Angående prisutjämningsavgift in. m
1953-02-27 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1953:80, Angående prisutjämningsavgift in. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 80.
1
Nr 80.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående prisutjämningsavgift
in. m.; given Stockholms slott den 27 februari
1953.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
John Ericsson.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Fortsatt bemyndigande att meddela föreskrifter om prisutjämningsavgift
begäres för tiden till och med den 30 juni 1954.
Förslag framlägges rörande dispositionen av vissa medel, som influtit i
form av prisutjämningsavgifter.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 80.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 80.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
27 februari 1953.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Lingman,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, frågor om fortsatt
bemyndigande att uttaga prisutjämningsavgift samt disposition av medel
som influtit i form av prisutjämningsavgifter in. m. samt anför följande.
Prisutjämningsavgifter in. in. å vissa skogsprodukter
åren 1945—1952.
Alltsedan år 1945 har riksdagen årligen bemyndigat Kungl. Maj:t att, när
behov därav ur prispolitiska synpunkter anses föreligga, meddela föreskrifter
om uttagande av prisutjämningsavgift för varor, som utförs ur riket.
Nu gällande bemyndigande, som meddelats genom riksdagens skrivelse den
23 april 1952, nr 139, gäller till och med den 30 juni 1953.
Med anledning av 1945 års riksdags beslut utfärdade Kungl. Maj :t den 25
maj 1945 (nr 256) förordning angående prisutjämningsavgift. I denna förordning
— som genom förordningar den 14 juni 1946, nr 282, och den 31
oktober 1947, nr 863, i vissa smärre avseenden ändrats — stadgas, bl. a.,
att Kungl. Maj :t må, när behov därav ur prispolitiska synpunkter prövas
föreligga, förordna, att viss avgift (prisutjämningsavgift) skall erläggas
för vara, som utföres ur riket (1 §), att prisutjämningsavgift utgår enligt
grunder och med belopp, som Kungl. Maj :t bestämmer (2 §), samt att medel,
som inflyter genom uttagande av prisutjämningsavgift, skall fonderas
och användas enligt vad särskilt stadgas (3 §). I övrigt innehåller förordningen
föreskrifter om debitering, uppbörd och redovisning av prisutjämningsavgifter
samt vissa straff- och processrättsliga stadganden. Förordningen,
som ursprungligen gällde till och med den 30 juni 1946, har sedermera
förlängts, senast genom förordningen den 9 maj 1952, nr 256, till och
med den 30 juni 1953.
Förordnande om prisutjämningsavgift har hittills meddelats endast beträffande
skogsprodukter.
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 80.
I kungörelsen den 25 maj 1945, nr 257, (ändrad 1946: 197) angående prisutjämningsavgift
å vissa trävaror meddelades föreskrifter om uttagande av
prisutjämningsavgift vid utförsel ur riket av vissa i kungörelsen angivna
sågade trävaror av inhemsk furu och gran. Ifrågavarande kungörelse ersattes
av kungörelsen den 9 maj 1947, nr 184, (ändrad 1947: 705, 1948: 121
samt 1949: 5, 57 och 490) angående prisutjämningsavgift å vissa trävaror. I
2 § sistnämnda kungörelse stadgades bl. a. att prisutjämningsavgift ej skulle
uttagas beträffande varuparti, för vilket jämlikt av Kungl. Maj :t godkänd
överenskommelse belopp motsvarande prisutjämningsavgiften skulle avsättas
i annan ordning.
År 1947 träffade statens bränslekommission med Kungl. Maj :ts godkännande
avtal med dels Svenska trävaruexportföreningen, dels Svenska cellulosaföreningen,
dels Svenska trämasseföreningen, enligt vilka föreningarna
åtog sig att av sina medlemmar uppbära en avgift per viss enhet exporterad
vara för avsättning till särskilda konjunkturutjämningsfonder.
Även år 1948 slöt nyssnämnda parter avtal om avsättningar till konjunkturutjämningsfonder.
Enligt överenskommelserna med cellulosa- och trämasseföreningarna
gällde bl. a. att 20 procent av avgiften skulle utbetalas
till särskilda länsstiftelser med ändamål att främja det enskilda skogsbruket,
24 procent till sociala stiftelser vid varje enskilt företag till förmån
för där anställda arbetare (företagsstiftelser) samt 6 procent till en central
social stiftelse till förmån för samtliga inom skogsindustrien sysselsatta arbetare
(centralstiftelsen). I anslutning till dessa överenskommelser utfärdades
kungörelsen den 11 juni 1948, nr 293, angående prisutjämningsavgift å
pappersmassa av trä. Redan hösten 1948 upphävdes kungörelsen och samtidigt
upphörde avtalen med cellulosa- och trämasseföreningarna att gälla.
Saväl år 1949 som i början av år 1950 träffades mellan bränslekommissionen
och trävaruexportföreningen avtal om fortsatta avsättningar till föreningens
konjunkturutjämningsfond.
De avgifter, som influtit till ifrågavarande konjunkturutjämningsfonder
på grund av de mellan bränslekommissionen och branschföreningarna ingångna
avtalen, har i sin helhet antingen återburits till respektive företag
eller avsatts till förenämnda stiftelser.
Prisutjämningsavgifter, vilka inbetalades enligt kungörelserna den 25 maj
1945, den 9 maj 1947 och den 11 juni 1948, tillfördes en inom statskontoret
upprättad diversemedelsfond. Vissa av avgiftsmedlen bokfördes särskilt och
överfördes till en av statskontoret förvaltad fond, benämnd De mindre sågverkens
konjunkturutjämningsfond av år 1948. Sistnämnda fondmedel har
slutligt disponerats genom Kungl. Maj :ts beslut den 30 juni 1952. Även
Övriga här åsyftade avgiftsmedel har numera i stort sett tagits i anspråk.
På grundval av uppgifter från statskontoret kan ett belopp av 466 163 kronor
beräknas kvarstå odisponerat. I detta belopp ingår emellertid 425 000 kronor
som i enlighet med ett av norrlandskommittén framfört förslag reserverats
för en sågverksskola vid Strömnäs sågverk i Västernorrlands län. Vad
angår i övrigt vidtagna dispositioner torde för närmare kännedom få hän
-
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 80.
visas till propositionerna nr 255/1945, 237/1946, 285/1947, 269/1948, 178/
1949, 124/1950, 167/1951 och 78/1952.
I december 1950 träffades avtal mellan statens handels- och industrikommission
för Kungl. Maj :t och Kronan samt respektive cellulosaföreningen,
trämasseföreningen, trävaruexportföreningen och Svenska pappersbruksföreningen
om erläggande av konjunkturutjämningsavgifter vid export av
vissa skogsprodukter under år 1951. Avgifterna skulle uppbäras av vederbörande
branschförening och därefter tillföras för ändamålet bildade fonder.
Uppburna avgifter skulle av vederbörande förening överlämnas till
riksgäldskontoret. Av avgifterna skulle 70 procent återbäras till företagen.
Enligt avtalen med de tre förstnämnda föreningarna skulle återstående 30
procent fördelas med en tredjedel på ettvart av förut omnämnda slag av
stiftelser, alltså länsstiftelserna, företagsstiftelserna och centralstiftelsen.
Jämlikt avtalet med pappersbruksföreningen skulle berörda 30 procent fördelas
sålunda, att 7 procent skulle tillfalla länsstiftelserna, 20 procent företagsstiftelserna
och 3 procent den år 1944 bildade stiftelsen Pappersbrukens
forskningsinstitut. I samtliga avtal stadgades att utbetalning av de hos riksgäldskontoret
innestående medlen skulle ske med 1/5 årligen med början
under januari 1958, dock att Kungl. Maj :t i vissa fall kunde medgiva tidigare
utbetalning. Sedermera träffades i samband med förhandlingar avseende
1952 års avgifter särskilda tilläggsavtal till de mellan kommissionen
samt cellulosa-, trämasse- och pappersbruksföreningarna i december 1950
ingångna överenskommelserna rörande konjunkturutjämningsavgifter. Enligt
tilläggsavtalen skulle av de under fjärde kvartalet 1951 inbetalda avgifterna
28 procent omedelbart tillfalla staten som skatt. Skattebeloppet
skulle tagas av de 70 procent, som enligt överenskommelserna skulle tillfalla
företagen.
I anslutning till de i december 1950 ingångna avtalen utfärdades kungörelsen
den 3 november 1950, nr 586, om prisutjämningsavgift å vissa trävaror,
pappersmassa av trä samt vissa slag av papp och papper. Genom kungörelsen,
som trädde i kraft den 1 januari 1951, upphävdes kungörelsen den 9
maj 1947, nr 184, om prisutjämningsavgift å vissa trävaror. Av 2 § i den
nya kungörelsen framgår att den icke var tillämplig beträffande varuparti,
för vilket avgift erlades enligt särskilt avtal. Genom kungörelse den 15 december
1950, nr 652, utvidgades kungörelsen den 3 november 1950 att avse
pappersved samt pappersavfall och makulerade tryckalster.
På eftersommaren 1951 upptogs förhandlingar mellan representanter för
statsmakterna och de ledande branschorganisationerna inom skogsindustrien
i syfte att undersöka möjligheterna för en fortsatt samverkan i fråga om
exportvinsternas sterilisering och användning. Förhandlingarna utmynnade
i att nya avtal ingicks mellan handels- och industrikommissionen samt
cellulosaföreningen, trämasseföreningen och pappersbruksföreningen angående
konjunkturutjämningsavgifter vid export under år 1952. De med trävaruexportföreningen
förda förhandlingarna ledde icke till annat resultat än
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 80.
att mellan kommissionen och föreningen överenskoms, att det år 1950 ingångna
avtalet skulle förlängas att gälla under januari 1952.
De mellan kommissionen samt cellulosaföreningen respektive trämasseföreningen
och pappersbruksföreningen träffade avtalen för år 1952 skilde
sig i åtskilliga hänseenden från motsvarande överenskommelser för år 1951.
Beträffande fördelningen av influtna avgifter avtalades nämligen helt nya
regler. Sålunda minskades den del, som skulle återgå till företagen, från 70
till 66 procent. En viktig nyhet var, att staten omedelbart ägde uppbära 26
procent av avgifterna såsom förskottsskatt. Den slutliga återbäringen till
företagen skulle alltså uppgå till 40 procent av inbetalda avgifter. Vid denna
återbetalning skulle statlig beskattning icke ske. Däremot skulle vid återbetalningen
såväl det återburna beloppet som det såsom förskottsskatt gäldade
beloppet upptagas till kommunal beskattning.
Vad angår fördelningen av avgifterna i övrigt skilde sig överenskommelsen
med pappersbruksföreningen i flera avseenden från avtalen med cellulosa-
och trämasseföreningarna. Enligt överenskommelserna med sistnämnda
föreningar gällde att bidragen till länsstiftelserna skulle upphöra
och att företagsstiftelsernas andel begränsades till 4 procent. En av föreningarna
grundad stiftelse för teknisk och skoglig forskning samt utbildning
skulle erhålla 3 procent. Av återstående 27 procent skulle bildas två
fonder inom riksgäldskontoret. Den ena fonden skulle erhålla 12 procent
att användas för åtgärder till fromma för skogsvården (skogsvårdsfonden)
och den andra fonden 15 procent att användas för arbetsanskaffning inom
skogsindustrierna vid lågkonjunktur eller liknande ändamål (lågkonjunkturfonden).
Enligt överenskommelsen med pappersbruksföreningen skulle
företagsstiftelserna erhålla 6 i stället för 4 procent av de utav vederbörande
företag inbetalda avgifterna och den inom riksgäldskontoret bildade
skogsvårdsfonden tillföras 10 i stället för 12 procent. Vidare skulle visserligen
15 procent av avgifterna avsättas till en inom riksgäldskontoret bildad
lågkonjunkturfond, men denna fond skulle vara skild från den i avtalen
med cellulosa- och trämasseföreningarna omnämnda lågkonjunkturfonden,
så att dess medel fick tagas i anspråk endast för arbetsanskaffning eller liknande
ändamål inom papp- och pappersindustrien. Slutligen skulle de 3 procent
av avgifterna, som var avsedda för forskningsändamål, tillfalla stiftelsen
Pappersbrukens forskningsinstitut.
Enligt samtliga överenskommelser gällde att andelarna till företagen, företagsstiftelserna
och forskningsstiftelserna skulle i princip utbetalas med
Vs varje år med början i januari 1959, dock att Kungl. Maj :t kunde bl. a.
vid vikande konjunkturer medge tidigare utbetalning. Beträffande skogsvårdsfonden
och lågkonjunkturfonden stadgades att de skulle användas,
när detta etter Kungl. Maj :ts bestämmande befanns vara ur konjunktursynpunkt
lämpligt. I fråga om dessa fonder förutsattes bl. a., att staten
skulle äga rätt att av belopp, som inflöt till de båda fonderna, uttaga högst
hälften i form av räntefria lån att användas till räntelösa tilläggslån för bostadsbyggen
eller liknande ändamål.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 80.
I detta sammanhang må nämnas att separata överenskommelser träffades
med vissa företag, som icke var anslutna till överenskommelserna med
cellulosa- och trämasseföreningarna, nämligen Bowaters svenska trämassefabriker
aktiebolag, Aktiebolaget Högfors träsliperi samt Graningeverkens
aktiebolag, Sandvikens cellulosa aktiebolag och Utansjö cellulosa aktiebolag.
Innehållet i överenskommelserna med de två förstnämnda bolagen anslöt
sig i allt väsentligt till det mellan handels- och industrikommissionen
och trämasseföreningen träffade avtalet, överenskommelsen med Graningeverkens
aktiebolag, Sandvikens cellulosa aktiebolag och Utansjö cellulosa
aktiebolag, som träffades den 15 maj 1952, innebar att ifrågavarande bolag
ägde i januari 1961 i princip återfå 66,6 procent av de avgifter, som bolagen
för år 1952 inbetalade för kemisk och mekanisk massa. Av dessa
avgifter skulle 40 procent utbetalas i januari 1961. Återstående 26,6 procent
skulle utbetalas till bolagen i den mån dessa visade sig ha erlagt å avgifterna
fallande statsskatt. Vidare stadgades att såsom förutsättning för överenskommelsens
giltighet skulle bl. a. gälla att bolagen skulle återfå 70 procent
av de avgifter, som erlagts för kemisk och mekanisk massa samt trävaror
under år 1951, på samma villkor som enligt branschöverenskommelserna,
varjämte bolagen skulle kunna återfå visst belopp som en kompensation
motsvarande den nedsättning av konjunkturskatten för år 1952 som
medgavs de till sistnämnda överenskommelser anslutna företagen.
I samtliga avtal för år 1952 stadgades att avgifternas storlek skulle bestämmas
på grundval av ett på visst sätt beräknat genomsnittligt exportpris.
Om detta exportpris låg under en viss i avtalen angiven nivå, skulle
ingen avgift utgå.
I juni 1952 hade exportpriset sjunkit under nämnda nivå. Någon konjunkturutjämningsavgift
bär därefter under år 1952 icke utgått.
Enligt uppgift från riksgäldskontoret har i konjunkturutjämningsavgifter
enligt överenskommelserna för år 1951 och år 1952 per den 31 januari
1953 influtit följande belopp (milj. kr.):
1951 1952
Cellulosaföreningen ................... 476 180
Trämasseföreningen................... 23 3
Bowaters Svenska Trämassef. AB....... 2
AB Högfors Träsliperi................. 0,1
Pappersbruksföreningen............... 139 40
Trävaruexportföreningen........... ■.. 28_—
Summa 666 225,1
De angivna beloppen är ej slutgiltiga, då vissa avgiftsbelopp ännu ej slutligt
reglerats. 1951 års siffra för trävaruexportföreningen inbegriper avgifterna
för januari 1952. Vidare må nämnas, att de avgifter som inbetalts
enligt överenskommelsen med Graningeverkens aktiebolag, Sandvikens cellulosa
aktiebolag och Utansjö cellulosa aktiebolag redovisas tillsammans med
prisutjämningsavgifterna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 80.
7
I anslutning till de för år 1952 ingångna avtalen utfärdades kungörelsen
den 21 december 1951, nr 800, med ändring av kungörelsen den 3 november
1950 (nr 586) om prisutjämningsavgift å vissa trävaror, pappersmassa av
trä samt vissa slag av papp och papper. Genom nämnda kungörelse infördes
prisutjämningsavgift från och med ingången av år 1952 å vissa slag av trävaror,
huvudsakligen rundvirke (bl. a. gruvstolpar, sågtimmer, telefon- och
telegrafstolpar) ävensom bjälkar, sparrar och syllar, vilka under år 1951
icke varit belagda med avgift.
På grund av de under år 1952 successivt sjunkande exportpriserna upphävdes
efter hand den för de olika varuslagen utgående prisutjämningsavgiften.
Från och med den 1 april 1952 borttogs avgiften å pappersavfall (kungörelse
den 28 mars 1952, nr 110), från och med den 26 maj 1952 upphörde
avgiften å sågade och hyvlade trävaror (kungörelse den 23 maj 1952, nr 233)
samt från och med den 13 juli 1952 avgiften å telegraf- och telefonstolpar
(kungörelse den 30 juni 1952, nr 560). Kungörelsen den 3 november 1950,
nr 586, om prisutjämningsavgift å vissa trävaror, pappersmassa av trä samt
vissa slag av papp och papper upphävdes i sin helhet från och med den 1
november 1952 genom kungörelse den 23 oktober 1952, nr 663. Kungl. Maj :t
beslöt därjämte sistnämnda dag att medgiva återbäring av prisutjämningsavgifter,
som utgått vid export av rundvirke från och med den 16 augusti
1952.
Liksom varit fallet med tidigare prisutjämningsavgifter har sådana avgifter
för åren 1951 och 1952 inbetalts till statskontoret och tillförts diversemedelsfonden
för prisutjämningsavgifter. Avgifterna för nämnda år har
emellertid bokförts särskilt inom fonden fördelade på sex huvudgrupper.
Enligt uppgift från statskontoret var följande belopp innestående den 31
januari 1953 (1 000 kr.):
1951 1952
I. Pappersved, gruvstolpar m. m..................... 667 4 000
II. Sågade trävaror.................................. 23 793 5 613
III. Pappersmassa.................................... 21 036 504
IV. Pappersavfall.................................... 5100 1 112
V. Papp och papper................................. 360 107
VI. Telegraf- och telefonstolpar....................... — 48
Summa 50 956 11 384
1951 års siffra för sågade trävaror inbegriper avgifterna för januari 1952,
vilka sålunda ej inkluderats i 1952 års siffra. De angivna beloppen är ej
slutgiltiga utan vissa justeringar kan väntas. För pappersved, gruvstolpar
m. m. har med hänsyn till pågående restitutioner av avgifter vilka inbetalts
för export efter den 15 augusti 1952 upptagits ett ungefärligt belopp, som
beräknas kvarstå sedan restitutionerna genomförts.
Vissa huvudlinjer för dispositionen av avgifterna för år 1951 angavs i proposition
nr 167/1951 och lämnades av riksdagen utan erinran. Sålunda före
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 80.
slogs att viss återbäring skulle kunna ske såvitt angick avgifter å trävaror,
massa samt papp och papper. Däremot ansågs återbetalning icke böra ifrågakonima
beträffande avgifter å pappersved och pappersavfall. Att medge
återbäring till det mellanled, som ombesörjde exporten, syntes icke ligga i
linje med den tanke på återbäring vid sysselsättnings- och avsättningssvårigheter
för producenterna, som kommit till uttryck i avtalen med branschorganisationerna.
Ifrågavarande avgifter borde därför disponeras för sådana
skogliga ändamål, som riksdagen framdeles kunde komma att godkänna.
I proposition nr 78/1952 uttalades att då de före år 1951 influtna prisutjämningsavgifterna
praktiskt taget var slutgiltigt disponerade, det syntes
rimligt att de under år 1951 influtna avgifterna för pappersavfall och pappersved
successivt togs i anspråk för skogliga ändamål i vidsträckt mening,
som icke i annan ordning kunde tillgodoses. Vad gällde utdelning av bidrag
syntes frågor av större räckvidd lämpligen böra underställas riksdagen, medan
det i övrigt torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att pröva förekommande
bidragsärenden. I propositionen föreslogs att ett belopp av högst 175 000
kronor skulle avsättas för att enligt Kungl. Maj :ts prövning i mån av behov
disponeras för att fortsätta viss forskningsverksamhet vid skogsforskningsinstitutet
intill utgången av budgetåret 1952/53. Uttalandet och förslaget
lämnades av riksdagen utan erinran. Kungl. Maj :t anvisade därefter genom
beslut den 9 maj och 19 december 1952 dels högst 40 000 kronor till
styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut för viss
specialutbildning i skoglig fotogrammetri, dels högst 50 000 kronor till styrelsen
för Jordbrukareungdomens förbund för avslutande av viss försöksverksamhet
med klubbarbete inom skogsbruket, dels högst 175 000 kronor
till styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut för förut
angivna forskningsverksamhet.
I fråga om användningen av de prisutjämningsavgifter, som inflöt under
år 1952, uttalades i sistnämnda proposition att i likhet med vad tidigare skett
den möjligheten syntes böra hållas öppen att viss återbäring av avgiften
skulle kunna äga rum, såvitt gällde trävaror, papper och pappersmassa, i den
mån samtidigt avtal träffats om konjunkturutjämningsavgift för motsvarande
varuslag. Beträffande gruppen trävaror innebar detta att återbäring
med 70 procent kunde ifrågakomma av avgifter, som uppbars vid export av
trävaror under januari 1952, under det att återstående 30 procent borde reserveras
för skogliga och sociala ändamål. Beträffande prisutjämningsavgifter,
som erlades vid export av pappersmassa samt papp och papper, borde
efter prövning av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall eventuell återbäring kunna
ske. Frågan om disposition av avgifter å rundvirke samt pappersavfall
borde underställas riksdagen, sedan avgifterna slutligt inbetalts, sålunda
år 1953. Det framhölls emellertid att på samma grunder som åberopats beträffande
1951 års avgifter någon återbäring av avgifter å dessa varuslag ej
borde äga rum. Uttalandena lämnades av riksdagen utan erinran.
Kungl. Maj:ts proposition nr 80.
9
Framställningar rörande användningen av influtna
prisutjämningsavgifter m. m.
Ett antal fiamställningar har inkommit som avser dels återbetalning av
inbetalda prisutjämningsavgifter, dels bidrag till speciella ändamål ur prisutjämningsavgiftsmedel.
Vad först beträffar de prisutjämningsavgifter, som erlagts vid export av
sågade trävaror under tiden 1 februari—25 maj 1952, har Svenska
trävaruexportföreningen. Svenska inlandssågverkens förening, Södra Sveriges
trävaruexportförening, Göteborgs trävaruexportörers förening, Svenska
trävaruengrossistföreningen, Graningeverkens aktiebolag, Munksunds aktiebolag
samt Aktiebolaget Jon Jonsson & Co. i skilda skrivelser hemställt antingen
att dessa avgifter i sin helhet omedelbart återbetalas eller att de i
varje fall återbäres till respektive företag efter enahanda grunder som gäller
enligt överenskommelsen med Svenska trävaruexportföreningen för avgifter
vilka erlagts vid export av sågade trävaror under tiden 1 januari
1951—31 januari 1952. Svenska trävaruexportföreningen framhåller bl. a.
att då det ekonomiska resultatet av 1952 års trävaruexport nu låter sig överblickas
man kan konstatera att sågverkens räntabilitet undergått en stark
försämring jämfört med år 1951, beroende på den ökning i råvaru- och
produktionskostnaderna som under år 1952 ägt rum samtidigt som en nedgång
skett i exportpriserna. Södra Sveriges trävaruexportförening understryker
att månaderna februari—maj, då norrlandshamnarna i stor utsträckning
är stängda, för södra Sverige är en del av den bästa skeppningsperioden
och att därför exportörerna i södra Sverige i särskild grad drabbats
av avgiften.
Yttrande över framställningarna har inhämtats från statens handels- och
industrikommission, som icke anser sig kunna tillstyrka bifall till framställningarna
i vad de avser omedelbar återbetalning. Kommissionen förklarar
sig emellertid därmed icke ha angivit någon ståndpunkt i fråga om
åteibetalning av erlagda avgifter i samband med den allmänna dispositionen
av avgiftsmedel.
1 fråga om de prisutjämningsavgifter, som erlagts vid export av r u n dvirke
under tiden 1 januari—15 augusti 1952 förklarar sig Svenska
propsexportörernas förening och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund
i skrivelser den 28 oktober och 19 november 1952 införstådda med att
avgiftsbeloppen används till skoglig forskning och andra skogliga ändamål
av gemensamt allmänt intresse. Riksförbundet förutsätter, att vid en blivande
fördelning av medlen minst hälften skall komma bondeskogsbruket
till godo för särskilt gagneliga ändamål, som främst avser teknisk rationalisering
samt förbättrad skoglig upplysning och information. I en vid
riksförbundets skrivelse fogad promemoria angives vissa sådana ändamål,
varjämte i promemorian tramhålles att då avgifterna för massaved och
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 80.
props i allt väsentligt härrör från export från södra och mellersta Sverige
desamma hör användas företrädesvis inom dessa områden.
Sveriges virkesmätares riksförbund har i skrivelse den 27 december 1952
hemställt, att viss del av de prisutjämningsavgifter som inbetalts vid export
av gruvstolpar måtte anvisas såsom bidrag för bildande av en understöds-
och pensionsfond för äldre propsmätarebiträden. Riksförbundet framhåller
att propsmätarebiträdena auktoriseras av Sydöstra Sveriges virkesmätningsförening
och att ersättning för deras arbete utgår efter särskild
taxa. Några pensionsbestämmelser har det hittills icke varit möjligt att införa
och fonder har ej kunnat uppläggas för detta ändamål. För att de nu
till åren äldsta propsmätarebiträdena skall kunna tänkas komma i åtnjutande
av pensionsbidrag erfordras ett grundkapital.
Över sistnämnda framställning har yttranden inhämtats från skogsstyrelsen
och statskontoret. Enligt skogsstgrelsen synes skäl tala för att de
mera stadigvarande anställda propsmätarebiträdena, f. n. till ett antal av
tolv, tillerkänns pensionsrätt i någon form. Styrelsen föreslår emellertid
att pensioneringsfrågan närmare utreds och att lämpligt belopp reserveras
av disponibla prisutjämningsavgiftsmedel. Statskontoret anser sig icke
kunna tillstyrka att medel anvisas för angivna ändamål. Statskontoret framhåller
att det torde få förutsättas att taxorna avvägts på sådant sätt att
de berett vederbörande förrättningsmän möjlighet att själva sörja för sin
pensionering.
Vad avser avgifterna för pappersavfall har Pappersavfallsgrossisternas
riksförening och Svenska pappersavfallsgrossistföreningen i skrivelse
den 17 februari 1953 anfört att med hänsyn till utvecklingen under
år 1952 det synes angeläget att företagen i pappersavfallsbranschen bereds
vissa ekonomiska lättnader, vilket motiverar återbäring av erlagda prisutjämningsavgifter.
Vidare har organisationerna framhållit att forskning rörande
användningen av avfallspapper bör understödjas. Slutligen understryker
organisationerna att influtna prisutjämningsavgifter bör delvis utnyttjas
för att tillgodose sociala ändamål såvitt gäller pappersavfallsbranschen
på motsvarande sätt som tillämpats i fråga om andra branscher. Organisationerna
hemställer, att av de under år 1951 inbetalda prisutjämningsavgifterna
ett skäligt belopp, förslagsvis 0,5—l,o miljon kronor, avsättes
till forskning samt viss del till sociala ändamål ävensom att återstoden
av 1951 års prisutjämningsavgifter samt 1952 års prisutjämningsavgifter
återbetalas till de företag som inbetalt avgifterna.
Ansökningar om bidrag av prisutjämningsavgiftsmedel
för speciella ändamål föreligger från styrelsen för skogshögskolan och statens
skogsforskningsinstitut, styrelsen för fonden för skoglig forskning, landshövdingen
i Kronobergs län Thorwald Bergquist, skogsvårdsstyrelsen i
Gävleborgs län, styrelsen för stiftelsen Tekniska museet och styrelsen för
stiftelsen Framnäs folkhögskola.
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 80.
Såsom anmälts i propositionen nr 78/1952 har styrelsen för skogs högskolan
och statens skogs forskningsinstitut i skrivelse den 21 januari 1952 hemställt
om bidrag till forskningsverksamhet vid statens skogsforskningsinstitut
under en tidsperiod av omkring fem år. Styrelsen framhåller att
den skogliga utvecklingen i vårt land på senare tid lett till insikt om nödvändigheten
av en omfattande återuppbyggnad av skogsbeståndet. Det pågår
också för närvarande ett skogligt restaureringsarbete av imponerande
mått. Gallringarna ökar i omfattning, skräpskogar och hyggen iordningställs,
plantskolor anläggs eller utvidgas, bränningar och kulturer utförs
i växande utsträckning. I fråga om arbeten av här antydd art torde enligt
vad styrelsen uttalar allmänt erkännas, att stödet av skoglig forskning icke
kan undvaras. Den pågående utvecklingen har under senare tid aktualiserat
en mängd spörsmål med stark anknytning till det påbörjade restaureringsarbetet.
Hit kan räknas problem rörande beståndsvård, föryngring,
proveniens, rasförädling etc.
Styrelsen påpekar att institutets med anlitande av statsanslag bedrivna
verksamhet huvudsakligen är inriktad på grundforskning. Vid sidan härav
har institutet, sedan bl. a. medel ställts till förfogande från diversemedelsfonden
för prisutjämningsavgifter, sysslat med praktiska undersökningar
i syfte att nå resultat, som direkt kan tjäna återuppbyggnaden av
skogsbeståndet. Nämnda bidrag av fondmedel om sammanlagt 1 500 000
kronor har lämnats för femårsperioden 1948—52. Styrelsen framlägger nu
en plan till fullföljande och intensifiering av ifrågavarande praktiskt inriktade
uppgifter för åren 1953—1957. Kostnaderna för tillämnade forskningsuppgifter
och utredningar beräknas — sedan avdrag skett för ordinarie
forskningsanslag till motsvarande ändamål — enligt följande uppställning.
Kronor
I. Produktionsundersökningar................................ 502 000
II. Föryngringsundersökningar................................ 738 000
III. Undersökningar rörande skogsproduktionens kvalitet........ 275 000
IV. Rörelsestudier............................................ g0 000
V. Undersökningar rörande skogsmarkens näringsförhållanden.. 375 000
VI. Skogsmykologiska undersökningar.......................... 175 000
VII. Skogsgenetiska undersökningar............................. 565 000
VIII. Skogsentomologiska undersökningar........................ 220 000
IX. Specialbearbetningar av riksskogstaxeringens material........ 145 000
Summa 3 075 000
Den genomsnittliga årskostnaden skulle sålunda uppgå till 615 000 kronor.
Styrelsen för fonden för skoglig forskning har i skrivelse den 25 januari
1952 hemställt att fonden av tillgängliga prisutjämningsavgifter måtte tillföras
ett ytterligare kapitalbelopp av om möjligt högst 3 000 000 kronor.
Styrelsen anför att stora medelsbehov visat sig uppkomma för forsknings-,
12
Kungl. Maj:ts proposition nr SO.
försöks- och experimentverksamhet, vilka icke kan tillgodoses vare sig genom
fonden med dess nuvarande storlek eller genom andra tillgängliga medel.
De medel som för ifrågavarande ändamål möjligen kan erhållas från
befintliga konjunkturutjämningsfonder skall enligt huvudreglerna för dessa
fonder icke bli disponibla förrän tidigast år 1958. Det föreligger emellertid
redan nu ett flertal stora forskningsuppgifter, vilka snarast möjligt bör påbörjas.
Bidrag erfordras bl. a. till upprättande av en särskild institutionsbyggnad
för genetiska avdelningen vid skogsforskningsinstitutet samt till
fullföljande av samarbetsnämndens för skoglig växtförädling och genetik
program för anläggning av fröplantager ävensom till skoglig fotogrammetri
och ett antal filmer inom det skogliga området.
Yttranden över sistnämnda båda framställningar har inkommit från
skogsstyrelsen, domänstyrelsen och statskontoret samt vad avser skogsforskningsinstitutets
framställning även från styrelsen för fonden för skoglig
forskning. Skogsstyrelsen och domänstyrelsen tillstyrker bifall till framställningarna.
Skogsstyrelsen framhåller att därest tillgängliga medel icke
förslår för att tillgodose samtliga önskemål företrädesrätt bör givas framställningen
från skogsforskningsinstitutet. Det skulle enligt styrelsens mening
lända skogsbruket till obotlig skada om den nu inledda, praktiskt betonade
forskningen skulle få läggas ner eller avsevärt inskränkas och fördröjas
av brist på medel. Det framlagda forskningsprogrammet synes täcka
de för dagen mest angelägna frågeställningarna. Statskontoret förklarar sig
i sitt den 5 februari 1952 dagtecknade yttrande icke ha någon erinran mot
alt bidrag lämnas för att fortsätta och avsluta den verksamhet vid skogsforskningsinstitutet
som dittills finansierats av prisutjämningsavgiftsmedel.
Ämbetsverket anser sig emellertid icke kunna tillstyrka den föreslagna
utökningen av verksamheten genom upptagande av nya forskningsuppgifter.
Statskontoret avstyrker bifall till framställningen från styrelsen för
fonden för skoglig forskning. Enligt statskontorets mening bör fondmedlen
användas företrädesvis för utgifter av engångskaraktär och således i princip
ej utnyttjas för fortlöpande utgifter i större utsträckning än som kan
ske genom ianspråktagande av medlens avkastning. Styrelsen för fonden
för skoglig forskning tillstyrker bifall till skogsforskningsinstitutets framställning.
I propositionerna nr 178/1949 och 124/1950 anmäldes framställningar av
landshövdingen i Kronobergs län Thorwald Bergquist och skogsvårdsstyrelsen
i Gävleborgs län om bidrag med 500 000 kronor respektive 200 000
kronor till att inrätta lokala skogsmuseer i Växjö respektive Gävle. Syftet
angavs vara att skapa ett levande museum som i ord och bild, med modeller
och föremål klargjorde skogens historia samt dess betydelse genom tiderna
och för vårt moderna samhälle. I yttrande över framställningarna
föreslog skogsstyrelsen att i första hand ett skogens riksmuseum måtte inrättas
och hemställde härför om ett belopp av 400 000 kronor.
I nyssnämnda propositioner ansågs det icke möjligt att taga ställning till
Kungl. Maj.ts proposition nr SO. 13
förslagen att inrätta skogsmuseer. Ärendet har därefter varit föremål för
ytterligare beredning.
Skogsstyrelsen och domänstyrelsen har — efter hörande av styrelsen för
skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut samt Föreningen Sveriges
skogsvårdsstyrelser — i skrivelse den 4 juni 1952 avgivit gemensamt
yttrande.
Ämbetsverken anknyter till skogsstyrelsens tidigare förslag om att inrätta
ett riksmuseum. Det framhalles, att ett skogligt riksmuseums förnämsta
bör vara att hos allmänheten väcka intresse för skogsbruket och
att sprida kännedom om skogens betydelse för vårt land i olika avseenden.
Lokala skogsmuseer torde i högre grad än ett centralt museum komma att
besökas av kunskapssökande skogsägare, varför mera direkt undervisningsmaterial
måhända bör ingå i de lokala museernas demonstrationssamlingar.
Enligt ämbetsverkens mening bör på skogliga museer vid sidan av skogen
och skogsvården demonstreras de viktigaste färdiga produkter, som framställts
av råvaran trä, ävensom råvarans förädling. Ett centralt skogsmuseum
bör tillhandahålla en stomme för tillfälliga expositioner.
Det skulle enligt ämbetsverken otvivelaktigt draga avsevärda kostnader
att uppföra en särskild byggnad för ett riksskogsmuseum. Med hänsyn till
den nu nödvändiga investeringsbegränsningen synes frågan om uppförande
av en sådan byggnad icke vara aktuell.
Ämbetsverken framhåller att inom Tekniska museet i Stockholm planer
föreligger att inrätta en permanent skoglig avdelning till vilken olika föremål
redan förvärvats. Museiledningen har beräknat kostnaderna till 100 000
kronor. Ehuru fragan om ett riksskogsmuseum sålunda torde böra skjutas
på framtiden, anser ämbetsverken det angeläget att redan nu medel ställs
till förfogande för att inrätta nämnda avdelning inom Tekniska museet. Det
synes möjligt att härigenom även tillgodose det behov av ett centralt skogligt
serviceorgan som ämbetsverken framhållit.
Vad beträffar lokala skogliga museer anser ämbetsverken det styrkt att
behov av sådana föreligger. Enligt verkens uppfattning bör staten lämpligen
stödja sådana museer under förutsättning att ett påtagligt lokalt intresse
finns och att de erforderliga medlen till större delen erhålls på annat
satt än genom bidrag från staten. Styrelserna anser lämpligt att större lokala
museer förläggs till de föreslagna städerna Växjö och Gävle.
Skogsstyrelsen och domänstyrelsen hemställer, att av tillgängliga medel i
diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter måtte dels reserveras ett
belopp av 100 000 kronor att efter ansökning av Tekniska museet ställas
till museets förfogande för inrättande av en skoglig avdelning, dels reserveras
ett belopp av 200 000 kronor att efter ansökning av Föreningen för
Smålands kulturminnen och kulturhistoria ställas till föreningens förfogande
för inrättande av ett skogsmuseum i Växjö, dels ställas ett belopp av
100 000 kronor till skogsvårdsstyrelsens i Gävleborgs län förfogande för inrättande
av ett skogsmuseum i Gävle.
I anslutning till skrivelsen den 4 juni 1952 har styrelsen för stiftelsen T ek
-
14
Kungl. Maj.ts proposition nr SO.
niska museet hemställt, att stiftelsen för ordnande av en skoglig avdelning
inom museet beviljas ett anslag av 100 000 kronor.
Statskontoret har i yttrande den 20 januari 1953 anfört, att ämbetsverket
ej har något att erinra mot att 1951 års prisutjämningsavgifter för pappersavfall
och pappersved tages i anspråk för inrättande av museer enligt
de av skogsstyrelsen och domänstyrelsen uppdragna riktlinjerna. Samtidigt
betonar statskontoret, att de föreslagna beloppen endast avser engångsbidrag
till museernas grundande samt att beviljande av dylika anslag självfallet
icke bör tagas till intäkt för bidrag till institutionernas framtida kostnader
för underhåll och drift.
Landshövdingen Bergquist har i skrivelse den 4 februari 1953 lämnat
följande preliminära kostnadsberäkning för den planerade museibyggnaden
i Växjö.
Kronor
Byggnadskropp 3 300 m3
byggn.kostnad 110 kr./m3 .................................. 363 000
Inredningsarbeten, utställningsmaterial, akvarium, väggdekorationer,
ritningar m. ......................................... 150 000
Planeringsarbeten .......................................... 30 000
Oförutsett, 10 % å 363 000 .................................... 37 000
Summa 580 000
I skrivelsen framhålles att Växjö stad kostnadsfritt ställer tomt till förfogande.
Den nu framlagda kalkylen motsvarar ett minimibehov och innebär
en sänkning av byggnadsstandarden jämfört med vad som planerades år
1949. Endast en mindre del av det nödvändiga kapitalet synes kunna uppbringas
på enskild väg. Det anslag av prisutjämningsavgiftsmedel, som oundgängligen
erfordras, anges till 400 000 kronor.
Skogsvårdsstgrelsen i Gävleborgs län har i skrivelser den 9 och 10 februari
1953 lämnat följande kompletterande upplysningar angående finansieringen
av den planerade skogliga institutionsbyggnaden i Gävle. Byggnadens totala
volym avses komma att utgöra 4 000 in3. Inemot halva utrymmet skall upptagas
av museiavdelningen medan byggnaden i övrigt skall disponeras av
skogsvårdsstyrelsen. Efter ett kubikmeterpris av 140 kronor blir den totala
byggnadskostnaden 560 000 kronor. Man räknar med att Gävle stad kostnadsfritt
ställer tomt till förfogande. Som ett bidrag till byggnadskostnaderna
har Gävleborgs läns landsting beviljat 50 000 kronor. Banklån beräknas upptagas
till ett belopp av 100 000 kronor. Genom lokala bidrag och försäljningav
vissa skogsvårdsstyrelsens skogsfastigheter räknar man med att kunna
uppbringa 210 000 kronor. Resten, eller 200 000 kronor, motsvarar det belopp
varom ansökan om bidrag ur prisutjämningsavgiftsmedel ingivits.
Stgrelsen för stiftelsen Framnäs folkhögskola har i skrivelse den 25 november
1952 hemställt om bidrag med 650 000 kronor till utbyggnad av folk
-
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 80.
högskolan. Folkhögskolan, som ar förlagd till öjebyn i Norrbottens län, började
sin verksamhet under provisoriska förhållanden hösten 1952.
Styrelsen framhåller, att olika intressegrupper i Norrbottens län under de
senaste åren kommit till insikt om nödvändigheten av att skapa vidgade och
i viss utsträckning speciella utbildningsmöjligheter för ungdomen i övre
Norrland. Det har befunnits angeläget att inom folkhögskolans ram kunna
ge sådan speciell undervisning som ansluter sig till de praktiska arbetsförhållandena
och ungdomens behov av fördjupade insikter i sitt eget vardagsarbete.
Därvid har skogsnäringarna trängt i förgrunden och utöver den gängse
undervisningen i allmänna, särskilt samhälleliga ämnen har införts en
kurs i träkemi och cellulosateknik, varjämte skogen och skogens problem
tått ett särskilt avsnitt i naturläran. Därtill kommer intresset att tillgodose
behovet av en vidgad folklig musikutbildning.
Den planerade utbyggnaden av folkhögskolan är avsedd att ske i två etapper.
Kostnaden för den nu aktuella första utbyggnadsetappen jämte förvärv
av fastighet och utrustning av skolan beräknar styrelsen till 1 538 000 kronor.
Styrelsen framhåller att egendomen Framnäs förvärvats från Piteå
landskommun till en tredjedel av dagsvärdet. Norrbottens läns landsting har
för innevarande budgetår anslagit 250 000 kronor till utbyggnaden och "samtidigt
fattat principbeslut om samma anslag för nästa budgetår. Därjämte
har landstinget beviljat 39 000 kronor såsom utrustningsbidrag. 25 000 kronor
har anslagits från Munksunds aktiebolags sociala fond och samma belopp
från Landsorganisationen i Sverige. Hos centralfonden för anställda inom
skogsbruket och skogsindustrien har styrelsen hemställt om ett bidrag
av 750 000 kronor. Styrelsen räknar med att kunna anskaffa resterande belopp
från industrier, stiftelser och andra institutioner med vilka förhandlingar
för närvarande pågår. Från centralfondens styrelse har emellertid
under hand erfarits, att nu disponibla medel är så begränsade, att ett anslag
å högst 100 000 kronor kan komma i fråga. Folkhögskolans styrelse ansöker
därför hos Kungl. Maj :t om kompletterande bidrag med 650 000 kronor ur
prisutj ämningsavgiftsmedel.
Stiftelsen centralfonden för (inställda inom skogsbruket och skogsindustrien
anför i skrivelse den 7 februari 1953 att stiftelsen är beredd att anvisa
ett belopp av storleksordningen 100 000 kronor och tillstyrker att kompletterande
bidrag lämnas ur disponibla prisutj ämningsavgiftsmedel.
I yttrande över folkhögskolans framställning framhåller skolöverstyrelsen
att Framnäs folkhögskola för närvarande icke åtnjuter statsbidrag till sin
verksamhet. Enligt vad som upplysts ämnar skolan ansöka om statsbidrag
från och med innevarande budgetår. Detta ärende kommer överstyrelsen att
pröva i vederbörlig ordning. Skolöverstyrelsen har emellertid intet att erinra
mot bifall till nu föreliggande framställning.
Statskontoret erinrar om att enligt propositionen nr 78/1952 prisutjämningsavgiftsmedel
skulle kunna användas för sådana åtgärder som i olika
avseenden kan förbättra skogsnäringarnas produktionsvillkor. Statskonto
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 80.
ret anser icke att utbyggnad och iståndsättande av en folkhögskola fyller de
uppställda förutsättningarna.
Slutligen har 1950 års sågverksskoleutredning i ett den 19 september 1952
avgivet betänkande inkommit med förslag i frågan om yrkesutbildning av
arbetare och förmän inom sågverksindustrien. Utredningen har icke, i motsats
till norrlandskommittén, ansett sig böra framlägga något förslag om anordnande
av en sågverksskola utan förordar en kursverksamhet vid Kronobergs
läns centrala verkstadsskola i Ljungby. Utredningen föreslår att engångskostnaderna
för utrustning och byggnadsarbeten, beräknade till i runt
tal 44 000 kronor, bestrides av prisutjämningsavgiftsmedel samt att ytterligare
belopp av sådana medel reserveras för byggande av elevhem på ett senare
stadium.
Departementschefen.
Kungl. Maj :t har sedan den 1 juli 1945 haft riksdagens bemyndigande att
för stabilisering av den inhemska prisnivån uttaga prisutjämningsavgift vid
export av varor. Syftet med avgiften har angivits vara att förhindra att
höga utlandspriser på vissa varor verkar prisstegrande inom landet. Det
har förutsatts att när fråga uppkommer om att uttaga prisutjämningsavgift
man bör söka nå överenskommelse därom med vederbörande exportörer.
Härutöver har uttalats att, vid övervägande av spörsmål rörande prisutjämningsavgift,
i varje särskilt fall jämväl andra synpunkter än de rent
prispolitiska, bl. a. handelspolitiska synpunkter, bör vinna beaktande. Bemyndigandet
att uttaga prisutjämningsavgift gäller f. n. till innevarande
budgetårs utgång.
Under den tid bemyndigandet gällt har prisutjämningsavgift uttagits endast
på skogsprodukter. I de flesta fall har det visat sig möjligt att träffa
avtal med berörda organisationer eller företag om utgående avgifter. I huvudsak
som komplettering härtill har avgifter uttagits genom formellt åläggande
för exportörer som icke anslutit sig till avtalen att erlägga prisutjämningsavgift.
Som tidigare nämnts uttages f. n. ej någon prisutjämningsavgift. Den
stegring av exportpriserna för skogsprodukter, som inträdde under år 1950
och som under år 1951 blev synnerligen markant, avlöstes under senare delen
av år 1952 av en stark nedgång. Priserna sjönk under den nivå, vid
vilken konjunkturutjämningsavgift enligt överenskommelserna med
branschorganisationerna ej längre skulle utgå. Prisnedgången förefaller
nu i stort sett ha avstannat. I fråga om sågade trävaror synes även en viss
återhämtning ha skett.
I dagens läge föreligger ej omedelbart behov att uttaga prisutjämningsavgift.
De senaste årens erfarenheter ger emellertid vid handen att tvära
omkastningar i prisutvecklingen kan inträffa, särskilt för sådana råvarubetonade
produkter, på vilka den svenska exporten till mycket stor del är
Kungl. Maj.ts proposition nr 80.
17
uPPbyggd. Dessa omkastningar har mycket kännbara återverkningar på
vårt inhemska kostnadsläge. Det är därför angeläget att kunna vidtaga
snabba motåtgärder för att förhindra en dylik ur landets i dess helhet synpunkt
olycklig utveckling. Det är icke uteslutet att liknande omständigheter
som de vilka under åren 1950 och 1951 medförde kraftiga prisförskjutningar
i vår utrikeshandel åter kan inträffa. Bemyndigandet för Kungl. Maj:t
att uttaga prisutjämningsavgift bör sålunda förlängas förslagsvis med
ett år t, o. in. den 30 juni 1954 och torde liksom hittills böra göras generellt.
Jag övergår härefter till frågan om dispositionen av influtna prisutjämningsmedel.
Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen har riktlinjer för användningen
redan givits i fråga om de avgifter, som influtit vid export
under år 1951 av sågade trävaror, pappersved och pappersavfatl. I fråga
om avgifterna för pappersavfall har någon återbäring till företagen ej förutsatts
skola ske. I anledning av framställningen från Pappersavfallsgrossisternas
rikslörening och Svenska pappersavfallsgrossistföreningen om viss
återbäring vill jag framhålla, att något avsteg härvidlag från de godkända
riktlinjerna ej bör ifrågakomma.
Vad beträffar avgifterna under år 1951 för pappersmassa samt papp och
papper godkändes efter förslag i proposition nr 167/1951 att viss återbäring
skulle kunna ske till företagen samt att 10 procent av avgifterna skulle kunna
utbetalas för att bilda företagsstiftelser. I nämnda proposition uttalade jag
att företagen icke egenmäktigt borde kunna besluta att avstå från ifrågavarande
förmån för de anställdas räkning. I anslutning till detta uttalande
lår jag understryka, att i de fall, då företagsledningen motsätter sig att
iöretagsstiltelse bildas, stiftelse bör kunna komma till stånd under medverkan
enbart av de anställda.
Såsom törut nämnts har viss överenskommelse numera träffats med Graningeverkens
aktiebolag, Sandvikens cellulosa aktiebolag samt Utansjö cellulosa
aktiebolag. Dessa företag har inbetalt huvudparten av de prisutjämningsavgifter
som redovisats för pappersmassa för år 1951. Överenskommelsen
innebär bl. a. att återbäring av ifrågavarande avgifter skall ske till
företagen i huvudsaklig överensstämmelse med de regler, som tillämpas för
de till branschöverenskommelserna om konjunkturutjämningsavgift anslutna
företagen. I den mån sådan återbäring sker synes i fråga om den del
av de inbetalda avgifterna, som ej återbetalas till företagen eller utbetalas
till företagsstiftelser, i princip böra gälla att hälften tillförs respektive länsstiftelser
för det enskilda skogsbruket och hälften stiftelsen centralfonden
för anställda inom skogsbruket och skogsindustrien, d. v. s. enligt fördelningsgrunder
motsvarande dem som tillämpas i branschöverenskommelserna.
I detta sammanhang torde emellertid böra beaktas den framställning
som föreligger från stiftelsen Framnäs folkhögskola om bidrag till
folkhögskolans utbyggnad. Folkhögskolan har även hos centralfonden an2
Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 80.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 80.
sökt om bidrag till denna utbyggnad. Med hänsyn till fondens begränsade
medelstillgång har fondstyrelsen förklarat att den f. n. endast kan anslå
ett mindre belopp men tillstyrkt att kompletterande bidrag utgår ur prisutj
ämningsavgiftsmedel. Jag finner folkhögskolans framställning behjärtansvärd
och är beredd att tillstyrka att ett anslag på högst 500 000 kronor
för ändamålet nu lämnas av Kungl. Maj:t att avräknas å de medel, som
enligt vad nyss föreslagits bör tillföras centralfonden.
Vad angår de prisutj ämningsavgif ter som influtit för år 1952 angavs
vissa riktlinjer i propositionen nr 78/1952, vilka av riksdagen lämnades
utan erinran.
Beträffande avgifterna för sågade trävaror uttalades att viss återbäring
skulle kunna ske i fråga om avgifterna för januari månad, varunder avtalet
med Svenska trävaruexportföreningen utsträcktes att gälla. I fråga om
återstoden av år 1952 framhölls att läget var annorlunda och att det kunde
ifrågasättas om någon återbetalning borde äga rum. Ett närmare ställningstagande
till denna fråga ansågs emellertid icke böra ske. Något avtal
med trävaruexportföreningen om att erlägga konjunkturutjämningsavgift
träffades ej för tiden efter januari månads utgång, varför fr. o. m. den 1
februari 1952 prisutjämningsavgifter uttagits även av trävaruexportföreningens
medlemmar. Tidigare har prisutjämningsavgifter icke återbetalts
till företagen, om ej samtidigt särskilda överenskommelser för varugruppen
ifråga förelegat, utan avgifterna har disponerats för allmänna skogliga och
sociala ändamål. Svenska trävaruexportföreningen m. fl. branschsammanslutningar
samt vissa enskilda företag har nu hemställt att ifragavarande
avgifter skall återlämnas till företagen antingen i sin helhet eller i varje
fall enligt samma grunder som gällt intill utgången av januari 1952 för
återbetalning av konjunktur utjämningsavgifter. Det synes skäligt att återbäring
i viss utsträckning sker till företagen av de avgifter, som inbetalts
under den förhållandevis korta tid för vilken avtal ej förelegat. Jag föreslår,
att 50 procent av inbetalda avgifter återbetalas till företagen med
i/5 under ett vart av åren 1959—63. Kungl. Maj :t bör dock kunna medgiva
tidigare utbetalning enligt samma grunder som gäller enligt branschöverenskommelserna.
För att uppnå önskvärd enkelhet i förfarandet vid
återbäringen torde -— i likhet med vad som gäller i fråga om 1951 års
avgifter_ det hos handels- och industrikommissionen förda registret över
ifrågavarande exportörer och storleken av dessas inbetalningar av prisutjämningsavgift
böra givas uteslutande vitsord, sa att tidsödande och omständligt
ansökningsförfarande därigenom undvikes. Återstoden av avgiftsbeloppen
torde få disponeras av Kungl. Maj :t enligt de riktlinjer som riksdagen
framdeles må godkänna.
I fråga om avgifter för rund virke, som utgått under år 1952, anfördes i
proposition nr 78/1952 att frågan om disposition av avgifterna borde underställas
riksdagen år 1953. I propositionen framhölls emellertid att på samma
grunder som åberopats beträffande 1951 års avgifter nagon återbäring ej
borde äga rum. Jag finner icke anledning föreligga att ändra den ståndpunkt
19
Kangl. Maj:ts proposition nr 80.
till frågan om återbäring som sålunda intagits. De avgifter, som inbetalts
vid export av rundvirke under tiden 1 januari—15 augusti 1952 utgör såvitt
nu kan beräknas 4 000 000 kronor. Såsom framgår av den tidigare lämnade
redogörelsen har Svenska propsexportörernas förening och Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund framställt önskemål om att avgiftsbeloppen
disponeras för skoglig forskning och andra skogliga ändamål främst till
gagn för bondeskogsbruket. Jag förordar, att 2 000 000 kronor avsätts för
att disponeras för forskningsverksamhet vid statens skogsforskningsinstitut
samt att återstoden, på villkor som må föreskrivas av Kungl. Maj :t, tillförs
fonden för skoglig forskning att användas väsentligen för sådana ändamål,
som gagnar bondeskogsbruket. Av det nyss sagda framgår, att jag ej
kan tillstyrka bifall till framställningen från Sveriges virkesmätares riksförbund.
Även i vad avser avgifterna under år 1952 för pappersavfall framhölls i
nyssnämnda proposition till 1952 års riksdag att återbäring ej borde äga
rum. Anledning finns ej att frångå detta ställningstagande. Jag kan sålunda
ej tillstyrka bifall till framställningen från Svenska pappersavfallsgrossistföreningen
och Pappersavfallsgrossisternas riksförening i vad den avser återbetalning
av inbetalda avgifter. Frågan om dispositionen av dessa avgiftsbelopp
torde framdeles få underställas riksdagen. Emellertid vill jag redan
nu framhålla att jag finner vad föreningarna anfört om viss forskningsverksamhet
rörande användning av avfallspapper värt beaktande. Bidrag
ur dessa prisutjämningsavgiftsmedel torde därför efter Kungl. Maj :ts bedömande
böra kunna ifrågakomma för sådan verksamhet främst i anslutning
till den forskningsverksamhet som bedrivs vid Svenska träforskningsinstitutet.
Vidare bör bidrag i viss utsträckning kunna utgå för att tillgodose sådana
sociala ändamål, som gagnar arbetstagare inom pappersavfallshanteringen.
I fråga om prisutjämningsavgifterna under år 1952 för pappersmassa samt
papp och papper anfördes i propositionen nr 78/1952 att möjligheten borde
hållas öppen att viss återbäring skulle kunna äga rum i den mån samtidigt
avtal om konjunkturutjämningsavgift träffats. Prisutjämningsavgift har erlagts
endast av ett mindre antal företag. Kungl. Maj :t bör efter prövning i
varje särskilt fall kunna medge återbäring till företagen ävensom utbetalning
av viss del till företagsstiftelser efter liknande grunder, som gäller enligt
avtalen. Därefter kvarstående belopp bör disponeras av Kungl. Maj:t
enligt de riktlinjer riksdagen framdeles må godkänna.
Framställningar om bidrag till speciella ändamål föreligger -— förutom
från styrelsen för Framnäs folkhögskola — från styrelsen för skogshögskolan
och statens skogsforskningsinstitut, styrelsen för fonden för skoglig
forskning, landshövdingen i Kronobergs län Thorwald Bergquist, skogsvårdsstyrelsen
i Gävleborgs län samt styrelsen för stiftelsen Tekniska museet.
Skogsforskningsinstitutets framställning avser att möjliggöra att den
verksamhet som under femårsperioden 1948—52 bedrivits med hjälp av
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 80.
prisutjämningsavgiftsmedel skall kunna fortsätta under ytterligare en femårsperiod
och i viss mån utbyggas. Den av institutet bedrivna, praktiskt
inriktade forskningsverksamheten är otvivelaktigt av stor betydelse för
skogsnäringen. Jag anser det därför angeläget att institutet bereds möjlighet
att fortsätta verksamheten. Efter riksdagens godkännande har som
förut nämnts bidrag utbetalts för att möjliggöra verksamhetens fortsättande
till den 1 juli innevarande år. Jag förordar att ytterligare högst 2 500 000
kronor anvisas av prisutjämningsavgiftsmedel för fortsatt forskning t. o. in.
budgetåret 1957/58 i huvudsaklig överensstämmelse med de av institutet
framlagda planerna. Anslaget torde i mån av behov utbetalas budgetårsvis
efter framställning av institutet. Av sagda belopp torde i enlighet med vad
i det föregående anförts 2 000 000 kronor utgå ur de avgifter, som inbetalts
vid export av rundvirke under år 1952.
Vad angår framställningen från fonden för skoglig forskning om visst
kapitaltillskott anser jag mig ej kunna förorda, att ytterligare bidrag ur
prisutjämningsavgiftsmedlen lämnas härför.
Framställningar från landshövding Bergquist och skogsvårdsstyrelsen i
Gävleborgs län om bidrag till att inrätta lokala skogliga museer i Växjö och
Gävle ävensom ett förslag av skogsstyrelsen om att inrätta ett riksskogsmuseum
har anmälts i propositioner till 1949 och 1950 ars riksdagar. Jag
ansåg mig då icke kunna taga ställning till dessa frågor. Ärendet har nu
varit föremål för ytterligare remissbehandling, varvid skogsstyrelsen och
domänstyrelsen i princip uttalat sig för att ett riksskogsmuseum inrättas
men ej ansett sig med hänsyn till bl. a. investeringsbegränsningen kunna
förorda att så sker redan nu. Ämbetsverken hemställer i stället, att medel
anvisas till Tekniska museet för en skoglig avdelning, som i viss mån anses
kunna fylla ett riksmuseums uppgifter. I anslutning härtill har Tekniska
museet gjort framställning om bidrag. Jag är emellertid ej beredd
förorda att bidrag lämnas till inrättande av ett skogligt museum i Stockholm.
Förslagen om att tillskapa lokala skogliga museer i Växjö och Gävle
finner jag däremot i och för sig värda att stödja. I likhet med skogsstyrelsen
och domänstyrelsen anser jag emellertid att lokala museer bör inrättas endast
om ett påtagligt lokalt intresse manifesteras och de erforderliga medlen
till större delen erhålls på annat sätt än genom bidrag från staten. Detta bör
också anses innebära att det ekonomiska underlaget exempelvis icke får
grundas på bidrag från skogsvårdsstyrelse eller hushållningssällskap, vilkas
medel regelmässigt erhålls från staten. Vidare vill jag i anslutning till vad
statskontoret yttrat i ärendet understryka att som oeftergivlig förutsättning
bör gälla att de statliga bidrag som kan komma att lämnas blir av engångsnatur
och att sålunda statsmedel icke i framtiden påfordras för att täcka
kostnaderna för museernas underhåll och drift. Huruvida nu angivna betingelser
är för handen i förevarande fall kan icke anses klarlagt. Slutlig
ställning bör alltså nu icke tagas till frågan om bidrag av prisutjämningsavgifter
till inrättande av skogliga museer i Växjö och Gävle. Emellertid anser
jag mig böra tillstyrka att ett belopp av högst 300 000 kronor reserveras för
21
Knngl. Maj.ts proposition nr 80.
angivna ändamål. Det torde sedermera få ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma
om och i så fall med vilket belopp bidrag skall lämnas.
Såsom förut framhållits har av prisutjämningsavgiftsmedel, vilka inbetalts
för trävaror och pappersmassa av trä som exporterats under åren
1945—l948, reserverats 425 000 kronor för en sågverksskola vid Strömnäs
sågverk i Västernorrlands län. Då 1950 års sågverksskoleutredning föreslagit
att kursverksamhet för sågverksarbetare och sågverksförmän skall anordnas
vid Kronobergs läns centrala verkstadsskola i Ljungby och sålunda
icke ansett att norrlandskoinmitténs förslag om en sågverksskola vid Strömnäs
sågverk i Västernorrlands län bör realiseras, finns det ej längre anledning
att reservera medel för sistnämnda skola. Frågan om bidrag av prisutjämningsavgiftsmedel
skall lämnas för att bestrida kostnader för verkstadsskolan
i Ljungby torde framdeles få prövas av Kungl. Maj:t.
Åberopande vad i det föregående anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen
att lämna Kungl. Maj :t fortsatt bemyndigande för tiden
t. o. m. den 30 juni 1954 att, med iakttagande av vad i det
föregående anförts, meddela föreskrifter om uttagande av
prisutj ämningsavgift;
samt
att godkänna vad jag föreslagit beträffande dispositionen
av influtna prisutjämningsavgifter.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Lennart Groll.
537183. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1953:176 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ‘proposition angående understödjande av riksföreningen för kräftsjukdomamas bekämpande. a1 i texten
- BevU 1953:29 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående prisutjämningsavgift m. m., jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten