Sök i Ratio Lex

Angående fortsatt statsgaranti för exportkredit m. in

9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:24, Angående fortsatt statsgaranti för exportkredit m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

1

Nr 24.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fortsatt statsgaranti

för exportkredit m. in.; given Stockholms

slott den IS december 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att nu gällande bemyndigande att meddela statsgaranti

för exportkredit förlänges intill utgången av budgetåret 1956/57.

Den av 1953 års riksdag beslutade utbyggnaden av exportkreditgarantisystemet

förutsättes bestå.

1 Bihang till riksdagens protokoll 195i. 1 saml. Nr 24.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

18 december 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen

för finansdepartementet anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet

Ericsson.

Statsgaranti mot förlust på grund av exportkredit har i Sverige meddelats

alltsedan budgetåret 1933/34. Garantien har grundats på tid efter annan av

riksdagen givna bemyndiganden med växlande innehåll samt av Kungl. Maj :t

i enlighet därmed utfärdade författningar. Prövning och avgörande av frågor

om statsgaranti för exportkredit ankommer på exportkreditnämnden, för

vilken instruktion utfärdats den 26 juni 1933 (nr 430).

1951 års riksdag medgav efter förslag av Kungl. Maj :t (prop. nr 8; r.

skr. nr 53), att svenska staten fick intill utgången av budgetåret 1953/54

åtaga sig betalningsansvar i form av statsgaranti för exportkredit till ett

belopp av högst 300 miljoner kronor.

Genom medgivande av 1953 års riksdag efter förslag av Kungl. Maj :t

(prop. nr 55; r. skr. nr 134) utbyggdes försöksvis statsgarantisystemet

med en ny garantiform avseende finansiering av produktion för export; vidare

medgavs uppmjukningar i villkoren för statsgaranti för entreprenadarbeten

och mot förluster i samband med lagerhållning utomlands. Samtidigt

medgavs att garantigivningen mot förlust på grund av statliga åtgärder

utomlands utvidgades att omfatta även opåräknat införande av importlicensiering

eller återtagande av redan lämnade importlicenser. Gällande

bestämmelser om garantigivningen återfinns i kungörelse den 9 juni 1950

(nr 321), som genom kungörelse den 6 april 1951 (nr 153) förlängts att

gälla t. o. in. den 30 juni 1954 och genom kungörelse den 22 maj 1953 (nr

368) ändrats i enlighet med 1953 års riksdagsbeslut. Det huvudsakliga innehållet

i ifrågavarande kungörelser är följande.

Exportkreditnämnden äger att till främjande av svensk export bevilja

statsgaranti mot förlust på grund av exportkredit eller lagerhållning av

svenska exportvaror utomlands samt för kredit, som av svensk bank eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 24.

3

annan svensk kreditgivare lämnas i samband med tillverkning och försäljning

av sådana varor. Då särskilda skäl föreligger, må sådan garanti lämnas

även vid export av icke inhemska alster. Statsgaranti må ock beviljas

för entreprenadarbeten, som utförs i utlandet, ävensom för till utlandet

levererade alster av svensk teknisk konsulterande verksamhet, särskilt då

dylik verksamhet kan bli av betydelse för svensk export.

Statsgaranti mot förlust på grund av exportkredit, som beviljas svensk

exportör eller svensk bank eller annan svensk kreditgivare för kredit, vilken

lämnas vid försäljning till utlandet av inhemska alster, eller som beviljas

för entreprenadarbeten, vilka utförs i utlandet, ävensom för till utlandet

levererade alster av svensk teknisk konsulterande verksamhet må högst

avse, att ett belopp uppgående till 75 procent av den lämnade krediten kommer

att inflyta eller ock att 75 procent av uppkommande förlust å krediten

täcks; dock må, då särskilda skäl därtill föreligger, garantien utsträckas

till 85 procent. Sådan garanti må icke avse utebliven betalning av annan

anledning än köparens insolvens eller sådana statliga åtgärder utomlands

som allmänt moratorium, valutaspärr och dylikt. Dock må garanti

beviljas mot förlust till följd av opåräknat införande av importiicenser

eller återtagande av meddelade licenser. Statsgaranti mot förlust på grund av

lagerhållning av svenska exportvaror utomlands må högst avse, att 75 procent

av uppkommande förlust i samband med lagerhållningen täcks. Statsgaranti

för kredit, som av svensk bank eller annan svensk kreditgivare lämnas

i samband med tillverkning och försäljning av svenska exportvaror må

omfatta högst 75 procent av den avsedda leveransens värde.

För beviljad garanti av samtliga här nämnda slag skall den, som erhåller

garantien, erlägga en premie, avpassad med hänsyn till olika inverkande

omständigheter, såsom längden av avtalad kredittid, förhållandena i importlandet,

andra förefintliga riskmoment och varans art. Premien skall så

beräknas, att den innefattar bidrag till täckande av administrationskostnaderna

för exportkreditnämnden.

Gällande statsgarantier mot förlust på grund av lagerhållning av svenska

exportvaror utomlands och för kredit, som av svensk bank eller annan

svensk kreditgivare lämnas i .samband med tillverkning och försäljning

av svenska exportvaror, må tillsammans uppgå högst till ett belopp av

100 miljoner kronor. Sammanlagda beloppet för samtliga här nämnda statsgarantier

må uppgå till 300 miljoner kronor.

Enligt beslut av 1933 års riksdag skall exportkreditnämndens premieinkomster

överföras till en av riksgäldskontoret förvaltad fond, från vilken

skall täckas såväl förluster å verksamheten som nämndens administrationskostnader.

Under tiden från den 1 juli 1933, då exportkreditnämnden trädde i verksamhet,

till och med den 30 juni 1953 har nämnden utfärdat garantier för

ett sammanlagt kreditbelopp av 1 151 miljoner kronor, varav det av staten

garanterade beloppet utgjort 745 miljoner kronor. Härav hänförde sig till

budgetåret 1950/51 ett kreditbelopp å 64 miljoner kronor och ett garantibelopp

å 38,2 miljoner kronor, till budgetåret 1951/52 ett kreditbelopp å

36,9 miljoner kronor och ett garantibelopp å 28,6 miljoner kronor samt till

budgetåret 1952/53 ett kreditbelopp å 43,8 miljoner kronor och ett garantibelopp

å 30,i miljoner kronor. Under tredje kvartalet 1953 har garantier

utfärdats för krediter å 17,i miljoner kronor med ett garantiansvar för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

staten av 11,9 miljoner kronor. Statens ansvar för utfärdade garantiförbindelser

uppgick vid utgången av sagda tre budgetår till 88,2, 87,2 respektive

68,4 miljoner kronor. Minskningen av nämndens engagemang under sistförflutna

budgetår hänför sig till inlösen av polska långfristiga skuldförbindelser.

Sedan verksamhetens början till och med den 30 juni 1953 har premier

influtit med 24,2 miljoner kronor och räntor med 1 miljon kronor, sammanlagt

25,2 miljoner kronor. Utbetalningar för skadefall har, sedan återvinningar

fråndragits, uppgått till 8,4 miljoner kronor och nämndens administrationskostnader

till 1,8 miljon kronor, sammanlagt 10,2 miljoner kronor.

Behållningen, d. v. s. nämndens reserv för att möta garantiförpliktelserna,

utgjorde alltså den 30 juni 1953 15 miljoner kronor. I jämförelse

med den 30 juni 1952 innebär detta en ökning med 1,7 miljon kronor;

jämfört med behållningen den 30 juni 1951 utgör ökningen 3,i miljoner

kronor.

I skrivelse den 19 oktober 1953 har exportkreditnämnden — under erinran

att giltighetstiden för bestämmelserna angående statsgaranti för exportkredit

m. m. utlöper med utgången av innevarande budgetår -— hemställt

om bemyndigande att på oförändrade grunder meddela garanti för

exportkredit m. in. under tiden 1 juli 1954—30 juni 1957.

över framställningen har utlåtanden avgivits av statskontoret, kommerskollegium,

fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret.

Kommerskollegium har till sitt utlåtande fogat yttranden från Stockholms

handelskammare, Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg,

handelskammaren i Gävle, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges industriförbund,

Sveriges grossistförbund, Kooperativa förbundet, Sveriges

köpmannaförbund samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation.

Exportkreditnämndens framställning.

Inledningsvis framhåller exportkreditnämnden att statsmakterna aldrig

ifrågasatt, att den statliga exportkreditgarantigivningen skulle upphöra. Skälen

härtill har varit skiftande. Nämnden erinrar i detta sammanhang om

den sedan tre år fortgående skärpningen i det allmänna exportläget och den

hårdnande konkurrensen från andra länders sida, vilken till ej ringa del påverkats

av en mångenstädes omfattande och hög statlig exportkreditgivning.

Vidare framhåller nämnden möjligheten för statsmakterna att genom exportkreditgarantier

stimulera exportens inriktning på marknader, vilka ur

handels- och valutapolitiska synpunkter är önskvärda avsättningsområden.

Nämnden anför, att frågan om tillhandahållande av garanti och utformning

av garantivillkoren bör bedömas under beaktande av sysselsättningsläget

inom den berörda exportindustrien, den valuta, vari betalning skall

erläggas, importlandets allmänna betalningsläge och särskilt betalningsläget

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr

5

gentemot Sverige, varjämte uppenbarligen den risk, som staten i egenskap

av garantigivare ikläder sig, måste alldeles särskilt uppmärksammas.

Nämnden framhåller, att erfarenheterna av garantigivning för finansiering

av lagerhållning utomlands och finansiering för tillverkning av exportvaror

har varit alltför ringa för att nämnden skall kunna bedöma, huruvida

garantiformerna är de mest ändamålsenliga. Nämnden har emellertid på

senaste tiden kunnat konstatera en ökad efterfrågan på dessa garantier.

De stimulerar otvivelaktigt intresset för dollaraffärer. Finansieringsgarantierna

har — fastän i enlighet med gällande direktiv särskild försiktighet

iakttagits vid beviljande av sådana garantier — visat sig medföra ej obetydliga

risker; dock har några förluster hittills icke inträffat.

Gällande bestämmelser erbjuder möjlighet till varierande utformning av

garantierna. Fn ytterligare skärpning av det allmänna exportläget torde i

första hand kunna mötas med en uppmjukning av hittills tillämpad, relativt

restriktiv praxis, varvid höjning av garantiprocentsatserna, särskilt i fråga

om garantier avseende transfereringshinder och andra statliga åtgärder,

jämte sänkning av premierna kan ifrågakomma. Någon anledning att för

närvarande vidga den författningsenliga ramen för expoirtkreditgarantigivningen

föreligger enligt nämndens mening icke.

Nämnden anser det ej möjligt att nu approximativt angiva, i vilken utsträckning

det statliga exportkreditgarantisystemet under de närmaste åren

kan förmodas bli utnyttjat. Marginalen mellan den nuvarande maximeringen

för kreditgarantigivningen, 300 miljoner kronor, och det gällande

garantibeloppet, 75,2 miljoner kronor, anses emellertid vara så stor, att

någon höjning av maximeringen icke för närvarande synes påkallad. Nämnden

anser det dock angeläget framhålla, att garantier i samband med långfristiga

krediter utövar ett starkare inflytande på det totala garantibeloppet

än garantier för kortfristiga krediter, då sådana garantier snabbt frigöres,

medan de förra under flera år kan ingå i engagemanget. För frågan om

det maximala garantibeloppets höjd är det alltså av betydelse, huruvida utvecklingen

kommer att gå i riktning mot långfristiga eller kortfristiga garantier.

Antagligen har man att räkna med en ökning av båda typerna.

Vad angår den tidrymd, för vilken bestämmelserna om statsgaranti för

exportkredit in. m. i fortsättningen bör gälla, anser nämnden anledning icke

föreligga att frångå den nu tillämpade treårsperioden. Skulle under den

tid, varunder författningen gäller, behov av ändringar av författningsbestämmelserna

uppkomma, förutskickar emellertid nämnden att hinder icke

möter mot att ändringsförslag upptages till prövning.

Nämnden föreslår sålunda, att gällande bestämmelser om statsgaranti för

exportkredit m. m. skall gälla under ytterligare tre år eller t. o. m. den

30 juni 1957.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 2b.

Yttranden.

Förslaget att förlänga bestämmelserna om exportkreditgarantisystemet

för en tid av tre år tillstyrkes av samtliga remissinstanser. Flertalet remissinstanser

vitsordar att den statliga garantiverksamheten för exportkredit

in. in. under de två decennier, den förekommit, utvecklat sig till ett värdefullt

stöd för den svenska exportnäringen.

Åtskilliga remissinstanser har framhållit att de svårigheter, som i ökad

grad gör sig gällande på exportmarknaderna, kräver ökade ansträngningar

från exportindustriens sida för att behålla gamla marknader och skapa nya

avsättningsmöjligheter för svensk produktion. Detta understrykes särskilt

i det av kommerskollegium avgivna yttrandet, i vilket vidare framhålles

att betalningsvillkoren kommit att spela en allt större roll som konkurrensfaktor

och att det därför är naturligt att exportkreditgarantierna i ett skärpt

marknadsläge måste tillmätas ökad betydelse.Flera av remissinstanserna anser

att det i ett sådant läge skulle vara önskvärt att uppmjuka villkoren för

kreditgaranti. I första hand pekas därvidlag på en justex-ing av garantipremierna

samt en uppmjukning av nuvarande praxis i fråga om garantiprocentsatsei-na

ävensom en mera liberal inställning till långfristiga krediter. Sveriges

allmänna exportförening framhåller att i den intensifierade konkurrensen

på exportmarknaderna marginalkostnaderna spelar en allt större roll. Bland

dessa kostnader ingår premiekostnaderna för exportkreditförsäkring och

med hänsyn härtill ifrågasätter föreningen, om inte den av nämnden redan

inledda liberaliseringen av principerna för premiesättningen kunde föras vidare.

Kooperativa förbundet hänvisar till att nämndens reserv för mötande

av garantiförpliktelser den 30 juni 1953 uppgick till 15,o miljoner kronor,

vilket borde lämna tillräcklig marginal för en omedelbar justering av premiernas

höjd. Skånes handelskammare anser att riskpremierna för vissa garantiformer

är för höga i förhållande till de risker, som skall täckas. Handelskammaren

hänvisar till att motsvarande institutioner i utlandet tillämpar

lägre premier för samma risker samt att skadefallen hittills haft begränsad

omfattning och förlusterna varit ringa.

Å andra sidan hävdar fullmäktige i riksbanken att sträng restriktivitet

även i fortsättningen bör iakttagas vid beviljande av finansieringsgarantierna

och att dessa uteslutande bör medgivas för export till hårdvalutaländerna.

Fullmäktige förutsätter även, att nämnden vid garantigivningen

iakttager de allmänna riktlinjer, som av statsmakterna angivits för valutaoch

penningpolitiken. Också fullmäktige i riksgäldskontoret understx-yker

att nämnden i möjligaste mån bör söka begränsa de risker, som kan uppkomma

för staten i egenskap av garantigivare.

I allmänhet har från remissinstansernas sida icke ifrågasatts ändring av

den författningsenliga ramen för exportkreditgarantigivningen. Flertalet

har såsom framgår av det föregående i likhet med nämnden framhållit att

eu hårdare konkurrens på exportmarknaderna för nämndens vidkommande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

7

kan mötas med en uppmjukning av tillämpad praxis för bestämmandet av

garantiprocentsatsernas och riskpremiernas storlek. Skånes handelskammare

framhåller emellertid att en utvidgning av den författningsenliga ramen

för exportkreditgivningen borde komma till stånd i så måtto, att den

för viss garantiform för hårdvalutaländer reserverade högre kreditgarantiprocentsatsen,

85 procent, ges generell giltighet.

Handelskammaren har vidare tagit upp en fråga, som den anser vara av

största vikt på längre sikt, nämligen handeln med de underutvecklade länderna.

Denna fråga, som hittills inte befunnit sig mer än på diskussionsstadiet,

måste få ökad aktualitet, därest avsättningsförhållandena skulle

komma att successivt försämras, vilket handelskammaren befarar. I ett

dylikt läge vore det därför ytterst angeläget att från svensk sida frågan om

en utbyggnad av de exportfrämjande åtgärderna, framför allt på kreditområdet,

upptages till allsidig prövning. Handelskammaren framhåller att en

utredning i detta ämne bör komma till stånd snarast möjligt, då åtgärder

på detta område icke låter sig improvisera vid en tidpunkt, när det befarade

konjunkturomslaget redan blivit ett faktum. Av olika framgångssätt

nämnes i första hand att genom ökade insatser i Världsbanken öka de

svenska varuleveranserna till projekt, som sätts igång med bistånd av lån

från nämnda bank. Man borde även kunna tänka sig att efter utländskt

mönster ett särskilt penninginstitut inrättas med speciell uppgift att finansiera

exportföretagens medellånga och långfristiga krediter till utlandet.

Kommerskollegium, som finner den sålunda upptagna frågan så omfattande

och komplicerad, att den icke torde kunna avgöras i omedelbart samband

med det remitterade ärendet, anser densamma vara av sådan betydelse

att den snarast bör bli föremål för utredning i lämplig ordning.

Departementschefen.

När systemet med statliga exportgarantier tillkom år 1933 var det primära

syftet att genom stimulans åt exporten främja sysselsättningen inom landet.

Efter hand har garantigivningen fått ökad vikt i olika handelspolitiska

sammanhang och under de senaste åren har den även fått betydelse

ur valutasynpunkt.

År 1950 utbyggdes systemet att omfatta lagerhållning av svenska varor

utomlands. Avsikten härmed var främst att underlätta en ökad inriktning

av exporten på de mera svårbearbetade hårdvalutamarknaderna. Sedan

denna tidpunkt har konkurrensen på exportmarknaderna, i första hand

dollarmarknaderna, avsevärt skärpts. År 1953 beslöt riksdagen att ytterligare

bygga ut garantisystemet till att avse även finansiering av produktion

för export främst till hårdvalutaländerna. Vidare genomfördes uppmjukningar

i villkoren för statsgaranti för entreprenadarbeten. Den dittillsvarande

garantien mot förluster i samband med lagerhållning utomlands utsträcktes

att i undantagsfall även användas i fråga om andra länder än hårdvalu
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 2>r.

taländer. Slutligen utvidgades garantigivningen mot förlust på grund av

statliga åtgärder utomlands att omfatta även opåräknat införande av importlicensiering

eller återtagande av redan lämnade importlicenser. Vad beträffar

ifrågavarande utvidgning av garantigivningen till delvis nya objekt

och områden är erfarenheterna ännu alltför ringa för att tillåta någon mera

bestämd uppfattning. Det finns anledning att med uppmärksamhet följa

utvecklingen härvidlag.

Nämnden har nu föreslagit att gällande bestämmelser angående statsgaranti

för exportkredit förlänges ytterligare tre år räknat från den 1 juli

1954. Därest en än mera skärpt konkurrens skulle öka svårigheterna för exporten

anser nämnden att en i ett sådant läge erforderlig anpassning av

nämndens verksamhet kan ske inom de nu givna bestämmelsernas ram.

De möjligheter, som härvid främst står till huds, är en höjning av garantiprocentsatserna

och en sänkning av premierna. Nämnden anser att den nuvarande

maximeringen till 300 miljoner kronor inte behöver ändras.

Remissinstanserna understryker att ökade svårigheter möter exporten i

ett allt hårdare konkurrensläge, vilket anses motivera en ändrad praxis vid

beviljandet av garantier. Flera remissinstanser pekar på att premierna kan

sänkas samt att procentsatserna kan höjas inom nu gällande ram. Skånes

handelskammare har emellertid sträckt sig något längre genom att föreslå

att den för viss garantiform för hårdvalutaländer reserverade högre garantiprocentsatsen,

85 procent, ges generell giltighet.

För egen del anser jag alt en förlängning av bestämmelserna angående

statsgaranti för exportkredit bör ske. I likhet med exportkreditnämnden

anser jag att ett fortsatt bemyndigande bör —- liksom det nu gällande —

begränsas till att omfatta tre år. Jag finner det naturligt att man från statsmakternas

sida prövar möjligheterna att i ett hårdnande konkurrensläge

för exportindustrien ge denna ett effektivare stöd på de olika vägar, som

angivits av nämnden och remissinstanserna. Jag anser mig dock ej kunna

tillstyrka det av Skånes handelskammare framförda förslaget, att procentsatsen,

oavsett vilket land exporten avser, skall kunna uppgå till 85 procent

av varuvärdet. Den i detta avseende nu tillämpade differentieringen till förmån

för exporten till hårdvalutaländerna bör sålunda tills vidare bibehållas.

En uppmjukning av praxis inom den författningsenliga ramen kan

stimulera till att garantigivningen mer allmänt kommer att utnyttjas. Den

betydande marginal, som finns mellan å ena sidan det nu föreskrivna maximibeloppet

300 miljoner kronor och å andra sidan statens ansvar för utfärdade

garantiförbindelser, vilket f.n . uppgår till i runt tal 75 miljoner kronor,

ger möjlighet till en betydande expansion. Någon ökning av maximibeloppet

300 miljoner kronor finner jag i likhet med nämnden och remissinstanserna

således icke nu erforderlig.

Vad angår den av Skånes handelskammare väckta frågan angående en

utredning om möjligheterna att finansiera medellånga och långfristiga krediter,

särskilt i syfte att främja exporten till de underutvecklade länderna,

vill jag nu endast hänvisa till att frågan redan är föremål för uppmärksamhet

av kommittén för produktionsfrämjande åtgärder.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24. 9

Jag förordar alltså, att nu gällande bemyndigande att meddela statsgaranti

för exportkredit förlänges att gälla intill utgången av budgetåret 1956/

57. Därest så skulle befinnas erforderligt torde emellertid under denna tid

förslag till ändringar få framläggas.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen medgiva

att svenska staten må intill utgången av budgetåret 1956/

57 åtaga sig betalningsansvar i form av statsgaranti för exportkredit

till ett belopp av högst 300 miljoner kronor, varav

för lagerhållning av svenska exportvaror utomlands samt

för finansieringsgarantier, avseende produktion för export,

tillhopa högst 100 miljoner kronor; i de angivna högsta beloppen

skall inräknas summorna av de till och med den

30 juni 1954 beviljade garantierna.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

G. Ljungar.

2 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 saml. Nr 24.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1954:119 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt disposition av visst äldre reservationsanslag. a1 i texten
  2. SU 1954:35 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fortsatt statsgaranti för exportkredit m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 4 i texten