Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m

1953-02-27 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:96, Angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 96.

1

Nr 96.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag

ur kyrkofonden m. m.; given Stockholms slott den

27 februari 1953.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Ivar Persson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Beträffande stifts- och kontraktsadjunktsorganisationen föreslås, att

ytterligare en stiftsadjunktstjänst skall inrättas och att maximeringen av

anslaget för ifrågavarande prästers reseersättning skall upphävas i likhet

med vad som år 1950 skett med anslaget för församlingsprästernas s. k.

tillfälliga reseanslag.

I domkyrkopastorat anställd komminister, som förordnas bestrida på

domprost ankommande göromål, föreslås kunna i särskilda fall erhålla viss

vikariatsersättning.

Särskild pension föreslås för sysslomannen vid Uppsala domkyrka H. W.

M. Åmark vid avgång från ifrågavarande befattning.

Vidare föreslås en höjning av kyrkofondsbidraget till diakonistyrelsen

och en mindre jämkning av anslaget till studentprästverksamhet.

Ett årligt anslag å 20 000 kronor ur kyrkofonden äskas för studiebidrag

åt präster vid tjänstledighet i vissa fall och för anordnande av teologiska

fortbildningskurser för präster.

Slutligen äskas fortsatt anslag ur kyrkofonden för anlitande av biträde

vid handläggning inom ecklesiastikdepartementet av boställsärenden och

vad därmed äger samband.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 96.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

TJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 27 februari 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen

anmäler chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson,

vissa frågor angående anvisande av medel ur kyrkofonden för särskilda

kyrkliga ändamål och anför därvid följande.

1. Anslag ur kyrkofonden för vissa i prästlönereglementet

avsedda präster.

Stifts- och kontraktsadjunkterna. Jämlikt 6 § andra stycket 5) lagen

om kyrkofond i nämnda punkts lydelse enligt lagen den 13 juni 1947,

nr 272, fick ur kyrkofonden utgå anslag, som Konungen enligt av riksdagen

godkända grunder bestämde för avlönande av för särskild prästerlig

tjänstgöring inom riket anställda präster. Enligt bemyndigande av 1947

års riksdag (propositionen 1947: 64 och riksdagens skrivelse 1947: 97) ägde

Kungl. Maj:t ur nämnda anslag, som intill den 1 juli 1947 var maximerat

till visst årligt belopp, disponera medel bland annat för anställande från

och med nämnda tidpunkt tills vidare av tillhopa 44 stifts- och kontraktsadjunkter

med avlöning enligt av riksdagen godkända grunder.

I det den 1 januari 1952 ikraftträdda prästlönereglementet stadgas dels

i 3 § att stifts- och kontraktsadjunktstjänster må av Kungl. Maj:t inrättas

högst till det antal riksdagen medgiver, dels ock i 17 § att nämnda

tjänster skall vara placerade i lönegraden Ce 24. Vid behandlingen av 1951

års prästlöneproposition, varmed förslag till prästlönereglemente framlades,

medgav riksdagen (proposition 1951:156 s. 47 och riksdagens skrivelse

1951: 321), att förut angivna antal stifts- och kontraktsadjunkter finge tills

vidare bibehållas. Enligt 6 § andra stycket 1) lagen om kyrkofond i

nämnda punkts lydelse från och med den 1 januari 1952 skall kostnaderna

för bland annat nämnda prästers avlöningsförmåner bestridas ur kyrko
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

fonden. För reseersättning åt dessa präster får enligt riksdagens beslut

(proposition 1951: 156 s. 97 och riksdagens skrivelse 1951: 321) dock disponeras

högst 125 000 kronor för år.

I propositionerna 1947: 64 och 1951: 101 har lämnats kortfattade redogörelser,

till vilka här torde få hänvisas, för innebörden och utvecklingen

av den särskilda prästerliga tjänsteorganisation, som utgöres av stifts- och

kontraktsadjunkterna.

Det av riksdagen medgivna antalet stifts- och kontraktsadjunkter har

genom nådigt beslut den 21 juli 1950 och övergångsstadgandet i 2 § kungörelsen

1951: 778 fördelats mellan de olika stiften för tiden intill utgången

av juni 1953. Enligt nämnda fördelning må anställas i Luleå stift fem

stiftsadjunkter och fyra kontraktsadjunkter samt i övriga stift följande

antal stiftsadjunkter: Uppsala och Lunds vardera fyra, Linköpings, Skara,

Strängnäs, Västerås, Växjö, Göteborgs, Karlstads och Härnösands vardera

tre, Stockholms två samt Visby en.

I inkomna framställningar har samtliga domkapitel utom domkapitlet

i Lund hemställt om medgivande att i respektive stift från och med den

1 juli 1953 tills vidare få anställa oförändrat antal stifts- och kontraktsadjunkter.

Domkapitlet i Lund har — under åberopande av vad vederbörande

stiftsråd i skrivelse till domkapitlet därom anfört — föreslagit anställande

från och med den 1 juli 1953 av ytterligare en stiftsadjunkt i stiftet.

Stiftsrådet har i berörda skrivelse framhållit i huvudsak följande.

En utökning av antalet stiftsadjunkter med ytterligare en är synnerligen

önskvärd, särskilt med tanke på sjömansvården och ungdomsvården i

blekingedelen av Lunds stift. Det religiösa men även det kulturella och

sociala arbete, som den kyrkliga sjömansvården bedriver genom sina läsrum

och samlingslokaler och på annat sätt, har i stiftet nått en sådan

omfattning, att det i och för sig väl kunde motivera anställandet av en

ny stiftsadjunkt enbart för detta arbete. Då emellertid även ungdomsarbetet

och annat kyrkligt arbete i blekingedelen av stiftet befinner sig i en

glädjande utveckling med upptagande av många nya arbetsformer, såsom

söndagsskola, juniorarbete, studiecirkel verksamhet, manligt ungdomsarbete

m. m., och tanken på en särskild ungdomsgård i Blekinge synes vara

nära sitt förverkligande, kan också denna sida av stiftsadjunkternas arbete

med skäl göra anspråk på ännu en personlig kraft. För den händelse medgivande

kan erhållas för anställande av en femte stiftsadjunkt i Lunds

stift, anser stiftsrådet därför lämpligt, att denne får som sin uppgift att

biträda såväl i ungdomsvården och kyrkligt arbete av frivillig art som i

arbetet bland sjömän företrädesvis i Blekinge.

Vid anställande av ytterligare en stiftsadjunkt i Lunds stift bör enligt

domkapitlets förslag det till domkapitlets disposition stående årliga anslaget

till reseersättningar åt stiftsadjunkterna i stiftet höjas med 1 300

kronor.

Statskontoret har i avgivet utlåtande i ärendet tillstyrkt den av domkapitlet

i Lund gjorda framställningen. Ett tillmötesgående av framställ
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 96.

ningen borde dock enligt ämbetsverkets mening ske inom ramen för den

nuvarande stifts- och kontraktsadjunktsorganisationen. Det syntes också

starkt kunna ifrågasättas, om anledning funnes att bibehålla stiftsadjunkten

i Visby stift, vilket hade en folkmängd av endast något över 59 000

personer. I övriga stift understeg folkmängden per stiftsadjunkt för närvarande

icke i något fall 128 000 personer.

Domkapitlet i Visby har i särskild skrivelse bestämt motsatt sig den av

statskontoret ifrågasatta indragningen av den ende stiftsadjunkten i stiftet

och därvid anfört bland annat följande.

Den av statskontoret gjorda jämförelsen med andra stift är icke rättvis

med hänsyn till att densamma endast har avseende å befolkningstal inom

stiften. Hänsyn måste givetvis tagas även till andra omständigheter. I de

flesta andra stift finnes en av stiftsråden uppbyggd organisation av medhjälpare

i den frivilliga kyrkliga verksamheten. I det mindre Visby stift

bär på grund av sämre ekonomiska förutsättningar icke kunnat för underlättande

av stiftsadjunktens arbete vidtagas ändamålsenliga dispositioner

i samma omfattning som i de större stiften. På grund av avståndet mellan

fastlandet och Gotland och de förhållandevis avsevärda kostnaderna för

resor däremellan kan endast mera sparsamt utnyttjas möjligheten att erhålla

biträde i stiftsadjunktens arbete från diakonistyrelsen. Det frivilliga

kyrkliga arbetet inom Visby stift är sålunda i mycket högre grad än samma

arbete inom andra stift beroende av stiftsadjunkten.

Kammarkollegiet har i avgivet utlåtande ansett behov föreligga av ytterligare

en stiftsadjunkt i Lunds stift. Kollegiet har icke funnit sig kunna

biträda statskontorets förslag om indragning av stiftsadjunktstjänsten i

Visby stift, i vilket tidigare två sådana tjänster funnits, varav den ena

indrogs genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 september 1932.

Viss vikariatsersättnmg åt komminister i domkyrkopastorat i

särskilda fall. 1951 års kyrkomöte har i skrivelse nr 30 hemställt, att

Kungl. Maj:t måtte efter nödig utredning — med beaktande av de synpunkter

som anförts i första tillfälliga utskottets, vid skrivelsen fogade

betänkande nr 10 — vidtaga åtgärder i syfte att nedbringa ärkebiskopens

arbetsbörda. Beträffande de av utskottet i ärendet anförda synpunkterna

torde få hänvisas till åberopade betänkande.

I avgivet utlåtande i ärendet har domkapitlet i Uppsala icke ansett sig

kunna i förhandenvarande läge biträda de i utskottsbetänlcandet skisserade

åtgärderna för avlastning av ärkebiskopens arbetsbörda. Domkapitlet

har däremot föreslagit vissa andra åtgärder, vilka enligt domkapitlets

mening snarast möjligt bör vidtagas för vinnande av det i kyrkomötets

skrivelse angivna syftet. Domkapitlet har därom anfört i huvudsak följande.

(1) Den enligt 29 § 7 mom. prästlönereglementet och 16 § 6 mom. kungörelsen

1951: 777 till ärkebiskopen utgående särskilda biträdesersättningen

å 7 000 kronor för år bör i erforderlig mån höjas, så att därur kan bestri
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

das skäligt arvode åt en kvalificerad arbetskraft, som ärkebiskopen må

anlita för biträde med förberedelser för och sekreterargöromål vid gemensamma

sammankomster mellan biskoparna (s. k. biskopsmöten). Främst

bör emellertid en avlastning ske av ärkebiskopens arbetsbörda därigenom,

att domprosten i Uppsala i större utsträckning än för närvarande tages i

anspråk för utförande av ärkebiskopen åvilande göromål, såsom vissa visitations-,

vignings- och inställelseakter samt handläggning av vissa domlcapitelsärenden.

Fn sådan anordning förutsätter emellertid, att domprosten

i nödig omfattning befrias från göromål, som ankommer på honom i

egenskap av kyrkoherde i domkyrkoförsamlingen. Ett dylikt frigörande av

domprosten kan åstadkommas genom att en av komministrarna i domkyrkoförsamlingen

förordnas att dels (2) permanent i domprostens ställe

ansvara för kyrkobokföringen i församlingen, dels (3) tidvis övertaga även

andra av dennes göromål. En förutsättning för sistnämnda förfaringssätt

synes dock vara att ifrågavarande komminister därvid beredes skälig ekonomisk

kompensation. Möjlighet härtill förefinnes emellertid icke för närvarande,

då prästlönereglementet — i motsats till statens allmänna avlöningsreglemente

(8 § 2 mom., 18 § 3 mom. och 31 §) — saknar det lönetekniska

institutet: förordnande att bestrida göromål, som ankommer på

befattningshavare i viss högre lönegrad. De särskilda synpunkter, som 1946

års prästlönekommitté vid framläggande av sitt förslag till prästlönereglemente

(SOU 1950: 43 s. 115) anfört till stöd för sin uppfattning, att något

behov av nämnda institut icke förelåg på det prästerliga området, äger

enligt domkapitlets mening i varje fall icke giltighet beträffande de större

domkyrkoförsamlingarna. Nämnda institut bör därför nu införas i prästlönereglementet.

De kostnader för vikariatsersättning, som uppkommer

vid tillämpning av sagda institut i här avsett fall, synes böra bestridas

ur kyrkofonden.

Departementschefen. Den av domkapitlet i Lund föreslagna, av statskontoret

och kammarkollegiet tillstyrkta ökningen med en av antalet stiftsadjunkter

i Lunds stift synes mig med hänsyn till stiftets folkmängd och

struktur samt övriga i förevarande sammanhang betydelsefulla förhållanden

väl motiverad. Att i samband därmed — såsom statskontoret ifrågasatt

— indraga den ende stiftsadjunkten i Visby stift anser jag av skäl,

som domkapitlet i stiftet anfört, icke böra ifrågakomma.

Såsom inledningsvis framhållits får enligt medgivande av 1951 års riksdag

för reseersättning åt stifts- och kontraktsadjunktema ur kyrkofonden

disponeras ett årligt anslag å högst 125 000 kronor. Vid en ökning av

antalet stiftsadjunkter i Lunds stift — som av mig nyss förordats — uppkommer

fråga om höjning av nämnda anslag. I förevarande sammanhang

anser jag mig emellertid av skäl, vartill jag senare återkommer, böra upptaga

frågan om anslagsbehovet för stifts- och kontraktsadjunkternas reseersättning

från en vidare synpunkt.

I enlighet med vad som föreslogs i propositionen 1951: 156 har den före

prästlönereformen gällande regleringen av prästernas reseersättning i huvudsak

givits fortsatt giltighet genom särskilda av Kungl. Maj:t — med

stöd av 29 § 2 mom. prästlönereglementet — meddelade föreskrifter dels för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 96.

församlingsprästerna, dels för stifts- och kontraktsadjunkterna. Jämlikt

de för sistnämnda präster meddelade särskilda föreskrifterna utgår till

stifts- och kontraktsadjunkterna i Luleå stift resekostnads- och med viss

begränsning även traktamentsersättning enligt 1929 års allmänna resereglemente,

till stiftsadjunkten i Visby stift enbart resekostnadsersättning enligt

samma reglemente samt till övriga stiftsadjunkter reseersättning i form

av fast reseanslag. I propositionen 1952: 197, varmed förslag till nytt allmänt

resereglemente framlades för riksdagen, uttalades visserligen, att det

å vissa förvaltningsområden förekommande systemet med fasta reseanslag

borde i princip avskaffas, men samtidigt framhölls, att det icke syntes möjligt

att utan ytterligare överväganden frångå detta system för prästernas

vidkommande. I överensstämmelse med sistnämnda uttalande har numera

uppdragits åt 1949 års reseersättningskommitté att utreda och avgiva förslag

till reglering av prästernas reseersättning. Nämnda förslag skall om

möjligt framläggas vid sådan tidpunkt, att nya bestämmelser i ämnet kan

meddelas från och med den 1 januari 1954. Jag vill i detta sammanhang

vidare erinra om det av 1950 års riksdag gjorda uttalandet (L1!! 1950: 20

s. 14 och riksdagens skrivelse 1950: 185), att dessa prästers styrkta

kostnader för tjänsteresor bör i princip ersättas samt att statsmakterna icke

bör genom för snävt utmätta reseanslag begränsa nämnda prästers resemöjligheter.

En nyreglering efter bland annat angivna riktlinjer medför

självfallet svårighet att anslagsmässigt beräkna det erforderliga medelsbehovet

för reseersättning åt nu avsedda präster. Med hänsyn härtill och

även från övriga synpunkter synes mig mest ändamålsenligt, att den nuvarande

maximeringen av ifrågavarande kyrkofondsanslag — i likhet med

vad år 1950 skedde beträffande det avsevärt högre anslaget för församlingsprästernas

s. k. tillfälliga reseanslag — upphäves, lämpligen från och med

den 1 juli 1953. Härvid förutsätter jag givetvis, att erforderliga åtgärder

vidtagas från Kungl. Maj:ts sida för bibehållande av nödig kontroll över

medelsförbrukningen för här förevarande ändamål.

Såsom kyrkomötet föreslagit torde åtgärder böra vidtagas i syfte att

nedbringa ärkebiskopens arbetsbörda. De av vederbörande kyrkomötesutskott

i angivna syfte anvisade utvägarna synes mig dock så vittutseende,

att de bör ytterligare utredas, innan ställning därtill kan tagas. I avvaktan

härpå anser jag emellertid angeläget, att vissa begränsade åtgärder nu

vidtagas för att lätta ärkebiskopens arbetsbörda. Härvid torde närmast

böra övervägas de av domkapitlet i Uppsala framförda förslagen. Vad angår

den av domkapitlet föreslagna höjningen av ärkebiskopens biträdesersättning,

så synes mig dock denna fråga — som med hänsyn till motiveringen

för höjningen är sammankopplad med ett av kyrkomötets utredningsnämnd

till nästkommande kyrkomöte framlagt förslag (betänkande

nr 1) angående särskild ersättning åt biskopsmötets sekreterare — icke

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 96.

böra upptagas till prövning i förevarande sammanhang. De av domkapitlet

i övrigt föreslagna åtgärderna, som går ut på att i erforderlig mån frigöra

domprosten i Uppsala från vissa kyrkoherdegöromål, så att denne kan

övertaga en del av ärkebiskopens tjänsteåligganden i stiftet, anser jag

mig däremot böra i huvudsak förorda. Sålunda torde en av komministrarna

i domkyrkoförsamlingen böra förordnas att tills vidare ansvara för

kyrkobokföringen därstädes. En dylik åtgärd kan — i likhet med vad som

tidigare skett med avseende å Visby domkyrkoförsamling — vidtagas i

administrativ ordning. Därjämte bör ifrågavarande komminister vid behov

tidvis kunna av domkapitlet förordnas att övertaga även andra kyrkoherdegöromål

i församlingen. Frågan om ekonomisk kompensation åt

komministern synes mig emellertid icke — på sätt domkapitlet föreslagit

— böra lösas genom att i prästlönereglementet införa det i 8 § 2 mom.

statens allmänna avlöningsreglemente avsedda lönetekniska institutet:

förordnande att bestrida göromål. I stället bör utgå en med hänsyn till

göromålens art och omfattning skälig vikariatsersättning, vilken bör bestämmas

med tillämpning av i 27 § 2 mom. prästlönereglementet angivna

grunder. Ersättningen, som bör bestämmas av Kungl. Maj:t eller, efter

Kungl. Maj:ts bemyndigande, av domkapitlet, torde med hänsyn till sin

speciella natur böra bestridas ur kyrkofonden.

I förevarande sammanhang bör även framhållas, att under vissa förutsättningar

jämväl domprost inom annat stift kan behöva i betydande omfattning

anlitas för stiftschefen eljest åvilande göromål. Detta blir sålunda

nödvändigt, om biskopstjänsten är vakant eller biskopen är tjänstledig,

exempelvis på grund av sjukdom, under någon längre tid. Särskild vikarie

för biskop förordnas nämligen ej (jfr 7 § 5 mom. prästlönereglementet).

Jag anser därför, att möjlighet bör finnas att bereda jämväl i annat domkyrkopastorat

anställd komminister, som under här angivna förutsättningar

förordnas att övertaga på domprost ankommande göromål, särskild ersättning

ur kyrkofonden enligt samma grunder, som tidigare förordats med

avseende å komminister i Uppsala domkyrkoförsamling.

De sammanlagda kostnaderna för här avsedda vikariatsersättningar

torde kunna i genomsnitt beräknas till högst omkring 3 000 kronor för år.

Under åberopande av vad jag nu anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att från och med den 1 juli 1953 tills

vidare medel ur kyrkofonden må disponeras dels för anställande

av ytterligare en stiftsadjunkt, dels för reseersättning

åt stifts- och kontraktsadjunkter i enlighet med

vad jag i det föregående förordat, dels ock för viss vikariatsersättning

åt komminister i domkyrkopastorat enligt

grunder, som jag likaledes i det föregående förordat.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 96.

2. Pension åt domkyrkosysslomannen

H. W. M. Åmark.

Enligt alltjämt gällande bestämmelser i 24 och 26 kap. 1686 års kyrkolag

ankommer vården och förvaltningen av domkyrka och dess egendom

på biskop och domkapitel, som därvid har att i viktigare frågor samråda

med landshövdingen. Vid förvaltningen skall biskop och domkapitel åtnjuta

biträde av en domkyrkosyssloman, som skall vara präst. Det åligger sysslomannen

att utöva den närmaste tillsynen och vården av domkyrkobyggnaden,

domkyrkan tillhöriga fastigheter, inventarier, samlingar och arkiv,

att föranstalta om och kontrollera beslutade underhållsarbeten samt att

vara redogörare för domkyrkans kassa och fonder. Han har även en viss

predikoskyldighet. Sysslomannen antages av biskopen med domkapitlets

vetskap och samtycke. Sysslomän finnes för närvarande anställda vid åtta

av de nuvarande tretton domkyrkorna samt vid de förutvarande domkyrkorna

i Kalmar och Mariestad. Av ifrågavarande befattningar är endast

sysslomansbefattningen vid Uppsala domkyrka heltidstjänst, medan de

övriga innehaves av församlingspräster såsom bisysslor. Vid befattningarna

— utom den vid Visby domkyrka, som är oavlönad — utgår avlöning i

form av en eller flera av följande förmåner: indelningsersättning, lön,

ålderstillägg, dyrtids- och kristillägg, avkastning av lönefastighet eller

lönefond, hyresbidrag eller tjänstebostad. Någon i författning stadgad rätt

till tjänstepension eller skyldighet att avgå från befattningen vid viss uppnådd

levnadsålder föreligger icke för syssloman. Enligt reglementet för

statens pensionsanstalt kan syssloman beredas familjepensionering genom

anstalten.

På grundval av ett av 1946 års domkyrkosakkunniga avgivet betänkande

(SOU 1949: 68) framlade Kungl. Maj:t för 1951 års kyrkomöte — i

skrivelse nr 5 — förslag till omorganisation av domkyrlcoförvaltningen, vilket

bland annat innefattade ett förslag till en särskild lag om domkyrkostyrelse

av kyrkolags natur. I skrivelsen föreslogs även, att de nuvarande

sysslomansbefattningarna skulle indragas och att för utförande av de med

dessa befattningar förenade göromålen i stället särskilda personer med

arkitektonisk, byggnadsteknisk, kameral eller annan erforderlig sakkunskap

skulle anlitas.

I skrivelse nr 31 förklarade sig kyrkomötet — under åberopande av ett

av kyrkolagsutslcottet i ärendet avgivet betänkande (nr 18) — icke kunna

godkänna det av Kungl. Maj:t framlagda lagförslaget. I utskottsbetänkandet

gjordes dock icke någon erinran mot den föreslagna indragningen av

de nuvarande sysslomansbefattningarna.

I skrivelse den 16 december 1950 har domkapitlet i Uppsala meddelat,

att sysslomannen vid Uppsala domkyrka, teologie doktorn Herman Wil
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 96.

helm Mattias Åmark, som är född den 24 februari 1882, hos domkapitlet

anmält sig vilja avgå från sysslomansbefattningen mot erhållande av emeritilön.

Domkapitlet har i skrivelsen vidare anfört huvudsakligen följande.

Under sin tjänstetid har Åmark tjänstgjort som ordinarie eller extra

ordinarie präst under sammanlagt omkring 28 % år och som syssloman

vid Uppsala domkyrka under snart 16 år. Eftersom nära två tredjedelar

av Åmarks sammanlagda tjänstetid hänför sig till rent prästerlig verksamhet

och då hans tjänsteåligganden som syssloman vid Uppsala domkyrka

jämväl innefattar predikoskyldighet vid varannan aftonsångsgudstjänst,

synes det skäligt, att kyrkofonden bidrager till Åmarks pensionering. Såsom

skäl härför talar också" att Åmark skulle kunna tilldelas emeritilön såsom

extra ordinarie präst, om han toge avsked från sin innehavande befattning

och mottoge prästerligt missiv. Vidare må framhållas svårigheten för domkyrkan

att ensam bekosta Åmarks pensionering med hänsyn till de betydande

utgifter för skyddsarbeten, som domkyrkan under det senaste årtiondet

av egna medel måst gälda och som i hög grad ansträngt domkyrkans

ekonomi. Domkapitlet finner sålunda åtskilliga skäl tala för att domkyrkan,

som principiellt har att svara för pensioneringen, i någon form

erhåller kyrkofondens stöd härutinnan. Det kan då synas ligga närmast

till hands, att kyrkofonden bidrager med det belopp, som Åmark skulle

komma i åtnjutande av, därest han erhölle emeritilön såsom extra ordinarie

präst. Beträffande pensionens storlek finner domkapitlet goda skäl tala för

att Åmark erhåller samma tjänstepension som komminister i lönegraden

Ca 28.

Statskontoret har i ett den 13 mars 1951 i ärendet avgivet utlåtande —

till vilket kammarkollegiet anslutit sig — anfört i huvudsak följande.

Enligt upprättat förslag till inkomst- och utgiftsstat för Uppsala domkyrka

för tiden från och med den 1 januari 1951 skulle Åmarks avlöning

såsom syssloman utgöras av, förutom fri bostad med värme, kontanta löneförmåner

å sammanlagt 10 500 kronor för år. Statskontoret har under

hand inhämtat, att värdet av ifrågavarande bostadsförmån (8 rum och

kök) — efter ett avdrag å 300 kronor för upplåtande av ett rum till expeditionslokal

— vid 1950 års taxering upptagits till 2 100 kronor. Statskontoret

vill erinra, att Kungl. Maj:t genom beslut den 31 maj 1934 godkänt

domkapitlets förslag att bereda Åmarks företrädare, domkyrkosysslomannen

N. J. Söderberg, en årlig pension av 4 000 kronor, att utgå ur domkyrkans

egen kassa, jämte fri bostad med värme. Domkapitlets förslag att

Åmark i särskild ordning skulle tillförsäkras emeritilön ur kyrkofonden

kan statskontoret icke biträda. Enligt statskontorets mening bör ifrågavarande

pension utgå av domkyrkans egna medel. Beträffande storleken av

densamma får statskontoret för ernående av en skälig anpassning till av

Åmark åtnjutna löneförmåner och med beaktande av Åmarks mer än 30- åriga tjänstutövning föreslå, att underlaget för pensionen bestämmes till

60 procent av de kontanta löneförmånerna jämte värdet av bostadsförmånen

samt att pensionen fastställes att motsvara detta underlag efter avdrag

— i likhet med vad som tillämpas vid beräkning av en statlig, i särskild

ordning beviljad pension — av 10 procent med hänsyn till att avgifter

ej erlagts för tjänstepensioneringen. Med ett till 12 procent beräknat

rörligt tillägg motsvarar Åmarks totala löneförmåner (10 500 -j- 2 100) en

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 96.

grundlön av 11 250 kronor. Pensionen skulle alltså enligt de förordade

beräkningsgrunderna utgöra 6 075 eller avrundat 6 084 kronor. Härtill

torde böra komma rörligt tillägg enligt statliga grunder.

I anledning av vad statskontoret anfört i ärendet har domkapitlet i utlåtande

den 15 maj 1951 framhållit bland annat, att den i statskontorets

utlåtande omförmälde domkyrkosysslomannen Söderberg — i motsats till

Åmark — aldrig tjänstgjort såsom församlingspräst, varför bidrag ur

kyrkofonden till hans pensionering icke kunde motiveras.

Statskontoret, som därefter ånyo hörts i ärendet, har i ett den 29 april

1952 avgivet utlåtande vidhållit sin tidigare uttalade uppfattning, att kostnaderna

för Åmarks pensionering icke bör till någon del bestridas ur kyrkofonden,

samt vidare anfört följande.

Därest Kungl. Maj:t emellertid skulle finna Åmarks långa prästerliga

tjänstgöring före tillträdet av sysslomansbefattningen motivera, att kyrkofonden

bidrager till pensioneringen, bör enligt statskontorets mening ett

dylikt bidrag icke överstiga så stor del av den utav statskontoret i förberörda

utlåtande föreslagna pensionen, som antalet prästerliga tjänstår

utgör av Åmarks hela tjänstetid. Då Åmark som präst kan åberopa 28

tjänstår och som syssloman 16 år, bör alltså bidraget uppgå till högst

3 876 kronor för år jämte rörligt tillägg härå.

I ett sedermera — den 11 juni 1952 — avgivet utlåtande har domkapitlet

understrukit sina tidigare i ärendet framförda synpunkter.

Departementschefen. Med hänsyn till Åmarks sammanlagt mer än 46- åriga tjänstgöring i olika prästerliga befattningar synes skäligt, att han vid

avgång från sysslomansbefattningen, för vilken tjänst någon pensionsålder

icke är stadgad eller eljest gäller, erhåller tjänstepension av allmänna

medel. Pensionens storlek anser jag — på sätt statskontoret föreslagit —

böra bestämmas med utgångspunkt från Åmark nu tillkommande löneförmåner.

Härvid synes dock tillvägagångssättet böra närmare än vad ämbetsverket

förordat anpassas efter eljest tillämpade grunder för bestämmande

av pension i liknande fall.

Åmark tillkommande kontanta löneförmåner, som utgöres av lön, ålderstillägg

samt dyrtids- och kristillägg, uppgår från och med den 1 januari

1952 till sammanlagt 14 425 kronor för år. Härutöver åtnjuter Åmark

hyresfri tjänstebostad om åtta rum och kök jämte fri uppvärmning av

densamma. Tjänstebostadsförmånen har av statskontoret — med beaktande

av det värde, som vid inkomsttaxeringen åsatts nämnda förmån —

beräknats till 2 100 kronor för år. Med ledning av numera av hyresnämnden

— på domkapitlets begäran — fastställd grundhyra för lägenheten

och den enligt domkyrkans räkenskaper genomsnittliga kostnaden under

de senaste fem åren för lägenhetens uppvärmning synes emellertid dess

hyresvärde i allmänna hyresmarknaden böra beräknas till omkring 4 600

kronor för år. Med utgångspunkt häri samt under hänsynstagande jämväl

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

till att ett av lägenhetens ram utgör sysslomansexpedition och att lägenheten

för Åmark har karaktär av tjänstebostad synes mig dess värde i

förevarande sammanhang skäligen böra upptagas till 3 200 kronor. Vid en

dylik värdering av tjänstebostadsförmånen utgör Åmarks sammanlagda

natura- och kontantförmåner i sysslomansbefattningen 17 625 kronor för

år. Nämnda lönebelopp motsvarar i för Uppsala gällande ortsgrapp närmast

den i löneklass 28 utgående lönen.

Med tillämpning av förut åberopade grunder för fastställande av pensioner

i med det föreliggande liknande fall bör Åmarks pension bestämmas

till 6 540 kronor för år. Å detta belopp — vilket med 204 kronor understiger

slutunderlaget vid pensionering i lönegraden Ca 24 — bör utgå

rörligt tillägg enligt samma grunder, som gäller för beräkning av dylikt

tillägg å pensioner enligt 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente.

Enligt vad jag låtit inhämta är Åmark villig avgå från sysslomansbefattningen

mot erhållande av pension enligt av mig här föreslagna grunder.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Åmark innehaft tjänst eller förordnande,

som enligt den numera upphävda prästerliga emeritilönelagen

utgjorde villkor för erhållande av emeritilön ur kyrkofonden, under en

sammanlagd tid av omkring 19 år samt att han tjänstgjort som syssloman

vid Uppsala domkyrka alltsedan den 1 januari 1935 — d. v. s. under 18%

år, därest han avgår från sysslomansbefattningen den 1 juli 1953. Med

hänsyn till den förhållandevis långa tid, varunder Åmark sålunda innehaft

tjänst eller förordnande, som avses i emeritilönelagen, synes mig

starka skäl tala för att bidrag utgår ur kyrkofonden till hans pensionering.

Då sistnämnda tid och Åmarks anställningstid i sysslomansbefattningen

vid avgång härifrån den 1 juli 1953 omfattar ungefär samma antal

år, anser jag kostnaderna för hans pensionering skäligen böra lika fördelas

mellan kyrkofonden och domkyrkan.

I det föregående har av mig i korthet berörts frågan om indragning av

de nuvarande domkyrkosysslomansbefattningarna. Jag får i detta sammanhang

även framhålla, att utredning rörande frågor i samband med

restaureringen av Uppsala domkyrka för närvarande pågår genom särskilda

inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga. Med hänsyn till

karaktären av de sakkunnigas uppdrag samt då skyddsarbeten och andra

åtgärder med avseende å själva domkyrkobyggnaden torde kunna förutsättas

komma att tills vidare ske under samverkan mellan de sakkunniga,

domkapitlet och byggnadsstyrelsen, synes mig anställande av ny domkyrkosyssloman

för vården och tillsynen av domkyrkobyggnaden tills vidare

icke behövligt. Övriga med den nuvarande sysslomansbefattningen

förenade göromål bör under ifrågavarande tid kunna uppdragas åt en

eller flera härför lämpliga personer såsom bisysslor mot visst arvode. Jag

förordar därför, att sysslomansbefattningen tills vidare icke skall återbesättas

med ny innehavare eller uppehållas med särskild vikarie. Härigenom

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 96.

torde för domkyrkan vinnas en icke oväsentlig inbesparing av medel, vilka

i mån av behov kan disponeras för andra ändamål, exempelvis för bestridande

av domkyrkans andel i kostnaderna för Åmarks pensionering.

Under åberopande av vad jag sålunda i det föregående anfört hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att besluta, att sysslomannen vid Uppsala domkyrka

H. W. M. Åmark må från och med månaden näst efter

den, varunder han avgår från sysslomansbefattningen, under

sin återstående livstid uppbära en årlig pension av

6 540 kronor jämte rörligt tillägg därå samt att kostnaden

för Åmarks pensionering skall bestridas till hälften vardera

av kyrkofonden och domkyrkan.

3. Anslag till särskild prästerlig verksamhet.

Bidrag till diakonistyrelsen. Jämlikt 6 § 8) lagen den 9 december 1910

(nr 141 s. 37) om kyrkofond i nämnda punkts lydelse enligt lagen den

16 maj 1924, nr 196, ägde Kungl. Maj:t, i den mån fondens tillgångar det

medgåve, bevilja präst bidrag till främjande av den kyrkliga organisationens

utveckling. Med stöd av nämnda stadgande anvisade Kungl.

Maj:t medel ur kyrkofonden bland annat för avlöning åt stifts- och kontraktsadjunkter

ävensom arvode åt andra präster för särskild prästerlig

verksamhet. Vid prövning av uppkommen fråga om beviljande av bidragur

kyrkofonden till avlöning åt vissa hos Svenska kyrkans diakonistyrelse

anställda sekreterare ansågs däremot berörda stadgande icke innefatta

bemyndigande för Kungl. Maj:t att anvisa dylikt bidrag. På förslag av

1931 års prästlöneutredning (SOU 1931:25 s. 109), som ansåg nämnda

sekreterares prästerliga verksamhet på ett lyckligt sätt supplera församlingsprästernas

samt stifts- och kontraktsadjunktemas arbete, erhöll emellertid

närmast motsvarande stadgande i 6 § 5) i den nya lagen den 30

augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond en sådan formulering, att Kungl.

Maj:t skulle med stöd av detsamma kunna ur kyrkofonden bevilja diakonistyrelsen

nyss avsett avlöningsbidrag (proposition 1932: 187 s. 415 ff

och riksdagens skrivelse 1932:361). Enligt stadgandets ändrade lydelse

skulle ur kyrkofonden utgå anslag, som Kungl. Maj :t funne skäligt bevilja

prästman för särskild prästerlig tjänstgöring inom riket. Huruvida inom

anslagets ram — detta var till en början maximerat till visst årligt belopp

— bidrag skulle beviljas diakonistyrelsen, vore emellertid en fråga,

som det skulle tillkomma Kungl. Maj :t att ensam avgöra.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 8 oktober 1937 och sedermera den

15 mars 1940, den 9 juni 1944 och den 22 juni 1945 har från förenämnda

kyrkofondsanslag bidrag utgått till diakonistyrelsen för tiden den 1 juli

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

1937—den 30 juni 1945 med ett årligt belopp av 14 000 kronor. Då bidragets

storlek år 1937 första, gången bestämdes, beräknades detsamma till

det angivna beloppet för år med utgående ifrån att fyra av styrelsens

sekreterare under hälften av sin arbetstid fullgjorde arbetsuppgifter likartade

med dem, som ankommer på församlingspräster samt stifts- och

kontraktsadjunkter. Då avlöningsbidraget för en var av sekreterarna icke

ansågs böra utgå med högre belopp än som proportionellt motsvarade till

stiftsadjunkt vid denna tidpunkt utgående arvode samt bostads- och vivreersättning,

beräknades bidraget till 3 000 kronor per år för varje sekreterare.

För bestridande av kostnaderna för sekreterarnas resor beräknades

därjämte ett bidrag å 500 kronor per år för varje sekreterare.

Genom en av Kungl. Maj:t i propositionen 1947: 64 (s. 11—12) föreslagen

och av riksdagen (riksdagens skrivelse 1947:97) godkänd ändring

av 6 § 5) lagen om kyrkofond (SFS 1947: 272) upphävdes maximeringen

av det ifrågavarande kyrkofondsanslaget, varvid i stället bland annat antalet

stifts- och kontraktsadjunkter fixerades till högst 44. I samband därmed

upptogs även frågan om bidraget till diakonistyrelsen. I propositionen

uttalades därvid, att det tidigare beviljade avlöningsbidraget å 14 000

kronor för år åt diakonistyrelsen syntes alltjämt böra utgå. Om behovet

av fortgående avlöningsbidrag till diakonistyrelsen samt om avvägningen

av bidraget för respektive år och om eventuella villkor för dess åtnjutande

borde det emellertid enligt propositionen tillkomma Kungl. Maj:t

att, med iakttagande av förut angiven ungefärlig begränsning av bidragssummans

storlek, själv fritt bestämma. Under åren 1947—1950 gjordes

av diakonistyrelsen icke någon framställning om avlöningsbidrag. År 1951

hemställde emellertid styrelsen om retroaktivt bidrag ur fonden för tiden

den 1 juli 1946—den 30 juni 1951, vilken framställning dock enligt Kungl.

Maj:ts beslut den 10 oktober 1952 bifölls allenast för tiden den 1 juli 1950

—den 30 juni 1951, varvid bidraget liksom tidigare bestämdes till 14 000

kronor. Bidrag med samma belopp har därjämte genom beslut den 10

oktober och den 5 december 1952 beviljats diakonistyrelsen för vardera

av perioderna den 1 juli 1951—den 30 juni 1952 och den 1 juli 1952—- den 30 juni 1953. De genom besluten den 10 oktober och den 5 december

1952 beviljade bidragen har, sedan genom lagen den 29 juni 1951, nr 571,

vissa —- i här aktuellt hänseende blott redaktionella — ändringar vidtagits

i lagen om kyrkofond, utgått jämlikt 6 § andra stycket 4) i denna lag.

I underdånig framställning den 10 oktober 1952 har diakonistyrelsen

hemställt, att Kungl. Maj:t ville vidtaga sådana åtgärder, att diakonistyrelsen

från och med den 1 juli 1953 måtte vid behov kunna ur kyrkofonden

tillerkännas dels ett årligt bidrag till bestridande av avlöningskostnaderna

för fyra hos styrelsen anställda sekreterare, motsvarande avlöningen

åt två stiftsadjunkter i dyrortsgrupp 5, dels ock ett årligt bidrag å 5 000

kronor till bestridande av dessa befattningshavares resekostnader.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 96.

Diakonistyrelsen har såsom skäl för den begärda höjningen av avlöningsbidraget

anfört bland annat, att styrelsen på grund av sin omfattande

verksamhet och med hänsyn till nuvarande allmänna löne- och kostnadsläge

vore i trängande behov av större bidrag ur kyrkofonden än det som

för närvarande utginge. Det syntes diakonistyrelsen skäligt, att avlöningsbidraget

uppräknades med iakttagande av de normer, som år 1937 tillämpades

vid bestämmande av bidragets storlek. Årsavlöningen åt stiftsadjunkt,

som enligt prästlönereglementet är placerad i lönegraden Ce 24,

utgör i lägsta löneldass i Stockholm 15 612 kronor. Med tillämpning av

angivna normer borde enligt styrelsens mening avlöningsbidraget numera

kunna bestämmas till att motsvara halva avlöningskostnaden för fyra

stiftsadjunkter, d. v. s. två stiftsadjunktslöner i Stockholm. Därjämte

borde den i avlöningsbidraget ingående reseersättningsposten å 2 000 kronor

för år med hänsyn till den sedan år 1937 skedda allmänna höjningen

av resekostnaderna ökas till 5 000 kronor.

Kammarkollegiet och statskontoret har tillstyrkt framställningen.

Bidrag till studentprästverksamhet. Enligt medgivande av 1949 års

riksdag (proposition 1949: 169, LriJ 1949: 36 och 47 samt riksdagens skrivelse

1949: 373) må jämlikt 6 § andra stycket 5) lagen om kyrkofond tills

vidare ur kyrkofonden utgå ett årligt anslag å högst 6 000 kronor för bidrag

till avlönande av för verksamhet bland universitets- och högskolestuderande

m. fl. anställda präster. Efter vissa genom lagen den 29 juni 1951,

nr 571, vidtagna ändringar i lagen om kyrkofond utgår nämnda anslag

numera jämlikt 6 § andra stycket 4) i denna lag.

I skrivelse 1951: 18 har kyrkomötet — under åberopande av andra tillfälliga

utskottets, vid skrivelsen fogade betänkande nr 6 — föreslagit, att

inom ettvart av Uppsala, Lunds, Göteborgs och Stockholms stift skall

inrättas en stiftsadjunktstjänst med uppgift för innehavaren att såsom

studentpräst ägna sig åt arbete vid respektive universitet och högskolor.

Beträffande den till stöd för ifrågavarande förslag anförda motiveringen

torde få hänvisas till nämnda utskottsutlåtande.

Domkapitlen i TJppsala, Lund, Göteborg och Stockholm har i infordrade

utlåtanden tillstyrkt kyrkomötets framställning. I ärendet har även yttranden

avgivits av studentkårerna vid Uppsala och Lunds universitet,

Stockholms och Göteborgs högskolor, Chalmers tekniska högskola, medicinska

föreningarna i Stockholm och Göteborg, varjämte skrifter i ärendet

inkommit från Uppsala studentkårs studentprästnämnd och Stockholms

studentpråstnämnd. Därvid har kyrkomötets framställning tillstyrkts av

angivna sammanslutningar utom studentkårerna vid Stockholms och

Göteborgs högskolor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Departementschefen. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår utformades

vid tillkomsten av nu gällande lag om kyrkofond bestämmelserna

i lagens 6 § bland annat i syfte att bereda Kungl. Maj:t möjlighet att

bevilja diakonistyrelsen anslag ur kyrkofonden. Sedan år 1937 har också

ett årligt anslag ur kyrkofonden merendels utgått till diakonistyrelsen.

Då anslagets storlek första gången bestämdes, beräknades detsamma efter

vissa av mig förut angivna grunder till 14 000 kronor för år. Anslaget har

därefter utgått med oförändrat belopp.

Med hänsyn till diakonistyrelsens omfattande verksamhet, som hittills

på ett betydelsefullt sätt främjat församlingslivets och diakoniens utveckling,

synes starka skäl tala för att möjlighet skapas för Kungl. Maj:t att

vid behov kunna bevilja diakonistyrelsen ett ökat anslag ur kyrkofonden.

Det torde därvid ligga närmast till hands att — såsom diakonistyrelsen

föreslagit samt kammarkollegiet och statskontoret jämväl tillstyrkt —

uppräkna anslaget med tillämpning av de grunder, enligt vilka anslaget

ursprungligen beräknats. Jag förordar därför, att nämnda anslag, som har

karaktären av ett bidrag till löne- och resekostnaderna för fyra hos diakonistyrelsen

anställda sekreterare, må framdeles efter Kungl. Maj:ts beprövande

kunna utgå med ett årligt belopp, som dels motsvarar halva årslönen

för fyra stiftsadjunkter, dels ock innefattar ett skäligt resebidrag.

Nämnda årslöner bör därvid beräknas efter lägsta löneklass i för Stockholm

gällande ortsgrupp. Resebidraget torde för närvarande i enlighet

med diakonistyrelsens förslag böra beräknas till 5 000 kronor för år, men

bör vid höjning av de allmänna resekostnaderna kunna av Kungl. Maj:t

i skälig mån uppräknas.

Den av kyrkomötet gjorda framställningen om anställande inom ettvart

av Uppsala, Lunds, Göteborgs och Stockholms stift av en ny stiftsadjunkt

huvudsakligen för prästerlig verksamhet bland universitets- och högskolestuderande

anser jag mig för närvarande av bland annat finansiella skäl

icke kunna tillstyrka. Det enligt medgivande av 1949 års riksdag ur kyrkofonden

utgående årliga anslaget å 6 000 kronor för dylik verksamhet synes

mig däremot med hänsyn bland annat till den skedda höjningen av den

allmänna lönenivån böra höjas till 8 500 kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att enligt Kungl. Maj:ts beprövande anslag

ur kyrkofonden må från och med den 1 juli 1953 tills

vidare utgå dels till diakonistyrelsen, dels ock för särskild

prästerlig verksamhet bland universitets- och högskolestuderande

m. fl. i enlighet med vad jag i det föregående förordat.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj ds ''proposition nr 96.

4. Anslag för studiebidrag åt präster vid tjänstledighet

i vissa fall, m. m.

1946 års kyrkomöte har i skrivelse nr 7 — under åberopande av tillfälliga

utskottets, vid skrivelsen fogade betänkande nr 2 — anhållit om vidtagande

av lämpliga åtgärder för främjandet av prästernas fortsatta studier.

Till nämnda utskottsutlåtande torde här få hänvisas.

Över kyrkomötets skrivelse har yttranden avgivits av samtliga domkapitel,

de prästerliga personalsammanslutningarna samt kammarkollegiet. Ur

dessa yttranden inhämtas i huvudsak följande.

Av stiftsstyrelserna inom vissa stift hade redan före 1946 vidtagits anordningar

av skilda slag för att underlätta prästernas självstudier och möjligheten

för dem att följa utvecklingen på teologiska och närstående ämnesområden.

Sålunda hade sammankomster anordnats mellan präster i form

av studiekonvent med föredrag och överläggningar i aktuella kyrkliga frågor.

Vidare sammankallades på sina håll årligen ett antal präster främst

yngre — till ett teologiskt-homiletiskt seminarium eller ock till särskilda

»teologiska dagar» i stiftsstaden, då föreläsningar hölls och förelagda ämnen

diskuterades, varjämte studiegrupper bildats. Kostnaderna för dylika

anordningar hade bestritts med tillfälliga anslag ur vissa under domkapitlens

förvaltning stående fonder eller med direkta eller indirekta bidrag av

prästerna själva eller med på enskild väg anskaffade medel. I några fall

hade anslag beviljats av kyrkofondsmedel. De sålunda tillgängliga medlen

hade likväl icke varit tillräckliga för verksamhetens bedrivande i önskvärd

omfattning. — Av de mera betydelsefulla åtgärder, som av domkapitlen

föreslogs för det angivna syftets tillgodoseende, märkes: resestipendier

åt präster, i synnerhet för studier i utlandet, fortbildningskurser vid universiteten

samt föreläsnings- och studieverksamhet inom stiften i form av

teologiskt seminarium i stiftsstaden för hela stiftet eller genom studiecirklar

för mindre områden. För anordnandet härav liksom även för underlättande

av prästernas deltagande i kurser m. m. krävdes anslag av allmänna

medel. — Efter påpekande att inom undervisningsväsendet anordnades

fortbildningskurser med understöd av statsmedel och att resestipendier

beviljades lärare in. fl., framhöll även kammarkollegiet för sin del, att motsvarande

anordningar för prästerna torde bli till nytta för församlingsvården.

Sedermera har 1951 års kyrkomöte i skrivelse nr 24 — under åberopande

av andra tillfälliga utskottets, vid skrivelsen fogade betänkande nr 14 —

anhållit, att ett årligt anslag av erforderlig storlek ställes till ecklesiastikdepartementets

förfogande för anordnande av teologiska fortbildningskurser

för präster. Beträffande den till stöd för förslaget anförda motiveringen

torde få hänvisas till utskottsbetänkandet.

Enligt de före den 1 januari 1952 för prästerna gällande avlöningsbestämmelserna

ägde kyrkoherde, komminister och kyrkoadjunkt vid tjänstledighet,

som ej räckte mer än nio av tolv på varandra följande månader,

bibehålla eljest utgående löneförmåner med skyldighet för honom att en
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

dast bestrida »vikariearvode» samt »bostads- och vivreersättning» åt

vikarie. Vid längre tjänstledighet fick här avsedd präst i regel vidkännas

löneavdrag med större belopp. Pastoratsadjunkter samt stifts- och kontraktsadjunkter,

vilka endast ansågs inneha tillfälliga förordnanden, ägde

däremot ej rätt till någon avlöning under ledighet från respektive förordnande

av annan anledning än för sjukdom.

Jämlikt 25 § I 5) i gällande prästlönereglemente äger ordinarie och extra

ordinarie präst vid tjänstledighet för iakttagelser, studier eller arbete av

betydelse för den prästerliga verksamheten eller för prästens kompetens

för viss tjänst åtnjuta oavkortad lön, därest Kungl. Maj:t eller, efter Kungl.

Maj:ts bemyndigande, domkapitlet så förordnar med hänsyn till att iakttagelserna,

studierna eller arbetet prövas på ett påtagligt sätt kunna bliva

till fördel för den prästerliga verksamheten. I andra fall av dylik ledighet

äger prästen åtnjuta lön med B-avdrag sammanlagt högst 120 dagar under

loppet av fem på varandra följande kalenderår — tillhopa dock högst 120

dagar av den tid, varunder han innehar tjänst inom lönegrad med ett och

samma ordningsnummer. För tid därutöver är präst skyldig att vidkännas

C-avdrag.

De här återgivna tjänstledighetsbestämmelserna i prästlönereglementet

överensstämmer i det hela med de bestämmelser, som i sådant hänseende

förordades av 1946 års prästlönekommitté i dess förslag till prästlönereglemente

(SOU 1950: 43), dock att kommittén i stället för förutsättningen att

iakttagelserna, studierna och arbetet skall vara »av betydelse för den prästerliga

verksamheten» för sin del använde det mera extensiva uttrycket

»av betydelse för kyrkan». I anslutning till vad kommittén i detta avseende

föreslagit framhöll kommittén bland annat följande, som här i sammanfattning

återgives.

Prästernas medverkan i visst gemensamt kontrakts- och stiftsarbete, såsom

deltagandet i prästmöte eller andra för stiftet eller kontraktet anordnade

sammankomster, stiftsmöten, kontraktskonvent m. m., fölle uppenbarligen

inom ramen för deras tjänsteåligganden i vidare mening. Prästens

frånvaro av dylik anledning från den omedelbara tjänsten vore följaktligen

icke underkastad de åsyftade tjänstledighetsbestämmelserna. Därutöver

förelåge emellertid enligt kommitténs mening rätt så stora svårigheter

att uppdraga bestämda riktlinjer för beviljande av tjänstledighet med

oavkortad lön för iakttagelser, studier eller arbete av betydelse för kyrkan.

Vid prövningen torde nämligen i de särskilda fallen komma att föreligga

speciella omständigheter av de mest skiftande slag, vartill hänsyn måste

tagas. För vinnande av enhetlighet i tillämpningen borde därför beslutanderätten

i fråga om dylik tjänstledighet i princip tillkomma Kungl. Maj:t,

med möjlighet dock att framdeles, i den mån så befunnes ändamålsenligt,

delegera avgörandet till domkapitlen. Enligt kommittén torde i praktiken

komma att utbildas vissa typfall av tjänstledighet för iakttagelser och

studier, beträffande vilka beslutanderätten kunde delegeras. Bland sådana

typfall nämnde kommittén tjänstledighetsframställningar för deltagande

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 96.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

i vissa av de centrala kyrkliga styrelserna, Sveriges kyrkliga studieförbund

m. fl. anordnade kurser, konferenser och andra sammankomster. Den vid

principprövningen av dylika framställningar bestämmande faktorn borde

självfallet vara graden av kursämnenas samband med prästens församlingsarbete.

Såsom än mer självklara fall framhöll kommittén tjänstledighet för

deltagande i de inom somliga stift av prästerliga sammanslutningar anordnade

sammankomsterna med uppgift att vidmakthålla och öka medlemmarnas

insikter i teologiska ämnen, teologiskt-homiletiska seminarier samt

ledighet för författande av prästmötesavhandling, sistnämnda dock blott

undantagsvis och för högst en månad.

Departementschefen. Under den tid av något över ett år, varunder prästlönereglementet

nu ägt tillämpning, har de av prästlönekommittén förutsatta

svårigheterna vid prövningen av ansökningar om oavkortad lön vid

tjänstledighet för iakttagelser, studier eller arbete av betydelse för den

prästerliga verksamheten väl besannats. Någon generell delegation av beslutanderätten

i sådan fråga har hittills icke ansetts kunna ske. I två fall

har domkapitlen visserligen erhållit dylikt bemyndigande, men därvid blott

för då aktuellt tillfälle. I övrigt har från enskilda präster inkommit ett

stort antal ansökningar om oavkortad lön under tjänstledighet av här åsyftad

karaktär. Med hänsyn bland annat till vikten av att upprätthålla en

viss likformighet i prövningen av nämnda ansökningar och av närmast jämförliga

fall inom övriga förvaltningsområden har Kungl. Maj:t funnit nödigt

att bedöma ansökningarna restriktivt. Endast ett 15-tal framställningar

bär hittills kunnat bifallas. Av de avslagna ansökningarna har flera avsett

tjänstledighet för ändamål, som icke torde vara utan nytta för kyrkans

verksamhet i stort eller för prästernas till den fria församlingsverksamheten

hörande tjänsteuppgifter. Men de iakttagelser och dylikt,

för vilka tjänstledigheten sökts, har vid prövningen icke befunnits vara

av den betydelse för den prästerliga verksamheten, som åsyftats i här

berörda tjänstledighetsbestämmelser. Bland de i ansökningarna uppgivna

ändamålen, som sålunda kan förutsättas vara till viss mer eller mindre

framträdande nytta, om än icke till i prästlönereglementet angiven påtaglig

fördel för den prästerliga verksamheten, märkes exempelvis: deltagande i

ungdomsledarkurser eller ungdomskonferenser anordnade av svenska eller

internationella kyrkliga ungdomssammanslutningar, deltagande såsom

ledare eller delegater i skilda kristliga sammanslutningars möten (konvent)

såväl inom som utom riket, deltagande i internationella hjälporganisationer

samt hållande av föredrag eller föreläsningar å kyrkliga möten utom

det egna stiftet.

Då Kungl. Maj:t alltså icke funnit sig kunna medgiva oavkortad lön

under tjänstledighet för ändamål, som här berörts, har fråga uppkommit,

om ej anledning kunde föreligga att — efter noggrann prövning av nyttan

i varje särskilt fall — i stället giva den tjänstledige prästen visst studie
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj;ts ''proposition nr 96.

eller därmed jämförligt bidrag (studiebidrag). Före prästlönereglementets

ikraftträdande hade prästerna, på sätt förut nämnts, vida större möjligheter

att för skilda ändamål erhålla tjänstledighet, visserligen ej med

oavkortad lön men dock med avsevärt mindre löneavdrag. Inom andra,

med det prästerliga i någon mån likartade förvaltningsområden finns också

sedan gammalt möjlighet att från särskilda anslag å budgeten bevilja befattningshavare

bland annat särskilt studiebidrag vid tjänstledighet för

kulturellt nyttigt ändamål. Givetvis bör här ifrågasatt studiebidrag åt

präst icke regelbundet utgå vid varje tjänstledighetsorsak av förut antydd

karaktär. Bidragsfrågan måste självfallet, liksom då fråga är om

oavkortad lön under tjänstledighet, i varje särskilt fall ingående prövas.

Därest studiebidrag finnes böra utgå, bör därav icke alltid följa, att detta

skall innebära full kompensation, utan detsamma synes fastmer böra få

innebörden av ett med hänsyn till omständigheterna skäligt ekonomiskt

bidrag till prästen under tjänstledigheten.

Här ifrågasatt studiebidrag åt präst synes böra utgå ur kyrkofonden.

Enligt gällande lag om kyrkofond finnes emellertid icke för närvarande

något utan vidare för ändamålet tillgängligt anslag, annat än möjligen det

jämlikt 6 § andra stycket 9) utgående s. k. extra-utgiftsanslaget. Detta

anslag, vilket är maximerat till 50 000 kronor för år, är dock redan allt för

mycket belastat för att utan förhöjning kunna förslå jämväl för detta nya

ändamål. Önskvärt vore i stället, att vissa bidrag, som hittills beviljats

från extra-utgiftsanslaget och vartill jag närmare återkommer i det följande,

överflyttas till annat med hänsyn till bidragsändamålet lämpligt kyrkofondsanslag.

Vid en sålunda ifrågasatt överflyttning liksom ock för de förut

angivna studiebidragens bestridande torde det ligga närmast till hands,

att erforderligt anslag medgives utgå jämlikt 6 § andra stycket 4) lagen

om kyrkofond. Ifrågavarande studiebidrag konune nämligen ytterst att

få innebörden av en gottgörelse för särskild prästerlig verksamhet inom

eller, undantagsvis, utom riket och skulle följaktligen kunna anses på ett

naturligt sätt rymmas inom det i nämnda 4:e punkt avsedda anslagsändamålet.

Även de nyss berörda, för överflyttning från extra-utgiftsanslaget

ifrågasatta bidragen avser i vidare mening enahanda ändamål. Som riksdagen

har att godkänna de grunder, enligt vilka anslag ur kyrkofonden må

utgå jämlikt sagda punkt, kräves riksdagens medgivande till den utökning

av anslagsändamålen under samma punkt, som här åsyftas.

I det föregående har ifrågasatts, att från extra-utgiftsanslaget skulle

överflyttas vissa därifrån nu utgående bidrag, vilka i stället skulle bestridas

ur kyrkofonden jämlikt förenämnda 4:e punkt. Därmed avsågs sådana

bidrag, som hittills plägat i begränsad utsträckning beviljas för den i kyrkomötets

förberörda skrivelser åsyftade föreläsnings- och studieverksamheten

inom de olika stiften i form av teologiska seminarier och studiecirklar.

Genom en sådan överflyttning skulle möjligheten att bevilja bidrag ur

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

kyrkofonden för nyss angivna ändamål icke bli beroende av den eventuella

medelstillgången å extra-utgiftsanslaget. Härigenom och på grund av vad

i övrigt föreslagits torde de i förberörda kyrkomötesskrivelser uttalade

önskemålen i viss omfattning kunna bättre tillgodoses.

Det sammanlagda medelsbehovet för de förut omförmälda studiebidragen

och för de bidragsändamål, som föreslagits skola överflyttas från

extra-utgiftsanslaget, är svårt att någorlunda exakt beräkna. Enligt en

verkställd överslagsberäkning lärer dock nämnda medelsbehov kunna uppskattas

till omkring 20 000 kronor för år. Jag förordar därför, att ett årligt

anslag å högst 20 000 kronor ur kyrkofonden må disponeras för i det föregående

angivna ändamål.

Under åberopande av det nu anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att anslag ur kyrkofonden må från och med

den 1 juli 1953 tills vidare, enligt Kungl. Maj:ts beprövande,

utgå för studiebidrag åt präster vid tjänstledighet

i vissa fall och för anordnande av vissa teologiska fortbildningskurser

för präster i enlighet med vad jag i det

föregående förordat.

5. Anslag för anlitande av biträden vid handläggning av

boställsärenden och vad därmed äger samband.

Enligt 6 § andra stycket 6) lagen om kyrkofond skall ur kyrkofonden

utgöras anslag, som Kungl. Maj:t och riksdagen finner skäligt ställa till

vederbörande statsdepartements förfogande för anlitande av biträde vid

handläggning av boställsärenden och vad därmed äger samband.

Under de senaste budgetåren har anslag och medelsåtgång för ifrågavarande

ändamål utgjort

Anslag högst Medelsåtgång

kronor kronor

1949/50 ................. 15 000 11 306

1950/51 ........... 25 000 44 606

1951/52.......... 25 000 46 575

1952/53 .........-i,____...... 25 000

De angivna anslagsbeloppen har till väsentlig del åtgått till bestridande

av kostnaderna för särskilda experter, som anlitats dels för utredningar

rörande det ecklesiastika arrendeväsendet och dels i samband med genomförandet

av prästlöne- och kyrkomusikerreformerna. För budgetåren

1950/51 och 1951/52 medgav riksdagen, att vederbörande anslag finge

överskridas med erforderliga belopp.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Departementschefen. Något överskridande av det för innevarande budgetår

anvisade anslaget för ifrågavarande ändamål torde icke vara behövligt.

Det för nästa budgetår erforderliga medelsbehovet för ändamålet synes

böra beräknas till oförändrat belopp, 25 000 kronor. Det synes även lämpligt,

att Kungl. Maj:t nu inhämtar riksdagens bemyndigande att jämväl

för därefter följande budgetår tills vidare få disponera angivna belopp.

Jag hemställer därför, att Kungl. Majd måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att för anlitande av biträde vid handläggning

inom ecklesiastikdepartementet av boställsärenden

och vad därmed äger samband må från och med den 1 juli

1953 tills vidare, enligt Kungl. Maj:ts beprövande, ur

kyrkofonden utgå högst 25 000 kronor för år.

Vad departementschefen sålunda under punkterna 1—5

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

bifaller Hans Majd Konungen samt förordnar, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Birger TIalle.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:181 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m., dels ock en i ämnet väckt a1 i texten
  2. 3LU 1953:15 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m. dels o c k en i ämnet väckt motion. s. 10 i texten