Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om skyldighet för arbetsgivare att lämna uppgift rörande arbetsanställning

1954-03-27 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:196, Med förslag till förordning om skyldighet för arbetsgivare att lämna uppgift rörande arbetsanställning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

1

Nr 196. ''

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om skyldighet för arbetsgivare att lämna uppgift

rörande arbetsanställning; given Stockholms slott den

27 mars 1954.

Kungl. Maj :t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning om skyldighet för arbetsgivare att

lämna uppgift rörande arbetsanställning.

GUSTAF ADOLF.

Ingvar Lindell.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att den nu gällande förordningen den 30 april

1943 (nr 218) om skyldighet för arbetsgivare att anmäla arbetsanställning

fr. o. m. den 1 januari 1955 ersättes av en ny förordning, enligt vilken

arbetsgivares skyldighet att lämna uppgift om arbetsanställning utsträckes

att avse även anställnings upphörande. Anmälan föreslås i fortsättningen

skola tillställas, ej såsom nu utmätningsmannen, utan i stället vederbörande

allmänna sjukkassa, som skall ha att vidarebefordra den till utmätningsmannen.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 sand. Nr 196.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

Förslag

till

Förordning

om skyldighet för arbetsgivare att lämna uppgift rörande arbetsanställning.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Arbetsgivare, som anställer arbetstagare, är skyldig att lämna uppgift

härom enligt vad nedan sägs. Är anställningen avsedd att vara högst fyra

veckor, föreligger dock ej uppgiftsskyldighet med mindre anställningen

varar längre tid än nyss sagts.

Upphör arbetstagares anställning, åligger det arbetsgivaren att lämna

uppgift härom, såframt anställningen varat längre tid än fyra veckor eller,

om den varat kortare tid, uppgift lämnats angående arbetstagarens anställande.

Uppgift, som här avses, skall lämnas till allmän sjukkassa.

Är arbetstagaren försäkrad jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring, bör

uppgiften lämnas till den lokalsjukkassa, i vilken arbetstagaren är försäkrad,

eller, om arbetstagaren tillhör centralsjukkassa för stad, som utgör

eget centralsjukkasseområde, till sådan centralsjukkassa.

2 §.

Konungen äger bestämma att statliga verk och inrättningar ävensom

kommuner skola, helt eller delvis, undantagas från uppgiftsskyldighet enligt

denna förordning.

Om särskilda skäl föranleda därtill, må Konungen medgiva befrielse från

uppgiftsskyldighet jämväl i andra fall än som i första stycket avses.

3 §•

Uppgift om arbetstagares anställande skall lämnas senast en vecka efter

anställningens början eller, i fall som avses i 1 § första stycket andra punkten,

senast fyra veckor efter anställningens början. Uppgift om anställnings

upphörande skall lämnas senast en vecka efter det anställningen

upphört.

Uppgift skall lämnas å särskild blankett, vartill formulär fastställes av

riksskattenämnden efter samråd med tillsynsmyndigheten för de allmänna

sj ukkassorna.

Uppgiftsblanketter tillhandahållas av postverket och befordras avgiftsfritt

med posten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

4 §•

Har uppgift, som i 1 § avses, lämnats till annan allmän sjukkassa än den

lokalsjukkassa eller den för stad inrättade centralsjukkassa, i vilken arbetstagaren

är försäkrad, åligger det den sjukkassa, som mottagit uppgiften, att

ofördröj ligen vidarebefordra densamma till sådan lokal- eller centralsjukkassa.

Är arbetstagaren ej försäkrad jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring,

skall uppgiften i stället vidarebefordras till utmätningsmannen i anställningsorten.

Lokalsjukkassa eller för stad inrättad centralsjukkassa, som mottagit

uppgift avseende i kassan försäkrad arbetstagare, skall, sedan den tagit

del av innehållet i uppgiften, ofördröjligen vidarebefordra uppgiften till

vederbörande utmätningsman inom kassans område.

5 §•

Utmätningsman, som mottagit uppgift avseende arbetstagare, vars anställningsort

är belägen inom annan utmätningsmans distrikt, skall, om

uppgiften avser arbetstagares anställande, ofördröjligen översända avskrift

av uppgiften till utmätningsmannen i anställningsorten. Avser uppgiften

anställnings upphörande, skall uppgiften, sedan utmätningsmannen tagit

del av innehållet i densamma, ofördröjligen vidarebefordras till utmätningsmannen

i anställningsorten.

Utmätningsman skall förvara inkomna uppgifter angående anställande

av arbetstagare i ett alfabetiskt ordnat register. Om utmätningsmannen så

finner lämpligt, skall registret i stället förvaras hos exekutionsbiträde.

Ur anställningsregister skall uttagas uppgift angående anställning, som

enligt inkommen anmälan upphört eller eljest kan antagas hava upphört

tidigare än under närmast föregående år. Övriga uppgifter angående arbetstagares

anställande förvaras under en tid av fem år.

6 §■

Angående uppgiftsskyldighet enligt denna förordning samt förfarandet

med inkomna uppgifter skall, där Stockholm är anställningsort eller arbetstagaren

är mantalsskriven i Stockholm, utöver eller i stället för vad i förordningen

stadgas, gälla vad Konungen därom särskilt förordnar.

7 §.

Den som underlåter att behörigen fullgöra uppgiftsskyldighet enligt denna

förordning straffes med böter högst etthundra kronor.

Ej må dock till straff dömas, därest omständigheterna giva vid handen

alt underlåtenheten haft sin grund i ett tillfälligt förbiseende eller att uppgifIsskyldigheten

icke kunnat fullgöras inom stadgad tid.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

8 §•

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av

denna förordning, meddelas av Konungen eller av myndighet, som Konungen

bestämmer.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955, då förordningen den

30 april 1943 (nr 218) om skyldighet för arbetsgivare att anmäla arbetsanställning

skall upphöra att gälla.

Den nya förordningen medför ej inskränkning i fråga om påföljd för överträdelse

av bestämmelse i den äldre förordningen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 196.

5

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 mars

195k.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterrerg, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar

Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet Lindell, fråga om skyldighet

för arbetsgivare att lämna uppgift rörande arbetsanställning samt anför.

Vid anmälan av propositionen nr 178 till 1953 års riksdag med förslag till

lag om ändring i lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring anförde

föredragande departementschefen, att den till följd av den föreslagna

förändrade sjukpenningförsäkringen aktualiserade frågan om utvidgning

av den arbetsgivare nu åliggande skyldigheten att i vederbörlig ordning göra

anmälan om arbetstagares anställande torde få prövas närmare i samband

med utarbetandet av de följdförfattningar i övrigt, som föranleddes av

sjukförsäkringsreformens genomförande.

Jag anhåller nu att få upptaga denna fråga till behandling.

Gällande bestämmelser.

År 1943 vidtogs olika åtgärder i syfte att främja en effektivare skattebetalning

och en grundligare taxeringskontroll. Främst för att underlätta för

indrivningsmyndigheterna att snabbt få kännedom om restförd skattskyldigs

arbetsanställning utfärdades förordningen den 30 april 19i3 om skyldighet

för arbetsgivare att anmäla arbetsanställning (nr 218; ändr. 519/1947

och 290/1953). Enligt 1 § i denna förordning är arbetsgivare skyldig att till

utmätningsmannen i anställningsorten göra anmälan om anställande av

arbetstagare. Om anställningen är avsedd att vara högst fyra veckor, föreligger

dock ej anmälningsskyldighet med mindre anställningen varar

längre lid.

Jämlikt 2 § har Kungl. Maj :t rätt att bestämma i vilken utsträckning anmälningsskyldigheten

skall fullgöras av statliga verk och inrättningar samt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

av kommuner. Om särskilda omständigheter föreligger, äger Kungl. Maj :t

även i andra fall medgiva befrielse från anmälningsskyldigheten. Med stöd

av 2 § har i kungörelse den 28 maj 1943 (nr 340) bestämts att statliga verk

och inrättningar, landsting och kommuner in. fl. kommunala samfälligheter

är anmälningsskyldiga endast i fråga om kroppsarbetare — d. v. s. ej

tjänstemän — i statens eller samfällighetens tjänst.

Anmälan skall enligt 3 § göras senast en vecka efter anställningens början

eller, om anställningen varit avsedd att vara högst fyra veckor men förlängts

utöver denna tid, senast fyra veckor efter anställningens början. För anmälningarna

skall användas särskilda blanketter, s. k. anställningskort.

Fr. o. in. den 1 juli 1953 utskrives sådant kort endast i ett exemplar för

varje anställd — tidigare skulle anställningskorten utskrivas i två exemplar,

varav det ena skulle av utmätningsmannen vidarebefordras till länsstyrelsen.

Formulär till anställningskort fastställes av riksskattenämnden. Korten

tillhandahålles av postverket och befordras avgiftsfritt med posten.

Utmätningsmannen skall enligt 4 § förvara anställningskort i ett alfabetiskt

ordnat register. Om arbetstagaren är mantalsskriven inom annan utmätningsmans

tjänstgöringsområde, skall avskrift av kortet översändas till

denne. Anställningsregistret må förvaras hos exekutionsbiträde, om utmätningsmannen

finner detta lämpligt. Ur registret skall uttagas kort angående

anställning, som på grund av inkommen anmälan om annan senare anställning

kan antagas ha upphört tidigare än under närmast föregående kalenderår.

Annat kort förvaras under en tid av fem år.

Enligt 4 a § skall, där Stockholm är anställningsort eller arbetstagaren är

mantalsskriven i Stockholm, utöver eller i stället för vad i förordningen

stadgas gälla vad Kungl. Maj :t förordnar i fråga om anmälningsskyldighet

samt förfarandet med inkomna anställningskort. I detta hänseende har i

kungörelse den 25 augusti 1947 (nr 728; ändr. 808/1951) föreskrivits, att

vad i förordningen stadgats angående utmätningsman i Stockholm skall

gälla mantalsverket.

Underlåtenhet att fullgöra anmälningsskyldigheten straffas enligt 5 §

med böter högst 100 kr. Straff får dock inte ådömas, om omständigheterna

ger vid handen att underlåtenheten haft sin grund i ett tillfälligt förbiseende

eller att anmälningsskyldigheten inte kunnat fullgöras inom stadgad tid.

Den obligatoriska sjukpenningförsäkringen.

Vid 1953 års riksdag beslöts en genomgripande revision av lagen den

3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring och bestämdes samtidigt,

att den allmänna sjukförsäkringen skall genomföras fr. o. m. den 1 januari

1955.

Enligt 1953 års beslut skall varje sjukkassemedlem, som har 1 200 kronors

årsinkomst av förvärvsarbete, obligatoriskt vara försäkrad för en

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

grundsjukpenning om 3 kr. per dag. Sjukkassemedlems hustru, som själv

är medlem i allmän sjukkassa och sammanlever med sin man, är också

försäkrad för dylik grundsjukpenning, dock ej om hon är folkpensionär.

Sjukpenningförsäkrad medlem, vars årsinkomst av tjänst uppgår till minst

1 800 kr., är härjämte försäkrad för tilläggssjukpenning, som till storleken

bestämmes av den sjukpenningklass medlemmen tillhör. Tillhörighet

till högre sjukpenningklass än den första är beroende allenast av medlemmens

årsinkomst av tjänst. Med årsinkomst av tjänst avses sådan årsinkomst

av förvärvsarbete, som arbetstagare kan antagas komma att tills

vidare åtnjuta i allmän eller enskild tjänst.

Rörande inplaceringen av sjukkassemedlemmarna i sjukpenningklassei

gäller att sjukkassa skall i samband med inskrivning av medlem besluta,

huruvida denne skall vara sjukpenningförsäkrad och, om så finnes vara

fallet, vilken sjukpenningklass han skall tillhöra. När det kommit till kassans

kännedom, att medlems årsinkomst av tjänst eller annat förvärvsarbete

undergått ändring av betydelse för sjukpenningförsäkringen, skall

kassan utan dröjsmål meddela det beslut, som därav påkallas. Ändring i

medlemmens sjukpenningförsäkring av nu nämnd anledning får dock inte

ske förrän vid det månadsskifte, som inträffar närmast efter det beslutet

om ändringen fattats. Under tid, då medlem lider av sjukdom, som medför

rätt till sjukpenning, får hans sjukpenningförsäkring inte ändras, förrän

hans rätt till sjukpenning upphört till följd av att sjukhjälpstiden tilländalupit.

Beslut om medlems sjukpenningförsäkring skall skriftligen delgivas

denne.

Försäkrad är skyldig att så snart ske kan och senast inom 14 dagar till

sjukkassan anmäla sådan stadigvarande ändring i arbetsinkomsten, som

är av betydelse för sjukpenningförsäkringen. Om försäkrad utan giltigt

skäl underlåter att anmäla sådan ändring av arbetsinkomsten som nu sagts,

må sjukpenningen skäligen nedsättas eller helt indragas.

Förslag i ämnet.

I socialförsäkringsutredningens betänkande (SOU 1952: 39) angående

sjukförsäkring och yrkesskadeförsäkring, vilket betänkande ligger till giund

för 1953 års revision av sjukförsäkringslagen, anföres (s. 173—175) rörande

hithörande spörsmål bl. a.

De förhållanden, som påverkar en medlems sjukpenningförsäkring, förändras

tid efter annan och försäkringen bör snarast möjligt anpassas härefter.

Vad inkomsterna beträffar blir det inte endast fråga om inkomstens

storlek utan också om dess art. Sålunda skall cn försäkrad, som tidigare

varit anställd och som börjar som egen företagare, inte längre vara obligatoriskt

tilläggsförsäkrad även om årsinkomsten av förvärvsarbete är oförändrad.

En självständig företagare, som börjar cn anställning, skall i

samband därmed obligatoriskt tilläggsförsäkras i förhallande till inkomsten

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

i anställningen. 1 fråga om kvinnor kan sjukpenningförsäkringen påverkas

även av civilståndsförändringar.-------Slutligen kan också en medlems

folkpensionsförhållanden inverka på hans sjukpenningförsäkring.

Eftersom sjukpenningförsäkringen grundas på en beräknad årsinkomst

skall hänsyn inte tagas till tillfälliga inkomständringar. En hög inkomst,

som kan beräknas utgå endast några månader, skall sålunda inte föranleda

någon ändring av sjukpenningförsäkringen. Däremot kan den höga inkomsten,

om den kan antagas återkomma tid efter annan, påverka den medelinkomst

för året, som ligger till grund för sjukpenningförsäkringen. Inle heller

kortare arbetslöshetsperioder skall föranleda någon ändring av sjukpenningförsäkringen,

om de inte kan beräknas bli mera regelbundet återkommande.

--—

För att anpassa sjukpenningförsäkringen efter mera varaktigt ändrade

inkomstförhållanden måste sjukkassorna utöva en kontinuerlig kontroll.

Denna kontroll bör ske med ledning av senaste uppgifter angående medlemmarnas

taxeringar. Utredningen förutsätter sålunda att en kassa varje

år får tillgång till taxeringslängden. Om vid denna kontroll framkommer

mera väsentliga oöverensstämmelser mellan en medlems sjukpenningförsäkring

och uppgifterna i taxeringslängden skall kassan — såvitt möjligt

efter utredning — ändra försäkringens omfattning. Föreligger endast smärre

oöverensstämmelser behövs ingen åtgärd från kassans sida. Taxeringsuppgifterna

avser nämligen en tid, som ligger ett eller ett par år tillbaka.

Den kontroll, som utövas med hjälp av taxeringslängderna, bör sålunda ha

till enda syfte att tillse, att medlemmarnas sjukpenningförsäkring i stort

sett är riktig.---

För att åstadkomma en snabb anpassning av medlemmarnas sjukpenningsförsäkring

till aktuella förhållanden bör det emellertid i första hand

åligga varje medlem att snarast möjligt anmäla inkomständringar, som är

av betydelse för sjukpenningförsäkringen. Eu sådan föreskrift finnes redan

i sjukförsäkringslagen. Underlåter medlem sin anmälningsskyldighet och

är han i anledning därav placerad i en sjukpenningklass, som uppenbarligen

är för hög med hänsyn till hans inkomstförhållanden, skall kassan kunna

nedsätta eller helt indraga sjukpenningen vid inträffad sjukdom. Är

den försäkrade placerad i för låg sjukpenningklass, får däremot inte förekomma

någon justering av sjukpenningklassen. Den försummade anmälningsplikten

får nämligen inte åberopas till fördel för medlemmen, vars avgifter

beräknats efter den låga klassen.

Skyldighet föreligger nu för arbetsgivare att till utmätningsmannen i anställningsorten

anmäla varje anställning, som är avsedd att vara mer än

fyra veckor (förordningen den 30 april 1943, nr 218, om skyldighet för arbetsgivare

att anmäla arbetsanställning). Sådan anmälan skall göras i två

exemplar å särskild blankett (anställningskort). Utredningen föreslår, att

anmälningsskyldigheten utsträckes till att avse jämväl upphörande av sådan

anställning, som tidigare anmälts, samt att ett exemplar av varje anmälan

skall tillställas den sjukkassa, inom vars område vederbörande arbetstagare

är mantalsskriven. I vissa fall torde det vara svårt för en arbetsgivare

att bedöma, om en anställning skall anses ha upphört, och någon anmälan

bör då givetvis inte påfordras. Anställningskort hör för att kunna

tjäna sjukkassorna till ledning innehålla uppgift om anställningens beräknade

varaktighet. Då anställning upphör på grund av arbetstagares pensionering,

bör detta angivas i uppgiften om anställningens upphörande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Genom att en sjukkassa får anmälan om anställnings början och upphörande

har kassan möjlighet att snabbt inplacera nyblivna arbetstagare

i den obligatoriska sjukpenningförsäkringen och från denna försäkring

utesluta sådana, som på grund av pensionering eller annan orsak upphört

att vara arbetstagare. En arbetsgivaranmälan kan även ge anledning till

kontroll av medlemmens klassplacering.

Beträffande den av utredningen föreslagna utvidgade anmälningsskyldigheten

för arbetsgivare har vid förslagets remissbehandling länsstyrelsen i

Västernorrlands län uttalat, att arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet bör begränsas

att avse arbetsanställningens upphörande på grund av pensionering.

Svenska arbetsgivareföreningen har förklarat sig icke vilja motsätta sig den

utvidgade anmälningsplikten i och för sig. Emellertid innebure förslaget

för företag, vars personal tillhörde olika lokalsjukkassor, avsevärda olägenheter.

Detta gällde särskilt företag med verksamhet i skilda kommuner.

Föreningen yrkade därför, att arbetsgivares skyldighet att insända anmälan

begränsades till att avse endast utmätningsmannen, vilken det borde

åligga att tillse, att anmälan komme vederbörande sjukkassa till handa.

Föredraganden.

Enligt lagen om allmän sjukförsäkring i dess år 1953 fastställda lydelse

är den sjukpenning, som utgår på grund av den obligatoriska sjukpenningförsäkringen,

för de anställdas del beroende av storleken av vederbörandes

inkomst av tjänst.

Givetvis är det för den försäkrade av vikt, att han så snabbt som möjligt

erhåller det skydd, som en riktig inplacering i sjukpenningförsäkringen

medför. Ur sjukförsäkringens synpunkt är det också önskvärt, att särskilt

de nya medlemmarna blir försäkrade i vederbörlig ordning, eftersom en utjämning

av försäkringsriskerna är avsedd att ske mellan de olika kategorierna

av obligatoriskt försäkrade medlemmar. För att möjliggöra en snabb

inplacering i sjukpenningförsäkringen och underlätta kontrollen av de försäkrades

avlöningsförhållanden torde det därför vara lämpligt att, såsom

socialförsäkringsutredningen föreslagit, låta den skyldighet att anmäla arbetsanställning,

som med hänsyn till beskattningen nu åvilar arbetsgivarna,

få sådant innehåll att den även kommer sjukförsäkringen till godo.

För de förvärvsarbetande är sjukpenningen avsedd att ersätta den arbetsinkomst

de skulle ha haft om de inte insjuknat. Sjukpenningförsäkringen

bör därför upphöra, när vederbörande slutar att ägna sig åt förvärvsarbete.

Om inte sjukkassan får vetskap om att vederbörande upphört att ägna sig

åt dylikt arbete, blir följden, att den försäkrade blir försäkrad för högre

belopp än vederbort. För den försäkrade innebär detta, att han får betala

för hög sjukförsäkringsavgift; för sjukförsäkringens del uppstår de risker,

som följer med s. k. överförsäkring. Visserligen föreligger möjlighet för

2 — Bilxang till riksdagens protokoll 195i. 1 samt. Nr 196.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Mdj. ts proposition nr 196.

sjukkassa att nedsätta eller indraga sjukpenning, då någon utan giltigt skäl

underlåter att anmäla sådan ändring av arbetsinkomsten, som är av betydelse

för sjukpenningförsäkringen. Det synes dock önskvärt att en dylik

påföljdsbestämmelse ej behöver komma till användning annat än undantagsvis.

I fråga om de anställda — som utgör flertalet försäkrade — kan de

nämnda olägenheterna i viss mån elimineras därigenom att arbetsgivare blir

pliktig att anmäla även upphörande av arbetsanställning. En sådan lösning

har förordats av socialförsäkringsutredningen, och jag ansluter mig till

förslaget härom.

Enligt förordningen den 30 april 1943 om skyldighet för arbetsgivare att

anmäla arbetsanställning är arbetsgivare skyldig att inom en vecka efter det

han anställt arbetstagare göra anmälan härom. Är anställningen avsedd att

vara högst fyra veckor, föreligger dock ej anmälningsskyldighet med mindre

anställningen varar längre tid. Någon ändring i detta hänseende synes ej påkallad

utom — jag återkommer strax härtill — såvitt angår frågan till vem

anmälan skall göras.

Skyldigheten att anmäla att en arbetstagare slutat sin tjänst synes lämpligen

böra begränsas till att avse anställningar, som varat viss tid, förslagsvis

fyra veckor. Har emellertid anställningen ej varat så lång tid, men anmälan

om anställningens början likväl skett, torde uppgift böra lämnas

även vid anställningens upphörande. Uppgiftsskyldighet bör föreligga oberoende

av vad som varit anledningen till att anställningen upphört, alltså

även i andra fall än då arbetstagaren pensionerats.

Vid utformningen av reglerna rörande själva anmälningsförfarandet har

de som skall fullgöra anmälningsskyldigheten, dvs. arbetsgivarna, ett berättigat

intresse av att ifrågavarande skyldighet ej blir mer betungande än som

är nödvändigt ur skatteuppbördens och sjukförsäkringens intressen. Enligt

socialförsäkringsutredningens förslag skulle det nuvarande systemet, enligt

vilket arbetsgivaren skall i ett exemplar skicka uppgiften (anställningskortet)

till utmätningsmannen i anställningsorten, ersättas av ett nytt system,

enligt vilket anställningskortet skulle skrivas ut i två exemplar. Av dessa

skulle det ena tillställas den sjukkassa, inom vars område vederbörande arbetstagare

är mantalsskriven. Det vill emellertid synas, som om man utan

nämnvärd olägenhet kan bibehålla den nuvarande ordningen att anställningskortet

utskrives i endast ett exemplar, därest man låter detta på sin

väg till utmätningsmannen passera sjukkassan.

Enligt sjukförsäkringslagen tillhör försäkrad för varje kalenderår sjukkassan

för den kommun, där han för samma år blivit mantalsskriven. Den

som inte är mantalsskriven är medlem i sjukkassan för den kommun, där

han är bosatt vid ingången av kalenderåret eller vid den senare tidpunkt, då

försäkringsplikt inträder. På grund av dessa bestämmelser kan det bli relativt

vanligt, att arbetstagaren tillhör sjukkassan för en annan kommun

än den, där anställningsorten är belägen. I regel torde det inte vålla arbets
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

givaren någon svårighet att taga reda på vilken sjukkassa — lokalsjukkassa

eller stadscentralsjukkassa — som arbetstagaren tillhör. I de flesta fall kan

ju arbetstagaren upplysa härom. Det synes dock böra vara arbetsgivaren

obetaget att sända uppgiften även till annan allmän sjukkassa om han så

skulle finna lämpligt. Sistnämnda kassa bör då ha att omedelbart vidarebefordra

anmälan till arbetstagarens sjukkassa — lokalsjukkassa eller stadscentralsj

ukkassa.

Arbetstagarens sjukkassa bör så snart det låter sig göra vidarebefordra

anmälan till utmätningsmannen i det utmätningsmansdistrikt, där arbetstagaren

är mantalsskriven eller, om han inte är mantalsskriven, där han

var bosatt vid ingången av kalenderåret eller vid den senare tidpunkt, då

försäkringsplikt inträdde. Skulle arbetsorten vara belägen inom en annan

utmätningsmans distrikt, bör den förstnämnde utmätningsmannen omedelbart

sända en avskrift av anmälan om arbetstagarens anställande till den

sistnämnde. När det gäller anmälan om anställnings upphörande, torde det

räcka med att den förste utmätningsmannen gör en anteckning härom i sitt

anställningsregister och vidarebefordrar anmälningsblanketten i original till

den andre utmätningsmannen.

I enlighet med de riktlinjer, som nu angivits, har inom socialdepartementet

upprättats förslag till nya bestämmelser på detta område. Av praktiska

skäl torde 1943 års förordning böra ersättas av en ny förordning. Beträffande

innehållet i denna må framhållas följande.

Första stycket av 1 § överensstämmer i sak helt med 1 § första stycket

i 1943 års förordning. Andra, tredje och fjärde styckena äro nya. Beträffande

dessa stycken hänvisas till vad förut anförts.

Bestämmelserna i 2 § motsvarar reglerna i 2 § av den nuvarande förordningen.

I 3 §, som motsvarar den nuvarande 3 §, har intagits föreskrifter om den

tidpunkt inom vilken anmälan skall ske och om blanketter för anmälan. Då

anmälningarna i fortsättningen skall tjäna såväl uppbördens som sjukförsäkringens

intresse, bör det åligga riksskattenämnden att, innan ny anmälningsblankett

fastställes, samråda med tillsynsmyndigheten för sjukförsäkringen

— dvs. riksförsäkringsanstalten — i fråga om blankettens innehåll.

Beträffande 4 §, som innehåller bestämmelserna om sjukkassas skyldighet

att vidarebefordra inkommen anmälan, hänvisas till det förut anförda.

Med hänsyn till att vissa kategorier anställda, t. ex. utländska arbetstagare

som ej är här mantalsskrivna, ej omfattas av sjukförsäkringslagen har i

första stycket av 4 § upptagits en specialregel för detta fall.

Beträffande 5 §, som motsvarar 4 § i 1943 års förordning, hänvisas till

den tidigare framställningen.

(i §, som överensstämmer med 4 a §, i gällande förordning innehåller spccialbestämmelser

i fråga om Stockholm.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj:ts proposition nr 196.

I 7 §, som överensstämmer med 5 § i den nuvarande förordningen, har

intagits straffbestämmelser.

De nuvarande bestämmelserna i 7 § om tillämpningsföreskrifter har med

viss jämkning överförts till förslagets 8 §.

Den nya förordningen torde böra träda i tillämpning samtidigt med sjukförsäkringsreformen

eller den 1 januari 1955.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition

föreslå riksdagen att antaga förevarande inom socialdepartementet

upprättade förslag till förordning om skyldighet för arbetsgivare att lämna

uppgift rörande arbetsanställning.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Alf Björnelid.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM S4

404261

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1954:275 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. |Maj:ts proposition med förslag till lag om moderskapshjälp m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  2. 2LU 1954:33 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om skyldighet för arbetsgivare att lämna uppgift rörande arbetsanställning. s. 1 i texten