Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av t § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit, m. m

1953-02-20 · 20 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:83, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av t § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 83,

1

Nr 83.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändrad lydelse av t § förordningen

den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin

och motorsprit, m. m.; given Stockholms slott den 20

februari 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj

1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit;

2) förordning om tillfällig skatt å bensin, som finnes i riket den 1 juli

1953; samt

3) förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1935

(nr 142) angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att skatterna på bensin och brännoljor höjes

med 3 öre för liter från och med den 1 juli 1953. Vidare föreslås att skatten

å motorsprit sättes i kraft nämnda dag och att därvid skall tillämpas en

skattesats av 3 öre för liter. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 83.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3

maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit.

§ förordningen den 3 maj 1929 om särskild

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

Föreslagen lydelse:

1 §•

Härigenom förordnas, att 1

skatt å bensin och motorsprit1

angives.

Gällande lydelse:

1 «.

För bensin, som till riket införes

eller bär tillverkas, skall, i den ordning

nedan stadgas, erläggas särskild

skatt av tjugufem öre för liter. Skatt

skall dock icke utgå för mineraloljeprodukt,

som införes för att vid oljeraffinaderi

användas uteslutande såsom

råvara vid tillverkning av bensin.

För motorsprit skall erläggas

särskild skatt av sex öre för liter.

I denna--— såsom motorsprit.

För bensin, som till riket införes

eller här tillverkas, skall, i den ordning

nedan stadgas, erläggas särskild

skatt av tjuguåtta öre för liter. Skatt

skall dock icke utgå för mineraloljeprodukt,

som införes för att vid oljeraffinaderi

användas uteslutande såsom

råvara vid ''tillverkning av bensin.

För motorsprit skall erläggas

särskild skatt av tre öre för liter.

I denna---såsom motorsprit.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953.

Senaste lydelse se 1950:414.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij. ts proposition nr 83.

3

Förslag

till

förordning om tillfällig skatt å bensin, som finnes i riket

den 1 juli 1953.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För bensin, som den 1 juli 1953 klockan 6 f. in. finnes i riket, skall i den

ordning nedan sägs till staten erläggas skatt med 3 öre för liter.

Är bensin blandad med annan vara, skall vid skattskyldighetens bestämmande

hänsyn tagas till den myckenhet, varmed bensin ingår i blandningen.

2 §.

1 mom. Skyldighet att erlägga skatt enligt denna förordning åligger, där

ej annat föranledes av vad nedan i 2 mom. eller 9 § stadgas, den som vid

den i 1 § angivna tidpunkten innehar bensin till myckenhet överstigande

1 500 liter.

2 mo^m. Från skattskyldighet enligt denna förordning är kronan befriad.

Skatt enligt denna förordning utgår icke för bensin, som tillverkats inom

riket och som vid den i 1 § angivna tidpunkten ännu icke utlämnats från

tillverkningsstället.

3 §•

Envar enligt denna förordning skattskyldig skall senast den 1 augusti

1953 pa heder och samvete avgiva deklaration rörande den myckenhet "bensin,

han vid den i 1 § angivna tidpunkten innehade, varvid tillika skall

angivas den plats, där bensinen då förvarades.

Deklaration skall avgivas till länsstyrelsen i det län, där den skattskyldige

författningsenligt är eller bör vara mantalsskriven, eller, om han avlidit,

senast varit eller bort vara mantalsskriven,

eller där vederbörande styrelse eller förvaltning har sitt säte eller syssloman

eller ombud är bosatt,

eller i fall, då nämnda regler ej äro tillämpliga, i det län, där huvuddelen

av den med deklarationen avsedda bensinen finnes vid den tidpunkt som

angives i 1 §.

4 §.

/tm,om''1IDet åligger länsstyrelse att övervaka, att deklarationer inkomma

från alla uppgiftsskyldiga och att avgivna deklarationer äro fullständiga

°~. riktiga, därvid särskilt bör tillses, att envar, som idkar handel med

eldfarhga oljor av första klassen, fullgjort honom åliggande deklarationsskyldighet.

Den, som icke avgivit deklaration men kan antagas vara deklarationspliktig

eller som avgivit ofullständig deklaration, må föreläggas att

mom viss tid inkomma med deklaration eller med erforderliga uppgifter

2 mom. Finner länsstyrelse för behörig påföring av skatt nödigt, a,tt

granskning av den skattskyldiges bokföring eller undersökning av dennes

inneliggande lager av bensin verkställes, bör länsstyrelsen föranstalta om

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

sådan granskning eller undersökning; och äger länsstyrelsen däivid, i man

av behov, anlita biträde av sakkunnig.

Det åligger skattskyldig att för sådan undersökning bereda länsstyrelse

eller av länsstyrelse förordnad person tillträde till handels-, fabriks- eller

annan upplagslokal samt att för granskning tillhandahålla sin bokföring och

därtill hörande handlingar.

Arvode till sakkunnig bestämmes av länsstyrelse och skall jamte annan

kostnad för undersökning eller granskning, som i detta mom. sägs, bestridas

av medel, som enligt denna förordning inflyta till statsverket.

3 mom. Kungl. Maj :t må ock förordna om granskning av deklarationer

och eljest inhämtade uppgifter. Av Kungl. Maj :t förordnad granskningsman

äger jämväl taga del av skattskyldigs bokföring och verkställa undeisökning

av dennes inneliggande lager av bensin på sätt i 2 mom. stadgas.

Kostnad för granskning, varom Kungl. Maj :t förordnat, bestrides av medel.

som i 2 mom. sägs.

5 §•

Länsstyrelse åligger att på grundval av inkomna deklarationer och eljest

inhämtade uppgifter i särskild längd förteckna dem, som avgivit deklaration,

samt fastställa den myckenhet bensin, för vilken skatt skall erläggas

enligt denna förordning, ävensom därå belöpande skatt.

6 §•

Så snart ske kan skall till envar skattskyldig i rekommenderat brev med

allmänna posten översändas utdrag av längden, såvitt honom angår, tillika

med underrättelse om tid och sätt för skattens erläggande samt vad den

skattskyldige har att iakttaga, om han vill överklaga länsstyrelsens beslut

eller eljest "söka befrielse från påförd skatt.

7 §•

Har någon i deklaration eller annan uppgift, som enligt denna förordning

avgivits, lämnat oriktigt meddelande, eller har uppgiftspliktig underlåtit avlämna

deklaration eller infordrad upplysning, och har darav foranletts att

skatt icke blivit honom påförd eller blivit påförd till för lagt belopp, skall

skatt påföras den skattskyldige till belopp, som genom berörda förfarande

eller underlåtenhet undandragits.

Efterbeskattning må ej ske senare än år 1958.

8 §•

t mom. Förmenas länsstyrelse hava vid påförande av skatt förfarit oriktigt,

må besvär anföras hos kammarrätten.

Besvären skola hava inkommit till länsstyrelsen i det lan, dar skatten påförts

inom natt och år efter det skatten blivit klaganden avfordrad, vid

påföljd, om den tid försittes, att besvären icke upptagas till provning. Den

omständigheten att besvären ingivits eller insänts till kammarratten i ställe

för till länsstyrelsen skall icke utgöra hinder för prövning av klagandens

talan, därest besvären inkommit till kammarrätten inom besvarstiden 1 sadant

fall skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas till länsstyrelsen

för vidare behandling på sätt i 2 mom. sägs. ° ,

2 mom. Sedan vid besvären fogats de handlingar, pa vilka överklagade

beslutet grundats, ävensom utdrag av längden, i vad den klagande angår,

har länsstyrelsen att skyndsamt till kammarrätten översända samtliga handlingar

med de upplysningar och erinringar besvären anses pakalla.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

5

9 §•

Visar skattskyldig, att bensin, som han innehaft vid den i 1 § angivna tidpunkten,

levererats till annan, och grundar sig leveransen på försäljningsaytal,

som slutits före denna förordnings ikraftträdande, äger Kungl. Maj :t,

där den skattskyldige icke på grund av förbehåll i försäljningsavtalet eller

eljest är berättigad att hos köparen uttaga skatten, bestämma att skattskyldigheten

skall åligga köparen eller, då skäl därtill äro, medgiva befrielse

från eller återbäring av skatten.

Ansökan om sådan befrielse eller återbäring skall ingivas inom en månad

efter det skatt avfordrats vederbörande.

10 §.

Angående restitution av skatt, som i denna förordning avses, skola bestämmelserna

i förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin

och motorsprit äga motsvarande tillämpning.

11 §.

Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må ej

verkställas av annan än länsstyrelse eller jämlikt 4 § 3 mom. förordnad

person.

Deklarationerna skola tillhandahållas de ämbets- och tjänstemän, som i

och för sin^ befattning böra därav erhålla del. I övrigt må deklaration icke

vara för någon tillgänglig, utan att den, som avgivit deklarationen, medgivit

dess offentliggörande; dock må deklarationer, på sätt Kungl. Maj:t förordnar,

för statistisk bearbetning utlämnas till ämbetsmyndighet eller tjänsteman,

åt vilken Kungl. Maj :t uppdrager utförandet av sådan bearbetning.

Deklarationerna skola med de undantag, vartill stadgandena i nästföregående

stycke föranleda, hos länsstyrelsen förvaras intill utgången av år 1958,

varefter deklarationerna skola förstöras.

12 §.

Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration, straffes

med dagsböter; och må länsstyrelsen förelägga den uppgiftspliktige

lämpligt vite.

13 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration lämnat oriktig uppgift,

stadgas i skattestrafflagen.

14 §.

1 mom. Tjänsteman, vilken på grund av sin befattning med ärende, som

1 denna förordning avses, erhållit del av deklaration eller skattskyldigs bokföring,

må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa vare sig

innehållet i sådan deklaration eller skattskyldigs affärsförhållande, varom

han därvid erhållit kännedom. Den häremot bryter vare underkastad ansvar

såsom för tjänstefel. Gör annan än tjänsteman sig skyldig till förseelse

som nu sagts, straffes med dagsböter.

2 mom. Den, som på grund av sådant förordnande om statistisk bearbetning

av deklarationer, som i 11 § sägs, erhållit del av deklaration, må ej

utom tjänsten yppa något av deklarationens innehåll. Vid överträdelse härav

vare den skyldige förfallen till ansvar, som i 1 mom. stadgas.

15 §.

Länsstyrelse äger utdöma vite, som förelagts enligt 12 §.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

16 §.

Bestämmelser rörande uppbörd av skatt, som i denna förordning avses, så

ock de närmare föreskrifter, som eljest erfordras för tillämpning av denna

förordning, meddelas av Kungl. Maj:t.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1935

(nr 142) angående skatt å vissa för drivande av automobil

använda brännoljor.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 3 maj 1935 angående skatt

å vissa för drivande av automobil använda brännoljor1 skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

Gällande lydelse:

1 §•

För sådan petroleumprodukt

(brännolja), som användes för drivande

av automobil och för vilken

icke utgår skatt enligt 1 § förordningen

den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild

skatt å bensin och motorsprit,

skall, enligt vad nedan stadgas, erläggas

skatt av tjugu öre för liter.

Med automobil--- — såsom au
tomobil.

Föreslagen lydelse:

1 §•

För sådan petroleumprodukt

(brännolja), som användes för drivande

av automobil och för vilken

icke utgår skatt enligt 1 § förordningen

den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild

skatt å bensin och motor sprit,

skall, enligt vad nedan stadgas, erläggas

skatt av tjugutre öre för liter.

Med automobil —--såsom au
tomobil.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953.

1 Senaste lydelse se 1950:415.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

i

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 20 februari 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,

Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Lindell, Nordenstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för kommunikationsdepartementet fråga om

vissa ändringar i beskattningen av drivmedel till motorfordon samt anför

därvid följande.

Inledning.

Såsom framgår av statsverkspropositionen till innevarande års riksdag

(se Inkomster å driftbudgeten s. 51) omnämnde jag vid behandling av frågan

om beräkningen av statsverkets inkomster för budgetåret 1953/54, att

jag hade för avsikt att senare göra hemställan om att, i avvaktan på resultatet

av den pågående utredningen angående beskattningen av motorfordonstrafiken,

provisoriskt förslag om höjning med 5 öre av skatten på

bensin och brännoljor framlades för riksdagen. Som skäl härför anförde

jag, att de utgifter för vägväsendet m. m. som skulle täckas av automobilskattemedel

uppginge till sammanlagt 639,8 miljoner kronor. Detta belopp,

som i stort sett motsvarade utgifterna för den nuvarande omfattningen av

verksamheten inom vägväsendet enligt rådande kostnadsnivå, översteg de

beräknade automobilskattemedlen med i runt tal 75 miljoner.

Jag anhåller nu att få anmäla frågan om en höjning av skatten å bensin

och brännoljor. I detta sammanhang torde jag jämväl få behandla en av

1951 års utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken med

skrivelse den 5 februari 1953 överlämnad promemoria angående beskattningen

av motorsprit, över nämnda promemoria har, efter remiss, yttranden

avgivits av kontrollstyrelsen, Aktiebolaget Vin- & spritcentralen, Aktiebolaget

Svensk sprit, Svenska petroleum institutet, Bilverkstädernas riksförbund,

Kungl. Automobil klubben, KAK:s landsförbund, Motorförarnas helnykterhetsförbund,

Motormännens riksförbund, Sveriges automobilhandlareför
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

hund, Sveriges automobilindustriförening, Sveriges trafikbilägares riksorganisation,

Svenska vägföreningen samt Sveriges automobilimportörförbund.

Skatten å bensin och brännoljor.

Beskattningen av motorfordonstrafiken är anordnad dels såsom en skatt

på själva fordonet och dels såsom en drivmedelsskatt.

Fordonsbeskattningen infördes genom förordningen den 2 juni 1922 (nr

260) om automobilskatt. Genom beslut av 1952 års riksdag höjdes fordonsskatten

med ca 40 procent i förhållande till då gällande skattesatser. Höjningarna

trädde i kraft den 1 januari 1953. I följande tablå är sammanställda

de skattesatser som gällt under åren 1946—1952 respektive gäller

från och med år 1953.

Personbilar1

Lastbilar...

Omnibussar

Motorcyklar

1946—1952

Fr. o. m. 1953

70:

— + 20: —

100: — + 28: —

70:

- + 25: -

100: — + 37: —

70:

— + 22: —

100: — + 33: —

21: —

30: —

28: —

40: —

42: —

60: —

Härjämte uttages fordonsskatt å släpvagnar med belopp från 80 till 560

kronor beroende på släpvagnens vikt.

I fråga om beskattningen av drivmedel gäller förordningen den 3 maj

1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit samt förordningen

den 3 maj 1935 (nr 142) angående skatt å vissa för drivande av automobil

använda brännoljor. Sedan den 1 januari 1951 (SFS 1950: 414 och 415) har

bensinskatten utgått med 25 öre för liter och brännoljeskatten med 20 öre

för liter. Bensinskattens storlek under olika tidsperioder framgår av följande

uppställning.

Tidsperiod

Skatt (öre per liter)

1/7

1929-

- 3/6

1931 .

4/6

1931-

-30/4

1932 .

1/5

1932-

-30/6

1938 .

1/7

1938-

-31/12

1939 .

1/1

1940-

-30/6

1940 .

1/7

1940-

-31/12

1945 .

1/1

1946-

-31/3

1948 .

1/4

1948-

-31/12

1950 .

1/1

1951-

6

(6 + 2 =)

8

10

12

(12 + 4 =)

16

(12 + 25 =)

37

18

(18 + 27 =)

45

25

Beträffande skatten å motorsprit återkommer jag i ett senare avsnitt.

1 Den första siffran rörande skatten på personbilar, lastbilar och omnibussar angiver grundavgiften

per fordon och den andra siffran tilläggsavgiften för varje 100 kg av fordonets tjänstevikt

minskad med 900 kg.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

Såsom redan inledningsvis nämnts har automobilskattemedlen för budgetåret

1953/54 — med utgångspunkt från de skattesatser vilka gäller från

och med den 1 januari 1953 — av riksräkenskapsverket beräknats till 565

miljoner kronor. Av detta belopp belöper 200 miljoner kronor på fordonsskatten

och 365 miljoner kronor på drivmedelsskatten, huvudsakligen bensinskatten.

Sedan statsverkspropositionen framlades har vid sammanträde inom finansdepartementet

representanter för de olika organisationerna på bilismens

område beretts tillfälle att framlägga sina synpunkter på den uppkomna

frågan om en höjning av bilbeskattningen i syfte att täcka den i

statsverkspropositionen angivna bristen å 75 miljoner kronor. Från organisationernas

sida har därvid uttalats önskemål om att vissa jämkningar

måtte vidtagas å utgifts- och inkomstsidorna i automobilskattemedlens specialbudget

för att nedbringa differensen mellan de löpande utgifterna och

inkomsterna. Sålunda har ifrågasatts huruvida icke anslaget till Förstärkning

och förbättring av vägar, vilket anslag på grund av omläggning till kalenderårsredovisning

i statsverkspropositionen beräknats med utgångspunkt

från den antagna medelsförbrukningen under ett och ett halvt budgetår, borde

kunna omräknas till att allenast avse budgetåret 1953/54. En omläggning

till kalenderårsberäkning med åtföljande ökat anslagsbehov för det budgetår

omläggningen vore avsedd att äga rum, borde enligt organisationernas

mening få anstå ytterligare något år. Toges hänsyn endast till medelsförbrukningen

under nästkommande budgetår kunde, menade organisationerna,

berörda anslag minskas med ca 30 miljoner kronor. Organisationerna

har vidare ifrågasatt huruvida icke de beräknade inkomsterna av bilbeskattningen

under nästa budgetår kunde uppräknas med 10 miljoner

kronor. Erfarenheten gåve vid handen att de i riksstaten för en rad tidigare

år upptagna inkomstbeloppen varit avsevärt lägre än de sedermera influtna

verkliga inkomsterna. Enligt organisationernas mening borde den härefter

kvarstående differensen, alltså ca 35 miljoner kronor, i första hand täckas

med tidigare inbetalade bilskattemedel, uppförda å budgetutjämningsfonden.

Om denna väg icke skulle stå öppen återstode möjligheten att justera

skatterna å motorfordonstrafiken så att löpande inkomster för budgetåret

1953/54 bleve tillräckliga. En sådan uppjustering borde emellertid ske med

utgångspunkt från att behovet av tillskottsmedel vore i runt tal 35 miljoner

kronor.

Departementschefen. Innan jag närmare berör frågan om den nu aktuella

höjningen av bilbeskattningen, vill jag erinra om att enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

år 1949 framlagda normalbudget för vägväsendet de under

en 20-årsperiod behövliga, genomsnittliga statliga vägutgifterna uppskattades

till 525 miljoner kronor om året i 1948 års priser, vilket omräknat

till 1952 års pris- och lönenivå kan beräknas till ca 760 miljoner kronor.

Målsättningen för normalbudgetens kostnadskalkyler var, att vägnätet

under 20-årsperioden skulle upprustas till att överlag tåla ett axeltryck av

6 ton.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kangl. Maj. ts proposition nr 83.

Sedan länge har tillämpats den principen att motorfordonstrafiken skall

genom särskild beskattning gälda kostnaderna för vägväsendets behov. Utan

att i detta sammanhang närmare ingå på en bedömning av vägkostnadernas

storlek på längre sikt, är det likväl uppenbart, att det under de närmaste

åren icke kommer att finnas utrymme för en sänkning av de nuvarande

utgiftsbeloppen utan att tvärtom en höjning är att emotse. Såsom tidigare

nämnts har i årets statsverksproposition utgifterna för vägväsendet i

avseende på budgetåret 1953/54 beräknats till sammanlagt omkring 640 miljoner

kronor. Samtidigt har intäkterna av automobilbeskattningen — med

utgångspunkt från nu gällande skattesatser — uppskattats till 565 miljoner

kronor. Den brist som sålunda föreligger för nästa budgetår kan, mot bakgrunden

av den tidigare antydda väntade utvecklingen av vägkostnaderna,

icke betraktas som en tillfällig företeelse utan är fastmera ett uttryck för

att det finns ett varaktigt behov av ökade intäkter för vägväsendet.

Å andra sidan är jag väl medveten om angelägenheten av att i nuvarande

läge, då en allmän översyn av hela automobilbeskattningsfrågan pågår

vars resultat kan väntas föreligga i sådan tid att ett förslag kan underställas

nästa år riksdag, icke större ändringar göres i nu gällande skattesatser

än som bedömes vara absolut nödvändiga.

Vid de tidigare omnämnda överläggningarna med organisationerna på bilismens

område har övervägts olika möjligheter att nedbringa den konstaterade

skillnaden för nästa budgetår mellan vägväsendets utgifter och inkomsterna

på automobilskattemedlen. Därvid har diskuterats det förhållandet

att anslaget till Förstärkning och förbättring av vägar avser medelsförbrukningen

under ett och ett halvt år eller sålunda från den 1 juli 1953 till

den 31 december 1954. Anledningen härtill är att anslaget föreslås bli kalenderårsberäknat

i likhet med övriga byggnadsanslag. Av anslaget, som uppförts

med 86 miljoner kronor, beräknas ca 30 miljoner kronor motsvara medelsförbrukningen

under andra halvåret 1954. Från organisationernas sida

har ifrågasatts, huruvida icke omläggningen till kalenderårsberäkning av

nämnda anslag borde anstå till ett senare år och anslaget i enlighet härmed

nedskrivas med 30 miljoner kronor. Av olika skäl anser jag att ett uppskjutande

av kalenderårsomräkningen av förstärknings- och förbättringsanslaget

icke bör ifrågakomma. Med hänsyn till de nyss antydda speciella förhållanden,

som nu påverkar bedömningen, torde det dock böra övervägas

att — såvitt avser uttagandet av skatter från motorfordonstrafiken under

nästa budgetår — endast taga hänsyn till medelsförbrukningen under samma

budgetår. Härigenom skulle visserligen automobilskattemedlens specialbudget

för nästa budgetår bli formellt underbalanserad med 30 miljoner

kronor. Då emellertid underskottet endast uppkommit genom en bokföringsmässig

omläggning av anslagsberäkningen och sålunda någon kassamässig

underbalansering i verklig mening icke skulle föreligga, anser jag att denna

utväg bör väljas för att i möjligaste mån begränsa behovet av en höjning av

bilbeskattningen under den tid som kvarstår innan en mera långsiktig lösning

hunnit genomföras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 83.

IT

Från organisationernas sida har vidare ifrågasatts att upptaga inkomsterna

av autoinobilskattemedlen till 575 miljoner kronor i stället för det av

riksräkenskapsverket beräknade beloppet 565 miljoner kronor. Tillräckligt

underlag för att frångå den av riksräkenskapsverket gjorda beräkningen synes

emellertid icke föreligga.

Med beaktande av det nu anförda torde det belopp, som ytterligare erfordras

för att täcka utgifterna för vägväsendet under nästa budgetår, kunna

beräknas till (75 — 30 =) 45 miljoner kronor. Då vid överläggningarna

med organisationerna förslag framkommit om att täcka bristen med medel

ur automobilskattemedelsfonden, vill jag först nämna, att såvitt nu kan bedömas

denna fond vid utgången av innevarande budgetår torde vara praktiskt

taget helt förbrukad. Bortsett härifrån skulle emellertid förfarandet

medföra att automobilskattemedlens specialbudget och därmed driftbudgeten

bleve i verklig mening underbalanserad. Då detta skulle innebära en

avvikelse från den allmänna målsättning för budgetpolitiken, som uppställts

i finansplanen, anser jag mig icke kunna biträda ett sådant förslag.

För täckande av nyssnämnda brist å 45 miljoner kronor kan olika alternativ

diskuteras. I fråga om fordonsskatten må framhållas att denna skatt

höjdes med ca 40 procent så sent som vid 1952 års vårriksdag och att höjningarna

trätt i kraft den 1 januari 1953. Beträffande beskattningen av drivmedel

har dessa skatter utgått oförändrade sedan den 1 januari 1951. Med

beaktande härav torde den lämpligaste utvägen vara att anskaffa de ytterligare

automobilskattemedel, vilka nu är erforderliga, genom en höjning av

skatterna på drivmedel. Såsom tidigare nämnts har jag också i statsverkspropositionen

räknat med en höjning av skatterna på bensin och brännoljor,

nämligen med 5 öre för liter. Godtages det av mig framlagda förslaget

att beräkna det erforderliga medelstillskottet för nästa budgetår till endast

45 miljoner kronor kan emellertid höjningen begränsas till 3 öre för liter.

Härigenom har också skälen för att uttaga hela beloppet i form av höjda

drivmedelsskatter vunnit i styrka. Skulle en viss del läggas på fordonsskatten

bleve nämligen höjningarna av de olika skattesatserna så obetydliga att invändningar

av rent praktisk art skulle kunna riktas mot en sådan skatteomläggning.

I detta sammanhang må också erinras om att minutpriset på

bensin sänkts med 2 öre per liter den 1 oktober 1952, varför någon uppjustering

av taxorna i yrkesmässiga trafiken ej såvitt kan bedömas torde

behöva ifrågakomma.

Jag förordar sålunda att skatterna å drivmedel skall höjas med 3 öre för

liter från och med den 1 juli 1953. Detta innebär en höjning av skatten å

bensin från 25 till 28 öre och av skatten å vissa för drivande av automobil

använda brännoljor från 20 till 23 öre, allt för liter räknat. Jag är emellertid

angelägen understryka att skattehöjningen endast är ett provisorium i

avvaktan på resultatet av den nu pågående automobilskatteutredningen. Jag

har sålunda i detta sammanhang icke på något sätt tagit ställning till frågan

om den slutliga fördelningen mellan fordonsskatt och drivmedelsskatter.

I samband med skärpningen av drivmedelsbeskattningen bör en särskild

lagerskatt genomföras.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Knngl. Maj:ts proposition nr 83.

Slutligen vill jag nämna, att vid framläggandet tidigare i år (jfr prop.

20) av förslaget om restitution av skatt för bensin till jordbrukets bensindrivna

traktorer räknats med att bensinskatten skulle komma att höjas med

5 öre för liter. Även om höjningen kommer att begränsas till 3 öre torde det

emellertid vara befogat att låta restitution åtnjutas med de i proposition hr

20 föreslagna beloppen 275 kronor för år 1953 och 300 kronor för år 1954.

Skatten å motorsprit.

Enligt 1 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin

och motorsprit skall för motorsprit erläggas särskild skatt av sex öre för

liter.

Dessa bestämmelser om särskild skatt å motorsprit trädde i kraft först

den 1 juli 1948. Under tiden från och med sistnämnda dag till och med den

31 december 1950 utgick skatt å motorsprit dels med det i 1929 års förordning

bestämda beloppet 6 öre för liter dels ock därutöver med 9 öre för liter

i tilläggsskatt eller alltså med tillhopa 15 öre för liter.

1 förordningen den 15 december 1950 (nr 659) om tillfälligt upphävande

av skatten å motorsprit föreskrevs att vad i 1929 års förordning stadgades

angående skatt å motorsprit icke skulle äga tillämpning under tiden från

och med den 1 januari 1951 — den 30 juni 1952.

I propositionen den 14 mars 1952 (nr 172) med förslag till förordning om

fortsatt tillfälligt upphävande av skatten å motorsprit föreslogs, att vad i

1929 års förordning stadgades angående skatt å motorsprit icke skulle äga

tillämpning under tiden från och med den 1 juli 1952 till och med den 30

juni 1953. Detta förslag antogs av riksdagen, och författning i ämnet utfärdades

den 15 maj 1952 (SFS nr 243).

I fråga om statsmakternas tidigare behandling av frågan om beskattningen

av motorsprit torde i huvudsak få hänvisas till nyssnämnda proposition

nr 172 till 1952 års riksdag och till däri gjorda hänvisningar. Emellertid

må i detta avseende här erinras om följande.

Då beskattningen av motorsprit sattes i kraft den 1 juli 1948 motiverades

detta med att beskattningen av bensin från och med den 1 april samma år

höjts med 27 öre för liter eller från 18 öre till 45 öre för liter. Enligt vad

då framhölls borde beskattningen av motorsprit avvägas på sådant sätt att

försäljningspriset på motorsprit komme att i stort sett motsvara försäljningspriset

på bensin. Skatten på bensin nedsattes därefter — från och

med den 1 januari 1951 — till 25 öre för liter, och i samband därmed sattes

beskattningen av motorsprit ånyo ur kraft.

Vad angår frågan om motorspritens behandling i skattehänseende under

tiden den 1 juli 1952—den 30 juni 1953 har i propositionen 1952: 172 vidare

omnämnts, att kontrollstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj :t den 13 februari

1952 föreslagit, att beskattningen av motorsprit skulle sättas i kraft den

1 juli 1952 samt att skattesatsen därvid skulle höjas från 6 öre till 25 öre

för liter. Såsom motivering härför anförde kontrollstyrelsen bl. a. att då

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj.ts proposition nr 83

13

staten icke längre ansåges av beredskapsskäl behöva stödja produktionen av

sulfitsprit, skäl icke funnes enligt kontrollstyrelsens mening att i fortsättningen

medgiva skattefrihet för motorsprit.

I proposition 1952: 172 anförde jag bl. a.

Det är i och för sig önskvärt att frågan om motorspritens beskattning

snarast erhåller en definitiv reglering. Genom att den statliga avsättningsgarantien

efter den 1 juli 1952 endast kommer att omfatta en mindre

kvantitet sulfitsprit ha uppenbarligen möjligheter skapats för ett mera

obundet ståndpunktstagande från statens sida i fråga om prissättningen

å motorsprit. Frågan om motorspritbeskattningens anordnande utgör

emellertid en del av det problemkomplex som 1951 års utredning rörande

beskattningen av motorfordonstrafiken har att taga ställning till. Vid

sådant förhållande och då frågan om skatt å motorsprit torde böra prövas

under beaktande jämväl av det förslag, som den s. k. potatisindustriutredningen

kan väntas avlämna vid årsskiftet 1952/53, är jag icke beredd att

nu tillstyrka kontrollstyrelsens förslag om uttagandet av skatt på motorsprit

med 25 öre för liter från och med den 1 juli 1952. Jag anser mig icke

heller böra förorda att den ordinarie skatten på motorsprit — d. v. s. sex

öre för liter — sättes i kraft från och med nämnda dag. Denna skattesats

tillkom vid en tidpunkt då skatten å bensin utgjorde 6 öre för liter.

Några sakliga skäl för att i dagens läge välja just denna skattesats ha icke

anförts. Med hänsyn till den priskänslighet som ofta gör sig gällande i

fråga om motorbränsle, särskilt för den yrkesmässiga biltrafiken, synes

det icke tillrådligt att utan fastare hållpunkter för bedömningen av konsekvenserna

nu sätta motorspritbeskattningen i kraft, detta så mycket mindre

som pågående utredningar i ämnet kunna förväntas bli slutförda inom en

relativt snar framtid.

På grund av vad nu anförts förordar jag att förslag framlägges om fortsatt

tillfälligt upphävande av skatten å inotorsprit, förslagsvis under ytterligare

ett år eller till den 1 juli 1953.

Såsom förut nämnts antog 1952 års riksdag det i propositionen 1952: 172

framlagda förslaget om fortsatt uppskov med beskattningen av motorsprit,

varför ej heller under tiden den 1 juli 1952 —den 30 jiuni 1953 uttages någon

skatt å motorsprit.

I den tidigare omnämnda promemorian har 1951 års utredning rörande

beskattningen av motorfordonstrafiken föreslagit att beskattningen av motorsprit

skall sättas i kraft den 1 juli 1953 och att därvid skall tillämpas

den i 1929 års förordning angivna skattesatsen om 6 öre för liter.

I promemorian har till en början omnämnts att kontrollstyrelsen i skrivelse

till utredningen den 31 december 1952 anhållit att utredningen måtte

till Kungl. Maj :t framföra förslag om att beskattningen av motorsprit skulle

sättas i kraft den 1 juli 1953 och att skattesatsen skulle bestämmas till

samma belopp som för bensin.

Enligt vad som meddelas i promemorian beräknar utredningen att framlägga

ett slutligt förslag rörande beskattningen av motorfordonstrafiken

under hösten 1953. De ändringar som då kunde komma att förordas i fråga

om beskattningen av motorfordon och drivmedel till motorfordon torde

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Knngi. Maj:ts proposition nr 83.

kunna träda i kraft tidigast den 1 januari 1955. Enligt vad från potatisindustriutredningens

sida under hand upplysts koirune denna utredning att

avlämna sitt förslag under hösten 1953. Resultaten av dessa två utredningar

kunde sålunda icke föreligga i så god tid att på utredningarna grundade

resultat kunde föreläggas 1953 års riksdag.

I anslutning härtill anföres i promemorian att då de skäl som vid 1952

års riksdag åberopades till motivering för ett uppskov för tiden den 1 juli

1952—den 30 juni 1953 med motorspritbeskattningens ikraftträdande ägde

giltighet även såvitt anginge tiden från och med den 1 juli 1953 till utgången

av år 1954 eller i varje fall till och med den 30 juni 1954, torde

kontrolistyrelsens i skrivelsen den 31 december 1952 framförda förslag

därom att för motorsprit skulle från och med den 1 juli 1953 uttagas samma

skatt som för bensin icke böra genomföras. Emellertid borde vid bedömandet

av frågan, huruvida skatt skulle uttagas för motorsprit för tiden

från och med den 1 juli 1953 eller icke, jämväl beaktas det nu aktuella

spörsmålet om höjning av skatten på bensin i syfte att täcka utgifterna för

vägväsendet under budgetåret 1953/54. En höjning av skatten på bensin

med 3 eller 5 öre för liter komme givetvis att inverka på relationen mellan

detalj handelspriserna på de båda för motorfordonstrafiken betydelsefulla

drivmedlen bensin och lättbentyl. Sistnämnda produkt innehölle enligt den

i Sverige tillämpade blandningsmetoden bensin till normalt 75 viktprocent

och i övrigt motorsprit.

Därefter redovisas i promemorian vissa från kontrollstyrelsens andra

byrå under hand inhämtade uppgifter angående priserna på bensin och lättbentyl

vid olika skatteuttag. Av nämnda uppgifter framgår bl. a. följande.

För bensin är cif-priset för närvarande 18,26 öre, och priset på motorsprit

är 52,io öre, allt per liter. I lättbentylen ingående 75 viktprocent bensin

beräknas till 76,5 volymprocent. I kalkylen rörande priset på lättbentyl

ingår en post om 0,33 öre för liter avseende hamnavgift för bensin. Kostnaden

för blandning av motorsprit och bensin till lättbentyl beräknas till

3 öre för liter motorsprit.

I. Gällande priser (jan. 1953) enligt priskontrollnämndens kalkyler

(öre/liter), m. m.

Bensin

Lättbentyl

Cif-pris....................

18,26

Bensin: 0,765 (18,26 + 0,33) =

14,22

Tull, skatt och volymkorr. ..

25,47

» 0,765 x 25,47 =

19,49

Motorsprit: 0,235 X 52,10 =

12,24

Blandningskostnad (0,705) ....

0,71

Grossistmarg...............

6,80

Grossistmarg.................

6,80

Detalj istmarg...............

6,50

Detaljistmarg...............

6,50

Summa

57,03

59,96

Stoppris i O-zon............

57,00

60,00

Oljebolagens pris............

55,00

57,00

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

15

11. Bensinskatten höjes med 3 öre;

motorspriten blir fortfarande skattefri.

Bensin

Lättbentyl

Cif-pris.................... 18,26

Bensin: (= alt. I)...........

. 14,22

Tull, skatt och volymkorr. .. 28,51

» 0,765 x 28,51

= 21,81

Motorsprit: (= alt. I).......

. 12,24

Blandningskostnad .........

. 0,71

Grossistmarg............... 6,80

Grossistmarg................

. 6,80

Detaljistmarg............... 6,50

Detaljistmarg..............

. 6,50

Summa 60,07

62,28

in. Bensinskatten höjes med 5 öre; motorspriten fortfarande skattefri.

Bensin

Lättbentyl

Cif-pris .................... 18,26

Bensin: (— alt. I) ..........

14,22

Tull, skatt och volymkorr. .. 30,54

» 0,765 X 30,54 =

23,36

Motorsprit: (= alt. I) ......

12,24

Blandningskostnad..........

0,71

Grossistmarg................. 6,80

Grossistmarg................

6,80

Detaljistmarg............... 6,50

Detaljistmarg...............

6,50

Summa 62,10

63,83

IV. Bensinskatten höjes med 3 öre;

skatt uttages på motorsprit med 6 öre.

Bensin

Lättbentyl

Bensin: (= alt. I) ..........

14,22

» (= alt. II)..........

21,81

Motorsprit: 0,235 x 58,18 =

13,67

Blandningskostnad..........

0,71

Grossistmarg...............

6,80

Detaljistmarg...............

6,50

Summa (= alt. II) 60,07

63,71

V. Bensinskatten höjes med 5 öre;

skatt uttages på motorsprit med 6

öre.

Bensin

Lättbentyl

Bensin: (— alt. I)..........

14,22

» (= alt. III) ........

23,36

Motorsprit: (== alt. IV)......

13,67

Blandningskostnad..........

0,71

Grossistmarg...............

6,80

Detaljistmarg...............

6,50

Summa (= alt. III) 62,10

65,26

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

VI. Bensinskatten höjes med 3 öre; skatt uttages på motorsprit med 5 öre.

Bensin Lättbentyl

Bensin: (= alt. I).......... 14,22

» (= alt. II).......... 21,81

Motorsprit: 0,235 x 57,17.. = 13,43

Blandningskostnad.......... 0,71

Grossistmarg............... 6,80

Detaljistmarg............... 6,50

Summa (= alt. II) 60,07 63,47

I promemorian har slutligen anförts.

Då vid tidigare tillfällen diskuterats frågan om höjningen i beskattningen

av motorfordonstrafiken har från motororganisationernas sida framhållits

såsom önskvärt, att vid provisoriska ändringar i beskattningen av

motorfordonstrafiken i avvaktan på slutligt förslag i dessa frågor borde ske

endast likformiga höjningar vilka icke rubbade förhållandet mellan nuvarande

priser eller skatter. Om denna synpunkt tillmätes avgörande vikt,

torde skatt böra uttagas på motorsprit — från och med den 1 juli 1953 —

med 5 öre för liter om skatten på bensin höjes från 25 till 28 öre för liter

(alt. VI) och med 6 öre för liter om bensinskatten höjes från 25 till 30 öre

för liter (alt. V).

Det torde på nuvarande utredningsstadium finnas anledning rakna med,

att i det slutliga förslaget rörande beskattningen av motorfordonstrafiken

en särskild skatt kommer att förordas beträffande motorsprit som användes

vid vägtrafik, och att denna skatt icke kommer att uppgå till lägre belopp

än det i 1929 års förordning angivna beloppet 6 öre för liter. Ett uttagande

av en skatt på motorsprit av denna storleksordning redan från och

med den 1 juli 1953 skulle förmodligen bidraga till att försök göres på ett

tidigare stadium än eljest att genom rationaliseringar eller på annat sätt

sänka detaljhandelspriset på lättbentyl till i närheten av priset på bensin.

Om skatten på motorsprit uttages från och med den 1 juli 1953 med 6

öre för liter uppkommer därjämte den fördelen att — då sagda skatt är

endast suspenderad till utgången av juni 1953 — ingen annan åtgärd eifordras

från statsmakternas sida än att frågan om skattens uttagande anmäles

för 1953 års riksdag för dess godkännande.

På nu anförda skäl förordas att beskattningen av motorsprit, som användes

i vägtrafik, sättes i kraft den 1 juli 1953 och att därvid skall tillämpas

den i 1929 års förordning angivna skattesatsen om 6 öre för liter, oavsett

huruvida höjningen av bensinskatten sker med 3 eller 5 öre för liter. Denna

beskattning av motorspriten torde böra bestå tills vidare till och med

den 31 december 1954. . ...

Statsverkets inkomster av skatten på motorsprit torde — med torut angivna

utgångspunkter — kunna för budgetaret 1953/54 beräknas till 1,2

miljoner kronor.

Av innehållet i de över promemorian avgivna remissyttrandena må här

återgivas följande.

Kontrollstgrelsen har uttalat att styrelsen icke funnit skäl att på giund a\

vad som anförts i promemorian frångå sin i tidigare sammanhang uttalade

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

principiella inställning att skatten på motorsprit borde utgå med samma belopp

som skatten på bensin. Om likväl skattelättnad fortfarande ansåges vara

påkallad, hade styrelsen ingenting att erinra mot utredningsmannens förslag

att beskattningen av motorsprit, som användes i vägtrafik, sattes i kraft den

i juli 1953 med en skattesats om 6 öre för liter.

Bilverkstädernas riksförbund, Sveriges automobilhandlareförbund, Kungl.

Automobil klubben, KAK.s landsförbund, Motorförarnas helnykterhetsförbund,

Motormännens riksförbund, Sveriges automobilimportörförbund, Sveriges

au t omo bilindus fri f ören ing, Sveriges trafikbilägares riksorganisation

och Svenska vägföreningen har i ett gemensamt yttrande framhållit, att om

det visade sig nödvändigt provisoriskt höja bensinskatten från och med den

1 juli 1953, kunde organisationerna i princip biträda utredningsmannens

förslag att motorspriten då beskattades. Organisationerna ville emellertid

framhålla önskvärdheten av att under provisorietiden relationen mellan priserna

på lättbentyl och bensin icke förändrades.

Liknande synpunkter har anförts av Svenska petroleum institutet. Institutet

har understrukit att då motorbensin med högt oktanvärde nu i ökad

omfattning salufördes på den svenska marknaden, måste man räkna med att

bentylen, som ej kunnat tillhandahållas i tillräckliga kvantiteter för att motsvara

marknadens behov, komme att få en allt hårdare konkurrens. Eu utbyggnad

för detalj distribution av tre kvaliteter bränslen för bensinfordon

syntes av ekonomiska och praktiska skäl vara utesluten. Den nuvarande prisrelationen

med en skillnad av 2 öre per liter mellan å ena sidan bentyl och

högoktan-bensin och å andra sidan vanlig motorbensin syntes vara väl avpassad.

Det torde, har institutet vidare uttalat, icke vara att vänta, att oljeforetagen

skulle påtaga sig ytterligare utgifter för att uppehålla denna prisrelation,

om kostnaden för spritkomponenten i bentyl skulle ytterligare ökas

i förhållande till bensinkomponenten.

Det i promemorian framlagda förslaget har avstyrkts av Aktiebolaget Vin&

spritcentralen samt Aktiebolaget Svensk sprit.

Aktiebolaget Vin- & spritcentralen har anfört i huvudsak följande.

tidigare beslut om beskattningen av motorsprit har den principen

tillämpats, att motorspritbeskattningen avvägdes på sådant sätt, att försäljningspriset

pa motorsprit i stort sett motsvarade försäljningspriset på bensin.

Under tidigare år har också som regel samma försäljningspris uttagits

för det spritblandade bränslet lättbentyl som för bensin, men under år 1952

medgav priskontrollnämnden, att ett högre pris fick åsättas lättbentylen.

. piitpnset hade nämligen stigit på grund av höjda bränslekostnader och arbetslöner.

Prisskillnaden mellan lättbentyl och bensin har uppgått till 2 öre

för liter från och med den 21 januari 1952 till och med den 30 april samt 3

ore från och med den 1 maj till och med den 31 december. Från 1953 års ingång

är prisskillnaden ånyo 2 öre.

Det bär upplysts, att prishöjningen på lättbentyl medförde, att många förbrukare,

speciellt inom den yrkesmässiga trafiken, övergingo från lättbentyl

till bensin, men då de tillgängliga kvantiteterna motorsprit voro mycket begränsade,

beroende på kända driftsinskränkningar inom cellulosaindustrien,

kunde den beräknade försäljningen av motor sprit upprätthållas. Det sätt, på

2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 83.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

vilket marknaden reagerade mot detta obetydliga pristillägg^ på lättbentyl,

visar emellertid, hur känslig prissättningen är på detta område.

Situationen för motorspriten har försämrats mot slutet av föregående år,

enär ett av bensinimportbolagen börjat tillhandahålla en bensin med högt

oktantal till ett pris, som med 2 öre överstiger bensinpriset. För att ej förlora

kunder blevo övriga bolag tvingade att sänka pristillägget för lättbentyl

från 3 till 2 öre för liter. Såsom framgår av i promemorian lämnade kalkyler,

utgör prisskillnaden mellan lättbentyl och bensin för närvarande 2,93 öre.

Vid elt pristillägg av 2 öre för lättbentylen erhålla bensinbolagen således ej

täckning för motorspritens merkostnad.

Vid fastställandet av nu gällande försäljningspris för motorsprit har hänsyn

tagits till de prissänkningar på kol och olja, som inträdde under senare

delen av föregående år. Huruvida några mera betydande prissänkningar för

bränsle, som skulle möjliggöra prissänkningar på motorsprit, kunna vara att

förvänta är ovisst. Någon kostnad för amortering och förräntning av spritfabrikerna

betungar ej heller kalkylen.

Om i detta läge motorspritskatten i samband med en höjning av bensinskatten

uttages med 6 öre för liter, försämras relationen mellan lättbentyloch

bensinpriset. Vid en höjning av bensinskatten med 5 öre och ett uttag av

motorspritskatten med 6 öre stiger skillnaden mellan priserna på lättbentyl

och bensin till 3,ig öre, och om bensinskatten höjes till 3 öre och 6 öre i skatt

uttages på motorspriten, blir skillnaden 3,61 öre. Om däremot motorspriten

fortfarande blir skattefri, under det att bensinskatten höjes med 5 resp. 3

öre, minskas skillnaden till 1,73 resp. 2,21. Bensinbolagen skulle i sistnämnda

fall erhålla täckning för nuvarande prisskillnad mellan bränslena av 2 öre.

Försämras relationen mellan lättbentylpriset och bensinpriset, förlora bensinbolagen

intresset för lättbentylen, och bolagen komma att ersätta lättbentylen

genom import av bensin med liögt oktantal. Priset för denna bensin

ställer sig endast 0,75—1 öre högre än för vanlig bensin. Då oljebolagen ej

kunna hålla tre olika bränslen vid stationerna, skulle risk uppstå för att hela

distributionssystemet för lättbentylen komme att försvinna.

Men hänsyn till de avsättningssvårigheter, som torde komma att uppstå

för sulfitspritindustrien, om skatten på motorsprit uttages, och de konsekvenser

detta kan medföra i fråga om tillgången på sulfitsprit för förtäringsändamål

på något längre sikt får Aktiebolaget Vin- & spritcentralen föreslå,

att i avvaktan på framläggandet av resultaten av nu pågående utredningai

skattebefrielsen för motorsprit måtte utsträckas för tiden till och med den

31 december 1954.

Aktiebolaget Svensk sprit har understrukit att redan med nu gällande

skatte- och prisförhållanden ställde sig försäljningen av lättbentyl ofördelaktigare

för oljebolagen än försäljningen av bensin; medan de för bensin i utförsäljningspriset

erhölle full medgiven vinstmarginal, vore denna föi lättbentyl

reducerad med 0,93 öre per liter. Redan i nuvarande läge vore det därför

naturligt om oljebolagen ifrågasatte det affärsmässigt riktiga i att fortsätta

med bentylförsäljningen, och så mycket mera bleve detta förhållandet om

genom beskattning av motorspriten vinstmarginalen ytterligare försämrades.

En sänkning av oljebolagens anskaffningskostnader för lättbentylen kunde

icke påräknas genom naturliga kostnadsminskningar i tillverkningsledet för

motorspriten med den produktionsprocess för sulfitspriten som hittills

den vedertagna. En rationalisering av sulfitsprittillverkningen i avsikt att

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj. ts proposition nr 83.

nedbringa framställningskostnaderna låge bolaget synnerligen varmt om

hjartat men försvårades eller nära nog omöjliggjordes genom nu gällande

prissättningsbestämmelser.

Bolaget har vidare anfört.

Om det är önskvärt att bibehålla sulfitspritproduktionen vid nuvarande

omfattning, ar det nödvändigt att säkerställa avsättningen. Såsom bolaget

Iramholl i sin remisskrivelse till Herr Statsrådet den 28 februari 1952 är

export av sulfitsprit till lägst självkostnadspris icke möjlig i någon omfattnmg

annat än under akuta krisperioder. För full avsättning är sulfitspritmdustrin

därför normalt hänvisad till andra avsättningsområden, och den

inhemska motorbränslemarknaden utgör därvid en mycket betydande fak
Bolaget

befarar att minsta höjning av den del av oljebolagens merkostnad

for lattbentyl, som icke kan återhämtas i ett kompenserande högre utforsaljningspris,

kan resultera i återhållsamhet från oljebolagens sida att

lamna bentylmarknaden det stöd den erfordrar för full avsättning av motorspriten.

Redan vid nuvarande skatte- och prisläge är storleken av denna

icke kompenserade merkostnad av den storleksordning, 0,93 öre per liter, att

den affärsmässigt sett måste inge betänkligheter och motivera fortsatt skattefrihet

för motorspriten även med en ökning av bensinskatten. En bensinskattehojnmg

med 3 eller 4 öre per liter och fortsatt skattefrihet för motorspriten

skulle endast ungefärligen kompensera den förlust som lättbentylhanteringen

for närvarande innebär. Vid beskattning av motorsprit enligt

vilket som helst av de av utredningsmannen framlagda alternativen skulle

däremot kostnadsspänningen mellan bensin och lättbentvl ytterligare försämras

till lättbentylförsäljningens nackdel.

Departementschefen. Enligt 1 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62)

om särskild skatt å bensin och motorsprit skall för motorsprit erläggas särskild

skatt av sex öre för liter. Beskattningen av motorsprit har hittills vunnit

tillämpning allenast under tiden från och med juli 1948 till och med

december 1950, då skatt och tilläggsskatt uttogs med sammanlagt 15 öre

for liter. Beskattningen av motorsprit under denna tid var föranledd av

att skatt å bensin samtidigt uttogs med 45 öre för liter. Beskattningen av

motorsprit borde, framhölls det, avvägas så att försäljningspriset på motorsprit

komme att i stort sett motsvara försäljningspriset på bensin.

I proposition nr 172/1952 med förslag till förordning om fortsatt tillfälhgt

upphävande av skatten å motorsprit framhöll jag, att det i och för sig

vore önskvärt att frågan om motorspritens beskattning snarast erhölle en

definitiv reglering. Då denna fråga utgjorde en del av det problemkomplex

som 1951 års utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken

hade att taga ställning till och då frågan om skatt å motorsprit borde prövas

under beaktande jämväl av det förslag, som den s. k. potatisindustriutredningen

komme att avlämna, var jag emellertid icke beredd att tillstyrka

ett av kontrollstyrelsen framställt förslag om att beskattningen å motorsprit

skulle sättas i kraft den 1 juli 1952. Jag förordade i stället ett fortsatt

upphävande av skatten under ytterligare ett år eller till den 1 juli 1953.

Detta förslag godkändes av riksdagen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

Såsom av den tidigare redogörelsen framgår kan resultatet av nyssnämnda

båda utredningar icke förväntas föreligga i sådan tid att på utredningarna

grundade förslag kan föreläggas innevarande års riksdag. En slutlig

reglering av frågan om motorspritens beskattning måste salunda ansta ännu

en tid. Genomföres förslaget om en höjning av skatten å bensin med

3 öre för liter från och med den 1 juli i år, kan det emellertid ifrågasättas,

huruvida den nuvarande skattefriheten för motorsprit bör bestå även efter

nämnda dag.

1951 års utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken har

för sin del ansett att en höjning av bensinskatten från den 1 juli 1953 bör

föranleda att skatten å motorsprit sättes i kraft nämnda dag och att därvid

tillämpas den i 1929 års förordning angivna skattesatsen av 6 öre för

liter. Ett flertal remissinstanser har påpekat att ett genomförande av detta

förslag skulle medföra en olikformig höjning av priserna på bensin och lättbentyl,

som i nuvarande läge borde undvikas. Även enligt min uppfattning

är det av vikt att en provisorisk skatt å motorsprit avpassas så, att den nuvarande

relationen mellan priserna på bensin och lättbentyl såvitt möjligt

icke påverkas av skatteuttaget.

Från denna utgångspunkt har jag ansett mig böra förorda att beskattningen

å motorsprit sättes i kraft den 1 juli 1953 och att skatt uttages med

3 öre för liter. Någon särskild beskattning av motorsprit som finnes i lager

den 1 juli 1953 torde icke vara erforderlig.

Departementschefens hemställan.

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag

till

1) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj

1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit;

2) förordning om tillfällig skatt å bensin, som finnes i riket den 1 juli

1953; samt

3) förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1935

(nr 142) angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor.

Jag hemställer, att förenämnda författningsförslag måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Fjellander.

537198. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:177 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1929 a1 i texten
  2. BevU 1953:31 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad Igdelse av 1 § förordningen den 3 maj 1929 s. 1 i texten