Sök i Ratio Lex

Angående prisutjämningsavgift in. m

1953-02-27 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:80, Angående prisutjämningsavgift in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 80.

1

Nr 80.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående prisutjämningsavgift

in. m.; given Stockholms slott den 27 februari

1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Fortsatt bemyndigande att meddela föreskrifter om prisutjämningsavgift

begäres för tiden till och med den 30 juni 1954.

Förslag framlägges rörande dispositionen av vissa medel, som influtit i

form av prisutjämningsavgifter.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 80.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

27 februari 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Lingman,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, frågor om fortsatt

bemyndigande att uttaga prisutjämningsavgift samt disposition av medel

som influtit i form av prisutjämningsavgifter in. m. samt anför följande.

Prisutjämningsavgifter in. in. å vissa skogsprodukter

åren 1945—1952.

Alltsedan år 1945 har riksdagen årligen bemyndigat Kungl. Maj:t att, när

behov därav ur prispolitiska synpunkter anses föreligga, meddela föreskrifter

om uttagande av prisutjämningsavgift för varor, som utförs ur riket.

Nu gällande bemyndigande, som meddelats genom riksdagens skrivelse den

23 april 1952, nr 139, gäller till och med den 30 juni 1953.

Med anledning av 1945 års riksdags beslut utfärdade Kungl. Maj :t den 25

maj 1945 (nr 256) förordning angående prisutjämningsavgift. I denna förordning

— som genom förordningar den 14 juni 1946, nr 282, och den 31

oktober 1947, nr 863, i vissa smärre avseenden ändrats — stadgas, bl. a.,

att Kungl. Maj :t må, när behov därav ur prispolitiska synpunkter prövas

föreligga, förordna, att viss avgift (prisutjämningsavgift) skall erläggas

för vara, som utföres ur riket (1 §), att prisutjämningsavgift utgår enligt

grunder och med belopp, som Kungl. Maj :t bestämmer (2 §), samt att medel,

som inflyter genom uttagande av prisutjämningsavgift, skall fonderas

och användas enligt vad särskilt stadgas (3 §). I övrigt innehåller förordningen

föreskrifter om debitering, uppbörd och redovisning av prisutjämningsavgifter

samt vissa straff- och processrättsliga stadganden. Förordningen,

som ursprungligen gällde till och med den 30 juni 1946, har sedermera

förlängts, senast genom förordningen den 9 maj 1952, nr 256, till och

med den 30 juni 1953.

Förordnande om prisutjämningsavgift har hittills meddelats endast beträffande

skogsprodukter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 80.

I kungörelsen den 25 maj 1945, nr 257, (ändrad 1946: 197) angående prisutjämningsavgift

å vissa trävaror meddelades föreskrifter om uttagande av

prisutjämningsavgift vid utförsel ur riket av vissa i kungörelsen angivna

sågade trävaror av inhemsk furu och gran. Ifrågavarande kungörelse ersattes

av kungörelsen den 9 maj 1947, nr 184, (ändrad 1947: 705, 1948: 121

samt 1949: 5, 57 och 490) angående prisutjämningsavgift å vissa trävaror. I

2 § sistnämnda kungörelse stadgades bl. a. att prisutjämningsavgift ej skulle

uttagas beträffande varuparti, för vilket jämlikt av Kungl. Maj :t godkänd

överenskommelse belopp motsvarande prisutjämningsavgiften skulle avsättas

i annan ordning.

År 1947 träffade statens bränslekommission med Kungl. Maj :ts godkännande

avtal med dels Svenska trävaruexportföreningen, dels Svenska cellulosaföreningen,

dels Svenska trämasseföreningen, enligt vilka föreningarna

åtog sig att av sina medlemmar uppbära en avgift per viss enhet exporterad

vara för avsättning till särskilda konjunkturutjämningsfonder.

Även år 1948 slöt nyssnämnda parter avtal om avsättningar till konjunkturutjämningsfonder.

Enligt överenskommelserna med cellulosa- och trämasseföreningarna

gällde bl. a. att 20 procent av avgiften skulle utbetalas

till särskilda länsstiftelser med ändamål att främja det enskilda skogsbruket,

24 procent till sociala stiftelser vid varje enskilt företag till förmån

för där anställda arbetare (företagsstiftelser) samt 6 procent till en central

social stiftelse till förmån för samtliga inom skogsindustrien sysselsatta arbetare

(centralstiftelsen). I anslutning till dessa överenskommelser utfärdades

kungörelsen den 11 juni 1948, nr 293, angående prisutjämningsavgift å

pappersmassa av trä. Redan hösten 1948 upphävdes kungörelsen och samtidigt

upphörde avtalen med cellulosa- och trämasseföreningarna att gälla.

Saväl år 1949 som i början av år 1950 träffades mellan bränslekommissionen

och trävaruexportföreningen avtal om fortsatta avsättningar till föreningens

konjunkturutjämningsfond.

De avgifter, som influtit till ifrågavarande konjunkturutjämningsfonder

på grund av de mellan bränslekommissionen och branschföreningarna ingångna

avtalen, har i sin helhet antingen återburits till respektive företag

eller avsatts till förenämnda stiftelser.

Prisutjämningsavgifter, vilka inbetalades enligt kungörelserna den 25 maj

1945, den 9 maj 1947 och den 11 juni 1948, tillfördes en inom statskontoret

upprättad diversemedelsfond. Vissa av avgiftsmedlen bokfördes särskilt och

överfördes till en av statskontoret förvaltad fond, benämnd De mindre sågverkens

konjunkturutjämningsfond av år 1948. Sistnämnda fondmedel har

slutligt disponerats genom Kungl. Maj :ts beslut den 30 juni 1952. Även

Övriga här åsyftade avgiftsmedel har numera i stort sett tagits i anspråk.

På grundval av uppgifter från statskontoret kan ett belopp av 466 163 kronor

beräknas kvarstå odisponerat. I detta belopp ingår emellertid 425 000 kronor

som i enlighet med ett av norrlandskommittén framfört förslag reserverats

för en sågverksskola vid Strömnäs sågverk i Västernorrlands län. Vad

angår i övrigt vidtagna dispositioner torde för närmare kännedom få hän
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 80.

visas till propositionerna nr 255/1945, 237/1946, 285/1947, 269/1948, 178/

1949, 124/1950, 167/1951 och 78/1952.

I december 1950 träffades avtal mellan statens handels- och industrikommission

för Kungl. Maj :t och Kronan samt respektive cellulosaföreningen,

trämasseföreningen, trävaruexportföreningen och Svenska pappersbruksföreningen

om erläggande av konjunkturutjämningsavgifter vid export av

vissa skogsprodukter under år 1951. Avgifterna skulle uppbäras av vederbörande

branschförening och därefter tillföras för ändamålet bildade fonder.

Uppburna avgifter skulle av vederbörande förening överlämnas till

riksgäldskontoret. Av avgifterna skulle 70 procent återbäras till företagen.

Enligt avtalen med de tre förstnämnda föreningarna skulle återstående 30

procent fördelas med en tredjedel på ettvart av förut omnämnda slag av

stiftelser, alltså länsstiftelserna, företagsstiftelserna och centralstiftelsen.

Jämlikt avtalet med pappersbruksföreningen skulle berörda 30 procent fördelas

sålunda, att 7 procent skulle tillfalla länsstiftelserna, 20 procent företagsstiftelserna

och 3 procent den år 1944 bildade stiftelsen Pappersbrukens

forskningsinstitut. I samtliga avtal stadgades att utbetalning av de hos riksgäldskontoret

innestående medlen skulle ske med 1/5 årligen med början

under januari 1958, dock att Kungl. Maj :t i vissa fall kunde medgiva tidigare

utbetalning. Sedermera träffades i samband med förhandlingar avseende

1952 års avgifter särskilda tilläggsavtal till de mellan kommissionen

samt cellulosa-, trämasse- och pappersbruksföreningarna i december 1950

ingångna överenskommelserna rörande konjunkturutjämningsavgifter. Enligt

tilläggsavtalen skulle av de under fjärde kvartalet 1951 inbetalda avgifterna

28 procent omedelbart tillfalla staten som skatt. Skattebeloppet

skulle tagas av de 70 procent, som enligt överenskommelserna skulle tillfalla

företagen.

I anslutning till de i december 1950 ingångna avtalen utfärdades kungörelsen

den 3 november 1950, nr 586, om prisutjämningsavgift å vissa trävaror,

pappersmassa av trä samt vissa slag av papp och papper. Genom kungörelsen,

som trädde i kraft den 1 januari 1951, upphävdes kungörelsen den 9

maj 1947, nr 184, om prisutjämningsavgift å vissa trävaror. Av 2 § i den

nya kungörelsen framgår att den icke var tillämplig beträffande varuparti,

för vilket avgift erlades enligt särskilt avtal. Genom kungörelse den 15 december

1950, nr 652, utvidgades kungörelsen den 3 november 1950 att avse

pappersved samt pappersavfall och makulerade tryckalster.

På eftersommaren 1951 upptogs förhandlingar mellan representanter för

statsmakterna och de ledande branschorganisationerna inom skogsindustrien

i syfte att undersöka möjligheterna för en fortsatt samverkan i fråga om

exportvinsternas sterilisering och användning. Förhandlingarna utmynnade

i att nya avtal ingicks mellan handels- och industrikommissionen samt

cellulosaföreningen, trämasseföreningen och pappersbruksföreningen angående

konjunkturutjämningsavgifter vid export under år 1952. De med trävaruexportföreningen

förda förhandlingarna ledde icke till annat resultat än

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

att mellan kommissionen och föreningen överenskoms, att det år 1950 ingångna

avtalet skulle förlängas att gälla under januari 1952.

De mellan kommissionen samt cellulosaföreningen respektive trämasseföreningen

och pappersbruksföreningen träffade avtalen för år 1952 skilde

sig i åtskilliga hänseenden från motsvarande överenskommelser för år 1951.

Beträffande fördelningen av influtna avgifter avtalades nämligen helt nya

regler. Sålunda minskades den del, som skulle återgå till företagen, från 70

till 66 procent. En viktig nyhet var, att staten omedelbart ägde uppbära 26

procent av avgifterna såsom förskottsskatt. Den slutliga återbäringen till

företagen skulle alltså uppgå till 40 procent av inbetalda avgifter. Vid denna

återbetalning skulle statlig beskattning icke ske. Däremot skulle vid återbetalningen

såväl det återburna beloppet som det såsom förskottsskatt gäldade

beloppet upptagas till kommunal beskattning.

Vad angår fördelningen av avgifterna i övrigt skilde sig överenskommelsen

med pappersbruksföreningen i flera avseenden från avtalen med cellulosa-

och trämasseföreningarna. Enligt överenskommelserna med sistnämnda

föreningar gällde att bidragen till länsstiftelserna skulle upphöra

och att företagsstiftelsernas andel begränsades till 4 procent. En av föreningarna

grundad stiftelse för teknisk och skoglig forskning samt utbildning

skulle erhålla 3 procent. Av återstående 27 procent skulle bildas två

fonder inom riksgäldskontoret. Den ena fonden skulle erhålla 12 procent

att användas för åtgärder till fromma för skogsvården (skogsvårdsfonden)

och den andra fonden 15 procent att användas för arbetsanskaffning inom

skogsindustrierna vid lågkonjunktur eller liknande ändamål (lågkonjunkturfonden).

Enligt överenskommelsen med pappersbruksföreningen skulle

företagsstiftelserna erhålla 6 i stället för 4 procent av de utav vederbörande

företag inbetalda avgifterna och den inom riksgäldskontoret bildade

skogsvårdsfonden tillföras 10 i stället för 12 procent. Vidare skulle visserligen

15 procent av avgifterna avsättas till en inom riksgäldskontoret bildad

lågkonjunkturfond, men denna fond skulle vara skild från den i avtalen

med cellulosa- och trämasseföreningarna omnämnda lågkonjunkturfonden,

så att dess medel fick tagas i anspråk endast för arbetsanskaffning eller liknande

ändamål inom papp- och pappersindustrien. Slutligen skulle de 3 procent

av avgifterna, som var avsedda för forskningsändamål, tillfalla stiftelsen

Pappersbrukens forskningsinstitut.

Enligt samtliga överenskommelser gällde att andelarna till företagen, företagsstiftelserna

och forskningsstiftelserna skulle i princip utbetalas med

Vs varje år med början i januari 1959, dock att Kungl. Maj :t kunde bl. a.

vid vikande konjunkturer medge tidigare utbetalning. Beträffande skogsvårdsfonden

och lågkonjunkturfonden stadgades att de skulle användas,

när detta etter Kungl. Maj :ts bestämmande befanns vara ur konjunktursynpunkt

lämpligt. I fråga om dessa fonder förutsattes bl. a., att staten

skulle äga rätt att av belopp, som inflöt till de båda fonderna, uttaga högst

hälften i form av räntefria lån att användas till räntelösa tilläggslån för bostadsbyggen

eller liknande ändamål.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 80.

I detta sammanhang må nämnas att separata överenskommelser träffades

med vissa företag, som icke var anslutna till överenskommelserna med

cellulosa- och trämasseföreningarna, nämligen Bowaters svenska trämassefabriker

aktiebolag, Aktiebolaget Högfors träsliperi samt Graningeverkens

aktiebolag, Sandvikens cellulosa aktiebolag och Utansjö cellulosa aktiebolag.

Innehållet i överenskommelserna med de två förstnämnda bolagen anslöt

sig i allt väsentligt till det mellan handels- och industrikommissionen

och trämasseföreningen träffade avtalet, överenskommelsen med Graningeverkens

aktiebolag, Sandvikens cellulosa aktiebolag och Utansjö cellulosa

aktiebolag, som träffades den 15 maj 1952, innebar att ifrågavarande bolag

ägde i januari 1961 i princip återfå 66,6 procent av de avgifter, som bolagen

för år 1952 inbetalade för kemisk och mekanisk massa. Av dessa

avgifter skulle 40 procent utbetalas i januari 1961. Återstående 26,6 procent

skulle utbetalas till bolagen i den mån dessa visade sig ha erlagt å avgifterna

fallande statsskatt. Vidare stadgades att såsom förutsättning för överenskommelsens

giltighet skulle bl. a. gälla att bolagen skulle återfå 70 procent

av de avgifter, som erlagts för kemisk och mekanisk massa samt trävaror

under år 1951, på samma villkor som enligt branschöverenskommelserna,

varjämte bolagen skulle kunna återfå visst belopp som en kompensation

motsvarande den nedsättning av konjunkturskatten för år 1952 som

medgavs de till sistnämnda överenskommelser anslutna företagen.

I samtliga avtal för år 1952 stadgades att avgifternas storlek skulle bestämmas

på grundval av ett på visst sätt beräknat genomsnittligt exportpris.

Om detta exportpris låg under en viss i avtalen angiven nivå, skulle

ingen avgift utgå.

I juni 1952 hade exportpriset sjunkit under nämnda nivå. Någon konjunkturutjämningsavgift

bär därefter under år 1952 icke utgått.

Enligt uppgift från riksgäldskontoret har i konjunkturutjämningsavgifter

enligt överenskommelserna för år 1951 och år 1952 per den 31 januari

1953 influtit följande belopp (milj. kr.):

1951 1952

Cellulosaföreningen ................... 476 180

Trämasseföreningen................... 23 3

Bowaters Svenska Trämassef. AB....... 2

AB Högfors Träsliperi................. 0,1

Pappersbruksföreningen............... 139 40

Trävaruexportföreningen........... ■.. 28_—

Summa 666 225,1

De angivna beloppen är ej slutgiltiga, då vissa avgiftsbelopp ännu ej slutligt

reglerats. 1951 års siffra för trävaruexportföreningen inbegriper avgifterna

för januari 1952. Vidare må nämnas, att de avgifter som inbetalts

enligt överenskommelsen med Graningeverkens aktiebolag, Sandvikens cellulosa

aktiebolag och Utansjö cellulosa aktiebolag redovisas tillsammans med

prisutjämningsavgifterna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

7

I anslutning till de för år 1952 ingångna avtalen utfärdades kungörelsen

den 21 december 1951, nr 800, med ändring av kungörelsen den 3 november

1950 (nr 586) om prisutjämningsavgift å vissa trävaror, pappersmassa av

trä samt vissa slag av papp och papper. Genom nämnda kungörelse infördes

prisutjämningsavgift från och med ingången av år 1952 å vissa slag av trävaror,

huvudsakligen rundvirke (bl. a. gruvstolpar, sågtimmer, telefon- och

telegrafstolpar) ävensom bjälkar, sparrar och syllar, vilka under år 1951

icke varit belagda med avgift.

På grund av de under år 1952 successivt sjunkande exportpriserna upphävdes

efter hand den för de olika varuslagen utgående prisutjämningsavgiften.

Från och med den 1 april 1952 borttogs avgiften å pappersavfall (kungörelse

den 28 mars 1952, nr 110), från och med den 26 maj 1952 upphörde

avgiften å sågade och hyvlade trävaror (kungörelse den 23 maj 1952, nr 233)

samt från och med den 13 juli 1952 avgiften å telegraf- och telefonstolpar

(kungörelse den 30 juni 1952, nr 560). Kungörelsen den 3 november 1950,

nr 586, om prisutjämningsavgift å vissa trävaror, pappersmassa av trä samt

vissa slag av papp och papper upphävdes i sin helhet från och med den 1

november 1952 genom kungörelse den 23 oktober 1952, nr 663. Kungl. Maj :t

beslöt därjämte sistnämnda dag att medgiva återbäring av prisutjämningsavgifter,

som utgått vid export av rundvirke från och med den 16 augusti

1952.

Liksom varit fallet med tidigare prisutjämningsavgifter har sådana avgifter

för åren 1951 och 1952 inbetalts till statskontoret och tillförts diversemedelsfonden

för prisutjämningsavgifter. Avgifterna för nämnda år har

emellertid bokförts särskilt inom fonden fördelade på sex huvudgrupper.

Enligt uppgift från statskontoret var följande belopp innestående den 31

januari 1953 (1 000 kr.):

1951 1952

I. Pappersved, gruvstolpar m. m..................... 667 4 000

II. Sågade trävaror.................................. 23 793 5 613

III. Pappersmassa.................................... 21 036 504

IV. Pappersavfall.................................... 5100 1 112

V. Papp och papper................................. 360 107

VI. Telegraf- och telefonstolpar....................... — 48

Summa 50 956 11 384

1951 års siffra för sågade trävaror inbegriper avgifterna för januari 1952,

vilka sålunda ej inkluderats i 1952 års siffra. De angivna beloppen är ej

slutgiltiga utan vissa justeringar kan väntas. För pappersved, gruvstolpar

m. m. har med hänsyn till pågående restitutioner av avgifter vilka inbetalts

för export efter den 15 augusti 1952 upptagits ett ungefärligt belopp, som

beräknas kvarstå sedan restitutionerna genomförts.

Vissa huvudlinjer för dispositionen av avgifterna för år 1951 angavs i proposition

nr 167/1951 och lämnades av riksdagen utan erinran. Sålunda före
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 80.

slogs att viss återbäring skulle kunna ske såvitt angick avgifter å trävaror,

massa samt papp och papper. Däremot ansågs återbetalning icke böra ifrågakonima

beträffande avgifter å pappersved och pappersavfall. Att medge

återbäring till det mellanled, som ombesörjde exporten, syntes icke ligga i

linje med den tanke på återbäring vid sysselsättnings- och avsättningssvårigheter

för producenterna, som kommit till uttryck i avtalen med branschorganisationerna.

Ifrågavarande avgifter borde därför disponeras för sådana

skogliga ändamål, som riksdagen framdeles kunde komma att godkänna.

I proposition nr 78/1952 uttalades att då de före år 1951 influtna prisutjämningsavgifterna

praktiskt taget var slutgiltigt disponerade, det syntes

rimligt att de under år 1951 influtna avgifterna för pappersavfall och pappersved

successivt togs i anspråk för skogliga ändamål i vidsträckt mening,

som icke i annan ordning kunde tillgodoses. Vad gällde utdelning av bidrag

syntes frågor av större räckvidd lämpligen böra underställas riksdagen, medan

det i övrigt torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att pröva förekommande

bidragsärenden. I propositionen föreslogs att ett belopp av högst 175 000

kronor skulle avsättas för att enligt Kungl. Maj :ts prövning i mån av behov

disponeras för att fortsätta viss forskningsverksamhet vid skogsforskningsinstitutet

intill utgången av budgetåret 1952/53. Uttalandet och förslaget

lämnades av riksdagen utan erinran. Kungl. Maj :t anvisade därefter genom

beslut den 9 maj och 19 december 1952 dels högst 40 000 kronor till

styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut för viss

specialutbildning i skoglig fotogrammetri, dels högst 50 000 kronor till styrelsen

för Jordbrukareungdomens förbund för avslutande av viss försöksverksamhet

med klubbarbete inom skogsbruket, dels högst 175 000 kronor

till styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut för förut

angivna forskningsverksamhet.

I fråga om användningen av de prisutjämningsavgifter, som inflöt under

år 1952, uttalades i sistnämnda proposition att i likhet med vad tidigare skett

den möjligheten syntes böra hållas öppen att viss återbäring av avgiften

skulle kunna äga rum, såvitt gällde trävaror, papper och pappersmassa, i den

mån samtidigt avtal träffats om konjunkturutjämningsavgift för motsvarande

varuslag. Beträffande gruppen trävaror innebar detta att återbäring

med 70 procent kunde ifrågakomma av avgifter, som uppbars vid export av

trävaror under januari 1952, under det att återstående 30 procent borde reserveras

för skogliga och sociala ändamål. Beträffande prisutjämningsavgifter,

som erlades vid export av pappersmassa samt papp och papper, borde

efter prövning av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall eventuell återbäring kunna

ske. Frågan om disposition av avgifter å rundvirke samt pappersavfall

borde underställas riksdagen, sedan avgifterna slutligt inbetalts, sålunda

år 1953. Det framhölls emellertid att på samma grunder som åberopats beträffande

1951 års avgifter någon återbäring av avgifter å dessa varuslag ej

borde äga rum. Uttalandena lämnades av riksdagen utan erinran.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

9

Framställningar rörande användningen av influtna

prisutjämningsavgifter m. m.

Ett antal fiamställningar har inkommit som avser dels återbetalning av

inbetalda prisutjämningsavgifter, dels bidrag till speciella ändamål ur prisutjämningsavgiftsmedel.

Vad först beträffar de prisutjämningsavgifter, som erlagts vid export av

sågade trävaror under tiden 1 februari—25 maj 1952, har Svenska

trävaruexportföreningen. Svenska inlandssågverkens förening, Södra Sveriges

trävaruexportförening, Göteborgs trävaruexportörers förening, Svenska

trävaruengrossistföreningen, Graningeverkens aktiebolag, Munksunds aktiebolag

samt Aktiebolaget Jon Jonsson & Co. i skilda skrivelser hemställt antingen

att dessa avgifter i sin helhet omedelbart återbetalas eller att de i

varje fall återbäres till respektive företag efter enahanda grunder som gäller

enligt överenskommelsen med Svenska trävaruexportföreningen för avgifter

vilka erlagts vid export av sågade trävaror under tiden 1 januari

1951—31 januari 1952. Svenska trävaruexportföreningen framhåller bl. a.

att då det ekonomiska resultatet av 1952 års trävaruexport nu låter sig överblickas

man kan konstatera att sågverkens räntabilitet undergått en stark

försämring jämfört med år 1951, beroende på den ökning i råvaru- och

produktionskostnaderna som under år 1952 ägt rum samtidigt som en nedgång

skett i exportpriserna. Södra Sveriges trävaruexportförening understryker

att månaderna februari—maj, då norrlandshamnarna i stor utsträckning

är stängda, för södra Sverige är en del av den bästa skeppningsperioden

och att därför exportörerna i södra Sverige i särskild grad drabbats

av avgiften.

Yttrande över framställningarna har inhämtats från statens handels- och

industrikommission, som icke anser sig kunna tillstyrka bifall till framställningarna

i vad de avser omedelbar återbetalning. Kommissionen förklarar

sig emellertid därmed icke ha angivit någon ståndpunkt i fråga om

åteibetalning av erlagda avgifter i samband med den allmänna dispositionen

av avgiftsmedel.

1 fråga om de prisutjämningsavgifter, som erlagts vid export av r u n dvirke

under tiden 1 januari—15 augusti 1952 förklarar sig Svenska

propsexportörernas förening och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund

i skrivelser den 28 oktober och 19 november 1952 införstådda med att

avgiftsbeloppen används till skoglig forskning och andra skogliga ändamål

av gemensamt allmänt intresse. Riksförbundet förutsätter, att vid en blivande

fördelning av medlen minst hälften skall komma bondeskogsbruket

till godo för särskilt gagneliga ändamål, som främst avser teknisk rationalisering

samt förbättrad skoglig upplysning och information. I en vid

riksförbundets skrivelse fogad promemoria angives vissa sådana ändamål,

varjämte i promemorian tramhålles att då avgifterna för massaved och

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 80.

props i allt väsentligt härrör från export från södra och mellersta Sverige

desamma hör användas företrädesvis inom dessa områden.

Sveriges virkesmätares riksförbund har i skrivelse den 27 december 1952

hemställt, att viss del av de prisutjämningsavgifter som inbetalts vid export

av gruvstolpar måtte anvisas såsom bidrag för bildande av en understöds-

och pensionsfond för äldre propsmätarebiträden. Riksförbundet framhåller

att propsmätarebiträdena auktoriseras av Sydöstra Sveriges virkesmätningsförening

och att ersättning för deras arbete utgår efter särskild

taxa. Några pensionsbestämmelser har det hittills icke varit möjligt att införa

och fonder har ej kunnat uppläggas för detta ändamål. För att de nu

till åren äldsta propsmätarebiträdena skall kunna tänkas komma i åtnjutande

av pensionsbidrag erfordras ett grundkapital.

Över sistnämnda framställning har yttranden inhämtats från skogsstyrelsen

och statskontoret. Enligt skogsstgrelsen synes skäl tala för att de

mera stadigvarande anställda propsmätarebiträdena, f. n. till ett antal av

tolv, tillerkänns pensionsrätt i någon form. Styrelsen föreslår emellertid

att pensioneringsfrågan närmare utreds och att lämpligt belopp reserveras

av disponibla prisutjämningsavgiftsmedel. Statskontoret anser sig icke

kunna tillstyrka att medel anvisas för angivna ändamål. Statskontoret framhåller

att det torde få förutsättas att taxorna avvägts på sådant sätt att

de berett vederbörande förrättningsmän möjlighet att själva sörja för sin

pensionering.

Vad avser avgifterna för pappersavfall har Pappersavfallsgrossisternas

riksförening och Svenska pappersavfallsgrossistföreningen i skrivelse

den 17 februari 1953 anfört att med hänsyn till utvecklingen under

år 1952 det synes angeläget att företagen i pappersavfallsbranschen bereds

vissa ekonomiska lättnader, vilket motiverar återbäring av erlagda prisutjämningsavgifter.

Vidare har organisationerna framhållit att forskning rörande

användningen av avfallspapper bör understödjas. Slutligen understryker

organisationerna att influtna prisutjämningsavgifter bör delvis utnyttjas

för att tillgodose sociala ändamål såvitt gäller pappersavfallsbranschen

på motsvarande sätt som tillämpats i fråga om andra branscher. Organisationerna

hemställer, att av de under år 1951 inbetalda prisutjämningsavgifterna

ett skäligt belopp, förslagsvis 0,5—l,o miljon kronor, avsättes

till forskning samt viss del till sociala ändamål ävensom att återstoden

av 1951 års prisutjämningsavgifter samt 1952 års prisutjämningsavgifter

återbetalas till de företag som inbetalt avgifterna.

Ansökningar om bidrag av prisutjämningsavgiftsmedel

för speciella ändamål föreligger från styrelsen för skogshögskolan och statens

skogsforskningsinstitut, styrelsen för fonden för skoglig forskning, landshövdingen

i Kronobergs län Thorwald Bergquist, skogsvårdsstyrelsen i

Gävleborgs län, styrelsen för stiftelsen Tekniska museet och styrelsen för

stiftelsen Framnäs folkhögskola.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 80.

Såsom anmälts i propositionen nr 78/1952 har styrelsen för skogs högskolan

och statens skogs forskningsinstitut i skrivelse den 21 januari 1952 hemställt

om bidrag till forskningsverksamhet vid statens skogsforskningsinstitut

under en tidsperiod av omkring fem år. Styrelsen framhåller att

den skogliga utvecklingen i vårt land på senare tid lett till insikt om nödvändigheten

av en omfattande återuppbyggnad av skogsbeståndet. Det pågår

också för närvarande ett skogligt restaureringsarbete av imponerande

mått. Gallringarna ökar i omfattning, skräpskogar och hyggen iordningställs,

plantskolor anläggs eller utvidgas, bränningar och kulturer utförs

i växande utsträckning. I fråga om arbeten av här antydd art torde enligt

vad styrelsen uttalar allmänt erkännas, att stödet av skoglig forskning icke

kan undvaras. Den pågående utvecklingen har under senare tid aktualiserat

en mängd spörsmål med stark anknytning till det påbörjade restaureringsarbetet.

Hit kan räknas problem rörande beståndsvård, föryngring,

proveniens, rasförädling etc.

Styrelsen påpekar att institutets med anlitande av statsanslag bedrivna

verksamhet huvudsakligen är inriktad på grundforskning. Vid sidan härav

har institutet, sedan bl. a. medel ställts till förfogande från diversemedelsfonden

för prisutjämningsavgifter, sysslat med praktiska undersökningar

i syfte att nå resultat, som direkt kan tjäna återuppbyggnaden av

skogsbeståndet. Nämnda bidrag av fondmedel om sammanlagt 1 500 000

kronor har lämnats för femårsperioden 1948—52. Styrelsen framlägger nu

en plan till fullföljande och intensifiering av ifrågavarande praktiskt inriktade

uppgifter för åren 1953—1957. Kostnaderna för tillämnade forskningsuppgifter

och utredningar beräknas — sedan avdrag skett för ordinarie

forskningsanslag till motsvarande ändamål — enligt följande uppställning.

Kronor

I. Produktionsundersökningar................................ 502 000

II. Föryngringsundersökningar................................ 738 000

III. Undersökningar rörande skogsproduktionens kvalitet........ 275 000

IV. Rörelsestudier............................................ g0 000

V. Undersökningar rörande skogsmarkens näringsförhållanden.. 375 000

VI. Skogsmykologiska undersökningar.......................... 175 000

VII. Skogsgenetiska undersökningar............................. 565 000

VIII. Skogsentomologiska undersökningar........................ 220 000

IX. Specialbearbetningar av riksskogstaxeringens material........ 145 000

Summa 3 075 000

Den genomsnittliga årskostnaden skulle sålunda uppgå till 615 000 kronor.

Styrelsen för fonden för skoglig forskning har i skrivelse den 25 januari

1952 hemställt att fonden av tillgängliga prisutjämningsavgifter måtte tillföras

ett ytterligare kapitalbelopp av om möjligt högst 3 000 000 kronor.

Styrelsen anför att stora medelsbehov visat sig uppkomma för forsknings-,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

försöks- och experimentverksamhet, vilka icke kan tillgodoses vare sig genom

fonden med dess nuvarande storlek eller genom andra tillgängliga medel.

De medel som för ifrågavarande ändamål möjligen kan erhållas från

befintliga konjunkturutjämningsfonder skall enligt huvudreglerna för dessa

fonder icke bli disponibla förrän tidigast år 1958. Det föreligger emellertid

redan nu ett flertal stora forskningsuppgifter, vilka snarast möjligt bör påbörjas.

Bidrag erfordras bl. a. till upprättande av en särskild institutionsbyggnad

för genetiska avdelningen vid skogsforskningsinstitutet samt till

fullföljande av samarbetsnämndens för skoglig växtförädling och genetik

program för anläggning av fröplantager ävensom till skoglig fotogrammetri

och ett antal filmer inom det skogliga området.

Yttranden över sistnämnda båda framställningar har inkommit från

skogsstyrelsen, domänstyrelsen och statskontoret samt vad avser skogsforskningsinstitutets

framställning även från styrelsen för fonden för skoglig

forskning. Skogsstyrelsen och domänstyrelsen tillstyrker bifall till framställningarna.

Skogsstyrelsen framhåller att därest tillgängliga medel icke

förslår för att tillgodose samtliga önskemål företrädesrätt bör givas framställningen

från skogsforskningsinstitutet. Det skulle enligt styrelsens mening

lända skogsbruket till obotlig skada om den nu inledda, praktiskt betonade

forskningen skulle få läggas ner eller avsevärt inskränkas och fördröjas

av brist på medel. Det framlagda forskningsprogrammet synes täcka

de för dagen mest angelägna frågeställningarna. Statskontoret förklarar sig

i sitt den 5 februari 1952 dagtecknade yttrande icke ha någon erinran mot

alt bidrag lämnas för att fortsätta och avsluta den verksamhet vid skogsforskningsinstitutet

som dittills finansierats av prisutjämningsavgiftsmedel.

Ämbetsverket anser sig emellertid icke kunna tillstyrka den föreslagna

utökningen av verksamheten genom upptagande av nya forskningsuppgifter.

Statskontoret avstyrker bifall till framställningen från styrelsen för

fonden för skoglig forskning. Enligt statskontorets mening bör fondmedlen

användas företrädesvis för utgifter av engångskaraktär och således i princip

ej utnyttjas för fortlöpande utgifter i större utsträckning än som kan

ske genom ianspråktagande av medlens avkastning. Styrelsen för fonden

för skoglig forskning tillstyrker bifall till skogsforskningsinstitutets framställning.

I propositionerna nr 178/1949 och 124/1950 anmäldes framställningar av

landshövdingen i Kronobergs län Thorwald Bergquist och skogsvårdsstyrelsen

i Gävleborgs län om bidrag med 500 000 kronor respektive 200 000

kronor till att inrätta lokala skogsmuseer i Växjö respektive Gävle. Syftet

angavs vara att skapa ett levande museum som i ord och bild, med modeller

och föremål klargjorde skogens historia samt dess betydelse genom tiderna

och för vårt moderna samhälle. I yttrande över framställningarna

föreslog skogsstyrelsen att i första hand ett skogens riksmuseum måtte inrättas

och hemställde härför om ett belopp av 400 000 kronor.

I nyssnämnda propositioner ansågs det icke möjligt att taga ställning till

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr SO. 13

förslagen att inrätta skogsmuseer. Ärendet har därefter varit föremål för

ytterligare beredning.

Skogsstyrelsen och domänstyrelsen har — efter hörande av styrelsen för

skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut samt Föreningen Sveriges

skogsvårdsstyrelser — i skrivelse den 4 juni 1952 avgivit gemensamt

yttrande.

Ämbetsverken anknyter till skogsstyrelsens tidigare förslag om att inrätta

ett riksmuseum. Det framhalles, att ett skogligt riksmuseums förnämsta

bör vara att hos allmänheten väcka intresse för skogsbruket och

att sprida kännedom om skogens betydelse för vårt land i olika avseenden.

Lokala skogsmuseer torde i högre grad än ett centralt museum komma att

besökas av kunskapssökande skogsägare, varför mera direkt undervisningsmaterial

måhända bör ingå i de lokala museernas demonstrationssamlingar.

Enligt ämbetsverkens mening bör på skogliga museer vid sidan av skogen

och skogsvården demonstreras de viktigaste färdiga produkter, som framställts

av råvaran trä, ävensom råvarans förädling. Ett centralt skogsmuseum

bör tillhandahålla en stomme för tillfälliga expositioner.

Det skulle enligt ämbetsverken otvivelaktigt draga avsevärda kostnader

att uppföra en särskild byggnad för ett riksskogsmuseum. Med hänsyn till

den nu nödvändiga investeringsbegränsningen synes frågan om uppförande

av en sådan byggnad icke vara aktuell.

Ämbetsverken framhåller att inom Tekniska museet i Stockholm planer

föreligger att inrätta en permanent skoglig avdelning till vilken olika föremål

redan förvärvats. Museiledningen har beräknat kostnaderna till 100 000

kronor. Ehuru fragan om ett riksskogsmuseum sålunda torde böra skjutas

på framtiden, anser ämbetsverken det angeläget att redan nu medel ställs

till förfogande för att inrätta nämnda avdelning inom Tekniska museet. Det

synes möjligt att härigenom även tillgodose det behov av ett centralt skogligt

serviceorgan som ämbetsverken framhållit.

Vad beträffar lokala skogliga museer anser ämbetsverken det styrkt att

behov av sådana föreligger. Enligt verkens uppfattning bör staten lämpligen

stödja sådana museer under förutsättning att ett påtagligt lokalt intresse

finns och att de erforderliga medlen till större delen erhålls på annat

satt än genom bidrag från staten. Styrelserna anser lämpligt att större lokala

museer förläggs till de föreslagna städerna Växjö och Gävle.

Skogsstyrelsen och domänstyrelsen hemställer, att av tillgängliga medel i

diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter måtte dels reserveras ett

belopp av 100 000 kronor att efter ansökning av Tekniska museet ställas

till museets förfogande för inrättande av en skoglig avdelning, dels reserveras

ett belopp av 200 000 kronor att efter ansökning av Föreningen för

Smålands kulturminnen och kulturhistoria ställas till föreningens förfogande

för inrättande av ett skogsmuseum i Växjö, dels ställas ett belopp av

100 000 kronor till skogsvårdsstyrelsens i Gävleborgs län förfogande för inrättande

av ett skogsmuseum i Gävle.

I anslutning till skrivelsen den 4 juni 1952 har styrelsen för stiftelsen T ek
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr SO.

niska museet hemställt, att stiftelsen för ordnande av en skoglig avdelning

inom museet beviljas ett anslag av 100 000 kronor.

Statskontoret har i yttrande den 20 januari 1953 anfört, att ämbetsverket

ej har något att erinra mot att 1951 års prisutjämningsavgifter för pappersavfall

och pappersved tages i anspråk för inrättande av museer enligt

de av skogsstyrelsen och domänstyrelsen uppdragna riktlinjerna. Samtidigt

betonar statskontoret, att de föreslagna beloppen endast avser engångsbidrag

till museernas grundande samt att beviljande av dylika anslag självfallet

icke bör tagas till intäkt för bidrag till institutionernas framtida kostnader

för underhåll och drift.

Landshövdingen Bergquist har i skrivelse den 4 februari 1953 lämnat

följande preliminära kostnadsberäkning för den planerade museibyggnaden

i Växjö.

Kronor

Byggnadskropp 3 300 m3

byggn.kostnad 110 kr./m3 .................................. 363 000

Inredningsarbeten, utställningsmaterial, akvarium, väggdekorationer,

ritningar m. ......................................... 150 000

Planeringsarbeten .......................................... 30 000

Oförutsett, 10 % å 363 000 .................................... 37 000

Summa 580 000

I skrivelsen framhålles att Växjö stad kostnadsfritt ställer tomt till förfogande.

Den nu framlagda kalkylen motsvarar ett minimibehov och innebär

en sänkning av byggnadsstandarden jämfört med vad som planerades år

1949. Endast en mindre del av det nödvändiga kapitalet synes kunna uppbringas

på enskild väg. Det anslag av prisutjämningsavgiftsmedel, som oundgängligen

erfordras, anges till 400 000 kronor.

Skogsvårdsstgrelsen i Gävleborgs län har i skrivelser den 9 och 10 februari

1953 lämnat följande kompletterande upplysningar angående finansieringen

av den planerade skogliga institutionsbyggnaden i Gävle. Byggnadens totala

volym avses komma att utgöra 4 000 in3. Inemot halva utrymmet skall upptagas

av museiavdelningen medan byggnaden i övrigt skall disponeras av

skogsvårdsstyrelsen. Efter ett kubikmeterpris av 140 kronor blir den totala

byggnadskostnaden 560 000 kronor. Man räknar med att Gävle stad kostnadsfritt

ställer tomt till förfogande. Som ett bidrag till byggnadskostnaderna

har Gävleborgs läns landsting beviljat 50 000 kronor. Banklån beräknas upptagas

till ett belopp av 100 000 kronor. Genom lokala bidrag och försäljningav

vissa skogsvårdsstyrelsens skogsfastigheter räknar man med att kunna

uppbringa 210 000 kronor. Resten, eller 200 000 kronor, motsvarar det belopp

varom ansökan om bidrag ur prisutjämningsavgiftsmedel ingivits.

Stgrelsen för stiftelsen Framnäs folkhögskola har i skrivelse den 25 november

1952 hemställt om bidrag med 650 000 kronor till utbyggnad av folk
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 80.

högskolan. Folkhögskolan, som ar förlagd till öjebyn i Norrbottens län, började

sin verksamhet under provisoriska förhållanden hösten 1952.

Styrelsen framhåller, att olika intressegrupper i Norrbottens län under de

senaste åren kommit till insikt om nödvändigheten av att skapa vidgade och

i viss utsträckning speciella utbildningsmöjligheter för ungdomen i övre

Norrland. Det har befunnits angeläget att inom folkhögskolans ram kunna

ge sådan speciell undervisning som ansluter sig till de praktiska arbetsförhållandena

och ungdomens behov av fördjupade insikter i sitt eget vardagsarbete.

Därvid har skogsnäringarna trängt i förgrunden och utöver den gängse

undervisningen i allmänna, särskilt samhälleliga ämnen har införts en

kurs i träkemi och cellulosateknik, varjämte skogen och skogens problem

tått ett särskilt avsnitt i naturläran. Därtill kommer intresset att tillgodose

behovet av en vidgad folklig musikutbildning.

Den planerade utbyggnaden av folkhögskolan är avsedd att ske i två etapper.

Kostnaden för den nu aktuella första utbyggnadsetappen jämte förvärv

av fastighet och utrustning av skolan beräknar styrelsen till 1 538 000 kronor.

Styrelsen framhåller att egendomen Framnäs förvärvats från Piteå

landskommun till en tredjedel av dagsvärdet. Norrbottens läns landsting har

för innevarande budgetår anslagit 250 000 kronor till utbyggnaden och "samtidigt

fattat principbeslut om samma anslag för nästa budgetår. Därjämte

har landstinget beviljat 39 000 kronor såsom utrustningsbidrag. 25 000 kronor

har anslagits från Munksunds aktiebolags sociala fond och samma belopp

från Landsorganisationen i Sverige. Hos centralfonden för anställda inom

skogsbruket och skogsindustrien har styrelsen hemställt om ett bidrag

av 750 000 kronor. Styrelsen räknar med att kunna anskaffa resterande belopp

från industrier, stiftelser och andra institutioner med vilka förhandlingar

för närvarande pågår. Från centralfondens styrelse har emellertid

under hand erfarits, att nu disponibla medel är så begränsade, att ett anslag

å högst 100 000 kronor kan komma i fråga. Folkhögskolans styrelse ansöker

därför hos Kungl. Maj :t om kompletterande bidrag med 650 000 kronor ur

prisutj ämningsavgiftsmedel.

Stiftelsen centralfonden för (inställda inom skogsbruket och skogsindustrien

anför i skrivelse den 7 februari 1953 att stiftelsen är beredd att anvisa

ett belopp av storleksordningen 100 000 kronor och tillstyrker att kompletterande

bidrag lämnas ur disponibla prisutj ämningsavgiftsmedel.

I yttrande över folkhögskolans framställning framhåller skolöverstyrelsen

att Framnäs folkhögskola för närvarande icke åtnjuter statsbidrag till sin

verksamhet. Enligt vad som upplysts ämnar skolan ansöka om statsbidrag

från och med innevarande budgetår. Detta ärende kommer överstyrelsen att

pröva i vederbörlig ordning. Skolöverstyrelsen har emellertid intet att erinra

mot bifall till nu föreliggande framställning.

Statskontoret erinrar om att enligt propositionen nr 78/1952 prisutjämningsavgiftsmedel

skulle kunna användas för sådana åtgärder som i olika

avseenden kan förbättra skogsnäringarnas produktionsvillkor. Statskonto
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

ret anser icke att utbyggnad och iståndsättande av en folkhögskola fyller de

uppställda förutsättningarna.

Slutligen har 1950 års sågverksskoleutredning i ett den 19 september 1952

avgivet betänkande inkommit med förslag i frågan om yrkesutbildning av

arbetare och förmän inom sågverksindustrien. Utredningen har icke, i motsats

till norrlandskommittén, ansett sig böra framlägga något förslag om anordnande

av en sågverksskola utan förordar en kursverksamhet vid Kronobergs

läns centrala verkstadsskola i Ljungby. Utredningen föreslår att engångskostnaderna

för utrustning och byggnadsarbeten, beräknade till i runt

tal 44 000 kronor, bestrides av prisutjämningsavgiftsmedel samt att ytterligare

belopp av sådana medel reserveras för byggande av elevhem på ett senare

stadium.

Departementschefen.

Kungl. Maj :t har sedan den 1 juli 1945 haft riksdagens bemyndigande att

för stabilisering av den inhemska prisnivån uttaga prisutjämningsavgift vid

export av varor. Syftet med avgiften har angivits vara att förhindra att

höga utlandspriser på vissa varor verkar prisstegrande inom landet. Det

har förutsatts att när fråga uppkommer om att uttaga prisutjämningsavgift

man bör söka nå överenskommelse därom med vederbörande exportörer.

Härutöver har uttalats att, vid övervägande av spörsmål rörande prisutjämningsavgift,

i varje särskilt fall jämväl andra synpunkter än de rent

prispolitiska, bl. a. handelspolitiska synpunkter, bör vinna beaktande. Bemyndigandet

att uttaga prisutjämningsavgift gäller f. n. till innevarande

budgetårs utgång.

Under den tid bemyndigandet gällt har prisutjämningsavgift uttagits endast

på skogsprodukter. I de flesta fall har det visat sig möjligt att träffa

avtal med berörda organisationer eller företag om utgående avgifter. I huvudsak

som komplettering härtill har avgifter uttagits genom formellt åläggande

för exportörer som icke anslutit sig till avtalen att erlägga prisutjämningsavgift.

Som tidigare nämnts uttages f. n. ej någon prisutjämningsavgift. Den

stegring av exportpriserna för skogsprodukter, som inträdde under år 1950

och som under år 1951 blev synnerligen markant, avlöstes under senare delen

av år 1952 av en stark nedgång. Priserna sjönk under den nivå, vid

vilken konjunkturutjämningsavgift enligt överenskommelserna med

branschorganisationerna ej längre skulle utgå. Prisnedgången förefaller

nu i stort sett ha avstannat. I fråga om sågade trävaror synes även en viss

återhämtning ha skett.

I dagens läge föreligger ej omedelbart behov att uttaga prisutjämningsavgift.

De senaste årens erfarenheter ger emellertid vid handen att tvära

omkastningar i prisutvecklingen kan inträffa, särskilt för sådana råvarubetonade

produkter, på vilka den svenska exporten till mycket stor del är

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 80.

17

uPPbyggd. Dessa omkastningar har mycket kännbara återverkningar på

vårt inhemska kostnadsläge. Det är därför angeläget att kunna vidtaga

snabba motåtgärder för att förhindra en dylik ur landets i dess helhet synpunkt

olycklig utveckling. Det är icke uteslutet att liknande omständigheter

som de vilka under åren 1950 och 1951 medförde kraftiga prisförskjutningar

i vår utrikeshandel åter kan inträffa. Bemyndigandet för Kungl. Maj:t

att uttaga prisutjämningsavgift bör sålunda förlängas förslagsvis med

ett år t, o. in. den 30 juni 1954 och torde liksom hittills böra göras generellt.

Jag övergår härefter till frågan om dispositionen av influtna prisutjämningsmedel.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen har riktlinjer för användningen

redan givits i fråga om de avgifter, som influtit vid export

under år 1951 av sågade trävaror, pappersved och pappersavfatl. I fråga

om avgifterna för pappersavfall har någon återbäring till företagen ej förutsatts

skola ske. I anledning av framställningen från Pappersavfallsgrossisternas

rikslörening och Svenska pappersavfallsgrossistföreningen om viss

återbäring vill jag framhålla, att något avsteg härvidlag från de godkända

riktlinjerna ej bör ifrågakomma.

Vad beträffar avgifterna under år 1951 för pappersmassa samt papp och

papper godkändes efter förslag i proposition nr 167/1951 att viss återbäring

skulle kunna ske till företagen samt att 10 procent av avgifterna skulle kunna

utbetalas för att bilda företagsstiftelser. I nämnda proposition uttalade jag

att företagen icke egenmäktigt borde kunna besluta att avstå från ifrågavarande

förmån för de anställdas räkning. I anslutning till detta uttalande

lår jag understryka, att i de fall, då företagsledningen motsätter sig att

iöretagsstiltelse bildas, stiftelse bör kunna komma till stånd under medverkan

enbart av de anställda.

Såsom törut nämnts har viss överenskommelse numera träffats med Graningeverkens

aktiebolag, Sandvikens cellulosa aktiebolag samt Utansjö cellulosa

aktiebolag. Dessa företag har inbetalt huvudparten av de prisutjämningsavgifter

som redovisats för pappersmassa för år 1951. Överenskommelsen

innebär bl. a. att återbäring av ifrågavarande avgifter skall ske till

företagen i huvudsaklig överensstämmelse med de regler, som tillämpas för

de till branschöverenskommelserna om konjunkturutjämningsavgift anslutna

företagen. I den mån sådan återbäring sker synes i fråga om den del

av de inbetalda avgifterna, som ej återbetalas till företagen eller utbetalas

till företagsstiftelser, i princip böra gälla att hälften tillförs respektive länsstiftelser

för det enskilda skogsbruket och hälften stiftelsen centralfonden

för anställda inom skogsbruket och skogsindustrien, d. v. s. enligt fördelningsgrunder

motsvarande dem som tillämpas i branschöverenskommelserna.

I detta sammanhang torde emellertid böra beaktas den framställning

som föreligger från stiftelsen Framnäs folkhögskola om bidrag till

folkhögskolans utbyggnad. Folkhögskolan har även hos centralfonden an2

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 80.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

sökt om bidrag till denna utbyggnad. Med hänsyn till fondens begränsade

medelstillgång har fondstyrelsen förklarat att den f. n. endast kan anslå

ett mindre belopp men tillstyrkt att kompletterande bidrag utgår ur prisutj

ämningsavgiftsmedel. Jag finner folkhögskolans framställning behjärtansvärd

och är beredd att tillstyrka att ett anslag på högst 500 000 kronor

för ändamålet nu lämnas av Kungl. Maj:t att avräknas å de medel, som

enligt vad nyss föreslagits bör tillföras centralfonden.

Vad angår de prisutj ämningsavgif ter som influtit för år 1952 angavs

vissa riktlinjer i propositionen nr 78/1952, vilka av riksdagen lämnades

utan erinran.

Beträffande avgifterna för sågade trävaror uttalades att viss återbäring

skulle kunna ske i fråga om avgifterna för januari månad, varunder avtalet

med Svenska trävaruexportföreningen utsträcktes att gälla. I fråga om

återstoden av år 1952 framhölls att läget var annorlunda och att det kunde

ifrågasättas om någon återbetalning borde äga rum. Ett närmare ställningstagande

till denna fråga ansågs emellertid icke böra ske. Något avtal

med trävaruexportföreningen om att erlägga konjunkturutjämningsavgift

träffades ej för tiden efter januari månads utgång, varför fr. o. m. den 1

februari 1952 prisutjämningsavgifter uttagits även av trävaruexportföreningens

medlemmar. Tidigare har prisutjämningsavgifter icke återbetalts

till företagen, om ej samtidigt särskilda överenskommelser för varugruppen

ifråga förelegat, utan avgifterna har disponerats för allmänna skogliga och

sociala ändamål. Svenska trävaruexportföreningen m. fl. branschsammanslutningar

samt vissa enskilda företag har nu hemställt att ifragavarande

avgifter skall återlämnas till företagen antingen i sin helhet eller i varje

fall enligt samma grunder som gällt intill utgången av januari 1952 för

återbetalning av konjunktur utjämningsavgifter. Det synes skäligt att återbäring

i viss utsträckning sker till företagen av de avgifter, som inbetalts

under den förhållandevis korta tid för vilken avtal ej förelegat. Jag föreslår,

att 50 procent av inbetalda avgifter återbetalas till företagen med

i/5 under ett vart av åren 1959—63. Kungl. Maj :t bör dock kunna medgiva

tidigare utbetalning enligt samma grunder som gäller enligt branschöverenskommelserna.

För att uppnå önskvärd enkelhet i förfarandet vid

återbäringen torde -— i likhet med vad som gäller i fråga om 1951 års

avgifter_ det hos handels- och industrikommissionen förda registret över

ifrågavarande exportörer och storleken av dessas inbetalningar av prisutjämningsavgift

böra givas uteslutande vitsord, sa att tidsödande och omständligt

ansökningsförfarande därigenom undvikes. Återstoden av avgiftsbeloppen

torde få disponeras av Kungl. Maj :t enligt de riktlinjer som riksdagen

framdeles må godkänna.

I fråga om avgifter för rund virke, som utgått under år 1952, anfördes i

proposition nr 78/1952 att frågan om disposition av avgifterna borde underställas

riksdagen år 1953. I propositionen framhölls emellertid att på samma

grunder som åberopats beträffande 1951 års avgifter nagon återbäring ej

borde äga rum. Jag finner icke anledning föreligga att ändra den ståndpunkt

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kangl. Maj:ts proposition nr 80.

till frågan om återbäring som sålunda intagits. De avgifter, som inbetalts

vid export av rundvirke under tiden 1 januari—15 augusti 1952 utgör såvitt

nu kan beräknas 4 000 000 kronor. Såsom framgår av den tidigare lämnade

redogörelsen har Svenska propsexportörernas förening och Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund framställt önskemål om att avgiftsbeloppen

disponeras för skoglig forskning och andra skogliga ändamål främst till

gagn för bondeskogsbruket. Jag förordar, att 2 000 000 kronor avsätts för

att disponeras för forskningsverksamhet vid statens skogsforskningsinstitut

samt att återstoden, på villkor som må föreskrivas av Kungl. Maj :t, tillförs

fonden för skoglig forskning att användas väsentligen för sådana ändamål,

som gagnar bondeskogsbruket. Av det nyss sagda framgår, att jag ej

kan tillstyrka bifall till framställningen från Sveriges virkesmätares riksförbund.

Även i vad avser avgifterna under år 1952 för pappersavfall framhölls i

nyssnämnda proposition till 1952 års riksdag att återbäring ej borde äga

rum. Anledning finns ej att frångå detta ställningstagande. Jag kan sålunda

ej tillstyrka bifall till framställningen från Svenska pappersavfallsgrossistföreningen

och Pappersavfallsgrossisternas riksförening i vad den avser återbetalning

av inbetalda avgifter. Frågan om dispositionen av dessa avgiftsbelopp

torde framdeles få underställas riksdagen. Emellertid vill jag redan

nu framhålla att jag finner vad föreningarna anfört om viss forskningsverksamhet

rörande användning av avfallspapper värt beaktande. Bidrag

ur dessa prisutjämningsavgiftsmedel torde därför efter Kungl. Maj :ts bedömande

böra kunna ifrågakomma för sådan verksamhet främst i anslutning

till den forskningsverksamhet som bedrivs vid Svenska träforskningsinstitutet.

Vidare bör bidrag i viss utsträckning kunna utgå för att tillgodose sådana

sociala ändamål, som gagnar arbetstagare inom pappersavfallshanteringen.

I fråga om prisutjämningsavgifterna under år 1952 för pappersmassa samt

papp och papper anfördes i propositionen nr 78/1952 att möjligheten borde

hållas öppen att viss återbäring skulle kunna äga rum i den mån samtidigt

avtal om konjunkturutjämningsavgift träffats. Prisutjämningsavgift har erlagts

endast av ett mindre antal företag. Kungl. Maj :t bör efter prövning i

varje särskilt fall kunna medge återbäring till företagen ävensom utbetalning

av viss del till företagsstiftelser efter liknande grunder, som gäller enligt

avtalen. Därefter kvarstående belopp bör disponeras av Kungl. Maj:t

enligt de riktlinjer riksdagen framdeles må godkänna.

Framställningar om bidrag till speciella ändamål föreligger -— förutom

från styrelsen för Framnäs folkhögskola — från styrelsen för skogshögskolan

och statens skogsforskningsinstitut, styrelsen för fonden för skoglig

forskning, landshövdingen i Kronobergs län Thorwald Bergquist, skogsvårdsstyrelsen

i Gävleborgs län samt styrelsen för stiftelsen Tekniska museet.

Skogsforskningsinstitutets framställning avser att möjliggöra att den

verksamhet som under femårsperioden 1948—52 bedrivits med hjälp av

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

prisutjämningsavgiftsmedel skall kunna fortsätta under ytterligare en femårsperiod

och i viss mån utbyggas. Den av institutet bedrivna, praktiskt

inriktade forskningsverksamheten är otvivelaktigt av stor betydelse för

skogsnäringen. Jag anser det därför angeläget att institutet bereds möjlighet

att fortsätta verksamheten. Efter riksdagens godkännande har som

förut nämnts bidrag utbetalts för att möjliggöra verksamhetens fortsättande

till den 1 juli innevarande år. Jag förordar att ytterligare högst 2 500 000

kronor anvisas av prisutjämningsavgiftsmedel för fortsatt forskning t. o. in.

budgetåret 1957/58 i huvudsaklig överensstämmelse med de av institutet

framlagda planerna. Anslaget torde i mån av behov utbetalas budgetårsvis

efter framställning av institutet. Av sagda belopp torde i enlighet med vad

i det föregående anförts 2 000 000 kronor utgå ur de avgifter, som inbetalts

vid export av rundvirke under år 1952.

Vad angår framställningen från fonden för skoglig forskning om visst

kapitaltillskott anser jag mig ej kunna förorda, att ytterligare bidrag ur

prisutjämningsavgiftsmedlen lämnas härför.

Framställningar från landshövding Bergquist och skogsvårdsstyrelsen i

Gävleborgs län om bidrag till att inrätta lokala skogliga museer i Växjö och

Gävle ävensom ett förslag av skogsstyrelsen om att inrätta ett riksskogsmuseum

har anmälts i propositioner till 1949 och 1950 ars riksdagar. Jag

ansåg mig då icke kunna taga ställning till dessa frågor. Ärendet har nu

varit föremål för ytterligare remissbehandling, varvid skogsstyrelsen och

domänstyrelsen i princip uttalat sig för att ett riksskogsmuseum inrättas

men ej ansett sig med hänsyn till bl. a. investeringsbegränsningen kunna

förorda att så sker redan nu. Ämbetsverken hemställer i stället, att medel

anvisas till Tekniska museet för en skoglig avdelning, som i viss mån anses

kunna fylla ett riksmuseums uppgifter. I anslutning härtill har Tekniska

museet gjort framställning om bidrag. Jag är emellertid ej beredd

förorda att bidrag lämnas till inrättande av ett skogligt museum i Stockholm.

Förslagen om att tillskapa lokala skogliga museer i Växjö och Gävle

finner jag däremot i och för sig värda att stödja. I likhet med skogsstyrelsen

och domänstyrelsen anser jag emellertid att lokala museer bör inrättas endast

om ett påtagligt lokalt intresse manifesteras och de erforderliga medlen

till större delen erhålls på annat sätt än genom bidrag från staten. Detta bör

också anses innebära att det ekonomiska underlaget exempelvis icke får

grundas på bidrag från skogsvårdsstyrelse eller hushållningssällskap, vilkas

medel regelmässigt erhålls från staten. Vidare vill jag i anslutning till vad

statskontoret yttrat i ärendet understryka att som oeftergivlig förutsättning

bör gälla att de statliga bidrag som kan komma att lämnas blir av engångsnatur

och att sålunda statsmedel icke i framtiden påfordras för att täcka

kostnaderna för museernas underhåll och drift. Huruvida nu angivna betingelser

är för handen i förevarande fall kan icke anses klarlagt. Slutlig

ställning bör alltså nu icke tagas till frågan om bidrag av prisutjämningsavgifter

till inrättande av skogliga museer i Växjö och Gävle. Emellertid anser

jag mig böra tillstyrka att ett belopp av högst 300 000 kronor reserveras för

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Knngl. Maj.ts proposition nr 80.

angivna ändamål. Det torde sedermera få ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma

om och i så fall med vilket belopp bidrag skall lämnas.

Såsom förut framhållits har av prisutjämningsavgiftsmedel, vilka inbetalts

för trävaror och pappersmassa av trä som exporterats under åren

1945—l948, reserverats 425 000 kronor för en sågverksskola vid Strömnäs

sågverk i Västernorrlands län. Då 1950 års sågverksskoleutredning föreslagit

att kursverksamhet för sågverksarbetare och sågverksförmän skall anordnas

vid Kronobergs läns centrala verkstadsskola i Ljungby och sålunda

icke ansett att norrlandskoinmitténs förslag om en sågverksskola vid Strömnäs

sågverk i Västernorrlands län bör realiseras, finns det ej längre anledning

att reservera medel för sistnämnda skola. Frågan om bidrag av prisutjämningsavgiftsmedel

skall lämnas för att bestrida kostnader för verkstadsskolan

i Ljungby torde framdeles få prövas av Kungl. Maj:t.

Åberopande vad i det föregående anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen

att lämna Kungl. Maj :t fortsatt bemyndigande för tiden

t. o. m. den 30 juni 1954 att, med iakttagande av vad i det

föregående anförts, meddela föreskrifter om uttagande av

prisutj ämningsavgift;

samt

att godkänna vad jag föreslagit beträffande dispositionen

av influtna prisutjämningsavgifter.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Groll.

537183. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:176 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ‘proposition angående understödjande av riksföreningen för kräftsjukdomamas bekämpande. a1 i texten
  2. BevU 1953:29 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående prisutjämningsavgift m. m., jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten