Sök i Ratio Lex

Rörande ratifikation av Förenta Nationernas konvention angående flyktingars rättsliga ställning

1954-02-19 · 82 sidor, varav 81 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 81 av 82 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:134, Rörande ratifikation av Förenta Nationernas konvention angående flyktingars rättsliga ställning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

1

Nr 134.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen rörande ratifikation av

Förenta Nationernas konvention angående flyktingars

rättsliga ställning; given Stockholms slott den 19

februari 1954.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 12

regeringsformen, föreslå riksdagen att godkänna ratifikation av Förenta

Nationernas konvention angående flyktingars rättsliga ställning.

GUSTAF ADOLF.

Östen Undén.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner ratifikation av en i

Geneve den 28 juli 1951 upprättad konvention angående flyktingars rättsliga

ställning, som utarbetats av en genom beslut av Förenta Nationernas

generalförsamling sammankallad internationell konferens av befullmäktigade

regeringsombud och vilken konvention undertecknats av Sverige den

28 juli 1951.

1 Biliang till riksdagens protokoll 195t. 1 samt. Nr 134.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 19 februari 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social-, finans-,

ecklesiastik-, handels- och inrikesdepartementen anmäler ministern för utrikes

ärendena fråga om ratifikation av Förenta Nationernas konvention

angående flyktingars rättsliga ställning och anför:

Flyktingproblemet är förvisso icke en ny företeelse i historien men kan i

den gestalt vari det framträder i våra dagar sägas hava uppstått under och

efter det första världskriget. Skilda politiska händelseförlopp kom stora

människoskaror att som flyktingar sätta sig i rörelse i hopp om fristad innanför

ett främmande lands gränser. De krigiska förvecklingarna på Balkan

hade — för övrigt även i tiden omedelbart före 1914 — i släptåg folkvandringar

av väldiga mått. Särskilt må här erinras om den flykt från Turkiet

till Grekland av personer av grekiskt ursprung, som följde på det grekiska

nederlaget 1922 mot Turkiet, samt om det genom ett särskilt avtal 1923 reglerade

folkutbytet mellan Turkiet och Grekland. Här må likaså omnämnas

de till ett antal av omkring en halv million uppskattade armenier, vilka genom

att taga sin tillflykt till främmande land undgick att dela sina i Turkiet

kvarblivna landsmäns grymma lott. Den största flyktingkategorien från

denna tid utgjorde dock de Tyska flyktingarna, vilka efter tsardömets fall

tog sin första tillflykt till Väst-Europa, Levanten och Fjärran Östern. Efter

en period av relativt lugn fick från mitten av 1930-talet flyktingprobleinet

förnyad aktualitet och blev alltmera brännande i samma mån som förföljelsen

av det judiska befolkningselementet intensifierades i Tyskland samt i

Österrike och Tjeckoslovakien efter dessa staters införlivande med Tyskland.

Ett annat exempel bland många, vilkas fullständiga uppräknande här skulle

föra för långt, utgör utvandringen av saarländare efter Saaromröstningen

1935.

En mängd privata hjälporganisationer, såväl särskilt för ändamålet bildade

som ock för mera allmänna uppgifter tillkomna sådana, var under mellankrigstiden

verksamma för att lämna bistånd åt flyktingarna.

Redan kort efter sin tillkomst upptog emellertid även Nationernas För
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

3

bund frågan om hjälp till flyktingar på sitt program. Den drivande kraften

bakom denna hjälpverksamhet var som bekant norrmannen Fridtjof Nansen,

vilken från 1921 fram till sin död 1930 verkade som Nationernas Förbunds

Höge Kommissarie för flyktingar. På Nansens initiativ tillkom åtskilliga

internationella avtal, dels om utställandet av legitimationsbevis (s. k.

Nansenpass) åt flyktingar, dels ock avseende deras rättsliga ställning i allmänhet.

Utmärkande för samtliga under Nationernas Förbunds medverkan

tillkomna internationella avtal i flyktingfrågor var deras restriktiva

karaktär, i det att de blott gällde vissa, för varje särskilt fall noggrant bestämda

grupper av flyktingar.

År 1935 väcktes i Nationernas Förbunds generalförsamling förslag om att

Nationernas Förbund skulle åtaga sig skyddet av samtliga flyktingar och

statslösa personer, men förslaget stötte på motstånd från många staters sida

och blev icke antaget. En internationell kommitté för flyktingfrågor, upprättad

vid en internationell konferens i Evian 1943, uppställde som sitt mål

att skydda »envar, varhelst han än må befinna sig, som till följd av händelser

vilka inträffat i Europa har blivit eller kan bliva nödsakad att lämna

sitt vistelseland av hänsyn till faror, som hotar hans liv eller frihet på grund

av hans ras, religion eller politiska åskådning». Omständigheterna vid tiden

för beslutets fattande medgav likväl icke att detta kunde förverkligas i den

utsträckning som från början avsetts. Kommitténs fortsatta hjälparbete kom

därför icke att i praktiken inriktas på andra än tyska, österrikiska och

spanska flyktingar. Sedan Nationernas Förbunds Höge Kommissarie för

flyktingar den 31 december 1946 nedlagt sin verksamhet, övertog emellertid

kommittén därjämte dennes dittillsvarande uppgifter beträffande äldre flyktingkategorier.

Kommittén tog år 1946 ett betydelsefullt initiativ genom att till London

sammankalla en konferens med uppgift att utarbeta en överenskommelse

om utfärdandet av resedokument åt flyktingar. Resultatet av konferensen

blev en den 20 oktober 1946 dagtccknad konvention, vartill Sverige anslutit

sig och vars text med bilaga i det närmaste oförändrad har fogats vid den

konvention, om vars ratifikation nu är fråga.

Redan medan det andra världskriget pågick, stod det klart, att detta satt

i rörelse skaror av hjälpbehövande flyktingar och från sina hemorter med

tvång fördrivna personer, s. k. »displaced persons», av en förut okänd storleksordning,

som påkallade hjälpåtgärder av en helt annan omfattning än

efter det första världskrigets slut. En för ändamålet upprättad organisation,

United Nations Relief and Rehabilitation Administration, vanligen benämnd

UNRRA, stod beredd att under andra världskrigets slutskede och

tiden närmast därefter, delvis i samarbete med lokala militära och civila

myndigheter, omhändertaga dessa rotlösa människor samt sörja för deras

underhåll och hemsändande. Mer än sju millioner människor hade redan

före utgången av år 1945 genom denna organisations försorg blivit repatrierade.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

Spörsmålet om hjälp åt flyktingar och »displaced persons» ansågs av

Förenta Nationerna vara av sådan vikt, att detsamma blev upptaget till behandling

redan under första delen av generalförsamlingens första ordinarie

sammanträde. Genom en resolution den 12 februari 1946 beslöt sålunda

generalförsamlingen att hänskjuta hela flyktingproblemet till ekonomiska

och sociala rådet för en grundlig undersökning. I anledning härav

tillsatte ekonomiska och sociala rådet en kommitté bestående av representanter

för 20 stater, däribland dock icke några skandinaviska. Resultatet

av kommitténs arbete blev ett förslag till stadga för en internationell flyktingorganisation.

I ett bihang till stadgan återfanns regler, som närmare

bestämde vilka kategorier av flyktingar som skulle utgöra föremål för organisationens

verksamhet. Genom resolution den 15 december 1946 godkände

sedermera Förenta Nationernas generalförsamling en stadga för Internationella

flyktingorganisationen (1RO) jämte tillhörande bihang. Stadgan ratificerades

av 18 stater, däribland Danmark och Norge, samt trädde i kraft den

20 augusti 1948. Sverige anslöt sig icke till organisationen men bidrog till

kostnaderna för dess verksamhet med ett belopp av 50 millioner kronor.

Flyktingorganisationen, som erhöll ställningen av ett Förenta Nationernas

fackorgan, hade till huvudsakliga arbetsuppgifter att hemsända flyktingarna

till deras hemland och att i fråga om dem som icke kunde återvända sörja

för att de vunne utkomst i annat land. Ett annat åliggande för organisationen,

även detta av stor vikt, var att vaka över att flyktingarna kom i åtnjutande

av rättsligt och politiskt skydd. Internationella flyktingorganisationen

övertog vidare från den 1 juli 1947 de funktioner, som dittills utövats

av den förut omnämnda internationella kommittén för flyktingfrågor

och av UNRRA.

Internationella flyktingorganisationen var icke från början avsedd att

hava annat än tillfällig karaktär. Dess verksamhet upphörde också i februari

1952. Dessförinnan hade Förenta Nationernas generalförsamling vid sitt

fjärde ordinarie sammanträde genom en resolution den 3 december 1949

inrättat en befattning såsom Förenta Nationernas Höge Kommissarie för

flyktingar från och med den 1 januari 1951. Vid generalförsamlingens nästföljande

ordinarie sammanträde 1950 godkändes statuter för flyktingkommissarien.

Enligt dessa skall flyktingkommissarien, som har att handla

efter direktiv av generalförsamlingen och av ekonomiska och sociala rådet,

tillförsäkra flyktingarna internationellt skydd och söka få till stånd permanenta

lösningar av deras problem. Vidare skall han vaka över tillämpningen

av internationella konventioner till skydd för flyktingarna. Till flyktingkommissarie

för en tid av tre år valde generalförsamlingen den 14 december

1950 den tidigare nederländske justitieministern G. J. van Heuven

Goedhart. Flyktingkommissarien bedriver sin verksamhet från Geneve.

Hans mandat har genom beslut av generalförsamlingen sistlidna höst förlängts

på ytterligare fem år.

Genom resolution den 8 augusti 1949 beslöt ekonomiska och sociala rådet

tillsätta en särskild expertkommitté med uppgift att i första hand ut
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

5

reda frågan, huruvida det kunde anses önskvärt att utarbeta en generell

konvention om flyktingars och statslösa personers rättsliga ställning samt

att, därest så befunnes vara fallet, utarbeta en sådan konvention. Kommittén,

som sammanträdde i Lake Success den 16 januari—16 februari 1950, överlämnade

till ekonomiska och sociala rådets elfte sammanträde ett förslag till

flyktingkonvention. Rådet företog icke någon detaljbearbetning av förslaget

utan nöjde sig med att antaga en inledning till konventionen samt en definition

av vad som i konventionen skulle förstås med flykting. Därefter

beslöt rådet att återförvisa förslaget till expertkommittén med uppdrag att

omarbeta detsamma, varvid den av rådet antagna inledningen och definitionen

av begreppet flykting skulle komma till användning. Sedan kommittén

på nytt sammanträtt, nu i Geneve den 14—25 augusti 1950, antog

kommittén sistnämnda dag en rapport till generalförsamlingen, innehållande

en reviderad text till flyktingkonvention. Ärendet behandlades i generalförsamlingen

i samband med frågan om tillsättandet av flyktingkommissarie.

Sedan generalförsamlingen antagit ett av dess tredje utskott utarbetat förslag

till artikel 1 (innefattande definition av begreppet flykting), beslöt

generalförsamlingen genom resolution den 14 december 1950 att låta sammankalla

en diplomatisk konferens för vidare behandling av frågan om en

flyktingkonvention. Konferensen sammanträdde i Geneve den 2—28 juli

1951. I densamma deltog befullmäktigade regeringsombud för 26 stater.

Sverige företräddes av utrikesrådet Sture Petrén, biträdd av sekreteraren i

utrikesdepartementet Folke Persson. Till grund för sitt arbete beslöt konferensen

att lägga det av expertkommittén utarbetade konventionsutkastet

med den ändring av artikel 1, som beslutats av generalförsamlingen.

Efter en fullständig genomgång av utkastet upprättades vid konferensen

en konvention angående flyktingars rättsliga ställning, vilken vid konferensens

slut den 28 juli 1951 undertecknades av följande stater, nämligen

Belgien, Colombia, Danmark, Jugoslavien, Liechtenstein, Luxemburg, Nederländerna,

Norge, Schweiz, Storbritannien, Sverige och Österrike. Den tid,

inom vilken konventionen därefter stod öppen för undertecknande, utgick

den 31 december 1952. Konventionen hade då undertecknats av ytterligare

åtta stater, nämligen Brasilien, Frankrike, Grekland, Israel, Italien, Turkiet,

Förbundsrepubliken Tyskland och Vatikanstaten. För stat som undertecknat

konventionen blir denna icke bindande utan efterföljande ratifikation.

I stället för undertecknande och ratifikation kan emellertid ske anslutning

till konventionen, genom vilken åtgärd vederbörande stat omedelbart blir

bunden. Konventionen träder dock icke i kraft förrän å nittionde dagen

efter deponeringen hos Förenta Nationernas generalsekreterare av det sjätte

ratifikations- eller anslutningsinstrumentet. Intill denna dag har konventionen

ratificerats endast av Danmark, Norge, Belgien, Luxemburg och

Förbundsrepubliken Tyskland. Därutöver bar Australien den 22 januari

1954 deponerat sitt anslutningsdokument, i följd varav konventionen kommer

alt träda i kraft den 22 april 1954.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

Angående konventionens innehåll må här lämnas följande redogörelse:

I den korta, förut berörda inledningen till konventionen göres bl. a. en

hänvisning till att Förenta Nationerna såväl i sin stadga som i den universella

förklaringen den 10 december 1948 om de mänskliga rättigheterna

fastslagit grundsatsen, att människorna utan åtskillnad skall åtnjuta de

mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

I art. 1 fastställes vilka kategorier av flyktingar, som skall erhålla det

skydd och de förmåner konventionen avser att skänka. Den egentliga definitionen

av uttrycket »flykting» återfinnes i artikelns första avsnitt, under

A. Här uppräknas till en början vissa kategorier, som genom tidigare

mellanfolkliga fördrag erhållit en internationell status.

Den första av dessa flyktinggrupper består av ryska och armeniska flyktingar,

vilka åsyftas i Genéveprotokollet den 12 maj 1926 avseende identitetsbevis

åt ryska och armeniska flyktingar och innefattande ändring i och

tillägg till de tidigare protokollen i samma ämne den 5 juli 1922 och den

31 maj 1924. Enligt 1926 års protokoll skall med rysk flykting förstås person

av ryskt ursprung, som icke åtnjuter sovjetregeringens skydd och vilken

icke har förvärvat annat medborgarskap, samt med armenisk flykting

person av armeniskt ursprung, som förut varit medborgare i ottomanska

riket men som icke åtnjuter skydd av turkiska republikens regering samt

icke heller har förvärvat annat medborgarskap.

Nästa hithörande grupp utgöres av flyktingar från Främre Orienten, vilka

är hänförliga under Genéveprotokollet den 30 juni 1928 angående utvidgning

av vissa till förmån för ryska och armeniska flyktingar vidtagna

åtgärder till att omfatta ytterligare kategorier av flyktingar. Protokollet

tager till en början sikte på flyktingar av assyriskt eller assyro-kaldeiskt ursprung

samt vissa närstående flyktingsgrupper av syrisk eller kurdisk härstamning,

för vilka samtliga är gemensamt, att de icke åtnjuter skydd av den

stat de tidigare tillhört och att de icke förvärvat medborgarskap i annat

land. Vidare skall 1928 års protokoll vara tillämpligt jämväl på varje förutvarande

medborgare i ottomanska riket av turkisk härstamning, vilken till

följd av Lausanneprotokollet den 24 juli 1923 angående folkutbytet mellan

Turkiet och Grekland icke längre är berättigad åtnjuta turkiska republikens

skydd och icke heller har förvärvat medborgarskap i annat land.

Samtliga nu beskrivna flyktingkategorier har genom Genévekonventionen

den 28 oktober 1933 angående flyktingars internationella ställning fått sig

tillerkända nya förmåner i rättsligt hänseende.

En tredje grupp flyktingar, som tidigare erhållit internationell status, består

av flyktingar från det nationalsocialistiska Tyskland, vilka avses i Genévekonventionen

den 10 februari 1938 angående tyska flyktingars rättsliga

ställning. Denna konvention omfattar dels personer, vilka innehar eller innehaft

tyskt medborgarskap och icke äger medborgarskap i annan stat,

dels ock statslösa personer vilka, efter att hava tagit hemvist inom det tyska

statsområdet, lämnat detsamma och vilka icke genom förut upprättade

konventioner eller protokoll erhållit internationell status. I konventionen

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

förutsattes beträffande båda slagen av flyktingar, att de icke kunde påräkna

vare sig rättsligt eller faktiskt skydd av tyska regeringen. Konventionen

är vidare icke tillämplig på den som lämnat Tyskland av skäl, uteslutande

hänförliga till den personliga bekvämligheten.

En fjärde grupp hithörande flyktingar utgöres av flyktingar från Österrike,

vilka åsyftas i ett tilläggsprotokoll den 14 september 1939 till Genévekonventionen

den 10 februari 1938. Härunder ingår dels personer vilka, efter

att hava innehaft österrikiskt medborgarskap, därefter förvärvat tyskt medborgarskap

men icke därutöver medborgarskap i något annat land, dels ock

statslösa personer vilka, efter att hava tagit hemvist inom det österrikiska

statsområdet, lämnat detta och vilka icke omfattas av tidigare konventioner

och protokoll rörande flyktingar. Beträffande båda slagen flyktingar förutsätter

tilläggsprotokollet att de icke, vare sig faktiskt eller rättsligt, åtnjöt

den tyska regeringens beskydd.

Slutligen hänvisar den nya konventionen i nu förevarande sammanhang

även till Internationella flyktingorganisationens stadga och däremot svarande

definition av begreppet flykting. Denna definition återfinnes i ett till

själva stadgan anknutet bihang, vars text fastställts genom Förenta Nationernas

ekonomiska och sociala råds resolution den 16 februari 1946. Den

omfattar, till en början, förutom de förut uppräknade fyra flyktingsgrupperna,

spanska republikaner och andra offer för falangistregimen i Spanien

ävensom personer, som fallit offer för de nazistiska eller fascistiska regimerna

eller för de på dessas sida i andra världskriget stridande våldsregimerna

eller för quislings- och därmed jämställda regimer, som bistått de

förra mot de allierade. Vidare ingår emellertid under den nu ifrågavarande

definitionen även varje annan person, som befann sig utanför sitt hemland

eller, beträffande statslös, utanför det land, vari han haft sin vanliga vistelseort,

och vilken till följd av händelser inträffade efter andra världskrigets utbrott

icke kunde eller icke önskade begära skydd av sitt hemlands regering.

Slutligen omfattar denna definition även envar som, under förutsättning

att han haft sitt hemvist i Tyskland eller Österrike och antingen är av israelitisk

härstamning eller varit utländsk medborgare eller statslös, fallit offer

för nazistisk förföljelse samt med våld kvarhållits i endera av sagda

stater eller, efter att hava tvungits att fly därifrån, återförts dit till följd

av krigshändelserna, allt under förutsättning att vederbörande icke därefter

på stadigvarande sätt ånyo blivit bosatt i landet. I betraktande av anledningen

till flyktingorganisationens tillkomst har helt naturligt tyska medborgare

och medborgare i stat, som deltagit i kriget på Tysklands sida, varit

uteslutna från hjälp genom organisationen.

Här må anmärkas, att av de nu omnämnda tidigare överenskommelserna

och protokollen Sverige endast är anslutet till protokollet den 12 maj 1926.

Eller uppräknande av de nu omtalade flyktingkategorierna med tidigare

internationell status innehåller den nya konventionens definition av begreppet

flykting såsom ett andra led det allmänt hållna stadgandet, att med

flykting skall förstås den som till följd av händelser, som inträffat före den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

1 januari 1951, och i anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på

grund av sin ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp

eller politiska åskådning befinner sig utanför det land, vari han är medborgare,

samt är ur stånd att eller på grund av sådan fruktan som nyss

sagts icke önskar begagna sig av sagda lands skydd. Vad angår statslös,

skall en sådan betraktas såsom flykting, därest han till följd av händelser

som förut sagts befinner sig utanför det land, vari han tidigare haft sin

vanliga vistelseort, och icke kan eller vill återvända till sitt förutvarande

vistelseland. Beträffande den som är medborgare i mera än ett land föreskrives,

att han icke skall anses vara i avsaknad av sitt hemlands skydd,

därest han utan bärande skäl grundat på berättigad fruktan underlåtit att

begagna sig av något av de länders skydd, i vilka han är medborgare.

I fråga om den begränsning i definitionen, som ligger däri att flyktingskapet

skall hava orsakats av händelser inträffade före den 1 januari 1951,

må framhållas, att även personer, vilka flytt först efter detta datum, kommer

att omfattas av konventionen, under förutsättning att flykten kan sägas

hava varit en följd av politiska omvälvningar som ägt rum före den angivna

dagen.

Det konventionsutkast, som utgjorde underlag vid utarbetandet av konventionen,

innehöll icke någon begränsning av begreppet flykting ur geografiska

synpunkter. Under konferensen framträdde emellertid på denna

punkt betydande motsättningar, vilka icke kunde överbryggas. Från åtskilliga

staters sida hävdades med stor kraft, att en begränsning till händelser,

som inträffat på den europeiska kontinenten, vore oundgängligen erforderlig

för att icke en signatärmakt genom en alltför vidsträckt definition skulle

löpa risk att ådraga sig förpliktelser av oöverskådlig omfattning. Som ett

annat argument för denna linje framfördes också, att de flesta av konventionens

bestämmelser enligt samma staters åsikt blivit utformade med tanke

på de ekonomiska och sociala förhållandena i europeiska länder. Andra

delegationer, däribland de skandinaviska, intog en motsatt ståndpunkt och

uttalade sig för en universell bestämning av flyktingbegreppet. Resultatet av

debatten blev en under angivna förhållanden enhälligt antagen kompromisslösning,

som återgivits i art. 1 under B. Innebörden härav är att med det

i art. 1 under A förekommande uttrycket »händelser som inträffat före den

1 januari 1951» skall kunna förstås antingen »händelser som inträffat i

Europa före den 1 januari 1951» eller »händelser som inträffat i Europa

eller annorstädes före den 1 januari 1951». En stat skall följaktligen senast

då den undertecknar eller ratificerar konventionen eller ansluter sig till

densamma genom en uttrycklig förklaring angiva, huruvida staten i fråga,

med hänsyn till de förpliktelser den åtager sig enligt konventionen, antager

den vidare eller den mera begränsade definitionen av flyktingbegreppet.

Enligt de i fortsättningen av art. 1, under C, meddelade bestämmelserna

är en person att anse såsom flykting i konventionens mening endast så

länge vederbörande är utsatt för ett aktuellt hot av sådant slag, som avses

under A. Konventionen skall sålunda upphöra att vara tillämplig på den,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

som frivilligt ånyo begagnar sig av sitt hemlands skydd eller frivilligt återförvärvar

ett förlorat medborgarskap eller vinner medborgarskap i ett nytt

land eller frivilligt åter bosätter sig i det land, som han lämnat eller utanför

vilket han fortsatt att uppehålla sig på grund av fruktan för förföljelse.

Detsamma skall gälla beträffande den som icke kan fortfara att vägra begagna

sig av det lands skydd, vari han är medborgare, ävensom beträffande

statslös som kan återvända till det land, vari han tidigare haft sin vanliga

vistelseort, allt enär de omständigheter, till följd av vilka vederbörande blivit

erkänd såsom flykting, icke längre föreligger. I anslutning till sistnämnda

stadgande innehöll det ursprungliga konventionsutkastet en undantagsbestämmelse

av innebörd, att ställningen såsom flykting icke skulle frånkännas

en person vilken, efter det att anledning till fruktan för förföljelse

bortfallit, likväl icke önskade begagna sig av sitt hemlands skydd under förebärande

av andra skäl än sådana som vore uteslutande hänförliga till den

personliga bekvämligheten. Med denna bestämmelse åsyftades, enligt vad vid

konferensen upplystes, huvudsakligen det förhållandet, att för judiska flyktingar

från Tyskland utståndna egna lidanden och dödandet av nära anförvanter

ofta grundade ett själsligt hinder mot återvändande till Tyskland

även sedan normala samhällsförhållanden där återställts. Ovillighet att återvända

betingad enbart av ekonomiska hänsyn skulle emellertid enligt denna

tolkning icke få vinna beaktande. Då emellertid under det ifrågavarande

stadgandet i utkastet på grund av dess allmänt hållna avfattning kunde föras

även andra fall av ovillighet att återvända till hemlandet än de åberopade,

avvisade konferensen detsamma. I stället intogs i konventionen en föreskrift

av innebörd, att flykting tillhörande någon av de förut uppräknade

kategorier, som redan tidigare erhållit internationell status, alltjämt skall

betraktas såsom flykting, även om han icke längre hotas av förföljelse i

det land vari han är medborgare men likväl för en vägran att begagna sig

av dettas skydd kan åberopa tungt vägande skäl grundade på tidigare förföljelse.

En motsvarande föreskrift beträffande statslösa tager sikte på deras

förhållande till det tidigare vistelselandet.

Ytterligare några slag av flyktingar skall enligt bestämmelserna under D,

E och F i art. 1 icke omfattas av konventionen. Flyktingar, vilka åtnjuter

skydd eller bistånd av andra Förenta Nationernas organ eller institutioner

än Förenta Nationernas Höge Kommissarie för flyktingar, är sålunda undantagna,

så länge sådant skydd eller bistånd lämnas dem. De flyktingar,

på vilka detta stadgande för närvarande är tillämpligt, är de arabiska flyktingarna

från Palestina, till vilka hjälp lämnas genom Förenta Nationernas

hjälporganisation för Palestinaflyktingar. Vidare undantages den som

av vederbörande myndigheter i det land, vari han bosatt sig, erkännes

hava de rättigheter och skyldigheter, som är förbundna med innehav av

medborgarskap i sagda land. Detta stadgande tager sikte på exempelvis

flyktingar från Östtyskland, som tagit sin tillflykt till Förbundsrepubliken

Tyskland, samt på de flyktingar av turkisk härstamning, vilka nödgats

fly till Turkiet från Bulgarien, ävensom på flyktingar från Indien eller

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

Pakistan, vilka fortfarande uppehåller sig i den andra av dessa båda stater.

Slutligen är från konventionsskyddet uteslutna, förutom krigsförbrytare

och vissa därmed jämställda brottslingar, de som med skäl kan antagas

tillhöra den internationella förbrytarvärlden.

Ehuru konventionens grundläggande syfte är att tillförsäkra flyktingarna

rättigheter och förmåner av den art och i den omfattning som beskrives i

de skilda artiklarna, har det icke kunnat bortses från att en flykting i gengäld

har åtskilliga skyldigheter gentemot det land, i vilket han funnit en

fristad. Det har därför befunnits lämpligt att i art. 2 intaga en erinran om

dessa allmänna skyldigheter, av vilka särskilt framhålles förpliktelsen att

ställa sig til] efterrättelse i vistelselandet gällande lagar och föreskrifter

samt anordningar, som där vidtages i syfte att upprätthålla den allmänna

ordningen.

Enligt art. 3 förbinder sig konventionsstaterna att icke vid konventionens

tillämpning göra åtskillnad mellan flyktingar med hänsyn till deras ras,

religion eller ursprungsland. Art. 4 garanterar därefter flyktingarna lika

vidsträckt religionsfrihet och rätt att bestämma över sina barns religiösa

uppfostran som vistelselandets egna medborgare. I art. 5 fastslås, att konventionens

bestämmelser icke får minska de rättigheter och förmåner som

redan kan hava beviljats flyktingar oberoende av konventionen. Art. 6 innehåller

en tolkningsregel för det i konventionen ofta förekommande uttrycket

»under samma förhållanden». Detta uttryck förlänas härigenom den innebörd,

att alla de förutsättningar (i synnerhet sådana hänförliga till längden

av och betingelserna för uppehåll och vistelse) vilka vederbörande skulle

behöva uppfylla för att komma i åtnjutande av någon viss rättighet, om han

icke vore flykting, måste uppfyllas av honom med undantag för förutsättningar,

som till sin natur är sådana, att en flykting icke kan uppfylla dem.

Då det gällde att bestämma omfattningen av de rättigheter och förmåner,

som skulle tillerkännas en flykting i hans nya vistelseland, hade konferensen

att välja mellan tre principlösningar: full jämställdhet med vistelselandets

egna medborgare, ställning lika med utländsk medborgare av mest

gynnad nation och slutligen ställning, som icke är ofördelaktigare än utlänningars

i allmänhet. Valet utföll så, att i art. 7 till en början i mom. 1 fastslås

som allmän grundsats, att flyktingar, i den mån konventionen icke

själv innehåller för dem mera förmånliga bestämmelser, skall tillerkännas

samma ställning som utlänningar i allmänhet. Därefter har emellertid i

mom. 2 intagits ett stadgande av innebörd, att en flykting efter tre års vistelse

i en konventionsstat automatiskt skall tillerkännas alla förmåner, för

vilkas åtnjutande av utlänning staten i fråga eljest uppställt ett villkor om

ömsesidighet i lagstiftningen (réciprocité législative).

I mom. 3 ålägges konventionsstat att icke fråntaga flyktingarna rättigheter

och förmåner, till vilka de oberoende av ömsesidighet redan är berättigade

vid tidpunkten för konventionens ikraftträdande för staten i fråga. Härutöver

har i mom. 4 upptagits en allmän rekommendation till konventionsstaterna

att låta flyktingarna komma i åtnjutande av en ännu gynnsam
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

mare behandling än den som stadgas i artikelns föregående moment. Här

åsyftas bl. a. möjligheten att tillerkänna flykting även sådana förmåner,

vilka beviljas annan utlänning allenast såsom en följd av bestämmelser om

ömsesidighet i ett mellan hans hemland och vistelselandet ingånget avtal

(réciprocité diplomatique).

De två nästföljande artiklarna har avseende på exceptionella åtgärder,

som en stat i något visst läge kan anse sig föranlåten vidtaga mot medborgare

i en främmande stat. I det ursprungliga konventionsutkastet hade föreslagits

att, i vad gällde undantagsåtgärder som kunde komma att vidtagas

mot medborgare i någon viss stat eller beträffande deras egendom, sådana

åtgärder icke skulle vinna tillämpning mot en flykting enbart på grund av

hans egenskap av medborgare i ifrågavarande stat. Denna formulering beaktade

emellertid icke att i åtskilliga länder på det nu ifrågavarande området

gällde lagar, så avfattade att de icke möjliggjorde ett automatiskt fritagande

av flyktingar från bestämmelser, som meddelats angående medborgare

i viss stat. Med hänsyn härtill har i art. 8, jämte det i konventionsutkastet

innefattade stadgandet i ämnet, intagits en föreskrift, som öppnar

alternativ möjlighet för en stat att väl låta en undantagslagstiftning

av ifrågavarande typ till en början vinna tillämpning även på flyktingar

med medborgarskap i den stat, som lagstiftningen avser, men därefter genom

ett dispensförfarande i de enskilda fallen fritaga flyktingarna från

lagstiftningens verkningar. Med den avfattning art. 8 sålunda erhållit medger

artikeln även möjlighet att göra en av förhållandena påkallad skillnad

mellan olika slag av flyktingar. Det blir t. ex. möjligt att upprätthålla en

egendomsindragning vidtagen mot en person vilken, efter att under lång

tid hava varit solidarisk med en våldsregim i sitt hemland, först när dennas

tillvaro står på spel gör sig till dess motståndare och tager sin tillflykt till

annat land samt där under åberopande av sin egenskap av flykting gör anspråk

på att fritagas från undantagsåtgärder riktade mot medborgare i diktaturlandet.

Dessa grundsatser beträffande undantagsåtgärder står i nära samband med

innehållet i art. 9, som medger en mera vidsträckt befogenhet för en konventionsstat

att mot någon viss person vidtaga åtgärder av provisorisk natur.

I krigstid eller eljest i en situation, som i konventionstexten beskrives

med orden »under andra allvarliga och utomordentliga förhållanden», skall

en konventionsstat sålunda vara oförhindrad att gentemot en person provisoriskt

sätta i verket sådana åtgärder, som staten för sin säkerhet finner

oundgängligen erforderliga. Härigenom blir det möjligt för en stat att

ingripa mot en viss utlänning utan hinder av att denne gör gällande att han

är flykting. Staten skall vara skyldig att därefter vidtaga en utredning av

fallet. Utvisar denna att vederbörande verkligen är flykting och att upprätthållandeL

av de beslutade åtgärderna icke är nödvändigt för statens säkerhet,

skall desamma återkallas. Stadgandet i fråga har bl. a. syftning på

personer, som utger sig för flyktingar men i själva verket är spioner för

utländsk makt och då i första hand för sitt hemland. Vidare kan stadgan
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

det komma till användning på flyktingar från ett land, med vilket flyktingarnas

vistelseland råkar i krig. I en sådan situation är det tydligen rimligt,

att vistelselandets myndigheter skall omedelbart kunna internera alla

personer med medborgarskap i fiendelandet för att först sedermera frånskilja

sådana flyktingar, vilka efter närmare undersökning kan förutsättas

förhålla sig lojalt mot vistelselandet.

Art. 10 innehåller ett stadgande om en särskilt gynnsam beräkning av

vistelsetid för tvångsförflyttade personer, som blivit flyktingar. I art. 11

bär intagits en uppmaning till konventionsstat att i fråga om flykting, som

regelmässigt är anställd som besättningsmedlem ombord på fartyg under

statens flagga, visa särskild välvilja vid behandling av ansökningar om bosättningstillstånd,

om utrustning med resedokument eller om tillfälligt

uppehållstillstånd för underlättande av bosättning i annat land.

Art. 12 innehåller regeln, att flyktings personalstatut skall vara lagen i

den stat, där flyktingen har sitt hemvist (domicile), eller, därest flyktingen

saknar hemvist, lagen i den stat, där flyktingen har sin vistelseort (residence,

résidence). Ehuru ett flertal av de på konferensen representerade

staterna i sin internationella privaträtt tillämpar nationalitetsprincipen, befanns

nämligen den vid konferensen dominerande åsikten vara att, även

om en flykting icke gått förlustig sitt medborgarskap i hemlandet, det icke

skäligen kunde av honom fordras, att han under en måhända avsevärd tid

efter sin flykt skulle fortsätta att i personligt hänseende vara underkastad

hemlandets lagstiftning. Ett särskilt skäl för denna ståndpunkt var, att lagstiftningen

i de länder, från vilka flyktingskarorna utgått, ofta på ett genomgripande

sätt omvandlats efter principer i direkt motsättning till värderingar

och grundsatser omfattade såväl av hemlandets tidigare lagstiftning

som av den i vistelselandet gällande. Under diskussionen av denna artikel

åskådliggjordes vidare med tydliga exempel svårigheten att i händelse av

nationalitetsprincipens antagande alltid på ett tillfredsställande sätt utröna

vilkets land lag som i det särskilda fallet skulle tillämpas. Ytterligare

iramhölls, att det ofta kunde vara svårt eller rent av omöjligt att få klarhet

om huruvida en flykting formellt expatrierats genom beslut av myndighet

i hemlandet. Inför de argument som sålunda kunnat anföras till förmån

för domicilprincipen och med hänsyn till att i Sverige en undersökning inletts

om lämpligheten att i viss utsträckning övergå från nationalitetsprincipen

till domicilprincipen, fann sig den svenska delegationen kunna, såvitt gäller

den begränsade grupp utlänningar som omfattas av konventionen, acceptera

ett avsteg från den i Sverige alltjämt gällande huvudprincipen. Frågan huruvida

förevarande stadgande i konventionen nödvändiggjorde ett svenskt

förbehåll avseende en övergångstid, lämnades därför öppen. — I art. 12 ingår

slutligen även ett stadgande om skydd för tidigare förvärvade rättigheter,

som för flyktingen uppkommit under hans förutvarande personalstatut.

Såsom i art. 7 inom. 1 antytts, tillerkänner konventionen i vissa hänseenden

flykting en förmånligare ställning än som tillkommer utlänningar

i allmänhet. Samma rättigheter som statens egna medborgare skall sålunda

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

13

flykting åtnjuta i följande hänseenden: skydd för industriell, litterär och

konstnärlig äganderätt (art. 14), rätten att tala och svara inför domstol,

däri inbegripna förmånerna av fri rättshjälp och befrielse från skyldighet

att ställa säkerhet för rättegångskostnad (art. 16), tilldelning i händelse

av ransonering vid varuknapphet (art. 20), rätt till bottenskoleundervisning

i statliga och kommunala skolor (art. 22 mom. 1), understöd och bistånd

från det allmänna i händelse av nöd (art. 23), förmåner på arbetslagstiftningens

och socialförsäkringens område, varunder i mån av statlig reglering

uttryckligen inbegripes bl. a. föreskrifter beträffande avlöning, arbetstidens

längd, övertid, betald semester, minimiålder för arbetsanställning, lärlingskap

och yrkesutbildning samt åtnjutande av förmåner enligt kollektivavtal,

ävensom förmåner beträffande socialhjälp vid olycksfall i arbete, moderskap,

sjukdom, invaliditet, ålderdom, dödsfall, arbetslöshet, familjeförsörjningsskyldighet

och liknande (art. 24 mom. 1) samt beskattning (art. 29).

Följande inskränkningar är emellertid att observera. För nationell behandling

i fråga om immateriell äganderätt och tillgång till domstolarna

uppställes som villkor, att flyktingen skall hava sin vanliga vistelseort

(habitual residence, résidence habituelle) inom den stat varom fråga är. På

socialförmånernas område medger vidare art. 24 mom. Ib) rätt till förbehåll

i vissa närmare angivna hänseenden, nämligen dels för att skydda redan

förvärvade rättigheter eller rättigheter, som håller på att förvärvas, dels

ock för att undantaga förmåner eller delar av förmåner, som uteslutande bekostas

av allmänna medel eller skulle utgå till personer, vilka icke i fråga om

erläggande av avgifter uppfyller stadgade förutsättningar.

Under överläggningarna om art. 24 mom. 1 framhölls från svensk sida,

att Sverige i stort sett beredde utlänningar samma sociala förmåner som

landets egna medborgare. Dock påpekades, att i Sverige folkpensionens belopp

icke vore bestämt i någon relation till tidigare arbetsinsats eller erlagda

avgifter, vilket tydligen utgjorde ett hinder mot att automatiskt utsträcka

denna socialförmån även till inflyttade utlänningar. Slutligen upplystes, att

i fråga om vissa av de socialförmåner, beträffande vilka den förut angivna

huvudregeln om likställighet mellan egna medborgare och utländska medborgare

skulle gälla, den svenska lagens tekniska utformning av bestämmelserna

angående utländska medborgare i vissa hänseenden skilde sig från

bestämmelserna för svenska medborgare. De sålunda anmärkta förhållandena

medförde icke någon jämkning i konventionstextcn, men den svenske

representanten tillkännagav, att de kunde komma att föranleda ett svenskt

förbehåll mot nu förevarande artikel.

Till de stadganden i art. 24 mom. 1, för vilka i det föregående redogjorts,

ansluter sig en i mom. 2 av samma artikel intagen föreskrift av innebörd,

att ersättning för olycksfall i arbete eller för yrkessjukdom som utbetalas i

anledning av flyktings död skall utgå utan hinder av att förmånstagaren

vistas i annan stat än den varifrån ersättningen utgår. Betydelsefullt är även

innehållet i mom. 3 av samma artikel. Här stadgas att, i den mån konventionsstaterna

inbördes träffat eller kommer att träffa överenskommelser

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj-.ts proposition nr 134.

om vidmakthållandet av rätt till socialförmåner som förvärvats eller håller

på att förvärvas, sådana förmåner skall åtnjutas även av flyktingar, under

förutsättning att dessa uppfyller de villkor, som föreskrivits för medborgarna

i de stater vilka träffat överenskommelserna i fråga.

Även den form av behandling förmånligare än utlänningar i allmänhet

som består i behandling såsom mest gynnad utlänning tillerkännes flyktingarna

i några av konventionens artiklar. Denna behandling skall sålunda enligt

art. 15 tillkomma flyktingar i vad angår rätten att tillhöra sammanslutningar

utan politiska eller vinstsyften och fackföreningar. Samma ställning

skall tillkomma flykting i fråga om rätten att antaga och innehava

lönad anställning enligt vad som föreskrives i art. 17 mom. 1. Ännu mera

värdefull för en flykting är fortsättningen av samma artikel. I mom. 2 stadgas

sålunda att, därest utlännings rätt till arbetsanställning beskurits till

skydd för den inhemska arbetsmarknaden, en flykting skall vara undantagen

från sådana inskränkningar, om han uppfyller något av följande villkor,

nämligen att han antingen vistats i landet i tre år, eller är gift och sammanbor

med medborgare i detta, eller ock har barn med sådant medborgarskap.

Från svensk sida framhölls under överläggningarna om utformningen

av detta moment, att Sverige tillämpade ett system med obligatoriska arbetstillstånd

för utlänningar samt att undantag härifrån till förmån för nu

avsedda kategorier sannolikt icke kunde medges, varför på denna punkt

ett svenskt förbehåll mot artikeln kunde förutses bliva erforderligt. I art.

17 har slutligen under mom. 3 även intagits en allmän rekommendation till

konventionsstaterna att i fråga om rätten att antaga och innehava lönad

anställning likställa flykting med statens egna medborgare, och detta i synnerhet

beträffande flykting, som inkommit på statens område inom ramen

för planerad anskaffning av arbetskraft eller immigration.

Konventionen innehåller vidare ett antal bestämmelser angående en rad

särskilda rättigheter, i fråga om vilka skall gälla den i art. 7 mom. 1 fastslagna

huvudregeln om likställande av flyktingar med utlänningar i allmänhet.

I denna grupp särskilt behandlade sådana rättigheter ingår: rätten

att förvärva äganderätt och andra rättigheter till lös och fast egendom, varunder

särskilt omnämnes hyreskontrakt (art. 13), rätten att utöva näring

(art. 18), rätten att utöva fria yrken (art. 19), rätten till bostad vid bostadsreglering

(art. 21), rätten till deltagande i den högre undervisningen samt

till nedsättning i avgifter därför och till stipendier (art. 22 mom. 2) ävensom

rätten att välja vistelseort och att röra sig fritt inom statsområdet

(art. 26).

Rätten till bistånd av myndigheterna behandlas i art. 25. Då en flykting

för utövande av en rättighet skulle enligt vanliga regler behöva bistånd av

utländsk myndighet, till vilken han emellertid såsom flykting icke kan hänvända

sig, skall vistelselandet sörja för att motsvarande hjälp lämnas honom

av någon dess myndighet eller av internationell myndighet. Myndighet som

nu avses skall tillhandahålla flyktingen de handlingar och intyg, som i vanliga

fall skulle hava utställts åt honom av hans hemlandsmyndigheter. På

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

denna punkt tillkännagav under konferensen flera delegationer, däribland

den svenska, att förbehåll kunde bliva nödvändiga med avseende på åldersbetyg

och liknande intyg, beträffande vilka underlag för utfärdandet saknades

i vistelselandet.

Om en särskild form av myndighets bistånd handlar art. 27, som pålägger

konventionsstat skyldighet att förse flykting med identitetshandlingar. På

samma fält rör sig även art. 28 som behandlar resedokument. Jag erinrar

här om den förut omnämnda Londonöverenskommelsen den 15 oktober

1946 angående utställandet av resedokument för flyktingar. Denna, vilken

är återgiven i Sveriges överenskommelser med främmande makter 1950: 103,

har i stort sett oförändrad upptagits i en bilaga till den nya flyktingkonventionen,

till vilken bilaga art. 28 hänvisar. Två betydelsefulla skiljaktigheter

i förhållande till den tidigare överenskommelsen föreligger dock. För

det första ger art. 28, i motsats till Londonöverenskommelsen, konventionsstat

rätt att vägra utställa resedokument, då staten i det särskilda fallet finner

tungt vägande skäl hänförliga till den nationella säkerheten eller den

allmänna ordningen rättfärdiga en sådan vägran. För det andra skall vid utställandet

av resedokument kunna föreskrivas, att detta icke skall gälla för

återresa till den utfärdande staten utan att hava viserats för sådan återresa

(§13 mom. 2 i bilagan). Detta senare stadgande får ses i sammanhang

med att konventionen har övertagit en i Londonöverenskommelsen intagen

föreskrift om att stat, som försett flykting med resedokument, icke äger

hindra denne från att återvända till statens område före utgången av dokumentets

giltighetstid (§13 mom. 1 i bilagan). Flyktingen kan sålunda icke

vägras återresa under dokumentets giltighetstid, men genom att ålägga honom

skyldighet att härför söka visering kan vistelselandets myndigheter i

fall av behov utöva en kontroll över flyktingens utlandsresor.

De närmare villkoren för utfärdande av resedokument återfinnes i den

förut omnämnda bilagan till konventionen. Därjämte har i ett särskilt bihang

till bilagan intagits ett formulär till resedokument.

En flykting, som lyckats medföra egendom på sin flykt, skall enligt art.

30 mom. 1 erhålla tillstånd av den stat, dit han medtagit egendomen, att åter

utföra densamma till land, som beviljat honom tillstånd till stadigvarande

bosättning. Innebörden av detta stadgande framgår icke klart av den antagna

texten, men i anledning av ett vid konferensen väckt ändringsförslag

förklarade likväl konferensens ordförande, att stadgandet avsåge allenast

sådana tillgångar, som en flykting medfört till ett första tillflyktsland. Det

fall att en person under någon tid före sin flykt från hemlandet till ett

främmande land, i vilket han senare tager sin tillfälliga fristad, överfört tillgångar

i större eller mindre poster, vore icke hänförligt under stadgandet.

Mot konferensordförandens här återgivna uttalande restes vid konferensen

inga invändningar. — Art. 80 innehåller därjämte i mom. 2 en rekommendation

till konventionsstaterna att till välvillig prövning upplaga en ansökan

från flykting om att få utföra jämväl andra tillgångar till land, dit han önskar

emigrera.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

Flykting, som flyr undan förföljelse, kan självfallet icke avvakta erforderligt

tillstånd för inresa i det land, där han påräknar erhålla skydd.

Art. 31 mom. 1 tager sikte på detta fall och föreskriver, att en konventionsstat

icke skall för olovlig inresa eller olovligt uppehåll bestraffa flykting,

som anländer direkt från ett område, varest hans liv eller frihet är i fara,

och som utan dröjsmål anmäler sig hos myndigheterna. Artikeln innehåller

därjämte i mom. 2 förbud för konventionsstat att pålägga en flykting andra

inskränkningar i hans rörelsefrihet än som är nödvändiga för tiden intill

dess att flyktingens ställning i landet blivit reglerad.

Artiklarna 32 och 33, som jämte art. 1 torde få anses utgöra konventionens

viktigaste, handlar om konventionsstats rätt att utvisa eller avvisa flyktingar.

Långvariga och ingående överläggningar föregick vid konferensen

den slutliga utformningen av dessa artiklar. Därunder kom också åtskilliga

spörsmål av mera allmän räckvidd att beröras. Ett av dessa var den principiella

frågan om konventionens ställning till asylrätten såsom sådan. I detta

hänseende förelåg enighet om att med asylrätt borde förstås den varje stat

tillkommande rätten att efter eget bedömande bevilja eller avslå en flyktings

begäran om asyl och således icke en förmån, vilken flyktingen kunde

kräva som en honom tillkommande rättighet. Det rådde likaledes samstämmighet

om att konventionen icke på något sätt syftade till att begränsa en

konventionsstats befogenhet att uteslutande utifrån egna utgångspunkter

avgöra, huruvida staten i fråga skulle bifalla eller avslå en flyktings anhållan

om inresetillstånd. När man därefter kom in på den närstående frågan,

huruvida en stat i princip skulle anses äga rätt att avvisa flyktingar, som

olovligen sökte taga sin tillflykt till statens område, respektive utvisa flyktingar,

som olovligen inkommit på detta, konstaterades även den vid konferensen

allmänt omfattade meningen vara, att sådan rätt alltjämt skulle

föreligga utan hinder av konventionen. Ytterligare ett tolkningsspörsmål,

värt att här omnämna, gällde en stats rätt att helt spärra sina gränser för en

befarad massinvasion av flyktingar från en grannstat. Enighet uppnåddes

om att konventionen icke heller skulle anses utgöra något hinder härför.

I art. 32 mom. 1 stadgas, att en flykting, som lovligen (lawfullg, rcguliérement)

uppehåller sig på en konventionsstats område, icke skall få utvisas

annat än av skäl hänförliga till den nationella säkerheten eller den allmänna

ordningen (public order, ordre public). Sistnämnda uttryck tager här icke

sikte på vad som svarar mot dettas svenska innebörd utan på det annorlunda

utformade franska begreppet ordre public, vari kan sägas rymmas

den samhälleliga rättsordningen i stort. Under diskussionen av denna artikel

klargjordes, att exempelvis en flykting, vars uppehållstillstånd utgått,

icke kunde anses lovligen uppehålla sig i landet och att följaktligen artikeln

icke lade hinder i vägen för hans utvisning.

I mom. 2 av artikeln fastslås flyktings rätt att bliva hörd, innan beslut

om hans utvisning fattas. Enligt mom. 3 skall konventionsstat före verkställandet

av flyktings utvisning vidare bereda denne skäligt rådrum för

sökande av tillstånd att inresa i annat land.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

17

Art. 33 mom. 1 stadgar förbud för en konventionsstat att utvisa eller avvisa

en flykting till eu stat, där flyktingens liv eller frihet skulle hotas på

grund av hans ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp

eller politiska åskådning. Vid diskussionen av denna bestämmelse föreslogs

av den svenska delegationen i anslutning till det i Sverige pågående

arbetet med en revision av utlänningslagen, att förbud även borde stadgas

mot att utvisa eller avvisa flykting till en stat, i vilken flyktingen väl icke

omedelbart skulle vara utsatt för förföljelse men varest han skulle löpa risk

att bliva vidarebefordrad till stat, där förföljelse väntade honom. Flertalet

andra delegationer ställde sig emellertid avvisande till detta förslag på grund

av befarade tolkningssvårigheter. För att icke ett formellt avvisande av förslaget

skulle få till följd en icke önskvärd restriktiv e-contrario-tolkning av

artikeln, återtog den svenska delegationen detsamma, sedan konferensens

ordförande utan gensaga från något håll förklarat, att en utvisning under

sådana omständigheter som förslaget avsett finge anses stridande mot artikelns

anda. I mom. 2 av artikeln undantages från skyddet enligt mom. 1

flykting, vilken det föreligger skälig anledning att betrakta som en fara

för det lands säkerhet i vilket han uppehåller sig eller vilken, med hänsyn

till att han genom lagakraftägande dom dömts för synnerligen grovt brott,

utgör en samhällsfara i sagda land.

Den sista av konventionens materiella bestämmelser är art. 34, vilken

innehåller en rekommendation till konventionsstaterna att så mycket som

möjligt underlätta flyktingarnas införlivande med vistelselandet och deras

naturalisation.

De följande artiklarna i konventionen är av huvudsakligen teknisk innebörd.

Genom art. 35 förbinder sig konventionsstaterna sålunda att samarbeta

med Förenta Nationernas Höga Kommissariat för flyktingar eller annat

Förenta Nationernas organ, som kan komma att efterträda kommissariatet.

I artikeln ålägges vidare konventionsstat att på begäran lämna vissa upplysningar

och statistiska uppgifter, av vilka Höga Kommissariatet eller ett

detsamma efterföljande organ kan vara i behov för sin verksamhet. I art. 37

beröres den nya konventionens inverkan på ett stort antal tidigare konventioner

i flyktingfrågor. I förhållandet mellan parter som är bundna av den

nya konventionen skall denna ersätta samtliga i artikeln uppräknade äldre

internationella avtal.

Artiklarna 38—46 reglerar ett antal ämnen gemensamma för internationella

konventioner i allmänhet, såsom biläggande av tvister, undertecknande,

ratifikation, territoriell tillämplighet, förbehåll, ikraftträdande och uppsägning.

Ifrågavarande artiklar torde icke vara av beskaffenhet att påkalla särskild

redogörelse med undantag för art. 42 angående förbehåll. I denna

stadgas, att en stat äger göra förbehåll mot det stora flertalet artiklar

i konventionen. Vissa artiklar har dock befunnits hava för konventionens

syften så väsentlig betydelse, att förbehåll mot dem icke medgivits.

Så är förhållandet beträffandet art. 1, som innehåller definitionen

av begreppet flykting i konventionens mening, art. 15 om förbud mot diskri2

Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 134.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

minering av flyktingar på grund av ras, religion eller ursprungsland, art. 4

angående religionsfrihet, art. 16 inom. 1 om rätt att tala och svara inför

domstol, art. 33 om förbud mot utvisning och avvisning samt slutartiklarna

36—46. Såsom i det föregående anmärkts och såsom längre fram skall närmare

utvecklas, torde Sveriges ratifikation av konventionen böra förbindas

med ett begränsat antal förbehåll.

För fullständighetens skull må tilläggas, att — enligt ett i konferensens

slutakt intaget beslut — de i konventionen insatta kapitel- och artikelrubrikerna

skall anses hava medtagits uteslutande för att göra konventionstexten

mera överskådlig och icke får vara vägledande vid en tolkning av konventionstexten.

Departementschefen.

Den konvention angående flyktingars rättsliga ställning, varom nu är

fråga, synes mig på sitt område vara ett betydande bidrag för att förverkliga

ett av Förenta Nationernas i denna organisations stadga inskrivna

huvudändamål, nämligen att genom internationell samverkan lösa internationella

problem av humanitär art. Konventionens syfte är att tillförsäkra

flyktingar i densamma närmare beskrivna rättigheter och förmåner, vilka

konventionsstaterna i det internationella fördragets form förpliktar sig att

respektera. Likaväl som Sverige alltifrån krigsslutet 1945 efter måttet av

sina resurser sökt genom statliga och privata ekonomiska bidrag befrämja

återuppbyggnadsarbetet i de krigshärjade länderna samt förbättra flyktingars

och andra av kriget drabbade personers belägenhet, bör Sverige enligt

min åsikt även medverka till att bereda flyktingarna det intcrnationellrättsliga

skydd, som konventionen avser att skänka dem. Jag finner följaktligen

önskvärt att den nu föreliggande flyktingkonventionen ratificeras av Sverige.

Möjligheten härför är främst beroende av frågan huruvida de artiklar

i konventionen, mot vilka förbehåll icke får göras, är förenliga med gällande

svenska lagregler eller föreskrifter, som kan väntas träda i dessas ställe.

Beträffande övriga artiklar i konventionen blir att undersöka, huruvida deras

innehåll vid en liknande jämförelse med den svenska lagstiftningen befinnes

påkalla förbehåll för Sverges del.

Frågan om ratifikation av konventionen äger sålunda till en början nära

samband med den till innevarande riksdag avgivna propositionen nr 41 med

förslag till ny utlänningslag. Det i det följande förda resonemanget bygger

på förutsättningen, att nämnda proposition vinner riksdagens bifall. Vidare

måste en jämförelse ske med gällande svenska lagar, som reglerar utanför

utlänningslagens område fallande och i konventionen berörda ämnen, såsom

utlännings rätt till religionsfrihet och rätt till näringsutövning.

Utifrån nu angivna förutsättningar synes icke möta något hinder för

Sverige att godkänna de artiklar i konventionen, mot vilka förbehåll icke

må göras. Vad åter angår frågan om vilka förbehåll mot andra artiklar

som för Sveriges del kan bliva erforderliga, må till en början erinras om

att medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge i åtskilliga hänse
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Iiungl. Maj:ts proposition nr 134.

enden i Sverige åtnjuter en i förhållande till övriga utlänningar privilegierad

ställning. Det synes mig oundgängligt, att Sverige vid en ratificering av

konventionen gör förbehåll av innebörd, att i de fall då konventionen tillerkänner

flykting behandling såsom utlänning av mest gynnad nation,

flyktingen icke skall äga göra gällande anspråk på rättighet eller förmån

enbart på den grund att rättigheten eller förmånen tillgodonjutes av medborgare

i annat nordiskt land. Nödvändigheten av ett sådant förbehåll har

även framhållits av den svenska delegationen vid upprättandet av konventionen.

Den i art. 1 i konventionen intagna definitionen av begreppet flykting bör

tydligen jämföras med utformningen av det i 2 § i förslaget till utlänningslag

införda begreppet politisk flykting. Sådan flykting skall enligt lagförslaget

ej utan synnerliga skäl vägras fristad i riket, då han är i behov därav.

Såsom politisk flykting skall härvid anses utlänning, som i sitt hemland löper

risk att bliva utsatt för politisk förföljelse. Med politisk förföljelse skall

förstås att någon på grund av sin härstamning, tillhörighet till viss samhällsgrupp,

religiösa eller politiska uppfattning eller eljest på grund av politiska

förhållanden utsättes för förföljelse, som riktar sig mot hans liv eller frihet

eller eljest är av svår beskaffenhet, eller ock att på grund av politiskt brott

allvarligt straff ålägges honom. Någon definition av uttrycket hemland har

däremot icke givits i lagtexten. Emellertid kan här anföras ett uttalande av

1949 års utlänningskommitté. Dennas förslag till utlänningslag upptog visserligen

en något annorlunda definition på flykting än det nu genom propositionen

1954: 41 framlagda förslaget. Även i utlänningskommitténs förslag

var emellertid begreppet flykting bestämt i relation till vederbörandes

hemland utan att någon definition på hemland lämnades. Utlänningskommittén

har härom under hänvisning till den nu förevarande konventionen

anfört (SOU 1951: 42 s. 171):

I definitionen angives icke vad som skall förstås med hemland. Även i

gällande utlänningslag finnes emellertid samma uttryck utan något angivande

av innebörden och utan att detta synes hava föranlett några egentliga

svårigheter i praxis. I den nyssnämnda konventionen användes icke beteckningen

hemland. Där förutsättes, att flyktingen icke kan återvända till det

land, där han är medborgare, eller om han saknar medborgarskap i något

land, till det land, där han tidigare haft stadigt hemvist. Har flyktingen medborgarskap

i mer än ett land, förutsättes att han icke kan återvända till något

av dessa länder. I svensk praxis torde hemland hava erhållit en innebörd

som i huvudsak överensstämmer med vad som förcskrives i denna konvention

och något skäl att ändra denna praxis synes icke föreligga. Det är givet,

att det i de fall, då utlänningen är statslös, kan vara svårt att avgöra

vilket land som skall anses vara hans hemland. Det är emellertid för dylika

fall av vikt att uttrycket icke tolkas alltför snävt.

Lagförslagets beskrivning på vem som skall anses såsom politisk flykting

synes mig väl täcka den i konventionen i art. i under A mom. 2 intagna allmänt

avfattade definitionen av begreppet flykting, ehuru i viss mån skiljaktiga

uttryckssätt kommit till användning. Sålunda har de i konventionen

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

använda orden »ras» och »nationalitet» i lagförslaget sammanfattats i det

likvärdiga uttrycket »härstamning», varigenom, på sätt även påpekats i utlänningskommitténs

betänkande (s. 170), överensstämmelse uppnåtts med

stadgandet angående hets mot folkgrupp i 11 kap. 7 § strafflagen. Konventionens

uttryck »välgrundad fruktan för förföljelse» saknar visserligen den

i lagförslaget gjorda begränsningen till »förföljelse, som riktar sig mot hans

liv eller frihet eller eljest är av svår beskaffenhet». Vid konventionens upprättande

diskuterades icke närmare vad som skulle inläggas i uttrycket förföljelse.

Uppenbart är emellertid att härmed i konventionen åsyftas åtminstone

en diskriminering av viss intensitet. De i motiven till det svenska lagförslaget

angivna exemplen på förföljelse som skall kunna giva upphov till

politiskt flyktingskap, eller förbud mot religionsutövning, förbud att använda

vanliga skolor eller avsevärt lägre tilldelning av livsmedel än åt landets

invånare i övrigt, torde sålunda i lika grad få anses lämpade att angiva en

yttergräns för konventionens flyktingsbegrepp (prop. 1954: 41 s. 77). Icke

heller synes frånvaron i lagförslaget av en bestämning av begreppet hemland

medföra, att en bristande överensstämmelse skall anses föreligga med konventionens

flyktingsdefinition. I belysning av utlänningskommitténs nyss

återgivna uttalande får nämligen konventionens beskrivning av det land,

från vilket en person skall betraktas såsom flykting, anses täckt av uttrycket

hemland.

Om sålunda den i konventionen i art. 1 under A mom. 2 intagna allmänna

definitionen av begreppet flykting kan anses täckt av lagförslagets motsvarande

begrepp politisk flykting, så lär detsamma även låta sig säga om

de i samma artikel och littera av konventionen under mom. 1 uppräknade

flyktingarna med tidigare internationell status. I den mån de där åsyftade

äldre internationella avtalen innehåller någon beskrivning av uttrycket

»flykting», är denna mestadels icke så noggrant preciserad som den allmänna

definitionen under inom. 2. Det torde likväl kunna förutsättas att

ifrågavarande personers flykt eller ovillighet att återvända till hemlandet

beträffande det överväldigande flertalet av dem haft sitt upphov i sådan

fara eller förföljelse, som enligt lagförslaget konstituerar politiskt flyktingskap.

Innebörden av 2 § i lagförslaget är vidare, att en person, som icke

längre löper risk för politisk förföljelse i sitt hemland, icke längre kan göra

anspråk på att betraktas såsom politisk flykting. Detta föranleder en jämförelse

med konventionens bestämmelser i art. 1 under C, vilka bygger på en liknande

tanke. Ehuru konventionen mera i detalj angiver i vilka fall förföljelsesituationen

skall anses hava upphört, synes en granskning av dessa uppräknade

fall giva vid handen, att det allmännare uttryckssättet i lagförslaget

icke berövar någon hans tidigare egenskap av politisk flykting som icke jämväl

enligt konventionen skulle upphöra att betraktas som flykting. Dock

är att märka, att lagförslaget saknar motsvarighet till den i konventionen

upptagna undantagsbestämmelsen, enligt vilken den som tillhör någon

av flyktingkategorierna med tidigare internationell status och som icke längre

hotas av förföljelse i hemlandet alltjämt kan göra anspråk på att betrak
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

tas såsom flykting, under förutsättning att han kan åberopa på tidigare förföljelse

grundade, tungt vägande skäl för vägran att begagna sig av sitt hemlands

skydd eller att återvända dit. Mot denna bestämmelse såsom ingående

i art. 1 i konventionen får förbehåll icke göras. Framhållas må emellertid,

att antalet personer tillhörande ifrågavarande äldre flyktingkategorier, vilka

anlänt till Sverige och sedermera icke antingen lämnat landet eller vunnit

svenskt medborgarskap, torde vara mycket ringa. Vidare är att märka, att

de rättigheter och förmåner vilka konventionen tillerkänner flyktingarna, såsom

i det följande kommer att utvecklas, icke är andra eller större än som

av den svenska lagstiftningen tillerkännes även sådana utlänningar, som

enligt förslaget till ny utlänningslag icke skall bliva att anse såsom politiska

flyktingar. Särskild uppmärksamhet måste emellertid i detta sammanhang

ägnas frågan om möjligheten att utvisa eller avvisa icke önskvärd utlänning,

som gör gällande anspråk på att betraktas såsom politisk flykting. I sådant

hänseende innehåller förslaget till ny utlänningslag i 53 § ett stadgande

av innehåll, att utlänning icke må vid verkställighet av avvisning, förpassning,

förvisning eller utvisning befordras till land, där han löper risk att

bliva utsatt för politisk förföljelse, och ej heller till land, där han icke åtnjuter

trygghet mot att bliva sänd till land, i vilket han löper sådan risk.

Härtill ansluter sig 54 § i förslaget, varest i ett första stycke föreskrives, att

utan hinder av vad i 53 § stadgas utlänningen må kunna befordras till land

som där sägs, om han genom synnerligen grov brottslighet ådagalagt, att

hans kvarblivande här skulle innebära eu allvarlig fara för allmän ordning

och säkerhet, och den förföljelse som hotar honom i sådant land icke innebär

fara för hans liv och ej heller eljest är av svår beskaffenhet samt han

icke kan befordras till annat land. I samma paragrafs andra stycke föreskrives

att, därest utlänning här eller annorstädes bedrivit verksamhet, som

inneburit fara för rikets säkerhet, och anledning finnes antaga att han här

skulle fortsätta dylik verksamhet, han må befordras till land, som i 53 §

sägs, såframt han icke kan befordras till annat land.

Med de undantag som följer av 54 § har sålunda i 53 § stadgats ett skydd

mot att sändas till ett land, varest vederbörande hotas av politisk förföljelse.

Skyddet gäller emellertid icke endast för den som kan bliva utsatt för politisk

förföljelse i sitt hemland och alltså enligt 2 § i förslaget betraktas såsom

politisk flykting utan är tillämpligt beträffande varje utlänning, som

hotas av förföljelse i det land, till vilket det ifrågasättes att sända honom.

En mot 53 § i lagförslaget svarande skyddsregel återfinnes i konventionen

i art. 33 mom. 1 och är konstruerad på enahanda sätt.

Icke heller ur nu förevarande synvinkel tillkommer därför någon självständig

betydelse det förhållandet, att konventionen även omfattar ett antal

personer, vilka icke längre hotas av någon förföljelse i sina tidigare hemländer.

På grund av vad sålunda anförts finner jag, att den nu framhållna mindre

oöverensstämmelsen mellan begreppet politisk flykting sådant det utformats

i det svenska lagförslaget och konventionens flyktingsbegrepp icke utgör

något hinder för Sveriges ratifikation av konventionen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

I enlighet med sakens natur innehåller det svenska lagförslaget ej någon

sådan tidsgräns beträffande uppkomsten av flyktingskap, som i konventionen

upptagits i art. 1 under A mom. 2. Den har uppenbarligen icke någon betydelse

för frågan om Sveriges ratifikation av konventionen. Vad åter angår

konventionens i art. 1 under B gjorda alternativa begränsning av begreppet

flykting utifrån geografiska synpunkter, anser jag anledning saknas

att frånkänna det fåtal flyktingar från utomeuropeiska länder, som sökt

tillflykt här i riket, rätten att komma i åtnjutande av konventionsskyddet.

Jag finner därför att Sverige, liksom tidigare Danmark och Norge, vid ratifikation

av konventionen bör tillkännagiva, att med uttrycket »händelser

som inträffat före den 1 januari 1951» för Sveriges del skall förstås »händelser

som inträffat i Europa eller annorstädes före den 1 januari 1951».

Slutligen må nämnas, att begreppet flykting enligt konventionen definierats

trängre än begreppet politisk flykting i det svenska lagförslaget, såtillvida

som enligt stadgandet i konventionens art. 1 under F begreppet flykting

icke innefattar person, som förövat brott mot freden, krigsförbrytelse,

brott mot mänskligheten eller grovt icke-politiskt brott utanför tillflyktslandet

innan vederbörande anlänt dit eller som gjort sig skyldig till gärning

stridande mot Förenta Nationernas syften och grundsatser. Någon motsvarande

inskränkning i det svenska lagförslagets bestämning av begreppet

politisk flykting har icke skett. På denna punkt har emellertid i den förut

omnämnda propositionen nr 1954:41 föredragande departementschefen (s.

78) uttalat:

Jag har icke ansett lämpligt att såsom utlänningskommissionen föreslagit

göra ett generellt undantag för utlänningar som begått brott mot freden,

krigsförbrytelse eller brott mot mänskligheten. Påstående om sådant brott

bör icke utesluta att utlänningen, då i övrigt förutsättningar föreligger, får

frågan om sin vistelse i riket prövad enligt de grundsatser som gäller för

politiska flyktingar. I vad mån därvid det uppgivna brottet bör medföra

att utlänningen — trots att han alltså principiellt betraktas som politisk

flykting — vägras asyl i riket, kommer att bero på reglerna om politiska

verkställighetshinder (53—54 §i§) och bestämmelserna om utlämning för

brott.

Artiklarna 2 och 3 innefattande stadganden angående flyktingars allmänna

skyldigheter och angående förbud mot skiljaktig behandling utsäger ej

annat än vad som är vedertaget i svensk utlänningslagstiftning.

Angående den i art. 4 garanterade nationella behandlingen i fråga om religionsfrihet

gäller, att flyktingars likställighet med svenska medborgare beträffande

friheten att utöva sin religion följer av 1—4 §§ religionsfrihetslagen.

Vad åter angår den i samma artikel av konventionen med religionsfriheten

jämställda rätten för föräldrar att bestämma om sina barns religiösa

uppfostran, har detta spörsmål på senare tid vid skilda tillfällen varit

föremål för statsmakternas överväganden, senast i samband med riksdagens

behandling av propositionen 1953:32 angående ratifikation av tilläggsprotokoll

till Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna

och de grundläggande friheterna. Läget i fråga om religionsunder
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

visningen i de svenska skolorna är enligt denna proposition (s. 10), att befrielse

från skyldigheten att deltaga i morgonandakten kan uppnås för barn

som icke tillhör svenska kyrkan, men att befrielse från deltagande i kristendomsundervisningen

endast kan beviljas för barn med annan trosbekännelse

än svenska kyrkans, för vilka tillfredsställande religionsundervisning

är anordnad. Den allmänna skolplikten, varom bestämmelser återfinnes i

35—39 §§ Kungl. Maj :ts förnyade stadga den 26 september 1921 angående

folkundervisningen i riket (SFS 604), är lika för svenska och utländska

barn, och icke heller göres någon skillnad efter medborgarskapet i fråga

om barns skyldighet att deltaga i morgonandakten och religionsundervisningen

i de svenska skolorna. Härav framgår, att svensk lagstiftning icke

reser hinder mot ett godkännande av konventionens stadgande om nationell

behandling i nämnda hänseenden.

Art. 5 har till syfte att förebygga, att en ratifikation av konventionen länder

till inskränkning i de rättigheter och förmåner, som ett land bevilja!

flyktingar oberoende av konventionen. Denna tolkningsregel kan icke skäligen

möta någon gensaga från svensk sida. Ytterligare en tolkningsregel innefattas

i art. 6, som bestämmer innebörden av uttrycket »under samma förhållanden».

Icke heller denna artikel ger anledning till några betänkligheter

för Sveriges del.

Svensk rätt tillerkänner icke i något fall flyktingar en ställning som är

sämre än den, som utlänningar i allmänhet åtnjuter i riket, och förbudet

häremot i art. 7 mom. 1 i konventionen har således full täckning i svensk

rätt. När därefter i mom. 2 av samma artikel upptagits en föreskrift av

innebörd, att flykting efter tre års vistelse i landet skall vara undantagen

från villkor om ömsesidighet, vilket för åtnjutande av viss förmån uppställts

i svensk lag utan att vara förankrat i avtal med främmande stat,

går emellertid detta stadgande längre än vad som för närvarande gäller i

Sverige. Lagen den 17 juni 1938 angående rätt för Konungen att meddela

förordnande om vissa förmåner åt statslösa m. fl. föreskriver visserligen

att, därest Konungen under förutsättning av ömsesidighet äger förordna att

viss förmån skall tillkomma medborgare i annat land, Konungen, i den

mån skäl därtill föreligger, jämväl må förordna att sådan förmån skall

tillkomma personer, vilka icke någonstädes äger medborgarskap, eller,

ehuru de äger medborgarskap, icke åtnjuter sitt hemlands beskydd. Vidare

får de kategorier utlänningar till förmån för vilka 1938 års lag har tillkommit

anses i stort sett sammanfalla med begreppet flykting enligt konventionen,

dock med det undantaget att lagen icke kan tillämpas på sådana

av konventionen omfattade utlänningar med medborgarskap i annat land,

vilka numera kan men icke vill återvända till detta. Emellertid har 1938

års lag hitintills endast kommit till användning genom kungörelsen den 22

september 1944 angående vissa förmåner åt statslösa in. fl., vilken gäller

förmånen av fri rättegång samt frihet från skyldighet att i rättegång

vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada.

I betraktande härav torde tiden ännu icke vara inne för alt i form av en

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

generell dispens tillerkänna varje flykting med tre års vistelse i Sverige

alla rättigheter och förmåner, som annan utlänning författningsenligt är

berättigad åtnjuta med stöd av en ömsesidighetsklausul. Jag finner därför

ett svenskt förbehåll mot art. 7 mom. 2 i konventionen påkallat. Art. 7

mom. 3 förbjuder konventionsstat att beskära de rättigheter och förmåner,

till vilka flyktingar oberoende av ömsesidighet var berättigade vid

tidpunkten för konventionens ikraftträdande för ifrågavarande stat, och

jag ser inga betänkligheter mot att Sverige förpliktar sig härtill. Mom. 4 i

samma artikel anbefaller en välvillig prövning av möjligheterna att utvidga

flyktingarnas rättigheter och förmåner även i förut icke berörda fall,

där reciprociteten är av betydelse. Mot Sveriges godkännande av en bestämmelse

av denna svagare typ föreligger uppenbarligen intet hinder.

Vad därefter angår det i art. 8 upptagna stadgandet om flyktings fritagande

från undantagsåtgärder som befunnits böra vidtagas mot medborgare

i hans hemland, kan vissa invändningar göras mot en absolut regel av

sådan innebörd. Bl. a. skulle det mången gång förefalla omotiverat att fritaga

en flykting från undantagsåtgärder, vilka drabbar hans redan tidigare

i tillflyktslandet bosatta landsmän överhuvudtaget. Alldeles särskilt skulle

denna synpunkt göra sig gällande beträffande en flykting, vilken intill tiden

för sin flykt uppträtt solidariskt med regimen i hemlandet och kanske

t. o. in. utgjort ett värdefullt stöd för denna. Ä andra sidan är det tydligt

att i många fall av annan typ starka skäl kan tala för att en flykting fritages

från undantagsåtgärder riktade mot medborgare i hans hemland. I

överensstämmelse härmed har också praxis vid tillämpningen av den svenska

lagstiftningen rörande de s. k. tyskmedlen utformats, i vilket hänseende

även må erinras om att Washingtonöverenskommelsen 1946 mellan Sverige

och de allierade rörande dispositionen av de tyska tillgångarna i Sverige

gjorde undantag för personer, vilkas fall förtjänade särskild behandling. 1

händelse en likartad lagstiftning i vårt land skulle bliva aktuell i framtiden,

är det att förutse att enahanda principer skall komma till tillämpning. Art. 8

i konventionen uppställer icke en absolut regel om flyktingars fritagande

från undantagsåtgärder utan förpliktar endast konventionsstat med annorlunda

utformad lagstiftning att i därför ägnade fall medgiva undantag för

flyktingar. Denna utformning av artikeln synes medgiva Sverige att i förekommande

fall även i fortsättningen tillämpa samma principer som tidigare

vid anordnandet av undantagsåtgärder mot någon viss främmande

stats medborgare med avseende på deras egendom eller intressen. Med hänsyn

emellertid till möjligheten av olika tolkningar av artikeln anser jag ett

allmänt förbehåll böra göras från svensk sida. Vad åter angår art. 9, skänker

denna täckning för sådana extraordinära ingripanden, som enligt 70 §

i förslaget till ny utlänningslag vid krig eller krigsfara eller under andra

utomordentliga förhållanden kan komma att vidtagas mot utlänningar.

Art. 10 om beräkning av vistelsetid för tvångsförflyttade personer saknar

aktualitet för vårt lands vidkommande. Även art. 11, som uppmanar

konventionsstaterna att underlätta landsflyktiga sjömäns bosättning och

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 134. 25

erhållande av resedokument, kan tydligen utan svårighet godkännas av

Sverige.

En flyktings personrättsliga ställning skall enligt art. 12 mom. 1 bestämmas

av domicillandets lag. Denna regel står i strid mot den av den

nuvarande svenska lagstiftningen omfattade nationalitetsprincipen. Denna

har blivit fastslagen i lagen den 8 juli 1904 om vissa internationella rättsförhållanden

rörande äktenskap, förmynderskap och adoption samt i lagen

den 1 juni 1912 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps

rättsverkningar. För medborgare i de andra nordiska länderna har

dock till följd av ett flertal internordiska konventioner domicilprincipen

lagfästs i åtskilliga särförfattningar. Tillika må framhållas, att genom en

lagändring 1947 i 1904 års lag i 7 kap. 4 a § införts ett stadgande av

innehåll att, därest undersåte i stat, vilken icke är ansluten till konventionen

den 12 juli 1902 för lösande av konflikter mellan lagar i fråga om äktenskap,

sedan minst två år har hemvist här i riket och vill inför svensk

myndighet träda i äktenskap, hans rätt att ingå äktenskapet må prövas

efter svensk lag, där han det begär. Därjämte synes på senare tid i svensk

praxis en uppmjukning av nationalitetsprincipen även i andra avseenden

ha gjort sig märkbar beträffande flyktingar, men omfattningen av denna

tendens är ännu oklar. Vidare är att märka, att en förberedande undersökning

rörande möjligheten att låta domicilprincipen få ökad användning i

svensk internationell privaträtt sedan 1951 pågår inom justitiedepartementet.

I avvaktan på resultatet av denna undersökning synes mig Sverige vara

nödsakat göra förbehåll mot nu ifrågavarande stadgande i konventionen.

Däremot torde något förbehåll icke erfordras beträffande de i art. 12 mom. 2

upptagna bestämmelserna om skydd för förvärvade rättigheter uppkomna

under flyktings tidigare personalstatut.

Utlänningars rätt att förvärva och innehava fast och lös egendom är förhållandevis

kringskuren i svensk rätt. Någon åtskillnad i detta avseende göres

icke mellan flyktingar och andra utlänningar, och konventionens regler

i ämnet, vilka återfinnes i art. 13 och enligt vilka en flykting i detta hänseende

skall åtnjuta samma behandling som en utlänning i allmänhet, kan följaktligen

utan vidare biträdas av Sverige.

En jämförelse mellan art. Ii i konventionen, vari avhandlas skyddet för

den industriella, konstnärliga och litterära äganderätten, och nu gällande

svensk lag ger vid handen, att konventionsregeln om att en flykting skal!

åtnjuta samma skydd som medborgare i det land, varest han har sin vanliga

vistelseort, utan svårighet kan godtagas av Sverige, såvitt angår den industriella

äganderätten, d. v. s. rätten till uppfinning, mönster, modell, varumärke

och firmanamn. Beträffande den konstnärliga och litterära äganderätten

är läget emellertid ett annat. 1 lagarna om rätt till litterära och konstnärliga

verk, om rätt till verk av bildande konst och om rätt till fotografiska

bilder, alla tre av den 30 maj 1919, skyddas i främsta rummet verk av svensk

medborgare och verk, vilket först utgivits här i riket. Vidare kan skyddet,

under förutsättning av ömsesidighet, utsträckas till att omfatta verk av visst

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

annat lands medborgare ävensom verk, som först utgivits i samma land.

Enligt särskilt förordnande av Konungen skall skydd enligt berörda lagar

avse även utländsk medborgares verk, som först utgivits i främmande land

tillhörande Bernunionen för skydd av litterära och konstnärliga verk eller i

Amerikas Förenta Stater, ävensom outgivet verk av medborgare i något av

dessa länder.

Lagens tillämplighet på ett verk är alltså beroende antingen av upphovsmannens

medborgarskap eller platsen för första utgivningen men icke i

något fall av upphovsmannens hemvist. Lagen skyddar sålunda icke verk

av en här bosatt statslös författare eller medborgare i ett land utanför Bernunionen

annat än Amerikas Förenta Stater i det fall att verket först utgivits

i sådant land eller ej alls är utgivet. För närvarande förberedes av den

s. k. auktorrättskommittén en revision av den svenska lagstiftningen om

litterär och konstnärlig äganderätt. En ändring av de nu återgivna bestämmelserna

torde, enligt vad jag inhämtat, komma att föreslås och detta även

av andra skäl än av hänsyn till stadgandet i art. 14 i flyktingkonventionen.

Det är därför icke uteslutet, att det svenska förbehåll mot denna artikel, som

i betraktande av gällande svensk rätts ståndpunkt blir erforderligt, skulle

kunna återkallas, sedan revisionen av auktorrättslagstiftningen genomförts.

Art. 15 om jämställande av flyktingar med utlänningar av mest gynnad

nation i fråga om rätten att tillhöra sammanslutningar utan politiska eller

vinstsyften samt fackföreningar föranleder ingen erinran ur svensk synpunkt.

Detsamma är förhållandet med stadgandet i art. 16 mom. 1 om fri

tillgång för flykting till att föra talan inför domstol. Art. 16 mom. 2 och 3

överensstämmer däremot icke till alla delar med svensk rätt. I mom. 2 föreskrives,

att flykting i den konventionsstat, varest han har sin vanliga vistelseort,

skall åtnjuta samma behandling som statens egna medborgare i vad

gäller tillgång till domstolarna, däri inbegripet rättshjälp och befrielse från

skyldighet att ställa säkerhet för rättegångskostnader (cautio judicatum

solvi). Den häremot svarande, förut omnämnda kungörelsen den 22 september

1944 angående vissa förmåner åt statslösa m. fl. stadgar, att statslös eller

därmed jämställd person skall, under förutsättning att han stadigvarande

vistas här i riket och innehar svenskt främlingspass eller identitetscertifikat,

vara likställd med svensk medborgare med avseende å förmån av fri

rättegång enligt lagen den 19 juni 1919 om fri rättegång samt vara befriad

från skyldighet att ställa säkerhet enligt lagen den 19 november 1886 angående

skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk

man ställa borgen för kostnad och skada, i båda fallen dock endast

såvitt angår mål däri fråga ej är om ansvar för brottslig gärning. Kungörelsens

begränsning till tvistemål och uppställandet av villkoret om innehav av

viss legitimationshandling saknar täckning i konventionen. I konventionens

art. 16 mom. 3 stadgas, att i de hänseenden som omnämnes i mom. 2 flykting

inom annan konventionsstat än den, vari flyktingen har sin vanliga vistelseort,

skall åtnjuta samma behandling som tillkommer medborgare i sistnämn
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

da stat. Med detta stadgande är att jämföra bestämmelserna i de tre kungörelserna

den 18 april 1935 angående befrielse för vissa främmande undersåtar

från skyldighet att i rättegång ställa säkerhet för kostnad och skada, angående

tillämpning av lagen den 19 juni 1919 om fri rättegång beträffande

undersåtar i vissa främmande stater, och angående tillämpning av vissa

rörande internationell rättshjälp givna bestämmelser jämväl vad angår till

Brittiska riket hörande länder och andra områden in. m. De i dessa kungörelser

medgivna förmånerna, som i det överväldigande antalet fall endast

kan göras gällande i tvistemål, tillkommer icke t. ex. utomlands bosatt

statslös person eller annan utomlands bosatt flykting, som icke innehar

medborgarskap i stat ansluten till 1905 års Haagkonvention angående vissa

till civilprocessen hörande ämnen av internationell natur. 1 sistnämnda

hänseenden föreligger följaktligen icke överensstämmelse med konventionen.

Enligt vad jag inhämtat är chefen för justitiedepartementet emellertid

beredd att överväga frågan om ändringar i samtliga nu ifrågavarande författningar

i syfte att bringa desamma i överensstämmelse med konventionen,

varför något svenskt förbehåll på denna punkt icke torde bliva erforderligt.

Enligt nu gällande utlänningslag skall utlänning i princip innehava arbetstillstånd

för att här i riket kunna antaga eller innehava anställning i

annans tjänst. Undantag göres i utlänningskungörelsen bl. a. för dansk,

finsk, isländsk och norsk medborgare samt för förutvarande medborgare i

Estland, Lettland eller Litauen, som innehar svenskt främlingspass, varjämte

utlänningskommissionen för viss tid eller tills vidare äger medgiva undantag

jämväl för annan utlänning med svenskt främlingspass. Enligt vad som

inhämtats från utlänningskommissionen och arbetsmarknadsstyrelsen, synes

sistnämnda lättnad i första hand komma här vistande flyktingar tillgodo.

Tages därjämte i betraktande att Sverige, sasom förut framhållits, vid ratifikation

av konventionen torde böra göra ett allmänt förbehåll beträffande

förmåner som tillerkännes medborgare i de andra nordiska länderna synes

mig nu gällande svenska lagstiftning och praxis icke stå i vägen för ett godkännande

av stadgandet i konventionens cirt. 1/ mom. 1 om att flyktingar

skall vara jämställda med utlänningar av mest gynnad nation i fråga om

rätten att antaga eller innehava lönad anställning. I förslaget till ny utlänningslag

är frågan om arbetstillstånd reglerad på ett något annorlunda sätt.

I 15 § stadgas, att Konungen äger förordna att utlänning icke utan arbetstillstånd

må här i riket innehava anställning eller, i annan egenskap än handelsresande,

utöva verksamhet som föranledes av anställning utomlands. Utlänningar,

som erhållit bosättningstillstånd, skall emellertid vara undantagna

från skyldigheten att innehava arbetstillstånd. Icke heller detta föreslagna

stadgande strider i och för sig mot art. 17 mom. 1 i konventionen. Denna

bestämmelse i konventionen bör emellertid beaktas vid utformningen av en

blivande ny utlänningskungörelse.

Såsom i den inledande redogörelsen anförts under art. 17 mom. 2, måste

däremot ett svenskt förbehåll göras mot detta stadgande, eftersom de där

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

uppräknade grunderna för befrielse från arbetstillstånd — tre års vistelse,

make eller barn med medborgarskap i vistelselandet — icke kan bliva automatiskt

avgörande vid myndigheternas bedömning av hithörande ärenden.

Beträffande bestämmelsen i art. 17 mom. 3 må framhållas, att det givetvis

icke kan hava avseende på innehav av pensionsberättigande anställning

i offentlig tjänst.

Flykting har icke i Sverige en sämre ställning än utlänningar i allmänhet

beträffande rätten till näringsutövning och rätten att utöva ett fritt

yrke, varom bestämmelser innehålles i artiklarna 18 och 19 i konventionen.

Några längre gående förpliktelser i detta hänseende ålägges icke konventionsstaterna

genom dessa artiklar. Något hinder för Sverige att godkänna

desamma föreligger alltså icke.

Utlänningar har enligt i Sverige vedertagna regler heller icke haft mindre

tilldelningar än svenska medborgare vid varuransoneringar. Föreskriften i

konventionens art. 20 om nationell behandling av flyktingar ger sålunda icke

anledning till betänkligheter från svensk sida. Vad åter angår art. 21, som

ålägger konventionsstaterna att jämställa flyktingar med utlänningar i allmänhet

såvitt gäller bostadsreglering, går den svenska lagstiftningen längre

än konventionen, i det att utlänningar i detta avseende jämställes med

svenska medborgare.

Förut har framhållits, att utländska barn är i samma grad som svenska

barn skyldiga att bevista folkskoleundervisningen, vilket motsvarar en konventionsstats

åligganden enligt art. 22 mom. 1 att sörja för att flyktingar

kommer i åtnjutande av samma bottenskoleundervisning som de egna medborgarna.

Beträffande annan undervisning än den i bottenskolan, i vilket

hänseende art. 22 mom. 2 i konventionen föreskriver behandling såsom utlänningar

i allmänhet, utvisar en undersökning av gällande bestämmelser, att

flykting icke i något hänseende här i riket åtnjuter en mindre gynnsam behandling

än den som kommer utlänningar i allmänhet till del. I visst hänseende

har till och med åt flyktingstudenter skapats särskilda förmåner.

Jämlikt kungörelsen den 30 juni 1952 angående studielån med statlig kreditgaranti

åt s. k. flyktingstudenter må nämligen till sådana under vissa

närmare angivna förutsättningar utlämnas studielån för studier vid de högre

undervisningsanstalterna.

Stadgandet i art. 23 om att flykting i fråga om understöd eller bistånd

från det allmänna skall vara likställd med statens egna medborgare sammanfaller

med bestämmelserna i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården

med den enda skillnaden att utlänning, som erhåller fattigvård, i undantagsfall

kan bliva hemsänd till sitt eget land. Denna undantagsbestämmelse kan

enligt sakens natur icke komma att tillämpas på flyktingar. Ett uttryckligt

iörbud häremot har inryckts i 71 § förslaget till ny utlänningslag.

Art. 24, vilken handlar om arbetslagstiftning och socialförsäkring, föreskriver,

att flyktingar skall jämställas med landets egna medborgare i fråga

om en rad uppräknade socialförmåner. Denna grundsats är sedan länge

genomförd i Sverige såvitt gäller arbetslagstiftningen, vilken beröres i mom.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

29

t. a) i artikeln. Även beträffande den sociala välfärden, varom regler innefattas

i mom. 1. b), överensstämmer konventionen i väsentliga delar med

svensk lagstiftning, enligt vad en genomgång av hithörande bestämmelser

utvisar. Sålunda gäller i fråga om rätten till ersättning enligt lagen den 17

juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete i princip samma bestämmelser

vare sig den skadade är svensk medborgare eller icke. I lagens 27 §

första och andra styckena stadgas likväl ett par undantag från huvudregeln.

Dessa lagrum har följande lydelse:

»Är någon, som har rätt till sjukpenning eller livränta enligt denna lag,

icke svensk medborgare, och är han ej i riket bosatt, äger försäkringsinrättningen

att med hans samtycke, när som helst, i stället för sådan ersättning

till honom utgiva ett kapital för en gång till belopp motsvarande högst femtio

och minst tjugu procent av ersättningens kapitalvärde enligt de för inrättningen

gällande beräkningsgrunder. Ersättningen må ock, utan den ersättningsberättigades

samtycke, utbytas mot kapital till belopp av femtio

procent av kapitalvärdet. Har utbyte av ersättning mot kapital ägt rum, är

rätten till vidare ersättning på grund av olycksfallet förfallen.

Har olycksfallet medfört döden, och var den avlidne ej svensk medborgare

och ej i riket bosatt, utgår begravningshjälp enligt 7 § allenast om

olycksfallet inom tre månader medfört döden, samt livränta eller kapital

enligt samma § till efterlevande, som ej är svensk medborgare, allenast om

denne vid tiden för olycksfallet var bosatt här i riket.»

Beträffande ersättning för yrkessjukdom skall enligt 1 § tredje stycket lagen

den 14 juni 1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar ovannämnda

bestämmelser i olycksfallsförsäkringslag,en äga motsvarande tillämpning.

Jämlikt tredje stycket i 27 § olycksfallsförsäkringslagen äger Konungen, under

förutsättning av ömsesidighet, medgiva undantag för medborgare i visst

land från vad i paragrafen är föreskrivet. Med stöd härav har Konungen i

anslutning till Genevekonventionen den 5 juni 1925 angående lika behandling

av in- och utländska arbetare i avseende å ersättning för olycksfall i arbete

(Sveriges överenskommelser med främmande makter 1926:28) med ett stort

antal främmande makter träffat överenskommelse härutinnan. I sambana

därmed har Konungen utfärdat särskilda kungörelser, i vilka förordnats, att

bestämmelserna i 27 § första stycket, andra punkten, samt andra stycket

i olycksfallsförsäkringslagen icke skall äga tillämpning i fråga om medborgare

i det land kungörelsen avser. Till följd av dessa kungörelser kan

således gentemot dessa länders medborgare vid olycksfall tvångsvis utbyte

av stadgad ersättning mot kapital ej äga rum, varjämte de särskilda villkoren

för dödsfallsersättning i 27 § andra stycket bortfaller. Motsvarande förmåner

kan emellertid icke enligt nu gällande författningar tillerkännas flykting

utan medborgarskap i något av de ifrågavarande länderna. I detta hänseende

blir sålunda ett förbehåll mot art. 24 mom. 1 erforderligt. Med hänsyn

till att enligt 27 § andra stycket olycksfallsförsäkringslagen ersättningsrättcn

kan påverkas av att den efterlevande vid olyckstillfället var bosatt

utanför Sverige, måste vidare förbehåll göras även mot art. 24 mom. 2, varest

stadgas förbud mot inskränkning i rätten till ersättning i anledning av

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

flyktings död till följd av olycksfall i arbete eller yrkessjukdom för det fall

att förmånstagarens vistelseort är belägen utanför vederbörande konventionsstats

område.

De nu ifrågavarande svenska förbehållen, vilka torde böra hänvisa såväl

till olycksfallsförsäkringslagen som till lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar,

kan emellertid förväntas komma att till sin räckvidd åtskilligt

begränsas av att flyktingar, vilka utför arbete omfattat av den svenska

olycksfallsförsäkringslagen i allmänhet vistas här under sådana omständigheter,

att de får anses vara i riket bosatta.

Utlänning kan vidare icke heller bereda sig ersättning genom försäkring

enligt förordningen den 11 juni 1918 angående en särskild för fiskare avsedd

försäkring mot skada till följd av olycksfall. Även i detta hänseende

torde därför erfordras ett förbehåll mot art. 24 mom. 1 i konventionen.

Jag vill emellertid erinra om att i propositionen 1954: 60 föreslagits, att

1916 års olycksfallsförsäkringslag, 1929 års yrkessjukdomsförsäkringslag

och 1918 års fiskarförsäkringsförordning fr. o. in. den 1 januari 1955 skall

avlösas av en lag om yrkesskadeförsäkring. Enligt förslaget skall yrkesskadeförsäkringslagen

innehålla en paragraf (30 §), vars innehåll i sak överensstämmer

med stadgandena i den förutnämnda 27 § olycksfallsförsäkringslagen.

Därest riksdagen godkänner den föreslagna 30 § yrkesskadeförsäkringslagen,

torde alltså de nyssnämnda svenska förbehållen böra hänvisa

även till ifrågavarande lag.

Till medlem av erkänd sjukkassa må enligt 9 § förordningen den 26 juni

1931 om erkända sjukkassor icke antagas annan än den, som är bosatt inom

kassans område. Något förbud för utländsk medborgare att tillhöra erkänd

sjukkassa finnes icke. Förordningen skall emellertid upphöra att gälla den

1 januari 1955, då lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring träder

i kraft. Den blivande obligatoriska sjukförsäkringen enligt denna lag

skall omfatta — förutom här i riket bosatta svenska medborgare — varje

utlänning, som är bosatt och mantalsskriven i riket. Sjukförsäkringen skall

finansieras genom avgifter från medlemmarna i de allmänna sjukkassorna,

bidrag från arbetsgivare och statsbidrag. Kravet på mantalsskrivning synes

gå utöver vad art. 24 mom. 1 i konventionen uppställer såsom villkor för

åtnjutande av socialförsäkringsförmån. Även detta förhållande påkallar

därför ett svenskt förbehåll.

Moderskapspenning utgår enligt förordningen den 11 juni 1937 om moderskapspenning

endast till kvinna, som författningsenligt skall vara mantalsskriven

i riket och som är svensk medborgare. Då sådan penning i sin

helhet utgår av statsmedel, kan den enligt art. 24 mom. 1. b) ii/ undantagas

från konventionens tillämpningsområde. Även mödrahjälpen, varom föreskrifter

finnes i en förordning samma dag och vilken även utgår till utländsk

kvinna under förutsättning att hon är mantalsskriven i riket, bekostas

i sin helhet av statsmedel. Till innevarande års riksdag torde komma

att framläggas ett förslag om moderskapsförsäkring, ansluten till den

obligatoriska sjukförsäkringen och avsedd att ersätta bl. a. moderskapspen
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

ningen enligt 1937 års förordning. Göres förbehåll beträffande sjukförsäkringen,

torde detta automatiskt komma att avse även moderskapsförsäkringen.

Beträffande folkpension, vare sig det är fråga om ålderspension, invalidpension,

sjukbidrag eller änkepension, erfordras i regel svenskt medborgarskap

och mantalsskrivning i riket för att vederbörande skall kunna komma

i åtnjutande av berörda förmåner. Eftersom emellertid folkpension liksom

ersättningar enligt lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och änklingar

med barn utgår helt av statsmedel, erfordras icke heller beträffande dessa

socialförmåner något förbehåll.

Utlänningar har för närvarande samma rätt till inträde i svensk erkänd

arbetslöshetskassa som svenska medborgare, men arbetsmarknadsstyrelsen

äger enligt 13 § förordningen den 15 juni 1934 om erkända arbetslöshetskassor

föreskriva begränsningar i denna rätt. Ehuru några sådana begränsningar

hittills icke vidtagits, anses det dock värdefullt att icke generellt frånhända

sig denna rätt i fråga om flyktingar bl. a. med hänsyn till kassornas

nära anknytning till fackföreningarna. Ett svenskt förbehåll mot art. 24

mom. 1 i konventionen är följaktligen påkallat även på denna punkt.

Allmänt barnbidrag, varom stadgas i lagen den 26 juli 1947 om allmänna

barnbidrag, utgår till bl. a. här i riket bosatt barn, som icke är svensk medborgare,

såframt barnet fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven

i riket. Även här gäller, att kravet på mantalsskrivning icke är helt täckt av

konventionen, men då staten bär hela kostnaden för denna socialförmån, är

en dylik åtskillnad i behandlingen av svenska och utländska medborgare

medgiven enligt art. 24 mom. 1. b) ii) i konventionen. Samma är förhållandet

beträffande de särskilda barnbidragen, om vilka stadgas i lagen den 26 juli

1947 om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders in. fl. barn och

vilka utgår endast till barn, som är svenska medborgare och stadigvarande

vistas i landet. Stat och kommun svarar gemensamt för dessa bidrag. Bidragsförskott

enligt lagen den 11 juni 1943 om förskottering av underhållsbidrag

till barn (bidragsförskottslagen) kan endast tilldelas barn, som är

svensk medborgare och stadigvarande vistas i riket; verksamheten bekostas

emellertid i sin helhet av allmänna medel, varför även i denna del något

förbehåll mot konventionen ej behöver göras. Fria resor för barn och husmödrar

utgår till utlänningar enligt samma grunder som gäller för svenska

medborgare.

De konventioner som Sverige ingått med främmande stater rörande social

säkerhet har i allmänhet icke tagit sikte på andra än medborgare eller förutvarande

medborgare i de fördragsslutande staterna. Jag är icke beredd

att tillstyrka, att Sverige för närvarande påtager sig en utvidgning av sina

förpliktelser gentemot utlänningar enligt nu gällande konventioner till att

bni fatta även flyktingar, som tidigare haft hemvist i stat, med vilken Sverige

ingått avtal på socialförsäkringens område. Ett svenskt förbehåll blir sålunda

av nöden även beträffande art. 24 inom. 3, enligt vilket konventionsstat

förbinder sig att låta även flyktingar bliva delaktiga av förmåner om
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

fattade av överenskommelser konventionsstater emellan rörande vidmakthållande

av rättighet i fråga om socialförsäkring, som förvärvats eller håller

på att förvärvas.

Beträffande art. 25 angående bistånd av förvaltningsmyndigheterna finner

jag, att Sverige på sätt redan tillkännagivits vid konferensen för upprättandet

av konventionen icke kan undgå att göra ett förbehåll mot stadgandet

i mom. 2 i denna artikel om skyldighet för myndighet i flyktings

vistelseland att i utländsk myndighets ställe utfärda eller låta utfärda

handlingar och intyg rörande flyktingar. Förbehållet bör avse dokument,

för vilka erforderligt underlag saknas här i landet.

Flykting skall enligt art. 26 i fråga om sin rörelsefrihet inom det statsområde,

på vilket han lovligen uppehåller sig, icke vara underkastad andra

inskränkningar än dem, som kan tillämpas för utlänningar i allmänhet. Enligt

gällande utlänningslagstiftning kan en utlännings rätt att välja vistelseort

i riket begränsas genom förbehåll i uppehållstillståndet (jfr 42 § utlänningskungörelsen).

Några inskränkande förutsättningar för tillgripandet av

en sådan åtgärd är icke uppställda i lagen. Alla utlänningar kan således

underkastas sådana begränsningar, ehuru stadgandet endast användes i individuella

fall (bl. a. av säkerhetsskäl eller med hänsyn till bostadsmarknaden).

Generella begränsningar i utlännings rätt att välja vistelseort finnes

i kungörelsen den 12 januari 1939 angående särskilda villkor för utlännings

vistelse inom skyddsområde för fästning eller motsvarande försvarsanläggning

samt för utlännings tillträde till etablissement vid försvarsväsendet

m. in. Under krigstid eller därmed jämförliga förhållanden måste

de generella begränsningarna bliva mycket omfattande. Sådana generella

begränsningar i utlännings rörelsefrihet står otvivelaktigt i överensstämmelse

med konventionen. Däremot skulle det möjligen kunna ifrågasättas

om de förstnämnda individuella begränsningarna är förenliga med konventionen.

Eftersom emellertid möjligheter att förbinda uppehållstillstånd med

inskränkning i rörelsefriheten i lika mån föreligger beträffande alla utlänningar,

finner jag att dessa inskränkningar måste anses vara tillåtna enligt

konventionen. Förslaget till utlänningslag avviker icke på detta område från

den gällande rättens grundsatser, ehuru den förändringen genomförts att

myndigheternas befogenhet att föreskriva begränsningar i utlännings rörelsefrihet

regleras i själva utlänningslagen i stället för i en utlänningskungörelse.

Angående art. 26 i konventionen må slutligen anmärkas att, eftersom

konventionen endast handlar om flyktingar som lovligen uppehåller

sig i landet, något hinder i artikeln icke möter mot att en på irreguljärt

sätt till landet ankommen flykting tages i förvar i avbidan på att hans förhållanden

närmare undersökes och beslut om hans status kan träffas.

De identitetshandlingar, som art. 27 ålägger konventionsstat att utfärda,

torde för Sveriges vidkommande motsvaras av främlingspassen. Art. 28 och

den därtill anknutna bilagan överensstämmer till sitt innehåll — med vissa

jämkningar för vilka redogörelse förut lämnats — med den av Sverige redan

biträdda Londonöverenskommelsen rörande resedokument åt flykting
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj. ts proposition nr 134.

ar. Av statens utlänningskommission, som företagit en granskning av artiklarna

27 och 28, har jag inhämtat, att densamma icke har någon erinran att

göra mot konventionens innehåll i dessa delar.

Vad angår beskattningen av flyktingar, i vilket hänseende art. 29 föreskriver

nationell behandling, vilar den allmänna kommunala och statliga

beskattningen i Sverige såvitt angår fysiska personer på domicilprincipens

grundval och den skattskyldiges medborgarskap har ingen inverkan på beskattningens

höjd eller omfattning. Arvsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt

avkräves däremot svenska medborgare i större utsträckning än

utlänningar. Den avgift, som uttages av utlänning enligt förordningen den

23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och

rättigheter (den s. k. artistskatten), är en beskattningsform som för här

icke bosatta utlänningars vidkommande träder i stället för den ordinarie

beskattningen. Då den dels uttages jämväl av i utlandet bosatta svenska

medborgare, dels ock i de flesta fall innebär en lägre beskattning än vad

som skulle ålagts den skattskyldige, om han beskattats såsom en i Sverige

bosatt person, kan icke heller uttagandet av denna skatt anses stå i strid

med stadgandet i art. 29, som är utformat sålunda att en flykting icke skall

avkrävas andra eller högre avgifter, skatter eller pålagor än dem vilka upptagas

av de egna medborgarna under motsvarande förhållanden.

Innebörden av art. 30 mom. 1 angående flyktings rätt att återutföra tillgångar

till land, dit han avser flytta i och för stadigvarande bosättning, får

i belysning av vad som vid textens tillkomst uttalats anses omfatta endast

sådana tillgångar, som en flykting medfört på sin flykt till ett första tillflyktsland.

Tolkad på detta sätt står ifrågavarande stadgande i konventionen

i överensstämmelse med svensk praxis.

I vad gäller art. 30 mom. 2 må framhållas att enligt inhämtade uppgifter

några erinringar ur de synpunkter, som bestämmelsen är avsedd att tillgodose,

icke torde kunna göras vid nuvarande valutatilldelningspraxis. Om

med hänsyn till ett skärpt valutaläge en mindre liberal praxis skulle bliva

erforderlig, får detta emellertid icke anses stridande mot bestämmelsen.

Förbudet i art. 31 att bestraffa flykting för det han utan tillstånd inrest

till eller uppehåller sig inom fördragsslutande stats område synes väl täckt

av 66 § andra punkten i förslaget till utlänningslag och står för övrigt i full

överensstämmelse med redan nu gällande lag och praxis.

De begränsningar i rätten att utvisa en flykting, vilka är stadgade i art. 32

mom. 1 och innebär att utvisning icke må ske annat än på grund av skäl

hänförliga till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen, synes

mig på ett undantag när täckta av bestämmelserna i 26, 27 och 29 §§ i förslaget

till utlänningslag, vilka handlar om förvisning genom domstols beslut

såsom en följd av ådagalagd brottslighet och om utvisning på grund av ett

eljest samhällsvådligt levnadssätt. Det undantag jag här åsyftar är bestämmelsen

i 29 § under 4) om att utvisning må kunna ske jämväl i det fall att

en utlänning befinnes hava före ankomsten till riket i utlandet gjort sig

skyldig till grov brottslighet och det kan befaras att han kommer att här i

•J Hihang till riksdagens protokoll 195t. 1 samt. Nr 134.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Knngl. Maj:ts proposition nr 134.

riket fortsätta brottslig verksamhet. Emellertid är sådan person enligt föreskriften

i art. 1 under F mom. b) i konventionen icke berättigad till skydd

enligt denna. Vid angivna förhållande finner jag art. 32 mom. 1 förenlig med

lagförslaget. Enligt mom. 2 av samma artikel skall flykting, vars utvisning

ifrågasättes, vara berättigad att förebringa bevisning för att rentvå sig

ävensom föra talan inför vederbörlig myndighet i utvisningsärenden. I fall

av förvisning kan en svarande självfallet göra denna rätt gällande inför

domstolen. I vad åter gäller utvisningsärenden, så är art. 32 mom. 2 fullt

ut täckt av 31 § i förslaget till ny utlänningslag, vari föreskrives, att förhör

skall hållas, om utlänning begär det. Icke heller finnes från svensk sida

något att erinra mot det i art. 32 mom. 3 intagna stadgandet om att flykting

före verkställandet av utvisning skall erhålla skäligt rådrum för att ansöka

om tillstånd att inresa till annat land.

Förbudet i art. 33 mom. 1 mot att utvisa eller avvisa en flykting till gränsen

mot område, varest hans liv eller frihet skulle hotas på grund av politisk

förföljelse, har sin motsvarighet i 53 § i förslaget till ny utlänningslag, som

för övrigt uttryckligen skyddar utlänning även mot att sändas till land,

där han icke åtnjuter trygghet mot att bliva sänd till land, i vilket han löper

risk att bliva politiskt förföljd. Det i art. 33 mom. 1 i konventionen

stadgade skyddet kan enligt mom. 2 i samma artikel icke åberopas av flykting,

vilken det föreligger skälig anledning att betrakta som en fara för det

lands säkerhet i vilket han uppehåller sig eller vilken, med hänsyn till att

han genom lagakraftägande dom har dömts för synnerligen grovt brott, utgör

en samhällsfara i sagda land. I 54 § i lagförslaget har förutsättningarna

för motsvarande undantag från skyddet enligt art. 33 i konventionen angivits

vara, förutom farlighet för rikets säkerhet, att utlänningen genom synnerligen

grov brottslighet ådagalagt, att hans kvarblivande i riket skulle innebära

en allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet samt att den förföljelse

som hotar honom i det land till vilket det är fråga om att sända honom icke

innebär fara för hans liv och ej heller eljest är av särskilt svår beskaffenhet.

Oaktat olikheten i uttryckssättet mellan detta stadgande och föreskriften

i art. 33 mom. 2 i konventionen får de båda bestämmelserna anses hava

samma sakliga innebörd, sålunda att konventionen medger utvisning i samma

utsträckning som lagförslaget. Icke heller på denna punkt finner jag

därför hinder möta mot Sveriges godkännande av konventionstexten.

Art. 34 innehåller icke annat än en rekommendation till de fördragsslutande

staterna att underlätta flyktings naturalisation. Med hänsyn till att

den svenska medborgarskapslagstiftningen för några år sedan varit föremål

för en revision, torde skäl saknas att nu upptaga bestämmelserna om förutsättningarna

för utlännings upptagande till svensk medborgare till förnyad

granskning med anledning av ratifikationen av flyktingkonventionen.

Artiklarna 35—46, vilka är av teknisk natur, avviker icke från vad konventioner

av detta slag vanligen innehåller i där berörda ämnen.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kunql. Maj.ts proposition nr 134.

Under åberopande av det sålunda anförda får jag föreslå, att Förenta Nationernas

här bilagda konvention av den 28 juli 1951 angående flyktingars

rättsliga ställning måtte föreläggas riksdagen, och hemställer alltså

att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen

att godkänna, att Sverige ratificerar konventionen samt

att därvid tillkännagives, att i art. 1 under B med uttrycket

»händelser som inträffat före den 1 januari 1951» för Sveriges

del skall förstås »händelser som inträffat i Europa

eller annorstädes före den 1 januari 1951», ävensom att förbehåll

göres dels av innebörd att tillämpningen av konventionens

bestämmelser om att flykting skall tillerkännas den

förmånligaste behandling som tillkommer främmande lands

medborgare icke skall röna inverkan av förmåner som tillerkänts

eller kan komma att tillerkännas medborgare i Danmark,

Finland, Island eller Norge eller någotdera av dessa

länder, dels ock mot art. 7 mom. 2, art. 8, art. 12 mom. 1,

art. 14, art. 17 mom. 2, art. 24 mom. 1—3 och art. 25 uti

konventionen av den innebörd som förut angivits.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Ljungdahl.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

37

Convention Relating to

the Status of Refugees.

Geneva July 28 1951.

Preninble.

The HIGH CONTRACTING

PARTIES,

Considering that the

Charter of the United

Nations and the Universal

Declaration of Human

Rights approved on 10

December 1948 by the

General Assembly have

affirmed the principle

that human beings shall

enjoy fundamental rights

and freedoms without discrimination,

Considering that the

United Nations has, on

various occasions, manifested

its profound concern

för refugees and endeavoured

to assure refugees

the widest possible

exercise of these fundamental

rights and freedoms,

Considering that it is

desirable to revise and

consolidate previous international

agreements

relating to the status of

refugees and to extend the

scope of and the protection

accorded by such

instruments by means of

a new agreement,

Considering that the

grant of asylum may place

Convention relative au

statut des réfugiés.

Genéve le 28 juillet 1951.

Préainbule.

LesHAUTES PARTIES

CONTRACTANTES,

Considérant que la

Charte des Nations Unies

et la Déclaration universelle

des droits de l’homme

approuvée le 10 décembre

1948 par l’Assemblée

générale ont affirmé

le principe que les

étres humains, sans distinction,

doivent jouir des

droits de l’homme et des

libertés fondamentales,

Considérant que l’Organisation

des Nations

Unies a, å plusieurs reprises,

manifesté la profonde

sollicitude qu’elle

éprouve pour les réfugiés

et qu’elle s’est préoccupée

d’assurer å ceux-ci

1’exercice le plus large

possible des droits de

rhomme et des libertés

fondamentales,

Considérant qu’il est

désirable de reviser et de

codifier les accords internationaux

antérieurs relatifs

au statut des réfugiés

et d’étendre 1’application

de ees instruments et la

protection qu’ils constituent

pour les réfugiés au

moyen d’un nouvel accord,

Considérant qu’il peut

résulter de 1’oetroi du

Bilaga.

(Översättning.)

Konvention angående

flyktingars rättsliga

ställning.

Genéve den 28 juli 1951.

Inledning.

De HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE

PARTERNA

hava,

i betraktande av

att Förenta Nationernas

stadga och den av generalförsamlingen

den 10

december 1948 antagna

universella förklaringen

om de mänskliga rättigheterna

fastslagit grundsatsen,

att människorna

utan åtskillnad skola åtnjuta

de mänskliga rättigheterna

och de grundläggande

friheterna,

i betraktande av

att Förenta Nationerna

vid upprepade tillfällen

givit uttryck för sitt stora

intresse för flyktingarna

och sökt tillförsäkra dessa

vidast möjliga åtnjutande

av nämnda rättigheter

och friheter,

i betraktande av

att det framstår såsom

önskvärt att revidera och

sammanfatta äldre internationella

överenskommelser

angående flyktingars

rättsliga ställning

samt att genom en ny

överenskommelse utvidga

de äldre överenskommelsernas

tillämpningsområde

och det skydd, som

genom dem tillerkännes

flyktingarna,

i betraktande av

att beviljandet av asyl

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

unduly heavy burdens on

certain countries, and

that a satisfactory solution

of a problem of

which the United Nations

has recognized the international

scope and nature

cannot therefore be

achieved without international

co-operation,

Expressing the wish

that all States, recognizing

the social and humanitarian

nature of the

problem of refugees, will

do everything within their

power to prevent this

problem from becoming

a cause of tension between

States,

Noting that the United

Nations High Commissioner

for Refugees is

charged with the task of

supervising international

conventions providing for

the protection of refugees,

and recognizing that the

effective co-ordination of

measures taken to deal

with this problem will

depend upon the co-operation

of States with the

High Commissioner,

HAVE AGREED as

follows:

Chapter I

GENERAL

PROVISIONS

Article 1

Definition of the Terin

“Refugee”.

A. For the purposes

of the present Convention,

droit d’asile des charges

exceptionnellement lourdes

pour certains pays et

que la solution satisfaisante

des problémes dont

1’Organisation des Nations

Unies a reconnu la portée

et le caractére internationaux,

ne saurait, dans

cette hypothése, étre obtenue

sans une solidarité

internationale,

Exprimant le vceu que

tous les Etats, reconnaissant

le caractére social et

humanitaire du probléme

des réfugiés, fassent tout

ce qui est en leur pouvoir

pour éviter que ce

probléme ne devienne une

cause de tension entre

Etats,

Prenant acte de ce

que le Haut Commissaire

des Nations Unies pour

les réfugiés a pour tåche

de veiller å 1’application

des conventions internationales

qui assurent la

protection des réfugiés,

et reconnaissant que la

coordination effective des

mesures prises pour résoudre

ce probléme dépendra

de la coopération

des Etats avec le Haut

Commissaire,

SONT CONVENUES

des dispositions ci-aprés:

Chapitre I

DISPOSITIONS

GÉNÉRALES

Article premier

Definition du terme

«réfugié>.

A. Aux fins de la présente

Convention, le

kan medföra en utomordentligt

tung börda för

vissa länder och att en

tillfredsställande lösning

av hithörande problem,

vilkas internationella

räckvidd och natur erkänts

av Förenta Nationerna,

därför icke kan

uppnås utan internationellt

samarbete,

under uttalande

a v önskemålet, att alla

stater under erkännande

av flyktingproblemets sociala

och humanitära beskaffenhet

måtte göra allt

som står i deras makt för

att förhindra detta problem

att bliva en orsak

till spänning mellan stater,

samt

efter tagen kännedom

om att Förenta

Nationernas Höge

Kommissarie för flykringar

erhållit i uppdrag

att övervaka tillämpningen

av de internationella

konventioner, som

bereda flyktingarna

skydd, och i insikt om

att en effektiv samordning

av de åtgärder, som

vidtagas för att lösa flyktingsproblemet,

kommer

att vara avhängig av staternas

samarbete med

Höge Kommissarien,

ÖVERENSKOMMIT

som följer:

Kapitel I.

ALLMÄNNA

BESTÄMMELSER.

Artikel 1.

Definition av uttrycket

>flykting>.

A. I denna konvention

avses med uttrycket

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 134.

39

the term “refugee” shall

apply to any person who:

(1) Has been considered

a refugee under

the Arrangements of 12

May 1926 and 30 June

1928 or under the Conventions

of 28 October

1933 and 10 February

1938, the Protocol of 14

September 1939 or the

Constitution of the International

Refugee Organization;
-

Decisions of non-eligibility

taken by the International

Refugee Organization

during the

period of its activities

shall not prevent the

status of refugee being

accorded to persons who

fulfil the conditions of

paragraph 2 of this section;
-

(2) As a result of events

occurring before 1 January

1951 and owing to

well-founded fear of being

persecuted for reasons of

race, religion, nationality,

membership of a particular

social group or political

opinion, is outside the

country of his nationality

and is unable or, owing

to such fear, is unwilling

to avail himself of the

protection of that country;

or who, not liaving a

nationality and being outside

the country of his

former habitual residence

as a result of such events,

is unable or, owing to such

fear, is unwilling to return

to it.

terme «réfugié» s’appliquera

å toute personne:

1) Qui a été considérée

comme réfugiée en application

des Arrangements

du 12 mai 1926 et du 30

juin 1928, ou en application

des Conventions du

28 octobre 1933 et du

10 février 1938 et du

Protocole du 14 septembre

1939, ou encore en

application de la Constitution

de 1’Organisation

internationale pour les

réfugiés;

Les decisions de nonélégibilité

prises par 1’Organisation

internationale

pour les réfugiés pendant

la durée de son mandat ne

font pas obstacle å ce

que la qualité de réfugié

soit accordée å des personnes

qui remplissent les

conditions prévues au paragraphe

2 de la présente

section;

2) Qui, par suite d’événements

survenus avant

le premier janvier 1951

et craignant avec raison

d’étre persécutée du fait

de sa race, de sa religion,

de sa nationalité, de son

appartenance å un certain

groupe social ou de ses

opinions politiques, se

trouve hors du pays dont

elle a la nationalité et

qui ne peut ou, du fait de

cette crainte, ne veut se

réclamer de la protection

de ce pays; ou qui, si elle

n’a pas de nationalité et

se trouve hors du pays

dans lequel elle avait sa

résidence habituelle å la

suite de tels événements,

ne peut ou, en raison de

ladite crainte, ne veut y

retourner.

»flykting» följande personer,

nämligen

1) den som blivit att

anse såsom flykting jämlikt

överenskommelserna

av den 12 maj 1926 eller

den 30 juni 1928, konventionerna

av den 28

oktober 1933 eller den 10

februari 1938, protokollet

av den 14 september 1939

eller Internationella Flyktingorganisationens

stadga,

varvid märkes, att av

Internationella Flyktingorganisationen

under dess

verksamhetstid fattade

beslut om att vissa personer

icke skola erkännas

såsom flyktingar icke skola

utgöra hinder för att

ställning såsom flykting

tillerkännes personer,

vilka uppfylla de under

2) här nedan angivna villkoren;
2)

den som till följd

av händelser, som inträffat

före den 1 januari

1951, och i anledning av

välgrundad fruktan för

förföljelse på grund av sin

ras, religion, nationalitet,

tillhörighet till viss samhällsgrupp

eller politiska

åskådning befinner sig

utanför det land, vari han

är medborgare, samt är

ur stånd att eller på

grund av sådan fruktan,

som nyss sagts, icke önskar

att begagna sig av

sagda lands skydd, eller

den som, utan att vara

medborgare i något land,

till följ(1 av händelser som

förut sagts befinner sig

utanför det land, vari han

tidigare haft sin vanliga

vistelseort, samt är ur

stånd att eller på grund

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

In the case of a person

who has more than one

nationality, the term “the

country of his nationality”

shall mean each of

the countries of which

he is a national, and a

person shall not be

deemed to be lacking the

protection of the country

of his nationality if, without

any valid reason based

on well-foundedfear, he

has not availed himself of

the protection of one of

the countries of which

he is a national.

B. (1) For the purposes

of this Convention, the

words “events occurring

before 1 January 1951” in

article 1, section A, shall

be understood to mean

either

(a) “events occurring in

Europé before 1 January

1951”; or

(b) “events occurring in

Europé or elsewhere before

1 January 1951”;

and each Contracting

State shall make a declaration

åt the time of

signature, ratification or

accession, specifying

which of these meanings

it applies for the purpose

of its obligations under

this Convention.

(2) Any Contracting

State which has adopted

alternative (a) may åt

any time extend its obligations

by adopting alternative

(b) by means of a

Dans le cas d’une personne

qui a plus d’une

nationalité, 1‘expression

«du pays dont elle a la

nationalité» vise chacun

des pays dont cette personne

a la nationalité. Ne

sera pas considérée comme

privée de la protection

du pays dont elle a la

nationalité, toute personne

qui, sans raison

valable fondée sur une

crainte justifiée, ne s’est

pas réclamée de la protection

de l’un des pays

dont elle a la nationalité.

B. 1) Aux fins de la

présente Convention, les

mots «événements survenus

avant le premier

janvier 1951» figurant å

1’article 1, section A,

pourront étre compris

dans le sens de soit

a) «événements survenus

avant le premier janvier

1951 en Europé»; soit

b) «événements survenus

avant le premier janvier

1951 en Europé ou

ailleurs»;

et chaque Etat Contractant

fera, au moment de

la signature, de la ratification

ou de 1’adhésion,

une déclaration précisant

la portée qu’il entend

donner å cette expression

au point de vue des

obligations assumées par

lui en vertu de la présente

Convention.

2) Tout Etat Contractant

qui a adopté la

formule a) pourra å tout

moment étendre ses obligations

en adoptant la

formule b) par notifica
-

av sådan fruktan, som

nyss sagts, icke önskar att

återvända dit.

Beträffande den som är

medborgare i mera än ett

land avses med uttrycket

»land vari han är medborgare»

varje land, vari

han är medborgarejingen

skall anses vara i avsaknad

av det lands skydd,

vari han är medborgare,

därest han utan bärande

skäl grundat på berättigad

fruktan underlåtit att

begagna sig av något av

de länders skydd, i vilka

han är medborgare.

B. 1) I denna konvention

skall med det i artikel

1 A förekommande

uttrycket »händelser som

inträffat före den 1

januari 1951» kunna förstås

antingen

a) »händelser som inträffat

i Europa före den

1 januari 1951» eller

b) »händelser som inträffat

i Europa eller annorstädes

före den 1

januari 1951»,

och skall envar fördragsslutande

stat vid undertecknandet

eller ratifikationen

av konventionen

eller vid anslutningen till

densamma avgiva en förklaring

angående vilkendera

av dessa båda betydelser

som staten i fråga

inlägger i förevarande uttryck

med hänsyn till de

förpliktelser, som den åtager

sig i enlighet med

konventionen.

2) F ördragsslutande

stat, som valt alternativet

a) ovan, äger när som

helst medelst ett till Förenta

Nationernas generalsekreterare

riktat medde
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

41

notification addressed to

the Secretary-General of

the United Nations.

C. This Convention

shall cease to apply to

any person falling under

the terms of section A if:

(1) He has voluntarily

re-availed himself of the

protection of the country

of his nationality; or

(2) Having lost his nationality,

he has voluntarily

reacquired it; or

(3) He has acquired a

new nationality, and enjoys

the protection of the

country of his new nationality;

or

(4) He has voluntarily

re-established himself in

the country which he left

or outside which he remained

owing to fear of

persecution; or

(5) He can no longer,

because the circumstances

in connexion with

which he has been recognized

as a refugee have

ceased to exist, continue

to refuse to avail himself

of the protection of the

country of his nationality;

Provided that this paragraph

shall not apply to

a refugee falling under section

A (1) of this artide

who is able to invoke compelling

reasons arising out

of previous persecution

for refusing to avail himself

of the protection of

the country of nationality;
-

(6) Being a person who

has no nationality he is,

tion adressée au Secrétaire

général des Nations

Unies.

C. Cette Convention

cessera, dans les cas ciaprés,

d’étre applicable

å toute personne visée

par les dispositions de la

section A ci-dessus:

1) Si elle s’est volontairement

réclamée å

nouveau de la protection

du pays dont elle a la

nationalité; ou

2) Si, ayant perdu sa

nationalité, elle 1’a volontairement

recouvrée; ou

3) Si elle a acquis une

nouvelle nationalité et

jouit de la protection du

pays dont elle a acquis

la nationalité; ou

4) Si elle est retournée

volontairement s’établir

dans le pays qu’elle a

quitté ou hors duquel

elle est demeurée de crainte

d’étre persécutée; ou

5) Si, les circonstances

å la suite desquelles elle

a été reconnue comme

réfugiée ayant cessé

d’exister, elle ne peut

plus continuer å refuser

de se réclamer de la protection

du pays dont elle

a la nationalité;

Etant entendu, toutefois,

que les dispositions

du présent paragraphe ne

s’appliqueront pas å tout

réfugié visé au paragraphe

1 de la section A du présent

artide qui peut invoquer,

pour refuser de se

réclamer de la protection

du pays dont il a la nationalité,

des raisons impérieuses

tenant å des persécutions

antérieures;

0) S’agissant d’une personne

qui n’a pas de

lande utvidga sina förpliktelser

genom att antaga

alternativet b).

C. Denna konvention

skall upphöra att vara

tillämplig på den som omfattas

av bestämmelserna

under A ovan men som

1) av fri vilja på nytt

begagnar sig av det lands

skydd, vari han är medborgare;

eller

2) efter att hava förlorat

sitt medborgarskap, av fri

vilja återförvärvar detsamma;

eller

3) förvärvar medborgarskap

i ett nytt land

och kommer i åtnjutande

av detta lands skydd; eller

4) av fri vilja återvänder

för att bosätta sig i

det land, som han lämnat

eller utanför vilket han

fortsatt att uppehålla sig

på grund av fruktan för

förföljelse; eller

5) icke kan fortfara att

vägra begagna sig av det

lands skydd, vari han är

medborgare, enär de omständigheter,

till följd av

vilka han blivit erkänd

såsom flykting, icke

längre föreligga,

dock att denna bestämmelse

icke avser flykting

hänfötlig under A 1) ovan,

som kan åberopa på tidigare

förföljelse grundade,

tungt vägande skäl för vägran

att begagna sig av det

lands skydd, vari han är

medborgare;

eller

6) utan att äga medborgarskap

i något land

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungi. Maj:ts proposition nr 134.

because the circumstances

in connexion with which

he has been recognized as

a refugee have ceased to

exist, able to return to

the country of his former

habitual residence;

Provided that this paragraph

shall not apply to

a refugee falling under section

A (1) of this article

who is able to invoke

compelling reasons arising

out of previous persecution

för refusing to return

to the country of his

former habitual residence.

D. This Convention

shall not apply to persons

who are åt present

receiving from organs or

agencies of the United

Nations other than the

United Nations High

Commissioner for Refugees

protection or assistance.

When such protection

or assistance has ceased

for any reason, without

the position of such persons

being definitively

settled in accordance with

the relevant resolutions

adopted by the General

Assembly of the United

Nations, these persons

shall ipso facto be entitled

to the benefits of this

Convention.

E. This Convention

shall not apply to a person

who is recognized by

the competent authorities

of the country in which

he has taken residence as

nationalité, si, les circonstances

å la suite desquelles

elle a été reconnue

comme réfugiée ayant

cessé d’exister, elle est en

mesure de retourner dans

le pays dans lequel elle

avait sa résidence habituelle;
Etant

entendu, toutefois,

que les dispositions

du présent paragraphe ne

s’appliqueront pas å tout

réfugié visé au paragraphe

1 de la section A du

présent article qui peut

invoquer, pour refuser de

retourner dans le pays

dans lequel il avait sa

résidence habituelle, des

raisons impérieuses tenant

å des persécutions antérieures.

D. Cette Convention

ne sera pas applicable

aux personnes qui bénéficient

actuellement d’une

protection ou d’une assistance

de la part d’un

organisme ou d’une institution

des Nations Unies

autre que le Haut Commissaire

des Nations

Unies pour les réfugiés.

Lorsque cette protection

ou cette assistance

aura cessé pour une raison

quelconque, sans que le

sort de ees personnes ait

été définitivement réglé,

conformément aux résolutions

y relatives adoptées

par l’Assemblée générale

des Nations Unies, ees

personnes bénéficieront

de plein droit du régime

de cette Convention.

E. Cette Convention

ne sera pas applicable å

une personne considérée

par les autorités compétentes

du pays dans lequel

cette personne a établi

kan återvända till det

land, vari han tidigare

hade sin vanliga vistelseort,

enär de omständigheter,

till följd av vilka

han blivit erkänd såsom

flykting, icke längre föreligga,

dock att denna bestämmelse

icke avser flykting

hänförlig under A 1) ovan,

som kan åberopa på tidigare

förföljelse grundade,

tungt vägande skäl för vägran

att återvända till det

land, vari han tidigare

hade sin vanliga vistelseort.

D. Denna konvention

är icke tillämplig på dem

som för närvarande åtnjuta

beskydd eller bistånd

av andra Förenta

Nationernas organ eller

institutioner än Förenta

Nationernas Höge Kommissarie

för flyktingar.

Därest sådant beskydd

eller bistånd, av vilken

anledning det vara må,

skulle upphöra utan att

nu ifrågavarande personers

ställning blivit slutgiltigt

reglerad enligt tilllämpliga,

av Förenta Nationernas

generalförsamling

antagna resolutioner,

skola vederbörande utan

vidare äga åtnjuta de i

denna konvention stadgade

förmånerna.

E. Denna konvention

äger icke tillämpning på

den som av vederbörliga

myndigheter i det land,

vari han bosatt sig, erkännes

hava de rättighe
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

43

having the rights and

obligations which are attached

to the possession

of the nationality of that

country.

F. The provisions of

this Convention shall not

apply to any person with

respect to whom there

are serious reasons for

considering that:

(a) he has committed a

crime against peace, a

war crime, or a crime

against humanity, as defined

in the international

instruments drawn up to

make provision in respect

of such crimes;

(b) he has committed a

serious non-political crime

outside the country of

refuge prior to his admission

to that country

as a refugee;

(c) he has been guilty

of acts contrary to the

purposes and principles

of the United Nations.

Article 2

General Obligations.

Every refugee has duties

to the country in

which he finds himself,

which require in particular

that he conform to

its laws and regulations

as well as to measures

taken for the maintenance

of public order.

Article 3

Non-discrimination.

The Contracting States

shall apply the provisions

sa résidence comme ayant

les droits et les obligations

attachés å la possession

de la nationalité

de ce pays.

F. Les dispositions de

cette Convention ne seront

pas applicables aux

personnes dont on aura

des raisons sérieuses de

penser:

a) qu’elles ont commis

un crime contre la paix,

un crime de guerre ou un

crime contre 1’humanité,

au sens des instruments

internationaux élaborés

pour prévoir des dispositions

relatives å ees crimes;
b)

qu’elles ont commis

un crime grave de droit

commun en dehors du

pays d’accueil avant d’y

étre admises comme réfugiés;
c)

qu’elles se sont rendues

coupables d’agissements

contraires aux buts

et aux principes des Nations

Unies.

Article 2

Obligations générales.

Tout réfugié a, å l’égard

du pays ou il se trouve,

des devoirs qui comportent

notamment 1’obligation

de se conformer aux

lois et réglements ainsi

qu’aux mesures prises

pour le maintien de

l’ordre public.

Article 3

Non-discrimlnatlon.

Les Etats Contractants

appliqueront les disposi
-

ter och skyldigheter, som

äro förbundna med innehav

av medborgarskap i

sagda land.

F. Stadgandena i denna

konvention äga icke

tillämpning på den beträffande

vilken föreligga

allvarliga skäl antaga, att

han

a) förövat brott mot

freden, krigsförbrytelse

eller brott mot mänskligheten,

sådana dessa brott

blivit definierade i de internationella

överenskommelser,

som tillkommit

för att meddela bestämmelser

angående sådana

brott; eller

b) förövat grovt ickepolitiskt

brott utanför tillflyktslandet,

innan han

erhöll tillträde till detsamma

såsom flykting;

eller

c) gjort sig skyldig till

gärningar, stridande mot

Förenta Nationernas syften

och grundsatser.

Artikel 2.

Allmänna skyldigheter.

Varje flykting har gentemot

det land, varest han

befinner sig, skyldigheter

främst innebärande, att

han skall ställa sig till

efterrättelse gällande lagar

och föreskrifter ävensom

anstalter, som vidtagas

för upprätthållande

av den allmänna ordningen.

Artikel 3.

Förbud mot sklljaktlig behandling.

De fördragsslutande

staterna skola tillämpa

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

of this Convention to

refugees without discrimination

as to race, religion

or country of origin.

Article 4

Religion.

The Contracting States

shall accord to refugees

within their territories

treatment åt least as favourable

as that accorded

to their nationals with

respect to freedom to

practice their religion and

freedom as regards the

religious education of

their children.

Article 5

Rigtits grauted apart from

this Convention.

Nothing in this Convention

shall be deemed

to impair any rights and

benefits granted by a

Contracting State to refugees

apart from this

Convention.

Article 6

The Term “in the same

circnnistances”.

For the purpose of this

Convention, the term “in

the same circumstances”

implies that any requirements

(including requirements

as to length and

conditions of sojourn or

residence) which the particular

individual would

have to fulfil for the

enjoyment of the right

in question, if he were not

a refugee, must be fulfilled

by him, with the excep
-

tions de cette Convention

aux réfugiés sans discrimination

quant å la race,

la religion ou le pays

d’origine.

Article 4

Religion.

Les Etats Contractants

accorderont aux réfugiés

sur leur territoire un traitement

au moins aussi

favorable que celui accordé

aux nationaux en

ce qui concerne la liberté

de pratiquer leur religion

et en ce qui concerne la

liberté d’instruction religieuse

de leurs enfants.

Article 5

Droits nccordés indépendamment

de cette

Convention.

Aucune disposition de

cette Convention ne porte

atteinte aux autres droits

et avantages accordés, indépendamment

de cette

Convention, aux réfugiés.

Article 6

L’expression <dans les

mémes circonstances*.

Aux fins de cette Convention,

les termes «dans

les mémes circonstances»

impliquent que toutes les

conditions (et notamment

celles qui ont trait å la

durée et aux conditions

de séjour ou de résidence)

que 1’intéressé devrait

remplir, pour pouvoir

exercer le droit en question,

s’il n’était pas un

réfugié, doivent étre remplies

par lui å 1’exception

bestämmelserna i denna

konvention på flyktingar

utan åtskillnad med hänsyn

till deras ras, religion

eller ursprungsland.

Artikel 4.

Religion.

De fördragsslutande

staterna skola tillerkänna

flyktingar, som befinna

sig inom deras territorier,

en behandling som i fråga

om flyktingarnas frihet

att utöva sin religion och

frihet att bestämma över

sina barns religiösa uppfostran

är minst lika förmånlig

som den behandling,

vilken tillkommer

de egna medborgarna.

Artikel 5.

Rättigheter beviljade oberoende

av konventionen.

Ingen bestämmelse i

denna konvention skall få

föranleda inskränkning i

rättigheter och förmåner,

som fördragsslutande stat

beviljat flyktingar oberoende

av konventionen.

Artikel 6.

Uttrycket »under samma

förhållanden».

I denna konvention innebär

uttrycket »under

samma förhållanden», att

alla de förutsättningar

(och i synnerhet sådana,

som hänföra sig till längden

av och betingelserna

för uppehåll och vistelse),

vilka vederbörande skulle

behöva uppfylla för att

komma i åtnjutande av

någon viss rättighet, om

han icke vore flykting,

måste uppfyllas av honom

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

tion of requirements

which by their nature a

refugee is incapable of

fulfilling.

Article 7

Exemptlon from

Reciprocity.

1. Except where this

Convention contains more

favourable provisions, a

Contracting State shall

accord to refugees the

same treatment as is accorded

to aliens generally.

2. After a period of

three years’ residence, all

refugees shall enjoy

exemption from legislative

reciprocity in the

territory of the Contracting

States.

3. Each Contracting

State shall continue to

accord to refugees the

rights and benefits to

which they were already

entitled, in the absence

of reciprocity, åt the date

of entry into force of this

Convention for that State.

4. The Contracting

States shall consider favourably

the possibility of

according to refugees, in

the absence of reciprocity,

rights and benefits

beyond those to which

they are entitled according

to paragraphs 2 and 3,

and to extending exemption

from reciprocity to

refugees who do not fulfil

the conditions provided

for in paragraphs 2 and 3.

des conditions qui, en

raison de leur nature, ne

peuvent étre remplies par

un réfugié.

Article 7

Dispense de réciprocité.

1. Sous réserve des dispositions

plus favorables

prévues par cette Convention,

tout Etat Contractant

accordera aux réfugiés

le régime qu’il accorde

aux étrangers en

général.

2. Apres un délai de

résidence de trois ans,

tous les réfugiés bénéficieront,

sur le territoire

des Etats Contractants,

de la dispense de réciprocité

législative.

3. Tout Etat Contractant

continuera å accorder

aux réfugiés les droits

et avantages auxquels ils

pouvaient déjå prétendre,

en 1’absence de réciprocité,

å la date d’entrée en

vigueur de cette Convention

pour ledit Etat.

4. Les Etats Contractants

envisageront avec

bienveillance la possibilité

d’accorder aux réfugiés,

en 1’absence de réciprocité,

des droits et des

avantages outre ceux auxquels

ils peuvent prétendre

en vertu des paragraphes

2 et 3 ainsi que

la possibilité de faire bénéficier

de la dispense de

réciprocité des réfugiés

qui ne remplissent pas les

conditions visées aux

paragraphes 2 et 3.

med undantag för förutsättningar,

som till sin

natur äro sådana, att en

flykting icke kan uppfylla

dem.

Artikel 7.

Undantag från villkor om

ömsesldigliet.

1. Så snart denna konvention

icke innehåller

mera förmånliga bestämmelser,

skall fördragsslutande

stat tillerkänna

flyktingar samma ställning

som staten i fråga tillerkänner

utlänningar i allmänhet.

2. Efter tre års vistelse

skall flykting inom fördragsslutande

stats område

vara undantagen

från villkor om ömsesidighet

i lagstiftningen,

som må hava uppställts

för att utlänning skall äga

åtnjuta viss förmån.

3. Fördragsslutande stat

skall fortfara att bevilja

flyktingar rättigheter och

förmåner, till vilka de

oberoende av ömsesidighet

redan voro berättigade

vid tidpunkten för

denna konventions ikraftträdande

för ifrågavarande

stat.

4. De fördragsslutande

staterna skola välvilligt

pröva möjligheten att

även i frånvaron av

ömsesidighet tillerkänna

flyktingar rättigheter och

förmåner utöver dem, på

vilka de kunna göra anspråk

jämlikt moment 2.

och 3. i denna artikel,

ävensom möjligheten att

eftergiva kravet på ömsesidighet

för flyktingar

som icke uppfylla de i

moment 2. och 3. i denna

artikel föreskrivna villkoren.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Iiungl. Maj.ts proposition nr 134.

5. The provisions of

paragraphs 2 and 3 apply

both to the rights and

benefits referred to in

artides 13, 18, 19, 21 and

22 of this Convention and

to rights and benefits for

which this Convention

does not provide.

Article 8

Exemption from Exceptionnl

Measures.

With regard to exceptional

measures which

may be taken against the

person, property or interests

of nationals of a

foreign State, the Contracting

States shall not

apply such measures to a

refugee who is formally

a national of the said

State solely on account

of such nationality. Contracting

States which,

under their legislation, are

prevented from applying

the general principle expressed

in this article,

shall, in appropriate cases,

grant exemptions in favour

of such refugees.

Article 9

Provisioual Measures.

Nothing in this Convention

shall prevent a

Contracting State, in time

of war or other grave and

exceptional circumstances,

from taking provisionally

measures which it

considers to be essential

to the national security in

the case of a particular

person, pending a deter
-

5. Les dispositions des

paragraphes 2 et 3 ci-dessus

s’appliquent aussi

bien aux droits et avantages

visés aux artides 13,

18, 19, 21 et 22 de cette

Convention qu’aux droits

et avantages qui ne sont

pas prévus par elle.

Article 8

Dispense de inesures

exceptionnelles.

En ce qui concerne les

mesures exceptionnelles

qui peuvent étre prises

contre la personne, les

biens ou les intéréts des

ressortissants d’un Etat

déterminé, les Etats Contractants

n’appliqueront

pas ees mesures å un

réfugié ressortissant formellement

dudit Etat

uniquement en raison de

sa nationalité. Les Etats

Contractants qui, de par

leur législation, ne peuvent

appliquer le principe

général consacré dans

cet article accorderont

dans des cas appropriés

des dispenses en faveur

de tels réfugiés.

Article 9

Mesures provisoires.

Aucune des dispositions

de la présente Convention

n’a pour effet d’empécher

un Etat Contractant, en

temps de guerre ou dans

d’autres circonstances

graves et exceptionnelles,

de prendre provisoirement,

å 1’égard d’une

personne déterminée, les

mesures que cet Etat

5. Bestämmelserna i

moment 2. och 3. i denna

artikel äga tillämpning

såväl på rättigheter och

förmåner som avses i artiklarna

13, 18, 19, 21 och

22 i denna konvention

som på rättigheter och

förmåner om vilka föreskrifter

icke meddelas i

denna konvention.

Artikel 8.

Befrielse från undautagsåtgärder.

I fråga om undantagsåtgärder

som må vidtagas

mot någon viss främmande

stats medborgare

med avseende på deras

personer, egendom eller

intressen, gäller att fördragsslutande

stat icke

äger gentemot flykting

som formellt är medborgare

i den ifrågavarande

främmande staten tilllämpa

sådana åtgärder

allenast på grund av detta

flyktingens medborgarskap.

Fördragsslutande

stat, som på grund av den

egna lagstiftningen är förhindrad

att tillämpa den

i denna artikel fastslagna

allmänna grundsatsen,

skall i därför ägnade fall

medgiva undantag för

flyktingar, som nu sagts.

Artikel 9.

Tillfälliga åtgärder.

Bestämmelserna i denna

konvention utgöra icke

hinder för fördragsslutande

stat att i krigstid

eller under andra allvarliga

och utomordentliga

förhållanden gentemot

någon bestämd person

provisoriskt vidtaga

åtgärder, som staten ifråga

finner oundgängligen er
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 134.

47

mination by the Contracting

State that that person

is in fact a refugee

and that the continuance

of such measures is necessary

in his case in the

interests of national security.

Article 10

Continuity of Residence.

1. Where a refugee has

been forcibly displaced

during the Second World

War and removed to the

territory of a Contracting

State, and is resident

there, the period of such

enforced sojourn shall be

considered to have been

lawful residence within

that territory.

2. Where a refugee has

been forcibly displaced

during the Second World

War from the territory of

a Contracting State and

has, prior to the date

of entry into force of

this Convention, returned

there for the purpose of

taking up residence, the

period of residence before

and after such enforced

displacement shall

be regarded as one uninterrupted

period for any

purposes for which uninterrupted

residence is required.

Article 11

Refugee Seamen.

In the case of refugees

regularly serving as crew

members on board a ship

flying the flag of a Contracting

State, that State

shall give sympathetic

consideration to their es
-

estime indispensables å

la sécurité nationale, en

attendant qu’il soit établi

par ledit Etat Contractant

que cette personne

est effectivement un réfugié

et que le maintien

desdites mesures est

nécessaire å son égard

dans 1’intérét de sa

sécurité nationale.

Article 10

Continuité <le residence.

1. Lorsqu’un réfugié a

été déporté au cours de la

deuxiéme guerre mondiale

et transporté sur

le territoire de l’un des

Etats Contractants et y

réside, la durée de ce

séjour forcé comptera

comme résidence réguliére

sur ce territoire.

2. Lorsqu’un réfugié a

été déporté du territoire

d’un Etat Contractant au

cours de la deuxiéme

guerre mondiale et y est

retourné avant 1’entrée

en vigueur de cette Convention

pour y établir sa

résidence, la période qui

précéde et celle qui suit

cette déportation seront

considérées, å toutes les

fins pour lesquelles une

résidence ininterrompue

est nécessaire, comme ne

constituant qu’une seule

période ininterrompue.

Article 11

Gens de mer réfugiés.

Dans le cas de réfugiés

réguliérement employés

comme membres de

1’équipage å bord d’un

navire battant pavillon

d’un Etat Contractant,

cet Etat examinera avec

forderliga för den nationella

säkerheten, i avvaktan

på utredning genom

statens försorg, huruvida

vederbörande verkligen

är flykting samt huruvida

i hans fall upprätthållandet

av åtgärderna

är nödvändigt i den nationella

säkerhetens intresse.

Artikel 10.

Sammanhängande vistelse.

Har flykting under

andra världskriget tvångsförflyttats

och bortförts

till fördragsslutande stats

område och vistas han

där, skall tiden för denna

honom påtvungna vistelse

räknas som tid, varunder

han lovligen vistats

inom denna stats område.

2. Har flykting under

andra världskriget tvångsförflyttats

från fördragsslutande

stats område och

innan dagen för denna

konventions ikraftträdande

återvänt dit i syfte

att där taga sin vistelseort,

skall vistelsetiden före

och efter tvångsförflyttningen

räknas såsom en

sammanhängande tid i

alla hänseenden beträffande

vilka en oavbruten

vistelse erfordras.

Artikel 11.

Flyktingar som äro sjömän.

I fråga om flykting

vilken regelmässigt är anställd

som besättningsmedlem

ombord på fartyg

förande fördragsslutande

stats flagga, skall

denna stat välvilligt prö
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

tablishment on its territory

and the issue of

travel documents to them

or their temporary admission

to its territory

particularly with a view

to facilitating their establishment

in another

country.

Chapter II

JURIDICAL STATUS

Article 12

Personal Status.

1. The personal status

of a refugee shall be

governed by the law of

the country of his domicile

or, if he has no domicile,

by the law of the

country of his residence.

2. Rights previously

acquired by a refugee

and dependent on personal

status, more particularly

rights attaching

to marriage, shall be respected

by a Contracting

State, subject to compliance,

if this be necessary,

with the formalities

required by the law of

that State, provided that

the right in question is

one which would have

been recognized by the

law of that State had he

not become a refugee.

bienveillance la possibilité

d’autoriser lesdits

réfugiés å s’établir sur son

territoire et de leur délivrer

des titres de voyage

ou de les admettre å

titre temporaire sur son

territoire, afin, notamment,

de faciliter leur

établissement dans un

autre pays.

Chapitre II

CONDITION

JURIDIQUE

Article 12

Statut personnel.

1. Le statut personnel

de tout réfugié sera regi

par la loi du pays de son

domicile ou, å défaut de

domicile, par la loi du

pays de sa résidence.

2. Les droits, précédemment

acquis par le

réfugié et découlant du

statut personnel, et notamment

ceux qui résultent

du mariage, seront

respectés par tout Etat

Contractant, sous réserve,

le cas échéant, de l’accomplissement

des formalités

prévues par la

législation dudit Etat,

étant entendu, toutefois,

que le droit en cause doit

étre de ceux qui auraient

été reconnus par la législation

dudit Etat si l’intéressé

n’était devenu un

réfugié.

va möjligheterna att tilllåta

flyktingen att bosätta

sig inom statens område

och förse honom med

resedokument eller att

giva honom tillfälligt tillstånd

att uppehålla sig

inom statens område, särskilt

till underlättande av

hans bosättning i ett annat

land.

Kapitel II.

RÄTTSLIG STÄLLNING.

Artikel 12.

Personrättslig'' ställning.

1. En flyktings personrättsliga

ställning skall

bestämmas av lagen i det

land där han har sitt

hemvist eller, om han

saknar hemvist, av lagen

i det land där han har sin

vistelseort.

2. Rättigheter, som en

flykting tidigare förvärvat

och som härflyta från

hans personrättsliga ställning,

i främsta rummet

sådana som uppkomma

genom äktenskap, skola

erkännas av fördragsslutande

stat, dock med

möjlighet att i förekommande

fall göra förbehåll

om fullgörande av formaliteter

föreskrivna i statens

lag. Vad nu sagts

gäller likväl endast under

förutsättning att fråga är

om rättighet av ett slag

som skulle hava erkänts

av statens lag, därest vederbörande

icke hade blivit

flykting.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

Article 13

Mornble and Iminovable

Property.

The Contracting States

shall accord to a refugee

treatment as favourable

as possible and, in any

event, not less favourable

than that accorded to

aliens generally in the

same circumstances, as

regards the acquisition of

movable and immovable

property and other rights

pertaining thereto, and

to leases and other contracts

relating to movable

and immovable property.

Article 14

Artistic Rights and Industrial

Property.

In respect of the protection

of industrial property,

such as inventions,

designs or models, trade

marks, trade names, and

of rights in literary, artistic

and scientific works,

a refugee shall be accorded

in the country in

which he has his habitual

residence the same protection

as is accorded to

nationals of that country.

In the territory of any

other Contracting State,

he shall be accorded the

same protection as is accorded

in that territory

to nationals of the country

in which he has his

habitual residence.

Article 13

Propriété moblllére et immobiliére.

Les Etats Contractants

accorderont. å tout réfugié

un traitement aussi favorable

que possible et de

toute fa^on un traitement

qui ne soit pas moins

favorable que celui qui

est accordé, dans les mémes

circonstances, aux

étrangers en général en

ce qui concerne 1’acquisition

de la propriété mobiliére

et immobiliére et

autres droits s’y rapportant,

le louage et les

autres contrats relatifs å

la propriété mobiliére et

immobiliére.

Article 14

Propriété intellectuelle et

industrielle.

En matiére de protection

de la propriété industrielle,

notamment

d’inventions, dessins, modéles,

marques de fabrique,

nom commercial, et

en matiére de protection

de la propriété littéraire,

artistique et scientifique,

tout réfugié bénéficiera

dans le pays ou il a sa

résidence habituelle de

la protection qui est accordée

aux nationaux dudit

pays. Dans le territoire

de l’un quelconque

des autres Etats Contractants,

il bénéficiera de la

protection qui est accordée

dans ledit territoire

aux nationaux du

pays dans lequel il a sa

résidence habituelle.

Artikel 13.

Lös och fast egendom.

I fråga om förvärv av

äganderätt och andra rättigheter

till lös och fast

egendom ävensom i fråga

om hyreskontrakt och

andra avtal rörande lös

och fast egendom, skall

fördragsslutande stat tillerkänna

flykting en så

förmånlig behandling som

möjligt och i alla händelser

icke mindre förmånlig

än den, som kommer utlänningar

i allmänhet till

del under motsvarande

förhållanden.

Artikel 14.

Konstnärlig och indnstriell

äganderätt

Beträffande skyddet för

industriell äganderätt och

särskilt för rätt till uppfinning,

mönster, modell,

varumärke och firmanamn

ävensom beträffande

skyddet för litterär,

konstnärlig och vetenskaplig

äganderätt

skall flykting i det land,

varest han har sin vanliga

vistelseort, tillerkännas

samma skydd som

landets egna medborgare.

Inom annan fördragsslutande

stats område skall

han åtnjuta samma skydd

som där tillerkännes medborgare

i det land, varest

han har sin vanliga vistelseort.

Artikel 15.

Föreningsrätt.

I förhållandet till sammanslutningar

utan poli
-

Article 15

Kight of Association.

As regards non-political

and non-profitmaking as
-

Article 15

Droits (1’association.

Les Etats Contractants

accorderont aux réfugiés

liihantj till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 134.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

sociations and trade

unions the Contracting

States shall accord to

refugees lawfully staying

in their territory the most

favourable treatment accorded

to nationals of a

foreign country, in the

same circumstances.

Article 16

Access to Conrts.

1. A refugee shall have

free access to the courts

of law on the territory of

all Contracting States.

2. A refugee shall enjoy

in the Contracting

State in which he has

his habitual residence the

same treatment as a

national in matters pertaining

to access to the

Courts, including legal assistance

and exemption

from c au t io / udicatum

solv i.

3. A refugee shall be

accorded in the matters

referred to in paragraph

2 in countries other than

that in which he has his

habitual residence the

treatment granted to a

national of the country

of his habitual residence.

qui résident réguliérement

sur leur territoire, en ce

qui concerne les associations

å but non politique

et non lucratif et les syndicats

professionnels, le

traitement le plus favorable

accordé aux ressortissants

d’un pays

étranger, dans les mémes

circonstances.

Article 16

Droit d’ester en justice.

1. Tout réfugié aura,

sur le territoire des Etats

Contractants, libre et facile

accés devant les tribunaux.

2. Dans l’Etat Contractant

ou il a sa résidence

habituelle, tout réfugié

jouira du méme traitement

qu’un ressortissant

en ce qui concerne l’accés

aux tribunaux, y compris

1’assistance judiciaire

et 1’exemption de la

caution judicatum

solv i.

3. Dans les Etats Contractants

autres que celui

ou il a sa résidence habituelle,

et en ce qui concerne

les questions visées

au paragraphe 2, tout

réfugié jouira du méme

traitement qu’un national

du pays dans lequel

il a sa résidence habituelle.

tiska eller vinstsyften och

till fackföreningar skall

fördragsslutande stat tillerkänna

flyktingar, som

lovligen uppehålla sig

inom statens område, den

förmånligaste behandling

som tillkommer främmande

lands medborgare

under motsvarande förhållanden.

Artikel 16.

Rätt att föra talan Inför

rätta.

1. Flykting skall inom

fördragsslutande stats område

hava fri tillgång till

att föra talan inför domstol.

2. Flykting skall i den

fördragsslutande stat, varest

han har sin vanliga

vistelseort, åtnjuta samma

behandling som statens

egna medborgare i

vad gäller tillgång till

domstolarna, däri inbegripet

rättshjälp och befrielse

från skyldighet att

ställa säkerhet för rättegångskostnader

(c a u t i o

judicatum solv i).

3. I de hänseenden som

omnämnas i moment 2.

skall en flykting inom

annan fördragsslutande

stat än den, varest han

har sin vanliga vistelseort,

åtnjuta samma behandling

som tillkommer medborgare

i den stat, varest

flyktingen har sin vanliga

vistelseort.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

51

Chapter III

GAINFUL EMPLOYMENT
Article

17

Wa^e-earning Employment.

1. The Contracting

States shall accord to

refugees lawfully staying

in their territory the most

favourable treatment accorded

to nationals of a

foreign country in the

same circumstances, as

regards the right to

engage in wage-earning

employment.

2. In any case, restrictive

measures imposed on

aliens or the employment

of aliens for the protection

of the national labour

märket shall not be applied

to a refugee who

was already exempt from

them åt the date of

entry into force of this

Convention for the Contracting

State concerned,

or who fulfils one of the

following conditions:

(a) He has completed

three years’ residence in

the country.

(b) He has a spouse

possessing the nationality

of the country of residence.

A refugee may not

invoke the benefit of this

provision if he has abandoned

his spouse;

(c) He has one or more

children possessing the

nationality of the country

of residence.

Chapitre III

EMPLOIS LUCRATIFS

Article 17

Professions salariées.

1. Les Etats Contractants

accorderont å tout

réfugié résidant réguliérement

sur leur territoire le

traitement le plus favorable

accordé, dans les

mémes circonstances, aux

ressortissants d’un pays

étranger en ce qui concerne

1’exercice d’une aetivité

professionnelle salariée.

2. En tout cas, les mesures

restrictives imposées

aux étrangers ou å

1’emploi d’étrangers pour

la protection du marché

national du travail ne

seront pas applicables aux

réfugiés qui en étaient

déjå dispensés å la date

de 1’entrée en vigueur de

cette Convention pour

l’Etat Contractant intéressé,

ou qui remplissent

l’une des conditions

suivantes:

a) compter trois ans

de résidence dans le pays;

b) avoir pour conjoint

une personne possédant

la nationalité du pays de

résidence. Un réfugié ne

pourrait invoquer le bénéfice

de cette disposition

au cas ou il aurait abandonné

son conjoint;

c) avoir un ou plusieurs

enfants possédant

la nationalité du pays de

résidence.

Kapitel III.

FÖRVÄRVSARBETE.

Artikel 17.

Lönad anställning.

1. Fördragsslutande stat

skall tillerkänna flykting,

som lovligen uppehåller

sig inom statens område,

den förmånligaste behandling

som under motsvarande

förhållanden tillkommer

främmande lands

medborgare i fråga om

rätten att antaga och

innehava lönad anställning.

2. I varje fall skola inskränkande

åtgärder som

gentemot utlänningar eller

beträffande utlänningars

arbetsanställning

vidtagits till skydd för

den inhemska arbetsmarknaden,

icke tillämpas

med avseende på flykting,

vilken redan vid tiden

för denna konventions

ikraftträdande för

den ifrågavarande fördragsslutande

staten var

undantagen från desamma,

eller vilken uppfyller

något av följande villkor:
a)

att flyktingen vistats

i landet tre år;

b) att flyktingens make

är medborgare i det land

vari flyktingen vistas,

dock att den genom denna

bestämmelse medgivna

förmånen icke må

göras gällande av flykting

som övergivit sin

make;

c) att flyktingen har

ett eller flera barn med

medborgarskap i det land

vari flyktingen vistas.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kangl. Maj:ts proposition nr 134.

3. The Contracting

States shall give sympathetic

consideration to assimilating

the rights of all

refugees with regard to

wage-earning employment

to those of nationals, and

in particular of those

refugees who have entered

their territory pursuant

to programmes of

labour recruitment or under

immigration schemes.

Article 18

Self-omployinent.

The Contracting States

shall accord to a refugee

lawfully in their territory

treatment as favourable

as possible and, in any

event, not less favourable

than tliat accorded to

aliens generally in the

same circumstances, as

regards the right to engage

on his own account

in agriculture, industry,

handicrafts and commerce

and to establish

commercial and industrial

companies.

Article 19

Liberal Professions.

1. Each Contracting

State shall accord to refugees

lawfully staying in

their territory who hold

diplomas recognized by

the competent authorities

of that State, and who are

desirous of practising a

liberal profession, treatment

as favourable as

possible and, in any event,

not less favourable than

3. Les Etats Contractants

envisageront avec

bienveillance 1’adoption

de mesures tendant å assimiler

les droits de tous

les réfugiés en ce qui concerne

1’exercice des professions

salariées å ceux

de leurs nationaux et ce,

notamment pour les réfugiés

qui sont entrés

sur leur territoire en application

d’un programme

de recrutement de la

main-d’oeuvre ou d’un

plan d’immigration.

Article 18

Professions non salariées.

Les Etats Contractants

accorderont aux réfugiés

se trouvant réguliérement

sur leur territoire le traitement

aussi favorable que

possible et en tout cas un

traitement non moins

favorable que celui accordé

dans les mémes

circonstances aux étrangers

en général, en ce qui

concerne 1’exercice d’une

profession non salariée

dans 1’agriculture, l’industrie,

l’artisanat et le

commerce, ainsi que la

création de sociétés commerciales

et industrielles.

Article 19

Professions libérales.

1. Tout Etat Contractant

accordera aux réfugiés

résidant réguliérement

sur leur territoire,

qui sont titulaires de diplömes

reconnus par les

autorités compétentes dudit

Etat et qui sont désireux

d’exercer une profession

libérale, un traitement

aussi favorable que

possible et en tout cas un

3. Fördragsslutande stat

skall välvilligt pröva möjligheten

att i fråga om

rätten att antaga och

innehava lönad anställning

likställa flykting

med statens egna medborgare

och detta i synnerhet

beträffande flykting,

som inkommit på

statens område inom ramen

för planerad anskaffning

av arbetskraft eller

immigration.

Artikel 18.

Xäringsntövniug.

I fråga om rätten att

såsom självständig företagare

bedriva verksamhet

inom lantbruk, industri,

hantverk eller handel

ävensom rätten att

bilda bolag för handelseller

industrirörelse skall

fördragsslutande stat tillerkänna

flykting, som

lovligen vistas inom dess

område, en så förmånlig

behandling som möjligt

och i alla händelser icke

mindre förmånlig än den

som under motsvarande

förhållanden tillkommer

utlänningar i allmänhet.

Artikel 19.

Fria yrken.

1. Fördragsslutande

stat skall tillerkänna flykting,

som lovligen vistas

inom stats område samt

innehar av vederbörande

myndigheter i samma stat

erkända betyg och önskar

utöva ett fritt yrke, en så

förmånlig behandling som

möjligt och i alla händelser

icke mindre förmånlig

än den som under mot
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

53

that accorded to aliens

generally in the same

circumstances.

2. The Contracting States

shall use their best

endeavours consistently

with their laws and constitutions

to secure the

settlement of such refugees

in the territories,

other than the metropolitan

territory, for whose

international relations

they are responsible.

Chapter IV

WELFARE

Article 20

Rationing.

Where a rationing system

exists, which applies

to the population åt large

and regulates the general

distribution of products

in short supply, refugees

shall be accorded the

same treatment as nationals.

Article 21

Housing.

As regards housing, the

Contracting States, in so

far as the matter is regulated

by laws or regulations

or is subject to the

control of public authorities,

shall accord to refugees

lawfully staying

in their territory treatment

as favourable as

possible and, in any event,

not less favourable than

that accorded to aliens

generally in the same cir
-

traitement non moins favorable

que celui accordé,

dans les mémes circonstances,

aux étrangers

en général.

2. Les Etats Contractants

feront tout ce qui est

en leur pouvoir, conformément

å leurs lois et

constitutions, pour assurer

1’installation de tels

réfugiés dans les territoires,

autres que le territoire

métropolitain, dont

ils assument la responsabilité

des relations internationales.

Chapitre IV

BIEN-ÉTRE

Article 20

Rationnement.

Dans le cas ou il existe

un systéme de rationnement

auquel est soumise

la population dans son

ensemble et qui réglemente

la répartition générale

de produits dont il

y a pénurie, les réfugiés

seront traités comme les

nationaux.

Article 21

Logement.

En ce qui concerne le

logement, les Etats Contractants

accorderont,

dans la mesure ou cette

question tombe sous le

coup des lois et réglements

ou est soumise au contröle

des autorités publiques,

aux réfugiés résidant réguliérement

sur leur territoire

un traitement aussi

favorable que possible;

ce traitement ne saurait

étre, en tout cas, moins

svarande förhållanden tillkommer

utlänningar i allmänhet.

2. Fördragsslutande

stat skall inom ramen för

sina lagar och författningar

göra allt som står

i dess makt för att säkra

i denna artikel avsedda

flyktingars bosättning

inom områden utanför huvudlandet,

för vilkas internationella

förbindelser

staten i fråga är ansvarig.

Kapitel IV.

SOCIALA FÖRMÅNER.

Artikel 20.

Ransonering.

I händelse av ransonering

gällande för befolkningen

i dess helhet och

reglerande den allmänna

fördelningen av varor på

vilka råder brist skola

flyktingar behandlas lika

med ifrågavarande stats

egna medborgare.

Artikel 21.

Bostäder.

Vad beträffar bostäder

skall fördragsslutande

stat, i den mån detta ämne

är reglerat i lag eller

författning eller är underkastat

offentlig myndighets

kontroll, tillerkänna

flykting, som lovligen

vistas inom statsområdet,

en så förmånlig

behandling som möjligt

och i alla händelser

icke mindre förmånlig än

den som under motsva
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

cumstances.

Article 22

Public Education.

1. The Contra cting

States shall accord to refugees

the same treatment

as is accorded to nationals

with respect to elementary

education.

2. The Contracting

States shall accord to refugees

treatment as favourable

as possible, and, in

any event, not less favourable

than that accorded to

aliens generally in the

same ciroumstances, with

respect to education other

than elementary education

and, in particular,

as regards access to studies,

the recognition of

foreign school certificates,

diplomas and degrees,

the remission of

fees and charges and the

award of scholarships.

Article 23

Public Relief.

The Contracting States

shall accord to refugees

lawfully staying in their

territory the same treatment

with respect to public

relief and assistance

as is accorded to their

nationals.

Article 24

Labour Leglslation and Social

Security.

1. The Contracting

States shall accord to ref
-

favorable que celui qui

est accordé, dans les mémes

circonstances, aux

étrangers en général.

Article 22

Education pnblique.

1. Les Etats Contractants

accorderont aux réfugiés

le méme traitement

qu’aux nationaux en ce

qui concerne 1’enseignement

primaire.

2. Les Etats Contractants

accorderont aux réfugiés

un traitement aussi

favorable que possible, et

en tout cas non moins

favorable que celui qui

est accordé aux étrangers

en général dans les mémes

circonstances quant

aux catégories d’enseignement

autre que 1’enseignement

primaire et notamment

en ce qui concerne

l’accés aux études, la reconnaissance

de certificats

d’études, de diplomes

et de titres universitaires

délivrés å 1’étranger,

la remise des droits et

taxes et 1’attribution de

bourses d’études.

Article 23

Assistance publiqne.

Les Etats Contractants

accorderont aux réfugiés

résidant réguliérement sur

leur territoire le méme

traitement en matiére

d’assistance et de secours

publics qu’å leurs nationaux.

Article 24

Leglslation du trarall et

sécurité sociale.

1. Les Etats Contractants

accorderont aux ré
-

rande förhållanden tillkommer

utlänningar i allmänhet.

Artikel 22.

Offentlig undervisning.

1. Fördragsslutande

stat skall tillerkänna flykting

samma behandling

som statens egna medborgare

i fråga om undervisningen

i bottenskolan.

2. Beträffande annan

undervisning än den i bottenskolan,

och i synnerhet

såvitt gäller tillträde till

studier, erkännandet av

utländska skolbetyg, diplom

och universitetsexamina,

nedsättning av avgifter

samt tilldelning av

stipendier, skall fördragsslutande

stat tillerkänna

flykting en så förmånlig

behandling som möjligt

och i alla händelser icke

mindre förmånlig än den,

som under motsvarande

förhållanden tillkommer

utlänningar i allmänhet.

Artikel 23.

Understöd av det allmänna.

Fördragsslutande stat

skall tillerkänna flykting,

som lovligen vistas inom

statsområdet, samma behandling

som statens egna

medborgare i fråga om

understöd och bistånd

från det allmänna.

Artikel 24.

Arbetslagstiftning och socialförsäkring.

1. Fördragsslutande

stat skall tillerkänna flyk
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

55

ugees lawfully staying in

their territory the same

treatment as is accorded

to nationals in respect of

the following matters:

(a) In so far as such

matters are governed by

laws or regulations or are

subject to the control of

administrative authorities:

remuneration, including

family allowances where

these form part of remuneration,

hours of

work, overtime arrangements,

holidays with pay,

restrictions on home

work, minimum age of

employment, apprenticeship

and training, women’s

wmrk and the work

of young persons, and the

enjoyment of the benefits

of collective bargaining;

(b) Social security (legal

provisions in respect of

employment injury, occupational

diseases, maternity,

sickness, disability,

old age, death, unemployment,

family responsibilities

and any other

contingency which, according

to national laws

or regulations, is covered

by a social security

scheme), subject to the

following limitations:

(i) There may be appropriate

arrangements for

the maintenance of acquired

rights and rights in

course of acquisition;

(ii) National laws or regulations

of the country

of residence may prescribe

special arrangements concerning

benefits or portions

of benefits which are

payable wholly out of

fugiés résidant réguliérement

sur leur territoire

le méme traitement

qu’aux nationaux en ce

qui concerne les matiéres

suivantes:

a) Dans la mesure oii

ees questions sont réglementées

par la législation

ou dépendent des autorités

administratives: la rémunération,

y compris les

allocations familiales lorsque

ees allocations font

partie de la rémunération,

la durée du travail, les

heures supplémentaires,

les congés payés, les restrictions

au travail å domicile,

l’åge d’admission

å 1’emploi, 1’apprentissage

et la formation professionnelle,

le travail des femmes

et des adolescents et

la jouissance des avantages

offerts par les conventions

collectives;

b) La sécurité sociale

(les dispositions légales

relatives aux accidents du

travail, aux maladies professionnelles,

å la maternité,

å la maladie, å

1’invalidité, å la vieillesse

et au décés, au chömage,

aux charges de famille,

ainsi qu’å tout autre risque

qui, conformément

å la législation nationale,

est couvert par un systéme

de sécurité sociale),

sous réserve:

i) Des arrangements

appropriés visant le maintien

des droits acquis et

des droits en cours d’acquisition;
ii)

Des dispositions particuliéres

prescrites par

la législation nationale du

pays de résidence et visant

les prestations ou

fraetions de prestations

payables exelusivement

ting, som lovligen vistas

inom statsområdet, samma

behandling som statens

egna medborgare beträffande:
a)

avlöning, inbegripande

familjetillägg, då

sådant utgör del av lön,

arbetstidens längd, övertid,

betald semester, inskränkning

av hemarbete,

minimiålder för arbetsanställning,

lärlingskap

och yrkesutbildning, kvinnors

och unga personers

arbete samt åtnjutandet

av förmåner enligt kollektivavtal,

allt i den mån

dessa ämnen äro reglerade

i lag eller författning eller

äro lagda under förvaltningsmyndighets

kontroll;

b) socialförsäkring (lagstadgade

bestämmelser

rörande olycksfall i arbete,

yrkessjukdomar,

moderskap, sjukdom, invaliditet,

ålderdom, dödsfall,

arbetslöshet, familjeförsörjningsskyldighet

ävensom varje annan

situation, som enligt ifrågavarande

stats lag är

täckt av socialförsäkring),

dock med förbehåll för:

i) bestämmelser till

skydd för redan förvärvade

rättigheter och rättigheter,

som hålla på att

förvärvas, och

ii) särskilda föreskrifter

i det lands lag vari

flyktingen vistas, vilka avse

förmåner eller delar av

förmåner, som uteslutande

bekostas av allmänna

medel, eller vilka gälla

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

public funds, and concerning

allowances paid

to persons who do not

fulfil the contribution

conditions prescribed for

the award of a normal

pension.

2. The right to compensation

for the death

of a refugee resulting from

employment injury or

from occupational disease

shall not be affected by

the fact that the residence

of the beneficiary is outside

the territory of the

Contracting State.

3. The Contracting

States shall extend to refugees

the benefits of agreements

concluded between

them, or which may be

concluded between them

in the future, concerning

the maintenance of acquired

rights and rights

in the process of acquisition

in regard to social

security, subject only to

the conditions which

apply to nationals of the

States signatory to the

agreements in question.

4. The Contracting States

will give sympathetic

consideration to extending

to refugees so far as

possible the benefits of

similar agreements which

may åt any time be in

force between such Contracting

States and noncontracting

States.

sur les fonds publics, ainsi

que les allocations versées

aux personnes qui ne réunissent

pas les conditions

de cotisation exigées pour

1’attribution d’une pension

normale.

2. Les droits å prestation

ouverts par le décés

d’un réfugié survenu du

fait d’un accident du travail

ou d’une maladie professionnelle

ne seront pas

affectés par le fait que

1’ayant droit réside en

dehors du territoire de

l’Etat Contractant.

3. Les Etats Contractants

étendront aux réfugiés

le bénéfice des accords

qu’ils ont conclus

ou viendront å conclure

entre eux, concernant le

maintien des droits acquis

ou en cours d’acquisition

en matiére de sécurité

sociale, pour autant que

les réfugiés réunissent les

conditions prévues pour

les nationaux des Pays

signataires des accords en

question.

4. Les Etats Contractants

examineront avec

bienveillance la possibilité

d’étendre, dans toute la

mesure du possible, aux

réfugiés, le bénéfice d’accords

similaires qui sont

ou seront en vigueur entre

ees Etats Contractants et

des Etats non contractants.

bidrag till personer som

icke ifråga om erläggande

av avgifter uppfylla förutsättningarna

för erhållande

av full pension.

2. Rätt till ersättning i

anledning av flyktings

död till följd av olycksfall

i arbete eller yrkessjukdom

skall icke lida någon

inskränkning för det fall

att förmånstagarens vistelseort

är belägen utanför

vederbörande fördragsslutande

stats område.

3. Förmåner stadgade i

överenskommelser, som ingåtts

eller framdeles kunna

komma att ingås mellan

de fördragsslutande

staterna rörande vidmakthållande

av rättighet i fråga

om socialförsäkring som

förvärvats eller håller på

att förvärvas, skola av de

fördragsslutande staterna

utsträckas till flyktingar,

under förutsättning att

dessa uppfylla de villkor,

som föreskrivits för medborgarna

i de stater vilka

undertecknat överenskommelserna

i fråga.

4. De fördragsslutande

staterna skola välvilligt

pröva möjligheterna att i

vidaste mån till flyktingar

utsträcka förmåner

stadgade i liknande överenskommelser,

som äro i

kraft eller kunna komma

att träda i kraft mellan de

fördragsslutande staterna

och andra stater.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

57

Chapter V

ADMINISTRATIVE

MEASURES

Article 25

Administrative Assistance.

1. When the exercise

of a right by a refugee

would normally require

the assistance of authorities

of a foreign country

to whom he cannot have

recourse, the Contracting

States in whose territory

he is residing shall arrange

that such assistance be

afforded to him by their

om authorities or by an

international authority.

2. The authority or

authorities mentioned in

paragraph 1 shall deliver

or cause to be delivered

under their supervision to

refugees such documents

or certifications as would

normally be delivered to

aliens by or through their

national authorities.

3. Documents or certifications

so delivered shall

stand in the stead of the

official instruments delivered

to aliens by or

through their national

authorities, and shall be

given credence in the

absence of proof to the

contrary.

4. Subject to such exceptional

treatment as

may be granted to indigent

persons, fees may

be charged for the services

mentioned herein, but

such fees shall be moderate

and commensurate

with those charged to

Chapitre V

MESURES ADMINISTRATIVES
Article

25

Aide administrative.

1. Lorsque 1’exercice

d’un droit par un réfugié

nécessiterait normalement

le concours d’autorités etrangéres

auxquelles il ne

peut recourir, les Etats

Contractants sur le territoire

desquels il réside

veilleront å ce que ce concours

lui soit fourni soit

par leurs propres autorités,

soit par une autorité

internationale.

2. La ou les autorités

visées au paragraphe 1

délivreront ou feront délivrer,

sous leur contröle,

aux réfugiés, les documents

ou certificats qui

normalement seraient délivrés

å un étranger par

ses autorités nationales

ou par leur intermédiaire.

3. Les documents ou

certificats ainsi délivrés

remplaceront les actes officiels

délivrés å des étrangers

par leurs autorités

nationales ou par leur

intermédiaire, et feront

foi jusqu’å preuve du

contraire.

4. Sous réserve des exceptions

qui pourraient

étre admises en faveur des

indigents, les services

mentionnés dans le présent

article pourront étre

rétribués; mais ees rétributions

seront modérées

et en rapport avec les

Kapitel V.

ADMINISTRATIVA

ÅTGÄRDER.

Artikel 25.

Bistånd av förvaltningsmyndigheterna.

1. För det fall att flykting

enligt vanliga regler

icke skulle kunna utöva

någon viss rättighet utan

bistånd av utländsk myndighet

till vilken han icke

kan hänvända sig, skall

fördragsslutande stat, på

vars område flyktingen

vistas, sörja för att motsvarande

bistånd lämnas

honom av statens egna

myndigheter eller av internationell

myndighet.

2. Myndighet som avses

i moment 1. skall för

flykting utfärda eller under

sitt överinseende låta

utfärda sådana handlingar

och intyg som i vanliga

fall skulle för utlänning

utfärdas av hans

hemlands myndigheter eller

genom dessas förmedling.

3. Handlingar och intyg,

utfärdade på sätt

nyss sagts, skola ersätta

officiella aktstycken, som

för utlänningar utfärdats

av deras hemlands myndigheter

eller genom dessas

förmedling, och skola

tillerkännas vitsord, intill

dess att motbevisning förebringas.

4. Utan förfång för

undantag, som kunna vara

stadgade till förmån

för medellösa personer,

må avgifter upptagas för

tjänsteåtgärder, som avses

i denna artikel, dock

att avgifterna skola vara

skäliga och motsvara av
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj. ts proposition nr 134.

nationals for similar services.

5. The provisions of this

article shall be without

prejudice to articles 27

and 28.

Article 26

Freedom of Movement.

Each Contracting State

shall accord to refugees

lawfully in its territory

the right to choose their

place of residence and to

move freely within its

territory, subject to any

regulations applicable to

aliens generally in the

same circumstances.

Article 27

Identity Paper».

The Contracting States

shall issue identity papers

to any refugee in their

territory who does not

possess a valid travel document.

Article 28

Travel Documents.

1. The Contracting

States shall issue to refugees

lawfully staying in

their territory travel documents

for the purpose of

travel outside their territory,

unless compelling

reasons of national security

or public order otherwise

require, and the provisions

of the Schedule to

this Convention shall apply

with respect to such

documents. The Contrac
-

perceptions opérées sur

les nationaux å 1’occasion

de services analogues.

5. Les dispositions de

cet article n’affectent en

rien les articles 27 et 28.

Article 26

Liberté de clrcnlatlon.

Tout Etat Contractant

accordera aux réfugiés se

trouvant réguliérement

sur son territoire le droit

d’y choisir leur lieu de

résidence et d’y circuler

librement sous les réserves

instituées par la

réglementation applicable

aux étrangers en général

dans les mémes circonstances.

Article 27

Pléces d’identité.

Les Etats Contractants

délivreront des piéces

d’identité å tout réfugié

se trouvant sur leur territoire

et qui ne posséde

pas un titre de voyage

valable.

Article 28

Titres de voyagre.

1. Les Etats Contractants

délivreront aux réfugiés

résidant réguliérement

sur leur territoire,

des titres de voyage destinés

å leur permettre de

voyager hors de ce territoire

å moins que des

raisons impérieuses de sécurité

nationale ou d’ordre

public ne s’y opposent;

les dispositions de l’Annexe

å cette Convention

s’appliqueront å ees do
-

gifter, som avkrävas ifrågavarande

stats egna medborgare

för liknande åtgärder.

5. Bestämmelserna i

denna artikel skola icke

föranleda avvikelse från

vad som stadgas i artiklarna

27 och 28.

Artikel 26.

Rörelsefrihet.

Fördragsslutande stat

skall tillerkänna flykting,

som lovligen uppehåller

sig inom statsområdet,

rätt att inom detta välja

vistelseort och att röra sig

fritt, dock att inskränkningar,

som må vara stadgade

för utlänningar i allmänhet

under motsvarande

förhållanden, skola

kunna tillämpas.

Artikel 27.

Identitetshandlingar.

Fördragsslutande stat

skall utfärda identitetshandlingar

till flykting,

som befinner sig inom

statsområdet och som icke

är i besittning av giltigt

resedokument.

Artikel 28.

Resedokument.

1. Fördragsslutande

stat skall för flykting, som

lovligen vistas inom statsområdet,

utfärda resedokument

för resor utanför

statsområdet, såvida icke

tungt vägande skäl hänförliga

till den nationella

säkerheten eller den allmänna

ordningen tala däremot;

på nu nämnda dokument

skola föreskrifterna i

bilagan till denna konvention

äga tillämpning

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 134.

59

ting States may issue

such a travel document

to any other refugee in

their territory; they shall

in particular give sympathetic

consideration to

the issue of such a travel

document to refugees in

their territory who are

unable to obtain a travel

document from the country

of their lawful residence.

2. Travel documents

issued to refugees under

previous international agreements

by parties thereto

shall be recognized

and treated by the Contracting

States in the

same way as if they had

been issued pursuant to

this artide.

Article 29

Flscal Charles.

1. The Contracting

States shall not impose

upon refugees duties,

charges or taxes, of any

description whatsoever,

other or higher than those

which are or may be levied

on their nationals in similar

situations.

2. Nothing in the above

paragraph shall prevent

the application to refugees

of the laws and regulations

concerning charges

in respect of the issue

to aliens of administrative

documents including identity

papers.

cuments. Les Etats Contractants

pourront délivrer

un tel titre de voyage

å tout autre réfugié se

trouvant sur leur territoire;

ils accorderont une

attention particuliére aux

cas de réfugiés se trouvant

sur leur territoire et qui ne

sont pas en mesure d’obtenir

un titre de voyage

du pays de leur résidence

réguliére.

2. Les documents de

voyage délivrés aux termes

d’accords internationaux

antérieurs par les

Parties å ees accords seront

reconnus par les

Etats Contractants, et

traités comme s’ils avaient

été délivrés aux réfugiés

en vertu du présent

article.

Article 29

Charges flscales.

1. Les Etats Contractants

n’assujettiront pas

les réfugiés å des droits,

taxes, impöts, sous quelque

dénomination que ce

soit, autres ou plus élevés

que ceux qui sont ou qui

seront per?us sur leurs

nationaux dans des situations

analogues.

2. Les dispositions du

paragraphe précédent ne

s’opposent pas å l’application

aux réfugiés des

dispositions des lois et réglements

concernant les

taxes afférentes å la délivrance

aux étrangers de

documents administratifs,

piéces d’identité y

comprises.

Fördragsslutande stat må

utfärda sådant resedokument

även till annan flykting

än förut sagts, som

befinner sig inom statsområdet;

särskilt skall fördragsslutande

stat i denna

del välvilligt behandla

flykting, som befinner sig

inom statsområdet och

som är ur stånd att erhålla

resedokument från

det land, varest flyktingen

har lov att vistas.

2. Resedokument, som

enligt äldre internationella

överenskommelser av

parter i sådana utställts

för flyktingar, skola erkännas

av de fördragsslutande

staterna och betraktas

som om de hade

utställts enligt nu förevarande

artikel.

Artikel 29.

Beskattning.

1. Fördragsslutande

stat skall icke avkräva

flykting andra eller högre

avgifter, skatter eller pålagor,

under vilken benämning

det vara må,

än de vilka upptagas eller

komma att upptagas av

statens egna medborgare

under motsvarande förhållanden.

2. Vad i moment 1.

stadgas utgör icke hinder

för tillämpning i fråga om

flyktingar av föreskrifter

i lagar eller förordningar

angående avgifter för utfärdande

genom myndigheterna

av handlingar för

utlänningar, identitetshandlingar

inbegripna.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungi. Maj:ts proposition nr 134.

Abticle 30

Transfer of Assets.

1. A Contracting State

shall, in conformity with

its laws and regulations,

permit refugees to transfer

assets which they have

brought into its territory,

to another country where

they have been admitted

for the purposes of resettlement.

2. A Contracting State

shall give sympathetic

consideration to the application

of refugees for

permission to transfer assets

wherever they may

be and -which are necessary

for their resettlement

in another country to

which they have been admitted.

Article 31

Refug-ees unlawfully in the

Country of Refuge.

1. The Contracting

States shall not impose

penalties, on account of

their illegal entry or presence,

on refugees who,

coming directly from a

territory where their life or

freedom was threatened in

the sense of article 1, enter

or are present in their territory

without authorization,

provided they present

themselves without

delay to the authorities

and show good cause for

their illegal entry or presence.

2. The Contracting

States shall not apply to

the movements of such ref
-

Article 30

Transfert des avoirs.

1. Tout Etat Contractant

permettra aux réfugiés,

conformément aux

lois et réglements de leur

pays, de transférer les

avoirs qu’ils ont fait entrer

sur son territoire, dans

le territoire d’un autre

pays ou ils ont été admis

afin de s’y réinstaller.

2. Tout Etat Contractant

accordera sa bienveillante

attention aux

demandes présentées par

des réfugiés qui désirent

obtenir 1’autorisation de

transférer tous autres avoirs

nécessaires å leur

réinstallation dans un

autre pays ou ils ont été

admis afin de s’y réinstaller.

Article 31

Réfugiés en situation irréguliére

dans le pays d’aecueil.

1. Les Etats Contractants

n’appliqueront pas

de sanctions pénales, du

fait de leur entrée ou de

leur séjour irréguliers, aux

réfugiés qui, arrivant directement

du territoire

ou leur vie ou leur liberté

était menacée au sens

prévu par 1’article premier,

entrent ou se trouvent

sur leur territoire

sans autorisation, sous la

réserve qu’ils se présentent

sans délai aux autorités

et leur exposent des

raisons reconnues valables

de leur entrée ou présence

irréguliéres.

2. Les Etats Contractants

n’appliqueront aux

déplacements de ees ré
-

Artikel 30.

Överförande av tillgångar.

1. Fördragsslutande

stat skall, i den ordning

dess lagar och förordningar

medgiva, tillåta

flykting att överföra tillgångar,

som han infört

till statsområdet, till annat

land, i vilket han erhållit

tillstånd att inresa

för att där bosätta sig.

2. Fördragsslutande

stat skall välvilligt pröva

flyktings ansökan om tillstånd

att överföra tillgångar,

varhelst dessa må

befinna sig, vilka äro erforderliga

för flyktingens

bosättning i annat land,

i vilket han erhållit tillstånd

att inresa för bosättning.

Artikel 31.

Flyktingar som olovligen

uppehålla sig i tillflyktslandet.

1. Fördragsslutande

stat skall icke för olovlig

inresa eller olovligt uppehåll

bestraffa flykting,

som anlänt direkt från

område varest hans liv

eller frihet var i fara på

sätt i artikel 1 avses och

som utan tillstånd inrest

eller uppehåller sig inom

den fördragsslutande statens

område, under förutsättning

att flyktingen

utan dröjsmål anmäler sig

hos myndigheterna och

visar godtagbara skäl för

sin olovliga inresa eller

sitt olovliga uppehåll.

"2. Fördragsslutande

stat skall icke ålägga flykting

som nu sagts andra

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

ugees restrictions other

than those which are necessary

and such restrictions

shall only be applied until

their status in the country

is regularized or they obtain

admission into another

country. The Contracting

States shall allow such

refugees a reasonable period

and all the necessary

facilities to obtain admission

into another country.

Article 32

Expulsion.

1. The Contracting

States shall not expel a

refugee lawfully in their

territory save on grounds

of national security or

public order.

2. The expulsion of such

a refugee shall be only in

pursuance of a decision

reached in accordance

with due process of law.

Except where compelling

reasons of national security

otherwise require, the

refugee shall be allowed

to submit evidence to

clear himself, and to appeal

to and be represented

for the purpose before

a competent authority or

a person or persons specially

designated by the

competent authority.

3. The Contracting States

shall allow such a

refugee a reasonable period

within which to seek

legal admission into another

country. The Contracting

States reserve the

fugiés d’autres restrictions

que celles qui sont

nécessaires; ees restrictions

seront appliquées

seulement en attendant

que le statut de ees réfugiés

dans le pays d’accueil

ait été régularisé ou qu’ils

aient réussi å se faire admettre

dans un autre pays.

En vue de cette derniére

admission les Etats Contraetants

accorderont å

ees réfugiés un délai raisonnable

ainsi que toutes

facilités nécessaires.

Article 32

Expulsion.

1. Les Etats Contractants

n’expulseront un réfugié

se trouvant réguliérement

sur leur territoire

que pour des raisons de

sécurité nationale ou d’ordre

public.

2. L’expulsion de ce

réfugié n’aura lieu qu’en

exécution d’une décision

rendue conformément å

la procédure prévue par la

loi. Le réfugié devra, sauf

si des raisons impérieuses

de sécurité nationale s’y

opposent, étre admis å

fournir des preuves tendant

å le diseulper, å

présenter un recours et å

se faire représenter å cet

effet devant une autorité

compétente ou devant une

ou plusieurs personnes

spécialement désignées

par 1’autorité compétente.

3. Les Etats Contractants

accorderont å un

tel réfugié un délai raisonnable

pour hd permettre

de chercher ä se faire admettre

réguliérement dans

un autre pays. Les Etats

inskränkningar i hans rörelsefrihet

än som äro

nödvändiga, och inskränkningarna

må upprätthållas

endast till dess

flyktingens ställning i landet

har blivit reglerad

eller han erhåller tillstånd

att inresa i annat land.

Fördragsslutande stat

skall bevilja flykting som

nu avses skäligt rådrum

och alla nödvändiga lättnader

för att erhålla tillstånd

att inresa i annat

land.

Artikel 32.

Utvisning.

1. Fördragsslutande

stat må icke utvisa flykting,

som lovligen uppehåller

sig inom statsområdet,

annat än på grund

av skäl hänförliga till den

nationella säkerheten eller

den allmänna ordningen.

2. Utvisning av flyktingen

må endast äga rum

i form av verkställighet

av ett i laga ordning tillkommet

beslut. Såvida

icke tvingande skäl hänförliga

till den nationella

säkerheten tala däremot,

skall det tillåtas flyktingen

att förebringa bevisning

för att rentvå sig

ävensom att föra talan

inför och för sådant ändamål

företrädas inför vederbörlig

myndighet eller

inför en eller flera personer,

som blivit särskilt

förordnade av myndigheten.

3. Fördragsslutande

stat skall bevilja flykting

som nu åsyftas skäligt

rådrum, inom vilket han

må söka erhålla vederbörligt

tillstånd att inresa

till annat land. Under

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

right to apply during that

period such internal measures

as they may deem

necessary.

Article 33

Prohibition of Expnlsion or

Retnrn (“Refonlement”).

1. No Contracting State

shall expel or return (“refouler”)

a refugee in any

manner whatsoever to the

frontiers of territories

where his life or freedom

would be threatened on

account of his race, religion,

nationality, membership

of a particular social

group or political

opinion.

2. The benefit of the

present provision may not,

however, be claimed by a

refugee whom there are

reasonable grounds for regarding

as a danger to the

security of the country

in which he is, or who,

having been convicted by

a final judgment of a

particularly serious crime,

constitutes a danger to

the community of that

country.

Article 34

Naturalization.

The Contracting States

shall as far as possible

facilitate the assimilation

and naturalization of refugees.

They shall in particular

make every effort

to expedite naturalization

proceedings and to reduce

as far as possible the

charges and costs of such

proceedings.

Contractants peuvent appliquer,

pendant ce délai,

telle mesure d’ordre interne

qu’il jugeront opportune.

Article 33

Défense d’expulsion et de

refoulement.

1. Aucun des Etats

Contractants n’expulsera

ou ne refoulera, de quelque

maniére que ce soit,

un réfugié sur les frontiéres

des territoires ou sa

vie ou sa liberté serait

menacée en raison de sa

race, de sa religion, de sa

nationalité, de son appartenance

å un certain groupe

social ou de ses opinions

politiques.

2. Le bénéfice de la présente

disposition ne pourra

toutefois étre invoqué

par un réfugié qu’il y

aura des raisons sérieuses

de considérer comme un

danger pour la sécurité

du pays ou il se trouve ou

qui, ayant été l’objet

d’une condamnation définitive

pour un crime ou

délit particuliérement grave,

constitue une menace

pour la communauté dudit

pays.

Article 34

Naturalisation.

Les Etats Contractants

faciliteront, dans toute la

mesure du possible, l’assimilation

et la naturalisation

des réfugiés. Ils

s’efforceront notamment

d’accélérer la procédure

de naturalisation et de

réduire, dans toute la

mesure du possible, les

taxes et les frais de cette

procédure.

denna frist äger den fördragsslutande

staten gentemot

flyktingen vidtaga

sådana inre åtgärder, som

den finner erforderliga.

Artikel 33.

Förbud mot utvisning och

avvisning.

1. Fördragsslutande

stat må icke, på vilket

sätt det vara må, utvisa

eller avvisa flykting till

gränsen mot område varest

hans liv eller frihet

skulle hotas på grund av

hans ras, religion, nationalitet,

tillhörighet till

viss samhällsgrupp eller

politiska åskådning.

2. Denna bestämmelse

må likväl icke åberopas

av flykting, vilken det föreligger

skälig anledning

att betrakta som en fara

för det lands säkerhet i

vilket han uppehåller sig

eller vilken, med hänsyn

till att han genom lagakraftägande

dom har

dömts för synnerligen

grovt brott, utgör en samhällsfara

i sagda land.

Artikel 34.

Naturalisation.

Fördragsslutande stat

skall så mycket som möjligt

underlätta flyktingarnas

införlivande med samhället

och deras naturalisation.

Särskilt skall fördragsslutande

stat bemöda

sig om att påskynda

naturalisationsförfarandet

och att så mycket som

möjligt nedbringa avgifterna

och kostnaderna för

detta.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. J\laj:ls proposition nr 134.

63

Cl apter VI

EXECUTORY AND

TRANSITORY PROVISIONS
Article

35

Co-operatlon of the National

Authorities with the United

Nations.

1. The Contracting

States undertake to co-operate

with the Office of the

United Nations High Commissioner

för Refugees,

or any other agency of the

United Nations which

may succeed it, in the

exercise of its functions,

and shall in particular

facilitate its duty of supervising

the application

of the provisions of this

Convention.

2. In order to enable the

Office of the High Commissioner

or any other

agency of the United Nations

which may succeed

it, to make reports to the

competent organs of the

United Nations, the Contracting

States undertake

to provide them in the

appropriate form with information

and statistical

data requested concerning:
(a)

the condition of refugees,

(b) the implementation

of this Convention, and

(c) laws.regulationsand

decrees which are, or may

hereafter be, in force relating

to refugees.

Chapitre VI

DISPOSITIONS EXÉCUTOIRES

ETTRANSITOIRES
Article

35

Coopération des autorltés

uatiouales avec les Nations

Unles.

1. Les Etats Contractants

s’engagent å coopérer

avec le Haut Commissariat

des Nations Unies

pour les réfugiés, ou toute

autre institution des Nations

Unies qui lui succéderait,

dans 1’exercice de

ses fonctions et en particulier

å faciliter sa tåche

de surveillance de l’application

des dispositions

de cette Convention.

2. Afin de permettre au

Haut Commissariat ou å

toute autre institution des

Nations Unies qui lui succéderait

de présenter des

rapports aux organes compétents

des Nations Unies,

les Etats Contractants

s’engagent å leur fournir

dans la forme appropriée

les informations et les

données statistiques demandées

relatives:

a) au statut des réfugiés,

b) å la mise en oeuvre

de cette Convention, et

c) aux lois, réglements

et décrets, qui sont ou

entreront en vigueur en

ce qui concerne les réfugiés.

Kapitel VI.

VERKSTÄLLIGHETSOCH

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER.

Artikel 35.

Samarbete mellan inländska

myndigheter och Förenta

Nationerna.

1. Fördragsslutande

stat åtager sig att samarbeta

med Förenta Nationernas

Höga Kommissariat

för flyktingar, eller

annat Förenta Nationernas

organ som kan komma

att efterträda detsamma

vid fullgörandet av

ifrågavarande organs uppgifter,

och skall särskilt

underlätta dess uppgift

att vaka över efterlevnaden

av bestämmelserna

i denna konvention.

2. För att Höga Kommissariatet

eller annat

Förenta Nationernas organ,

som kan komma

att efterträda detsamma,

skall bliva i tillfälle att

avgiva rapporter till Förenta

Nationernas vederbörliga

andra organ, åtager

sig fördragsslutande

stat att på begäran i lämplig

form tillhandahålla de

förra organen upplysningar

och statistiska uppgifter

beträffande:

a) flyktingars rättsliga

ställning;

b) genomförandet av

denna konvention;

c) lagar, förordningar

och övriga föreskrifter,

som äro eller framdeles

kunna komma ''att bliva

gällande beträffande flyktingar.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

Article 36

Information on National

Legislation.

The Contracting States

shall communicate to the

Secretary-General of the

United Nations the laws

and regulations which they

may adopt to ensure the

application of this Convention.

Article 37

Relation to Previous Conventions.

Without prejudice to

article 28, paragraph 2, of

this Convention, this Convention

replaces, as between

parties to it, the

Arrangements of 5 July

1922, 31 May 1924, 12

May 1926, 30 June 1928

and 30 July 1935, the

Conventions of 28 October

1933 and 10 February

1938, the Protocol of 14

September 1939 and the

Agreement of 15 October

1946.

Chapter VII

FINAL CLAUSES

Article 38

Settlement of Dispntes.

Any dispute between

parties to this Convention

relating to its interpretation

or application,

which cannot be settled

by other means, shall be

referred to the International

Court of Justice åt

Article 36

Renseignements portant sur

leg lois et réglements nationaux.

Les Etats Contractants

communiqueront au Secrétaire

général des Nations

Unies le texte des

lois et des réglements

qu’ils pourront promulguer

pour assurer l’application

de cette Convention.

Article 37

Relations avec les conventions

antérieures.

Sans préjudice des dispositions

du paragraphe

2 de 1’article 28, cette Convention

remplace, entre

les Parties å la Convention,

les accords des 5

juillet 1922, 31 mai 1924,

12 mai 1926, 30 juin 1928

et 30 juillet 1935, ainsi

que les Conventions des 28

octobre 1933, 10 février

1938, le Protocole du 14

septembre 1939 et l’Accord

du 15 octobre 1946.

Chapitre VII

CLAUSES FINALES

Article 38

Réglement des différendg.

Tout différend entre les

Parties å cette Convention

relatif å son interpretation

ou å son application,

qui n’aura pu étre

réglé par d’autres moyens,

sera soumis å la Cour internationale

de Justice

Artikel 36.

Underrättelse om inländsk

lagstiftning.

Fördragsslutande stat

skall till Förenta Nationernas

generalsekreterare

insända texten till lagar

och förordningar, som den

kan komma att utfärda

för att säkerställa denna

konventions efterlevnad.

Artikel 37.

Förhållandet till tidigare

konventioner.

Med förbehåll för stadgandet

i artikel 28 moment

2. skall denna konvention

i förhållandet

mellan konventionens parter

träda i stället för

överenskommelserna av

den 5 juli 1922, den 31

maj 1924, den 12 maj

1926, den 30 juni 1928 och

den 30 juli 1935, liksom

konventionerna av den

28 oktober 1933 och den

10 februari 1938, protokollet

av den 14 september

1939 och överenskommelsen

av den 15 oktober

1946.

Kapitel VII.

SLUTBESTÄMMELSER.

Artikel 38.

Byggande av tvister.

Tvist mellan konventionsparter

rörande denna

konventions tolkning

eller tillämpning, som icke

kunnat biläggas på annat

sätt, skall på begäran av

part i tvisten underställas

den internationella

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

65

the request of any one of

thc. parties to the dispute.

Article 39

Signature, Rntiilcation and

Accession.

1. Tliis Convention shall

he opened för signature åt

Geneva on 28 July 1951

and shall thereafter be

deposited with the Secretary-General

of the United

Nations. It shall be

open for signature åt the

European Office of the

United Nations from 28

July to 31 August 1951

and shall be re-opened for

signature åt the Headquarters

of the United

Nations from 17 September

1951 to 31 December

1952.

2. This Convention shall

be open for signature on

behalf of all States Members

of the United Nations,

and also on behalf

of any other State invited

to attend the Conference

of Plenipotentiaries on the

Status of Refugees and

Stateless Persons or to

which an invitation to

sign will have been

addressed by the General

Assembly. It shall be ratified

and the instruments

of ratification shall be

deposited with the Secretary-General

of the United

Nations.

3. This Convention shall

be open from 28 July

1951 for accession by the

States referred to in paragraph

2 of this article.

Accession shall be effected

by the deposit of an instrument

of accession with

thc Secretary-General of

the United Nations.

å la demande de 1’une des

Parties au différend.

Article 39

Signature, ratilication et adliésion.

1. Cette Convention sera

ouverte å la signature

å Geneve le 28 juillet

1951 et, apres cette date,

déposée auprés du Secrétaire

général des Nations

Unies. Elle sera ouverte å

la signature å 1’Office

européen des Nations

Unies du 28 juillet au 31

aout 1951, puis ouverte å

nouveau å la signature au

Siége de 1’Organisation

des Nations Unies du 17

septembre 1951 au 31 décembre

1952.

2. Cette Convention sera

ouverte å la signature

de tous les Etats Membres

de 1’Organisation des

Nations Unies ainsi que de

tout autre Etat non membre

invité å la Conférence

de plénipotentiaires sur le

statut des réfugiés et des

apatrides ou de tout Etat

auquel 1’Assemblée générale

aura adressé une

invitation å signer. Elle

devra étre ratifiée et les

instruments de ratification

seront déposés auprés

du Secrétaire général

des Nations Unies.

3. Les Etats visés au

paragraphe 2 du présent

article pourront adhérer å

cette Convention å dater

du 28 juillet 1951. L’adhésion

se fera par le dépot

d’un instrument d’adhésion

auprés du Secrétaire

général des Nations Unies.

domstolen.

Artikel 39.

Undertecknande, ratifikation

och anslutning.

1. Denna konvention

skall framläggas för undertecknande

i Genéve

den 28 juli 1951 och skall

därefter deponeras hos

Förenta Nationernas generalsekreterare.

Den

skall hållas öppen för undertecknande

vid Förenta

Nationernas Europasäte

från den 28 juli till den 31

augusti 1951 och skall

därefter på nytt stå öppen

för undertecknande

vid Förenta Nationernas

huvudsäte från den 17

september 1951 till den

31 december 1952.

2. Konventionen skall

stå öppen för undertecknande

av alla stater

som äro medlemmar av

Förenta Nationerna,

ävensom för varje annan

stat som erhållit inbjudan

att deltaga i den diplomatiska

konferensen angående

flyktingars och statslösa

personers rättsliga

ställning eller till vilken

en inbjudan att underteckna

må hava riktats

av generalförsamlingen.

Konventionen skall ratificeras

och ratifikationsinstrumenten

skola deponeras

hos Förenta Nationernas

generalsekreterare.

3. Konventionen skall

från den 28 juli 1951 stå

öppen för anslutning av

stater, som avses i moment

2. Anslutning skall

äga rum genom deponering

av ett anslutningsinstrument

hos Förenta

Nationernas generalsekreterare.

5 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 154

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Ivlaj:ts proposition nr 134.

Article 40

Territorial Application

Clnnse.

1. Any State may, åt

the time of signature, ratification

or accession, declare

that this Convention

shall extend to all or

any of the territories for

the International relations

of which it is responsible.

Such a declaration shall

take effect when the Convention

enters into force

for the State concerned.

2. Åt any time thereafter

any such extension

shall be made by notification

addressed to the

Secretary-General of the

United Nations and shall

take effect as from the

ninetieth day after the

day of receipt by the

Secretary-General of the

United Nations of this notification,

or as from the

date of entry into force

of the Convention for the

State concerned, whichever

is the later.

3. With respect to those

territories to which this

Convention is not extended

åt the time of signature,

ratification or accession,

each State concerned

shall consider the possibility

of taking the necessary

steps in order to extend

the application of

this Convention to such

territories, subject, where

necessary for constitutional

reasons, to the consent

of the Governments

of such territories.

Article 40

CTause d’nppli<ation territoriale.

1. Tout Etat pourra,

au moment de la signature,

ratification ou adhésion,

déclarer que cette

Convention s’étendra å

1’ensemble des territoires

qu’il représente sur le

plan international, ou å

l’un ou plusieurs d’entre

eux. Une telle declaration

produira ses effets au

moment de 1’entrée en

vigueur de la Convention

pour ledit Etat.

2. A tout moment ultérieur

cette extension se

fera par notification adressée

au Secrétaire général

des Nations Unies

et produira ses effets ä

partir du quatre-vingtdixiéme

jour qui suivra

la date å laquelle le Secrétaire

général des Nations

Unies aura re^u la

notification ou å la date

d’entrée en vigueur de la

Convention pour ledit

Etat si cette derniére date

est postérieure.

3. En ce qui concerne

les territoires auxquels

cette Convention ne s’appliquerait

pas å la date de

la signature, ratification

ou adhésion, chaque Etat

intéressé examinera la

possibilité de prendre aussitöt

que possible toutes

mesures nécessaires afin

d’aboutir å 1’application

de cette Convention auxdits

territoires sous réserve,

le cas échéant, de

1’assentiment des gouvernements

de ees territoires

qui serait requis

pour des raisons constitutionnelles.

Artikel 40.

Klausul om territoriell tillliiniplighet.

1. Stat må vid undertecknande

eller ratifikation

av konventionen eller

vid anslutning till densamma

förklara, att denna

skall utsträckas att gälla

för alla de områden för

vilkas internationella förbindelser

staten i fråga är

ansvarig, eller till ett eller

flera av dem. Förklaringen

blir verkande, då konventionen

träder i kraft

för sagda stat.

2. Vid vilken senare tidpunkt

som helst kan en

sådan utsträckning av

konventionens tillämplighet

göras genom underrättelse

till Förenta Nationernas

generalsekreterare

och skall erhålla verkan

från nittionde dagen efter

den då Förenta Nationernas

generalsekreterare

mottog underrättelsen,

eller från dagen för konventionens

ikraftträdande

för den ifrågavarande staten,

därest denna dag infaller

senare.

3. Beträffande områden,

till vilka konventionen

icke utsträckts vid

tidpunkten för undertecknandet,

ratifikationen eller

anslutningen, skall vederbörande

stat överväga

möjligheten att snarast

vidtaga erforderliga åtgärder

för att utsträcka

konventionens tillämplighet

till områdena i fråga,

dock beroende av samtycke

från områdenas regeringar,

där sådant av

konstitutionella skäl erfordras.

s. 41 Kontrollera mot PDF

(37

Kiincjl. Maj.ts proposition nr 134.

Article 41

Federal Clanse.

In the. case of a Federal

or non-unitary State, the

following provisions shall

apply:

(a) W ith respect to those

articles of tliis Convention

tliat come within the legislative

jurisdiction of

the federal legislative authority,

the obligations of

the Federal Government

shall to this extent be the

same as those of Parties

which are not Federal

States;

(b) With respect to those

articles of this Convention

that come within the

legislative jurisdiction of

eonstituent States, provinces

or cantons which

are not, under the constitutional

system of the

federation, bound to take

legislative action, the

Federal Government shall

bring such articles with a

favourable recommendation

to the notice of the

appropriate authorities of

states, provinces or cantons

åt the earliest possible

moment.

(c) A Federal State Party

to this Convention

shall, åt the request of

any other Contracting

State transmitted through

the Secretary-General of

the United Nations, supply

a statement of the law

and practice of the Federation

and its eonstituent

units in regard to any

particular provision of the

Convention showing fhe

extent to which effect has

been given to that provision

by legislative or

other action.

Article 41

Clause fédérale.

Dans le cas d’un Etat

fédératif ou non unitaire,

les dispositions ci-aprés

s’appliqueront:

a) En ce qui concerne

les articles de cette Convention

dont la mise en

oeuvre reléve de 1’action

législative du pouvoir législatif

fédéral, les obligations

du Gouvernement

fédéral seront, dans cette

mesure, les mémes que

celles des Parties qui ne

sont pas des Etats fédératifs;
b)

En ce qui concerne

les articles de cette Convention

dont 1’application

reléve de 1’action législative

de chacun des états,

provinces ou cantons constituants,

qui ne sont pas,

en vertu du systéme constitutionnel

de la fédération,

tenus de prendre

des mesures législatives,

le Gouvernement fédéral

portera le plus tot possible,

et avec son avis favorable,

lesdits articles å la

connaissance des autorités

compétentes des états,

provinces ou cantons.

c) Un Etat fédératif

Partie å cette Convention

communiquera, å la demande

de tout autre Etat

Contractant qui lui aura

été transmise par le Secrétaire

général des Nations

Unies, un exposé de

la législation et des praLiqucs

en vigueur dans la

Fédération et ses unités

constituantes en ce qui

concerne telle ou telle

disposition de la Convention,

indiquant la mesure

dans laquelle effet a été

donné, par une action

législative ou autre, a

ladite disposition.

Artikel 41.

Klausul om förbundsstater.

I fråga om förbundsstat

eller stat som icke är en

enhetsstat skola följande

bestämmelser äga tillämpning:
a)

Beträffande artiklar

i denna konvention vilkas

genomförande faller inom

området för förbundsstatens

lagstiftningsmakt

gäller, att i denna utsträckning

förbundsregeringens

förpliktelser äro

desamma som konventionsparters

vilka icke äro

federala stater;

b) Beträffande artiklar

i konventionen vilkas tilllämpning

är beroende av

lagstiftningsåtgärder inom

delstater, provinser eller

kantoner vilka icke enligt

förbundsstatens författning

äro skyldiga att vidtaga

sådana lagstiftningsåtgärder,

åligger det förbundsregeringen

att så

snart som möjligt och med

en tillstyrkande anbefallning

tillkännagiva de ifrågavarande

artiklarna för

vederbörande myndigheter

i delstaterna, provinserna

eller kantonerna.

c) Förbundsstat som är

ansluten till denna konvention

skall på annan

fördragsslutande stats av

Förenta Nationernas generalsekreterare

förmedlade

begäran beträffande

bestämmelser i konventionen

tillhandahålla en

redogörelse för lagstiftning

och praxis inom förbundsstaten

ocli de rättsliga

enheter som bilda

densamma, vilken redogörelse

skall utvisa i vilken

utsträckning bestämmelsen

i fråga genom lagstiftning

eller på annat

sätt har blivit genomförd.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

Article 42

Reservations.

1. Åt the time of signature,

ratification or accession,

any State may

make reservations to artides

of the Convention

other than to artides 1,

3, 4, 16 (1), 33, 36—46

inclusive.

2. Any State making a

reservation in accordance

with paragraph 1 of this

artide may åt any time

withdraw the reservation

by a communication to

that effeet ad dressed to

the Secretary-General of

the United Nations.

Article 43

Entry into force.

1. This Convention shall

come into force on the

ninetieth day following

the day of deposit of the

sixth instrument of ratification

or accession.

2. For each State ratifying

or acceding to the

Convention after the deposit

of the sixth instrument

of ratification or accession,

the Convention

shall enter into force on

the ninetieth day following

the date of deposit

by such State of its instrument

of ratification or

accession.

Article 44

Denunciatiou.

1. Any Contracting

State may denounce this

Convention åt any time

by a notification addressed

to the SecretaryGeneral

of the United

Nations.

Article 42

Réserves.

1. Au moment de la

signature, de la ratification

ou de 1’adhésion, tout

Etat pourra formuler des

réserves aux artides de la

Convention autres que les

artides 1, 3, 4, 16 (1),

33, 36 å 46 indus.

2. Tout Etat Contractant

ayant formulé une

réserve conformément au

paragraphe 1 de cet article

pourra å tout moment

la retirer par une

communication å cet effet

adressée au Secrétaire général

des Nations Unies.

Article 43

Entrée eu vigueur.

1. Cette Convention

entrera en vigueur le quatre-vingt-dixiéme

jour qui

suivra la date du dépöt

du sixiéme instrument de

ratification ou d’adhésion.

2. Pour chacun des Etats

qui ratifieront la Convention

ou y adhéreront

aprés le dépöt du sixiéme

instrument de ratification

ou d’adhésion, elle entrera

en vigueur le quatre-vingtdixiéme

jour qui suivra

la date du dépöt par cet

Etat de son instrument

de ratification ou d’adliésion.

Article 44

Dénonciation.

1. Tout Etat Contractant

pourra dénoncer la

Convention å tout moment

par notification

adressée au Secrétaire

général des Nations Unies.

Artikel 42.

Förbehåll.

1. Vid tidpunkten för

undertecknande eller ratifikation

av konventionen

eller för anslutning

till densamma må stat

göra förbehåll mot artiklar

i konventionen med

undantag för artiklarna

1, 3, 4 och 16 moment 1.,

33 och 36—46.

2. Stat, som gjort förbehåll

enligt moment 1.,

må när som helst återkalla

förbehållet genom meddelande

därom till Förenta

Nationernas generalsekreterare.

Artikel 43.

Ikraftträdande.

1. Denna konvention

skall träda i kraft på

nittionde dagen efter dagen

för deponerandet av

det sjätte ratifikationseller

anslutningsinstrumentet.

2. För stat, som ratificerar

eller ansluter sig till

konventionen efter deponerandet

av det sjätte ratifikations-

eller anslutningsinstrumentet,

skall

konventionen träda i kraft

på nittionde dagen efter

dagen för deponerandet

av ifrågavarande stats ratifikations-

eller anslutningsinstrument.

Artikel 44.

Uppsägning''.

1. Fördragsslutande

stat må när som helst

uppsäga denna konvention

genom underrättelse

till Förenta Nationernas

generalsekreterare.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

69

2. Sucli denunciation

shall take effect for the

Gontracting State concerned

one year from the

date upon which it is

received by the Secretary-General

of the United

Nations.

3. Any State which has

made a declaration or

notification under article

40 may, åt any time

thereafter, by a notification

to the Secretary-General

of the United Nations,

declare that the

Convention shall cease to

extend to such territory

one year after the date of

receipt of the notification

by the Secretary-General.

Article 45

Revision.

1. Any Contracting

State may request revision

of this Convention

åt any time by a notification

addressed to the

Secretary-General of the

United Nations.

2. The General Assembly

of the United Nations

shall recommend the

steps, if any, to be taken

in respect of such request.

Article 46

Notiilcations by tlio Secretary-General

of the United

Nations.

The Secretary-General

of the United Nations

shall inform all Members

2. La dénonciation

prendra effet pour l’Etat

intéressé un an apres la

date å laquelle elle aura

été re£ue par la Secrétaire

général des Nations

Unies.

3. Tout Etat qui a fait

une déclaration ou une

notification conformément

å Farticle 40 pourra

notifier ultérieurement au

Secrétaire général des Nations

Unies que la Convention

cessera de s’appliquer

å tout territoire

désigné dans la notification.

La Convention cessera

alors de s’appliquer

au territoire en question

un an apres la date å

laquelle le Secrétaire

général aura regu cette

notification.

Article 45

Revision.

1. Tout Etat Contractant

pourra en tout

temps, par voie de notification

adressée au Secrétaire

général des Nations

Unies, demander la

revision de cette Convention.

2. L’Assemblée générale

des Nations Unies recommandera

Ies mesures å

prendre, le cas échéant,

au sujet de cette

demande.

Article 46

Notiilcations par le Secrétnire

général des Nations

Unies.

Le Secrétaire général

des Nations Unies notifiera

ä tous les Etats

2. Verkan av uppsägningen

inträder för ifrågavarande

stat ett år efter

den dag då uppsägningen

mottogs av Förenta Nationernas

generalsekreterare.

3. Stat, som avgivit

förklaring eller lämnat underrättelse

enligt artikel

40, må när som helst därefter

genom underrättelse

till Förenta Nationernas

generalsekreterare förklara,

att konventionen

skall upphöra att vara

tillämplig på område som

avses i artikel 40 ett år

efter den dag då generalsekreteraren

mottog underrättelsen.

Artikel 45.

Revision.

1. Fördragsslutande

stat må när som helst begära

revision av denna

konvention genom framställning

till Förenta Nationernas

generalsekreterare.

2. Förenta Nationernas

generalförsamling skall i

förekommande fall rekommendera

vilka åtgärder

som eventuellt skola vidtagas

med anledning av

eu sådan begäran.

Artikel 46.

Underrättelser från Förenta

Nationernas generalsekreterare.

Förenta Nationernas generalsekreterare

skall underrätta

alla stater som

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Mc.j:ts proposition nr 134.

of the United Nations and

non-member States referred

to in artide 39:

(a) Of declarations and

notifications in accordance

with section B of

artide 1;

(b) Of signatures, ratifications

and accessions

in accordance with artide

39;

(c) Of dedarations and

notifications in accordance

with artide 40;

(d) Of reservations and

withdrawals in accordance

with artide 42;

(e) Of the date on

which this Convention

will come into force in

accordance with artide

43;

(f) Of denunciations

and notifications in accordance

with artide 44;

(g) Of requests for revision

in accordance with

artide 45.

IN FAITH WHEREOF

the undersigned, duly

authorized, have signed

this Convention on behalf

of their respective Governments,

DONE åt Geneva, this

twenty-eighth day of

July, one thousand nine

hundred and fiftyone, in

a single copy, of which the

English and French texts

are equally authentic and

which shall remain deposited

in the archives of

the United Nations, and

certified true copies of

which shall be delivered

to all Members of the

United Nations and to

the non-member States

referred to in artide 39.

Membres des Nations

Unies et aux Etats non

membres visés å l’article

39:

a) Les déclarations et

les notifications visées å

la section B de 1’article

premier;

b) Les signatures, ratifications

et adhésions

visées å 1’article 39;

c) Les déclarations et

les notifications visées å

1’article 40;

d) Les réserves formulées

ou retirées visées å

1’article 42;

e) La date å laquelle

cette Convention entrera

en vigueur, en application

de 1’article 43;

f) Les dénonciations et

les notifications visées å

1’article 44;

g) Les demandes de

revision visées å 1’article

45.

EN FOI DE QUOI,

les soussignés, dument

autorisés, ont signé, au

nom de leurs Gouvernements

respectifs, la présente

Convention,

FAIT å Geneve, le 28

juillet mil neuf cent cinquante

et un, en un seul

exemplaire dont les textes

anglais et framjais

font également foi et qui

sera déposé dans les archives

de 1’Organisation

des Nations Unies et dont

les copies certifiées conformes

seront remises å

tous les Etats Membres

des Nations Unies et aux

Etats non membres visé1''

ä 1’article 39.

äro medlemmar av Förenta

Nationerna ävensom

övriga i artikel 39 avsedda

stater om

a) förklaringar och

meddelanden enligt artikel

1 B;

b) undertecknanden,

ratifikationer och anslutningar

enligt artikel 39;

c) förklaringar och underrättelser

enligt artikel

40;

d) förbehåll och återkallande

av förbehåll enligt

artikel 42;

e) dagen då denna konvention

enligt artikel 43

träder i kraft;

f) uppsägningar och

underrättelser enligt artikel

44;

g) framställningar om

revision enligt artikel 45.

Till bekräftande

härav hava undertecknade,

vederbörligen befullmäktigade

ombud, undertecknat

denna konvention

på sina regeringars

vägnar,

som skedde i Geneve

den 28 juli 1951 i

ett exemplar, vars engelska

och franska texter

skola äga lika vitsord och

vilket skall förbliva deponerat

i Förenta Nationernas

arkiv, medan bestyrkta

avskrifter { skola

översändas till alla medlemmar

av Förenta Nationerna11

och till övriga i

artikel 39 avsedda stater.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj:is proposition nr 134.

71

Schedule.

Paragraph 1.

1. The travel document

referred to in article 28

of this Convention shall

be similar to the specimen

annexed hereto.

2. The document shall

be made out in åt least two

languages, one of which

shall be English or

French.

Paragraph 2.

Subject to the regulations

obtaining in the

country of issue, children

may be included in the

travel document of a parent

or, in exceptional circumstances,

of another

adult refugec.

Paragraph 3.

The fees charged for

issue of the document

shall not exceed the lowest

scale of charges for

national passports.

Paragraph 4.

Save in special or exceptional

cases, the document

shall be made valid

for the largest possible

number of countries.

Paragraph 5.

The document shall

have a validity of either

one or two years, åt the

discretion of the issuing

authority.

Paragraph 6.

1. The renewal or extension

of the validity of

the document is a matter

for the authority which

Annexe.

Paragraphe 1.

1. Le titre de voyage

visé par 1’article 28 de

cette Convention sera conforme

au modéle joint en

annexe.

2. Ce titre sera rédigé

en deux langues au moms:

l’une des deux sera la

langue anglaise ou la

langue fran^aise.

Paragraphe 2.

Sous réserve des réglements

du pays de délivrance,

les enfants pourront

étre mentionnés dans

le titre d’un parent, ou,

dans des circonstances exceptionnelles,

d’un autre

réfugié adulte.

Paragraphe 3.

Les droits å percevoir

pour la délivrance du titre

ne dépasseront pas le tarif

le plus bas appliqué aux

passeports nationaux.

Paragraphe 4.

Sous réserve de cas

spéciaux ou exceptionnels,

le titre sera délivré

pour le plus grand nombre

possible de pays.

Paragraphe 5.

La durée de validité du

titre sera d’une année ou

de deux années, au choix

de l’autorité qui le délivre.

Paragraphe b.

1. Le renouvellement

ou la prolongation de

validité du titre est du

ressort de 1’autorité qui

Bilaga till bilaga.

§ 1.

1. Uti artikel 28 i denna

konvention omförmält

resedokument skall vara

likalydande med härvid

fogade formulär.

2. Dokumentet skall vara

avfattat på minst två

språk, varav det ena skall

vara engelska eller

franska.

§ 2.

Med förbehåll för gällande

bestämmelser i det

land som utfärdat dokumentet

må barn införas

i ett för endera av barnets

föräldrar utfärdat resedokument

eller, där särskilda

skäl föreligga, i resedokument

utfärdat för

annan vuxen flykting.

§ 3.

Avgift för dokumentets

utfärdande skall icke

överstiga den för hemlandspass

fastställda lägsta

avgiften.

§ 4.

Utom i särskilt bestämda

fall eller i undantagsfall

skall dokumentet vara

giltigt för största möjliga

antal länder.

§ 5.

Dokumentet skall hava

en giltighetstid antingen

av ett eller av två år efter

den utfärdande myndighetens

prövning.

§ 6.

1. Förnyande eller förlängning

av dokumentets

giltighet tillkommer den

myndighet, som utfärdat

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

issued it, so long as tlie

holder has not established

lawful residence in another

territory and resides

lawfully in the territory

of the said authority. The

issue of a new document

is, under the same conditions,

a nratter for the

authority which issued

the former document.

2. Diplomatic or consular

authorities, specially

authorized for the purpose,

shall be empowered

to extend, for a period

not exceeding six months,

the validity of travel documents

issued by their

Governments.

3. The Contracting

States shall give sympathetic

consideration to

renewing or extending the

validity of travel documents

or issuing new documents

to refugees no

longer lawfully resident

in their territory who are

unable to obtain a travel

document from the country

of their lawful residence.

Paragraph 7.

The Contracting States

shall recognize the validity

of the documents issued

in accordance with

the provisions of articlc

28 of this Convention.

Paragraph 8.

The competent authorities

of the country to

which the refugee desires

to proceed shall, if they

are prepared to admit him

l’a délivré, aussi longtemps

que le titulaire ne

s’est pas établi réguliérement

dans un autre territoire

et réside réguliérement

sur le territoire de

ladite autorité. L’établissement

d’un nouveau titre

est, dans les mémes conditions,

du ressort de

1’autorité qui a délivré

1’ancien titre.

2. Les representants

diplomatiques ou consulaires,

spécialement habilités

å cet effet, auront

qualité pour prolonger,

pour une période qui ne

dépassera pas six mois,

la validité des titres de

voyage délivrés par leurs

gouvernements respectifs.

3. Les Etats Contractants

examineront avec

bienveillance la possibilité

de renouveler ou de prolonger

la validité des titres

de voyage ou d’en délivrer

de nouveaux å des

réfugiés qui ne sont plus

des résidents réguliers

dans leur territoire dans

les cas ou ees réfugiés ne

sont pas en mesure d’obtenir

un titre de voyage

du pays de leur résidence

réguliére.

Paragraphe 7.

Les Etats Contractants

reconnaitront la validité

des titres délivrés conformément

aux dispositions

de 1’article 28 de cette

Convention.

Paragraphe 8.

Les autorités compétentes

du pays dans lequel le

réfugié désire se rendre

apposeront, si elles sont

disposées å 1’admettre, un

detsamma, så länge innehavaren

icke lovligen bosatt

sig på främmande

territorium och så länge

han lovligen uppehåller

sig inom sagda myndighets

område. Under enahanda

betingelser ankommer

utfärdandet av nytt

dokument på den myndighet,

som utfärdat det

föregående dokumentet.

2. Diplomatiska eller

konsulära representanter,

som därtill särskilt bemyndigats,

skola äga behörighet

att för en tidrymd

icke överstigande

sex månader förlänga giltighetstiden

för resedokument,

vilka utfärdats av

deras respektive regeringar.

3. De fördragsslutande

staterna skola välvilligt

pröva möjligheterna att

förnya eller utsträcka ett

resedokuments giltighetstid

eller att utfärda nytt

sådant för flykting, vilken

icke längre lovligen uppehåller

sig inom vederbörande

stats område,

därest flyktingen är ur

stånd att erhålla ett resedokument

från det land,

inom vilket han har lov

att vistas.

§ 7.

De fördragsslutande

staterna skola erkänna

giltigheten av sådana dokument,

som utfärdats i

enlighet med föreskrifterna

i artikel 28 i denna

konvention.

§ 8.

Vederbörande myndigheter

i land, dit en flykting

ämnar begiva sig,

skola, därest de äro beredda

att låta honom in
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

and it'' a visa is required,

affix a visa on the document

of which he is the

holder.

Paragraph 9.

1. The Contracting

States undertake to issue

transit visas to refugees

who have obtained visas

för a territory of final

destination.

2. The issue of such

visas may be refused on

grounds which would justify

refusal of a visa to

any alien.

Paragraph 10.

The fees for the issue

of exit, entry or transit

visas shall not exceed the

lowest scale of charges for

visas on foreign passports.

Paragraph 11.

When a refugee has

lawfully taken up residence

in the territory

of another Contracting

State, the responsibility

for the issue of a new document,

under the terms

and conditions of article

28, shall be that of the

competent authority of

that territory, to which

the refugee shall be entitled

to apply.

Paragraph 12.

The authority issuing a

new document shall withdraw

the old document

and shall return it to the

country of issue if it is

stated in the document

that it should be so returned;

otherwise it shall

visa sur le titre dont il est

détenteur, si un tel visa

est nécessaire.

Paragraphe 9.

1. Les Etats Contractants

s’engagent å délivrer

des visas de transit aux

réfugiés ayant obtenu le

visa d’un territoire de

destination finale.

2. La délivrance de ce

visa pourra étre refusée

pour les motifs pouvant

justifier le refus de visa

å tout étranger.

Paragraphe 10.

Les droits afférents å la

délivrance de visas de

sortie, d’admission ou de

transit ne dépasseront pas

le tarif le plus bas appliqué

aux visas de passeports

étrangers.

Paragraphe 11.

Dans le cas d’un réfugié

changeant de résidence et

s’établissant réguliérement

dans le territoire

d’un autre Etat Contractant,

la responsabilité de

délivrer un nouveau titre

incombera désormais, aux

termes et aux conditions

de 1’article 28, å 1’autorité

compétente dudit territoire,

ä laquelle le réfugié

aura le droit de présenter

sa demande.

Paragraphe 12.

L’autorité qui délivre

un nouveau titre est tenue

de retirer 1’ancien titre et

d’en faire retour au pays

qui Pa délivré si Tanden

document spécifie qu''il

doit étre retourné au pays

qui Ta délivré; en cas con
-

resa och visering är erforderlig,

förse hans dokument

med bevis om visering.

§ 9.

1. De fördragsslutande

staterna åtaga sig att

meddela genomresevisering

för flykting, som erhållit

visering för det slutliga

bestämmelselandet.

2. Sådan visering må

vägras på samma grunder

som skulle rättfärdiga avslag

på en viseringsansökan

för varje annan utlänning.

§ 10.

Avgift för meddelande

av utrese-, inrese- och genomresevisering

skall icke

överstiga den för visering

av utländska pass fastställda

lägsta avgiften.

§ Il
När

flykting har bytt

vistelseort och lovligen

bosatt sig inom annan

fördragsslutande stats

område, skall ansvaret för

utfärdande av nytt dokument

i överensstämmelse

med stadgandena och förutsättningarna

i artikel 28

åvila vederbörande myndighet

inom sagda område,

till vilken flyktingen

skall vara berättigad hänvända

sig.

§ 12.

Myndighet, som utfärdar

nytt dokument, skall

infordra det tidigare dokumentet

och återställa

det till det land, vilket

utfärdat detsamma, därest

i dokumentet angives

alt det bör sålunda åter
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kunql. Maj.ts proposition nr 134.

withdraw and cancel the

document.

Paragraph 13.

1. Each Contracting

State undertakes that the

holder of a travel document

issued by it in accordance

with article 28

of this Convention shall

be readmitted to its territory

åt any time during

the period of its validity.

2. Subject to the provisions

of the preceding

sub-paragraph, a Contracting

State may require

the holder of the

document to comply with

such formalities as may

be prescribed in regard to

exit from or return to its

territory.

3. The Contracting

States reserve the right,

in exceptional cases, or

in cases where the refugee’s

stay is authorized

for a specific period, when

issuing the document, to

limit the period during

which the refugee may

return to a period of not

less than three months.

Paragraph 14.

Subject only to the

terms of paragraph 13,

the provisions of this

Schedule in no way affect

the laws and regulations

governing the conditions

of admission to, transit

through, residence and

traire, 1’autorité qui délivre

le titre nouveau retirera

et annulera Tanden.

Paragraphe 13.

1. Chacun des Etats

Contractants s’engage å

permettre au titulaire

d’un titre de voyage qui

lui aura été délivré par

ledit Etat en application

de Particle 28 de cette

Convention, de revenir

sur son territoire å n’importe

quel moment pendant

la période de validité

de ce titre.

2. Sous réserve des dispositions

de Talinéa précédent,

un Etat Contractant

peut exiger que le

titulaire de ce titre se

soumette å toutes les

formalités qui peuvent

étre imposées å ceux qui

sortent du pays ou å ceux

qui y rentrent.

3. Les Etats Contractants

se réservent la faculté,

dans des cas exceptionnels,

ou dans les cas

ou le permis de séjour du

réfugié est valable pour

une période déterminée,

de limiter, au moment de

la délivrance dudit titre,

la période pendant laquelle

le réfugié pourra

rentrer, cette période ne

pouvant étre inférieure å

trois mois.

Paragraphe 14.

Sous la seule réserve

des stipulations du paragraphe

13, les dispositions

de la présente annexe

n’affectent en rien les lois

et réglements régissant,

dans les territoires des

Etats Contractants, les

ställas; i annat fall skall

myndigheten infordra och

makulera det.

§ 13.

1. Envar fördragsslutande

stat åtager sig att

tillåta den, för vilken resedokument

utfärdats av

staten i fråga i enlighet

med artikel 28 i denna

konvention, att återvända

till dess område när

helst han så önskar under

dokumentets giltighetstid.

2. Med förbehåll för

vad i föregående moment

sägs må fördragsslutande

stat kunna kräva, att den,

för vilken resedokument

utfärdats, iakttager de

formföreskrifter, vilka

kunna stadgas för personer,

som utresa ur eller

återvända till dess område.

3. De fördragsslutande

staterna förbehålla sig

rätten att undantagsvis

eller i de fall, där flyktings

uppehållstillstånd är

begränsat till viss tid, i

samband med utfärdandet

av ett dokument inskränka

den frist, inom

vilken en flykting skall

äga återvända, till en tidrymd

icke understigande

tre månader.

§ 14.

Med förbehåll blott för

vad som stadgats i § 13

skola föreskrifterna i denna

bilaga icke i något

hänseende inverka på de

lagar och bestämmelser,

som fastställa villkoren

för inresa till, genomresa

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

establishment in, and departure

from, the territories

of the Contracting

States.

Paragraph 15.

Neither the issue of the

document nor the entries

made thereon determine

or affect the status of the

holder, particularly as regards

nationalitv.

Paragraph 16.

The issue of the document

does not in any way

entitle the holder to the

protection of the diplomatic

or consular authorities

of the country of

issue, and does not confer

on these authorities a

right of protection.

conditions d’admission, de

transit, de séjour, d’établissement

et de sortie.

Paragraphe 15.

La délivrance du titre,

pas plus que les mentions

y apposées, nedéterminent

ni n’affectent le statut

du détenteur, notamment

en ce qui concerne

la nationalité.

Paragraphe 16.

La délivrance du titre

ne donne au détenteur

aucun droit å la protection

des représentants diplomatiques

et consulaires

du pays de délivrance, et

ne confére pas å ees représentants

un droit de protection.

av, uppehåll och bosättning

på samt avresa från

de fördragsslutande staternas

område.

§ 15.

Varken utfärdandet av

dokument eller däri verkställda

anteckningar bestämma

eller påverka innehavarens

rättsliga ställning

och i synnerhet icke

frågan om medborgarskapet.

§ 16.

Utfärdandet av dokument

giver icke innehavaren

någon som helst

rätt till beskydd av diplomatiska

eller konsulära

representanter för det

land, som utfärdat detsamma,

och medför icke

för dessa representanter

rätt att utöva skydd.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj. is pi oposition nr 134.

Annex.

Annexe.

Speciiuen Travel Document Modéle du Titre de Yoyage

The document will be in booklet form (approximately

15 x 10 centimelres).

It is recommended that it be so printed that

any erasure or aiteration by Chemical or other

means can be readily detected, and that the

words “Convention of 28 July 1951,, be printed

in continuous repetition on each page, in the

language of the issuing country.

Le titre aura la forme d’un carnet (15 cm. x

10 cm. environ).

Il est recommandé qu’il soit imprimé de telle

facon que les ratures ou altérations par des

moyens chimiques ou autres puissent se remarquer

facilement, et que les mots «Convention du

28 juillet 1951* soient imprimés en répétition

continue sur chacune des pages, dans la langue

du pays qui délivre le titre.

(Cover of booklet)

Couverture du carnet

Travel Document

Titre de Yoyage

(Convention of 28 July 1951)

(Convention du 28 juillet 1951)

No.

(1)

Travel Document

(Convention of 28 July 1951)

This document expires on.................

unless its validity is extended or renewed.

Name................................

Forename(s)..............................

Accompanied by............child (chiidren).

1. This document is issued solely with a view

to providing the holder with a travel document

which can serve in Iieu of a national passport.

It is without prejudice to and in no way affects

the holder’s nationality.

2. The holder is authorized to return to ...

............. [state here the country whose

authorities are issuing the document] on or

before ............................. unless

some later date is hereafter specified. [The

period during which the holder is allowed to

return must not be less than three months.]

3. Sliould the holder take up residence in a

country other than that which issued the

present document, he must, if he wishes to

travel again, apply to the competent authorities

of his country of residence for a new document.

[The old travel document shall be with
-

No ........

(1)

Titre de Yoyage

(Convention du 28 juillet 1951)

Ce document expire le.....................

.........sauf prorogation de validité.

Nom.....................................

Prénom(s)................................

Accompagné de..................enfant(s).

1. Ce titre est délivré uniquement en vue de

fournir au titulaire un document de voyage

pouvant tenir lieu de passeport national. Il ne

préjuge pas de la nationalité du titulaire et est

sans effet sur celle-ci.

2. Le titulaire est autorisé å retourner en

........................[indication du pays

dont les autorités délivrent le titre] jusqu’au

......................sauf mention ci-aprés

d’une date ultérieure. [La période pendant

laquelle le titulaire est autorisé å retourner ne

doit pas étre inférieure å trois mois.]

3. En cas d’établissement dans un autre

pays que celui od le présent titre a été délivré,

le titulaire doit, s’il veut se déplacer ä nouveau,

faire la demande d’un nouveau titre aux autorités

compétentes du pays de sa résidence,

[L’ancien titre de voyage sera remis å 1’autorité

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

77

Bihang.

Formulär till resedokument.

Dokumentet skall hava formen av ett häfte

(omkring 15 cm x 10 cm).

Det anbefalles att detsamma tryckes på det

sättet, att radering eller ändring med kemiska

eller andra medel med lätthet kan upptäckas,

och att orden »Konvention den 28 juli 1951»

tryckas fortlöpande på varje sida på det utställande

landets språk.

(Häftets pärm)

Resedokument.

(Konvention den 28 juli 1951)

Nr

(1)

Resedokument.

(Konvention den 28 juli 1951)

Detta dokuments giltighet utlöper den......

..........med mindre dess giltighet utsträc
kes

eller förnyas.

Tillnamn.................................

Förnamn.................................

Åtföljd av..............barn.

1. Detta dokument utfärdas uteslutande i

syfte att förse innehavaren med ett resedokument,

som kan brukas i stället för ett hemlandspass.

Det tager icke ställning till och är

utan inverkan på innehavarens medborgarskap.

2. Innehavaren är berättigad att återvända

till....................[angiv här det land,

vars myndigheter utfärdat dokumentet] intill

den.................därest icke anteckning

om senare dag följer nedan. [Den tidrymd, under

vilken innehavaren är berättigad att återvända,

må icke understiga tre månader.]

3. I händelse av bosättning i annat land än

det, där förevarande dokument har utfärdats,

hör innehavaren, om han på nytt vill begiva

sig utomlands, begära nytt dokument hos behörig

myndighet i vistelselandet. [Det föregående

resedokumentet skall infordras av den

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:is proposition nr 134.

drawn by the authority issuing the new document

and returned to the authority which issued

it.]* 1

(This document contains pages, exclusive of

cover.)

(2)

Place and date of birth.............

Occupation.........................

Present residence....................

•Maiden name and forename(s) of wife

•Name and forename(s) of husband

Description.

Height...........................

Hair.............................

Colour of eyes....................

Nose.............................

Shape of face.....................

Complexion.......................

Special peculiarities...............

Children accompanying holder.

Name. Forename(s). Place and date Sex.

of birth.

qui délivre le nouveau titre pour étre renvoyé

å 1’autorité qui Pa délivré.]1

(Ce titre contient pages, non compris la

couverture.)

(2)

Lieu et date de naissance..................

Profession................................

Résidence actuelle.........................

*Nom (avant le mariage) et prénom(s) de

1’épouse..................................

•Nom et prénom(s) du mari...............

Signalement.

Taille............................

Cheveux ..........................

Couleur des yeux.................

Nez..............................

Forme du visage..................

Teint............................

Signes particuliers.................

Enfants accompagnant le titulaire.

Nom. Prénom(s). Lieu et date de Sexe.

naissance.

• Strike out whichever does not apply.

(This document contains pages, exclusive of

cover.)

(3)

Photograph of holder and stamp of issuing

authority. Finger-prints of holder (if required).

Signature of holder................

(This document contains pages, exclusive of

cover.)

(4)

1. This document is valid for the following

countries:

1 The sentence in brackets to be inserted by

Governments which so desire.

• Biffer la mention inutile.

(Ce titre contient pages, non compris la

couverture.)

(3)

Photographie du titulaire et cachet de Tautorité

qui délivre le titre.

Empreintes digitales du titulaire (facultatif)

Signature du titulaire.............

(Ce titre contient pages, non compris la

couverture.)

(4)

1. Ce titre est délivré pour les pays suivants:

1 La phrase entre crochets peut étre insérée

par les gouvernements qui le désirent.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 134.

79

myndighet, som utfärdar det nya dokumentet,

för att återställas till den utfärdande myndigheten.

]1

(Detta dokument innehåller sidor, omslaget

oräknat.)

(2)

Födelseort och födelsedag..................

Yrke.....................................

Nuvarande vistelseort.....................

Hustruns namn såsom ogift och hustruns förnamn*

...................................

Mannens tillnamn och förnamn*............

Signalement.

Längd ...........................

Hår..............................

ögonfärg.........................

Näsa.............................

Ansiktsform......................

Hudfärg..........................

Särskilda kännetecken.............

Barn som åtfölja innehavaren.

Till- Förnamn. Födelseort och Kön.

namn. -dag.

* Stryk det icke tillämpliga.

^Detta dokument innehåller sidor, omslaget

oräknat.)

(3)

Fotografi av innehavaren jämte utfärdande

myndighets stämpel.

Innehavarens fingeravtryck

(endast om erforderligt).

Innehavarens namnteckning..........

(Detta dokument innehåller sidor, omslaget

oräknat.)

(4)

1. Detta dokument gäller för följande länder:

1 Denna parentes må insättas av stat som

så önskar.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

2. Document or documents on the basis of 2. Document ou documents sur la base duwhich

the present document is issued: quel ou desquels le present titre est délivré:

Issued åt........... Délivré å

Date............... Date ....

Signature and stamp of

authority issuing the

document:

Signature et cachet de

1’autorité qui délivré

le titre:

Fee paid: Taxe perfue:

(This document contains pages, exclusive of (Ce titre contient pages, non compris la

cover.) couverture.)

(5)

Extension or renewal of validity.

Fee paid: From...............

To.................

Done åt............ Date...............

Signature and stamp of

authority extending or

renewing the validity

of the document:

(5)

Prorogation de validité.

Taxe percue: du

au

Fait å............. le .

Signature et cachet de

l’autorité qui proroge

la validité du titre:

Extension or renewal of validity.

Fee paid: From...............

To.................

Done åt............ Date...............

Signature and stamp of

authority extending or

renewing the validity

of the document:

(This document contains pages, exclusive of

cover.)

Prorogation de validité.

Taxe percue: du

au

Fait å............. le .

Signature et cachet de

1’autorité qui proroge

la validité du titre:

(Ce titre contient pages, non compris la

couverture.)

(6)

(6)

Extension

or renewal of validity.

Prorogation de validité.

Fee paid:

From...............

To.................

Taxe perjue:

du.................

Done åt.......

Fait å.........

____ le..................

Signature and stamp of

authority extending or

renewing the validity

of the document:

Signature et cachet de

1’autorité qui proroge

la validité du titre:

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

81

2. Handling, med stöd varav förevarande

dokument utfärdats:

Utfärdat i..........

Den...............

Utfärdande myndighets

underskrift och stämpel:

Erlagd avgift:

(Detta dokument innehåller sidor, omslaget

oräknat.)

(5)

Förnyelse eller förlängning av giltighetstiden.

Erlagd avgift: Från

Till .

Beslutat i......... den ..

Beslutande myndighets

underskrift och stämpel:

Förnyelse eller förlängning av giltighetstiden.

Erlagd avgift: Från

Till .

Beslutat i ......... den .

Beslutande myndighets

underskrift och stämpel:

(Detta dokument innehåller sidor, omslaget

oräknat.)

(6)

Förnyelse ellerJförlängning av giltighetstiden.

Erlagd avgift: Från

Till .

Beslutat i......... den .

Beslutande myndighets

underskrift och stämpel:

6 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 134.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

Extension

or renewal of validity.

Prorogation de validité.

Fee paid:

From...............

To.................

Taxe per$ue:

du.................

Done åt.......

Fait å.........

Signature and stamp of

authority extending or

renewing the validity

of the document:

Signature et cachet de

1’autorité qui proroge

la validité du titre:

(This document contains pages, exclusive of (Ce titre contient pages, non compris la

cover.) couverture.)

(7—32)

Visas.

The name of the holder of the document

must be repeated in each visa.

(This document contains pages, exclusive of

cover.)

(7—32)

Visas.

Reproduire dans chaque visa le nom du

titulaire.

(Ce titre contient pages, non compris la

couverture.)

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

83

Förnyelse eller förlängning av giltighetstiden.

Erlagd avgift: Från

Till .

Beslutat i ......... den .

Beslutande myndighets

underskrift och stämpel:

(Detta dokument innehåller sidor, omslaget

oräknat.)

(7- )

Viseringar.

Namnet på den, för vilken dokumentet utfärdats,

skall upprepas i varje visering.

(Detta dokument innehåller sidor, omslaget

oräknat.)

Doktrin (1)

  1. Nils R. Larsson, Internationell samverkan i rättegång, SvJT 1974 s. 766, på s. 780 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. 1LU 1954:33 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen den il juni 1938 s. 3 i texten
  2. UU 1954:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen rörande ratifikation av Förenta Nationernas konvention angående flyktingars rättsliga ställnin s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 1974 s. 766 Nils R. Larsson, Internationell samverkan i rättegång s. 780 i texten