Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 8:o), 15:o) och 17:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt

1954-03-27 · 11 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 8 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:205, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 8:o), 15:o) och 17:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

1

Nr 205.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 2 § 8:o), 15:o) och 17:o)

lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts

regeringsrätt; given Stockholms slott den 27 mars

1955.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 8:o),

14:o) och 17:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I anslutning till viss nytillkommen lagstiftning föreslås att vissa besvärsmål

skall avgöras av regeringsrätten. 1

1 llihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 205.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § 8:o), 14:o) och 17:o) lagen den 26 maj

1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 § 8:o), 14:o) och 17:o) lagen den 26 maj 1909

om Kungl. Maj :ts regeringsrätt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

2 §.

8:o) mål om rust- och rotehållares —--på landet;

mål om fastställelse av stadgar för

vägsamfällighet eller vägförening, om

beslut av vägförening, om skyldighet

för i vägförening ingående fastighet

att bidraga till föreningens utgifter

samt om värdering av fastighet, allt

enligt lagen om enskilda vägar; mål

om skyldighet att återgälda kostnad

för utredning, som verkställts jämlikt

3 kap. samma lag, eller ställa säkerhet

för dylik kostnad;

mål om fastställelse av stadgar för

vägsamfällighet eller vägförening, om

meddelande av föreskrifter för vägförening

att gälla såsom stadgar, om

beslut av vägförening, om skyldighet

för i vägförening ingående fastighet

att bidraga till föreningens utgifter

samt om värdering av fastighet, allt

enligt lagen om enskilda vägar; mål

om skyldighet att gälda kostnad för

förrättning eller utredning, som verkställts

jämlikt 3 kap. samma lag; mål

rörande tillämpning av 100 och 101 §§

berörda lag;

mål om skjutsväsendet —--samfälld tångtäkt;

14:o) mål om inmutning---och pensionat;

mål om förbud mot vidare utövande

av handel med ransonerad vara

eller om vägrad återkallelse av sådant

förbud; 1

mål om förbud för näringsidkare

att vidare driva handel med eller i sin

rörelse använda förnödenhet, beträffande

vilken reglering genomförts

med stöd av 2 § allmänna ransoneringslagen,

eller om vägrad återkallelse

av sådant förbud;

1 Senaste lydelse, se beträffande 2 § 8:o) SFS 1947:671, beträffande 2 § 14:o) SFS 1951:475

och beträffande 2 § 17:o) SFS 1950: 662.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

3

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

mål om beslut, i''--— andra personalstiftelser;

17:o) mål om kyrkotukt----eller målsmän;

mål om inskrivning vid eller ut- mål om inskrivning, intagning eller

skrivning från centralanstalt för bild- utskrivning enligt lagen om undervisbara

sinnesslöa; ning och vård av vissa psykiskt efter
-

mål om tillämpning--

blivna;

— av tvångsarbete;

mål om anstånd med avgivande av

utlåtande över sinnesundersökning i

brottmål;

Denna lag träder i kraft, såvitt av- ser den i 2 § 17 :o) vidtagna ändring- en angående mål om inskrivning, in- tagning eller utskrivning enligt lagen

om undervisning och vård av vissa

psykiskt efterblivna, den 1 januari

1955 samt i övrigt den 1 juli 1955;

dock skall vad i 2 § 8:o) i dess nu- varande lydelse år stadgat jämväl ef- ter sistnämnda dag lända till efter- rättelse med avseende å mål rörande

sådant ärende enligt lagen om enskil- da vägar, som även efter den 1 juli

1955 skall handläggas och prövas en- ligt dittills gällande bestämmelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 19 mars 195b.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Nordenstam.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående andring

i lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt samt anför därvid följande.

Vissa av de lagförslag, som förelagts innevarande års riksdag, påkallar

ändringar i regeringsrättslagen. Innan jag ingår på frågan om dessa ändringar,

som behandlas i det följande under punkterna 1—4, vill jag nämna,

att det på min hemställan inom samtliga departement har gjorts förberedande

undersökningar, huruvida bland de besvärsärenden, som nu behandlas

av Kungl. Maj:t i konselj, förekommer sådana, som väsentligen rör

rättsfrågor och icke spörsmål om lämplighet eller ändamålsenlighet och

som därför enligt gällande principer för ärendenas uppdelning mellan Kungl.

Maj :t i konselj och regeringsrätten bör handläggas och prövas av den sistnämnda.

Enligt dessa preliminära undersökningar synes det endast vara ett

fåtal grupper till antalet obetydliga ärenden som är av den art att de borde

överflyttas till regeringsrätten. Närmare undersökning erfordras dock, varför

förslag ej nu kan framläggas beträffande dessa ärendegrupper. Min avsikt

är att låta fullfölja den påbörjade undersökningen.

1. I proposition nr 76 till innevarande års riksdag har framlagts förslag om

vissa ändringar i lagen den 3 september 1939 om enskilda vägar. Enligt 3 kap.

nämnda lag, sådant kapitlet nu lyder, skall fråga om bildande av vägförening

och flertalet andra i kapitlet omnämnda frågor handläggas och prövas av

länsstyrelse. Talan mot länsstyrelsens beslut fullföljes hos Kungl. Maj:t.

Enligt 2 § 8:o) regeringsrättslagen skall följande frågor upptagas av regeningsrätten,

nämligen mål om fastställelse av stadgar för vägförening (74 §

fjärde stycket), om beslut av vägförening (74 § åttonde stycket och 77 § andra

stycket), om skyldighet för i vägförening ingående fastighet att bidraga

till föreningens utgifter samt om värdering av fastighet (76 §) ävensom om

skyldighet att återgälda kostnad för utredning, som verkställts jämlikt 3

kap., eller ställa säkerhet för dylik kostnad (92 §).

Enligt det nu framlagda förslaget skall frågor som avses i 3 kap. lagen

om enskilda vägar i allmänhet handläggas vid särskild förrättning. Vid för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 205

5

rättningen skall bl. a. utredas fråga om grunden för fördelning av väghållningsbördan

(76 och 79 §§). Av förrättningen föranledd kostnad skall gäldas

enligt vissa i lagen angivna grunder (78 §). Motsvarighet saknas till den

nuvarande bestämmelsen om skyldighet att ställa säkerhet för utredningskostnad.

Vid förrättningen skall avgivas utlåtande; i detta skall tillika angivas

huru kostnaderna för förrättningen skall gäldas (80 §). Länsstyrelsen

kan föreskriva att utlåtandet skall underställas dess prövning och missnöjd

äger anföra besvär mot utlåtandet hos länsstyrelsen (81 §). I vissa fall skall

länsstyrelsen kunna upptaga ärende till avgörande utan att förrättning föregått.

För utredning i sådant ärende skall länsstyrelsen äga anlita sakkunnigt

biträde, därvid bestämmelserna om förrättningskostnad skall äga

motsvarande tillämpning å ersättningen till biträdet (85 §). Antagande av

stadgar för vägförening skall ske utom förrättningen. Liksom enligt hittills

gällande lag skall stadgarna fastställas av länsstyrelsen. En nyhet i förslaget

är att länsstyrelsen, då sakägarna ej enats om antagande av stadgar, skall

meddela nödiga föreskrifter att gälla såsom interimsstadgar (88 §). Talan

mot beslut av vägförening kan liksom enligt nu gällande lag föras hos länsstyrelsen

(88 och 89 §§). I lagen har vidare i ett nytt 5 kap. upptagits bestämmelser

till främjande av trafiksäkerheten. Enligt dessa kan meddelas

förbud mot att uppföra trafikfarliga anordningar vid enskild väg och föreläggande

att bortskaffa sådana (100, 101 och 106 §§).

Enligt förslaget kommer frågorna om grunden för fördelningen av vägliållningsbördan

och om ulredningskostnaderna att prövas vid en förrättning,

vid vilken jämväl en rad andra spörsmål avgöres. Hinder synes ej möta

att vid besvär till Kungl. Maj :t låta prövningen av förstnämnda två frågor

liksom hittills i princip ankomma på regeringsrätten, oaktat övriga vid förrättningen

avgjorda spörsmål upptages av Kungl. Maj:t i statsrådet. De

ändrade reglerna om kostnaderna påkallar viss jämkning av stadgandet i

2 § 8:o) regeringsrättslagen. Vidare torde till nämnda lagrum böra göras

tillägg av innebörd att mål om interimsstadgar för vägförening liksom ock

mål om förordnanden och förelägganden rörande trafikfarliga anordningar

skall upptagas och avgöras av regeringsrätten.

Då lagen om ändring i lagen om enskilda vägar föreslås skola gälla fr. o. in.

den 1 juli 1954, bör den nu förordade ändringen i regeringsrättslagen träda

i kraft nämnda dag. Enligt övergångsbestämmelse till lagen om ändring i

lagen om enskilda vägar skall, där länsstyrelse före den 1 juli 1954 meddelat

beslut om bildande av vägförening, ärendet handläggas och prövas enligt

dittills gällande bestämmelser. Å mål rörande sådant ärende synes 2 §

8:o) regeringsrättslagen böra även efter den 1 juli 1954 tillämpas i sin hittills

gällande lydelse. En övergångsregel av denna innebörd bör därför meddelas.

2. Jämlikt lagen den 5 juni 1942 om förbud i vissa fall mot handel med

ransonerade varor äger central kristidsmyndighet under närmare angivna

förutsättningar meddela förbud för näringsidkare att vidare saluhålla eller

försälja eller annorledes överlåta ransonerad vara. Enligt 2 § 14:o) rege
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Mctj.ts proposition nr 205.

ringsrättslagen ankommer på regeringsrätten att upptaga och pröva besvär

över kristidsmyndighets beslut att meddela handelsförbud eller att vägra

återkalla sådant förbud.

I proposition nr 20 till innevarande års riksdag har framlagts förslag till

allmän ransoneringslag. I förslaget har föreskrifterna i nyssnämnda lag den

5 juni 1942 — vilken lag förordas bli upphävd — i väsentliga delar inarbetats.

Sålunda upptager förslaget en bestämmelse om rätt för myndighet som

Konungen förordnar att i vissa fall meddela handelsförbud. Den utvidgningen

föreslås emellertid, att myndigheten även skall kunna förbjuda näringsidkare

att i sin rörelse använda ransonerad förnödenhet (36 §). Förslaget

förutsätter också, att den enskilde näringsidkaren skall äga genom besvär

draga beslut om handels- eller användningsförbud under regeringsrättens

prövning. Med hänsyn härtill erfordras att berörda stadgande i 2 § 14 :o) regeringsrättslagen

ändras, så att det kommer att avse även mål om användningsförbud.

Vidare torde ordalagen i stadgandet böra jämkas i anslutning

till den förordade bestämmelsen i den allmänna ransoneringslagen. Denna

lag är avsedd att träda i kraft den 1 juli 1954 och ändringen i regeringsrättslagen

bör därför äga giltighet från och med samma dag.

3. Genom proposition nr 26 har för innevarande års riksdag framlagts förslag

till lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna, avsedd

att ersätta lagen den 30 juni 1944 om undervisning och vård av bildbara

sinnesslöa. Enligt lagförslaget skall undervisning och sluten vård meddelas

vid särskolor och vårdanstalter (2 §). Överinseendet häröver utövas av

skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen enligt den fördelning dem emellan

som fastställes av Kungl. Maj :t. För varje särskola och vårdanstalt skall en

av dessa myndigheter vara huvudtillsynsmyndighet (9 §). I lagen meddelas

bestämmelser om bl. a. inskrivning vid och intagning å särskolor och vårdanstalter

samt om utskrivning från dem. Inskrivning varom nu sagts ersätter

den inskrivning vid centralanstalt som skall ske enligt 1944 års lag. Klagan

över beslut i nyss angivna frågor må föras hos vederbörande huvudtillsynsmyndighet.

Har huvudtillsynsmyndigheten förklarat, att någon skall inskrivas

vid särskola eller vårdanstalt eller intagas å den särskilda form av

vårdanstalt som benämnes vårdhem, eller lämnat framställning om slutlig

utskrivning utan bifall, må ändring i beslutet sökas hos Kungl. Maj :t

genom besvär (23 §). I propositionen uttalades, att besvären borde prövas av

regeringsrätten.

I enlighet med det anförda toi''de i 2 § 17 :o) regeringsrättslagen orden

»mål om inskrivning vid eller utskrivning från centralanstalt för bildbara

sinnesslöa» böra utbytas mot orden »mål om inskrivning, intagning eller

utskrivning enligt lagen om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna».

Ändringen torde liksom nämnda lag böra träda i kraft den 1 januari 1955.

4. Den 26 februari 1954 har på min föredragning till lagrådet remitterats

förslag till vissa ändringar i lagstiftningen beträffande sinnesundersökning

i brottmål. Bl. a. föreslås på anförda skäl sådan ändring i 42 § sinnessjuk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 205.

lagen den 19 september 1929, att prövning av fråga om anstånd med avgivande

av utlåtande över sinnesundersökning skall verkställas av medicinalstyrelsen

i stället för -— såsom nu gäller —- av domstolen. Då besvär anföres

hos Kungl. Maj :t över medicinalstyrelsens beslut i sådan fråga, bör prövningen

tillkomma regeringsrätten. Bestämmelse härom torde böra införas

i 2 § 17 ro) regeringsrättslagen och träda i kraft samtidigt med den nyssnämnda

ändringen i 42 § sinnessjuklagen eller den 1 juli 1954.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 8:o), H:o) och 17:o)

lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av

den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Jan-Chr. Montelius.

'' Bilagan, som frånsett en mindre redaktionell jämkning är likalydandc med det vid propositionen

fogade lagförslaget, har här uteslutits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 205.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 26 mars

19 54.

Närvarande:

justitieråden Nissen,

Hellquist,

Karlgren,

regeringsrådet Eckerberg.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den

19 mars 1954, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändrad hjdelse av 2 § 8:o), li:o) och 17:o)

lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj.ts regeringsrätt.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet, hovrättsrådet O. Petrén.

Lagrådet yttrade:

Av domstol beslutad sinnesundersökning i brottmål skall enligt sinnessjuklagen

verkställas utan dröjsmål och undersökningsläkarens utlåtande

däröver avgivas sist inom sex veckor från det handlingarna inkommo till

vederbörande sinnessjukavdelning vid fångvården eller till vederbörande

sinnessjukhus, i den mån ej domstolen i särskilt fall på framställning av

undersäfkningsläkaren medgiver anstånd. Ett beslut, varigenom domstol

avslagit sådan framställning om anstånd, torde ej kunna överklagas. Däremot

kan jämlikt 49 kap. 6 § rättegångsbalken åklagaren eller den tilltalade

i domstolsväg föra särskild talan mot beslut av underrätt, varigenom framställning

om anstånd bifallits. Talan mot sådant beslut av hovrätt i där

anhängigt mål är återigen icke tillåten.

Enligt ett av lagrådet granskat förslag till lag om ändring i sinnessjuklagen

skall undersökningsläkares framställning om anstånd med avgivande

av utlåtande hädanefter riktas till och prövas av medicinalstyrelsen. Ändringsförslaget

är av departementschefen grundat på följande motivering. Såsom

skäl för uppskovsansökan torde i regel åberopas att undersökningen

ej kunde medhinnas i tid på grund av att undersökningsavdelningen vore

belastad med ett flertal andra undersökningsfält. Det kunde ifrågasättas

om domstolen hade någon möjlighet att bedöma frågor som på detta sätt

nära sammanhängde med arbetsförhållandena vid avdelningen. I praktiken

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 205.

9

hade därför domstolarnas ställningstagande till uppskovsansökningar blivit

en formalitet, och lagens stadgande om maximitid hade icke förmått att

fylla sin uppgift såsom en spärr mot alltför långa väntetider. Mera ändamålsenligt

syntes vara att lägga befogenheten att medgiva uppskov hos vederbörande

centrala fackmyndighet, nämligen medicinalstyrelsen. Gentemot

en sådan ordning skulle kunna invändas att medicinalstyrelsen vore central

myndighet endast för undersökningsavdelningarna vid sinnessjukhusen,

medan sinnessjukavdelningarna vid fångvårdsanstalterna i organisatoriskt

hänseende sorterade under fångvårdsstyrelsen. Det gällde dock här ett medicinskt

arbetsfält, och endast medicinalstyrelsen hade tillräckliga möjligheter

att överblicka de personella resurserna. Den enda praktiskt lämpliga

anordningen vore därför att medicinalstyrelsen hade ansvar för att sinnesundersökningarna

även inom fångvården utfördes på de i lagen angivna

tiderna. Visst samarbete med fångvårdsstyrelsen torde redan nu vara upprättat;

i den mån det visade sig behövligt torde bestämmelser därom få

meddelas i administrativ ordning. Det borde alltså åligga medicinalstyrelsen

att tillse att arbetet vid undersökningsstationerna bedreves effektivt och med

den snabbhet som kunde fordras samt att, om så icke vore fallet — i samarbete

med fångvårdsstyrelsen, såvitt anginge sinnessjukavdelningarna vid

fångvården — vidtaga erforderliga åtgärder.

Vidare har i nyssnämnda lagförslag upptagits en bestämmelse, enligt

vilken de närmare anvisningar, som må finnas påkallade beträffande tilllämpningen

av, bland annat, vad som är stadgat rörande tiden för och anstånd

med avgivande av utlåtande över sinnesundersökning i brottmål, meddelas

av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av medicinalstyrelsen.

Ändamålet med sådana anvisningar har av departementschefen

angivits vara, bland annat, att genom föreskrifter om förtur för enklare

fall och lämpliga tidsfrister för arbetets bedrivande sörja för att väntetiderna

såvitt möjligt nedbringades.

Lagrådet har lämnat de sålunda redovisade lagändringsförslagen utan

erinran.

Av den nu lämnade redogörelsen torde framgå, att fråga om anstånd

med avgivande av utlåtande över sinnesundersökning i brottmål vid behandlingen

av nyssnämnda lagändringsförslag icke ansetts väsentligen vara

en rättsfråga. Ty i motsatt fall skulle avgörandet av frågan knappast ha

föreslagits bliva överflyttat från domstol till administrativ myndighet. Ej

heller talan mot den administrativa myndighetens beslut bör anses gälla

en rättsfråga, och sådan talan bör därför prövas icke av Regeringsrätten

utan av Kungl. Maj :t i statsrådet.

Departementschefen har som nämnts ifrågasatt om vederbörande domstol

har någon möjlighet alt bedöma frågor som på detta sätt nära sammanhänga

med arbetsförhållandena inom undersökningsväsendet. Med än större

skäl kan ifrågasättas om Regeringsrätten, utan den kännedom om den tilltalades

person och brottets beskaffenhet som dock domstolen besitter, skall

äga tillräckliga förutsättningar att bedöma huruvida de i eu framställning

2 Mining till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 205.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 205.

om anstånd åberopade svårigheterna att avgiva utlåtande inom lagstadgad

tid äro sådana att framställningen bör bifallas. Då det skall ankomma på

Kungl. Maj:t i statsrådet eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, på medicinalstyrelsen

att genom föreskrifter om förtur för enklare fall och lämpliga

tidsfrister för arbetets bedrivande sörja för att väntetiderna såvitt möjligt

nedbringas, synes det däremot naturligt att Kungl. Maj :t i statsrådet också

såsom högsta besvärsmyndighet får skaffa sig närmare kännedom om förhållandena

inom undersökningsväsendet.

På grund av det anförda hemställer lagrådet, att besvär i mål om anstånd

med avgivande av utlåtande över sinnesundersökning i brottmål icke måtte

hänföras till sådana besvär som tillhöra Regeringsrättens upptagande och

avgörande.

I övrigt lämnar lagrådet det remitterade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Harriet Stangenberg.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 205.

11

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 27 mars 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar

Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 26 mars

1954 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 19 mars 1954 remitterade

förslaget till lag angående ändrad lydelse av 2 § 8:o), 14:o) och 17:o) lagen

den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt samt anför,

efter redogörelse för vad lagrådet yttrat, följande.

Den omständigheten att det ankommer på Kungl. Maj :t i statsrådet att

tillse att undersökningsväsendet fungerar tillfredsställande bör enligt min

mening ej föranleda, att Kungl. Maj :t i statsrådet också skall vara prövningsmyndighet

då fråga är om anstånd beträffande särskilda undersökningsfall.

Det synes nämligen ej vara riktigt att giva Kungl. Maj :t i statsrådet

befogenhet att i nu ifrågavarande avseende såsom besvärsmyndighet

ingripa i handläggningen av visst brottmål. Om någon finner anledning att

föra talan mot medicinalstyrelsens beslut över framställning om anstånd —

något som torde komma att inträffa endast i undantagsfall — bör prövningen

av besvären ankomma på domstol. Jag anser mig därför böra vidhålla förslaget,

att mål om anstånd med avgivande av utlåtande över sinnesundersökning

i brottmål skall handläggas av regeringsrätten.

En mindre jämkning av redaktionell natur torde böra vidtagas i övergångsbestämmelserna

till lagförslaget.

Föredraganden hemställer, att lagförslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådet övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Fischier.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. 2LU 1954:49 Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändrad lydelse av 2 § 2:o lagen den 26 maj 1909 a5 i texten
  2. K1LU 1954:4 Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss översyn av lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt m. m. s. 7 i texten