Sök i Ratio Lex

Angående anslag för budgetåret 1953/54- till bidrag till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier

1953-01-30 · 41 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 39 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:71, Angående anslag för budgetåret 1953/54- till bidrag till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

1

Nr 71.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret

1953/54- till bidrag till hushållningssällskapens

veterinärbakteriologiska laboratorier; given Stockholms

slott den 30 januari 1953.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sam. B. Norup.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att vissa av de undersökningar, som för närvarande

utföres vid statens veterinärmedicinska anstalt, skall överflyttas till

hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier. I samband

därmed bör ett särskilt reglemente fastställas för dessa. För att möjliggöra

överflyttningen föreslås, att personalen vid laboratorierna skall beredas tillfälle

till erforderlig vidareutbildning. Till bestridande av rese- och traktamentskostnader

under utbildningen beräknas 20 000 kronor. Härjämte föreslås,

att det nuvarande bidraget å 10 000 kronor till ett vart laboratorium

skall för år 1953 höjas till 20 000 kronor för laboratorium, som utför fullständiga

diagnostiska undersökningar, och till 15 000 kronor för icke fullt

utbyggt laboratorium. I anslutning till förslagen äskas till Förekommande

och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar: Bidrag till hushållningssällskapens

veterinärbakteriologiska laboratorier ett anslag av 200 000

kronor för budgetåret 1953/54.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 71.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

30 januari 1953.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Zetterberg, Sträng,

Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund,

Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga om anslag för

budgetåret 1953/54 till bidrag till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska

laboratorier samt anför därvid följande.

Inledning.

I årets statsverksproposition (IX ht p. 79) har Kungl. Maj :t på min hemställan

föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

för budgetåret 1953/54 till Förekommande och hämmande av smittsamma

husdjurssjukdomar: Bidrag till hushållningssällskapens veterinäibakteiiologiska

laboratorier beräkna ett anslag av 260 000 kronor.

.lag torde nu få återkomma till denna anslagsfråga.

Genom beslut den 12 maj 1950 uppdrog Kungl. Maj :t åt veterinärstyrelsen

och styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt att gemensamt

utreda frågan om möjligheterna att överflytta vissa arbetsuppgifter från

anstalten till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier

ävensom därmed sammanhängande spörsmål.

Styrelserna — i det följande benämnda utredningen — har den 4 november

1952 avgivit betänkande angående den veterinärbakteriologiska laboratorieverksamheten

(stencilerat). Vid betänkandet har fogats föislag till

reglemente för hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier.

Över betänkandet och nämnda förslag till reglemente har, efter remiss,

utlåtanden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, lantbruksstyrelsen,

medicinalstyrelsen, statens institut för folkhälsan, samtliga länsstyrelser

efter hörande av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

Sveriges veterinärförbund, hushållningssällskapens förbund, Sveriges lantbruksförbund,

Svenska mejeriernas riksförening u. p. a., Sveriges slakteriförbund

samt Riksförbundet Landsbygdens folk. Vid medicinalstyrelsens utlåtande

har fogats yttrande av föreståndaren för statens bakteriologiska la
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj-.ts proposition nr 71.

boratorium. Vidare har åtskilliga länsstyrelser överlämnat yttrande av vederbörande

länsveterinär.

I det följande torde jag först få lämna en kort översikt över betänkandet

och yttrandena över detta samt därefter en närmare redogörelse för de olika

förslagen jämte motiveringar ävensom för detaljerna i yttrandena.

Utredningens förslag och yttrandena däröver.

A. Huvuddragen av förslaget.

Utredningen. Utredningen finner ett påtagligt behov föreligga att från statens

veterinärmedicinska anstalt avlasta en del av de på anstalten ankommande

arbetsuppgifterna i syfte att dels undvika en eljest ofrånkomlig ytterligare

utvidgning av anstaltens personella och materiella resurser, dels skapa

gynnsammare betingelser för den del av verksamheten vid anstalten, som

är inriktad på vetenskaplig forskning. En dylik avlastning anses lämpligen

böra genomföras på så sätt, att för enklare diagnostiska undersökningar,

vilka oftast är av rutinmässig karaktär, skall anlitas lokala veterinärbakteriologiska

laboratorier.

Vidare anses utrett, att de tio veterinärbakteriologiska laboratorier, som nu

finns inrättade hos vissa hushållningssällskap, i och för sig är lämpligt belägna

och att det måste betecknas såsom ett betydande allmänt intresse, att de

icke nödgas nedlägga sin verksamhet. Utredningen syftar härvid främst på

den fortsatta kontrollen av kastsjukan samt det påbörjade bekämpandet

av juverinflammationerna. Beträffande kastsjukekontrollen anses det sålunda

uteslutet, att statens veterinärmedicinska anstalt i fråga om de kreaturstäta

delarna av landet skall kunna övertaga undersökningen av sam!ingsmjölk-(ABR-)proven.

Vidare förutsätter åtgärderna mot juverinflammationerna

enligt utredningen, att tillgången till lokala veterinära laboratorier

kommer att bestå i de delar av landet, där sådana nu finns.

Utredningen finner det tillika klarlagt, att den vid ifrågavarande laboratorier

tjänstgörande veterinärpersonalen icke överallt besitter den färdighet

i allmän-bakteriologisk och patolog-anatomisk diagnostik, som gör den

skickad att utan vidare påtaga sig samtliga de arbetsuppgifter, vilkas decentralisering

från statens veterinärmedicinska anstalt bör eftersträvas. Enligt

utredningen blir det därför nödvändigt, att denna personal får tillfälle

till successiv vidareutbildning.

Beträffande de ekonomiska förhållandena uttalar utredningen, att de olika

undersökningar, för vilka laboratorierna enligt utredningens mening är nödvändiga

eller lämpade, icke kan väntas medföra inkomster av sådan storlek,

att laboratorierna blir självförsörjande. Om den åsyftade avlastningen

från anstalten skall kunna fortlöpande genomföras, måste fördenskull en

ökning av statsbidraget till driften av laboratorierna komma till stånd. Utredningen

föreslår med hänsyn härtill, att bidraget för år 1953 skall höjas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

från det nuvarande beloppet av 10 000 kronor för varje laboratorium till

30 000 eller 20 000 kronor, beroende på om laboratoriet är fullt utbyggt

eller icke.

På grund av det anförda hemställer utredningen dels att i betänkandet

angivna riktlinjer för en överflyttning från statens veterinärmedicinska anstalt

till lokala veterinärbakteriologiska laboratorier av vissa anstalten åvilande

arbetsuppgifter måtte godkännas, dels att reglemente för hushållningssällskapens

veterinärbakteriologiska laboratorier måtte utfärdas i enlighet

med det vid betänkandet fogade förslaget och dels att till Förekommande

och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar: Bidrag till hushållningssällskapens

veterinärbakteriologiska laboratorier måtte för budgetåret

1953/54 anvisas ett anslag av 260 000 kronor, att av veterinärstyrelsen disponeras

för att utbetala bidrag till sällskap, som driver laboratorium enligt

föreskrifterna i nämnda reglemente. Vidare föreslås, att av hushållningssällskap

anställd veterinär, som blivit av veterinärstyrelsen kompetentförklarad,

skall för sin tjänstgöring få räkna tjänstår lika med civila veterinärer

i statens tjänst. Slutligen förutsättes att Kungl. Maj :t framdeles, på

framställning av veterinärstyrelsen efter samråd med statens veterinärmedicinska

anstalt, skall meddela beslut angående erforderlig vidareutbildning

av de veterinära befattningshavarna vid ifrågavarande laboratorier.

Yttrandena. Utredningens förslag har i princip tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av samtliga remissinstanser. Dock har länsstyrelsen i Stockholms

län ansett förslagen knappast vara så positiva och konstruktiva, som

man kunnat vänta, enär några konkreta förslag att inrätta nya laboratorier

icke framlagts. Länsstyrelsen i Malmöhus län har för sin del funnit förslagen

vara alltför vaga. Vidare har förvaltningsutskotten hos Stockholms

läns och stads samt Uppsala läns hushållningssällskap — mot bakgrunden

av förhållandena i dessa län — gjort den anmärkningen att även sådana

fall, där veterinärbakteriologisk verksamhet bedrives blott i begränsad utsträckning,

bort behandlas av utredningen. Slutligen må redan här nämnas,

att statskontoret ansett en förutsättning för förslagets genomförande vara,

att någon ökning av statsunderstödet till ifrågavarande laboratoriers drift

icke skall bli erforderlig. I övrigt har endast gjorts invändningar mot vissa

detaljer av förslaget.

B. Nuvarande förhållanden.

Statens veterinärmedicinska anstalts uppgifter och belastning. Utredningen

lämnar till en början en redogörelse för veterinärmedicinska anstaltens

arbetsuppgifter samt den nuvarande omfattningen av verksamheten vid denna.

Av denna redogörelse må här återgivas följande.

För anstalten gällande instruktion är utfärdad den 22 december 1943

(SFS nr 940, ändrad genom kungörelserna nr 720/1949 och nr 392/1950).

Enligt denna har anstalten till uppgift dels att för myndigheters, samman
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

5

slutningars och enskildas räkning inom veterinärmedicinens och födoämneshygienens

områden utföra praktisk-vetenskapliga undersökningar och

andra arbeten, som äger samband därmed, dels ock att utöva självständig

vetenskaplig forskning inom området för sin verksamhet. Instruktionen

ålägger anstalten särskilt att utföra bakteriologiska, patologisk-anatomiska,

serodiagnostiska, kemiska och parasitologiska undersökningar inom anstaltens

verksamhetsområde, att bereda och tillhandahålla sera, vacciner och

andra bakteriologiska preparat, att genom försök ej endast vid anstalten

utan även hos djurägare söka vinna insikt om hur kampen mot de olika

kreaturssjukdomarna skall föras med största utsikt till framgång samt att

utge meddelanden över anstaltens verksamhet och forskningsresultat.

Från och med år 1944 omfattar anstalten en bakteriologisk, en patologiskanatomisk,

en serologisk, en parasitologisk och en kemisk avdelning. Härjämte

finns en konsulentavdelning och ett gemensamt kansli.

Den bakteriologiska avdelningen är ur arbetsteknisk synpunkt

uppdelad pa tre skilda laboratorier. Det ena av dessa ombesörjer

allmänna bakteriologisk-diagnostiska undersökningar av material, som antingen

insändes direkt från praktiserande veterinärer och djurägare eller

remitteras från anstaltens övriga avdelningar, främst från den patologiskanatomiska

avdelningen. Det andra laboratoriet sysslar med tuberkulos- och

mastitdiagnostik, animal livsmedelskontroll samt bakteriologiska vattenundersökningar.

Det tredje slutligen handhar virologiska undersökningar, för

närvarande huvudsakligen avseende svin- och hönsviroser. De diagnostiska

undersökningarna vid avdelningen uppgår årligen till cirka 30 000, varjämte

där beredes omkring 100 000 ml tuberkulin om året. Denna produktion avses

dock inom den närmaste tiden skola överflyttas till den serologiska avdelningen.

Vid den patologisk-anatomiska avdelningen utföres

årliga cirka 10 000 fullständiga obduktioner å husdjur och vilt samt omkring

3 000 undersökningar av organ, organdelar, tumörer o. d., som insänts från

veterinärer och djurägare.

Vad angår den serologiska avdelningen är denna liksom den

bakteriologiska avdelningen uppdelad på tre särskilda laboratorier. Dessa

är benämnda respektive serum-, vaccin- och serodiagnostiska laboratoriet.

Såsom framgår av namnen tillverkas vid de båda förra olika slags sera och

vacciner in. in., vilka årligen uppgår till en mängd av cirka 6 000 000 ml.

Före försäljningen underkastas produkterna statskontroll av en särskild

serumkontrollant. Det serodiagnostiska laboratoriet handhar undersökningar

avseende hönstyfus och rots in. fl. sjukdomar. Vidare sker där undersökningar

i fråga om graviditet och djurartsbestämning. Årligen utföres

vid laboratoriet cirka 150 000 undersökningar.

Den parasitologiska avdelningen ombesörjer undersökningar

av förekomst och art av parasiter i organ och organdelar, som insänts

från veterinärer och djurägare eller remitterats dit från anstaltens

övriga avdelningar. Varje år utföres cirka 8 000 sådana undersökningar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 71.

Verksamheten vid den kemiska avdelningen, som är av synnerligen

skiftande art, är fördelad på två laboratorier. Vid det ena sker, bland

annat, undersökningar av misstänkta förgiftningsfall, klinisk-kemiska blodoch

urinanalyser, vissa vitamin- och spårelementbestämningar vid bristsjukdomar,

analyser av vatten, livsmedel, foder, konstgödsel och desinfektionsmedel

samt kemisk graviditetsbestämning hos sto. Årligen utföres omkring

3 000 kemiska undersökningar av insänt material. Avdelningens andra laboratorium

sysslar med beredning av olika näringssubstrat för anstaltens

bakteriologiska och serologiska avdelningar samt för landets provinslaboratorier.

Vidare beredes där skilda färglösningar och reagenser för anstaltens

olika laboratorier. Sammanlagt framställes årligen cirka 20 000 liter

substrat.

Konsulentavdelningens verksamhet avser dels att genom fältutredningar

vara anstaltens övriga avdelningar behjälplig vid undersökningar

av oklara infektions-, brist- och förgiftningssjukdomar, dels att tillhandagå

veterinärer och djurägare med råd och anvisningar rörande lämpliga profylaktiska

och terapeutiska åtgärder avseende svin-, fjäderfä-, pälsdjurs-,

ungdjurs- och viltsjukdomar. Konsultationerna sker huvudsakligen i anslutning

till vid anstalten utförda diagnostiska undersökningar. I övrigt ombesörjer

konsulentavdelningen en kontinuerlig hälsokontroll av framför allt

landets svinavelsbesättningar.

Vad slutligen angår den vetenskapliga forskningen vid

anstalten är denna huvudsakligen inriktad på olika målforskningsproblem

rörande infektions-, brist-, förgiftnings- och parasitsjukdomar hos husdjur

och vilt. Över de vunna forskningsresultaten utges årligen meddelanden.

Till närmare belysning av utvecklingen vid anstalten av den mera rutinmässiga

verksamheten på olika områden har utredningen uppgjort den å

s. 7 intagna tablån. I anslutning till tablån framhåller utredningen, att totalantalet

av de vid anstalten årligen utförda diagnostiska undersökningarna

sedan år 1948 visat en avsevärd nedgång. Denna berör huvudsakligen det

serodiagnostiska laboratoriets verksamhet och är en följd av decentraliseringen

av kastsjuke- och hönstyfusdiagnostiken. Laboratoriet har emellertid

å andra sidan nyligen måst upptaga andra betydelsefulla arbetsuppgifter,

bland annat undersökningar rörande vissa sterilitetsframkallande infektioner

hos nötkreatur. Dessa undersökningar torde under de närmaste åren

bli ganska omfattande. Diagnostiken av nämnda infektioner är nämligen

av mera komplicerad art, varför den rutinmässiga metodiken bör närmare

genomprövas, innan den som grund för ett sjukdomsbekämpande handhas

av provinslaboratorier. Beträffande den bakteriologiska avdelningen har antalet

prov för undersökning å tuberkulos visat en stadig minskning. Under

åren 1951—1952 måste vidare i anledning av den då härjande mul- och

klövsjukan materialinsändningen till särskilt anstaltens patologisk-anato
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tablå över antalet undersökningar in. m. vid statens veterinärmedicinska anstalt åren 1943—1951.

Avdelning

1943

1944

1945

1946

1947

1948

1949

1950

1951

Antal diagnostiska undersökningar.

Bakt. lab. 1..........................

21 108

21583

29 741

29 761

23 007

28 294

26 508

18 908

15 416

Bakt. lab. 2..........................

9 032

9 878

10 135

8 591

6 324

8 703

14 516

14 734

12 497

Patol.-anatom. avd....................

6 839

7 223

9 257

11504

15 868

15853

14 541

12 856

10 644

Serodiagn. lab.......................

214 782

318 279

468 927

497 591

411342

456 817

339 232

127 495

141 069

Parasitol. lab.........................

6 100

5 722

8 375

8 493

10 636

11 598

8 934

8 906

7 966

Kemiska lab.........................

2152

1 769

3 507

4 194

4 411

2 646

3168

2 496

2 585

Framställda kvantiteter bakteriologiska

preparat m. m. (ml).

200013

364 454

520 942

560 134

471 588

523 911

406 899

185 395

190 177

Serum- och vaccinlaboratoriet

Sera ................................

Normalserum ........................

2 867 871

4 453 390

3 516 400

2 096 525

2 080 350

2 568 625

2 291 026

3 044 066

3 022 900

146 600

Vacciner .............................

356 308

138 772

95 257

186 137

164 281

205 746

255 088

377 116

564 889

Ympämnen ..........................

347 628

492 862

517 196

507 056

416193

413 812

437 529

408 843

528105

Övriga preparat......................

610 200

1 118 578

1 897 205

1 826 300

1 638 800

1 856 480

1 710 865

1 297 005

1 727 220

Tuberkulin ..........................

90 398

79 779

118 536

112 208

102 476

J 04 893

104 604

98 795

92 279

Ympämne mot valpsjuka hos hund,

doser ..............................

4 272 405

6283 381

6144 504

4 728 226

4 402 100

5149 556

5 429112

5 185 825

6 08P993

6371;

Kemiska laboratoriet

1

Reagenser in. m......................

1003

1536

1107

850

1 120

1259

1142

1118

Substrat, liter........................

7 826

15 519

18 200

72 276

15 972

17 582

15 362

18 844

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts proposition nr 71.

miska och bakteriologiska avdelningar reduceras i möjligaste män med hänsyn

till risken för en smittspridning under transporterna. Samtidigt företogs

inom anstalten en stark begränsning av det för bakteriologisk undersökning

avsedda sektionsmaterial, som rutinmässigt översändes från patologisk-anatomiska

avdelningen. Ehuru ej önskvärd var en sådan nedskärning nödvändig

för att bereda den bakteriologiska avdelningen erforderlig tid till utarbetande

av vissa nya samt förbättrande av en del äldre undersökningsmetoder

i avsikt att uppnå en fördjupad och säkrare diagnostik.

Tablån ger sålunda en viss bild av anstaltens verksamhet. Den återspeglar

emellertid icke personalens verkliga arbetsbörda. En större minskning av

vissa enklare undersökningar kan nämligen mer än väl uppvägas av ett

färre antal komplicerade och mera tidsödande sådana. Vid det kemiska laboratoriet

t. ex. har arbetsbördan under de senare åren ökat avsevärt, trots

att antalet undersökningar snarast visar en tendens till nedgång. En del

tidigare förekommande relativt enkla klinisk-kemiska undersökningar har

nämligen minskat, medan bland annat anspråken på invecklade vitaminoch

spårelementbestämningar i exempelvis fodermedel och sektionsmaterial

ökat.

Hushållningssällskapens laboratorier. För närvarande utövas bakteriologisk

diagnostisk verksamhet i nämnvärd omfattning vid tio hushållningssällskaps

laboratorier. Angivna efter tidpunkten för tillkomsten är dessa belägna

i Malmö, Linköping, Kristianstad, Jönköping, Skara, Örebro, Nyköping,

Falkenberg, Västerås och Kalmar.

Beträffande laboratoriernas arbetsuppgifter anför utredningen,

att laboratorierna med undantag för det i Malmö ursprungligen inrättats

huvudsakligen med sikte på tuberkulosdiagnostik. I samband med kastsjukebekämpandets

decentralisering har emellertid sedermera även serodiagnostiska

och bakteriologiska undersökningar, sammanhängande med

sistnämnda sjukdomsbekämpande, verkställts å laboratorierna. Under de

senaste åren har dessutom tillkommit undersökningar rörande förekomst

av hönstyfus. Allmän-bakteriologisk diagnostik har tidigare förekommit i

nämnvärd utsträckning — förutom vid laboratoriet i Malmö — endast vid

Linköpingslaboratoriet. Genom minskat arbete med tuberkulos- och kastsjukediagnostiken

har emellertid flertalet övriga laboratorier, om än i ringa

utsträckning, börjat åtaga sig även andra undersökningar än de med sjukdomsbekämpandena

direkt sammanhängande, såsom tuberkulosprov från

sjukvårdsanstalter, obduktioner av mindre husdjur, vissa allmän-bakteriologiska

undersökningar, bakteriologisk vattenkontroll, graviditetsbestämningar

m. m.

Laboratoriernas nuvarande organisation innebär, att de är knutna

till vederbörande hushållningssällskap. De intager dock såtillvida en särställning

gentemot sällskapens övriga avdelningar som icke någon av per
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

9

sonalen finns upptagen i personalförteckningarna för sällskapen. Laboratoriearbetet

och den sjukdomsbekämpande verksamheten övervakas av veterinärstyrelsen,

medan sällskapen i övrigt vad organisation och arbetsuppgifter

beträffar står under lantbruksstyrelsens överinseende. Den närmaste

ledningen av laboratorieverksamheten och förekommande fältarbete utövas

av en utav respektive sällskap antagen veterinär — chefveterinär — vilken

svarar för arbetets behöriga bedrivande. Sällskapets överinseende utövas

genom en särskild nämnd, som bland annat fastställer inkomst- och utgiftsstat

samt storleken av de avgifter, som djurägare vilka deltager i av sällskapet

anordnat bekämpande av tuberkulos, kastsjuka m. fl. husdjurssjukdomar

har att erlägga. Ordinarie personal i högre lönegrader antages och

entledigas av sällskapets förvaltningsutskott. Detta är även beslutande organ

i ekonomiska frågor av större vikt.

Vad härefter angår laboratoriernas ekonomi har hittills gällt, att

dessa i förhållande till hushållningssällskapen varit självförsörjande på

så sätt, att statsbidrag och djurägaravgifter till av sällskapen anordnade

sjukdomsbekämpanden helt täckt omkostnaderna. Sedan år 1942 har, förutom

till nämnda sjukdomsbekämpanden, särskilt statsbidrag utgått med

8 000 kronor till ett vart av de sällskap, som inrättat laboratorier, i syfte att

möjliggöra allmän-bakteriologisk verksamhet. För år 1952 har bidraget

höjts till 10 000 kronor. Ehuru sällskapens medel sålunda icke alls eller blott

i undantagsfall behövt tagas i anspråk för laboratorierna, garanterar sällskapen

dessas ekonomi och förskotterar — mot ränta — medel till driften.

Statsbidrag och djurägaravgifter grundas nämligen mer eller mindre på

omkostnaderna och kan därför uttagas först efter verksamhetsårets slut.

Räkenskapsföring, utbetalningar och inkasseringar ombesörjes i regel av

sällskapens kassaavdelningar.

I stort sett har laboratorierna under sjukdomsbekämpandenas högkonjunktur

icke behövt dragas med ekonomiska bekymmer. I början på 1940- talet, innan kastsjukebekämpandet decentraliserades, förelåg dock på sina

håll betydande svårigheter att få verksamheten ekonomiskt bärkraftig, ett

förhållande som nu åter blir alltmer markant och i ett par fall mycket

snart kan äventyra vederbörande laboratoriums fortsatta existens. Dnder

år 1951 uppkom sålunda underskott vid ett laboratorium med i runt tal

9 500 kronor, vid ett annat med i det närmaste 27 000 kronor. Huvudorsaken

härtill ligger däri, att tuberkulos- och kastsjukebekämpandena nu är i det

närmaste slutförda. Därmed bortfaller nämligen så gott som hela det hittillsvarande

ekonomiska underlaget för laboratoriernas verksamhet.

Under senaste femårsperiod har årligen till hushållningssällskap med

laboratorier av statsmedel utbetalats ersättning för undersökningar med belopp

varierande från 232 000 kronor år 1947 till 339 000 kronor år 1950. Därutöver

har bidrag utgått till respektive sjukdomsbekämpanden. Dessa bidrag

utgjorde år 1947 tillhopa över 250 000 kronor men nedgick år 1951 till omkring

150 000 kronor. Sistnämnda medel har, förutom till rese- och trakta
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

mentsersättningar samt undersökningsarvoden, tillsammans med djurägarnas

avgifter i viss utsträckning använts till täckande av veterinäravdelningarnas

personal- och lokalkostnader. Statens bidrag till driften vid laboratorierna

har sålunda i själva verket — det särskilda laboratoriebidraget oräknat

— under senaste femårsperiod uppgått till omkring 500 000 kronor årligen

i enlighet med vad tablån å s. It närmare utvisar.

I fråga om laboratoriernas personal erinrar utredningen om att

Kungl. Maj :t på ansökan av respektive hushållningssällskap genom beslut

i varje särskilt fall medgivit tjänstår sberäkning i likhet med civila veterinärer

i statens tjänst åt veterinär, som efter veterinärstyrelsens (tidigare medicinalstyrelsens)

godkännande anställts av sällskapet. Vanligen har sådan

tjänstårsberäkning beviljats för två eller högst tre veterinärer vid varje sällskap.

Medgivandena avser emellertid i flertalet fall veterinärer, som anställts

för bekämpande av tuberkulos i smittfarlig form. Sedermera har Kungl.

Maj :t den 12 januari 1945 förklarat att även veterinär, anställd av sällskap

för bekämpande av smittsam kastning, må åtnjuta dylik rätt till tjänstårsberäkning.

Nu omförmälda s. k. ordinarie veterinärpersonal är vanligen anställd med

sex månaders uppsägningstid. Efter sällskapens omorganisation har emellertid

vissa sällskap erbjudit ordinarie veterinär kontrakt på sex år. Då behov

därav förelegat, har vidare veterinär på framställning av sällskap förordnats

att under viss tid såsom extra veterinär biträda vid bekämpande av

tuberkulos respektive smittsam kastning inom sällskapets verksamhetsområde.

Ifrågavarande personal uppbär numera i regel avlöning motsvarande följande

löneklasser i löneplan nr 1 av statens löneplansförordning: chefveterinär

30, assistentveterinär 25—26, kansli- och laboratoriepersonal 4—11 samt

vaktmästare 9. Personal för disk och städning är vanligen anställd enligt

kollektivavtal. Ordinarie personal antages och entledigas av sällskapets förvaltningsutskott,

extra personal vanligen av laboratorienämnden efter förslag

av chefveterinären. Den ordinarie personalen, oftast 1 å 2 veterinärer

samt 1 å 2 kansli- eller laboratoriebiträden, är pensionsansluten till statens

pensionsanstalt.

Utredningen berör härefter laboratoriernas resurser i fråga om lokaler

och utrustning samt anför därvid, att laboratorierna i Linköping,

Kristianstad, Malmö, Falkenberg, Skara och Västerås i dessa hänseenden

torde vara väl lämpade för relativt omfattande såväl allmän-bakteriologisk

som patolog-anatomisk diagnostik. Vid de fem förstnämnda finns särskilt

utrymme för obduktion av smärre djur, medan i Västerås sådan lokal utan

svårighet kan iordningställas. Nyköpingslaboratoriet har tämligen begränsade

utrymmen utan möjligheter till utvidgning. I Jönköping och Örebro är

lokalerna rymliga men torde lämpa sig enbart för vissa slag av bakteriologiska

och klinisk-kemiska undersökningar. Kalmarlaboratoriet, som nyligen

påbörjat sin verksamhet, är provisoriskt inrättat och torde under det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsbidrag till vissa hushållningssällskap för bekämpande av tuberkulos, kastsjuka och hönstyfus.

Hushållningssällskap

För lab- undersökn.

För fält- arbete

För lab.- undersökn.

För fält- arbete

För lab.- undersökn.

För fält- arbete

För lab.- undersökn.

För fält- arbete

För lab.- undersökn.

För fält- arbete

1947

1947

1948

1948

1949

1949

1950

1950

1951

1951

Södermanland ............

13150

40 992

26 535

25 084

27 956

22 158

27 217

16 709

19 803

15 098

54141

51619

50 115

43 926

34 901

Östergötland..............

43 584

33 670

42 437

30 986

34 225

24 103

35 191

20 173

27 492

15 258

77 254

73 422

58328

55 363

42 750

J önköping................

24 767

17 710

29 710

18 942

23 254

14 451

36 409

12 257

21 701

13 997

42 477

48 653

37 705

48 667

35 699

Kalmar södra ............

6 881

—

8321

—

8 764

15 539 i 10 228

25 768

22 646 | 9 525

32 171

Kristianstad .............

26 381

16 555

23 949

16 053

24 107

15 439

36 363

17 311

31517

14 319

42 935

40 003

39 545

53 674

45 836

Malmöhus ...............

47 147

41014

45 931

32 481

43 557

31302

57 876

33 590

49 371

35 403

88 191

78 412

74 859

91 466

84 774

Halland..................

18 656

14 962

16 238

12 277

10 841

9 916

26 761

12 747

30 676

10 969

33 617

28 514

20 757

39 508

41 644

Skaraborg................

5 043

41 683

33 654

1 44 438

28 493

34 885

48 548

30 790

49 804

22 380

46 726

78 092

63 378

79 338

72184

Örebro...................

21 273

27 745

13 994

17 573

13 411

17 595

22 300

13 747

8 023

2 613

49 018

31567

31006

36 047

10 635

Västmanland.............

32 240

15 469

33 030

| 17 905

28 294

i 14 634

32 736

12 910

29 163

12 904

47 709

50 934

42 927

45 647

42 067

Summa statsbidrag

232 240

256 709

265 478

224 059

234136

1 193247

338 941

; 180 462

290197

152 465

488 949

489 537

427 383

519403

442 601

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

närmaste året vara sysselsatt med kastsjukediagnostik i sådan omfattning,

att utrymmena medger endast mycket begränsad utvidgning av verksamheten.

I anslutning till sin redogörelse för personalen och lokalförhållandena vid

laboratorierna har utredningen uppgjort följande tablå.

Tablå över personal och lokalförhållanden vid hushållningssällskapens

veterinärbakteriologiska laboratorier.

Laboratorium

Golvyta

m2

Veteri-

närer

Kansli-

pers.

Lab.

bitr.

Vaktm.

Anm

Nyköping.......

90

3

i

2

1

n. b av hskpts fastighet

Linköping.......

180

2

2

2

1

2 tr. i hskpts fastighet

Jönköping ......

no

1

1

4

n. b. i hskpts fastighet

Kalmar.........

70

>1

1

1

Provisoriskt i kontorslok. och

lab. vid f. d. kontrollslakteri

Kristianstad.....

160

3

2

2

2

1 tr. i hskpts fastighet

Malmö..........

500

4

3

5

2

1 + 2 tr i hskpts fastighet

Falkenberg......

100

2

2

2

1

Lokaler särsk. inredda för lab.

i staden tillh. fastighet

Skara...........

170

3

1

7

1

Särskild laboratoriebyggnad

Örebro.........

150

1

2

2

1

1 tr. i omodern fastighet

(f. d. fabrik)

Västerås........

150

1

2

2

1

Särskild laboratoriebyggnad

Beträffande tablån framhåller utredningen, att uppdelningen mellan

kansli- och laboratoriepersonal icke är exakt, då samma person ofta får utföra

såväl laboratorie- som skrivgöromål. Vidare anföres, att måttuppgifterna

avser egentliga laboratorielokaler samt expeditioner och personalrum.

Dessutom finns emellertid vid samtliga laboratorier utom det i Kalmar relativt

rikliga utrymmen för försöksdjur (50—100 kvm) ävensom disk- och

steriliseringsrum samt förrådsrum.

Slutligen må nämnas, att utredningen i förevarande sammanhang även

lämnat en redogörelse för tidigare utredningar rörande laboratoriernas

ställning och arbetsuppgifter. Beträffande denna redogörelse torde

emellertid här få hänvisas till s. 15—17 i betänkandet.

C. Allmänna synpunkter.

Utredningen. Utredningen framhåller, att en decentralisering av anstaltens

diagnostiska verksamhet till provinslaboratorier med hänsyn till dessas i

allmänhet tämligen begränsade resurser endast kan komma att omfatta sådant

undersökningsmaterial, som icke fordrar mera komplicerade undersökningsmetoder

eller fullständigare laboratorieutrustning. Då sådana undersökningar

utgör en ganska stor del av anstaltens diagnostiska verksamhet,

skulle en överflyttning av desamma till hushållningssällskapens laboratorier

kunna medföra en icke oväsentlig avlastning. Enligt utredningen

får man emellertid samtidigt räkna med en ökning av anstaltens mera kva
-

Halvtidstjänst.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr It.

13

iificerade diagnostik till följd av remisser från provinslaboratorierna av sådana

fall, som icke kan närmare utredas vid dessa. En dylik utveckling och

fördelning av arbetsuppgifterna anser utredningen under alla förhållanden

synnerligen önskvärd, enär den skulle innebära ett mera rationellt utnyttjande

av anstaltens resurser. En decentralisering av viss allmän-diagnostisk

verksamhet från anstalten till hushållningssällskapens laboratorier skulle

nämligen komma att förhindra en ytterligare ansvällning av antalet rutinundersökningar

vid anstalten och därigenom möjliggöra, att arbetskraft frigöres

för de mångahanda och högaktuella veterinärmedicinska forskningsuppgifter,

vilkas genomförande skulle ha varit av väsentligt värde men hittills

måst vila på grund av den alltför stora omfattningen av enklare diagnostiska

undersökningar vid anstalten.

Inför valet att endera centralisera all allmän-diagnostisk verksamhet till

anstalten med därav följande utbyggnad och förstärkning av denna anstalt

eller att decentralisera verksamheten, anser sig utredningen därför böra

stanna för den sistnämnda utvägen, så mycket hellre som denna — i vart

fall på längre sikt — även torde vara den för statsverket billigaste.

Yttrandena. Utredningens uppfattning att en del mera rutinmässiga undersökningar

bör överflyttas från veterinärmedicinska anstalten till hushållningssällskapens

veterinärbakteriologiska laboratorier delas av samtliga

remissinstanser. De synpunkter, som anförts i frågan, överensstämmer i

stort sett med utredningens. Sålunda betonar medicinalstyrelsen betydelsen

av att anstaltens verksamhet på det praktiska området icke undantränger

den mera renodlade, långsiktiga forskningen. Uttalanden av liknande innebörd

göres av Sveriges veterinärförbund, Sveriges lantbruksförbund, Svenska

mejeriernas riksförening och Sveriges slakteriförbund.

Lantbruksstyrelsen finner det angeläget, att det sjukdoinsbekämpande

vari ifrågavarande laboratorier deltager fullföljes och utsträckes till att

omfatta jämväl andra hos husdjuren allmänt förekommande sjukdomar av

större ekonomisk räckvidd, såsom de smittsamma juverinflammationerna

m. fl. Laboratoriernas betydelse för bekämpandet av särskilt nyssnämnda

sjukdomar framhålles även i åtskilliga andra remissutlåtanden.

Hushållningssällskapens förbund anför att den veterinära verksamhet,

som sällskapen bedrivit, varit framgångsrik och givit påtagliga resultat. Det

har sålunda visat sig vara av stort värde att lokalt ha tillgång till veterinärbakteriologiska

laboratorier. Av den nu verkställda utredningen framgår,

att dessa laboratorier har betydande uppgifter att fylla även i framtiden

och att det måste betecknas såsom ett allmänt intresse att sällskapen icke

nödgas nedlägga dem. I anslutning härtill framhåller förbundet, att det genom

förekomsten av sådana laboratorier skapas väsentligt bättre möjligheter

att i nära samarbete mellan olika specialister lokalt gripa sig an och

söka lösa den mångfald av problem, som finns inom husdjursskötseln. Också

för den praktiserande veterinären och för djurägaren är det till stor fördel,

att ett laboratorium av ifrågavarande slag ej är alltför avlägset beläget. Även

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

länsstyrelsen i Kopparbergs län understryker vikten av att de nuvarande

laboratorierna icke nödgas att nedlägga sin verksamhet, enär det måste

vara ett allmänt intresse att dessa finns tillgängliga i händelse av att husdjurssjukdomar

av epidemisk karaktär utbryter. Enligt länsstyrelsen är

därför en av de främsta fördelarna med den av utredningen föreslagna decentraliseringen

av vissa undersökningar till laboratorierna den, att en garanti

skapas för att dessa kan fortbestå.

Riksförbundet Landsbygdens folk framhåller, att den ifrågasatta decentraliseringen

helt överensstämmer med utvecklingen inom andra kontrolloch

forskningsinstitutioner på jordbrukets område, exempelvis i fråga om

växtskydd och frökontroll. Vidare kommer jordbrukarna genom decentraliseringen

i närmare kontakt med laboratorierna, vilket torde innebära en

förbättrad service på området.

I ett flertal yttranden betonas decentraliseringens betydelse ur beredskapssynpunkt.

Framför allt gäller detta länsstyrelsen i Malmöhus län, som

i ett särskilt yttrande av hemlig natur framfört vissa förslag i beredskapssvfte.

Förvaltningsutskottet hos hushållningssällskapet i Västmanlands län uttalar,

att det tvivelsutan vore ett steg i fel riktning att nu centralisera hela

den veterinärbakteriologiska verksamheten till veterinärmedicinska anstalten,

i all synnerhet som detta icke synes möjligt utan avsevärda utvidgningar

av anstalten. En centralisering skulle dessutom innebära att den

värdefulla personliga kontakten mellan vederbörande laboratorier och uppdragsgivare

brytes. Fördelarna av eu sådan kontakt mellan, bland andra,

veterinärer och djurägare, påpekas också av Sveriges veterinärförbund.

Länsstyrelsen i Örebro län förutsätter, att decentraliseringen icke sker

i större omfattning och i hastigare takt än ifrågavarande laboratoriers

personella, materiella och ekonomiska resurser medger, samt att möjlighet

ständigt hålles öppen för vederbörande laboratorieföreståndare att utan

oskälig tidsutdräkt hos veterinärmedicinska anstalten erhålla besked angående

dit remitterat undersökningsmaterial. Med hänsyn till att de nu befintliga

laboratorierna alla utom det i Västerås är belägna söder om Stockholm

finner vidare länsstyrelsen i Jämtlands län det vara av största vikt,

att decentraliseringen icke sker på sådant sätt att norrlandslänen blir sämre

tillgodosedda än hittills. Styrelsen utgår därför från att möjligheterna

för nämnda län att anlita anstalten icke beskäres genom förslagets genomförande.

Slutligen må nämnas, att styrelsen för statens institut för folkhälsan

framhåller att utredningens förslag även innebär en avlastning från detta

institut av vissa mera rutinmässiga undersökningar, såsom de bakteriologiska

vattenundersökningarna samt en del undersökningar avseende den

animala livsmedelskontrollen. Enligt styrelsen är detta av värde för institutet.

Den största vinsten inom det hygieniska området ligger dock i den

utökning av undersökningsverksamheten beträffande vatten och vissa livsmedel,

som utredningens förslag möjliggör.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

15

D. Behovet av laboratorier vid hushållningssällskapen.

Utredningen. Utredningen framhåller inledningsvis, att behovet av laboratorier

i olika delar av landet nära sammanhänger med fördelningen av husdjursstocken,

husdjursavelns och husdjursskötselns utveckling samt olika

sjukdomars förekomst. Av betydelse är vidare de arbetsuppgifter, som skall

åvila de olika laboratorierna, samt dessas kapacitet och läge ur kommunikationssynpunkt.

Vad angår de nuvarande laboratorierna är dessa samtliga

jämförelsevis tätt belägna i de södra delarna av landet inom områden, där

busdjursskötseln sedan gammalt har en betydande omfattning. En av utredningen

verkställd beräkning av antalet husdjur inom dessa laboratoriers

naturliga tillförselområden — grundad på 1944 års jordbruksräkning —

visar vidare, att djurstockens fördelning på de olika laboratorierna med

något undantag är förhållandevis jämn.

Utredningen övergår härefter till en detaljerad redogörelse för vilka arbetsuppgifter

som enligt utredningens mening i fortsättningen bör ankomma

på hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier. Utgångspunkten

har därvid varit laboratoriernas hittillsvarande verksamhet, varefter

en undersökning gjorts i vad mån ytterligare uppgifter kan väntas

uppkomma för dessa eller bör kunna överflyttas dit från framför allt veterinärmedicinska

anstalten. Av utredningens redogörelse i ämnet torde här få

återgivas följande.

Såsom förut antytts har tuber kulosbekä in pandet, framför

allt den kliniska tuberkuloskontrollen, tidigare utgjort en huvuduppgift för

laboratorierna. Anslutningen till kontrollformen i fråga är emellertid numera

helt obetydlig och kan väntas upphöra efter ett par år. Därefter torde

huvudsakligen organprov för kontroll av makroskopisk diagnos och eventuell

bestämning av tuberkelbacilltypen komma att tillföras laboratorierna.

Dylika prov kan icke väntas medföra någon större belastning för desamma.

Bekämpandet av kastsjukan har ävenledes utgjort en betydande

och arbetskrävande uppgift. Genom ett energiskt och målmedvetet arbete

från alla däri deltagande parters sida har dock sjukdomsfrekvensen minskat

därhän, att ett jämförelsevis ringa antal smittade besättningar finns kvar

i landet. De serologiska undersökningarna av blodprov kan till följd härav

väntas minska alltmer. Däremot torde den fortlöpande kontrollen genom

sainlingsmjölk-(ABR-)prov böra upprätthållas i nära nog oförminskad utsträckning.

Sistnämnda undersökningar är emellertid föga arbetskrävande,

även om antalet prov kommer att bli förhållandevis stort (omkring 500 000

om året).

Under de senare åren har den s. k. spirillkastningen hos nötkreaturen

alltmer trätt i förgrunden bland sterilitetsorsakerna. Det kan förmodas,

att arbetet med denna infektionssjukdoms bekämpande kommer att

belasta laboratorierna. Omfattningen härav kan dock ej förutses, då metodiken

icke är slutgiltigt utprövad och sjukdomens utbredning ännu ej klarlagts.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 71,

Den lokala ledningen vid åtgärder mot hönstyfus utövas numera av

sällskapens laboratorier. Arbetet inriktar sig huvudsakligen på att sanera

avelsbesättningarna. Diagnostiken-kontrollen utövas i första hand genom

snabbagglutinationsprov, utförda i besättningarna genom särskilt utbildade

lekmän (blodprovare). Antalet blodprov, som tillföres veterinärlaboratorierna,

blir därför tämligen begränsat. Dessutom torde en snabbmetod visa sig

tillfyllest även för laboratoriearbetet. För kontroll av den serologiska diagnosen

insändes emellertid i varierande utsträckning fjäderfä för obduktion

och bakteriologisk undersökning. Det synes även bli alltmer vanligt, att

hönsägare insänder döda eller sjuka djur för att erhålla sjukdomsdiagnos.

Intresset hos djurägarna i detta hänseende synes bli allt större och av mycket

att döma kan ett ganska stort material härigenom väntas bli tillfört sådana

laboratorier, där det finns möjlighet att utföra obduktioner. Sedan fjäderfäslakterier

inrättats, har vidare hönskroppar med sjukliga förändringar

börjat insändas i stigande antal. I några län har slutligen hälsokontroll

av fjäderfäbesättningar anordnats. Denna kontroll baseras

till väsentlig del på iakttagelser, gjorda å material som insänts till laboratorierna

från nyssnämnda slakterier.

Enligt förordningen nr 286/1951 kommer arbetet med hälsokontroll

av svinbesättningar från och med den 1 januari 1954 helt

att handhas av hushållningssällskap. Denna kontroll kan dock väntas få

mera betydande omfattning endast i de svinrika länen, d. v. s. i Kristianstads,

Malmöhus, Hallands och Skaraborgs län. Ehuru en del obduktionsmaterial

kommer att tillföras laboratorierna, ligger dock tyngdpunkten i

verksamheten för närvarande på fältarbetet.

Vissa sällskaps veterinäravdelningar har försöksvis igångsatt bekämpande

av smittsamma juverinflammationer (inastiter) inom ett

varierande antal besättningar. Intresset för åtgärder mot detta ekonomiskt

betydelsefulla sjukdomskomplex är synnerligen stort bland djurägarna och

även bland företrädare för mejerinäringen. Hittills utförda undersökningar

synes ge vid handen, att sjukdomsorsaken inom skilda delar av landet och i

olika besättningar är synnerligen varierande. Mängden prov och därmed

även arbetsbelastningen för laboratorierna kan därför väntas bli betydande.

Man torde sålunda böra räkna med att antalet mjölkprov för bakteriologisk

undersökning redan vid ett mastitbekämpande av relativt blygsam omfattning

torde komma att uppgå till omkring 1 miljon om året.

Laboratorierna vid sällskapen har hittills huvudsakligen sysslat med sådana

bakteriologiska och andra undersökningar, vilka direkt sammanhänger

med deras sjukdomsbekämpande verksamhet. Redogörelsen för veterinärmedicinska

anstaltens uppgifter och belastning torde emellertid utvisa, att

det föreligger ett trängande behov av att från anstalten avlasta bland annat

obduktioner av fjäderfä, grisar, kalvar in. fl. mindre

husdjur. Dylika obduktioner utföres också numera i tilltagande omfattning

vid flera laboratorier. Några har emellertid för närvarande inga loka
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

ler, som lämpar sig för sådant ändamål. Även om sålunda i vissa fall obduktionerna

utföres vid eller kan decentraliseras till ifrågavarande laboratorier,

torde man få räkna med att en del obduktionsmaterial även från dessa alltjämt

kommer att belasta anstalten. De mera kvalificerade undersökningarna

torde nämligen behöva äga rum vid denna och remisser dit blir därför nödvändiga.

Genom att första delen av undersökningen utföres lokalt kan emellertid

färskare material erhållas, varigenom det blir lättare att diagnostisera

patologisk-anatomiska förändringar.

För närvarande sker undersökningar avseende bakteriologisk köttkontroll

vid de olika slakterierna eller köttbesiktningsbyråerna eller

också insändes proven till veterinärmedicinska anstalten. År 1949 uppgick

antalet prov till cirka 10 000, varav en tredjedel undersöktes vid vederbörande

slakteri och två tredjedelar annorstädes, huvudsakligen vid anstalten.

Åtminstone vid mindre slakteriinrättningar och köttbesiktningsbyråer torde

emellertid provens antal bli så litet, att det ställer sig alltför dyrbart att

ständigt ha erforderliga substrat och färglösningar m. m. beredda. Veterinärerna

vid sådana inrättningar erhåller dessutom föga rutin i att utföra

de undersökningar varom här är fråga. Med hänsyn härtill och då det är

viktigt att förevarande undersökningar sker snarast efter provtagningen,

d. v. s. lämpligen omedelbart på platsen, finner utredningen det ändamålsenligt

att sällskapens laboratorier åtager sig desamma. Härtill föreligger

desto större anledning som det även vid större slakterier torde kunna visa

sig förmånligt att få den bakteriologiska köttkontrollen utförd av ett sällskaps

laboratorium, när detta är beläget i samma ort som slakteriet. Några

svårigheter för laboratorierna att i sin verksamhet upptaga nu omförmälda

undersökningar anser utredningen icke behöva uppstå.

Allmän-bakteriologiska undersökningar för att fastställa

infektioner och deras art i organprov, sekret och exkret skiljer sig till

sin natur föga från de metoder, som kommer till användning i samband med

bakteriologisk köttkontroll. Även undersökningar av detta slag bör således

i stor utsträckning utan svårighet kunna utföras vid de här ifrågavarande

laboratorierna.

Jämväl de bakteriologiska undersökningarna av vatten

är enligt utredningens mening en lämplig uppgift för laboratorierna.

Dylika undersökningar bör alltså upptagas bland laboratoriernas arbetsuppgifter.

Vissa laboratorieföreståndare har för övrigt redan skaffat sig erforderlig

kompetens för utförande av undersökningar jämlikt förordningen

den 19 juli 1941 (nr 654) om kontroll av vattenledningsvatten. Enligt vad

utredningen under hand erfarit önskar vidare statens institut för folkhälsan,

som utgör centralanstalt för ifrågavarande undersökningar, största möjliga

avlastning beträffande dylika prov. Av mycket att döma måste stor uppmärksamhet

ägnas vattentäkterna å de olika gårdarna i samband med att

åtgärder vidtages mot juverinflammationer. Sannolikt kommer sällskapens

laboratorier sålunda att kunna erhålla en icke obetydlig tillförsel av prov.

2 Bilxang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 71.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Antalet prov vid hushållningssällskapens veterinär
-

Antal prov vid

Provens art

Söder-

manlands

län

Öster-

götlands

län

Jönköpings

län

Kalmar

län

Kristi-

anstads

län

1950

1951

1950

1951

1950

1951

1950

1951

1950

A. Undersökningar för stats- understött bekämpande

Serologiska undersökningar.....

Andra undersökningar.........

47 506

1891

43 559

1181

82 469

1446

56 040

949

75 505

529

57 550

491

34 097

1306

49 342

1143

66 699

897

B. Allmän-diagnostisk

verksamhet

Tuberkulosprov för sjukvårdsan-

432

94

205

137

631

883

881

23

79

—

—

372

Bakt. undersökning av organ och

677

76

Bakt. undersökning av mjölk-

224

363

9 864

29 747

57

1085

_

_

_

_

_

_

—

—

193

689

__

_

_

—

_

Summa prov

50 053

45197

95 060

88443

76057

58 854

35403

50485

69 760

Graviditetsbestämningar verkställes vid, bland andra, laboratorierna

i Malmö och Falkenberg. Undersökningar av denna art torde dock

icke komma att uppgå till något större antal, då laboratoriediagnostik huvudsakligen

användes för dräktighetsbestämning å sto och hästaveln icke

torde återfå samma omfattning som tidigare.

Utförandet av klinisk- kemis k a undersökningar åt veterinärer på

samma plats som laboratoriet eller i dess grannskap torde vara till stor hjälp

för de praktiserande veterinärerna. På grund av stor arbetsbelastning kan

nämligen dessa svårligen hinna med dylikt arbete.

Undersökningar rörande förekomst av parasiter, särskilt i inälvor,

är slutligen en betydelsefull arbetsuppgift, som bör upptagas av sällskapens

laboratorier. Parasitsjukdomar av skiftande slag är synnerligen vanliga hos

alla våra husdjur. Organiserade, effektiva åtgärder mot dessa sjukdomar, vilka

orsakar landets djuruppfödare avsevärda förluster, bör enligt utredningen

snarast igångsättas. Som exempel nämnes den s. k. leverflundresjukan,

vilken medför att omkring tio procent av levrarna från slaktboskap i landet

måste kasseras såsom odugliga till människoföda.

Avslutningsvis hänvisar utredningen till den å s. 18—19 intagna sammanställningen

över antalet prov av olika slag vid ifrågavarande laboratorier

under åren 1950 och 1951.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

19

bakteriologiska laboratorier under åren 1950 och 1951.

laboratoriet i

Summa

prov

Kristi-

anstads

län

Malmöhus

län

Hallands

län

Skaraborgs

län

Örebro

län

Väst-

manlands

län

1951

1950

1951

1950

1951

1950

1951

1950

1951

1950

1951

1950

1951

68 007

101 846

102194

50 302

57 739

138 588

158 766

35 578

21 360

44 659

39 370

677 249

653 927

840

1729

1233

325

299

2 959

1877

736

561

3 206

2 336

15 024

10 900

473

67

43

167

188

208

217

1710

1152

''483

798

699;

369

446

—

63

35

231

58

125

2 538

3 007

49

85

—

15

133

—

_

_

_

45

14

221

873

1314

3130

1853

77

1673

—

6 552

341

3100

170

995

14 891

45 654

—

—

—

34

98

—

_

539

597

179

186

752

881

—

107

92

95

53

—

—

—

—

—

—

202

145

—

642

655

128

76

—

—

—

16

10

—

973

1436

71166

108 337

106 716

51 412

60 560

141714

167 446

37 437

26 082

48327

43 026

713560

717 975

Av det anförda finner utredningen framgå, att det finms ett stort antal arbetsuppgifter

av olika slag, vilka hushållningssällskapens laboratorier åtagit

sig eller torde komma att åtaga sig. Några av dessa uppgifter kan i förväg

beräknas medföra allenast ringa belastning, t. ex. tuberkulosprov samt graviditetsbestämningar.

Andra, såsom obduktioner av smärre husdjur, får troligen

mycket varierande omfattning alltefter det lokala intresset för sådana

undersökningar. Omfattningen av proven för mastitdiagnos slutligen torde

icke för närvarande kunna förutses. Allt tyder dock på att den kommer att

bli så stor, att kapaciteten hos de minsta laboratorierna helt blir tagen i anspråk

för detta ändamål.

Enligt utredningens mening är det därför i nuvarande läge icke tänkbart

att nedlägga något av de laboratorier, som är inrättade vid hushållningssällskap.

Fastmer kan det bil aktuellt att inrätta nya laboratorier. Av de vid offentliga

slakthus och ett antal kontrollslakterier samt i en del städer för begränsade

ändamål inrättade laboratorierna kan något tänkas bli utbyggt och

därmed göra tjänst som provinslaboratorium. Särskilt bör denna anordning

övervägas då det gäller Norrland, där behovet av provinslaboratorier snart

kan komma att göra sig gällande.

Utredningen håller i övrigt före, att man icke på förhand bör bestämma att

något eller några laboratorier skall utbyggas mer än de andra och sålunda

1 Därjämte 2 029 undersökningar av organ i samband med svinhälsokontroll.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

få karaktären av centrallaboratorier. Denna fråga bör i stället göras avhängig

av, bland annat, vederbörande veterinärers kompetens och laboratoriets

lokalutrymmen samt det lokala intresset att anlita detta.

I detta sammanhang berör utredningen slutligen den speciella frågan om

inrättandet av ett veterinärbakteriologiskt laboratorium i Göteborg. Önskemål

i sådan riktning har vid tidigare tillfällen uttalats av länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län ävensom av hushållningssällskapsutredningen. För

sin del framhåller nu ifrågavarande utredning, att ett laboratorium i Göteborg

inom sitt naturliga tillförselområde har en betryggande djurstock. Detta

är emellertid fallet också med de närgränsande laboratorierna i Falkenberg

och Skara. De närmare detaljerna vid utformningen av ett förslag i ämnet

anses emellertid ligga utanför ramen för nu förevarande överväganden.

Utredningen anför dock som sin mening, att man bör undersöka även den

lösningen, att stadsveterinärens i Göteborg laboratorium efter utbyggnad utnyttjas

för, bland annat, mastitdiagnostik och därmed sammanhängande

andra mjölkhygieniska undersökningar.

Yttrandena. De av utredningen anförda synpunkterna på behovet av veterinärbakteriologiska

laboratorier och det framtida ordnandet av detta problem

har i allmänhet icke mött några invändningar från remissinstansernas sida.

Såsom redan förut anförts anmärker dock länsstyrelsen i Stockholms län

på att utredningen icke framlagt några konkreta förslag om att inrätta nya

laboratorier i landet. I anslutning härtill uttalar länsstyrelsen, att ordnandet

av ifrågavarande betydelsefulla verksamhet måste präglas av en helt annan

målmedvetenhet och planmässighet än som kommit till uttryck i betänkandet.

Särskilt framhålles, att djurägarna i Stockholms län blivit skäligen styvmoderligt

behandlade.

Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län borde utredningens förslag ha utmynnat

i en hela landet omfattande plan över det erforderliga antalet laboratorier, ett

vart med sitt geografiskt avgränsade verksamhetsområde samt med veterinärmedicinska

anstalten som centrallaboratorium. Vid planens upprättande

borde, bland annat, ha övervägts om icke åtminstone ett av de regionala laboratorierna,

lämpligen det i Malmö, bör förses med resurser för viss virologisk

forskning. Länsstyrelsen framhåller vidare, att till grund för en sådan

generalplan bör läggas exakta uppgifter rörande de arbetskomplex, som bör

decentraliseras från nyssnämnda anstalt, ävensom så noggranna beräkningar

som möjligt angående omfattningen av de nya arbetsuppgifter, som bör anförtros

åt de regionala laboratorierna. Slutligen bör enligt länsstyrelsens

mening vid planens genomförande hänsyn tagas till den takt, i vilken laboratorierna

kan uppbyggas i betraktande av behovet av att vidareutbilda och

utöka personalen samt av att nyanskaffa lokaler och material.

Jämväl länsstyrelsen i Norrbottens län anser, att det hade varit önskvärt,

att utredningen uppdragit närmare riktlinjer för en utbyggnad av laboratorieorganisationen.

En sådan utbyggnad anses behövlig framför allt för de

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

21

nordligare länens del. Länsstyrelsen förutsätter emellertid, att denna fråga

kommer att närmare övervägas efter samråd med vederbörande hushållningssällskap.

Förvaltningsutskottet hos Älvsborgs läns norra hushållningssällskap understryker

utredningens uppfattning, att frågan om att inrätta nya laboratorier

liksom frågan om laboratoriernas verksamhetsområden bör ytterligare övervägas.

Utskottet framhåller emellertid, att de av utredningen uppdragna

schematiska riktlinjerna härför icke torde kunna läggas till grund för definitiva

beslut i ämnet.

Lantbruksstgrelsen framhåller, att det för närvarande icke torde vara

möjligt att med säkerhet avgöra, i vilken utsträckning ifrågavarande laboratorier

kan tillföras nya arbetsuppgifter. Det kan även ifrågasättas, om den

avsedda utvidgningen av verksamheten vid laboratorierna tillförsäkrar dessa

full sysselsättning under längre tid. Enligt styrelsens mening föreligger det

därför icke någon anledning att nu taga slutlig ställning till frågan om huruvida

alla laboratorierna lämpligen bör äga bestånd eller ej.

Förvaltningsutskottet hos hushållningssällskapet i Västernorrlands län

anser sig böra särskilt framhålla, att antalet laboratorier icke för framtiden

bör låsas fast vid det nuvarande utan att möjlighet bör lämnas öppen även

för andra hushållningssällskap att vid lämpligt tillfälle igångsätta laboratorieverksamhet.

Detta kan inom en nära framtid bli aktuellt framför allt i de

norrländska länen.

Behovet av laboratorier i de norra delarna av landet framhålles även av,

bland andra, länsstgrelserna i Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands och Västerbottens

län samt av Riksförbundet Landsbygdens folk. I anslutning därtill

hemställer länsstyrelsen i Jämtlands län, att Kungl. Maj:t i samband med

prövningen av utredningens förslag skall taga initiativ till lösandet av denna

fråga, medan länsstyrelsen i Västerbottens län finner en utredning i ämnet

önskvärd. Riksförbundet Landsbygdens folk finner ett norrländskt laboratorium

vara en förutsättning för att den föreslagna decentraliseringen från

veterinärmedicinska anstalten helt skall kunna genomföras, främst på grund

av att enligt utredningen de regionala laboratorierna skall övertaga vattenanalyserna.

Dessa analyser torde bli av särskilt stor betydelse i nu berörda

delar av landet, sedan en mera aktiv verksamhet i fråga om vatten och avlopp

numera igångsatts.

Utredningens förslag till arbetsuppgifter för ifrågavarande laboratorier har

icke föranlett några erinringar av väsentlig natur. Det bör dock i detta sammanhang

nämnas, att länsstyrelsen i Malmöhus län anser att utredningen

även bort upptaga frågan om att samordna den human- och veterinärbakteriologiska

laboratorieverksamheten. Detta hade varit så mycket mera påkallat

som Kungl. Maj:t under hänvisning till den nu förevarande utredningen

anbefallt medicinalstyrelsen att i samråd med vissa andra myndigheter utreda

möjligheterna att överföra en del av de human- och veterinärmedicinska

bakteriologiska undersökningarna till samma laboratorier samt att åt dessa

anförtro bakteriologiska och kemiska vattenundersökningar. Enligt länssty
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

relsen skulle en sådan samordning kunna medföra icke föraktliga besparingar

beträffande personal, lokaler och utrustning ävensom bli till fördel vid

fältundersökningar i fråga om sådana sjukdomar, som angriper både människor

och djur.

Den av länsstyrelsen väckta frågan beröres även i viss mån av medicinalstyrelsen.

Denna uttalar emellertid för sin del, att det icke torde bil möjligt

att taga de veterinärbakteriologiska laboratorierna i anspråk för humanmedicinska

ändamål i någon större utsträckning. Styrelsen anser sig därför icke

böra föreslå någon annan utökning av nämnda laboratoriers arbetsuppgifter

på det humanmedicinska området utöver vad som följer av utredningens

förslag i ämnet, än att laboratorierna bör åläggas skyldighet att biträda vid

undersökningar på fältet även av s. k. födoämnesförgiftningar. Enligt utredningens

förslag skulle nämligen sådan skyldighet föreligga endast rörande

förekomst och spridning av smittsam kreaturssjukdom.

Vad slutligen angår frågan om att inrätta ett veterinärbakteriologiskt laboratorium

i Göteborg upplyser länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, att vissa

undersökningar i ämnet skett. Ett flertal spörsmål är emellertid icke alls eller

endast delvis utredda. Enligt länsstyrelsens mening erfordras därför ytterligare

omfattande utredning, därvid bland annat bör undersökas vilka arbetsuppgifter

ett blivande centrallaboratorium i Göteborg bör erhålla, under vilken

form detsamma bör drivas samt i vilken utsträckning och form staten bör

lämna sitt stöd åt verksamheten. Då en dylik utredning bör ske i statlig regi

och då det enligt länsstyrelsens förmenande är angeläget att frågan snarast

utredes, hemställer länsstyrelsen att Kungl. Maj :t måtte föranstalta härom.

Däremot ansluter sig förvaltningsutskottet hos länets hushållningssällskap

med hänsyn till frågans nuvarande ståndpunkt till utredningens uttalanden

på förevarande punkt.

E. Riktlinjer för laboratoriernas organisation.

Utredningen. Utredningen framhåller, att en av de viktigaste faktorerna

vid bedömandet av laboratoriernas möjligheter att bidraga till lättandet av

veterinärmedicinska anstaltens arbetsbörda är kompetensen hos de vid laboratorierna

anställda veterinärerna. För närvarande har större delen av

dessa vana vid endast vissa slag av bakteriologiskt arbete och blott enstaka

har specialutbildning i patologisk anatomi. Då det är ogörligt att med en

gång förse samtliga eller ens flertalet laboratorier med personal, som kan

omhändertaga alla de arbetsuppgifter, varom här är fråga, måste man enligt

utredningen räkna med att dessa uppgifter kan överföras först i den

mån kompetent personal blir tillgänglig.

Personalfrågan å sin sida är i hög grad beroende av de anställningsförhållanden,

som erbjuds. Såsom framgår av det föregående är större delen av

de ordinarie veterinärerna ävensom laboratoriebiträdena anställda med kort

uppsägningstid. Den känsla av otrygghet, som till följd därav inställer sig

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

23

så snart tillgången på arbete vid laboratoriet minskar, medför att främst

veterinärerna ofta söker sig över till tjänster, vilka synes dem säkrare. Utredningen

finner det därför angeläget, att laboratorierna får en sådan organisation,

att de erhåller karaktären av mera permanenta inrättningar.

Även andra synpunkter, icke minst de beredskapsmässiga, motiverar enligt

utredningens mening åtgärder för att förhindra att provinslaboratorier av

allmännyttig betydelse nedlägges utan tvingande skäl.

Efter närmare övervägande av den lämpligaste organisationsformen för

laboratorierna har utredningen, i likhet med tidigare utredningar i ämnet,

funnit en fortsatt anknytning till hushållningssällskapen

vara att föredraga framför andra tänkbara möjligheter. Eu sådan anordning

anses särskilt värdefull med hänsyn till att den nära kontakt, som

därigenom skapas mellan specialister på alla jordbrukets områden, torde

underlätta lösandet av en mångfald av husdjursskötselns problem. Även

för den enskilde djur ägaren torde denna organisationsform te sig mest

tilltalande. Man bör icke heller förbise, att flertalet laboratorier disponerar

lokaler, tillhöriga vederbörande sällskap, samt att förhållandevis stora belopp

investerats i dessa lokaler för att göra dem lämpade för sitt ändamål.

Vidare bör beaktas att det från sällskapens sida finns ett mycket stort intresse

av att vidmakthålla veterinäravdelningarna-laboratorierna, även om

de flesta sällskapen icke torde kunna lämna något ekonomiskt stöd åt dessa

annat än tillfälligt och då huvudsakligen i form av lån. Enligt utredningens

mening bör det emellertid å andra sidan förutsättas, att ett provinslaboratorium

skall kunna inrättas även av annan sammanslutning än hushållningssällskap.

Tänkbart är alltså att något kommunalt laboratorium

(stadsveterinärlaboratorium) eller laboratorium tillhörande exempelvis en

större mejeriförening — om behov föreligger — utvidgas och gör tjänst

som provinslaboratorium inom ett visst område. Utredningen anser dock,

att en sådan anordning endast i undantagsfall kan komma att förverkligas.

Enligt utredningen bör det hushållningssällskap, inom vars verksamhetsområde

laboratoriet är beläget, stå som dess huvudman. Då emellertid avsikten

är, att ett flertal laboratorier skall mottaga material från samt ombesörja

fältarbete i viss utsträckning inom angränsande sällskaps verksamhetsområden,

finner utredningen det rimligt att — såsom jämväl hushållningssällskapsutredningen

på sin tid föreslog — även sistnämnda sällskap

erhåller någon insyn i arbetet. Den nämnd, som enligt nuvarade bestämmelser

skall finnas för laboratorieverksamheten, bör bibehållas. Den bör

dock kunna utrustas med större befogenheter och få formen närmast av en

styrelse för institutionen i fråga. Eftersom det ekonomiska grundlaget för

verksamheten vilar på djurägaravgifter och statsbidrag, bör enligt utredningen

även statliga intressen bli representerade. För närvarande gäller härutinnan,

att vederbörande länsveterinär ingår som ledamot i de flesta laboratorienämnderna.

I vissa fall torde det emellertid vara lämpligt, att länsveterinären

i ett angränsande län, där fältarbete bedrives genom laboratoriets

försorg, utses till ledamot. Någon gång bör även annan veterinär kun
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

na ingå i nämnden. Med hänsyn härtill föreslås, att veterinärstyrelsen skall

äga utse representant för statsverket. Liksom redan nu är fallet bör slutligen

vederbörande chefveterinär vara självskriven medlem.

I anslutning till det anförda föreslår utredningen, att vederbörande förvaltningsutskott

skall äga utse högst fyra medlemmar av nämnden. Har angränsande

hushållningssällskap intresse av verksamheten, bör dettas förvaltningsutskott

därutöver få utse en representant. Rösträtten för den sistnämnde

bör emellertid begränsas till att gälla frågor av betydelse för det

område han representerar. Beträffande nämndens befogenheter föreslås, att

den skall avgöra frågor om anställning och entledigande av icke-ordinarie

personal samt besluta i ekonomiska frågor, som faller inom ramen för laboratoriets

inkomst- och utgiftsstat.

För det fall att annan än hushållningssällskap inrättar laboratorium av

förevarande slag, anses motsvarande bestämmelser böra gälla.

Utredningen framhåller slutligen, att de i det föregående angivna fordringarna

icke torde kunna uppställas med mindre än att statsbidrag lämnas

till verksamheten. Sådant bidrag förutsättes därför skola utgå även i fortsättningen

i enlighet med de förslag, som framlägges härom längre fram i

betänkandet. Å andra sidan anser emellertid utredningen, att såsom villkor

för statsbidrag bör ställas vissa ytterligare krav. Bland annat föreslås, att

laboratorium skall ha skyldighet att inom sitt lokala kompetensområde mot

fastställd ersättning utföra undersökningar, som begäres av statliga och

kommunala myndigheter och inrättningar samt enskilda. Vidare bör fordras,

att personal med erforderlig kompetens finns anställd i tillräckligt

antal.

Beträffande laboratoriernas personal erinrar utredningen om sitt

förut gjorda uttalande, att denna i regel endast delvis fyller de kvalifikationer,

som måste fordras i fråga om erfarenhet av förekommande bakteriologiska

och patologisk-anatomiska undersökningar samt tillfredsställande

kunskaper i dessa ämnen. Även vid nyanställning av befattningshavare tor

de ännu så länge svårigheter möta att erhålla veterinärer med utbildning

motsvarande kraven. På grund härav anser utredningen det nödvändigt, att

den nuvarande personalen fortbildas för de nya uppgifter som väntar. Denna

utbildning måste av olika skäl ske etappvis. Bland annat beror detta på att

vid flertalet veterinäravdelningar med laboratorium för närvarande endast en

å två veterinärer är anställda, vilket medför att det med hänsyn till det löpande

arbetet knappast blir möjligt att frigöra någon veterinär under längre

tid. Veterinärmedicinska anstalten, vilken närmast torde komma att få

tjänstgöra som utbildningsplats, kan heller icke samtidigt mottaga ett flertal

kursdeltagare, då anstaltens personal därigenom skulle hindras i sitt löpande

arbete. Utbildningen skulle dessutom icke bli lika god vid ett jämförelsevis

stort antal deltagare. Med hänsyn härtill föreslår utredningen, att

en eller två veterinärer från hushållningssällskapen åt gången skall beredas

tillfälle att under kortare perioder, t. ex. ett par veckor för varje gång,

följa och deltaga i arbetet vid anstalten. Redan efter en sådan första kortare

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kurigl. Maj:ts proposition nr 71.

period bör kursdeltagarna vid det egna laboratoriet kunna mottaga undersökningsmaterial

av varierande slag. Till en början kan lämpligen ett antal

av proven uppdelas, så att delar av desamma insändes till anstalten för

kontroll av laboratoriets diagnos. Sedan någon rutin vunnits, bör en ny

studieperiod följa. På så sätt torde enligt utredningens mening utbildningen

bäst kunna tillgodogöras med största möjliga tillvaratagande av tiden. Genom

att vederbörande veterinär någon tid själv söker att fullfölja undersökningarna

av inkommet material, bör det nämligen snart bli klart för honom,

inom vilka speciella områden han behöver ytterligare öka sitt kunskapsmått.

Utredningen förutsätter vidare i detta sammanhang, att tjänstgöring vid anstalten

eller provinslaboratorium kommer att tillgodoräknas såsom värdefull

merit vid tillsättandet av läns- och stadsveterinärtjänster. Därigenom

skulle otvivelaktigt rekryteringen av kompetenta och väl utbildade laboratorieveterinärer

underlättas.

Ehuru utbildningen av laboratoriepersonal sålunda avses skola ske etappvis

och endast omfatta kortare perioder varje gång, anser utredningen det

skäligt, att kursdeltagarna ej själva skall stå för utbildningskostnaderna.

Den föreslagna utbildningen kan nämligen, då fråga är om ordinarie veterinär

vid hushållningssällskap, icke jämställas med sådan utbildning, som

en person förskaffar sig för att vinna befordran. Utredningen förutsätter

därför, att under utbildningstiden skall utgå oförminskade löneförmåner

samt erforderligt traktamente. Detta har också tillämpats vid tidigare tillfällen,

då omställning av verksamheten ägt rum, till exempel när kastsjukebekämpandet

decentraliserades. Då kravet på allmän-bakteriologisk vidareutbildning

av sällskapens veterinärer åtminstone delvis aktualiserats av

önskemålet att tillgodose statens intressen att förebygga en ytterligare ansvällning

av veterinärmedicinska anstalten, finner utredningen vidare skäl

föreligga för att staten skall bidraga till sällskapens kostnader för utbildningen.

Staten föreslås sålunda skola svara för rese- och traktainentskostnaderna.

Vad angår den tekniska personalen vid laboratorierna uttalar utredningen,

att denna i allmänhet redan torde ha tillräckliga förkunskaper för att efter

anvisning kunna utföra de nya åliggandena. I de fall ytterligare utbildning

befinnes erforderlig, bör i tillämpliga delar gälla vad som nyss föreslagits

beträffande veterinärerna. Även i fråga om laboratoriebiträden föreligger

emellertid stor brist, vilken vid utbyggnad av laboratorierna torde bli ännu

mera kännbar. Utredningen anser därför, att åtgärder bör vidtagas för att

söka fylla denna brist.

Utredningen föreslår vidare, att en allmän bestämmelse skall införas som

tillförsäkrar veterinärerna vid förevarande laboratorier rätt att tillgodoräkna

sig anställningstiden där vid befordran eller förflyttning till annan befattning.

Därvidlag bör utöver de i 38 § veterinärinstruktionen angivna villkoren

gälla, att veterinärstyrelsen förklarat vederbörande kompetent för

befattningen i fråga. Då tillfälligt behov av veterinär föreligger, bör styrelsen

därjämte efter särskild framställning i varje särskilt fall kunna medge

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

tjänstårsberäkning för begränsad tid i form av förordnande såsom extra

veterinär vid den civila husdjurssjulcvården. Beträffande tjänsts tillsättande

bör enligt utredningen i tillämpliga delar iakttagas de bestämmelser, som

gäller för tillsättande av befattningshavare vid hushållningssällskapen i allmänhet.

Dock bör de befogenheter, som enligt sagda bestämmelser tillkommer

lantbruksstyrelsen, i stället utövas av veterinärstyrelsen. Denna bör alltså

äga att av kompetenta sökande uppsätta tre på förslag i den ordning styrelsen

anser dem böra ifrågakomma. Laboratoriets huvudman har därefter

att bland de på förslaget uppsatta utvälja en. På så vis torde rättvisekrav ur

de sökandes synpunkt tillgodoses utan att den medbestämmanderätt, som

bör tillkomma huvudmannen, i otillbörlig grad beskäres. Frågan om huru

stort antal veterinärtjänster som bör göras ordinarie vid varje hushållningssällskap,

anser styrelsen slutligen böra ankomma på sällskapet att avgöra

med hänsyn till arbetsuppgifternas omfattning och beskaffenhet.

Enligt utredningen bör den tekniska personalen tillsättas efter samma

grunder som gäller för befattningshavare vid hushållningssällskapen i motsvarande

löneställning.

De fordringar, som utredningen sålunda anser böra uppställas på laboratorieverksamheten

och den däri sysselsatta personalen, har sammanfattats

i förut omförmälda, vid betänkandet fogade reglemente. I detta har tillika

intagits huvudpunkterna av sådana instruktioner, som av hushållningssällskap

utfärdats för veterinärer, anlitade vid bekämpandet av tuberkulos och

kastsjuka. Beträffande den närmare utformningen av reglementet torde få

hänvisas till detta.

I den mån ytterligare föreskrifter behövs rörande tjänsterna vid ifrågavarande

laboratorier, förutsätter utredningen att det skall få ankomma på veterinärstyrelsen

att utfärda dylika.

Vad slutligen angår laboratoriernas ekonomi anser utredningen, att

denna i fortsättningen liksom hittills bör grundas på i första hand inkomster

från de allmänna sjukdomsbekämpandena och därutöver ett fast laboratoriebidrag.

De inkomster, som beräknas inflyta genom vidgad allmän-diagnostisk

verksamhet, blir i allmänhet aldrig så stora, att de kommer att spela

någon avgörande roll för laboratoriernas ekonomi. Å andra sidan kan de

emellertid bli den reglerande faktor, som håller djurägaravgifter och statsbidrag

på en rimlig nivå. Till närmare utveckling av sitt förslag på förevarande

punkt anför utredningen följande.

Man kan räkna med att anslutningen till den kliniska tuberkuloskontrollen

i fortsättningen kommer att helt upphöra. För kontroll av kastsjukan

torde huvudsakligen s. k. ABR-prov (samlingsmjölkprov) bli utförda. Antalet

sådana prov, som år 1951 utgjorde omkring 300 000, kan väntas bli i

det närmaste konstant ett tiotal år framåt. Vid bifall till veterinärstyrelsens

förslag i anslagsäskandena för budgetåret 1953/54 om en från 15 öre till

30 öre per prov höjd ersättning kommer den sammanlagda ersättningen för

dessa undersökningar att uppgå till cirka 90 000 kronor. Statsbidrag och

djurägaravgifter till hönstyfusbekämpandet kan förutses komma att fram
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr It.

27

deles till största delen gå åt till bekostande av blodprovarnas verksamhet.

Likaså torde intäkterna av svinhälsokontrollen praktiskt taget komma att

helt tagas i anspråk för fältarbetet. Vad härefter angår det mastitbekämpande,

som enligt vad förut nämnts redan försöksvis igångsatts vid några

hushållningssällskap, har för detta ändamål för innevarande år beviljats ett

statsbidrag av 40 000 kronor, vilket bidrag för följande år av veterinärstvrelsen

föreslagits höjt till 100 000 kronor. Kostnaderna för detta bekämpande

kan beräknas bli avsevärt större än för tuberkulos- och kasts jukebekämpandena.

Utredningen finner det fördenskull synnerligen tveksamt, om det

blir möjligt att taga ut så höga djurägaravgifter, som skulle krävas för att

helt täcka kostnaderna. Ett understöd från statens sida anses därför här bli

nödvändigt. Med hänsyn till den allmännytta mastitbekämpandet innebär

torde ett dylikt understöd kunna väl försvaras, eftersom det icke synes möjligt

att bedriva ett allmänt mastitbekämpande utan tillgång till ifrågavarande

laboratorier och det icke heller är möjligt trygga dessas existens utan

fortsatt ekonomiskt stöd från statens sida. Enligt utredningen blir för övrigt

sådant stöd — i vart fall under de första åren — än mera nödvändigt på den

grund, att en avlastning av veterinärmedicinska anstalten icke kan ske med

mindre laboratorierna åtager sig jämväl annan diagnostisk verksamhet än

den som inrymmes i de statsunderstödda bekämpandena av vissa husdjurssjukdomar.

Man kan nämligen icke räkna med att taxorna för alla allmändiagnostiska

undersökningar kan sättas så höga, att de även vid ett ringa

antal prov täcker de omkostnader, som undersökningarna medför.

Då tillströmningen av prov till laboratorierna kommer att bli mycket

olika, anser utredningen det vidare nödvändigt, att laboratorierna jämväl i

fortsättningen erhåller ett visst fast bidrag. I fråga om storleken av detta

framhålles, att det nu utgående årliga bidraget å 10 000 kronor till varje laboratorium

måste anses otillräckligt på grund av förut antydda bortfall av

en stor del av det nuvarande ekonomiska underlaget för laboratoriernas

verksamhet samt med hänsyn till de alltmer stegrade omkostnaderna genom

penningvärdets ändring. Skall en decentralisering av vissa arbetsuppgifter

från veterinärmedicinska anstalten till laboratorierna kunna ske i överensstämmelse

med vad utredningen föreslagit och den härför erforderliga utvidgningen

av dessa laboratorier genomföras, måste därför ifrågavarande

fasta laboratoriebidrag höjas. Huru stor höjning som för närvarande behövs

finner utredningen svårt att exakt beräkna, bland annat beroende på att man

ännu icke vet, hur pass djupt det allmänna kan komma att vilja engagera

sig i ett mastitbekämpande. Oberoende av hur detta spörsmål kan komma

att framdeles lösas, beräknar emellertid utredningen, att bidraget för verksamhetsåret

1953 under alla förhållanden behöver bestämmas till 30 000

kronor för ettvart av de laboratorier, som utför fullständiga diagnostiska undersökningar,

och till 20 000 kronor för de laboratorier, som icke är fullt

utbyggda. I vilken takt utbyggnaden kan ske beror i första hand på den veterinära

personalens kompetens samt på lokalförhållanden och dylikt. För

sin del räknar utredningen med att högst sex av de nuvarande laboratorierna

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

kan väntas vara helt utbyggda år 1953. I anslutning härtill beräknas anslagsbehovet

komma att öka från 10 X 10 000 = 100 000 kronor till (6 X 30 000

-j- 4 X 20 000 ==) 260 000 kronor för nästa budgetår. Efter fullt genomförd

organisation av de befintliga laboratorierna skulle sålunda medelsbehovet

komma att uppgå till 10 X 30 000 = 300 000 kronor. Frågan om till vilken

grupp respektive laboratorier skall hänföras, anses slutligen få ankomma

på veterinärstyrelsen att avgöra.

Yttrandena. Mot utredningens förslag om fortsatt anknytning till

hushållningssällskapen har någon invändning icke gjorts. Däremot

har de administrativa föreskrifter, vilka utredningen i detta sammanhang

föreslagit, på några punkter mött erinringar eller ansetts böra kompletteras.

Hushållningssällskapens förbund framhåller sålunda att i de fall, då laboratoriernas

verksamhetsområden kommer att omfatta mer än ett hushållningssällskap,

den i veterinärnämnden från annat sällskap ingående representanten

bör äga samma ställning som övriga ledamöter. Denna uppfattning

delas av länsstyrelsen och förvaltningsutskottet hos hushållningssällskapet

i Blekinge län.

Lantbruks styrelsen finner utredningens förslag rörande nyssnämnde ledamots

befogenheter oformligt och svårt att tillämpa. Med hänsyn härtill

anmäler styrelsen avvikande uppfattning från förslaget i denna del.

Å andra sidan framhåller länsstyrelsen och förvaltningsutskottet hos södra

hushållningssällskapet i Kalmar län uttryckligen, att ifrågavarande ledamots

rösträtt bör begränsas i enlighet med utredningens förslag.

I några yttranden anföres annan mening mot utredningen beträffande

fördelningen av åliggandena mellan veterinärnämnden och förvaltningsutskottet.

Bland dessa yttranden må nämnas följande.

Sistnämnda båda remissinstanser anser, att veterinärnämnden i vissa avseenden

tillagts befogenheter, som rätteligen bör ankomma på vederbörande

förvaltningsutskott. Såsom exempel nämnes rätten att antaga och entlediga

extra personal och att avge ansökan om statsbidrag. Även länsstyrelsen och

förvaltningsutskottet hos hushållningssällskapet i Blekinge län uttalar, att

nu angivna båda arbetsuppgifter bör hänföras till förvaltningsutskottet.

Länsstyrelsen och förvaltningsutskottet hos hushållningssällskapet i Södermanlands

län hyser samma uppfattning såvitt angår antagande och entledigande

av extra personal. Enligt dessa myndigheter bör det emellertid därjämte

vara utskottets och icke nämndens sak att förordna vikarie samt att

fastställa arbetsordning för laboratorieverksamheten.

Förvaltningsutskottet hos hushållningssällskapet i Malmöhus län hemställer,

att det föreslagna reglementet skall ges en mindre strikt formulering,

så att det vid sällskapet tillämpade förfaringssättet i huvudsak kan bibehållas.

I sådant syfte föreslås vissa modifikationer, nämligen att hushållningssällskap

om det så önskar bör vara oförhindrat att överlämna åt förvaltningsutskottet

att fastställa stat för laboratoriet, att utskottet bör kunna

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

29

förbehålla sig att avgöra alla löpande ärenden eller att i den omfattning så

kan befinnas nödigt eller lämpligt överlämna avgörandet till sekreteraren

eller chefveterinären samt att nämnden skall höras i alla laboratorieverksamheten

berörande ärenden av större vikt eller av principiell betydelse

ävensom avge den verksamhetsberättelse, som skall lämnas till veterinärstyrelsen.

Med hänsyn till det ekonomiska ansvar, som enligt utredningens förslag

skall åligga hushållningssällskapet, finner förvaltningsutskottet hos hushållningssällskapet

i Örebro län det lämpligt, att sällskapets sekreterare reglementsenligt

skall kallas till nämndens sammanträden, oavsett om han är

ledamot av nämnden eller icke.

I övrigt må i förevarande sammanhang blott nämnas, att länsveterinärerna

i Malmöhus och Värmlands län, länsstyrelsen i förstnämnda län samt Svenska

länsveterinärföreningen — den senare i yttrande till Sveriges veterinärförbund

— anser att länsveterinären bör vara självskriven ledamot av nämnden.

Beträffande laboratoriernas personal finner lantbruksstyrelsen i likhet

med utredningen det angeläget, att veterinärpersonalen vid behov får

möjlighet till erforderlig vidareutbildning. Då denna, av skäl som utredningen

anfört, bör ordnas på sådant sätt att den icke inverkar störande på arbetet

vid därav berörda laboratorier, bör dock enligt styrelsen tidpunkten härför

fastställas i samråd med nyss angivna nämnd. Styrelsen ansluter sig

även till den av utredningen uttalade uppfattningen, att vederbörande veterinär

under utbildningstiden bör åtnjuta oförminskade löneförmåner. I motsats

till utredningen anser emellertid styrelsen, att kostnaden härför bör bestridas

av de medel, som i varje särskilt fall kan komma att ställas till förfogande

för utbildningen i fråga.

Jämväl Sveriges veterinärförbund instämmer i vad utredningen uttalat i

fråga om vidareutbildning av den veterinära personalen vid laboratorierna.

Utöver den av utredningen skisserade praktiska vidareutbildningen vid veterinärmedicinska

anstalten kan dock enligt förbundet under övergångstiden

behov komma att föreligga av kortare kurser för större grupp, avsedda

för teoretisk utbildning och för genomgång av för samtliga laboratorier gemensamma

problem närmast i avsikt att ernå likformighet i arbetets utförande

och resultatens bedömning. Behovet av dylik ytterligare utbildning

finner förbundet böra bedömas av anstalten och veterinärstyrelsen i samråd.

Vidare påpekar förbundet, att den föreslagna generella bestämmelsen om

rätt till tjänstår för vid laboratorium anställd veterinär av utredningens förslag

att döma avses böra gälla veterinär å ordinarie tjänst, under förutsättning

att sådan veterinär förklarats kompetent till befattningen. Förbundet

kan dock icke finna, att tjänstår kan utgå utan att veterinärstyrelsen också

beretts tillfälle att i fråga om nyinrättad tjänst granska och godkänna med

tjänsten förenade anställnings-, avlönings- och tjänstgöringsvillkor, eftersom

tjänstår srätten skall vara knuten till befattningen och icke innehavaren.

Motsvarande granskning och godkännande skall även ske i det fall, då vete
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

rinärstyrelsen på framställning av hushållningssällskap medgiver förordnande

såsom extra veterinär vid den civila husdjur ssjukvården för veterinär,

som är tillfälligt anställd vid laboratorium.

Beträffande tillsättandet av ordinarie tjänst, i första hand chefveterinärtjänst,

anser slutligen förbundet det böra övervägas huruvida icke, med hänsyn

till de betydande statliga intressen som här föreligger, en övergång till

ett tillvägagångssätt jämförligt med det som användes vid tillsättandet av

landstingens lasarettsläkartjänster är att föredraga. I förevarande fall skulle

detta innebära förord från hushållningssällskapet åt någon av de tre på veterinärstyrelsens

förslag uppsatta personerna och tillsättande genom förordnande

av nämnda styrelse. För att bereda den trygghet i anställningsförhållandena,

som utredningen berör, och framför allt för att åt laboratorierna

bevara den kompetenta personal, som kan ifrågakomma, och underlätta bedömandet

vid den form av befordran för denna personal, som transport till

ett större laboratorium kan innebära, finner förbundet det nämligen nödvändigt,

att de veterinära befattningarna vid sällskapen ses som en helhet och

ej som enstaka befattningar vid enskilda sällskap.

Då det uppenbarligen måste ligga i sällskapens intresse, att personalen

vid ifrågavarande laboratorier innehar för arbetsuppgifterna lämpad utbildning,

håller statskontoret före, att utbildningskostnaderna bör bestridas

av sällskapen.

Vidare framkastar hushållningssällskapens förbund samt länsstyrelsen

och förvaltningsutskottet hos hushållningssällskapet i Jönköpings län tanken,

att vissa befattningshavare vid ifrågavarande laboratorier skall uppföras

på hushållningssällskapens personalförteckningar. Då emellertid detta

förslag nära sammanhänger med att nämnda remissinstanser intagit en annan

ståndpunkt än utredningen i fråga om laboratoriernas finansiering,

torde en närmare redogörelse för förslaget böra lämnas först i samband med

behandlingen i det följande av vad som anförts i yttrandena beträffande

denna fråga.

Vad slutligen angår laboratoriernas ekonomi har endast statskontoret

gjort någon mera väsentlig erinran mot utredningens förslag i denna del.

Såsom nyss antytts har vidare några remissinstanser framlagt mot utredningen

avvikande förslag på förevarande punkt. I ett par fall har ifrågasatts

större fast bidrag till laboratorierna än vad utredningen tänkt sig. I

övrigt har endast vissa påpekanden gjorts. Av vad berörda remissinstanser

anfört må här återgivas följande.

Statskontoret uttalar, att en grundläggande förutsättning för att utredningens

förslag skall genomföras enligt ämbetsverkets mening måste vara,

att någon ökning av statsunderstödet till laboratoriernas drift icke föranledes

därav. I anslutning härtill anser sig statskontoret icke kunna tillstyrka

utredningens förslag om höjda bidrag till laboratorieverksamheten.

Då det i ärendet är fråga om att tillföra laboratorierna ytterligare undersökningar,

bör i stället de avgifter, som skall erläggas härför, så revideras,

att någon uppräkning av statsanslaget icke behövs. Verksamheten bör så
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 71.

31

lunda enligt statskontorets uppfattning baseras på den principen, att laboratorierna

i ekonomiskt avseende skall vara självbärande. Vidare påpekas,

att några närmare beräkningar icke 1''örebragts rörande storleken av de taxeinkomster,

som genom decentraliseringen skulle tillföras laboratorierna, och

att endast mycket summariska uppgifter lämnats rörande det ekonomiska utfallet

av laboratoriernas nuvarande verksamhet. Statskontoret påyrkar därför

bestämt, att utredningsmaterialet kompletteras i angivna hänseenden,

innan frågan om ökat statsunderstöd för laboratoriernas drift överväges.

Med anledning av att utredningen gjort gällande, att det är nödvändigt

att befria veterinärmedicinska anstalten från en del arbetsuppgifter, bland

annat för att skapa gynnsammare betingelser för den vid anstalten bedrivna

vetenskapliga forskningen, framhåller statskontoret slutligen, att det enligt

dess mening är synnerligen önskvärt, om utgifterna för anstaltens forskningsverksamhet

kan hållas åtskilda från anstaltens övriga driftkostnader.

En dylik gränsdragning framstår såsom särskilt betydelsefull, då det gäller

att taga ställning till anstaltens medelsäskanden för olika ändamål.

Hushållningssällskapens förbund ifrågasätter, huruvida det icke vore

lämpligare att statsbidraget till laboratorieverksamheten får formen av anslag

till täckande av lönekostnaderna för laboratoriernas föreståndare. Ifrågavarande

befattningar skulle i så fall kunna uppföras på sällskapens personalförteckningar

och befattningshavarna i likhet med vad som gäller för

innehavarna av övriga i dessa förteckningar upptagna tjänster inplaceras i

viss lönegrad samt i avlönings- och anställningshänseende följa bestämmelserna

i statens allmänna avlöningsreglemente. Redan nu tillämpas visserligen

i huvudsak ifrågavarande reglemente för berörda och övriga tjänstemän vid

sällskapens veterinäravdelningar, men om dessas föreståndare uppfördes på

personalförteckning, skulle sällskapens veterinärlaboratorier få en ännu fastare

organisation än vad som föreslagits i betänkandet. Enligt förbundet

skulle en sådan anordning vidare bereda befattningshavarna de tryggare

anställningsförhållanden, som allmänt eftersträvas, och därjämte skulle den

ge ökade möjligheter för sällskapen att till dessa tjänster förvärva personer

med den kompetens och de kvalifikationer, som den avsedda omläggningen

av arbetsuppgifterna kräver.

Vid bifall till nu återgivna förslag beräknar förbundet, att till avlöningar

åt de tio laboratorieföreståndarna behöver anvisas 200 000 å 225 000 kronor.

Förstnämnda belopp är beräknat efter begynnelselönen i lönegrad 30, ortsgrupp

3, och sistnämnda belopp efter slutlönen i samma lönegrad och ortsgrupp.

Eftersom ifrågavarande tjänstemän är att hänföra till sällskapens

resande befattningshavare, bör emellertid tillika sällskapens omkostnadsanslag

uppräknas med (10 X 5 000 =) 50 000 kronor.

Under hänvisning till sina kostnadsberäkningar framhåller förbundet härefter,

att dess förslag medför ungefär samma utgifter för statsverket som

utredningens förslag. Med hänsyn till laboratoriernas framtida verksamhet

och ställning finner emellertid förbundet sitt förslag vara avgjort att föredraga.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Slutligen påpekar förbundet, att statsbidraget till laboratorieverksamheten

bör utgå till vederbörande hushållningssällskap och icke direkt till laboratoriet.

Länsstyrelsen och förvaltningsutskottet hos hushållningssällskapet i Jönköpings

län anser det böra övervägas, om icke de såsom ordinarie avsedda

befattningarna såsom föreståndare och laboratoriebiträde bör uppföras å

personalförteckningen för respektive sällskap, eftersom laboratorierna enligt

förslaget är avsedda att få karaktären av permanenta inrättningar vid

sällskapen. Statsbidraget skulle i så fall utgå direkt av statsmedel till avlöning

åt nämnda befattningars innehavare liksom nu är fallet beträffande

en hel del andra ordinarie tjänstemän vid sällskapen. Ur ekonomisk synpunkt

torde en sådan anordning erbjuda större trygghet för berörda sällskap,

även om man i dylikt fall får räkna med en minskning av det föreslagna

anslaget till verksamheten vid laboratorierna. I likhet med hushållningssällskapens

förbund anser ifrågavarande båda remissinstanser vidare,

att statsbidraget till laboratorieverksamheten bör ställas till förfogande för

vederbörande sällskap och icke för laboratoriet.

Länsstyrelsen och förvaltningsutskottet hos södra hushållningssällskapet

i Kalmar län finner det tveksamt, huruvida den föreslagna ökningen av statens

bidrag till laboratorierna är tillräcklig. Utskottet har låtit verkställa

vissa beräkningar över väntade inkomster och utgifter under år 1954 vid

laboratoriet i Kalmar. Därvid har erhållits till resultat att — därest de i utredningen

framlagda förslagen genomföres, djurägar avgifter na hålles på

den allmänt vedertagna nivån samt löner och andra kostnader bibehålies vid

1952 års nivå — ett underskott på cirka 15 000 kronor kan beräknas uppkomma

på laboratoriets verksamhet. Vid beräkningarna har dock ej förutsatts,

att ett mastitbekämpande skall vara igångsatt år 1954 utan att endast

metodikundersökningar skall förekomma. Antagligen kan laboratoriets ekonomi

förbättras, när mastitbekämpandet lämnar försöksstadiet och organiseras

som ett bekämpande i vanlig mening. De av utskottet utförda beräkningarna

visar emellertid, att laboratoriets ekonomi under tiden dessförinnan

kommer att utgöra ett allvarligt bekymmer, även om utredningens

förslag i alla delar fullt genomföres. På grund av det anförda förordas, att

staten under en övergångstid skall understödja laboratorierna i större utsträckning

än som föreslagits i betänkandet. Sker icke så, torde djurägarna

behöva betungas avsevärt mera än som hittills avsetts. Det synes nämligen

i regel icke möjligt för hushållningssällskapen att tillskjuta medel till ifrågavarande

verksamhet. Efter en dylik övergångstid bör statens bidrag bli minst

det i betänkandet föreslagna. Vad angår storleken av statsbidraget till laboratorierna

under övergångstiden uttalas, att det för denna frågas bedömande

torde erfordras vissa uppgifter rörande de olika laboratoriernas skiftande

behov och förhållanden. Denna fråga bör närmare undersökas genom Kungl.

Maj :ts försorg.

Förvaltningsutskottet hos hushållningssällskapet i Malmöhus län ifrågasätter,

om det föreslagna bidragsbeloppet å 30 000 kronor till fullt utbyggt

laboratorium blir tillräckligt med hänsyn till inträdda kostnadsstegringar.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

33

Slutligen må här nämnas, att lantbruksstyrelsen understryker angelägenheten

av att kostnaderna för laboratoriernas upprätthållande icke kommer

att belasta hushållningssällskapens ekonomi på sådant sätt, att deras egentliga

arbetsuppgifter blir lidande därav. Enligt styrelsen bör därför verksamheten

i stort sett finansieras med hjälp av det statsbidrag och de avgifter

av olika slag, som i varje särskilt fall kan komma att stå till laboratoriernas

förfogande. Någon anmärkning mot utredningens beräkning av bidraget gör

styrelsen emellertid icke utan tillstyrker bifall till utredningens förslag i

ämnet.

F. Veterinäravdelningarna vid Stockholms läns och stads samt

Uppsala läns hushållningssällskap.

Utredningen. Förutom vid de i det föregående behandlade tio hushållningssällskapen

med velerinärbakteriologiska laboratorier finns veterinäravdelningar

vid Stockholms läns och stads samt Uppsala läns hushållningssällskap.

Då laboratorieverksamhet för närvarande icke bedrives vid dessa sällskap

i nämnvärd omfattning, har utredningen icke ansett sig böra närmare

beröra nämnda avdelningar i förevarande sammanhang. Utredningen framhåller

emellertid angelägenheten av att ekonomiska förutsättningar skapas

för att även dessa veterinäravdelningar kan fortsätta sin under mer än femton

år bedrivna verksamhet. Betydelsen härav framstår klarast av att ett

organiserat mastitbekämpande icke torde kunna igångsättas i dessa kreatursrika

län, med mindre särskilda veterinäravdelningar finns. Då ifrågavarande

avdelningar blir sysselsatta med kastsjukebekämpandet även under

år 1953, bör dock enligt utredningens mening frågorna om ekonomiskt stöd

från det allmännas sida i syfte att garantera deras framtida verksamhet

samt om, deras blivande organisation lämpligen övervägas först i samband

med att veterinärstyrelsen avger anslagsäskanden till 1954 års riksdag. Den

i det föregående föreslagna allmängiltiga bestämmelsen om rätt till tjänstårsberäkning

för veterinärer vid hushållningssällskapens velerinärbakteriologiska

laboratorier bör emellertid utsträckas att gälla jämväl veterinärer

vid sällskap, som icke anordnat laboratorium eller som bedriver laboratorieverksamhet

i allenast begränsad omfattning.

Yttrandena. Vad utredningen anfört i förevarande avsnitt har föranlett

erinringar från remissinstanserna i de berörda länen. Såsom delvis framgår

redan av det förut anförda aninärkes framför allt att utredningens förslag

icke är tillämpliga på verksamheten vid veterinäravdelningarna hos

ifrågavarande båda läns hushållningssällskap och att således ekonomiskt

stöd icke skall kunna utgå i dessa fall. Detta förklaras vara en allvarlig brist

i förslaget och missgynna djurägarna i länen. För sin del anser nämnda

remissinstanser, att bidrag bör kunna utgå även i fall som de nu förevarande

samt lämnas redan för år 1953.

il Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 71.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Departementschefen.

Såsom framgår av del föregående har veterinärstyrelsen och styrelsen för

statens veterinärmedicinska anstalt numera fullgjort det dem lämnade uppdraget

att gemensamt utreda frågan om möjligheterna att överflytta vissa

arbetsuppgifter från nämnda anstalt till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska

laboratorier ävensom därmed sammanhängande spörsmål.

Det av myndigheterna avgivna betänkandet med förslag i ämnet innebär i

huvudsak, att enklare diagnostiska undersökningar, i regel av rutinmässig

karaktär, skall decentraliseras från anstalten till nyssnämnda laboratorier.

En förutsättning härför har ansetts vara, att den veterinära personalen vid

dessa erhåller viss vidareutbildning. Därjämte har utredningen funnit en

ökning av det statliga bidraget till laboratorierna nödvändig för att den

ifrågasatta decentraliseringen skall kunna genomföras. För att skapa bättre

stadga åt verksamheten vid laboratorierna har slutligen föreslagits, att ett

särskilt reglemente för dessa skall fastställas. Utredningens förslag har i

stort sett tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Vad i ärendet förekommit ger vid handen, att det totala antalet undersökningar,

som årligen utföres vid anstalten, under senare år visat en avsevärd

nedgång, framför allt till följd av att kastsjuke- och hönstyfusdiagnostiken

decentraliserats till hushållningssällskapens veterinärmedicinska

laboratorier. Till avsevärd de! hänför sig nedgången sålunda till relativt

enkla rutinundersökningar. Å andra sidan har de mera komplicerade

uppgifterna samtidigt ökat. Arbetsbördan är därför fortfarande av sådan

omfattning, att den hindrar anstalten från att ägna önskvärd uppmärksamhet

åt vissa delar av dess verksamhetsområde. Sålunda har anstaltens uppgifter

i fråga om den vetenskapliga forskningen hittills fått stå tillbaka, enär

personalen icke i tillräcklig grad kunnat frigöras för forskningsändamål.

Olägenheten härav torde framstå desto klarare, om man betänker, att möjligheterna

till att effektivt bekämpa de olika husdjurssjukdomarna i hög

grad beror på den veterinärmedicinska forskningens resultat.

I likhet med utredningen finner jag det vara nödvändigt, att åtgärder

vidtages för att råda bot på nu angivna förhållande. Härvid synes två

vägar stå öppna. Den ena är att öka anstaltens personal liksom även dess

materiella resurser i sådan utsträckning, att erforderliga möjligheter till

vetenskaplig forskning skapas. Den andra utvägen att nå detta syfte är

den, som utredningen närmast haft att överväga, nämligen att överflytta

ytterligare en del av de på anstalten ankommande undersökningarna på

hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier. Vid valet

mellan dessa båda alternativ är till en början att märka, att en utvidgning

av anstalten för att få avsedd verkan torde komma att nödvändiggöra en

betydligt större ökning av utgifterna för det allmänna än vad som skulle

följa av en decentralisering av vissa undersökningar till nämnda laboratorier.

Vidare bör beaktas, att en eventuell utbyggnad av anstaltens resurser

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 71.

35

icke torde kunna genomföras på en gång utan först så småningom, medan

en decentralisering på sätt nyss nämnts kan få en omedelbar effekt. Sistnämnda

förhållande synes enligt min mening böra tillmätas stor betydelse,

då de nu avsedda åtgärderna bör komma till stånd snarast möjligt.

Enbart dessa skäl torde sålunda vara tillräckliga för att man bör stanna

för det andra alternativet. Härtill kommer emellertid flera andra omständigheter.

Bland annat måste det, såsom i flera remissutlåtanden framhållits,

ur beredskapssynpunkt anses önskvärt, att åtminstone en viss decentralisering

av ifrågavarande undersökningar äger rum. Vidare bör man

icke underskatta värdet av den personliga kontakt mellan uppdragsgivare

och uppdragstagare, som endast lorde stå att få vid en decentraliserad

undersökningsverksamhet.

Den största fördelen med eu överflyttning av vissa undersökningar till

hushållningssällskapens laboratorier torde dock vara, att därigenom skapas

garantier för att verksamheten vid dessa kan upprätthållas även i fortsättningen.

Såsom framgår av vad som tidigare anförts i ärendet har nämligen

sagda laboratoriers arbetsuppgifter i avsevärd grad minskats genom

att tuberkulos- och kastsjukebekämpandena nu är i det närmaste slutförda.

Därest laboratorierna icke tillföres andra arbetsuppgifter, uppkommer därför

risk för att de blir nödsakade att upphöra med sin verksamhet. Det

lokala intresset av att laboratorierna skall bestå är givetvis stort, men

även ur det allmännas synpunkt måste det anses angeläget, att de icke nedlägges.

.lag syftar härvid bland annat på det förhållandet, att — såsom jämväl

utredningen framhållit —- den fortsatta kontrollen av kastsjukan samt

det nyligen påbörjade bekämpandet av de smittsamma juverinflammationerna

torde förutsätta tillgång till ifrågavarande laboratorier för att kunna

effektivt genomföras. Likaså torde laboratorierna vara nödvändiga för alt

bekämpandet av andra viktiga kreaturssjukdomar av större ekonomisk betydelse

för framtiden skall kunna föras med framgång.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter finner jag mig i likhet med

remissinstanserna böra tillstyrka utredningens förslag, att vissa av de undersökningar,

som för närvarande utföres vid veterinärmedicinska anstalten,

skall överflyttas till sällskapens laboratorier.

Jag övergår härefter till detaljerna i utredningens förslag.

Vad först angår frågan om vilka arbetsuppgifter som bör övertagas av de

lokala laboratorierna, kan jag ansluta mig till vad utredningen anfört i ämnet.

Förutom vissa fältundersökningar på uppdrag av veterinärstyrelsen för

att utreda förekomst och spridning av smittsamma kreaturssjukdomar torde

sålunda böra komma i fråga endast enklare diagnostiska och andra undersökningar

av mera rutinmässig karaktär i samband med det lokala bekämpandet

av särskilt angivna husdjurssjukdomar eller på uppdrag av myndigheter

och enskilda. Jag vill emellertid i detta sammanhang understryka

att den uppräkning av olika arbetsuppgifter, som utredningen gjort, varken

bör fattas såsom fullständig eller såsom en förteckning över undersökningar,

som ovillkorligen skall kunna utföras av alla de laboratorier, varom fråga

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

är. Hänsyn måste nämligen enligt min mening tagas till att laboratoriernas

resurser kan variera i icke ringa utsträckning. Dessa synpunkter torde emellertid

få beaktas vid den närmare utformningen av reglementet för laboratorierna

på så sätt, att en mera allmän formulering användes vid angivandet

av laboratoriernas åligganden. I övrigt torde jag här endast behöva beröra

det av medicinalstyrelsen framförda önskemålet, att laboratoriernas skyldighet

att verkställa fältundersökningar ej blott skall gälla i fråga om förekomst

och spridning av smittsamma kreaturssjukdomar utan även rörande

s. k. födoämnesförgiftningar. För min del har jag icke något att erinra mot

en sådan utvidgning av laboratoriernas arbetsuppgifter. Föreskrift därom

bör intagas i nyssnämnda reglemente.

Eu decentralisering av de sålunda angivna arbetsuppgifterna torde medföra

en lämplig avlastning för veterinärmedicinska anstalten. Såsom styrelsen

för statens institut för folkhälsan framhållit, kommer emellertid laboratoriernas

ökade verksamhet att innebära att även institutet befrias från vissa

undersökningar, t. ex. bakteriologiska vattenanalyser och undersökningar

avseende animalisk livsmedelskontroll.

Såsom redan nämnts förutsätter den nu föreslagna decentraliseringen, att

de tio laboratorier, som för närvarande drives av hushållningssällskapen,

skall fortsätta sin verksamhet. Detta torde också bli möjligt, om laboratorierna

får de arbetsuppgifter, som angivits i det föregående. Å andra sidan kan,

såsom lantbruksstyrelsen påpekat, icke för närvarande bedömas huruvida

den utvidgning av verksamheten, som decentraliseringen innebär, kommer

alt kunna tillförsäkra laboratorierna full sysselsättning under någon längre

tid. Att jag här uttalat mig för att dessa icke skall nedläggas utan fortsätta

sin verksamhet, betyder därför icke något slutligt ställningstagande till frågan,

huruvida de samtliga bör äga bestånd för all framtid eller ej. Av samma

skäl bör, i överensstämmelse med vad utredningen själv uttalat, spörsmålet

om inrättandet av nya laboratorier liksom även utbyggandet av vissa

laboratorier till s. k. centrallaboratorier bli beroende av den framtida utvecklingen.

Att nu, såsom i några yttranden ifrågasatts, uppgöra en allmän

plan härför torde således icke böra komma i fråga. Vidare följer av vad nyss

sagts, att de från vissa håll framförda önskemålen om laboratorier i Göteborg

och Norrland åtminstone icke för närvarande bör föranleda någon åtgärd

från Kungl. Maj :ts sida. Jag vill emellertid samtidigt framhålla, att jag

förutsätter, att veterinärstyrelsen följer utvecklingen och, då så kan anses

påkallat, till behandling upptar frågan om i vad mån de nuvarande laboratoriernas

antal kan minskas eller nya sådana bör tillkomma. I sistnämnda

hänseende synes uppmärksamhet icke minst böra ägnas de norrländska intressena.

Vad härefter angår riktlinjerna för laboratoriernas organisation synes

enighet råda om att laboratorierna alltjämt bör vara knutna till vederbörande

hushållningssällskap liksom även att den nämnd, som redan nu finns

för det närmare överinseendet av laboratorieverksamheten, bör bibehållas.

För min de] hyser jag samma åsikt. Jag har icke heller något att erinra

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

37

mot utredningens förslag i fråga om nämndens sammansättning. 1 motsats

till vad som föreslagits i några remissyttranden finner jag det sålunda icke

erforderligt att föreskriva, att länsveterinären skall vara självskriven ledamot

av nämnden. Man torde emellertid kunna utgå från att denne liksom

hittills i de flesta fall ändå kommer att insättas i nämnden. Ej heller synes

påkallat att föreskriva, att sällskapets sekreterare skall kallas till nämndens

sammanträden vare sig han är ledamot av denna eller ej. Nämnden bör således

bestå av chefveterinären samt högst fem ledamöter, av vilka högst fyra

skall utses av förvaltningsutskottet och en av veterinärstyrelsen. Omfattar

laboratoriets verksamhetsområde även annat hushållningssällskap, bör dessutom

varje sådant sällskaps förvaltningsutskott äga utse ytterligare eu ledamot.

Enligt vad bland andra lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapens

förbund uttalat, bör denne få samma ställning som övriga ledamöter och

icke, såsom utredningen ansett, ha rösträtt endast i frågor av betydelse

för det område, han representerar. Att avgöra när sådana frågor föreligger,

torde nämligen icke sällan möta svårigheter. Vad slutligen angår nämndens

befogenheter har från en del håll gjorts anmärkningar mot utredningens förslag

härutinnan. Man har bland annat ansett, att de befogenheter, som av utredningen

tillagts nämnden, på några punkter i stället bör tillkomma förvaltningsutskottet,

t. ex. att antaga och entlediga extra personal, att inge ansökan

om statsbidrag in. in. Enligt min mening synes det finnas ett visst

fog för dessa anmärkningar. Det torde emellertid lämpligen få ankomma på

Kungl. Maj :t att taga ställning till dessa spörsmål i samband med att reglemente

utfärdas för laboratorierna.

Som utredningen framhållit torde det undantagsvis kunna bli fråga om att

använda ett kommunalt laboratorium eller liknande som provinslaboratorium.

Frågan om vilka bestämmelser som i dylikt fall bör gälla torde få avgöras,

då en sådan anordning blir aktuell.

Utredningen har framhållit, att den vid ifrågavarande laboratorier tjänstgörande

veterinärpersonalen icke genomgående har de kunskaper och den

erfarenhet, som måste anses erforderliga för att de i det föregående omförrnälda

arbetsuppgifterna skall kunna övertagas av laboratorierna. Men hänsyn

härtill och då det även vid nyanställning torde möta svårigheter att

erhålla veterinärer med en utbildning, som motsvarar kraven, delar jag utredningens

uppfattning, att sagda personal bör beredas tillfälle till kompletterande

utbildning. Vad utredningen anfört i fråga om anordnandet

av sådan vidareutbildning har icke mött invändningar från remissinstanserna

och föranleder ej heller någon erinran från min sida. Såsom utredningen

föreslagit torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att sedermera, efter framställning

av veterinärstyrelsen i samråd med styrelsen för statens veterinärmedicinska

anstalt, meddela närmare föreskrifter rörande denna utbildning.

I ett par remissutlåtanden har anförts annan mening än utredningens

beträffande kostnaderna för utbildningen. Lantbruksstyrelsen synes sålunda

för sin del mena, att samtliga dessa kostnader bör bestridas av särskilda

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kunql. Maj.ts proposition nr 71.

medel, medan statskontoret anser desamma böra gäldas av hushållningssällskapen.

För egen del finner jag den av utredningen gjorda uppdelningen

väl avvägd. Rese- och traktamentskostnaderna för deltagarna i utbildningen

hör sålunda bestridas ur det anslag, jag i det följande kommer att föreslå,

medan kostnaderna för lön under utbildningstiden torde få utgå från sällskapens

allmänna anslag. Vad nu sagts beträffande vidareutbildning av veterinärpersonal

torde i tillämpliga delar böra gälla även för det fall, att sådan

utbildning befinnes erforderlig för den övriga personalens del.

Jag har icke heller något att erinra mot utredningens andra förslag rörande

personalen vid laboratorierna. Bland annat bör således en allmän

föreskrift utfärdas om att av hushållningssällskap anställd veterinär, som

kompetentförklarats av veterinärstyrelsen, må för sin tjänstgöring räkna

tjänstår lika med civila veterinärer i statens tjänst. Att utöver kompetentförklaringen

fordra, att veterinärstyrelsen särskilt skall ha godkänt de med

tjänsten förenade anställningsvillkoren synes knappast behövligt med hänsyn

till att det för statsbidrag skall fordras, att veterinärstyrelsen prövat att

laboratoriet organiserats och verksamheten där bedrives i enlighet med de

angivna riktlinjerna. Vid tillsättandet av veterinär befattningshavare bör

vidare i tillämpliga delar iakttagas de bestämmelser, som gäller för tillsättning

av befattningshavare i allmänhet vid hushållningssällskapen. Dock hör

uppenbarligen de befogenheter, som enligt nämnda bestämmelser tillkommer

lantbruksstyrelsen, i stället utövas av veterinärstyrelsen. Det sagda innebär,

att sistnämnda styrelse skall äga att av kompetenta sökande uppsätta

tre på förslag i den ordning, i vilken de anses böra ifrågakomma, samt

att laboratoriets huvudman, d. v. s. vederbörande hushållningssällskap, därefter

bär att utse en av dem. Likaså bör den tekniska personalen tillsättas

enligt de grunder, som gäller för befattningshavare i motsvarande lönegrad

vid sällskapen.

I övrigt vill jag i detta sammanhang blott framhålla att del, såsom utredningen

anfört, bör ankomma på veterinärstyrelsen att utfärda sådana föreskrifter

beträffande tjänstgöringen vid laboratorierna, som icke bör inflyta

i reglementet för dessa.

I fråga om finansieringen av laboratoriernas verksamhet har utredningen

utgått från att del hittills tillämpade systemet skall gälla även i fortsättningen,

d. v. s. att verksamheten i första hand skall grundas på inkomster

från allmänna sjukdomsbekämpanden samt därutöver på ett fast statligt

bidrag. Så gott som samtliga remissinstanser har delat denna uppfattning

eller i vart fall icke uttalat sig däremot. I ett par yttranden, bland annat

i det som avgivits av hushållningssällskapens förbund, har emellertid ett annat

alternativ ifrågasatts, nämligen att i stället för det fasta bidraget till laboratorierna

skall utgå bidrag till avlöning av laboratoriernas föreståndare,

chefveterinärerna, som i samband därmed skall uppföras på sällskapens personalförteckningar.

Det torde icke kunna bestridas, att detta förslag har åtskilligt

som talar för sig. Framför allt skulle nämnda befattningshavare

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 71.

39

därigenom få en tryggare ställning än de med nuvarande anställningsvillkor

har. Man torde därför kunna räkna med att förslagets genomförande skulle

öka möjligheterna att förvärva och behålla väl kvalificerad personal på

dessa befattningar. Emellertid måste man enligt min mening i nuvarande

läge iakttaga stor försiktighet, då det är fråga om att inrätta nya tjänster.

I förevarande fall tillkommer dessutom, såsom jag i det föregående framhållit,

alt man nu icke kan avgöra, om samtliga de ifrågavarande laboratorierna

bör bestå för framtiden. Under sådana omständigheter finner jag

mig i vart fall icke för närvarande kunna tillstyrka det nu angivna förslaget.

Någon ändring av det nuvarande systemet för finansiering av laboratoriernas

verksamhet bör alltså icke ske enligt min mening. Vad härefter angår

storleken av det fasta bidraget blir denna givetvis beroende av hur stora

inkomster laboratorierna kan väntas få av de olika undersökningar, som

avses skola utföras där. För sin del har utredningen kommit till det resultatet,

att dessa inkomster icke torde bli så stora, att laboratorierna blir självförsörjande.

Fastmer har utredningen på grund av att eu avsevärd del av

det ekonomiska underlaget för laboratorierna bortfallit genom tuberkulosens

och kastsjukans tillbakaträngande samt med hänsyn till penningvärdets fall

funnit en ökning av det fasta bidraget erforderlig. Å andra sidan har statskontoret

föreslagit, att undersökningsavgifterna skall höjas i sådan omfattning,

att statsbidraget icke behöver ökas. För min del anser jag, att åtminstone

i första hand en viss ökning av statsbidraget bör komma i fråga.

Därvid vill jag erinra om alt de i årets statsverksproposition (p. 78 och 80)

äskade anslagen till åtgärder mot tuberkulos och mot smittsam kastning

hos nötkreatur med tillhopa 175 000 kronor understiger medelsanvisningen

för ändamålen för innevarande budgetår.

Utredningen har föreslagit, att det fasta bidraget skali höjas till 30 000

kronor för ett vart av de laboratorier, som utför fullständiga diagnostiska

undersökningar, och till 20 000 kronor för varje icke fullt utbyggt laboratorium.

Även jag finner det motiverat att göra bidragets storlek beroende av

om vederbörande laboratorium är fullt utbyggt eller ej. Jag har därför icke

något att erinra mot förslaget i denna del. Däremot är jag icke beredd att

förorda en så stor höjning av bidragsbeloppen som ifrågasatts. Vad utredningen

anfört till stöd för sitt förslag i ämnet torde nämligen enligt min mening

grunda sig på alltför osäkra beräkningar. Närmare uppgifter saknas

sålunda både i fråga om det hittillsvarande ekonomiska resultatet av laboratoriernas

verksamhet och i fråga om vad detta resultat kan väntas bli

etter genomförandet av de nu framlagda förslagen. Ytterligare upplysningar

på dessa punkter har icke heller varit möjliga att få. Under sådana omständigheter

anser jag, att man tills vidare och i vart fall för år 1953 bör

kunna bestämma bidraget till lägre belopp än vad utredningen ansett sig

böra föreslå. För min del vill jag därför förorda, att bidraget skall utgå med

20 000 respektive 15 000 kronor för nämnda år. Jag förutsätter emellertid

härvid, att frågan om bidragsbeloppens storlek sl^al! upptagas till förnyad

prövning, så snart man mera säkert kan bedöma, vilken inverkan de nu fö
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Mnj:ts proposition nr 71.

reslagna åtgärderna kommer att få beträffande laboratoriernas ekonomiska

ställning.

Då man enligt utredningen kan räkna med att under året bögst sex av

de tio laboratorierna skall kunna anses fullt utbyggda, behöver sålunda för

ifrågavarande bidrag beräknas (6 X 20 000 -|- 4 X 15 000 =) 180 000 kronor.

Härutöver bör emellertid upptagas ett särskilt belopp till täckande av

kostnaderna för resor och traktamenten till personal, som skall deltaga i

förut omförmälda vidareutbildning. För detta ändamål torde böra beräknas

högst 20 000 kronor. Anslaget till Bidrag till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska

laboratorier bör alltså för nästa budgetår uppföras

med (180 000 -j- 20 000 ==) 200 000 kronor. Eftersom varje laboratorium

för närvarande åtnjuter ett bidrag å 10 000 kronor, innebär detta en ökning

av medelsbehovet med (200 000 — 100 000 =) 100 000 kronor.

Vad slutligen angår veterinäravdelningarna bos Stockholms läns och

stads samt Uppsala läns hushållningssällskap har dessa icke närmare berörts

av utredningen i förevarande sammanhang, eftersom det för närvarande

icke bedrives någon laboratorieverksamhet i nämnvärd omfattning

vid dessa avdelningar. Häremot har vissa remissinstanser, främst från sagda

båda län, gjort anmärkning och bland annat uttalat, att bidrag borde kunna

utgå även i dylika fall. Med hänsyn till att dessa avdelningar kommer att

bli sysselsatta med kastsjukebekämpandet även under innevarande år, synes

bidragsfrågan icke behöva upptagas Ull prövning förrän i samband med

anslagsäskandena för år 1954. Såsom utredningen anfört bör dock den i det

föregående föreslagna allmänna bestämmelsen om rätt till tjänstårsberäkning

gälla jämväl beträffande veterinär hos hushållningssällskap, som icke

anordnat laboratorium eller som bedriver laboratorieverksamhet i allenast

begränsad omfattning.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda reglemente för hushållningssällskapens

veterinärbakteriologiska laboratorier ävensom de övriga

föreskrifter, som vid bifall till mina i det föregående framlagda förslag

må befinnas erforderliga.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

1) medge, att vissa av statens veterinärmedicinska anstalts

arbetsuppgifter må i huvudsaklig överensstämmelse med de

riktlinjer jag i det föregående angivit överflyttas till hushållningssällskapens

veterinärbakteriologiska laboratorier;

2) å riksslaten för budgetåret 1953/54 under nionde huvudtiteln

Ull Förekommande och hämmande av smittsamma

husdjurssjukdomar: Bidrag till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska

laboratorier anvisa ett anslag av

200 000 kronor.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

41

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

G. Luzell.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 71.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:150 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande Sveriges anslutning till Europeiska växtskyddsorganisationen m. m. a1 i texten
  2. JoU 1953:13 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1953/5btill bidrag till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska lab s. 11 i texten