Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete

1954-03-12 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:181, Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 181.

1

Nr 181.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943

(nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete; given

Stockholms slott den 19 mars 1954.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen

den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens innehåll.

Lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete föreslås skola i sin nuvarande

lydelse erhålla förlängd giltighet t. o. m. den 30 juni 1955.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1954

1 saml. Nr 181.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillstånds -

tvång för byggnadsarbete.

Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1943 om tillståndstvång för

byggnadsarbete1 vilken enligt lag den 22 maj 1953 (nr 229) gäller till och

med den 30 juni 1954, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30

juni 1955.

1 Senaste lydelse i vissa delar, se SFS 1948:186 och 749.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12

mars 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, fråga angående förlängd

giltighet av lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete samt anför.

Gällande bestämmelser.

Lagen den 30 juni 1943 (nr 444; ändr. nr 186/1948 och 749/1948) om

tillståndstvång för byggnadsarbete utgör ett led i statsmakternas strävan

att upprätthålla ett fast penningvärde och främja en ändamålsenlig användning

av förnödenheter och arbetskraft. Lagen gäller — sedan dess giltighetstid

vid olika tillfällen blivit förlängd, senast genom lag den 22 maj

1953 (nr 229) — till och med den 30 juni 1954.

Enligt 1 § i lagen äger Kungl. Maj:t under vissa förutsättningar förordna

att 2—7 §§ i lagen skall äga tillämpning. Har dylikt förordnande

meddelats, följer därav att byggnadsarbete icke får bedrivas utan särskilt

tillstånd (byggnadstillstånd). Sådant tillstånd meddelas av Konungen eller,

i den mån Konungen förordnar därom, av myndighet, åt vilken Konungen

uppdrager att utöva tillsyn över tillämpningen av lagen, eller myndighet,

som är underordnad tillsynsmyndigheten.

Genom kungörelse den 29 juli 1943 (nr 640) med tillämpningsföreskrifter

till lagen, vilken kungörelse trätt i kraft den 1 augusti 1943, har Kungl.

Maj:t förordnat, att 2—7 §§ i lagen skall äga tillämpning samt meddelat

tillämpningsföreskrifter till lagen.

Beträffande beslut i ärenden rörande byggnadstillstånd gäller följande.

Kungl. Maj:t har uppdragit åt länsarbetsnämnderna att avgöra ansökningar

om byggnadstillstånd, som avser byggnad eller anläggning för jordbrukets,

skogsbrukets eller fiskets behov, ävensom rivningsarbete samt annat

byggnadsarbete, som beräknas kosta högst 100 000 kronor. Tillståndsgivningen

beträffande vatten- och avloppsarbeten samt kommunala väg-,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

gatu- och broarbeten har också i stor utsträckning anförtrotts åt länsarbetsnämnderna.

För central tillståndsgivning inom denna sektor har sålunda

endast kvarhållits vissa större anläggningsarbeten, beträffande vilka

beslutanderätten av praktiska skäl icke ansetts kunna överlämnas till dessa

nämnder. Från länsarbetsnämndernas befogenhet har undantagits ärenden,

som rör statliga företag eller företag, för vars utförande ansökan hos Kungl.

Maj :t om bidrag eller lån gjorts eller är avsedd att göras, dock att s. k.

igångsättningstillstånd avseende bostadshus meddelas av nämnderna. Arbetsmarknadsstyrelsen

äger avgöra övriga byggnadstillståndsärenden med

undantag dock för ärenden som rör företag, för vars utförande hos Kungl.

Maj :t sökts bidrag eller lån eller ansökan därom är avsedd att göras. Länsarbetsnämnderna

och arbetsmarknadsstyrelsen har tillerkänts underställningsrätt,

nämnderna i förhållande till styrelsen och styrelsen i förhållande

till Kungl. Maj :t. Arbetsmarknadsstyrelsen underställer i regel Kungl.

Maj :ts prövning ärenden, där kostnaderna beräknas överstiga 500 000

kronor, ävensom ärenden vilka anses vara av principiell betydelse.

Enligt de förut berörda tillämpningsföreskrifterna, vilka vid skilda tillfällen

ändrats (nr 882/1943, 148/1945, 752/1945, 222/1946, 79/1947, 883/1947,

750/1948, 520/1949, 654/1949, 368/1950, 222/1951, 776/1951, 244/1952,

772/1952 och 680/1953), får åtskilliga slag av hithörande arbeten bedrivas

utan byggnadstillstånd. Sedan byggnadsregleringen dryftades vid 1953 års

riksdag, har genom kungörelse den 27 november 1953 (nr 680) vidtagits

den ändringen, att från och med den 1 januari 1954 från tillståndstvång

undantagits alla slag av byggnadsarbeten avseende hus, som helt eller till

huvudsaklig del är avsett för bostadsändamål och inrymmer högst två

bostadslägenheter, ävensom därtill hörande uthusbyggnader. Jämlikt tilllämpningsföreskrifterna

får i enlighet härmed följande arbeten nu bedrivas

utan byggnadstillstånd.

1. Arbete, avseende hus, som helt eller till huvudsaklig del är avsett för

bostadsändamål och inrymmer högst två bostadslägenheter, ävensom därtill

hörande uthusbyggnader.

2. Arbete, avseende bostad, raststuga och stall, som avses i skogsförläggningslagen

den 25 maj 1951.

3. Arbete, avseende installation av elektriska ledningar eller andra elektriska

anordningar, där arbetet icke står i samband med annat byggnadsarbete,

ävensom arbete avseende elektrisk distributionsanläggning.

4. Måleriarbete, som icke står i samband med annat byggnadsarbete.

5. Arbete, avseende mindre komplettering (s. k. lapparbete) inom byggnad

av befintlig värme-, vatten-, avlopps- eller ventilationsanläggning, där

arbetet icke står i samband med annat byggnadsarbete.

6. Uppförande av stängsel av enklare beskaffenhet.

7. Anordnande av brunn, i den mån arbetet härmed icke erfordrar utförande

av annat byggnadsarbete.

8. Arbete, avseende enskild väg, under förutsättning att statsbidrag

till arbetets utförande beviljats eller att vägen har till huvudsakligt ända
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Mcij.ts proposition nr t81.

mål att främja utforsling av skogsprodukter (skogsväg), ävensom sådan

omläggning och förbättring av annan för nyssnämnda ändamål erforderlig

enskild väg, att denna först därigenom kommer i det skick att utforsling

av skogsprodukter kan äga rum å vägen.

9. Arbete, avseende dikningsföretag för jordbruks- eller skogsbruksfastighets

eget behov, ävensom, under förutsättning att statsbidrag till företaget

beviljats, arbete, avseende annat torrläggningsföretag för jordbrukets eller

skogsbrukets behov.

10. Arbete, avseende ekonomibyggnader för jordbruks- eller skogsbruksfastighets

eget behov ävensom arbete, avseende växthus.

11. Reparations- och förbättringsarbete å flottled.

12. Muddringsarbete, som utföres med mudderverk och som icke står i

samband med eller eljest erfordrar utförande av annat byggnadsarbete.

13. Statliga och statskommunala beredskapsarbeten.

14. Annat reparations- och underhållsarbete än sådant, som omfattas av

bestämmelserna i 1—13, såframt för arbetets utförande sammanlagt kommer

att sysselsättas högst 3 personer.

Vidare må erinras om att Kungl. Maj :t med giltighet från och med ingången

av detta år meddelat generellt byggnadstillstånd avseende andra

bostadshus än en- och tvåfamilj shus, därvid emellertid föreskrivits att arbetet

ej får igångsättas, förrän vederbörande länsarbetsnämnd så medgivit.

Länsarbetsnämnden har tillerkänts befogenhet att besluta om avbrott i påbörjat

arbete ävensom angående storleken och sammansättningen av den

arbetsstyrka, som vid varje tid får sysselsättas i arbetet.

Under år 1953 har dessutom det tidigare påbörjade frigörandet av bostadsbyggnadsverksamheten

från kvotbegränsning successivt fortsatt. Numera

gäller således överhuvudtaget ej något kvothinder för bostadsproduktionen;

och vidare må byggnadstillstånd utan avseende å byggnadskvot

meddelas beträffande varje arbete, som ej beräknas draga högre kostnad

än 10 000 kr.

Översikt över 1949 års mvesteringskommittés betänkande.

(SOU 1953:6)

Såsom redan framhållits i samband med frågans behandling år 1953 har

1949 års investeringskommitté, som tillsatts för att verkställa utredning

och avgiva förslag om formerna för den framtida investeringskontrollen,

den 18 februari 1953 avlämnat ett betänkande angående generella metoder

och fysiska kontroller inom investeringspolitiken. Kommitténs uppgift har

varit att undersöka möjligheterna att upprätthålla en effektiv och ur konjunkturutjämningssynpunkt

ändamålsenlig investeringspolitik utan detaljreglering

av byggnadsverksamheten. Härvid har kommittén kommit till

den slutsatsen, att en sådan politik kan åstadkommas utan en detaljreglering

av byggnadsregleringens karaktär. Kommittén föreslår, att den statliga

investeringsverksamheten kontrolleras över budgeten och alt de kom
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

munala investeringsutgifterna till viss del skattefinansieras i huvudsaklig

överensstämmelse med kommunlåneutredningens förslag (SOU 1951:24).

I fråga om bostadsbyggandet finner kommittén viss höjning av hyresnivån

för äldre bostadshus tillrådlig för att begränsa bostadsefterfrågan.

Vidare förordas, att kreditvillkoren för finansiering av bostäder göres

strängare genom sänkning av belåningsgränserna och skärpning av amorteringsreglerna.

Härjämte föreslås, att en plan skall uppgöras för avvecklingen

av den allmänna bostadssubventioneringen.

Beträffande investeringsverksamheten inom företagssektorn — enskilda

företag inom industri, handel, samfärdsel och jordbruk — anser kommittén,

att det icke går att på ett rimligt sätt utöva en effektiv kontroll med

enbart fysiska medel. Enligt kommitténs mening måste i stället den begränsning

och den kontroll, som är erforderlig beträffande dessa investeringar,

ombesörjas genom åtgärder av penning- och finanspolitisk natur.

Icke ens som komplement till sistnämnda åtgärder anser kommittén

det motiverat att bibehålla en allmän byggnadsreglering vare sig med hänsyn

till önskemålen om att kunna påverka näringslivets lokalisering eller

urvalet av de investeringsprojekt, som kan komma till utförande inom

näringslivet, eller med hänsyn till sysselsättningsförhållandena på byggnadsmarknaden

och andra delar av arbetsmarknaden. Med hänsyn till

byggnadsregleringens betydelse för säsongutjämningen inom byggnadsmarknaden

borde dock sådana åtgärder och bestämmelser, som vore behövliga

för en reglering i säsongutjämnande syfte, tills vidare bestå med

möjlighet till successiv avveckling. Vad som tills vidare borde bibehållas

vore endast vederbörande myndigheters möjlighet att bestämma den årstid,

varunder visst byggnadsarbete finge påbörjas, samt att begränsa det antal

byggnadsarbetare, som under högsäsong finge sysselsättas vid särskilda

byggnadsföretag. Tillämpningsområdet borde undan för undan inskränkas

såväl lokalt för vissa områden som för särskilda grenar av byggnadsverksamheten.

Kommittén framhåller slutligen, att behovet av en samordnad investeringspolitik

torde bli än mer kännbart när byggnadsregleringen upphäves.

Rörande formerna för denna samordning har kommittén dock icke ansett

sig kunna framlägga något förslag.

Sammanfattning av remissyttrandena över investeringskommitténs

betänkande.

över investeringskommitténs betänkande har efter remiss yttranden

avgivits av överbefälhavaren, statskontoret, kommerskollegium, socialstyrelsen,

arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, generalpoststyrelsen,

telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, luftfartsstyrelsen,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

skolöverstyrelsen, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, bank- och fondinspektionen,

försäkringsinspektionen, statens handels- och industrikommission,

statens hyresråd, överståthållarämbetet efter hörande av

Stockholms stad, länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro, Gävleborgs, Västerbottens

och Norrbottens län, envar av länsstyrelserna efter hörande av de kommuner

som länsstyrelsen funne lämpligt, fullmäktige i riksgäldskontoret,

Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen,

Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

Svensk industriförening, Sveriges grossistförbund, Sveriges

köpmannaförbund, Sveriges hotell- och restaurantförbund, Bilverkstädernas

riksförbund, Svenska vattenkraftföreningen, Sveriges lantbruksförbund,

Riksförbundet landsbygdens folk, Landsorganisationen i Sverige efter hörande

av vissa fackförbund, Tjänstemännens centralorganisation, Kooperativa

förbundet, Sveriges fastighetsägareförbund, Hyresgästernas riksförbund,

Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund

u. p. a. (H. S. B.), Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Svenska

riksbyggen, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Svenska

försäkringsbolags riksförbund, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

och Svenska bostadskreditkassan.

Flertalet statliga myndigheter liksom även näringslivets organisationer,

Kooperativa förbundet och Sveriges fastighetsägareförbund har helt eller

i väsentliga delar tillstyrkt kommitténs förslag.

Arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, ett antal länsstyrelser och

kommuner, statens hyresråd, fullmäktige i riksgäldskontoret, Svenska

landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Landsorganisationen jämte

Svenska byggnadsarbetareförbundet och Svenska murareförbundet samt i

ärendet hörda sammanslutningar för den kooperativa bostadsproduktionen

har avstyrkt förslaget eller framfört starka erinringar mot detsamma.

Kritiken har särskilt gällt förslaget rörande dels investeringskontrollen

avseende bostäder — som i denna del anses innebära ett avståndstagande

från den hittills förda bostadspolitiken — och dels den av kommunerna

och inom företagssektorn bedrivna byggnadsverksamheten. Vad kommittén

uttalat i säsongutjämningsfrågan har även rönt kritik.

Jag anser mig inte i detta sammanhang behöva lämna någon fullständig

redogörelse för innehållet i remissyttrandena. I och för ståndpunktstagande

till frågan om förlängning av byggnadstillståndslagens giltighetstid torde

dock av remissutlåtandena följande böra redovisas.

Kommitténs förslag att den individuella tillståndsprövningen bör slopas

under förutsättning att kommunerna i huvudsaklig överensstämmelse

med kommunlåneutredningens förslag blir ålagda att skattefinansiera

viss del av sina investeringsutgifter har till
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

styrkts av bl. a. kommerskollegium, byggnadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

skolöverstyrelsen, länsstyrelserna i Kronobergs och

Gävleborgs län, några enstaka kommuner, fullmäktige i riksgäldskontoret,

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund

samt Kooperativa förbundet.

Överståthållarämbetet har ställt sig tveksamt beträffande lämpligheten

av de framförda kraven på att genom en författningsmässig reglering få

till stånd en ökad skattefinansiering av de kommunala investeringsutgifterna.

Även länsstyrelserna i Malmöhus och Örebro län kritiserar förslaget

i denna del. Sålunda uttalar länsstyrelsen i Örebro län, att förslaget skulle

leda till att kommuner med svag ekonomi och hög skatt ej alls kunde

bygga» medan bättre ställda kommuner obehindrat kunde fortsätta därmed,

även i det fall det ur samhällets synpunkt vore uppenbart att de

förra kommunernas investeringsbehov vore mest angelägna.

Den kraftigaste kritiken mot ifrågavarande förslag har emellertid kommit

från kommunalt håll. Stockholms stad framhåller, att kommunernas hithörande

utgifter till större delen sammanhänger intimt med omfattningen

av bostadsbyggandet och kommunernas tillväxt. I fråga om nyexploaterade

områden kunde dessa investeringar i sina huvuddrag icke uppskjutas, såsom

i fråga om gatu-, el- och vattenförsörjning, skolbyggen m. m. Utgifter för

dylika ändamål avsåge icke någon standardhöjning utan ett nödvändigt

komplement till bostadsbebyggelsen, varför investeringstakten nära sammanhängde

med nyproduktionen av bostäder. Skattefinansieringen kunde

även komma att innebära ett onaturligt tryck på skattesidan, särskilt

kännbart för expanderande kommuner. På grund av skatteinkomsternas

eftersläpning vore därjämte skattefinansieringens betydelse som regulator

av tvivelaktigt värde.

Svenska stadsförbundet kritiserar kommitténs metod att från renodlat

investeringspolitiska utgångspunkter föreslå åtgärder, som uppenbarligen

kräver ingående överväganden även ur andra synpunkter. Kommittén hade

enligt stadsförbundets mening ej klarlagt vare sig behovet eller den sannolika

effekten ur investeringspolitisk synpunkt av den föreslagna ökade

skattefinansieringen. Särskilt den senaste tidens erfarenheter syntes i hög

grad ha visat, att det i allt fall — också oavsett byggnadsregleringen —

icke saknades medel för en effektiv investeringspolitik gentemot kommunerna.

Att man från dessas sida kunde ha anledning till missnöje även

med härvid tillämpade metoder vore en annan sak. Men erfarenheterna

syntes icke minst i betraktande härav bestyrka, att det funnits stort utrymme

för en grundligare utredning i nu berörda avseende än som redovisats

i betänkandet.

Svenska landstingsförbundet påpekar, att kommunlåneutredningens förslag

om obligatorisk skattefinansiering av viss del av de kommunala investeringsutgifterna

under remissbehandlingen mött så stark kritik, att

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

det numera torde få anses vara avfört från dagordningen. Förbundet framhåller

vidare — under hänvisning till vissa sifferuppgifter — att landstingen

under senare år anlitat lånemarknaden endast i mycket begränsad

omfattning för finansierande av sina investeringar. Med de stora ^byggnadskrav,

som förelåge främst på sjukhusvårdens område, och den stabilisering

av inkomstutvecklingen som inträtt, funne förbundet det emellertid

icke möjligt för landstingen att i samma omfattning som tidigare finansiera

sina investeringar skattevägen. Tvingande bestämmelser på detta

område borde undvikas. I stället borde man söka sig fram på frivillighetens

väg.

1 fråga om näringslivets lokalisering anför Landsorganisationen

bl. a., att lokaliseringsfrågorna är av sådan betydelse, att samhället

i någon form måste bevara åtminstone det inflytande som det i dag

äger genom att indirekt via byggnadsregleringen kunna påverka deras

lösning. Lokaliseringspolitiska synpunkter anlades i dag vid prövningen av

ansökningar om byggnadstillstånd. Denna prövning hade lett till att såväl

orter som hela landsändar med mera ensidigt näringsliv bättre differentierats

med hänsyn till försörjningsmöjligheterna. En avveckling av nuvarande

byggnadsreglering förutsatte därför ett bevarat inflytande från samhällets

sida på lokaliseringspolitiken.

Sveriges lantbruksförbund delar kommitténs uppfattning att en lokaliseringskontroll

ej behöver vara kombinerad med en allmän byggnadskontroll

men framhåller, att avvecklingen av byggnadsregleringen bör

samordnas med lämpliga åtgärder av generell natur för främjande av en

ur samhällets synpunkt önskvärd lokalisering av företagsamheten, vilken

förbundet finner i alltför hög grad tendera att koncentreras till de medelstora

och större städerna.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning bör än så länge lokaliseringsverksamheten

främst ha formen av upplysning och rådgivning. En

fortsatt kraftig expansion av näringslivet i storstäderna och flyttningen

från landsbygden kunde emellertid tänkas medföra så allvarliga samhällsproblem

att det bleve nödvändigt att vidtaga någon form av lokaliseringskontroll.

Styrelsen anser dock att den kontroll av näringslivets lokalisering,

som byggnadsregleringen möjliggjort, icke ensam motiverar ett bibehållande

av ifrågavarande reglering.

Kommitténs förslag rörande företagsinvesteringarna har vunnit

allmän anslutning bland bank- och kreditinstitutens organisationer samt

näringslivets branschsammanslutningar. Även Kooperativa förbundet, statens

handels- och industrikommission och Tjänstemännens centralorganisation

bar tillstyrkt förslaget i denna del.

Landsorganisationen anser, att kommittén icke tillräckligt diskuterat

den prövning av olika investeringsbehov, som i ett samhälle med full

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

sysselsättning alltid kommer att bli en samhällsuppgift. Man hade ännu

alltför liten erfarenhet av den fulla sysselsättningens inverkan på företagens

investeringsvilja och inriktningen av investeringarna för att kunna bedöma

olika traditionella medels tillräcklighet. Det kunde finnas skäl för en

sådan ståndpunkt som att vida större ränteförändringar än — som kommittén

ansett tillfyllest — 1 å 2 procent skulle bli nödvändiga för att

upprätthålla den erforderliga balansen. Osannolikt vore ej heller att begagnandet

av enbart finans- och penningpolitiska medel skulle medföra

risk för icke obetydliga störningar på arbetsmarknaden med ojämn sysselsättning

och betydligt större olikheter lokalt och branschvis för olika

sysselsättningsgrenar än som skulle behöva uppstå, därest rent fysiska

kontroller komme till användning.

Svenska byggnadsarbetareförbundet och Svenska murareförbundet uttalar,

att ett bifall till kommitténs förslag i realiteten skulle innebära att

företagssektorn, där industrins investering spelade en dominerande roll,

komme att äventyra bostadsbyggandet och andra angelägna investeringar.

I detta sammanhang må vidare nämnas, att arbetsmarknadsstyrelsen —- i samband med att styrelsen behandlar kommitténs förslag i fråga om

byggnadssäsongutjämningen — förklarar, att styrelsen icke delar kommitténs

uppfattning att angelägenhetsprövningen helt skulle kunna slopas.

Styrelsen hävdar, att det finns risk för ganska konstant övertryck på

byggnadsmarknaden på vissa orter. Om man på dessa orter skulle acceptera

en igångsättning i tur och ordning allteftersom ansökningar om

igångsättningstillstånd ingåves, skulle det leda till att byggnadsprojekt

av det slag som nu betraktades som angelägna skulle komma i försämrad

ställning. Enligt styrelsens uppfattning måste på dessa orter införas någon

form av angelägenhetsgradering.

Vad kommittén föreslagit i säsongutjämningsfrågan tillstyrkes

av socialstyrelsen, byggnadsstyrelsen, några länsstyrelser, Tjänstemännens

centralorganisation, Kooperativa förbundet och sammanslutningarna

för den kooperativa bostadsproduktionen. Kommerskollegium förordar,

liksom handelskammaren i Göteborg, ett av kommittén framfört

alternativt förslag att, när byggnadsregleringen i övrigt avskaffas, man

bibehåller de bestämmelser, som erfordras för en reglering i säsongutjämnande

syfte, men tills vidare på försök underlåter att tillämpa dem.

De remissorgan, som representerar företagssektorn, anser i allmänhet,

att bestämmelser, avsedda att garantera säsongutjämning inom byggnadsverksamheten,

ej erfordras. Som skäl härför åberopas att den förordade

säsongregleringen kommer att medföra svårigheter vid planering av byggnadsföretagen,

förlängning av byggnadstiderna, ökade byggnadskostnader

samt minskad rörlighet på arbetsmarknaden såväl mellan olika yrken som

mellan skilda orter. Därjämte befaras att säsongregleringen i tillämpningen

kommer att drabba skilda byggnadsföretag olika hårt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

Bostadsstyrelsen tillstyrker kommitténs förslag i denna del utom i vad

gäller avgränsningen av de områden, inom vilka byggnadsregleringen skall

bibehållas i säsongutjämningssyfte. Styrelsen finner det icke realistiskt att,

såsom kommittén gör, förutsätta att en säsongutjänmande reglering av

industriens byggnadsarbeten skulle vara mindre behövlig. Erfarenheten

tydde på att det icke heller vore obehövligt att genom arbetsmarknadsorganen

öva ett visst säsongutjänmande inflytande på statliga och kommunala

byggnads- och anläggningsarbeten. Dessa bedreves nämligen icke

alltid kontinuerligt, vilket på sätt och vis vore förklarligt med hänsyn till

kostnadsskillnaden vid full verksamhet på byggnadsplatserna vintertid

jämfört med hastigare arbetstakt under sommarsäsongen. Enligt bostadsstyrelsens

mening vore det icke rimligt att, såsom kommittén förutsatt,

förlägga den säsongutjänmande regleringen så gott som uteslutande till

byggandet av flerfamiljshus.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsens mening har kommittén underskattat

behovet av en byggnadsreglering i säsongutjänmande syfte. En dylik reglering

vore av stor betydelse icke blott för att undvika eller minska arbetslösheten

bland byggnadsarbetare under vintersäsongen utan även för att

fullt kunna utnyttja industriens kapacitet inom flera andra områden av

näringslivet än byggnadsbranschen, t. ex. transportväsendet, byggnadsämnesindustrien

och trähusfabrikerna. Vid utpräglade säsongvariationer

inom byggnadsindustrien skulle sålunda under våren arbetskraft strömma

från industriföretagen till byggnadsverksamheten för att under vintern

återgå till industrien igen. Detta skulle bland annat medföra att industriens

kapacitet icke kunde fullt utnyttjas sommartid. Arbetsinsats skulle också

gå förlorad vid dessa pendelvandringar. Vidare skulle en penningpolitik,

som inriktades på att skapa balans mellan arbetskraft och arbetstillfällen,

oavsett den lokala fördelningen, kunna leda till en ganska stor lokal ai betslöshet.

Styrelsen grundade detta påstående på sin kännedom om de stora

svårigheter, som förelåge vid arbetskraftsöverflyttningar, och den seghet,

med vilken strukturarbetslöshet dröjde kvar på olika håll. Ofta kunde

nämligen arbetskraften icke förflyttas, och det kunde också vara så, att

den ej vore lämpad för de arbetsuppgifter, som funnes på annat håll. En

fysisk reglering av byggnadsverksamheten hade den fördelen framför en

generell reglering att den vid hög investeringsvilja bättre möjliggjorde

eu anpassning av byggnadsvolymen på olika orter efter de faktiska arbetskraftsresurserna.

Erfarenheterna hittills syntes styrelsen icke ge belägg

för att det vore möjligt att med den av kommittén föreslagna regleringsmetodiken

åstadkomma och uppehålla balans på arbetsmarknaden. Enligt

styrelsens uppfattning hade kommittén i sitt betänkande ej heller kunnat

klarlägga att så vore möjligt. Innan ökade erfarenheter vunnits angående

dessa metoders praktiska verkningssätt, torde det icke vara tillrådligt att

uteslutande lita sig till dessa. Samhället borde därför icke nu avhända sig

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

de befogenheter, som byggnadsregleringen innebure. Till förslaget om en

successiv avveckling av en igångsättningsreglering ställde sig styrelsen mycket

tveksam, enär en ytterligare utökning av den från säsongreglering nu

undantagna sektorn skulle väsentligt försvåra arbetsmarknadsorganens

möjligheter att planlägga sysselsättningen.

Landsorganisationen anser att kommittén alltför litet beaktat den betydelse,

som den utjämnade arbetssäsongen hade för arbetsmarknaden och

näringslivet i dess helhet. Den utvidgade arbetssäsongen hade givetvis medverkat

till att säsongsvängningarna inom de delar av näringslivet, som levererade

varor och tjänster åt byggnads- och anläggningsverksamheten,

blivit mindre. Omflyttningarna på arbetsmarknaden hade kunnat ske med

mindre friktioner, och äldre arbetskraft, som eljest skulle haft svårt att

vinna stadigvarande sysselsättning, hade erhållit sådan med hjälp av byggnadsregleringen.

Denna borde i varje fall icke avskaffas så länge ingen

annan metod för att utjämna arbetssäsongen inom byggnadsbranschen visat

sig minst lika effektiv.

Departementschefen.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen för remissyttrandena över

investeringskommitténs betänkande har ■— även om man i flertalet yttranden

godtagit detsamma •— i åtskilliga remissyttranden väsentliga erinringar

riktats mot kommitténs förslag. Bortsett från de invändningar,

som framförts mot kommitténs rekommendationer att begränsa bostadsefterfrågan

genom hyreshöjning samt skärpning av finansieringsvillkoren

och minskning av subventionerna, har sålunda förslaget om skattefinansiering

av kommunernas investeringar rönt stark kritik framför allt från

kommunalt håll. Problem rörande näringslivets lokalisering anses på sina

håll uppstå, därest byggnadsregleringen avskaffas utan alt lokaliseringsfrågan

därvid uppmärksammas. Att enbart genom penning- och finanspolitiska

åtgärder få till stånd erforderlig begränsning av och kontroll rörande

investeringarna inom företagssektorn betecknas såsom icke möjligt. Slutligen

har framhållits att kommittéförslaget ej lämnar tillräckliga garantier

för ett bibehållande av den säsongutjämning, som man lyckats uppnå genom

byggnadsregleringen.

Den sålunda framkomna kritiken har enligt min uppfattning fog för

sig, och jag anser mig därför ej kunna förorda att något på grundval av

kommitténs betänkande upprättat förslag genom proposition underställes

riksdagens prövning.

När frågan om fortsatt giltighet av ifrågavarande lagstiftning behandlades

år 1953, underströk jag nödvändigheten av att bibehålla byggnadsregleringen

i det då rådande ovissa konjunkturläget. Som framgår av finansplanen

i årets statsverksproposition karakteriseras läget för närvarande av

en balanserad högkonjunktur men med latenta möjligheter till förskjutningar

såväl i riktning mot nya tendenser till överkonjunktur och inflation

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

som mot en markerad konjunkturavmattning med risker för depression och

arbetslöshet. Bedömningen av det aktuella läget tyder dock närmast på,

att den omedelbara uppgiften för den ekonomiska politiken är att sörja för

att den totala efterfrågan icke överstiger de tillgängliga resurserna. En

restriktiv ekonomisk politik är sålunda fortfarande nödvändig. Riskerna

för att ramen för resurserna skall sprängas hänför sig framför allt till

investeringssektorn.

Redan av hänsyn till vad nu anförts anser jag det nödvändigt upprätthålla

byggnadsregleringen som en av de konjunkturdämpande åtgärderna.

Att såsom investeringskommittén förordat lösa frågan om investeringskontrollen

genom enbart penning- och finanspolitiska åtgärder torde i dagens

läge vara en alltför generellt verkande regleringsmetod. En individuell tillståndsprövning

synes ge större garantier för att ur samhällets synpunkt

angelägna investeringar tillgodoses i första hand i ett läge, där investeringsönskemålen

uppenbarligen är större än det reella investeringsutrymmet.

Vidare medför det individuella prövningsförfarandet den fördelen, att samhället

härigenom har möjlighet att förhindra en uppenbart olämplig lokalisering.

Hur detta inflytande skall bevaras vid en avveckling av byggnadsregleringen

måste enligt min mening närmare prövas.

Även om sålunda varken det nuvarande ekonomiska läget eller hänsynen

till vissa andra mera långsiktiga faktorer synes göra det möjligt att för

närvarande avveckla byggnadsregleringen, bör naturligtvis alla föreliggande

möjligheter att uppmjuka regleringen tillvaratagas, i den mån läget så

medgiver. Jag vill i detta sammanhang erinra om att bostadsbyggandet från

den 1 januari 1954 praktiskt taget helt befriats från byggnadsreglering.

Igångsättningstillstånd för flerfamiljshus, som beviljas av länsarbetsnämnderna,

har dock bibehållits i syfte att därmed befordra säsongutjämningen.

Ytterligare uppmjukningar av byggnadsregleringen kommer att övervägas,

så snart detta visar sig möjligt.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker jag, att lagen om tillståndstvång

för byggnadsarbete erhåller förlängd giltighet, förslagsvis till och med den

30 juni 1955. Någon ändring i lagen synes i förevarande sammanhang ej

påkallad.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över inom

socialdepartementet upprättat förslag till lag angående fortsatt giltighet av

lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för bgggnadsarbete, av

den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet: .

Olof Särnmark.

1 Denna bilaga, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har

här utelämnats.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 19 mars

195 A.

Närvarande:

justitieråden Nissen,

Hellquist,

Karlgren,

regeringsrådet Eckerberg.

Enligt lagrådet den 18 mars 1954 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 12

mars 1954, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 19^3

(nr H4) om tillståndstvång för byggnadsarbete.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet, hovrättsrådet G. Y.

Samuelsson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Harriet Stangenberg.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

15

Utdrag av protokollet över socialårenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 mars

195b.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, lagrådets den 19 innevarande

mars avgivna utlåtande över det den 12 mars till lagrådet remitterade

förslaget till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni

19b3 (nr Hb) om tillståndstvång för byggnadsarbete och hemställer, att

förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olof Sårnmark.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1954:346 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 s. 14 i texten
  2. 3LU 1954:27 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1973 s. 1 i texten
  3. SU 1954:67 Memorial angående överlämnande till lagutskott av vissa till statsutskottet hänvisade motioner, som äga samband med frågan om fortsatt giltighet av lagen om til s. 1 i texten