Angående avlösning av malmfåltspolisorganisationen
24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1954:27, Angående avlösning av malmfåltspolisorganisationen
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 27.
1
Nr 27.
Kungl. Mcij:ts proposition till riksdagen angående avlösning av
malmfåltspolisorganisationen; given Stockholms slott
den 4 december 1953.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Gunnar Hedlund.
Sammanfattning.
I propositionen föreslås, att den så kallade malmfältspolisen i Kiruna
stad och Gällivare kommun, vilken bekostas av medel, som tillhandahålles
av Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag (LKAB), skall upphöra, i samband
varmed kommunerna skall övertaga hela ansvarigheten för polisväsendet
inom respektive kommuner i enlighet med bestämmelserna i polislagen.
Såsom villkor för upphörandet av LKAB:s förpliktelser beträffande polisväsendet
skall gälla, att bolaget åtager sig vissa förpliktelser till statsverket
av såväl engångs- som fortlöpande beskaffenhet. Kommunerna skall, bl. a.
för sin medverkan till frågans lösning, beredas den förmånen att staten till
dem utbetalar det årliga bidraget från LKAB. De skall även i samband med
övergången till den nya organisationen av statsmedel få gottgörelse för
huvuddelen av de pensionskostnader av engångsnatur, som sammanhänger
med att de blir huvudmän för den då anställda malmfältspolispersonalen.
Avlösningen skall ske den 1 juli 1954.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 27.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 27.
Utdrag au protokollet över inrikesårenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
i december 1953.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,
Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
anmäler statsrådet Hedlund fråga om malmfältpolisens framtida
ställning samt anför.
Inledning.
Genom beslut den 29 juni 1950 uppdrog Kungl. Maj:t åt landshövdingen
Bo Hammarskjöld att verkställa utredning rörande den s. k. malmfältspolisens
framtida ställning och därmed sammanhängande spörsmål. Utredningen
— som antagit benämningen 1950 års utredning angående malmfältspolisen
— har den 9 september 1952 avgivit promemoria med förslag
i ämnet.
över promemorian har utlåtande avgivits av länsstyrelsen i Norrbottens
län efter hörande av följande myndigheter, korporationer in. in., nämligen
landsfogden i länet, landsfiskalerna i Kiruna, Vittangi, Gällivare och dåvarande
Hakkas distrikt, stadsfullmäktige i Kiruna, Gällivare kommunalfullmäktige,
municipalfullmäktige i Malmbergets och Gällivare municipalsamhällen
samt Kiruna polisförening och malmfältspolisens kår i Malmberget.
Utlåtanden har därjämte avgivits av överbefälhavaren, efter börande
av chefen för armén, samt av statskontoret, riksräkenskapsverket, domänstyrelsen,
kommerskollegium, statspolisintendenten, statens pensionsanstalt,
1951 års pensionsutredning, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, svenska
polisförbundet och svenska stadsförbundet. Dessutom har svenska landskommunernas
förbund beretts tillfälle alt yttra sig men icke inkommit
med något utlåtande.
Efter överväganden inom inrikesdepartementet drogs i en promemoria
den 7 februari 1953 riktlinjer upp för en lösning, som i vissa delar avvek
från utredningens förslag, över departementspromemorian inhämtades utlåtande
från länsstyrelsen i Norrbottens län efter hörande av Kiruna och
Gällivare kommuner.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 27.
Ärendet har sedan varit föremål för överläggningar mellan företrädare
för inrikesdepartementet och länsstyrelsen samt representanter för bolaget
och Kiruna stad.
1950 års utredning angående malmfältspolisen.
Malmfältspolisens tillkomst samt gällande polisorganisation.
I Kiruna polisdistrikt, som omfattar Jukkasjärvi församling av Kiruna
stad, finnes dels s. k. malmfältspolis och dels kommunalanställd polispersonal
anställd enligt polislagen. Detsamma är förhållandet i Malmbergets
polisdistrikt (Malmbergets kyrkobokföringsdistrikt av Gällivare kommun).1
Malmfältspolisen har sitt ursprung i två kontrakt av den 9 september
1899, varigenom länsstyrelsen i Norrbottens län jämlikt bemyndigande —
efter godkännande av riksdagen — i nådigt brev den 26 maj samma år å
Kungl. Maj :ts och kronans vägnar upplät på arrende under en tid av 50 år,
enligt det ena kontraktet till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag (LKAB)
och enligt det andra kontraktet till aktiebolaget Gellivare malmfält vissa
i anslutning till bolagens utmål å malmfälten belägna områden. I båda kontrakten
intogs, jämte andra villkor för arrendeupplåtelsen, föreskrift om
skyldighet för bolagen att bekosta viss polisbevakning. I kontraktet med
LKAB stadgades sålunda »att bolaget skall tillhandahålla Konungens Befallningshavande
erforderliga medel för avlönande av den polisstyrka, som
till ordningens vidmakthållande å Luossavaara och Kiirunavaara och närmast
därintill belägna områden av Konungens Befallningshavande förordnas.
» Kontraktet med aktiebolaget Gellivare malmfält innehöll en
likalydande föreskrift om ordningens vidmakthållande »å Malmberget och
närmast därintill belägna område».
I samband med 1907 års s. k. malmavtal, som reglerade ekonomiska
mellanhavanden mellan svenska sluten, å ena, samt trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund och LKAB m. fl., å andra sidan, ersattes förenämnda
kontrakt av två nya arrendekontrakt, gällande en tid av 50 år
räknat från och med den 1 januari 1908, båda kontrakten med LKAB såsom
arrendator. 1 dessa kontrakt intogs bestämmelser av enahanda lydelse som
de nyss citerade.
Sistnämnda båda kontrakt är alltjämt gällande. Av 1927 års malmavtal,
som ersatt 1907 års malmavtal och som med senare överenskomna
ändringar alltjämt gäller, följer att arrendekontrakten skall bestå,
så länge bolaget uppehåller gruvdriften. 1927 års malmavtal är icke tids
1
Då betänkandet avgavs var Gällivare kommun uppdelad på Gällivare och Hakkas landsfiskalsdistrikt,
omfattande Gällivare och Malmbergets resp. Hakkas polisdistrikt. Numera
bildar kommunen ett landsfiskalsdistrikt, Gällivare, som omfattar Gällivare och Hakkas
polisdistrikt. Malmbergets polisdistrikt har sålunda indragits och uppgått i Gällivare polisdistrikt.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 27.
begränsat. Enligt avtalet bär staten berättigats att vart tionde år fatta ståndpunkt
till frågan om inlösning av de aktier i LKAB, som ägs av trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund. Därest inlösningsrätten begagnas, skall
tillsägelse härom göras senast två år före inlösningsdagen. Nästkommande
inlösningsdag är den 30 september 1957.
Polispersonalens storlek i de ifrågavarande polisdistrikten framgår av
följande uppställning:
Nuvarande polisstyrka
Polisdistrikt
Malmfältspolis
Kommunalanställd
polispersonal
S:a
Kiruna
1 överkonstapel
1 bitr. överkonstapel
2 kriminalkonstaplar
12 konstaplar
1 kriminalkonstapel
2 konstaplar
1 extra polissyster
16
41 *
20
Malmberget
1 överkonstapel
3 konstaplar
2 extra konstaplar
2 fjärdingsman
6
2
8
Malmfältspolisen förordnas av länsstyrelsen utan att vare sig LKAB eller
vederbörande polisdistrikt äger öva inflytande på tillsättningen. Personalen
avlönas enligt ett av länsstyrelsen fastställt avlöningsreglemente, vilket
ansluter sig till statens allmänna avlöningsreglemente den 30 juni 1947
(Saar). De ordinarie befattningshavarna är placerade, konstaplar i lönegrad
14, kriminalkonstaplar och biträdande överkonstapel i lönegrad 16 samt
Överkonstaplar i lönegrad 19 i enlighet med löneplan nr 1 i statens löneplansförordning
den 30 juni 1947. Utöver lön och kallortstillägg utgår beklädnadsbidrag
med 528 kronor för år och man. Lönebeloppen och beklädnadsbidragen
utbetalas genom länsstyrelsens försorg av7 medel, som bolaget
tillhandahåller. Bolaget ersätter även vissa telefonkostnader för malnifältspolisen.
Befattningshavarna vid malmfältspolisen har tidigare av bolaget tillerkänts
pension enligt ett för bolagets tjänstemän gällande pensionsreglemente.
Den personal, som anställts under senare år, har dock icke erhållit
pensionsrätt. Enligt för utredningen tillgängliga uppgifter gäller pensionsutfästelser
för sex av de i Kiruna stationerade befattningshavarna och för
fyra av befattningshavarna i Malmberget.
Den kommunalanställda personalen är anställd på sätt och enligt grunder,
som gäller för den kommunala polisen i allmänhet.
1 I Vittangi polisdistrikt, som omfattar Vittangi församling av Kiruna stad, finnes endast
kommunalanställd polispersonal, nämligen en biträdande överkonstapel.
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungl. Maj:ts proposition nr 27.
Skälen för eu omorganisation.
Åtskilliga olägenheter är enligt utredningen förenade med polisväsendets
nuvarande organisation inom ifrågavarande områden.
Beträffande polisorganisationen som sådan framhålles det oegentliga i
att polispersonal i samma polisdistrikt har olika huvudmän. Den omständigheten
att inom samma polisdistrikt finnes dels kommunalt anställd
polispersonal och dels personal, anställd jämlikt föreskrifterna i arrendekontrakten,
är ägnad att försvåra polisverksamhetens behöriga bedrivande.
Malmfältspolisens bristande mobilitet är även en betydande olägenhet.
Malmfältspolisen anses sålunda icke kunna tagas i anspråk för tjänstgöring
utanför de polisdistrikt, vari den är stationerad. LKAB eller representanter
för bolaget har i skilda sammanhang även ifrågasatt befogenheten
av att använda malmfältspolis inom de delar av polisdistrikten, som ligger
så avlägset från områdena för gruvdriften, att polisarbetet där icke kan anses
äga något samband med densamma. I Kiruna torde ej heller malmfältspolis
författningsenligt kunna tagas i anspråk för den staden åliggande
skyldigheten att tillhandahålla reservpolis.
Beträffande malmfältspolispersonalens anställningsförhållanden kan enligt
utredningen allvarliga erinringar göras, särskilt i vad gäller pensionsförhållandena.
Största delen av personalen har icke fått sin pensionsfråga ordnad.
De pensionsutfästelser, som meddelats av bolaget, företer dessutom
väsentliga brister, främst därutinnan att rätt till uppskjuten pension icke
föreligger. Detta förhållande har bl. a. medfört, att befattningshavare vid
malmfältspolisen, som anställts i andra polisdistrikt, underlåtit att begära
avsked från sin anställning vid malmfältspolisen för att icke äventyra den
pensionsrätt, som därstädes tillkommer eller möjligen må tillkomma dem.
Vidare anmärker utredningen, att oklarhet råder rörande malmfältspolisens
tjänsterättsliga ställning i allmänhet, främst i vad angår frågan
i vad mån bestämmelserna i polisiagen och övriga författningar rörande
polisväsendet är tillämpliga å densamma. Denna oklarhet är uppenbarligen
i och för sig en allvarlig olägenhet. Den medför även åtskilliga praktiska
nackdelar. Sålunda må nämnas, att ovissheten om personalens rätt
till reseersättning och till ersättning för skada i tjänsten m. in. verkar
hämmande på mobiliteten.
Såsom ytterligare skäl för en omorganisation av malmfältspolisen nämner
utredningen slutligen, att den oklara gränsen mellan kommunernas och bolagets
skyldigheter under senare år upprepade gånger föranlett allvarliga
tvister.
Utredningens förslag.
Allmänna riktlinjer. Utredningen har funnit, att en avlösning av organisationen
bör ske. Polisorganisationen inom de avlägset och intill rikets
6 Kungl. Maj.ts proposition nr 27.
gränser belägna kommuner, som inrymmer de lappländska malmfälten,
bör icke tillåtas vara svagare än polisorganisationen i landet i övrigt.
Med hänsyn till att de mellan staten och LKAB ingångna avtalen icke i
och för sig kan grundlägga någon rätt för kommunerna, måste avlösningen
i princip anses vara en angelägenhet uteslutande mellan staten och bolaget.
De ledande synpunkterna vid omorganisationen bör vara, att endast en
huvudman skall finnas för polisväsendet i envar av kommunerna, ävensom
att allt samband mellan bolaget och kommunerna i polishänseende skall
upphöra. Utredningen anser, att erforderlig effektivitet i organisationen
skall kunna vinnas i de stora och bärkraftiga kommuner, varom här är
fråga, med en kommunal polisorganisation enligt polislagen, och föreslår,
att kommunerna i fortsättningen övertager hela ansvarigheten för polisväsendet.
Förhållandet mellan staten och LKAB. Staten och LKAB bör träffa avtal
om bolagets förpliktelser efter en avlösning. Detta avtal bör gälla, så länge
bolaget eller dess rättsinnehavare innehar nyttjanderätten till de med
arrendekontrakten avsedda områdena på de villkor i övrigt, som innehållas
i kontrakten.
LKAB:s förpliktelser bör efter avlösningen i princip motsvara löne- och
pensionskostnaderna för visst antal polismän i Kiruna och Malmberget. Att
lägga jämväl andra kostnader till grund skulle icke stämma väl överens
med innehållet i arrendekontrakten.
Såsom grund för betalningsförpliktelsen såsom sådan kan — utöver bolagets
eget åtagande — anföras, att varken bolaget eller staten i samband
med ingåendet av 1927 års malmavtal synes ha ifrågasatt någon ändring
i den grundläggande klausulen i 1899 års arrendekontrakt angående bolagets
skyldighet att bestrida poliskostnader, detta oaktat att 1925 års polislag
vid tiden för malmavtalet redan var utfärdad.
Mellan utredningen och LKAB har preliminärt överenskommits, att
bolaget efter en avlösning av malmfältspolisen i princip skall bestrida löneoch
pensionskostnaderna för en överkonstapel och 11 konstaplar i Kiruna
samt för en överkonstapel och 3 konstaplar i Malmberget. Med representanter
för bolaget har utredningen gjort upp ett förslag till avtal av följande
lydelse:
Avtal.
Enligt två särskilda arrendekontrakt, båda dagtecknade den 7 mars och
den 3 juli 1907, mellan Kungl. domänstyrelsen, å Kungl. Maj:ts och kronans
vägnar, å ena, samt Luossavaara-Iviirunavaara (LKAB), å andra
sidan, rörande upplåtelse av viss kronomark dels i Jukkasjärvi socken
(första stycket, tionde att-satsen) och dels i Gällivare socken (tredje stycket,
tionde att-satsen), gäller som villkor för upplåtelserna, bland annat,
»att bolaget skall tillhandahålla Konungens Befallningshavande erforderliga
medel för avlönande av den polisstyrka, som till ordningens vidmakthållande
å Luossavaara och Kiirunavaara malmfält och närmast
7
Kungl. Maj :ts proposition nr 27.
därintill belägna områden», resp. »å Malmberget och närmast därintill
belägna område av Konungens Befallningshavande förordnas.»
Mellan Kungl. Maj :t och kronan, å ena, samt LKAB, å andra sidan, har
denna dag överenskommits, att nämnda föreskrifter skola — såvitt angår
ovannämnda kontrakt ävensom de övriga avtal mellan staten och LKAB
eller av LKAB företrädda rättssubjekt där motsvarande föreskrift finnes
intagen — från och med den 1 juli 1953 ersättas av följande bestämmelser:
1. LKAB skall årligen, tre månader efter mottagen anmaning, till statsverket
erlägga ett belopp motsvarande kostnaderna under närmast föregående
kalenderår — första gången dock endast för andra halvåret 1953 —
för avlöning och pensionering av två polisöverkonstaplar och fjorton poliskonstaplar.
Avlöningsbeloppen skola därvid bestämmas enligt den vid varje särskild
tidpunkt för nämnda år fastställda lönen enligt högsta löneklassen inom
vederbörlig, för motsvarande befattning vid den statliga poliskåren i Boden
gällande lönegrad.
Ersättningen för pensionskostnaderna skall motsvara de fortlöpande avgifter,
som utgå enligt statens pensionsanstalts reglemente för en poliskår
med den storlek och sammansättning som ovan angivits.
2. LKAB skall vidare, tre månader efter mottagen anmaning, till statsverket
erlägga ett engångsbelopp, motsvarande engångsavgifterna per den
30 juni 1953 enligt statens pensionsanstalts reglemente för all vid denna
tidpunkt varaktigt anställd personal vid malmfältspolisen i Kiruna och Malmberget,
som omfattas av betalningsförpliktelsen i punkt 1, första stycket.
Till grund för beräkningen skall läggas all den tid vederbörande polismän
varit anställda vid malmfältspolisen.
3. Kungl. Maj:t och kronan övertager alla förpliktelser som åvila LKAB
till följd av pensionsutfästelser som LKAB meddelat personal, som den
30 juni 1953 är anställd vid malmfältspolisen.
Detta avtal skall äga giltighet så länge LKAB eller dess rättsinnehavare
innehar nyttj anderätten till de med förenämnda arrendekontrakt den 7
mars och den 3 juli 1907 avsedda områdena på de villkor i övrigt som innehållas
i kontrakten.
Tvister rörande tolkning eller tillämpning av detta avtal skola avgöras
av skiljemän. Av skiljemännen skall Kungl. statskontoret utse en, LKAB en
och de sålunda utsedda en tredje skiljeman, vilken tillika skall vara ordförande.
Kunna förstnämnda två skiljemän icke enas om valet av den
tredje skiljemannen, utses denne av Kungl. Maj :t. I övrigt skola bestämmelserna
i lagen om skiljemän äga tillämpning.
Till innehållet i avtalet fogar utredningen bl. a. följande anmärkningar:
Punkt 1. Genom avlöningsbeloppens anknytning till lönerna vid den
statliga poliskåren i Boden erhålles automatisk anpassning till det vid varje
särskild tidpunkt gällande statliga polislöneläget. Vid avlöningsbeloppens
beräkning skall hänsyn tagas till utgående rörligt tillägg men däremot
icke till kallortstillägg, beklädnadsersättning eller andra särskilda ersättningar
eller tillägg. Beräkningen har föreslagits skola ske efter högsta löneklassen,
detta i avsikt att kompensera det förhållandet, att särskilda ersättningar
och tillägg icke skola medräknas.
Punkt 2. I vad avser engångsbeloppet för pensionskostnader förutskickas,
8
Kungl. Maj:is proposition nr 27.
att utredningen kommit till den uppfattningen, att kommunerna icke bör
förpliktas att erlägga de erforderliga engångsavgifterna vid inträde i SPA
för den personal tillhörande malmfältspolisen, som upptagits i en vid utredningens
promemoria fogad bilaga. För den vid avlösningen varaktigt anställda
personal, som skall omfattas av LKAB:s årliga betalningsförpliktelse,
har utredningen ansett bolaget böra bestrida dessa avgifter. För övrig
i bilagan upptagen personal vid malmfältspolisen bör staten bära de mot
engångsavgifter i nämnda anstalt svarande kostnaderna.
Punkt 3. LKAB har meddelat pensionsutfästelser till viss personal vid
malmfältspolisen. Enligt utredningens förslag kommer kommunerna att
berättigas ansluta sin polispersonal till SPA. Med hänsyn till LKAB:s pensionsåtaganden
enligt avtalsförslaget synes bolaget på föreslaget sätt böra
befrias från alla tidigare pensionsåtaganden, i vad avser personal som är
anställd vid mamfältspolisen vid avlösningen.
Förhållandet mellan staten och kommunerna. Utredningen anser, att
kommunerna etter en avlösning av malmfältspolisen bör vara huvudmän
lör hela sitt polisväsen. De bör i bidragshänseende icke vidare vara beroende
av LKAB ulan i stället tillförsäkras ett förhållandevis stort statsbidrag.
Kommunerna torde visserligen i likhet med övriga kommuner vara pliktiga
att underkasta sig de bestämmelser i polislagen, som fastslår den kommunala
ansvarigheten för polisväsendet. Eftersom kommunerna av särskilda
skäl så länge i avsevärd mån varit befriade från polislagens förpliktelser
att anställa polispersonal, ett förhållande till vilket staten i hög
grad medverkat, torde de dock icke, utan att några förändrade förhållanden
inträtt, böra utan vidare berövas denna förmån. Utredningen har därför
ansett skäligt, att de tillförsäkras ett statsbidrag, som icke alltför
mycket skiljer sig från den förmån malmfältspolisorganisationen inneburit.
Med stöd av dessa allmänna synpunkter och efter förhandlingar med
berörda kommuner föreslår utredningen,
att staten med Kiruna stad och Gällivare kommun sluter eu överenskommelse,
innebärande att statsverket, under förutsättning av i det följande
angivna åtaganden från kommunernas sida, tillförsäkrar dem följande
förmåner.
a) Kommunerna erhåller årligen av Kronan det belopp LKAB skall erlägga
enligt punkt 1 i avtalet, varvid Kiruna stad skall erhålla vad som
belöper å 1 överkonstapel och It konstaplar och Gällivare kommun vad
som belöper å 1 överkonstapel och 8 konstaplar. Vid beräkningen av det
allmänna, för närvarande med 50 procent utgående statsbidraget till landskommuner
för polisväsendet skall bidragsunderlaget för Gällivare kommun
utgöras av avlöningskostnaderna för all ordinarie polispersonal med avdrag
av det enligt berörda avtal punkt 1 på lönekostnaderna beräknade bidragsbeloppet.
b) Till Kiruna stad skall dessutom utgå statsbidrag med 50 procent av
avlöningskostnaderna för 1 biträdande polisöverkonstapel, 2 kriminalkonstaplar
och 1 poliskonstapel (d. v. s. den personalstyrka vid den nuvarande
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 27.
malmfältspolisen i staden för vilken LKAB icke i princip skall bestrida
avlönings- och pensionskostnader). Avlöningskostnaderna skall beräknas
i överensstämmelse med vad som angivits i nämnda avtal punkt 1, andra
stycket.
c) Kommunerna berättigas att vinna inträde i SPA för all sin nuvarande
och blivande polispersonal utan skyldighet att erlägga engångsavgifter för
den personal, tillhörande malmfältspolisen, som fanns anställd den 1
april 1952.
Såsom förutsättning för tillgodonjutandet av nu angivna förmåner bör
gälla, att kommunerna lämnar bindande åtaganden i följande hänseenden.
1. Kommunerna övertager den 1 juli 1953 hela ansvarigheten för polisväsendet
inom respektive kommuner.
2. Samtliga tjänster vid malmfältspolisen skall samma dag överföras på
kommunerna, eller sålunda på Kiruna stad 1 polisöverkonstapel, 1 biträdande
polisöverkonstapel, 2 kriminalkonstaplar och 12 poliskonstaplar samt
på Gällivare kommun 1 polisöverkonstapel, 3 poliskonstaplar och 2 extra
poliskonstaplar.
3. De personer, som vid tiden för övertagandet varaktigt innehar eller
uppehåller tjänster, som sålunda överförs, skall utan vidare överföras å
kommunernas lönestat. Dessa befattningshavare skall därefter i allo åtnjuta
de rättigheter, som tillkomma kommunalt anställd polispersonal, ävensom
var pliktiga att fullgöra de skyldigheter, som ankomma å sådan polispersonal.
4. överförandet innebär, att kommunerna skall svara för de på tiden därefter
belöpande, huvudmannen åvilande kostnaderna för vederbörande polismäns
pensionering, beräknade efter full pension vid 57 levnadsår och 25
tjänstår eller den högre pensions- och tjänsteålder, som kan komma att
fastställas för personal i motsvarande befattningar vid den statliga poliskåren
i Boden.
Vissa pensionsfrågor. Tjänstledig polisman vid malmfältspolisen bör före
omorganisationen avfordras besked, om han önskar kvarstå i tjänst vid
kåren. Befattningshavare, som icke anmäler sådan önskan, bör vid omorganisationen
anses skild från sin befattning. Dylik befattningshavare
bör emellertid beredas rätt till vissa pensionsförmåner. Detsamma bör enligt
utredningens mening gälla även för polisman, som slutat sin anställning
vid malmfältspolisen utan rätt till pension från LKAB. Frågan huruvida
polismannen formellt kvarstår i sin anställning vid poliskåren eller icke
bör icke vara av betydelse vid spörsmålets bedömande. De kostnader, som
föranledas av nu ifrågavarande pensionering, bör enligt utredningen bäras
av staten. Förutsättning för åtnjutande av pensionsrätt bör med hänsyn
till villkoren för åtnjutande av tjänstelivränta enligt 1947 års allmänna
tjänstepensionsreglemente vara, att anställningstiden vid malmfältspolisen
omfattat minst tre år.
Rörande den närmare regleringen av dessa pensionsfrågor anför utredningen
:
Av de befattningshavare, som tidigare avgått från anställning vid malmfältspolisen
eller som kommer att i samband med omorganisationen avgå
därifrån, innehar några för närvarande befattningar, som är förenade med
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 27.
pensionsrätt enligt 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente eller enligt
SPA-reglementet eller som kan förenas med pensionsrätt enligt sistnämnda
reglemente. Dessa befattningshavare bli skäligen tillgodosedda, om Kungl.
Maj :t lämnar medgivande i fråga om rätt till tjänstårsberäkning för pension
enligt vederbörligt reglemente med avseende å tiden för anställningen
vid malmfältspolisen. Engångsavgift för tjänstårsberäkningen torde icke
böra uttagas.
Vad angår de befattningshavare, som icke omfattas av vad nu sagts,
uppstår fråga om beviljande av pensionsförmån vid sidan av gällande
bestämmelser. Utredningen förordar, att prövning i förevarande avseende
bör äga rum, när framställning därom göres av vederbörande befattningshavare
eller huvudman. Prövningen torde böra ankomma på SPA. I fråga
om de grunder för pensionering, som bör vinna tillämpning vid prövningen
hos SPA, föreslår utredningen en tillämpning av vad i sådant hänseende
skulle ha gällt, därest befattningshavaren vid avgången innehaft ordinarie
tjänst vid den statliga poliskåren i Boden i den lönegrad, efter vilken hans
avlöning vid malmfältspolisen senast varit bestämd. Anställningstid vid
malmfältspolisen bör därvid helt tillgodoräknas såsom tjänstår även i
vad angår tid före nettolönesystemets införande, under vilken befattningshavare
icke varit pliktig att erlägga pensionsavgift. Skulle den översyn av
de statliga reglerna beträffande pensionsrätten för förtidsavgången personal,
som ankommer på 1951 års pensionsutredning, med hänsyn till den
s. k. oantastbarhetsprincipen leda till införande av gynnsammare regler
med verkan även för tidigare avgången personal, bör även förevarande
pensioner omprövas.
Tjänstelivränta för de förutvarande malmfältspoliserna bör få utgå
såsom förtidslivränta även i samband med befattningshavarens avgång
från polistjänst med rätt att därvid åtnjuta pension på grund av de för
tjänsten gällande pensionsbestämmelserna.
För att belysa innebörden av vad utredningen nu föreslagit har utredningen
gjort en preliminär beräkning av livräntebelopp, som kan ifrågakomma.
Resultatet av beräkningarna framgår av nedanstående uppställning:
-
Namn
Födelseår
Senast av- lönad enl.
lönegrad
Tjänstelivränta från 65 års
ålder (uppskjuten livränta)
Familjeliv- ränta för änka,
årligen kronor
före
efter
67 års ålder, årligen kronor
Öhrman ............
1910
A 10
310
310
198
Nordberg............
190!)
Ca 14
791
651
398
Söderberg ............
1912
A 10
231
231
129
Salander ............
1908
Ca 19
2075
1787
975
Stenlund ............
1908
Ca 16
1030
862
482
Livräntebeloppen bör enligt utredningens uppfattning reduceras i den
man detta erfordras till förhindrande av att de sammanlagda livränteoch
pensionsförmånerna kommer att överstiga det belopp, som kunnat
uppkomma, därest befattningshavaren under hela sin polistjänst ägt pensionsrätt
enligt SPA-reglementet.
11
Kungl. Maj:Is proposition nr 27.
I övergångshänseende har utredningen föreslagit följande:
Den personal, som i samband med malmfältspolisens upphörande övergår
till tjänst vid polisväsendet i Kiruna stad eller Gällivare kommun,
kommer vid ett genomförande av utredningens förslag att erhålla pensionsrätt
enligt SPA-reglementet med rätt att för pension enligt reglementet
tillgodoräkna sig föregående anställningstid vid inalmfältspolisen. Därest
LKAB:s pensionsutfästelser skulle återkallas synes övergångsvis för därav
berörda polismän böra stadgas, att de icke skola få sämre pensionsförmåner
än vad de skulle ägt åtnjuta enligt bolagets pensionsreglemente.
Ekonomiska frågor. Kostnaderna för polisväsendet i Kiruna stad och
Malmbergets polisdistrikt har för LKAB:s del för år 1950 uppgått till
244 298 kronor medan de kommunala kostnaderna för samma ändamål
under året upptagits till 72 95(1 kronor för Kiruna och 28 320 kronor för
Malmberget, på vilken sistnämnda summa statsbidrag utgått med 8(540
kronor.* 1
Vid en avlösning av malmfältspolisorganisationen enligt utredningens
förslag skulle LKAB :s årliga kostnader uppgå till ca 192 600 kronor och
bolagets engångsutgifter beträffande Kiruna till 143 000 kronor och beträffande
Malmberget till 135 000 kronor, eller sammanlagt 278 000 kronor,
vilka samtliga belopp skulle erläggas till statsverket.
Statsverket skulle till kommunerna betala dels det från LKAB uppburna
årliga bidraget, dels — vilket följer av föreskriften rörande beräkningen
av bidragsunderlaget för del allmänna statsbidraget — för Gällivare kommuns
del, utöver vad enligt gällande bestämmelser redan utgår för kostnaderna
till fjärdingsmännens avlöningar, 20 procent å de två extra polismännens
avlöningar, eller i runt tal 3 800 kronor för år, och dels till
Kiruna stad 50 procent av avlöningskostnaderna för vissa polismän eller
ca 23 000 kronor. De direkta utgifterna skulle alltså uppgå till 26 800
kronor. Statsverket skulle även få vidkännas kostnaderna för förmånerna
i pensionshänseende för kommunerna. Den förmån av engångsnatur, som
följer av befrielsen från skyldighet att erlägga engångsavgifter för viss
personal vid inalmfältspolisen, motsvarar summan av de för denna personal
vid anslutningen till SPA eljest ifrägakommande engångsavgifterna.
Värdet härav har beräknats utgöra omkring 315 000 kronor. Det anmärkes,
att engångsavgift enligt SP A-reglementet i allmänhet motsvarar allenast
hälften av den kostnad, som uppkommer genom den pensionsökning, avgiften
avser. I vad rör förmåner av fortlöpande natur märkes, att de fortlöpande
avgifterna för de nuvarande 21 befattningarna i Kiruna och de
6 befattningarna vid inalmfältspolisen i Malmberget, varav icke någon
enligt gällande regler kan anslutas till SPA, beräknats uppgå till omkring
20 000 kronor för år. Den del av pensioneringskostnaderna, som icke
1 Vid en jämförelse mellan de för 1950 angivna kostnaderna och de kostnadsberäkningar, som
i det följande lämnas, bör bemärkas de under senare tid mycket betydande höjningarna av dyrtidskompensationen
å avlöningar och pensioner.
12
Kungi. Maj:ts proposition nr 27.
täckes av dessa avgifter, kan beräknas motsvara en fortlöpande årlig
avgift å omkring 35 000 kronor för år.
Till kostnaderna för pensioneringen bidrager dock LKAB enligt vad
ovan sagts med ett engångsbidrag till staten av ca 278 000 kronor.
Slutligen må erinras om att statsverket, enligt vad tidigare sagts, skulle
bära kostnaderna för viss pensionering av personal, som redan slutat sin
anställning vid malmfältspolisen, eller som kommer att i samband med
omorganisationen avgå därifrån.
För jämförelse med statsverkets angivna direkta ökade årsutgifter om
26 800 kronor efter en avlösning av malmfältspolisen i enlighet med utredningens
förslag må nämnas, att en kommunalisering av malmfältspolisen
efter allmänna statsbidragsregler skulle komma att medföra ett
till 27 140 kronor beräknat årligt statsbidrag för hithörande polismän til!
Gällivare kommun.
Yttranden över utredningens förslag.
I fråga om behovet av en enhetlig organisation, som avlöser den nuvarande,
råder icke delade meningar. Vidare föreligger samstämmighet
rörande lämpligheten av att kommunerna övertager ansvarigheten för hela
polisväsendet i Kiruna och Malmberget. 1 sistnämnda hänseende anför
statskontoret.
De av utredningen berörda kontrakten avsågo upplåtelse av sådan mark,
som erfordrades för iordningställande av en ändamålsenlig bostadsbebyggelse
av tätortskaraktär för de anställda vid gruvföretagen. Att i samband
härmed en reglering av polisbevakningen genomfördes torde få ses
mot bakgrunden av det förhållandet, atl landsbygdens kommuner vid
denna tid icke ansågos vara skyldiga att hålla personal för enbart ordnings-
och säkerhetstjänst, t den mån behov förelåg av särskild personal
med bevakningsuppgifter, framför allt i orter med tätbebyggelse, anställdes
med statens medverkan i mån av tillgång å medel extra polismän
eller särskilda polisstyrkor. Malmfältspolisen torde få anses vid sin tillkomst
hava utgjort eu dylik särskild polisstyrka. Frågan om denna polispersonals
ställning var för övrigt töremål för särskilt övervägande vid
statsmakternas prövning av ifrågavarande markupplåtelser.
De bristfälligheter, som tidigare utmärkte landsbygdens polisväsen, reglerades
genom 1925 års polisreform, enligt vilken det skulle ankomma å
den kommunala polisorganisationen åt! svara för upprätthållandet av
allmän ordning och säkerhet. Kommunernas övertagande av hela ansvarigheten
för polisväsendet i Kiruna och Malmberget, såsom i promemorian
förordats, lärer därför enligt statskontorets mening i princip endast innebära
ett fullföljande av 1925 års polisreform. Utredningens förslag härutinnan
föranleder därför icke någon erinran från ämbetsverkets sida.
Vad angår principerna för ordnandet av de e k o n omis k a in e 1 1 a nhavanden
a mellan de olika intressenterna så förklarar sig LKAB be1
ett att med Kungl. Maj :t träffa avtal av den innebörd, som framgår av utredningens
förslag.
Kungl. Maj.ts proposition nr 27.
13
Stadsfullmäktige i Kiruna tillstyrker förslaget men understryker kraftigt,
att staden räknar med att någon väsentlig ökning av den nuvarande polisstyrkan
icke kommer att äga rum. Skulle en ökning likväl komma till stånd
av den del av poliskåren, för vilken LKAB icke i princip skulle bestrida
avlönings- och pensionskostnader, förutsätter staden, att statsbidrag då
erhålies med 50 procent av kostnaderna för den utökade polisstyrkan. Som
motivering härför anföres, att en eventuell utökning av poliskåren måste
sättas i samband med stadens expansion och ökningen av antalet anställda
hos LKAB, vilket i sin tur är en direkt följd av en av statsmakterna anbefalld,
mycket kraftig ökning av gruvans produktionsvolym och som både
staten och LKAB har direkt ekonomisk fördel av, eftersom båda äro huvudintressenter
i gruvan. Länsstyrelsen i Norrbottens lån anför emot detta
uttalande, att en omorganisation av stadens poliskår kan komma att visa
sig behövlig. Därvid lär ytterligare en och annan tjänst visa sig erforderlig.
Med de grunder varpå förslaget bygger, bör detta emellertid näppeligen föranleda
till att staden skall berättigas erhålla ytterligare statsbidrag för
personalförstärkningen.
Övriga kommuner, hörda polischefer samt överbefälhavaren, riksräkenskapsverket,
domänstyrelsen, kommerskollegium, stats polisintendenten och
stadsförbundet har intet att erinra mot vad utredningen anfört i dessa delar.
Landsfogden i Norrbottens län tillstyrker förslaget i princip men ifrågasätter
jämkningar ifråga om ett par detaljer. Sålunda anser han det tveksamt
om statsbidrag till reservpolisens avlöning i Kiruna bör ifrågakomma
med de betydande bidrag, som enligt förslaget tillkommer staden; om så
sker torde stadens kostnader för viss personal komma att dubbelersättas.
Landsfogden förutsätter vidare, att polispersonal, till vilken bidrag skall
utgå enligt utredningens förslag, må disponeras för tjänstgöring enligt
7 § polislagen och 14 § polisreglementet.
Länsstyrelsen i Norrbottens län, som jämväl i princip tillstyrker förslaget,
framhåller, att den föreslagna omorganisationen i princip icke innebär att
de båda kommunernas ekonomiska ställning avsevärt förbättras. Visserligen
komma kommunerna att intaga en särställning i statsbidragshänseende,
men förhållandet är detsamma nu, då LKAB avlönar viss polispersonal.
Av denna grund synes det vara mindre tilltalande, att som landsfogden
föreslagit, beröva Kiruna stad dess ersättning för hållande av reservpolis.
Däremot torde staden böra förbinda sig att tillhandahålla erforderlig personal
ur hela sin poliskår för tillfällig tjänstgöring utom staden. Länsstyrelsen
anför vidare.
Avtalet mellan Kronan och LKAB skall gälla, så länge LKAB eller dess
rättsinnehavare innehar nyttjanderätten till de utarrenderade områdena.
Skulle denna nyttjanderätt upphöra, vilket torde kunna ske utan att gruvdriften
behöver nedläggas, lära Kiruna stad och Gällivare kommun förlora
sin rätt till ersättning för två överkonstaplar och fjorton konstaplar. För
stadens del kan man fråga sig, om denna fortfarande skall vara berättigad
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 27.
till statsbidrag med 50 procent av avlöningskostnaderna för 1 biträdande
överkonstapel, 2 kriminalkonstaplar och 1 poliskonstapel eller om rätten
därtill skall upphöra. Från kommunernas sida lärer därvid göras gällande,
att statsbidrag skall utgivas även till det belopp, som tidigare enligt avtalet
utgivits av bolaget. Det torde vara önskvärt, att denna fråga beaktas vid
ingående av avtal med de båda kommunerna.
Däremot finner statskontoret sig icke kunna tillstyrka det av utredningen
förordade statsbidragssystemet för Kiruna stad och Gällivare kommun.
Ämbetsverket anför:
Utredningen har ansett, att dessa kommuner efter malmfältspolisens avlösning
borde komma i åtnjutande av ett statsbidrag, som icke alltför mycket
skilde sig från den förmån, som nuvarande polisorganisation inneburit.
Ett genomförande av förslaget i denna del skulle enligt statskontorets mening
leda till, att sagda kommuner i bidragshänseende skulle komma att
intaga en förmånsställning, som icke längre kan anses sakligt motiverad.
Såvitt av utredningen framgår, har nämligen malmfältspolisen icke några
uppgifter utöver dem, som enligt gällande polislag ankomma å den kommunala
polisorganisationen. Vid sådant förhållande lära kommunerna
icke med fog kunna göra gällande krav på statsbidrag i särskild ordning
för upprätthållande av polisverksamheten inom kommunerna i normal
utsträckning. Den ifrågasatta omorganisationen av polisväsendet i Kiruna
och Malmberget bör sålunda komma till stånd utan att rätt tillerkännes
kommunerna att uppbära statsbidrag i vidare mån än som följer av bestämmelserna
i lagen om polisväsendet i riket. Vad särskilt angår Kiruna, som
alltsedan år 1948 åtnjuter stadsrättigheter och följaktligen enligt gällandp
bestämmelser icke äger åtnjuta statsbidrag för sitt polisväsen, framhålles
det goda skatteunderlaget (76 skattekronor per invånare enligt 1951 års
taxeringar). Den merutgift, som ett uteblivande av de särskilda statsbidragen
skulle medföra, torde vara av jämförelsevis ringa betydelse. Med utgångspunkt
från 1951 års taxeringar skulle sålunda de av utredningen
uppskattade bidragsbeloppen, omkring 166 000 kronor för Kiruna och
omkring 50 000 kronor för Gällivare, endast motsvara en utdebitering per
skattekrona av 12 resp. 6 öre. Därest medverkan från statens sida i allt
fall skulle anses påkallad i och för omorganisationens genomförande, synes
en successiv avlösning av bolagets betalningsförpliktelser under högst 5 år
böra ifrågakomma.
Vid en avveckling av malmfältspolisen i enlighet med de av statskontoret
förordade riktlinjerna torde jämkning få ske av den betalningsförpliktelse,
som eljest åligger bolaget enligt arrendekontrakten. Ämbetsverket förutsätter
härvid, att frågan om pensionering av den personal, som redan lämnat
sin anställning hos malmfältspolisen, kan vinna sin lösning genom bolagets
försorg.
Rörande pensionsfrågorna yttrar länsstyrelsen i Norrbottens län,
att mellan bolagets pensionsförmåner och den rätt till pension, som nu
erbjudes av utredningen, visserligen föreligger så stora olikheter, att någon
direkt jämförelse ej kan göras. Länsstyrelsen anser likväl, att utredningens
förslag på denna punkt är mycket tillfredsställande, varvid även bör beaktas,
att personalen vid malmfältspolisen ej tillförsäkrats pensionsrätt. Läns
-
Kiingl. Maj.ts proposition nr 27.
15
styrelsen tillstyrker sålunda förslaget i denna del. Svenska polisförbundet
har icke något att erinra mot att pensioneringen ordnas genom statens pensionsanstalt.
Angående förslaget om rätt för Kiruna stad att ansluta sin polispersonal
till SPA gör statskontoret uttalanden, som innebär ett avstyrkande medan
styrelsen för statens pensionsanstalt (majoriteten) uttalar tveksamhet.
Anstalten anför härvid:
Förslaget om rätt för Kiruna stad att ansluta polispersonalen till statens
pensionsanstalt innebär en avvikelse från gällande ordning. Det synes tveksamt
om förslaget i angiven del bör genomföras, innan slutlig ställning tagits
till 1948 års polisutrednings förslag beträffande möjlighet för vissa
städer och köpingar att ansluta sin polispersonal till anstalten. Ett bifall
till nu föreliggande förslag skulle också kunna innebära, att den åt 1951 års
pensionsutredning anförtrodda utredningen av frågan om omfattningen av
pensionsanstaltens pensioneringsverksamhet föregrepes. Vad polisväsendet
angår kan sistnämnda utredning med hänsyn till givna direktiv tänkas
komma att utmynna i förslag om möjlighet för samtliga städer och köpingar
att vinna anslutning till pensionsanstalten mot skyldighet att erlägga
avgifter svarande mot hela kostnaden för pensioneringen. Å andra sidan
bör ej förbises, att vissa särskilda förhållanden äro utmärkande för den nuvarande
malmfältspolisorganisationen och att dessa måhända kunna ses
som en väsentlig bakgrund till utredningens förslag i fråga om statsbidrag
till lönekostnaderna. Bl. a. är organisationen sålunda närmare anknuten till
statliga myndigheter än vad fallet är med det kommunala polisväsendet.
Ett genomförande av utredningens förslag i bidragshänseende torde medföra,
att även Kiruna stad i avseende å statsbidrag kommer att under överskådlig
tid bli tillgodosedd i minst samma utsträckning som de polisdistrikt,
vilka åtnjuta statsbidrag enligt 15 § 2 mom. polislagen. Att sålunda Kiruna
stad med avseende å statsbidragsförhållandena skulle bli väl jämförlig med
de polisdistrikt, vilka äga vinna anslutning till statens pensionsanstalt, kan
dock icke utan vidare betraktas såsom tillräckligt motiv för en speciell lösning
av pensionsfrågan för stadens polispersonal.
Utredningens förslag är emellertid närmast att betrakta såsom ett detaljspörsmål
i samband med lösningen av den större frågan om organisation
och statsbidrag. De av utredningen framlagda förslagen ha också tillkommit
efter förhandlingar med därav berörda parter, och det är tänkbart, att
mera genomgripande avvikelser från förslagen kunna äventyra en lösning
av frågan om malmfältspolisens inlemmande i det kommunala polisväsendet.
Pensionsanstalten har ej möjlighet att bedöma, huruvida behovet av en
lösning av denna organisationsfråga är så stort, att det motväger här anförda
erinringar mot att bereda Kiruna stad tillträde till anstaltens polispensionering
och de konsekvenser som därav kunna tänkas följa. Därest,
trots dessa erinringar, en lösning av frågan enligt de av utredningen angivna
huvudlinjerna skulle befinnas påkallad synes i allt fall, för att markera
att här är fråga om en av speciella förhållanden motiverad undantagsmässig
anordning, anslutningsrätten icke böra fastställas i själva SPAreglementet
utan regleras i annan ordning.
Pensionsanstalten ifrågasätter vidare vissa jämkningar i fråga om förslagets
utformning med avseende å pensions- och tjänståldrar. Därjämte för
-
Kungl. Mctj.ts proposition nr 27.
16
utsätter anstalten, att föreslagen befrielse från engångsavgiftsbetalning endast
skall avse tjänstår sberäkning med tillämpning av 18 § 3 mom. SPAreglementet
för anställningstid vid malmfältspolisen samt att det engångsbelopp,
som kommer att betalas av bolaget, tillgodoföres tolfte huvudtitelns
anslag till Bidrag till pensioneringskostnaderna för statens pensionsanstalt.
En ledamot av statens pensionsanstalt, statskommissarien Björn, uttalar
skiljaktig mening och hänvisar beträffande sitt ställningstagande till statskontorets
yttrande.
1951 års pensionsutredning konstaterar, att förutsättningen för att SPAanslutning
för Kirunapolisen överhuvud skall komma ifråga torde vara att
malmfältspolisutredningens förslag om särskilt statsbidrag till staden
följes. Om däremot statskontorets linje i fråga om statsbidragen följes,
torde SPA-anslutning av Kirunapolisen vara utesluten, innan det slutliga
resultatet av pensionsutredningens arbete föreligger. Vid ett genomförande
av malmfältspolisutredningens förslag i statsbidragsfrågan är pensionsutredningen
likväl inte f. n. beredd att tillstyrka SPA-anslutning av polispersonalen
i Kiruna utan föreslår, att det bidrag till staden till täckande av
pensioneringskostnader, som kan finnas skäligt, tills vidare i princip beräknas
enligt de grunder, som tillämpas ifråga om ersättning för kostnader för
statspolis.
Malmfältspolisutredningens förslag om SPA-anslutning av nuvarande
malmfältspolis i Malmberget föranleder inte någon erinran från pensionsutredningen.
I promemorian uttalas angående på tiden efter omorganisationen
belöpande pensionsavgifter, att dessa avgifter skall beräknas »efter full
pension vid 57 levnadsår och 25 tjänstår eller den högre pensions- och
tjänstålder, som kan komma att fastställas för personal i motsvarande
befattningar vid den statliga poliskåren i Boden». Pensionsutredningen kan
inte ge sin anslutning till detta uttalande utan förutsätter, att SPA-reglementets
allmänna bestämmelser följes i nämnda hänseende.
Förslaget angående reglering av pensionsfrågorna för personal, som åtnjuter
tjänstledighet vid malmfältspolisen eller tidigare varit anställd vid
denna, föranleder inte uttalande från pensionsutredningen annat än i vad
förslaget gäller reduktion av från staten utgående livränteförmån, som sammanträffar
med pension från annat håll. Enligt pensionsutredningens mening
bör livräntebeloppen reduceras i den mån detta erfordras till förhindrande
av att de sammanlagda livränte- och pensionsförmånerna eljest skulle
överstiga den högsta förmån, som hade kunnat beredas befattningshavaren
om SP A-reglementet och dess föregångare ifrågakommit för tillämpning
på honom under hela hans anställningstid i polistjänst. Svenska polisförbundet,
som anser, att polislagstiftningen i full utsträckning är tillämplig
på personalen vid malmfältspolisen, framhåller, att malmfältspolisutredningens
förslag till reglering av frågan strider mot innehållet i 4 § förordningen
den 6 juni 1925 med vissa bestämmelser angående befattningsha
-
Kungl. Maj:ts proposition nv 27.
17
vares vid polisväsendet rätt till lön och pension in. in. (polislöneförordningen).
Av förslaget följer enligt förbundet, att den som tidigare varit
anställd vid malinfältspolisen och övergått till polistjänst i stad också erhåller
sämre uppskjuten pension än den, som övergått till polistjänst på
landsbygden och blivit pensionsförsäkrad i SPA. Förbundet anför vidare.
Polislöneförordningen stadgar bättre villkor i fråga om uppskjuten pension
än som medgives enligt det nu gällande SPA-reglementets bestämmelser
om tjänstelivränta. Denna senare förmån utgår nämligen först vid uppnådda
65 levnadsår, utmätes då efter ofördelaktigare beräkningsgrunder
än vad som följer av polislöneförordningen och realvärdet är ej skyddat
mot penningvärdesförsämringar genom rörligt tillägg. Vidare är den utesluten
från rätt till tjänstelivränta som ej kan tillgodoräkna sig minst
3 tjänstår.
Med angiven inställning till frågan om polislöneförordningens tillämplighet
anser förbundet även, att en förutvarande befattningshavare vid malmfältspolisen
i Kiruna (Nordström) med en anställningstid av It månader
bör tillerkännas rätt till uppskjuten pension för den tid han varit anställd
vid malmfältspolisen.
Flera remissinstanser understryker, att personalen vid malmfältspolisen
icke bör erhålla försämrade förmåner vid övergång till kommunal
tjänst. I detta hänseende anför länsstyrelsen i Norrbottens lån:
Vid ett avskaffande av malmfältspolisen torde möjlighet icke föreligga
att låta personalen kvarstå å övergångsstat, därest den icke skulle åtnöjas
med de förmåner, som erbjudas i de nya kommunala tjänsterna. Det synes
önskvärt, att personalen efter reformens genomförande ej erhåller en
sämre ekonomisk ställning än tidigare. Den polispersonal, som överföres
till Kiruna stad, lär i fråga om avlöningsförmåner och semester erhålla
samma ställning som hittills, alldenstund avlöningsreglementena för malmfältspolisen
och stadens polis äro likalydande. Inom Gällivare socken äro
avlöningsförmånerna icke helt desamma som för malmfältspolisen. överkonstapel
är sålunda placerad i 18 :e lönegraden. Semester under SO dagar
erhålles först sedan vederbörande fyllt 40 år. Dessförinnan är tiden 20
dagar. Det synes skäligt, att överkonstapeln vid malmfältspolisen får behålla
19 :e lönegraden och att de båda extra konstaplarna vid kåren i
Malmberget, vilka äro de enda, som ej fyllt 40 år, tillförsäkras den längre
semestern, därest de vilja övergå i kommunens tjänst.
Departementspromemorian.
I departementspromemorian den 7 februari 1953 lämnas först en redogörelse
för huvuddragen i utredningens förslag samt för det väsentliga i
yttrandena från statskontoret, statens pensionsanstalt och 1951 års pensionsutredning.
Därefter redovisas följande överväganden inom departementet.
I polislagen fastslås, att kommunerna i princip skall ansvara för den
lokala polisverksamheten, i vissa fall med bidrag av statsmedel. På grund
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 27.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 27.
av avtalet mellan staten och LKAB har Kiruna stad och Gällivare kommun
under eu följd av ar kunnat väsentligen begränsa den polisstyrka,
som bekostats av kommunala medel. Utredningen har med hänsyn till
detta förhållande ansett skäligt, att kommunerna vid eu såsom nödvändig
ansedd avlösning av de nuvarande förhållandena med avseende å huvudmannaskapet
icke berövas sin förmånsställning utan tillförsäkras ett relativt
stort statsbidrag.
Den omständigheten att kommunerna under många år till följd av
mellanhavanden mellan staten och LKAB åtnjutit en förmånligare ställning
än andra kommuner, kan givetvis icke grunda någon rätt för kommunerna
att lör framtiden bibehålla en sådan förmånsställning. Principiella
skäl talar starkt mot förslaget att av skälighetshänsyn giva kommunerna
bidrag utöver vad polislagen stadgar. För statens del skulle ett
sådant avsteg från de allmänna reglerna om en kommuns ekonomiska
ansvar för polisväsendet, som ett genomförande av utredningens förslag
skulle innebära, dessutom komma att medföra utgifter — direkta eller
indirekta — av icke oväsentlig storlek. Det förtjänar här framhållas, att
Kiruna stad icke heller vid ett genomförande av de förslag, som framförts
i eu den 2 januari 1953 inom inrikesdepartementet upprättad promemoria
angående vissa reformer på polisväsendets område, skulle få laglig rätt
till statsbidrag. Principiella skäl talar även emot att medgiva SPA-anslutning
vid sidan av gällande bestämmelser. Mot sistnämnda förslag talar
även det förhållandet, att eu utredning pågår om anstaltens verksamhetsområde.
Vid ärendets behandling inom departementet har övervägts, att man
skulle följa den linje, som statskontoret förordat. En sådan lösning torde
dock icke kunna genomföras ulan alt nya förhandlingar upptagas med
bolaget. Vidare uppkommer fråga, huruvida i sådant fall kommunerna
skall vara villiga alt fullgöra de åtaganden gentemot personalen, som
enligt utredningens förslag skulle vara en motprestation till de av utredningen
föreslagna bidragen. Man torde visserligen med stöd av bestämmelser
i polislagen kunna åstadkomma i stort sett samma resultat som
utredningen åsyltar. Denna utväg synes dock föga tilltalande och bör om
möjligt undvikas. På grund av (let anförda förordas i stället en lösning
efter följande linjer.
Kommunerna övertager hela ansvaret för polisväsendet. Förutom lagstadgat
statsbidrag och för Gällivares del SPA-anslutning erbjudes kommunerna
de belopp, som LKAB enligt avtalsförslaget betalar till staten,
d. v. s. för Kirunas del f. n. ca 143 000 kronor årligen och 143 000 kronor
i engångsbidrag samt för Gällivares del ca 49 000 kronor årligen. Vid beräkningen
av (let allmänna statsbidraget till landskommuner skall bidragsunderlaget
för Gällivare kommun därvid utgöras av avlöningskostnaderna
lör all polispersonal med avdrag av det nyssnämnda årliga bidraget. Såsom
förutsättning för åtnjutandet av sagda förmåner skall kommunerna lämna
bindande åtaganden i de hänseenden, som utredningen föreslagit.
Denna lösning innebär i förhållande till utredningens förslag ingen
förändring för LKAB och Gällivare. För Kirunas del innebär förslaget en
årlig utgiftsökning om ca 50—60 000 kronor i förhållande till utredningens
linje och 70—80 000 kronor i förhållande till nuläget. Merkostnaden
skulle delvis kompenseras genom engångsbidraget. Den årliga merkostnaden
i förhållande till nuläget skulle motsvara en utdebitering — be
-
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 27.
räknad på uppgifter från 1951 års taxeringar — om ca 5 öre per skattekrona.
I förhållande till statskontorets linje, som torde medföra en merkostnad
för Kiruna med minst 200 000 kronor och en ökad utdebitering
av lägst 14 öre per skattekrona, synes detta förslag förmånligt för
stadens del.
Statsverkets merutgifter för den nya organisationen skulle utgöras av
bidraget till 2 extra konstaplar i Malmberget, utgifter för SPA-anslutningen
av polispersonalen i Malmberget samt pensionsförmånerna för förutvarande
och tjänstledig malmfältspolispersonal.
Yttranden över departementspromemorian.
Drätselkammaren i Kiruna stad motsätter sig en lösning efter de av
departementet angivna riktlinjerna. Härvid anföres i huvudsak följande:
Det förefaller staden av många skäl naturligt, att statsbidrag såsom till
fjärdingsmän utgår även till Kiruna stad och drätselkammaren vill i korthet
anföra eu del faktorer sammanhängande med stadens säregna struktur,
som tala för en dylik uppfattning.
Kiruna stad har en ytvidd av 1 413 675 hektar. Som jämförelse kan
nämnas, att Skånes yta är 1 093 000 hektar och Blekinges 290 900 hektar
eller tillsamman 1 383 900 hektar, vilket med ca 30 000 hektar understiger
Kirunas areal. Eu stor del av denna yta har landsbygdskaraktär, men den
övervägande delen är ren ödebygd. På grund av de långa resorna, som i
fjällvärlden oftast måste företagas till fots, blir utryckningar och utredningar
av polisen stundom synnerligen tidsödande och kostnadskrävande.
I en del fall måste polisen lämna bistånd, då turister gå vilse eller råka
ut för olycksfall i fjällen. Samhällsbor och andra, som jaga och fiska i
ödemarkerna, ha emellanåt måst undsättas eller varnas av polispersonalen.
Det här anförda torde utgöra förklaring tillfyllest till att Kiruna stad
erhåller statsbidrag till polispersonal efter samma grunder, som utgår till
landskommmuner. Motiveringen torde även vara tillräcklig för att bidraget
ej enbart begränsas till de 4 man av malmfältspolisen, som utredningen
föreslår, i all synnerhet som den ökade brytningen av malm troligen
kommer att föra med sig anspråk på förstärkning av polisstyrkan. Av
samma skäl bör, enligt utredningens förslag, en anslutning till SPA medgivas
för hela polisstyrkan i Kiruna, vilket även med hänsyn till de nuvarande
befattningshavarna i malmfältspolisen, vilkas pensionsförhållanden
inte helt äro ordnade, synes vara den absolut rationellaste lösningen.
Drätselkammaren, som förutsätter att de ökade kostnaderna för staden
enligt departementspromemorian skulle uppgå till ca 95 000 kronor, uttalar
härefter följande.
I promemorian förekommer en uträkning vad departementets linje skulle
innebära för merkostnad per skattekrona, grundad på 1951 års taxering. Då
detta exceptionellt stora skatteunderlag åberopas, anser sig staden oförhindrad
meddela, vad ifrågavarande utgifter skulle ha inneburit vid det
betydligt lägre antalet skattekronor som förekommit under krisår.
I 1936 års stat uppgick antalet skattekronor till 106 843 och i 1947 års
stat till 272 344. Om dessa skatteunderlag läggas till grund för beräk
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 27.
ningar rörande poliskostnader, erhålles en merkostnad per skattekrona
efter departementets linje i förhållande till nuläget om 89 resp. 35 öre.
Eftersom stadens ekonomiska ställning f. n. även framkommit i remissyttrande
och promemorian, torde det finnas anledning nämna de övriga
parternas utbyte av lapplandsmalmen:
LKAB.s nettovinst .............
Utdelning till svenska staten .
Utdelning till Grängesbergsbolaget
Räkenskapsår
49/50
50/51
51/52
milj.
kr.
89,0
127,c
216,1
»
»
37,9
43,2
63,5
. . »
»
26,1
29,4
42,7
Till större delen härröra dessa medel från kirunagruvorna. Statens inkomster
från LKAB inskränker sig emellertid inte till ovan redovisade
belopp lör utdelning. Därtill komma skatterna samt, förutom de ordinarie
fraktinkomster, som statens järnvägar är garanterade enligt fraktavtalet,
även en extra fraktavgift, som ställs i förhållande till exportpriset på
malmen. För det sista räkenskapsåret uppgick dessa fraktavgifter till 90,(i
milj. kronor.
Det av utredningen framlagda förslaget angående inalmfältspolisen måste
anses utgöra ett förhandlingsresultat och hör som sådant respekteras.
Länsstyrelsen i Norrbottens län. Den reducering av det allmännas bidrag,
som departementspromemorian föreslår för Kirunas vidkommande, har
mött bestämt motstånd från stadens sida. Den nu inträdda situationen
synes beklaglig, då en snar lösning av det föreliggande organisationsproblemet
framstår som ytterligt nödvändig. Det hade varit önskvärt, att
lösningen kunnat ske utan att någon av de berörda parterna blivit missnöjd.
Väl är det sant, att utformningen av det av 1950 års utredning
framlagda förslaget i vissa avseenden kan ur allmänna synpunkter diskuteras
och någon laglig rätt till en undantagsställning i bidragshänseende
föreligger ju ej för Kirunas vidkommande. Å andra sidan är det lika
ostridigt, att såväl de med gruvdriften sammanhängande förhållandena
som stadens egenartade geografiska bild på ett alldeles särskilt sätt påkallar
undantag från de givna reglerna. Drätselkammaren har i sitt yttrande
därjämte tryckt på de avsevärda inkomster, som staten indirekt
tillgodogjort sig genom malmfyndigheternas exploatering — ej minst genom
tillämpningen av det på många håll starkt kritiserade systemet med
de s. k. extra fraktavgifterna.
Därest Kungl. Maj:t alltjämt icke skulle anse det av 1950 års utredning
framlagda förslaget antagbart för statsverkets del, synes ej annat återstå
än att föra ytterligare förhandlingar med Kiruna stad. Såväl LKAB som
Gällivare kommun torde kunna ställas helt utanför nya överläggningar.
Givet är att länsstyrelsen med anlitande av polislagens bestämmelser
kan framtvinga kommunala åtgärder för en erforderlig utökning fr. o. in.
den 1 juli 1953 av Kirunapolisen. Länsstyrelsen avstyrker emellertid, att
en lösning sker efter denna linje.
Kungl. Maj:ts proposition nr 27.
21
Departementschefen.
Malmfältspolisen har sin grund i kontrakt mellan staten och LKAB rörande
arrendeupplåtelse av viss mark i anslutning till malmfälten. I kontrakten
stadgas, att bolaget skall tillhandahålla länsstyrelsen i Norrbottens
län erforderliga medel för avlönande av den polisstyrka, som förordnas
av länsstyrelsen till ordningens upprätthållande å Luossavaara och Kiirunavaara,
resp. Malmberget, och närmast därintill belägna områden. Arrendekontrakten
skall enligt träffad uppgörelse bestå så länge bolaget uppehåller
gruvdriften.
Malmfältspolisen består av 16 man i Kiruna polisdistrikt och 6 man i
Gällivare polisdistrikt. Härutöver finnes i dessa distrikt anställd vanlig
kommunal polis i enlighet med polislagens bestämmelser, 4 befattningshavare
i Kiruna och 19 i Gällivare polisdistrikt. — Såsom anmärkts i samband
med redogörelsen för utredningens innehåll har Malmbergets polisdistrikt
numera indragits och uppgått i Gällivare polisdistrikt. Berörda organisationsförändring
måste anses sakna betydelse vid bedömandet av utredningens
förslag.
Såsom framgått av den föregående redogörelsen, har betydande olägenheter
visat sig vara förenade med polisväsendets nuvarande organisation
i dessa distrikt. Detta gäller såväl polisverksamhetens bedrivande som
anställningsförhållandena för personalen vid malmfältspolisen.
Det förslag till en framtida organisation av polisverksamheten i ifrågavarande
områden, som 1950 års utredning angående malmfältspolisen framlagt
efter förhandlingar med berörda parter, innebär i korthet följande.
Kommunerna övertager hela ansvarigheten för polisväsendet inom områdena.
Staten och LKAB träffar avtal om bolagets förpliktelser efter avlösningen.
Enligt ett uppgjort förslag till sådant avtal skall LKAB årligen
till staten erlägga ett belopp, som skall motsvara lönekostnaderna för 2
överkonstaplar och 14 konstaplar, samt de fortlöpande avgifterna enligt
SPA-reglementet för samma antal polismän ävensom ett engångsbelopp,
motsvarande engångsavgifterna enligt samma reglemente för nyssnämnda
16 polismän. Staten övertager härvid alla bolagets föx-pliktelser till följd av
pensionsutfästelser, som bolaget meddelat personal, som är anställd vid
malmfältspolisen. Till kommunerna skall enligt utredningens förslag såsom
statsbidrag utgå de belopp, som LKAB enligt vad ovan sagts skall
årligen betala till staten och därutöver till Kiruna stad 50 procent av avlöningskostnaderna
för 1 biträdande överkonstapel, 2 kriminalkonstaplar
och 1 poliskonstapel. Såväl Kiruna som Gällivare berättigas därjämte att
vinna inträde i SPA för all nuvarande och blivande personal i kommunerna,
utan skyldighet att erlägga engångsavgifter för nuvarande personal. Såsom
förutsättning för åtnjutandet av dessa förmåner skall gälla, att kommu
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 27.
nerna förbinder sig att den 1 juli 1953 övertaga hela ansvarigheten för polisväsendet
inom kommunerna, att övertaga samtliga tjänster vid malmfältspolisen,
att övertaga den personal, som vid avlösningen varaktigt
innehar eller uppehåller tjänsterna samt att svara för de på tiden därefter
belöpande, huvudmannen åvilande kostnaderna för polismännens pensionering.
På statsverket skulle ankomma att bestrida vissa pensionsförmåner
för tjänstlediga och förutvarande befattningshavare vid inalmfältspolisen.
För egen del är jag ense med utredningen om att endast en huvudman
för polisväsendet i envar av kommunerna bör finnas samt att kommunerna
själva bör övertaga huvudmannaskapet. Jag delar även utredningens mening
att allt samband i polishänseende mellan LKAB och kommunerna
bör upphöra. Vad angår förhållandet mellan staten och bolaget, anser jag
mig i princip böra tillstyrka det avtalsförslag, som utredningen framlagt.
Beträffande förhållandet mellan staten och kommunerna efter en avlösning
av den nuvarande organisationen har utredningen ansett, att
kommunerna icke bör berövas den förmånsställning de genom malmfältspolisen
haft i jämförelse med andra kommuner när det gällt polislagens
föreskrifter att bekosta polisväsendet. Utredningen har därför ansett skäligt,
att de tillförsäkras ett statsbidrag, som icke i någon högre grad avviker
från den förmån, som malmfältspolisorganisationen inneburit. För egen
del vill jag av principiella skäl icke förorda en lösning, som vid sidan
av polislagen och övriga gällande författningar tillförsäkrar dessa kommuner
fortlöpande förmåner, som leder till ökade utgifter för statsverket.
Jag kan alltså icke tillstyrka föreslaget 50-procentigt statsbidrag till
fyra polismän i Kiruna och ej heller det av bl. a. 1951 års pensionsuIredning
avstyrkta förslaget om SPA-anslutning för polismännen i staden. Däremot
har jag ej något att erinra mot att kommunerna — om de medverkar till
frågans lösning — beredes den förmånen, att staten till dem utbetalar det
årliga bidraget från LKAB. Vidare anser jag skäligt, att kommunerna får
någon lättnad vid själva övergången till den nya organisationen och av statsmedel
erhåller gottgörelse för huvuddelen av de pensionskostnader av engångsnatur,
som sammanhänger med att de blir huvudmän för den då anställda
malmfältspolispersonalen. Detta bör för Kirunas del ske genom ett
engångsbidrag, som till beloppet motsvarar stadens kostnader för att tillförsäkra
ett visst antal befattningshavare vid malmfältspolisen samma pensionsförmåner
som om de varit anställda hos kommunen under den tid
som motsvarar deras anställning vid malmfältspolisen. Med hänsyn till
grunderna för bolagets betalningsåtagande synes detta antal lämpligen böra
bestämmas till högst 12 av de befattningshavare, som vid avlösningen varaktigt
innehar eller uppehåller tjänster vid malmfältspolisen i staden. Jag
förutsätter, att staden bereder motsvarande pensionsförmåner åt de befattningshavare,
som må komma att överstiga det antal för vilka bidrag sålunda
lämnas. Beträffande Gällivare, som ju enligt gällande bestämmelser äger
Knngl. Maj.ts proposition nr 27.
23
rätt att SPA-ansluta sin polispersonal, får denna kompensation ske på sätt
som utredningen föreslagit, alltså genom att kommunen befrias från engångsavgifter
enligt 18 § 3 mom. SP A-reglementet. Utredningens förslag
att befattningshavare vid malmfältspolisen med pensionsutfästelser från
LKAB, som övergår till tjänst vid polisväsendet i Kiruna stad eller Gällivare
kommun, icke bör få sämre pensionsförmåner än vad de skulle ägt åtnjuta
enligt bolagets pensionsreglemente synes mig vara riktigt. I vad avser de
polismän, som kommer att anslutas till SPA, tillstyrker jag vad utredningen
föreslagit härom. I övrigt bör det ankomma på vederbörande kommun att
sörja för att ifrågakommande polismän tillgodoses på föreslaget sätt.
Sammanfattningsvis innebär den av mig förordade regleringen av förhållandet
mellan staten och kommunerna, att Kiruna stad skulle erhålla —
förutom vanligt bidrag till reservpolisen — dels LKAB:s årliga, på staden
belöpande bidrag, och dels ett engångsbelopp såsom bidrag till pensioneringskostnaderna
för högst 12 polismän. Gällivare kommun skulle, såsom
även utredningen föreslagit, erhålla dels på kommunen belöpande del av
LKAB:s årliga bidrag — varvid statsbidraget enligt polislagen skall minskas
på sätt utredningen föreslagit — dels rätt till SP A-anslutning för all polispersonal
utan att behöva erlägga engångsavgifter.
Såsom en förutsättning för åtnjutandet av de utöver gällande författningar
tillstyrkta förmånerna skall gälla, att kommunerna övertager dels
samtliga tjänster vid malmfältspolisen och dels den personal vid malmfältspolisen,
som är villig att övergå i kommunernas tjänst. De enskilda befattningshavarna
bör därvid såsom av mig förut i visst hänseende framhållits
och i vissa remissyttranden uttalats icke efter avlösningen beredas
sämre avlöningsförmåner i något avseende än vid anställningen hos malmfältspolisen.
Kommunerna skall efter övertagandet svara för de på tiden
därefter belöpande, huvudmannen åvilande kostnaderna för vederbörande
polismäns pensionering — såvitt avser polismännen i Gällivare beräknade
•efter de pensions- och tjänståldrar, som gäller enligt SP A-reglementet.
Efter avlösningen skall de bestämmelser, som är tillämpliga på polisväsendet
i allmänhet, gälla även polisen i ifrågavarande kommuner. Jag
kan alltså icke tillstyrka det i remissyttrandet av länsstyrelsen i Norrbottens
län framförda förslaget om att utsträcka mobiliteten för dessa poliskårer
utöver vad som gäller enligt polislagen.
Vad beträffar pensioner åt avgångna och tjänstlediga befattningshavare
vid malmfältspolisen tillstyrker jag utredningens förslag att staten skall
bära kostnaderna för sådan pensionering. Vad utredningen anfört rörande
den närmare regleringen av dessa pensionsfrågor har icke givit mig anledning
till erinran. Dock bör reduktion av livräntebeloppen i vissa fall,
då denna förmån sammanträffar med pension från annat håll, ske i enlighet
med vad 1951 års pensionsutredning uttalat.
Avlösningen torde böra ske den 1 juli 1954, vilket föranleder vissa jämkningar
i avtalsförslaget.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 27.
Det förslag, som jag nu framlagt, liar utarbetats efter förhandlingar
mellan företrädare för inrikesdepartementet, länsstyrelsen, representanter
för bolaget och Kiruna stad, vilka förklarat sig vilja biträda en lösning efter
dessa linjer. För Kirunas del har detta skett genom beslut av drätselkammaren
i staden den 25 september 1953.
Merutgifterna för statsverket i förhållande till nuläget i anledning av
vad jag här föreslagit kommer att bestå i dels ett årligt bidrag enligt polislagen
till 2 extra poliskonstaplar i Gällivare, ca 3 800 kronor, dels ock ett
direkt engångsbidrag till Kiruna stad för pensioneringskostnader, uppskattningsvis
300 000 kronor, varifrån emellertid kan avräknas LKAB :s
engångsbidrag om ca 278 000 kronor. Härtill kommer vissa indirekta
bidrag till Gällivare polisdistrikt genom befrielsen för polisdistriktet att
erlägga engångsavgifter till SPA jämte statens bidragsgivning till pensioneringskostnaderna
vid anstalten; dessa indirekta bidrag kan uppskattas
till ca 300 000 kronor såsom engångsbidrag och ca 4 000 kronor såsom
årligt bidrag. Slutligen skulle statsverket vidkännas kostnader för pensionering
av viss avgången personal.
bör Gällivare kommun torde uppstå en ökad årlig nettokostnad av storleksordningen
20 000 kronor och för Kiruna stad en årlig kostnadsökning
av storleksordningen 100 000 kronor, som dock delvis kompenseras genom
engångsbidraget om ca 300 000 kronor.
LKAB.s olika bidrag torde tillgodoföras anslaget till Bidrag till den
lokala polisorganisationen å landsbygden m. m., från vilket anslag även
torde få utbetalas de direkta statsbidragen till Kiruna stad och Gällivare
kommun. De indirekta bidragen kommer att belasta vederbörligt anslag
under tolfte huvudtiteln.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen
att godkänna av mig i det föregående förordade grunder
för en avlösning av malmfältspolisorganisationen.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Ulla Chrnzander.
IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 54
316709
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1954:129 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avlösning av malmfältspolisorganisatio 7ZG71 a1 i texten
- SU 1954:37 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avlösning av malmfältspolisorganisationen. s. 1 i texten