Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om tillämpning å Stockholms stad av vissa bestämmelser i kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) och lagen den 18 december 1953 (nr 754) om införande av kommunallagen

1954-03-19 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:197, Med förslag till lag om tillämpning å Stockholms stad av vissa bestämmelser i kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) och lagen den 18 december 1953 (nr 754) om införande av kommunallagen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

1

Nr 197.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

tillämpning å Stockholms stad av vissa bestämmelser

i kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) och

lagen den 18 december 1953 (nr 754) om införande av

kommunallagen; given Stockholms slott den 19 mars

1954.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag om tillämpning å Stockholms stad av

vissa bestämmelser i kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) och

lagen den 18 december 1953 (nr 754) om införande av kommunallagen.

GUSTAF ADOLF.

Gunnar Hedlund.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att, i avbidan på resultatet av pågående utredning

om kommunallagstiftning för Stockholm, 1953 års allmänna kommunallags

bestämmelser om fondbildning skall erhålla motsvarande tillämpning

å Stockholms stad.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 197.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

Förslag

till

Lag

om tillämpning å Stockholms stad av vissa bestämmelser i kommunallagen den

18 december 1953 (nr 753) och lagen den 18 december 1953 (nr 754)

om införande av kommunallagen.

Härigenom förordnas, att bestämmelserna i 50 § andra och tredje styckena,

55—57 §§ samt 61 § andra stycket kommunallagen den 18 december

1953, sistnämnda lagrum i vad gäller medel som avsatts till fond, ävensom

stadgandena i 5 § lagen den 18 december 1953 om införande av kommunallagen

skola äga motsvarande tillämpning å Stockholms stad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1955.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

3

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

19 mars 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen

anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund,

fråga om provisorisk lagstiftning angående kommunal fondbildning

för Stockholms stad samt anför därvid följande.

Den 18 december 1953 har utfärdats ny kommunallag, vilken träder

i kraft den 1 januari 1955. Den nya lagen avser icke Stockholms stad, vars

kommunalstyrelse alltjämt regleras av lagen den 15 juni 1935 om kommunalstyrelse

i Stockholm. Då det emellertid ansetts önskvärt att, i den

utsträckning det är möjligt, liksom tidigare likformighet råder mellan

kommunallagarna för Stockholm och för landet i övrigt, har jag tillkallat

särskilda sakkunniga1 för att verkställa översyn av kommunallagstiftningen

för Stockholm. 1 direktiven för de sakkunniga har jag framhållit, att det

var önskvärt, att en reviderad kommunallagstiftning för Stockholm kunde

sättas i kraft samtidigt som den nya kommunallagen, alltså den 1 januari

1955, men att om detta icke var möjligt, de sakkunniga borde för att

underställas 1954 års riksdag framlägga förslag till sådana provisoriska

lagstiftningsåtgärder i fråga om den kommunala fondbildningen, att olika

bestämmelser i detta ämne icke blir gällande för Stockholm och landet

i övrigt från den 1 januari 1955.

I en den 25 november 1953 dagtecknad skrivelse har de sakkunniga, med

förmälan att förutsättningar icke förelåg att framlägga förslag till reviderad

kommunallag för Stockholm inom sådan tid, att lagen kunde lända till

efterrättelse från och med den 1 januari 1955, föreslagit viss provisorisk

lagstiftning om fondbildning in. m. för Stockholms del att tillämpas från och

med sistnämnda datum.

Yttranden över de sakkunnigas förslag har efter remiss avgivits av statskontoret

och överståthållarämbetet. Överståthållarämbetet har vid sitt yttrande

fogat utlåtande från Stockholms stadsfullmäktige över förslaget.

Jag anhåller nu att få taga upp denna fråga till behandling.

1 De sakkunniga är universitetskanslern A. Thomson, ordförande, samt ordföranden i Stockholms

stadsfullmäktige, direktören C. A. Anderson, borgarråden H. Berglund, .1. Bergvall och

Hj. Mehr, ordföranden i Stockholms stadskollegium, fil. dr Yngve Larsson ävensom redaktören

A. Grandien.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

| Gällande bestämmelser om kommunal fondbildning för Stockholm.

Den särskilda lagen av år 1935 om kommunalstyrelse i Stockholm innehåller

inga bestämmelser om fondbildning. Sådana meddelas i stället — liksom

för andra kommuner — i lagen den 6 december 1946 om kommunal

fondbildning. Vissa bestämmelser av intresse i detta sammanhang meddelas

även i lagen den 12 juni 1936 angående användning i vissa fall av

kommun eller annan samfällighet tillhörig egendom. I den nya kommunallagen

har meddelats bestämmelser om fondbildning. I samband härmed har

i lagen om införande av kommunallagen stadgats, att nyssnämnda lagar

av 1946 och 1936, sedan kommunallagen den 1 januari 1955 trätt i kraft,

icke vidare skall äga tillämpning å landskommun, köping, municipalsamhälle

eller annan stad än Stockholm.

Enligt 1946 års fondbildningslag —- vilken avlöste lagen den 1 juni 1936

om kommunal fondbildning — äger kommun för framtida ändamål avsätta

medel till fyra olika slag av fonder, nämligen särskild fond, allmän investeringsfond,

skatteregleringsfond och tillfällig fond. Lagen ger i särskilda

avdelningar föreskrifter om dessa fond typer samt innehåller därjämte

vissa för samtliga slag av fonder gemensamma bestämmelser.

Kommun äger enligt 2 § i lagen avsätta medel till följande särskilda

fonder, nämligen a) pensionsfond, b) försäkringsfond, c) kassaförlagsfond

samt d) fond för bestridande av kostnaderna för förvärvande av viss ägodel,

genomförande av visst företag eller upprättande av viss anstalt, där

kommunen fattat beslut om ägodelens förvärvande, företagets genomförande

eller anstaltens upprättande. Vill kommun avsätta medel för tillgodoseende

av annat särskilt, uttryckligen angivet kommunalt behov än i 2 § sägs,

erfordras för beslut därom jämlikt 3 § Kungl. Maj:ts medgivande. Medel,

som avsatts i enlighet med bestämmelserna i dessa lagrum, får tagas i anspråk

för annat ändamål än vid avsättningen bestämts eller i reglemente

för fond stadgats, endast om Kungl. Maj:ts tillstånd därtill erhålles.

Bestämmelserna om allmän investeringsfond återfinnes i 3 a § och innebär,

att kommun äger att till allmän investeringsfond avsätta medel för

anskaffande av tillgångar för stadigvarande bruk. Beslut att taga medel

ur fonden i anspråk för annat ändamål skall för att vinna bindande kraft

underställas Kungl. Maj:ts prövning och fastställelse.

För reglering av utdebiteringen äger kommun enligt 4 § i samband med

fastställande av utgifts- och inkomststaten avsätta medel till skatteregleringsfond.

Beslut att taga medel ur fonden i anspråk får fattas endast i

samband med fastställande av utgifts- och inkomststaten och må ej avse

mer än en tredjedel av det högsta belopp, vartill fonden beräknas uppgå

vid utgången av det år beslutet fattas eller uppgått vid utgången av något

av de två närmast föregående åren. Enligt 5 § må, då särskilda skäl före
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197. 5

ligger därtill, med Kungl. Maj :ts tillstånd medel tagas i anspråk ur skatteregleringsfonden

utöver vad nu sagts.

I 6 § ges regler om avsättning till tillfällig fond. Om medel influtit vid

avyttring av tillgång för stadigvarande bruk eller på grund av försäkring

av sådan tillgång och medlen ej finner omedelbar användning för anskaffande

av dylik tillgång, är kommun skyldig att tillsvidare, i avvaktan på

beslut om deras tagande i anspråk, avsätta medlen till tillfällig fond, benämnd

försäljningsmedelsfond. Överskottsmedel å lån, som upptagits med

Kungl. Maj :ts tillstånd och ej i sin helhet åtgått för det med lånet avsedda

ändamålet, är kommun likaledes skyldig att avsätta till en fond, nämligen

till låneöverskottsfond. Bestämmelserna i 6 § avser även vissa frivilliga

fondavsättningar. Avhänder sig kommun tillgång för stadigvarande hruk

utan att erhålla ersättning till fulla värdet, må enligt 6 § andra stycket

ett belopp motsvarande högst skillnaden mellan fulla värdet och den bekomna

ersättningen avsättas till försäljningsmedelsfond. Om kommun

eljest erhåller belopp, som ej är att hänföra till kommunens löpande inkomster,

får beloppet jämlikt paragrafens fjärde stycke avsättas till tillfällig

fond. Såsom dylik fond skall slutligen också anses förnyelsefond, till vilken

kommunen må avsätta medel enligt särskilda regler. Jämlikt 7 § får medel,

som avsättes till låneöverskottsfond, ej tagas i anspråk utan Kungl. Maj :ts

medgivande. Andra till tillfällig fond avsatta medel får enligt samma lagrum,

för såvitt icke särskilda villkor blivit fastställda för deras disposition,

tagas i anspråk för bestridande av kostnaderna för anskaffande av tillgång

för stadigvarande bruk. Kungl. Maj :t må dock medgiva, att dylika

medel användes också för annat ändamål.

De för samtliga slag av fonder gemensamma bestämmelserna meddelas

i 8—11 §§. Av dessa saknar 10 § intresse i detta sammanhang. I 8 § meddelas

vissa bestämmelser om anbringande och nyttjande av fonds medel.

I 9 § meddelas en bestämmelse om ränta och 11 § innehåller en uppräkning

av fonder, å vilka fondlagen ej är tillämplig.

I 1936 års lag angående användning i vissa fall av kommun eller annan

samfällighet tillhörig egendom stadgas i första stycket förbud för kommun

att utan Kungl. Maj :ts medgivande använda ersättning, som uppburits vid

försäljning av tillgång för stadigvarande bruk eller på grund av försäkring

av sådan egendom, för annat ändamål än anskaffande av annan dylik

tillgång eller för avsättning till fond. Enligt andra stycket i lagen må kommun

icke utan Kungl. Maj:ts medgivande använda överskott å lån, som

med Kungl. Maj:ts tillstånd upptagits, för annat ändamål än för avsättning

till fond.

Kommunallagen.

I den nya kommunallagen meddelas regler om fondbildning i 55—-57 §§,

vilka ingår som en särskild avdelning i kapitlet (4 kap.) om kommunens

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

drätsel. Detta kapitel inledes med ett stadgande, 50 §, om det kommunala

förmögenhetsskyddet. I 50 § första stycket stadgas, att vad kommun tillhör

i fast eller lös egendom bör så förvaltas, att kommunens förmögenhet ej

minskas. I andra stycket föreskrives att medel, som kommun uppburit

såsom vederlag för anläggningstillgång eller på grund av försäkring av

sådan tillgång, må tagas i anspråk endast för återbetalning av lån, som

upptagits för förvärv av tillgången, eller för anskaffande av annan dylik

tillgång. Slutligen stadgas i tredje stycket att såsom anläggningstillgång

skall anses fast egendom, så ock lös egendom, avsedd att stadigvarande

innehavas av kommunen.

De nyssnämnda bestämmelserna om fondbildning i 55—57 §§ innehåller

följande.

I 55 § 1 mom. stadgas, att kommun äger avsätta medel till a) pensionsfond

för beredande av pension eller därmed jämförligt understöd åt personer

i kommunens tjänst eller deras efterlevande; b) kassaförlagsfond för

tillgodoseende av kommunens behov av rörelsekapital; c) allmän investeringsfond

för anskaffande av anläggningstillgångar för kommunens behov;

samt d) särskild investeringsfond för anskaffande av i avsättningsbeslutet

angiven anläggningstillgång. Enligt 2 mom. i 55 § äger kommun i samband

med fastställande av utgifts- och inkomststaten avsätta medel till skalteregleringsfond

eller taga i anspråk medel ur sådan fond. Beslut att taga

medel ur fonden i anspråk må ej avse mer än en tredjedel av det högsta

belopp, vartill fonden beräknas uppgå vid utgången av det år beslutet fattas

eller uppgått vid utgången av något av de två närmast föregående åren.

I 56 § föreskrives, att kommun må med Kungl. Maj :ts medgivande a) avsätta

medel till fond för tillgodoseende av annat särskilt behov än i 55 §

1 mom. sägs; och b) taga i anspråk medel ur fond för annat ändamål än

det för vilket fonden är avsedd och, såvitt angår skatteregleringsfond, i

vidare mån än i 55 § 2 mom. stadgas.

Enligt 57 § första stycket skall, därest medel, som kommun uppburit såsom

vederlag för anläggningstillgång eller på grund av försäkring av sådan

tillgång, icke före utgången av det år varunder de influtit anvisats för

ändamål som sägs i 50 § andra stycket, medlen avsättas till allmän investeringsfond.

Vidare skall enligt 57 § andra stycket överskottsmedel å lån,

som kommun upptagit med Kungl. Maj :ts tillstånd, och som ej i sin helhet

åtgått för det med lånet avsedda ändamålet, avsättas till allmän investeringsfond,

där ej annat föreskrivits vid tillståndets beviljande. 57 § avslutas

med ett tredje stycke, innehållande en erinran om att beträffande kommuns

skyldighet att i andra fall än i paragrafen sägs avsätta medel till fond är

särskilt stadgat.

Reglerna i 55 och 56 §§ ersätter fondbildningslagens bestämmelser om

de olika fondtyperna. Sistnämnda lags bestämmelser i 8 § om anbringande

och nyttjande av fonds medel er sättes i kommunallagen av bestämmelser,

gällande för alla slag av kommunala medel, i andra stycket av 61 g. Fond
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

bildningslägens 9 § har icke någon motsvarighet i kommunallagen, under

det att den It § motsvaras av nyssnämnda slutstadgande i 57 § kommunallagen.

Första stycket i 1936 års lag angående användning i vissa fall av kommun

eller annan samfällighet tillhörig egendom motsvaras av 50 § andra och

tredje styckena kommunallagen, varjämte 57 § första stycket ansluter

därtill. Andra stycket i 1936 års lag har motsvarighet i 57 § andra stycket

kommunallagen.

I 5 § lagen om införande av kommunallagen meddelas vissa bestämmelser

om äldre fonder vid övergången till de nya reglerna.

Angående motiveringen för de nyheter i nu förevarande hänseenden,

som kommunallagen innebär, torde jag få hänvisa till propositionen nr

210/1953, varigenom förslag till lagen framlades. Särskilt å s. 162—164

och 173—176 i propositionen har jag angivit min åsikt i de berörda frågorna.

Utredningens förslag.

Utredningen framhåller i sin skrivelse inledningsvis, att den ansett sig

böra i första hand framlägga förslag till sådana provisoriska lagstiftningsåtgärder,

som angivits i utredningsdirektiven. Utgångspunkten härför har

för det första varit att så vitt möjligt samma bestämmelser i fråga om den

kommunala fondbildningen skulle bli gällande för Stockholm som för öviiga

kommuner från den 1 januari 1955. Vidare hade utredningen ansett sig böra

utgå ifrån, att genom sådana provisoriska lagstiftningsåtgärder även skulle

givas förutsättningar för att tillämpningen också av lagen den 12 juni 1936

angående användning i vissa fall av kommun eller annan samfällighet tillhörig

egendom skulle kunna från angivna datum upphävas även i vad

avser Stockholm på samma sätt som beträffande övriga kommunbildningar.

I en vid skrivelsen fogad promemoria lämnas en redogörelse för en av

utredningen företagen undersökning rörande möjligheten att tillämpa fondbildningsreglerna

i kommunallagen1 å Stockholms stads i bokslutet föi

år 1952 redovisade fonderna. I en i promemorian intagen tablå angives

dessa fonder, enligt vilket lagrum i 1936 eller 1946 års fondhildningslag

vederbörande fond bildats samt det lagrum i kommunallagen som skulle

bli tillämpligt å fonden.

I promemorian anges vidare att av undersökningen framgått att inga

formella eller redovisningstekniska svårigheter möter mot att tillämpa

de nya reglerna å befintliga fonder. Anvisningarna i promulgationslagen

till kommunallagen om disposition in. m. av de enligt 1936 och 1946 års

fondhildningslagar anordnade fonderna syntes ej heller medföra några

problem. Några för Stockholm speciella förhållanden som skulle påkalla

alt de nya för riket i övrigt gällande fondbildningsreglerna ej skulle kunna

tillämpas vid framtida fondavsättningar syntes ej finnas.

1 Undersökningen avsåg del förslag till kommunallag, som framlades genom proposition nr

210/1953 och som sedermera, såvitt angår fondbildningsreglerna, antogs oförändrat.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

I utredningens skrivelse anföres.

Vi ha funnit, att icke några skäl i sak föreligga mot att för Stockholms

stad tillämpa de bestämmelser om fondbildning, som äro intagna i 55—

57 §§ förslaget till kommunallag enligt propositionen nr 210 till innevarande

års riksdag, liksom ej heller mot att giva sådan tillämpning även av bestämmelserna

i 6 g1 förslaget till lag om införande av kommunallagen.

Angivna lagrum i kommunallagsförslaget ersätta 1—7 §§ lagen den

12 juni 1936 om kommunal fondbildning. I 8, 9 och 11 §§ samma lag givas

vissa gemensamma bestämmelser. Enligt kommunallagskommittén kunna

bestämmelserna i 9 § om förande till fond av ränta och erinringen i 11 §

om att donationsfonder icke falla under bestämmelserna om kommunal

fondbildning utgå. Innehållet i övrigt i sistnämnda paragraf har viss motsvarighet

i 57 § sista stycket av förslaget till kommunallag. Bestämmelserna

i 8 § fondbildningslagen om anbringande och nyttjande av fondmedel

skola enligt kommunallagsför slaget ersättas av i 61 § andra stycket intagna

bestämmelser om anbringande av kommunens penningmedel, vilka bestämmelser

således skola ha avseende å alla medel, kommunen har om händer.

För att enahanda regler rörande fondmedel skola kunna bli gällande för

Stockholms stad och övriga kommuner och fondbildningslagens tillämpning

kunna bringas att upphöra jämväl för Stockholms stad, måste följaktligen

genom provisorisk lagstiftning även bestämmelsen i 61 § andra

stycket kommunallagsförslaget givas giltighet för Stockholms stad i vad

gäller av staden avsatta fondmedel.

De i kommunallagsförslaget intagna reglerna om fondbildning inneburo

i jämförelse med de bestämmelser, som gällde vid tiden för framläggandet

av kommitténs förslag, bland annat den ändringen, att kommunens rätt

att avsätta medel icke skulle i samma utsträckning som då gällde begränsas

genom i lag närmare angivna ändamålsbestämmelser. Kommunen skulle

nämligen enligt förslaget äga rätt att efter gottfinnande avsätta medel för

framtida behov utan annan ändamålsbestämning än att medlen skulle användas

för anskaffande av anläggningstillgångar (55 §, 1 mom. c). Kommunallagskommittén

har anfört (sid. 287) att denna ändamålsbestämning

i och för sig icke vore ett fullt tillfredsställande skydd mot att avsatta medel

icke förbrukades för löpande behov. Kommittén har dock funnit att tillräckligt

skydd häremot skulle föreligga om kommitténs förslag till förmögenhetsskydd

enligt SO § samtidigt genomfördes. Enligt delta förslag

måste kommun tillse, att dess stamförmögenhet för framtiden bevaras,

och en förmögenhetsökning, som uppkommit genom avsättning till kapitalfond,

kunde icke förbrukas, om bestämmelsen noga efterlevdes, även om

fondens medel toges i anspråk för anskaffande av anläggningstillgång,

som måste avskrivas på kort tid.

Vad här anförts påkallar således uppmärksamhet åt frågan, om provisorisk

lagstiftning för Stockholm å fondbildningens område jämväl kräver,

att en förmögenhetsskyddsregel införes.

I detta avseende må först anföras, att genom lag den 30 maj 1952 om

ändring i fondbildningslagen kommun redan nu — utan att någon förmögenhetsskyddsregel

i lag givits — medgivits rätt att till allmän1 investeringsfond

avsätta medel utan annan ändamålsbestämning än att avsättningen

skall avse anskaffande av tillgångar för stadigvarande bruk. Ut
-

1 6 § i förslaget motsvaras av 5 § i lagen om införande av kommunallagen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

trycket »tillgångar för stadigvarande bruk» torde i sak nära motsvara den

i kommunallagsförslaget använda termen »anläggningstillgångar».

Vidare är att erinra om att Kungl. Maj:ts förslag enligt prop. nr 210 på

här avhandlade punkt innebär att kommunallagskommitténs lagtextförslag

»Vad kommun tillhör i fast eller lös egendom skall så förvaltas, att kommunens

förmögenhet ej minskas» ändras till »Vad kommun tillhör i fast

eller lös egendom bör så förvaltas» o. s. v. Genom denna formulering av

regeln har enligt vad departementschefen framhållit avsetts att lagfästa

den allmänt erkända principen om bevarande av förmögenheten.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit efter det kommunallagskominittén

avgivit sitt betänkande finna vi det icke nödvändigt att i samband

med provisorisk lagstiftning för Stockholm rörande fondbildningen samtidigt

införa föreskrift jämväl om tillämpning av den generella förmögenhetsskyddsregeln

enligt 50 § första stycket kommunallagsförslaget.

Enligt vad här förordats skall även för Stockholm gälla bestämmelsen

1 57 § första stycket kommunallagsförslaget, att medel, som kommunen

uppburit såsom vederlag för anläggningstillgång eller på grund av försäkring

av sådan tillgång, och som icke före utgången av det år, varunder

de influtit, anvisats för ändamål, som sägs i 50 § andra stycket, skola

avsättas till allmän investeringsfond. Här föreligger således en formell

och reell anknytning till annat lagrum i kommunallagsförslaget. I sistnämnda

lagrum stadgas, att medel, som kommun uppburit såsom vederlag

för anläggningstillgång eller på grund av försäkring av sådan tillgång, må

tagas i anspråk endast för återbetalning av lån, som upptagits för förvärv

av tillgången, eller för anskaffande av annan dylik tillgång. Som anläggningstillgång

skall enligt tredje stycket angivna paragraf anses fast egendom,

så ock lös egendom, avsedd att stadigvarande innehavas av kommunen.

De nu berörda föreskrifterna i 50 § ersätta bestämmelserna i första

stycket lagen den 12 juni 1936 angående användning i vissa fall av kommun

eller annan samfällighet tillhörig egendom. Vi finna det påkallat, att en

provisorisk lagstiftning för Stockholms stad gör även innehållet i 50 § andra

och tredje styckena tillämpligt å staden.

Innehållet i övrigt i 1936 års lag, nämligen regeln i andra stycket om

fondering av överskott å lån, ersättes i kommunallagsförslaget av 57 §

andra stycket. Vid en provisorisk lagstiftning för Stockholms stad av sådant

innehåll, som här förordats, följer sålunda att tillämpningen av angivna

lag kan i dess helhet bringas att upphöra i vad gäller staden.

Utredningen föreslår, att en särskild lag utfärdas av innehåll att vad i

50 § andra och tredje styckena samt 55—57 §§ kommunallagen stadgas

skall äga tillämpning å Stockholms stad och att detsamma skall gälla 61 §

andra stycket i vad gäller av staden avsatta fondmedel. Lagen föreslås

skola träda i kraft den 1 januari 1955. I övergångsbestämmelserna till den

föreslagna lagen bör enligt utredningen föreskrivas att vad i 5 § lagen om

införande av kommunallagen stadgas om äldre fonder skall tillämpas jämväl

å Stockholms stad samt vidare att 1946 års fondbildningslag och 1936

års lag angående användning i vissa fall av kommun eller annan samfällighet

tillhörig egendom ej vidare skall äga tillämpning å Stockholms

stad. Utredningen har upprättat förslag till dylik lag. — Utredningens förslag

är enhälligt.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 195). 1 samt. Nr 197.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

Remissyttrandena.

Överståthållarämbetet och Stockholms stadsfullmäktige har tillstyrkt förslaget.

Statskontoret har förklarat, att förslaget icke givit anledning till annat

uttalande än att enligt ämbetsverkets mening i en provisorisk lagstiftning

för Stockholm rörande den kommunala fondbildningen hänvisning även

bör ske till bestämmelsen i 50 § första stycket kommunallagen, vilket författningsrum

reglerar den grundläggande principen för det kommunala

förmögenhetsskyddet.

Departementschefen.

Den nya kommunallagen, som träder i kraft den 1 januari 1955, innefattar

gemensamma bestämmelser för stad och land. Lagen gäller dock icke

för Stockholms stad, vars kommunalstyrelse alltjämt regleras av 1935 års

lag om kommunalstyrelse i Stockholm.

Alltsedan tillkomsten av våra första kommunallagar har det ansetts

lämpligt att upprätthålla en viss överensstämmelse till form och innehåll

mellan de olika kommunalförfattningarna i sådana avseenden, vari skiljaktigheter

icke varit sakligt motiverade. Denna strävan till likformighet

har bl. a. avsett å ena sidan den särskilda lagen om kommunalstyrelse i

Stockholm och å andra sidan motsvarande generella lagstiftning för övriga

städer. I kommunallagskommitténs betänkande med förslag till kommunallag

har ifrågasatts att lagen om kommunalstyrelse i Stockholm skulle

genom en särskild utredning anpassas efter den nya allmänna kommunallagstiftningen.

Jag har anslutit mig till denna uppfattning och därför —

jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande — tillkallat sakkunniga för att verkställa

översyn av Stockholmslagen.

Såsom i direktiven för utredningen framhölls hade det givetvis varit

önskvärt att en fullständig revision av kommunallagstiftningen för Stockholm

hade kunnat bli färdig att genomföras från och med den 1 januari

1955, samtidigt med att den nya allmänna kommunallagen träder i kraft.

Det har emellertid icke varit möjligt att medhinna revisionen på den relativt

korta tid som utredningen haft till sitt förfogande, och utredningen

har därför, i enlighet med vad jag för sådant fall angivit i direktiven, föreslagit

att genom en provisorisk lagstiftning kommunallagens regler göres

tillämpliga för Stockholm beträffande ett speciellt, begränsat ämnesområde,

inom vilket likställighet ansetts särskilt önskvärd, nämligen i fråga

om den kommunala fondbildningen.

Såsom framhållits i det föregående har i kommunallagen i 50 § andra

och tredje styckena, 55—57 §§ samt 61 § andra stycket meddelats bestämmelser

om kommunal fondbildning, vilka motsvarar de föreskrifter härom

som f. n med tillämplighet å alla kommuner meddelas i 1946 års lag om

kommunal fondbildning och 1936 års lag angående användning i vissa

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

fall av kommun eller annan samfällighet tillhörig egendom. Med avseende

å vissa redan befintliga fonder har för övergången till de nya bestämmelserna

införts föreskrifter i 5 § lagen om införande av kommunallagen.

Utredningen har föreslagit att genom en provisorisk lag, som träder i kraft

den 1 januari 1955, nämnda stadganden i kommunallagen och dess promulgationslag

förklaras skola äga motsvarande tillämpning å Stockholms

stad.

I remissyttrandena tillstyrkes förslaget. Statskontoret har förordat att

även den allmänna bestämmelsen om förmögenhetsskydd i 50 § första

stycket kommunallagen nu göres tillämplig å Stockholms stad. Stadgandet

innehåller, att vad kommun tillhör i fast eller lös egendom bör så förvaltas,

att kommunens förmögenhet ej minskas.

I direktiven för utredningen har jag redan som min åsikt givit till känna

att i fråga om fondbildning olika regler icke bör gälla för Stockholm och

landet i övrigt efter den 1 januari 1955. På grund av denna min inställning

och då jag finner utredningens förslag tillgodose syftet att i detta hänseende

åstadkomma likformighet, vill jag förorda förslaget. Jag instämmer

med utredningen i att det icke kan anses nödvändigt att i den provisoriska

lagen behandla även frågan om det allmänna kommunala förmögenhetsskyddet,

varom stadgas i 50 § första stycket kommunallagen. Med denna

fråga, som har betydelse icke endast för fondbildningen, synes lämpligen

böra anstå till den fullständiga revisonen av Stockholmslagen.

Inom inrikesdepartementet har upprättats förslag till lag om tillämpning

å Stockholms stad av vissa bestämmelser i kommunallagen den 18

december 1953 (nr 753) och lagen den 18 december 1953 (nr 754) om införande

av kommunallagen. Därvid har det av utredningen föreslagna övergångsstadgandet

ändrats med hänsyn till att i en denna dag på chefens för

ecklesiastikdepartementet föredragning beslutad proposition med förslag

till ändringar i lagen om församlingsstyrelse m. m. föreslås upphävande

av 1936 och 1946 års lagar från den 1 januari 1955.

Föredraganden hemställer härefter att förenämnda inom inrikesdepartementet

upprättade förslag till lag om tillämpning å Stockholms stad av

vissa bestämmelser i kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) och

lagen den 18 december 1953 (nr 75t) om införande av kommunallagen

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Torsten Jeppsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. KU 1954:13 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 6 juni 1930 s. 40 i texten