Sök i Ratio Lex

Angående förstärkning av statens lånefond för den mindre skeppsfarten

1954-03-05 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:148, Angående förstärkning av statens lånefond för den mindre skeppsfarten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 148.

1

Nr 148.

Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående förstärkning av

statens lånefond för den mindre skeppsfarten; given

Stockholms slott den 5 mars 1954.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att från rederilånefonden skall överföras ett belopp

av 2,5 milj. kronor såsom förstärkning till statens lånefond för den

mindre skeppsfarten.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 148.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr H8.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

5 mars 195i.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, fråga angående förstärkning

av statens lånefond för den mindre skeppsfarten samt anför därvid

följande.

Statliga stödformer för sjöfartsnäringen.

Rederilånefonden tillkom år 1903. Bestämmelser om lån från fonden har

meddelats i kungörelse den 18 maj 1928 (nr 129, ändr. 1936: 313 och 1937:

624). Under årens lopp har fonden tillförts tillhopa 23 milj. kronor. Sedan

år 1937 har från fonden icke utlämnats något nytt lån och det sista utestående

lånet inlöstes under budgetåret 1940/41. För närvarande föreligger

emellertid ansökningar om lån ur fonden å sammanlagt 610 000 kronor.

Genom att medel upprepade gånger överförts från fonden för att tillgodose

bl. a. andra sjöfartsändamål har fondens kapitalbehållning nedbragts så att

den nu utgör allenast omkring 3,3 milj. kronor.

Rederilånefonden är huvudsakligen avsedd att främja den svenska skeppsfarten

på utrikes orter i avlägsna farvatten; rederiföretag för inrikes sjöfart

bör endast undantagsvis stödjas med lån från fonden. Lån utlämnas icke

för ändamål, som ligger inom ramen för Svenska skeppshypotekskassans

verksamhet och lämpligen bör tillgodoses genom lån från kassan. De ändamål,

för vilka fonden kan disponeras, blir därför närmast dels anskaffande

av s. k. andrahandstonnage, dels nybyggnad m. m. av mindre fartyg i den

utrikes skeppsfarten. Lånefonden kan därjämte anlitas, då rederiföretag eljest

är i behov av ekonomiskt stöd i allmänhet för själva rörelsen. Lånebeloppet

bestämmes av Kungl. Maj :t.

Sedan Kungl. Maj :t i anslutning till uttalande i propositionen nr 51/1951

uppdragit åt kommerskollegium att utreda om och i vilken mån anledning

fanns att avveckla rederilånefonden, redovisade kollegium uppdraget i en

skrivelse den 9 mars 1953. Kollegium ansåg att fonden borde bibehållas och

med hänsyn till de vikande sjöfartskonjunkturerna förstärkas, så att dess

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr H8.

kapitaltillgång uppgick till 10 milj. kronor. Kollegiets förslag jämte däröver

avgivna yttranden anmäldes för 1953 års riksdag (prop. nr 191), varvid jag

framhöll att jag icke då var beredd taga ställning till dessa frågor.

Svenska skeppshypotekskassan inrättades år 1929. Verksamheten bedrives

jämlikt förordning den 6 juni 1929 (nr 129, ändr. 1936: 314, 1944: 209 och

1952: 295) samt enligt reglemente den 22 november 1929 (nr 364, ändr.

1944:210).

Kassans ändamål är att driva lånerörelse genom att lämna lån mot säkerhet

av inteckning i svenskt fartyg, som är maskindrivet. Lån får icke beviljas

till högre belopp än 50 procent av fartygets värde. Vid prövning av ansökningar

om lån skall i allmänhet företräde lämnas åt fartyg, som är byggt

i Sverige. Därvid skall i främsta rummet tillgodoses ansökningar, som avser

byggande av nya eller modernisering av äldre fartyg eller eljest finansiering

av dylika företag.

Såsom grundfond för kassan har staten ställt till förfogande obligationer

till ett nominellt belopp av numera 15 milj. kronor. För anskaffande av medel

till lånerörelsen äger kassan utfärda räntebärande obligationer. Det sammanlagda

beloppet av kassans utelöpande obligationer får dock icke uppgå

till mera än tio gånger grundfondens belopp.

Kassans låneverksamhet avser främst fartyg över 500 bruttoton. Enligt

beslut av föregående års riksdag (prop. nr 191) skall kassan tills vidare icke

bevilja lån för fartyg med en bruttodräktighet över 3 000 ton utan att Kungl.

Maj:t för varje särskilt fall lämnat tillstånd därtill.

Statens sekundärlånefond för rederinäringen tillkom år 1936 och har enligt

kungörelsen den 19 maj 1939 (nr 185, ändr. 1951:210) angående allmänna

villkor och bestämmelser för lån ur fonden numera till ändamål att

lämna lån mot säkerhet av inteckning i fartyg som är belånat i Svenska

skeppshypotekskassan. Lån från sekundärlånefonden får lämnas endast för

nybyggnad eller modernisering av fartyg och till belopp motsvarande högst

20 procent av fartygets värde; inteckningssäkerheten skall ligga inom 70

procent av värdet. I övrigt äger bestämmelserna angående skeppshypotekskassan

i huvudsak tillämpning. Av fondens hela kapitaltillgång, vilken utgör

2,5 milj. kronor, var vid årsskiftet 1953/54 ca 2 milj. kronor utlånade.

Statens lånefond för den mindre skeppsfarten inrättades år 1939 (prop.

nr 119; r. skr. nr 210) för att söka åstadkomma förnyelse av det mindre tonnaget,

d. v. s. fartyg med en bruttodräktighet av högst 500 ton. För låneverksamheten

gäller kungörelsen den 19 maj 1939 (nr 184, ändr. 1951:209

och 1953: 261) angående allmänna villkor och bestämmelser för lån ur fonden.

Lånerörelsen handhas av nämnden för statens lånefond för den mindre

skeppsfarten.

Fondens kapitalbelopp var ursprungligen 3 milj. kronor men nedsattes vid

slutet av år 1939 till 1,5 milj. kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj.ts proposition nr 148.

Efter förslag av Kungl. Maj :t till 1951 års riksdag (prop. nr 51) beslöt

riksdagen viss utökning av lånemöjligheterna samt medgav, att från rederilånefonden

till lånefonden för den mindre skeppsfarten överfördes ett belopp

av 2 milj. kronor. Lånefonden för den mindre skeppsfarten ökades därigenom

till 3,5 milj. kronor.

I 1952 års statsverksproposition (bil. 31) föreslog Kungl. Maj :t, att såsom

kapitaltillskott till fonden för den mindre skeppsfarten måtte för budgetåret

1952/53 anvisas ett investeringsanslag av 2 milj. kronor. I två motioner yrkades,

att riksdagen måtte anvisa ett investeringsanslag av 4 milj. kronor.

Riksdagen (skr. nr 82) biföll Kungl. Maj:ts förslag om anslag med 2 milj.

kronor men godkände härutöver ett uttalande av i huvudsak följande innehåll.

Med hänsyn till den mindre skeppsfartens stora betydelse ej blott som

ett viktigt och under krigsförhållanden för försvar och folkförsörjning oumbärligt

transportmedel utan även såsom rekryteringskälla för den större handelsflottans

bemanning syntes det lämpligt att Kungl. Maj :t vidtog åtgärder

för att ytterligare 2 milj. kronor överfördes från rederilånefonden till lånefonden

för den mindre skeppsfarten.

På grund av vad sålunda förekommit ökades lånefonden för den mindre

skeppsfarten till (3,5 —f- 2 2 =) 7,5 milj. kronor.

1953 års riksdag beslöt i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag i propositionen

nr 191, att såsom säkerhet för lån från statens lånefond för den mindre

skeppsfarten skulle få godtagas försäkring i ömsesidigt försäkringsbolag

utan hinder av att försäkringsavtal innehöll förbehåll om viss självrisk. Detta

beslut innebar en icke oväsentlig lättnad i ekonomiskt hänseende för låntagare

i fonden och syftade till att befordra intresset att förnya det mindre

fartygsbeståndet.

Kommerskollegium hade i detta sammanhang förordat en fördubbling av

lånefonden för den mindre skeppsfarten genom att tillföra den ytterligare

7,5 milj. kronor. Av fondens kapital var då ungefär 3 milj. kronor tillgängliga

för utlåning; dock förelåg underhandsförfrågningar och bordlagda ansökningar

om ca 2 milj. kronor. Kungl. Maj :ts förslag i denna del innebar,

att frågan om kapitaltillskott till fonden åter borde prövas, om fartygsbyggandet

skulle öka i den omfattning, att fondens kapitalresurser skulle visa

sig otillräckliga.

I anledning av propositionen i ärendet yrkades i en inom andra kammaren

av herr Nyberg m. fl. väckt motion (nr 574) bl. a., att till förstärkning

av fonden måtte anvisas ett belopp av 2,5 milj. kronor att täckas av lånemedel.

Riksdagen (statsutsk. uti. nr 124; r. skr. nr 257) delade uppfattningen,

att frågan om kapitaltillskott borde omprövas, därest kapitalresurserna

skulle visa sig otillräckliga, och avslog yrkandet om omedelbar förstärkning

av fonden.

I detta sammanhang bör vidare nämnas, att — såsom förutskickades i

propositionen 1953: 191 — av svenska kreditinrättningar bildats Svensk fartygskredit

aktiebolag. Detta kreditinstitut har bl. a. till syfte att lämna lån

för det större tonnaget, d. v. s. fartyg över 3 000 bruttoton.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 1U8.

5

Framställning om förstärkning av lånefonden för den mindre

skeppsfarten m. m.

Nämnden för statens lånefond för den mindre skeppsfarten framhåller

(skr. 2/2 1954) att anspråken på fonden nu blivit så stora, att dess kapitalresurser

icke längre torde vara tillräckliga. Den 1 februari 1954 utestående

lån uppgick sålunda till 2 953 400 kronor under det att beviljade men icke

utbetalda lån uppgick till 4 345 000 kronor. Det belopp, som kvarstår disponibelt

för utlåning, utgör därför endast (7 500 000 — 2 953 400 — 4 345 000

= ) 201 600 kronor. Förfrågningar om lån finns redan till ett belopp av ca

800 000 kronor. Dessa förfrågningar kan lätt leda till verkliga låneansökningar.

Amorteringar inflyter ännu så länge och några år framåt med endast

blygsamma belopp. Varje ny låneansökan av någon betydelse måste därför

avvisas av brist på medel. Nämnden hemställer om en ökning av fonden med

3 milj. kronor.

Yttranden över nämndens skrivelse har avgivits av statskontoret, kommerskollegium,

utredningen angående aktuella spörsmål berörande det

mindre och medelstora tonnaget samt fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret.

I samtliga yttranden förordas en förstärkning av lånefonden för den

mindre skeppsfarten. Kommerskollegium hänvisar till vissa preliminära uppgifter

om utvecklingen under år 1953 i fråga om motorseglare i storleken

50—400 bruttoton samt motortorrlastfartyg i storleken 50—500 bruttoton.

Enligt dessa uppgifter har gruppen motorseglare minskat med 20 fartyg och

2 641 ton till sammanlagt 530 fartyg medan gruppen motortorrlastfartyg ökat

med endast 8 fartyg och 2 231 ton till sammanlagt 202 fartyg. Av sistnämnda

8 fartyg är blott två nybyggda, varför den synnerligen otillfredsställande

åldersfördelningen inom den mindre skeppsfartens fartygsbestånd blivit

alltmer markerad. Kollegium tillstyrker därför nämndens framställning.

Utredningen angående aktuella spörsmål berörande det mindre och medelstora

tonnaget understryker att det icke minst för vår försvarsberedskap

är oundgängligen nödvändigt att ha tillgång till mindre och medelstort tonnage.

Vår handelsflottas nuvarande bestånd av fartyg upp till 500 bruttoton

är otillräckligt ur beredskapssynpunkt; tonnaget är dessutom genomsnittligt

mycket ålderstiget. Det är av stor vikt att bygga upp detta tonnagebestånd

till sådan kvantitativ och kvalitativ nivå, som erfordras för vår beredskap.

Utredningen kommer i sitt betänkande att föreslå en förstärkning

av lånefonden för den mindre skeppsfarten. Den av lånenämnden nu föreslagna

förstärkningen anser utredningen vara ett minimum. Det skulle enligt

utredningens mening vara mycket olyckligt, om nämnden på grund av brist

på medel skulle nödgas avvisa låneansökningar. Utredningen tillstyrker därför

starkt nämndens framställning samt förordar, att anslag för ändamålet

anvisas på tilläggsstat för löpande budgetår.

Fullmäktige i riksgäldskontoret bar icke funnit anledning till erinran mot

en förstärkning av fonden med 3 milj. kronor och tillstyrker därför bifall

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr lb8.

till nämndens framställning. Fullmäktige i riksbanken anser likaledes, att

nämnden bör ges möjligheter till fortsatt låneverksamhet genom kapitalökning

av fonden, men ifrågasätter om icke en reduktion av det föreslagna

beloppet kan ske. En reservant inom fullmäktige anser dock, att någon reduktion

icke bör ifrågasättas.

Statskontoret erinrar om att ämbetsverket tidigare föreslagit, att behållningen

i rederilånefonden — ca 3 310 000 kronor — vilken fond icke tagits

i anspråk för utlåning sedan budgetåret 1936/37, skulle överföras till lånefonden

för den mindre skeppsfarten. Då skeppshypotekskassans utlåning

numera begränsats till det medelstora tonnaget, föreligger än mindre skäl

att bibehålla rederilånefonden. Statskontoret förordar därför en avveckling

av rederilånefonden genom att dess behållning överföres till lånefonden för

den mindre skeppsfarten.

Departementschefen.

1 propositionen nr 191 till föregående års riksdag angående vissa frågor

om det mindre och medelstora handelstonnaget framhöll jag, att läget för

detta tonnage blivit alltmer ogynnsamt. De svenska fartygen hade svårt att

hävda sig i konkurrensen mellan olika länders tonnage i östersjö- och nordsjöfart.

Orsaken härtill var främst de svenska fartygens högre driftskostnader,

vilket berodde icke blott på den i vissa fall jämförelsevis bättre sociala

standarden utan även på att fartygen i stor utsträckning var gamla och till

följd därav oekonomiska i drift. I anslutning härtill erinrade jag emellertid,

att såväl 1951 som 1952 års riksdagar meddelat vissa beslut, som syftade till

en förnyelse av det föråldrade svenska fartygsbeståndet.

Riksdagens beslut år 1953 i anledning av de förslag, som framlades i nyssnämnda

proposition, innebar i fråga om det mindre tonnaget, d. v. s. fartyg

under 500 bruttoton, viss ändring av lånebestämmelserna i statens lånefond

för den mindre skeppsfarten. Härigenom bereddes låntagarna en lättnad i

ekonomiskt hänseende. För att underlätta finansieringsmöjligheterna beträffande

fartyg mellan 500 och 3 000 ton beslöt riksdagen, att lån från

Svenska skeppshypotekskassan tills vidare skulle förbehållas fartyg av

denna storleksordning.

I detta sammanhang vill jag vidare erinra om att jag enligt Kungl. Maj :ts

bemyndiganden tillkallat två särskilda utredningar, den ena angående möjligheterna

till avgiftslättnader för det mindre tonnaget m. in., den andra angående

aktuella spörsmål berörande det mindre och medelstora tonnaget.

Utredningarna torde komma att slutföras under innevarande år.

Frågan om ytterligare medel till lånefonden för den mindre skeppsfarten

har nu aktualiserats. Spörsmålet om en förstärkning av fonden antingen

genom anlitande av rederilånefonden eller över budgeten behandlades även

av föregående års riksdag. Med hänsyn bl. a. till storleken av det vid denna

tid disponibla beloppet — ca 3 milj. kronor — ansågs, att en förstärkning

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 148.

7

av fonden icke då borde genomföras. Samtidigt framhölls emellertid att frågan

om kapitaltillskott till fonden borde omprövas, om fartygsbyggandet

skulle öka i en sådan omfattning, att fondens kapitalresurser visade sig

otillräckliga.

Nämnden för lånefonden har nu anmält, att endast ca 200 000 kronor är

tillgängliga för utlåning, och därför hemställt om förstärkning av fonden

med 3 milj. kronor. Samtliga remissinstanser har i princip tillstyrkt att

fonden förstärkes. Betydelsen för landet av tillräckligt antal mindre fartyg

har upprepade gånger belysts. Då lånefondens medel till största delen tagits

i anspråk för utlåning och några nämnvärda belopp icke väntas inflyta i

amorteringar under de närmaste åren, synes det nu önskvärt, att fonden

erhåller ett kapitaltillskott. Statskontoret har föreslagit, att lånefonden för

den mindre skeppsfarten skall förstärkas genom att till denna överföres

behållningen i rederilånefonden, som uppgår till ca 3,3 milj. kronor. Sistnämnda

lånefond har icke tagits i anspråk sedan 1937 men ansökningar om

lån på ca 600 000 kronor föreligger.

För egen del förordar jag i anslutning till vad riksbanksfullmäktige anfört,

att lånefonden för den mindre skeppsfarten utökas med 2,5 milj. kronor.

Jag anser det i nuvarande läge lämpligt, att sistnämnda belopp överföres

från rederilånefonden till lånefonden för den mindre skeppsfarten. I övrigt

finner jag — med hänsyn bl. a. till pågående utredning — ej anledning förorda

någon ändring beträffande rederilånefonden.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att till statens lånefond för den mindre

skeppsfarten överföres 2 500 000 kronor från rederilånefonden.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bengt Augustinsson.

647239. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1954:208 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förstärkning av statens lånefond för den mindre skeppsfarten jämte i ämnet väckta moti a1 i texten
  2. SU 1954:83 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förstärkning av statens lånefond för den mindre skeppsfarten jämte i ämnet väckta motioner. s. 6 i texten