Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om beskattning av vissa kapitalförsäkringar

1954-03-12 · 30 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:186, Med förslag till förordning om beskattning av vissa kapitalförsäkringar

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

1

Sr 186.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om beskattning av vissa kapitalförsäkringar;

given Stockholms slott den 12 mars 195b.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om beskattning av vissa kapitalförsäkringar.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Med verkan från och med andra halvåret 1952 borttogs ur livförsäkringsbolagens

grunder den s. k. treårskarensen, som innebar förbud för bolagen

att belåna kapitalförsäkringar under de tre första åren efter tecknandet.

Sedermera framkom, att denna situation utnyttjades i försäkringsbolagens

ackvisitionsverksamhet på sådant sätt att skattesynpunkterna

helt sköts i förgrunden. En synnerligen stark ökning ägde rum i fråga

om nyteckning av engångsbetalda kapitalförsäkringar. Ökningen var

koncentrerad till försäkringar på stora belopp, och försäkringarna tecknades

i mycket stor utsträckning med omedelbar belåning hos bolagen. I detta

läge infördes från och med den 1 mars 1953 såsom ett provisorium sådana

ändringar i livförsäkringsbolagens grunder att återköpsvärdet — och

därmed belåningsmöjligheten — av ny tecknade försäkringar av ifrågavarande

slag avsevärt beskars. Härefter har inträtt en markant minskning av

tecknandet av kapitalförsäkringar med kort premieinbetalningstid.

I propositionen förordas att de nya bestämmelserna i försäkringsbolagsgrunderna

t. v. skall bibehållas.

Med hänsyn till den utpräglade skatteflyktskaraktären i fråga om de

försäkringar mot engångs- eller korttidspremier, som tecknades under tiden

den 1 juli 1952—den 28 februari 1953, föreslås emellertid beträffande

1 Bihang till riksdagens protokoll 195i. 1 samt. Nr 186.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

dessa försäkringar en individuell beskattning. Ägaren av en försäkring blir

sålunda skattskyldig till inkomstskatt för en beräknad ränteavkastning av

försäkringen och till förmögenhetsskatt för försäkringens värde.

Om ägaren till försäkringen godtar de bestämmelser, som numera finns

i bolagens grunder i fråga om beräkningen av återköpsvärdet av en kapitalförsäkring,

kommer emellertid hans försäkring icke att bli underkastad

den föreslagna beskattningen.

För att lämna rådrum för avveckling eller omläggning av försäkringarna

föreslås den nya lagstiftningen skola träda i kraft först den 1 januari 1955.

Den första taxeringen kommer sålunda att ske år 1956. Beskattningen är

avsedd att gälla tio år från försäkringarnas tecknande. Det sista taxeringsåret

blir sålunda 1963.

Enligt förslaget blir försäkringsbolagen skyldiga att tillhandahålla taxeringsmyndigheterna

erforderliga uppgifter till ledning vid taxeringen av

ifrågavarande försäkringar.

Förslag

till

förordning om beskattning av vissa kapitalförsäkringar.

Härigenom förordnas som följer.

1 §■

För kapitalförsäkring som i 2 § avses skall — utan hinder av vad om

beskattning av kapitalförsäkring eljest är stadgat -— för de beskattningsår,

för vilka taxering verkställes i första instans åren 1956—1963, utgöras kommunal

inkomstskatt, statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt i

enlighet med vad nedan närmare stadgas.

2 §.

Bestämmelserna i denna förordning skola äga tillämpning å sådan återköpsberättigad

kapitalförsäkring, som meddelats av eller utlösts hos livförsäkringsbolag

under tiden från och med den 1 juli 1952 till och med den

28 februari 1953, under förutsättning att försäkringens återköpsvärde vid

någon tidpunkt under kalenderåret närmast före taxeringsåret överstigit

15 000 kronor och tillika varit högre än det återköpsvärde, som skulle hava

gällt, om premiebetalningen oavsett försäkringstidens längd skolat fullgöras

helårsvis med jämn fördelning på femton år från avtalets slutande. Har

samtidigt hos ett försäkringsbolag tagits flera kapitalförsäkringar å samme

persons eller samma personers liv, skola försäkringarna vid beräkning av

återköpsvärde betraktas såsom en försäkring.

Bestämmelserna i denna förordning skola icke gälla kapitalförsäkring,

för vilken premierna skola erläggas under en tid av minst tio år och för

vilken icke under något år erlagts premie överstigande en femtedel av

sammanlagda beloppet av de premier, som skolat erläggas, därest premiebetalningen

lika fördelats på tio år från avtalets slutande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

3 §•

Skattskyldig enligt denna förordning är den som vid utgången av juni

1953 var ägare av försäkringen.

4 §.

Vid taxeringen till kommunal inkomstskatt och till statlig inkomstskatt

skall såsom intäkt av kapital upptagas ett belopp motsvarande för helt år

räknat två procent av kapitalförsäkringens skattevärde.

Vid taxeringen till statlig förmögenhetsskatt skall såsom tillgång vid

förmögenhetsberäkningen upptagas försäkringens skattevärde. Har försäkringen

upphört före beskattningsårets utgång, skall dess värde dock icke

inräknas i förmögenheten.

5 §.

Med kapitalförsäkrings skattevärde förstås i denna förordning försäkringens

återköpsvärde den 31 december det kalenderår, som närmast föregått

taxeringsåret. I fråga om försäkring som upphört under förstnämnda

år skall dock vid taxeringen till inkomstskatt skattevärdet utgöras av återköpsvärdet

omedelbart före försäkringens upphörande.

6 §.

Försäkringsbolag skall till ledning vid taxering för inkomst och förmögenhet

enligt denna förordning lämna uppgift om kapitalförsäkrings skattevärde.

I fråga om sådan uppgift skall vad i taxeringsförordningen stadgas

om uppgift enligt 33 § samma förordning äga motsvarande tillämpning,

och skola jämväl i övrigt taxeringsförordningens bestämmelser i tillämpliga

delar lända till efterrättelse.

7 §•

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

12 mars 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om beskattning av

vissa kapitalförsäkringar samt anför följande.

Inledning.

Beträffande beskattningen av kapitalförsäkring, till vilken kategori räknas

alla försäkringsformer, som icke är pensionsförsäkringar, gäller, att

premien — bortsett från det av sociala skäl betingade avdraget å högst 200

kronor för ogift och 400 kronor för makar — icke är avdragsgill och att

utfallande försäkringsbelopp icke inkomstbeskattas. Ränteavkastningen å

försäkringstagarens hos försäkringsbolaget innestående medel beskattas endast

hos försäkringsbolaget, därvid statlig inkomstskatt utgår efter en skattesats

av 10 procent. Förmögenhetsskatt å dessa tillgångar uttages varken

hos försäkringstagaren eller hos försäkringsbolaget.

De skatteförmåner, som uppnås genom en kapitalförsäkring, är dels en

sänkning av den statliga inkomstskatten med belopp utgörande produkten

av a ena sidan ränteavkastningen å försäkringstagarens hos försäkringsbolaget

innestående medel minskad med därå belöpande kommunalskatt och

å andra sidan skillnaden mellan försäkringstagarens marginalskattesats och

den för bolaget gällande skattesatsen 10 procent, dels bortfallandet av förmögenhetsskatten

på försäkringstagarens hos försäkringsbolaget innestående

medel. För kapitalförsäkringen gäller vidare vissa förmånliga regler

även i fråga om arvsskatt och kvarlåtenskapsskatt. Dessa skatteförmåner

är för handen vare sig försäkringen belånats eller icke.

Nu gällande bestämmelser för beskattning av kapitalförsäkring, vilka antogs

år 1950, föregicks av en utredning av 1944 års allmänna skattekommitté,

som även framlade förslag, som syftade till att i viss utsträckning eliminera

de skattemässiga förmåner, som enligt vad tidigare antytts är förenade

med kapitalförsäkringsformen. Förslaget innebar att — utöver den

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr i86.

5

skatt som skulle uttagas på försäkringsanstalternas avkastning — hos försäkringstagaren

skulle uttagas inkomstskatt för beräknad ränta å premiereserv

och förmögenhetsskatt för premiereserv. Denna särskilda beskattning

skulle avse endast försäkringstagare med livförsäkringar till större

belopp. Ehuru vissa skäl onekligen kan tala för en sådan beskattning, genomfördes

emellertid icke dessa förslag, bl. a. med hänsyn till att de befarades

komma att medföra betydande svårigheter vid tillämpningen såväl för

försäkringsanstalterna som för de skattskyldiga och beskattningsnämnderna.

Frågan om utnyttjandet av livförsäkring för beredandet av obehöriga skattelättnader

har ofta varit föremål för diskussion och olika åtgärder har vidtagits

för hindrande därav.

För att motverka ett obehörigt utnyttjande av möjligheten att teckna kapitalförsäkringar

mot engångspremier ingick livförsäkringsbolagen i början

av år 1932 en överenskommelse om en treårskarens, innebärande att lån å

låneberättigade kapitalförsäkringar mot engångspremie icke skulle få tagas

förrän minst tre år förflutit efter försäkringens tecknande. Motsvarande

bestämmelser infördes sedermera i försäkringsbolagens försäkringstekniska

grunder. — Därjämte ingicks under år 1945, med hänsyn till att personer

med hög marginalskattesats och betydande förmögenhet kunnat skaffa sig

skattelättnader genom kapitalförsäkringar mot engångspremie även utan

belåning, en överenskommelse mellan -försäkringsbolagen att icke teckna sådan

försäkring med högre premie än 50 000 kronor, i vissa fall med lång

försäkringstid 150 000 kronor. Överenskommelsen om treårskarensen var

kompletterad med överenskommelse mellan försäkringsinspektionen och

bankinspektionen samt sparbanksinspektionen, om att ej heller de under

dem sorterande företagen skulle belåna engångsbetalda livförsäkringar, som

icke var tre år gamla. Överenskommelsen mellan försäkringsbolagen slopades

emellertid under år 1950, sedan den nya skattelagstiftningen införts,

men bestämmelserna om treårskarensen i avseende på belåningen av engångsbetalda

kapitalförsäkringar kvarstod tills vidare i grunderna.

Nu angivna metoder för att söka hindra osunda förhållanden på detta

område har emellertid visat sig vara behäftade med vissa brister. Det har

sålunda förekommit, att försäkringsbolag genom samarbete med kapitalstarka

icke bankmässiga intressenter i viss utsträckning lyckats kringgå

bestämmelserna. Detta förhållande har vållat irritation hos övriga bolag.

Härtill kommer att metoden endast riktar sig mot omedelbart belånade,

engångsbetalda försäkringar.

I sina under år 1950 inlämnade förslag till grunder enligt nya lagen om

försäkringsrörelse hade det övervägande antalet livförsäkringsbolag borttagit

treårskarensen för belåning av engångsbetalda kapitalförsäkringar med

hänsyn till att livförsäkringens beskattningsfrågor under samma år reglerats

genom ny lagstiftning. Ändringen godtogs av Kungl. Maj :t genom grundernas

stadfästande i juni 1952.

Resultatet av lånespärrens slopande blev emellertid sådant, att på våren

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

1953 nya provisoriska spärrbestämmelser infördes i grunderna med verkan

från och med den 1 mars 1953. Dessa nya spärrbestämmelser innebär för

sådana kapitalförsäkringar, som är återköpsberättigade och därmed även

låneberättigade samt för vilka under något av de första tio åren inbetalts

högre premiebelopp än som skolat erläggas därest premiebetalningen varit

jämnt fördelad över 15 år, att återköpsvärdet under de första tio åren likväl

blir högst lika med det återköpsvärde, som svarar mot en jämn premiebetalning

i 15 år. Som konsekvens härav kan icke lån med säkerhet i försäkringsbrev

inom återköpsvärdet beviljas av bolagen och redovisas enligt

274 § punkt 8 lagen om försäkringsrörelse till högre belopp. Skulle bolag

likväl bevilja lån mot säkerhet i försäkringsbrev utöver det beskurna återköpsvärdet

—■ eller över huvud taget till enskild person mot annan säkerhet

än den nämnda eller inteckning i fastighet eller tomträtt — skall sådana

lån jämlikt av försäkringsinspektionen utfärdade anvisningar individuellt

redovisas till försäkringsinspektionen med angivande av säkerhetens

art. Eventuellt sådant kringgående av den föreslagna inskränkningen av lånevärdet

kan sålunda observeras hos försäkringsinspektionen. För att inte

den nya bestämmelsen i grunderna om beskärande av återköpsrätten skall

i särskilda fall få alltför hårda konsekvenser, har föreskrivits att en av försäkringsinspektionen

godkänd nämnd må kunna medgiva dispens.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyhdigande den 30 juni 1953 tillkallade

jag samma dag särskilda sakkunniga, nämligen kammarrättsrådet Nils G.

Lindquist, ordförande, och byråchefen O. Vinell med uppdrag att verkställa

en utredning angående beskattningen av kapitalförsäkringar.

I direktiven för utredningen anförde jag, bland annat, att på senare tid

iakttagits, att en viss form av kapitalförsäkring i mycket stor omfattning

utnyttjats, uteslutande eller i allt fall huvudsakligen i syfte att möjliggöra

skatteflykt för försäkringstagaren. Den försäkringsform som åsyftades var

kapitalförsäkring mot engångspremie. Under senare delen av år 1952 och

de första månaderna under år 1953 hade sådana försäkringar tecknats i en

utsträckning som aldrig tidigare. Denna stora nyteckning torde huvudsakligen

ha sin grund i det förhållandet, att vid halvårsskiftet 1952 möjligheter

öppnades för försäkringsbolagen att låta försäkringstagarna belåna dessa

försäkringar i samband med teckningen. Följden härav blev, att ackvisitionsarbetet

ofta direkt torde ha inriktats på att påvisa de skattemässiga

fördelarna med dessa försäkringar och möjligheterna att omedelbart få försäkringarna

belånade. De tecknade försäkringarna torde mestadels lyda

på ansenliga belopp och man torde få förutsätta, att de försäkringstagare,

som tecknat försäkringarna, i stort sett var att återfinna bland större inkomsttagare

och förmögenhetsägare. Omständigheterna tydde också på, att

ackvisitionsarbetet koncentrerats till dessa kategorier.

Den åtgärd, som försäkringsinspektionen några månader dessförinnan

hade företagit för att genom bestämmelser i grunderna för livförsäkringsbolagens

verksamhet beskära belåningsmöjligheterna, hade avsetts vara ett

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

provisorium. Så länge detta provisorium bestod, kunde antagas att försäkringar

av nu ifrågavarande slag kom att tecknas i väsentligt mindre utsträckning

än under sista halvåret 1952 och början av 1953. Emellertid

innebar denna provisoriska anordning en i viss mån godtycklig nedsättning

av försäkringarnas återköps- och lånevärden. Under sådana förhallanden

var det enligt min uppfattning angeläget att statsmakterna på nytt prövade

beskattningsfrågan. För att få underlag för en sadan prövning borde en

utredning igångsättas.

1944 års allmänna skattekommittés i samband med 1950 års lagstiftning

behandlade förslag hade, anförde jag vidare, bedömts komma att medföra

stora tillämpningssvårigheter och avvisades därför. Vid den nu ifrågasatta

utredningen borde undersökas om möjligheter funnes att genom förenkling

av metoden nå ett resultat, där sådana svårigheter gjorde sig mindre gällande.

Även andra vägar att inom skattelagstiftningens ram åstadkomma

en acceptabel lösning borde prövas. Möjligt var att de ifrågasatta ändrade

skattereglerna borde omfatta endast vissa kategorier kapitalförsäkringar.

Också tillämpningen av försäkringslagstiftningen för ifrågavarande område

borde komma under bedömande vid utredningen.

Fn ofta hävdad princip hade varit, att en ändring i skärpande riktning

av livförsäkringstagares beskattning icke borde omfatta försäkringar, som

tecknats före ändringens ikraftträdande. För försäkringsväsendets utveckling

var en sådan princip av stor betydelse. Även om principen i allmänhet

borde följas, kunde det emellertid under särskilda omständigheter te

sig rimligt att undantag gjordes. Särskilt kunde detta vara förhållandet i sådana

fall, då man kunde konstatera, att försäkringsmässiga synpunkter

spelat en helt underordnad roll vid försäkringsavtalens ingående och att

lagstiftningen utnyttjats för rena skatteflyktsåtgärder. Vid den föreslagna

utredningen borde därför undersökas, om eventuella nya beskattningsregler

borde göras tillämpliga även på vissa av de kapitalförsäkringar mot

engångspremie, som tecknats under de senaste åren. I detta sammanhang

borde övervägas, huruvida en särskild uppgiftsskyldighet för försäkringsanstalterna

kunde bli nödvändig för att de ifrågasatta åtgärderna skulle

medföra åsyftad verkan.

Utredningsmännen har överlämnat en den 25 september 1953 dagtecknad

promemoria med förslag till bestämmelser om individuell ränte- och förmögenhetsbeskattning

av kapitalförsäkringar. Ett vid promemorian fogat

förslag till författningsändringar torde såsom Bihang A fogas till statsrådsprotokollet

för denna dag.

över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,

försäkringsinspektionen, pensionsstyrelsen, riksskattenämnden, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Örebro, Västmanlands

och Västerbottens län, taxeringsnämndsordförandenas riksförbund,

Svenska Livförsäkringsbolags förening, Livförsäkringsanstalterna Folket

och Samarbete samt Thulebolagen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Sammanfattning av utredningsmännens synpunkter och förslag.

Utredningsmännen framhåller, att uppgifterna i vissa sammanställningar,

som redovisas i det följande, torde utvisa, att försäkringsbolagens anskaff

ni ngs verksam het icke kan väntas fungera på ett för försäkringsverksamheten

ändamålsenligt sätt utan stöd av bestämmelser av erforderlig

restriktivitet i försäkringsbolagens försäkringstekniska grunder eller i

skattelagstiftningen. Den förmånliga behandlingen i beskattningshänseende

av kapitalförsäkringar synes i huvudsak vara betingad av praktiska skäl

och av att spörsmålet ansetts vara av ringa fiskalisk betydelse. Enligt utredningsmännens

mening bör kapitalbildning inom försäkringsområdet i

beskattningshänseende principiellt behandlas efter samma regler som annan

kapitalbildning. Beskattningsfrågans lösning bör därför sökas efter de

linjer, som uppdragits av 1944 års allmänna skattekommitté, innebärande

att den beskattning av kapitalförsäkringar, som sker hos försäkringsbolagen,

kompletteras med en individuell ränte- och förmögenhetsbeskattning

hos försäkringstagaren.

I den allmänna diskussionen har gjorts gällande, framhålles vidare, att

man genom att vidtaga särskilda åtgärder mot sådana försäkringar, vid

vilka förmögenheten hos försäkringsbolaget snabbt uppbygges, d. v. s. i

första hand engångspremiebetalda försäkringar, men även andra försäkringar

med kort betalningstid, skulle träffa den helt väsentliga delen av

försäkringar, som tecknats i huvudsakligt syfte att uppnå skattelättnader,

samt att det för att uppnå nöjaktig effekt inom detta område skulle vara

tillräckligt att beskära rätten att disponera försäkringens återköpsvärde

genom återköp eller lån, exempelvis på det sätt som skett i nu gällande

grunder. Utredningsmännen finner sannolika skäl tala för att man härigenom

skulle vinna en betydande effekt. Det område, mot vilket man genom

dylika åtgärder skulle rikta sig, innehåller också de mest iögonenfallande

och omedelbart stötande av de fall, då försäkring tillkommer eller utformas

i huvudsakligt syfte att bereda skattelättnad.

Då det i detta sammanhang synts vara av intresse att bilda sig en uppfattning

om frekvensen över huvud taget av större försäkringar har utredningsmännen

gjort en sammanställning av uppgifter avseende nyteckningen

av kapitalförsäkring under åren 1950 och 1951. Under dessa år gällde den förutvarande

lånespärren (treårs-karensen) i försäkringsbolagens grunder. Sammanställningen

grundar sig på uppgifter, som utredningsmännen erhållit

från flertalet av de försäkringsbolag, som bedriver stor livförsäkring.

Av dessa uppgifter har utredningsmännen ansett sig kunna draga den

slutsatsen, att antalet under dessa år inom stor livförsäkring nytecknade

försäkringar med försäkringssummor uppgående till 100 000 kronor eller

högre belopp utgjorde endast mellan en och två procent av hela antalet försäkringar,

medan den sammanlagda försäkringssumman för dessa försäkringar

uppgått till drygt en fjärdedel av hela den nytecknade försäkringssumman

och deras medelförsäkringssumma överstigit 200 000 kronor. För

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

9

Hela nyteckningen

Försäkringssumman uppgår till eller

överstiger kronor

ökning under år 1951

i beståndet av kapital- försäkring för dödsfall,

exkl. pensionsförsäkrat

kapital

40 000

50 000

100 000

Vidstående

sju bolag

Samtliga

storförsäk-

ringsbolag

antal

belopp

tkr

antal

belopp

tkr

antal

belopp

tkr

antal

belopp

tkr

tkr

tkr

1951 sju bolag:

43 345 ........

358 771

991

154 413

845

147 351

492

118616

214 841

291800

1950 tre bolag:

19 525 ........

176 233

554

81 799

480

78308

278

64 094

_

_

försäkringar med en försäkringssumma uppgående till eller överstigande

50 000 kronor, utgjorde andelen i hela den nytecknade försäkringssumman

drygt en tredjedel. Med hänsyn till att en person kan teckna mer än en

försäkring i samma eller olika bolag, kan försäkringssumman för de försäkringstagare,

som tecknat försäkringar på sammanlagt viss minsta försäkringssumma,

antagas utgöra en något större andel av hela försäkringssumman

än denna undersökning visar. Det bör framhållas, att bland ovan nämnda

försäkringar ingår även sådana utan sparmoment, d. v. s. s. k. temporära

försäkringar och försäkringar med en årligen stigande premie, avseende

endast dödsfallsrisk. Dessa har dock ringa vikt jämfört med de sparbetonade

försäkringarna.

Såsom redan framhållits i direktiven har under den del av åren 1952 och

1953, då spärrbestämmelser icke fanns i försäkringsbolagens grunder, stora

försäkringssummor tecknats genom engångsbetalda och belånade försäkringar.

En uppfattning härom torde man erhålla av uppgifterna i följande

sammanställningar.

Nytecknade engångsbetalda kapitalförsäkringar inom stor livförsäkring.

År

Antal

försäk-

ringar

Försäk- rings- summa

milj. kr

Engångs- premie

milj. kr

Låne- belopp

milj. kr

Genomsnittlig

försäkrings- summa per

försäkring kr

Försäkringar med engångspremie

understigande 50 000 kr:

1949 ........................

790

8,2

4,1

10 380

1950 ........................

643

10,0

6,3

—

15 550

1951 ........................

661

6,5

3,9

—

9 830

1952 ........................

735

16,9

12,7

8,1

22 990

Försäkringar med engångspremie

å 50 000 kr och däröver:

1949 ........................

100

16.4

10,5

164 000

1950 ........................

147

29,5

20,1

—

200 680

It 51 ........................

179

33,8

23,9

—

180 830

1952 ........................

975

233,3

168,0

145,7

239 280

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Nytecknade kapitalförsäkringar för dödsfall inom stor livförsäkring oavsett

skattekategori.

1

Försäkringssumma i milj. kr.

Månad

år 1952

år 1953

Januari................

30,9

40,5

Februari...............

55,1

145,1

Mars..................

56,4

O

U)

05

April..................

56,9

56,9

Maj...................

54,8

49,8

En synnerligen stark ökning har, framhåller utredningsmännen, ägt rum

i fråga om nyteckning av engångsbetalda kapitalförsäkringar efter borttagandet

av den förutvarande lånespärren i grunderna till dess den nya lånespärren

infördes. Denna ökning har varit koncentrerad till försäkringar å

stora belopp, vilka så gott som undantagslöst tecknats med omedelbar belåning.

Omständigheterna torde icke lämna rum för tvivel om, att försäkringarna

är av den art, att huvudsakliga anledningen till tecknandet varit

att vinna skattelättnad. *

Vidare uttalar utredningsmännen att under ifrågavarande tid bedrevs

sådan ackvisitionsverksamhet i fråga om engångsbetalda och belånade försäkringar,

att skattesynpunkterna helt sköts i förgrunden. I fråga om vissa

bolag var denna ackvisitionsverksamhet uppenbarligen mycket stark. Vid

sin promemoria har utredningsmännen fogat exempel på offerter som lämnats

av bolagen. Ett av dessa exempel torde i transumerade delar få fogas

vid statsrådsprotokollet (Bihang B).

Utredningsmännen har undersökt några alternativa lösningar, där man

riktat den individuella beskattningen endast mot en del av kapitalförsäkringsområdet,

nämligen de försäkringar, vid vilka förmögenheten snabbt

bygges upp hos försäkringsbolaget. Bland de av utredningsmännen sålunda

diskuterade alternativen må här nämnas möjligheten av att införa individuell

beskattning endast i fråga om sådana försäkringar, vid vilka premiebetalningen

fullgöres under tid icke överstigande exempelvis tio år eller under

något av de första tio åren premie erlägges med belopp, överstigande den

årspremie, som skolat utgå, om premiebetalningen jämnt fördelats på tio år.

Genom införande av en individuell beskattning å ifrågavarande område

kan detta, som redan är litet, väntas att ytterligare krympa ihop. Man måste

emellertid beakta, att försäkringar med kort premiebetalningstid och även

de engångspremiebetalda kan tagas av lika legitima skäl som försäkringar

med lång premiebetalningstid och då icke bör ställas sämre ur beskattningssynpunkt

än dessa. Såsom exempel kan nämnas engångspremiebetalda genast

börjande livräntor samt försäkringar med kort försäkringstid vid högre

ålder. Vidare uppkommer svårigheter vid premiebetalnings brytande i förtid.

I allmänhet föranledes denna av legitima skäl, exempelvis ekonomiska

1 Torde i stor utsträckning avse försäkringar, som tecknats före den 1 mars 1953.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

svårigheter. Ur denna synpunkt skulle det vara en välbetänkt förenkling att

endast ifrågasätta beskattning av sådana försäkringar, beträffande vilka

från början avtalats preiniebetalning på kort tid. Men ej lieller en sådan

lösning skulle vara tillfredsställande. Exempelvis bör icke sådana försäkringar,

som avtalats på sådant sätt att de icke fallit under beskattningsreglerna

men som sedermera ändrats på det sättet, att premiebetalningen

fullgjorts snabbare än vad dessa regler godkänner, undantagas från beskattning.

Detta skulle nödvändiggöra regler för efterbeskattning i vissa fall.

Härtill kommer att möjligheten att teckna en försäkring med premiebetalning

i mer än tio år och dessförinnan, utan beskattningseffekt, avbryta premiebetalningen

skulle kunna utnyttjas på sådant sätt, att en större försäkring

tecknas än den som åsyftats och att sedan premiebetalningen avbrytes

i förtid. Troligen skulle dock de med försäkringens storlek stigande förvaltningskostnadsbidragen

i allmänhet hindra mera flagranta sådana fall.

Sedan de första tio åren utgått skulle en försäkring, som fallit under beskattningsreglerna,

ur beskattningssynpunkt vara likvärdig med en som

icke gjort det på grund av att premiebetalningen jämnt fördelats på tio år.

Det kan då synas obilligt att fortsättningsvis beskatta den ena, men icke den

andra. Ett korrektiv är att även sådan försäkring, som enligt huvudregeln

är skattepliktig, skulle efter de första tio årens utgång bli skattefri.

Utredningsmännen har emellertid ansett att varken denna eller de andra

här icke angivna av utredningsmännen diskuterade alternativen ger en

acceptabel lösning. Den starka spänningen mellan den proportionella beskattningen

hos försäkringsbolagen och den progressiva inkomst- och förmögenhetsbeskattningen

måste antagas få till följd, att begränsade åtgärder

kommer att medföra dels ett tryck mot det av beskattningsreglerna ej omfattade

området, dels ett utnyttjande av de möjligheter, som kan finnas att

kringgå beskattningsreglerna. Den slutliga effekten av på detta sätt begränsade

beskattningsregler blir därför svårbedömd. Härtill kommer, att de särskilda

svårigheter och svagheter, som dessa metoder innebär, synes göra

dem föga lämpliga att införas i skattelagstiftningen samt att en ur administrativ

synpunkt erforderlig begränsning av antalet försäkringstagare, som

i realiteten faller under beskattningen, uppnås även vid den av 1944 års

skattekommitté föreslagna metoden genom att ett visst bottenbelopp undantages

från beskattning.

Med beaktande av vissa vid remissbehandlingen av 1944 års allmänna

skattekommittés betänkande framförda erinringar har utredningsmännen

därför såsom sitt huvudförslag förordat följande.

Gällande bestämmelser om beskattning av kapital försäkringar kompletteras

med att ränteskatt och förmögenhetsskatt uttages hos försäkringstagaren.

Såsom skattepliktig förmögenhet skall därvid upptagas skaltevärdena av

kapitalförsäkringar, som meddelats efter den 30 juni 1953, efter avdrag av

25 000 kr. eller, om den skattskyldige varit gift och under beskattningsåret

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

levt tillsammans med andra maken eller varit ogift och haft hemmavarande

omyndiga barn, som icke själva varit skattskyldiga, 50 000 kr. Med skattevärde

skall förstås försäkringens återköpsvärde respektive för icke återköpsberättigade

försäkringar det s. k. tekniska återköpsvärdet.

Å skattevärdet skall efter vissa grunder beräknas ränta, vilken av försäkringstagaren

skall uppgivas till beskattning såsom inkomst av kapital.

Konungen skall utfärda närmare bestämmelser för beräkning av nämnda

värde ävensom bestämma den räntefot, som skall tillämpas vid beräkning

av den skattepliktiga ränteinkomsten. Räntefoten skall ungefärligen motsvara

två tredjedelar av den räntefot, efter vilken försäkringsbolagen i genomsnitt

enligt sina grunder tillgodoför försäkringstagarna återbäring. I den

män sistnämnda räntefot beräknas utan hänsyn till å densamma belöpande

driftskostnader eller med hänsyn till å densamma belöpande av försäkringsbolagen

erlagd skatt, skall dock korrigering ske härför.

Uppgifter till ledning för taxeringen skall lämnas på så sätt, att försäkringsgivaren

å varje försäkringsbrev avseende kapitalförsäkring tecknad

efter den 30 juni 1953 angiver försäkringens högsta skattevärde under försäkringstiden.

Försäkringstagaren skall i deklarationen uppgiva numret på

alla kapitalförsäkringar, som är tecknade efter den 30 juni 1953, jämte

deras högsta skattevärde. Då en försäkringstagare finner, att summan av

de högsta skattevärdena för hans ifrågavarande försäkringar överstiger

25 000 resp. 50 000 kronor, skall han vara skyldig att hos vederbörande försäkringsbolag

efterhöra försäkringarnas skattevärde. Bolaget skall då tillställa

honom en tablå angående skattevärdena för varje år fram till tiden

för försäkringens utbetalning. En kopia av denna tablå skall tillställas

vederbörande taxeringsnämnd.

Försäkringsbolagen skall vara skyldiga att efter anmaning av taxeringsmyndighet

lämna uppgifter angående de individuella fall, som taxeringsmyndigheterna

vill närmare kontrollera.

Utredningsmännen framhåller emellertid, att utredningsmännen, därest

statsmakterna skulle finna en enklare lösning påkallad och kunna acceptera

den begränsade effekt, som en sådan kan väntas medföra, i andra hand

förordar, att man låter bero vid de bestämmelser, som försäkringsbolagen nu

infört i sina grunder och som kan snabbt och i administrativ ordning ändras,

om detta skulle visa sig erforderligt på grund av att den avsedda verkan

på rätten att disponera över försäkringens tillgångar icke uppnås, exempelvis

genom att bestämmelserna kringgås genom ändring av försäkringsavtal.

Otvivelaktigt innebär ifrågavarande bestämmelser en godtycklig inskränkning

i återköpsrätten, men denna olägenhet synes kunna stå tillbaka för de

stora fördelarna ur arbetssynpunkt för alla parter. För att bestämmelserna

skall bestå, torde emellertid erfordras ett auktoritativt uttalande, att principiella

hinder icke föreligger för bestämmelser av denna art i försäkringsbolagens

grunder.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

13

Remissyttrandena.

Remissinstanserna avstyrker genomgående utredningsmännens huvudförslag

om införande av en individuell ränte- och förmögenhetsbeskattning

av kapitalförsäkringar men förordar utredningsmännens alternativ med bestämmelser

i försäkringsbolagens grunder. Avgörande för remissinstansernas

ställningstagande har varit, att en tillämpning av huvudförslaget väntats

medföra praktiska svårigheter för försäkringstagare, försäkringsbolag och

taxeringsmyndigheter.

Av de allmänna synpunkter som anförts må här redovisas följande.

Kammarrätten anser, att förslaget om införande av individuell beskattning

av kapitalförsäkringar måste även i den utformning det numera erhållit

anses vara förbundet med så betydande tekniska svårigheter, att det

knappast kan anses innebära en godtagbar lösning av problemet. De numera

i försäkringsbolagens grunder införda bestämmelserna med inskränkningar

i belåningsrätten torde utgöra tillräckligt hinder mot ett upprepande

av de under en viss tidsperiod förekommande missbruken av denna försäkringsform.

Vidare framhåller kammarrätten, i likhet med några andra remissinstanser,

att den föreslagna beskattningen utgör ett avsteg från den s. k. kontantprincipen.

I synnerhet i de fall, där en person med en relativt sett svag ekonomi

av helt lojala skäl tecknar en större kapitalförsäkring, måste det te

sig obilligt att han beskattas för en ränteinkomst som han icke kunnat åtkomma.

År han dessutom hindrad att skaffa medel för skattelikviderna genom

försäkringens belåning, kan en beskattning av honom bli helt orimlig.

Försäkringsinspektionen (ledamöterna Hasselrot och Lundberg samt byråcheferna

Brundin och Vogel har i ett särskilt yttrande framhållit, att motiveringen

till utlåtandet bort ha en annan utformning) anför bland annat.

Enligt försäkringsinspektionens mening är det önskvärt, att de problem

inom försäkringsverksamheten, som vållas av skatteförhållandena, så långt

möjligt löses inom ramen för skattebestämmelserna och av skatteadministrationen

och icke genom försäkringslagen eller med hjälp av de instrument,

t. ex. grunderna, eller den offentliga tillsyn, som syftar till att tillgodose

försäkringstagarnas intresse av en solid, effektiv och billigt arbetande

försäkringsverksamhet. Att bibehålla den nuvarande ordningen måste

ur denna rent principiella synpunkt te sig som ett sämre alternativ än att

åstadkomma ändringar i skattelagstiftningen av den allmänna karaktär,

som den remitterade promemorian åsyftar.

Intrycket av att den nuvarande situationen ännu icke är fullt tillfredsställande

bekräftas, när man närmare studerar hur långt verkningarna av

de nya bestämmelserna i grunderna sträcker sig. Vad som vunnits är kvalitativt

och kvantitativt betydelsefullt eftersom en viktig form av markant

skatteflykt blivit undanröjd. Men, såsom påpekas i den remitterade promemorian,

inskränker det sig dock därtill, att personer, som eljest icke kan

eller — emedan de önskar använda sina sparmedel på annat sätt, t. ex. i

egen rörelse — icke vill taga sådan försäkring, som ger dem en omedelbar

eller snabbt inträdande skatteeffekt incn under eu viss period ändå haft

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

möjlighet härtill särskilt genom omedelbar belåning, nu hindras från att på

detta sätt minska sin skatt. De personer, som både kan och vill skaffa sig

tillgodohavande i livförsäkringsbolag, har däremot samma möjlighet som

förut att genom tagande av kapitalförsäkringar vinna större skatteförmåner

än vid placering av motsvarande medel i t. ex. bank. Dessa förmåner kan

ofta ha icke ringa betydelse för deras placeringsval, låt vara att begränsningen

i fråga om återköps- och lånerätten får en återhållande verkan i de

fall, då kapitalsamlingstiden är kort. För övrigt kan också skatteförmåner

utan nämnvärd kapitalinsats fortfarande vinnas genom teckning och belåning

av livförsäkringar med normal kapitalsamlingstid.

I stort sett står utredningsmännens huvudförslag i samklang med de

principiella överväganden som här anförts. Om detta förslag utan olämpliga

biverkningar kunde förverkligas så som det är skrivet, skulle vinnas

dels det som redan uppnåtts med hjälp av en metod, som befunnits effektiv

men dock ej fullt tillfredsställande, och dels dessutom att de »progressiva»

skatteförmånerna i kapitalförsäkring allmänt undanröjdes i den mån de

hänförde sig till tillgodohavanden överstigande vissa belopp, nämligen 25 000

kronor för ensamstående och 50 000 kronor för andra — gränsvärden som

givetvis i viss mån är skönsmässiga, men som ändå efter nuvarande förhållanden

förefaller vara lämpligt avvägda så långt man nu kan bedöma saken

utan tillgång till närmare uppgifter om de olika skatteförmånernas

sammanlagda betydelse i olika fall. Det synes åtminstone för närvarande

svårt att konstruera något väsentligt avvikande alternativförslag, som riktigt

fyller samma behov. I varje fall har något sådant alternativ hittills

veterligen icke förts fram i den allmänna diskussionen.

Efter att ha bemött en rad olika argument mot förslaget ifrågasätter inspektionen

om det är värt att genomföra en reform, som vållar extra arbete,

ifall dess verkan till stor del blir den, att t. ex. en person, som vid nuvarande

regler skulle ha tagit en kapitalförsäkring på exempelvis 100 000 kronor, i

stället tecknar en dylik försäkring på 49 000 kronor och »tar ut» återstående

belopp i form av pensionsförsäkringar, vilket skulle betyda att skattetänkandet

inverkar på valet av försäkringsform. Därefter sammanfattar inspektionen

sin ståndpunkt på följande sätt.

Försäkringsinspektionen har funnit starka motiv som talar för en reform

av den huvudsakliga innebörd, som utredningsmännen föreslagit i sitt huvudalternativ.

Inspektionen anser sig vidare ha funnit, att flertalet anmärkningar

mot förslaget kan bemötas med sådan framgång, att deras betydelse

inte framstår såsom avgörande. Som den föregående skrivningen torde ådagalägga,

har inspektionen därför låtit sig ledas av en uppriktig önskan att

stödja de sakkunnigas huvudalternativ. När det nu gäller att "summera de

olika skälen för och emot, nödgas emellertid inspektionen med beklagande

konstatera, att det trots allt som här anförts och trots huvudförslagets stora

förtjänster i övrigt, ändå ur praktiska synpunkter kan finnas så mycket

kvar åtminstone i den sist berörda anmärkningen mot förslaget, att det

inte synes rådligt att acceptera det. Det går uppenbarligen inte att på lämpligt

sätt konstruera en i och för sig erforderlig reform på detta område,

om man — på det sätt som utredningsmännen enligt sina direktiv fått göra

— avstår från att ta förhållandena över hela fältet i betraktande och från alt

se på behovet av samordning mellan olika skatteförmåner. Tack vare utredningen

har situationen åtminstone i detta avseende blivit klarlagd. Detta

kan synas som en negativ vinning. Men den är ändå inte alldeles utan sin

betydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Försäkringsinspektionen har vidare framhållit, att, oavsett om huvudförslaget

införes eller icke, torde fordras vissa bestämmelser i bolagens

grunder. Då det emellertid synes tveksamt huruvida försäkringslagstiftningen

medger en av skatteskäl gjord begränsning av återköps- och belåningsrätten

för livförsäkringar, anser inspektionen, att försäkringslagstiftningen

bör kompletteras med en förtydligande bestämmelse i ämnet.

Riksskattenämnden framhåller, att det ur riksskattenämndens synpunkt

är ett väsentligt intresse dels att effektiva åtgärder vidtages för att hindra

skatteflykt och dels att tillämpningen av skattelagstiftningen icke onödigtvis

kompliceras. I förevarande fall är dessa önskemål svåra att förena: trots de

förenklingar, som utredningsmännen vidtagit i 1944 års allmänna skattekommittés

förslag, kvarstår alltjämt många svårigheter i tillämpningen.

Dessa är främst knutna till försäkringstagarnas uppgiftsskyldighet. Visserligen

är den föreslagna skattskyldigheten begränsad till ett relativt ringa antal

försäkringstagare, men så som utredningsmännen tänkt sig uppgiftsskyldigheten

ordnad i deklarationerna, kommer denna att beröra en stor

mängd skattskyldiga. Att över huvud taget alla försäkringstagare, som

tecknat kapitalförsäkringar efter den 30 juni 1953, ställes inför skyldigheten

att redovisa dessa försäkringars högsta skattevärde i deklarationerna är

sålunda en konsekvens, som kan ge anledning till stor tvekan.

De betänkligheter, som sålunda kan anföras mot lagförslaget, gör det

desto mera angeläget att man prövar den möjlighet, som utredningsmännen

anvisat i andra hand. Härigenom skulle skattelagstiftningen lämnas orubbad

och önskemålet att vinna en spärr för skatteflyktsåtgärder tillgodoses

inom försäkringslagstiftningens eget område. De invändningar av principiell

natur som framförts mot en sådan uppläggning synes icke vara av den allvarliga

natur, att de behöver hindra en lösning efter denna linje. För riksskattenämnden

ter det sig naturligt att — liksom skattelagstiftningen i

vissa avseenden lämnar stöd åt försäkringsverksamheten — grunderna för

försäkringsverksamheten får komplettera beskattningsreglerna, när det gäller

att hindra missbruk av försäkringar i skattelindringssyfte. Skattesynpunkterna

måste alltid komma in som ett viktigt moment vid tecknande av

försäkringar och det är då rimligt, att man redan på detta stadium avskär

icke önskvärda och helt av skatteskäl motiverade avarter av försäkringsverksamheten.

Liknande synpunkter anföres av överståthållarämbetet och de länsstyrelser,

som avgivit yttranden över förslaget.

Svenska Livförsäkringsbolags förening ansluter sig till utredningsmännens

uppfattning därom, att det ur principiell synpunkt varit mest tillfredsställande,

om den aktuella frågan kunnat lösas genom bestämmelser i

skattelagstiftningen.

En förutsättning för delta måste dock vara, att dessa bestämmelser icke

får verka hämmande på försäkringssparande! och icke heller får leda till eu

administrationsapparat, som står i orimlig proportion till det åsyftade ändamålet.

Man måste emellertid räkna med, att ett genomförande av utred
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

ningsmännens förslag till individuell inkomst- och förmögenhetsbeskattning

skulle medföra mycket allvarliga olägenheter i nämnda avseenden. Under

sådana förhållanden måste enligt föreningens uppfattning de principiella

synpunkterna träda i bakgrunden och de praktiska synpunkterna bli avgörande.

En ändring i skattelagstiftningen medför alltid ett betydande arbete

för alla dem som skall sätta sig in i och anpassa sig efter de nya reglerna.

Taxeringsmyndigheterna är redan förut hårt belastade. Försäkringsbolagens

befattningshavare, särskilt de mest kvalificerade, betungas redan nu i alltför

hög grad av skattefrågor, och stora utbildningskostnader måste nedläggas

för att informera även ackvisitörerna om vad som gäller rörande livförsäkringars

beskattning etc. Föreningen vill bestämt hävda, att det för livförsäkringsväsendets

lugna utveckling är förenat med stora olägenheter att

med korta mellanrum ändra reglerna för livförsäkringstagarnas beskattning.

Föreningen instämmer med utredningsmännen däri, att grunderna i

första hand syftar till att reglera verksamheten från andra än skatterättsliga

synpunkter. Försäkringsverksamheten är emellertid numera så intimt beroende

av skattereglernas utformning, att det icke framstår som något

främmande eller oegentligt att grunderna i nu ifrågavarande hänseende får

komplettera skattelagstiftningen. Utredningsmännen har uttalat, »att försäkringsbolagens

anskaffningsverksamhet icke kan väntas fungera på ett

för försäkringsverksamheten ändamålsenligt sätt utan stöd av bestämmelser

av erforderlig restriktivitet i försäkringsbolagens försäkringstekniska grunder

eller i skattelagstiftningen». Eftersom emellertid varken 1944 års skattekommitté

eller utredningsmännen lyckats åstadkomma förslag till skattebestämmelser,

som innebär en acceptabel lösning, måste enligt föreningens

mening utvägen med grunderna såsom regulator tillgripas. Den genomförda

begränsningen av återköps- och belåningsmöjligheterna har, därom vittnar

redan den hittillsvarande erfarenheten, visat sig synnerligen effektiv då det

gäller att hindra anskaffning av kapitalförsäkringar med huvudsyfte att giva

skattelättnader. Skulle det visa sig att restriktionerna i grunderna icke är

tillräckliga eller, eventuellt, för vittgående, kan dessa i samråd med försäkringsinspektionen

smidigt ändras. Med stöd av det anförda vill föreningen

ansluta sig till utredningsmännens alternativa förslag och föreningen får

alltså förorda, att ingen ändring nu sker i systemet för beskattning av livförsäkring

och att de nuvarande bestämmelserna i grunderna bibehålies.

Folksam anför.

I och för sig är det enligt Folksams mening ett önskemål, att beskattningen

av livförsäkringstagare och livförsäkringsanstalter ordnas på ett sådant

sätt, att den samlade skattebörda, som en försäkringstagare får bära på sitt

livförsäkringssparande, blir ungefär densamma som på annat sparande av

jämförlig beskaffenhet. Det kan möta svårigheter att göra en i alla avseenden

korrekt jämförelse, men mot principen som sådan synes ingen erinran

kunna göras. Det är m. a. o. önskvärt — vilken uppfattning man än har om

ändamålsenligheten av gällande skattelagstiftning — att livförsäkringen är

neutral i skattehänseende. Härvid bortses från det s. k. sociala avdraget,

vilket är ett medvetet avsteg från principen. Det är emellertid icke underkastat

något tvivel, att gällande skattelag för större inkomsttagares och för
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

mögenhetsägares vidkommande gynnar placering av kapital i kapitalförsäkringar

framför annan jämförlig kapitalplacering. Detta förhållande

beror på frånvaron av individuell ränte- och förmögenhetsbeskattning.

Folksam hälsar därför den nu framlagda utredningen, vars syfte är att genom

individuell beskattning av större kapitalförsäkringar undanröja nämnda

missförhållande, med stor tillfredsställelse. Det är emellertid klart, att

principen om livförsäkringsbeskattningens jämställdhet med skatt på annan

kapitalbildning icke är den enda, som i detta sammanhang gör sig gällande.

En annan är att kostnaderna för en reform, som åsyftar en mera

rättvis beskattning, icke får bli orimligt stora i förhållande till de ökade

skatteintäkter, som reformen kan ge. Ett tredje, mycket betydelsefullt krav

på varje skattereform är, att den icke ställer alltför stora krav på den stora

massan av skattebetalares förmåga att fullgöra sin deklarationsplikt. Utredningsmännens

förslag ger — om man bortser från vissa mindre brister

på papperet en nära nog perfekt lösning av problemet. Häri ligger förslagets

största förtjänst: om förslaget genomföres och fungerar på avsett sätt,

måste i framtiden allt tal om livförsäkringen som instrument för skatteflykt

tystna. Olägenheterna ligger helt och hållet i det merarbete, som den föreslagna

reformen skulle lägga på försäkringstagarna, skattemyndigheterna

och livförsäkringsbolagen. En genomgång av dessa olägenheter tvingar emellertid

enligt Folksams mening fram den slutsatsen, att utredningsmännens

huvudförslag icke är genomförbart. Folksam hyser emellertid även betänkligheter

mot utredningsmännens alternativa förslag att låta bero vid de

restriktiva bestämmelser, som försäkringsbolagen i mars 1953 införde i sina

grunder. Folksams betänkligheter bottna i samma motiv som utredningsmännen

anfört i den remitterade promemorian, s. 21, nämligen att en inskränkning

av rätten till återköp och lån, vilken icke (såsom vid pensionsförsäkring)

är en logisk förutsättning för skatteklassificeringen och icke

heller avser att tillgodose vare sig soliditets- eller skälighetsprincipen, i och

för sig är förkastlig. Härtill kommer, att sådana restriktioner inte generellt

hindrar stora förmögenhetsägare att placera mycket pengar i relativt lågt

beskattade kapitalförsäkringar, utan de utgör ett hinder endast för dem,

som har knapp tillgång på likvida medel. En varaktig lösning av skattefrågan

genom restriktioner i grunderna skulle sålunda innebära, att man som

ett nytt skattemoment vid sidan om inkomst och förmögenhet införde den

inverterade likviditeten: ju större likviditet, dess lägre skatt. Dessutom

skulle ingreppets effektivitet variera med läget på penningmarknaden; vid

en lätt penningmarknad stiger likviditeten för större förmögenhetsägare,

och restriktionernas verkningsgrad avtar.

Folksam föreslår därför i första hand en undersökning av möjligheten

av ett realiserande av utredningsmännens huvudförslag, genom att begränsa

de ifrågasatta beskattningsreglerna till att omfatta endast vissa kategorier

livförsäkringar. Sålunda har Folksam föreslagit t. cx. att åtgärderna

skulle begränsas till försäkringar med kort kapitalsamlingstid och understigande

av utredningsmännen angivna gränsvärden. Folksam har därvid

även uppdragit vissa riktlinjer för ett praktiskt anordnande av en dylik

beskattning.

Försäkringsinspektioncn, som tagit del av Folksams förslag, framhåller,

att med en sådan begränsning skulle området för beskattningen ytterligare

starkt beskäras så mycket mer som andra typer av kapitalförsäkringar

skulle komma att vinna högst avsevärt i förhållande till t.

i! liihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr ISO.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

gångsbetalda försäkringar. Merarbetet skulle alltså bli icke oväsentligt

mindre och de tekniska tillämpningssvårigheterna i samma grad ytterligare

försvagade. För en sådan anordning talar vidare det skälet, att de »progressiva»

skatteförmånerna per 1 000 kronors försäkringssumma under

försäkringens löptid blir större ju kortare kapitaisamlingsperioden är, varför

motivet för individuell beskattning i dessa fall framstår såsom ännu

starkare än för andra försäkringar av motsvarande storlek. Det är också

bl. a. på detta område som skattetänkandet varit särskilt utpräglat. Emellertid

möter en sådan begränsning av åtgärderna också vissa betänkligheter,

som bl. a. hänför sig just till den i viss mån ojämna konkurrens som

skulle uppstå med annan kapitalförsäkring. Härtill kommer att ett sådant

förslag reser vissa särskilda problem, som skulle erfordra ytterligare utredning,

t. ex. hur man skall hindra att bestämmelserna kringgås genom att

folk tar vanliga kapitalförsäkringar å stora belopp för att efter en tid avbryta

premiebetalningarna; även om en sådan tendens i viss mån motverkas

genom att det ekonomiska resultatet av ett betalningsavbrott i övrigt blir

ogynnsamt, behöver dock frågan underkastas ytterligare övervägande. Även

definitionen av begreppet försäkring med kort kapitalsamlingstid skulle vålla

definitionssvårigheter, som kräver närmare undersökning. Försäkringsinspektionen

anser sig därför åtminstone inte för närvarande kunna rekommendera

en dylik väg, även om också detta alternativ, som trots nyss

anförda anmärkningar kan innehålla något fruktbart, naturligtvis bör hållas

i minnet för eventuella framtida behov för den händelse de sakkunnigas

huvudförslag nu icke skulle föranleda någon positiv åtgärd från statsmakternas

sida.

De i utredningsmännens huvudförslag ifrågasatta författningsbestämmelserna

har mött erinringar i olika hänseenden.

Som torde framgå av det förut anförda är det betänkligheter inför det

föreslagna taxeringstekniska förfarandet, som i huvudsak föranlett remissinstanserna

att taga avstånd från förslaget. Framför allt Svenska Livförsäkringsbolags

förening och Folksam har mera ingående undersökt tänkbara

olägenheter av ifrågavarande bestämmelser.

Sålunda framhåller Svenska Livförsäkringsbolags förening bland annat.

at?% b,°rf ^serveras att deklarationsskyldigheten påverkas av sådana omstandigheter

som atf orsakrings tagaren ingår äktenskap, att make dör, att

ete n^Ilr Tyindl,f el ert eller uPPhör att vara självständig skattskyldig

de. Det maste allvarligt befaras, att de föreslagna invecklade reglerna kom
DetfatttnrHiyClfit

^ a*1!-”8 mer eller mindre ursäktligt åsidosättas,

nn *! r -ift^ bh, fallet’ da försäkringen ändras, då försäkringstagaren

pantsatt forsakringsbrevet utan att gora anteckning om deltas nummer och

högsta skattevarde samt då forsäkringsbrevet eller den från bolaget för

inånga ar sedan erhållna skattevärdestablån förkommit. Ett införande av

Hw^tftrS ny dlghat 3V ‘frfgavarande art är så mycket betänkligare som ett

V W ^lgorande av deklarationsskyldigheten redan nu i ett alltför stort

antal fall synes överstiga de skattskyldigas förmåga.

Sett ur bolagens synpunkter, och därmed indirekt även ur försäkrings
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

tagarnas, måste de föreslagna skattebestämmelserna komma att försvåra

och fördyra ackvisitionsarbetet genom att ett riktigt uppläggande av

kundens försäkringsskydd kommer att förutsätta kännedom om en hel rad

nya omständigheter. Såsom exempel härpå må angivas skattevärdena å kundens

tidigare efter den 30 juni 1953 tecknade försäkringar, barnens skattskyldighet

såväl vid ackvisitionstillfället som framdeles före 21 års ålder

etc. Hänsyn måste tagas till möjliga och sannolika ändringar av de olika

omständigheter, som påverka skattskyldigheten för försäkringstagarna. Alternativa

försäkringslörslag måste i stor utsträckning offereras. Allt detta

är ägnat att göra den försäkringssökande villrådig rörande vilken försäkringsform

som passar honom häst och även att göra ackvisitörens rådgivning

vansklig. De nya reglerna förutsätta därför långt mera ingående samtal

med kunden än vad fallet varit hittills. Då samtliga dessa undersökningar

och diskussioner konnna att föranledas av skattelagstiftningen, måste

följden bli att försäkringstagarnas intresse för växelverkningar mellan livförsäkring

och beskattning ökas. Det avdragsfria beloppet måste ständigt

komma med i ackvisitionssamtal och ackvisitionen som följd därav i stor

utsträckning komma att beröras av skattesynpunkter.

Såsom en betydande olägenhet med förslaget måste vidare betraktas det

förhållandet, att utredningsmännen själva anse förslaget otillräckligt för

vinnande av det avsedda syftet, nämligen att hindra missbruk. På grund av

att ett avdragsfritt belopp införes kommer sålunda, enligt utredningsmännens

uppfattning (s. 33 i den remitterade promemorian), ett visst utrymme

för tecknandet av försäkringar i huvudsakligt syfte att uppnå skattelättnader

fortfarande att lämnas öppet i den mån det avdragsgilla beloppet icke

behöver tagas i anspråk för beredandet av erforderligt försäkringsskydd.

Utredningsmännen erinra därför om, att området för skatteackvisition kan

ytterligare avsevärt begränsas genom en bestämmelse i grunderna av den

enklare art, som tidigare förekommit och som innebar en belåningsspärr

för engångsbetalda försäkringar.

Enligt förslag till ändring av 33 § taxeringsförordningen skall försäkringsbolag

till ledning vid taxering utan anmaning lämna uppgift beträffande

kapitalförsäkring, som meddelats efter den 30 juni 1953, om försäkringens

skattevärde under varje år t. o. in. det år, försäkringen enligt avtalet

skall upphöra. Ehuru sådan uppgiftsskyldighet samtidigt begränsas till

att endast gälla försäkring, beträffande vilken försäkringstagare hos bolaget

begärt upplysning om skaltevärde, torde denna uppgiftsskyldighet i ett

stort antal fall icke komma att fylla något ändamål till följd därav att vederbörandes

försäkringar ännu icke uppnått och kanske aldrig uppnå beskattningsbart

skattevärde. I ej ringa utsträckning torde det för övrigt komma

att inträffa, att uppgift lämnas till fel taxeringsnämnd utan möjlighet

för denna att vidarebefordra uppgiften till rätt nämnd. Även om försäkringstagaren

uppger sin postadress i samband med begäran om upplysning angående

skattevärde, ger sådan adress som bekant icke alltid rätt vägledning

för bestämmandet av försäkringstagarens mantalsskrivningskonimun

för beskattningsåret. Då det bland försäkringstagarna numera är vanligt,

atl de äga åtskilliga efter band tillkomna försäkringar, ofta tecknade

i olika försäkringsbolag, komma i deklarationsakterna all. ligga åtskilliga

gamla uppgifter om skal tevärden, som långa tider kunna vara utan betydelse

för taxeringen och som, när skattskyldighet slutligen inträder, kanske

iiro för gamla för atl vara tillförlitliga. Man kan icke utgå ifrån, att ett

system kommer att fungera tillfredsställande som bygger på alt bolagen, om

skattetablå tidigare utsänts, vid varje händelse, som påverkar de i tidigare

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

tablå uppgivna skattevärdena (t. ex. återköp eller annan förtidsannullation,

ändring, försörjaredödsfall), skola tillställa taxeringsnämnden ny tablå. Ej

heller torde det i praktiken vara möjligt att ofta i flera årtionden bevara

och från det ena årets deklarationsmaterial till nästa års överflytta skattetablåer.

I varje fall skulle detta förutsätta ett betydande extra'' arbete för

taxeringsnämnderna, särskilt när skattskyldig flyttat till annan kommun.

Resultatet skulle troligen bli, att taxeringsmyndigheterna skulle se sig nödsakade

att begära nya skattetablåer i betydligt större utsträckning än utredningsmännen

förutsett.

I 35 § taxeringsförordningen föreslå utredningsmännen en skyldighet för

styrelse för försäkringsbolag att efter anmaning lämna uppgift om skattevärde

för namngiven skattskyldigs kapitalförsäkringar. Med avseende å svårigheterna

att rätt fullgöra denna uppgiftsskyldighet får föreningen bl. a.

hänvisa till, att ett ägareregister ej ens för framtida försäkringar kan hållas

aktuellt bland annat därför, att skyldighet att anmäla äganderättsövergång

ej föreligger och näppeligen torde kunna införas. Till följd härav

komma bolagen att sakna möjlighet att ge besked, huruvida viss namngiven

skattskyldig har kapitalförsäkring hos bolaget, vilket förhållande i sin tur

omöjliggör en någorlunda effektiv kontroll över försäkringstagarnas innehav

av beskattningsbara försäkringar.

De av utredningsmännen föreslagna gränserna för skattepliktens inträdande,

25 000 kronor för ensamstående och 50 000 kronor för äkta makar,

anses av Svenska Livförsäkringsbolags förening vara för låga. Av bland annat

arbetstekniska skäl föreslår föreningen, att dessa belopp bör fastställas

till 40 000 respektive 80 000 kronor. ''

Förslaget att föräldrarna skulle vara skattskyldiga för skattskyldiga barns

beräknade ränta å kapitalförsäkring har mött erinringar från några remissinstansers

sida. Sålunda framhåller länsstyrelsen i Västernorrlands län, att i

intet fall vare sig beträffande inkomst av kapital eller annan inkomst föreligger

eller kommer att föreligga sådan skattskyldighet för annans inkomst.

Utredningsmännen har ansett, att alla kapitalförsäkringar bör i beskattningshänseende

behandlas lika, d. v. s. att någon annan distinktion i beskattningshänseende

än den mellan kapitalförsäkring och pensionsförsäkring

icke bör införas.

Svenska Livförsäkringsbolags förening föreslår, att försäkring av sådan

art, att enligt grunderna återköpsrätt ej kan föreligga, undantages från beskattning.

Vid tecknandet av dylik avhänder sig försäkringstagaren definitivt

all fri dispositionsrätt över erlagda premier. Han kan dessutom riskera,

att dödsfall inträffar vid sådan tidpunkt, att avtalet blir förlustbringande.

Dessa förhållanden utgör ett så starkt återhållande moment, att missbruk

icke behöver befaras. Skulle emellertid vad här sagts icke godtagas vid

prövningen av det nya skatteförslaget, vill föreningen framhålla den komplikation,

som är förbunden med beräkningen av skattevärden för försäkringar

av skattekaraktär K + P med endast tekniskt återköpsvärde. Det är

här i huvudsak fråga om livräntor med motförsäkring och liknande, t. ex.

försäkringar tecknade i pensionsstyrelsen (R 2-försäkring). För sistnämn
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

da försäkring har medgivits att av erlagd premie 10 procent skall anses utgöra

premie för K-försäkring och 90 procent avse P-försäkring. Nämnda 10

procent utgör ett genomsnittsvärde, som ibland är för högt och i andra fall

för lågt. Även i fall då 10 procent är för lågt, utgör K-delen dock i regel ej

någon mer avsevärd del av hela premien. Motsvarande gäller för livbolagens

livräntor med motförsäkring. Om man ej anser sig kunna helt från individuell

beskattning fritaga K-försäkringar utan verkligt återköpsvärde, är det

därför enligt föreningens mening i vart fall nödvändigt att från individuell

beskattning undantages sådana försäkringar, där i försäkringen ingår endast

ett mindre väsentligt K-moment.

Pensionsstyrelsen anser, att hos pensionsstyrelsen tecknade dödsfallsförsäkringar

bör undantagas från de ifrågasatta bestämmelsernas tillämpning.

Kammarrätten finner det vara beklagligt, att utredningsmännen ansett

sig hindrade att till undersökning upptaga spörsmålet, huruvida sådana livsvariga

försäkringar, som tecknas för att ställa medel till förfogande för

täckande av arvs- och kvarlåtenskapsskatt vid den försäkrades frånfälle,

bör vara fria från beskattning och i så fall under vilka villkor. Kammarrätten

hyser den uppfattningen, att ett mycket stort antal kapitalförsäkringar

tecknas just av angivna skäl.

De ifrågasatta nya bestämmelserna har föreslagits skola äga tillämpning

å försäkringar, som meddelats efter den 30 juni 1953, ehuru de enligt förslaget

ansetts skola träda i kraft först den 1 januari 1954.

Försäkringsinspektionen anser icke, att några särskilt starka moraliska

betänkligheter synes kunna riktas mot den av utredningsmännen föreslagna

anordningen, då i varje fall möjligheten av en individuell beskattning av

kapitalförsäkringar bekantgjorts genom utredningsdirektiven. Dock vore det

givetvis mera tillfredsställande att låta datum för lagens ikraftträdande eller

åtminstone för ett riksdagsbeslut i ärendet bli avgörande. Emellertid måste

man räkna med att i varje fall under tiden mellan framläggande av en

eventuell proposition i ämnet och fram till dagen för bestämmelsernas

ikraftträdande eller för riksdagsbeslutet arbetet inom försäkringsverksamheten

skulle komma att icke obetydligt störas och förryckas. Att av detta

skäl helt acceptera utredningsmännens förslag på denna punkt synes emellertid

vara att gå för långt i den andra riktningen. Man bör bl. a. beakta den

praktiska komplikationen, att de försäkringar som tecknats efter den 30

juni 1953 ännu inte försetts med någon uppgift om högsta skattevärde.

Med hänsyn härtill vill försäkringsinspektionen förorda, att om förslaget

förverkligas, datum för framläggande av eventuell proposition må bli avgörande

för vilka försäkringar som från det att lagen blivit gällande skall underkastas

individuell beskattning.

Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller, att utredningsmännen i den

remitterade promemorian anfört vägande skäl mot att nya beskattningsregler

i allmänhet tillämpas å försäkringar, som tecknats före reglernas

ikraftträdande. Länsstyrelsen ifrågasätter, om icke angivna skäl även talar

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

för att de nya bestämmelserna endast skall tillämpas å försäkringar, som

meddelats efter ikraftträdandet.

Svenska Livförsäkringsbolags förening motsätter sig på det bestämdaste

att lagstiftningen göres tillämplig å försäkringar, som tillkommit före lagstiftningens

antagande. Den nya lagstiftningen skulle innebära skyldighet

för försäkringsbolagen att i varje försäkringsbrev efter den 30 juni 1953

anteckna försäkringens högsta skattevärde. Innan lagstiftningen beslutas

torde emellertid hundratusentals försäkringsbrev komma att utfärdas och

försäkringsbolagen kan givetvis icke införa några uppgifter i försäkringsbreven

om förhållanden som icke gäller. I det rådande läget torde en retroaktiv

bestämmelse ej heller ha någon uppgift att fylla för att motverka en

eventuell rusning i fråga om tecknandet av stora försäkringar, då de redan

gällande bestämmelserna om reducerade återköpsvärden har samma effekt.

Folksam framlägger liknande synpunkter på denna fråga.

Departementschefen.

Frågan om kapitalförsäkringars beskattning fick förnyad aktualitet genom

de förhållanden som framträdde på försäkringsmarknaden, sedan den

s. k. treårs-karensen borttagits ur försäkringsbolagens grunder med verkan

från och med den 1 juli 1952. Såsom framgår av utredningsmännens undersökningar

ägde en synnerligen stark ökning rum i fråga om nyteckning av

engångsbetalda kapitalförsäkringar under tiden fram till den 1 mars 1953,

då en ny lånespärr infördes i grunderna, ökningen var koncentrerad till

försäkringar på stora belopp, och försäkringarna tecknades i mycket stor

utsträckning med omedelbar belåning. Ackvisitionsverksamheten på detta

område bedrevs på sådant sätt, att skattesynpunkterna helt sköts i förgrunden.

Från vissa bolags sida var denna verksamhet uppenbarligen mycket

aktiv. Såsom utredningsmännen framhållit lämnar omständigheterna

icke rum för tvivel om att de här ifrågavarande försäkringarna är av den

art, att den huvudsakliga anledningen till tecknandet varit skatteflyktssynpunkter.

Utredningsmännen har angivit två utvägar som för framtiden skulle eliminera

liknande företeelser på kapitalförsäkringens område. Enligt den ena

skulle den räntebeskattning, som nu sker hos försäkringsföretagen, kompletteras

med en individuell beskattning av en beräknad ränta och förmögenhet

hos försäkringstagarna. Den andra utvägen är att man för framtiden

bibehåller de bestämmelser om begränsning av återköpsvärdet — och

därmed även belåningsmöjligheterna — vilka som ett provisorium infördes

i försäkringsbolagens grunder från och med ingången av mars 1953.

Ur åtskilliga synpunkter måste det förstnämnda alternativet anses innebära

en tilltalande lösning. Det skulle utgöra ett effektivt medel att nå det

avsedda målet. Alternativet har emellertid av remissinstanserna i allmänhet

avvisats som alltför ohanterligt i praktiken.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

23

Givet är att införandet av en individuell ränteinkomst- och förmögenhetsbeskattning

måste medföra åtskilligt merarbete och orsaka åtskilliga komplikationer.

Den kritik som härvidlag framförts synes emellertid, ehuru delvis

klart berättigad, på vissa punkter vara något överdriven. Dock torde det

vara möjligt att vidtaga sådana förenklingar i förslaget att de största praktiska

svårigheterna vid dess tillämpning skulle kunna elimineras.

En annan viktig synpunkt är emellertid att det för försäkringsväsendets

lugna utveckling framstår som angeläget att reformer, som berör allenast

en del av beskattningsreglerna på detta område, icke annat än i undantagsfall

genomföres utan att ha föregåtts av en mera allmän översyn. En sådan

har icke kunnat komma till stånd i detta sammanhang.

Efter vad som kunnat utrönas synes de bestämmelser som för omkring

ett år sedan infördes i försäkringsbolagens grunder om begränsning av återköpsrätten

ha förmått motverka att kapitalförsäkringsformen utnyttjas i

direkt skatteflyktssyfte. I varje fall har skett en markant minskning av

nyteckningen av försäkringar med kort premieinbetalningstid sedan den 1

mars 1953. Så mycket torde vara klart att om bestämmelserna lojalt efterleves

av berörda parter, de i varje fall torde vara tillräckliga för att förhindra

transaktioner av den art, som i stor utsträckning genomfördes under

den närmaste tiden dessförinnan.

På grund av nu anförda omständigheter ansluter jag mig till alternativet

att man f. n. inskränker sig till att alltjämt upprätthålla den särskilda regleringen

av kapitalförsäkringarnas återköpsvärde i försäkringsbolagens

grunder. Med hänsyn till bestämmelsernas särskilda syfte och deras betydelse

ur synpunkten av en sund utveckling av försäkringsverksamheten

synes någon invändning icke kunna göras mot anordningen att inrymma bestämmelser

av dylik karaktär i grunderna. Någon förtydligande bestämmelse

i försäkringslagstiftningen synes icke f. n. erforderlig.

Utredningsmännens förslag att för framtiden individuellt beskatta den

beräknade ränteinkomsten och förmögenhetsvärdet av kapitalförsäkringar

torde få slutgiltigt prövas i anslutning till en allsidig framtida utredning om

försäkringsväsendets beskattningsfrågor överhuvud. När en sådan utredning

kan igångsättas, kan icke f. n. närmare bedömas. Man torde emellertid

kunna utgå från att frågan icke kan uppskjutas alltför länge.

Som tidigare framhållits aktualiserades den nu avslutade, begränsade

utredningen direkt av de skatteflyktsföreteelser som framträdde under andra

halvåret 1952 och de första månaderna 1953. Den frågan återstår att behandla

hur man bör förfara med de kapitalförsäkringar mot engångs- eller

korttidspremie som tecknades under nämnda tid. I direktiven för utredningen

uttalade jag, att eu ofta hävdad princip varit att en ändring i skärpande

riktning av livförsäkringstagares beskattning icke bör omfatta försäkringar,

som tecknats före ändringens ikraftträdande. Jag framhöll vidare

att eu sådan princip vore av stor betydelse för försäkringsväsendets utveckling.

Även om principen i allmänhet borde följas, kunde det emellertid

under särskilda omständigheter te sig rimligt att undantag gjordes. Särskilt

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

kunde detta vara förhållandet i sådana fall, då man kunde konstatera, att

försäkringsmässiga synpunkter spelat en helt underordnad roll vid försäkringsavtalens

ingående och att lagstiftningen utnyttjats för rena skatteflyktsåtgärder.

Utredningsmännen förutsatte att de av dem föreslagna beskattningsreglerna

skulle omfatta endast försäkringar som tecknats efter den 30 juni

1953, d. v. s. den dag då direktiven för utredningen offentliggjordes. De nyss

angivna försäkringarna, som tillkommit under den tid då lånespärr icke förelåg,

skulle sålunda icke beröras.

Enligt min mening kan det starkt ifrågasättas om man bör acceptera eu

sådan ståndpunkt. Den situation, som uppstod då treårskarensen för rätten

att belåna engångsbetalda kapitalförsäkringar borttogs och försäkringsbolagen

sålunda fick frihet att själva laga efter lägligheten på detta område, utnyftjades

i bolagens ackvisition på ett sätt som icke står i överensstämmelse

med en sund försäkringsverksamhet. De försäkringar det här främst gäller

är sådana som tecknats mot engångspremie och omedelbart belånats hos bolaget.

Ett exempel framgår av den vid statsrådsprotokollet såsom Bihang

B fogade offerten. Försäkringssumman skulle utgöra 250 000 kronor. Engångspremien

skulle uppgå till 218 808 kronor, därav 205 220 kronor skulle

motsvaras av ett omedelbart av bolaget meddelat lån och återstoden eller

13 588 kronor skulle erläggas kontant. En så konstruerad försäkring måste

ur försäkringssynpunkt betecknas som i huvudsak en fiktion. De försäkringstagare

som accepterat dylika offerter från bolagsackvisitörernas sida

torde icke ha anlagt andra än rena skatteflyktssynpunkter vid tecknandet

av försäkringarna.

Det kan enligt min uppfattning icke göras berättigade invändningar mot

att i ett fall som detta vidtaga beskattningsåtgärder som är ägnade att i

stort sett åstadkomma likställighet mellan de försäkringar, soin togs under

den här aktuella tiden, och de försäkringar, som tagits efter det den

nya lånespärren införts. Ett sådant undantag från den nyss angivna principen,

att skärpningar i beskattningen icke bör tillämpas på tidigare tecknade

försäkringar, bör enligt min mening anses rimligt. Den beskattning som

åsyftas bör emellertid icke göras retroaktiv i den meningen att den skulle

tillämpas på redan förflutna beskattningsår. Tvärtom bör ikraftträdandet

uppskjutas viss tid så att de försäkringstagare, som så önskar, får rådrum

att avveckla eller lägga om försäkringarna på sådant sätt att någon beskattning

efter de nya reglerna icke behöver ske. Den kostnad som uppkommer

till följd av avvecklingen eller omläggningen blir på visst sätt kompenserad

genom att försäkringstagaren under några år fått tillgodonjuta de skatteförmåner

som följt med den ursprungliga försäkringen.

De beskattningsregler, som i enlighet med det sagda bör genomföras, torde

lämpligen böra anordnas på följande sätt.

Beskattningen bör få formen av en individuell inkomst- och förmögenhetsbeskattning

hos den som ägde försäkringen vid utgången av juni 1953,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

d. v. s. den tidpunkt då utredningsdirektiven offentliggjordes. Denne bör

alltså vara skattskyldig till statlig och kommunal inkomstskatt för en beräknad

ränteinkomst på grund av kapitalförsäkringen och vidare till statlig förmögenhetsskatt

för försäkringens på visst sätt beräknade värde. Beskattningen

bör avse försäkringar som meddelats eller utlösts hos livförsäkringsbolag

under tiden från och med den 1 juli 1952 till och med den 28 februari

1953.

Den ifrågasatta lagstiftningen bör omfatta endast sådana kapitalförsäkringar,

vilkas återköpsvärde är högre än det som skulle ha gällt, om bestämmelserna

i de nuvarande grunderna för försäkringsbolagen varit tillämpliga.

Om sålunda försäkringens ägare godtar regeln att försäkringens återköpsvärde

— och därmed även dess lånevärde — under tio år från försäkringens

tecknande icke skall vara högre än det återköpsvärde, som skulle ha gällt,

om premiebetalningen oavsett försäkringstidens längd skolat fullgöras helårsvis

med jämn fördelning på 15 år, kommer försäkringen över huvud icke

att falla under lagstiftningen. Detta medför att exempelvis en försäkringstagare,

som tagit sin försäkring under vanliga försäkringsmässiga former

och icke belånat denna, genom en enkel överenskommelse med försäkringsbolaget

blir fri från beskattningen; genom att acceptera återköpsklausulen

blir han likställd med en person som tagit en försäkring efter den 1 mars

1953.

Den nya lagstiftningen bör omfatta kapitalförsäkringar mot engångspremie

eller mot premier som erlägges på kort tid. Undantagna bör däremot

vara försäkringar, för vilka premierna skall erläggas under en tid av minst

tio år.

Av praktiska skäl bör vidare smärre kapitalförsäkringar mot engångseller

korttidspremier undantagas. Gränsen bör gå vid ett återköpsvärde av

15 000 kronor.

För försäkring, som är underkastad beskattning, bör bestämmas ett skattevärde.

Detta bör utgöra försäkringens återköpsvärde den 31 december det

kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret.

Under hänsynstagande till att ränteavkastningen från försäkringstagarnas

hos försäkringsbolagen innestående medel är föremål för viss beskattning

hos bolagen samt att den nu föreslagna inkomstbeskattningen hos försäkringarnas

ägare av tekniska skäl bör avse såväl statlig som kommunal

inkomstskatt bör den beräknade ränteavkastningen för försäkringens ägare

bestämmas till, för helt år räknat, allenast två procent av skattevärdet. Vid

inkomsttaxeringen bör alltså som intäkt av kapital upptagas ett häremot

svarande belopp. Vid förmögenhetsberäkningen bör som tillgång upptagas

ett belopp motsvarande skattevärdet.

Enligt de nuvarande grunderna för försäkringsbolagen skall begränsningen

av en kapitalförsäkrings återköpsvärde gälla under tio år från försäkringens

tecknande. 1 huvudsaklig överensstämmelse härmed bör den beskattning

som bär föreslås för de under tiden den 1 juli 1952 den 28 februari

1953 tecknade försäkringarna gälla allenast t. o. m. det beskattningsår, för

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

vilket taxering i första instans verkställes år 1963. Såsom förut angivits bör

å andra sidan lagstiftningen sättas i kraft å sådan tid att ägarna får visst

rådrum att avveckla eller omlägga försäkringarna. Lämpligen bör ikraftträdandet

ske den 1 januari 1955. Taxering kommer då att ske första gången år

1956.

Försäkringsbolagen bör ha skyldighet att till ledning vid taxeringen lämna

uppgift om försäkrings skattevärde.

I överensstämmelse med det anförda har inom finansdepartementet upprättats

förslag till förordning om beskattning av vissa kapitalförsäkringar.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att nämnda författningsförslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:

Barbro Åslund.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

27

Bihang A.

De sakkunnigas förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 38 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att till

anvisningarna till 38 § samma lag skall fogas en ny punkt, betecknad 3 a,

av nedan angiven lydelse.

38 §.

1 mom. Till intäkt —---insatta medel,

beräknad ränta å skattevärdet av kapitalförsäkring, som äges av den skattskyldige

eller, i förekommande fall, hans make eller hans omyndiga barn,

i den omfattning och till det belopp, som framgår av anvisningarna,

utdelning å---av rörelse.

För den,---till utdelning.

Såsom utdelning —--inbetald insats.

Anvisningar

till 38 §.

3 a. Till intäkt av kapital hänföres beräknad ränta å summan av skattevärdena

av sådana den skattskyldiges kapitalförsäkringar, som meddelats

efter den 30 juni 1953, efter avdrag för 25 000 kronor eller, om den skattskyldige

varit gift och under beskattningsåret levt tillsammans med andra

maken eller varit ogift och haft hemmavarande omyndiga barn, som icke

själva varit skattskyldiga, 50 000 kronor; dock må avdragen för den skattskyldige,

hans make och hemmavarande omyndiga barn, som icke själva

varit skattskyldiga, sammanlagt icke överstiga 50 000 kronor.

Med kapitalförsäkrings skattevärde enligt denna lag förstås försäkringens

återköpsvärde eller, om sådant saknas, ett däremot svarande värde. Konungen

utfärdar bestämmelser för beräkning av livförsäkrings skattevärde enligt

denna lag och bestämmer den räntefot, som skall tillämpas vid beräkningen

av den skattepliktiga ränteinkomsten. Räntefoten skall ungefärligen

motsvara två tredjedelar av den räntefot, som försäkringsbolagen i genomsnitt

enligt sina jämlikt lagen om försäkringsrörelse upprättade återbäringsgrunder

tillgodoföra försäkringstagarna. I den mån sistnämnda räntefot

beräknas utan hänsyn till å densamma belöpande driftskostnader eller med

hänsyn till å densamma belöpande, av försäkringsbolagen erlagd skatt, skall

dock korrigering härför ske.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1954.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

De sakkunnigas förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947

(nr 577) om statlig förmögenhetsskatt.

_ Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig

förmögenhetsskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt

att till anvisningarna till 3 och 4 §§ nämnda förordning skall fogas en ny

punkt, betecknad 5, av nedan angiven lydelse.

3 §•

1 mom. Vid förmögenhetsberäkningen -— --beskattningsårets utgång;

g) annan rätt till ränta, avkomst av fastighet eller annan stadigvarande

förman, än som avses i f) här ovan eller grundar sig på försäkring, såvida

rättigheten är förhandenvarande och bestämd att tillgodonjutas för den berättigades

livstid eller för tid, som icke kommer att utlöpa inom fem år

efter beskattningsårets utgång;

h) i_fråga om kapitalförsäkring, som meddelats efter den 30 juni 1953,

dess värde, beräknat på sätt i anvisningarna sägs.

2 mom. Såsom tillgångar vid förmögenhetsberäkningen upptagas icke:

a) kapitalvärdet av kapitalförsäkring i andra fall än som avses i 1 mom.

h) här ovan;

b) rätt till---avsedd kassa.

Anvisningar

till 3 och 4 §§.

5. Värdet av den skattskyldiges kapitalförsäkringar skall upptagas till det

belopp, å vilket den skattepliktiga räntan, på sätt i anvisningarna till 38 §

kommunalskattelagen sägs, skall beräknas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1954.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

29

De sakkunnigas förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 29 §, 33 § och 35 § 1 mom. taxeringsförordningen

den 28 september 1928 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

29 §.

1 mom. Allmän självdeklaration---före taxeringsåret.

Allmän självdeklaration skall vidare upptaga den skattskyldiges och, i

förekommande fall, hans makes och hemmavarande omyndiga barns kapitalförsäkringar,

som meddelats efter den 30 juni 1953, med uppgift om försäkringsgivare,

försäkringsbrevens nummer och försäkringarnas teckningsår.

Uppgift skall tillika lämnas om försäkringarnas högsta skattevärde under

försäkringstiden eller, då fråga är om försäkring i ränte- och kapitalförsäkringsanstalts

besparingsfond, skillnaden mellan tillgodohavandet jvid beskattningsårets

utgång och tillgodohavandet vid utgången av år 1952. Om

summan av försäkringarnas högsta skattevärden överstiger de enligt anvisningarna

till 38 § kommunalskattelagen från skattevärdet medgivna avdragen,

skall den skattskyldige uppgiva skattevärdet under beskattningsåret

för var och en av försäkringarna.

Har skattskyldig---och skulder.

Svenskt aktiebolag---utdelningens belopp.

Inländsk försäkringsanstalt,---hänförliga verksamheten.

Med inländsk---för medlem.

Utländsk försäkringsanstalt, — — — och 5).

Belopp, som---- öretal bortfalla.

33 §.

Till ledning--- 200 kronor;

av försäkringsbolag beträffande kapitalförsäkring, som meddelats efter

den 30 juni 1953:

försäkringens skattevärden under varje år till och med det år försäkringen

enligt avtalet skall utbetalas, dock att sådan uppgiftsskyldighet föreligger

endast i fråga om sådan försäkring, beträffande vilken försäkringstagare

hos bolaget begärt upplysning om skattevärde;

c) av den, —--i huvudbok.

35 §.

1 mom. I särskilda---- hemvist; samt

e) av styrelse för försäkringsbolag eller understödsförening, oavsett om

föreningen enligt denna förordning är att anse såsom försäkringsanstalt

eller ej:

uppgift för namngiven skattskyldig rörande arten av uppgiven personförsäkring

hos anstalten och av premien för försäkringen samt av styrelse

för försäkringsbolag uppgift om skattevärde för sådan kapitalförsäkring,

som meddelats efter den 30 juni 1953.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1954.

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungi. Maj:ts proposition nr 186.

Bihang B.

D90E

nästa födelsedag 70

ink. 58 % marg.skatt

förm. 400 000

g
Försäkringssumma:

250 000 kr. utbetalas vid dödsfall.

Engångspremie: 218 808 kr.

Därav

Engångslån 205 220

Kontantinsats 13 588

Nu gällande räntesats å lån i försäkringsbolaget 3,5 %.

Om lånet 205 220 kr. utnyttjas, blir ränteutgift och kommande skatter enligt

följande:

Ränteutgiften för lånet erlägges helårsvis i efterskott med...... 7 183 kr.

Då ränteutgiften dragés av från inkomsten vid deklarationen, uppstår

en minskning av krono- och kommunalskatten med ____4 166 kr.

Förmögenheten minskas vid deklarationen med 218 808 kr., vilket

medför en minskning av förmögenhetsskatten med .......... 2 788 kr.

Summa årlig skatteminskning .............................. 6 954 kr.

Summa årlig ränteutgift var ................................ 7 183 kr.

547187. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1954:53 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om beskattning av vissa kapitalförsäkringar. s. 1 i texten