Sök i Ratio Lex

Med förslag till kungörelse om ändring i stadgan den 30 juni 1943 (nr 437) angående behandlingen av vissa vägfrågor

1954-01-04 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:30, Med förslag till kungörelse om ändring i stadgan den 30 juni 1943 (nr 437) angående behandlingen av vissa vägfrågor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

1

Nr 30.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

kungörelse om ändring i stadgan den 30 juni 1943

(nr 437) angående behandlingen av vissa vägfrågor;

given Stockholms slott den 4 januari 1954.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, inhämta

riksdagens yttrande över härvid fogade förslag till kungörelse om ändring

i stadgan den 30 juni 1943 (nr 437) angående behandlingen av vissa vägfrågor

(vägstadgan).

GUSTAF ADOLF.

Hj. R. Nilson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Bifall till i 1954 års statsverksproposition framlagt förslag till förenkling

av anslagstelcniken beträffande de statliga väg- och broinvesteringarna

på driftbudgeten föranleder vissa ändringar i vägstadgan. Allmänna

vägar föreslås skola bli av tre slag, nämligen dels riksväg, d. v. s. sådan

väg, som är av synnerlig betydelse för den genomgående, långväga samfärdseln,

dels länsväg, vartill hänföres annan väg än riksväg och ödebygdsväg,

dels ock ödebygdsväg, som bibehåller sin nuvarande bestämning.

Flerårsplaner skall i fortsättningen upprättas för byggande av

riksvägar, nyanläggning av länsvägar, nyanläggning av ödebygdsvägar

samt ombyggnad av länsvägar och ödebygdsvägar. Slutligen föreslås att

i fråga om förbättringsarbete •— även om detta ej är av mindre omfattning

— eller mindre omläggningsarbete undantag från eljest gällande krav

å fastställelse m. m. av arbetsplan må kunna medgivas även i det fall,

att företaget är upptaget i flerårsplan.

1—2143 S3 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 30.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ls proposition nr SO.

Förslag

till

Kungörelse

om ändring i stadgan den SO juni 1943 (nr 437) angående behandlingen

av vissa vägfrågor (vägstadgan).

Härigenom förordnas, att 1, 2, 5, 8 och 26 §§ stadgan den 30 juni 1943

(nr 437)‘ angående behandlingen av vissa vägfrågor skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

1 §•

Allmänna vägar äro av tre slag:

a) huvudväg, vartill hänföres

väg, som är av synnerlig betydelse

för den genomgående, långväga

samfärdseln eller som eljest är av

stor vikt för den allmänna samfärdseln

mellan eller till huvudorter

i ett län eller för förbindelsen med

dylika orter i andra län;

b) bygdeväg, varmed avses

annan väg än huvudväg och ödebygdsväg;
c)

ödebygdsväg, varmed — —

och bebyggande.

2 §•

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

bestämmer, på framställning av

länsstyrelse eller efter länsstyrelses

hörande, vilka vägar som skola anses

såsom huvudvägar. Dock skall

fråga om viss vägs hänförande till

huvudväg, i händelse av meningsskiljaktighet

mellan länsstyrelse

samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

hänskjutas till Konungens avgörande.

(Föreslagen lydelse.)

1 §•

Allmänna vägar äro av tre slag:

a) riksväg, vartill hänföres

väg, som är av synnerlig betydelse

för den genomgående, långväga

samfärdseln;

b) länsväg, varmed avses annan

väg än riksväg och ödebygdsväg;

c) ödebygdsväg, varmed---

och bebyggande.

2 §•

Med ledning av förslag, som uppgjorts

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

på framställning av länsstyrelse

eller efter länsstyrelses hörande,

bestämmer Konungen eller,

där Konungen så förordnar, vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, vilka

vägar som skola anses såsom riksvägar.

1 Senaste lydelse av 5 och 8 §§, se SFS 1952:238.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

3

(Gällande lydelse.)

5 §.

Finner länsstyrelsen, att vägen

icke är av den betydelse, att den må

byggas såsom allmän, eller att företaget,

vid jämförelse med andra

ifrågasatta arbeten, icke är av den

angelägenhetsgrad, att medel till

detsamma kunna påräknas under

de närmaste åren, skall ansökningen

avslås, där ej annat föranledes av

vad i andra stycket sägs. Eljest

skall frågan, om företaget bör komma

till stånd, prövas vid uppgörande

av flerårsplan för arbeten av det

slag, vartill företaget hör, eller vid

upprättande av sådant förslag, som

i 14 § avses. För sådant fall skall

länsstyrelse, där fråga är om annan

väg än huvudväg, pröva, huruvida

företaget är av den angelägenhetsgrad,

att arbetsplan beträffande detsamma

bör omedelbart upprättas.

Avser ansökningen huvudväg, hänskjutes

frågan om upprättande av

arbetsplan till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Där synnerliga---närmaste

åren.

8 §.

För att tjäna till ledning vid fördelningen

av de medel, som beviljas

för olika vägbyggnadsändamål, skola

för varje län i mån av behov upprättas

och fastställas flerårsplaner

för

a) byggande av huvudvägar;

b) ombyggnad av bygdevägar

och ödebygdsvägar;

c) nyanläggning av bygdevägar;

d) nyanläggning av ödebygdsvägar;
-

(Föreslagen lydelse.)

5 §.

Finner länsstyrelsen, att vägen

icke är av den betydelse, att den må

byggas såsom allmän, eller att företaget,

vid jämförelse med andra

ifrågasatta arbeten, icke är av den

angelägenhetsgrad, att medel till

detsamma kunna påräknas under

de närmaste åren, skall ansökningen

avslås, där ej annat föranledes av

vad i andra stycket sägs. Eljest

skall frågan, om företaget bör komma

till stånd, prövas vid uppgörande

av flerårsplan för arbeten av det

slag, vartill företaget hör, eller vid

upprättande av sådant förslag, som

i 14 § avses. För sådant fall skall

länsstyrelse, där fråga är om annan

väg än riksväg, pröva, huruvida

företaget är av den angelägenhetsgrad,

att arbetsplan beträffande detsamma

bör omedelbart upprättas.

Avser ansökningen riksväg, hänskjutes

frågan om upprättande av

arbetsplan till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Där synnerliga--— närmaste

åren.

8 §.

För att tjäna till ledning vid fördelningen

av de medel, som beviljas

för olika vägbyggnadsändamål, skola

för varje län i mån av behov upprättas

och fastställas flerårsplaner

för

a) byggande av riksvägar;

b) nyanläggning av länsvägar;

c) nyanläggning av ödebygdsvägar;

samt

d) ombyggnad av länsvägar och

ödebygdsvägar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

(Gällande lydelse.)

e) byggande av broar; samt

f) vägbeläggningar.

Flerårsplan skall---Konung
en

härom.

26 §.

Med avseende ---—- över ar
betsplanen.

Är fråga om mindre, i flerårsplan

ej upptaget omläggnings- eller förbättringsarbete

och har ägare av

fastighet, av vilken mark skall tagas

i anspråk för företaget, genom

skriftlig handling upplåtit vägrätt

till marken, må företaget, om av omständigheterna

klart framgår att detsamma

icke kan lända någon till

förfång, efter vägförvaltningens i

länet beprövande utföras utan att

på sätt i 20, 22 och 24 §§ stadgas

yttranden över arbetsplan infordrats

och avgivits eller planen blivit fastställd.

(Föreslagen lydelse.)

Flerårsplan skall---Konung
en

härom.

26 §.

Med avseende — — — över arbetsplanen.

Är fråga om förbättrings- eller

mindre omläggningsarbete och har

ägare av fastighet, av vilken mark

skall tagas i anspråk för företaget,

genom skriftlig handling upplåtit

vägrätt till marken, må företaget,

om av omständigheterna klart framgår

att detsamma icke kan lända

någon till förfång, efter vägförvaltningens

i länet beprövande utföras

utan att på sätt i 20, 22 och 24 §§

stadgas yttranden över arbetsplan

infordrats och avgivits eller planen

blivit fastställd.

Denna kungörelse träder i kraft

den i januari 1955.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

5

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 4 januari 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Nordenstam.

Statsrådet Hjalmar Nilson anmäler fråga om vissa ändringar i stadgan

angående behandlingen av vissa vägfrågor (vägstadgan) samt anför.

Gällande bestämmelser m. m.

Jag vill till en början lämna en kort redogörelse för innehållet i de

gällande bestämmelser i vägstadgan, om vilka här är fråga.

Enligt 1 § vägstadgan är allmänna vägar av tre slag, huvudväg, bygdeväg

och ödebygdsväg. Till huvudväg hänföres väg, som är av synnerlig

betydelse för den genomgående, långväga samfärdseln eller som eljest är

av stor vikt för den allmänna samfärdseln mellan eller till huvudorter i

ett län eller för förbindelsen med dylika orter i andra län. Med bygdeväg

avses annan väg än huvudväg och ödebygdsväg. Med ödebygdsväg förstås

väg, som till avsevärd längd sträcker sig över fjäll, genom skogar och

genom glest befolkade trakter och som, ehuru den icke prövas nödig

för den allmänna samfärdseln, likväl är till synnerligt gagn för det allmänna

såsom ägnad att främja landets uppodlande och bebyggande.

Vilka vägar, som skall anses såsom huvudvägar, bestämmer enligt 2 §

vägstadgan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Fråga om viss vägs hänförande

till huvudväg skall dock vid meningsskiljaktighet mellan länsstyrelse

och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hänskjutas till Konungens

avgörande.

I praktiken skiljer man i fråga om huvudvägar mellan rikshuvudvägar

och länshuvudvägar. Kungl. Maj :t bestämmer, vilka vägar som skall anses

såsom rikshuvudvägar.

I 5 § första stycket regleras, såvitt nu är i fråga, förfarandet vid den på

länsstyrelsen ankommande prövningen av frågan om upprättande av arbetsplan

till ett vägbyggnadsföretag. Härvid göres viss skillnad mellan

huvudväg och annan väg än huvudväg.

För att tjäna till ledning vid fördelningen av de medel, som beviljas

för olika vägbyggnadsändamål, skall enligt 8 § för varje län i mån av

behov upprättas och fastställas flerårsplaner för byggande av huvudvägar,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

ombyggnad av bygdevägar och ödebygdsvägar, nyanläggning av bygdevägar,

nyanläggning av ödebygdsvägar, byggande av broar samt vägbeläggningar.

Sådan plan skall avse fem år och normalt förnyas vart tredje år.

Flerårsplan upprättas av länsstyrelsen, över planen skall vägnämndernas

och länsvägnämndens yttranden inhämtas. Planen fastställes av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen eller om denna anser jämkningar i planen erforderliga

av Kungl. Maj :t.

Innan väg bygges, skall enligt 15 § lagen om allmänna vägar (i fortsättningen

kallad väglagen) arbetsplan upprättas och, efter utställelse för

granskning, fastställas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller — om

styrelsen är av annan mening än länsstyrelsen — av Kungl. Maj:t. Utställelse

och fastställelse erfordras dock ej i fråga om sådant förbättringsarbete

eller mindre omläggningsarbete, som ej kan antagas lända till förfång

för fastighet, vilken beröres av vägföretaget, eller för nyttjanderättseller

servitutsrättshavare. I 26 § andra stycket vägstadgan har emellertid

de arbeten, som under förutsättning att de ej länder någon till förfång

må utföras utan att arbetsplan fastställts för desamma, av Kungl. Maj:t

i så måtto begränsats på ett snävare sätt, att de endast får avse mindre

omläggnings- eller förbättringsarbete, som ej är upptaget i flerårsplan.

Förslag.

I sin skrivelse den 31 augusti 1953 med förslag till anslagsäskanden

för budgetåret 1954/55 i vad avser vägväsendet har väg- och vattenhgggnadsstyrelsen

till behandling upptagit bl. a. frågan om förenkling av anslagstekniken

beträffande de statliga väg- och hroinvesteringarna på driftbudgeten.

Förslaget, för vilket närmare redogörelse lämnats i årets statsverksproposition

(bil. 8, pt 9), vartill jag torde få hänvisa, går i korthet

ut på en koncentration av anslagsanvisningen under vissa förutsättningar

till ett enda anslag, benämnt Vägbyggnad. I anslutning härtill skulle den

ändringen vidtagas i vägstadgan, att dess begrepp allmänna vägar uppdelades

i endast riksvägar, omfattande de nuvarande rikshuvudvägarna, samt länsvägar,

motsvarande de nuvarande länshuvud-, bygde- och ödebygdsvägarna.

Blott tre femårsplaner skulle upprättas, en för byggande av riksvägar, en

för byggande av länsvägar och en för byggande av speciella storbroar.

Styrelsen har vidare utarbetat förslag till i anslutning härtill erforderliga

ändringar av 1, 2, 5 och 8 §§ vägstadgan.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i samband därmed jämväl föreslagit

ändring av 26 § vägstadgan i fråga om fastställande av arbetsplan

beträffande omläggnings- och förbättringsarbeten. Styrelsen har härutinnan

anfört, att då kostnaden för ett förbättringsarbete på grund av den

tunga trafikens krav numera mången gång kan uppgå till betydande belopp,

detta i sådant fall bör i vad avser angelägenhetsgraden jämföras med

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 30.

7

andra planerade vägföretag och därför upptagas som särskilt företag i

flerårsplan. Enligt gällande bestämmelser i vägstadgan skulle därvid fastställeise

av arbetsplan för dylikt företag under alla förhållanden behöva

ske. Härigenom komme arbetsbördan för såväl styrelsen som vägförvaltningarnas

projekteringspersonal att öka i sådan omfattning, att personalförstärkning

för ändamålet bleve erforderlig. Då det måste anses angeläget,

att det administrativa förfarandet ej i något fall göres mera omständligt

än nödigt, föreslår styrelsen sådan ändring av vägstadgan, att

frågan, huruvida arbetsplan skall fastställas, icke göres beroende av om

företaget är upptaget som särskilt företag i flerårsplan. En sådan ändring

aktualiseras genom styrelsens förslag till anslagsförenkling, enligt vilket

anslaget till Förstärkning och förbättring av vägar, varifrån kostnaderna

för ifrågavarande arbeten som regel bestridits och för vilket särskilda flerårsplaner

icke behöver fastställas, framdeles skulle uppgå i det ifrågasatta

enda anslaget till Vägbyggnad.

Yttranden.

Över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag har yttranden efter

remiss avgivits av riksräkenskapsverket, länsstyrelserna i Stockholms,

Jönköpings, Blekinge, Malmöhus, Västernorrlands och Norrbottens län

samt länsvägnämndernas förbund.

Såsom framgår av den under angiven punkt i årets statsverksproposition

lämnade sammanfattningen över remissyttrandenas innehåll har

flertalet remissinstanser helt tillstyrkt styrelsens förslag. Blott riksräkenskapsverket

och länsstyrelsen i Norrbottens län har anmält en i vissa avseenden

avvikande mening. De har förordat en mindre långt gående anslagskoncentration,

vilket i sin tur påverkar förslagen till ändring av vägstadgan.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har slutligen ifrågasatt ett par

rent formella jämkningar i de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna

stadgeändringarna.

Föredraganden.

I viss anslutning till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag har

Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition (bil. 8, pt 9) på min föredragning

föreslagit, att en förenkling fr. o. in. nästa budgetår genomföres

av anslagstekniken beträffande den statliga väg- och brobyggnadsverksamheten.

Det har därvid synts mig vara eu åtgärd, som står i god överensstämmelse

med utvecklingen på transportområdet, att i planläggnings- och

anslagshänseende särskilja de nuvarande rikshuvudvägarna från övriga

vägar. Med hänsyn till detta vägnäts betydelse för den långväga biltrafiken

och till de särskilda rikssynpunkter, som får läggas på frågorna

om dess förbättring och fortsatta utbyggande, torde det vara sakligt moti
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts proposition nr 30.

verat, att rikshuvudvägar na särskiljes från övriga huvudvägar och behandlas

som en grupp för sig. Till förhindrande av förväxling med begreppet

huvudled enligt vägtrafikförordningen har den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

föreslagna nya benämningen riksvägar synts mig vara

att föredraga framför rikshuvudvägar och därför samtidigt böra genomföras.

Bestämmandet, vilka vägar som skall anses såsom riksvägar, torde

i princip böra ankomma på Kungl. Maj :t.

Vid mitt ställningstagande i övrigt till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

förslag har jag däremot ej helt kunnat biträda vad styrelsen föreslagit.

Jag har sålunda icke velat medverka till att genom sammanförande med

andra vägar avskaffa den särställning, som ödebygdsvägarna hittills intagit.

Med hänsyn till de speciella intressen ödebygdsvägarna, vilka endast

förekommer i de sju nordligaste länen, tillgodoser, har jag ansett,

att denna vägkategori bör bibehållas och vid vägplanering och medelsanvisning

handläggas för sig.

Vad angår de båda övriga grupperna av allmänna vägar, länshuvudvägar

och bygdevägar, har avgörande skäl synts mig tala för att de begreppsmässigt

såväl som i fråga om planläggning och medelsanvisning

sammanföres till en grupp med benämningen länsvägar.

Jag har i enlighet härmed förordat, att de allmänna vägarna indelas

i tre grupper, nämligen dels riksvägar avseende vägar, som är av synnerlig

betydelse för den genomgående, långväga samfärdseln, dels länsvägar,

till vilka skulle hänföras andra allmänna vägar än riksvägar och ödebygdsvägar,

dels ock ödebggdsvägar, som skulle bibehålla sin nuvarande

bestämning.

Denna föreslagna nya indelning av de allmänna vägarna föranleder

ändring av 1 och 2 §§ samt 5 § första stycket vägstadgan.

Vid övervägande å ena sidan av önskemålen om förenkling av anslagsteknilcen

och därmed sammanhängande administrativa lättnader samt

å andra sidan av kravet på ett direkt inflytande via medelsanvisningen

från statsmakternas sida över vägbyggnadsverksamhetens inriktning har

jag funnit det riktigast att för närvarande stanna vid att även i anslagsanvisningen

särskilja de tre kategorier av vägar, vari jag föreslagit, att

det allmänna vägnätet skall indelas, och att jämväl i viss utsträckning

skilja på medelsanvisningen för ombyggnads- och nyanläggningsverksamhet.

Intresset av sistnämnda särredovisning hänför sig till läns- och

ödebygdsvägarna, för vilka jag för den skull föreslagit särskilda nyanläggningsanslag.

Medel till ombyggnad av dessa båda vägkategorier har

däremot synts mig utan olägenhet kunna anvisas över ett gemensamt ombyggnadsanslag.

I statsverkspropositionen har därför föreslagits följande

fyra särskilda anslag för den statliga väg- och brobyggnadsverksamheten,

nämligen Byggande av riksvägar, Nyanläggning av länsvägar,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 30.

9

Nyanläggning av ödebygdsvägar samt Ombyggnad av länsvägar och ödebygdsvägar.

För ett vart av de av mig sålunda föreslagna anslagen har

särskild flerårsplan synts böra upprättas att tjäna till ledning vid fördelning

av beviljade medel.

Det nuvarande anslaget till Vägbeläggningar skulle alltså enligt mitt

förslag uppgå i vägbyggnadsanslagen. Upprättandet av någon särskild

flerårsplan för vägbeläggningsarbeten har under sådana förhållanden ej

heller ansetts behövligt i fortsättningen.

De broföretag, till vilkas kostnader medel utgått från anslaget till Byggande

av broar och för vilka särskilda flerårsplaner upprättats, torde

enligt vad jag anfört vid statsverkspropositionen avlåtande utan olägenhet

kunna inrymmas i de egentliga vägbyggnadsanslagen samt därvid

upptagas i flerårsplanerna för vägbyggnader, varvid bro jämte tillfartsvägar

uppföres som ett företag. Något behov har åtminstone tills vidare

ej synts mig föreligga av att därvid låta vissa storbroar jämte tillfartsvägar

upptagas i särskilda flerårsplaner och att särskilt redovisa medelsbehovet

för dessa broar.

I enlighet härmed skulle i fortsättningen i mån av behov upprättas och

fastställas flerårsplaner för byggande av riksvägar, nyanläggning av länsvägar,

nyanläggning av ödebygdsvägar samt ombyggnad av länsvägar och

ödebygdsvägar. Häremot svarande ändring torde böra ske av 8 § första

stycket vägstadgan.

För de arbeten, som hittills utförts med medel från anslaget till Förstärkning

och förbättring av vägar, upprättas i de fall behov härav föreligger

flerårsplan. Sådan plan fastställes emellertid ej, enär den icke är

obligatorisk enligt vägstadgan. Därest detta anslag enligt mitt förslag

till förenklad anslagsteknik slopas, kommer förbättringsarbeten, i de fall

dylika arbeten på grund av sin storleksordning anses böra upptagas som

särskilda företag i flerårsplan, att inrymmas i de flerårsplaner, som föreslagits

framdeles skola upprättas samt fastställas. Enligt bestämmelserna

i 26 § andra stycket vägstadgan skulle detta medföra, att utställelse och

fastställelse av arbetsplan för dessa företag måste ske, även i sådana fall

då av omständigheterna klart framgår, att företaget icke kan lända någon

till förfång. Ett dylikt förfarande skulle emellertid orsaka ett onödigt

administrativt merarbete för därav berörda myndigheter och lokala organ.

Med hänsyn härtill föreslår jag, att ifrågavarande bestämmelse i vägstadgan

bringas i överensstämmelse med föreskrifterna i 15 § väglagen, så att

frågan, huruvida arbetsplan för ett förbättringarbete — även om detta ej

är av mindre omfattning — eller mindre omläggningsarbete skall fastställas,

icke göres beroende av om företaget är upptaget som särskilt företag

i flerårsplan.

De föreslagna ändringarna i vägstadgan torde vid bifall till de i årets

statsverksproposition framlagda förslagen till viss anslagsförenkling böra

träda i kraft den 1 januari 1955.

2—2143 53 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 30.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kimgl. Maj:ts proposition nr 30.

I enlighet med vad nu anförts har inom kommunikationsdepartementet

upprättats förslag till kungörelse om ändring i stadgan den 30 juni 1943

(nr 437) angående behandlingen av vissa vägfrågor (vägstadgan).

Föredraganden hemställer, att Kungl. Maj:t måtte besluta inhämta

riksdagens yttrande över förslaget.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

W. Hammargren.

Sthlm 1954. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1954:349 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om ändring i stadgan den 30 juni 1943 a1 i texten
  2. 3LU 1954:30 Tredje lagutskottets utlåtande nr ,30 s. 1 i texten