Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående omsättningsoch utskänkningsskatt å rusdrycker, m. m

1954-01-04 · 83 sidor, varav 81 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 81 av 83 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:28, Med förslag till förordning angående omsättningsoch utskänkningsskatt å rusdrycker, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

1

Nr 28.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående omsättnings- och utskänkningsskatt

å rusdrycker, m. m.; given Stockholms slott den 4

januari 1954.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående omsättnings- och utskänkningsskatt å rusdrycker;
2)

förordning angående tillverkning av brännvin;

3) förordning om ändrad lydelse av 1 § och 25 § 2 mom. förordningen

den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit;

4) förordning om ändrad lydelse av 12 § 2 mom. förordningen den 1 juli

1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat m. m.; samt

5) lag om ändring i lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsinonopol

å tillverkning och import av tobaksvaror;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås en höjning av sprit- och tobaksbeskattningen. I

fråga om spritdrycker förordas en genomsnittlig höjning av omsättningsskatten

med ca tre kronor per liter jämte en härav betingad höjning av utskänkningsskatten

i syfte att i stort sett bibehålla den nuvarande relationen

mellan utminuterings- och utskänkningspriserna. Beträffande tobaksvaror

föreslås en skattehöjning, medförande en prisstegring av ca 0,5 öre per styck

för svenska cigarretter och ca 0,75 öre per styck för importerade cigarretter.

Samtidigt föreslås en sänkning av skattesatserna för cigarrer och cigarrcigarretter,

som kommer att möjliggöra en sänkning av utförsäljningspri1

Bihang till riksdagens protokoll i954. 1 samt. Nr 28.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

serna med i genomsnitt tio procent. De föreslagna ändringarna beräknas

komma att medföra en ökning av statsverkets inkomster under nästa budgetår

med ca 96 miljoner kronor i förhållande till riksräkenskapsverkets beräkningar.

Vidare framlägges i propositionen förslag till annan utformning av beskattningen

av spritdrycker och vin i syfte att åstadkomma en såväl ur

nykterhetssynpunkt som teknisk synpunkt lämpligare avvägning av beskattningen.

Beträffande spritdrycker innebär förslaget bl. a., att den nuvarande

brännvinstillverkningsskatten avvecklas och inräknas i omsättningsskatten.

Sistnämnda skatt, som fortfarande skall utgå med en fast avgift

och en procentavgift, differentieras efter dryckernas alkoholhalt. Utskänkningsskatten

å spritdrycker föreslås skola utgå som en rent procentuell

skatt.

I fråga om vinbeskattningen förordas att omsättningsskatten å starkvin

uppdelas i en procentuell skatt och en fast avgift per liter. I samband därmed

föreslås att den nuvarande minimiskatten slopas. Omsättningsskatten

å lätta viner skall enligt förslaget fortfarande utgå enbart som en procentuell

skatt. Utskänkningsskatten å lätta viner föreslås borttagen.

I tekniskt hänseende föreslås vidare den ändringen, att de procentuella

skatterna i fortsättningen skall beräknas å dryckernas utminuteringspris i

stället för på partipriset såsom hittills varit fallet.

Vid propositionen har fogats uppställningar (s. 81—83) utvisande de

ungefärliga prisförändringar å olika varuslag, som inträffar vid bifall till

propositionsförslaget.

Ändringarna föreslås skola träda i kraft den 1 april 1954.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

3

Förslag

till

förordning angående omsättnings- och utskänkningsskatt

å rusdrycker.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För rusdrycker, som försäljas här i riket, skall, i den utsträckning och

i den ordning nedan sägs, till staten erläggas dels omsättningsskatt och dels

utskänkningsskatt.

Omsättningsskatt.

2 §.

1 mom. Omsättningsskatten upptages vid detaljhandelsbolags inköp av

rusdrycker och utgår, där ej annat i 2, 3 eller 4 mom. stadgas,

a) för spritdrycker dels med en grundavgift av 8 kronor för liter, om

dryckens alkoholhalt överstiger 40 volymprocent, 7 kronor för liter, om

alkoholhalten är lägst 35 volymprocent och högst 40 volymprocent, samt

6 kronor för liter, om alkoholhalten understiger 35 volymprocent, och dels

med en procentavgift motsvarande 47 procent av utminuteringspriset; samt

b) för vin, vars alkoholhalt överstiger 14 volymprocent (starkvin), dels

med en grundavgift av 2 kronor för liter och dels med en procentavgift

motsvarande 25 procent av utminuteringspriset samt för annat vin (lättvin)

med en procentavgift motsvarande 33 procent av utminuteringspriset.

Utminuteringspriset utgöres av det belopp, som, skatten inberäknad, betingas

vid varornas utminutering.

2 mom. För här i riket tillverkat vin skall omsättningsskatt därjämte utgå

med en särskild tillverkningsavgift av 50 öre för liter, om vinets alkoholhalt

överstiger 14 volymprocent eller vinet är mousserande eller därmed jämförligt,

men eljest av 20 öre för liter. Vid beräkning av procentavgiften för

vin, varom nu är fråga, skall i utminuteringspriset inräknas jämväl tillverkningsavgiften.

3 mom. För spritdrycker, som jämlikt av Kungl. Maj :t med stöd av 1 kap.

4 § 3 mom. eller 2 kap. 10 § 5 mom. förordningen den 18 juni 1937 angående

försäljning av rusdrycker meddelade bestämmelser hos partihandelsbolaget

inköpas eller till riket införas, skall omsättningsskatt utgå med en

grundavgift av 2 kronor 70 öre för liter.

4 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. skall, oavsett alkoholhalten,

för cognac och annan eau-de-vie alltid utgå grundavgift med 8

kronor för liter.

3 §•

Detaljhandelsbolag äger att efter grunder, som av kontrollstyrelsen fastställas,

vid försäljningen bereda sig täckning för omsättningsskatten.

4 §•

1 mom. Sker inköp av rusdrycker hos partihandelsbolaget, skall vid dryckernas

betalning omsättningsskatt för desamma erläggas till detta bolag;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

och åligger det bolaget att i den ordning, Kungl. Maj :t bestämmer, till

statsverket inleverera omsättningsskatten.

2 mom. Vid inköp av rusdrycker annorledes än hos partihandelsbolaget

åligger det detaljhandelsbolag att senast den femtonde dagen i månaden

näst efter den, under vilken inköpet ägt rum, å statsverkets checkräkning i

riksbanken för kontrollstyrelsens räkning insätta å dryckerna belöpande

omsättningsskatt. Till grund för procentavgiften skall läggas varans beräknade

utminuteringspris. Detaljhandelsbolaget skall senast den tjugonde dagen

i månaden näst efter den, under vilken inköpet ägt rum, till kontrollstyrelsen

avlämna en till riktigheten bestyrkt uppgift rörande köpeskillingens

storlek, däri inberäknad tull- och fraktkostnad.

3 mom. Den, som enligt kontrollstyrelsens i föreskriven ordning meddelade

tillstånd till riket inför rusdrycker för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt,

tekniskt, industriellt eller likartat ändamål, skall genom insättning

å statsverkets checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning

erlägga å dryckerna belöpande omsättningsskatt. Importören har att,

om så påfordras, i samband med ansökning om införseltillstånd hos detaljhandelsbolaget

ställa av bolaget godkänd säkerhet för å rusdryckerna belöpande

omsättningsskatt. Det åligger kontrollstyrelsen att vid beviljandet

av tillstånd till införseln meddela de föreskrifter, som erfordras för erhållande

av en betryggande kontroll å utgörandet av omsättningsskatten, ävensom

att övervaka, att skatten vederbörligen inbetalas till statsverket.

Utskänkningsskatt.

5 §■

För spritdrycker och starkvin, vilka utskänkas, skall till staten erläggas

utskänkningsskatt med belopp, motsvarande för spritdrycker 40 procent

och för starkvin 30 procent av varornas utminuteringspris.

6 §.

Utskänkningsslcatten upptages av detaljhandelsbolag vid försäljning av

spritdrycker och starkvin till innehavare av överlåtet tillstånd till utskänkning

eller sådant tillstånd, som jämlikt 3 kap. 13 § förordningen den 18

juni 1937 angående försäljning av rusdrycker meddelats annan än detaljhandelsbolag.

7 §•

För utskänkningsskatten ansvarar vederbörande detaljhandelsbolag.

8 §.

Detaljhandelsbolag åligger

dels att senast den femtonde dagen i varje månad å statsverkets checkräkning

i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning insätta utskänkningsskatt,

som belöper på spritdrycker och starkvin, vilka från bolaget under

nästföregående månad försålts för utskänkningsändamål,

dels ock att senast den tjugonde dagen i varje månad till kontrollstyrelsen

avlämna en till riktigheten bestyrkt uppgift rörande omfattningen av nämnda

försäljning.

9 §•

Kontrollstyrelsen äger meddela närmare föreskrifter och anvisningar rörande

sättet för utskänkningsskattens uppbärande och redovisande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

Gemensamma bestämmelser.

5

10 §.

1. Om ansvar i vissa fall för den, som vid lämnande av uppgift, varom i

4 § 2 mom. eller 8 § sägs, lämnat oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

2. Underlåter någon att inom föreskriven tid avlämna sådan uppgift,

som i 4 § 2 mom. eller 8 § omförmäles, äger kontrollstyrelsen vid lämpligt

vite förelägga den försumlige att uppfylla sin skyldighet. Där omsättningsskatt

ej inom stadgad tid av detaljhandelsbolag inbetalas, eller där stadgad

insättning av utskänkningsskatt ej skett före utgången av månaden näst

efter den, under vilken den myckenhet, för vilken skatten utgått, blivit försåld,

må skatten utmätas med det belopp, vartill kontrollstyrelsen efter

verkställd undersökning fastställer densamma.

11 §.

Näringsidkare, som vill ur riket utföra i Sverige framställda tillverkningar,

hänförliga under förordningen den 1 juli 1918 (nr 564) angående

vissa alkoholhaltiga preparat m. m., må i den omfattning och under de

villkor, Kungl. Maj :t bestämmer, kunna medgivas rätt att'' vid utförsel av

sålunda framställd vara återbekomma sådan "omsättningsskatt, som i 2 §

3 mom. avses och som erlagts för den i exportvaran ingående spriten.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1954.

Genom förordningen upphävas förordningen den 8 juni 1923 (nr 155)

angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker och förordningen

den 28 maj 1943 (nr 259) angående omsättnings- och utskänkningsskatt

å vin. Förekommer i lag eller författning hänvisning till stadgande,

som ersatts genom bestämmelse i nya förordningen, skall den bestämmelsen

i stället tillämpas.

Med avseende å förordningens ikraftträdande skola följande bestämmelser

gälla.

1. Den, till vilken detalj handelsbolag överlåtit tillstånd till utskänkning av

rusdrycker, är skyldig att erlägga skatt för sitt lager av dylika drycker vid

tiden för denna förordnings ikraftträdande med belopp motsvarande den

omsättnings- och utskänkningsskatt som skall utgå enligt förordningen dock

med rätt för honom att därvid avräkna vad med tillämpning av förut gällande

bestämmelser erlagts i skatt för samma lager.

2. Det åligger innehavare av tillstånd som i första punkten sägs att dels

samma dag förordningen träder i kraft till vederbörande detaljhandelsbolag

avlämna en till riktigheten bestyrkt, specificerad uppgift angående berörda

lager, dels ock inom tre månader efter förordningens ikraftträdande erlägga

därå belöpande skatt till bolaget, som har att senast den femtonde dagen

i nästpåföljande månad i den ordning, som anges i 8 §, inleverera beloppet

till statsverket.

3. Upptager någon mot bättre vetande i uppgift, varom nu är sagt, mindre

myckenhet än han vid tiden för denna förordnings ikraftträdande innehar,

eller underlåter någon att inom stadgad tid avlämna sådan uppgift eller

erlägga föreskriven skatt för sitt lager av rusdrycker vid tiden för förordningens

ikraftträdande, gälle vad i skattestrafflagen ävensom i 10 § 2 mom.

denna förordning för motsvarande fall stadgas.

4. Innehavare av tillstånd, som i första punkten sägs, vilken vid tiden

för denna förordnings ikraftträdande innehar lager av vin, för vilket enligt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

förordningen skatt skall utgå med lägre belopp än enligt förut gällande bestämmelser,

äger, därest han samma dag förordningen träder i kraft till vederbörande

detaljhandelsbolag avlämnar en till riktigheten bestyrkt, specificerad

uppgift angående berörda lager, återbekomma skillnaden mellan

den skatt han erlagt och den skatt som skall utgå enligt bestämmelserna

i denna förordning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

7

Förslag

till

förordning angående tillverkning av brännvin.

Härigenom förordnas som följer.

1 KAP.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Såsom tillverkning av brännvin anses i denna förordning varje till tillverkning

av vin eller maltdryck icke hänförligt förfarande, varigenom etylalkohol

i en koncentration av mer än två och en fjärdedels volymprocent

framställes eller utvinnes.

Angående rening av brännvin, avsett för förbrukning inom riket, gäller

vad därom är särskilt stadgat.

« 2 §.

Tillverkning av brännvin må bedrivas endast i den ordning och under de

villkor som stadgas i denna förordning.

Under den kontroll och de villkor i övrigt som Kungl. Maj :t prövar erforderliga

må tillverkning av brännvin äga rum för vetenskapligt ändamål

eller försöksvis för tekniskt ändamål utan iakttagande av bestämmelserna

i denna förordning.

3 §•

1. Den som i bränneri idkar tillverkning av brännvin kallas i denna

förordning tillverkare.

2. Ämbets- eller tjänsteman, som å tjänstens vägnar kan komma att deltaga

i beslut angående tillverkning av brännvin eller däröver utöva tillsyn,

må icke taga befattning med brännerirörelse eller vara ledamot i styrelsen

för aktiebolag eller ekonomisk förening, som driver sådan rörelse. Detta

förbud gäller ock för den, vilken blivit dömd till ansvar för brott, som omförmäles

i 19, 20 eller 21 §.

3. Vid bränneri skall finnas en föreståndare (bränneriföreståndare), som

är ansvarig för att rörelsen bedrives enligt föreskrifterna i denna förordning

och sådana bestämmelser, som meddelas med stöd därav. För bränneriföreståndaren

skall, om kontrollstyrelsen ej för visst fall medgiver undantag,

finnas ersättare, som i bränneriföreståndarens frånvaro skall ansvara för

rörelsen. Bränneriföreståndare och ersättare för denne utses av tillverkaren.

Tillverkare, som personligen handhar den omedelbara ledningen av rörelsen,

må själv vara bränneriföreståndare.

Finner kontrollstyrelsen bränneriföreståndare icke vara lämplig för uppdraget,

må styrelsen ålägga tillverkaren att utse annan bränneriföreståndare.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

4 §•

1. Bränneri, tillverkning av brännvin samt förvaring av tillverkat brännvin

ävensom sådan hos partihandelsbolaget, varom förmäles i förordningen

angående försäljning av rusdrycker, inrättad anläggning, till vilken brännvin

försändes i enlighet med bestämmelserna i denna förordning, skola stå

under statens kontroll.

Kontrollen utövas av kontrollstyrelsen ävensom av följande styrelsen underställda

tjänstemän vid den lokala skattekontrollen, nämligen överkontrollören

vid brännvinstillverkningskontrollen samt kontrollanter och tillsyningsmän.

I den mån denna förordning icke annorlunda bestämmer skall kostnaden

för kontrollen bestridas av statsverket.

2. Kontrolltjänsteman äger påfordra att när som helst erhålla tillträde

till bränneri och till samtliga för brännerirörelsen använda lokaler, upplagsplatser

och andra förvaringsställen.

3. Tillverkare skall utan ersättning tillhandahålla för kontrollen behövlig

handräckning, erforderliga målkärl och andra redskap.

4. Tillverkare skall, då sådant för expeditionsgöromål fordras, lämna kontrolltjänsteman

tillträde till ett i bränneriet eller i närheten därav beläget

rum med erforderliga möbler. Därest å landsbygden på grund av lokala

förhållanden så erfordras, är tillverkare på anmodan av kontrollstyrelsen

eller, om bränneriet är underställt överkontrollören, på anmodan av denne

skyldig att mot särskild gottgörelse tillhandahålla kontrolltjänsteman kost

och logi i närheten av bränneriet. Gottgörelsen fastställes till beloppet i

sammanhang med bestämmandet av arvode till kontrolltjänsteman på sätt

särskilt stadgas.

5. Tillverkare är pliktig att vid anfordran hålla sina handelsböcker med

tillhörande verifikationer tillgängliga för kontrollstyrelsen eller den styrelsen

befullmäktigat ävensom för överkontrollör.

6. Bränneriföreståndare åligger att till vederbörande kontrollant eller,

där sådan ej finnes vid bränneriet, till kontrollstyrelsen avlämna uppgift

om de inmäskade råämnenas myckenhet och beskaffenhet samt de uppgifter

i övrigt som av styrelsen infordras för industristatistiken och för styrelsens

statistiska berättelse.

7. Tillverkare och bränneriföreståndare skola ställa sig till efterrättelse

de föreskrifter som kontrollstyrelsen meddelar för att erhålla en betryggande

kontroll över brännvinstillverkningen samt för denna förordnings tilllämpning

i övrigt ävensom de anvisningar som vederbörande kontrolltjänsteman

kan lämna i enlighet med denna förordning eller av Kungl. Maj :t utfärdade

bestämmelser eller styrelsens särskilda föreskrifter.

8. Vad i 2—7 mom. stadgas skall i tillämpliga delar gälla partihandelsbolaget.

5 §•

Ätnöjes tillverkare eller bränneriföreståndare ej med av kontrolltjänsteman

lämnad anvisning eller vidtagen åtgärd, äger han söka ändring hos

kontrollstyrelsen.

6 §•

Finnes vid krig eller omedelbar krigsfara eller under andra utomordentliga

förhållanden nödigt att meddela förbud mot bedrivande av brännvinstillverkning

eller att föreskriva inskränkningar i sådan tillverkning, äger

Kungl. Maj :t förordna därom.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28. 9

2 KAP.

Bestämmelser beträffande tillverkningen.

7 §•

Utan Kungl. Maj :ts tillstånd må brännvin icke tillverkas i annat bränneri

än sådant, där tillverkning därav behörigen bedrivits efter ingången av juli

1951. Därvid äger Kungl. Maj:t föreskriva de villkor beträffande tillverkningen

som prövas erforderliga.

8 §•

1. Tillverkare skall i god tid före påbörjande av brännvinstillverkning

eller, om han under pågående tillverkning övertagit rörelsen av annan,

omedelbart därefter till kontrollstyrelsen göra anmälan om tillverkningens

upptagande eller övertagande och dagen därför (driftsanmälan) samt i denna

uppgiva:

a) bränneriets namn och belägenhet,

b) tillverkarens namn och postadress,

c) namnen å bränneriföreståndaren och ersättaren för denne samt deras

postadresser,

d) den dag, då framställning av alkohol genom tillsättande av jäst till

mäsken skall taga sin början.

Föreligger ej hinder för rörelsens utövande, meddelar kontrollstyrelsen

bevis därom (driftsbevis).

Innan driftsbevis utfärdats, må rörelsen icke utövas, dock att den som

övertagit av annan bedriven rörelse må, därest anmälan göres inom fjorton

dagar efter övertagandet, fortsätta rörelsen till dess kontrollstyrelsen meddelat

beslut med anledning av anmälningen.

2. Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats enligt 1 mom.,

skall tillverkaren omedelbart underrätta kontrollstyrelsen därom.

9 §■

1. Tillverkare skall, innan driftsanmälan första gången göres, låta i två

exemplar upprätta fullständig planritning och beskrivning över bränneriet

och över samtliga för brännerirörelsen avsedda lokaler, upplagsplatser och

andra förvaringsställen med angivande av de ändamål, vartill de skola begagnas.

Det ena exemplaret av ritningen och beskrivningen skall förvaras

vid bränneriet och det andra insändas till kontrollstyrelsen.

2. När till följd av vidtagna förändringar inom bränneri kontrollstyrelsen

finner ritningen över detsamma icke vidare vara användbar, åligger det

tillverkaren att anskaffa ny ritning och beskrivning, ävenledes i två exem
-

1. Innan tillverkningen på grund av meddelat driftsbevis börjar, skall vid

bränneri, där kontrollant finnes anställd, denne verkställa besiktning av

bränneriet för att utröna, huruvida anläggningen är inrättad i överensstämmelse

med föreskrifterna i denna förordning och de med stöd av förordningen

meddelade bestämmelserna.

Over besiktningen uppsättes protokoll, innehållande bland annat uppgift

om de förändringar som må ha vidtagits med anläggningen efter närmast

föregående besiktning. Protokollet utskrives i två exemplar, varav det ena

bilägges den vid bränneriet förvarade beskrivningen och det andra insändes

till kontrollstyrelsen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

Bränneriföreståndare åligger att själv eller genom ombud närvara vid besiktningen

samt att underteckna protokollet.

2. Befinnes vid granskning av besiktningsprotokollet, att anläggningen

inrättats i strid med föreskrifterna i denna förordning eller med de med

stöd av förordningen särskilt utfärdade bestämmelserna, äger kontrollstyrelsen

meddela beslut om nödiga rättelser. Äro anordningarna av beskaffenhet

att hindra utövande av en betryggande kontroll, må styrelsen återkalla

driftsbeviset.

3. Återkallas driftsbeviset, må nytt bevis icke meddelas, förrän tillverkaren

för kontrollstyrelsen företer ett av kontrolltjänsteman utfärdat intyg

om att anordningarna vid bränneriet icke strida mot föreskrifterna i

denna förordning eller mot de med stöd av förordningen särskilt meddelade

bestämmelserna.

11 §•

1. Har bränneri genom olyckshändelse så väsentligen skadats, att tillverkningen

ej kan fortsättas, eller vill tillverkare av annan anledning än rörelsens

överlåtande upphöra med tillverkningen, skall han därom göra anmälan

(slut anmälan), i senare fallet minst tre dagar före den dag, då han enligt

sin anmälan avser att upphöra med tillverkningen. Slutanmälan göres vid

bränneri, där kontrollant finnes anställd, till denne men eljest till kontrollstyrelsen.

Kontrollanten åligger att lämna tillverkaren bevis om gjord slutanmälan

samt att ofördröj ligen insända slutanmälan till styrelsen eller, om

bränneriet är underställt överkontrollören, till denne, överkontrollören har

att utan dröjsmål insända till honom inkomna slutanmälningar till styrelsen.

När slutanmälan skett, må brännvinstillverkning ej utan nytt driftsbevis

äga rum efter den tid, då enligt anmälan tillverkningen skolat upphöra.

2. Då tillverkningen vid bränneri upphör, skola till förhindrande av fortsatt

tillverkning anbringas de lås och förseglingar som vederbörande kontrolltjänsteman

finner erforderliga.

12 §.

1. Före femtonde dagen i månaden näst efter utgången av varje kalenderkvartal

skall tillverkare vid bränneri där kontrollant är anställd såsom

bidrag till kostnaden under samma tid för kontroll vid bränneriet erlägga

ett belopp motsvarande fem kronor för varje dygn, då tillverkningsrätt

vid bränneriet varit gällande. Har kontrollstyrelsen bestämt, att kontrollanten

vid visst bränneri skall åtnjuta nedsatt arvode, må dock bidragsbeloppet

av kontrollstyrelsen jämkas efter vad som med hänsyn härtill

kan anses skäligt.

2. Avstår tillverkare från att bedriva anmäld tillverkning utan att den tagit

sin början, skall tillverkaren gottgöra statsverket den kostnad som må

ha uppstått genom inkallande av kontrollant.

3. Om brännvinstillverkning ej påbörjas inom tre dygn efter den i driftsbeviset

uppgivna tiden eller om tillverkningen avbrytes utan föregående

slutanmälan eller utan sådant förordnande av Kungl. Maj :t, som avses i 6 §,

och ej ånyo upptages inom tre dygn, det oräknat varunder avbrottet inträdde,

åligger det tillverkaren att för de dygn, under vilka tillverkningen sålunda

icke bedrivits, erlägga den på bränneriet belöpande kostnaden för kontrollant.

4. Fullgöres ej skyldighet att inbetala avgifter enligt denna paragraf,

skola desamma på kontrollstyrelsens föranstaltande omedelbart hos vederbörande

utmätas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

11

13 §.

Bränneri skall vara så byggt och inrättat, att kontrollen i bränneriet kan

utövas utan svårighet och att betryggande åtgärder kunna vidtagas för att

förekomma, att brännvin olovligen bortföres.

Magasin eller rum, avsett uteslutande för förvaring av tillverkat brännvin

(brännerimagasin), skall finnas vid varje bränneri och vara så anordnat, att

obehörigt tillträde därtill ej kan vinnas utan synbart våld.

Närmare föreskrifter om inrättande av bränneribyggnad och brännerimagasin,

om redskap samt om åtgärder för att förhindra obehörig tillgång till

redskap och brännerilokaler meddelas av kontrollstyrelsen.

14 §.

1. Tillverkare skall ställa sig till efterrättelse de föreskrifter rörande inköp

och användning av råämnen, vilka kunna meddelas av Kungl. Maj :t

eller av myndighet, som av Kungl. Maj :t därtill bemyndigas, samt underkasta

sig den tillsyn å föreskrifternas efterlevnad, varom Kungl. Maj :t förordnat.

2. Där tillverkare vill använda majs, utländsk potatis, maniokarot eller

andra stärkelsehaltiga utländska råämnen för brännvinstillverkningen,

skall han därom minst tre dagar innan den första inmäskningen är avsedd

att äga rum göra skriftlig anmälan hos kontrolltjänstemannen och därvid

förete kvitto, utvisande att i 3 mom. omförmäld avgift blivit inbetald. Kontrolltjänstemannen

skall lämna tillverkaren bevis om gjord anmälan samt

ofördröjligen underrätta överkontrollören och kontrollstyrelsen.

Vill tillverkare, som anmält sig ämna använda råämnen, varom i första

stycket sägs, upphöra med användningen därav, skall han därom göra anmälan

till kontrolltjänstemannen, som har att förfara på sätt i första stycket

är stadgat.

3. För brännvin, tillverkat vid bränneri under tid då i 2 mom. första stycket

nämnda råämnen där användas, skall tillverkare erlägga en särskild avgift

av 8 öre för varje liter av 50 volymprocents alkoholhalt. Avgiften

skall inbetalas förskottsvis till kontrollstyrelsen, varje gång för minst 10 000

liter. För mycket erlagd avgift restitueras på därom av tillverkaren hos kontrollstyrelsen

gjord framställning.

4. Malen spannmål må användas för brännvinstillverkning allenast under

den särskilda kontroll, som av kontrollstyrelsen föreskrives.

15 §.

1. För uppmätning av tillverkat brännvin i bränneri skall, där kontrollstyrelsen

så prövar erforderligt, finnas en kontrollapparat, som anskaffas,

äges och underhålles av staten.

2. Närmare föreskrifter för kontrollapparatens uppsättning och vård

samt för uppmätning och provning av tillverkat brännvin äger kontrollstyrelsen

meddela. Vid all beräkning av alkoholhalt på grund av provning

med alkoholometer eller på annat sätt skola av styrelsen fastställda tabeller

begagnas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 28.

3 KAP.

Om tillverkares rätt att förfoga över tillverkat brännvin, m. m.

16 §.

..1'' Tillverkare äger förfoga över av honom tillverkat brännvin allenast

för försäljning till partihandelsbolaget, för export och för användning i

egen rörelse.

2. önskar tillverkare använda i bränneriet tillverkat brännvin i egen

rörelse, skall han därtill söka kontrollstyrelsens tillstånd. Vid meddelande

av sådant tillstånd äger styrelsen föreskriva de villkor beträffande användningen

av brännvinet som prövas erforderliga.

17 §.

1. I den män det tillverkade brännvinet icke utlämnas från bränneri för

något av de ändamål, som omförmälas i 16 § 1 mom. eller kontrollstyrelsen

för visst fall annorlunda medgiver, skall brännvinet inläggas i brännerimagasinet

och där kvarbliva, till dess det uttages för ändamål, som nu är

sagt.

2. Tillverkare må även efter tillverkningens upphörande ha brännvin

kvarliggande i brännerimagasinet. Kostnaden för den härför erforderliga

statliga tillsynen skall därvid erläggas av honom.

3. Det åligger partihandelsbolaget att enligt av kontrollstyrelsen meddelade

anvisningar öva tillsyn å att brännvin, som försändes från bränneri

till bolaget, vederbörligen dit framkommer, ävensom att vid framkomsten

omedelbart uppmäta detsamma.

4. De ytterligare föreskrifter som erfordras i fråga om försändning av

brännvin från bränneri meddelas av kontrollstyrelsen.

18 §.

Kan i fråga om brännvin, som tillverkare försäljer till partihandelsbolaget,

frivillig överenskommelse ej träffas om pris eller leveransvillkor i

övrigt, skall, då tillverkaren eller bolaget det påfordrar, avgörande träffas

av en särskild prisnämnd, bestående av sju ledamöter, av vilka två utses

av vardera parten. Övriga tre ledamöter, däribland ordföranden, jämte

suppleanter för dem förordnas årligen av Kungl. Maj :t.

Kostnaderna för prisnämndens verksamhet erläggas med hälften av vardera

parten.

Föreskrifter om nämndens verksamhet utfärdas av Kungl. Maj :t. 4

4 KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

19 §.

1. Den som olovligen tillverkar brännvin eller bereder mäsk i uppenbart

syfte att därav framställa brännvin straffes med dagsböter, ej under

trettio. Den som innehar mäsk, uppenbarligen avsedd för olovlig brännvinstillverkning,

vare ock underkastad ansvar som nu sagts.

Bedriver någon brännvinstillverkningen eller mäskberedningen i större

omfattning eller i syfte att försälja framställt brännvin eller har den som

beträdes med förbrytelse varom i första stycket av detta mom. sägs tidigare

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

13

fällts till straff för sådan förbrytelse eller för förbrjdelse som avses i 20 §

2 mom. av denna förordning eller i 7 kap. 1 § 1 mom. av förordningen angående

försäljning av rusdrycker eller i 22 § 1 mom. eller 23 § 1 mom. av

förordningen angående handel med skattefri sprit eller i 11 § 1 mom. första

stycket eller 2 mom. första stycket av förordningen angående vissa alkoholhaltiga

preparat m. m., straffes med fängelse i högst ett år eller med dagsböter,

ej under femtio. Äro omständigheterna synnerligen försvårande, må

till straffarbete i högst ett år dömas.

Har tillverkningen eller beredningen icke bedrivits i större omfattning

eller i syfte att försälja det framställda brännvinet, må, där omständigheterna

äro synnerligen mildrande, straffet nedsättas till tio eller, vid upprepad

förbrytelse, trettio dagsböter.

2. Beträdes någon med förbrytelse som i 1 mom. avses, skola vid förbrytelsen

nyttjade redskap, å stället befintliga förråd av för den olovliga tillverkningen

eller beredningen uppenbarligen avsedda råämnen samt av brännvin

och mäsk ävensom de kärl vari brännvinet och mäsken förvaras tagas i

beslag och dömas förbrutna.

3. Den som olovligen tillverkat brännvin skall ock dömas skyldig att för

den tillverkade myckenheten gälda den omsättningsskatt å rusdrycker som

belöper på renat brännvin av lägst trettiofem och högst fyrtio volymprocents

alkoholhalt, dock minst etthundra kronor.

20 §.

1. Den som tillverkar, till försäljning utbjuder eller eljest saluhåller för

beredande av brännvin ägnad apparat eller del av dylik apparat med uppenbart

syfte att apparaten eller apparatdelen skall komma att nyttjas vid

olovlig brännvinstillverkning eller för att obehörigen antingen från denaturerat

brännvin borttaga denatureringsmedlet eller försvaga denatureringen

eller göra annan till dryck ej ämnad alkoholhaltig vara användbar därtill,

så ock den vilken överlåter dylik apparat eller apparatdel, ehuru han har

skälig anledning antaga att densamma skall komma att nyttjas för ändamål

som nu sagts, straffes med dagsböter, ej under tio, och vare apparaten eller

apparatdelen förbruten. Vid upprepad förbrytelse eller om omständigheterna

eljest äro försvårande, må dömas till fängelse i högst sex månader. Äro

omständigheterna synnerligen mildrande, må antalet dagsböter bestämmas

till lägre än tio.

2. Befinnes någon i andra fall än i 1 mom. avses innehava redskap, som

uppenbarligen är av honom avsett att nyttjas för ändamål som där sägs,

straffes med dagsböter, ej under tio, och vare redskapet förbrutet. Äro omständigheterna

synnerligen mildrande, må antalet dagsböter bestämmas till

lägre än tio.

Beträdes någon, som förut fällts till straff för förbrytelse varom i detta

mom. sägs, andra gången eller oftare med dylik förbrytelse, eller har någon,

som beträdes med sådan förbrytelse, tidigare fällts till straff för annan förbrytelse

som avses i 19 § 1 inom., dömes till dagsböter, lägst trettio, eller

till fängelse i högst sex månader.

21 §.

1. Den som vid brännvinstillverkning undansnillar brännvin eller begagnar

tillverkningsredskap, ledningsrör eller förvaringsredskap med dold öppning

eller avledning, varigenom brännvin kan lönnligen uttagas, eller olovligen

bryter försegling eller öppnar eller borttager lås som kontrolltjänsteman

åsatt eller gör åverkan å den i bränneriet uppsatta kontrollapparaten

straffes med dagsböter, ej under tio, eller dömes till fängelse i högst ett år;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

dock må, där undansnillning skett i större omfattning eller omständigheterna

eljest äro synnerligen försvårande, dömas till straffarbete i högst två år.

Lag samma vare, där någon vid sådan försändning som i 17 § 3 och 4

mom. avses undansnillar brännvin eller bryter försegling eller öppnar eller

borttager lås som kontrolltjänsteman åsatt.

2. Där någon vid tillgodonjutande av tillstånd som omförmäles i 16 §

2 mom. icke ställer sig till efterrättelse med tillståndet förbundet villkor,

straffes med dagsböter eller, i händelse omständigheterna äro synnerligen

försvårande, med fängelse i högst sex månader.

3. I fall som i 1 mom. avses skola, där ej synnerligen mildrande omständigheter

föreligga, de förråd av brännvin, som finnas hos den brottslige

eller eljest uppenbarligen äro avsedda för olovligt förfogande, jämte de

kärl vari brännvinet förvaras vara underkastade beslag och dömas förbrutna.

Lag samma vare i fråga om redskapen i fall varom i 1 inom. första

stycket sägs.

Den som dömes till ansvar för förbrytelse som i 1 mom. avses skall tillika

dömas skyldig att för den undansnillade myckenheten utgiva den omsättningsskatt

å rusdrycker som belöper på renat brännvin av lägst trettiofem

och högst fyrtio volymprocents alkoholhalt.

22 §.

Till redskap som enligt 19 § 2 inom., 20 § 2 inom. eller 21 § 3 inom. är

förbrutet räknas i bränneri varje för kokning, mäskberedning, jäsning,

bränning eller förvaring av brännvin inrättat redskap eller för tillverkningen

nyttjad maskin med tillbehör.

23 §.

Där någon ulan anmälan som i 14 § 2 inom. sägs vid brännvinstillverkning

använt majs, utländsk potatis, maniokarot eller andra stärkelsehaltiga

utländska råämnen, erlägge han för allt det brännvin, som vid bränneriet

tillverkats under den tid då tillverkning där pågick på grund av det driftsbevis

som gällde när den olovliga användningen av nämnda råämnen ägde

rum, en särskild avgift av 8 öre för varje liter, dock minst femhundra kronor.

24 §.

Den som vägrar att hålla handelsböcker eller tillhörande verifikationer

tillgängliga för kontrollstyrelsen eller den styrelsen befullmäktigat eller för

överkontrollör

eller vägrar kontrolltjänsteman eller den som äger anställa undersökning

i avseende å förbrytelse mot denna förordning tillträde till rum eller byggnad

där undersökning må ske

straffes med dagsböter, lägst fem.

25 §.

Uraktlåter tillverkare, bränneriföreståndare eller partihandelsbolag att

ställa sig till efterrättelse i denna förordning eller i enlighet med densamma

meddelad föreskrift, vare straffet, där ej särskilt ansvar är bestämt, dagsböter.

26 §.

1. Den som uppsåtligen förleder annan till förbrytelse varom i 19 § 1

inom. sägs eller vid utförande av sådan förbrytelse med råd eller dåd uppsåtligen

hjälper så att gärningen därigenom sker straffes som vore han själv

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

15

gärningsman. Har någon före brottets utförande eller vid utförandet, dock

i mindre mån än nyss är sagt, med råd eller dåd gärningen främjat, straffes

efter ty som han prövas hava till brottet bidragit. Om någon utan att hava

sådan del i brottet som nu sagts, sedan brottet timat, med vetskap därom

gått den brottslige tillhanda genom att dölja vara som genom brottet framställts,

straffes efter som brottet var till, dock mindre än om han själv

varit gärningsman.

Den till vilken här ovan avsedd vara avyttrats vare ej förfallen till ansvar

för delaktighet i gärningen enligt vad i första stycket sägs.

2. Bränneriföreståndare, så ock den som tillverkar eller saluhåller i 20 §

1 mom. avsedd apparat eller apparatdel, ansvarar för förbrytelse mot denna

förordning som begås av hans hustru, barn, husfolk eller i arbetet antagen

person, såsom vore förbrytelsen av honom själv begången, därest icke omständigheterna

göra sannolikt att förbrytelsen skett utan hans vetskap och

vilja. Begagnar bränneriföreståndare ombud, ansvare ombudet jämte föreståndaren

och lika med denne för sådan förbrytelse.

3. Är förbrytelse som i 19 eller 20 § avses begången och skola i anledning

därav redskap, råämnen, mäsk, brännvin eller förvaringskärl dömas förbrutna,

eller fälles eljest tillverkare eller bränneriföreståndare till ansvar

för förbrytelse med dylik påföljd, inträder påföljden även om den som begått

förbrytelsen icke är godsets ägare.

27 §.

Tillverkare eller bränneriföreståndare som giver eller erbjuder något såsom

gåva åt kontrolltjänsteman, vilken utövar tillsyn över bränneriet, bo te

från och med tjugo till och med tvåhundra kronor. Kontrolltjänsteman som

mottager gåvan vare underkastad lika ansvar och miste därjämte befattningen.

Gåvan tillfälle kronan.

28 §.

Den som har eller haft att taga befattning med kontroll enligt denna förordning

vare förbjudet att röja tillverkares yrkeshemlighet, och må han ej

heller /där det ej kan anses påkallat av tjänstens intresse, yppa tillverkares

affärsförhållanden. Gör han detta och framgår ej av omständigheterna, att

han erhållit kännedom om hemligheten eller affärsförhållandena å tid då

han ej innehaft dylik befattning, straffes med dagsböter, ej under fem. Sker

det för att göra skada eller begagnar han sig av sin kännedom till egen

eller annans fördel, må till fängelse dömas.

Har i nu omförmälda hänseenden genom kontrolltjänstemans åtgörande

skada uppkommit, vare han ock skyldig den till fullo gottgöra.

29 §.

Skulle någon vilken det åligger att hålla tillsyn å bränneri eller den vilken

har till tjänsteåliggande att åtala förbrytelser mot denna förordning själv

beträdas med förbrytelse varom i 19 § 1 mom. sägs eller med främjande

av sådan förbrytelse eller av förbrytelse som omförmäles i 21 §, dömes till

fängelse eller straffarbete från och med sex månader till och med två år.

30 §.

1. Allmän åklagare samt de personer vilka särskilt förordnas att vaka

över denna förordnings efterlevnad åligger att åtala förbrytelser mot densamma.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

2. I övrigt äger envar rättighet att för sådana förbrytelser anställa åtal,

doelc ej föräldrar och barn eller makar eller syskon mot varandra, ej heller

annan skyldeman mot den hos vilken han njuter kost eller underhåll, ej

fosterbarn mot fosterföräldrar och ej heller tjänare mot husbondefolk under

den tid de är o i tjänsten.

31 §.

1. De i 30 § 1 mom. omförmälda åklagare äga taga i beslag egendom

vilken skäligen kan antagas vara förverkad enligt denna förordning. Beslag

skall, där så ske kan, göras i två vittnens närvaro. Innehavare av vad i

beslag tages eller, om han är frånvarande, hans ombud på stället eller någon

av hans husfolk skall tillsägas om beslaget.

2. Sker beslag i bränneri under den tid då tillverkningsrätt där gäller,

må ej panna utbrytas eller någon del av tillverkningsredskapen borttagas

eller tillverkningens fortsättande hindras innan första domstol i målet dömt

redskapen förbruten, där ej vid tillverkningen begagnats redskap eller ledningsrör

med dold öppning eller avledning, varigenom brännvin kunnat lönnligen

uttagas, eller åverkan skett å kontrollapparaten.

3. Redskap som tages i beslag skall, till förekommande av dess utbyte

mot annan, av beslagaren utmärkas med särskild stämpel, där ej redskapen

vid beslaget fråntages ägaren, i vilket fall den skall sättas i allmänt förvar.

32 §.

Utöver vad i 28 kap. rättegångsbalken är stadgat om husrannsakan gälle

om sådan förrättning för uppdagande av förbrytelse, som i denna förordning

avses, eller eljest för eftersökande av egendom, som kan antagas enligt

denna förordning vara förverkad, att i lägenhet, som avses i 28 kap. 3 §

rättegångsbalken, husrannsakan må företagas även av polisman, då honom

anbefalld tjänstgöring därtill föranleder, samt att till sådan lägenhet skola

hänföras även bränneri med tillhörande lägenheter, magasin, upplagsbodar

och uthus.

33 §.

Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan.

Slutbestämmelser.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1954, då förordningen den

11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin

skall upphöra att gälla; dock att sistnämnda förordning skall äga tillämpning

även efter nämnda dag beträffande förhållanden, som hänföra sig till

tiden dessförinnan.

Där i lag eller författning förekommer hänvisning till stadgande, som

ersatts genom bestämmelse i denna förordning, skall den bestämmelsen i

stället tillämpas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

17

F ö r s 1 a g

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § och 25 § 2 mom. förordningen

den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit.

Härigenom förordnas, att 1 § och 25 § 2 mom. förordningen den 1 juli

1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit1 2 skola erhålla följande

ändrade lydelse.

1 §•

Med skattefri sprit förstås i denna förordning dels sådan inom riket

tillverkad sprit, varför frihet från omsättningsskatt å rusdrycker åtnjutes,

dels från utrikes ort införd denaturerad sprit.

25 §.

2 mom. Den, som fälles till ansvar för förbrytelse, som i 1 mom. avses,

skall tillika dömas skyldig att för den sprit, varmed han förfarit olovligt,

utgiva den omsättningsskatt å rusdrycker, som belöper på renat brännvin

av lägst trettiofem och högst fyrtio volymprocents alkoholhalt.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1954.

1 Senaste lydelse av 25 § 2 mom., se 1919:380.

2 Bihang till riksdagens protokoll 195i. 1 samt. Nr 28.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 12 § 2 mom. förordningen

den 1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga

preparat m. m.

Härigenom förordnas, att 12 § 2 mom. förordningen den 1 juli 1918 (nr

564) angående vissa alkoholhaltiga preparat m. m. skall erhålla följande

ändrade lydelse.

12 §.

2 mom. Den, som fälles till ansvar enligt 11 § 1 mom., skall tillika dömas

skyldig att för den sprit, som ingår i det alkoholhaltiga preparat, varmed

han förfarit olovligt, utgiva den omsättningsskatt å rusdrycker, som

belöper på renat brännvin av lägst trettiofem och högst fyrtio volymprocents

alkoholhalt.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1954.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

19

Förslag

till

lag om ändring i lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol

å tillverkning och import av tobaksvaror.

Härigenom förordnas, dels att 16 § och 29 § 3 mom. lagen den 11 juni

1943 angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror'' skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att i nämnda lag

skall närmast efter 17 § införas en ny paragraf, betecknad 17 a §, av nedan

angiven lydelse.

16 §.

I varje tobaksvaras priskurantpris skall skatt ingå dels med ett belopp,

vilket motsvarar nedanstående procent av priskurantpriset, dels ock med

nedan angivna, i förhållande til! varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:
-

Varuslag

Vikt för

1 st. gram

För inom riket till- verkad vara

För till riket införd

vara

Procent

av pris- kurant- priset

Belopp för

Procent

av pris- kurant- priset

Belopp för

1 st.

öre

1 kg

kr.

1 st.

öre

1 kg

kr.

Cigarrer ..........

grupp

I

t. o. m. 5,0

35

4,3

35

12,4

> ..........

>

II

över 5,0

35

5,6

—

35

15,6

_

Cigarrcigarretter....

>

I

t. o. m. 1,7

35

4,0

—

35

6,6

—

» ....

i

II

över 1,7

35

6,0

—

35

9,5

_

Cigarretter.........

>

I

t. o. m. 0,75

40

2,5

—

40

3,5

_

D .........

T>

II

över 0,75

40

4,3

—

40

5,65

_

Röktobak .........

—

40

24: 60

40

—

31: —

Tuggtobak.........

—

40

—

3: 70

40

_

7: —

Snus .............

—

40

—

3: 80

40

—

5: —

I skattehänseende utgöres skillnaden mellan cigarr och cigarr cigarrett därav,

att den senare saknar spets samt i vikt uppgår till högst 3,3 gram.

17 a §.

Har försåld tobaksvara av monopolets utövare återtagits för förstöring

eller nedsättning av fastställt priskurantpris eller har varan genom olyckshändelse

gått förlorad under transport till eller förvaring hos återförsäljare,

må den å varan belöpande skatten återbäras.

29 §.

3. På framställning av importör må monopolets utövare, när skäl därtill

äro, medgiva nedsättning av fastställt priskurantpris å importerad vara och

därvid bevilja återbäring av skatt med skillnaden mellan den för varan

1 Senaste lydelse av 16 § se 1952: 242.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

erlagda skatten och den skatt, som skall utgå å det nedsatta priskurantpriset.

Importör må återbekomma erlagd skatt för importerad vara, vilken såsom

obrukbar av monopolets utövare övertagits för förstöring.

Därest å —--ordning förstöres.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1954.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

21

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 januari

1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om höjd beskattning

av spritdrgcker och tobaksvaror m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning.

Med skrivelse den 5 november 1953 har 1952 års kommitté för indirekta

skatter framlagt förslag om viss höjning av skatterna på spritdrycker och

tobaksvaror. I skrivelsen anför kommittén, att kommittén ännu icke i arbetet

på sitt huvuduppdrag, avseende utredning om möjligheten och lämpligheten

av en ökad indirekt beskattning, hunnit så långt, att kommittén

vore beredd att framlägga sitt slutförslag under år 1953. Beslutade eller

väntade statsutgifter komme emellertid, framhåller kommittén, att redan för

budgetåret 1954/55 ställa stora krav på statskassan, vilket medförde att

möjliga utvägar att täcka dessa utgifter borde undersökas. De av kommittén

framlagda förslagen om höjning av sprit- och tobaksbeskattningen vore

beräknade att medföra en sammanlagd inkomstökning av i runt tal 165 miljoner

kronor (alternativt 180 miljoner kronor). Nu föreliggande beräkningar

rörande budgetutfallet för nästa budgetår ger emellertid vid handen att

behovet av ökade inkomster genom höjda skatter icke kommer att avse ett

så stort belopp, som kommittén räknat med. Såsom jag uttalat i finansplanen

till årets statsverksproposition erfordras det sålunda ett belopp av storleksordningen

100 miljoner kronor för att ernå en balanserad driftbudget

för budgetåret 1954/55. Jag har även i statsverkspropositionen meddelat, att

jag hade för avsikt att i särskild proposition framlägga förslag om de skattehöjningar

på spritdrycker och tobaksvaror, som bleve erforderliga för att

öka statsverkets inkomster med det angivna beloppet. Jag kommer nu att

anmäla denna fråga.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

I samband därmed anser jag mig jämväl böra upptaga till behandling

vissa av de förslag, som framlagts av överdirektör Sven Almgren i en den

16 oktober 1953 dagtecknad promemoria. Almgren har haft mitt uppdrag

att inom ramen för nu gällande skatteuttag verkställa en översyn av den

inbördes avvägningen av beskattningen av spritdrycker, vin, maltdrycker

och läskedrycker. Vidare har det ankommit på utredningsmannen att undersöka,

huruvida beskattningssystemet vore lämpligt anordnat, samt föreslå

de tekniska omläggningar, som i sådant hänseende visade sig behövliga. Då

frågan om höjd spritbeskattning nu aktualiserats har det befunnits lämpligt

att jämväl anmäla de av utredningsmannen föreslagna ändringarna i beskattningen

av spritdrycker och vin. Däremot har jag icke för avsikt att nu

till prövning upptaga de förslag, som beröra beskattningen av maltdrycker

och läskedrycker. Dessa senare förslag, vilka i vissa hänseenden har ett nära

samband med de frågor, som behandlats av 1944 års nykterhetskommitté,

torde böra prövas först i ett senare sammanhang.

Över skrivelsen från 1952 års kommitté för indirekta skatter har, efter

remiss, yttranden avgivits av kontrollstyrelsen och aktiebolaget Svenska

tobaksmonopolet.

Över den av överdirektör Almgren utarbetade promemorian har, efter remiss,

yttranden avgivits av ett flertal myndigheter och organisationer. De

föreslagna ändringarna i beskattningen av spritdrycker och vin har därvid

berörts i de yttranden, som avgivits av generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen,

socialstyrelsen, aktiebolaget Vin- & spritcentralen, Sveriges centrala

restaurangaktiebolag, Sveriges hotell- och restaurantförbund, Sveriges bränneriidkareförening,

systembolagens förtroendenämnd, aktiebolaget Svensk

sprit och Sveriges blåbandsförening.

Slutligen vill jag nämna, att jag i detta sammanhang även kommer att

behandla en av aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet den 22 oktober 1953

gjord framställning om vissa smärre jämkningar i monopollagens bestämmelser

om restitution av tobaksskatt.

II. Gällande bestämmelser angående beskattningen av

spritdrycker, vin och tobak.

1. Spritdrycker.

Den nuvarande spritdrycksbeskattningen innefattar brännvins tillverkningsskatt

samt omsättningsskatt och utskänkningsskatt å spritdrycker.1

Brännvinstillverkningsskatten. Brännvinstillverkningsskatten är reglerad

genom förordningen den 11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och be
1

Härvid bortses från de inkomster, som inlevereras till statsverket i form av vinstmedel från

de statliga bolagen inom alkoholhanteringen (spritcentralen, systembolagen och de allmänna

restaurangbolagen) ävensom de direkta skatterna från denna hantering.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

23

skattning av brännvin, som utom skattebestämmelser bland annat innefattar

grunderna för kontrollen över tillverkningen ävensom bestämmelser om medgivna

råämnen vid tillverkningen, om uttagandet av en särskild avgift till

staten under tid då majs, utländsk potatis, maniokarot och andra väsentligen

lika stärkelserika utländska ämnen användes för tillverkningen i bränneri,

samt om kontrollkostnadernas bestridande. Förordningen innehåller även bestämmelser

om straffansvar för bland annat olovlig brännvinstillverkning.

Tillverkningsskatt skall för närvarande erläggas med 65 öre per normalliter.

För importerade spritdrycker har tullsatserna, vilka har karaktär av finanstullar,

avvägts under hänsyntagande till brännvinstillverlcningsskatten.

Tullen för spritdrycker, sprit och absolut alkohol med undantag av arrak,

rom, likör och sockerförsatta spritdrycker utgör 1 kr. för liter av 50 procent

alkoholhalt vid -f 15° C, om de införes på fat, och 2 kr. för liter om de införes

på andra kärl, oavsett alkoholhalten. För arrak och rom, som införes på

fat, är tullen 2,50 kr. för liter av 50 procent alkoholhalt vid + 15° C, och 2,65

kr. för liter, oavsett alkoholhalten, om de införes på andra kärl. Slutligen utgör

tullen för likör, absint och andra spritdrycker, som försatts med socker

eller annat främmande ämne, varigenom alkoholhalten oriktigt angives på

spritprovare, 2,so kr. för liter.

Omsättningsskatten å spritdrycker. Omsättningsskatten å spritdrycker infördes

den 1 juli 1920 och är senast reglerad genom förordningen den 8 juni

1923 (nr 155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker.

Skattesatsen för omsättningsskatten utgjorde från och med den 1 juli

1920 25 procent av varans partihandelsvärde. År 1932 infördes eu grundavgift

av 60 öre för liter. Dessa skattesatser har sedermera ändrats vid ett flertal

tillfällen. Sedan den 1 december 1950 utgår skatten med dels eu grundavgift

av 11 kr. per liter, dels en procentavgift beräknad med 80 procent av

varans varuförsäljningsvärde (partipris).

Omsättningsskatten upptages vid systembolagens inköp av spritdryckerna

i buteljerat skick och erlägges av bolagen i samband med dryckernas betalning

till aktiebolaget Vin- & spritcentralen. Särskilda regler för skattens betalning

gäller för de speciella undantagsfall, då bolagen inköper dryckerna

annorledes än från spritcentralen.

Å sådana skattebelagda spritvaror — praktiskt taget nästan uteslutande

95-procentig s. 1c. exportsprit •— vilka enligt kontrollstyrelsens särskilda medgivande

får försäljas för vetenskapliga och tekniska m. fl. ändamål, utgår omsättningsskatten

sedan den 1 juli 1933 med allenast en grundavgift av 1,40 kr.

per volymliter. Förbrukare av sådan sprit har att ställa sig till efterrättelse

de kontrollföreskrifter, som kontrollstyrelsen meddelar. Det må anmärkas,

att tillverkningsskatt och omsättningsskatt icke utgår för sådan sprit —

främst rödsprit, blåsprit och motorsprit —- vilken inom hushåll, industri

och hantverk m. fl. områden användes som brännsprit, för rengöring eller

för tekniska ändamål, eller förbrukas för motorändamål, under förutsättning

att spriten beträffande denaturering m. m. uppfyller de villkor, som

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

stadgas i förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri

sprit.

Utslcänkningsskatten å spritdrycker. Utskänkningsskatten å spritdrycker

tillkom i samband med införandet år 1920 av omsättningsskatten. Skattesatsen,

som ursprungligen fastställdes till 2 kr. per liter, lika för alla slag av

spritdrycker, har därefter varit föremål för flera ändringar, senast 1943, då

skatten höjdes och fastställdes till, för renat egentligt brännvin av högst 40

procent alkoholhalt 4 kr., för annat egentligt brännvin 6 kr. och för övriga

spritdrycker 8 kr. per liter. Utom av fiskaliska skäl motiverades skattehöjningen

med att densamma vore ägnad att medföra en minskning av spritdryckskonsumtionen

och därmed bidraga till stävjande av den tendens till

försämring av nykterhetstillståndet, som tydligt framträtt vid denna tid.

Bestämmelserna om utskänkningsskatt innefattas i förenämnda förordning

den 8 juni 1923 (nr 155). Skatten uttages av systembolaget vid rättighetsinnehavarens

inköp hos bolaget av de för utslcänkningen avsedda spritdryckerna,

varefter bolaget har att månadsvis inleverera skatten till statsverket.

2. Viner.

Vinbeskattningen utgöres för närvarande av omsättningsskatt och utskänkningsskatt.

Bestämmelserna härom har meddelats i förordningen den

28 maj 1943 (nr 259) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å vin.

Omsättningsskatten å vin. Omsättningsskatten å vin utgår med dels en

grundavgift, gällande endast inhemskt vin, och dels en procentavgift å alla

viner. Grundavgiften, som är avsedd att motsvara tullbeskattningen å utländskt

vin och närmast har samma karaktär som tillverkningsskatten å brännvin,

utgår sedan den 1 april 1952 med 50 öre för liter, om vinets alkoholhalt

överstiger 14 volymprocent (starkvin) eller vinet är mousserande eller därmed

jämförligt, men eljest med 20 öre. Procentavgiften, som infördes 1939,

utgick ursprungligen med 50 procent av det belopp, som nämnda procentavgift

oberäknad betingades vid systembolagens inköp av vinet i buteljerat

skick. För starkvin skulle skatten dock utgå med visst minimibelopp, nämligen

lägst 2 kr. för helbutelj och 1 kr. för halvbutelj samt 3 kr. för liter räknat

i fall, då vinet tillhandahölls i buteljer av andra storlekar. Den 1 februari

1948 höjdes procenlavgiften till 60 procent, varvid minimiskatten å starkvin

höjdes till respektive 3 kr., l,so kr. och 4,so kr. De särskilda skattesatserna

å hel- och halvbutelj av starkvin borttogs den 1 april 1952, vilket innebar att

minimiskatten genomgående skulle beräknas med 4,so kr. för liter. För helbutelj

starkvin om 70 cl, belagd med minimiskatt, innebar detta en höjning

av procentavgiften från 3,oo till 3,15 kr. Det förtjänar anmärkas, att under

det att procentavgiften i omsättningsskatten för spritdrycker 1950 höjdes

från 60 procent till 80 procent, motsvarande procentavgift för vinerna lämnats

orubbad vid 60 procent. Någon höjning av vinbeskattningen har alltså i

princip icke vidtagits sedan år 1948.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

Utskänkningsskatten å vin. I sammanhang med den skatteskärpning å

rusdrycker, som dels av statsfinansiella skäl, dels såsom en åtgärd till förbättring

av nykterhetstillståndet vidtogs genom beslut av 1943 års riksdag,

infördes även en utskänlcningsskatt å vin. Det framhölls därvid bland annat,

att framför allt konsumtionen av starkvin hade undergått en markerad

ökning. Med hänsyn härtill och då vinkonsumtionen finge anses vara

av lyxkaraktär, borde vinbeskattningen skärpas samt givas formen av en

särskild utskänkningsskatt. Beträffande storleken av denna skatt ansågs en

rimlig avvägning av densamma ernås, om den uttogs med samma skattesats,

som gällde för den särskilda omsättningsskatten å vin, d. v. s. till en

början med 50 procent av systembolagens inköpspris, för starkvin dock lägst

3 kr. för liter, 2 kr. för helbutelj och 1 kr. för halvbutelj. Utskänkningsskatten

å vin upptogs i samma ordning som utskänkningsskatten å spritdrycker.

Genom beslut vid 1948 års riksdag höjdes procentavgiften från 50

procent tili 60 procent av varans inköpspris. Därjämte gäller i fråga om

starkvin analogt vad som tidigare anförts beträffande minimiskatt vid omsättningsskatten

å vin även i fråga om utskänkningsskatten å samma vara.

3. Tobak.

Enligt 16 § lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol å

tillverkning och import av tobaksvaror utgår tobaksskatten dels med viss

procent av varans priskurantpris (värdeskatt) dels ock med visst efter

varans myckenhet bestämt belopp (myckenhetsskatt). Sedan den 1 juli

1952 utgår värdeskatten med 40 procent på samtliga varuslag, inhemska

såväl som importerade.

Gällande skattesatser framgår av följande sammanställning.

Varuslag

Vikt för

1 st. gram

För inom riket

tillverkad vara

För till riket

införd vara

Procent

av pris- kurant- priset

Belopp för

Procent

av pris- kurant

priset

Belopp för

1 St.

öre

1 kg.

kr.

1 st.

öre

1 kg.’

kr.

Cigarrer grupp I............

t. o. m. 5''0

40

4-8

_

40

13-0

—

> > II............

över 5‘0

40

6-0

—

40

16-0

—

Cigarrcigarretter grupp I____

t. o. in. T7

40

4-4

—

40

7-0

—

» > II....

över 1-7

40

G-4

—

40

10-o

—

Cigarretter grupp I ........

t. o. in. 0''75

40

2-5

—

40

3-5

—

> » II ........

över 0''75

40

4-04

—

40

5-3

—

Röktobak ..................

—

40

—

24: 60

40

—

31: -

Tuggtobak..................

—

40

—

3: 70

40

—

7: —

Snus ......................

—

40

—

3:80

40

—

5: —

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

III. Överdirektör Almgrens förslag angående ändrad skatteavvägnäng

för spritdrycker och vin.

1. Sammanfattning av förslagen.

Spritdrycker. I avsikt att förenkla skattesystemet föreslår utredningsmannen,

att tillverkningsskatten å brännvin borttages. Som en konsekvens

härav föreslås därjämte, att tullsatserna å importerade spritdrycker reduceras

med ett mot tillverkningsskatten svarande belopp. För att utjämna

skatte- och tullbortfallet förordas, att mot tillverkningsskatt och tull svarande

höjning av omsättningsskatten å spritdrycker vidtages. Denna skatt

skall enligt förslaget såsom för närvarande beräknas med dels en fast avgift

per liter och dels en procentuell skatt men med den skillnaden att den

procentuella skatten icke beräknas på partipriset utan i stället på utminuteringspriset,

skatten inberäknad. Den procentuella skatten föreslås utgå med

40 procent för alla spritdrycker. Vidare framlägges som en väsentlig nyhet

ett förslag att gradera den fasta avgiften med hänsyn till dryckernas alkoholhalt

på så sätt, att avgiften skall utgå med 8 kr. per liter om alkoholhalten

överskrider 43 procent, med 7 kr. per liter, om spritdryckernas alkoholhalt

är lägst 35 och högst 43 volymprocent och med allenast 6 kr. per

liter om alkoholhalten underskrider 35 procent. Med hänsyn till att den

procentuella skatten töreslås beräknad jämväl på den fasta avgiften, innebär

denna gradering en faktisk prishöjning på ca 1 kr. 75 öre per liter för

spritdrycker med alkoholhalt över 43 procent (kron- och bordsbrännvin

m. fl.) och en prissänkning med motsvarande belopp för spritdrycker med

alkoholhalt lägre än 35 procent (vissa likörer, punsch etc.) i förhållande

till det prisläge, som skulle råda, om skattedifferentiering efter alkoholhalten

icke genomfördes.

Med de föreslagna skattesatserna erliålles förutom kompensation för tillverkningsskatten

och de minskade tullsatserna en överslagsvis beräknad

merinkomst av 10 milj. kr. per år, vilken sammantaget är en följd av den

tekniska omläggningen av omsättningsskatten och av nämnda gradering av

skatten efter spritdryckernas alkoholhalt. Till jämförelse kan nämnas, att

tillverkningsskatten och hithörande andel av spritdryckstullen jämte omsättningsskatten

för år 1952 tillförde statsverket en inkomst av 602 milj. kr.

Omsättningsskatten å spritdrycker för tekniska m. fl. ändamål skall

enligt förslaget med hänsyn till tillverkningsskattens borttagande höjas från

1 kr. 40 öre till 2 kr. 70 öre per liter, vilket allenast innebär en omräkning

och icke avser prisändring.

Utskänkningsskatten å spritdrycker föreslås skola utgå med 35 procent å

utminuteringspriset, lika för alla spritdrycker. Utskänkningspriserna på

de dyrare varuslagen skulle därigenom öka något, vilket dock avses komma

att kompenseras genom prissänkningar på varor i billigare prislägen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

27

Vin. Grundavgiften å inhemskt vin, vilken med hänsyn till den numera

■obetydliga inhemska vintillverkningen torde sakna statsfinansiell betydelse,

föreslås slopad.

Omsättningsskattens procentavgift avses för alla viner skola beräknas

med dels 20 procent å utminuteringspriset och dels en fast avgift av 2 kr.

50 öre per liter starkvin och 1 kr. per liter lättvin. Nuvarande bestämmelse

om minimiskatt å starkvin föreslås borttagen. Genom den tekniska omläggningen

av beskattningen sker någon glidning uppåt beträffande starkviner

i mellanprislägena och för de billigaste lättvinerna, samtidigt som prissänkningar

kommer att inträda i andra fall.

Nu berörda förhållanden beräknas i fråga om starkvin medföra en merinkomst

av ca 1 milj. kr. per år, medan däremot inkomsten av lätta viner

väntas bli i stort sett oförändrad.

Utskänkningsskatten å starkviner föreslås bli beräknad med 30 procent

å utminuteringspriset, vilket komme att innebära en viss skattelindring, särskilt

i fråga om de billigaste starkvinerna. Utskänkningsskatten å lätta viner

föreslås helt slopad. Dessa åtgärder beräknas tillsammans medföra ett inkomstbortfall

av 3,5 milj. kr. I samband med lättnaderna i fråga om utskänkningsskatten

å vin förordas vidare, att restauratörernas frihet att

själva bestämma utskänkningspriserna på vin upphäves och dessa priser på

samma sätt som utskänkningspriserna på spritdrycker fastställes av kontrollstyrelsen

efter enhetliga grunder. Genom dessa åtgärder beräknas utskänkningspriserna

på vin kunna icke oväsentligt nedbringas. 2

2. Allmänna riktlinjer för avvägning av de olika skattesatserna.

Utredningsmannen erinrar till en början om att enligt de lämnade direktiven

skulle slutresultatet av de förslag som framlades, i princip icke föranleda

ett ändrat totalt skatteuttag, och det vore därför ej anledning att i detta

sammanhang närmare diskutera frågan, i vad mån man genom mycket höga

priser på spritdrycker skulle kunna förbättra nylcterhetstillståndet och vilket

prisläge man därvid borde utgå från. Uppenbart vore dock att det även

under den givna förutsättningen måste finnas vissa möjligheter att påverka

efterfrågan på olika slag av alkoholdrycker. Hur efterfrågan komme att förändras

som följd av en viss justering av skattesatserna kunde dock i allmänhet

ej med bestämdhet förutsägas. Uppställde man t. ex. som mål att åstadkomma

nedgång i konsumtionen av egentligt brännvin med 10 procent, torde

man icke behöva tvivla på att detta läte sig göra, men det vore ej heller

möjligt att på förhand ange, vilka fixerade skattesatser för olika slag av alkoholkonsumtion

eller andra åtgärder man måste tillgripa för att nå exakt

detta mål. Måhända kunde detta icke heller genomföras inom ramen för det

nuvarande totala skatteutfallet. Fråga vore även, om icke det gällande beskattningssystemet

vore alltför stelt för att kunna användas som ett mera

fulländat alkoholpolitiskt instrument i nu angiven mening. Det vore här anledning

att göra en jämförelse med förhållandena i Finland, där alkohol
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

monopolet vore utrustat med vidsträckta befogenheter då det gällde bestämmande

av priser å spritdrycker, vin och Öl. Man hade i Finland möjlighet att

allt efter behovet snabbt höja eller sänka priset på vissa varor, införa nya

sorter eller borttaga andra ur handeln, m. a. o. att föra en smidig alkoholpolitik.

Förutsättningar torde emellertid saknas för en tillämpning av en sådan

metod i Sverige, varför någon annan utväg icke erbjöde sig än att såsom

hittills söka konstruera ett skattesystem som med beaktande av statsverkets

behov av inkomster i möjligaste mån motverkade alkoholmissbruket.

Sistnämnda syfte kunde uppenbarligen tillgodoses endast på så sätt, att

man sökte avväga beskattningen av skilda slag av alkoholdrycker med hänsyn

till deras mer eller mindre framträdande skadeverkningar ur nykterhetssynpunkt.

Några ansatser till mera enhetliga riktlinjer för en sådan avvägning

hade hittills icke kommit till synes. Å andra sidan finge framhållas,

att möjligheterna att ernå en fullt rationell inbördes skatteavvägning mera

direkt baserad på dryckernas alkoholhalt vore mycket begränsade. Problemet

torde nämligen knappast kunna lösas utifrån teoretiska överväganden,

eftersom man icke kunde med någon säkerhet beräkna hur efterfrågan komme

att reagera genom justeringar av skattesatserna med hänsyn till alkoholhalten.

Det vore därför önskvärt om det försök till avvägning av skattesatserna

som i det följande komine att föreslås icke låstes fast för någon längre

lid utan i lämpligt sammanhang kunde göras till föremål för översyn och

eventuellt ytterligare förbättras.

Den skattemetod, som ur nykterhetssynpunkt tedde sig mest ändamålsenlig,

skulle teoretiskt sett vara att beskatta själva den skadeverkande alkoholen

i drycken, exempelvis genom fastställande av en viss skatt efter

alkoholhalte n. Härigenom skulle man erhålla eu eftersträvad enhetlig

grund för all beskattning av alkoholdryckerna. Men åtskilliga invändningar

kunde resas mot en dylik anordning. Härom anföres i promemorian följande.

Med den stora betydelse, som alkoholdryckerna ha såsom skattekälla för

staten, skulle en beskattning uteslutande efter alkoholhalten knappast kunna

accepteras, eftersom den icke innebär någon differentiering av skattebelastningen

med hänsyn till dryckens pris, kvalitet och användningssätt. Vid

en beskattning enbart efter alkoholhalt skulle den betydande skillnad i skatten,

som nu framträder mellan dyrare och billigare varor, och som föreligger,

om omsättningsskatten konstrueras såsom en värdeskatt, helt eller

i det närmaste försvinna; i vissa fall skulle till och med den dyrare drycken

kunna bli lindrigare beskattad än en billig vara. Dessutom är att ta hänsyn

til! att, enligt vad vetenskapliga undersökningar givit vid handen, en

viss mängd alkohol i en alkoholsvagare dryck icke medför samma skadeverkningar

som samma mängd alkohol i en dryck med större alkoholstyrka,

vilket är ett starkt argument för att skatten icke bör göras direkt proportionell

mot alkoholhalten. Man kan även konstatera, att drycker med högre

alkoholkoncentrationer redan nu äro i stort sett hårdare beskattade än drycker

med lägre alkoholkoncentrationer. Så t. ex. motsvarar den nuvarande

skatten å renat brännvin å 40 procent 4,i öre per gram ren alkohol, medan

skatten för maltdryck av andra klassen (3,2 viktprocent) är endast 1,3 öre per

gram ren alkohol. Det kan härav beräknas, att varje gram alkohol i brännvin

är beskattat 3,i gånger högre än varje gram alkohol i vanlig pilsner.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

29

Vidare skulle själva beskattningsproceduren vid eu beskattning enbart efter

alkoholhalten medföra svårigheter av teknisk art. Dessa skulle framför

allt uppkomma därav, att enligt vad erfarenheten givit vid handen alkoholhalten

hos importerade spritdrycker icke är konstant, vilket medför, att skattebeloppet

och därmed prissättningen för samma vara eller märke skulle behöva

beräknas vid varje importtillfälle. I fråga om sådana härtappade spritdrycker,

som innehålla importerad fatvara, utjämnas den angivna olägenheten

därav, att Spritcentralen vid förskäringen åstadkommer en produkt

med konstant alkoholhalt, men beträffande butelj importerade spritdrycker

är ojämnheten i alkoholhalten en normal företeelse. Det säger sig självt, att

ett skattesystem, som medför här angivna konsekvenser, saknar praktiska

förutsättningar att kunna tillämpas, eftersom det bland annat kan leda till,

att ett systembolag eller en restaurang kan komma att saluföra samma vara

och märke till olika priser.

Att under sådana förhållanden anordna en rusdrycksbeskattning med enbart

alkoholhalten som grund torde få anses uteslutet. I stället framstår som

den framkomliga vägen att såsom hittills tillämpa ett kombinerat system, enligt

vilket särskilda beskattningsgrunder gälla för olika grupper av alkoholhaltiga

drycker, men där man får söka finna en lämplig avvägning av skattebelastningen

mellan dessa grupper även med hänsyn till alkoholhalten.

Därefter diskuteras i promemorian i vad mån en förskjutning av efterfrågan

från starkare till svagare drycker kunde främjas genom en differentierad

beskattning å spritdrycker. Enligt utredningsmannens

uppfattning hade 1944 års nykterhetskommitté tydligen varit främmande

för tanken att man genom att differentiera skatten på spritdrycker efter alkoholhalten

skulle kunna åstadkomma någon nykterhetseffekt. Vid närmare

granskning förefölle det dock, framhåller utredningsmannen, skäligen oegentligt

att uttaga samma skatt för drycker som hölle ca 25 procent och drycker

som hölle inemot 50 procent alkohol, och det måste även vara av betydelse

ur nykterhetssynpunkt, att en förskjutning i efterfrågan från sorter med

högre till sorter med lägre alkoholhalt om möjligt befrämjades. Detta gällde

främst den ojämförligt största gruppen av konsumtionssprit, nämligen okryddat

brännvin av olika alkoholstyrka, som varierade mellan 40 och 46 procent.

Utredningsmannen hade i detta sammanhang icke funnit sig böra utgå från

den lösningen av problemet, som skulle bestå däri att spritdryckernas alkoholstyrka

genom statsmakternas åtgöranden begränsades t. ex. till 40 procent

eller ännu lägre, då denna lösning icke förordats av nykterhetskommittén.

Det återstode då att undersöka, huruvida det icke i praktiken vore möjligt

att åstadkomma den åsyftade förskjutningen av konsumtionen till alkoholsvagare

spritvaror genom anlitande av utvägen att differentiera skatten efter

spritdryckernas alkoholhalt.

Då enligt de lämnade direktiven de förslag, som skulle framläggas, ej

avsåges skola föranleda ett ändrat totalt skatteuttag, syntes man böra utgå

från att omsättningsskatten å de vanligast förekommande spritdryckssorterna

lämnades i huvudsak oförändrad och att den önskvärda differentieringen

åstadkommes genom höjning av omsättningsskatten å de alkoholstarkaste

märkena och en motsvarande sänkning av omsättningsskatten å de alkohol
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

svagare märkena. Skattehöjningen å de starkare sorterna toge närmast sikte

på att få till stånd en prissskillnad mellan det 40-procentiga och det 46-procentiga

okryddade brännvinet, som svarade mot skillnaden i alkoholhalt.

En analog skattelättnad skulle å andra sidan komma de utpräglat alkoholsvaga

spritdryckerna, t. ex. punsch och vissa likörer, tillgodo.

Beträffande vinbeskattningen framhåller utredningsmannen, att

den omläggning av omsättningsskatten å vin, som han funnit sig böra förorda,

vore betingad uteslutande av tekniska skäl. Däremot hade han ansett en

viss lindring i utskänkningsskatten å vin icke vara oförenlig med strävandena

att åstadkomma en förskjutning i efterfrågan från starkare till svagare

drycker, utan att därigenom någon ökad risk för missbruk skulle uppkomma.

Utskänkningspriserna på vin hade nämligen till följd av den jämförelsevis

höga utskänkningsskatten i förening med den fria prissättningen

kommit att ligga på en oproportionerligt hög nivå. Vinernas förmåga att

inom utskänkningen på ett verksamt sätt kunna konkurrera med spritdryckerna

hade därigenom reducerats avsevärt, vilket icke befrämjat strävandena

att förbättra restaurangkulturen i vårt land. Då utskänkningsskatten

på vin vore av jämförelsevis ringa betydelse ur statsfinansiell synpunkt, syntes

i varje fall ett borttagande av utskänkningsskatten å lätta viner kunna

komma i fråga. Utskänkningsskatten å starkviner torde däremot böra bibehållas

i princip oförändrad, men borde möjligen sättas något lägre än motsvarande

skatt å spritdrycker.

Till de åtgärder av mera skatteteknisk art, som borde ifrågakomma,

hörde i främsta rummet att inarbeta brännvinstillverkningsskatten

i omsättningsskatten för spritdrycker. Sistnämnda skatt borde alltså i fortsättningen

ensam utgöra den statliga beskattningen av spritdrycker, kompletterad,

då det gällde utskänkningen, med en utskänkningsskatt. Genom

tillverkningsskattens avveckling uppstode vissa icke oväsentliga lättnader

såväl för spritcentralen som kontrollstyrelsen. Därtill komme att kontrollen

över brännvinstillverkningen, som givetvis alltjämt måste bibehållas till förhindrande

av att det tillverkade brännvinet icke disponerades på otillåtet sätt,

bleve i vissa avseenden förenklad. Brännvinstillverkningsskattens avveckling

påkallade självfallet en genomgripande omarbetning av brännvinstillverkningsförordningen,

som i fortsättningen allenast skulle ha till uppgift att reglera

själva tillverkningen av brännvin och kontrollen däröver. Vidare finge

erinras, att de nu gällande ansvarsbestämmelserna för olaga brännvinstillverkning

vore innefattade i förordningen angående tillverkning och beskattning

av brännvin. Dessa bestämmelser borde i detta sammanhang moderniseras

och i varje fall erhålla förändrad innebörd beträffande den icke

oväsentliga påföljden vid olaga brännvinstillverkning som avsåge skyldighet

att gottgöra statsverket för genom det olovliga förfarandet undandragen tillverkningsskatt.

En annan konsekvens av tillverkningsskattens bortfallande

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

31

vore att, eftersom tullsatserna å spritdrycker innefattade ett belopp motsvarande

skattesatsen för tillverkningsskatten, 65 öre per normalliter, spritdryckstullarna

efter inarbetande av nämnda skattesats i den nya omsättningsskatten

å spritdrycker borde reduceras med ett motsvarande belopp.

I samband härmed syntes de jämförelsevis höga tullsatserna för rom och arrak

kunna nedsättas. Dessa tullsatser infördes nämligen på sin tid som ersättning

för den särskilda punschskatten. Något skäl att bibehålla denna

extrabeskattning av punsch syntes icke vara för handen..

Beträffande den tekniska revisionen i övrigt anföres i promemorian.

Av praktiska skäl bör omsättningsskattens procentuella de! icke längre

beräknas å spritdryckernas och vinernas partihandelspris utan i stället baseras

på utminuteringspriset, vilket pris är det enda som numera förekommer

i Spritcentralens offerter. Hittills har det icke varit möjligt för allmänheten

att bilda sig någon uppfattning om hur mycket av ett å utmiriuteringsstället

erlagt belopp för inköp av rusdrycker som utgör betalning för

själva varan, inkl. partihandels- och detaljhandelspålägg m. in., och huru

mycket skatten till staten belöper sig till. Genom skattens beräkning å utminuteringspriset

i den ordning som utvecklas i det följande blir detta

möjligt.

Det nuvarande systemet med viss minimering av omsättningsskatten på

starkvin synes icke ha varit en rationell anordning för att ernå önskvärd

skatteskärpning å de billigaste starkvinerna i det att det förhindrat en

skälig avvägning av beskattningen för viner i mellanprislägena. Denna

minimering av omsättningsskatten synes därför böra avskaffas och ersättas

med en lämpligt avvägd fast avgift, lika för alla slag av starkviner. Önskvärd

likformighet skulle därigenom vinnas med omsättningsskatten för

spritdrycker. För att ernå en lämplig avvägning mellan skatten på starkviner

och skatten på lätta viner, bör även beträffande dessa sistnämnda en

viss fast avgift per liter införas. Man kan då tillämpa samma procentuella

skatt för båda dessa slag av viner, och skillnaden i skatt mellan ett svagvin

och ett starkvin med samma partipris skulle således vara densamma i alla

prislägen och betingad uteslutande av skillnaden i alkoholhalt, vilket skulle

komma till uttryck i olika hög fast avgift.

Vidare synes den nuvarande utskänkningsskatten å spritdrycker icke vara

riktigt avvägd, varken med hänsyn till dryckernas alkoholhalt, pris eller

betydelse ur nykterhetssynpunkt. Denna skatt bör därför såsom föreslås i

det följande ersättas med en procentuell skatt, beräknad på utminuteringspriset,

en anordning, som även kommer att underlätta systembolagens arbete

med redovisningen av skatten. 3

3. Skattesatsernas avvägning.

A. Spritdrycker.

Omsättningsskatten å spritdrycker. År 1952 uppgick omsättningen av

spritdrycker för konsumtionsändamål enligt kontrollstyrelsens statistik över

systembolagens försäljning till 43,71 milj. liter. Därav såldes 37,86 milj. liter

i utminuteringen och 5,85 milj. liter till innehavarna av överlåtna utskänkningstillstånd.

Motsvarande omsättning i kronor, räknad i utminuteringsrespektive

utskänkningspriser, uppgick till 832,6 milj. kr. Därvid utgjorde

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

spritcentralens varuförsäljning 119,4 milj. kr. I detta belopp ingick tillverkningsskatt

å inhemsk vara med 21,8 milj. kr. och tull å importerade

spritdrycker med ca 6,3 milj. kr. Summan av skatter och tull uppgick till

640,5 milj. kr. Medräknas icke utskänkningsskatten, vilken utgår endast å

de spritdrycker, som skall utskänkas, utgör summan av skatt och tull 604,5

milj. kr. Detta belopp motsvarar alltså statens andel oavsett försäljningsformen,

d. v. s. den inkomst som uppkommit i och med att dryckerna försålts

från spritcentralen till systembolagen.

I promemorian anföres därefter.

För att kunna bedöma skatteuttagets storlek bör man lämpligen utgå

från det genomsnittliga utminuteringspriset å de drycker systembolagen inköpa.

Dryckerna offereras numera av Spritcentralen till utminuteringspriser,

å vilka systembolagen åtnjuta handelsmarginal med för närvarande 7,2

procent. Omsättningsskatten utgår för närvarande med dels eu grundavgift

av It kr. för liter, dels en procentavgift motsvarande SO procent av Spritcentralens

nettopris. Om man känner utminuteringspriset, kan man alltså

lätt beräkna partipriset och vice versa. Nu utgjorde den behållna procentuella

delen av omsättningsskatten å 1952 års försäljning 2,19 kr. för liter,

vilket motsvarar ett varuförsäljningsvärde (partipris) av 2,74 kr. och ett

utminuteringspris av 17,17 kr.----

För att förenkla skatteberäkningen bör som förut framhållits i första

hand ett borttagande av tillverkningsskatten kunna komma i fråga. Tiilverkningsskatten

synes utan men för statsverket kunna ersättas av en i

motsvarande mån förhöjd omsättningsskatt. För att de importerade spritdryckerna

icke därigenom skola bli missgynnade, bör som förut nämnts

samtidigt en motsvarande minskning av tullsatserna å spritdrycker övervägas.

Som en annan konsekvens av tillverkningsskattens eventuella borttagande

torde man få räkna med en höjning av omsättningsskatten å spritdrycker

för tekniska m. fl. ändamål. Denna skatt, som för närvarande utgår med

1,40 kr. per liter, bör i så fall höjas till förslagsvis 2,70 kr. per liter.

Utredningsmannen påpekar, att ett borttagande av tillverkningsskatten

och en däremot svarande nedsättning av tullsatserna komme att medföra

en ökad spännvidd mellan spritcentralens nettopris för de billigaste och

de dyraste märkena. Partipriset för det dyraste cognacsmärket, som nu

vore 15 gånger större än motsvarande pris för renat brännvin å 40 procent,

komme efter nämnda reduktion att vara 21 gånger större. Om den totala

omsättningsskatten å olika varor skulle beräknas med ungefär samma

belopp som nu per liter räknat, måste sålunda nuvarande skattesatser ändras.

Det vore nämligen ej tillfyllest att höja grundavgiften med ett belopp,

som motsvarade tillverkningsskatten och den däremot svarande tullen och

iåta procentavgiften utgå med oförändrat 80 procent å det sålunda reducerade

partipriset.

Utredningsmannen illustrerar detta förhållande med följande kalkyl.

Genomsnittsbeloppet för tillverkningsskatt och motsvarande andel av tullen

utgjorde 59 öre. Efter borttagande av detta belopp komme det genomsnittliga

partipriset, som för närvarande vore 2,74 kr., alltså att minskas

till 2,15 kr. I omsättningsskatt skulle således uttagas nuvarande genom
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

snittliga omsättningsskatt, 13,19 kr. med tillägg av 0,59 kr. eller 13,78 kr. Om

man ville bibehålla det nuvarande systemet med en grundavgift per liter

plus en procentavgift beräknad på det reducerade partipriset, kunde nämnda

skatteuttag erhållas genom att antingen bibehålla grundavgiften oförändrad

vid 11 kr. för liter, i vilket fall procentavgiften måste höjas till 125

procent, eller genom att bibehålla procentavgiften oförändrad vid 80 procent,

i vilket fall grundavgiften måste höjas till 12 kr. I första fallet skulle

prisskillnaden mellan billigare och dyrare varuslag komma att ökas, i senare

fallet att minskas.

Såsom framgår av den tidigare lämnade sammanfattningen föreslår utredningsmannen

emellertid, att omsättningsskatten i fortsättningen

skall beräknas å utminuteringspriset i stället

för som nu å partipriset.

I promemorian anföres härom följande.

Vissa skäl tala dock för att lägga utminuteringspriset i stället för partipriset

till grund för skatteberäkningen. Spritcentralen offererar nämligen

som nämnts numera samtliga varor till utminuteringspriser, och dessa priser

ligga redan nu till grund för beräkningen av systembolagens handelsmarginal.

Handelsvinsterna å spritdrycker som utskänkas äro visserligen

alltjämt baserade på partipriserna, men utskänkningspriserna kunna enklare

avläsas i av kontrollstyrelsen fastställda tabeller, där utskänkningspriset

anges för olika utminuteringspriser. Några kataloger över partipriserna

publiceras numera icke. Baseras beräkningen av skatten på utminuteringspriset,

kan alltså den ovan berörda fördelen vinnas, att var och en

får möjlighet att beräkna hur mycket av priset för en vara som är skatt,

något som för den icke initierade för närvarande är mycket svårt.

Härefter undersökes vilken fördelning av det erforderliga skatteuttaget,

13,78 kr., på procentuell skatt respektive fast avgift, som skulle komma att

medföra de minsta avvikelserna från nu gällande priser å billigare och dyrare

varuslag. Utredningsmannen stannar därvid för en procentuell skatt

av 40 procent å utminuteringspriset 17,17 kr. eller sålunda 6,87 kr. samt

en fast avgift av 6,91 kr. eller avrundat 7 kr. Detta alternativ, framhåller

utredningsmannen, skulle innebära endast en obetydlig fördyring av det

billigaste brännvinet och likaledes obetydliga prissänkningar å de dyraste

varumärkena. Sistnämnda förhållande torde vara utan betydelse ur den

totala efterfrågans synpunkt. Skulle man välja ett alternativ med lägre procentuttag

och i gengäld en högre fast avgift, t. ex. 30 procent -f- 8,63 kr.,

minskades spännvidden mellan billigare och dyrare varuslag än mera. Valde

man å andra sidan ett alternativ med högre procentuttag och lägre fast avgift,

t. ex. 50 procent + 5,22 kr., ökades å andra sidan denna spännvidd.

En renodlad procentuell skatt, beräknad på utminuteringspriset, skulle behöva

uppgå till 80,4 procent av detta. Man skulle därigenom komma fram

till ett literpris av endast 10 kr. för det billigaste brännvinet men icke

mindre än 216 kr. för den dyraste cognacen.

Utredningsmannen framhåller vidare, att det — främst ur nykterhetspolitisk

synpunkt — ansetts motiverat att införa och bibehålla en jämfö
3

Bihang till riksdagens protokoll 195i. 1 samt. Nr 28■

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

relsevis hög fast avgift sådan som den nuvarande. Man betraktade därvid

denna avgift som en skatt på mängden ren alkohol. Detta syfte hade dock

motverkats av att alkoholhalten hos olika spritdrycker vore tämligen starkt

varierande. Som exempel framhålles att prisskillnaden mellan 40-procentigt

och 46-procentigt okryddat brännvin med såväl 40- som 45-procentig skatt

(å utminuteringspriset) bleve något mindre än med nuvarande skattesatser.

Denna differens vore dock redan nu för liten med hänsyn till att det

alkoholstarkare brännvinet innehöll 15 procent mer ren alkohol än det

alkoholsvagare. Den som köpte brännvin endast i beimsningssyfte hade alltså

redan ur prissynpunkt anledning att föredra den starkare drycken, ett

förhållande som icke vore tillfredsställande ur nykterhetspolitisk synpunkt.

Man syntes vidare kunna ifrågasätta riktigheten av att de mera alkoholsvaga

sorterna, såsom punsch och vissa likörer, drabbades av samma skatt

per liter räknat som det egentliga brännvinet.

I anslutning till det anförda föreslås i promemorian införande av en

graderad fast avgift för liter. Utredningsmannen uttalar beträffande

denna fråga.

En med hänsyn till alkoholhalten lämplig prisdifferentiering mellan olika

spritdrycker synes endast kunna åstadkommas genom en gradering av den

fasta avgiften för liter. Att låta denna avgift utgå i direkt proportion till

alkoholhalten hos de olika slagen av spritdrycker torde dock som tidigare

framhållits medföra alltför stora svårigheter med hänsyn till den erforderliga

skattekontrollen. Man synes däremot kunna uppnå det avsedda syftet

genom att bestämma ett högre resp. ett lägre belopp för den fasta avgiften,

när alkoholhalten över- resp. understiger vissa gränser. Vad då först

beträffar den övre gränsen för höjningen av den fasta avgiften, kan huvudsyftet

med höjningen, nämligen att extrabeskatta det renade 46-procentiga

brännvinet, uppnås om man sätter gränsen vid 45 procent. För att erhålla

nämnvärd effekt ur nykterhetssynpunkt synes dock gränsen böra sättas

något lägre, förslagsvis vid 43 procent.

Spritdrycker med högre alkoholhalt än 43 volymprocent skulle alltså beskattas

något högre än spritdrycker i allmänhet. Det måste därvid förutsättas,

att spritcentralen icke kommer att, frånsett akvaviterna, tillhandahålla

renat brännvin av just denna alkoholhalt utan som hittills låter allmänheten

välja mellan 40- och 46-procentigt renat brännvin. Skulle gränsen

för den högre skattesatsen sättas lägre än vid 43 procent, skulle däremot

skattehöjningen komma att drabba så många varuslag och märken,

att de nuvarande prisrelationerna mera avsevärt rubbades. Det kan nämnas,

att flertalet cognacs- och ''whiskymärken hålla mellan 42 och 43 procent

alkohol.

Vad därefter beträffar den gräns för alkoholhalten, där en sänkning av

omsättningsskatten skall kunna komma i fråga, synes denna böra sättas

väsentligt lägre än vid de 40 procent, som utgöra den undre gränsen för

alkoholhalten hos de för närvarande inom riket tillverkade och försålda

brännvinssorterna. Sätter man därför denna gräns vid 35 procent, skapas

förutsättningar för att genom ett alkoholsvagt brännvin verksamt konkurrera

med de nuvarande brännvinssorterna och därigenom minska den totala

alkoholkonsumtionen och alkoholskadorna. De spritdrycker, som därigenom

skulle komma i åtnjutande av skattelindring, vore dels punschen,

som håller 26 volymprocent alkohol, dels ett stort antal svenska och utländska

likörer.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

35

I enlighet med det anförda synes följande gradering av den fasta avgiften

kunna komma i fråga:

Den väsentliga vinsten med denna reform vore att man fick en rimlig

prisskillnad mellan 40- och 46-procentigt okryddat brännvin. Priset för en

liter 46-procentigt okryddat brännvin ligger för närvarande 5,2 procent

högre än priset för exempelvis en liter 40-procentigt okryddat brännvin.

Med en konstant fast avgift av 7 kr. uppgår skillnaden till endast 4,o procent

men genom den här ifrågasatta graderingen av den fasta avgiften skulle

prisskillnaden komma att uppgå till 16,i procent, varigenom skillnaden i

alkoholhalt bleve fullt kompenserad.

Utredningsmannen framhåller vidare, att en beräkning av hur en sådan

gradering av den fasta avgiften skulle komma att påverka det totala skatteutfallet

vore synnerligen vansklig, då man icke visste i vilken utsträckning

de därigenom uppkommande prisändringarna komme att påverka

efterfrågan. Under det senaste år, då kronbrännvin kunde tillhandahållas,

i full utsträckning, nämligen år 1950, såldes ej mindre än 15,6 milj. liter

spritdrycker med en alkoholhalt överstigande 43 procent, varav 11,7 milj.

liter 46-procentigt okryddat brännvin. Enligt den gjorda skattekalkylen

skulle vid den ifrågasatta graderingen av den fasta avgiften skatten för

en liter brännvin av detta slag öka med 1,74 kr. Förutsatt att denna skattehöjning

icke skulle påverka efterfrågan, skulle alltså den totala skattebehållningen

härigenom komma att öka med icke mindre än 1,74 • 15,6 = 27,14

milj. kr., varav 20,36 milj. kr. på kron- eller bordsbrännvin och 6,78 milj. kr.

på Skåne akvavit m. fl. märken. Vad sistnämnda grupp av spritdrycker beträffade,

torde man emellertid icke böra räkna med någon ökning av skatteinkomsten,

eftersom efterfrågan antagligen komme att söka sig över till

liknande alkoholsvagare märken. Man finge beträffande dessa märken även

räkna med att en sänkning av alkoholhalten kunde komma att genomföras.

Det kunde även förutses, att efterfrågan på det 46-procentiga okryddade

brännvinet till följd av sagda prishöjning kunde komma att nedgå avsevärt

till förmån för motsvarande 40-procentiga brännvin.

Den minskning av skatteutfallet, som kunde väntas uppkomma genom

skattelättnaden för de alkoholsvagare sorterna, behövde, fortsätter utredningsmannen,

icke ingiva några betänkligheter med hänsyn till den merinkomst,

som kunde väntas ''uppkomma genom skattehöjningen å de alkoholstarkare

sorterna.

I avsaknad av närmare hållpunkter rörande efterfrågans förändringar

till följd av de sålunda ändrade skattesatserna, vilka förändringar sannolikt

komme att föranleda vissa ändringar i några av de saluförda dryckernas

alkoholhalt, syntes enligt utredningsmannens uppfattning den totala

merinkomsten av omsättningsskatten genom denna skattedifferentiering icke

Alkoholhalt i volymprocent

Fast avgift för liter

över 43

35-43 ..

under 35

8 kr.

7 kr.

6 kr.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

böra beräknas till högre belopp än 5 milj. kr. per år. Denna merinkomst skulle

givetvis bortfalla, om statsmakterna i samband med den förestående revisionen

av nykterhetslagstiftningen skulle besluta sig för att realisera den av

nykterhetskommittén framförda tanken på en begränsning av alkoholstyrkan

till högst 40 procent i sådana spritdrycksmärken, som ägnar sig för konsumtion

av stora konsumentgrupper.

Oavsett huruvida en gradering av den fasta avgiften skulle visa sig genomförbar

föreslås i promemorian en skattelättnad beträffande punsch.

Denna vara betingade för närvarande ett högre pris per liter än samtliga inhemska

akvaviter och härtappad eau-de-vie, oaktat alkoholhalten allenast

utgjorde 26 volymprocent för punschen mot 40 å 43 volymprocent för

de övriga varuslagen.

Utskänkningsskatten å spritdrycker. Utskänkningsskatten inbringade under

år 1952 36,02 milj. kr. Den genomsnittliga skattebehållningen per liter

utgjorde 6,15 kr.

Utredningsmannen anför, att fixerandet av de nuvarande skattesatserna

till jämna krontal närmast torde ha förestavats av praktiska skäl. Uppenbart

vore, att skattesatserna endast i ringa mån anpassade skatten efter varans

kvalitet och pris. Den år 1943 företagna skattehöjningen hade skett

icke endast av statsfinansiella skäl utan även emedan man hoppades kunna

motverka fylleriet, vilket fått ökad omfattning under de första krigsåren.

Sedan ifrågavarande skatt införts, inträffade även tillfälligt en viss

minskning inom utskänkningen, samtidigt som antalet fylleriförseelser gick

tillbaka. Därefter hade emellertid sambandet mellan utskänkning och fylleri

varit föga markerat. Möjligheterna att via utskänkningsskatten å spritdrycker

påverka nykterhetstillståndet torde enligt utredningsmannens uppfattning

därför icke vara stora. Ej heller som ett nykterhetspolitiskt instrument

kunde skatten sägas vara ändamålsenligt utformad. Den vore nämligen

betydligt lägre för det renade 40-procentiga brännvinet än för andra

spritdrycker i närliggande prislägen. Förstnämnda varuslag efterfrågades i

ojämförligt större utsträckning än övriga varuslag. Detta gällde icke minst

folkrestaurangerna (restauranger av III klass). Vore ifrågavarande skatt

avsedd att ha en nykterhetsfrämjande effekt, borde den därför icke utgå

med ett väsentligt lägre belopp å renat brännvin å 40 procent än å andra

spritdrycker, som i fråga om alkoholhalt och utminuteringspris endast obetydligt

skilde sig från det billigaste brännvinet.

Även ur statsfinansiell synpunkt syntes det föga rationellt att låta denna

skatt utgå i form av en ren literskatt för samtliga spritdrycker. De dyrare,

butelj importerade märkena borde kunna tåla en betydligt högre skatt per

liter än t. ex. den härtappade eau-de-vien, som i prishänseende föga skilde

sig från de vanligaste sorterna av inhemskt brännvin.

Utredningsmannen finner nu anförda omständigheter tala för att utskänkningsskatten

å spritdrycker, oavsett om den ansåges böra bibehållas

i ungefär nuvarande omfattning eller ej, borde utgå i form av en procentuell

skatt, beräknad å utminuteringspriset. Det nuvarande utfallet av den
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

na skatt motsvarande 34,3 procent av det genomsnittliga utminuteringspriset.

Genom att ta ut 35 procent av utminuteringspriset skulle man alltså

kunna erhålla ungefär samma skatteinkomst som för närvarande.

Utredningsmannen framhåller, att det dock först måste undersökas, hur

en sådan omläggning skulle komma att påverka priserna å olika varumärken

samt restauratörernas vinster å utskänkningen. I promemorian yttras

härom följande.

Man har därvid att skilja mellan å ena sidan de spritdrycker, för vilka

utskänkningspriset i varje särskilt fall fastställes av kontrollstyrelsen, och

övriga spritdrycker, för vilka utskänkningspriset fastställes i enlighet med

vissa av kontrollstyrelsen fastställda generella regler. Förstnämnda grupp

omfattar enligt dessa regler egentligt brännvin med ett partipris ej överstigande

3 kr. för liter, enklare slag av eau-de-vie, som förskurits och tappats

inom riket, samt punsch.

Enligt nämnda prisregler, som gälla för alla andra slag av spritdrycker

än de nyss nämnda, skall handelsmarginalen å utskänkningen, uträknad i

förhållande till partipriset, utgöra högst 220 procent i första klassen, högst

170 procent i andra klassen och högst 100 procent i tredje klassen. Vad

denna klassindelning beträffar gäller enligt av kontrollstyrelsen meddelade

föreskrifter att systembolag skall för bestämmande av utskänkningspris

indela utskänkningsställena inom bolagets detaljhandelsområde i högst tre

klasser med ledning av de olika ställenas beskaffenhet och allmänna karaktär,

såsom inredning och utstyrsel, serveringssätt, förekomsten av musik

samt kundkretsens sammansättning. De ställen, som härvid prövas

berättigade till högsta utskänkningspris, hänföras till första klassen, de

ställen, vilkas beskaffenhet icke synes motivera lika höga utskänkningspris,

hänföras till andra klassen samt de ställen, vilka äro att beteckna såsom

folkrestauranger, hänföras till tredje klassen.

Även med överskridande av förutnämnda procentsatser må emellertid

handelsmarginalen för glas om 2 Va cl utgöra lägst 20 öre i första klassen,

15 öre i andra klassen och 10 öre i tredje klassen. Handelsmarginalen för

glas om 2 1/2 cl är vidare maximerad till 1 kr. i första klassen, 75 öre i andra

klassen och 50 öre i tredje klassen. Avrundning får dock i förekommande

fall göras uppåt till närmaste med 5 delbara öretal.

För de spritdrycker, vilka i varje särskilt fall prissättas av kontrollstyrelsen,

gälla inga sådana relationer. Å dessa slag av spritdrycker äro handelsmarginalerna

för närvarande jämförelsevis stora.

Skall nu utskänkningsskatten å spritdrycker beräknas efter ändrade grunder,

komme ett bibehållande av de nuvarande utskänkningspriserna att innebära,

att handelsmarginalerna å de olika varuslagen ändrades. Beträffande

dyrare märken, för vilka 35 procent å utminuteringspriset skulle ge mer

än 8 kr. per liter i skatt, torde det dock bli nödvändigt att höja utskänkningspriserna

i motsvarande mån, på så sätt att handelsvinsterna i stort sett icke

ändrades. Höjd handelsmarginal å vissa varor skulle alltså komma att motsvaras

av minskad handelsmarginal å andra varor. Även beträffande de billigare

märkena, som prissättas av kontrollstyrelsen, skulle vissa jämkningar

av utskänkningspriset kunna komma i fråga. Höjningen av utskänkningsskatten

å okryddat brännvin å 40 procent från 4,oo till 5,36 kr. per liter kan

eventuellt komma att medföra en höjning av utskänkningspriset med 2 kr.

per liter, åtminstone å utskänkningsställen av tredje klassen, där handelsmarginalen

eljest skulle komma att nedgå till ett oproportionerligt lågt belopp.

Det må framhållas, att det här rör sig om relativt stora kvantiteter,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

ca 1,5 milj. liter per år. Å andra sidan skulle en minskning av utslcänlcningsskatten

å eau-de-vie ordinaire från 8,oo till 5,69 kr. tydligen möjliggöra en

sänkning av utskänlcningspriset med 2 kr. per liter. Då emellertid utslcänkningspriset

för detta märke knappast torde kunna sättas lägre än utslcänkningspriset

för de vanliga akvaviterna och Ivron- eller Bordsbrännvinet, kan

denna prissänkning genomföras endast i fråga om utskänkning å första och

andra klassen. Motsvarande gäller tvåstjärnig eau-de-vie. De prissänkningar,

som skulle kunna komma i fråga, gälla alltså endast utskänkningen å första

klass, men dessa prissänkningar motverkas av prishöjningar å de dyrare

varorna, vilka efterfrågas nästan uteslutande å restauranger av första

klassen.

Efter dessa prisändringar skulle prisskillnaden mellan första och tredje

klasserna i fråga om de billigare märkena stanna vid 2 kr. per liter. Utskänkningspriset

för glas om 5 cl renat brännvin skulle uppgå till 1,40 kr.

å första och andra klassen samt 1,30 kr. å tredje klassen. Motsvarande pris för

de vanliga akvaviterna samt Krom och Bordsbrännvin ävensom det enklaste

slaget av eau-de-vie skulle komma att uppgå till 1,50 kr. å första och andra

klassen och 1,40 kr. å tredje klassen. Dyrare varuslag efterfrågas i endast

obetydlig utsträckning å utslcänkningsställen av tredje klassen. Det må här

anmärkas, att efter ett eventuellt införande av en med hänsyn till alkoholhalten

graderad omsättningsskatt å spritdrycker får man räkna med att

utskänlcningspriset för Krom och Bordsbrännvin kommer att höjas med

2 kr. per liter. Å andra sidan torde samtidigt utskänlcningspriset på punsch

komma att sänkas något.

Utredningsmannen kommer till det resultatet, att införandet av en rent

procentuell utslcänkningsskatt icke syntes behöva möta några andra betänkligheter

än dem som hänförde sig till restauratörernas bruttovinst å utskänkningen.

Genom den successiva nedskrivningen av vinstkvantiteterna hade

man nu kommit därhän, att de enskilda restauratörerna i genomsnitt icke

finge tillgodogöra sig vinst på mer än ca 20 procent av sin totala försäljning

av spritdrycker. Å denna del av försäljningen finge de tillgodoräkna sig

75 procent av handelsmarginalen. Å den övriga delen av försäljningen erhöll

de endast s. 1c. spillmånsersättning beräknad till 2 procent av utskänkningspriset.

Restauratörerna hade därför vinnlagt sig om att använda den

krympande vinstkvantiteten i första hand för inköp av de dyrare, mera vinstgivande

varuslagen. Om nu skärpningen av utslcänlcningsskatten i fråga

om de dyrare varuslagen lcomine att medföra en förskjutning i efterfrågan

från dyrare till billigare märken, komme restauratörernas vinstmöjligheter

att ytterligare beskäras. Kompensation för denna minskning syntes dock

i viss mån kunna ernås genom reducering eller, såsom komme att föreslås

i det följande, slopande av utslcänlcningsskatten å lätta viner, vilket kunde

utgöra underlag för en omsättningsökning av vin.

B. Viner.

Omsättningsskatten å vin. I promemorian meddelas till en början vissa

statistiska uppgifter angående vinförsäljningen. Av det redovisade materialet

må här återgivas följande. År 1952 uppgick omsättningen av vin för

lconsumtionsändamål till 11,oi milj. liter. Därav såldes 9,71 milj. liter i ut
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

39

minuteringen och 1,30 milj. liter till innehavare av överlåtna utskänkningstillstånd.

Motsvarande omsättning i kronor, räknad i utminuterings- resp.

utskänkningspriser, uppgick till 127,41 milj. kr., varav 94,23 milj. kr. i utminuteringen

och 33,is milj. kr. i utskänkningen. Av den totala omsättningen

i liter räknat belöpte 6,88 milj. liter eller 62,5 procent på starkviner, 35,9

procent på svaga viner och 1,6 procent på mousserande viner.

I spritcentralens varuförsäljningsvärde, 52,98 milj. kr., ingick tull å importerade

viner med 7,65 milj. kr. Dryckernas självkostnadspris, exklusive

tull men med inräknande av spritcentralens vinstpålägg, stannade alltså vid

45,33 milj. kr. Summan av skatter och tull uppgick till 55,35 milj. kr. Medräknades

icke utskänkningsskatten, vilken utgick endast å de viner, som

inköptes av restauratörerna, stapnade summan av omsättningsskatt och tull

vid 50,14 milj. kr. Detta belopp motsvarade alltså statens andel oavsett

försälj ningsformen, d. v. s. den inkomst som uppkommit i och med att dryckerna

försålts från spritcentralen till systembolagen.

Den genomsnittliga behållningen av procentavgiften för starkvin utgjorde

under perioden 1 april 1952—31 mars 1953 4,60 kr. per liter. Vidare

har systembolagens handelsmarginal å viner sedan den 1 april 1952 utgått

med 13 procent av utminuteringspriset.

Procentavgiften å starkviner motsvarade 41,4 procent av utminuteringspriset,

medan samma procenttal för lätta viner uppgick till endast 32,6. 1

förhållande till partipriset — grundavgiften å inhemskt vin inberäknad —- utgör procentavgiften 90,7 respektive 60 procent.

Utredningsmannen påpekar därefter att det nu gällande systemet med

en minimiskatt per liter för starkvin innebure, att för starkvin och annat

vin vid samma partipris skillnaden i skatt vore mycket stor i fråga om de

billigaste märkena och att denna skillnad successivt minskades, när partipriset

närmade sig 7,so kr. per liter, varefter skatten utginge med samma

belopp för båda slagen av viner, nämligen 60 procent å partipriset.

Fastställandet år 1939 av en särskild minimiskatt å starkviner motiverades

— framhåller utredningsmannen — med att man i samband med den

planerade skattehöjningen å spritdrycker ville motverka, att efterfrågan

skulle söka sig över från spritdrycker till starkvin. Man hade nämligen funnit,

att de billigare starkvinerna på vissa håll vore ganska eftersökta som

ett billigt berusningsmedel. Starkvinernas särställning markerades även av

att man vid utskänkningen likställt dessa viner med spritdrycker i så måtto,

att restauratörvinsten å dessa viner gjorts till föremål för successiv nedskrivning

genom vinstkvantitetssystemet eller motsvarande anordning.

Beträffande starkvinerna föreslår utredningsmannen en genomgående

högre beskattning än beträffande lätta viner, detta emedan de starka vinerna

ur nykterhetssynpunkt måste anses inta en mellanställning mellan å ena

sidan spritdryckerna och å andra sidan de lätta vinerna.

Utredningsmannen framhåller, att det av praktiska skäl vore önskvärt att

för starkvinernas del ernå en skattesats, varigenom skatten ökade likformigt

med stigande partipris. Man skulle därigenom komma ifrån att i varje sär
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

skilt fall fråga sig, huruvida minimiskatt skulle beräknas eller icke. Vidare

kunde skatten för ett visst varuparti lätt beräknas med utgångspunkt från

det totala krontalet eller litertalet eller bådadera.

Emedan skatten på starkvin till följd av den jämförelsevis höga alkoholhalten

— de vanligast förekommande starkvinerna innehölle i allmänhet

18—20 volymprocent alkohol — borde stå i en rimlig relation till skatten

på spritdrycker, finner utredningsmannen att starkvinsskatten bör faststältas

efter enahanda grunder, d. v. s. med en kombinerad liter- och värdeskatt,

där värdeskatten beräknas med viss procent på utminuteringspriset, inklusive

literskatten.

För konstruktion av den nya skattesatsen å starkviner utgår utredningsmannen

liksom beträffande spritdryckerna från det genomsnittliga utminuteringspriset

å de drycker systembolagen inköper. Den procentuella delen

av skatten föreslås även här beräknad å utminuteringspriset i stället för å

partipriset.

Med utgångspunkt från ett genomsnittligt utminuteringspris av 11,n kr.

per liter kan det nuvarande skatteuttaget, 4,60 kr. per liter, erhållas enligt

något av följande alternativ.

Procentuell skatt Fast avgift

10 % å 11,11 kr. = 1,11 kr................... 3,49 kr.

20 % » 11,11 » = 2,22 » 2,38 «

30 % » 11,11 » = 3,33 » 1,27 »

40 % > 11,11 » = 4,44 » 0,16 »

Utredningsmannen framhåller, att vilken av dessa olika skattesatser man

än valde, komme resultatet att bli en viss prissänkning för de billigaste

märkena jämfört med nu gällande priser. Ju mer man toge ut i form av

procentuell skatt och ju mindre skattebelastningen skedde i form av fast

avgift per liter, desto mer ökade spännvidden mellan billigaste och dyraste

märke. Stannade man å andra sidan för en jämförelsevis hög fast avgift

och en däremot svarande låg procentuell skatt, sammanpressades spännvidden

i prisskalan på så sätt, att priserna på de billigaste och medeldyra

märkena ändrades endast obetydligt medan däremot de dyraste märkena

bleve väsentligt billigare.

Efter dessa överväganden föreslår utredningsmannen, att procentsatsen

för starkviner sättes till 20 procent och den fasta avgiften till 2,so kr. per

liter. Beträffande skattesatsernas avvägning framhålles i promemorian

följande.

Med hänsyn till att den procentuella skatten i fråga om spritdrycker antagits

böra utgå med 40 procent å utminuteringspriset, synes det icke lämpligt

att fastställa motsvarande procentsats i fråga om starkvin till mindre

än 20 procent. För att priset på det billigaste starkvinet icke skall bli lägre

än vad det nu är, skulle det därvid bli nödvändigt att höja den mot denna

procentsats svarande fasta avgiften, ovan angiven till 2,38 kr. för liter, till

3 kr. för liter. Med hänsyn till att de 20 procenten beräknas å utminuteringspriset,

således även å den fasta avgiften och systembolagens handelsmargi
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

41

nal, kan det beräknas, att en fast avgift av 3 kr. per liter i realiteten ger

en minimiskatt av 4,49 kr. eller i det allra närmaste lika mycket som det

nuvarande minimibeloppet, 4,so kr. per liter. En fast avgift av 3 kr. synes

visserligen icke oskälig med hänsyn till att motsvarande avgift för spritdrycker,

vilka i genomsnitt ha mer än dubbelt så hög alkoholhalt, beräknats

till 7 kr. för liter. För undvikande av alltför stora prishöjningar i

mellanprisläget torde emellertid vara lämpligt att stanna vid en fast avgift

av 2,50 kr. per liter, varigenom den genomsnittliga skattehöjningen begränsas

till 15 öre per liter. Skattens teoretiska minimibelopp blir då 3,25

kr. per liter och skatten å det billigaste starkvinet 3,94 kr. per liter.

Vidare framhålles, att genomsnittspriset enligt den ovan gjorda beräkningen

skulle komma att öka från 11,n kr. till 11,30 kr. per liter räknat och

den behållna skatten (exkl. grundavgiften å inhemskt vin) från 4,eo till

4,75 kr. per liter. Räknat på 1952 års omsättning komme detta att innebära

en merinkomst för statsverket av ca 1 milj. kr.

Eftersom sålunda en viss mindre skärpning av starkvinsbeskattningen

som helhet betraktad komme att inträda som följd av skattesystemets omläggning,

kunde erinras om, att vinkonsumtionen under senare tid icke

pålagts ökad beskattning i tillnärmelsevis samma proportion som spritdryckerna.

Sålunda hade vinerna helt och hållet undantagits från den skatteskärpning,

som år 1950 vidtogs å övriga rusdrycker samt å malt- och läskedrycker.

Att så skedde var beroende på att man därigenom ville främja

övergången från starkare till svagare rusdrycker. Det kunde vidare framdeles

komma i fråga att bereda statsverket ytterligare inkomst genom

skärpning av beskattningen å rusdryckskonsumtionen. Därvid borde intresset

ur det allmännas synpunkt att om möjligt driva över rusdryckskonsumtionen

å de alkoholsvagare dryckerna alltjämt beaktas, genom att

vinkonsumtionen om möjligt undantoges vid en dylik skatteskärpning eller

pålades allenast en mindre skattehöjning. Vid sådant förhållande syntes

den glidning uppåt i fråga om skatteuttaget å starkvinerna, som nu skulle

komma att inträda vid omläggningen av skattesystemet, icke behöva möta

betänkligheter.

I fråga om lättvinerna utgår utredningsmannen från ett genomsnittligt

utminuteringspris av 8,15 kr. Skatten, i genomsnitt 2,66 kr. per liter, föreslås

uttagen genom dels en procentuell skatt om 20 procent, dels en fast avgift

av 1 kr. Av motiveringen för förslaget må här återgivas följande.

Eftersom den nuvarande skatten utgår som en rent procentuell skatt,

skulle man självfallet ernå en fullständig anpassning till nuvarande priser

genom att icke pålägga någon fast avgift utan beräkna skatten uteslutande

med viss procent å utminuteringspriset, vilket i detta fall skulle innebära

32,6 procent. Med hänsyn till de dyrare varuslagen synes det dock ej rimligt

att ta ut en högre procentuell skatt å lätta viner än å starkviner, vilket skulle

bli följden vid tillämpning enbart av en procentskatt. Det förefaller ej heller

oskäligt att taga ut en mindre fast avgift per liter även å de lätta vinerna.

Denna avgift kan nämligen sägas vara en skatt å mängden ren alkohol i

dessa viner, motsvarande exempelvis skatten på maltdrycker. Med skattesatserna

20 procent å utminuteringspriset jämte en fast avgift av 1 kr. för

liter skulle man erhålla i det närmaste samma skatteutfall som för närva
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

rande. Man skulle visserligen därigenom åstadkomma en viss fördyring för

de billigaste märkena samt en viss prissänkning för de dyrare märkena, men

betraktar man utvecklingen av vinförsäljningen under de senaste åren, synes

en mindre justering av priserna i denna riktning icke obefogad. Det nuvarande

skattesystemet för svagvinerna bär medverkat till att priserna å dessa

viner i de allra lägsta prislägena kommit att bli väl låga. Efterfrågan på de

billigaste märkena har också ökat starkt, samtidigt som efterfrågan på de

dyrare vinerna, särskilt de musserande vinerna, reducerats till en bråkdel av

sin omfattning före kriget. Det förefaller därför, som om den ifrågasatta

skattesatsen rationellt sett vore mera ändamålsenlig än den nuvarande. Det

kan tilläggas, att en fast avgift av 1 kr. per liter i förening med en procentuell

skatt om 20 procent å utminuteringspriset i själva verket innebär ett

skatteuttag av lägst 1,30 kr. per liter. Motsvarande minimibelopp för spritdrycker

och starkviner ha ovan beräknats till 12,30 resp. 3,25 kr. per liter.

Även ur skatteavvägningssynpunkt synes den föreslagna skattesatsen försvarlig.

—

Förutsatt att efterfrågan å olika märken icke ändras, kommer det genomsnittliga

utminuteringspriset vid övergång till dessa skattesatser att minska

från 8,15 till 8,io kr. per liter, och den genomsnittliga skattebehållningen av

den^ nuvarande procentavgiften, räknat på 1952 års försäljning, från 2,66

till 2,62 kr. Den totala behållningen av denna skatt skulle därigenom minska

från 10,99 till 10,82 milj. kr. eller med 0,17 milj. kr. Eftersom prisförändringarna

dock knappast torde komma att medföra någon förskjutning i efterfrågan

från dyrare till billigare märken utan snarare tvärtom, är det ovisst

om skattebehållningen skulle komma att minskas. Denna eventuella minskning

blir för övrigt mer än väl kompenserad genom den enligt ovanstående

förslag ökade skatteinkomsten å starkvin.

Vid sidan om den procentuella omsättningsskatten å vin gäller som nämnts

en särskild skatt enbart å inhemskt vin, som i omsättningsskatteförordningen

för närvarande benämnes grundavgift. Utredningsmannen

framhåller, att man vid införandet av beskattningen av inhemskt vin

hade utgått från att tillverkningen skulle komma att öka i omfattning. Så

hade emellertid icke skett.

I medeltal tör åren 1936—1938 uppgick omsättningen av svenska fruktviner

till 759 000 liter men sjönk sedermera år från år, så att den år 1951

uppgick till allenast 409 000 liter och år 1952 till 414 000 liter, av vilka kvantiteter

den ojämförligt största delen avsåg av spritcentralen producerat vin

(resp. 459 000 liter, 355 000 liter och 395 000 liter). År 1952 utgjorde omsättningen

av svenska fruktviner endast 3,9 procent av hela vinomsättningen.

Ur fiskalisk synpunkt vore — framhåller utredningsmannen— omsättningen

av svenska fruktviner med hänsyn till den särskilda skatten å sådant

vin skäligen betydelselös — för år 1952 belöpte sig skatteinkomsten

av grundavgiften för svenskt vin till 226 000 kr., varav 216 000 kr. hänförde

sig till sådant vin, som tillverkats av spritcentralen; skatteinkomsten från

de enskilda vinproducenterna stannade vid ett så ringa belopp som 10 000

kr. Utredningsmannen anser att tillräckliga skäl icke föreligger för att bibehålla

denna beskattning av inhemskt vin utan förordar att densamma borttages.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

Utskänkningsskatten å vin. Utredningsmannen erinrar inledningsvis, att

den starkt ökade omsättningen inom utskänkningen av spritdrycker sedan

åren närmast före kriget icke hade någon motsvarighet beträffande vinerna.

Omsättningen av svaga viner och starkviner hade tvärtom minskats med

ca 10 procent, och i fråga om mousserande viner hade minskningen uppgått

till ca 70 procent. Denna utveckling syntes endast delvis kunna förklaras av

1943 och 1948 års skattehöjningar.

Vinutskänkningens utveckling, fortsätter utredningsmannen, torde däremot

ha starkt påverkats av den förda prispolitiken. Medan utskänkningspriserna

för spritdrycker antingen bestämts direkt av kontrollstyrelsen eller

uträknats enligt vissa av kontrollstyrelsen uppställda prisregler, hade restauratörerna

haft full frihet att själva bestämma utskänkningspriserna för

viner. Beträffande starkviner hade dock restauratörernas vinstmöjligheter

starkt beskurits genom vinstkvantitetsnedskrivningen. Av den kvantitet

starkvin, som under år 1952 inköptes av de enskilda restauratörerna, fick

dessa således tillgodogöra sig vinst på endast ca 40 procent; för återstående

60 procent fick de erlägga de av dem själva bestämda utskänkningspriserna

med avdrag för endast 2 procents spillmånsersättning. Å starkviner, inköpta

inom vinstkvantiteten, ägde restauratören tillgodoräkna sig 75 procent av

bruttovinsten. Återstående 25 procent utgjorde systembolagens handelsmarginal.

Denna fördelning av bruttovinsten gällde även beträffande mousserande

viner, men beträffande svaga viner fördelades bruttovinsten med 85

procent för restauratören och 15 procent för systembolaget.

Som exempel på hur prissättningen verkar nämnes i promemorian, att ett

svagvinsmärke, som i utminuteringen betingade ett pris av t. ex. 3,so kr., vilket

motsvarade ett grundpris (partipris jämte skatter) av 4,19 kr., kunde

åsättas ett utskänkningspris av upptill 15 kr., vilket innebure en vinst för

restauratören av 9,19 kr. och för systembolaget av 1,62 kr.

Utredningsmannen ifrågasätter, om icke en annan prispolitik skulle ge

restauratörerna ett bättre ekonomiskt utbyte. Skulle det bli möjligt att inom

utskänkningen leda över efterfrågan från starkare till svagare drycker,

måste tydligen vinpriserna där sänkas, samtidigt som en mera enhetlig prissättning

måste eftersträvas. I detta syfte föreslår utredningsmannen, att

utskänkningsskatten å lätta viner helt slopas. För att skapa garantier för

att skattelindringen skall resultera i motsvarande prissänkningar, föreslås

vidare, att utskänkningspriserna å viner i fortsättningen bestämmes

av kontrollstyrelsen i likhet med vad som sker beträffande utskänkningspriserna

å spritdrycker.

Ett slopande av utskänkningsskatten å starkviner finner utredningsmannen

däremot ej böra komma i fråga. I jämförelse med motsvarande skatt

å spritdrycker syntes dock utskänkningsskatten å starkvin vara väl hög.

Utskänkningsskatten å renat brännvin å 40 procent vore endast 4 kr. per

liter och sålunda mindre än motsvarande skatt å det billigaste starkvinet.

Enligt det föreliggande förslaget skulle utskänkningsskatten å spritdrycker

komma att utgå med 35 procent å utminuteringspriset, vilket i fråga om

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

renat brännvin å 40 procent skulle innebära 5,47 kr. per liter. Med utgångspunkt

från skillnaden i alkoholhalt, skulle utskänkningsskatten å det billigaste

starkvinet kunna sättas till hälften av detta belopp eller ca 2,75 kr.

per liter, vilket belopp i sin tur också motsvarade ca 35 procent av utminuteringspriset.

Med beaktande av att utskänkningsskatten å lätta viner, som

kunde innehålla upp till 14 procent alkohol, föreslagits helt slopad, syntes

dock en något lägre procentsats kunna komma i fråga för starkvinerna, förslagsvis

30 procent. Utskänkningsskatten för en liter av det billigaste starkvinet

skulle därigenom komma att stanna vid ca 2,35 kr. Med hänsyn till att

restaurangerna i allmänhet icke förde de billigaste i utminuteringen förekommande

starkvinerna, torde man dock i praktiken kunna räkna med ett

minimibelopp av ca 3 kr. per liter. Härtill komme, att ett realiserande av

förslaget beträffande omsättningsskatten å starkviner komme att medföra

vissa höjningar av utminuteringspriserna.

Ett genomförande av de framförda förslagen — beräkning av utskänkningsskatten

å starkviner med 30 procent å utminuteringspriset och upphävandet

av utskänkningsskatten å lätta viner — skulle enligt utredningsmannens

beräkningar komma att medföra ett sammanlagt inkomstbortfall

av omkring 3,5 milj. kr.

4. Remissyttrandena.

Mot de allmänna riktlinjer, som utredningsmannen uppställt för

en revision av beskattningssystemet, har i allmänhet icke riktats någon erinran

i remissyttrandena.

Systembolagens förtroendenämnd framhåller sålunda, att utredningsmannens

förslag i jämförelse med det nuvarande skattesystemet innebure en

betydande rationalisering och förenkling. För systembolagens del skulle ett

genomförande av förslaget komma att bl. a. medföra, att bolagens fakturerings-

och bokföringsarbete förenklades. Förtroendenämnden funne det särskilt

värdefullt, att förslagets konstruktion gåve vissa möjligheter att förverkliga

det önskemål, som förtroendenämnden i sitt yttrande över 1944

års nykterhetskommittés förslag givit uttryck för, nämligen att befordra en

övergång av konsumtionen från alkoholstarkare till alkoholsvagare drycker.

Kontrollstgrelsen uttalar att det borde övervägas om man icke i samband

med en eventuell övergång till den friare försäljning av rusdrycker, som

nykterhetskommittén föreslagit, borde bereda större möjligheter för de organ,

som komme att anförtros handhavandet och tillsynen över rusdryckstörsäljningen

att i likhet med vad fallet vore i Finland på egen hand föra en

smidig alkoholpolitik genom att vidtaga sådana åtgärder som att bestämma

prissättningen på dryckerna och införa nya sorter eller borttaga andra ur

handeln.

Enligt socialstyrelsens mening borde en betydligt kraftigare differentiering

efter alkoholhalten genomföras än den utredningsmannen föreslagit. Styrelsen

yttrar bland annat följande.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

45

I sitt utlåtande den 25 augusti 1953 över nykterhetskommitténs betänkande

framförde socialstyrelsen den uppfattningen, att beskattningen bör användas

såsom ett alkoholpolitiskt instrument för att påverka alkoholkonsumtionens

inriktning. Målsättningen vid användningen av detta medel borde

vara att åstadkomma en nedgång av den i vårt land alltför höga spritdryckskonsumtionen,

nämligen genom en relativ skärpning av spritdrycksbeskattningen.

Denna åtgärd borde ingå såsom ett led i en genomtänkt beskattningspolitik

i fråga om alla slag av alkoholhaltiga drycker. Huvudmålet

för denna politik skulle sålunda vara att kraftigt nedbringa spritdryckskonsumtionen

och för detta ändamål avpassa höjden av beskattningen å de

alkoholsvagare dryckerna, så att dessa i väsentlig utsträckning komme att

ersätta spritdryckerna i den stora allmänhetens konsumtion.

Det föreliggande förslaget innebär icke i någon män ett steg i denna riktning.

Utredningsmannen bär nämligen begränsat sig till att framföra så

avpassade förslag till förenklingar och rationaliseringar i fråga om beskattningen,

att den framtida skattebelastningen för vart och ett av de tre huvudslagen

av alkoholhaltiga drycker skulle bli ungefär densamma som den

nuvarande. Någon förändring i fråga om konsumtionens inriktning på dessa

olika slag av alkoholdrycker skulle förslagets förverkligande därför icke

kunna komma att medföra.

Förslaget att avveckla tillverkningsskatten och i samband

därmed reducera tullsatserna å importerade spritdrycker har tillstyrkts eller

lämnats utan erinran i remissyttrandena.

Kontrollstyrelsen framhåller, att ett borttagande av brännvinstillverkningsskatten

och motsvarande sänkning av tullsatserna på spritdrycker innebure

en önskvärd förenkling ur redovisningssynpunkt.

Aktiebolaget Vin- & spritcentralen påpekar även, att tillverkningsskattens

avveckling skulle medföra lättnader för bolaget och fördelar i administrativt

hänseende. Bolaget har vidare anfört.

Utöver de av utredningsmannen härvid anförda synpunkterna må framhållas,

att den nuvarande ordningen medför, att spritcentralen, som vid inköp

av råspriten erlägger tillverkningsskatt, ej får denna återbetald förrän

vid försäljning av den färdiga varan och därigenom tvingas att under relativt

lång tid ligga ute med betydande belopp. Spritcentralen får därför tillstyrka

utredningsmannens förslag i denna del. Därest förslaget genomföres,

torde bolaget böra medgivas rätt att för samtliga varor åtnjuta restitution

dels av redan erlagd tillverkningsskatt, dels ock av redan erlagd tull till

den del denna motsvarar tillverkningsskatten.

Aktiebolaget Svensk sprit uttalar, att för den svenska sulfitspritindustrin

vore förslaget rörande en omarbetning av spritdryckstullarna av särskilt intresse.

Bolaget utginge ifrån att en ifrågasatt sänkning av tullsatserna avvägdes

så, att tillgodoseendet av landets behov av sprit med inhemsk råvara

i samma omfattning som för närvarande icke kunde komma att äventyras.

Generaltullstyrelsen har närmare behandlat frågan om de ändringar i tulltaxan,

som påkallas av tillverkningsskattens borttagande. Av innehållet i

yttrandet må här återgivas följande.

Såsom i promemorian framhålles hava tullarna å spritdrycker tidigare

plägat höjas samtidigt med att en höjning av brännvinstillverkningsskatten

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

vidtagits. År 1883 utgjorde tullen å brännvin och sprit på fat med visst undantag

60 öre per normalliter. Tillverkningsskatten uppgick då till 40 öre

per normalliter. De höjningar, som sedermera genomförts, hava avvägts så,

att förhållandet 3: 2 mellan tullen och tillverkningsskatten blivit i stort

sett oförändrat. I betraktande härav kan det anses naturligt att ett borttagande

av tillverkningsskatten nu skall medföra en reduktion av ifrågavarande

tullar. Utredningsmannen har i varje fall vid utformningen av sitt förslag

till ändring av beskattningssystemet förutsatt, att en sådan reduktion

skall komma till stånd.

Av de i promemorian anförda siffrorna framgår att utredningsmannen

räknat med att tullsatserna för arrak och rom skola ytterligare nedsättas, så

att sistnämnda drycker vad beträffar tullens storlek bliva likställda med

brännvin. Det är emellertid att märka, att vid de tulländringar, som tidigare

genomförts i samband med höjning av tillverkningsskatten, tullen å

spritdrycker på andra kärl än fat liksom även tullen å likör och absint blivit

höjd med belopp, som motsvarat den dubbla tullhöjningen för spritdrycker

på fat. Sålunda bestämdes år 1903, då tillverkningsskatten höjdes från

50 öre till 65 öre per liter, tullhöjningen för brännvin och sprit på fat till

25 öre per liter och för nämnda drycker på andra kärl »enligt förut iakttaget

förfarande» till 50 öre per liter. Jämväl tullen å likör, absint därunder

inbegripen, ökades då med sistnämnda belopp (prop. nr 1 år 1903, inkomsterna:

statsrådsprotokollet, s. 13). Den skillnad, som upprätthållits, har sin

grund dels i tidigare gällande traktatbestämmelser, dels i det förhållandet

att tillverkningsskatten liksom även tullen å spritdrycker på fat beräknas å

normalliter, det vill säga liter av 50 % alkoholhalt vid +15° C, under det

att tullen å drycker på andra kärl utgår per volymliter, oavsett alkoholhalten.

Med hänsyn till den princip, som sålunda tillämpats vid tidigare genomförda

tulländringar, kan ifrågasättas, huruvida icke vid borttagande av tillverkningsskatten

tullen å spritdrycker på andra kärl än fat samt tullen å

likör och absint borde sänkas med två gånger 65 öre eller med 1 krona 30

öre per liter.

I följande sammanställning upptagas dels nu gällande tullar vid ifrågavarande

nummer i tulltaxan, dels alternativa förslag till lägre tullar, som i

samband med förut berörda ändring i beskattningen böra införas i stället

för de nuvarande.

Tulltaxe-

nr

Statistiskt

nr

Nuvarande tull

för 100 liter

kronor

Föreslagen tull

för 100 liter

kronor

alt. I

alt

II

154: 1

340

(volymliter) ........................

250

__

185

120

154:2

341

(volymliter) ........................

250

—

185

—

120

__

155

342-343

(normalliter)...................

250

—

35

—

35

_

156

344

(volymliter) .......................

265

—

135

—

70

_

157

345-348

(normalliter)..................

100

—

35

—

35

_

158: 1

350

(volymliter) .....................

200

—

135

—

70

_

158:2

349: 351

(volymliter) ..................

200

—

135

—

70

—

Tullsatserna i alternativ II kunna sägas vara beräknade enligt en tidigare

tillämpad princip. De kunna även anses stå i ett bättre förhållande till varandra

och bilda en mera naturlig serie än tullsatserna i alternativ I. Tillräckliga

skäl synas dock knappast föreligga att frångå de tullsatser, upptagna

i alternativ I, med vilka utredningsmannen räknat.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

47

Till belysande av den ifrågasatta tullnedsättningens inverkan å tulluppbörden

må anföras följande siffror, som utvisa dels debiterad tull för till

riket under år 1952 införda, till statistiska nr 340—351 hänförliga spritdrycker

med mera, dels beräknad tull för samma varumängder med tillämpning

av de lägre tullsatser som nyss angivits:

debiterad tull år 1952 ............................ 5 785 000 kronor

beräknad tull med tillämpning av:

tullsatserna i alternativ I .......................... 2 829 000 kronor

tullsatserna i alternativ II ........................ 2 092 000 kronor.

Generaltullstyrelsen har vidare berört frågan om eventuell restitution av

redan erlagd tillverkningsskatt. I detta hänseende anför styrelsen.

Vid prövning av frågan angående berörda tullnedsättning bör övervägas,

huruvida några övergångsbestämmelser kunna vara erforderliga till förebyggande

av förlust för aktiebolaget Vin- & spritcentralen och måhända även

för utminuteringsbolagen vid försäljning av redan importerade spritdrycker,

för vilka tull erlagts enligt nu gällande tullsatser. De spritdrycker, som

importeras, uppläggas emellertid i regel å tullnederlag, och för gods, som

anmäles till uttagning från tullnederlag, utgå tull och andra införselavgifter

enligt de taxor, som gälla vid tiden för anmälningen av godset till förtullning

från tullnederlag. Monopolbolaget kommer uppenbarligen att erhålla

kännedom om den tullnedsättning, varom nu är fråga, i god tid före nedsättningens

ikraftträdande och blir därigenom satt i tillfälle att, åtminstone

i viss utsträckning, anpassa uttagen från tullnederlag under hänsynstagande

till den kommande tulländringen. Dock lär icke kunna undvikas att vissa

partier importerade spritdrycker, vilka belagts med tull enligt de högre

tullsatserna, komma att finnas på lager hos aktiebolaget Vin- & spritcentralen

och även hos utminuteringsbolagen vid tidpunkten för de nedsatta

tullarnas ikraftträdande. Huruvida dessa lager kunna beräknas vara av

sådan storleksordning, att skillnaden mellan den tull som erlagts för varorna

och den tull som skulle utgå med tillämpning av de nya tullsatserna bör

tillmätas betydelse, har styrelsen icke möjlighet att bedöma.

I flertalet yttranden har den föreslagna omläggningen av omsättningsskatten

beträffande spritdrycker i princip accepterats.

Sveriges hotell- och restaurantförbund uttalar, att den föreslagna ändringen

för omsättningsskattens beräkning för spritdrycker syntes förbundet

kunna leda till det åsyftade resultatet, nämligen att främja övergången från

ett alkoholstarkare brännvin till ett alkoholsvagare. Då prisklyftan mellan

dyrare och billigare varuslag samtidigt minskades komme detta sannolikt

även att medföra en övergång från det alkoholstarkare brännvinet till övriga

spritdrycker, vilket ur nykterhetssynpunkt måste betraktas såsom tillfredsställande.

I vissa yttranden har emellertid framlagts förslag om annan gradering av

den fasta avgiften.

Kontrollstyrelsen förordar sålunda dels en ytterligare differentiering av

de fasta avgifterna och dels att gränsen för den fasta avgiften om 8 kronor

sättes vid 40 procents alkoholhalt. Styrelsen anför i denna fråga.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kiingl. Maj:ts proposition nr 28.

I och med att den fasta avgiften i omsättningsskatten å spritdrycker

upprepade gånger höjts utan hänsyn till alkoholhalten i de olika dryckerna,

har ojämnheten i skattebelastningen å olika varor blivit alltmera framträdande.

När den starkare beskattningen av spritdrycker i jämförelse med

andra alkoholdrycker motiverats just med dessa dryckers höga alkoholhalt,

synes det emellertid i hög grad påkallat att vid beskattningens utformning

beakta de mycket stora differenser i fråga om alkoholhalt, som föreligga

mellan olika grupper och märken av spritdrycker. Som exempel kan här

nämnas att utminuteringspriset på 46-procentigt okryddat brännvin för

närvarande endast är 5,2 procent högre än för okryddat brännvin med 40

procents alkoholhalt, trots den 15 procent högre alkoholhalten.

Enligt utredningsmannens förslag skulle skatten å det alkoholstarkare

brännvinet höjas med 1,76 kronor. Sänkningen av den fasta avgiften från 7

till 6 kronor per liter, när alkoholhalten underskrider 35 volymprocent,

skulle göra punsch och vissa alkoholsvagare likörer billigare. Utminuteringspriset

på punsch skulle sänkas ytterligare om de jämförelsevis höga

lullsatserna för rom och arrak i enlighet med utredningsmannens förslag

nedsattes till vad som gäller för övriga spritdrycker, d. v. s. från 250 till 100

kronor för 100 liter. Skillnaden i alkoholhalt skulle genom dessa åtgärder

komma att i högre grad påverka utminuteringspriset.

Att gränsen för den högsta avgiften om 8 kronor satts vid 43 volymprocent

har motiverats med att man med en lägre gräns skulle mera avsevärt

rubba de nuvarande prisrelationerna. Bland annat innehåller flertalet konjaks-

och whiskymärken mellan 42 och 43 procent alkohol. Om man håller

sig till det egentliga brännvinet, som dock svarar för den ojämförligt större

delen av konsumtionen, synes dock 40 procent vara en mer naturlig gräns.

Med hänsyn till att det för starkviner, vilka i regel innehålla 18 till 20

volymprocent alkohol, föreslagits en fast avgift av endast 2,so kronor per

liter och då alkoholhalten i punsch och vissa likörer icke uppgår till mer än

omkring 25 volymprocent, synes man för sådana spritdrycker kunna nöja

sig med en lägre avgift än den föreslagna, särskilt som den procentuella

skatten för alla spritdrycker föreslagits skola utgå med 40 procent mot 20

procent för starkviner.

Styrelsen finner det därför sannolikt att man skulle nå en större effekt

ur nykterlietssynpunkt dels genom en ytterligare differentiering av de fasta

avgifterna och dels genom att sätta gränsen för den fasta avgiften om 8 kronor

vid 40 procents alkoholhalt. I enlighet härmed får styrelsen förorda följande

skala för de fasta avgifterna:

Alkoholhalt i Fast avgift för

volymprocent liter

Högst 30.................................. 5 kronor

Mer än 30 men högst 35 .................. 6 »

» » 35 » » 40 .................. 7 »

Över 40 .................................. 8 »

Kontrollstyrelsen påpekar i detta sammanhang, att någon särskild skattesats

för 95-procentigt brännvin icke föreslagits av utredningsmannen. Enligt

styrelsens mening borde för detta brännvin utgå skatt med dels 18 kronor

per liter i fast avgift och dels 40 procent av utminuteringspriset.

Jämväl systembolagens förtroendenämnd ifrågasätter en något längre

gående differentiering av den fasta avgiften. Enligt nämndens uppfattning

förtjänade i främsta rummet övervägas möjligheten att införa en särskild

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

49

skattesats för drycker med låg alkoholhalt intill en övre gräns av förslagsvis

32 %; den fasta avgiften skulle i denna grupp kunna sättas till 5 kr. per

liter. Vidare syntes det böra undersökas, huruvida icke den fasta avgiften

i högsta giuppen, omfattande drycker med alkoholhalt från och med 43 volymprocent,

kunde höjas något, förslagsvis till 8 kronor 50 öre. Gränsen mellan

de olika grupperna skulle i överensstämmelse härmed kunna dragas på

följande sätt:

under 32 volymprocent.................. 5 kr.;

fr. o. m. 32 till 38 volymprocent............ 6 » ;

fr. o. m. 38 » 43 » 7 » : samt

fr. o. m. 43 volymprocent.................. 8 » 50 öre.

Därest någon utökning av antalet skattegrupper i förslaget icke ansågs

böra genomföras, ville förtroendenämnden ifrågasätta, huruvida icke ovannämnda

syfte i allt fall kunde tillgodoses genom att öka spännvidden mellan

de föreslagna skattegrupperna på sådant sätt, att skillnaden mellan den

fasta avgiften av 7 kronor i mellangruppen och avgiften i högsta respektive

lägsta gruppen bestämdes till förslagsvis 1 krona 50 öre.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag anför.

Beträffande omsättningsskatten på spritdrycker föreslår utredningsmannen

en gradering av den fasta avgiften, vilket bl. a. angives skapa förutsättningar

för tillverkning och saluförande av ett alkoholsvagt brännvin.

I sitt yttrande över 1944 års nykterhetskommittés betänkande förordar bolaget,

att alkoholhalten i renat brännvin (och motsvarande cellulosabrännvin)

skall sänkas från 40 till förslagsvis 35 volymprocent och alkoholhalten

i övrigt svenskt brännvin till förslagsvis 40 volymprocent. I överensstämmelse

med det syfte, som ligger till grund för detta förslag, tillstyrker bolaget

att en gradering av den fasta avgiften i omsättningsskatten genomföres.

Om konsumtionen skall kunna ledas över till det svagare brännvinet,

är det emellertid av betydelse, att prisskillnaden icke blir för ringa.

Bolaget anser sig därför böra föreslå, att den fasta avgiften för ett sådant

alkoholsvagt brännvin ytterligare sänkes.

Beträffande förslaget att beräkna den procentuella delen

av skatten på u t minuter ingsp riset i stället för på

partipriset framhåller kontrollstgrelsen, att denna omläggning syntes

vara en naturlig konsekvens av den övergång till s. k. bruttodebitering, som

på kontrollstyrelsens initiativ genomfördes från och med år 1952 och som

bestod däri, att samtliga rusdrycker av spritcentralen fakturerades till utminuteringspriser,

å vilka systembolagen åtnjöt av kontrollstyrelsen fastställd

procentuell handelsmarginal.

Sveriges bränneriidkareförening har framfört vissa speciella synpunkter

på frågan om prisdifferentieringen.

Utredningen framhåller att beskattningen per cl ren alkohol i våra vanligaste

brännvinssorter varierar högst avsevärt. Det framlagda förslaget

kommer emellertid icke att helt undanröja ojämnheterna i beskattningen

per cl alkohol. Detta gäller särskilt brännvinssorterna med en alkohol
4

Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 saml. Nr 28.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

styrka mellan 43 och 46 volymprocent. Med den av utredningsmannen avgivna

beräkningsgrunden kommer sålunda priset per cl alkohol att utgöra

för Absolut Renat brännvin.................. 33,1 öre

för Kronbrännvin .......................... 33,2 »

och för Skåne Akvavit ...................... 34,3 »

Dessa omständigheter böra enligt vår mening föranleda till att den i betänkandet

föreslagna prisdifferentieringen icke må genomföras utan vederbörlig

korrigering.

Enligt nu gällande prisbestämmelser betinga likvärdiga brännvinssorter,

oavsett vilken råvara som kommit till användning, enahanda pris. Tillverkarna

av sprit ur cellulosasocker ha emellertid tid efter annan framfört yrkanden

om sådan ändring i nu bestående ordning såvitt rörer förtäringsspriten,

att prisdifferensen mellan de båda olika råvarorna — potatissprit

resp. sprit framställd ur cellulosasocker — skulle få »slå igenom» i konsumentpriset.

Detta förslag biträddes på sin tid av 1946 års spritutredning.

Vi ha emellertid städse bestritt bifall till sådan ordning, bland annat av det

skäl att i sådant fall prisdifferensen enligt det nu rådande skattesystemet

skulle komma att utökas med skattebeloppet. Den nu framlagda promemorian

bibehåller den hittillsvarande ordningen med en större prisdifferentiering

mellan de olika råspritsorterna än vad som svarar mot skillnaden i råvarukostnaden.

Utredningens förslag till beskattning medför att vid ett partipris

av 1: 26 kronor per liter för jordbruks- och 0: 74 kronor per liter för

cellulosasockersprit, prisdifferensen mellan exempelvis »absolut rent brännvin»

och »okryddat taffelbrännvin» skulle komma att utgöra 0:98 kronor

per liter, medan skillnaden i råvarukostnaden i själva verket endast utgör

52 öre. I procent räknat utgör denna differens 88,5 % eller nära dubbla

skillnaden i råvarukostnaden. Detta är uppenbart obilligt.

Då skattebestämmelserna såvitt rörer brännvin enligt denna utredning

föreslås skola ändras, vilja vi med hänvisning till vad ovan anförts hemställa,

att vid de nya bestämmelsernas utformning, dessa måtte så avfattas

att endast skillnaden i råvarukostnad måtte få slå igenom i utminuteringspriset.

Förslaget att låta utskänkningsskatten å spritdrycker

utgå med 35 % å utminuteringspriset har tillstyrkts av kontrollstijrelsen

och systembolagens förtroendenämnd.

Kontrollstyrelsen anför.

Utredningsmannen föreslår genomgripande ändringar i fråga om utskänkningsskatterna

å spritdrycker och vin. Införandet av en procentuell utskänknings

skatt å spritdrycker i stället för de nuvarande grundbeloppen

(4 kronor per liter renat brännvin av högst 40 procents alkoholhalt, 6 kronor

per liter annat egentligt brännvin och 8 kronor per liter av andra spritdrycker)

innebär en avsevärd skatteskärpning i fråga om de dyrare varuslagen

men i gengäld viss skattesänkning för bland annat eau-de-vie.

Kontrollstyrelsen, som i sill yttrande över nykterhetskommitténs betänkande

erinrat om att alkoholbeskattningen såväl som andra indirekta skatter

till en del ersätter behovet av direkta progressiva skatter, tillstyrker

denna omläggning. I den män en proportionell alkoholbeskattning icke kan

genomföras, synes det vara riktigt att beskattningen för de olika dryckerna

i större utsträckning än för närvarande anpassas till utminuteringspriserna

och icke som nu är fallet utformas relativt oberoende av dryckernas

pris.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

51

Sveriges centrala restaurangaktiebolag och Sveidges hotell- och restaurantförbund

har avstyrkt förslaget i denna del.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag yttrar.

Vid sidan av de fiskaliska skälen torde ett bidragande motiv till utskänkningsskatternas

införande och senare skärpning hava varit att de ansetts

medverka till en viss balans mellan utminuterings- och utskänkningskonsumtionen.

Därest restriktionerna för utminuteringen slopas, föreligger icke

vidare något behov att bibehålla utskänkningsskatterna av denna anledning.

Den förhoppning om nykterhetsfrämjande effekt av utskänkningsskatterna,

som man ursprungligen torde ha hyst, synes icke heller ha infriats i erforderlig

utsträckning.---

Det är ett känt förhållande att för närvarande en onödig och osund konkurrens

förekommer mellan innehavare av utskänkningsrättigheter och

vissa andra restauratörer. Ett flertal s. k. fria festvåningar driver en mer

eller mindre okontrollerad verksamhet, vars konkurrensförmåga uteslutande

bygger på att där förekommande spritdrycker och viner inköpts till utrninuteringspriser

och sålunda icke är betingad av att dessa företag skulle kunna

konkurrera med kvalitet och pris på själva måltiderna. Så länge möjligheten

att på sådana ställen äga tillgång till spritdrycker är beroende på i

vilken omfattning motbokssprit kan anskaffas, har verksamheten varit i

viss mån begränsad. Om däremot utminuteringsrestriktionerna hävas och

en betydande prisklyfta mellan utminutering och utskänkning kvarstår,

kan det befaras, att verksamhet av denna art väsentligt utvidgas. Det kan

icke vara något samhällets intresse att underlätta tillkomsten av sådana

företag, vilkas existens bygger på skillnaden mellan utskänknings- och utminuteringspriserna.

Ytterligare en betänklig konsekvens av ifrågavarande prisdifferens bör

framhållas. Med den praktiskt taget obegränsade tillgång till rusdrycker,

som kommer att föreligga om utminuteringsspärren borttages, kan det bli

en stark frestelse för mindre nogräknade restauratörer att använda i utminuteringen

inköpta rusdrycker för utskänkningsrörelsen. Det torde vara

en mycket svårbemästrad kontrolluppgift att komma till rätta med sådana

företeelser.

Den nu nämnda prisklyftan mellan utminutering och utskänkning uppgår

för spritdrycker till i genomsnitt omkring 85 % och är sålunda av betydande

storleksordning. Som jämförelse kan nämnas att i Norge motsvarande

prisdifferens stannar vid omkring 44 %.

Under hänvisning till vad sålunda anförts, anser bolaget sig böra föreslå,

att utskänkningsskatterna på spritdrycker och vin avvecklas, därest utminuteringsrestriktionerna

komma att slopas. Även om dessa restriktioner i

huvudsak kvarstå, föreligga ovan angivna skäl för avveckling av utskänkningsskatterna,

ehuru de till vissa delar icke framstå med samma styrka.

Det är dock även i denna situation angeläget att prisklyftan mellan utminutering

och utskänkning reduceras. Bolaget vill därför föreslå, att i

sist angivna fall utskänkningsskatten på spritdrycker uttages efter betydligt

lägre procentsats än av utredningsmannen ifrågasatts.

De utskänkningsvis försålda rusdryckerna utgöra en jämförelsevis ringa del

av den totala försäljningen. Det skattebortfall, som skulle bli en följd av

utskänkningsskatternas avveckling eller reducering, kan följaktligen kompenseras

genom en ganska ringa höjning av omsättningsskatterna.

Sveriges hotell- och restaurantförbund finner de av utredningsmannen

anförda motiven för ändring av utskänkningsskattens beräkning från fasta

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungi. Maj.ts proposition nr 28.

krontal till en procentuell skatt icke övertygande. Förslaget komme bl. a.

att medföra en förändring i relationstalen dels mellan billigare och dyrare

varuslag och dels mellan utminuterings- och utskänkningspriser. Då det gällde

utminuteringen medförde förslaget en minskad prisspänning mellan de

olika varuslagen, medan prisspänningen inom utskänkningen ökades, ehuru

denna redan med nu existerande priser vore större än inom utminuteringen.

Den föreslagna omläggningen av utslcänkningsskatten medförde vidare, att

klyftan mellan utskänkningspriser och utminuteringspriser för de billigare

varuslagen minskades medan denna ökades för de dyrare varuslagen. Detta

finge till följd, att de fördelar, som inom utminuteringen vunnits genom

skattedifferentieringen efter alkoholhalt till viss del eliminerades då det

gällde utskänkningen. En annan olägenhet, som medföljde en på utminuteringspriset

beräknad procentuell utskänkningsskatt vore, att såväl skatt

som utskänkningspriser måste ändras vid varje förändring i utminuteringspriset,

antingen detta förorsakades av ändringar i partipriset, i omsättningsskatten

eller i systembolagens handelsmarginal. Förbundet ville för sin del

föreslå, att utskänkningsskatten helt slopades. Den prishöjning, som

skulle erfordras för alla spritdrycker i syfte att kompensera ett bortfall

av utskänkningsskatten, beräknades av förbundet till 90 öre per liter.

Det syntes förbundet lämpligt, att man nu i samband med den allmänna

skatteavvägningen genomförde detta förslag. Därest utskänkningsskatten

icke nu ansåges kunna slopas ville förbundet likväl föreslå, att utskänkningsskatten

även fortsättningsvis utgick med fasta krontal, måhända modifierade

med hänsyn till alkoholdryckernas olika alkoholhalt.

Kontrollstyrelsen har i detta sammanhang berört frågan om kontro 1- len över redovisningen av utskänkningsskatten.

För närvarande är restauratör skyldig inköpa alla för rörelsen erforderliga

rusdrycker hos vederbörande systembolag, varvid utskänkningsskatt

erlägges samtidigt med inköpen. Därvid bestämmes för varje vara ett utskänkningspris,

bestående av dels grundpris och dels handelsmarginal för

utskänkningen. Grundpriset utgör summan av varans partipris och å varan

belöpande omsättnings- och utskänkningsskatt. Handelsmarginalen utgår

enligt av kontrollstyrelsen fastställda grunder. Vid inköp av spritdrycker

och starkvin inom vinstkvantiteten erlägger enskild restauratör grundpriset,

varjämte han är skyldig att inbetala 25 procent av handelsmarginalen

till systembolaget. Vid inköp utom vinstkvantiteten erlägger enskild restauratör

utskänkningspriset med avdrag endast för 2 procents spillmånsersättning.

Allmänt restaurangbolag erlägger för samtliga spritdrycker och starkviner

utskänkningspris med avdrag endast för 1 procents spillmånsersättning

och åtnjuter dessutom, i stället för handelsmarginal på en bestämd

vinstkvantitet, årlig kostnadsersättning för utskänkning av spritdrycker och

starkviner med vissa belopp, som i enlighet med vinstkvantiteterna är föremål

för successiv nedskrivning.

Denna anordning möjliggör under rådande restriktionssystem en tillfredsställande

kontroll av uppbörden av utskänkningsskatten. Ett eventuellt genomförande

av nykterhetskommitténs förslag om upphävandet av inköpsrestriktionerna

vid utminuteringen av spritdrycker medför emellertid viss

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

53

risk för utskänkning av utminuterad sprit. Denna risk skulle givetvis komma

att öka ytterligare om utskänkningsskatten å vissa spritdrycker höjdes.

Det torde då böra övervägas att anordna kontrollen över utskänkningsskatten

på samma sätt som varuskattekontrollen. En sådan kontroll skulle kunna

bedrivas på följande sätt.

Restauratörerna får inköpa rusdrycker till utminuteringspris och ålägges

att månadsvis deklarera under föregående månad inköpta eller försålda

kvantiteter. Deklarationen bör kunna avgivas 15 dagar efter månadens utgång,

och samtidigt härmed bör utskänkningsskatten på inköpta eller försålda

kvantiteter erläggas till kontrollstyrelsen genom insättning på postgiro.

Vid en sådan omläggning uppkommer dock frågan om inarbetande i

utskänkningsskatten av systembolagens vinstandelar av handelsmarginalen

å utskänkningen. Förslag härom synes böra utarbetas av utredningen rörande

verkningarna på restaurangnäringen av utskänkningsvinstens avveckling

m. in.

Förslaget att omsättningsskatten å vin skall utgå dels med

en procentuell skatt och dels med en fast avgift har beträffande starkviner

endast berörts i de yttranden, som avgivits av kontrollstyrelsen,

Sveriges centrala restaurangaktiebolag, Sveriges hotell- och restaurantförbund

samt Sveriges blåbandsförening. De förstnämnda remissinstanserna

har därvid tillstyrkt en sådan utformning av beskattningen, medan blåbandsföreningen

framfört vissa erinringar.

Kontrollstyrelsen yttrar.

Den föreslagna fasta avgiften och procentskatten å starkviner kommer att

medföra en bättre avvägning av denna skatt. Då prissänkningar å de billigaste

varuslagen skulle inträda kan emellertid försäljningen av billiga starkviner

komma att öka. Detta synes dock ej behöva ge anledning till oro.

Försäljningsutvecklingen för enstaka varuslag måste ses mot bakgrunden

av hur den totala försäljningen av alkoholhaltiga drycker utvecklar sig. Då

den avvägning av alkoholbeskattningen som avsetts syftar till en allmän

förskjutning av efterfrågan från starkare till svagare drycker, blir det väsentliga

i sammanhanget hur försäljningen av spritdrycker och speciellt

brännvin utvecklar sig. Redan genom det av utredningsmannen framlagda

förslaget torde viss förskjutning från brännvin till starkvin kunna ernås.

En betydligt starkare effekt i detta hänseende kan dock förväntas av en sådan

skattehöjning å spritdrycker, som föreslagits av 1952 års kommitté för

indirekta skatter.

Sveriges blåbandsf örening betonar, att även å vinet borde en skattehöjning

ha skett, om än kanske inte så hög som på spritdryckerna; i varje fall

ingen sänkning. En breddning av vinkonsumtionen ansåge föreningen på

intet sätt eftersträvansvärd. Det rituella högtidsdrickandet, i första hand

knutet vid vinet, hade sitt dryga ansvar både direkt och indirekt för den

allmänna alkoholkonsumtionens förankring hos vårt folk och borde icke

uppmuntras.

I vad förslaget avser lätta viner har detsamma lämnats utan erinran

av systembolagens förtroendenämnd, Sveriges centrala restaurangaktiebolag

och Sveriges hotell- och restaurantförbund men avstyrkts av kontrollstyrelsen,

socialstyrelsen och aktiebolaget Vin- & spritcentralen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

Systembolagens förtroendenämnd framhåller, att med det av utredningsmannen

skisserade förslaget en viss fördyring komme att inträda i fråga om

de allra billigaste lättvinerna och att detta kunde vara ägnat att motverka

önskemålet om övergång till drycker med lägre alkoholhalt. Med hänsyn till

dels de fördelar, som det föreslagna skattesystemet komme att medföra i

tekniskt hänseende och dels det förhållandet, att prisnivån för ifrågavarande

viner i allt fall vore låg i förhållande till priserna på motsvarande viner

i grannländerna, ansåge sig förtroendenämnden likväl icke böra göra någon

erinran mot förslaget i denna del.

Kontrollstyrelsen föreslår att omsättningsskatten å dessa viner liksom

hittills skall utgå som en rent procentuell skatt. Styrelsen har för detta förslag

lämnat följande motivering.

Utredningsmannens förslag att omsättningsskatten å lätta viner skall

beräknas med dels en fast avgift av 1 krona för liter och dels 20 procent å

utminuteringspriset synes ha tillkommit för att ernå likformighet gentemot

motsvarande skatt å starkvin. Ett genomförande av detta förslag skulle

emellertid komma att medföra vissa prisstegringar å de billigaste lättvinerna

och därigenom motverka den önskade förskjutningen från starkare

till svagare drycker, samtidigt som det skulle medföra en sänkning av priserna

på dyrare lättviner. Det framhålles visserligen i utredningen, att priserna

å de billigaste svaga vinerna numera kommit att bli väl låga, samtidigt

som efterfrågan ökat mycket starkt. Skall någon mera avsevärd nedpressning

av spritdryckskonsumtionen kunna ernås, är det dock enligt styrelsens

mening lämpligast att åtminstone tills vidare låta de nuvarande priserna å

lätta viner bli bestående.

Man bör därför enligt kontrollstyrelsens mening icke införa någon fast

avgift per liter å dessa viner utan låta omsättningsskatten som hittills utgå

som en rent procentuell skatt, vilken dock i enlighet med förslaget beräknas

å utminuteringspriset i stället för som för närvarande ä partipriset.

Som redovisas i utredningen, motsvarar nuvarande omsättningsskatt å lätta

viner 32,6 procent å utminuteringspriset. Med en till 33 procent avrundad

skattesats torde alltså de nuvarande priserna kunna bibehållas i stort sett

oförändrade.

Det må här anmärkas att ojämna öresbelopp eller procenttal för de olika

skattesatserna icke behöver medföra några olägenheter ur räkenskaps- eller

prissynpunkter. Efter den ovannämnda omläggningen av faktureringen till

systembolagen behöver nämligen skatten icke som tidigare framräknas för

varje leverans utan endast i samband med prisets fastställande. Skulle

nämnda skattesats för lätta viner det oaktat höjas till jämnt 35 procent,

medför detta vid oförändrat partipris en höjning av utminuteringspriset för

en helbutelj av det billigaste svagvinet med endast 12 öre mot 52 öre enligt

utredningsmannens förslag.

Socialstyrelsen betonar, att det vore synnerligen otillfredsställande, om

beskattningen av de lätta vinerna, vilka i vårt land icke utgjorde någon

fara för folknykterheten, skulle höjas. Detta stode i bestämd strid mot önskemålet

att genom beskattningens avvägning främja en övergång av konsumtionen

från spritdrycker till lätta viner. Förslaget i denna del borde

därför enligt socialstyrelsens mening icke godtagas.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

55

Aktiebolaget Vin- & spritcentralen har ifrågasatt, huruvida icke en sådan

kombination av grundavgift och procentavgift kunde göras, att förskjutningar

i priserna till nackdel för de billigare svagvinerna kunde undvikas.

Förslaget att slopa grundavgiften å inhemskt vin har tillstyrkts

av kontrollstyrelsen, Sveriges centrala restaurangaktiebolag och Sveriges

hotell- och restaurantförbund.

Generaltullstyrelsen har i sitt yttrande erinrat om att tullsatserna för

ett flertal olika slag av vin vore bundna i GATT. Om grundavgiften för det

inom Sverige producerade vinet borttoges, kunde till GATT anslutna vinproducerande

länder med visst fog göra gällande, att värdet av de från

svensk sida medgivna tullkoncessionerna på området reducerats. I betraktande

härav och då några mera tungt vägande skäl för grundavgiftens borttagande

icke anförts, ville styrelsen för sin del icke förorda denna ändring.

Förslaget att bestämma utskänkningsskatten å starkvin

till 30 procent och att slopa utskänkningsskatten å lättviner

har tillstyrkts av kontrollstyrelsen och systembolagens förtroendenämnd.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag och Sveriges hotell- och restaurantförbund

har förordat att jämväl utskänkningsskatten å starkvin borttages.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag hänvisar till vad bolaget anfört

beträffande utskänkningsskatten å spritdrycker. Då utredningsmannen i

syfte att främja konsumtionens inriktning föreslagit att utskänkningsskatten

på lätta viner skulle slopas, delade bolaget helt hans uppfattning. Beträffande

starkvinerna hade utredningsmannen föreslagit en omläggning, som

skulle innebära någon minskning av skatten. Bolaget ansåge emellertid att

även denna skatt borde kunna avvecklas. Detta skulle säkerligen ha en

icke ringa betydelse som åtgärd att stimulera konsumtionen av vin i stället

för spritdrycker. Ur fiskaliska synpunkter spelade denna skatt en helt

underordnad roll.

Sveriges hotell- och restaurantförbund yttrar.

I likhet med vad förbundet föreslagit beträffande utskänkningsskatten för

spritdrycker föreslår förbundet även att utskänkningsskatten på starkviner

slopas. Förbundet delar överdirektör Almgrens uppfattning, att utskänkningsskattens

slopande för lätta viner sannolikt kommer att medföra en

övergång från spritdrycker till viner. I varje fall visar ett närmare studium

av omsättningsutvecklingen för viner, då det gäller utskänkningen, att varje

skattehöjning medfört en nedgång i konsumtionen.

Förslaget att kontroll styre Isen skall bestämma ut»

skänkningspriserna på vin har berörts av några remissinstanser.

Sålunda har systembolagens förtroendenämnd understrukit angelägenheten

av att den nuvarande friheten för restauratörerna att själva bestämma utskänkningspriserna

på vin upphävdes och att desamma i stället fastställdes

av kontrollstyrelsen efter enhetliga grunder. Förtroendenämnden ansåge sig

kunna uttala, att de av utredningsmannen anförda kraftiga variationerna i

priserna på samma vinmärke å olika restauranger blivit särskilt accentuerade

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Knngl. Maj:ts proposition nr 28.

under de senaste fem åren. De exempel på dessa variationer, som utredningsmannen

anfört, vore ingalunda några ytterlighetsfall. Exempel på ännu

större variationer i priserna på samma varumärke på olika restauranger

kunde anföras. Skulle man inom utskänkningen över huvud taget få till

stånd en övergång av konsumtionen från alkoholstarkare till alkoholsvagare

drycker vore det oeftergivligt att även i fråga om viner genomföra en mera

enhetlig prissättning.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag yttrar.

I samband med lättnaderna i fråga om utskänkningsskatten å vin bör enligt

förslaget restauratörernas frihet att själva bestämma utskänkningspriserna

på vin upphävas och dessa priser på samma sätt som utskänkningspriserna

på spritdrycker fastställas av kontrollstyrelsen efter enhetliga

grunder. Utskänkningspriserna på spritdrycker fastställas emellertid efter

två olika principer. För en grupp spritdrycker (egentligt brännvin med ett

partipris ej överstigande 3 kronor för liter, enklare slag av eau de vie, som

förskurits och tappats inom riket, samt punsch) fastställes priset i varje

särskilt fall av kontroll styrelsen, under det att priset för övriga spritdrycker

skall utgå efter vissa generella regler, vilka innebära att i det särskilda fallet

ett maximum fastställes, som sålunda icke får överskridas men väl underskridas

av restauratören. Utredningsmannen torde avse att sistnämnda princip

bör gälla i fråga om prissättningen å viner. Förutom detta påpekande

i klarhetens intresse önskar bolaget i detta sammanhang framhålla, att om

prissättning å viner kommer att ske i enlighet med utredningsmannens förslag,

»taket» för prissättningen bör i varje särskilt fall bestämmas så att

det lämnar erforderligt utrymme för priskonkurrens under det angivna »taket».

Bolaget anser emellertid att ändring av principerna för prissättningen

å viner över huvud icke bör upptagas till prövning förrän förslag i denna

fråga framlagts av 1953 års utskänkningsvinstkommitté, inom vars uppdrag

faller att utreda såväl prissättningen å viner som andra därmed sammanhängande

spörsmål.

Jämväl Sveriges hotell- och restaurantförbund anser, att en ändring av

prissättningsreglerna icke borde ske förrän berörda kommitté utrett frågan.

Förbundet uttalar, att frågan hade stor ekonomisk betydelse för restaurangnäringen

och därför även av detta skäl måste lösas i samband med ersättningsfrågan.

Förslaget innebure dessutom en genomgående förändring i de

grunder, på vilka 1937 års beslut om vinstkvantitetsnedskrivningen byggde.

Systembolagen hade ju dessutom, då varje restauratör vore skyldig att till

systembolag meddela av honom tillämpade utskänkningspriser, möjlighet

att kontrollera, att skattesänkningen också toge sig uttryck i motsvarande

sänkta priser. Förbundet vore berett att utfästa sig att tillse att varje till

förbundet ansluten medlem verkligen genomförde en mot skattesänkningen

svarande prissänkning av sina vinpriser.

Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgår har utredningsmannen

påpekat att ett borttagande av brännvinstillverkningsskatten nödvändiggör

eu omarbetning av brännvinstillverkningsförordninge

n. Med skrivelse den 3 december 1953 har kontrollstyrelsen, som

erhållit mitt uppdrag att utarbeta erforderliga författningsändringar, över
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 28.

57

lämnat förslag till ny förordning angående tillverkning av brännvin ävensom

förslag till därav påkallade övriga författningsändringar. I skrivelsen anföres

bland annat följande.

Kontrollstyrelsen vill till en början erinra om att förordningen den It juni

1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin tillkom

för att ersätta 1907 års brännvinstillverkningsförordning och 1920 års förordning

angående försäljning av odenaturerad sprit, framställd ur avfallslut

vid sulfitcellulosatillverkning. Förordningens bestämmelser rörande

brännvinstillverkningen torde väsentligen ha hämtats från den äldre brännvinstillverkningsförordningen

och ordningsstadgan för brännvinsbrännerierna

i riket, som helt byggde på förhållandena vid lantbruksbrännerierna. På

grund av sulfitbränneriernas utveckling efter år 1926 och för att kunna genomföra

olika åtgärder för att rationalisera kontrollverksamheten har brännvinstillverkningsförordningen

måst ändras vid flera olika tillfällen, senast år

1951. Åtskilliga bestämmelser har därför numera annan lydelse än vid förordningens

tillkomst. Härigenom har emellertid en del föreskrifter, som helt

saknat aktualitet, men som icke varit hindrande för de genomförda reformerna,

kommit att kvarstå oförändrade. Med hänsyn härtill och då utredningsmannen

även förordat att förordningen omarbetas på en del punkter,

som icke är betingade av brännvinstillverkningsskattens avveckling, har styrelsen

i det framlagda förslaget omarbetat förordningen såväl sakligt som

formellt. Vid uppläggningen av förslaget har styrelsen närmast tagit förordningen

den 25 december 1939 (nr 887 ) angående tillverkning och beskattning

av maltdrycker som förebild. De förändringar, som är av mindre betydelse

ur saklig synpunkt eller av närmast formell karaktär, redovisas i en

till författningsförslaget fogad specialmotivering.

Utredningsmannen har ifrågasatt huruvida icke i samband med utarbetandet

av den nya förordningen i ämnet den i 27 § i nu gällande förordning

fastställda särskilda avgiften av 8 öre pr normalliter, som, i de mycket sällsynta

fall detta inträffar, utgår då majs, utländsk potatis, maniokarot eller

andra väsentligen lika stärkelserika utländska ämnen användes vid tillverkningen,

i stället bör innefattas i bestämmelser, som avser jordbruksregieringen,

eftersom nämnda föreskrift närmast åsyftade beredande av skydd åt

potatisodlingen.

Enligt vad styrelsen inhämtat saknar bestämmelsen om denna särskilda

avgift betydelse som ett skydd för den inhemska potatisodlingen. Med anledning

härav och då kontrollstyrelsen anser, att frågan om särskilt skydd från

utländsk konkurrens för vissa jordbruksprodukter bör avgöras i annan ordning

och icke inrymmas i en författning av detta slag, bär styrelsen låtit

bestämmelsen utgå ur förslaget. Skulle dylikt skydd anses böra beredas jordbrukarna,

kan genom särskilt beslut föreskrifter härom utfärdas med stöd

av 14 § i styrelsens förslag till ny förordning.-----

Utöver vad nu anförts i anslutning till utredningsmannens förslag vill

kontrollstyrelsen erinra om att styrelsen vid upprepade tillfällen i skrivelser

till Kungl. Maj :t bl. a. den 3 november 1947 och den 22 oktober 1949 angående

tillsynen över brännvinstillverkningen vid sulfitbrännerierna föreslagit,

att det i 28 § 1 mom. brännvinstillverkningsförordningen stadgade kontrollkostnadsbidraget

om 5 kronor för dygn och bränneri skulle slopas. Styrelsen

anförde att det av olika skäl vore mest rationellt att bidraget bortföll.

Då kontrollkostnadsbidraget inräknades i spritpriset, beredde sig tillverkarna

ersättning för detsamma hos det statliga partihandelsbolaget, på vilket

denna kostnad sålunda direkt övervältrades. Hela anordningen med kontrollkostnadsbidraget

framstode därför som en onödig omgång, vartill komme att

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

kontrollen över bidragens erläggande och redovisningen av desamma krävde

ett icke oväsentligt arbete inom styrelsen. Kontrollstyrelsen är alltjämt av

samma uppfattning och har därför i författningsförslaget icke medtagit de

nu gällande bestämmelserna rörande skvldighet att erlägga kontrollkostnadsbidrag.

De föreslagna ändringarna i brännvinstillverkningsförordningen påkallar

dels att kungörelsen den 20 juli 1933 (nr 487) angående restitution av tillverkningsskatt

för brännvin och omsättningsskatt för spritdrycker ersättes

med en kungörelse angående restitution av omsättningsskatt å rusdrycker,

dels vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel

med skattefri sprit och i förordningen den 1 juli 1918 (nr 564) angående

vissa alkoholhaltiga preparat m. m. I sistnämnda förordningar föreslår styrelsen

för närvarande endast sådana ändringar, som direkt föranledes av

de föreslagna ändringarna i brännvinstillverkningsförordningen. Styrelsen

anser emellertid att förordningarna i samband med genomförandet av ny

rusdryckslagstiftning bör bli föremål för en mer genomgripande översyn än

den som i förevarande sammanhang utförts.

I skrivelsen behandlas jämväl frågan om en revision av gällande ansvarsbestämmelser

för olaga brännvinstillverkning. Såsom av det följande närmare

framgår har jag icke ansett mig böra i nu förevarande sammanhang

framlägga förslag om nya ansvarsbestämmelser. Med hänsyn härtill torde

det icke vara erforderligt att närmare redogöra för kontrollstyrelsens förslag

i denna del.

IV. Förslaget om höjd beskattning av spritdrycker

och tobaksvaror.

1. Förslag avgivet av 1952 års kommitté för indirekta skatter.

Kommittén erinrar till en början att kommittén enligt sina direktiv borde

ta sikte på lämpligheten av att genom ökad indirekt beskattning skapa statsfinansiella

förutsättningar för i första hand en fortsatt social reformverksamhet.

Därvid kunde även utformningen i olika avseenden av redan förefintliga

indirekta skatter granskas av kommittén. Den obligatoriska sjukförsäkringen,

som vore ett led i den sociala reformverksamheten, komme att

medföra kostnadsökningar för statsverket på minst 160 milj. kr. per budgetår.

Statens samlade årliga inkomstbehov skulle sålunda — därest balans

i öviigt skulle råda mellan inkomster och utgifter — enbart genom den

obligatoriska sjukförsäkringens ikraftträdande den 1 januari 1955 öka med

detta belopp.

Under framhållande av att kommitténs slutförslag icke kunde framläggas

i sådan tid, att på denna grundval möjligheterna att redan från budgetåret

1954/55 erhålla ökade statsinkomster genom en utvidgad indirekt beskattning

kunde prövas, hade kommittén undersökt, vilka varor som kunde anses

möjliga att utvälja såsom beskattningsobjekt utan att härigenom slutförslaget

föregreps. Kommittén har därvid ansett att beskattningen av spritoch

tobaksvaror icke hade sådant samband med det slutliga förslaget rörande

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

59

indirekta skatter, att detta behövde avvaktas innan ställning kunde tagas

till sprit- och tobaksbeskattningen. Förslag till höjning av dessa skatter hade

bl, a. fördenskull ansetts kunna framläggas redan nu. Detta hade jämväl

synts kommittén försvarbart med hänsyn till den sänkning av sprit- och

iobaksbeskattningen, som i förhållande till penningvärdets och inkomsternas

förändring ägt rum från den tidpunkt, då beskattningen senast omprövats.

1 samband med behandlingen av sprit- och tobaksbeskattningen hade kommittén

övervägt frågor, om utformningen av beskattningen på områden, som

stode spritbeskattningen nära, nämligen frågorna om beskattning av maltdrycker

medelst en utskänkningsskatt, höjning av vinbeskattningen och

förändring av relationstalen mellan priserna på utminuterings- och utskänkningssprit.

Nu nämnda spörsmål hade emellertid befunnits vara så nära

förknippade med den fortsatta behandlingen av 1944 års nykterhetskommittés

förslag och de resultat denna behandling kunde leda till, att kommittén

inte ansett sig böra ta närmare ställning härutinnan. Det borde errinras

om, att frågan om ändringar i relationstalen nära sammanhängde

med den under överdirektören Älmebys ordförandeskap arbetande utredningen

rörande verkningarna på restaurangnäringen av utskänkningsvinstens

avveckling. Kommittén hade således icke ansett sig böra ompröva beskattningen

i nu nämnda hänseenden i avbidan på de beslut, vartill den vidare

bearbetningen av nykterhetskommitténs förslag kunde föranleda.

Kommittén redogör därefter för vissa av kommittén verkställda undersökningar

rörande utvecklingen av industriarbetarlönerna och levnadskostnadsindex

under senare år. Sammanfattningsvis framhåller kommittén, att

inkomstökningen för industriarbetare från år 1950 fram till år 1953 före

avdrag av direkta skatter varit ca 44 procent eller, om man under båda åren

avräknade de direkta skatterna, ca 35 procent. Timpenningen för en industriarbetare

hade sålunda ökat från 2:72 kr. 1950 till 3:92 kr. 1952.

Socialstyrelsens levnadskostnadsindexberäkningar (index utan direkta

skatter med 1935 som bas) visade, att nämnda index från december 1950,

då den senaste skattehöjningen på spritdrycker företogs, ökat från 171 till

212 enheter för september 1953, vilket innebure en stegring av levnadskostnaderna

med icke fullt 25 procent.

För att kunna bedöma, hur stort skatteuttag på sprit- och tobaksvaror

som kunde företas, hade kommittén sökt bilda sig en uppfattning om, hur

mycket konsumtionen av dessa varor kunde beräknas pressas tillbaka genom

en viss beskattningsåtgärd. Vid ett sådant bedömande mötte dock stora

svårigheter, bl. a. emedan konjunkturutvecklingen hade visat sig ha ett ej

ringa inflytande på konsumtionen. Kommittén anför vidare.

De skattehöjningar å spritdrycker, som vidtagits 1942, 1943, 1948 och

1950, har icke visat sig påverka förbrukningen i någon större utsträckning.

Konsumtionen av spritdrycker i Sverige har också ansetts vara relativt

okänslig för prishöjningar. Den totala omsättningen av spritdrycker, som

ökat oavbrutet sedan år 1941, minskade under år 1951 jämfört med föregående

år med 1,03 milj. liter eller 2,4 procent. Denna minskning kan förklaras

av skattehöjningen i december 1950. Under år 1952 steg emellertid to
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

talkonsumtionen av spritdrycker utöver 1950 års nivå med 0,6 milj. liter.

Konjunkturförbättringen och andra faktorer av ekonomisk art torde få

anses ha till stor del utplånat den verkan, som skattehöjningarna utövat på

förbrukningen i minskande riktning.

Under förutsättning att den allmänna pris- och inkomstnivån icke ändras,

torde det, om man utgår från tidigare erfarenheter, kunna antagas, att priselasticiteten

vid en höjning av priset på spritdrycker med 3—4 kronor för

liter på en gång kan beräknas till —0,3 eller —0,4. Utförsäljningspriset på

spritdrycker har under senare år icke stegrats lika mycket som varuprisnivån

i övrigt. Med hänsyn härtill kan — om köpkraften alltjämt är betydande

— reaktionen givetvis antagas bli mindre, än om nämnda utförsäljningspris

redan nu i förhållande till andra varupriser anses relativt högt.

Även i fråga om tobaksvaror måste varje försök att bedöma allmänhetens

reaktion mot en skattehöjning möta stora svårigheter. Den tendens till konsumtionsminskning

i avseende å cigarrer, cigarrcigarretter, rök- och tuggtobak

samt snus, som kan utläsas av den i det föregående återgivna sammanställningen,

ävensom den höga nivå tobaksbeskattningen redan nått i Sverige,

gör att efterfrågan å nämnda varuslag måste anses särskilt känslig.

Erfarenheter från andra länder med lägre beskattning av tobaken ger tydligt

vid handen, att då en stark skatteökning föranledde en prisfördyring

av tobaksvarorna, allmänheten reagerade genom att minska sin konsumtion

eller genom att övergå till konsumtion av billigare varor.

Kommittén har uppmärksammat den vikande omsättningen av andra tobaksvaror

än cigarretter, framför allt cigarrer och cigarrcigaretter. Del

kan därför antagas, att dessa varor är särskilt priskänsliga. Med hänsyn

härtill och vad tidigare anförts har kommittén ansett det motiverat, att cigarrer,

cigarrcigarretter, rök- och tuggtobak samt snus undantages från

skatteförhöjning. I fråga om cigarretter har kommittén dock funnit, att förbrukningens

storlek får anses tyda på en viss skattekraft, varför eu begränsad

skattehöjning härå bör vara möjlig. De nuvarande skattesatserna

å övriga tobaksvaror skulle däremot lämnas orubbade.

Storleksordningen av den prisclasticitet, som kan ifrågakomma vid eu

skattehöjning på cigarretter, kan beräknas endast med stor osäkerhet. Kommittén

bedömer emellertid läget så, att en med hänsyn till löne- och levnadskostnadsutvecklingen

försiktigt hållen prisstegring icke skall komma

att medföra någon nämnvärd nedgång i konsumtionen.

Beträffande skattesatsernas avvägning yttrar kommittén.

Även om det inte kan vara anledning att binda skattesatserna å sprit och

cigarretter vid förändringar i priserna på andra varor eller i löneutvecklingen,

bör likväl en så betydande förändring som inträffat under senare

år enligt kommitténs mening icke lämnas obeaktad. Det synes särskilt omotiverat

att bibehålla det relativt lägre spritpris, som det ändrade penningvärdet

fört med sig, i ett läge, då det är uppenbart, att statens samlade inkomster

måste ökas för att täcka redan beslutade utgifter.

Utvecklingen från den tidpunkt, då den senaste skattehöjningen på spritdrycker

företagits, eller december 1950, har såsom förut visats medfört eu

inkomstökning fram till 1953 på omkring 44 procent eller efter frånräknande

av direkta skatter ca 35 procent. Levnadskostnaderna liar under

samma period höjts med ca 25 procent. Den nu angivna utvecklingen har

synts kommittén motivera en ökning av omsättningsskatten på sprit med

genomsnittligt fyra kronor per liter, utgörande en stegring av priset med

omkring 25 procent. Denna ökning rymmes inom ramen för den utveck
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 28.

61

ling, som under senare år ägt rum i fråga om priser och löner, och medför

sålunda icke någon realförhöjning av det år 1950 bestämda priset. Utsträckes

jämförelsen längre bakåt i tiden blir resultatet ett annat. Under

de senare decennierna har sålunda priset på sprit ökat betydligt mera än

levnadskostnaderna. Kommittén har emellertid icke funnit anledning att

utsträcka jämförelserna längre än till den tidpunkt, då beskattningen senast

prövades.

Hänsynen till den inträffade löne- och prisutvecklingen kan i och för

sig motivera en höjning av skatten på tobaksvaror. Kommittén har, såsom

redan nämnts, ansett cigarretter vara den enda tobaksvara, som nu bör

träffas av en skattehöjning. Försiktigheten torde dock bjuda, att en prisförhöjning

på cigarretter om möjligt håller sig inom sådana gränser, att

någon större förskjutning i konsumtionen från dyrare till billigare cigarrettsorter

eller mellan de olika varuslagen inbördes icke föranledes. Kommittén

föreslår därför — om ock med viss tvekan med hänsyn till den

känslighet i efterfrågan, som utmärker tobakskonsumtionen i allmänhet —

en höjning av beskattningen av cigarretter med genomsnittligt ett öre per

styck, vilket motsvarar en höjning med ca 8 procent. Den erforderliga fördelningen

på olika varumärken av den genomsnittliga höjningen torde lämpligen

få göras av tobaksmonopolet. Därest skattehöjningen på cigarretter

genomföres, aktualiseras frågan om russ sänkning av återförsäljarrabatten.

Nämnda skattehöjningar, nämligen genomsnittligt fyra kronor för liter på

spritdrycker och ett öre på cigarretter, har kommittén funnit ge det eftersträvade

tillskottet till statsinkomsterna utan att innebära någon realförhöjning

av de priser, som gällde 1950. Vid sitt ställningstagande till frågan

om en skattehöjning å spritdrycker har kommittén ej funnit anledning att

lägga nykterhetspolitiska synpunkter på sitt förslag. Den föreslagna höjningen

av spritskatten med genomsnittligt fyra kronor för liter och av beskattningen

av cigarretter med genomsnittligt ett öre per styck innebär en

ökning av levnadskostnaderna, som i 1935 års indexserie utan direkta skatter

motsvarar något nrer än en enhet.

Med framhållande av osäkerheten i bedömningarna av den minskning i

försäljningen, som den föreslagna höjningen kunde föranleda, hade kommittén

beräknat in erinkomster na, såvitt avsåge omsättningsskatten,

efter två olika alternativ. Det ena alternativet, som byggde på antagandet

av en priselasticitet lika med —0,3, utgick från att nuvarande siffra för försäljningen

av spritdrycker eller 44,5 milj. liter skulle nedgå till 41,2 milj.

liter. Alternativ nr två antoges ha en priselasticitet av —0,4, varigenom nuvarande

summa för utminuterade spritdrycker skulle nedgå till 40,o milj.

liter. En med fyra kronor för liter genomsnittligt förhöjd omsättningsskatt

hade med dessa utgångspunkter enligt första alternativet beräknats ge en

merinkomst till statsverket av ca 115 milj. kr. och enligt det andra alternativet

av ca 100 milj. kr., allt för år räknat.

Vad utskänkningen beträffade komnie en omsättningsskattehöjning av

fyra kronor för liter att medföra en höjning av utskänkningsprisen med

motsvarande belopp, vilket innebure, att priset för ett glas renat brännvin

om fem centiliter måste höjas med 20 öre. Skulle den nuvarande relationen

mellan utminuterings- och utskänkningspris bibehållas, måste utskänkningspriset

höjas med högre belopp än som svarade mot omsättningsskatten

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

eller med ytterligare ca tre kronor för liter. Denna höjning komnie givetvis

att påverka förbrukningen, eu verkan som torde bli olika för olika varuslag,

mindre för de dyrare och större för de billigare. Om man räknade med en

genomsnittlig minskning i försäljningen utskänkningsvis med 10 procent,

skulle förbrukningen, som 1952 utgjorde ca 5,8 milj. liter, nedgå till ca 5,2

milj. liter. Utskänkningen kunde alltså beräknas komma att ge en merinkomst

av 15 milj. kr. för år.

På cigarretter torde ökningen av statsverkets skatteintäkter vid ett genomförande

av kommitténs förslag, med ledning av förbrukningen under

år 1952 eller 5 121 milj. st., kunna beräknas till inemot 50 milj. kr för år.

Inkomstökningarna för statsverket avsåge såsom påpekats helt år. Med

avseende på budgetåret 1954/55 innebure detta, att storleken av merinkomsterna

bleve beroende på, vid vilken tidpunkt skattehöjningarna sattes

i kraft. Det torde få erinras om, att kostnaderna för den obligatoriska sjukförsäkringen,

som trädde i tillämpning först den 1 januari 1955, fölle på budgetåret

1954/55 endast med halva beloppet. Någon närmare tidpunkt för

förslagets ikraftträdande hade kommittén inte ansett sig böra föreslå, utan

finge detta bli beroende på det rådande budgetläget.

Kommitténs förslag är icke enhälligt. Särskilda yttranden har avgivits av

ledamöterna herrar Hagberg och Kollberg.

Herr Hagberg yttrar bl. a.

Vad angår sjukförsäkringen har jag den uppfattningen att denna icke bör

genomföras förrän det visat sig möjligt att täcka dess på statsverket belöpande

kostnader utan någon höjning av den nuvarande beskattningen. Med

mina utgångspunkter har jag alltså icke anledning att söka finna några nya

skatteobjekt eller att öka redan befintliga skatter för att skaffa de för sjukförsäkringens

genomförande erforderliga inkomsterna. Vad beträffar de av

kommittén förda resonemangen om spritbeskattningens »anpassning» efter

t. ex. den genomsnittliga industriarbetarinkomsten finner jag dessa i vissa

hänseenden av intresse. Såsom jag ser saken, kan emellertid den förskjutning,

som inträffat i fråga om löner och levnadskostnader, icke läggas till

grund för något förslag om skattehöjningar.

Över huvud taget finner jag det — ur kommitténs egna utgångspunkter —

tveksamt, om kommittén bort framlägga ur sammanhanget lösryckta förslag

till skattehöjningar, innan de principiella avvägningar, med vilka kommittén

primärt har att befatta sig, är gjorda. Kommittén är visserligen enligt

sina direktiv »oförhindrad att, om anledning därtill anses föreligga,

även (kursiverat av mig) till bedömande upptaga frågor rörande utformningen

i olika avseenden av redan förefintliga indirekta skatter». Kommitténs

främsta uppgift är emellertid att överväga, »om en ökning av den indirekta

beskattningen över huvud taget bör ske». Finner den detta möjligt

och nödvändigt, har den — fortfarande enligt sina direktiv — »att undersöka

huruvida en eventuellt utvidgad indirekt beskattning bör taga formen

av en mera generell skatt eller om det nuvarande systemet bör utbyggas genom

utsträckning av den indirekta beskattningen till vissa varugrupper,

eventuellt i kombination med (kursiverat av mig) höjning av vissa av de

nuvarande indirekta skatterna». Det synes mig därför, att kommitténs primära

överväganden borde ha rört det sammanlagda skattetryckets rimlighet,

dess rationella fördelning på direkta och indirekta skatter samt de

lämpligaste skatteformerna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 28.

65

De här redovisade synpunkterna har närmast lett mig till den uppfattningen

att någon höjning av tobaks- och spritskatterna icke nu bort ifrågakomma.

Å andra sidan har jag, då förevarande fråga ändock tagits upp till

speciell behandling av kommittén, ansett mig böra betrakta densamma från

en annan och enligt min uppfattning viktigare utgångspunkt. Det framgår

av en inom kommittén framlagd jämförelse mellan de belopp, som tillföres

staten genom de direkta skatterna, och de som de indirekta skatterna inbringar,

att de förra ökats relativt sett betydligt mera. Medan de direkta

skatterna budgetåret 1937/38 motsvarade föga mer än en tredjedel av totalsumman

skatter och ännu 1949/50 var av ungefär samma storlek som de

indirekta skatterna, uppgår de för närvarande till c:a 60 % av skattesumman.

Det har här skett en enligt min uppfattning icke önskvärd förskjutning.

I sitt år 1951 avgivna betänkande (SOU 1951: 51) hade också 1949 års

slcatteutredning, på grund av sina undersökningar och utredningar, kommit

till den enhälliga uppfattningen, att en väsentlig lättnad i den direkta

beskattningen vore »ett samhällsintresse av största betydelse», främst med

hänsyn till arbetsviljan och deklarationsmoralen men även med hänsyn till

sparandet. Jag vill beklaga, att denna utrednings förslag endast delvis genomförts

av riksdagen. Det hade enligt min mening varit både möjligt och

ändamålsenligt att åstadkomma hela den sänkning utredningen förordat.

Om man såsom jag anser att avvägningen mellan direkta och indirekta

skatter i vårt nuvarande skattesystem icke är tillfredsställande, har man

teoretiskt sett givetvis möjlighet att få till stånd eu förbättrad relation icke

blott genom en sänkning av de direkta skatterna utan även genom en höjning

av de indirekta. Det förefaller mig emellertid ytterst angeläget att den

totala skattebördan lättas. Endast under den förutsättningen, att man genom

en höjning av den indirekta beskattningen får möjlighet att justera

den direkta beskattningen i sådan utsträckning att det totala skattetrycket

blir mindre, är jag i nuvarande läge beredd acceptera viss höjning av

skattesatserna för sprit och tobak.

Med det uttryckliga förbehållet sålunda att de inkomster för statsverket,

vilka må erhållas genom en höjning av sprit- och tobaksskatterna, användes

för att åvägabringa största möjliga sänkning av de direkta skatterna,

vill jag så tillvida tillstyrka kommitténs förslag, att jag biträder dess hemställan

om en höjning av styckeskatten för cigarretter med 1 öre men i

fråga om omsättningsskatten för spritdrycker icke vill förorda större höjning

än som motsvarar i genomsnitt 1 krona per liter.

Enligt inom kommittén verkställda beräkningar kommer den av mig

ifrågasatta höjningen att medföra en merinkomst för statsverket av c:a 30

milj. kr. per år vad angår utminuteringsspriten och 5 milj. kr. per år för

utskänkningsspriten.

Nämnda justeringar av tobaks- och spritbeskattningen skulle sålunda leda

till en merinkomst för statsverket av c:a 85 milj. kr. för år.

Beträffande tidpunkten för ikraftträdandet har jag icke annan mening

än kommitténs majoritet.

Herr Kollberg anför i huvudsak följande.

Majoriteten har i betänkandet utgått från ett allmänt budgetresonemang

av innebörd, att statsverkets samlade årliga inkomstbehov med hänsyn till

den beslutade obligatoriska sjukförsäkringen — vid balans i övrigt mellan

statens inkomster och utgifter — framdeles skulle öka med minst 160 miljoner

kronor, motsvarande den beräknade kostnadsökningen för denna försäkring.

I enlighet därmed har majoriteten i verkligheten som mål för sin

utredning uppställt, att skatterna på spritdrycker och tobaksvaror skola

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

skärpas i sådan grad att statsverket tillföres en inkomst av minst 160 miljoner

kronor per budgetår.

Jag kan icke biträda denna majoritetens målsättning. Ett antagande att,

med bortseende från kostnaderna för sjukförsäkringen, balans framdeles

skulle komma att råda mellan inkomster och utgifter är uppenbarligen

helt hypotetiskt. Kommittén saknar material till bedömande av den framtida

budgetutvecklingen och det kan för övrigt icke rimligen ingå i kommitténs

uppdrag att göra någon allmän bedömning av det framtida budgetläget.

Icke heller ingår det i kommitténs direktiv att undersöka möjligheterna

till ökning av statsverkets inkomster med visst på förhand angivet

belopp.

Det må för övrigt i detta sammanhang erinras om att Kungl. Maj :t vid

utarbetandet av budgetförslag kan finna anledning att på dessa skattefrågor

anlägga andra synpunkter än dem kommittén haft att beakta.

Som en konsekvens av vad jag nu anfört följer, att varje omdöme från

kommitténs sida om storleken av eventuell skattehöjning enligt min mening

bör vara förutsättningslöst och icke utgå från att skatteuttaget med nödvändighet

skall ökas med visst bestämt belopp. Kommitténs förslag är icke

på detta sätt förutsättningslöst och den motivering, som lämnats särskilt

för den föreslagna höjningen av skatten på spritdrycker, har närmast karaktären

av ett försvar för ett genomförande av målsättningen att bereda

statsverket åtminstone 160 miljoner kronor i ökade inkomster.

Motivering har kommittén funnit i den omständigheten, att sprit- och

tobaksbeskattningen skulle undergått en realsänkning på grund av penningvärdets

fall sedan beskattningen senast omprövades. I fråga om spritdryckerna

har kommittén med utgångspunkt från utvecklingen av löner och

levnadskostnader efter december 1950 ansett att en höjning av priset med

omkring 25 % icke skulle medföra »någon realhöjning av det år 1950 bestämda

priset». Detta är icke helt riktigt. Höjningen i december 1950

företogs nämligen mot bakgrunden av väntade allmänna prisstegringar under

det kommande året och föranleddes icke av levnadskostnadsstegringen

under tiden efter närmast föregående skattehöjning. Med hänsyn härtill

hade kommittén enligt min mening bort utsträcka jämförelsen och mera

fullständigt redovisa utvecklingen under hela efterkrigstiden eller åtminstone

under tiden från den näst sista skattehöjningen, vilken skedde år 1948.

En sådan jämförelse skulle visa en avsevärt mindre »eftersläpning» än

25 %.

Sammanfattningsvis vill jag sålunda som min mening uttala, att kommittén,

då den saknar möjlighet att bedöma det kommande budgetläget,

hade bort taga till sin uppgift att till ledning för budgetarbetet lämna en

utredning rörande verkningarna i skilda avseenden av skattehöjningar med

de olika belopp, som kunna komma i fråga. På det hypotetiska resonemang,

som majoriteten fört rörande den blivande budgetsituationen kan jag för

min del icke föreslå några skattehöjningar. Det framtida skatteuttaget på

här ifrågavarande varor måste bero på en prövning i samband med budgetbehandlingen

av å ena sidan statsverkets samlade utgiftsbehov och å andra

sidan sättet för täckande av utgifterna. Det är därför icke möjligt att

förrän i samband med upprättandet av statsverkspropositionen bedöma,

huruvida en skattehöjning är oundgängligen nödvändig och i så fall med

vilka belopp höjning måste ske.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

65

2. Remissyttrandena.

Kontrollstyrelsen, som begränsat sitt yttrande till förslaget om höjd

beskattning av spritdrycker, framhåller att brännvinspriset,

mätt i antal arbetstimmar per liter, sedan år 1946 minskat med 25 procent,

om man räknade med timlönen före skatt, och med 18 procent, om man

räknade med timlönen efter skatt. Det kunde härav beräknas att ett återställande

av 1946 års pris i arbetsinkomst krävde en prishöjning med 33

eller 22 procent, beroende på vilken beräkningsgrund, som ansåges böra

användas. Med hänsyn till denna utveckling av spritdryckernas pris i förhållande

till inkomsterna funne sig styrelsen böra tillstyrka det förslag om

skattehöjning å spritdrycker som kommittén kommit fram till, ehuru från

något andra utgångspunkter.

Kontrollstyrelsen behandlar därefter frågan hur den angivna skattehöjningen

av i genomsnitt 4 kr. per liter skall verkställas. I detta hänseende

anför styrelsen.

Genom att kommittén motiverar den föreslagna höjningen i första hand

med stegringen av levnadskostnaderna, synes man därav kunna antaga att

kommittén närmast åsyftar en rent procentuell prishöjning å samtliga

priser. En sålunda anpassad höjning överensstämmer även med det förslag

kontrollstyrelsen framlagt i sitt remissyttrande över nykterhetskommitténs

förslag. Om man utgår från det av utredningsmannen för avvägningen av

spritdrycksbeskattningen m. m. framlagda förslaget med uppdelning av

skatten på dels en med hänsyn till alkoholhalten graderad fast avgift per

liter, dels en procentuell skatt, beräknad på utminuteringspriset, kan en

sådan procentuell höjning av priset och därmed av skatten erhållas genom

att man endast höjer den procentuella delen av skatten.

Enligt av kontrollstyrelsen gjorda beräkningar erfordrades en skattesats

av 50 procent, om man ville skapa förutsättningar för att den behållna

skatten skulle öka med ca 4 kr. för liter, åtminstone vid en gradering av

den fasta avgiften enligt det av överdirektör Almgren framlagda förslaget.

Graderades dessa avgifter enligt kontrollstyrelsens förslag kunde möjligen

ett något lägre procentuttag vara tillräckligt.

I fråga om utskänkningsskattens avvägning framhåller kontrollstyrelsen.

Vid bedömningen av frågan om utskänkningsprisernas höjd bör enligt

styrelsens mening beaktas den större andel i fylleriförseelserna som de utskänkta

spritdryckerna har. Enligt vad nykterhetskommittén påvisat i en

analys avseende åren 1933—36 var fylleriet i förhållande till kvantiteten

åtta gånger större för utskänkta än för utminuterade spritdrycker. Detta

är enligt kontrollstyrelsens mening ett starkt skäl för en jämförelsevis hög

utskänkningsskatt å spritdrycker. Ett ytterligare skäl för höga priser inom

utskänkningen är de ökade möjligheter till lyxkonsumtion och därmed ökad

alkoholkonsumtion, som de väsentligt ökade kontantlönerna inneburit, särskilt

för ungdomen. Kontrollstyrelsen vill i detta sammanhang erinra om

att styrelsen i sitt yttrande över nykterhetskommitténs betänkande som ett

korrektiv mot missbruk förordat en höjning av utskänkningspriserna. Härtill

bör erinras om, dels att de utskänkta kvantiteterna mellan åren 1921

och 1951 ökade med 54 procent, medan utminuteringen under samma tid

5 Bihang till riksdagens protokoll 2954. 1 samt. Nr 28.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

minskade med 12 procent, dels att skillnaden mellan utminuterings- och

utskänkningspriserna successivt sjönk under angivna tid.

Kommittén anger icke på vilket sätt en höjning av utskänkningspriserna

med ytterligare 3 kronor skulle komma till stånd. Kontrollstyrelsen vill

erinra om att utredningsmannen för avvägningen av spritdrycksbeskattningeu

m. in. föreslagit att utslcänkningsskatten å spritdrycker skall utgå

med 35 procent å utminuteringspriset. Genomföres detta förslag kominer

en höjning av utminuteringspriserna med i genomsnitt 4 kronor per liter

automatiskt att medföra en höjning av utskänkningsskatten med (0,35 X

4 =) l,4o kronor. För att få ut ytterligare 1,60 kronor per liter, skulle man

därvid, utgående från ett genomsnittligt utminuteringspris å de spritdrycker,

som utskänkas, av 22,40 kronor, behöva höja utskänkningsskatten från av

utredningsmannen för avvägningen av spritdrycksbeskattningen in. in.

föreslagna 35 procent till 42 procent. Med tillägg av handelsmarginal för

utskänkningen kommer härigenom utskänkningspriset på vanligt brännvin

att stå i ungefär samma relation som för närvarande till utminuteringspriset.

Kontrollstyrelsen vill för sin del förorda att utskänkningsskatten på

spritdrycker bestämmes till 42 procent av utminuteringspriserna.

Mot den av kommittén föreslagna höjningen av beskattningen

av cigarretter med genomsnittligt ett öre per styck

har styrelsen för aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet framfört vissa erinringar.

Styrelsen framhåller hl. a. att såväl genomsnittspriserna som den

genomsnittliga tobaksskatten på olika varuslag kontinuerligt stigit i betydligt

snabbare takt än levnadskostnaderna fram till år 1950 samt därefter i

stort sett följt levnadskoslnadsindex. Kommitténs uttalande, att hänsynen

till den inträffade löne- och prisutvecklingen i och för sig kunde motivera

en höjning av skatten på tobaksvaror, syntes mot bakgrunden härav icke

vara hållbart. Detsamma gällde kommitténs uttalande, att en skattehöjning

med genomsnittligt ett öre på cigarretter icke skulle innebära någon realförhöjning

av 1950 års priser, eftersom genomsnittspriset på cigarretter

utan munstycke redan stigit med 26 procent sedan nämnda år.

I yttrandet anför styrelsen vidare.

Vid bedömandet av frågan om det genom ytterligare skattehöjningar

överhuvudtaget är möjligt att öka statens inkomster av tobaken har kommittén

varit tveksam. I fråga om alla andra varuslag än cigarretter har

kommittén sålunda icke ansett sig kunna förorda eu skattehöjning med

hänsyn till konsumtionens tillbakagående tendens. Särskilt markant vore

denna nedgång för varuslagen cigarrer och cigarrcigarretter. Styrelsen delar

tillfullo kommitténs uppfattning i denna del. —--Styrelsen vill

ytterligare understryka de anledningar till tvekan, som föreligga. Den betydande

ökningen av cigarrettkonsumtionen, som ägt rum de senaste åren,

har sålunda under innevarande år så gott som helt upphört. Även en mindre

avmattning i konjunkturerna skulle sannolikt komma att medföra en värdemässig

nedgång av försäljningen. Det bör vidare observeras, att i motsats till

spritpriserna någon sänkning av genomsnittspriset på cigarretter i förhållande

till penningvärdeförsämringen icke ägt rum. Slutligen vill styrelsen

framhålla den risk för minskning av statsinkomsterna, som en till följd

av prishöjningen orsakad ökning av smugglingen innebär.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

Med nu angivna reservationer samt med utgångspunkt från samma kvantitativa

försäljning som under år 1952 och den fördelning av försäljningen

mellan märkena, som förekommit 1953, har styrelsen utarbetat förslag till

skattehöjningar på cigarretter.

Styrelsen har i detta sammanhang ansett sig böra förorda en sänkning

av beskattningen på cigarrer och cigarrcigarretter.

Styrelsen anför härom.

För cigarrer och cigarrcigarretter är enligt styrelsens mening situationen

så allvarlig, att en skattesänkning, som möjliggör prissänkningar, snarast

bör vidtagas. Den genomsnittliga skattebelastningen på den egna tillverkningen

av dessa varuslag är i Sverige betydligt högre än i de viktigaste

cigarrproducerande länderna i Europa, nämligen Holland, Danmark och

Västtyskland. I Sverige är den sålunda i procent av försäljningspriset 50

för cigarrer och 58 för cigarrcigarretter, i Holland 16 respektive 22, i Danmark

27 respektive 35 och i Västtyskland 27 för båda varuslagen. Därest

konsumtionsminskningen för cigarrer och cigarrcigarretter icke kan hejdas,

kunde det läget uppkomma, att produktionsvolymen blir för liten för

att upprätthålla en gentemot importen konkurrenskraftig fabrikation av

dessa varuslag. — Nedgången i konsumtionen torde bero dels på förändrade

rökvanor, dels på prisutvecklingen. Priserna på cigarrer och cigarrcigarretter

ha nämligen stigit avsevärt mer än cigarrettpriserna. Följande

exempel angående prisutvecklingen för varor av inhemsk tillverkning belyser

detta. Medan under slutet av 1930-talet genomsnittspriserna voro för en

cigarr 20 öre, en cigarrcigarrett 9 öre och en cigarrett utan munstycke 5

öre, äro i dag motsvarande priser respektive 59, 34 och 12 öre. En prisreduktion

kommer sannolikt att stimulera efterfrågan, medan ett bibehållande

av nuvarande priser, såvitt nu kan bedömas, leder till en fortlöpande

minskning av skatteinkomsterna från cigarrer och cigarrcigarretter.

Med hänsyn till anförda omständigheter ser sig styrelsen nödsakad föreslå

en sänkning av beskattningen å dessa varuslag, som kommer att möjliggöra

en prisreduktion med i genomsnitt 10 procent av utför sälj ningspriserna,

förutsatt att produktionskostnaderna för den inhemska tillverkningen

respektive inköpspriserna på de importerade varorna förbliva i huvudsak

oförändrade. Vid oförändrad konsumtion skulle denna sänkning

medföra en minskning av tobaksskatten med cirka 4,5 milj. kronor per år.

Det kan dock förväntas, att skatteförlusten nedbringas eller helt uteblir,

beroende på den inverkan på konsumtionen, som prissänkningen kan komma

att få.

V. Tobaksmonopolels skrivelse den 22 oktober 1953.

I 15 och 16 §§ lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol

å tillverkning och import av tobaksvaror återfinns de grundläggande bestämmelserna

om beskattning av tobaksvaror. I 15 § angives, att det pris,

som tobaksvara skall betinga vid försäljning till allmänheten (priskurantpriset),

äger monopolets utövare bestämma i enlighet med vad i monopollagen

stadgas jämte av Konungen godkända grunder. I 16 § föreskrives,

att i varje tobaksvaras priskurantpris skall ingå skatt med vissa i paragrafen

närmare angivna belopp. I 29 § 3. förenämnda lag gives en be
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

stämmelse om befrielse från skatt för obeskattade importerade tobaksvaror,

som är upplagda på tobaksskattelager, under förutsättning att de genom

olyckshändelse gått förlorade eller uttagits såsom obrukbara och i betryggande

ordning förstörts. Några bestämmelser, som möjliggör restitution av

erlagd skatt, förekommer icke i monopollagen. Däremot föreskrives i 29 §

3., att sådan nedsättning av fastställt priskurantpris å importerad vara,

som tobaksmonopolet på framställning av importör kan medgiva, icke berättigar

till återbekommande av erlagd skatt.

I den tidigare omnämnda skrivelsen den 22 oktober 1953 har styrelsen

för aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet föreslagit införande i monopollagen

av bestämmelser, som möjliggör restitution av tobaksskatt i vissa

fall. Av innehållet i skrivelsen må här återgivas följande.

I gällande avtal mellan staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet

angående utövandet av statens tobaksmonopol § 4 föreskrives, att för

»alla de tobaksvaror vare sig inom riket tillverkade eller importerade, vilka

av bolaget försäljas eller eljest utlämnas, ävensom för alla tobaksvaror,

som enligt 29 § i lagen angående statsmonopol å tillverkning och import

av tobaksvaror importeras för försäljning, skall bolaget till staten erlägga

skatt till belopp, motsvarande de vid varje tid å tobaksvaror gällande skattesatser».

Statens skattefordran gentemot bolaget inträder alltså vid respektive

leveranstillfällen i och med att varorna blivit avlämnade.

Sedan tobaksvara sålunda blivit föremål för skattebeläggning, kunna

omständigheter inträffa, som synas böra föranleda återbetalning av erlagd

skatt. Eftersom tobaksskatten är en konsumtionsskatt, torde i princip skatt

icke böra utgå å sådana varor, som icke försålts till allmänheten eller eljest

icke kunnat bliva föremål för konsumtion. Detta gäller till exempel varor,

som genom olyckshändelse gått förlorade under transport till eller förvaring

hos återförsäljare, eller skadats så svårt, att de icke vidare äro

ägnade för konsumtion. Därest i dylika fall möjlighet till restitution av

erlagd skatt icke föreligger, synes med visst skäl kunna hävdas, att staten

gör en obehörig skattevinst. Eftersom skatten å tobaksvaror i genomsnitt

uppgår till cirka 75 % av varornas priskurantpris, har givetvis skatteandelen

av varuvärdet stor betydelse för den enskilde, som skall bära den

ekonomiska förlusten av inträffad skada. — ■— —

Med hänsyn till gällande bestämmelser i monopollagen och avtalet med

staten har Tobaksmonopolet endast i följande fall restituerat tobaksskatt,

nämligen då varor återtagits och gottskrivits återförsäljares konto till följd

av att varorna befunnits vara felaktiga eller skadade redan vid leveransen

från Tobaksmonopolet eller felexpediering verkställts eller uppenbar felskrivning

vid beställningen förelegat. Då skattebelagda varor skadats vid

transport till återförsäljare eller hos denne skadats eller försämrats till

kvaliteten eller totalt förstörts, har Tobaksmonopolet däremot ansett sig

icke böra restituera tobaksskatt, även om de skadade eller eljest obrukbara

varorna återställts till Tobaksmonopolet.

När Tobaksmonopolet företager prissänkningar, erbjudas återförsäljarna

returnera kvarliggande lager för ombanderollering och krediteras därvid

för prisskillnaden. Tobaksmonopolet har emellertid i detta fall med hänsyn

till vad som enligt bestämmelsen i 29 § 3. monopollagen gäller för enskilda

importörer ansett restitution av tobaksskatt utesluten och därför

självt stått kostnaden även för skatteandelen av de utgivna ersättningarna.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

De i olika avseenden uppenbarligen icke önskvärda konsekvenserna av

den praxis ifråga om restitution av tobaksskatt, som Tobaksmonopolet hittills

ansett sig böra tillämpa, har i första hand föranlett styrelsen att pröva,

om gällande bestämmelser kunna anses lämna utrymme för en något större

handlingsfrihet för Tobaksmonopolet än hittills tillämpats. Enligt en inom

Tobaksmonopolet företagen undersökning synas skäl tala för att Tobaksmonopolet

äger restituera skatt för levererade tobaksvaror, som Tobaksmonopolet

återtager även av annan anledning än att fel förelegat från bolagets

sida, nämligen då varorna skadats under transport till återförsäljare

eller hos återförsäljare blivit så starkt försämrade till kvaliteten, att

deras avyttring till allmänheten skulle skada Tobaksmonopolets goodwill

och sålunda kunna bliva till men för försäljningsresultatet i stort.

Även om det kan anses, att Tobaksmonopolet är oförhindrat att restituera

tobaksskatt i de fall, som ovan angivits, synes enligt styrelsens uppfattning

en tillfredsställande lösning av restitutionsfrågan förutsätta vissa ändringar

av och tillägg till monopollagen.

VI. Departementschefen.

Med utgångspunkt från att redan beslutade eller väntade statsutgifter

kommer att nödvändiggöra en ökning av statens inkomster av skattemedel

under budgetåret 1954/55 har 1952 års kommitté för indirekta skatter framlagt

förslag om en skärpning av omsättningsskatten på sprit med genomsnittligt

fyra kronor per liter och en höjning av skatten på cigarretter med

genomsnittligt ett öre per styck. Beträffande utskänkningsskatten på spritdrycker

har kommittén påpekat, att det erfordras en höjning av denna med

ytterligare tre kronor för liter för att bibehålla den nuvarande relationen melian

utminuterings- och utskänkningspriserna. Sammantaget har kommitténs

förslag beräknats medföra en ökad skatteintäkt av ca 165 miljoner

kronor för helt år. Beloppet fördelar sig med 100 miljoner kronor på omsättningsskatten

och 15 miljoner kronor på utskänkningsskatten för spritdrycker

samt med 50 miljoner kronor på tobaksskatten. Kommittén har därvid beträffande

spritdrycker utgått från en priselasticitet för utminuteringen av

— 0,4. Alternativt har kommittén räknat med en priselasticitet av — 0,3.

Merinkomsten av omsättningsskatten skulle då kunna uppskattas till ca 115

miljoner kronor och sålunda hela inkomstökningen till ca 180 miljoner kronor.

Jag delar den av kommittén uttalade uppfattningen att beskattningen av

sprit- och tobaksvaror intager en sådan speciell ställning bland de indirekta

skatterna, att frågan om denna beskattnings höjd och närmare utformning

kan behandlas för sig utan att kommitténs slutförslag rörande avvägningen

av de indirekta skatterna därigenom föregripes. Jag vill även understryka

kommitténs uttalande, att en höjning av skatterna å sprit- och tobaksvaror

synts försvarbar med hänsyn till den sänkning av denna beskattning, som ägt

rum i förhållande till penningvärdets och inkomsternas förändring. I detta

hänseende har kommittén bland annat erinrat om att en höjning av omsättningsskatten

å spritdrycker med i genomsnitt fyra kronor för liter kommer

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

att medföra en stegring av priset med omkring 25 procent. Denna ökning,

anför kommittén, skulle icke medföra någon realförhöjning av det år 1950

bestämda priset. För egen del vill jag framhålla att även om en höjning av

spritbeskattningen nu närmast är betingad av statsfinansiella skäl, det givetvis

ur nykterhetspolitisk synpunkt är betänkligt om en mera märkbar

reducering av priset på spritdrycker kommer till stånd genom förändringar

i penningvärdet. I fråga om den föreslagna höjningen av skatten på cigarretter

har kommittén uttalat viss tveksamhet med hänsyn till den känslighet i

efterfrågan, som utmärker tobakskonsumtionen i allmänhet. Kommittén har

dock bedömt läget så, att en med hänsyn till löne- och levnadskostnadsutvecklingen

försiktigt hållen prisstegring icke skulle komma att medföra någon

nämnvärd nedgång i konsumtionen.

Såsom redan inledningsvis antytts har jag i finansplanen till årets statsverksproposition

angivit, att det för nästa budgetår blir erforderligt att genom

en höjning av skatterna på spritdrycker och tobak öka statens inkomster

med ett belopp av i runt tal 100 miljoner kronor. I förhållande till vad

1952 års kommitté för indirekta skatter föreslagit blir sålunda en begränsning

av skattehöjningen möjlig. Vid antagande av en priselasticitet av

— 0,35 för utminuteringen av spritdrycker — och under förutsättning tillika

att det förslag till omläggning av beskattningssystemet, som jag i det följande

kommer att förorda, genomföres — kan vid en genomsnittlig höjning av omsättningsskatten

å sprit med tre kronor per liter samt med bibehållen relation

mellan utminuterings- och utskänkningspriserna inkomsttiteln Omsättnings-

och utskänkningsskatt å spritdrycker beräknas till 770 miljoner

kronor för nästa budgetår. Då riksräkenskapsverket beräknat inkomsttiteln

til! 675 miljoner kronor innebär detta sålunda en ökning med 95 miljoner

kronor. För att få en rättvisande jämförelse med de inkomstberäkningar,

som verkställts av riksräkenskapsverket, måste emellertid nämnda siffra

minskas med 24 miljoner kronor, som upptagits å titeln Brännvinstillverkningsskatt.

Såsom av det följande framgår förordar jag nämligen att denna

skatt avvecklas och inräknas i omsättningsskatten. Nettoökningen för nästa

budgetår av skattehöjningen blir sålunda (95 — 24=) 71 miljoner kronor.

Jag vill tillägga att jag vid beräkning av den behållna inkomsten å titeln

Omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker även tagit hänsyn till att

avvecklingen av tillverkningsskatten nödvändiggör restitution av redan erlagd

tillverkningsskatt å inneliggande lager. Såsom närmare utvecklas i det

följande torde det å nästa budgetår belöpande restitutionsbeloppet komma

att uppgå till ca 8 miljoner kronor.

I fråga om cigarretter förordar jag att skattehöjningen begränsas på så

sätt, att den resulterar i en genomsnittlig prishöjning för svenska cigarretter

med ca 0,5 öre och för importerade cigarretter med ca 0,75 öre per styck.

Från tobaksmonopolet har under hand inhämtats, att man med dessa prishöjningar

och under de förutsättningar, bolagets styrelse i sitt utlåtande över

kommittéförslaget angivit, torde kunna räkna med en omsättning, som skulle

öka statsverkets skatteintäkter från varuslaget cigarretter med inemot 30

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

71

miljoner kronor. Av skäl som jag i det följande närmare utvecklar kommer

jag emellertid att framlägga förslag om sänkning av skattesatserna för cigarrer

och cigarrcigarretter, vilken sänkning kan beräknas medföra ett inkomstbortfall

av ca 4,5 miljoner kronor. Ändringarna av tobaksbeskattningen

kommer sålunda att medföra en höjning av skatteintäkterna med

något mera än 25 miljoner kronor.

De förslag till omläggning av vinbeskattningen, som jag har för avsikt att

i detta sammanhang förorda, torde icke komma att medföra någon nämnvärd

ändring i skatteintäkten i förhållande till vad riksräkenskapsverket beräknat

för nästa budgetår. Visserligen kommer jag att föreslå borttagande av

utskänkningsskatten å lätta viner. Det inkomstbortfall som förorsakas härav

torde emellertid komma att uppvägas av ökad behållning av omsättningsskatten

å vin. Sammanlagt skulle sålunda de av mig nu förordade höjningarna

av sprit- och tobaksskatterna komma att för nästa budgetår öka statsverkets

inkomster med i runt tal (71 + 25 =) 96 miljoner kronor.

Kommittén har icke ansett sig böra föreslå någon närmare tidpunkt för

förslagets ikraftträdande, utan finge detta bli beroende på det rådande budgetläget.

De av mig förordade skattehöjningarna tar närmast sikte på att

tillföra statsverket ökade inkomster under nästa budgetår. Det torde emellertid

icke böra komma i fråga att låta de nya skattesatserna tillämpas först

fr. o. in. den 1 juli 1954. Den tillämnade skattehöjningen blir känd i och med

att statsverkspropositionen framlägges. Om de höjda skatterna icke skulle

uttagas förrän efter närmare ett halvt år måste man räkna med att lagringsköpen

kan komma att få en betydande omfattning. Detta skulle i sin

tur leda till att de högre skatterna icke komme att erläggas i full utsträckning

förrän avsevärd tid förflutit. Vid bestämmande av tidpunkten för

ikraftträdandet måste å andra sidan jämväl beaktas att ett genomförande

av förslagen, som även innefattar en teknisk omläggning av beskattningssystemet

för spritdrycker och vin, förutsätter att visst förberedelsearbete i

fråga om prissättning o. dyl. medhinnes. Vid övervägande av de olika på

frågan inverkande omständigheterna har jag funnit att den 1 april 1954

skulle vara en lämplig tidpunkt för ikraftträdandet. På grund härav har

jag ansett det nödvändigt att redan nu föreslå proposition om dessa skattehöjningar

att tillämpas från och med den 1 april 1954. Vid ett bifall härtill

torde man kunna räkna med att det uppkommer en viss merinkomst för

statsverket även under innevarande budgetår. Det är självfallet synnerligen

vanskligt att beräkna storleken av denna. Med reservation för osäkerheten

i bedömningen har omsättnings- och utskänkningsskatten å spritdrycker

beräknats inbringa 13 miljoner kronor mera än som beräknats i riksstaten

för innevarande budgetår. För att få fram nettoökningen måste emellertid

nämnda belopp minskas med dels 5 miljoner kronor, som bortfaller

genom att tillverkningsskatten upphör den 1 april 1954, och dels 3 miljoner

kronor, avseende restitution av redan erlagd tillverkningsskatt. ökningen

kommer sålunda att stanna vid 5 miljoner kronor. Den höjda tobaksskatten

kan beräknas komma att tillföra statsverket 4 miljoner kronor i ökade in
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

komster för -innevarande budgetår. Omläggningen av vinbeskattningen torde

däremot för innevarande budgetår komma att medföra en minskning av titeln

Omsättnings- och utskänkningsskatt å vin med omkring 1 miljon kronor

jämfört med riksräkenskapsverkets beräkningar.

Jag övergår härefter att behandla de olika förslag rörande skattesatsernas

avvägning för spritdrycker och vin, som förordats i den tidigare omnämnda,

av överdirektör Almgren framlagda promemorian. Jag kommer

därvid även att angiva den höjning av skattesatserna för spritdrycker, som

blir erforderlig för att skatteintäkterna under nästa budgetår skall uppgå

till det nyss angivna beloppet 770 miljoner kronor.

Utredningsmannens förslag om avveckling av tillverkningsskatten

å brännvin har tillstyrkts av samtliga remissinstanser. Även enligt

min uppfattning medför den nuvarande anordningen med en tillverkningsskatt

och en omsättningsskatt ett onödigt administrativt merarbete.

Jag tillstyrker sålunda förslaget att tillverkningsskatten borttages och att

ett mot denna skatt svarande belopp i stället inräknas i omsättningsskatten.

Såsom påpekats i promemorian nödvändiggör brännvinstillverkningsskattens

avveckling en omarbetning av 1926 års förordning angående tillverkning

och beskattning av brännvin, som i fortsättningen allenast skall innefatta

bestämmelser om själva tillverkningen av brännvin och kontrollen däröver.

Utredningsmannen har ifrågasatt, huruvida icke i samband med utarbetande

av den nya förordningen i ämnet den i nu gällande förordning omhandlade

särskilda avgiften av 8 öre per normalliter, som utgår då majs, utländsk

potatis, maniokarot eller andra väsentligen lika stärkelserika utländska ämnen

användes vid tillverkningen, kunde utmönstras ur författningen. Utredningsmannen

har vidare pekat på behovet av en översyn av de nuvarande

ansvarsbestämmelserna för olaga brännvinstillverkning.

I det tidigare omnämnda, av kontrollstyrelsen utarbetade författningsförslaget

har dessa synpunkter beaktats. Styrelsen har dessutom föreslagit, att

det nuvarande kontrollkostnadsbidraget skulle slopas.

I likhet med utredningsmannen anser jag att goda skäl kan anföras för ett

borttagande ur författningen av bestämmelserna om den särskilda avgiften

av 8 öre. Frågan härom synes emellertid böra närmare övervägas i samråd

med de myndigheter, som har att tillvarataga jordbrukets intressen. Jag

vill här även erinra om att förordningen den 25 juli 1912 (nr 170) angående

särskild skatt å majs, utländsk potatis samt maniokarot och andra väsentligen

lika stärkelserika, tullfria utländska ämnen, använda vid tillverkning

av stärkelse, fortfarande äger giltighet. Upphäves bestämmelserna om

den särskilda avgiften i brännvinstillverkningsförordningen torde det böra

undersökas i vad mån en revision även bör komma till stånd av 1912 års

författning. Med hänsyn till nu angivna förhållanden, anser jag att bestämmelsen

om den särskilda avgiften i brännvinstillverkningsförordningen tills

vidare bör bibehållas.

Beträffande ansvarsbestämmelserna torde en mera genomgripande revi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

n

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

sion av dessa böra anstå i avvaktan på att statsmakterna tagit ställning till

frågan om rusdryckslagstiftningens framtida utformning. I detta sammanhang

torde sålunda endast böra vidtagas vissa jämkningar och redaktionella

ändringar, som är betingade av förordningens nya innehåll och uppställning.

Vad slutligen angår kontrollkostnadsbidraget är jag icke beredd att i nu

förevarande sammanhang ta ställning till frågan om detta bidrags slopande.

I övrigt har det förslag till ny brännvinstillverkningsförordning, som utarbetats

av kontrollstyrelsen, icke givit anledning till erinran från min sida.

Ett inarbetande av skattesatsen för tillverkningsskatten, 65 öre per normalliter,

i omsättningsskatten bör vidare få den konsekvensen att tullsatserna

å spritdrycker nedsättes med ett motsvarande belopp. Utredningsmannen

har i detta sammanhang jämväl förordat att de jämförelsevis höga tullsatserna

för arrak och rom reduceras. Dessa tullsatser infördes pa sin tid

som ersättning för den särskilda punschskatten. På sätt jag i det följande

närmare anger, föreslår jag att skattesatsen för spritdrycker differentieras

efter dryckernas alkoholhalt. Ur denna synpunkt finner jag det icke motiverat

att den alkoholsvagare punschen genom hög tull å arrak och rom beskattas

hårdare än t. ex. brännvin, whisky och cognac. Jag tillstyrker sålunda

att tullsatserna för arrak och rom bestämmes till samma belopp som

för sistnämnda spritdrycker.

De erforderliga ändringarna i tulltaxan torde böra genomföras i enlighet

med generaltullstyrelsens förslag.

Enligt nu gällande ordning har aktiebolaget Vin- & spritcentralen att erlägga

brännvinstillverkningsskatten vid inköp av råspriten. Borttages denna

skatt kommer sålunda bolaget att vid tidpunkten för upphävandet inneha

ett redan beskattat lager. Då den nya omsättningsskatten — i vilken

inräknats ett mot tillverkningsskatten respektive tullen svarande belopp —

kommer att uttagas jämväl på detta lager skulle sålunda bolaget komma att

erlägga skatt två gånger. För att undvika detta bör bolaget medgivas rätt

till restitution för den å lagret belöpande tillverkningsskatten respektive

tullen till den del denna motsvarar tillverkningsskatten. Av praktiska skäl

bör restitutionen genomföras på det sättet att bolaget vid inleverans av den

nva omsättningsskatten får avräkna ett mot den redan erlagda tillverkningsskatten

(del av tullen) i stort sett svarande belopp. Enligt preliminära

beräkningar kan det totala restitutionsbeloppet beräknas komma att uppgå

till i runt tal 20 miljoner kronor. Om så anses lämpligt bör Kungl. Maj :t

äga bestämma att restitutionen genomföres i omgångar. Såsom tidigare

nämnts har jag vid beräkning av intäkterna av omsättningsskatten å spritdrycker

under nästa budgetår utgått ifrån att restitutionen under sagda

budgetår kommer att avse ett belopp av ca 8 miljoner kronor. För innevarande

budgetår har beräknats att restitutionen kommer att uppgå till ca 3

miljoner kronor. Återstående ca 9 miljoner kronor skulle med denna beräkning

få restitueras under budgetåret 1955/56. Det torde få ankomma på

Kungl. Maj :t att meddela erforderliga bestämmelser för restitutionens genomförande.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kangl. Maj:ts proposition nr 28.

I syfte att befrämja en förskjutning i efterfrågan från alkoholstarkare

spritdrycker till alkoholsvagare har utredningsmannen föreslagit att o msättningss

katten å spritdrycker differentieras efter dryckernas

alkoholhalt. Förslaget tar närmast sikte på att 1''å till stånd dels en prisskillnad

mellan det okryddade 40-procentiga och det okryddade 46-procentiga

brännvinet och dels alt åstadkomma en skattelättnad för de utpräglat

alkoholsvaga spritdryckerna, t. ex. punsch och vissa likörer. Differentieringen

skulle tekniskt åstadkommas genom att den i omsättningsskatten ingående

fasta avgiften bestämmes till 8 kronor för liter om alkoholhalten överstiger

43 procent, till 7 kronor för liter, om alkoholhalten är lägst 35 och

högst 43 procent samt till G kronor för liter om alkoholhalten understiger 35

procent.

I vissa yttranden har ifrågasatts, huruvida icke andra gränstal för alkoholhalten

borde väljas. Även enligt min uppfattning bör det närmare undersökas,

om icke den övre gränsen skulle kunna sättas vid 40 procent i stället

för vid 43 procent. En sådan nedsättning av gränsen skulle icke medföra någon

förändring av den prisskillnad mellan det 46-procentiga och 40-procentiga

okryddade brännvinet, som utredningsmannen föreslagit. Däremot skulle

flertalet cognacs- och whiskymärken, vilka i regel hålla mellan 42 och 43

procent alkohol, komma att hänföras till den högsta skattegruppen, medan

dessa drycker ingår i mellersta gruppen enligt utredningsmannens förslag.

Mot att sätta gränsen vid 40 procent skulle sålunda möjligen kunna invändas

att man härigenom i större utsträckning än enligt utredningsmannens

förslag rubbar de nuvarande prisrelationerna. Då syftet med differentieringen

är att åstadkomma en ur nykterhetssynpunkt betingad prisskillnad kan

jag dock icke finna att en sådan invändning bör tillmätas avgörande betydelse.

Jag vill sålunda för min del förorda att den övre gränsen sättes vid

en alkoholhalt av 40 procent. Från något håll har ifrågasatts, huruvida man

icke för spritdrycker med låg alkoholhalt (t. ex. punsch) skulle kunna nöja

sig med endast fem kronor i fast avgift mot av utredningsmannen föreslagna

6 kionor. Såsom framgår av det tidigare sagda har jag tillstyrkt

eu reducering av de nu gällande tullsatserna för arrak och rom. Tillräckliga

skäl att medgiva ytterligare skattelättnad för punschen anser jag icke

föreligga. I nu förevarande del tillstyrker jag sålunda utredningsmannens

förslag.

Förslaget ail omsättningsskattens procentuella del i fortsättningen skall

beräknas på ulminuteringspriset i stället för på partipriset föranleder ingen

eiiman från min sida. Jag tillstyrker salunda att en sådan omläggning av

skatteberäkningen kommer till stånd.

Beträffande skattesatsernas avvägning har jag redan nämnt att en genomsnittlig

höjning av priset med 3 kronor för liter blir erforderlig för att erhålla

det nödvändiga tillskottet av skattemedel. Det lämpligaste sättet att

ernå en sådan höjning av priset synes vara att endast höja den procentuella

delen av skatten. Utredningsmannen har med utgångspunkt från nu gällade

skatteuttag förordat att den procentuella skatten skall utgå med 40 pro
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

75

cent av utminuteringspriset. Godtages det av mig framlagda förslaget om

^radering av den fasta avgiften bör — för att en genomsnittlig ökning av

priset med 3 kronor skall komma till stånd — den procentuella delen av

skatten uttagas med 47 procent. Härigenom kan det genomsnittliga utminuteringspriset

å spritdrycker beräknas öka från 17,17 kronor till 20,43 kronor

för liter. Hur skatteomläggningen kommer att påverka utminuteringspriset

för spritdrycker i olika prislägen framgår närmare av en vid statsrådsprotokollet

fogad sammanställning (Bilaga 1). Utminuteringspriset för renat

brännvin kommer sålunda att stiga från 15,30 kronor till 17,75 kronor eller

med 2,45 kronor. För kron- och bordsbrännvin uppgår prishöjningen till 4,so

kronor. Att höjningen här blir så mycket större beror givetvis på den graderade

fasta avgiften. Renat brännvin som håller 40 procent alkohol, påföres

en fast avgift av 7 kronor, medan det alkoholstarkare kron- och bordsbrännvinet

liänföres till den högsta skatteklassen med en fast avgift av 8

kronor. Med hänsyn till att den procentuella skatten beräknas jämväl på

den fasta avgiften innebär graderingen i detta fall en faktisk prishöjning på

drygt 2 kronor. Denna prishöjning kan i och för sig synas ganska stor.

Den är emellertid helt betingad av skillnaden i dryckernas alkoholhalt.

I fråga om omsättningsskatten å spritdrycker vill jag sammanfattningsvis

framhålla, att de av mig förordade ändringarna innebär dels att fast avgift

skall uttag is med 8 kronor för liter, om alkoholhalten överstiger 40 procent,

med 7 kronor för liter, om alkoholhalten är lägst 35 procent och högst 40

procent, samt med 6 kronor för liter, om alkoholhalten understiger 35 procent,

och dels att en procentavgift skall uttagas med 47 procent av utminuteringspriset.

Omsättningsskatten å spritdrycker för tekniska m. fl. ändamål, som för

närvarande utgår med 1,40 kronor per liter, bör på sätt utredningsmannen

föreslagit höjas till 2,70 kronor. Omräkningen är helt betingad av att tillverkningsskattcn

föreslås borttagen.

I detta sammanhang vill jag även nämna att jag icke anser mig nu böra

framlägga förslag om särskild beskattning av det 95-procentiga brännvin,

som säljes i utminuteringsaffärerna. I fråga om detta brännvin bör sålunda

kontrollstyrelsen liksom hittills fastställa ett mot den högre alkoholhalten

svarande pris.

Kontrollstyrelsen har i sitt yttrande påpekat att varuskatten å essenser

och extrakter, avsedda för beredning av alkoholhaltiga drycker, bör justeras,

därest den nu aktuella omläggningen av spritdrycksbeskattningen kommer

till stånd. Jag har för avsikt att i ett senare sammanhang upptaga denna

fråga till prövning.

Enligt utredningsmannens förslag skall omsättningsskatten å

vin i princip anordnas på samma sätt som motsvarande skatt å spritdrycker,

alltså dels med en fast avgift per liter och dels med en avgift bestämd

till viss procent av utminuteringspriset. För alla viner förordas en

enhetlig procentavgift motsvarande 20 procent av utminuteringspriset. Den

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Mnj:ts proposition nr 28.

fasta avgiften föreslås skola beräknas till 2,so kronor per liter för starkvin

och 1 krona per liter för svagvin. Ett genomförande av detta förslag skulle

beträffande starkvin medföra vissa prissänkningar för de billigaste och dyraste

märkena, men däremot viss prishöjning för de medeldyra märkena.

För lättvinernas del skulle effekten bli eu viss fördyring för de billigaste

märkena samt en viss prissänkning för de dyrare varuslagen. De prisförändringar

som skulle inträda framgår närmare av två vid detta protokoll

fogade uppställningar (Bilaga 2 avseende starkviner och Bilaga 3 avseende

lätta viner).

Under remissbehandlingen har yppats betänkligheter mot att den föreslagna

skatteawägningen för lätta viner leder till prisstegringar å de billigaste

märkena, samtidigt som en sänkning av priserna på de dyrare skulle

inträda. Enligt kontrollstyrelsens mening vore det lämpligast att åtminstone

tills vidare låta de nuvarande priserna å lätta viner bli bestående. Jag delar

denna uppfattning. Såsom närmare framgår av Bilaga 3 skulle ett borttagande

av den fasta avgiften och en höjning av procentavgiften till 33 procent

ge till resultat att de nuvarande priserna i stort sett kunde bibehållas

oförändrade. Jag tillstyrker sålunda att omsättningsskatten å lätta viner bestämmes

till 33 procent av utminuteringspriset.

Även i fråga om starkvinerna anser jag en viss jämkning böra göras i

utredningsmannens förslag. Etter övervägande av olika tänkbara kombinationer

av den fasta avgiften och procentavgiften har jag stannat för att förorda

att den fasta avgiften bestämmes till 2 kronor för liter och procentavgiften

till 25 procent av utminuteringspriset. De härav föranledda prisförändringarna

framgår av Bilaga 2.

Utredningsmannen har, bland annat av författningstekniska skäl, föreslagit

att de nuvarande bestämmelserna om grundavgift för inhemskt vin

måtte upphävas. Generaltullstyrelsen, som avstyrkt förslaget i denna del,

har framhållit, att om grundavgiften borttoges kunde till GATT anslutna

vinproducerande länder med visst fog göra gällande, att värdet av de från

svensk sida medgivna tullkoncessionerna på området reducerats. I och för

sig lägger väl GATT-avtalet icke hinder i vägen för ett borttagande av denna

avgift. Då farhågor emellertid uttalats för att åtgärden skulle kunna få vissa

handelspolitiska konsekvenser och då ett bibehållande av avgiften knappast

kan anses medföra några egentliga olägenheter, vill jag för min del föreslå

att avgiften bibehålies, åtminstone tills vidare.

Härefter återstår att ta ställning till frågan om utformningen av u tskänkningss

katter na. I detta hänseende har utredningsmannen

föreslagit att för spritdrycker och starkvin skall uttagas en rent procentuell

utskänkningsskatt, beräknad till 35 procent å utminuteringspriset för

spritdrycker och 30 procent å utminuteringspriset för starkvin. Utskänkningsskatten

å spritdrycker inbringade år 1952 36,02 miljoner kronor, vilket motsvarar

34,3 procent av det genomsnittliga utminuteringspriset. Genom att

införa en procentuell skatt av 35 procent skulle skatteutfallet sålunda kun
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

77

na förväntas bli i stort sett detsamma som med nuvarande skattesatser. En

övergång till en rent procentuell skatt kommer emellertid att medföra att

utskänkningspriserna på de dyrare varuslagen kommer att öka, vilket dock

torde komma att kompenseras av prissänkningar på varor i billigaste prislägen.

För starkvinernas del innebär en 30-procentig utskänkningsskatt en

viss skattelindring i fråga om de billigaste märkena. Beträffande de lätta

vinerna har utredningsmannen ansett sig böra framlägga förslag om ett slopande

av utskänkningsskatten för dessa viner. Den sänkning av priserna på

lättviner, som härigenom skulle möjliggöras, skulle enligt utredningsmannen

öka dessa viners förmåga att inom utskänkningen konkurrera med

alkoholstarkare drycker.

Förslaget att borttaga utskänkningsskatten å lätta viner har tillstyrkts

praktiskt taget av alla remissinstanser. Ej heller från min sida finns något

att invända häremot. Jag förordar sålunda att de lätta vinerna befrias

från utskänkningsskatt. Beträffande utredningsmannens förslag, att kontrollstyrelsen

skall bestämma utskänkningspriserna på vin — liksom nu

sker i fråga om spritdrycker — torde jag få erinra om att frågan om restauratörvinsterna

för närvarande är föremål för utredning av särskilda sakkunniga.

Med hänsyn härtill anser jag mig för närvarande icke ha anledning

att närmare ingå på denna fråga. Jag vill emellertid understryka att

det givetvis får förutsättas att en nu genomförd skattelindring å viner kommer

att resultera i motsvarande nedsättning av utskänkningspriserna.

Från restauratörhåll har under remissbehandlingen framställts yrkande

om att jämväl utskänkningsskatterna å spritdrycker och starkvin skall

borttagas. I andra hand har hemställts om en väsentlig nedsättning av

skatten. För egen del är jag av den uppfattningen att de skäl — såväl statsfinansiella

som nykterhetspolitiska — som föranlett införandet av utskänkningsskatterna

å spritdrycker och starkvin alltjämt äger giltighet. Jag kan

sålunda icke förorda ett upphävande av denna beskattning. I fråga om beskattningens

tekniska konstruktion anser jag i likhet med utredningsmannen

att en övergång till en rent procentuell skatt skulle bättre anpassa beskattningen

efter varans alkoholhalt, pris och kvalitet. Beträffande skattesatsernas

avvägning vill jag erinra om att 1952 års kommitté för indirekta

skatter framhållit att vid en höjning av omsättningsskatten med i genomsnitt

4 kronor per liter måste utskänkningsskatten höjas med ytterligare

tre kronor per liter för att den nuvarande relationen mellan utminuteringsoch

utskänkningspris skall bibehållas. Anordnas utskänkningsskatten som

en procentuell skatt erhålles en motsvarande genomsnittlig höjning av utskänkningsskatten

om skattesatsen bestämmes till 42 procent av utminuteringspriset.

Godtages det av mig framlagda förslaget om en genomsnittlig

höjning av omsättningsskatten med 3 kronor per liter, bör utskänkningsskatten

fastställas till 40 procent av utminuteringspriset. Med tillägg av handelsmarginalen

för utskänkningen kommer härigenom utskänkningspriset

på vanligt brännvin att stå i ungefär samma relation som för närvarande till

utminuteringspriset. I enlighet härmed förordar jag, att utskänkningsskatt

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

å spritdrycker skall erläggas med 40 procent av varans utxninuteringspris.

I fråga om utskänkningsskatten å starkvin tillstyrker jag den av utredningsmannen

föreslagna skattesatsen 30 procent av varans utminuteringspris.

På sätt kontrollstyrelsen framhållit torde frågan om kontrollen över redovisningen

av utskänkningsskatterna få upptagas till omprövning, därest

statsmakterna framdeles skulle komma att fatta beslut om övergång till

friare försäljning av rusdrycker.

För närvarande innefattas bestämmelserna angående omsättnings- och

utskänkningsskatt å rusdrycker i två särskilda författningar, en avseende

beskattningen å spritdrycker och eu avseende beskattningen å vin. Utredningsmannen

föreslår, att bestämmelserna sammanföres i en författning.

Jag biträder detta förslag. Bestämmelserna angående omsättnings- och utskänkningsskatt

å spritdrycker har hittills plägat antagas av riksdagen för

ett år i sänder medan vinbeskattningen däremot gällt tillsvidare. En ny

författning i ämnet synes icke böra givas till tiden begränsad giltighet utan

liksom flertalet andra skatteförfattningar rörande indirekta skatter antagas

att gälla tillsvidare. Någon inskränkning i möjligheterna att när behov

därav anses föreligga ompröva skattesatserna för spritdrycker innebär ju

icke detta.

Den av mig tidigare förordade höjningen av skatten på cigarretter

torde böra genomföras på det sättet att myckenhetsskatten bestämmes

till 4,3 öre per styck för svensktillverkade och 5,65 öre för importerade

cigarretter i grupp II (nuvarande skattesatser utgör 4,04 respektive 5,3 öre

per styck). På grund av värdeskattens inverkan kommer detta att medföra

en prishöjning med i genomsnitt 0,5 öre för svenska cigarretter och 0,75 öre

för importerade cigarretter. Däremot torde nu icke böra göras någon höjning

av skatten för cigarretter i grupp I (cigarretter med munstycke), vilka

utgör icke fullt en procent av den totala cigarrettförsäljningen.

Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgår har tobaksmonopolet

ansett sig böra framlägga förslag om en viss sänkning av skatten på

cigarrer och cigarrcigarretter i syfte att stimulera efterfrågan på dessa varor.

I vad män den konsumtionsminskning, som under senare år inträffat

för cigarrer och cigarrcigarretter, väsentligen är att tillskriva förändrade

rökvanor eller prisutvecklingen för dessa varor kan givetvis icke med någon

större grad av säkerhet avgöras. Då priserna på cigarrer och cigarrcigarretter

stigit avsevärt mera än cigarrettpriserna, vill jag dock icke motsätta

mig att en prisreduktion nu möjliggöres genom en sänkning av skatten. I

fråga om skattesänkningens omfattning ansluter jag mig till det av tobaksmonopolet

framlagda förslaget, att sänkningen bör ge till resultat en prisreduktion

med i genomsnitt 10 procent av utförsäljningspriserna. Enligt inom

tobaksmonopolet gjorda beräkningar kan detta uppnås genom en sänkning

av värdeskatten från nuvarande 40 till 35 procent av priskurantpriset

samt genom en nedsättning av myckenhetsskatten på sätt framgår av följande

uppställning.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

79

Belopp för 1 st. öre

För inom riket

För till riket

Varuslag

tillverkad vara

införd vara

Nuva-

Före-

Nuva-

Före-

rande

slagen

rande

slagen

Cigarrer, grupp I ....................................

4-8

4-3

13 0

12-4

> , * II....................................

6*u

5-6

16-0

15-0

Cigarrcigarretter, grupp I ..........................

4-4

4''0

7-0

6-6

> , > II ..........................

6-4

6-0

10-0

9''5

Jag tillstyrker sålunda ändring av skattesatserna för cigarrer och cigarrcigarretter

i enlighet härmed.

I den tidigare omnämnda skrivelsen av den 22 oktober 1953 har tobaksmonopolet

hemställt om vissa ändringar i tobaksmonopollagen i syfte att

möjliggöra för bolaget att restituera erlagd skatt i sådana fall då försåld tobaksvara

av bolaget återtagits för förstöring eller nedsättning av fastställt

priskurantpris eller då varan genom olyckshändelse gått förlorad under

transport till eller förvaring hos återförsäljare. Vidare borde enligt bolagets

uppfattning möjlighet till restitution förefinnas, då bolaget medgiver importör

nedsättning av fastställt priskurantpris å importerad vara ävensom

då av importör införd vara övertagits av bolaget för förstöring. På sätt tobaksmonopolet

framhållit torde skatt i princip icke böra utgå å sådana varor,

som icke försålts till allmänheten eller eljest icke kunnat bli föremål för

konsumtion. Jag vill erinra om att enligt ett flertal olika skatteförfattningar,

t. ex. varuskatteförordningen och förordningen om försäljningsskatt, kontrollmyndigheten

tillagts befogenhet att medgiva skattebefrielse i sådana

fall då varan återtagits av säljaren. Det synes rimligt att så även skall kunna

ske i fråga om tobaksskatten. Jag tillstyrker sålunda att bestämmelser härom

införes i monopollagen. Lagtekniskt torde detta kunna ske dels genom

en omarbetning av 29 § 3 mom. i tobaksmonopollagen och dels genom att en

ny paragraf införes i lagen, lämpligen benämnd 17 a §. Förslag till erforderliga

författningsändringar har utarbetats inom finansdepartementet.

VII. Departementschefens hemställan.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen att

dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag

till

1) förordning angående omsättnings- och utskänkningsskatt

å rusdrycker;

2) förordning angående tillverkning av brännvin;

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

3) förordning om ändrad lydelse av 1 § och 25 § 2 mom.

förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med

skattefri sprit;

4) förordning om ändrad lydelse av 12 § 2 mom. förordningen

den 1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga

preparat m. m.;

5) lag om ändring i lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående

statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror;
dels

besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober

1929 (nr 316) fogade tulltaxan skall från och med den 1

april 1954 i nedan angiven del erhålla ändrad lydelse på sätt

av det följande framgår.

154

Spritdrycker, innehållande mer än 25 volymprocent alkohol; ävensom sprit

och absolut alkohol:

likör och absint; ävensom, oavsett alkoholhalten, andra spritdrycker, för-

Tull

för 100 kg

kronor

satta med socker eller annat främmande ämne, varigenom alkoholhalten

angives oriktigt å provaren.................................. 100 liter

185: —

155

arrak och rom:

på fat.................. T 100 liter av 50 % alkoholhalt vid + 15° C

35:-

156

på andra kärl ............ 100 liter utan avseende på alkoholhalten

135:-

157

andra slag:

på fat.................. T 100 liter av 50 % alkoholhalt vid + 15° G

35: —

158

på andra kärl ............ 100 liter utan avseende på alkoholhalten

135:-

Anm. till nr 149—158. Angående införsel —--är stadgat.

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig

överensstämmelse med förut angivna grunder — meddela

föreskrifter rörande restitution av tillverkningsskatt och däremot

svarande del av tull för det lager, som aktiebolaget

Vin- & spritcentralen innehar den 1 april 1954.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Harald Häggquist.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

81

Bilaga t.

Utminuteringspriser per liter för spritdrycker i

olika prislägen.

Varumärke

Nuvarande

utminute-

ringspris,

kr./l

Ungefärligt

pris efter

omläggning

enl. prop.b 2

Absolut rent brännvin ........................................

15: 30

17: 75

Kron- eller bordsbrännvin ....................................

16:10

20: 60

Skåne Akvavit................................................

16:10

20: 65

Eau-de-vie ordinaire ..........................................

16:25

21:00

Eau-de-vie ** ................................................

19:00

24: 00

Punsch ......................................................

19:50

19:85

Klosterlikör ..................................................

21:00

26:15

Whisky, härtappad............................................

27: 75

32: 60

Whisky, imp. på butelj........................................

32: 67

39: 05

Likör, > » > ........................................

39:33

46:45

Cognac > > > ........................................

47:86

55: 90

Cognac » > > ........................................

65: 00

74: 90

Samtliga spritdrycker..........................................

17:17

20: 43

1 Systembolagens handelsmarginal bär preliminärt beräknats med 6,5 % av utminuteringspriset.

2 Öretalen har avjämnats till närmast hela femtal.

6 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 28.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

Bilaga 2.

Utminuteringspris per helbutelj om 70 cl för starkviner

i olika prislägen.

Vinglögg......................................

Samos........................................

Cap Constantia................................

Amontillado, Granja, m. fl. sherrysorter.......

Portvins- och madeirasorter, härt..............

Dyraste härt. sherry m. in....................

Dyrare sherry, portvin och madeira (imp. på

butelj).....................................

Medelpris per helbutelj om 70 cl .............

D:o per 100 cl...............................

Omsättningsskatt

Nuvarande

utminute-

ringspris,

SO % å utm.- pris + 2:50 kr/l

(enl. Almgren)

25 % å utm.- pris + 2:00 kr/l

(enl. prop.)

kr. j utminuteringspris, ca kr.

5:50

5: 04

4:89

6:00

5: 70

5:60

7: 00

7: 00

7:00

8:00

8:30

8: 40

9: 00

9: 60

9:81

9: 65

10: 45

10:73

10: 00

10: 73

11:03

12:00

12: 36

12: 79

15:00

14: 79

15:42

20: 00

18:85

19: 81

7: 78

7:91

7: 95

11:11

11:30

11:35

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

83

Bilaga 3.

Utminuteringspris per helbutelj för svaga och mousserande

viner i olika prislägen.

Omsättningsskatt

Nuvarande

20 % å utm.-

33 % å

utminute-

ringspris,

pris + 1: 00 kr/l

utm.-pris

[enl. Almgren)

(enl. prop.)

kr.

utminuteringspris, ca kr.

Castelo ......................................

2: 75

3: 27

2: 76

S Vin rouge d’Algerie............................

3: 50

3: 88

3: 52

j 4:50

\ 6:00

4: 69

4: 52

1 Billigare bordeauxviner........................

5:91

6: 04

1 Chåteau Kirwan ..............................

8:00

7: 54

8:06

Buteljimporterade bourgogneviner..............

10: 00

9:16

10: 07

[ Årg. bet. svaga viner..........................

j 12:00

10: 78

12:07

\ 15:00

13: 22

15:11

Bordeaux-, bourgogne- och vita viner..........

20: 00

17: 28

20:15

Billigare champagneviner......................

25: 00

21:33

25:17

Veuve Clicquot ..............................

30:00

25:39

30:20

Medelpris per butelj om 70 cl..................

5:70

5: 67

5:74

1 D:o per 100 cl................................

8:15

8:10

8: 20

537924. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BevU 1954:38 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den 25 maj 1941 s. 1 i texten
  2. BevU 1954:12 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående omsättningsoch utskänkningsskatt å rusdrgcker, m. m., jämte i ämnet väc s. 1 i texten