följer av vad nyss
sagts, att de från vissa håll framförda önskemålen om laboratorier i Göteborg
och Norrland åtminstone icke för närvarande bör föranleda någon åtgärd
från Kungl. Maj :ts sida. Jag vill emellertid samtidigt framhålla, att jag
förutsätter, att veterinärstyrelsen följer utvecklingen och, då så kan anses
påkallat, till behandling upptar frågan om i vad mån de nuvarande laboratoriernas
antal kan minskas eller nya sådana bör tillkomma. I sistnämnda
hänseende synes uppmärksamhet icke minst böra ägnas de norrländska intressena.
Vad härefter angår riktlinjerna för laboratoriernas organisation synes
enighet råda om att laboratorierna alltjämt bör vara knutna till vederbörande
hushållningssällskap liksom även att den nämnd, som redan nu finns
för det närmare överinseendet av laboratorieverksamheten, bör bibehållas.
För min de] hyser jag samma åsikt. Jag har icke heller något att erinra
Kungl. Maj.ts proposition nr 71.
37
mot utredningens förslag i fråga om nämndens sammansättning. 1 motsats
till vad som föreslagits i några remissyttranden finner jag det sålunda icke
erforderligt att föreskriva, att länsveterinären skall vara självskriven ledamot
av nämnden. Man torde emellertid kunna utgå från att denne liksom
hittills i de flesta fall ändå kommer att insättas i nämnden. Ej heller synes
påkallat att föreskriva, att sällskapets sekreterare skall kallas till nämndens
sammanträden vare sig han är ledamot av denna eller ej. Nämnden bör således
bestå av chefveterinären samt högst fem ledamöter, av vilka högst fyra
skall utses av förvaltningsutskottet och en av veterinärstyrelsen. Omfattar
laboratoriets verksamhetsområde även annat hushållningssällskap, bör dessutom
varje sådant sällskaps förvaltningsutskott äga utse ytterligare eu ledamot.
Enligt vad bland andra lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapens
förbund uttalat, bör denne få samma ställning som övriga ledamöter och
icke, såsom utredningen ansett, ha rösträtt endast i frågor av betydelse
för det område, han representerar. Att avgöra när sådana frågor föreligger,
torde nämligen icke sällan möta svårigheter. Vad slutligen angår nämndens
befogenheter har från en del håll gjorts anmärkningar mot utredningens förslag
härutinnan. Man har bland annat ansett, att de befogenheter, som av utredningen
tillagts nämnden, på några punkter i stället bör tillkomma förvaltningsutskottet,
t. ex. att antaga och entlediga extra personal, att inge ansökan
om statsbidrag in. in. Enligt min mening synes det finnas ett visst
fog för dessa anmärkningar. Det torde emellertid lämpligen få ankomma på
Kungl. Maj :t att taga ställning till dessa spörsmål i samband med att reglemente
utfärdas för laboratorierna.
Som utredningen framhållit torde det undantagsvis kunna bli fråga om att
använda ett kommunalt laboratorium eller liknande som provinslaboratorium.
Frågan om vilka bestämmelser som i dylikt fall bör gälla torde få avgöras,
då en sådan anordning blir aktuell.
Utredningen har framhållit, att den vid ifrågavarande laboratorier tjänstgörande
veterinärpersonalen icke genomgående har de kunskaper och den
erfarenhet, som måste anses erforderliga för att de i det föregående omförrnälda
arbetsuppgifterna skall kunna övertagas av laboratorierna. Men hänsyn
härtill och då det även vid nyanställning torde möta svårigheter att
erhålla veterinärer med en utbildning, som motsvarar kraven, delar jag utredningens
uppfattning, att sagda personal bör beredas tillfälle till kompletterande
utbildning. Vad utredningen anfört i fråga om anordnandet
av sådan vidareutbildning har icke mött invändningar från remissinstanserna
och föranleder ej heller någon erinran från min sida. Såsom utredningen
föreslagit torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att sedermera, efter framställning
av veterinärstyrelsen i samråd med styrelsen för statens veterinärmedicinska
anstalt, meddela närmare föreskrifter rörande denna utbildning.
I ett par remissutlåtanden har anförts annan mening än utredningens
beträffande kostnaderna för utbildningen. Lantbruksstyrelsen synes sålunda
för sin del mena, att samtliga dessa kostnader bör bestridas av särskilda
38
Kunql. Maj.ts proposition nr 71.
medel, medan statskontoret anser desamma böra gäldas av hushållningssällskapen.
För egen del finner jag den av utredningen gjorda uppdelningen
väl avvägd. Rese- och traktamentskostnaderna för deltagarna i utbildningen
hör sålunda bestridas ur det anslag, jag i det följande kommer att föreslå,
medan kostnaderna för lön under utbildningstiden torde få utgå från sällskapens
allmänna anslag. Vad nu sagts beträffande vidareutbildning av veterinärpersonal
torde i tillämpliga delar böra gälla även för det fall, att sådan
utbildning befinnes erforderlig för den övriga personalens del.
Jag har icke heller något att erinra mot utredningens andra förslag rörande
personalen vid laboratorierna. Bland annat bör således en allmän
föreskrift utfärdas om att av hushållningssällskap anställd veterinär, som
kompetentförklarats av veterinärstyrelsen, må för sin tjänstgöring räkna
tjänstår lika med civila veterinärer i statens tjänst. Att utöver kompetentförklaringen
fordra, att veterinärstyrelsen särskilt skall ha godkänt de med
tjänsten förenade anställningsvillkoren synes knappast behövligt med hänsyn
till att det för statsbidrag skall fordras, att veterinärstyrelsen prövat att
laboratoriet organiserats och verksamheten där bedrives i enlighet med de
angivna riktlinjerna. Vid tillsättandet av veterinär befattningshavare bör
vidare i tillämpliga delar iakttagas de bestämmelser, som gäller för tillsättning
av befattningshavare i allmänhet vid hushållningssällskapen. Dock hör
uppenbarligen de befogenheter, som enligt nämnda bestämmelser tillkommer
lantbruksstyrelsen, i stället utövas av veterinärstyrelsen. Det sagda innebär,
att sistnämnda styrelse skall äga att av kompetenta sökande uppsätta
tre på förslag i den ordning, i vilken de anses böra ifrågakomma, samt
att laboratoriets huvudman, d. v. s. vederbörande hushållningssällskap, därefter
bär att utse en av dem. Likaså bör den tekniska personalen tillsättas
enligt de grunder, som gäller för befattningshavare i motsvarande lönegrad
vid sällskapen.
I övrigt vill jag i detta sammanhang blott framhålla att del, såsom utredningen
anfört, bör ankomma på veterinärstyrelsen att utfärda sådana föreskrifter
beträffande tjänstgöringen vid laboratorierna, som icke bör inflyta
i reglementet för dessa.
I fråga om finansieringen av laboratoriernas verksamhet har utredningen
utgått från att del hittills tillämpade systemet skall gälla även i fortsättningen,
d. v. s. att verksamheten i första hand skall grundas på inkomster
från allmänna sjukdomsbekämpanden samt därutöver på ett fast statligt
bidrag. Så gott som samtliga remissinstanser har delat denna uppfattning
eller i vart fall icke uttalat sig däremot. I ett par yttranden, bland annat
i det som avgivits av hushållningssällskapens förbund, har emellertid ett annat
alternativ ifrågasatts, nämligen att i stället för det fasta bidraget till laboratorierna
skall utgå bidrag till avlöning av laboratoriernas föreståndare,
chefveterinärerna, som i samband därmed skall uppföras på sällskapens personalförteckningar.
Det torde icke kunna bestridas, att detta förslag har åtskilligt
som talar för sig. Framför allt skulle nämnda befattningshavare
Kungl. Maj. ts proposition nr 71.
39
därigenom få en tryggare ställning än de med nuvarande anställningsvillkor
har. Man torde därför kunna räkna med att förslagets genomförande skulle
öka möjligheterna att förvärva och behålla väl kvalificerad personal på
dessa befattningar. Emellertid måste man enligt min mening i nuvarande
läge iakttaga stor försiktighet, då det är fråga om att inrätta nya tjänster.
I förevarande fall tillkommer dessutom, såsom jag i det föregående framhållit,
alt man nu icke kan avgöra, om samtliga de ifrågavarande laboratorierna
bör bestå för framtiden. Under sådana omständigheter finner jag
mig i vart fall icke för närvarande kunna tillstyrka det nu angivna förslaget.
Någon ändring av det nuvarande systemet för finansiering av laboratoriernas
verksamhet bör alltså icke ske enligt min mening. Vad härefter angår
storleken av det fasta bidraget blir denna givetvis beroende av hur stora
inkomster laboratorierna kan väntas få av de olika undersökningar, som
avses skola utföras där. För sin del har utredningen kommit till det resultatet,
att dessa inkomster icke torde bli så stora, att laboratorierna blir självförsörjande.
Fastmer har utredningen på grund av att eu avsevärd del av
det ekonomiska underlaget för laboratorierna bortfallit genom tuberkulosens
och kastsjukans tillbakaträngande samt med hänsyn till penningvärdets fall
funnit en ökning av det fasta bidraget erforderlig. Å andra sidan har statskontoret
föreslagit, att undersökningsavgifterna skall höjas i sådan omfattning,
att statsbidraget icke behöver ökas. För min del anser jag, att åtminstone
i första hand en viss ökning av statsbidraget bör komma i fråga.
Därvid vill jag erinra om alt de i årets statsverksproposition (p. 78 och 80)
äskade anslagen till åtgärder mot tuberkulos och mot smittsam kastning
hos nötkreatur med tillhopa 175 000 kronor understiger medelsanvisningen
för ändamålen för innevarande budgetår.
Utredningen har föreslagit, att det fasta bidraget skali höjas till 30 000
kronor för ett vart av de laboratorier, som utför fullständiga diagnostiska
undersökningar, och till 20 000 kronor för varje icke fullt utbyggt laboratorium.
Även jag finner det motiverat att göra bidragets storlek beroende av
om vederbörande laboratorium är fullt utbyggt eller ej. Jag har därför icke
något att erinra mot förslaget i denna del. Däremot är jag icke beredd att
förorda en så stor höjning av bidragsbeloppen som ifrågasatts. Vad utredningen
anfört till stöd för sitt förslag i ämnet torde nämligen enligt min mening
grunda sig på alltför osäkra beräkningar. Närmare uppgifter saknas
sålunda både i fråga om det hittillsvarande ekonomiska resultatet av laboratoriernas
verksamhet och i fråga om vad detta resultat kan väntas bli
etter genomförandet av de nu framlagda förslagen. Ytterligare upplysningar
på dessa punkter har icke heller varit möjliga att få. Under sådana omständigheter
anser jag, att man tills vidare och i vart fall för år 1953 bör
kunna bestämma bidraget till lägre belopp än vad utredningen ansett sig
böra föreslå. För min del vill jag därför förorda, att bidraget skall utgå med
20 000 respektive 15 000 kronor för nämnda år. Jag förutsätter emellertid
härvid, att frågan om bidragsbeloppens storlek sl^al! upptagas till förnyad
prövning, så snart man mera säkert kan bedöma, vilken inverkan de nu fö
-
40 Kungl. Mnj:ts proposition nr 71.
reslagna åtgärderna kommer att få beträffande laboratoriernas ekonomiska
ställning.
Då man enligt utredningen kan räkna med att under året bögst sex av
de tio laboratorierna skall kunna anses fullt utbyggda, behöver sålunda för
ifrågavarande bidrag beräknas (6 X 20 000 -|- 4 X 15 000 =) 180 000 kronor.
Härutöver bör emellertid upptagas ett särskilt belopp till täckande av
kostnaderna för resor och traktamenten till personal, som skall deltaga i
förut omförmälda vidareutbildning. För detta ändamål torde böra beräknas
högst 20 000 kronor. Anslaget till Bidrag till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska
laboratorier bör alltså för nästa budgetår uppföras
med (180 000 -j- 20 000 ==) 200 000 kronor. Eftersom varje laboratorium
för närvarande åtnjuter ett bidrag å 10 000 kronor, innebär detta en ökning
av medelsbehovet med (200 000 — 100 000 =) 100 000 kronor.
Vad slutligen angår veterinäravdelningarna bos Stockholms läns och
stads samt Uppsala läns hushållningssällskap har dessa icke närmare berörts
av utredningen i förevarande sammanhang, eftersom det för närvarande
icke bedrives någon laboratorieverksamhet i nämnvärd omfattning
vid dessa avdelningar. Häremot har vissa remissinstanser, främst från sagda
båda län, gjort anmärkning och bland annat uttalat, att bidrag borde kunna
utgå även i dylika fall. Med hänsyn till att dessa avdelningar kommer att
bli sysselsatta med kastsjukebekämpandet även under innevarande år, synes
bidragsfrågan icke behöva upptagas Ull prövning förrän i samband med
anslagsäskandena för år 1954. Såsom utredningen anfört bör dock den i det
föregående föreslagna allmänna bestämmelsen om rätt till tjänstårsberäkning
gälla jämväl beträffande veterinär hos hushållningssällskap, som icke
anordnat laboratorium eller som bedriver laboratorieverksamhet i allenast
begränsad omfattning.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda reglemente för hushållningssällskapens
veterinärbakteriologiska laboratorier ävensom de övriga
föreskrifter, som vid bifall till mina i det föregående framlagda förslag
må befinnas erforderliga.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att
1) medge, att vissa av statens veterinärmedicinska anstalts
arbetsuppgifter må i huvudsaklig överensstämmelse med de
riktlinjer jag i det föregående angivit överflyttas till hushållningssällskapens
veterinärbakteriologiska laboratorier;
2) å riksslaten för budgetåret 1953/54 under nionde huvudtiteln
Ull Förekommande och hämmande av smittsamma
husdjurssjukdomar: Bidrag till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska
laboratorier anvisa ett anslag av
200 000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
41
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
G. Luzell.
4 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 71.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1953:150 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande Sveriges anslutning till Europeiska växtskyddsorganisationen m. m. a1 i texten
- JoU 1953:13 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1953/5btill bidrag till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska lab s. 11 i texten