Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461) samt om fortsatt giltighet av samma lag

1953-02-27 · 32 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:81, Med förslag till lag angående ändring i hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461) samt om fortsatt giltighet av samma lag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 81.

1

Nr 81.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i hembiträdeslagen den 30 juni 1944

(nr 461) samt om fortsatt giltighet av samma lag;

given Stockholms slott den 27 februari 1953.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen

att antaga härvid togade förslag till lag angående ändring i hembiträdeslagen

den 30 juni 1944 (nr 461) samt om fortsatt giltighet av samma lag.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens innehåll.

Hembiträdeslagen föreslås erhålla förlängd giltighet t. o. m. den 31 oktober

1956. Samtidigt föreslås den ändringen i lagen, att tuberkulos hos hembiträdet,

arbetsgivaren eller någon som bor i den senares bostad skall

utgöra skäl till uppsägning av avtalet till omedelbart upphörande endast

när sjukdomen är i smittsamt skede.

Förslag

till

Lag

angående ändring i hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461) samt om fortsatt

giltighet av samma lag.

Härigenom förordnas, att 15 och 16 §§ hembiträdeslagen den 30 juni

1944 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att lagen* 1,

vilken enligt lag den 24 mars 1950 (nr 81) gäller till och med den 31 oktober

1953, skall i sålunda ändrat skick äga giltighet till och med den

31 oktober 1956.

1 Senaste lydelse av 10 §, se SFS 1947: 264.

1''—Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 81.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 81.

(Gällande lydelse:)

15

Arbetsgivare äger uppsäga avtal

till omedelbart upphörande:

a) om hembiträdet i väsentlig mån

åsidosätter sina skyldigheter mot arbetsgivaren;
b)

om hembiträdet befinnes lida

(Föreslagen lydelse:)

§•

Arbetsgivare äger uppsäga avtal

till omedelbart upphörande:

a) om hembiträdet i väsentlig mån

åsidosätter sina skyldigheter mot arbetsgivaren

;

b) om hembiträdet befinnes lida

av tuberkulos i smittsamt skede eller

könssjukdom i sådant skede.

av tuberkulos eller av könssjukdom

i smittsamt skede.

Uppsägning av-------före uppsägningen.

Hembiträde är--------- sitt hälsotillstånd.

16 §.

Hembiträde äger uppsäga avtal

till omedelbart upphörande:

a) om arbetsgivaren dröjer med

erläggande av överenskommen lön

utöver två söckendagar efter förfallodagen

eller underlåter att lämna

hembiträdet tillbörlig kost eller bostad,

där sådan förmån är avtalad;

b) om arbetsgivaren eller någon

av dennes familj eljest i väsentlig

mån åsidosätter sina skyldigheter

mot hembiträdet;

c) om arbetsgivaren eller någon

inom dennes bostad boende befinnes

lida av tuberkulos eller av könssjukdom

i smittsamt skede;

d) om arbetsgivaren med sitt hushåll

stadigvarande bosätter sig å annan

ort.

Uppsägning av------

Hembiträde äger uppsäga avtal

till omedelbart upphörande:

a) om arbetsgivaren dröjer med

erläggande av överenskommen lön

utöver två söckendagar efter förfallodagen

eller underlåter att lämna

hembiträdet tillbörlig kost eller bostad,

där sådan förmån är avtalad;

b) om arbetsgivaren eller någon

av dennes familj eljest i väsentlig

mån åsidosätter sina skyldigheter

mot hembiträdet;

c) om arbetsgivaren eller någon

inom dennes bostad boende befinnes

lida av tuberkulos i smittsamt skede

eller av könssjukdom i sådant

skede;

d) om arbetsgivaren med sitt hushåll

stadigvarande bosätter sig å annan

ort.

nya orten.

Denna lag träder i kraft den 1 november

1953. 1

1 Senaste lydelse av 10 §, se SFS 1947: 264.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 81.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 februari

1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om fortsatt hembiträdeslagstiftning

samt anför.

Anställnings- och arbetsförhållandena inom det husliga arbetet är reglerade

genom hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461). Lagen erhöll

urspiungligen en till tre år begränsad giltighetstid. Sedermera bär lagens

giltighetstid förlängts vid två tillfällen, varje gång för tre år, och enligt

lag den 24 mars 1950 (nr 81) gäller hembiträdeslagen nu till och med den

31 oktober 1953. Statsmakterna måste således före sistnämnda tidpunkt

taga ställning till frågan om fortsatt lagstiftning på detta område. Jag anhåller

att få upptaga denna fråga till behandling.

Översikt av gällande bestämmelser.

Hembiträdeslagen äger tillämpning å avtal, varigenom arbetstagare åtager

sig att utföra huvudsakligen husligt arbete i arbetsgivarens hushåll (1 §

forsta stycket). Lagen reglerar emellertid ej alla dylika avtal, i det att

från lagens tillämpning undantages dels avtal, som ingås för viss sammanhängande

tid understigande en månad, dels avtal, som avser mindre

antal dagar i veckan än sex, och dels avtal, som icke innefattar heltidssysselsättning

(1 § andra stycket). Vidare avser lagen ej sådant arbete,

som utföres av medlem av arbetsgivarens familj eller av husföreståndarinna

eller därmed jämförlig arbetsledare i hushåll, där hembiträde är anställt,

och ej heller arbete, som utföres av hushållerska eller annan, som självständigt

sköter hemmet i husmoders ställe (2 §).

I motsats till allmänna arbetstidslagen och övriga lagar, som reglerar de

anställdas arbetstid, innehåller hembiträdeslagen inga bestämmelser om

arbetstidens längd för dag, vecka eller annan tidrymd. Hembiträdeslagen

inskränker sig nämligen till att meddela föreskrifter angående den minsta

fritid, som ett hembiträde skall äga åtnjuta. Härom stadgas att den ordi
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 81.

narie arbetstiden skall sluta senast kl. 19 utom i fråga om hembiträde, som

uteslutande har till uppgift att sköta barn (9 §), samt att hembiträde skall

åtnjuta fridagar minst varannan söndag eller annan allmän helgdag av

kyrklig karaktär samt dessutom en bestämd vardag varje vecka efter kl. 14

och den 1 maj efter kl. 13 (10 §).

Lagens bestämmelser om fritid, vilka är av tvingande natur, kompletteras

med föreskrifter om övertidsarbete (12 §). Endast vid vissa fall a\

sjukdom har hembiträde ålagts skyldighet att utföra arbete å övertid, som

huvudregel gäller att dylikt arbete förutsätter överenskommelse därom mellan

parterna. Avtalsfriheten är dock begränsad såtillvida, att hembiträde

under 18 år ej får användas till övertidsarbete mera än sju timmar i veckan

(18 §).

För allt övertidsarbete är hembiträdet berättigat till gottgorelse, som i

regel skall utgå kontant men även kan, om parterna är ense därom eller

för fall att övertidsarbetet endast innefattar vakttjänst eller föranletts av

sjukdomsfall, utgivas i form av ledighet å ordinarie arbetstid (13 § första

stycket). Lagen saknar bestämmelser om storleken av den kontanta övertidsersättningen.

Däremot föreskrives, att ledighet såsom gottgorelse för

övertidsarbete skall motsvara vad som kan anses skäligt med hänsyn till

övertidsarbetets art. Ledigheten får ej förläggas till tid före kl. 9 och får

ej heller utgå under kortare tid än två timmar åt gången (13 § andra

stycket). Avtal, varigenom hembiträde helt eller delvis undandragits lagstadgad

förmån för övertidsarbete, är utan verkan (13 § tredje stycket).

I lagen regleras även vissa andra frågor än angående hembiträdenas arbetstid

och övertidsarbete, såsom avtalets ingående och upphörande samt

anställnings- och uppsägningstid, hembiträdes rätt till bostad och vård ''wd

sjukdom, lönens utbetalande samt skadeståndsskyldighet.

I fråga om anställningsavtalets upphörande gäller som huvudregel, att

avtal, som är ingånget på bestämd tid, skall upphöra, då den överenskomna

tiden gått till ända, samt att annat avtal skall upphöra att gälla

14 dagar efter uppsägning från någondera sidan (5 §). Om hembiträdet i

väsentlig mån åsidosätter sina skyldigheter mot arbetsgivaren ellei befinnes

lida av tuberkulos eller av könssjukdom i smittsamt skede, ägei aibetsgivaren

uppsäga avtalet till omedelbart upphörande (15 §). Likaså har

hembiträdet i vissa fall rätt att uppsäga avtalet med omedelbar verkan,

bl. a. för fall att arbetsgivaren ej betalar ut lönen i vederbörlig ordning eller

om arbetsgivaren eller någon som bor inom dennes bostad skulle lida a\

sjukdom som nyss nämnts (16 §).

Därest hembiträde, som åtnjuter kost och bostad hos arbetsgivaren, på

grund av sjukdom ej kan utföra sina sysslor, äger hembiträdet att, så lange

avtalet varar, av arbetsgivaren erhålla bostad och kost jämte personlig

tillsyn, såvida ej behov av sjukhusvård föreligger och hembiträdet på grund

härav intagits å sjukhus. Har arbetsgivaren härutöver bestritt kostnad för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 81. 5

vård åt hembiträdet, äger arbetsgivaren söka kostnaden åter av hembiträdet

(7 §).

Arbetsgivare eller hembiträde, som åsidosätter sina förpliktelser enligt

avtalet eller lagen, har att ersätta därav uppkommen skada. Vid bedömande

om och i vad mån skada uppstått skall hänsyn tagas även till omständigheter

av annan än rent ekonomisk betydelse. Under vissa förhållanden kan

skadeståndet nedsättas; hel befrielse därifrån må också medgivas (19 §).

I lagen saknas stadgande om tillsyn å lagens efterlevnad.

Tidigare överväganden.

Vid de tidigare tillfällen, då spörsmålet om hembiträdeslagstiftning diskuterats,

har framkommit olika uppfattningar om hur en lagstiftning av detta

slag lämpligen bör vara konstruerad. Frågan har särskilt gällt huruvida

lagen bör ha karaktär av fritidslag eller av verklig arbetstidslag.

Redan rid hembiträdeslagens tillkomst övervägdes dessa båda alternativ.

På sätt närmare framgår av propositionen nr 217 till 1944 års riksdag och

andra lagutskottets i anledning av propositionen avgivna utlåtande nr 50

stod valet då mellan att direkt i lagen fastställa arbetstidens längd eller

att i lagen endast angiva den minimifritid som ett hembiträde alltid skall

aga åtnjuta. I förra hänseendet diskuterades två olika sätt för arbetstidens

bestämmande: antingen en arbetstid av 8 timmar om dagen eller en till

192 timmar maximerad arbetstid under en period av fyra veckor. I båda

fallen förutsattes att i arbetstiden ej skulle inräknas måltids- och andra

rastei samt ej heller tid, som hänförde sig till arbete som hembiträdet

utförde för egen räkning. Man stannade för att ge hembiträdeslagen karaktär

av fritidslag.

Vad angår frågans behandling vid 1947 års riksdag hade dåvarande

statens arbetsmarknadskommission, som erhållit i uppdrag att verkställa

utredning i ärendet, förordat att hembiträdeslagen skulle utformas såsom

en arbetstidslag och föreslagit, att den genomsnittliga arbetstiden för dag

skulle sättas till 8 timmar med rätt för arbetsgivaren att fördela arbetstiden

på eu tidrymd av fyra kalenderveckor, under vilka arbetstiden alltså

ej finge uppgå till längre tid än 192 timmar. Arbetstiden skulle ej något

dygn få överstiga 11 timmar, och arbetstagaren skulle alltjämt åtnjuta

vissa fridagar. Raster, måltider och arbete, som hembiträdet utförde för

egen räkning, ansågs ej böra inräknas i arbetstiden.

I propositionen nr 206 till 1947 års riksdag fann emellertid föredragande

statsrådet, att en revidering av lagen i den av arbetsmarknadskommissionen

föreslagna riktningen icke borde komma till stånd och uttalade därvid

bl. a., att det vore synnerligen tveksamt om, med hänsyn till läget på arbetsmaiknaden,

en förbättrad arbetslagstiftning för hembiträdeskåren kunde

tänkas ha någon nämnvärd effekt på tillströmningen av arbetskraft till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 81.

yrket. Eu nettoarbetstidsreglering skulle vara svår att praktiskt tillampa

på grund av att i det husliga arbetet raster, pauser och måltidsuppehåll

vore så inrörda med den effektiva arbetstiden att det förelåge betydande

svårigheter att avgöra dessas längd med därav följande risk för uppkomsten

av irriterande meningsskiljaktigheter. För familjer med barn, där båda för

åldrarna hade arbete utom hemmet, måste enligt föredragandens mening

den ifrågasatta regleringen ofta medföra stora besvärligheter med att sörja

för barnens vård. Vidare erinrades om att en bestämmelse om 8-timmars

arbetstid skulle göra ett regelbundet uttagande av övertid nödvändigt i

många fall och således medföra ekonomisk belastning för en mängd familjer,

eftersom gottgörelse för övertid i första hand skulle utgå i kontant

form.

I enlighet härmed förordades i propositionen nr 206 att hembitradeslagen

skulle bibehållas vid sin karaktär av fritidslag; i övrigt föreslogs ej

annan ändring i lagens regler än att hembiträdes rätt att åtnjuta fridag å

söndag utsträcktes till varannan söndag mot tidigare var tredje söndag eller

efter kl. 13 varannan sådan dag.

Andra lagutskottet hemställde i sitt utlåtande nr 38 att riksdagen måtte

bifalla propositionen men fann dock att trots de skäl, som anförts mot en

arbetstidsreglering, en sådan likväl borde övervägas. Som det emelleitid

vore av vikt att hembiträdena finge bibehålla de förmåner, som de redan

erhållit genom lagens utformning såsom fritidslag, borde enligt utskottets

mening en eventuell arbetstidsreglering ske sålunda att lagen kompletterades

med bestämmelser om arbetstid. Utskottet hemställde därför tillika,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att Kungl. Maj .t

efter ytterligare utredning ville överväga möjligheterna att komplettera

hembiträdeslagen med bestämmelser om arbetstid. Utskottets utlåtande godkändes

av riksdagen (skrivelse nr 314).

När sedan frågan om hembiträdeslagens fortsatta giltighet ånyo blev

aktuell, uppdrog Kungl. Maj :t åt arbetsmarknadsstyrelsen att utreda då

vunna erfarenheter av lagen och att till Kungl. Maj :t inkomma med de förslag

i fråga om förlängning av lagens giltighetstid och ändringar i lagen,

som föranleddes av utredningen. Arbetsmarknadsstyrelsens utredning resulterade

i ett förslag att lagen skulle i oförändrat skick förlangas for en

tid av två år. Såsom sin principiella uppfattning uttalade emellertid arbetsmarknadsstyrelsen

att hembiträdena, i likhet med de flesta övriga anstallda,

borde få en i lag reglerad arbetstid. Anledningen till att styrelsen likväl

förordade fortsatt giltighet av den såsom fritidslag utformade hembiträdeslagen

var främst det nya läge, som enligt styrelsens mening uppstått genom

den form av hembiträdeslagstiftning, som man i Norge och Finland ansett

sig böra välja när hembiträdenas anställningsvillkor reglerades i lag. Enligt

en i ämnet den 16 januari 1948 utfärdad norsk lag — gällande för

tiden från och med den 1 januari 1949 till och med den 31 december 1951

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 81.

hade regleringen skett så, att hembiträdes ordinarie arbetstid, vari

inräknades måltidsraster, ej fick överstiga 10 timmar om dagen och skulle

förläggas mellan kl. 7 och 19.30. Därutöver hade föreskrivits att hembiträde

skulle ha vissa fridagar. Även jämlikt den finska hembiträdeslagen

utfärdad den 7 januari 1949 — var den ordinarie arbetstiden

maximerad till 10 timmar om dagen, måltidsraster däri inräknade. Arbetstidens

förläggning var emellertid något annorlunda enligt den finska lagen

i det att enligt denna arbetstiden fick börja tidigast kl. 6 och sluta senast

kl. 19 med möjlighet för landsbygdens del att under den varma årstiden

utsträcka arbetstiden till kl. 20. Också enligt den finska lagen var hembiträdena

tillförsäkrade vissa fridagar, varjämte gällde att arbetsgivaren

skulle föra arbetsbok över arbetstid och fritid in. m.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsens mening innebar det norska och det därmed

nära besläktade finska systemet ett nytt alternativ till frågans lösning

utöver dem som tidigare diskuterats i Sverige; och enligt styrelsens uppfattning

borde för vår del slutlig ståndpunkt icke tagas till spörsmålet om

hembiträdenas arbetstid förrän man vunnit vetskap om hur lagstiftningen

i de ifrågavarande nordiska grannländerna verkat i praktiken.

I propositionen nr 65 till 1950 års riksdag anslöt sig Kungl. Maj:t till

denna uppfattning; dock att enligt Kungl. Maj :ts förslag lagen skulle förlängas

för en treårsperiod. Andra lagutskottet tillstyrkte i sitt utlåtande

nr 22 Kungl. Maj:ts förslag. Utskottsutlåtandet godkändes av riksdagen

(skrivelse nr 87).

Arbetsmarknadsstyrelsens utredningar.

Genom beslut den 20 september 1951 uppdrog Kungl. Maj:t åt arbetsmarknadsstyrelsen

att, efter inhämtande av erforderliga yttranden, verkställa

utredning rörande hittills vunna erfarenheter av hembiträdeslagen

ävensom rörande erfarenheterna av motsvarande lagstiftning i de nordiska

grannländerna samt inkomma med de förslag rörande förlängning av lagens

giltighetstid och de ändringar i lagen, vartill utredningen gåve anledning.

Arbetsmarknadsstyrelsen har med anledning härav i ärendet hört socialstyi

elsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, Svenska arbetsgivareföreningen,

Svenska lantarbetsgivareföreningen, Riksförbundet landsbygdens folk,

Landsorganisationen i Sverige, Svenska lantarbetareförbundet, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund, Hembiträdesföreningarnas centralkommitté,

Fredrika-Bremer-förbundet, Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns kvinnoförbund,

Svenska landsbygdens kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund och Yrkeskvinnors samarbetsförbund.

Arbetsmarknadsstyrelsen har vidare infordrat yttrande från arbetsnämnden

i Stockholm och samtliga länsarbetsnämnder, som i sin tur inhämtat

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. May.ts proposition nr 81.

synpunkter från husmödrar och hembiträden rörande läget på den husliga

arbetsmarknaden.

Slutligen har arbetsmarknadsstyrelsen förskaffat sig kännedom om de

nordiska grannländernas erfarenheter av lagstiftningen på detta område.

Yttranden till arbetsmarknadsstyrelsen.

Rörande situationen på den husliga arbetsmarknaden

har länsarbetsnämnderna framhållit, att tillgången på arbetskraft i

hemmen fortgående minskat sedan kriget, enär den starka konkurrensen

om den kvinnliga arbetskraften medfört stor avgång från hembiträdesyrket.

Bristen på hembiträden medförde, att hemmen i ökad omfattning

anlitade tillfällig hjälp, s. k. hemassistenter, i allmänhet gifta kvinnor med

mera sporadiskt arbete. För familjer med småbarn, där husmodern hade

förvärvsarbete, samt för jordbrukarfamiljer vore dock denna utvag icke

alltid möjlig. Emellertid hade från senare delen av år 1951 en påtaglig forändring

skett på den husliga arbetsmarknaden, i det att efterfrågan på

hembiträden och hemassistenter börjat minska samtidigt som tillgången på

sådan hjälp ökat. Den minskade efterfrågan berodde främst på att lönerna

för den husliga arbetskraften stigit alltmer och att familjernas ekonomiska

situation åtstramats genom prishöjningarna. Vidare inriktade sig

hemmen mer än förr på att klara sig utan lejd arbetskraft genom modernisering

av köken och genom anlitande av olika tekniska hjälpmedel. Den

ökade tillgången på hemhjälp orsakades huvudsakligen av det förändrade

läget på arbetsmarknaden. Det vore emellertid att vänta att den arbetskraft,

som nu sökte sig över till hemarbete och som vanligen ej vore van

vid sådant arbete, vid stigande konjunkturer skulle återvända till de tidigare

sysselsättningarna. Tillskottet av utländska hembiträden hade också bidragit

till att lätta situationen på den husliga arbetsmarknaden.

Rörande hembiträdeslagens verkningar har länsarbetsnämnden

i Gotlands lön framhållit, att lagen åstadkommit förbättrade fritidsförhållanden

för hembiträdena samt medfört större förståelse från arbetsgivarnas

sida för hembiträdenas arbetsförhållanden. Enligt den mening,

som uttalats av länsarbetsnämnderna i Uppsala, Blekinge och Västerbottens

län, vore emellertid de successivt förbättrade arbetsförhållandena i första

hand att tillskriva den rådande bristen på huslig arbetskraft, varav följt

en allmän uppvärdering av det husliga arbetet och en välvilligare inställning

till hembiträdeskårens krav. Flertalet hembiträden hade sålunda nu

väsentligt bättre anställningsvillkor i fråga om arbets- och fritid än lagen

förutsatte.

I fråga om liembiträdeslagens innehåll har i yttrandena främst behandlats

spörsmålet om lagen bör ha karaktären av fritidslag eller a rb

e t s t i d s 1 a g. För ett bibehållande av lagens nuvarande konstruktion

opaginerad Kontrollera mot PDF

g

Kungl. May.ts proposition nr 81.

har socialstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska ^^arbetsgivareföreningen,

Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Fredrika-Bremer-förbundet,

Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns kvinnoförbund, Yrkeskvinnors

samarbetsförbund samt länsarbetsnämnderna i Jönköpings, Kronobergs,

Jämtlands och Norrbottens län uttalat sig.

Socialstyrelsen har förklarat sig nu liksom tidigare icke kunna tillstyrka

en arbetstidsreglering för hembiträden. Enligt socialstyrelsens mening tillförsäkrade

den nuvarande hembiträdeslagen hembiträdena de fritidsförmåner,

som vore av betydelse för en lämplig avvägning av deras arbetstid.

Svenska arbetsgivareföreningen har såsom motiv för bibehållande av lagens

karaktär av fritidslag anfört, att hembiträdena hade mycket varierande

yrkesskicklighet och arbetsuppgifter. De arbetade i stor utsträckning

utan direkt övervakning, och det syntes närmast otänkbart att för

detta slag av arbete ange exakta arbetstider.

Sveriges husmodersföreningars riksförbund har pekat på de stora svårigheter,

som en arbetstidslag skulle medföra i hem, där husmodern vore

förvärvsarbetande, liksom i barnrika hem och i lanthushåll. Hembiträdets

arbete kunde i regel icke jämföras med t. ex. fabriksarbete, ty en icke ringa

del utgjordes av passning.

Yrkeskvinnors samarbetsförbund har framhållit, att så kort tid förflutit

sedan hembiträdeslagen senast förlängdes att några nya erfarenheter

beträffande lagens verkningar, vilka skulle motivera en ändring av gällande

bestämmelser angående arbetstiden, icke torde ha vunnits. Enligt

vad Fredrika-Bremer-förbundet uttalat, skulle enbart en arbetstidslag troligen

icke medverka till en ökad tillströmning till yrket. Det syntes snarare

naturligt att, såsom redan i viss mån skett, förhållandena inom det

husliga arbetsområdet anpassade sig efter den minskade tillgången på arbetskraft.

Länsarbetsnämnden i Jönköpings län har anfört, att ax-betsförhållandena

i bl. a. lantbrukarhem ej medgåve en fixering av hembiträdenas arbetstid.

Den relativt långa arbetstiden för hembiträdena kompenserades av

att arbetet i ett hem vore av växlande natur samt dessutom med nuvarande

hjälpmedel ej så betungande. En förkortad arbetstid skulle medföra stora

svårigheter för husmodern, som därigenom skulle få en avsevärt minskad

hjälp i utbyte för hembiträdeskostnaderna. Noggrant begränsad arbetstid

skulle tvinga till jäkt i hushållsarbetet och därigenom nedsätta trivseln i

arbetet för många. Införandet av arbetstidsbestämmelser skulle vidare sannolikt

medföra viss spänning och irritation på arbetsplatsen.

En arbetstidsreglering för hembiträdena har förordats av Landsorganisationen,

Svenska lantarbetareförbundet, Riksförbundet landsbygdens

folk, Hembiträdesföreningarnas centralkommitté, Svenska landsbygdens

kvinnoförbund och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund ävensom

av arbetsnämnden i Stockholm samt flertalet länsarbetsnämnder.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kiingl. Maj:ts proposition nr 81.

Såsom skäl härför har bl. a. anförts, att det måste anses riktigt, att även

hembiträdena finge reglerad arbetstid. En arbetstidslag skulle tydligare

framhålla det husliga arbetets karaktär av yrkesarbete och göra det jämställt

med varje annat förvärvsarbete. Bland de faktorer, som medverkat

till flykten från hembiträdesyrket, vore dettas sämre villkor beträffande

arbetstid jämfört med flertalet andra yrkesområden. En arbetstidslag skulle

därför kunna tänkas förbättra rekryteringsmöjligheterna och öka yrltesbeständigheten

bland hembiträdena. Svårigheterna att genomföra en arbetstidsreglering

för hembiträden vore icke oöverkomliga. Dels hade man

under den tid hembiträdeslagen varit i kraft hunnit vänja sig vid en lagstiftning

på detta område och dels hade de bestämmelser, som en eventuell

arbetstidslag sannolikt skulle komma att innefatta, redan tillämpats

i stor omfattning, varför lagen endast skulle innebära ett fastställande av

nu tillämpad praxis.

Rörande utformningen av en arbetstidsreglering har meningarna varit

delade.

En reglering, enligt vilken nettoarbetstiden — däri ej inräknat måltidsraster

och tid för sysslor för egen räkning — bestämmes till 192 timmar

under en period av fyra veckor, har förordats av Landsorganisationen,

Hembiträdesföreningarnas centralkommitté, Riksförbundet landsbygdens

folk, arbetsnämnden i Stockholm och länsarbetsnämnden i Värmlands län.

Enligt vad Riksförbundet landsbygdens folk framhållit, borde lagen —

utöver denna nettoarbetstid per fyraveckorsperiod — ej innehålla några

närmare bestämmelser om arbetstidens längd per dag, dock att den nuvarande

bestämmelsen, att arbetet skulle sluta senast kl. 19, borde bibehållas.

Landsorganisationen och Hembiträdesföreningarnas centralkommitté har

föreslagit att därutöver borde föreskrivas, att arbetstiden normalt ej finge

börja före kl. 7 och att måltidsraster och tider för hembiträdets egna sysslor

skulle beräknas till en timme om dagen. Landsorganisationen har tilllagt,

att någon rast i vanlig bemärkelse, dvs. ledighet varöver den anställda

själv disponerade, knappast kunde uttagas av hembiträdet, varför

det i realiteten skulle innebära en förlängning av arbetstiden, om denna

ledighet fastställdes till längre tid än en timme. Centralkommittén har förordat,

att arbetstiden per dag icke borde få överstiga It timmar.

Yrkeskvinnors samarbetsförbund har uttalat att, därest en arbetstidsreglering

för hembiträdena skulle genomföras, arbetstiden borde fastställas

till 96 timmar under loppet av två veckor, däri ej inräknat måltidsraster

eller arbete för egen räkning. Beträffande arbetstidens längd per dag vore

det angeläget, att största möjliga frihet lämnades parterna att avväga

densamma.

En bruttoarbetstid av 10 timmar om dagen har förordats av Sveriges

socialdemokratiska kvinnoförbund, Svenska landsbygdens kvinnoförbund

samt länsarbetsnämnderna i Uppsala, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Iiungl. Maj:ts proposition nr 81.

Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Örebro, Västernorrlands och

Västerbottens län. Därvid har i allmänhet två timmar av arbetstiden ansetts

belöpa på hembiträdets måltidsraster och arbete för egen räkning. I

flertalet av dessa yttranden har förordats, att arbetstiden skulle förläggas

mellan kl. 7 och 19. I några yttranden har dock framhållits, att det med

hänsyn till lanthushållen, där arbetet sommartid vanligen började före kl.

7, ej borde föreskrivas någon tidpunkt, före vilken dagens arbete ej finge

börja. Länsarbetsnämnden i Göteborgs och Bohus län har ifrågasatt, om ej

med hänsyn härtill även tidpunkten för arbetets slut borde lämnas öppen.

Länsarbetsnämnden i Gotlands län har föreslagit, att vid sidan av en

regel om en bruttoarbetstid av 10 timmar om dagen borde med hänsyn till

lanthushållen intagas en undantagsbestämmelse, enligt vilken man finge

räkna med 192 arbetstimmar under en fyraveckor speriod, när arbetet så

krävde. Bruttoarbetstiden borde i så fall begränsas till 11 timmar per dag.

Svenska lantarbetareförbundet har uttalat, att en bruttoarbetstid borde

fastställas med tiden för måltider och arbete för egen räkning beräknad

till två timmar per dag. Arbetsdagen borde förläggas mellan kl. 7 och 19,

dock att den ordinarie arbetstiden under en tvåveckorsperiod icke finge

överstiga 96 timmar.

Vidkommande hembiträdenas fritid har flertalet yttranden gett uttryck

åt den uppfattningen att hembiträde, om så påfordrades, skulle

tjänstgöra varannan söndag och att söndagsarbetet skulle kompenseras

med ledighet en veckodag. Därvid har i allmänhet förordats, att det klockslag,

då ledigheten skulle taga sin början, fixerades i lagen. Arbetsnämnden

i Stockholm och länsarbetsnämnden i Östergötlands län har förklarat,

att det borde utsägas, att åtta timmars arbete varannan söndag skulle

under en tvåveckorsperiod berättiga till ledighet under två veckodagar

om vardera fyra timmar. Ledigheten skulle med andra ord beräknas så

att den i timmar gåve full kompensation för söndagsarbetet.

Å andra sidan har länsarbetsnämnderna i Västmanlands, Västernorrlands

och Norrbottens län framhållit, att lagen icke borde innehålla några bestämmelser

om söndagsarbete och kompensation härför. En maximering av

arbetstiden vore tillräcklig. Hur arbetstiden skulle disponeras borde bestämmas

av parterna genom individuella överenskommelser. Länsarbetsnämnden

i Gävleborgs län har uppgivit, att från hembiträdenas sida framkommit

önskemål om helt fria söndagar samt avkortad arbetstid på lördagarna,

gärna på bekostnad av den vedertagna onsdagsledigheten.

Frågan om hembiträdes förmåner vid sjukdom bär även

berörts i några yttranden. Sålunda har Landsorganisationen och länsarbetsnämnderna

i Östergötlands och Västerbottens län framhållit, att full

lön eller del av lön borde utgå under 14 dagar efter sex månaders anställningstid.

Denna rätt borde göras beroende av hembiträdets anslutning till

sjukkassa. Rätt till lön vid sjukdom borde även förutsätta, att hembiträdet

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 81.

vid anställningens tillträdande uppvisat friskintyg. Vidare har påpekats

orättvisan i den nuvarande lagen, att hembiträde, som hade bostad hos

arbetsgivaren, ägde erhålla kost och logi samt erforderlig vård och tillsyn

vid sjukdom, under det att hembiträde med egen bostad icke åtnjöte sådana

förmåner.

Å andra sidan har socialstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen, Sver

riges husmodersföreningars riksförbund och länsarbetsnämnden i Malmöhus

län ifrågasatt, om lagen över huvud borde innehålla bestämmelser om

hembiträdes rätt till lön eller andra förmåner vid sjukdom, enär skyldighet

att bereda sådana förmåner i allmänhet icke åvilade arbetsgivare inom

andra näringsområden.

Socialstyrelsen, arbetsnämnden i Stockholm samt länsarbetsnämnderna i

Stockholms, Älvsborgs och Västerbottens län har efterlyst mera preciserade

bestämmelser om gottgörelse för hembiträdes övertidsarbete

och vakttjänst. På denna punkt hade uppstått tveksamhet

och osäkerhet vid tillämpningen av den nuvarande lagen. Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund har föreslagit, att den nya lagen utformades

så, att det icke skulle anses som vakttjänst om hembiträde frivilligt

åtoge sig att vara hemma och ha tillsyn över barn eller åldringar. Sådan

icke kompenserad vakttjänst skulle dock icke få överstiga 10 timmar under

en fyraveckorsperiod.

Rörande lagens skadeståndsregler har socialstyrelsen framhållit,

att svårigheter ofta uppstode på grund av att lagen saknade bestämmelser

till ledning för fastställande av skadeståndets storlek, då husmor

eller hembiträde åsidosatte sina förpliktelser enligt lagen. Styrelsen

ansåge, att det skulle innebära en fördel för båda parter, om det fastställdes

vissa normer för beräkningen av sådant skadestånd, eventuellt i form

av en generell regel om att skadestånd skulle utgå med ett belopp motsvarande

lönen under uppsägningstiden eller viss del därav.

Länsarbetsnämnden i Malmöhus län har uttalat, att lagen ställde arbetsgivaren

tämligen rättslös i de fall hembiträdet slutade sin anställning

utan att respektera gällande uppsägningstid, och att detta vore en fråga,

som borde omprövas vid en revision av lagen.

Frågan om tillsynen över lagens efterlevnad har berörts

av Svenska lantarbetareförbundet. Då inom hembiträdeskåren icke överallt

funnes fackliga organisationer, som kunde utgöra garanti för lagens

efterlevnad, syntes det förbundet angeläget, att i lagen infördes bestämmelser

om tillsynsmyndighet. Arbetarskyddsstyrelsen borde enligt förbundets

mening vara tillsynsmyndighet även på den del av arbetslivet, som

berörde hembiträdenas arbetsförhållanden.

Heinbiträdeslagstiftningcn i grannländerna.

Den norska hembiträdeslagstiftningen av den 16 januari 1948

omfattade till en början icke avtal avseende mindre än två hela

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 81.

13

arbetsdagar per vecka eller motsvarande arbete delat på flera arbetsdagar

under en vecka, men i samband med att lagens giltighetstid förlängdes år

1951 borttogs denna undantagsbestämmelse. Lagen omfattar sålunda nu

även hemassistenter. Från lagen är undantagna hembiträden, som huvudsakligen

arbetar i jordbruk eller ladugård och som omfattas av lagstiftningen

för lantarbetare.

Arbetstiden får i regel icke överstiga 10 timmar per dag, måltidsrasterna

inräknade, och skall förläggas mellan kl. 7 och 19.30. Till övertidsarbete

hänföres icke sådant arbete som är nödvändigt för att avvärja skada på liv

och egendom. Om hembiträde, som bor hos arbetsgivaren, åtagit sig att

utom den normala arbetstiden vara hemma och ha tillsyn av bostad, barn

och gamla, räknas icke heller detta som övertidsarbete och behöver ej särskilt

kompenseras. Lagen stadgar emellertid, att hembiträde icke får anlitas

för övertidsarbete eller vakttjänst mellan kl. 19.30 och 7 mer än tio

gånger under loppet av fyra sammanhängande kalenderveckor med mindre

det är strängt nödvändigt på grund av sjukdom eller andra tvingande skäl.

Övertidsarbete skall gottgöras med fritid eller full lön, i båda fallen med

minst 25 % tillägg. Vid beräkning av kontantersättning lägges kost och

logi till lönen och full ai’betstid per månad beräknas till 200 timmar. Bestämmelserna

om fridagar överensstämmer i stort sett med den svenska

lagens.

Om hembiträde, som bor hos arbetsgivaren, blir gravid eller drabbas av

ai‘betsoförmåga på grund av sjukdom eller olycksfall, som inträffat efter

anställningens början, kan arbetsgivaren icke av denna anledning uppsäga

hembiträdet med kortare frist än en månad från det arbetsoförmågan eller

graviditeten inträtt. Motsvarande inskränkning gäller i hembiträdes rätt att

lämna sin anställning vid husmoderns sjukdom, olycksfall eller graviditet.

Därest hembiträde lämnar sin anställning utan att iakttaga stadgad uppsägningstid,

förlorar hon enligt semesterlagens bestämmelser rätten till semesterersättning

och kostpengar.

Statens arbeidstilsyn övervakar lagens efterlevnad.

Enligt vad arbetsmarknadsstyrelsen inhämtat har lagens bestämmelser

om arbetstid och övertidsarbete i stort sett ej medfört några tolknings- eller

tillämpningssvårigheter. Däremot hade reglerna om övertidskompensation

ansetts mindre tillfredsställande, varför man planerade att införa fasta taxor

för ersättningen. Lagen hade ej förmått hindra en minskad rekrytering till

yrket men hade bidragit till en stabilisering av förhållandena på området.

Kännedom om lagen och dess innehåll torde dock ännu ej vara tillräckligt

spridd.

Den finska hembiträdeslagen av den 7 januari 1949 omfattar i stort

sett samma arbetstagare som den svenska och gäller sålunda icke för hemassistenter.

Den ordinarie arbetstiden får, inklusive måltidsraster, uppgå

till högst 10 timmar per dygn och skall förläggas mellan kl. 6 och 19. Under

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 81.

tiden den 1 april—den 30 september kan arbetstiden doek på landsbygden

få sluta senast kl. 20.

Hembiträde tillförsäkras fritid dels en vardag varje vecka efter kl. 14

eller två vardagar efter kl. 17, dels varannan sön- eller helgdag eller ock

varje sön- och helgdag efter kl. 15 och dels självständighetsdagen och första

maj från kl. 15. Bestämmelserna beträffande hembiträdes skyldighet att utföra

övertidsarbete är i stort sett desamma som i den svenska lagen. Övertidsarbete

skall kompenseras antingen med kontantersättning eller med fritid.

För arbete efter kl. 24 bör ersättning utgå med dubbelt belopp. Ersättning,

som utgår i pengar, beräknas per timme så, att hembiträdets månadslön

divideras med 100. Består övertidsarbetet av vakttjänst, äger hembiträdet

rätt till ersättning endast om särskild överenskommelse härom träffats.

Arbetstiden för hembiträde under 16 år får uppgå till högst 8 timmar

per dygn, måltidsrasterna inräknade. Sådant hembiträde får sysselsättas

på övertid högst 7 timmar per vecka. Till minderårigt hembiträde skall ersättning

för övertidsarbete alltid utgå i form av motsvarande ledighet under

den överenskomna regelbundna arbetstiden.

Arbetsgivaren är skyldig att. för sitt hembiträde anskaffa av socialministeriet

fastställd arbetsbok, i vilken bör antecknas tidpunkten för anställningens

början, fritiderna, övertidsarbete och hur sådant arbete kompenserats

samt semester och erlagda lönebelopp.

Den finska lagen har — upplyser arbetsmai-knadsstyrelsen — enligt

finska socialministeriets uppfattning medverkat till att stabilisera anställningsförhållandena

på det husliga arbetsområdet men ännu kunde icke med

ledning av hittills vunna erfarenheter sägas om lagen bidragit till att göra

de husliga yrkena mera lockande och därmed stimulerat rekryteringen till

detta arbetsområde. En arbetstidsbegränsning till 192 timmar under en

fyraveclcorsperiod vore enligt socialministeriets mening knappast att rekommendera,

enär ett sådant arrangemang skulle förutsätta kontroll över

arbetstiden och kunde, där noggranna anteckningar saknades, leda till

tvistigheter.

I Danmark finnes ingen hembiträdeslag i egentlig mening, men lagen

den 30 maj 1941 om rättsförhållandet mellan husbonde och anställd

reglerar vissa anställningsfrågor för hembiträden under 18 år. Lagen avser

endast anställningar för längre tid än en månad. För halvt års anställning

skall utgå sex lediga vardagar, vilka den anställde kan fordra skall

förläggas sommartid i en följd. Arbetsgivaren är skyldig att vid den anställdes

sjukdom draga försorg om dennes vård så länge anställningsavtalet

äger giltighet. Däremot behöver arbetsgivaren i allmänhet icke betala läkararvode,

läkemedel, specialistvård och sjukhusvistelse för den anställde. Vidare

finnes vissa bestämmelser rörande beskaffenheten av hembiträdes

rum på arbetsplatsen samt vissa skyddsföreskrifter rörande arbetsbördan

för anställda under 16 år.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 81.

Arbetsmarknadsstyrelsens förslag.

Rörande utvecklingen på området har arbetsmarknadsstyrelsen

anfört bl. a. följande.

Under en lång följd av år har tillgången på hembiträden minskat. Enligt

folkräkningsuppgifterna funnos år 1935 omkring 200 000 hembiträden,

under det att antalet år 1945 hade nedgått till 120 000. Efter kriget

har nedgången med all sannolikhet fortsatt i oförminskad takt. Den reducerade

tillgången på hembiträden får ses mot bakgrunden av bl. a. den

samtidiga minskningen av de årskullar, ur vilka denna arbetskraft i regel

rekryteras och den ökade konkurrensen på arbetsmarknaden om denna

arbetstagarkategori.

Som en följd av denna utveckling ha hemmen allt mer fått inskränka

på den heltidsanställda hjälpen. Även andra faktorer ha bidragit härtill.

Sålunda torde de under senare år kraftigt stegrade hembiträdeslönerna samt

förhållandena på bostadsmarknaden ha verkat i samma riktning. Genom

rationalisering och mekanisering av hushållsarbetet har behovet av lejd

arbetskraft emellertid kunnat nedbringas. Bristen på hembiträden har å

andra sidan lett till att man övergått till att anlita hjälp mera sporadiskt

eller för vissa sysslor under ett begränsat antal dagar eller timmar per

vecka; de som taga tillfällig anställning eller deltidsarbete i hemmen ha

mestadels benämnts hemassistenter. Medan hembiträdenas antal minskat,

har däremot tillgången ökat på hemassistenter, vilka ofta äro husmödrar

som mer eller mindre tillfälligt söka lönarbete ute i arbetslivet.

Även om den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet icke omspänner

hela marknaden, visa dock förmedlingssiffrorna en klar tendens till minskning

av såväl tillgång som efterfrågan på hembiträden. Jämföras förmedlingssiffrorna

för åren 1939 och 1951, erhålles en bild av den omställning,

som pågått på den husliga arbetsmarknaden.

Nedanstående uppgifter avse antalet lediga och tillsatta platser för hembiträden.

År

Lediga platser

Tillsatta platser

1939 .......

....... 66 500

31 150

1947 .......

....... 48 500

18 600

1950

....... 43 700

18 800

1951 .......

....... 39 500

17 900

I detta sammanhang må erinras, att antalet utländska hembiträden i Sve- rige vid utgången av år 1951 uppgick till närmare 10 000. Den utländska

arbetskraften ingår delvis i

de siffror, som ovan

redovisas, men

har icke

ändrat den totala bilden av

hembiträdesmarknaden.

Följande siffror visa hur

såväl lediga som tillsatta platser för

hemassi-

stenter ökat år efter år fram till 1951.

År

Lediga platser

Tillsatta platser

1939 .......

....... 78 800

74 000

1947 .......

....... 165 000

130 000

1950 .......

....... 169 200

147 250

1951 .......

....... 154 800

136 500

Nedgången under år 1951 bekräftar länsarbetsnämndernas i det föregående

redovisade uppgifter om en minskad efterfrågan på hemassistenter.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Mnj:ts proposition nr 81.

Enligt styrelsens uppfattning torde hemmen i fortsättningen komma att

alltmer anlita hemassistenter i stället för hembiträden, en omställning som

styrelsen med länsarbetsnämndernas och arbetsförmedlingarnas medverkan

sökte underlätta, bl. a. genom viss kursverksamhet. Naturligtvis vore

emellertid den hjälp, som kunde erhållas genom hemassistenter, icke alltid

tillräcklig, exempelvis ej för hem med förvärvsarbetande husmödrar

med småbarn.

Vidkommande den nuvarande lagens verkningar framhåller

arbetsmarknadsstyrelsen, att man i regel på olika sätt sökt anpassa

hembiträdenas arbetsförhållanden, så att dessa icke alltför mycket avveke

från de villkor, som gällde på den övriga arbetsmarknaden. Härvid hade

hembiträdeslagen varit normgivande, och framförallt torde stadgandena

om kvällsledighet och fridagar ha vunnit beaktande. Bristen på hembiträden

hade emellertid gjort, att arbetsgivarna-husmödrarna ofta velat sträcka

sig längre än lagen stadgade, särskilt när det gällt arbetstiden. Strävan

att göra hembiträde syrket tilldragande hade i många fall framtvingat en

normalisering av den dagliga arbetstiden med vissa regler i fråga om tidpunkten

för arbetets början och avslutning. I allmänhet torde därvid en

fixering av bruttoarbetstiden ha skett, varvid man räknat med att inom

de fastställda klockslagen också inrymma tid för hembiträdets måltidsraster

och sysslor för egen räkning. Den nuvarande hembiträdeslagen hade

sålunda i regel kommit att framstå som en minimilagstiftning på det husliga

området.

Rörande frågan om lagen i fortsättningen bör ha karaktär av arbetstidslag

eller fritidslag, framhåller arbetsmarknadsstyrelsen, att

den gjorda utredningen enligt dess uppfattning givit vid handen, att tiden

nu vore inne att inordna det husliga arbetet under arbetstidslagstiftningen.

Det husliga arbetets art lade emellertid avsevärda hinder i vägen för att

utforma detaljerade bestämmelser om nettoarbetstid, vilket skulle förutsätta

förandet av omständliga arbetstidsjournaler, en lösning som speciellt

i hem, där husmor hade förvärvsarbete utanför hemmet, skulle vara

ogörlig. I stället borde fastställas en genomsnittlig daglig bruttoarbetstid,

inom vilken också skulle rymmas hembiträdets måltidsraster och sysslor

för egen räkning. En daglig bruttoarbetstid på 10 timmar, av vilka två

timmar kunde beräknas bortfalla för hembiträdets måltider och egna

sysslor, vore den lösning som förefölle naturligast. Den reella arbetstiden

bleve då i genomsnitt 8 timmar per dag och 48 timmar per vecka. I den mån

söndagsarbete ifrågakomme, skulle detta kompenseras med motsvarande

ledighet under veckan. För fall att överenskommelse träffades om arbete

över den ordinarie arbetstiden, skulle detta arbete i regel betraktas som

övertidsarbete och gottgöras därefter eller kompenseras i form av ledighet.

En sålunda omarbetad hembiträdeslag borde enligt arbetsmarknadsstyrelsens

mening nu givas permanent karaktär, enär förhållandena på arbets
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 81. 17

marknaden icke kunde förväntas undergå någon förändring under överskådlig

tid.

I detta sammanhang berör arbetsmarknadsstyrelsen ett av arbetstidsutredningen

— som tillsatts år 1947 för att verkställa en allmän översyn

av arbetstidslagstiftningen — utarbetat preliminärt förslag till ny arbetstidslagstiftning,

enligt vilket även hembiträdenas arbetstid skulle regleras

av arbetstidslagen utan några särbestämmelser för det husliga arbetsområdet.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför härom.

Arbetstidsutredningens förslag rörande regleringen av den ordinarie arbetstiden

innebär, att principen om 48-timmars arbetsvecka fortfarande

skall gälla, men för områden av arbetslivet, där verksamheten bedrives såväl

söndag som vardag, skall i stället gälla, att den ordinarie arbetstiden

högst får uppgå till 96 timmar under loppet av två veckor i följd. Den effektiva

dagliga ordinarie arbetstiden föreslås maximerad till 10 timmar

per dygn. En dag i veckan kan dock denna arbetstid få utsträckas till 11

timmar. Vid tillämpning av den föreslagna arbetstidslagen har utredningen

utgått från att arbetsgivare och arbetstagare i form av kollektivavtal må

träffa överenskommelse om reglering av arbetstiden inom ramen av vad

lagen stadgar.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsens mening bör en särskild hembiträdeslag

bibehållas med hänsyn till att det inom det husliga arbetsområdet saknades

partsorganisationer, till följd varav kollektivavtal med normerande bestämmelser

om arbetstidens förläggning, uppsägning, ersättning för övertidsarbete

in. in. icke kunde komma till stånd. Med de sociala förmåner och

villkor, som hembiträdeslagen stadgade, kunde den sägas till en del utgöra

en ersättning för kollektivavtalen inom andra delar av arbetslivet.

Arbetsmarknadsstyrelsen fortsätter.

Eftersom man i den nuvarande hembiträdeslagen räknar med att hembiträdet

kan användas i arbete varannan söndag — en bestämmelse, som

styrelsen anser böra bibehållas i den nya lagen — skulle det förefalla naturligt

att i enlighet med den föreslagna arbetstidslagen tillämpa regeln om

96 timmars effektiv arbetstid under en tvåveckorsperiod. Vid omräkning

1 bruttoarbetstid skulle detta motsvara 120 timmar under 2 veckor. Tillämpning

av 2 veckor som beräkningsperiod skulle givetvis möjliggöra en smidigare

anpassning av arbetstiden efter växlingar i arbetsbehovet. Man skulle

som förebild kunna taga lantarbetstidslagens bestämmelse för arbetare,

som huvudsakligen användes till djurskötsel, varvid stadgas, att arbetstiden

icke må överstiga för dygn 9 timmar och för två arbetsveckor i följd

96 timmar. Därest man vid ett övervägande av frågan om tillämpningen

av den nya arbetstidslagen på hembiträdena skulle vilja stanna vid en tvåveckorsperiod

som beräkningsgrund för arbetstiden, skulle i så fall en

bruttoarbetstid av 120 timmar tillämpas, varvid dock bruttoarbetsdagen

icke någon dag skulle överstiga 12 timmar.

Med hänsyn till det anförda förordar arbetsmarknadsstyrelsen, att bruttoarbetstiden

för fjorton dagar icke får överstiga 120 timmar, dock att den

2 — Bihong till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 81.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 81.

dagliga bruttoarbetstiden icke får uppgå till mer än 12 timmar.

Vidare anför arbetsmarknadsstyrelsen.

Då arbetsrytmen i ett hem kräver viss elastieitet i arbetstidsbestämmelserna

och då hänsyn bör tagas till den växlande praxis, som utbildats beträffande

arbetstidens förläggning under dagen, finner styrelsen det önskvärt,

att något särskilt stadgande om arbetstidens början icke göres i lagen.

Härigenom underlättas lagens tillämpning för vissa grupper av hembiträden,

exempelvis lanthembiträden, vilka med hänsyn till arbetsuppgifternas

art ofta måste börja sitt arbete tidigt. Däremot iöreslår styrelsen, att bestämmelsen

kvarstår om att den ordinarie arbetstiden skall sluta senast

kl. 19. Med den utformning, som lagen enligt styrelsens förslag skulle erhålla,

möter intet hinder att arbetstidsbestämmelserna göras tillämpliga

även på hembiträden, som uteslutande ha till uppgift att sköta barn.

Möjligheten att i viss utsträckning kunna utnyttja hembiträdena för

arbete även på söndagar synes böra bibehållas. Lagen bör dock stadga, att

hembiträde normalt icke får utnyttjas för söndagsarbete mer än varannan

söndag. Den veckoledighet, som därvid skall utgå som kompensation

för söndagsarbete, skall av parterna fastställas till en bestämd dag i veckan.

Den skall utgå sammanhängande under sådan veckodag och får sålunda

icke uppdelas på spridda timmar. I överensstämmelse med gällande

praxis på del husliga arbetsområdet kan arbetstiden under en tvåveckorsperiod

ordnas så att hembiträdet beredes ledighet två halva bruttoarbetsdagar

för att i stället tjänstgöra varannan söndag.

Överenskommelse bör vid anställningens början kunna träffas om ytterligare

ledighet under andra allmänna helgdagar av kyi''klig karaktär, innebärande

exempelvis att ledighet utgår varannan sådan helgdag. Särskilda

bestämmelser härom böra sålunda icke fastställas i lagen.

Stadgandet i den nuvarande hembiträdeslagen om viss ledighet den 1

maj bör kvarstå.

Nuvarande bestämmelser rörande arbete å övertid har, framhåller

arbetsmarknadsstyrelsen, vållat tveksamhet och osäkerhet. Från

många håll hade önskemål uttryckts om mera vägledande bestämmelser

beträffande hur övertidsarbete och vakttjänst skulle gottgöras, därest kompensation

icke utginge i form av ledighet. Om lagen utformades så, att

hembiträdena genomsnittligt skulle ha 96 effektiva arbetstimmar per 14- dagarsperiod, bleve det emellertid möjligt att mera exakt än hittills uträkna

den timlön, som i så fall komme att ligga till grund för beräkningen av

övertidsersättning.

Styrelsen föreslår, att nuvarande övertidsbestämmelser kompletteras med

en bestämmelse om att sådan vakttjänst, som endast innebär att hembiträdet

skall finnas till hands, därest något inträffar med barn, sjuka eller

åldringar eller för telefonpassning, exempelvis i en läkarfamilj, icke skall

behöva kompenseras, om denna vakttjänst icke medför, att hembiträdet

får avstå från sömn eller planerad fritidssysselsättning. Detta innebure

med andra ord, att hembiträde, som »ändå skulle stanna hemma», icke

kunde göra anspråk på ersättning eller särskild ledighet, om hon åtoge

sig att finnas til! hands i här avsedda fall.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Knngl. Maj.ts proposition nr SI.

I Iråga om hem biträd e sia g ens tillämpningsområde

föreslår arbetsmarknadsstyrelsen, att även i fortsättningen skall undantagas

husföreståndarinnor och hushållerskor, som själva helt bär ansvaret

för hemmets skötsel eller kan jämställas med arbetsledare, ävensom medlemmar

av arbetsgivarens familj. De undantag, som nu gällde för avtal

avseende tid understigande en månad eller avseende mindre än sex dagar

i veckan eller deltidssysselsättning, hade vid lagens tillkomst motiverats

med att anställningstiden vid kortare anställning som regel bestämts redan

på förhand och att lagens bestämmelser i övrigt icke kunde tillämpas på

avtal, som ej avsåge full vecka. Med de bestämmelser som föreslagits av

arbetstidsutredningen och de detaljföreskrifter som styrelsen nu föresloge

bortfölle skälen för dessa undantagsbestämmelser, varför dessa borde utgå.

Arbetsmarknadsstyrelsen anmärker, att i några av yttrandena till styrelsen

föreslagits att i hembiträdeslagen borde upptagas bestämmelser om

sjuklön, men styrelsen har ej ansett sig böra föreslå att sjuklön skall

utgå.

Rörande förutsättningarna för uppsägning av anställningsavtalet

på grund av sjukdom anför arbetsmarknadsstyrelsen.

Nuvarande hembiträdeslag stadgar, att arbetsgivare äger att under vissa

förutsättningar uppsäga avtal till omedelbart upphörande. Bland annat

sägs att så kan ske, därest hembiträdet befinnes lida av tuberkulos eller

av könssjukdom i smittsamt skede. Hembiträde har motsvarande rätt att

med omedelbar verkan uppsäga avtal om arbetsgivaren eller någon inom

dennes bostad boende befinnes lida av tuberkulos eller av könssjukdom i

smittsamt skede. Då man numera på olika sätt vill bekämpa den rädsla

för smitta, som kan föreligga vid tuberkulos även om denna icke befinner

sig i smittsamt stadium, bör i lagen utsägas, att rätt till uppsägning av

avtal vid fall av tuberkulos föreligger endast om den — i likhet med könssjukdom

— är i smittsamt skede.

Tillsyn över lagens efterlevnad skall enligt arbetsmarknadsstyrelsens

förslag utövas av arbetarslcyddsstyrelsen, som även bör

meddela råd och anvisningar till ledning vid tillämpningen av lagen. Ett

stadgande härom finge enligt arbetsmarknadsstyrelsens mening givetvis

icke innebära, att arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen utövade

någon kontroll av arbetsförhållandena i hemmen, utan endast att frågor

om tolkning av lagens bestämmelser skulle hänskjutas till arbetarskyddsstyrelsen

för dess avgörande. Det syntes icke lyckligt att för hemmens

arbetsfält vid överträdelse av bestämmelserna om arbetstid och användandet

av arbetstagare under 18 år tillämpa så hårda straffbestämmelser —

dagsböter eller böter upp till 100 kronor — som förslaget till ny arbetstidslag

stadgade. Viktigare vore att på olika sätt sprida kännedom om

lagens bestämmelser, varvid även i fortsättningen arbetsmarknadsorganen

borde medverka med en kontinuerlig upplysningsverksamhet bland husmödrar

och hembiträden. Ett organiserat samarbete mellan arbetarskydds
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 81.

styrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen i upplysnings- och rådgivningsfrågor

skulle verksamt bidraga till att underlätta övergången från fritids- till

arbetstidslag för hembiträden.

Arbetsmarknadsstyrelsens förslag är icke enhälligt, i det att två ledamöter

(herrar Brodén och Ssemund) i avgiven reservation föreslår, afl

lagen skall bibehållas som fritidslag och i denna utformning göras permanent.

Reservanterna framhåller, att det redan under lagens förarbeten år

1944 konstaterades, att det husliga arbetets natur talade emot en reglering

av hembiträdenas arbetstid på samma sätt som för de yrkesgrupper, vilka

omfattades av hittills genomförda arbetstidslagar. Grunderna för denna

uppfattning hade icke ändrats under de gångna årens lopp. Enligt reservanternas

mening borde allt fortfarande överlåtas åt de enskilda parterna

att överenskomma om den arbetstid, som för det enskilda hemmet vore

bäst lämpad. Att detta icke komme att medföra ett otillbörligt utnyttjande

av hembiträdena syntes den förebragta utredningen giva klart uttryck för.

Yttranden över arbetsmarknadsstyrelsens förslag.

Över arbetsmarknadsstyrelsens förslag har efter remiss yttranden avgivits

av socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen — som bifogat yttranden

från ett antal yrkesinspektörer — överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetstidsutredningen,

Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska lantarbetsgivareföreningen,

Riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund,

Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges

husmodersföreningars riksförbund, Fredrika-Bremer-förbundet, Folkpartiets

kvinnoförbund, Högerns kvinnoförbund, Svenska landsbygdens

kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och Yrkeskvinnors

samarbetsförbund.

I remissyttrandena är meningarna delade beträffande frågan huruvida

hembiträdeslagen även i fortsättningen bör ha karaktär av fritidslag eller

om den bör omändras till en arbetstidslag. På sina håll anses emellertid,

att man nu icke bör taga definitiv ställning till detta spörsmål utan i stället

avvakta resultatet av arbetstidsutredningens undersökningar. I avbidan

härpå borde man nu blott förlänga hembiträdeslagens giltighet

för e n b egräns a d t i d. Denna ståndpunkt intages av

arbetstidsutredningen, socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, Tjänstemännens

centralorganisation och yrkesinspektören i tionde distriktet.

Arbetstidsutredningen hemställer, att den nuvarande hembiträdeslagen

förlänges för ytterligare två år och anför till utveckling av sin mening bl. a.

Utredningen har jämlikt sina direktiv bland annat att överväga, huruvida

möjligheter föreligger att utsträcka arbetstidslagstiftningen till arbetstagaregrupper,

vilka för närvarande ligger utanför denna. Arbetsmarknads
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr tii.

styrelsens förslag innebär, att man bryter ut en av dessa och för denna in

under lagstiftningen. Häremot kan naturligen intet vara att erinra, därest

särskilda skäl talar för att man icke bör avvakta resultaten av den allmänna

översyn, varmed utredningen är verksam. Några sådana skäl har

utredningen dock knappast funnit föreligga. I stället torde det förhålla

sig så att man allmänt börjar anse, att tiden numera är inne att föra i varje

fall den större delen av de utanför lagstiftningen stående arbetstagaregrupperna

in under denna. Utredningen har ännu icke kunnat taga slutlig

ståndpunkt till i vilken utsträckning detta är möjligt. Arbetet härmed

bjuder på många och stundom svårbedömbara frågor.

Det är möjligt, att systemet med bruttoarbetstid är det rätta, då det

gäller att begränsa hembiträdenas arbetstid. Systemet är emellertid nytt för

vårt land. Då man överväger att i arbetstidslagstiftningen införa eu ny

princip, bör man beakta att praktiskt taget hela arbetstidslagstiftningen i

vårt land för närvarande befinner sig i stöpsleven, varvid sättet för begränsningen

av hembiträdenas arbetstid jämväl kommer att tagas upp till

behandling. Utredningen vill starkt ifrågasätta lämpligheten av, att ett par

år innan förslag till ny arbetstidslag framlägges, i vilket sammanhang det

stora flertalet arbetstidsfrågor måste finna en lösning, införa en ny speciell

arbetstidslag, som bygger på ett nytt sätt för begränsningen av arbetstiden.

Utredningen kan på nuvarande stadium av sitt arbete icke taga bestämd

ståndpunkt till frågan, om det föreslagna sättet för bestämmandet av hembiträdenas

maximala arbetstid är det lämpligaste.

Utredningen vill i detta sammanhang endast framföra några allmänna

reflektioner rörande det föreslagna systemet med bruttoarbetstid, vilka dock

ej får fattas såsom ett slutligt ståndpunktstagande. Ur psykologiska synpunkter

kan det vara mindre lämpligt att införa lagbestämmelser, som med

all sannolikhet av hembiträdena kommer att tolkas så, att de får längre

arbetstid än andra grupper arbetstagare. Att deras arbetstid är en bruttoarbetsdag

torde man ofta komma att bortse från. varför utredningen fruktar

att den föreslagna lagen snarare kommer att skärpa bristen på hembiträden

än att bidraga till att minska den. Dessutom är utredningen icke

säker på att två timmar är en riktigt avvägd tid för måltider och privata

angelägenheter. Man bör beakta att fråga här är om ett genomsnitt för

samtliga dagar. Förhållandena varierar vidare mycket och sammanhänger

naturligen med hembiträdets ambition och organisationen av arbetet i hemmen.

Utredningen har svårt att värja sig för intrycket, att den bästa arbetskraften

blir behandlad strängare än den övriga.

Arbetstidsutredningen framhåller vidare, att det kan finnas möjligheter

att ordna den lagliga regleringen av hembiträdenas arbetsförhållanden på

ett sätt, som närmare anknyter till det som finnes inom andra verksamhetsområden.

Åtta timmars arbetsdag syntes eventuellt kunna uppnås genom

att arbetstiden uppdelades i perioder, åtskilda av fritid. För att undgå

att arbetstiden bleve allt för utspridd kunde härvid i lagen föreskrivas

det högsta antal timmar, som finge förflyta från den dagliga arbetstidens

början och till dess slut. Hembiträdets arbetskraft kunde då tagas i anspråk

just under de delar av tiden kl. 7—19, då det största behovet av hjälp

i hemmet förelåge. Vissa dagar kunde man dela arbetstiderna och ha

sträcktjänstgöring de andra.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 81.

Socialstyrelsen uttalar, att styrelsen alltjämt ställer sig tveksam till

frågan, huruvida tiden är mogen att övergå till en reglering i lag av hembiträdenas

arbetstid, enär en arbetstidsreglering skulle medföra svårigheter

för lanthushåll och för förvärvsarbetande mödrar med minderåriga barn.

Under alla förhållanden borde emellertid frågan ej avgöras nu utan först

sedan arbetstidsutredningen framlagt sitt betänkande. I avvaktan härpå

borde hembiträdeslagens giltighet förlängas på tre år.

Arbetarskyddsstyrelsen anför, att styrelsen i yttrande över arbetstidsutredningens

förut berörda preliminära förslag avstyrkt detta i vad det

avsåge att under den nya arbetstidslagen inbegripa husligt arbete. Styrelsen

hade grundat denna avstyrkan framförallt på svårigheterna att organisera

dylikt arbete med arbetstimmar och raster, så att arbetstiden effektivt til 1- varatoges. Om hembiträdena inordnades under lagen, skulle vidare yrkesinspektionens

övervakning komma att sträcka sig in på hemmens område

och göra intrång på hemlivets integritet. Arbetarskyddsstyrelsen förklarar

sig vidhålla denna uppfattning och föreslår, att giltighetstiden för gällande

hembiträdeslag utsträckes, tills arbetstidsutredningen framlagt sitt slutgiltiga

förslag till ny arbetstidslag, då frågan borde tagas under omprövning.

Arbetarslcyddsstyrelsens yttrande är ej enhälligt. Två ledamöter (herrar

Rudenstam och Jerneck) hänvisar till Svenska arbetsgivareföreningens

yttrande i frågan, under det att två andra ledamöter (herrar Westling och

Wilhelmsson) åberopar Landsorganisationens utlåtande såsom eget yttrande.

Tjänstemännens centralorganisation uttalar, att frågan om en arbetstidsreglering

på detta område bör anstå till dess arbetstidsutredningens kommande

slutförslag prövas. Arbetsmarknadsstyrelsens förslag skulle medföra

ett ganska kraftigt ingrepp i friheten att ordna arbetsförhållandena

inom hemmen. Vidare vore det betänkligt att lagstiftningsvägen reglera

dessa förhållanden, när man — som arbetsmarknadsstyrelsen framhållit

samtidigt vore medveten om att någon egentlig kontroll icke kunde eller

borde utövas.

H e m b i t r ädeslagens bi b ehålland e s o in fritidslag

förordas av Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges lantbruksförbund,

Svenska lantarbetsgivareföreningen, Sveriges husmodersföreningars riksförbund,

Fredrika-Bremer-förbundet, Yrkeskvinnors samarbetsförbund, Folkpartiets

kvinnoförbund och Högerns kvinnoförbund.

Svenska arbetsgivareföreningen hänvisar därvid till sitt yttrande i samband

med frågans behandling år 1950, vari anfördes bl. a.

Såvitt föreningen kan finna, kan hushållsarbete knappast jämföras med

förvärvsarbete av annat slag. 1 vissa hem, särskilt sådana med småbarn,

pågår arbetet utan egentliga pauser, även om det tidvis inskränker sig till

passningsarbete. I andra hem åter uppstå otvivelaktigt vid vissa tidpunkter

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr SI.

hrist på arbetsuppgifter, särskilt om hembiträdet snabbt utför sina sysslor.

Det torde nämligen ofta stöta på svårigheter att på förhand beräkna, när

brist på arbetsuppgifter föreligger. Variationer i arbetets omfattning äro

vanliga, och det är mycket svårt att uppgöra arbetstidsschema. Variationerna

kunna bero på sjukdomsfall i den familj, där hembiträdet är anställt,

oberäknade väntetider vid inköp och vad lanthushållen beträffar även

förändringar i väderleken, som medföra en härav föranledd anpassning av

arbetsuppgifterna. — En arbetstidsreglering för hembiträdeskåren kan knappast

motiveras ur arbetarskyddssynpunkt. Dels är yrket normalt ett genomgångsyrke,

vars utövare efter några år övergå till annan verksamhet eller

efter giftermål sluta med förvärvsarbete. Dels är hemarbetet normalt icke

så pressande som de arbetsuppgifter, för vilka arbetstidslagarna gälla. De

garantier mot förslitning, som redan nu ligga i nu gällande lags föreskrifter

om garanterad ledighet, äro mer än tillräckliga ur arbetarskyddssynpunkt.

Föreningen tillägger, att den ej vill motsätta sig att hembiträdeslagen i

sin nuvarande utformning göres permanent.

Sveriges husmodersföreningars riksförbund åberopar sitt yttrande över

arbetstidsutredningens förslag till arbetstidslag. Däri har förbundet bl. a.

framhållit, att om hembiträdena såsom föreslagits fördes in under nämnda

lag och samtidigt hembiträdeslagen bibehölles med de där stadgade sociala

förmånerna, det husliga arbetsområdet skulle komma att intaga en särställning

i förhållande till övriga arbetsfält, som lydde under arbetstidslagen.

Högerns kvinnoförbund framhåller, att genom hembiträdets arbete i stor

utsträckning friställdes annan kvinnlig arbetskraft med specialutbildning

för ett yrke utom hemmet och att man kunde befara, att en arbetstidslag

för hembiträden skulle komma att medföra en minskad tillgång av denna

speciellt utbildade kvinnliga arbetskraft på arbetsmarknaden, samtidigt

som man ej kunde vänta att rekryteringen till hembiträdesyrket underlättades.

För eu arbetstidsreglering av det husliga arbetet uttalar sig

Landsorganisationen, Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska landsbygdens

kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund samt

yrkesinspektörerna i första, andra, fjärde och femte distriktet.

Landsorganisationen anser, att det är både möjligt och lämpligt att inordna

hembiträdena under en allmän arbetstidslag med den konstruktion

arbetstidsutredningen föreslagit. Det kunde därför synas mest konsekvent

att i avvaktan på en sådan lag nu bibehålla hembiträdeslagens tidsbegränsade

giltighet. Landsorganisationen ville icke desto mindre tillstyrka arbetsmarknadsstyrelsens

förslag att göra hembiträdeslagen permanent, enär det

vid inordnandet av hembiträdena under en allmän arbetstidslag vore utan

betydelse om hembiträdeslagen liksom övriga speciella arbetstidslagar, som

då enligt arbetstidsutredningens förslag skulle upphöra att gälla, vore av

permanent karaktär. Landsorganisationen vidhölle sin i yttrandet till ar
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Mnj:is proposition nv 81.

betsmarknadsstyrelsen tillkännagivna uppfattning, att arbetstiden för hembiträdena

icke borde beräknas för eu tvåveckorsperiod utan för en fyraveclcorsperiod

med maximalt 192 arbetstimmar, frånräknat raster.

Av samma mening är Riksförbundet landsbygdens folk samt yrkesinspektörerna

i första, andra och femte distriktet.

Därest en arbetstidsreglering nu anses böra komma till stånd, finner

arbetarskyddsstyrelsen, Sveriges husmodersföreningars riksförbund och

yrkesinspektören i tionde distriktet, att regleringen bör ske efter de principer

som arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit. Arbetarskyddsstyrelsen och

yrkesinspektören förordar dock en beräkning av arbetstiden för fyraveck

or sperioder.

Yrkeskvinnors samarbetsförbund vidhåller sin i yttrandet till arbetsmarknadsstyrelsen

framförda åsikt, att en arbetstidsreglering för hembiträden,

därest en sådan skulle genomföras, borde ske enligt de av arbetstidsutredningen

föreslagna principerna för arbetstidens beräkning.

Yrkesinspektören i tredje distriktet anser, att i hembiträdeslagen bör

angivas en nettoarbetstid av 96 timmar under två veckor med högst 11

timmar per dygn. Detta skulle i de flesta fall ungefär motsvara nuvarande

överenskommelse mellan parterna. Ett undantag härvidlag utgjorde dock

de hem, där husmodern hade förvärvsarbete och i hembiträdets uppgifter

inginge tillsynen av småbarn. Om i parternas överenskommelse i sådant

fall inginge två timmars ledighet på dagen för hembiträdets egna sysslor,

vore det knappast rimligt, att hembiträdet under den tiden skulle ha tillsyn

över barnen.

I några yttranden har beträffande frågan om arbetstidens

förläggning under dygnet föreslagits, att några tidpunkter härför

icke borde angivas i lagen. Sveriges husmodersföreningars riksförbund,

Yrkeskvinnors samarbetsf örbund och yrkesinspektören i tredje distriktet

förordar detta, enär man därigenom skulle möjliggöra en lättare anpassning

av arbetstiden efter de skiftande behoven. Å andra sidan är Landsorganisationen

av den meningen, att icke blott tiden för det ordinarie arbetets

slut för dagen utan även tiden för dess början borde fixeras i lagen och då

fastställas till tidigast kl. 7. Den ordinarie arbetstiden per dygn borde där-,

vid maximeras till 10 timmar, eventuellt en dag i veckan 11 timmar. Yrkesinspektören

i tionde distriktet föreslår, att i lagen intages en rekommendation

att arbetsdagen normalt skall börja kl. 7; denna tidpunkt borde dock

kunna förflyttas efter överenskommelse mellan parterna, utan att den

genomsnittliga nettoarbetstiden härigenom ökades.

I fråga om hembiträdets raster uttalar arbetarskyddsstyrelsen, att vid

fastställandet av en bruttoarbetstid bör i hembiträdeslagen utsägas, att

arbetstagare därunder, alltså även under rasten, är skyldig att kvarstanna

på arbetsstället, såvida annat ej överenskommits. I allmänhet har föreslagits

att rasterna bör beräknas till två timmar per dag. Landsorganisa
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr SI. 25

lionen anser dock, att rasterna ej bör beräknas till längre tid än en timme

per dag.

Vad arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit rörande 1 e d i g h e t, öve r t i d

och vakttjänst har berörts i några yttranden och har i allmänhet

ej föranlett erinran. Landsorganisationen och ijrkesinspektören i femte

distriktet anmärker dock, att det syntes överflödigt att i lagen införa en

särskild bestämmelse att visst slag av vakttjänst ej skulle behöva kompenseras,

ty ett åtagande av sådan vakttjänst måste ändå alltid ske frivilligt.

Landsorganisationen tillägger, att stadgandet såsom det utformats

måste leda till svårigheter i tillämpningen och att någon övertygande motivering

därför ej förebragts. Yrkesinspektören i tredje distriktet anser denna

bestämmelse verklighetsfrämmande, enär intet hindrade hembiträdet från

att påstå att hon planerat något annat än att stanna hemma för att därigenom

förskaffa sig rätt till kompensation för vakttjänsten.

Vad härefter angår övriga av arbetsmarknadsstyrelsen berörda frågor

rörande hembiträdeslagen och då först frågan om lagens tillämpningsområde

anser arbetarskyddsstyrelsen, att de nuvarande undantagsbestämmelserna,

som avser avtal rörande kortare eller ej full tids

.sysselsättning, bör bibehållas. Spörsmålet om hembiträdes rätt till

sjuklön beröres av Yrkeskvinnors samarbetsförbund, som anser, att

man numera bör förutsätta att hembiträde är medlem i sjukkassa, och att

sålunda bestämmelser om sjuklön ej bör införas i lagen. Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund framhåller, att genomförandet av den obligatoriska

sjukförsäkringen inom en relativt snar framtid skulle medföra att

frågan om sjuklön miste sin aktualitet; eljest hade förbundet gärna sett,

att bestämmelser härom införts i lagen. Arbetsmarknadsstyrelsens förslag,

att bestämmelsen rörande anställningsavtals uppsägning

på grund av sjukdom såvitt avser tuberkulos skall begränsas till

fall då denna sjukdom är i smittsamt skede, har vunnit allmän anslutning.

Beträffande tillsynen över hembiträdeslagens efterlevnad

ansluter sig arbetarskyddsstyrelsen till arbetsmarknadsstyrelsens

förslag att — därest lagen ändrades till arbetstidslag — anförtro denna tillsyn

åt arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen. I lagen borde intagas

allenast ett stadgande, att sistnämnda båda myndigheter är skyldiga att

tillhandagå arbetsgivare och arbetstagare med upplysningar och råd i frågor

rörande lagens tillämpning.

Yrkesinspektörerna i första, tredje och fjärde distriktet biträder likaledes

förslaget i denna del, varvid den förstnämnde påpekar, att detta för

de berörda myndigheterna betyder ett avsevärt merarbete som torde kräva

personalförstärkningar. Yrkesinspektörerna i andra och femte distriktet

anser, att tillsynen synes böra bibehållas hos arbetsmarknadsstyrelsen och

arbetsförmedlingarna. Den förre framhåller, att hembiträdeslagen kunde

sägas till en del utgöra en ersättning för kollektivavtalen inom andra delar

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kuiujl. Maj.ts proposition nr 81.

av arbetslivet, varför det vore troligt, att de frågor, som bleve aktuella vid

tolkningen av eu eventuell ny hembiträdeslag liknande den av arbetsmarknadsstyrelsen

föreslagna, komme att i rätt stor utsträckning skilja sig

från de frågor, som arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen vanligen

sysslade med. Den senare framhåller, att länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingarna

i stor utsträckning anlitats av både husmödrar och hembiträden

för upplysning om hembiträdeslagens innebörd, och att den ständiga

och direkta kontakt med parterna, som arbetsmarknadsorganen hade

genom sin verksamhet, gjorde dem särskilt skickade att även i fortsättningen

handha ifrågavarande uppgifter.

Vissa terminologiska ändringar i hembiträdeslagen föreslås

av Yrkeskvinnors samarbetsförbund, som anför.

Föi’bundet vill slutligen förorda, att lagen icke längre benämnes hembiträdeslag

utan förslagsvis Lag för hushållsarbete inom hemmen samt att

i lagtexten beteckningen hembiträde ersättes med arbetstagare och beteckningen

husmoder, där den förekommer, med arbetsgivare. Vi tro, att det

ur olika synpunkter vore lyckligt dels om en ändring företoges beträffande

lagens benämning, vilken enligt förbundets förslag skulle komma att angiva

det arbetsområde för vilket lagen gäller, dels att beteckningen hembiträde,

som förr eller senare i allmänt språkbruk kan komma att ersättas

med annan beteckning, icke användes i lagtexten.

Departementschefen.

Den alltmer framträdande bristen på kvalificerad arbetskraft inom det

husliga arbetsområdet var den främsta orsaken till att statsmakterna år

1944 ansåg sig böra genom lagstiftning reglera arbetsförhållandena på

detta område. Den bundenhet, som avsaknaden av ordnad fritid medförde,

framstod som eu väsentlig orsak till att heinbiträdesyrket ej kunnat hävda

sig i konkurrens med andra yrken. Eftersom det här gällde reglering av

ett nytt område och konsekvenserna i olika hänseenden av den nya lagstiftningen

därför var svåra att överblicka, gjordes lagen icke permanent

utan dess giltighetstid begränsades till tre år.

Lagens giltighetstid har sedermera vid två tillfällen förlängts för tre år

i sänder, och lagen gäller nu till utgången av oktober 1953. Vid båda dessa

tillfällen konstaterades, att tillströmningen till heinbiträdesyrket fortsatt

att minska. Några bestämda slutsatser rörande lagens betydelse i rekryteringshänseende

ansåg man sig likväl icke kunna draga, enär andra faktorer

spelat in i väsentlig mån, främst då den brist på yngre kvinnlig

arbetskraft som även återverkat på andra verksamhetsområden. Lagen

ansågs emellertid ha bidragit till att skapa ordnade och enhetliga förhållanden

inom heinbiträdesyrket.

När nu frågan om fortsatt hembiträdeslagstiftning ånyo blivit aktuell,

framgår av den utredning, som verkställts genom arbetsmarknadsstyrel
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 81.

sens försorg, att enighet råder om att en lagstiftning på detta område bör

finnas även i fortsättningen. Däremot är meningarna delade om hur lagen

bör vara utformad. Detta gäller särskilt huruvida lagen bör bibehålla sin

hittillsvarande karaktär av fritidslag eller bör ges formen av en verklig

arbetstidslag.

Denna fråga bar väckt livlig diskussion såväl vid lagens tillkomst som

vid de båda tillfällen, då lagen förlängts. När lagen kom till, stod valet

mellan att direkt i lagen fastställa arbetstidens längd eller att endast angiva

den minimifritid, som ett hembiträde alltid skulle vara berättigat till.

Den lösning i förra hänseendet, som därvid övervägdes, anslöt sig till den

hittills i allmänna arbetstidslagen och övriga lagar, som reglerar arbetstagares

arbetstid, tillämpade metoden att med frånräknande av måltidsoch

andra raster fastställa nettoarbetstiden till högst visst antal timmar

för dag, vecka eller längre tidrymd. Närmast övervägdes att fastställa

nettoarbetstiden till högst 8 timmar om dagen eller till maximalt 192 timmar

under en period av fyra veckor. Av vissa skäl valde man dock det andra

alternativet, varför lagen fick formen av fritidslag; och den fritidsreglering

som kom till stånd — och som med viss jämkning fortfarande gäller —

innebar, att i lagen föreskrevs, att den ordinarie arbetstiden skulle sluta

senast kl. 19 samt att hembiträde skulle åtnjuta vissa fridagar. Någon tidpunkt

för det ordinarie arbetets början ansågs ej böra fastställas.

När frågan var aktuell år 1950, hade genom arbetsmarknadsstyrelsens

försorg verkställts en utredning i ärendet. Arbetsmarknadsstyrelsen intog

därvid den ståndpunkten, att den ansåg det principiellt riktigt med en

direkt reglering av arbetstiden för hembiträdeskåren. Styrelsen förordade

likväl, att hembiträdeslagen skulle erhålla utsträckt giltighet i oförändrad

form. Anledningen härtill var främst, att enligt styrelsens mening

frågan kommit i ett nytt läge genom det nya system för arbetstidsreglering

av det husliga arbetet, som valts i hembiträdeslagstiftningen i ett par

av våra grannländer, nämligen Norge och Finland. Den ordinarie arbetstiden

hade i de norska och finska hembiträdeslagarna maximerats till 10

timmar om dagen, med inräknande av måltidsraster. En bruttoarbetstid

hade sålunda fixerats. Därutöver hade fastställts de tidpunkter, inom vilka

den ordinarie arbetstiden skulle förläggas under dygnet, i Norge mellan

kl. 7 och 19.30 och i Finland mellan kl. 6 och 19, i sistnämnda fallet med

möjlighet att under den varma årstiden utsträcka arbetstiden till kl. 20.

Vidare hade hembiträde i båda lagarna tillförsäkrats rätt till vissa fridagar.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning erbjöd detta system

ett nytt alternativ till frågans lösning utöver dem som tidigare diskuterats

i Sverige, och erfarenheterna av denna lagstiftning borde enligt styrelsens

mening avvaktas innan man här toge slutlig ståndpunkt till hembiträdenas

arbetstidsfråga. Denna uppfattning delades av statsmakterna, varför hembiträdeslagen

förlängdes på tre år i oförändrat skick.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 81.

Arbetsmarknadsstyrelsen har nu enligt uppdrag ånyo gjort en utredning

i ärendet. Vid denna utredning har framkommit, att erfarenheterna ännu

ej medger några mera bestämda omdömen om den norska och den finska

hembiträdeslagstiftningens verkningar i olika hänseenden. Några speciella

svårigheter vid tillämpningen av arbetstidsbestämmelserna synes dock ej ha

förmärkts.

Arbetsmarknadsstyrelsen har emellertid funnit utvecklingen inom den

husliga arbetsmarknaden i vårt land samt erfarenheterna av vår lagstiftning

på detta område ge vid handen, att tiden nu är inne för att även i

Sverige införa en arbetstidsreglering för det husliga arbetet. Härvid förordar

styrelsen ett bruttoarbetstidssystem, som i vissa avseenden avviker från

de nyss berörda nordiska systemen. Sålunda föreslås — med utgångspunkt

från en daglig bruttoarbetstid om 10 timmar, vari inrymmes måltidsraster

och arbete för hembiträdets egen räkning till en beräknad tid av två timmar

— att den ordinarie arbetstiden fastställes till högst 120 timmar under

loppet av två veckor i följd, samt att arbetstiden ej får överstiga 12

timmar om dygnet. 1 fråga om tidpunkten för arbetstidens förläggning

under dygnet föreslås ingen ändring i vad nu gäller, dvs. att blott tidpunkten

för arbetets slut anges i lagen. Vidare föreslås att hembiträde skall bibehållas

vid sin nuvarande rätt till fridagar, dvs. varannan söndag, en bestämd

vardag varje vecka efter kl. 14 och den 1 maj efter kl. 13.

Vid remissbehandlingen av arbetsmarknadsstyrelsens förslag har — liksom

vid tidigare motsvarande tillfällen — olika uppfattningar gjort sig

gällande rörande frågan huruvida lagens nuvarande fritidskaraktär bör

bestå. De skäl som åberopats för den ena eller den andra ståndpunkten är

i stort sett desamma som framkommit då spörsmålet tidigare diskuterats.

Sålunda har mot en arbetstidsreglering bl. a. anförts, att det husliga arbetet

till sin natur är alltför skiftande för att kunna inpassas i en dylik

reglering, som skulle bereda stora svårigheter främst för småbarnsfamiljer

med förvärvsarbetande husmoder samt för lanthushåll; en arbetstidsreglering

anses komma att skapa jäkt och irritation på arbetsplatserna i hemmen.

Till förmån för en arbetstidsreglering har å andra sidan framhållits bl. a.,

att det husliga arbetets karaktär av ett med andra förvärvsarbeten jämställt

yrkesarbete därmed skulle framhållas, något som i sin tur skulle höja yrkets

anseende och förbättra rekryteringen till detsamma. Samtidigt har

uttalats, att en arbetstidsreglering sådan som den föreslagna skulle i stort

sett endast innebära ett lagfästande av nuvarande praxis.

Även beträffande utformningen av en arbetstidsreglering bryter sig meningarna

ganska starkt. Detta gäller ej blott den större frågan om nettoeller

bruttoarbetstid bör tillämpas, utan avser även sådana spörsmål som

längden av den tidrymd för vilken arbetstiden bör fixeras, längden av de

raster som skall anses ingå i en bruttoarbetstid samt tidpunkterna för det

ordinarie arbetets början och slut under dygnet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:Is proposition nr 81,

I flera remissyttranden har hänvisats till den allmänna översyn av arbetstidslagstiftningen,

som f. n. verkställes genom en särskilt tillsatt kommitté

-— arbetstidsutredningen — och som bl. a. åsyftar att undersöka

möjligheterna att i den allmänna arbetstidslagen inrymma en reglering

av arbetstiden på de områden, där speciallagstiftning nu gäller. Det har

framhållits, att resultatet av detta utredningsarbete borde avvaktas, innan

man toge definitiv ställning till hembiträdeslagens slutliga utformning.

Arbetstidsutredningen har själv givit uttryck för denna uppfattning

och uttalat, att arbetsmarknadsstyrelsens förslag skulle innebära att man

vid en tidpunkt, då hela arbetstidslagstiftningen låge i stöpsleven och ansträngningarna

vore inriktade på att lösa arbetstidsfrågorna efter enhetliga

linjer över hela fältet, på ett särskilt område införde ett nytt system för begränsningen

av arbetstiden. Arbetstidsutredningen har vidare ifrågasatt,

huruvida det vore psykologiskt lämpligt att speciellt för hembiträden införa

ett system med bruttoarbetstid, enär detta med all sannolikhet skulle

tolkas så, att hembiträdena hade längre arbetstid än andra grupper arbetstagare,

ett förhållande som skulle snarare skärpa än minska bristen på hembiträden.

Enligt arbetstidsutredningens mening borde möjligheter föreligga

att ordna den lagliga regleringen av hembiträdenas arbetsförhållanden

på ett sätt, som närmare anknyter till vad som finnes på andra verksamhetsområden,

och dessa möjligheter övervägdes av utredningen.

Socialstyrelsen ävensom arbetarskyddsstyrelsen — vilken av arbetsmarknadsstyrelsen

föreslagits skola öva tillsyn över ifrågavarande arbetstidsreglering

— har anslutit sig till den mening, varåt arbetstidsutredningen givit

uttryck.

För egen del finner jag de av arbetstidsutredningen anförda skälen för

ett uppskov i frågan bärande. Afl nu för hembiträdeskåren införa en form

av arbetstidsreglering, som måhända finnes böra omkonstrueras, när arbetstidsfrågorna

om några år tages upp till allmän prövning, synes mig

knappast lämpligt; och detta i all synnerhet som åsikterna rörande utformningen

av en arbetstidsreglering är mycket delade. Någon olägenhet av

ett nytt uppskov torde ej uppstå. Jag förordar därför att lagen tills vidare

bibehålies vid sin nuvarande karaktär av fritidslag. Lagens giltighetstid synes

mig böra förlängas för förslagsvis ytterligare tre år.

Arbetsmarknadsstyrelsen har föreslagit, att hembiträdeslagen ändras

även i vissa andra hänseenden än beträffande arbetstiden. Sålunda har

föreslagits, att lagen göres tillämplig även å deltidsanställda och tillfälligt

anställd arbetskraft samt att arbetarskyddsstyrelsen skall ha att utöva tillsyn

å lagens efterlevnad. Därest lagstiftningen, såsom jag förordat, får behålla

sin nuvarande konstruktion, synes vad arbetsmarknadsstyrelsen i

dessa hänseenden föreslagit sakna aktualitet. Vidare har arbetsmarknadsstyrelsen

föreslagit, att hembiträde ej skall vara berättigat till gottgörelse

för sådant övertidsarbete, som allenast innefattar vakttjänst och varigenom

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr SI.

hembiträdet ej får avstå från sömn eller planerad fritidssysselsättning. I

denna del har förslaget vid remissbehandlingen kritiserats. Enligt min mening

måste en bestämmelse av dylikt slag lätt kunna föranleda tvistigheter.

Med hänsyn härtill anser jag mig ej böra biträda förslaget härutinnan.

Slutligen har arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit sådan ändring i lagens

uppsägningsbestämmelser, att tuberkulos hos hembiträdet eller arbetsgivaren

eller någon som bor i den senares bostad skall vara skäl till uppsägning

av avtalet till omedelbart upphörande endast när sjukdomen är

i smittsamt skede. Förslaget härom har allmänt tillstyrkts och föranleder

ej erinran från min sida.

I enlighet med det anförda tillstyrker jag alltså, att hembiträdeslagen

med nyss angivna ändring erhåller förlängd giltighet till och med den 31

oktober 1956.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ett i enlighet

med det anförda inom socialdepartementet upprättat förslag till lag

angående ändring i hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461) samt om

fortsatt giltighet au samma lag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar,

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Lars-Åke Åström.

1 Denna bilaga, som är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har

här uteslutits.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr Hi.

31

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 2(i

februari 1953.

Närvarande:

justitieråden Nissen,

Hellquist,

Karlgren,

regeringsrådet Eckerberg.

Enligt lagrådet den 23 februari 1953 tiilhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den (i

februari 1953, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändring i hembitrådeslagen den 30 juni 19U

(nr 461) samt om fortsatt giltighet av samma lag.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet, hovrättsrådet G. Y.

Samuelsson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Olle Lundberg.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Knngl. Maj.ts proposition nr 81.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27

februari 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, lagrådets den 26 februari

1953 avgivna utlåtande över det den 6 februari 1953 till lagrådet remitterade

förslaget till lag angående ändring i hembiträdeslagen den 30 juni

19H (nr 461) samt om fortsatt giltighet av samma lag och hemställer, att

förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars-Åke Åström.

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM 53

316133

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:100 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i hembiträdeslagen den 30 juni 1944 a1 i texten
  2. 2LU 1953:12 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i hembitrådeslagen den 30 juni 194b s. 1 i texten