Sök i Ratio Lex

Angående anslag till vattendomstolarna

1954-02-26 · 51 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 49 av 51 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:140, Angående anslag till vattendomstolarna

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

1

Nr 140.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till vattendomstolarna;

given Stockholms slott den 26 februari

1954.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 26 februari 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Lingman, Norup, Hedlund,

Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen

samt t. f. chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nordenstam,

anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, följande.

Vid anmälan i årets statsverksproposition (II ht s. 43) av frågan om vattendomstolarnas

anslagsbehov under nästa budgetår anförde jag, att en särskild

sakkunnig tillkallats för att inom departementet biträda med utredning

av vissa frågor rörande vattendomstolarnas organisation. Anslagen till avlöningar

och omkostnader vid vattendomstolarna upptogs därför i avbidan på

särskild proposition i ämnet med allenast beräknade belopp. Den sakkunnige,

revisionssekreteraren L. af Klintberg, har den 7 januari 1954 avgivit

1 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 140.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr i AO.

en promemoria med förslag till förstärkning av vattendomstolarnas organisation

med mera. Sedan promemorian varit föremål för remissbehandling,

anhåller jag nu att få anmäla frågorna om anslag till vattendomstolarna. Den

i promemorian behandlade frågan om höjning av den enligt 11 kap. 95 §

vattenlagen utgående domstolsavgiften torde få anmälas särskilt.

Andra huvudtiteln.

C. Domstolarna.

[1] 14. Vattendomstolarna: Avlöningar.

Anslag Nettoutgift

1952/53 ......................... 1 144 400 1 285 800

1953/54 (statsliggaren s. 128)..... 1 332 800

1954/55 förslag .................. 1 565 200

Rikets vattendomstolar är fem till antalet, nämligen Norrbygdens, Mellanbygdens,

österbygdens, Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar.

Bestämmelser rörande vattendomstolarnas domsområden m. m. har meddelats

i kungörelse den 10 juni 1949, nr 326.

Vattendomstol består i sin reguljära sammansättning av en vattenrättsdomare

såsom ordförande samt två vattenrättsingenjörer och två vattenrättsnämndemän.

Av ingenjörerna skall den ene ha sakkunskap särskilt i

fråga om byggande i vatten (vattenbyggnadsteknisk ingenjör) och den andre

särskilt beträffande torrläggning av mark (agrikulturtelcnisk ingenjör).

Utom av dessa tjänstemän skall enligt gällande bestämmelser den fasta personalen

vid varje vattendomstol utgöras av en vattenrättssekreterare och en

vattenrättsamanuens. Härtill kommer icke rättsbildad personal. Till följd

av stor arbetsbelastning har vattendomstolarna sedan lång tid tillbaka i betydande

omfattning måst arbeta med utökad personal. Förutom den förstärkning

av domstolsorganisationen som år 1945 åvägabringades genom inrättande

vid Norrbygdens vattendomstol av en extra avdelning, vilken år 1949 ombildades

till Mellanbygdens vattendomstol, har en utökning skett av personalen

vid de särskilda vattendomstolarna. Sålunda finnes för närvarande vid

Norrbygdens vattendomstol inrättad en befattning såsom extra ordinarie vattenrättsdomare

och vid Mellanbygdens vattendomstol två dylika befattningar

samt vid envar av de övriga vattendomstolarna en befattning såsom biträdande

vattenrättsdomare. Därjämte har vid varje vattendomstol tillkommit

en eller flera extra eller biträdande vattenrättssekreterare; dessa har — liksom

de fasta vattenrättssekreterarna — i större eller mindre utsträckning

självständiga domaruppgifter. Även ingenjörskrafterna har förstärkts. Sedan

mitten av 1930-talet, då hela antalet vattenrättsingenjörer vid de dåvarande

fyra vattendomstolarna utgjorde sex, har antalet sålunda successivt

ökats till femton. Ingenjörerna är anställda vid samtliga vattendomstolar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj. ts proposition nr 740.

3

gemensamt men indelade till tjänstgöring företrädesvis vid viss vattendomstol.

En sammanställning rörande den nuvarande personalorganisationen

lämnas i statsliggaren s. 128 f. Vad beträffar Norrbygdens och Mellanbygdens

vattendomstolar framgår omfattningen av den juridiskt och tekniskt utbildade

personalen av följande uppställning.

Norrbygden Mellanbygden

Vattenrättsdomare................................ 1 1

E. o. vattenrättsdomare .......................... 1 2

Vattenrättsingenjörer.............................. 3 2

E. o. vattenrättsingenjörer......................... 2 2

Vattenrättssekreterare............................. 1 1

Extra vattenrättssekreterare....................... 1

Bitr. vattenrättssekreterare........................ 1 3

Vattenrättsamanuens.............................. 1 1

Av vattenrättsingenjörstjänsterna är vid Norrbygdens vattendomstol en

ordinarie och en extra ordinarie byggnadstekniska samt två ordinarie och

en extra ordinarie agrikulturtekniska, medan vid Mellanbygdens vattendomstol

tjänsterna är lika fördelade mellan byggnadstekniker och agrikulturtekniker.

Av de i personalplanen för Mellanbygdens vattendomstol upptagna befattningarna

är f. n. en av de extra ordinarie domartjänsterna vakant. Amanuensbefattningen

vid samma domstol skall enligt beslut av Kungl. Maj :t

t. v. icke besättas; i stället finnes där anställd en extra kanslist i lönegraden

Cg 19.

Kontors- och skrivpersonalen utgöres vid Norrbygden av en kansliskrivare

och fem biträden samt vid Mellanbygden av en kansliskrivare och tre biträden,

vartill tidvis kommer viss tillfällig skrivhjälp.

I fråga om befattningshavarnas löneställning gäller bl. a., att ordinarie

vattenrättsdomare — en vid varje vattendomstol —• åtnjuter lön enligt lönegrad

Co 14 och avlöningsförstärkning med 3 756 kronor om året. De tre

extra ordinarie vattenrättsdomarna vid Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar

uppbär lön enligt lönegrad Cs 14. De biträdande vattenrättsdomarna

vid övriga vattendomstolar är extra ordinarie tjänstemän i lönegrad

Ce 37 och uppbär avlöningsförstärkning med 1 008 kronor. Vattenrättsingenjörerna

är placerade i lönegrad Ca eller Ce 37 och åtnjuter likaledes

avlöningsförstärkning med sistnämnda belopp. Vattenrättssekreterare och

extra vattenrättssekreterare är extra tjänsteman i lönegrad Cg 30, medan

biträdande vattenrättssekreterare är extra tjänsteman i lönegrad Cg 27.

Vattenrättsamanuens skall vara extra ordinarie tjänsteman i lönegrad Ce 22.

Med tillämpning av bestämmelserna angående reglerad befordringsgång för

ainanucnspersonal har emellertid innehavarna av de fyra för närvarande

besatta amanuenstjänsterna medgivits uppflyttning till lönegrad Ce 25.

Vad beträffar arbetets bedrivande vid Norrbygdens och Mellanbygdens

vattendomstolar torde få anmärkas följande. Den ordinarie vattenrättsdoma
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr IM.

ren vid Norrbygdens vattendomstol (Löwing) har under de senaste åren till

större delen sysslat med mål anhängiga vid Mellanbygdens vattendomstol

och denna ordning förväntas bli bestående de närmaste åren. Den tillsatta

tjänsten som extra ordinarie vattenrätlsdomare vid Mellanbygdens vattendomstol

uppehälles av en domare (Ahlström), vilken har stationeringsort

i Umeå. Han arbetar huvudsakligen med mål hörande till Mellanbygden men

till en mindre del med mål från Söderbygden. De vid Norrbygdens vattendomstol

placerade ordinarie vattenrättsingenjörerna ägnar sig huvudsakligen

åt mål från Mellanbygden, vilka handlägges under Löwings och Ahlströms

ordförandeskap. Även den extra ordinarie vattenrättsdomaren (Sjöberg)

och vissa av sekreterarna vid Norrbygdens vattendomstol sysslar tidvis

med mål anhängiga vid Mellanbygdens vattendomstol. — Att personalen

vid Norrbygdens vattendomstol i så betydande utsträckning användes för

lIPPoi^er utanför domstolens område sammanhänger med att det vid utbrytningen

år 1949 av Mellanbygdens vattendomstol ansetts lämpligt att i

stor omfattning låta domare och ingenjörer fortsätta med behandlingen av

redan anhängiga mål.

Yrkanden om personalförstärkning.

Vattenrättsdomaren i Norrbijgdens vattendomstol F. Löwing hemställde i

skrivelse til] Konungen den 21 maj 1953 om förstärkning, såvitt möjligt,

Ir. o. m. den 1 oktober 1953 eller så snart ske kunde av arbetskrafterna vid

Norrbygdens vattendomstol med — förutom viss biträdespersonal — en

extra vattenrättsdomare och två biträdande vattenrättssekreterare. Till stöd

för framställningen anförde Löwing efter redogörelse för arbetsförhållandena

vid domstolen:

Det är känt att kraftutbyggnadsverksamheten nu i ökad utsträckning

kommer att förläggas till Norrbygdens vattendomstols domsområde. Enligt

uppgift är snart att förvänta att nya stora kraftutbyggnadsmål inkomma till

vattendomstolen. Av sådana mål må särskilt nämnas mål om tillstånd till

Stor-Norrfors kraftverk i nedre delen av Ume älv, vilket mål torde bli synnerligen

arbetskrävande. Av andra större mål som inom kort väntas inkomma

må nämnas mål om Umluspens kraftstation samt om Grundfors och

Stensele kraftstationer, alla i Ume älv. Därefter är att förvänta mål om Bålforsens

kraftverk, likaledes i Ume älv. De nya målen torde i regel tarva

skyndsam handläggning.

I skrivelse till Konungen den 10 oktober 1953 anhöll vattenfallsstyrelsen

om omedelbara åtgärder för behövlig förstärkning av arbetskraften vid

Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar. Styrelsen yttrade:

Ett fullföljande av vattenfallsstyrelsens program för vattenkraftutbyggnader

och sjöregleringar i Norrland förutsätter, att den rättsliga behandlingen

inför vattendomstol av anhängiggjorda vattenmål kan föregå eller i varje

fall löpa jämsides med vattenfallsstyrelsens utbyggnads- och regleringsarbeten.

Så har hittills i allmänhet kunnat ske, men till följd av oavbruten ökning

av antalet vattenmål och det med dessas handläggning förenade arbetet

har ett sådant läge nu uppkommit, att utsikter icke längre förefinnas för att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr HO.

5

den för byggnadsverksamheten oundgängliga domstolsbehandlingen ens tillnärmelsevis

skali medhinnas inom de tidsfrister, som utbyggnadsprogrammets

förverkligande kräver.

Vad angår vattenmål under Mellanbygdens vattendomstols handläggning,

bär vattenrättsdomaren i domstolen i sitt förslag till avlönings- och omkostnadsstat

för budgetåret 1954/55 redogjort för arbetsförhållandena vid domstolen

och dennas planerade verksamhet fram till budgetårets slut. Härvid

bär förutsatts, att viss förändring åvägabringas i fråga om personbesättningen

å den biträdande domarbefattningen vid domstolen, något som vattenfallsstyrelsen

veterligt ännu ej skett, men oberoende härav kommer någon

handläggning av följande större vattenmål icke att medhinnas, nämligen

i vad angår mål, vars skötsel ankommer på vattenfallsstyrelsen, kraftstationsutbyggnader

vid Järkvissle i Indalsälven, vid Långbjörn i Ångermanälven

samt i Kultsjöån mellan Kultsjön och Malgomaj inom Ångermanälvens

flodsystem samt regleringsföretag i Malgomaj, Kultsjön och Rörströmssjön,

den sistnämnda inom Fjällsjöälvens flodsystem, ävensom korttidsregleringsföretag

för Nämforsen, Forsmoforsen och Laseleforsen inom Ångermanälvens

flodsystem. Härtill komma följande mål, av vars behandling vattenfallsstyrelsen

har stort intresse, ehuru de omhänderhavas av Faxälvens eller

Indalsälvens regleringsföreningar, nämligen målet om Limingens reglering

inom Faxälvens flodsystem och korttidsregiering i Faxälven samt reglering

av Ottsjön, Näldsjön, Långan och Hårkan inom Indalsälvens flodsystem och

korttidsregleringsföretag i Indalsälven mellan Storsjön och havet.

Även inom Norrbygdens vattendomstol är den nuvarande domstolsorganisationen

icke på långt när tillräcklig. Vattenfallsstyrelsens utbyggnadsverksamhet

kommer i hög grad att koncentreras till Umeälven under de närmaste

åren. Riksdagen har redan beviljat anslag till utbyggnad av kraftstationerna

Umluspen, Stenselc och Grundfors i övre Umeälven och Stornorrfors i nedre

Umeälven. Anslag har vidare beviljats för regleringsåtgärder i Umeälvens

flodområde, bland vilka Storumans reglering kommer i första rummet.

Samtliga dessa ulbyggnader kräva en synnerligen omfattande domstolsbehandling,

och den vattendomstol, som står till förfogande, är fullt sysselsatt

med redan anhängiggjorda vattenmål, vilka icke kunna avvecklas ännu på

lång lid. Situationen är för närvarande den, att vattenfallsstyrelsen står färdig

att börja byggnadsarbetena vid Storuman, Umluspen, Grundfors och

Stornorrfors, medan vattendomstolen endast med möda kan pressa in målen

om Storuman och Umluspen på sitt aktuella arbetsprogram.

Läget i fråga om vattenmålens behandling vid domstolarna ifråga är alltså

ägnat att ingiva allvarliga farhågor för långvariga förseningar. Én anpassning

av vattenfallsstyrelsens byggnadsverksamhet efter de möjligheter, som

med domstolarnas nuvarande personaltillgång för dem står till buds, måste

nödvändigtvis medföra eu radikal nedskärning i vattenfallsstyrelsens byggnadsverksamhet

med därav följande omöjlighet för vattenfallsstyrelsen att

tillgodose det alltjämt snabbt växande kraftbehovet inom de delar av landet,

där vattenfallsstyrelsen har ansvaret för kraftförsörjningen. Motsvarande

återverkningar uppträda även beträffande den privata sektorn inom kraftindustrien.

Betydande svårigheter skulle härjämte uppstå beträffande den

kontinuerliga sysselsättningen av den i utbyggnadsverksamheten engagerade

arbetskraften. Den försening av vattenfallsstyrelsens och övriga kraflföretags

utbyggnadsverksamhet, som blir följden, om utbyggnadstakten skall anpassas

till vattendomstolarnas nuvarande prestationsförmåga, kan redan nu

förutses medföra förluster för landet av storleksordningen ett par hundra

miljoner kronor. I händelse av vattenbrist torde inskränkningar i elkraftkonsumtionen

icke kunna undvikas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

Under förhandenvarande omständigheter ser sig vattenfallsstyrelsen nödsakad

att hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om snabba åtgärder till förstärkning

av den nuvarande domstolsorganisationen. Vattenfallsstyrelsen ifrågasätter,

om icke domstolsorganisationen i dess helhet borde bliva föremål för

översyn, men eftersom en sådan översyn måste antagas bliva tidskrävande,

är det enligt vattenfallsstyrelsens uppfattning en tvingande nödvändighet,

att utan avvaktan härpå en interimistisk förstärkning av arbetskraften vid

Mellanbygdens och Norrbygdens vattendomstolar åstadkommes. Förstärkningen

bör avse såväl jurist- som ingenjörspersonal. Med hänsyn till de rekryteringssvårigheter,

som lära föreligga i fråga om extra domarpersonal,

bör särskild uppmärksamhet härvid ägnas frågan, huruvida särskilda åtgärder

äro erforderliga för att genom förbättrad löneställning eller på annat

sätt göra dessa tjänster inom domarkarriären mera attraktiva än de för

närvarande synas vara.

Vattenfallsstyrelsens överrevisorer har i sin den 20 november 1953 avgivna

revisionsberättelse för budgetåret 1952/53 uttalat bl. a. följande:

Överrevisorerna ha konstaterat, att vattenfallsverkets kraftstations- och

regleringsarbeten för närvarande ej kunna fullföljas i önskvärd takt på

grund av omöjligheten att inom skälig tid erhålla de tillstånd av vattendomstol,

som erfordras för arbetena. Uppenbarligen föreligger för närvarande

— och sannolikt för relativt lång framtid — behov av en avsevärd förstärkning

av dessa domstolars kapacitet. I första hand är det angeläget att söka

finna sådana anställnings- och löneformer, att beviljade tjänster kunna besättas.

Överrevisorerna anse det vara av statens intresse starkt påkallat,

att hithörande frågor ägnas uppmärksamhet och skyndsam behandling.

Även riksdagens år 1953 församlade revisorer har uppmärksammat frågan

om vattendomstolarnas kapacitet. De yttrar härom sammanfattningsvis,

att frågan om arbetsbördan och vattenmålens behandling vid de norrländska

vattendomstolarna nu kommit i ett så kritiskt läge, att snara och

verkningsfulla åtgärder beträffande vattendomstolsorganisationen är påkallade,

om icke en för kraftproduktionen förlustbringande stagnation skall

inträda. — I övrigt må hänvisas till den utförliga framställningen under

§ 1 i revisorernas den 15 december 1953 avgivna berättelse.

Utredningsmannens förslag till förstärkning av vattendomstolarnas organisation

m. m.

Utredningsuppdraget har i främsta rummet avsett att söka bot för de svårigheter

som uppkommit genom att arbetskapaciteten hos Norrbygdens och

Mellanbygdens vattendomstolar visat sig icke vara tillräcklig för att möta

den belastning som de senaste årens intensiva verksamhet för tillgodogörande

av vattenkraften i de norrländska älvarna inneburit. Under utredningens

bedrivande har framkommit, att frågan om lämpliga åtgärder för svårigheternas

avhjälpande icke kan entydigt besvaras utan att lösningen bör

sökas efter delvis skilda linjer: antingen genom förstärkning av nämnda

båda vattendomstolar (Alternativ I) eller medelst en gemensam förstärkning

av rikets samtliga vattendomstolar (Alternativ II).

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr HO.

Alternativ I.

7

Förslag till förstärkning av Norrbygclens och Mellanbygdens

vattendomstolar.

Personalbehovets omfattning. Till belysande av de krav som under de

närmaste decennierna kommer att ställas på vattendomstolarnas'' arbetskapacitet

har vattenfallsstyrelsens driftbyrå på begäran utarbetat en den

7 december 1953 dagtecknad promemoria angående den framtida belastningsutvecklingen

för elektrisk kraft inom landet. I promemorian yttras rörande

den sannolika utvecklingen fram till år 1960:

Förbrukningen av elektrisk kraft i Sverige har sedan den tidpunkt, då en

samlad statistik för hela landet började upprättas omkring år 1910, utvecklats

i en takt, som motsvarar ungefär 6,5 % årlig ökning. Under åren efter

det andra världskriget har utvecklingen varit snabbare och i genomsnitt har

ökningen uppgått till 7 å 7,5 % och något enstaka år till mer än 10 %.

Hösten 1951 redovisade Centrala Driftledningen en belastningsprognos för

1950-talet, enligt vilken belastningsökningen under perioden 1951—1956

väntades uppgå till 1 200 MkWh/år och därefter fram till början av 1960- talet 1 500 MkWh/år. Den genomsnittliga årliga ökningen skulle enligt denna

prognos bli 6 å 6,5 % och skulle således vara ungefär densamma som i medeltal

konstaterats för de senaste fyra decennierna men något lägre än ökningen

under efterkrigsåren.

Även om belastningsökningen de senaste åren väl överensstämt med prognosen,

har Centrala Driftledningen ansett det lämpligt med en ny undersökning.

Främsta skälet har varit de allmänna tendenser till avmattning av

efterkrigsårens högkonjunktur, som kunnat förmärkas. En förutsättning för

utredningen har därför varit, att den tendens till omsvängning till köparens

marknad, som ägt rum det senaste året, skulle komma att accentueras ytterligare

under de närmaste åren genom en hårdnande konkurrens från utlandet

såväl på exportmarknaden som på hemmamarknaden men att dock

på längre sikt en hög aktivitet inom industrien skulle komma att föreligga.

Resultatet av undersökningen, vilket framkommit under sommaren 1953,

innebär i allt väsentligt samstämmighet med den år 1951 framlagda och

ovan omnämnda prognosen. Trots att konjunkturförutsättningarna borde ha

givit en reducerad tillväxt av kraftbehoven tyder resultatet på en något ökad

stegring i jämförelse med den tidigare prognosen. Det har dock icke framkommit

några reella skäl för att räkna med en snabbare utveckling än 1951

års prognos ger vid handen, varför kraftindustriens utbyggnadsprogram alltjämt

är baserat på denna.

De båda senaste åren har belastningsökningen inom Vattenfallsverkets

distributionsområde uppgått till betydligt mer än hälften av ökningen i hela

landet. Detta förklaras av att verkets egna produktionsresurser dessa år ökat

kraftigt, medan krafttillskotten hos övriga kraftföretag varit relativt obetydliga.

För de närmaste åren kan man emellertid förutse mer omfattande krafttillskott

hos dessa företag, vilket torde medföra att en större andel av den

totala belastningsökningen faller på dem i fortsättningen. Vattenfallsstyrelsen

anser därför liksom tidigare att dess utbyggnadsplaner bör baseras på

antagandet, att hälften av belastningsökningen i landet faller inom verkets

distributionsområde, vilket således innebär en årlig ökning med 600 MkWh

fram till år 1956 och med 750 MkWh under de följande åren fram till år

1960.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Med avseende å utvecklingen efter år 1960 anföres i driftbyråns promemoria:
Utbyggnaderna

av vattenkraft har de senaste åren varit av en betydligt

större omfattning än tidigare och utbyggnadstakten kommer att vara minst

hka bog under hela återstoden av 1950-talet. För tiden efter år 1960 är utvecklingen

osäkrare, då man för den perioden saknar belastningsundersökningar

motsvarande ovan relaterade prognoser för 1950-talet. Några sådana är

det heller inte möjligt att utföra med någon säkerhet, men det finns för närvarande

inga tecken som tyder på att den hittills konstaterade belastningsutvecklingen

skulle övergå i en mindre snabb utveckling vid 1960-talets

början. Detta förhållande innebär således, att behovet av nya krafttillskott

efter år 1960 torde bli av minst samma storlek som under tiden fram till

år 1960.

Det bör vidare anmärkas, att landets bästa och största vattenkrafttillgångar

kommer att vara i stor utsträckning utnyttjade vid 1960-talets början. För

att tillgodose efterfrågan på elkraft tvingas därför vattenkraftföretagen att

bygga ut allt fler anläggningar per år. Om man därvid betänker att det vid

de sämre vattenfall, som då kommer i fråga för utbyggnad, ur byggnadsteknisk

och ekonomisk synpunkt blir nödvändigt med omfattande uppdämningar

och rensningar med tv åtföljande relativt större skador, torde det vara

klart att vattendomstolarnas uppgifter kommer att bli alltmer arbetskrävande.

*• ,-i^ll.^gj

Slutligen bör påpekas det ökade arbete, som faller på vattendomstolarna

genom att de provisoriska skadeersättningar, som utdömts alltsedan början

av 1940-talet, hädanefter successivt skall regleras och definitivt fastställas

med stöd av de erfarenheter om skadornas storlek, som vunnits under de år

anläggningarna och regleringarna utnyttjats.

Utredningsmannen vill framhålla, att den alldeles övervägande delen av

landets outnyttjade vattenkraft är belägen inom Norrbygdens och Mellanbygdens

domsområden.

Av ett vid promemorian fogat tidsschema för vattenfallsstyrelsens utbyggnadsplaner

framgår, att byggnadstillstånd för ett stort antal planerade

kraftstationer och regleringsföretag av betydande omfattning inom nämnda

domsområden önskas under innevarande och nästkommande år.

Från vattenrättsdomarna vid de berörda vattendomstolarna inhämtade

upplysningar bekräftar riktigheten i huvudsak av vattenfallsstyrelsens i skrivelsen

den 10 oktober 1953 (jfr s. 4 ff.) lämnade uppgifter om bristande

möjlighet för domstolarna att med nuvarande personaluppsättning medhinna

handläggning av vissa ur utbyggnadssynpunkt betydelsefulla mål före den

1 juli 1955.

Av vad sålunda framkommit samt av riksdagsrevisorernas yttrande (jfr

s. 6) framgår, att en omedelbar och väsentlig förstärkning av Norrbygdens

och Mellanbygdens vattendomstolars arbetskapacitet är nödvändig, om ej

mycket betydande förluster för landet skall uppkomma genom att vattenkraftens

fortsatta ändamålsenliga utbyggande försvåras och fördröjes. Såsom

framhållits bl. a. i chefens för justitiedepartementet svar på en interpellation

vid 1953 års riksdag (II kammaren den 2 december 1953), medför

vattendomstolarnas nuvarande otillräckliga kapacitet svåra olägenheter även

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

9

för svarandeparterna i de stora norrländska vattenmålen. Jämväl av hänsyn

till befolkningen i de bygder som beröres av vattenkraftens tillgodogörande

är således en förstärkning av arbetskraften vid de norrländska vattendomstolarna

i hög grad påkallad. Den förebragta utredningen rörande den framtida

belastningsutvecklingen ger otvetydigt vid handen, att behovet av ytterligare

arbetskraft icke är tillfälligt utan kan förväntas bestå och t. o. m. öka

under de närmaste decennierna.

Vid bedömande av hur stor arbetskraftförstärkning som skall anses erforderlig

torde båda de nyss angivna synpunkterna böra beaktas. Vattendomstolarnas

arbetskapacitet bör med andra ord göras tillräcklig att medge tillståndsgivning

i den takt som ur allmän synpunkt finnes önskvärd och samtidigt

lämna utrymme för reglering utan oskäligt dröjsmål av de ersättningsfrågor

som icke löses i samband med tillståndsgivningen.

Det har under utredningen övervägts att öka vattenrättsskipningens kapacitet

genom tillskapande av ytterligare vattendomstolar. En dylik åtgärd har

dock befunnits icke vara ägnad att lämna den i rådande läge erforderliga

skyndsamma lättnaden i arbetsbelastningen, och förslag i denna riktning har

därför ej ansetts böra framläggas.

Vad först angår det under rådande förhållanden föreliggande behovet av

vatten rättsdomare utöver det i gällande personalförteckning upptagna

antalet — två i Norrbygden och tre i Mellanbygden — kan detta med

den angivna målsättningen uppskattas till ytterligare åtminstone en domare

för vardera av dessa båda domstolar. En dylik förstärkning skulle möjliggöra

sådan ökning av antalet »domstolsenheter», att en rationell fördelning

av målen efter de ur utbyggnadssynpunkt viktigaste arbetsområdena kunde

äga rum. Fördelningen kan med viss förenkling uttryckas så att inom Norrbygden

en domare i huvudsak skulle vara ansvarig för Lule älv, en domare

för Ume älv och en domare för Skellefte älv, medan inom Mellanbygden en

domare skulle ha huvudansvaret för Ångermanälven och en för Indalsälven,

varjämte en särskild domare finge till uppgift att handlägga mål från

Ljungans nederbördsområde. Då Ångermanälven och Indalsälven var för sig

medför en alltför stor arbetsbelastning för en domare, erfordras en fjärde

domare i Mellanbygden som kan övertaga en del av målen inom dessa älvars

nederbördsområden, främst mål rörande vissa biflöden. Denna uppdelning

av målen på de olika domarna är starkt schematisk och utesluter givetvis icke

att en annan uppdelning av målen i många fall kan befinnas ändamålsenlig.

Med hänsyn till det starka samband som i regel föreligger mellan de olika

kraftverks- och regleringsföretagen i en älv med dess olika källsjöar och tillflöden

bör det dock eftersträvas, att samme vattenrättsdomare i största

möjliga utsträckning handlägger alla större mål rörande ett flodområde.

Utöver de här särskilt nämnda älvarna finnes andra, delvis av betydande

storlek, som dock f. n. icke i samma utsträckning utgör arbetsfält för vattendomstolarna.

Med avseende å fördelningen mellan vattenrättsdomarna

av målen från dessa flodområden torde det icke vara nödvändigt att uppställa

någon viss regel, utan fördelningen bör ske efter vad som i varje sär
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 1W.

skilt fall finnes lämpligt. Därvid bör beaktas, att det ur utbildningssynpunkt

är fördelaktigt att de mera erfarna vattenrättssekreterarna beredes

tillfälle att såsom t. f. vattenrättsdomare handlägga mål av icke alltför invecklad

och omfattande beskaffenhet.

Det omedelbara behovet av ytterligare vattenrättsingenjörer

vid de båda nordligaste vattendomstolarna med den ovan förutsatta förstärkningen

av domarpersonalen inskränker sig, enligt vad de nuvarande ordinarie

vattenrättsdomarna uttalat, till att Mellanbygdens vattendomstol bör

erhålla ytterligare en agrikulturteknisk ingenjör. I övrigt skulle den befintliga

ingenjörsuppsältningen vara tillräcklig även för det utökade antalet

domare. Man finge dock räkna med att tämligen snart behov av ytterligare

ingenjörer bleve aktuellt, i den mån målen komme in i sådana skeden som

ställde större anspråk på domstolarnas tekniska personal. Möjlighet borde

därför öppnas att med kort varsel erhålla ytterligare ingenjörsförstärkning.

Vad Mellanbygdens vattendomstol beträffar torde det ej råda tvivel om

att den angivna förstärkningen är av behovet påkallad. Med denna utökning

av ingenjörsantalet kommer två byggnadstekniska och tre agrikulturtekniska

ingenjörer att stå till förfogande för sammanlagt tre vattenrättsdomare.

(I detta sammanhang bortses från den i Umeå stationerade domaren,

vilken samarbetar med vattenrättsingenjörer tillhörande Norrbygdens vattendomstol.

) Den angivna proportionen mellan domare och ingenjörer har

erfarenhetsmässigt visat sig vara lämplig. Utredningsmannen tillstyrker

därför att Mellanbygdens vattendomstol förstärkes med en agrikulturteknisk

ingenjör.

För Norrbygdens del är läget mera oklart, beroende på de arbetsuppgifter

som vissa befattningshavare vid denna domstol nu har och vissa år

framåt kan förväntas bibehålla inom Mellanbygdens domsområde. Så länge

rådande förhållanden därvidlag består, kan man räkna med att en vattenrättsdomare

huvudsakligen och två vattenrättsingenjörer praktiskt taget

helt sysselsättes utanför Norrbygdens område. Med den föreslagna förstärkningen

med en vattenrättsdomare kommer således att till förfogande för

drygt två domare stå allenast en byggnadsteknisk och två agrikulturtekniska

ingenjörer. Det kan befaras att den tekniska personalen ganska snart skall

befinnas icke motsvara behovet, och frågan om utökning av antalet vattenrättsingenjörer

vid Norrbygdens vattendomstol bör därför i fortsättningen

följas med uppmärksamhet. F. n. synes dock anledning saknas att med åsidosättande

av vattenrättsdomarens mening föreslå ytterligare ingenjörstjänster

vid domstolen.

I fråga om antalet vattenrättssekreterare (inkl. biträdande

sekreterare) har av vattenrättsdomarna i Norrbygdens och Mellanbygdens

vattendomstolar — under förutsättning av den i det föregående förordade

utökningen av antalet vattenrättsdomare -— anmälts behov av ytterligare

två resp. en sådana tjänster. Vid bifall till framställningarna skulle vid

vardera domstolen finnas två befattningar såsom sekreterare och tre såsom

biträdande sekreterare.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

Inrättandet av de föreslagna nya vattenrättsdomartjänsterna vid ifrågavarande

vattendomstolar medför utan tvivel i och för sig behov av ytterligare

en sekreterarbefattning vid vardera domstolen. För Norrbygdens del

har det med nuvarande domaruppsättning förelegat brist på sekreterare,

vilket orsakat svårigheter att på ett rationellt sätt utnyttja den extra ordinarie

domarens arbetstid. Vid denna domstol måste därför behov av ytterligare

en biträdande sekreterare föreligga. Den föreslagna anordningen

vid vardera domstolen två sekreterare med delvis självständiga domaruppgifter

samt tre biträdande sekreterare för protokollföring och annat biträde

åt vattenrättsdomarna —- synes vara lämplig. Det föreslås därför att vid

Norrbygdens vattendomstol inrättas två nya befattningar såsom biträdande

vattenrättssekreterare samt att vid Mellanbygdens vattendomstol inrättas

en tjänst såsom extra vattenrättssekreterare.

Den sedan lång tid tillbaka olösta frågan om omorganisation av vattenrätts

a in anuen stjänsterna ingår icke i förevarande utredningsuppdrag,

och anledning att i detta sammanhang föreslå ändring i gällande

bestämmelser har därför icke ansetts föreligga.

Vad slutligen angår skriv- och kontorspersonalen medför

tillkomsten av ytterligare domar-, ingenjörs- och sekreterarbefattningar

behov av förstärkning av den nuvarande personalen. Erfarenhetsmässigt

kan detta behov uppskattas till icke fullt två biträden vid vardera domstolen.

Då vid båda domstolarna under en längre tid rått viss knapphet på

skrivhjälp, som tidvis varit mycket besvärande och försvårat utnyttjandet

av den kvalificerade personalens arbetskraft, synes det vara rationellt att

vid vardera domstolen utöka skriv- och kontorspersonalen med två befattningshavare.

Ordinariesättning av vissa vattenråttsdomar- och vattenrättsingenjörstjänster.

Såsom framhållits bl. a. av riksdagens revisorer är det av största

vikt, att de personer vilka såsom vattenrättsdomare eller vattenrättsingenjörer

börjat ägna sig åt de stora vattenmålens behandling icke i förtid avbryter

sitt arbete därmed för att övergå till annan verksamhet. Ombyte av

domare eller ingenjörer medför med nödvändighet dubbelarbete och därmed

förenad tidsspillan såväl för domstolen som för parterna. Enda möjligheten

att med någon grad av säkerhet undgå alltför täta växlingar på dessa poster

torde vara att de förenas med den trygghet och de förmåner i övrigt

som tillkommer slutposterna inom den allmänna domarkarriären, bl. a.

således att de göres ordinarie. Principiellt måste det också betecknas som

mindre tillfredsställande, att de viktiga domaruppgifter som här är i fråga

överlämnas till personer utan den garanti för självständighet mot paverkan

utifrån som innehavet av ett ordinarie domarämbete innebär. Av vad i det

föregående yttrats om vattendomstolarnas nuvarande och för framtiden

motsedda arbetsbelastning torde framgå, att de här föreslagna nya tjänsterna

liksom de vid de norrländska domstolarna redan inrättade extra ordinarie

domartjänsterna och där ianspråktagna ingenjörsbefattningarna samt
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

liga med säkerhet kan förväntas vara erforderliga under överskådlig tid

framåt. Då ordinariesättning av tjänsterna dessutom torde utgöra en bland

flera nödvändiga förutsättningar för en tillfredsställande rekrytering, förordas,

att de befintliga extra ordinarie domar- och ingenjör stjänsterna ombildas

till ordinarie samt att åt de föreslagna nya tjänsterna ges samma

karaktär.

Huruvida även de nuvarande extra ordinarie befattningarna såsom biträdande

vattenrättsdomare vid de sydliga domstolarna bör göras till ordinarie

tjänster, har ansetts icke böra upptagas till prövning i detta sammanhang.

Därest på sätt föreslagits vid vardera av Norrbygdens och Mellanbygdens

vattendomstolar skall finnas mer än en ordinarie vattenrättsdomare, uppkommer

frågan i vilket förhållande dessa inbördes skall stå till varandra.

Uppenbart är visserligen att envar av dem i sin dömande verksamhet skall

vara fullt självständig, men i övrigt måste med nödvändighet visst samröre

förekomma och en utväg anvisas till undvikande av kompetenskonflikter.

De frågor som särskilt påkallar uppmärksamhet i detta sammanhang rör

fördelningen av målen mellan de olika domstolsavdelningarna samt vattenrättsingenjörernas

och övrig personals indelning till tjänstgöring.

Såsom tidigare i utredningsmannens promemoria framhållits torde det

vara rationellt, att samtliga större mål från de ur arbetssynpunkt viktigaste

älvarna i största möjliga utsträckning handlägges av en och samma domstolsavdelning.

Det synes lämpligt, att den indelning i domstolsområden som

sålunda kan ifrågakomma göres av vattenöverdomstolen i särskilda arbetsordningar

för de båda nordligaste vattendomstolarna. Arbetsordningarna

bör även innehålla föreskrifter om fördelningen av mål från andra områden

än de särskilt upptagna älvarna. Beträffande dylika mål torde det i regel

vara lämpligast, att den främste domaren inom domstolen bär det omedelbara

ansvaret, dock med möjlighet att få annan domare förordnad. För sådant

fall, liksom då det av särskild anledning ifrågasättes att låta mål från

visst domstolsområde handläggas av annan domare än den som anförtrotts

området, bör det ankomma på vattenöverdomstolen såsom chefsmyndighet

att efter hörande av de berörda domarna meddela erforderliga föreskrifter.

Personalens indelning till tjänstgöring på de olika domstolsavdelningarna

bör ankomma på de ordinarie vattenrättsdomarna gemensamt. Frågan är av

den vikt för arbetets rationella bedrivande, att det icke synes böra ifrågakomma

att den avgöres av en av vattenrättsdomarna mot de andras mening

eller ens genom majoritetsbeslut. Skulle det i något fall visa sig omöjligt att

uppnå enighet i en dylik fråga, bör denna i stället hänskjutas till vattenöverdomstolens

avgörande. Även härutinnan bör arbetsordningarna innehålla

erforderliga föreskrifter.

Vattendomstolens företrädande i förhållande till andra myndigheter, t. ex.

vid anslagsäskanden, bör i allmänhet ankomma på den främste vattenrättsdomaren.

Givetvis bör dock erforderligt samråd med övriga domare äga rum;

och vad särskilt anslagsäskanden angår synes intet hindra en domare, som

anser sina synpunkter åsidosatta i det på domstolens vägnar avgivna statförslaget,

att i särskild skrivelse framställa sina önskemål.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 140.

13

Vattenrättsdomarnas lönestållning in. m. Från många håll har betonats

vikten av alt vattenrättsdomarposterna förenas med sådana förmåner i avlöningshänseende

och eljest att de tilldrar sig väl kvalificerade sökande. Svårigheter

har härvidlag yppat sig med avseende å vissa tjänster vid de norrländska

vattendomstolarna. I denna fråga anfördes i en av häradshövdingen

O. Riben den 31 december 1951 avgiven promemoria (se prop. nr 126/1952):

Sedan flera år har rekryteringen till vattendomstolarna berett stora svårigheter,

särskilt framträdande beträffande Norrbygdens och Mellanbygdens

vattendomstolar. Detta sammanhänger med en utbredd obenägenhet bland

yngre hovrätts jurister att för någon längre tid ägna sig åt vattenrättsskipningen.

Den väsentliga orsaken till denna inställning torde vara, att det på

ifrågavarande bana finns så få sluttjänster eller därmed jämförliga befattningar.

Att läget blivit kritiskt främst vid de norrländska vattendomstolarna

har säkerligen delvis sin förklaring i att arbetet vid dessa domstolar

anses vara särskilt tungt och krävande. Därtill kommer måhända en viss motvilja

hos befattningshavare vid Svea hovrätt — som till följd av vattenöverdomstolens

anknytning dit i praktiken helt fått svara för vattendomstolarnas

rekrytering — att mottaga förordnanden å orter i Norrland, som numera

ligga utom hovrättens domsområde. De svårigheter, som till följd av det nuvarande

läget på bostadsmarknaden äro förbundna med alla omplaceringar,

spela givetvis också in.

Under de allra senaste åren har de av Riben påtalade rekryteringssvårigheterna

än mer accentuerats. Belysande är, att en extra ordinarie vattenrättsdomarbefattning

i lönegrad Cs 14 vid Mellanbygdens vattendomstol sedan

inrättandet den 1 juli 1952 måst uppehållas genom vakansförordnanden,

då kvalificerade sökande ej erhållits, samt att, när tjänsten sistlidna höst

ledigförklarats på nytt, endast en sökande finnes till tjänsten och att denne

sökande är helt utan erfarenhet av vattenrättsskipning. Skälen till denna

obenägenhet att ägna sig åt vattenrättsskipning i Norrland är flera. Ett av

de främsta torde emellertid vara, att arbetet där till mycket stor del består

i sysslande med reglerings- och kraftverksmål av synnerlig omfattning. Sådana

mål ställer höga krav på domarens arbets- och organisationsförmåga

samtidigt som de kan vara enformiga och tröttande genom det oerhört stora

antal detaljfrågor som påkallar domstolens ställningstagande. Framhållas

må också de ofta återkommande resorna med långvarig vistelse utanför hemorten

under stundom ganska primitiva förhållanden.

Givetvis måste inrättandet av ytterligare vattenrättsdomartjänster öka

konkurrensen om den tillgängliga kvalificerade personalen och därigenom

vara ägnat att skärpa de hittillsvarande rekryteringssvårigheterna. Det synes

då vara nödvändigt, att dessa tjänster göres så lockande att även domare

som tidigare tjänstgjort vid vattendomstolarna men övergått till annan verksamhet

— i vattenöverdomstolen, nedre justitierevisionen, de allmänna domstolarna,

departement in. in. — kan förmås att återgå till vattenrättsskipning

i första instansen. Endast på detta sätt kan det bedömas vara möjligt att till

alla de erforderliga vattenrättsdomarbefattningarna erhålla sökande som

förenar styrkt allmän lämplighet som domare med djupgående insikter i och

erfarenhet av vattenrättsskipning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^0.

Vad först angår de nuvarande ordinarie vattenrättsdomartj

änsterna torde det vara av väsentlig betydelse för strävandena att

göra vattenrättsskipningen konkurrenskraftig i förhållande till den allmänna

domarkarriären, att vid vattendomstolarna finnes tjänster med sådana löneförmåner

att de uppväger den tyngre arbetsbörda och de ofördelaktigare arbetsvillkor

som måste anses åvila vattenrättsdomarna jämfört med flertalet

andra domare. En förbättrad lönesättning för vattenrättsdomarna vid de

norrländska vattendomstolarna torde därjämte vara påkallad redan med

hänsyn till de ur allmän synpunkt utomordentligt maktpåliggande avgöranden

som tillkommer dem och det ansvar som dessa avgöranden innebär. Med

beaktande av nu anförda synpunkter synes avlöningsförstärkningen för de

nuvarande ordinarie vattenrättsdomartjänsterna vid Norrbygdens och Mellanbygdens

vattendomstolar böra höjas åtminstone till 5 004 kronor om året,

d. v. s. till det belopp som tillkommer häradshövding i domsaga tillhörande

lönegrupp V.

Vidkommande härefter lönesättningen för övriga vattenrättsdomare

vid Norr bygdens och Mellanbygdens vattendo mstolar

— således de befintliga tre extra ordinarie domartjänsterna samt

de till inrättande föreslagna två nya tjänsterna, vilka samtliga tidigare av

utredningsmannen förordats till upptagande på ordinarie stat — må erinras

om att de övervägande arbetsuppgifterna för dessa fem domartjänster blir

att leda handläggningen och avgörandet av omfattande och åtminstone delvis

svårbedömda vattenmål rörande stora ekonomiska och sociala värden.

Med hänsyn härtill och till de förut berörda rekryteringssvårigheterna synes

det vara skäligt att tjänsterna förenas med samma löneförmåner, som f. n.

utgår till ordinarie vattenrättsdomare, och således placeras i lönegrad Co 14

med årlig avlöningsförstärkning av 3 756 kronor.

En viktig omständighet vid bedömande av möjligheterna att rekrytera

de nya ordinarie vattenrättsdomartjänsterna utgör obenägenheten hos många

domare med erfarenhet från vattendomstolsarbetet att för alltid binda sig

vid sådant arbete. Osäkerhet i fråga om möjligheten att som ordinarie

vattenrättsdomare kvarstå i den vanliga domstolskarriären och sålunda kunna

utnämnas till exempelvis häradshövding torde vara ägnad att avhålla

lämpliga personer från att söka dylika tjänster. Belysande är, att den nuvarande

extra ordinarie vattenrättsdomaren vid Mellanbygdens vattendomstol

i skrivelse till justitiedepartementet den 27 november 1953 — med

anledning av att valtenöverdomstolen i årets petitaskrivelse föreslagit omförande

av bl. a. hans befattning till ordinarie tjänst, samt under åberopande

bl. a. av nu tillämpade villkor för tjänstetransport — anhållit att, om förslaget

skulle genomföras, sättas i tillfälle att överväga, huruvida han bör

inträda i befattningen i dess förändrade gestaltning.

Väl är det sant och har i det föregående framhållits, att det ur allmän

synpunkt är fördelaktigt att ombyte på vattenrättsdomartjänsterna icke sker

i förtid. Angelägenheten härav bör dock icke föranleda att sådana hinder för

befattningshavarnas övergång till annan verksamhet uppställes som kan

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr HO.

15

medföra ett allvarligt försvårande av den såsom erfarenheten visar mycket

besvärliga rekryteringen. På något längre sikt sett måste f. ö. en viss övergång

från vattenrättsdomartjänsterna till poster inom det allmänna domstolsväsendet

öka vattendomstolarnas dragningskraft för de yngre domstolsjuristerna,

då genom en sådan övergång möjligheterna att vinna befordran

till de högre befattningarna vid vattendomstolarna blir större.

Vad nu sagts synes leda till att även innehavaren av någon av ifrågavarande

vattenrättsdomartjänster bör äga rätt att i sin tur vinna utnämning

till häradshövding eller annan domarbefattning. Därvid bör han icke vara

bunden av eljest förekommande villkor för transporträtt, såsom viss tids

tjänstgöring eller dylikt. Därjämte bör han vara tillförsäkrad rätt till

ersättning för flyttningskostnad, oberoende av om den tjänst till vilken han

övergår är att anse som högre än den han lämnar (jfr 33 § 3 mom. första

och tredje styckena i statens allmänna avlöningsreglemente). Till undvikande

av tvivelsmål i dessa hänseenden torde från statsmakternas sida böra

göras ett uttalande av ovan angiven innebörd.

Även om transporträtt i den här förordade omfattningen tdllerkännes

innehavarna av dessa ordinarie vattenrättsdomartjänster vid Norrbygdens

och Mellanbygdens vattendomstolar, är det att befara att ämbetena ej skall

bli konkurrenskraftiga vare sig i förhållande till övriga domartjänster eller

till de befattningar inom det enskilda näringslivet som slår vattenrättskunniga

domstolsjurister till buds. övervägas bör därför, om ej särskilda tillägg

i merithänseende bör beräknas för tjänstgöring vid dessa domstolar. Härvid

ligger det nära till hands att erinra om det tillägg vid meritberäkningen

som tillämpas beträffande befattningshavare vid hovrätten för Övre Norrland

och som utgår med en extra månad för ettvart av de sex första tjänstgöringsåren

(se Svensk Juristtidning 1946 sid. 630). Med hänsyn till den i

många hänseenden särskilt betungande tjänst som åvilar personalen vid de

norrländska vattendomstolarna torde det vara motiverat att för denna personal

medge ett något större merittillägg, förslagsvis en månad för varje

halvårs tjänstgöring, dock högst två år. Detta tillägg synes skäligen böra

åtnjutas även för tidigare fullgjord tjänstgöring vid Norrbygdens och Mellanbygdens

vattendomstolar.

I betraktande av angelägenheten av att de vid vattendomstolarna verksamma

domarna icke skall behöva avbryta sitt arbete därstädes för att fullgöra

tjänst såsom revisionssekreterare bör, såsom Riben i sin förutnämnda

promemoria den 31 december 1951 förordat, dessa domare i allmänhet erhålla

en auktoritativ försäkran om att tjänstgöring såsom revisionssekreterare

för deras del icke skall utgöra villkor för fortsatt avancemang på

domarbanan.

Vnttcnråttsingenjörernas löneställning m. in. Frågan om rekryteringen, av

vattenrättsingenjörstjänsterna har tidvis visat sig mycket svårlöst, beroende

på de höga krav på befattningshavarnas kompetens som måste uppställas

samt konkurrensen från andra verksamhetsfält med behov av högklassiga

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj.ts proposition nr 140.

ingenjörskrafter. Rörande kompetenskraven erinras om följande uttalande

av vattenöverdomstolen i dess petitaskrivelse för budgetåret 1949/50:

En vattendomstols beslut tillkommer genom en samverkan av juridisk och

teknisk sakkunskap samt lekmannaomdöme. På de tekniskt sakkunniga

ligger ett mycket stort ansvar, särskilt som någon teknisk överprövning endast

i ringa utsträckning kan komma till stånd, beroende på att teknisk sakkunskap

icke är företrädd varken i vattenöverdomstolen eller i högsta domstolen.

En felbedömning på den tekniska sidan kan få katastrofala verkningar,

särskilt naturligen när det gäller det byggnadstekniska. Vad som enligt

vattenöverdomstolens mening är av den allra största betydelse är, att

vattenrättsingenjörerna i fråga om kompetens skola vara minst jämbördiga

med parternas tekniska representanter. Om dessa senare på grund av högre

kompetens skulle komma att »flyta ovanpå» skulle därigenom rättsskipningen

på detta område tillskyndas obotlig skada. Lönen måste sålunda beräknas

med hänsyn till denna nödvändiga kompetens. Av vikt är därjämte

att vattenrättsingenjörerna icke uteslutande rekryteras från statstjänst utan

även ur den krets av kvalificerade konsulterande ingenjörer, från vilken parterna

i vattenmål hämta sina sakkunniga biträden. Det märkes vidare, att

vattenrättsingenjörerna med hänsyn till arbetsbördan icke ha någon faktisk

möjlighet att skaffa sig biförtjänster och att också deras rättsliga möjlighet

därtill är mycket kringskuren, då de ej få åtaga sig enskilda uppdrag i ärenden,

som kunna antagas komma under vattendomstols prövning.

Såsom främsta konkurrenter om de byggnadstekniska ingenjörerna

har vattenrättsskipningen att räkna med vattenfallsstyrelsen och andra

parter i vattenmål. För att vattenrättsingenjörerna i lönehänseende skall bli

jämställda med de högre tekniska befattningshavarna inom vattenfallsstyrelsen,

vars lönenivå med säkerhet icke överstiger den enskilda kraftindustriens,

erfordras en mycket betydande lönelyftning''. överingenjörstjänsterna i vattenfallsstyrelsen,

med vilka befattningar jämförelse närmast synes böra göras,

har nämligen placerats lägst i lönegrad 15 på löneplan 2. Om hänsyn även

tages till vattenrättsingenjörernas pressande arbetsbörda och att de i stor

utsträckning nödgas befinna sig på resor, framstår banan som ändå mindre

lockande för erkänt framstående ingenjörskrafter. Särskilt svårt har det av

naturliga skäl varit för de nordligaste domstolarna att draga till sig meriterade

sökande till lediga befattningar och att kvarhålla befintliga krafter.

Nu angivna förhållanden har medfört, att under senare år ledigblivna vattenbyggnadstekniska

ingenjörsbefattningar vid de sydliga domstolarna besatts

med transportsökande från de nordliga domstolarna samt att till tjänsterna

vid dessa fått utses huvudsakligen yngre tekniker med förhållandevis

kortvarig erfarenhet av de mångskiftande problem som den byggnadstekniske

vattenrättsingenjörens verksamhet omspänner. Då just de norrländska

domstolarna erbjuder de största och de såväl ekonomiskt som tekniskt viktigaste

uppgifterna för vattenkraftsutbyggnaden, innebär denna tendens till

försvagning av de norrländska vattendomstolarnas tekniska sakkunskap en

risk för misstag i företagens tekniska utförande som lätt kan få ödesdigra

följder. Till motverkande av denna tendens synes det vara nödvändigt att nu

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr HO.

17

vidtaga en viss höjning av löneställningen för vattenrättsingenjörerna vid de

båda nordliga domstolarna.

Vad angår de agrikulturtekniska vattenrättsingenjörerna har

dessa i regel hämtats från lantbruksingenjörskåren. Statens lantbruksingenjörer

är numera inplacerade i lönegrad Ca 32, således icke oväsentligt lägre

än vattenrättsingenjörerna. Trots denna löneskillnad har det tidigare visat

sig svårt att till vattenrättsingenjörsbefattningarna locka sökande bland de

ordinarie lantbruksingenjörerna, varför dessa i betydande utsträckning måst

besättas med extra lantbruksingenjörer; och ännu under år 1953 har en

extra ordinarie vattenrättsingenjör vid Mellanbygdens vattendomstol sökt

och erhållit en ordinarie tjänst som lantbruksingenjör och därmed lämnat

vattendomstolen. Vid ledigförklaring av den sålunda vakanta vattenrättsingenjörsbefattningen

har dock en viss omsvängning kunnat förmärkas, i det

tjänsten lockat sökande även bland de ordinarie lantbruksingenjörerna.

De sålunda åtminstone tidvis uppträdande svårigheterna att till de agrikulturtekniska

vatlenrättsingenjörstjänsterna förvärva erfarna och i övrigt

lämpliga lantbruksingenjörer sammanhänger otvivelaktigt med den stora

arbetsbörda som åvilar vattenrättsingenjörerna. Särskilt de agrikulturtekniska

ingenjörerna måste under långa perioder, för syner och undersökningar

kring regleringsbassängerna, vistas utom stationeringsorten. Vattenmålens

stora omfattning har i betydande utsträckning framtvingat den handläggningsmetoden

att skadorna på berörda fastigheter besiktigas enbart eller

åtminstone grundligast vid undersökningar som företages av den agrikulturtekniske

ingenjören med biträde av vattenrättsnämndemännen. Vid

dessa undersökningar sker i realiteten en väsentlig del av domstolsbehandlingen.

Det är med hänsyn härtill ett beaktansvärt allmänt intresse, att denne

ingenjör fyller höga krav på skickighet och erfarenhet. Löneförmånerna

för dessa befattningar bör därför vara sådana att de, trots tjänsternas pressande

beskaffenhet, även i fortsättningen lockar välmeriterade sökande från

lantbruksingenjörskåren.

De antydda synpunkterna i förening med de utomordentliga värden som

bär står på spel för det allmänna synes motivera en förbättrad löneställning

såväl för de byggnadstekniska som för de agrikulturtekniska vattenrättsingenjörerna

vid Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar. I

betraktande av de tekniska ledamöternas ställning inom domstolen bör någon

skillnad i lönehänseende icke göras mellan de olika kategorierna. För

att underlätta rekryteringen till de norrländska vattendomstolarna föreslås,

att avlöningsförstärkningcn för vattenrättsingenjörer med stationeringsort

1 Umeå och Östersund böjes från nu utgående 1 008 kronor om året till

2 400 kronor.

I detta sammanhang upptages ett annat av vattenöverdomstolen i dess

petitaskrivelse för budgetåret 1949/50 berört spörsmål, nämligen frågan om

det antal tjänstår som för vattenrättsingenjörernas del bör fordras för hel

ålderspension. Vattenöverdomstolen förordade i sin skrivelse, att detta antal

skulle fastställas till 25 mot i allmänhet gällande 30. Detta förslag mo2

Bibang till riksdagens protokoll 19M. 1 samt. Xr 140.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

tiverades med att -vattenrättsingenjörsbefattningarna tillsattes med personer

som uppnått relativt hög ålder och som ofta tagits från kretsar utanför

statstjänsten.

Med hänsyn till att det — särskilt i fråga om de byggnadstekniska befattningarna

för vilka frågan i första hand får betydelse —- utgör ett allmänt

intresse av icke ringa vikt, att om vattenrättsingenjörstjänsterna skall konkurrera

även tekniker med erfarenhet från egna företag eller från anställning

i enskild eller kommunal tjänst, bör varje hinder för dylika personers

uppträdande som sökande till dessa befattningar undanröjas. Det gällande

kravet på 30 års tjänstetid för full pension torde ha utgjort ett sådant

hinder. Utredningsmannen förordar därför i likhet med vattenöverdoinstolen,

att beträffande vattenrättsingenjörstjänsterna meddelas föreskrift

jämlikt 16 § i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente, att för

hel ålderspension skall erfordras allenast 25 tjänstår.

Lönesättning för övrig personal. Befattningarna såsom vattenrätt ssekreterare

(»ordinarie», extra och biträdande) uppehälles väsentligen

av yngre jurister i hovrättskarriären, som i regel stannar omkring tre

år på dessa poster för att därefter återgå till hovrätten. Av riksdagens revisorer

har framhållits, att allvarliga olägenheter uppkomme genom det nu

alltför täta ombytet av befattningshavare samt att utvägar eventuellt borde

sökas för beredande av kompensation för den längre tidsbundenhet som

kunde finnas erforderlig.

Ur synpunkten av vattenrättsskipningens effektivitet är det uppenbarligen

en olägenhet, att sekreterarbefattningarna så ofta växlar innehavare.

Då vattenrättssekreterarna utgör rekryteringsbasen för de adjungerade ledamöterna

av vattenöverdomstolen, kan det dock icke undvikas att flertalet

sekreterare lämnar vattendomstolarna, när de står i tur till adjunktion.

Därest till biträdande vattenrättssekreterare utses huvudsakligen relativt

nyantagna fiskaler, torde det dock vara möjligt att utsträcka den

sammanlagda normala tidslängden för deras verksamhet som sekreterare

och biträdande sekreterare till i medeltal omkring fem år, vilket skulle innebära

en icke oväsentlig förbättring jämfört med nu rådande förhållanden.

För att icke denna ökade tidsbundenhet skall menligt påverka rekryteringen

till ifrågavarande tjänster, vilken redan nu åtminstone tidvis är

förknippad med vissa svårigheter, synes något förbättrade löneförmåner

böra medges. Förändringen kan lämpligen genomföras på det sätt att lönegraden

för vattenrättssekreterare och extra vattenrättssekreterare, som under

sammanlagt minst tre år tjänstgjort i sådan egenskap och såsom biträdande

vattenrättssekreterare, höjes till Cg 32. I samband därmed bör den

nuvarande föreskriften i 15 § första stycket stadgan den 25 maj 1945 angående

tjänstgöringen vid vattendomstolarna, att förordnande såsom vattenrättssekreterare

meddelas för viss tid, »i regel tre år», ändras på det sätt

att de citerade orden uteslutes.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Löneställningen för vattenrättsamanuenserna har icke

upptagits till prövning under utredningen.

Beträffande skriv- och kontorspersonalen förordas, att de

till inrättande föreslagna befattningarna vid Norrbygdens och Mellanbygdens

vattendomstolar skall utgöra biträdestjänster i reglerad befordringsgång.

I övrigt synes rörande denna personalgrupp böra framhållas allenast,

att med den förutsatta förstärkningen av de två nordligaste domstolarna

de kvalificerade kontorsgöromålen, såsom förande av räkenskaper och diarier,

expediering av utgående handlingar, kommissionärssysslor m. m., kan

förväntas få sådan omfattning att utöver den vid vardera av dessa domstolar

förefintliga kansliskrivaren ytterligare en befattningshavare erfordras med

kompetens att på eget ansvar bestrida dessa göromål. En biträdestjänst vid

vardera av dessa domstolar föreslås därför skola ombildas till kontoristbefattning

i lönegrad Ca 13.

Diverse frågor. Under denna rubrik behandlas vissa under utredningens

gång uppkomna spörsmål, varvid början göres med frågan om de norrländska

vattendomstolarnas kanslilokaler.

Norrbygdens vattendomstol har f. n. sitt kansli, som även betjänar Mellanbygdens

Umeå-avdelning, förlagt till två olika lokaler i staden. Lokalerna

är tämligen rymliga, och det torde därför efter vissa ombyggnadsarbeten

vara möjligt att inrymma även de föreslagna nya befattningshavarna.

Därest det framdeles skulle visa sig, att ytterligare arbetskraftsförstärkning

är nödvändig, torde lokalerna emellertid bli otillräckliga. Lokalfrågan

för denna domstol påkallar därför fortsatt uppmärksamhet.

För Mellanbygdens vattendomstol planeras överflyttning av kansliet till

en under uppförande varande byggnad. Möjlighet lär förefinnas att i denna

byggnad, som skall färdigställas under hösten 1954, disponera utrymmen,

vilka är tillräckliga även för den avsedda förstärkta personalen för tiden

intill dess domstolens Umeå-avdelning överflyttats till Östersund. I samband

med blivande överflyttning bör lokalfrågan upptagas till förnyat övervägande.

En fråga av begränsad räckvidd, som dock kan äga viss betydelse ur rationaliseringssynpunkt,

rör anskaffande av ljudupptagningsapparater

vid vattendomstolarna. Sådana apparater har fått vidsträckt användning

vid de allmänna domstolarna för registrering av vittnes- och partutsagor

in. m. En motsvarande användning vid vattendomstolarna torde endast

undantagsvis komma i fråga på grund av de förhållanden, under vilka vattendomstolarnas

sammanträden och syner brukar försiggå. Däremot kan arbetet

med domsskrivningen i icke ringa grad underlättas genom diktamen.

Domarna i de stora vattenmålen är ju av betydande omfattning, ofta flera

hundra sidor. Med hänsyn till de täta uppehåll i diktamensarbetet som nödvändiggöres

bl. a. av undersökningar i akten innebär emellertid diktamen

för stenograf ett dåligt utnyttjande av dennas arbetskraft. Betydligt mera

rationellt är att anlita en ljudupptagningsapparat. På grund härav föreslås

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr HO.

att vid vardera av Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar, där de

stora vattenmålen är talrikast, får anskaffas en sådan apparat.

Slutligen upptages den för rikets samtliga vattendomstolar gemensamma

frågan om anslag till utbildningsk urser m. m. för vattendomstolarnas

personal, i första hand vattenrättsingenjörerna. Med teknikens utveckling

föreligger för ingenjörernas vidkommande starkt behov av att

kunna deltaga i kurser och förevisningar som anordnas i ämnen inom vattendomstolarnas

verksamhetsfält. Det har vid vissa tillfällen visat sig möta

svårigheter att erhålla anslag till de rese- och traktamentskostnader som

erfordrats för att även avlägset boende vattenrättsingenjörer, särskilt de

norrländska, skulle ha möjlighet att infinna sig. För vattenrättsdomarnas

del är det av värde att kunna mera regelbundet samlas för diskussion av aktuella

frågor inom vattenrättsskipningen, något som visat sig äga stor betydelse

för skapande av en enhetlig praxis på detta område.

Betydelsen ur allmän synpunkt av att vattenrättsingenjörerna har möjlighet

att fortlöpande tillägna sig den tekniska utvecklingen samt av att

likformighet i vattenrättsskipningen främjas torde vara så stor, att härför

erforderliga medel bör finnas tillgängliga. Därför föreslås, att till vattenöverdomstolens

förfogande ställes ett årligt anslag av förslagsvis 10 000

kronor att efter domstolens beprövande användas till rese- och traktamentsersättning

åt vattendomstolarnas personal vid bevistande av utbildningskurser,

vattenrättsdomarmöten m. in.

Tidpunkt för förslagets genomförande. Angelägenheten av att skyndsam

lättnad vinnes i de norrländska vattendomstolarnas nuvarande övermäktiga

arbetsbelastning gör, att de föreslagna arbetskraftsförstärkningarna bör

insättas snarast möjligt och i allt fall senast den 1 juli 1954. De i övrigt

förordade åtgärderna bör tillämpas fr. o. m. samma dag. I den mån möjlighet

därtill finnes, är dock en något tidigare tidpunkt för ikraftträdandet,

t. ex. den 1 maj samma år, avgjort att föredraga, enär i sådant fall större

delen av årets sommarsäsong kan utnyttjas mera intensivt för sammanträden

och syner.

Alternativ II.

Förslag till gemensam förstärkning av rikets samtliga vattendomstolar.

Inledning. Frågan om möjligheten att utan dröjsmål genomföra det såsom

alternativ I betecknade förslaget till förstärkning av Norrbygdens och Mellanbygdens

vattendomstolar är i verkligheten beroende av i vad mån de

enligt förslaget tillkommande tjänsterna — liksom den f. n. vakanta extra

ordinarie vattenrättsdomartjänsten vid Mellanbygden — kan besättas med

kvalificerad personal. Då, såvitt nu kan bedömas, de största rekryteringssvårigheterna

torde föreligga i fråga om vattenrättsdomartjänsterna, göres

ett försök att utreda, vilka krav på innehavarnas kompetens som måste

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr IhO. 21

ställas och vilka utsikterna kan anses vara att erhålla sökande som uppfyller

dessa krav.

Med avseende å koinpetensfordringarna måste man å ena sidan, icke

minst med tanke på att ifrågavarande befattningar föreslås skola bli ordinarie

domartjänster, uppställa vissa krav på innehavarnas allmänna lämplighet

som domare. Å andra sidan bör beaktas, att ett rätt utövande av

tjänsterna oundgängligen kräver djupgående insikter i det speciella och

relativt svårtillgängliga rättsområde som vattenrätten utgör samt betydande

erfarenhet av det praktiska arbetet vid vattendomstolarna.

Kravet på allmän lämplighet synes äga sådan styrka att det ej bör få

eftersättas ens för vinnande av relativt betydande fördelar på kort sikt. Vattenmålens

omfattning och avgörandenas ofta djupt ingripande verkningar

såväl för det allmänna som för de enskilda parterna gör, att stränga krav

måste ställas på vattenrättsdomarnas juridiska kunnande och omdöme,

motståndskraft mot påtryckningar samt förmåga att på ett smidigt och

ändå auktoritativt sätt samarbeta med domstolskolleger och allmänhet. Det

sagda torde leda till att man icke utan tungt vägande skäl bör avstå från

den garanti i ovannämnda hänseenden som får anses ligga i att vederbörande

domaraspirant — efter föregående flerårig tjänstgöring vid underrätt

samt såsom fiskal i hovrätt — fullgjort viss icke alltför kortvarig adjunktionstjänstgöring

i hovrätt och därefter av hovrätten funnits lämplig

för vidare befordran på domarbanan. Såsom en minimifordran på innehavarna

av ifrågavarande ordinarie domarämbeten bör därför uppställas,

att de kommit så långt i den ordinarie hovrättskarriären att de kan ifrågakomma

för förordnande såsom e. o. hovrättsassessorer.

Nödvändigheten av att domartjänsterna besättes med personer som äger

djupgående insikter i vattenrätt och långvarig praktisk erfarenhet av vattendomstolarnas

arbete torde vara allmänt erkänd. Det är icke för mycket

sagt, att det utan dylika kunskaper icke är möjligt att på ett nöjaktigt

sätt leda det mycket omfattande och komplicerade förfarande som ett stort

kraftverks- eller regleringsmål utgör. Även för en i övrigt skicklig och erfaren

domare kräves därför en viss utbildningstid — olika lång för skilda

personer, beroende på den individuella förmågan att tillägna sig de erforderliga

juridiska och tekniska kunskaperna — innan han kan utföra ett

effektivt arbete som vattenrättsdomare. Olägenheterna av en dylik utbildningstid

är givetvis särskilt påtagliga då, såsom nu är fallet, en nära nog

krisartad arbetsbalans föreligger vid de norrländska vattendomstolarna, för

vars avarbetande brådskande åtgärder är i högsta grad påkallade. Därtill kommer

att det är mycket svårt för en om vattendomstolarnas arbete okunnig

domare att avgöra, huruvida han i längden har håg och fallenhet för vattenrättsdomarens

uppgift; att utse en sådan person till innehavare av ett ordinarie

vattenrättsdomarämbete synes därför innebära betydande risker för

misstag som kan få vittgående konsekvenser av icke önskvärd art.

Slutsatsen av det förda resonemanget synes vara, att till de föreslagna

vattenrättsdomartjänsterna i första hand bör ifrågakomma sökande som för
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 140.

enar assessorskompetens med praktisk erfarenhet av vattenmål. I den mån

sådana sökande anmäler sig, torde de böra sättas före även domare med

större allmänna meriter men utan vattenrättslig praktik. På grund av den

förut berörda obenägenheten hos domstolsjurister med vattenrättslig utbildning

att ägna sig åt vattenrättsskipning, särskilt i Norrland, måste man

emellertid räkna med möjligheten att sökande som äger dylik »dubbel» kompetens

icke finnes att tillgå för alla de nya tjänsterna ens om dessa förenas

med de här föreslagna förmånerna. Då tvångsåtgärder uppenbarligen icke

kan tillgripas för rekrytering av domare som under en längre tid bör kvarstanna

på sina poster, blir det i en sådan situation — därest man vidhåller

att tjänsterna, med hänsyn till angelägenheten av att vattenkraftens planmässiga

tillgodogörande underlättas, bör besättas snarast möjligt — nödvändigt

att göra eftergifter antingen i fråga om kravet på allmän kompetens,

d. v. s. i huvudsak viss tids adjunktionstjänstgöring, eller i fråga om kravet

på vattenrättslig erfarenhet.

Skälen för att fordra viss allmän domarkompetens synes vara av sådan

styrka, att man i princip icke bör ge avkall på kravet att vederbörande sökande

kan ifrågakomma för assessorsförordnande i hovrätt. Att därvid

strängt hålla på den i allmänhet föreskrivna tidslängden för adjunktionstjänstgöringen,

ett år, torde visserligen icke alltid vara nödvändigt. Om vederbörande

hovrätt finner sig kunna med säkerhet avgöra, att en i vattenrättsliga

frågor erfaren och skicklig ledamot även ur allmän domstolssynpunkt

fyller måttet för befordran till e. o. assessor, bör den omständigheten

att adjunktionstiden ej uppgår till fullt ett år icke utgöra hinder för hans

utnämning till vattenrättsdomare, därest mer allsidigt kvalificerad sökande

icke står till förfogande. Någon mera betydande förkortning av den normalt

förekommande adjunktionsprövningen bör dock icke ifrågakomma.

I den mån icke vattenrättskunniga sökande med assessorskompetens står

till förfogande, måste man överväga att för tjänsterna låta ifrågakomma

personer utan erfarenhet av vattenmål eller med endast obetydlig sådan erfarenhet.

De främsta olägenheterna med en dylik anordning är, som tidigare

nämnts, dels att eu viss utbildningstid kräves under vilken vederbörande

endast i begränsad omfattning kan medverka i de större målens handläggande,

dels ock att risk förefinnes för felbedömning i fråga om en sökandes

håg och fallenhet för vattenrättsdomarbanan. Med hänsyn till sistnämnda

risk torde det icke vara lämpligt att omedelbart utnämna en sådan sökande

till ordinarie vattenrättsdomare. I stället bör han genom viss tids vakansförordnande

i befattningen erhålla möjlighet till vattenrättslig praktik, varvid

hans individuella lämplighet för uppgiften samtidigt kan utrönas. Då

det är angeläget, att den f. n. alltför smala basen för rekrytering av de juridiska

befattningarna inom vattenrättsskipningen för framtiden vidgas, synes

möjlighet till dylik provtjänstgöring böra finnas, i den mån vattenrättsdoinarbefattningarna

icke ändå kan erhålla fullt kompetenta innehavare.

Med de i det föregående uppställda kompetenskraven för innehavarna

av ifrågavarande domarämbeten — vilka krav i betraktande av tjänsternas

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 1W.

betydelse icke torde kunna betecknas såsom alltför stränga — blir kretsen

av personer som inom den närmaste framtiden kan ifrågakomma för utnämning

till befattningarna mycket snäv. Det synes icke med säkerhet kunna

förväntas, att sökande som fyller kraven kommer att finnas i erforderlig

utsträckning, även om de nuvarande innehavarna av de båda tillsatta extra

ordinarie vattenrättsdomartjänsterna förutsättes vara villiga att även i fortsättningen

uppehålla dessa befattningar. I detta läge har utredningsmannen

ansett det lämpligt att framlägga ett alternativt förslag till ökning av vattendomstolarnas

arbetskapacitet, vilket synes erbjuda större utsikter till

snabb förbättring i detta hänseende. Därvid har särskilt beaktats, att ett

uppskov till våren 1955 med besättandet av någon eller några av de föreslagna

vattenrättsdomartjänsterna vid de nordliga vattendomstolarna — vilket

uppskov torde visa sig ofrånkomligt, om utnämningarna måste uppskjutas

i avbidan på att domare utan vattenrättspraktik inhämtat nödtorftig erfarenhet

i detta ämne, resp. att yngre vattenrättskunniga domstol^ unster

förvärvat assessorskompetens — kan befaras leda till en ohållbar situation

såväl i fråga om realiserandet av det föreliggande kraftutbyggnadsprogrammet

som beträffande sakägarnas berättigade anspråk på att inom rimlig tid

erhålla gottgörelse för skador till följd av redan genomförda vattenregleringsföretag.

Alternativförslagets innebörd. I syfte att tillgodose redan aktuella behov

av ökad kapacitet hos vattenrättsskipningen i första instans samt för att

öka möjligheten till smidig anpassning till ändrade förhållanden i framtiden

inrättas ett för rikets samtliga vattendomstolar gemensamt kansli.

Detta kansli, i det följande benämnt »gemensamma kansliet», förlägges med

hänsyn till geografiska och andra förhållanden lämpligen till Stockholm.

Det gemensamma kansliet betjänar det antal vattendomstolsavdelningar

som befinnes erforderligt för att tillgodose sådana krav på vattenrättsskipningen,

vilka icke kan mötas av den lokala vattendomstolsorganisationen.

Det nu föreliggande behovet av dylika avdelningar (här benämnda »förstärkningsavdelningar»)

kan uppskattas till två. Varje avdelning består, förutom

av vattenrättsnämndemännen, av en vattenrättsdomare och två vattenrättsingenjörer,

den ene byggnadstekniker och den andre agrikulturtekniker.

Då den föreslagna organisationen utgör en nyhet, vars ändamålsenlighet

bör prövas innan tjänsterna vid densamma göres ordinarie, torde domarna

och ingenjörerna lämpligen göras till extra ordinarie befattningshavare.

De bör vara utnämnda vid samtliga vattendomstolar i riket men

med tjänstgöringsskyldighet företrädesvis i förstärkningsavdelning. Vid det

gemensamma kansliet skall vidare finnas vattenrättssekreterare samt kon

tors- och skrivpersonal. Behovet därav kan f. n. uppskattas till två sekreterare

samt fyra icke rättsbildade befattningshavare.

I lönehänseende bör vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör vid förstärkningsavdelning

vara jämställda med innehavarna av motsvarande befattningar

vid de sydliga vattendomstolarna och således placeras, vatten
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 740.

rättsdomare i lönegrad Cs 14 med avlöningsförstärkning av 3 756 kronor

om året och vattenrättsingenjör i lönegrad Ce 37 med avlöningsförstärkning

av 1 008 kronor om året. Sekreterarna bör, då förordnande att såsom vattenrättsdomare

självständigt handlägga vissa mål i regel icke torde ifrågakomma

för deras del, jämställas med vattendomstolarnas biträdande sekreterare

och således utgöra extra tjänstemän i lönegrad Cg 27. Av kanslipersonalen

slutligen bör en befattningshavare såsom extraordinarie kansliskrivare i

lönegrad Ce 15 handha de mera kvalificerade kontorsgöromålen, medan

övriga befattningshavare bör vara biträden i reglerad befordringsgång.

Förstärkningsavdelningarnas uppgift att avlasta de lokala vattendomstolarna

fullgöres pa det sätt att mål från dessa överlämnas till avdelningarna

för handläggning och avdömande. Då förstärkningsavdelningarnas domare

och ingenjörer förutsättes vara utnämnda vid rikets samtliga vattendomstolar,

är de utan särskilt förordnande behöriga att handlägga mål inom

hela landet. För vinnande av en lämplig avvägning av de lokala domstolarnas

och förstärkningsavdelningarnas arbetsbörda bör dock överlämnandet

av mål till de sistnämnda beslutas av vattenöverdomstolen efter hörande av

berörda vattenrättsdomare. Det torde kunna förutsättas, att initiativet till

överföring av mål i regel kommer att tagas av vederbörande vattenrättsdomare

vid de lokala domstolarna.

Vid överlämnande av mål till förstärkningsavdelning måste tillses, att målet

icke äger sådant samband med annat, hos den lokala domstolen kvarvarande

mål, att ettdera eller båda målens behandling försvåras genom åtgärden.

För de nu aktuella norrländska förhållandenas del leder den anförda

synpunkten till att i första hand samtliga eller åtminstone flertalet större

kraftverks- och regleringsmål inom en hel älvs eller ett större bivattendrags

nederbördsområde bör överflyttas till förstärkningsavdelning. Lämpade för

överlämnande till förstärkningsavdelning kan f. n. med stöd av inhämtade

upplysningar bedömas vara nu anhängiga och inom en nära framtid förväntade

mål av angiven beskaffenhet rörande Ljungan och dess biflöden

inom Mellanbygdens domstolsområde samt rörande Skellefteälven inom

Norrbygdens domstolsområde. Speciellt brådskande mål inom andra flodområden

bör också kunna överlämnas till förstärkningsavdelning — eventuellt

endast för tillståndsprövning eller annan brådskande åtgärd — om

ej sambandet med den lokala domstolens verksamhet är alltför utpräglat.

De nämnda grupperna av mål torde under åtskilliga år framåt kunna

lämna två förstärkningsavdelningar deras huvudsakliga sysselsättning; och

genom att befrias från arbetet med de överflyttade målen vinner de lokala

domstolarna en verksam och välbehövlig avlastning, som möjliggör för dem

att lämna övriga mål inom domsområdena en snabbare behandling. Avdelningarnas

eventuellt återstående arbetskapacitet kan utnyttjas för prövning

av andra mål som ej äger närmare samband med mål vilka bör kvarbli

hos de lokala domstolarna. Sådana mål finnes i varierande antal vid samtliga

vattendomstolar, men behov av omedelbar lättnad i arbetsbördan torde

f. n. föreligga huvudsakligen allenast i fråga om de båda nordligaste dom
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr HO.

25

stolarna. Huruvida utvecklingen för de sydliga domstolarnas del kommer

att bli sådan att större behov av förstärkning uppkommer därstädes, är svårt

att nu förutsäga. Det förefaller dock ej osannolikt, att grundvattens- och

framförallt föroreningsinålen i landets södra delar inom kort får så stor

omfattning att nuvarande arbetskrafter ej räcker till. Det kan då visa sig

ändamålsenligt att en särskild förstärkningsavdelning, utrustad med speciell

sakkunskap på området, inrättas för handläggande av sådana mål.

Frågan härom faller dock utanför det egentliga området för denna utredning.

Då ett mål överlämnas till behandling av förstärkningsavdelning, kan den

lokala vattendomstolens befattning med målet praktiskt taget helt upphöra

och inskränka sig till att vidarebefordra sådana skrifter rörande målet som

må inkomma till dess kansli. Akten i målet översändes givetvis till det

gemensamma kansliet. Den fortsatta diarieföringen vid den lokala domstolen

ersättes med en hänvisning till det gemensamma kansliets dagbok,

vilken bör innehålla avskrift av de före överflyttandet gjorda införingarna

och vari inkommande handlingar i fortsättningen skall registreras. Vid målets

handläggande tjänstgör förstärkningsavdelningens domare och ingenjörer

i sin egenskap av befattningshavare i vederbörande lokala vattendomstol,

och avdelningens beslut utfärdas i denna domstols namn. Arkivering av

handlingarna i slutligt avgjorda mål synes böra ske hos vederbörande lokala

domstol, varvid dock sådana akter som erfordras vid behandlingen av andra

mål skall kunna såsom lån t. v. kvarligga i det gemensamma kansliet.

Därest det här diskuterade förstärkningsalternativet genomföres, bortfaller

behovet av huvuddelen av de under alternativ I föreslagna personalförstärkningärna.

Övriga där gjorda rekommendationer torde däremot icke påverkas

av en sådan lösning. Med avseende å personalbehovet vid de båda

nordliga vattendomstolarna har utredningsmannen vid sitt bedömande av det

nu erforderliga antalet förstärkningsavdelningar utgått från att den f. n.

vakanta extra ordinarie vattenrätlsdomartjänsten vid Mellanbygdens vattendomstol

snarast möjligt skall bli tillsatt. Möjligheten att, därest de förordade

ändringarna i löneställningen in. in. genomföres, besätta en domartjänst

måste betecknas som icke oväsentligt större än utsikterna att erhålla kompetenta

innehavare av tre sådana befattningar.

Av de såsom alternativ I föreslagna personalförstärkningarna bör vissa

genomföras även om i övrigt företräde skulle lämnas åt alternativ II. Detta

gäller med avseende å dels en tjänst såsom biträdande sekreterare vid Norrbygdens

vattendomstol, dels ock en del av den angivna utökningen av skrivoch

kontorspersonalen. Beträffande den nämnda sekreterarbefattningen har

tidigare nämnts att brist på sekreterare föreligger med nuvarande domaruppsättning,

vilket orsakat svårigheter alt på ett rationellt sätt utnytt ja den extra

ordinarie domarens arbetstid. I fråga om biträdespersonalen erinras om att

hittillsvarande knapphet på skrivhjälp utgjort ett hinder i den kvalificerade

personalens arbete, som det med hänsyn till denna arbetskrafts förhållandevis

dyrbara ocli svårersättliga beskaffenhet bör vara angeläget att undanröja.

Den nämnda tjänsten som biträdande sekreterare samt en biträ
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 740.

desbefattning vid vardera av Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar

torde därför böra inrättas även vid genomförande av alternativet med

det gemensamma kansliet. — Då de kvalificerade kontorsgöromålen vid Norrbygdens

vattendomstol, delvis till följd av att domstolens kansli betjänar

även Mellanbygdens Umeå-avdelning, har mycket stor omfattning, synes

det vidare vara motiverat att vid Norrbygdens vattendomstol det under alternativ

I förordade ombildandet av en biträdestjänst till en kontoristbefattning

kommer till stånd, oberoende av om ytterligare en vattenrättsdomartjänst

inrättas vid domstolen.

I fråga om tidpunkten för genomförande av de föreslagna åtgärderna hänvisas

till det vid alternativ I anförda.

Skäl för och emot förstärkningsavdelningarna. Bland fördelarna av

den tilltänkta organisationen med ett gemensamt kansli i Stockholm och

resande förstärkningsavdelningar framstår i första hand, att frågan om rekrytering

framförallt av vattenrättsdomartjänsterna men även av ingenjörsposterna

kommer i ett annat och gynnsammare läge. För de båda domarbefattningarna

vid förstärkningsavdelningarna torde man kunna påräkna

sökande med avsevärt större allmän domarerfarenhet och vattenrättsJig

praktik i olika instanser än som även i gynnsammaste fall kan förväntas

hos sökande till motsvarande tjänster, om dessa placeras vid Norrbygdens

och Mellanbygdens vattendomstolar. — I fråga om ingenjörstjänsterna torde

skillnaden i rekryteringshänseende mellan de båda alternativen icke vara

fullt lika påtaglig. Grundad anledning synes dock finnas till antagande, att

förstärkningsavdelningarna även i fråga om dessa tjänster skall framstå som

mer lockande än de lokala norrländska domstolarna och att man därför genomgående

för avdelningarnas dömande uppgifter bör kunna påräkna skickliga

och erfarna befattningshavare.

Förutom att förstärkningsavdelningarna måste antagas medföra en väsentlig

lättnad i rekryteringshänseende torde deras inrättande möjliggöra

en betydligt smidigare anpassning av vattendomstolsorganisationen efter

föreliggande behov än som kan ske med nuvarande organisation. En förstärkningsavdelning

skall nämligen kunna sättas in överallt inom landet

där lättnad erfordras i den lokala vattendomstolens arbetsbelastning. Genom

att behövliga personalförstärkningar kan koncentreras till en viss för hela

riket gemensam organisation bör det vidare i fortsättningen vara möjligt

att undvika sådan arbetsbalans som lätt inträder, när personalbehov av var

iör sig mindre storleksordning uppträder samtidigt vid flera olika vattendomstolar.

Medan i en dylik situation svårigheter tidigare förelegat att bedöma,

om tillräckligt behov av personalförstärkning funnits vid varje särskild

domstol, kan med den tilltänkta anordningen förstärkning ske genom

utökande i erforderlig omfattning av personalen vid det gemensamma kansliet.

Slutligen framhålles såsom en fördel med det bär diskuterade alternativet,

jämfört med den såsom alternativ I planerade förstärkningen av de båda

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts proposition nr HO.

nordligaste domstolarna, att de båda förstärkningsavdelningarna innebär en

större utökning av arbetskapaciteten än de föreslagna lokala förstärkningarna.

Innehavarna av de ifrågasatta nya domartjänsterna vid Norrbygdens

•och Mellanbygdens vattendomstolar skulle nämligen komma att arbeta med

eu viss knapphet på ingenjörskrafter, medan däremot förstärkningsavdelningarna

tänkts skola innehålla fullständiga uppsättningar ingenjörer. Den

skillnad som sålunda gjorts mellan de båda förstärkningsalternativen sammanhänger

med svårigheten att vid en enstaka vattendomstol utnyttja »överbliven»

ingenjörskapacitet av mindre omfattning än som motsvarar en befattningshavares

hela arbetskraft. Någon sådan svårighet uppkommer däremot

icke vid systemet med ett gemensamt kansli i Stockholm, då vid de

«ödra vattendomstolarna redan föreligger ett kännbart behov av »deltidsingenjörer»,

vilket kan antagas öka i framtiden. I detta hänseende erinras

-om att Riben i sin promemoria den 31 december 1951 föreslog anställande

av ytterligare en byggnadsteknisk ingenjör på extra ordinarie stat, som

skulle ha tjänstgöringsskyldighet företrädesvis vid österbygdens vattendomstol

men borde kunna utnyttjas även för att lätta arbetsbördan för den

hårt belastade byggnadstekniske ingenjören vid Söderbygdens vattendom.

stol. Departementschefen fann dock icke tillräckliga skäl för det dåvarande

föreligga för inrättande av en dylik tjänst (se prop. nr 126/1952, s. 15).

I en från vattenrättsdomaren i österbygdens vattendomstol inkommen,

-den 9 december 1953 dagtecknad promemoria anföres nu rörande arbetsförhållandena

och arbetsbelastningen vid denna domstol:

Vattendomstolen arbetar nu regelmässigt med tre ordförande (vattenrättsdomaren,

biträdande vattenrättsdomaren och vattenrättssekreteraren). Då

endast två vattenrättsingenjörer finnas, måste dessa tjänstgöra i alla mål,

vilket stundom föranleder svårigheter vid arbetets planering, vartill kommer

att ingenjörerna sällan få tid till den granskning av målen före sammanträdena

som vore önskvärd. I synnerhet för den byggnadstekniske ingenjören

är arbetsbelastningen stor och den väntas stiga ytterligare. Domstolen

bär hittills — ehuru med ansträngning för såväl domare som ingenjörer —

kunnat hinna med att avdöma målen i sådan takt att någon försening av

utbyggnader eller regleringar icke torde ha orsakats av domstolsbehandlingen.

Den arbetsökning som väntas kan emellertid när som helst och möjligen

redan under sommaren 1954 föranleda att framför allt kraftproduktionens

behov av domstolsavgöranden ej kan tillgodoses med erforderlig

snabbhet. Den förstärkning av arbetskraften som därvid närmast blir behövlig

kommer alt avse ytterligare en byggnadsteknisk vattenrättsingenjör

och en vattenrättssekreterare. Om arbetsökningen visar sig i större omfattning

gälla regleringsmål, inträder även behov av förstärkning av den lantbrukstekniska

arbetskraften. Genom en personalökning som nu antytts skulle

möjliggöras att domstolen tidvis kunde arbeta med fyra ordförande. Den

nye byggnadstekniske vattenrättsingenjören kunde lämpligen, i den mån

hans tid det medger, få tagas i anspråk även för arbete inom Söderbygdens

vattendomstol. Även där torde viss överbelastning råda för motsvarande befattningshavare.

Av den i nämnda promemoria lämnade redogörelsen för mål som beräknas

komma under domstolens prövning framgår bl. a., att under år 1954

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr HO.

väntas inkomma ett mycket omfattande regleringsmål från Dalälven, enligt

uPPgift berörande omkring 20 mil stränder i jordbruksbygd, samt att under

loppet av de närmaste femton åren domstolens prövning successivt väntas

bli påkallad rörande reglering av ett 50-tal sjöar inom Ljusnans flodområde.

Vattenrättsdomaren i Söderbygdens vattendomstol har bekräftat, att behov

av avlastning i arbetsbördan för domstolens byggnadstekniske ingenjör

föreligger.

Beträffande Västerbygdens vattendomstol har inhämtats att en tidvis besvärande

knapphet på agrikulturteknisk arbetskraft råder.

Det behov av »deltidsförstärkning» på ingenjörssidan som sålunda måste

anses vara för handen och som sannolikt framdeles kommer att skärpas kan

på ett effektivt och smidigt sätt tillgodoses genom förstärkningsavdelningarnas

relativa överskott på teknisk arbetskraft.

Bland olägenheterna med det såsom alternativ II betecknade förslaget,

jämfört med planerna på förstärkning av de norrländska domstolarna,

märkes först den icke oväsentliga fördyring som detsamma skulle medföra

för statsverket. Engångskostnaderna för uppsättande av det gemensamma

kansliet kan förslagsvis uppskattas till storleksordningen 40 000

kronor, bortsett från eventuella utgifter för ombyggnadsarbeten i den blivande

kanslilokalen. De årliga merutgifterna för avlöningar torde uppgå

till omkring 100 000 kronor, varav dock en icke oväsentlig del kan hänfölas

till den eljest antagligen mycket snart oundvikliga förstärkningen av

de sydliga domstolarnas ingenjörskrafter. Omkostnadsökningen, förutom

lokalhyra, avser främst fördyrade järnvägsresor till sammanträdesplatserna

och kan uppskattningsvis anges till omkring 20 000 kronor om året.

Det är givet, att de nämnda beloppen är ägnade att inge betänkligheter.

Med hänsyn till storleksordningen av de värden som här står på spel torde

dock kostnadsfrågan i och för sig icke böra vara avgörande i detta sammanhang.

Med nuvarande läge på hyresmarknaden är det ofrånkomligt, att svårigheter

uppkommer då det gäller att anskaffa lokal till det gemensamma kansliet.

Med den tänkta personaluppsättningen kan lokalbehovet anges till

minst 10 rum. Enligt från byggnadsstyrelsen under hand inhämtade upplysningar

bör lokalfrågan emellertid icke anses olöslig, under förutsättning

att besked om behovet av lokaler erhålles i god tid.

En mindre påtaglig men trots detta mera vägande olägenhet med förstärkningsavdelningarna

synes vara den som sammanhänger med det gemensamma

kansliets placering i Stockholm, långt borta från de bygder som

skall utgöra det huvudsakliga verksamhetsfältet för avdelningarnas dömande

personal. Det är här icke så mycket fråga om de praktiska svårigheterna

med långa resor till och från sammanträden; denna synpunkt torde med

nuvarande kommunikationer huvudsakligen inskränka sig till kostnadsfrågan,

vilken tidigare behandlats. Vad som åsyftas är fastmera faran för

att de genom vattenbyggnadsföretagen skadelidande sakägarna skall hysa

mindre förtroende för en domstol med placering i Stockholm än för den

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 1^0.

29

lokala vattendomstolen. Om en allvarlig sådan risk verkligen förefinnes,

ligger häri en mycket vägande invändning mot hela förslaget.

Det är givetvis svårt att bedöma, med vilket förtroende en domstolsorganisation

av förevarande karaktär kommer att omfattas av sakägarna. I

främsta rummet blir denna fråga beroende av de tilltänkta avdelningarnas

personsammansättning. I detta hänseende har tidigare understrukits, att

möjligheterna till en god rekrytering får anses avsevärt gynnsammare vid

det gemensamma kansliet än vid de lokala norrländska domstolarna. En synpunkt

som i detta sammanhang icke torde vara helt ovidkommande är, att

förstärkningsavdelningarnas ordförande kan förväntas ha uppnått en mera

mogen levnadsålder än som i regel kan påräknas hos eventuella innehavare

av motsvarande befattningar, om dessa placeras vid de norrländska vattendomstolarna.

Vidare erinras om att vattenrättsnämndemännen givetvis även

vid förstärkningsavdelningarna är personer från bygden. Till stöd för antagande

att bristande förtroende från befolkningens sida icke skall behöva

befaras påpekas också, att Söderbygdens vattendomstol alltsedan sin tillkomst

år 1919, såvitt känt utan menlig inverkan i förevarande avseende,

varit förlagd till Stockholm och således utanför sitt domsområde.

Även om, i belysning av de sist anförda omständigheterna, risken för

bristande förtroende icke bör överdrivas, kvarstår dock en viss tveksamhet

på denna punkt. I jämförelse härmed torde övriga olägenheter av det gemensamma

kansliets förläggning till Stockholm vara av underordnad betydelse.

Nackdelen av att sakägarna får svårare att personligen besöka domarkansliet

för genomgång av handlingarna och samtal med domstolens

befattningshavare torde — i betraktande av de mycket betydande avstånd

som flertalet sakägare måste tillryggalägga även för att komma till Umeå

resp. Östersund — icke vara särdeles stor. Tillgång till handlingarna i målet

har sakägarna hos de i orten bosatta aktförvararna. En stor del av svarandeparterna

i de norrländska vattenmålen anlitar f. ö. ombud bosatta i Stockholm,

och för deras del blir alltså kontakten med kansliet snarast underlättad

genom dess förläggning dit. Även flertalet av de tekniker och andra

sakkunniga som i vattenmål brukar anlitas av domstolen och parterna träffas

i Stockholm.

Att vissa svårigheter i praktiken kan väntas uppkomma i samband med

måls överflyttande till förstärkningsavdelning torde vara obestridligt. Redan

frågan om vilka mål som bör utväljas härför kan medföra viss omgång.

De därmed sammanhängande svårigheterna hör dock icke vara oöverkomliga.

Ej heller torde det oundvikliga besväret med översändande av akter

in. in. i och för sig behöva hindra genomförandet av alternativ II. Förstärkningsavdelningarnas

personal får tillgång till handlingarna i tidigare

avgjorda mål genom de hos vattenöverdomstolen förvarade renovationsakterna.

Erforderligt samråd med befattningshavarna i vederbörande lokala

domstol bör kunna ordnas genom besök på det lokala kansliet i samband

med avdelningarnas resor till och från domstolssammanträden och syner.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

Ett övervägande av skälen för och emot systemet med förstärkningsavdelningar

ger enligt utredningsmannens mening vid handen, att man såvitt

möjligt bör välja metoden att förstärka de lokala norrländska domstolarna.

Nödvändigheten av att vattenrättsskipningen i Norrland utan dröjsmål tillhandahålles

ökad personal av högt kvalificerad natur är dock så trängande,

att de med särskilda förstärkningsavdelningar förknippade olägenheterna

måste anses träda i bakgrunden, därest detta alternativ i mera avsevärd

mån bedömes vara det andra överlägset i fråga om att snabbt lämna

den eftersträvade lättnaden i nu rådande bekymmersamma läge. Vad tidigare

anförts om svårigheterna att till vattenrättsdomarbefattningarna i Norrland

erhålla välmeriterade, vattenrättsutbildade sökande och om det uppskov

som annan sökandes förvärv av erforderlig kompetens måste innebära,

torde utgöra vägande skäl för inrättande av det gemensamma kansliet och

förstärkningsavdelningarna. Med reservation för den händelse rekryteringsfrågan

inom den närmaste framtiden skulle komma i förändrat läge, anser

utredningsmannen sig därför böra förorda alternativ II.

Yttranden.

Yttranden över utredningsmannens förslag i här berörda delar har efter

remiss avgivits av vattenöverdomstolen efter hörande av vattenrättsdomarna,

vattenfallsstyrelsen, kammarkollegiet, statskontoret, riksräkenskapsverket,

byggnadsstyrelsen, statens lönenämnd såvitt angår i betänkandet behandlade

lönefrågor, länsstyrelserna i Norrbottens län, Västerbottens län,

Västernorrlands län, Jämtlands län och Gävleborgs län, Svenska vattenmål

tf öreningen, Indalsälvens regleringsförening u. p. a., riksförbundet

landsbygdens folk, Sveriges juristförbund, Svenska väg- och vattenbyggares

riksförbund och Sveriges advokatsamfund.

Behovet av omedelbara åtgärder för förstärkning av

de norrländska vattendomstolarnas kapacitet framhålles

med skärpa i ett betydande antal yttranden.

Vattenöverdomstolen erinrar om att de norrländska vattendomstolarna,

åtminstone sedan slutet av 1940-talet, fått en för varje år ökad balans av

oavgjorda mål. Dessa vattendomstolar har i första hand inriktat sitt arbete

på att ge sökandeparterna byggnadstillstånd, så att försening i de uppgjorda

arbetsprogrammen skulle kunna undvikas. Regleringen av uppkomna

skador har däremot i stor utsträckning måst uppskjutas, vilket varit till

väsentligt men för skadelidande sakägare. Redan härigenom har från rättsvårdssynpunkt

uppkommit ett ytterst allvarligt missförhållande. På sista

tiden har emellertid situationen utvecklat sig därhän, att vattendomstolarna

ej ens hunnit meddela byggnadstillstånd i den takt, som varit erforderlig

för att arbetsprogrammen skulle kunna fullföljas. I den sålunda

uppkomna krissituationen är det av vikt, att åtgärder ofördröj ligen vidtages

i syfte att öka vattendomstolarnas arbetskapacitet. Därvid måste till
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr HO. 31

ses att syftet uppnås och att en förstärkt organisation icke stannar på papperet.

I detta sammanhang vill vattenöverdomstolen framhålla angelägenheten

av att vattenfallsstyrelsen och andra kraftexploatörer vid planerandet av

kraftutbyggnadsverksamheten tager vederbörlig hänsyn till att den rättsliga

behandlingen av kraftverks- och regleringsföretag omfattar icke blott

tillståndsgivning utan även skadereglering och därför med nödvändighet

måste — hur omfattande vattendomstolsorganisationen än göres — kräva

åtskillig tid. Flera av de frågor som uppkommer i vattenmål är av den

natur, att de måste av vattendomstolarna hänskjutas till sakkunnigutredningar

(exempelvis rörande fiske, flottning och virkesutdrivning). Tillgången

på sakkunniga är begränsad, och arbetskapaciteten torde i vissa fall

redan nu vara utnyttjad till bristningsgränsen. Dessa förhållanden synes

icke ha tillräckligt beaktats vid uppgörande av nu föreliggande utbyggnadsplaner.

Det är också att räkna med att en stor del av vattendomstolarnas

arbetskapacitet under de närmaste åren kommer att tagas i anspråk för

det slutliga reglerandet av skador i anledning av redan tillstadda utbyggnadsföretag.

Det största problemet när det gäller att snabbt åstadkomma den erforderliga

förstärkningen av de norrländska vattendomstolarna är rekryteringen

av domarpersonalen. Vattenöverdomstolen, som vill ytterligare understryka

vad som av utredningsmannen framhållits rörande anledningarna

till rekryteringssvårigheterna, anför:

Såsom framhålles och exemplifieras i promemorian råder bland de yngre

hovrättsjuristerna en utbredd obenägenhet att ägna sig åt vattenrättsskipning.

Denna obenägenhet — motvilja torde för övrigt vara ett mera adekvat

uttryck — har under senare tid även visat sig däri att icke någon å

assessors- och adjunktionsstadiet kunnat förmås att frivilligt tjänstgöra i

vattenöverdomstolen. Motsvarande svårigheter ha inom Svea hovrätt yppat

sig i fråga om mottagande av ledigblivna förordnanden som biträdande vattenrättssekreterare

med stationering i Umeå.

Den främsta orsaken till angivna förhållanden är att arbetet inom vattenrättsskipningen

är av ganska specialiserad natur, vilket hos de berörda befattningshavarna

skapat farhågor för att vid konkurrens om befattningar

inom den vanliga domstolskarriären behöva stå tillbaka för sökande med

mera allsidig tjänstgöring. Situationen inom Svea hovrätt synes ha givit

ökad näring åt dessa farhågor. Under senare år har som bekant antalet

ledamotsplatser vid vattenöverdomstolen efterhand ökats. Då det i princip

måste anses lämpligare att som föredragande i vattenmål använda personer

med vattenrättslig utbildning i första instans än personer med erfarenhet

endast från de allmänna domstolarna, har det varit nödvändigt att som

extra ledamöter i vattenöverdomstolen placera de fiskaler, vilka efter tjänstgöring

som vattenrättssekreterare återvänt till hovrätten för erhållande av

adjunktion. I den mån dessa ledamöter icke efter erhållet assessorsförordnande

kunnat förmås att återgå till vattendomstolarna som biträdande domare,

har för dem tjänstgöringen fortsatt i vattenöverdomstolen, och upprepade

framställningar om övergång till tjänstgöring vid annan avdelning

inom hovrätten ha måst avslås. Vad sålunda förekommit synes ha av de

berörda befattningshavarna uppfattats så att det vore avsikten att även

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

framdeles hindra dem från att övergå till tjänstgöring vid de allmänna

domstolarna. Ehuru någon grund för denna uppfattning icke finnes — i

varje fall icke såvitt på hovrätten ankommer — har uppstått en misstämning

som icke kunnat undanröjas.

Åtminstone på längre sikt är det icke möjligt att upprätthålla vattenrättsskipningen

genom tvångsrekrytering. Det är därför enligt vattenöverdomstolens

mening en angelägenhet av utomordentlig vikt att sådana åtgärder

vidtagas, att motviljan mot tjänstgöring inom vattenrättsskipningen

undanröjes eller i möjligaste mån minskas. Av största betydelse härutinnan

är, såsom vattenöverdomstolen tidigare i olika sammanhang understrukit, att

skapa en bättre balans mellan antalet slutposter och antalet rekryteringstjänster

på vattenrättsdomarbanan. Mot fem slutposter som vattenrättsdomare

svara för närvarande 19 icke ordinarie domar- och sekreterarbefattningar.

Åtminstone de sistnämnda, till antalet 13, byta i regel innehavare

ungefär vart tredje eller vart fjärde år. Till jämförelse må nämnas att antalet

slutposter på den statliga domarbanan i dess helhet är 248, medan

antalet passagetjänster är omkring 300 (se första lagutskottets utlåtande

nr 42 vid 1953 års riksdag).

I fråga om valet av alternativ för den erforderliga förstärkningen

av de norrländska vattendomstolarnas arbetskapacitet förordar vattenfallsstyrelsen,

att det av utredningsmannen såsom alternativ II betecknade

förslaget angående inrättande i Stockholm av ett för rikets samtliga

vattendomstolar gemensamt kansli jämte två domstolsavdelningar genomföres.

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund har avstått från att yttra sig

i denna fråga. Bland övriga remissorgan råder enighet om att det är naturligast

och riktigast, att problemet löses enligt det framlagda alternativet I,

som innebär en direkt förstärkning av Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar.

För att vinna en fullt tillfredsställande lösning enligt detta

alternativ har på vissa håll ansetts erforderligt med löneförbättringar och

personalökningar, som sträcker sig längre än de av utredningsmannen föreslagna.

Alternativ II anses från flera synpunkter innefatta en mindre fördelaktig

lösning och därför böra komma i fråga endast för den händelse det

visar sig omöjligt att åstadkomma förstärkning av de lokala domstolarna.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län ifrågasätter såsom ett sista alternativ att,

i den mån så låter sig göra, söka lösningen i en kombination av alternativen

I och II i form av största möjliga direkta förstärkning av vattendomstolarna

samtidigt med inrättande av åtminstone en central förstärkningsavdelning.

Vattenöverdomstolen framhåller bl. a., att det från principiell synpunkt

är — och alltid ansetts vara — olämpligt att förlägga domstolar, särskilt

underdomstolar, till ort utanför deras jurisdiktionsområden. Till förmån för

lokal förläggning av domstolar talar starkt, att det funnits betydelsefullt

att domstolens ledamöter besitter en så ingående kännedom som möjligt om

bygdens och befolkningens förhållanden. Vid denna synpunkt bör läggas

särskild vikt, när fråga är om vattenrättsskipningen i Norrland. Kraftverksoch

regleringsföretag därstädes har i regel en omfattning, som är utan motsvarighet

i andra delar av landet, och de ingriper därför djupt i befolkningens

levnadsförhållanden. Man måste räkna med en allvarlig risk för att en

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr HO.

33

till Stockholm förlagd vattendomstol med uppgift att handlägga norrländska

vattenmål skulle betraktas med — låt vara oberättigad — misstro av skadelidande

sakägare i Norrland. Det är icke heller rådligt att bortse från risken

att inrättande av förstärkningsavdelningar i Stockholm komme att leda till

svårigheter att framdeles rekrytera personal till de båda norrländska vattendomstolarna.

Centralisering av en del av den norrländska vattenrättsskipningen

kan även väntas medföra att andra grupper av tjänstemän med arbetsuppgifter

i Norrland ställer krav på att utföra sin gärning med stationering

i Stockholm. Vid genomförande av alternativ I blir de nya domstolsenheterna,

till omedelbar fördel för den rättsliga prövningen, redan från

början gynnsammare ställda i fråga om ingenjörernas erfarenhet än vad

som kan beräknas bli fallet enligt alternativ II; den enligt det förra alternativet

erforderliga ingenjören får tillfälle att tjänstgöra tillsammans med

äldre och mera erfarna kolleger. Under det att målen är anhängiga vid vattendomstol

kan inträffa händelser som fordrar syn eller undersökning utan

uppskov. Det är uppenbart, att en lokal förläggning av domstolspersonalen

ger denna vida större möjligheter att snabbt komma till platsen. Vattenöverdomstolen

kan vitsorda riktigheten av det av utredningsmannen till förmån

för alternativ II gjorda uttalandet att för de båda domarbefattningarna vid

förstärkningsavdelningarna torde kunna påräknas sökande med avsevärt

större allmän domarerfarenhet och vattenrättslig praktik i olika instanser

än som även i gynnsammaste fall kan förväntas hos sökande till motsvarande

tjänster, om dessa placeras vid Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar.

Å andra sidan vill vattenöverdomstolen framhålla, att tyngden

av arbetsuppgifterna och deras snabba lösning ställer särskilda krav på de

personer som får band om dessa uppgifter. Det är därför ingalunda säkert,

att en sökande med större domarerfarenhet och vattenrättslig praktik alltid

bör ha företräde framför en yngre sökande med mindre omfattande meritförteckning.

Med anledning av vad utredningsmannen anmärkt därom, att

förstärkningsavdelningarna enligt alternativ II innebär en större ökning av

arbetskapaciteten på ingenjörssidan än de föreslagna lokala förstärkningarna

och att förstärkningsavdelningarna skulle kunna sättas in överallt

inom landet, där lättnad erfordras i den lokala vattendomstolens arbetsbelastning,

anför vattenöverdomstolen:

Såvitt angår den förstärkningsavdelning som skulle syssla med mål från

Mellanbygdens vattendomstol har emellertid av vattenrättsdomaren i denna

vattendomstol påpekats att arbetet med dessa mål knappast under överskådlig

tid framåt torde lämna någon marginal över för göromål vid andra

domstolar. Förhållandena lära knappast komma att ställa sig annorlunda

för den andra förstärkningsavdelningen. Förstärkningsavdelningarnas större

ingenjörsuppsättning torde för övrigt under de första åren uppvägas av de

lokala domstolsingenjörernas större arbetsrutin. Del behov av byggnadsteknisk

ingenjörskraft, som enligt utredningsmannen föreligger vid österbygdens

vattendomstol och i viss mån även vid Söderbygdens vattendomstol,

bör såsom vattenöverdomstolen tidigare i annat sammanhang framhållit tillgodoses

genom inrättande av ytterligare en tjänst som byggnadsteknisk

ingenjör med tjänstgöringsskyldighet företrädesvis vid Österbygdens vat:{

Ililumg till riksdagens protokoll 1954. I samt. Nr 140.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

tendomstol. Att vattenöverdomstolen icke i vidare mån än nu sagts ingår

på arbetskraftsbehovet i de tre sydliga vattendomstolarna beror på remissärendets

avgränsning och får icke anses såsom uppgivande av ytterligare

önskemål och krav beträffande dessa vattendomstolar.

Vattenöverdomstolen betonar slutligen att när fråga är om rättsvården

bör uppenbarligen den ordning som på längre sikt är mera ändamålsenlig

icke utan starka skäl offras i utbyte mot fördelar av tillfällig natur.

Även kammarkollegiet och de hörda länsstyrelserna understryker betydelsen

av att domstolarnas ledamöter äger intim kännedom om bygdens och

befolkningens problem, vilket ej kan vinnas, om ej ledamöterna är bosatta

inom domstolsområdet. Vissa av nämnda myndigheter betonar även risken

för minskat förtroende bland ortsbefolkningen för en i Stockholm stationerad

domstolsavdelning. Kammarkollegiet fäster i likhet med vattenöverdomstolen

stort avseende vid att de nya befattningshavarna vid ett genomförande

av alternativ I kommer att få ett intimare samarbete med den nuvarande

personalen vid Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar, vilken

redan besitter en omfattande och grundlig erfarenhet av handläggning

och bedömning av vattenmål med den för Norrland speciella karaktären.

Av särskilt värde är att de nya vattenrättsdomarna får samarbeta med redan

erfarna vattenrättsingenjörer. Ehuru det för kollegiets egen del vid bevakning

av och förande av talan för det allmännas rätt och intressen i vattenmålen

liksom ock för vattenfallsstyrelsen m. fl. skulle innebära vissa

fördelar, om de nya vattendomstolsavdelningarna förlädes till Stockholm,

anser kollegiet det sålunda vara av vikt att arbetskraftsförstärkningen knytes

till de redan befintliga vattendomstolarna i Norrland. Kollegiet har svårt

att tänka sig att icke de nya tjänsterna inom kort kommer att sökas av

fullt kompetenta personer, även om alternativ I väljes. Eventuella, övergående

svårigheter vid rekryteringen bör ej få vara avgörande för valet mellan

de båda alternativen.

Vid sitt förordande av alternativ I uttalar Sveriges juristförbund, att det

knappast kan vara riktigt att i ett organisationsspörsmål av den natur, varom

här är fråga, tillerkänna rekryteringssynpunkten en så avgörande betydelse

som utredningsmannen gjort vid sitt slutliga ställningstagande. Den

organisationsform som väljes blir sannolikt bestående för lång tid och kan

ej utan svårighet rubbas inom en nära framtid. Skulle inom kortare tid

rekryteringsläget ändras, är man sålunda låst vid en sämre organisation än

den som kan och bör skapas. Lösningen är helt enkelt, att staten måste

betala »ortens pris» för den arbetskraft den önskar erhålla.

Byggnadsstyrelsen uttalar, alt något hinder med hänsyn till lokalfrågorna

för en förstärkning av vattendomstolarna enligt alternativ I icke torde föreligga.

Däremot finner styrelsen med hänsyn till omfattningen av de hos

styrelsen anmälda lokalbehoven i Stockholm och den begränsade tillgången

till lokaler vanskligt att över huvud taget räkna med att erforderligt antal

rum för de ifrågasatta förstärkningsavdelningarna i Stockholm med säkerhet

skall kunna anvisas inom kort tid.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

35

Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund anför bl. a., att det vid

genomförande av alternativ II med säkerhet kommer att uppstå svårigheter

att företaga en uppdelning av arbetet efter så strikta linjer att icke handläggningen

kommer att försvåras med hänsyn till att ordinarie domstolen

och förstärkningsavdelningen har olika stationeringsorter.

Vattenfallsstyrelsen däremot anser, att alternativ II är ägnat att medföra

en effektivare, smidigare och snabbare förstärkning av vattendomstolarnas

prestationsförmåga än alternativ I. I rådande läge synes därför angeläget,

att förstnämnda alternativ väljes. Såsom utredningsmannen utformat detta

alternativ med extra ordinarie befattningshavare vid domstolarna, har

möjlighet lämnats öppen till omprövning längre fram av organisationens

ändamålsenlighet. Arrangemanget synes lämpligt även i betraktande av att

frågan om tillskapande av ytterligare lokala vattendomstolar synes böra

bli föremål för vidare utredning. Vattenfallsstyrelsen anser det nämligen

vara ett bestämt önskemål med mindre arbetsbelastade domstolsenheter

än vad Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar för närvarande är

och med säkerhet för lång tid framåt kommer att förbli. Ytterligare utredning

härav kan dock i rådande läge icke avvaktas, och vid sådant förhållande

synes ett provisorium enligt alternativ II vara att föredraga framför

den inera permanenta förstärkningen enligt alternativ I. Styrelsen vill

understryka, att man omöjligen kan utsätta sig för risken att nyinrättade

befattningar icke kommer att kunna tillsättas med kvalificerad och erfaren

arbetskraft, något som tydligen kan bli fallet, om alternativ I väljes. De av

utredningsmannen framförda betänkligheterna mot alternativ II anser styrelsen

icke behöva tillmätas någon avgörande betydelse, särskilt i betraktande

av att föreslagna anordningar kommer att underkastas omprövning

vid en senare tidpunkt.

Vad angår omfattningen av den erforderliga förstärkningen

av de norrländska vattendomstolarna

enligt alternativ I finner kammarkollegiet utredningsmannens förslag

väl avvägda. Även vattenöverdomstolen kan i huvudsak ansluta sig till

dessa förslag men vill framhålla att det sannolikt redan om ett eller annat

år kommer att visa sig nödvändigt att ytterligare öka ingenjörskrafterna vid

såväl Norrbygdens som Mellanbygdens vattendomstolar. I fråga om skrivoch

kontorspersonalen har redan nu från Norrbygdens vattendomstols sida

anmälts behov av en biträdestjänst utöver vad utredningsmannen föreslagit.

Vattenöverdomstolen kan icke på detta stadium avgöra, huruvida sådant behov

kommer att föreligga. Med hänsyn till angelägenheten för vattendomstolen

att vid sjukledighet eller av annan anledning kunna anställa vikarier

föreslår emellertid vattenöverdomstolen att tillsvidare beräknas medel för anställande

av extra skrivhjälp vid Norrbygdens vattendomstol under sex månader

av budgetåret.

I några yttranden, däribland från Svenska vattenkraftföreningen, uttalas

att behovet av ytterligare förstärkning med ingenjörskrafter bör betraktas

såsom omedelbart förestående. Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

anser nödvändigt förstärka Norrbygdens vattendomstol med en byggnadsteknisk

och en agrikulturteknisk vattenrättsingenjör. Indalsälvens regleringsförening

u. p. a. föreslår, att medel beviljas för anställande av ytterligare

fyra vattenrättsingenjörer. Var dessa med hänsyn till föreliggande och speciellt

inom de båda nordliga domstolarna väntade arbetsuppgifter bör placeras

bör närmare utredas.

Statskontoret förordar en personalförstärkning i enlighet med utredningsmannens

förslag. Länsstgrelsen i Jämtlands län uttalar, att någon prutning

på dessa förslag icke bör ske.

Utredningsmannens förslag om ordinariesättning av vissa

vattenrättsdomar- och vattenrättsingenjör stjänster

tillstyrkes av vattenöverdomstolen, kammarkollegiet och länsstyrelsen i

Norrbottens län. Vattenöverdomstolen och Sveriges juristförbund, vilket förbund

ej har något att erinra mot förslaget, såvitt avser de juridiska befattningshavarna,

anser att jämväl tjänsterna som biträdande domare vid de

tre sydliga vattendomstolarna borde ombildas till ordinarie befattningar.

Vidare vill vattenöverdomstolen och juristförbundet som en svaghet hos

alternativ II beteckna det förhållandet att de föreslagna domartjänsterna

vid förstärkningsavdelningarna icke skall vara ordinarie. Något yrkande

om ändring i förslaget på denna punkt framställes dock ej. Däremot anser

juristförbundet att — även om det torde innebära visst avsteg från gällande

lönetekniska principer — bemyndigande bör utverkas för Kungl. Maj :t att

överstatföra de ordinarie befattningar som de till extra ordinarie vattenrättsdomare

förordnade må inneha.

Vattenfallsstyrelsen och statens lönenämnd har icke någon erinran mot

utredningsmannens förslag i denna del.

Sveriges väg- och vattenbyggares riksförbund finner förslaget om överförande

av de extra ordinarie vattenrättsingenjörstjänsterna till ordinarie

stat vara betydelsefullt.

Beträffande lönesättningen för ifrågavarande befattningar har i

de olika yttrandena anförts delade meningar. Kammarkollegiet och länsstyrelsen

i Jämtlands län har icke någon erinran mot de föreslagna löneförmånerna,

med vilka det icke bör vara omöjligt att tillgodose personalbehovet;

länsstyrelsen gör dock viss reservation beträffande vattenrättsingenjörerna,

som bör placeras så högt på löneskalan, att tjänsterna kan besättas

med skickliga innehavare, villiga att under längre tid ägna sig åt uppgifterna

i Norrland. Vattenfallsstyrelsen ifrågasätter om icke — och detta

särskilt i fall att alternativ I skall väljas såsom förstärkningsform — löneförbättringarna

bör göras större liksom om icke löneförbättringar, motsvarande

dem som föreslagits för befattningshavare vid Norrbygdens och Mellanbygdens

vattendomstolar, bör genomföras vid samtliga vattendomstolar.

I fråga om vattenrättsdomar nas löneställning uttalar

vattenöverdomstolen, att de ekonomiska villkoren måste göras gynnsammare

än enligt utredningsmannens förslag för att tjänsterna vid de norrländska

vattendomstolarna skall locka sökande, som redan från början innehar nödig

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

37

kompetens. Det är sålunda påkallat att avlöningsförstärkningen bestämmes

till 5 004 kronor i stället för det av utredningsmannen föreslagna beloppet,

3 75G kronor. Enär de nuvarande ordinarie vattenrättsdomarna vid Norrbygdens

och Mellanbygdens vattendomstolar — oavsett hur det inbördes

förhållandet mellan de olika domarkategorierna vid dessa domstolar ordnas

•— kommer att intaga en ledande ställning i förhållande till övriga domare

vid samma domstolar, synes det skäligt, att till de förstnämnda utgår en

något högre avlöningsförstärkning. Med tillämpning av de grunder, som

använts vid fastställande av relationen mellan förstärkningsbeloppen till häradshövdingar

i domsagor tillhörande olika lönegrupper, föreslår vattenöverdomstolen,

att avlöningsförstärkningen till ifrågavarande vattenrättsdomare

bestämmes till 6 252 kronor. Med tanke på jämförelser vill vattenöverdomstolcn

ytterligare betona, att vattendomstolarna är specialdomstolar och att

på vattenrättsdomarna ställes särskilda kompetenskrav. Såvitt angår förhållandet

mellan vattenrättsdomarbefattningarna i de olika landsdelarna

hänvisas till vad vattenöverdomstolen anfört i sin skrivelse med anslagsäskanden

för budgetåret 1953/54 (jfr II ht 1953 s. 30). Skillnaden i arbetsförhållanden

motiverar den föreslagna olikheten i lönesättningen, särskilt

med hänsyn till att vattenrättsdomarna i Norrland eljest i verkligheten skulle

ekonomiskt komma i sämre läge än övriga vattenrättsdomare; härvid kan

åberopas de höga kommunala utdebiteringarna i Umeå och Östersund, de

ogynnsamma bostadsförhållanden som råder i dessa städer samt merkostnader

för sedvanliga resor i rekreationssyfte och för upprätthållande av personliga

kontakter. Även länsstyrelsen i Norrbottens län, som i likhet med

vattenöverdomstolen biträder utredningsmannens förslag om lönegradsplacering,

förordar en höjning av föreslagna avlöningsförstärkningsbelopp. För

nuvarande ordinarie vattenrättsdomartjänster vid de norrländska vattendomstolarna

bör avlöningsförstärkningen bestämmas till lägst 7 560 kronor

och för övriga domare vid samma domstolar till lägst 5 040 kronor. Sveriges

juristförbund förordar, att vattenrättsdomarna vid Norrbygdens och Mellanbygdens

vattendomstolar placeras lägst i lönegrad Co 15 med avlöningsförstärkningar

i enlighet med utredningsmannens förslag. Skulle det befinnas,

att denna lönesättning icke är tillräcklig för att trygga rekryteringen,

synes den vägen böra beträdas, att avlöningsförstärkningen ytterligare höjes.

Med hänsyn till att rekryteringssvårigheterna framdeles måhända lättar och

till att det nu föreligger ett trängande aktuellt behov av arbetskraft, bör

man ej låta lönetekniska synjmnkter utgöra hinder mot att, om så befinnes

lämpligt, nu bestämma att »tilläggsavlöningsförstärkningar» skall utgå under

endast begränsat men dock ej alltför litet antal år. Statskontoret vill

med hänsyn till den förebragta motiveringen icke motsätta sig den av utredningsmannen

föreslagna förbättringen. Statens lönenämnd anser däremot,

alt i den remitterade promemorian icke anförts skäl av sådan styrka,

alt de kan motivera en jämkning av den nyligen genomförda löncavvägningen

mellan nu ifrågavarande tjänster, å ena sidan, samt domartjänster

i allmänhet, å andra sidan (jfr bil. 2 till 1952 års stalsverksproposition s. 6

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 1 40.

och 25 samt prop. 126/1952 s. 15). Mot bakgrunden härav kan lönenämnden

icke tillstyrka utredningsmannens förslag att nu utgående avlöningsförstärkningar

i vissa fall skall höjas samt att avlöningsförstärkning skall

tillkomma vattenrättsdomare i Cs 14.

Vad beträffar vatlenrättsingenjörernas löneställning

in. in. anser vattenöverdomstolen, att de av utredningsmannen anförda skälen

talar för en högre löneplacering än den av honom föreslagna. Det synes

vara motiverat, att åtminstone ingenjörerna vid Norrbygdens och Mellanbygdens

vattendomstolar erhåller lön enligt lönegrad 14 å löneplan nr 2.

Därest det av principiella skäl icke skulle finnas lämpligt att placera vattenrättsingenjörstjänster

å löneplan nr 2, bör lönetillägget för vattenrättsingenjör

vid de norrländska vattendomstolarna avvägas så att ungefär nyssnämnda

lönenivå uppnås redan vid tjänstetillträdet. Detta kan ske genom att vattenrättsingenjörstjänsterna

vid Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar,

med bibehållen placering i Ca 37, förenas med samma avlöningsförstärkning

som nu utgår till häradshövding i domsaga tillhörande lönegrupp

IV d. v. s. 3 756 kronor. Förslaget att det antal tjänstår, som för vattenrättsingenjörernas

del bör fordras för erhållande av hel ålderspension, fastställes

till 25 överensstämmer med vad vattenöverdomstolen tidigare förordat, och

tillstjTkes. Länsstyrelsen i Norrbottens län föreslår med tanke på de synnerligen

maktpåliggande uppgifter som åvilar vattenrättsingenjörerna, att avlöningsförstärkning

må utgå med lägst 5 040 kronor. Svenska väg- och vattenbyggares

riksförbund uttalar, att om vattendomstolarna skall kunna rekrytera

och behålla verkligt kvalificerade ingenjörer bör dessas lön vara minst 35 000

kronor. Givet är att ett visst samband råder mellan vattenrättsdomarnas och

vattenrättsingenjörernas löner. Förbundet kan därför icke i dagens läge gå

längre i sitt yrkande än till lönegrad Co 14 jämte avlöningsförstärkning å

2 508 kronor. En förbättring av vattenrättsdomarnas löner bör från detta

utgångsläge medföra en motsvarande förbättring för vattenrättsingenjörerna.

Förbundet anser utredningsmannens förslag om ett extra tillägg till

ingenjörerna vid de norrländska domstolarna motiverat med hänsyn till de

speciella rekryteringssvårigheter som gäller för dessa domstolar. Vidare understryker

förbundet angelägenheten av att antalet tjänstår, som erfordras

för hel pension, för vattenrättsingenjörernas del sänkes till 25. Av enahanda

skäl som nämnden åberopat vid sitt ställningstagande till frågan om löneförbättring

för vattenrättsdomarna kan statens lönenämnd icke tillstyrka utredningsmannens

förslag om höjning av avlöningsförstärkningen för vattenrättsingenjörerna.

Ej heller statskontoret kan biträda detta förslag. Vidare

finner statskontoret icke tillräckliga skäl för den för ifrågavarande befattningshavare

föreslagna minskningen av antalet för hel ålderspension erforderliga

tjänstår. Därvid erinras om den möjlighet som enligt 15 § 3 mom.

1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente står öppen för Kungl. Maj :t

att som tjänstår i pensionshänseende medgiva tillgodoräkning av tid, varunder

tjänsteman fullgjort arbete eller uppdrag utom statens tjänst.

Med anledning av vad utredningsmannen föreslagit i fråga om f ö r b ä 11-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr HO.

39

rade löneförmåner för vattenrättssekreterare anför vattenövcrdomstolen

följande. Även vattenöverdomstolen anser, att det från

vattendomstolarnas synpunkt skulle vara en fördel, om vattenrättssekreterarna

kvarstannade vid vattendomstolarna under längre tid än som nu i regel

är fallet. Man kan emellertid icke bortse från att det från allmän utbildningssynpunkt

är en nackdel för de yngre hovrättsjuristerna att alltför länge

tjänstgöra utanför de allmänna domstolarna. Denna nackdel blir särskilt påtaglig

därest, såsom utredningsmannen förutsatt, till sekreterare utses relativt

nyantagna fiskaler. Olägenheterna torde emellertid i viss mån kunna

undanröjas om de från sekreterartjänstgöring vid vattendomstol återvändande

fiskalerna beredes tillfälle att, innan de uttages till tjänstgöring i vatlenöverdomstolen,

under en icke alltför kort tid förskaffa sig erfarenheter

från arbetet vid allmän underrätt eller å allmän avdelning i hovrätt. Med

hänsyn till denna möjlighet vill vattenöverdomstolen icke motsätta sig den

föreslagna förlängningen av sekreterareänstgöringen och tillstyrker därför

förslaget om lönegradsuppflyttning till Cg 32 för »ordinarie» vattenrättssekreterare

och extra vattenrättsssekreterare efter tre års tjänstgöring. Den

förlängda tjänstgöringstiden för dessa sekreterare kan i vissa fall leda till

att biträdande sekreterare vid samma domstol icke ens efter tre års tjänstgöring

kan vinna befordran till högre sekreterargrad. Med hänsyn härtill

synes det skäligt, att biträdande vattenrättssekreterare efter tre års tjänstgöring

uppflyttas till Cg 30. Statskontoret framhåller, att utredningsmannens

förslag skulle efter tre års tjänstgöring medföra en placering i lönegraden

närmast den för assessor gällande. Enligt föreskrivna placeringsregler

skulle härigenom vattenrättssekreterare vid befordran till assessor komma

i gynnsammare läge än om befordran skett från fiskalstjänst. För övrigt

lärer automatisk lönegradsuppflyttning i de lönelägen, varom här är

fråga, icke förekomma på andra håll inom statsförvaltningen. Vid sådant

förhållande och då redan den nuvarande löneställningen ligger tre lönegrader

över den för fiskal gällande, kan statskontoret icke biträda den förordade

uppflyttningen till 32 lönegraden efter tre års tjänstgöring som vattenrättssekreterarc.

(Två reservanter uttalar sig för tillstyrkande av utredningsmannens

förslag.) Statens lönenämnd kan icke finna, att tillräckliga skäl anförts

för en förbättring av sekreterarpersonalens löneställning. På grund av

den risk för ensidighet i utbildningen, som förslaget innefattar, hyser Sveriges

juristförbund betänkligheter mot att utsträcka den normala tiden för

förordnande som sekreterare och biträdande sekreterare till fem år. Med

anledning av utredningsmannens förslag om utökning av vattendomstolarnas

juridiskt utbildade personal med två vattenrättsdomare och tre vattenrättssekreterare

vill förbundet vidare framhålla, alt den inom det statliga

domstolsväsendet rådande disproportionen mellan sluttjänster samt befattningar

på begynnelse- och genomgångsstadiet vid förslagets genomförande

skulle ytterligare försämras. Detta måste anses stå helt i strid mot de tankar,

åt vilka 1953 års riksdag givit uttryck (jfr första lagutsk. utlåt, nr

42/1953). Behovet av de nu för sekreterargöromål avsedda sekreterar
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr HO.

tjänsterna synes oavvisligt. Vägen att uppnå en riktigare proportion synes

därför vara, att ombildning sker av de nuvarande »ordinarie» sekreterarbefattningarna,

vars innehavare enligt utredningsmannen utövar självständiga

domaruppgifter. Förbundet föreslår därför, att åtminstone en av dessa

tjänster ombildas till vattenrättsdomarbefattning.

Vidare anser juristförbundet, att prövning bör ske av vattenrättsamanuensernas

löneställning. Enligt vad förbundet erfarit,

fullgör de nuvarande befattningshavarna i stort sett samma uppgifter som

de biträdande vattenrättssekreterarna, d. v. s. vida mer kvalificerade uppgifter

än som avsågs vid fastställandet av det nuvarande löneläget. Förbundet

förordar därför, att befattningarna — eller i varje fall de nuvarande

innehavarna av befattningarna — bli extra ordinarie i samma lönegrad som

de biträdande vattenrättssekreterarna eller med andra ord placeras i lönegrad

Ce 27.

Vad angår den föreslagna lönesättningen för skriv- och

kontorspersonal tillstyrker vattenöverdomstolen, att en biträdestjänst

vid vardera av Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar ombildas

till kontoristbefattning i Ca 13. Från Norrbygdens vattendomstols sida

har begärts, att ett av biträdena erhåller ställning av kanslibiträde i Ca 11,

varigenom skulle göras möjligt att anställa en kvalificerad stenograf för protokollföring

vid sammanträden och undersökningar. Vid vattendomstolen

funnes för närvarande endast ett stenografkunnigt biträde, vilket koinme

att vara otillräckligt vid ökningen av domarpersonalen. Vidare måste på

vattendomstolens kansli finnas en befattningshavare, som vore lämplig och

villig att vid behov tjänstgöra som vikarie för kansliskrivare. Därjämte

kunde framhållas, att frånvaron av en befattning vid vattendomstolen mellan

tjänsterna i reglerad befordringsgång och kansliskrivarbefattningen

menligt inverkat på rekryteringen av biirädespersonalen. Vattenöverdomstolen

vill för sin del framhålla, att genom den föreslagna ombildningen av en

biträdestjänst till en kontoristtjänst önskemålet om en befattning mellan

tjänsterna i reglerad befordringsgång och kansliskrivartjänsten beaktas. Behovet

av ytterligare ett stenografikunnigt biträde synes böra tillgodoses genom

att medel beräknas för ett stenografarvode. Statens lönenämnd anser

att frågan om inrättande av högre biträdestjänster — utöver förefintliga

kansliskrivartjänster — vid vattendomstolarnas kanslier bör prövas med

utgångspunkt från det resultat, vartill pågående organisationsundersökningar

vid rikets hovrätter och domsagor kan komma att leda (jfr II ht 1954

s. 14). Med hänsyn härtill är lönenämnden icke beredd att tillstyrka utredningsmannens

förslag om inrättande av kontoristtjänster vid Norrbygdens

och Mellanbygdens vattendomstolar.

Vad beträffar utredningsmannens förslag i fråga om transporträtt,

flyttningsersättning, merittillägg och revisionssekrete

rartjänstgöring har delade meningar yppats. Förslaget att

innehavarna av vattenrättsdomartjänsterna bör äga rätt att vinna befordran

till häradshövding- eller annan domarbefattning liksom förslaget om sär
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj. ts proposition nr HO.

skilt merittillägg biträdes sålunda av vattenöverdomstolcn, kammarkollegiet

och länsstyrelsen i Norrbottens län. De båda förstnämnda myndigheterna

anser emellertid att anledning saknas att frångå vanliga villkor för transporträtt.

Beträffande merittillägget uttalar vattenöverdomstolen, att sådant

tillägg bör få tillgodoräknas för såväl domar- som sekreterareänstgöring

men att som förutsättning skall gälla, att vederbörande under kvalifikationstiden

haft Umeå eller Östersund som stationeringsort. Medgives icke

retroaktiv tillämpning bör enligt vattenöverdomstolens mening övervägas

att i stället tillåta något större merittillägg, förslagsvis en och en halv månad

för varje halvårs tjänstgöring. Vattenöverdomstolen anser att oberoende

av retroaktiv beräkning bör angivas, att tillägget får tillgodonjutas först

sedan vederbörande tjänstgjort vid norrländsk vattendomstol under viss

icke alltför kort tid, t. ex. tre år, men då för hela kvalifikationstiden. Kammarkollegiet

uttalar, att en retroaktiv beräkning av merittillägget torde bereda

vissa svårigheter och komma att anses innebära vissa orättvisor; denna

beräkning synes ej heller motiverad med syftet av merittillägget. Kollegiet

avstyrker därför att merittillägget skall åtnjutas för tidigare tjänstgöring

vid Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar. Sveriges juristförbund

kan ej ge sin anslutning åt förslaget om särskilt merittillägg. Meriterna skall

vara ett uttryck för det värde för fortsatt verksamhet som viss tjänstgöring

har. Det kan ej vara riktigt, att staten genom en meritberäkning, som är

gynnsammare än vad den ur nämnda synpunkt bör vara, erlägger betalning

för utfört arbete. Medan vattenöverdomstolen finner att vederbörande bör

vara tillförsäkrad rätt till ersättning för flyttningskostnad oberoende av

om den nya tjänsten är att anse som högre än den lämnade kan länsstyrelsen

i Norrbottens län, statskontoret och statens lönenämnd av principiella

skäl ej tillstyrka sådan utvidgning av rätten till flyttningsersättning. Vad

utredningsmannen föreslagit beträffande vattenrättsdomarnas revisionssekr

eterar tjänstgör ing tillstyrkes av vattenöverdomstolen.

Vattenöverdomstolen anser att, för undvikande av tvivelsmål beträffande

statsmakternas ställning till de berörda frågorna om transporträtt m. m.,

uttryckliga uttalanden bör göras från deras sida vid ärendets behandling.

Sveriges juristförbund däremot är tveksamt om lämpligheten av alt i detta

sammanhang taga ställning till frågorna om transporträtt och om befrielse

från tjänstgöring i nedre justitierevisionen. Som läget nu är på den statliga

domarbanan har dessa frågor generell betydelse och torde böra lösas i ett

större sammanhang. Statskontoret ifrågasätter, huruvida den föreslagna turordningen

för vinnande av utnämning eller transport bör komma till uttryck

i särskilda föreskrifter.

Utredningsmannens förslag om anskaffande av ljudupptagningsa

p p a r a t u r och anslag till utbildnings k urser in. in. lämnas

av vattenöverdomstolen, vattenfallsstyrelsen, kammarkollegiet och länsstyrelsen

i Norrbottens län utan erinran. Vattenöverdomstolen förutsätter härvid,

att medel ställes till förfogande för utgifter som eljest kan föranledas

av de ifrågavarande utbildningskurserna.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

I fråga om eventuell lösning enligt utredningsmannens alternativ II vill

vattenöverdomstolen uttala följande. Vattenrättsdomaren i Mellanbygdens

vattendomstol har framhållit, att det icke funnes anledning att göra någon

skillnad mellan sekreterartjänsterna vid Norrbygdens och Mellanbygdens

vattendomstolar i lönehänseende, på grund varav även vid Mellanbygdens

vattendomstol en av vattenrättssekreterarna borde erhålla placering såsom

extra vattenrättssekreterare. Vattenöverdomstolen tillstyrker denna framställning.

Från såväl Norrbygdens som Mellanbygdens vattendomstols sida

har anförts, att vid genomförande av detta alternativ fordras förstärkning

av skrivpersonalen med ett biträde utöver vad utredningsmannen föreslagit.

Vattenöverdomstolen föreslår, att dessa framställningar bifallas på så sätt

att tillsvidare beräknas medel för anställande vid vardera av Norrbygdens

och Mellanbygdens vattendomstolar av extra skrivhjälp under högst sex

månader av budgetåret. Vattenrättsdomaren i Mellanbygdens vattendomstol

har hemställt, att en biträdestjänst vid vattendomstolen ombildas till kontoristbefattning.

Arbetsbördan för kansliskrivaren vid vattendomstolen vore

redan nu sådan att övertidsarbete i stor omfattning måste tillgripas. Förstärkningsavdelningarnas

tillkomst komme att medföra ökade expeditionsgöromål

framför allt genom att man finge räkna med att huvudparten av

alla skrifter i de till förstärkningsavdelningarna överlämnade målen komme

att insändas till den lokala domstolen, varefter de finge av denna översändas

till det gemensamma kansliet. Vattenöverdomstolen tillstyrker, att en biträdestjänst

vid Mellanbygdens vattendomstol ombildas till åtminstone

kanslibiträdesbefattning.

Anslagsäskanden för budgetåret 1954/55 m. m.

Yrkanden.

Vattenöverdomstolen (skr. 8/2 1954) hemställer, att anslaget höjes med

262 100 kronor.

. _ ökning

1. Tjänsteförändringar m. in.

Höjd avlöningsförstärkning till 2 vattenrättsdomare Co 14 vid

Norrbygdens (Nb) och Mellanbygdens (Mb) vattendomstolar

från 3 756 till 6 252 .................................... 4 992

Höjd avlöningsförstärkning till 9 vattenrättsingenjörer (5 Nb, 4

Mb) från 1 008 till 3 756 ................................ 24 732

3 vattenrättsdomare (1 Nb, 2 Mb) Cs 14—Co 14 med avlöningsförstärkning

5 004 ...................................... 15 012

4 vattenrättsingenjörer (2 Nb, 2 Mb) Ce 37—Ca 37 ............ 3 072

2 vattenrättssekreterare och 1 extra vattenrättssekreterare (Nb,

Mb, Vb) Cg 30—Cg 32 samt 1 bitr. vattenrättssekreterare (Nb)

Cg 27—Cg 30........................................... 8 184

2 kontorister Ca 13 i st. för 2 biträden rb (Nb, Mb) .......... 3 552

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr HO. 43

ökning

2. Personalförstärkningar

2 vattenrättsdomare Co 14 med avlöningsförstärkning 5 004

(Nb, Mb) .............................................. 71 568

1 vattenrättsingenjör Ca 37 med avlöningsförstärkning 3 756

(Mb) ................................................. 31 992

1 extra vattenrättssekreterare Cg 30 (Mb) och 2 bitr. vattenrätts
sekreterare

Cg 27 (Nb) ................................ 56 628

4 biträden rb (2 Nb, 2 Mb) ................................ 28 260

Extra skrivhjälp under 6 månader (Nb) .................... 3 492

8. Arvoden

a) 1 stenografarvode (Nb) ................................ 600

b) Dagarvoden till vattenrättsnämndemän .................. 10 000

4. Avrundning ...................................-.......... 16

262 100

Motiv.

1, 2 och 3 a. Härutinnan hänvisas till vattenöverdomstolens remissyttrande

över det av särskild utredningsman framlagda förslaget till förstärkning av

vattendomstolarnas organisation m. m.

Även vattenrättsdomare vid de sydliga vattendomstolarna har hemställt

om ökning av antalet icke rättsbildade biträden och om vissa lönegradsuppflyttningar

inom denna personalgrupp. Vidare har berörts frågan om vattenrättsamanuensernas

arbetsförhållanden och löneställning. Vattenöverdomstolen

är icke beredd att nu taga ställning till dessa frågor. Enligt vattenöverdomstolens

uppfattning skulle det vara av stort värde, om den kontorsmässiga

delen av arbetet inom vattendomstolarna gjordes till föremål

för en utredning, motsvarande den organisationsundersökning, som för närvarande

pågår beträffande bland annat rikets domsagor. Enär arbetsförhållandena

å ett vattendomstolskansli och å kansliet i en större domsaga

i stort sett måste anses vara jämförliga, torde en dylik utredning med stöd

av de från domsagoundersökningen vunna erfarenheterna kunna genomföras

relativt lätt och utan alltför stor tidsutdräkt. Vattenöverdomstolen

vill förorda, att den ifrågasatta utredningen snarast kommer till stånd.

3 b. Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, från vilken post uteslutande dagarvoden åt vattenrättsnämndemän

bestrides, har för innevarande budgetår upptagits till 30 000 kronor.

Med hänsyn till belastningen under sistförflutet budgetår (37 350 kronor)

och den utvidgning av de norrländska vattendomstolarnas verksamhet, som

blir en följd av den föreslagna förstärkningen av dessa domstolar, bör

posten uppräknas med förslagsvis 10 000 kronor.

I eu i september 1953 undertecknad skrivelse har rikets ordinarie vattenrättsdomare

gjort framställning om förbättrade avlöningsförmåner. Där
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr liO.

vid hemställes på anförda skäl, bl. a., att befattningarna som ordinarie vattenrättsdomare

måtte uppflyttas från lönegrad Co 14 till lönegrad Co 15

samt att avlöningsförstärkning skall utgå med ett från 3 756 kronor till

5 004 kronor förhöjt belopp. Vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol

har därjämte i egen skrivelse den 12 september 1953 yrkat, att vid avvägningen

av vattenrättsdomarnas löneförmåner särskild hänsyn måtte tagas

till tjänstgöring i övre Norrland.

Departementschefen.

Med den intensiva verksamhet för tillgodogörande av vattenkraften i de

norrländska älvarna som bedrivits under de senare åren har arbetskapaciteten

hos Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar visat sig otillräcklig.

För att icke en för kraftproduktionen förlustbringande stagnation skall

inträda är det därför, såsom från flera håll med styrka framhållits, nödvändigt

att snara och verkningsfulla åtgärder vidtages för förstärkning av

vattendomstolarnas organisation. Såsom framgår av vad jag i det föregående

anfört har inom justitiedepartementet genom särskilt tillkallad sakkunnig

verkställts utredning beträffande denna fråga. Utredningsmannen har

framlagt förslag till lösning av förevarande spörsmål enligt två delvis skilda

linjer. Sålunda skulle behövliga förbättringar åstadkommas antingen genom

förstärkning av Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar (Alternativ

I) eller medelst en gemensam förstärkning av rikets samtliga vattendomstolar

(Alternativ II). Enligt det senare alternativet skulle inrättas två

särskilda vattendomstolsavdelningar, förlagda till Stockholm. Av de myndigheter

och sammanslutningar, som efter remiss tagit ställning till utredningsmannens

förslag, har endast vattenfallsstyrelsen förordat en lösning enligt

alternativ II, medan de övriga funnit sig böra tillstyrka, att alternativ I genomföres.

Enligt min mening är det av principiella skäl mindre lämpligt att en domstol,

särskilt en underdomstol, förlägges långt utanför den bygd där den har

att verka. Vad särskilt gäller de norrländska kraftverks- och regleringsföretagen,

som underställes vattendomstols prövning, har dessa en sådan omfattning,

att de djupt ingriper i befolkningens levnadsförhållanden. Det är

med hänsyn härtill viktigt att domstolens ledamöter äger en kännedom om

bygdens och befolkningens förhållanden som endast kan vinnas av den som

själv är bosatt på platsen. Vidare kan icke bortses från att en domstol, vars

ledamöter stadigvarande är bosatta i Stockholm, har svårare att hos ortsbefolkningen

förvärva det förtroende som en domstol bör äga. Det av utredningsmannen

föreslagna alternativ II måste alltså betraktas som en nödfallslösning

som bör tillgripas endast om annan möjlighet ej står till buds. Det

kan emellertid icke anses att förhållandena nu är sådana att denna väg

måste väljas. Därför vill jag ansluta mig till alternativ I och alltså föreslå,

att åtgärder vidtages för omedelbar förstärkning av Norrbygdens och Mellanbygdens

vattendomstolar.

I fråga om personalbehovets omfattning enligt det av mig sålunda för
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr HO.

ordade alternativet kan jag ansluta mig till utredningsmannens förslag. Jag

tillstyrker alltså, att vid Norrbygdens vattendomstol nyinrättas befattningar

för 1 vattenrättsdomare, 2 biträdande vattenrättssekreterare och 2 biträden

för skriv- och kontorsgöromål samt vid Mellanbygdens vattendomstol befattningar

för 1 vattenrättsdomare, 1 vattenrättsingenjör, 1 extra vattenrättssekreterare

och 2 biträden för skriv- och kontorsgöromål. I enlighet med vad

vattenöverdomstolen föreslagit bör ytterligare beviljas ett belopp av i runt

tal 3 500 kronor för extra skrivhjälp vid Norrbygdens vattendomstol.

I detta sammanhang anser jag lämpligt, att ordinariesättning sker av

vissa domar- och ingenjörstjänster. Ur principiella synpunkter bör befattningshavare,

tillhörande ifrågavarande kategorier, ha en ställning som så

långt möjligt garanterar objektivitet och självständighet. Nu ifrågavarande

tjänster kan även förväntas vara erforderliga under överskådlig tid framåt.

Jag tillstyrker sålunda, att å ordinarie stat (lönegrad Co 14) placeras såväl

de båda nya domartjänsterna som de tre extra ordinarie domar tjänsterna i

lönegrad Cs 14 vid Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar. Den

nya vattenrättsingenjörstjänsten bör likaså uppföras å ordinarie stat. Beträffande

de extra ordinarie ingenjörstjänsterna kan jag i denna omgång

tillstyrka ordinariesättning av två befattningar. Med prövning av frågan om

inrättande av ordinarie tjänster för de biträdande domarna vid de sydliga

vattendomstolarna torde tills vidare böra anstå.

Av den verkställda utredningen framgår, att rekryteringen till vattendomstolarna

sedan flera år berett stora svårigheter, vilka varit särskilt framträdande

såvitt angår domartjänsterna vid Norrbygdens och Mellanbygdens

vattendomstolar. Såväl utredningsmannen som åtskilliga remissorgan har

med hänsyn härtill funnit ofrånkomligt att med vattenrättsdomartjänsterna

vid nämnda domstolar förena mera gynnsamma ekonomiska villkor, varförutan

tjänsterna icke kan förväntas locka tillräckligt kvalificerade sökande.

För egen del finner jag naturligt, att för de domartjänster som föreslagits

placerade i lönegrad Co 14 skall utgå samma avlöningsförstärkning som

för närvarande är fastställd för befattningarna i denna lönegrad. Vad beträffar

de nuvarande ordinarie vattenrättsdomarna vid de norrländska vattendomstolarna

får emellertid — med hänsyn till den chefsställning inom respektive

domstol som de kommer att intaga — anses skäligt att bestämma en

högre avlöningsförstärkning. Det av utredningsmannen härvid föreslagna beloppet,

5 004 kronor, synes mig lämpligt avvägt. Enligt detta förslag skulle

sistnämnda vattenrättsdomare i lönehänseende bli jämställda med häradshövding

i domsaga tillhörande lönegrupp V, medan övriga vattenrättsdomare

vid Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar skulle åtnjuta samma

avlöning, som tillkommer häradshövding i domsaga tillhörande lönegrupp

IV. Med denna lönesättning, som synes motiverad med hänsyn till de särskilda

tjänstgöringsförhållandena å nu ifrågavarande befattningar, bör möjligheter

öppnas för en tillfredsställande rekrytering. I vidare utsträckning

än vad nu sagts kan jag icke biträda framställda förslag om löneförbättring

för vattenrättsdomare.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

Inrättandet av flera ordinarie vattenrättsdomartjänster vid en och samma

domstol torde, såsom utredningsmannen påpekat, medföra behov av vissa

föreskrifter till reglerande av det inbördes förhållandet mellan ifrågavarande

domare. Det torde få ankomma på vattenöverdomstolen att meddela de bestämmelser

som i sådant avseende kan befinnas erforderliga. Jag vill här

endast understryka den självklara satsen, att envar av domarna i sin dömande

verksamhet skall vara fullt självständig.

Frågorna om transporträtt, flyttningsersättning, merittillägg och revisionssekreterartjänstgöring

bör enligt min mening icke upptagas till prövning

i detta begränsade sammanhang.

Utredningsmannens förslag om förbättrade löneförmåner för de i Umeå

och Östersund stationerade vattenrättsingenjörerna synes mig motiverat.

Jag förordar en höjning av nu utgående avlöningsförstärkning för dessa befattningshavare

från 1 008 kronor till 2 400 kronor.

Med anledning av förslaget att minska det antal tjänstår, som för vattenrättsingenjörernas

del bör fordras för erhållande av hel ålderspension, från

30 till 25 vill jag erinra om att denna fråga f. n. är föremål för prövning

av 1948 års pensionsålderskommitté.

I likhet med utredningsmannen och vattenöverdomstolen anser jag det

vara ur vattendomstolarnas synpunkt fördelakligt, om vattenrältssekreterarna

kvarstannade vid vattendomstolarna under längre tid än som nu i regel

är fallet. Med hänsyn härtill och till det förhållandet att sekreterarna, sedan

de under någon längre tid samlat erfarenhet av valtenrättsskipningen, kan

tagas i anspråk även för mera kvalificerade domargöromål synes skäligt att

dessa befattningshavare efter viss tids tjänstgöring vid någon av vattendomstolarna

skall kunna beredas en förbättrad löneställning. Utredningsmannens

förslag i denna del tillstyrker jag såtillvida, att jag förordar, att Kungl. Maj :t

skall äga att efter särskild prövning medgiva uppflyttning av vattenrättssekreterare

och extra vattenrättssekreterare från lönegrad Cg 30 till Cg 32. För

att möta de kostnader som på grund härav kan uppstå under nästa budgetår

torde böra beräknas ett belopp av 5 400 kronor.

I sin framställning angående anslag för nästa budgetår har vattenöverdomstolen

bl. a. förordat att beträffande den kontorsmässiga delen av arbetet

inom vattendomstolarna skulle företagas en organisationsundersökning,

motsvarande den som f. n. pågår vid bl. a. rikets domsagor (jfr II ht s. 14).

Fn sådan undersökning även vid vattendomstolarna bör komma till stånd

och jag har för avsikt att vidtaga åtgärder för att denna undersökning uppdrages

åt statens organisationsnämnd. Därvid torde vattenrättsamanuensernas

och biträdespersonalens arbetsuppgifter komma under omprövning. Med

hansyn bl. a. härtill är jag icke nu beredd att taga ställning till vattenrättsamanuensernas

lönefråga. Däremot anser jag mig i fråga om ändrad löneställning

för vissa biträden böra såtillvida biträda utredningsmannens förslag

att jag förordar, att vid vardera av Norrbygdens och Mellanbygdens

vattendomstol ett kontorsbiträde tills vidare erhåller ställning som kanslibiträde

i Cg 11. Jag tillstyrker vidare vattenöverdomstolens förslag om an
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 140. 47

visande av 600 kronor för ytterligare ett stenografarvode vid Norrbygdens

vattendomstol.

Jag tillstyrker att för dagarvoden till vattenrättsnämndemän beräknas

ytterligare 10 000 kronor.

I enlighet med det anförda skulle anslaget uppräknas med 15 024 kronor

för höjd avlöningsförstärkning till 2 vattenrättsdomare och 9 vattenrättsingenjörer,

med 11 268 kronor för ordinariesättning av och avlöningsförstärkning

till 3 e. o. vattenrättsdomare, med 1 536 kronor för ordinariesättning

av 2 e. o. vattenrättsingenjörer, med 5 400 kronor för uppflyttning i lönegrad

av viss sekreterarpersonal, med 732 kronor för utbyte av 2 befattningar

i reglerad befordringsgång mot kanslibiträdestjänster i Cg 11, med

69 072 kronor för 2 vattenrättsdomare, med 30 636 kronor för 1 vattenrättsingenjör,

med 56 432 kronor för 1 extra vattenrättssekreterare och 2 biträdande

vattenrättssekreterare, med 28 224 kronor för 4 biträden för skrivoch

kontorsgöromål, med 3 500 kronor för extra skrivhjälp, med 600 kronor

för 1 stenografarvode och med 10 000 kronor för dagarvoden till vattenrättsnämndemän.

Anslaget skulle alltså höjas med (15 024 -}- 11 268 -j- 1 536

+ 5 400 + 732 + 69 072 + 30 636 + 56 432 + 28 224 + 3 500 -f 600 +

10 000) 232 424 kronor eller i runt tal 232 400 kronor.

Anslaget beräknas sålunda:

avlöningar till ordinarie tjänstemän 583 700 (+ 182 000) kronor;

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t, 40 000 (-f
10

000) kronor;

avlöningar till icke-ordinarie personal 463 900 (—22 800) kronor;

rörligt tillägg 477 600 (-f- 63 200) kronor.

Anslaget uppföres alltså med 1 565 200 (+ 232 400) kronor.

I vattendomstolarnas personalförteckning bör antalet vattenrättsdomare

i Co 14 ökas från 5 till 10 och antalet vattenrättsingenjörer i

Ca 37 ökas från 11 till 14. Samtidigt bör från personalförteckningen avföras

3 vattenrättsdomare i Cs 14, varjämte antalet vattenrättsingenjörer i Ce 37

bör minskas från 4 till 2.

För riksdagen torde i detta sammanhang böra anmälas att Kungl. Maj :t

funnit nödvändigt att genom beslut den 22 maj 1953 bemyndiga vattenöverdomstolen

att, utan hinder av att vattendomstolarnas icke-ordinariepost därigenom

överskredes, förordna f. d. vattenrättsdomaren F. Appelberg att tills

vidare, dock längst till utgången av år 1953, såsom särskild vattenrättsdomare

vid österbygdens vattendomstol handlägga vissa mål. Därest riksdagen

icke framställer erinran däremot, torde det ankomma på Kungl. Maj :t att

medgiva överskridande av nyssnämnda, för innevarande budgetår upptagna

anslagspost med belopp som kan befinnas erforderligt till följd av förut

nämnda beslut.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga nyss angivna ändringar

i vattendomstolarnas personalförteckning;

b) fastställa följande avlöningsstat för vattendomstolarna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1954/55:

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 1W.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 583 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis .............. 40 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ...... 463 900

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 477 600

Summa kronor 1 565 200

c) till Vattendomstolarna: A vlöningar för budgetåret 1954/

55 anvisa ett förslagsanslag av 1 565 200 kronor.

[2] 15. Vattendomstolarna: Omkostnader.

Anslag

1952/53 .................... 190 000

1953/54 (statsliggaren s. 129) 208 400

1954/55 förslag .............. 292 400

Enligt gällande omkostnadsstat för vattendomstolarna har anvisats 2 500

kronor till sjukvård m. in. (2 800), 134 000 kronor till reseersättningar

(145 200), 4 800 kronor till bränsle, lyse och vatten (5 700) samt 67 100

kronor till övriga expenser, varav 2 800 kronor utgör ett för nyanskaffning

av möbler m. in. och extra bindningskostnader beräknat engångsbelopp

(74 500 varav 8 700 kronor avser engångskostnad).1

Yrkanden.

Vattenöverdomstolen hemställer, att anslaget höjes med 86 000 kronor.

Ökning

1. Sjukvård m. m............................. 1 000

2. Reseersättningar ........................... 36 000

3. Bränsle, lyse och vatten .................... 1 500

4. Övriga expenser............................ 47 500

86 000

Motiv.

1. Anslagsposten bör med hänsyn till belastningen under föregående budgetår

och den föreslagna personalökningen uppräknas med 1 000 kronor till

3 500 kronor.

2. Vattendomstolarna har för nästa budgetår äskat 156 000 kronor under

förevarande anslagspost. Härvid har bortsetts från eventuella flyttningskostnader.

Dessa senare uppgick under budgetåret 1952/53 till i runt tal 3 900

kronor. Belastningen under sagda budgetår uppgick till 145 227 kronor. För

nästa budgetår kan förutses ökad belastning dels på grund av att nytt rese
-

Nettoutgift

228 400

1 Siffrorna inom parentes anger utgifterna under budgetåret 1952/53.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr HO.

49

reglemente trätt i kraft den 1 januari 1953, dels på grund av personalökning.

Såsom framgår av vattenöverdomstolens remissyttrande över det av särskild

utredningsman avgivna förslaget till förstärkning av vattendomstolarnas organisation

m. m. bör 10 000 kronor ställas till förfogande att efter vattenöverdomstolens

beprövande användas till rese- och traktamentsersättning åt vattendomstolarnas

personal för bevistande av utbildningskurser, vattenrättsdomarmöten

m. m. (jfr s. 41). På grund av det anförda hemställes, att anslagsposten

uppräknas. Höjningen synes böra bestämmas till 36 000 kronor.

3. Uppräkning bör ske med 1 500 kronor för att bättre svara mot beräknad

belastning.

4. Norrbygdens vattendomstol. Den föreslagna förstärkningen

med eu vattenrättsdomare, två biträdande vattenrättssekreterare och två

icke rättsbildade biträden föranleder viss nyanskaffning av möbler m. m.

För möblering av tre rum åt vattenrättsdomaren och sekreterarna beräknar

vattenöverdomstolen sammanlagt 4 500 kronor. Anskaffande av möbler och

skrivmaskiner åt två biträden kan beräknas kosta 2 100 kronor. Fraktkostnaderna

kan uppskattas till 400 kronor. För ljudupptagningsapparat (jfr

s. 41) beräknas 2 000 kronor och för inköp av nytt avvägningsinstrument

1 000 kronor. Vattendomstolens fem ingenjörer disponerar för närvarande

endast två sådana instrument, båda av äldre modell.

Mellanbygdens vattendomstol. Vid denna domstol tillkommer

en vattenrättsdomare, en vattenrättsingenjör, en extra vattenrättssekreterare

och två icke rättsbildade biträden. Vattenrättsdomaren Viklund har

— under åberopande av att han utåt komme att fungera som kanslichef -—- ansett, att hans rum borde ha en i någon mån representativ inredning och

därför hemställt om nyanskaffning av möbler in. m. för detta rum med 3 996

kronor. Enär den nuvarande möbleringen endast är några år gammal, anser

vattenöverdomstolen sådan nyanskaffning för närvarande icke vara påkallad.

För möblering av tre rum åt nytillkommande domare, ingenjör och sekreterare

erfordras enligt vattenöverdomstolens beräkning 4 500 kronor och

för anskaffande av möbler och skrivmaskiner åt två biträden 2 200 kronor.

Framställd begäran om anslag med cirka 800 kronor för möblering av reservrum

anser sig vattenöverdomstolen icke för närvarande kunna tillstyrka.

Däremot tillstyrker vattenöverdomstolen ett anslag på 550 kronor för

anskaffande av möbler till väntrum och telefonväxel. Fraktkostnaderna kan

uppskattas till 500 kronor. Vidare tillstyrkes 2 000 kronor för anskaffande

av ljudupptagningsapparat och 1 200 kronor för inköp av dels en skrivmaskin

i anledning av redan skedd utökning av biträdespersonalen, dels två

mappskåp, vilka förklarats vara nödvändiga för att erhålla en från arbetssynpunkt

tillfredsställande ordning i den mångfald handlingar, med vilka

de nuvarande vattenrättsingenjörerna har att taga befattning. För inköp av

juridisk och teknisk litteratur tillstyrker vattenöverdomstolen 500 kronor.

Enligt vad som är för vattenöverdomstolen bekant saknas vid vattendomstolen

praktiskt taget all facklitteratur med undantag av Nytt Juridiskt Arkiv

avd. I. Vattendomstolen överflyttar hösten 1954 till nya kanslilokaler.

( llihang till riksdagens protokoll 1 Sami. AV 140

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

För kostnader i samband med flyttningen har vattenrättsdomaren Viklund

hemställt om anslag med It 935 kronor, därav för flyttning 1 500 kronor,

för anskaffande av telefonväxelanläggning 1 435 kronor, för uppsättning

av skåp, inredning av arkiv och dupliceringsrum 2 500 kronor, för armatur

3 000 kronor (takbelysningen i vattendomstolens nuvarande lokaler tillhör

hyresvärden), för korridormattor 1 000 kronor, för gardiner 1 500 kronor

samt för ljudisolering och övrigt inredningsarbete 1 000 kronor. Vattenöverdomstolen

tillstyrker, att för kostnader i samband med överflyttningen anslås

sammanlagt 10 000 kronor.

Söderbygdens vattendomstol. För nyanskaffning av möbler

och armatur tillstyrker vattenöverdomstolen ett anslag på 250 kronor.

Västerbygdens vattendomstol. Vattenöverdomstolen tillstyrker

en hemställan om extra anslag med 500 kronor för bindning av äldre

akter.

Under hänvisning till vad sålunda anförts ävensom till medelsåtgången

under sistförflutet budgetår och under åberopande av att den föreslagna

personalförstärkningen medför ökade utgifter i nu ifrågavarande avseende

hemställer vattenöverdomstolen, att anslagsposten höjes med 47 500 kronor

till 114 600 kronor, varav 32 200 kronor avser kostnader av engångsnatur.

Härvid har beaktats, att belastningssiffran för budgetåret 1952/53 inrymmer

kostnader av dylik natur till ett belopp om 8 700 kronor och att det för innevarande

budgetår anvisade beloppet inbegriper medel till sådana kostnader

med 2 800 kronor.

Yttrande.

Statskontoret uttalar, att ämbetsverket visserligen icke är i tillfälle att närmare

bedöma behovet av de utbildningskurser och vattenrättsdomarmöten,

för vilkas bevistande rese- och traktamentsersättning skulle utgå till vattendomstolarnas

personal. Det för ändamålet beräknade beloppet, 10 000 kronor,

förefaller emellertid vara väl högt tilltaget. I övrigt har vattenöverdomstolens

framställning icke givit anledning till annat uttalande från statskontorets

sida än att det för ljudupptagningsapparatur finnes uppfört ett särskilt

anslag under andra huvudtiteln. De för Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar

begärda ljudupptagningsapparaterna torde böra bekostas med

anlitande av detta anslag.

Departementschefen.

Jag tillstyrker, att posterna till sjukvård in. in. samt till bränsle, lyse och

vatten höjes med 1 000 kronor respektive 1 500 kronor.

Beträffande posten till reseersättningar finner jag skäligt förorda en uppräkning

med 34 000 kronor. Härvid beräknas ett belopp av 8 000 kronor böra

få enligt vattenöverdomstolens bestämmande användas till resekostnadsersättning

och traktamente åt vattendomstolarnas personal vid bevistande av

sådana utbildningskurser in. in., som prövas på ett påtagligt sätt kunna tjäna

vattendomstolarnas intressen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj.ts proposition nr HO.

Vattenöverdomstolens begäran om ökade medel under posten till övriga

expenser finner jag mig böra tillstyrka. Denna post bör alltså höjas med

47 500 kronor, varav 32 200 kronor avser engångskostnader.

Anslaget bör sålunda ökas med (1 000 + 1 500 -f- 34 000 + 47 500) 84 000

kronor till 292 400 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Vattendomstolarna: Omkostnader för budgetåret

1954/55 anvisa ett förslagsanslag av 292 400 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,

bifaller Hans Maj :t Konungen samt förordnar, att proposition,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Axel Nilsson.

547079. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1954:257 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till vattendomstolarna m. m. a1 i texten
  2. SU 1954:108 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till vattendomstolarna jämte i ämnet väckta motioner m. m. s. 1 i texten
  3. 3LU 1954:24 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av il kap. 95 § vattenlagen. s. 3 i texten