Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag för budgetåret 1953/54 till riksarkivet

1953-02-20 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:75, Angående vissa anslag för budgetåret 1953/54 till riksarkivet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 75.

1

Nr 75.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa anslag

för budgetåret 1953/54 till riksarkivet; given Stockholms

slott den 20 februari 1953.

o Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Ivar Persson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att statens heraldiska verksamhet överflyttas

från riksheraldikerämbetet till en särskild heraldisk sektion inom riksarkivet,

vilken föreslås skola stå under ledning av en tjänsteman med titeln

»heraJdiker och förste arkivarie» i lönegrad Ce 31. För handläggning av

komplicerade och principiellt viktiga heraldiska ärenden föreslås inrättande

av en »Statens heraldiska nämnd» med nksarkivarien som ordförande.

I propositionen framläggas också de slutliga anslagsäskandena till avlöningar

och omkostnader vid riksarkivet för nästa budgetår.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 75.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Iiungl. Maj:ts proposition nr 75.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 20 februari 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,

Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under bilagan åttonde

huvudtiteln, punkterna 3 och 4, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

proposition, för budgetåret 1953/54 beräkna

dels till Riksarkivet: Avlöningar ett förslagsanslag av 805 500 kronor,

dels ock till Riksarkivet: Omkostnader ett förslagsanslag av 113 800

kronor.

Sedan beredningen av dessa anslagsfrågor numera avslutats, anhåller

jag att få ånyo anmäla desamma.

1. Riksarkivet: Avlöningar.

Anslag Nettoutgift

1951/52 .............................. 512 300 637 514

1952/53 (statsliggaren s. 440)............ 635 000

1953/54 (förslag) ...................... 810 500

Riksarkivets anslagsäskanden.

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår framlägger riksarkivet, förutom

önskemål om ökad medelsanvisning för bestridande av automatiska

utgiftsökningar, i huvudsak följande förslag:

1) inrättande av en kanslibiträdestjänst i Ce 11,

2) fortsatt tillfällig anställning av en bokbindare i 11 löneldassen,

3) uppflyttning av en biträdestjänst vid bokbinderi- och konserveiingsavdelningen

från Ce 11 till Ce 15,

4) uppflyttning av en biträdestjänst vid reproduktionsavdelningen från

Ce 8 till Ce 10.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 75.

Omorganisation av riksheraldikerämbetet.

3

I anledning av en vid 1946 års riksdag väckt motion (I: 243) hemställde

riksdagen i skrivelse den 30 april 1946, nr 179, om en översyn av riksheraldikerämbetets

former för organisation och finansiering samt vidtagande av

de åtgärder, som en dylik översyn kunde anses påkalla.

Genom beslut den 3 juni 1949 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet

att tillkalla en sakkunnig för att verkställa den avriksdagen

begärda översynen. Samma dag tillkallade departementschefen

såsom sakkunnig för ändamålet kanslirådet i ecklesiastikdepartementet

greve A. Ehrensvärd. Efter slutfört uppdrag har utredningsmannen den

15 maj 1952 inkommit med betänkande omfattande utredning och förslag

i ämnet (stencilerat).

gäller

Nuvarande förhållanden.

Arbetsuppgifter. För riksheraldikerämbetets verksamhet

instruktionen för riksheraldikern den 11 mars 1813 med tillägg den 14

augusti 1885 (SFS 1885:52) och den 20 mars 1936 (SFS 1936:57).

Instruktionen från 1813 uppehåller sig huvudsakligen vid vad riksheraldikern

har att iakttaga vid uppgörande av förslag till adliga vapen, vilket

vid tiden för instruktionens tillkomst utgjorde hans främsta arbetsuppgift

1 slutet av instruktionen finnes en bestämmelse om att riksheraldikern därjämte

skall »uppgifva förslag till Sigill och Stämplar för enskilde Corporationer,

da han derom blifver anmodad». »Kansli Styrelsen» — upplöst 1833

— respektive vitterhetsakademien hade däremot att befatta sig med ändringari

rikets sigill eller uppgörande av förslag till sigill för »Rikets Collegier,

Hofdingedomen, Militaire Embeten eller andre af Ivongl Mait authoriserade

inrättningar».

Genom det 1885 gjorda tillägget till instruktionen utvidgades riksheraldikerns

uppgifter till att omfatta vapen å offentliga byggnader, minnesvärdar,

fanor, standar och mynt, Intet vapen finge anbringas å dessa föremal

utan efter nksheraldikerns hörande.

I 1936 års tillägg till instruktionen har riksheraldikerns ämbetsuppgifter

ytterligare utvecklats. Han skall i mål rörande ansvar enligt lagarna angående

rikets flagga, om rikets vapen och om skydd för vapen och vissa

andra officiella beteckningar samt då fråga uppstått om anhängiggörande

av atal enligt dessa lagar pa begäran av vederbörande åklagare lämna upplysning

eller avgiva utlåtande rörande heraldiskt spörsmål. Riksheraldikern

skall vidare vaka över att »varje på svenska staten eller något dess organ

hansyftande heraldiskt emblem», som av de civila ämbetsverken och försvarsvasendet

»allmänt brukas eller å för allmänheten synlig eller tilDänghg

plats anbringas» utförts i enlighet med heraldiska regler. Därjämte Stadgas,

att riksheraldikern skall i ärende rörande fastställelse av kommunalt

vapen pa oegaran av vederbörande kommun eller myndighet verkställa

erforderlig heraldisk utredning och avgiva utlåtande. Slutligen erinras i

detta tillagg om den.i kungörelsen angående ordningen för sökande av tillstand

att anvanda vissa svenska officiella beteckningar i varumärke in m

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

intagna bestämmelsen om skyldighet för riksheraldikern att verkställa utredning

och avgiva utlåtanden i vissa ärenden.

Riksheraldikerns arbetsuppgifter är i huvudsak av granskande och rådgivande

karaktär. Någon rätt för riksheraldikern att fastställa vapen föreligger

ej; i den mån fastställelse skall förekomma sker detta genom andra

myndigheters försorg.

Beträffande omfattningen av riksheraldikerämbetets arbetsuppgifter under

femårsperioden 1947—1951 anför utredningsmannen i huvudsak följande.

Medeltalet per år under dessa år avgjorda ärenden är 360, vilket är en

i förhållande till ämbetets relativt otidsenliga arbetsuppgifter och saregna

konstruktion tämligen hög siffra. Endast en mindre del av de ärenden,

som behandlas av riksheraldikern, handläggas efter remiss från annan myndighet;

antalet ärenden visar sålunda, att ett jämförelsevis stort intresse

finnes för heraldiska spörsmål.

De statliga ärendena uppvisa ett årligt medeltal pa 74 för de senaste

fem åren. Dessa ärenden prövas av riksheraldikern i allmänhet efter framställning

eller remiss från andra statliga organ. I denna grupp utgjorde

granskningen av landskaps- och länsvapen tidigare de väsentligaste ärendena.

Sedan samtliga sådana vapen nu fastställts, har riksheraldikern inom

detta område numera till huvudsaklig uppgift att syssla med granskning

av och i enstaka fall uppgörande av förslag till emblem och vapen tor

civila och militära organ och institutioner. Föremal för riksheraldikerns

granskningsskyldighet utgör bland annat emblem å byggnader, sigill, medaljer,

tjänstetecken, brevvignetter, fanor och standar.

En annan grupp utgöra de ärenden, vilka på grund av sin anknytning

till kommunala organ betecknas som kommunala ärenden. I medeltal har

under femårsperioden endast 54 sådana ärenden ärligen avgjorts av riksheraldikern.

De viktigaste ärendena inom denna grupp äro uppgörande av

förslag till och granskning av vapen för städer, köpingar och landskommuner.

Dessa ärenden äro i regel av komplicerad natur samt kräva omfattande

skriftväxling och ingående undersökningar, innan riksheraldikern kan taga

ställning till framlagt förslag respektive avgiva förslag.

De enskilda ärendena utgöra den största gruppen av de ärenden, som

handläggas av riksheraldikern. Medeltalet per år under åren 1947/51 var

192 d. v. s. mer än 50 procent av samtliga ärenden. De enskilda ärendena

äro av mycket skiftande natur och hava endast det gemensamt, att framställning

till riksheraldikern gjorts annorledes än genom statliga och kommunala

myndigheter. Riksheraldikerns ursprungliga uppgift att uppgöra

förslag till adelsvapen torde hänföras till denna grupp. Ärenden av detta

slaa sakna emellertid numera aktualitet. Närbesläktade med adelsvapen

äro vapen för serafimerriddare och för svenska riddare av vissa utländska

ordnar. Upprättande av förslag till ordensvapen plägar i regel anförtros åt

riksheraldikern. Föreningar och korporationer vända sig till riksheraldikern

för erhållande av förslag till eller granskning av medaljer, plaketter, diplom,

klubbmärken, emblem, sigill, fanor och standar. Firmor onska riksheraldikerns

utlåtande rörande vapen å varor m. in. och enskilda personer taga

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

riksheraldikerns sakkunskap i anspråk för identifieringar av släktvapen

m. m. En icke ringa tid går åt att skriftligt eller vid besök å riksheraldikerämbetet

besvara förfrågningar av enskilda personer rörande skilda heraldiska

spörsmål.

Medeltalet övriga ärenden utgjorde under åren 1947/51 40.

P ersonal organisation. Beträffande personalorganisationen anför

utredningsmannen bland annat följande.

Enligt 1936 års tillägg till instruktionen för riksheraldikern förordnas

denne av Ivungl. Maj:t.

Några kompetenskrav för riksheraldikern finnas ej.

I nämnda tillägg stadgas jämväl, att riksheraldikern må till sekreterare

hos riksheraldikerämbetet antaga en i heraldiska frågor kompetent och i

övrigt lämplig person. Därjämte äger riksheraldikern anställa den personal

i övrigt, som han för göromålens bestridande finner erforderlig.

Inom ämbetet är nu sysselsatta riksheraldikern och två sekreterare samt

viss biträdespersonal; tidvis har personalen till och med varit större. Ingen

där tjänstgörande har numera heltidstjänstgöring.

Som konstnärliga medhjälpare för uppgörande av förslag till vapen m. m.

anlitar riksheraldikern personer, som till skillnad mot de nämnda ej är anställda

i riksheraldikerämbetet. För att belysa omfattningen av detta arbete

kan nämnas att ritningar till vapen m. m. under åren 1947/49 i medeltal

uppgjordes i 74 ärenden årligen genom riksheraldikerämbetets försorg.

Ekonomi. Utredningsmannen anför bland annat följande.

Riksheraldikerämbetet intager en särställning bland svenska ämbetsverk

så till vida, som ämbetets ekonomi helt är grundad på inflytande sportler.

I riksstaten finnes ej upptaget något anslag för riksheraldikerämbetet, utan

såväl löner till personalen som övriga utgifter bestridas av medel, som inflyta

genom ämbetets verksamhet. Ekonomiskt stöd från staten lämnas

endast genom tjänstebrevsrätt och genom förmånen att utan ersättning

få disponera erforderlig lokal.

Enligt 1936 års tillägg till instruktionen äger riksheraldikern uppbära

ersättning av den som anlitar honom med belopp, som av honom bestämmes

inom vissa angivna gränser med hänsyn till det arbete, uppdraget påfordrat.

Riksheraldikern äger sålunda för uppgörande av förslag till nytt vapen

eller till omarbetning av äldre vapen, i varje fall åtföljd av vederbörligt utlåtande,

uppbära lägst 100 och högst 500 kronor. För uppgörande av ritning

till redan befintligt vapen, jämte utlåtande, äger han uppbära lägst 25 och

högst 150 kronor samt för granskning av inlämnad teckning, jämte utlåtande,

lägst 25 och högst 150 kronor. Slutligen äger riksheraldikern för annat

utlåtande, som offentlig myndighet eller enskild person begär, uppbära lägst

15 och högst 200 kronor. Endast för av åklagare begärda upplysningar och

utlåtande i mål rörande ansvar enligt lagarna angående rikets flagga, om

rikets vapen och om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar

samt för vissa av patent- och registreringsverket begärda upplysningar utgår

ej någon ersättning. I 1936 års tillägg stadgas vidare att, då utförandet

av eu ritning eller målning krävt särskilda omkostnader, skola dessa ersättas

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 75.

enligt räkning, som utställts av den, som verkställt arbetet, samt granskats

ock godkänts av riksheraldikern. Slutligen finnes i tillägget den bestämmelsen,

att riksheraldikern må i ärenden rörande fastställelse av kommunalt

vapen, därest synnerligen omfattande utredningsarbete förekommit, tillgodoföra

sig förhöjd ersättning.

Riksheraldikerämbetets inkomster uppgingo under femårsperioden 1947/

51 till följande belopp:

Totalbelopp Medeltal per år

För statliga ärenden.................... 17 842 3 568

» kommunala ärenden ................ 77 710 15 542

» enskilda ärenden.................... 38 593_7 719

Summa kronor 134 145 26 829

Huvudparten av inkomsterna användes till avlöningar åt personalen vid

riksheraldikerämbetet. 1947/51 utbetalades i medeltal 23 893 kronor årligen

i avlöningar och arvoden. I sagda belopp har medräknats ritningsarvoden,

som i medeltal uppgått till 4 700 kronor. Riksheraldikern har för egen räkning

tillgodofört sig i medeltal 7 987 kronor per år. Avlöningar till sekreterare

och biträden (med undantag av ritningsbiträden) ha i medeltal utbetalats

med 11 206 kronor årligen.

Omkostnaderna vid riksheraldikerämbetet — innefattande utgifter för

bokinköp, bokbindning, tjänsteresor, telefon, lyse, papper, städning m. in.

— ha under åren 1950 och 1951 uppgått till 3 471 respektive 3 428 kronor.

Efter den 1 juli 1949 har den ordningen genomförts, att, sedan expensutgifterna

för månaden bestritts, återstoden av inkomna medel uppdelats i

två hälfter, varav den ena tillfallit riksheraldikern och den andra fördelats

lika mellan de bägge sekreterarna.

Utredningsmannens förslag.

Utredningsmannen erinrar om den kritik mot riksheraldikerämbetets organisation,

som framförts i den förutnämnda motionen I: 243 vid 1946 års

riksdag och i riksdagens revisorers berättelse för budgetåret 1947/48. Han

påpekar också, att kritik riktats mot ämbetet även i andra sammanhang,

såväl i som utom riksdagen, och anför härom:

Det har därvid ej allenast gällt dess organisation och principerna för

finansieringen utan även det sätt, varpå ämbetet utövat sina funktioner.

Denna kritik har dock ofta framförts såsom klander mot vissa detaljer i av

ämbetet föreslagna vapenbilder, särskilt kommunala, men även gällt principerna

för ämbetets handläggande av ärenden. Därvid har framhållits, att

tillfälligheter ofta fått bestämma utseendet av ett vapen samt att bättre

resultat skulle vunnits, därest ett säkrare, på historiskt material baserat

bedömande legat till grund för besluten. Ämbetet skulle i stället ofta ha

fastnat på obetydligheter och vidhållit sin uppfattning om dylika på ett

sådant sätt, att långvariga diskussioner med vederbörande kommun eller

organisation, som underställt ämbetet förslag till vapenbilder, uppkommit.

Likaledes har anmärkts, att ämbetet icke alltid följt vad som från heraldiskt

intresserat håll kallats heraldikens »lagar». Beträffande emblem för äm
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

betsverk m. fl. eller militära emblem skulle ämbetet icke alltid hava tagit

hänsyn till ämbetsverkets natur och dylikt, varför även här otillfredsställande

resultat framkommit.

Ett bedömande av värdet av denna kritik är svårt. Ofta synas helt

oväsentliga detaljer tagits till utgångspunkt för kritiken. Vad det klander

beträffar, som framkommit mot ämbetet att icke följa den heraldiska vetenskapens

»lagar», torde böra framhållas att, om man över huvud kan

tala om heraldisk »vetenskap», omfattar denna vetenskap endast en översikt

av vapnens historiska utveckling, samt att de uppgivna »lagarna» äro

1''ramkonstruerade av heraldiskt intresserade personer. Lämpligare uttryck

torde vara vissa »regler» som under tidernas lopp utkristalliserats allt efter

som vapnens utseende undergått en utveckling liksom varje tid i viss mån

satt sin prägel på byggnader, möbler, klädedräkt och dylikt. Något strikt

fasthållande vid vissa för all framtid gällande »lagar» eller »regler» torde

icke kunna förordas. Varje tid måste få sin typ av vapenbilder. De i vår tid

fastställda kommunvapnen måste få annat utseende och innehåll än föregående

tiders; det betydelsefulla torde vara att en vapenbild ger ett begprepp

om vad den representerar, med andra ord att symbolerna äro begripliga.

Detta gäller såväl emblem för ämbetsverk, korporationer och dylikt

som vapen för städer, kommuner m. fl.

Då någon organiserad utbildning i heraldik icke kan tänkas, särskilt som

en sådan endast skulle intressera ett fåtal personer, torde den bästa förutsättningen

för en riktig behandling av heraldiska spörsmål finnas hos dem,

som hava grundlig insikt i historisk vetenskap. Därigenom ernås även förtrogenhet

med det arkivmaterial, som i så många fall måste begagnas. Ofta

kan endast genom dylikt material en säker grund finnas för lämpliga vapenbilder.

Den speciella insikten i rent heraldiska frågor torde få vinnas genom

tillgänglig litteratur i ämnet och genom studier av heraldiska förebilder.

Därest ett verkligt gott resultat skall ernås, fordras vidare ett klart begrepp

om vad saken gäller utan fasthållande vid detaljer av ringa eller ingen vikt.

Särskilt när det gäller nya kommunvapen, där äldre sigill och vapen icke

giva någon ledning, torde vederbörande kommuns önskningar böra tillgodoses

utan alltför mycket småaktigt ändrande. Klart är att även konstnärliga

krav böra så vitt möjligt tillgodoses.

Utredningsmannen anser, att den anförda kritiken mot det nuvarande

riksheraldikerämbetet är svår att bedöma för en lekman men framhåller

att, därest det för framtiden anses nödvändigt att bibehålla en statlig myndighet

i heraldiska frågor, denna myndighet bör i allt likställas med andra

statliga myndigheter, särskilt i fråga om organisation, finansiering och rekrytering.

Därefter kommer utredningsmannen in på frågan om det överhuvudtaget

finns tillräckligt med uppgifter för ett statligt ämbete inom heraldikens

område. Utredningsmannen anser att detta är fallet. I anslutning härtill

anföres i huvudsak följande.

Riksheraldikern har i första hand att handhava alla frågor, som kunna

falla under den statliga heraldiken. Lian skall sålunda vaka över att varje

på svenska staten eller något dess organ hänsyftande heraldiskt emblem,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

som av statens verk, inrättningar, styrelser och kårer eller enskilda statstjänstemän

allmänt brukas eller på för allmänheten synlig eller tillgänglig

plats anbringas, utförts i enlighet med brukliga heraldiska regler. För att

kunna genomföra denna övervakningsuppgift bruka dylika emblem icke

fastställas och utföras, förrän de granskats av riksheraldikern. På samma

sätt är fastställt, att beträffande modeller till fanor, standar, trumpetfanor,

notställsdekorationer samt sigill m. m. vid armén det heraldiska utförandet

skall underställas riksheraldikerämbetet. Vid sidan av dessa uppgifter ifråga

om statliga heraldiska frågor hava särskilt under senaste tid kommunala

vapen kommit att sysselsätta riksheraldikern i betydande utsträckning.

Det har uppstått ett stort intresse att få dylika vapen (och flaggor) fastställda.

Ämbetet är då den myndighet som skall yttra sig över uppgjorda

förslag. Oftast hava dessa förslag uppgjorts inom ämbetet i samråd med

vederbörande kommunala myndigheter, varför uppgörandet av förslag och

granskningen kombinerats. Även om uppgörandet av förslag i detta avseende

icke kan anses åligga riksheraldikern är det i hög grad lämpligt att

så sker. Någon skyldighet att biträda enskilda organisationer eller korporationer

med anskaffande av emblem finnes icke, men ämbetet har härvidlag

i stor utsträckning tillmötesgått framställda önskemål. När enskilda personer

vända sig till ämbetet för att få råd i heraldiska spörsmål, har ämbetet

biträtt dem med förslag. Detta gäller bland annat uppgörande av

förslag till vapensköldar för serafimerriddare eller för svensk innehavare

av högre utländsk orden, i fall då vapensköldar pläga uppsättas på offentlig

plats. Enligt stadgan för de svenska riddarordnarna ingår bland rikshäroldens

åligganden att i samråd med riksheraldikern besörja, att serafimervapen

bliva utförda. Om något statligt ämbete med heraldiska uppgifter

icke skulle finnas, kunde här uppstå besvärliga situationer. I detta sammanhang

kan framhållas, att enligt den äldre instruktionen för riksheraldikern

en av hans främsta uppgifter var utarbetandet av adliga vapen; denna

uppgift har genom utvecklingens gång förlorat sin betydelse, men så länge

i regeringsformen finnas bestämmelser om upphöjande i adligt stånd, bör

stadgande om skyldighet för riksheraldikern att uppgöra förslag till adliga

vapen kvarstå. Om av någon anledning upphöjande i adligt stånd åter blir

aktuellt, är det givet, att vapen för nya adelsmän böra underkastas offentlig

granskning och då blir ett heraldiskt ämbete den naturliga granskningsmyndigheten.

Under debatten om riksheraldikerämbetet har den tanken framkastats,

att dess nuvarande uppgifter skulle kunna uppdelas på skilda myndigheter

så att vitterhetsakademien skulle handlägga statliga frågor med undantag

av de militära, som skulle behandlas av armémuseets ledning. Kommunala

myndigheter och enskilda personer skulle slutligen i heraldiska frågor hänvisas

till privata organisationer. Utredningsmannen avvisar tanken på en

dylik uppdelning med följande motivering.

Då numera, särskilt genom 1936 års tillägg till instruktioner för riksheraldikern,

samtliga frågor av heraldisk natur underställts ämbetets behandling

och därigenom eu enhetlig behandling av sådana frågor ernåtts,

skulle en uppdelning på sätt som föreslagits helt visst inebära en förändring

till det sämre. Det är svårt att förstå vilka fördelar som skulle vinnas genom

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 75.

en uppdelning. Det har pekats på minskade utgifter men även för nu nämnda

uppgifter skulle viss personal erfordras eller åtminstone ökad ersättning

behöva utgå till redan befintlig personal. Såvitt nu kan bedömas bör den

vunna enhetligheten i bedömandet av heraldiska frågor bevaras. Här kan

även påpekas de skyldigheter, som åvila riksheraldikerämbetet att verkställa

utredningar och avgiva utlåtanden i ärenden beträffande sökande av

tillstånd att använda vissa svenska officiella beteckningar i varumärke m.m.

ävensom att lämna allmän åklagare begärd upplysning i heraldiska spörsmål.

Allt talar således för att behandlingen av alla heraldiska frågor samlas

hos en statlig myndighet.

Utredningsmannen framhåller, att det är förenat med vissa svårigheter

att bedöma hur stor personal som behövs för den heraldiska verksamheten.

Av den redogörelse som lämnats rörande antalet och naturen av de

hos ämbetet behandlade ärendena samt av inhämtade upplysningar om

arbetets art och omfattning anser sig utredningsmannen kunna draga den

slutsatsen, att en person med heltidstjänstgöring skall kunna fullgöra samtliga

egentliga uppgifter. Därest denne erhåller viss hjälp med vård av arkiv,

förande av registratur och förteckningar samt renskrivning och expedition,

vilket allt torde kunna utföras av ett halvtidstjänstgörande biträde, skulle

ytterligare personal icke ständigt vara erforderlig. Emellertid anser utredningsmannen

lämpligt, att någon finnes tillgänglig för tjänstgöring såsom

vikarie under semester och annan ledighet för den heraldiska tjänstemannen

samt som sakkunnigt biträde åt denne, när arbetet tidvis kan erfordra större

arbetskraft.

Då det gäller den heraldiska myndighetens organisation kan olika

vägar beträdas. Man kan bibehålla det nuvarande ämbetet med den ändringen

att det likställes med andra statliga institutioner såväl beträffande

organisation som finansiering. Eller också kan ämbetets uppgifter i sin

helhet överföras till annat verk, som erhåller särskild personal för dessa

uppgifter. De olika möjligheter, som sålunda erbjuder sig, diskuteras av

utredningsmannen på följande sätt.

För den förra lösningen talar ämbetets nuvarande självständiga ställning

baserad på en lång tradition och även att dess uppgifter äro till största

delen av så speciell natur att en förening med annan institution icke i första

hand framstår såsom naturlig. Häremot kan framhållas, att de heraldiska

ärendena dock icke äro av så stor betydelse eller så många, att ett självständigt

ämbetsverk behöves för deras handläggning. Med ett ämbetsverk

följa utgifter, som kunna inskränkas, om en anslutning sker till annan institution,

särskilt om den större institutionen i sina lokaler kan bereda plats

jämväl för den mindre. Utgifterna ökas för den självständiga institutionen

såväl beträffande biträdes- och vaktpersonal som för lokal med värme och

lyse samt städning; även övriga omkostnader bliva större. Ifråga om personalen

är att märka, att det blir lättare att ordna med vikarie under semester

och annan ledighet samt även rekrytering, om en förläggning till

en större institution genomföres.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

De enda institutioner, som därvid kunna komma ifråga, äro riksarkivet

och vitterhetsakademien. För det förra talar främst, att största delen av

det material, som en heraldisk institution behöver för bedömning av förslag

till vapenbilder, finnes i riksarkivets samlingar. Särskilt när det gäller

kommunala vapen är det av vikt att få fram äldre sigill; avtryck av dessa

befinna sig i de allra flesta fall i riksarkivet eller i de under detta lydande

lands- och länsarkiven. Riksheraldikerämbetets personal är redan nu främst

hänvisad till riksarkivet för studier och ett samarbete måste alltid finnas

mellan heraldisk myndighet och detta ämbetsverk. En anknytning till riksarkivet

skulle också främja vad som förut kallats den historiska förståelsen

vid heraldikens tillämpning; genom ett inlemmande i denna historiskt-vetenskapliga

institution skulle större garantier vinnas för en bedömning av de

heraldiska problemen utifrån ett historiskt perspektiv. Även en behandling

av heraldiskt-vetenskapliga frågor —- d. v. s. översikt av vapnens historiska

utveckling — skulle gagnas av tillhörigheten till riksarkivet. Slutligen skulle

arbetet med de heraldiska problemen gynnas av tillgången till riksarkivets

bibliotek, utökat med speciallitteratur i heraldiska frågor.

För en anslutning till vitterhetsakademien eller närmast till det därmed

förbundna statliga ämbetsverket, riksantikvarieämbetet, talar att ett samband

förut funnits mellan riksheraldikerämbetet och akademien. Riksantikvarieämbetet

har till uppgift att vårda skilda områden inom kulturförvaltningen

och otänkbart är icke att även lägga de heraldiska

frågornas behandling under detta ämbete. Det synes emellertid som om

de närmare beröringspunkterna icke äro många och icke heller av större

betydelse. Av de under riksantikvarieämbetet lydande institutionerna

skulle myntkabinettet kunna sägas vara av viss betydelse för heraldiken,

liksom även numismatiken, den vetenskapliga behandlingen av mynt- och

medaljer. Emellertid torde myntkabinettets samlingar endast behöva konsulteras

i undantagsfall och icke i samma omfattning som riksarkivets. Även

här skulle heraldiken hava förmånen av ett utmärkt historiskt bibliotek och

den heraldiska personalen kunde träda i kontakt med annan historiskt och

konsthistoriskt utbildad personal. De huvudsakliga skälen för att ej lägga

heraldikfrågorna under riksantikvarieämbetet äro dels att detta ämbete

redan omspänner så stora och skilda områden att det icke synes lämpligt

att ytterligare vidga dess förvaltningsområde, dels att behandlingen av heraldiska

frågor på ett mera naturligt sätt kunna anknytas till riksarkivet

än till riksantikvarieämbetet. Förbindelserna till riksarkivet hava varit

livliga både lokalt och personellt under långa tider och där finnas de viktigaste

källorna till heraldikens historia i vårt land. Samarbetet med riksantikvarieämbetet

har aldrig varit så livligt som med riksarkivet och aldrig

visat sig nödvändigt.

Utredningsmannen anser sålunda, att de flesta skälen talar för att den

heraldiska institutionen förlägges till riksarkivet, samt påpekar, att

detta är en naturlig lösning på frågan, eftersom de heraldiska göromålen

inom de övriga nordiska länderna på ett eller annat sätt är knutna till riksarkiven.

Den nya myndigheten för heraldiska frågor skulle vara av samma art

som det nuvarande riksheraldikerämbetet, d. v. s. en myndighet för uppgörande

av förslag i heraldiska frågor och för granskning av vapen m. m.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts -proposition nr 75.

men icke en beslutande myndighet. Riksarkivet borde därför icke ingripa

i heraldikermyndighetens uppgifter, utan denna skulle på eget ansvar avgiva

sina yttranden och förslag. Riksarkivet skulle endast ha den allmänna

uppsikten över de heraldiska ärendenas handläggning, deltaga i utseendet

av personalen på samma sätt som inom riksarkivet i övrigt samt handha

denna avdelnings ekonomiska och andra administrativa ärenden. Avdelningen

borde lokalt förenas med riksarkivet och i planerna för en ny riksarkivbyggnad

borde även erforderliga lokaler åt den heraldiska myndigheten

beräknas.

Efter nu angivna överväganden föreslår utredningsmannen,

att inom riksarkivet bildas en särskild, utanför byråindelningen

stående sektion under ledning av en befattningshavare, benämnd heraldiker

och sektionsföreståndare, i likhet med övriga sektionsföreståndare placerad

i Ca 29 (numera 31). Till heraldikerns hjälp skulle anställas ett kanslibiträde

i Ce 11 med halvtidstjänstgöring. Som vikarie för heraldikern och

vid behov såsom biträde vid handläggning av större ärenden skulle anlitas

annan befattningshavare vid riksarkivet. För ändamålet borde avlöningsanslaget

uppräknas med belopp motsvarande lönen för en halvtidsamanuens

i befordringsgången.

Om det skulle visa sig, att heraldikern icke blir fullt sysselsatt genom

de honom åliggande uppgifterna, är det — framhåller utredningsmannen

— givet att riksarkivet skall kunna använda honom för de andra uppgifter

inom arkivet, som lämpligen kan anförtros honom.

Uppgörande av ritningar till vapen sker nu genom personer utanför riksheraldikerämbetet

mot särskild ersättning. Enligt utredningsmannen bör

för framtiden förfaras på liknande sätt och medel för ändamålet beräknas

under omkostnadsstaten.

Såsom kompetensfordringar för heraklikerbefattningen bör enligt utredningsmannen

— utöver filosofisk ämbetsexamen, filosofie kandidatexamen

eller statsvetenskaplig examen av viss omfattning — krävas filosofie licentiatexamen

i historia jämte kunskaper i heraldik, visade genom examenskurser,

genom utgivna skrifter eller på annat sätt.

Utredningsmannen framhåller, att då som en följd av den föreslagna omorganisationen

kostnaderna för den heraldiska verksamheten skall belasta

statsverket bör givetvis systemet med sportler, som gör riksheraldikerämbetet

till en självförsörjande institution, avskaffas. Ersättning för heraldiska

uppdrag föreslås skola utgå enligt särskild taxa och inlevereras till statsverket.

Endast i de fall, då statliga organ är uppdragsgivare, bör ersättning

icke utgå. Med hänsyn till det förändrade penningvärdet ifrågasättes om

icke en översyn av de nuvarande ersättningsbestämmelserna är påkallad.

De årliga kostnaderna för genomförande av utredningsmannens förslag

kan givas i huvudsak följande sammanfattning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj ds proposition nr 75.

Avlöningar ............................................ +30400

Expenser .............................................. + 3 500

Ersättning för utförande av heraldiska ritningar............ + 4 500

Beräknade inkomster av den heraldiska verksamheten (efter

30 procent höjning av nuvarande ersättningar............ — 30 200

Bortfall av ersättning för statliga uppdrag.................. — 3 500

Summa kronor 4 700

Dessutom tillkommer engångsanslag för inköp av heraldisk litteratur till

riksarkivets bibliotek (4 000 kronor) och för inköp av möbler och utrustning.

Remissyttranden.

Remissyttrandena redovisas här endast i den mån de bedömes vara av

betydelse i förevarande sammanhang. I övrigt torde få hänvisas till handlingarna.

Riksarkivet förordar i första hand, att riksheraldikerämbetet bevaras

såsom självständig institutionsform under ledning av en nämnd med riksarkivarien

som ordförande, företrädare för antikvarisk, konstnärlig och juridisk

sakkunskap som medlemmar och (riks-)heraldikern som sekreterare.

Därest möjligheter att genomföra denna anordning ej anseg föreligga, vill

riksarkivet i andra hand icke motsätta sig utredningsmannens förslag om

ämbetets anknytning till riksarkivet.

Vitterhets-, liistorie- och antikvitetsakademien åberopar såsom eget utlåtande

ett yttrande i ämnet av sin historiska nämnd. Nämnden föreslår,

att ett »statens heraldiska kontor» med principiell självständighet upprättas

i sådan anslutning till riksarkivet, som möjliggör ett regelbundet utnyttjande

av dess bestånd för kontorets arbete. Det allmänna inseendet

över kontoret anförtros åt en nämnd bestående av riksarkivarien som självskriven

ordförande, riksantikvarien eller den han i sitt ställe förordnar, en

av akademien för de fria konsterna utsedd ledamot och en av Kungl. Maj:t

förordnad juridisk sakkunnig. Heraldikern föreslås skola avgöra de löpande

ärendena på eget ansvar, men det bör fastslås att frågor av principiell vikt

skola föreläggas nämnden.

Riksheraldikerämbetet ansluter sig till den av vitterhetsakademien föreslagna

lösningen av organisationsfrågan samt framför vissa förslag om avgränsningen

av frågor, som bör anses vara av principiell vikt och sålunda

föreläggas nämnden. Enligt ämbetets uppfattning bör statliga myndigheter

för åt dem utförda uppdrag endast ersätta omkostnader utanför den heraldiska

myndighetens lönekonto, d. v. s. främst ritningar, men däremot icke

ersätta tjänstemännens arbetsprestanda.

Statskontoret biträder i stort sett förslaget. Ämbetsverket hyser dock

en viss tvekan rörande lämpligheten att på föreslaget sätt frikoppla riksarkivet

från bestämmanderätten i fråga om de heraldiska ärendena. Det

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

bör därför undersökas, om icke yttranden och förslag i viktigare och mera

principiella ärenden kunde underställas riksarkivets prövning. Tjänsten som

heraldiker bör tills vidare upptagas på extra ordinarie stat. Taxerevisionen

bör ske med utgångspunkt från att inflytande avgifter med betryggande

säkerhetsmarginal skola täcka samtliga med verksamheten förenade utgifter.

Hänsyn bör sålunda även tagas till uppkommande pensions- och hyreskostnader.

I motsats till utredningsmannen anser statskontoret vidare, att

avgifter i princip bör erläggas av andra statliga myndigheter för åt dem

utförda uppdrag, varigenom institutionens karaktär av självbärande ytterligare

markeras.

Statens lönenämnd, styrelsen för svenska stadsförbundet och styrelsen

för svenska landskommunernas förbund har ingen erinran mot utredningsmannens

förslag. Dock ifrågasätter sistnämnda styrelse om det är lämpligt

att låta anstå med genomförandet till dess den nuvarande riksheraldikern

avgår. Ytterligare ett betydande antal landskommuner torde komma att

skaffa sig vapen. Därest den heraldiska myndigheten icke ges en tidsenlig

organisation, räknar styrelsen med att kommunerna i stigande omfattning

kommer att vända sig till ett enskilt med riksheraldikerämbetet konkurrerande

företag.

Samfundet för hembygdsvård föreslår, att vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien

återfår sin forna ställning som statlig remiss- och konsultationsmyndighet

i heraldiska angelägenheter.

Hovkamreraren A. Berghman, sekreteraren H. E. Eriksson och revisorn

U. Lindgren har i ingivna skrifter framfört vissa synpunkter rörande den

heraldiska verksamhetens framtida organisation.

Departementschefen.

I likhet med utredningsmannen anser jag, att de heraldiska frågorna

även i fortsättningen bör ankomma på en statlig myndighet. I valet mellan

att bibehålla det nuvarande riksheraldikerämbetet, om ock i moderniserad

form, eller att överföra ämbetets uppgifter till ett annat verk har

utredningsmannen förordat den senare möjligheten. Detta anser jag riktigt,

särskilt med hänsyn till den ytterst begränsade personalorganisation det

här är fråga om.

Utredningsmannen föreslår, att den heraldiska myndigheten förlägges till

riksarkivet och där organiseras såsom en särskild utanför byråindelningen

stående sektion under ledning av en befattningshavare, benämnd heraldiker

och sektionsföreståndare. Sektionen skulle, liksom det nuvarande riksheraldikerämbetet,

vara en myndighet för uppgörande av förslag i heraldiska

frågor och för granskning av vapen m. in. men icke en beslutande myndighet.

Heraldikern skulle på eget ansvar avge yttranden och förslag. Riksarkivet

skulle endast ha den allmänna uppsikten över ärendenas handlägg
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

ning, deltaga i utseende av personalen på samma sätt som inom riksarkivet

i övrigt samt handha sektionens ekonomiska och andra administrativa

ärenden.

Denna organisation anser jag mig i stort sett kunna godta och vill allenast

invända, att någon möjlighet till underställning av komplicerade och

principiellt viktiga heraldiska ärenden bör tillskapas. Den närmast till hands

liggande utvägen skulle väl vara att dylika ärenden underställdes riksarkivets

prövning. Det torde emellertid för riksarkivet såsom ämbetsverk möta

svårigheter att överta en sådan uppgift. Det synes ej heller skäligt att

■— såsom eljest vore tänkbart — lägga detta ansvar för de svåraste frågorna

på det heraldiska området på en enda man, nämligen riksarkivarien personligen.

Jag anser därför, att problemet bör lösas genom inrättande för

ändamålet av en särskild heraldisk nämnd, med riksarkivarien som självskriven

ordförande. I nämnden bör som övriga ledamöter ingå riksantikvarien,

en konstnärligt sakkunnig'', föreslagen av konstakademien, samt en

jurist, de två sistnämnda utsedda av Kungl. Maj:t. Nämnden torde böra

benämnas Statens heraldiska nämnd. Dess funktioner bör närmare regleras

genom av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter. Till ledamöterna torde böra

utgå arvoden enligt närmare föreskrifter av Kungl. Maj:t. För ändamålet

torde å riksarkivets avlöningsstat uppföras en särskild arvodespost, vilken

i avvaktan på närmare erfarenhet rörande omfattningen av nämndens arbetsuppgifter

torde böra beräknas till förslagsvis 1 500 kronor.

Med den föreslagna förläggningen av den heraldiska verksamheten till

riksarkivet följer, att de heraldiska arbetsuppgifterna bör ombesörjas av

riksarkivets personal. Detta kan emellertid ej ske utan att riksarkivet erhåller

en viss personalförstärkning. Jag föreslår i sådant hänseende, att

ämbetsverkets personal utökas med en heltidstjänstgörande och två halvtidstjänstgörande

tjänstemän. Dessa bör ha att i första hand syssla med

de heraldiska ärendena. Därest emellertid dessa ärenden icke skulle medföra

full sysselsättning för den angivna tjänstgöringstiden, bör tjänstemännen

ha att i likhet med riksarkivets andra tjänstemän fullgöra arbetsuppgifter

i övrigt inom ämbetsverket efter riksarkivariens prövning.

Av de nya tjänstemännen torde föreståndaren för den heraldiska sektionen

böra benämnas heraldiker och förste arkivarie. Hans tjänst bör

placeras i lönegrad Ce 31 och redovisas å personalförteckningen. Det torde

få ankomma, på Kungl. Maj:t att meddela erforderliga bestämmelser om

kompetensfordringama för innehavaren av denna befattning. De halvtidstjänstgörande

tjänstemännen bör anställas såsom amanuens respektive kontorsbiträde,

båda i befordringsgången.

Till frågan om erforderlig medelsanvisning till bestridande av omkostnader

för den heraldiska verksamheten återkommer jag under nästa punkt.

Som en följd av vad jag nu förordat rörande den heraldiska verksamheten

kommer det föråldrade systemet med sportler, som nu gör riksheraldiker
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 75.

ämbetet till en självförsörjande institution, att upphöra. Såsom utredningsmannen

föreslagit bör ersättning för heraldiska uppdrag fortfarande utgå

och inlevereras till statsverket. Endast i de fall då staten är uppdragsgivare

torde ersättning ej böra utgå. De nuvarande ersättningsbestämmelserna

torde böra, revideras med utgångspunkt från att inflytande avgifter såvitt

möjligt kommer att täcka samtliga med den heraldiska verksamheten förenade

utgifter.

I fråga om tidpunkten för den nya organisationens genomförande har utredningsmannen

uttalat, att genomförandet icke kan ske förrän den nuvarande

riksheraldikern lämnar sin befattning och att denne — med hänsyn

till det sätt varpå han utnämnts och då han i sin egenskap av riksheraldiker

icke erhåller pension — måste få kvarstå så länge han önskar.

Den nuvarande riksheraldikern, som är född år 1879 och som sedan år 1946

åtnjuter tjänstepension såsom f. d. extra ordinarie arkivarie i riksarkivet

med ett pensionsbelopp av 6 240 kronor för år jämte rörligt tillägg,

har i en särskild skrivelse anslutit sig till denna utredningsmannens uppfattning

samt förklarat, att han icke ansåge sig skyldig avgå från riksheraldikerbefattningen

med mindre han hölles skadeslös för bortfallet av de sportelinkomster,

som åtföljt tjänsten. Statskontoret däremot har i utlåtande över

en annan särskild framställning av den nuvarande riksheraldikern, avseende

pension vid avgången från riksheraldikerbefattningen, hävdat den uppfattningen,

att Kungl. Maj:t skulle vara oförhindrad att entlediga riksheraldikern

i samband med en omorganisation av det nuvarande riksheraldikerämbetet.

I anledning av de olika uppfattningar, som sålunda kommit till

uttryck, har jag föranstaltat om en särskild juridisk undersökning av frågan

om riksheraldikems oavsättlighet. Denna undersökning har givit vid

handen, att någon oavsättlighet icke föreligger. Hinder föreligger därför ej

ur denna synpunkt att låta omorganisationen träda i kraft den 1 juli 1953.

Jag föreslår, att omorganisationen verkställes från och med nämnda dag.

Enligt den verkställda undersökningen föreligger ingen rätt för den nuvarande

riksheraldikern att få ersättning för bortfallet av sportelinkomsterna

från tjänsten. Emellertid synes det skäligt, att han erhåller en viss engångsersättning

i samband med att tjänsten frångår honom. Jag föreslår, att

under riksarkivets icke-ordinarieanslag för nästa budgetår beräknas ett

belopp av 5 000 kronor att i samband med riksarkivets övertagande av

de heraldiska frågorna utbetalas till den nuvarande riksheraldikern. Det

föreslagna beloppet motsvarar drygt ett halvt års sportelinkomster enligt

medeltalsberäkningen för åren 1947—52.

I anledning av riksarkivets anslagsäskanden för nästa

budgetår anser jag mig böra under icke-ordinarieposten beräkna medel för

anställande av ett kontor sbiträde i befordringsgången med halvtidstjänstgöring

och för fortsatt tillfällig anställning av en bokbindare i 11 löneklassen.

Lönegradsplaceringen av biträdestjänsten i Cell vid bolcbinderi
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

och konserveringsavdelningen skall enligt beslut av 1952 års riksdag (höstsessionen)

vara oförändrad. Frågan om uppflyttning av en biträdestjänst

vid reproduktionsavdelningen är jag icke beredd att nu pröva.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat och med hänsyn tagen

jämväl till utgiftsökningar av automatisk natur beräknar jag avlöningsanslaget

till 810 500 kronor med den fördelning på olika poster, som framgår

av avlöningsstaten i efterföljande hemställan. Detta innebär en anslagshöjning

med 175 500 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) besluta den omorganisation av riksheraldikerämbetet,

som jag i det föregående förordat;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills

vidare från och med budgetåret 1953/54, vidtaga den ändring

i personalförteckningen för riksarkivet, som föranledes

av vad jag i det föregående anfört;

c) godkänna följande avlöningsstat för riksarkivet, att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1953/54:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 304 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis................ 1 500

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ...... 228 700

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 276 000

Summa kronor 810 500

d) till Riksarkivet: Avlöningar för budgetåret 1953/54

anvisa ett förslagsanslag av 810 500 kronor.

2. Riksarkivet: Omkostnader.

Anslag Nettoutgift

1951/52 .............................. 105 500 117 427

1952/53 (statsliggaren s. 441)............ 100 300

1953/54 (förslag) ...................... 113 800

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår hemställer riksarkivet om en

höjning av detta förslagsanslag med i runt tal 11 000 kronor. Därvid beräknas

höjning av posten till reseersättningar med 100 kronor, av posten

till publikationstryck med 1 000 kronor, av delposten till reproduktionsverksamheten

med 9 000 kronor samt av delposten till materiel för bok
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

bindning och konservering in. m. med i runt tal 1 400 kronor. I fråga om

delposten till övriga expenser beräknas en minskning med 500 kronor.

Av handlingarna inhämtas bland annat följande.

Övriga expenser. Delposten är nu upptagen till 48 500 kronor,

varav 7 000 kronor avse engångsutgifter och 41 500 kronor löpande utgifter.

På grund av väntad prisstegring föreslås uppräkning av sistnämnda

belopp med 6 500 kronor. Då engångsanvisningen samtidigt bortfaller, blir

resultatet en minskning med 500 kronor.

Publikationst ryck. Den begärda höjningen, 1 000 kronor, erfordras

för att möjliggöra tryckning av en dubbelvolym av Meddelanden

från svenska riksarkivet, vilken skulle innehålla årsberättelserna för åren

1951 och 1952 samt några vetenskapliga undersökningar.

R ep roduktionsverksam heten. Den begärda ökningen, 9 000

kronor avses som engångsanvisning för ersättning av försliten och nyanskaffning

av sådan fotografisk materiel, varigenom arbetet kan ytterligare

underlättas och produktionskapaciteten ökas. Beloppet skulle sålunda användas

för anskaffning av en ny torktrumma för fotostatkopior, skölj kar

och framkallningsskålar, framkallningstank för film och automatisk ventil

för sköljvatten ävensom för inredning av kopieringsrum.

Materiel för bokbindning och konservering m. in. På

grund av ökade arbetskostnader beräknas en höjning av anslagsmedlen till

biblioteksbindning (nu 3 000 kronor) med 1 000'' kronor. För inbindning av

ett antal volymer ur ett inköpt bokparti beräknas i runt tal 1 800 kronor.

Ett för bindning för referensbiblioteket avsett belopp å 1 400 kronor beräknas

bortfalla. Resultatet skulle alltså bli en höjning med 1 400 kronor.

Departementschefen. Under delposten till övriga expenser beräknar jag

1 anledning av riksarkivets anslagsäskanden en ökning av anslagsmedlen till

löpande utgifter med 2 000 kronor. Med hänsyn till att jag under föregående

punkt förordat inrättande av en heraldisk sektion i riksarkivet torde under

denna delpost böra anvisas ytterligare 4 500 kronor, varav 3 500 kronor

för löpande utgifter och 1 000 kronor för anskaffning av heraldisk litteratur.

Då samtidigt ett för innevarande budgetår anvisat engångsbelopp å 7 000

kronor bortfaller, bör hela delposten minskas med 500 kronor.

Sasom riksarkivet föreslagit torde anslagsposten till pubhkationstryck

böra höjas med 1 000 kronor.

Även riksarkivets förslag om en engångsanvisning av 9 000 kronor för

ieproduktionsverksamheten anser jag mig böra tillstyrka. Medelsanvisningen,

som ju asyftar att underlätta arbetet och höja produktionskapaciteten,

torde så småningom betala sig i form av ökade inkomster på verksamheten!

Undei delposten till materiel för bokbindning och konservering m. m.

torde på grund av höjda arbetskostnader anslagsmedlen för biblioteksbindning

böra höjas med 900 kronor. Då samtidigt ett till bindning för referensbiblioteket

avsett belopp å 1 400 kronor bortfaller, torde delposten ifråga

böra sänkas med 500 kronor.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 sand. Nr 75.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

Under anslagsposten till övriga utgifter torde böra uppföras en ny delpost,

betecknad »Ersättning för utförande av heraldiska ritningar» å förslagsvis

4 500 kronor.

Vid bifall till vad jag förordat torde förevarande anslag för nästa budgetår

böra höjas med 13 500 kronor till 113 800 kronor. Jag hemställer, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Riksarkivet: Omkostnader för budgetåret 1953/54

anvisa ett förslagsanslag av 113 800 kronor.

Vad departementschefen sålunda under punkterna 1 och

2 hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bertil Cederlund.

Stockholm 1953 Ivar Hffiggströms Boktryckeri A. B.

530492

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:221 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för budgetåret 1953/54 till riksarkivet jämte i ämnet väckt motion. a1 i texten
  2. SU 1953:96 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för budgetåret 1953/54 till riksarkivet jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten