Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m
1954-01-08 · 40 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 39 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1954:37, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m
Dokumentets text
i.
Kungl. Maj:ts proposition nr 37.
1
Nr 37.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott den 8
januari 1954.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370);
2) lag om ändrad lydelse av 45 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. in.; samt
3) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928
(nr 379).
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås att inkomst av fastighet, som äges av bostadsförening
eller bostadsaktiebolag, skall beräknas enligt den förenklade schablonmetod,
som redan genomförts för en- och tvåfamilj sfastigheter. Intäkten
skall sålunda upptagas till 3 procent av fastighetens taxeringsvärde, varefter
avdrag medgives för räntekostnader för lånat kapital i fastigheten.
Medlem i bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag skall beskattas
endast om han hyrt ut sin lägenhet. Inkomstberäkningen skall i sådant
fall ske efter regler, som i huvudsak överensstämmer med de nu gällande. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 37.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 37.
Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370).
Härigenom förordnas, att 24 § 1 inom., 25 § 1 och 3 mom. och 45 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 — sistnämnda förfatlningsrum
enligt dess avfattning jämlikt lagen den 5 juni 1953, nr 399 —- samt anvisningarna
till 19 §, punkterna 2 och 3 av anvisningarna till 24 §, punkt
1 av anvisningarna till 36 §, punkt 2 av anvisningarna till 38 § och punkt 1
av anvisningarna till 54 § kommunalskattelagen1 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives, att till 24 § samma lag skall fogas ett nytt moment,
betecknat 3 inom., av nedan angiven lydelse, att till anvisningarna till 39 §
nyssnämnda lag skall fogas en ny punkt, betecknad 3, av lydelse som i det
följande angives samt att punkt 5 av anvisningarna till 25 § och punkt 2 av
anvisningarna till 45 § kommunalskattelagen skola upphöra att gälla.
24 §.
i mom. Till intäkt av annan fastighet skall, där ej annat föranledes av
vad nedan i andra stycket eller 2 eller 3 mom. stadgas, hänföras vad av
fastighet här i riket, som taxerats såsom annan fastighet, kommit ägaren
till godo, såsom:
hyresvärdet av---frälseränta.
Har fastighet----av 30 § 2 mom.
Förmån av---särskilt redovisas.
3 mom. Har fastighet tillhört bostadsförening eller bostadsaktiebolag och
har fastigheten uteslutande eller huvudsakligen använts för beredande av
bostad åt föreningens medlemmar eller bolagets delägare, skall såsom intäkt
av fastigheten upptagas ett belopp motsvarande för helt år räknat tre
procent av fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret. Finnes
ej taxeringsvärde åsatt för året näst före taxeringsåret, beräknas intäkten på
grundval av fastighetens värde, uppskattat enligt de grunder, som gällt för
åsättande av taxeringsvärde för året näst före taxeringsåret.
Att inkomst som medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag
i denna sin egenskap åtnjutit i vissa fall skall räknas såsom intäkt av
kapital, därom stadgas i punkt 2 av anvisningarna till 38 §.
(Se vidare anvisningarna.)
25 §.
i mom. Från bruttointäkten---liknande avgäld.
3 mom. I fråga om fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt
24 § 2 eller 3 mom., må avdrag icke göras för andra omkostnader än för 1
1 Senaste lydelse av 24 § 1 mom., 25 § 1 och 3 mom., punkt 2 av anvisningarna till 24 § och
punkt 1 av anvisningarna till 33 § se 1953: 404, av anvisningarna till 19 § se 1950: 308,
av punkt 3 av anvisningarna till 24 § se 1930:190 samt av punkt 1 av anvisningarna till 54 §
se 1934:294. Betr. nu gällande lydelse av punkt 2 av anvisningarna till 45 § se 1930:190
samt betr. lydelsen fr. o. m. den 1 januari 1955 av 45 § se 1953:400 och 1954:000. Anvisningarna
till 45 § upphöra vid sistnämnda tidpunkt att gälla se 1954: 000.
Kungl. Maj:ts proposition nr 37. 3
ränta å lånat, i fastigheten nedlagt kapital samt tomträttsavgäld eller liknande
avgäld.
Har fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt 24 § 2 mom., delvis
använts i ägarens rörelse, skall räntan och avgälden minskas med den
del därav, som kan anses belöpa på den i rörelsen använda fastighetsdelen.
(Se vidare anvisningarna.)
45 §.
Genom fastighetsskatten---fastighetsskatt beskattats.
Rätt till förenämnda avdrag skall tillkomma fastighetens ägare. Dock skall
ägare av strömfall med skyldighet att bidraga till kostnaden för regleringsföretag
tillgodonjuta den del av avdraget för regleringssamfälligheten tillhörig
regleringsdamm, som motsvarar den på strömfallet belöpande andelen av
nämnda kostnad.
Har fastighet----ägt fastigheten.
Avdraget skall---gällande taxeringsvärdet.
(Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar
till 19 §.
Fattigunderstöd, begravningshjälp samt underhåll, som lämnats fånge
eller patient å hospital, m. m. dyl. är icke att hänföra till skattepliktig inkomst.
Detsamma gäller i fråga om till föreningar influtna medlemsavgifter.
Bestämmelsen att--— nämnda lag.
till 24 §.
2. Såsom av 24 § 1 mom. sista stycket framgår, skall avkastning av plantering
eller trädgårdsland, i den mån planteringen eller trädgårdslandet är att
anse endast såsom tillbehör till bostadslägenhet och användes företrädesvis
för ägarens personliga trevnad, icke särskilt redovisas, och får å andra sidan
enligt 25 § underhållskostnaden ej avdragas. Värdet av berörda förmån
skall tagas i beräkning vid bestämmande av bostadsvärdet.
Om däremot----uppgivna intäkterna.
Föreligger handelsträdgårdsrörelse,----av rörelse.
3. Med bostadsförening--— eller bolaget.
till 36 §.
1. Vid beräkning av realisationsvinst upptages såsom intäkt vad som erhållits
för den avyttrade egendomen. Avdrag får ske för alla omkostnader
för förvärvet och avyttringen, således för erlagd köpeskilling, för vad som
nedlagts på förbättring av egendomen, för inköps- och försäljningsprovision,
för stämpelkostnader in. in. Hit räknas jämväl kostnad, som under tid, då
intäkt av avyttrad annan fastighet eller i förekommande fall del därav
beräknats enligt 24 § 2 eller 3 inom., nedlagts på reparation och underhåll
av fastigheten eller fastighetsdelen, i den mån den avyttrade egendomen
på grund därav vid avyttringen befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet.
Har den skattskyldige tidigare fått åtnjuta avdrag för värdeminskning av den
avyttrade egendomen eller dyl., skall å andra sidan, i den mån ej vad som
vid avyttringen återbekommits av de avskrivna beloppen inräknas i intäkt
av rörelse, omkostnadsbeloppet minskas med detta avdrag. Vidare får vid
vinstberäkningen den skattskyldige åtnjuta avdrag för under beskattnings
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 37.
året utbetalda förvaltningskostnader och räntor, därest dessa ej böra hänföras
till annan förvärvskälla.
till 38 §.
2. Till intäkt av kapital hänföres sådan utdelning från aktiebolag eller
ekonomisk förening, som utgår i förhållande till innehavda aktier eller andelar,
men däremot icke — med undantag som i andra stycket sägs — utdelning,
som utgår efter annan grund, t. ex. i förhållande till gjorda inköp
eller försäljningar. Dylik utdelning är skattefri, där den blott innebär en
minskning i levnadskostnader, och skall i annat fall hänföras till den förvärvskälla,
vartill den på grund av sin beskaffenhet är att räkna. Sålunda
hänföres exempelvis till inkomst av jordbruk respektive rörelse näringsidkares
utdelning från ekonomisk förening i form av pristillägg å varor, som
han sålt till föreningen, eller i form av rabatt för varor, som han för sin näring
inköpt av föreningen.
Utdelning från bostadsförening eller bostadsaktiebolag, som utgått annorledes
än i förhållande till innehavda andelar eller aktier, räknas såsom
intäkt av kapital för medlemmen eller delägaren, om och i den mån utdelningen
överstiger sådana på beskattningsåret belöpande avgifter och andra
inbetalningar till föreningen eller bolaget, vilka icke äro att anse som kapitaltillskott.
Har bostad eller annan förmån, som tillkommit medlem av bostadsförening
eller delägare i bostadsaktiebolag i denna hans egenskap, helt eller
till övervägande del varit av medlemmen eller delägaren mot vederlag upplåten
till annan under hela eller större delen av beskattningsåret, räknas
vederlaget jämte värdet av bostad eller annan förmån, som medlemmen eller
delägaren för eget bruk förfogat över, såsom intäkt av kapital för medlemmen
eller delägaren.
Har bostad eller annan förmån av fastighet, varav intäkten beräknas enligt
24 § 3 inom., tillkommit medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag
i denna hans egenskap och är icke fråga om upplåtelse som
i tredje stycket sägs, skall värdet av bostaden eller förmånen icke räknas
såsom skattepliktig intäkt för medlemmen eller delägaren. I följd härav
må, såvitt fråga ej är om till rörelse hänförlig utgift, avdrag icke ske för
medlemmens eller delägarens inbetalningar till föreningen eller bolaget eller
för andra omkostnader, som äro hänförliga till innehavet av bostaden eller
förmånen.
till 39 §.
3. Där vederlag för upplåtelse av lägenhet, vilken tillkommit medlem av
bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag i denna hans egenskap,
enligt bestämmelserna i punkt 2 tredje stycket av anvisningarna till 38 §
upptagits såsom skattepliktig intäkt för medlemmen eller delägaren, får avdrag
för sådana avgifter och andra inbetalningar till föreningen eller bolaget,
som icke äro att anse såsom kapitaltillskott, göras i den mån beloppet
av inbetalningarna överstiger utdelning som skett annorledes än i förhållande
till innehavda andelar i föreningen eller aktier i bolaget. Avdrag må
jämväl ske för sådana av upplåtelsen föranledda kostnader, som bestritts
av medlemmen eller delägaren själv. Kostnad för reparation och underhåll
må anses såsom föranledd av upplåtelsen endast i vad avser avhjälpande
av brist eller skada, som uppkommit under upplåtelsetiden.
Med kapitaltillskott menas dels medlems inbetalning å insats i föreningen
och delägares inbetalning å aktie dels ock sådan ytterligare inbetalning
Kungl. Maj:ts proposition nr 37.
5
av medlem eller delägare, som är avsedd att inom föreningen eller bolaget
användas för fondering såsom genom kapitalavbetalning å skuld eller genom
ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbättring av fastigheten
eller genom annan stadigvarande kapitalplacering. Där lägenhet är
upplåten med hyresrätt och således icke med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt,
skall dock icke någon del av hyresavgiften anses såsom kapitaltillskott.
Verkställes fondering inom förening eller bolag, utan att det
framgår vilka medel därför användas, skola i första hand anses för fondering
använda andra medel än medlemmarnas eller delägarnas inbetalningar
under beskattningsåret eller de under året influtna hyrorna för lägenheter,
som varit uthyrda till andra än medlemmar eller delägare i denna deras
egenskap. Vad därefter återstår av det till fondering använda beloppet skall
fördelas på nämnda inbetalningar och hyror efter deras inbördes storlek,
och skall vad därvid belöper på de inbetalningar, som verkställts för de med
bostadsrätt eller liknande besittningsrätt upplåtna lägenheterna, anses såsom
kapitaltillskott.
till 54 §.
1. Den befrielse från skattskyldighet för utdelning från svenska aktiebolag
och svenska ekonomiska föreningar, som enligt 54 § a) är medgiven
svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, har avseende jämväl
å utdelning, som uppburits efter annan grund än i förhållande till innehavda
aktier eller andelar, dock icke utdelning för vilken det utdelande företaget
må njuta avdrag enligt 29 § 2 mom.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att äldre
bestämmelser skola tillämpas vid 1954 års taxering samt vid eftertaxering
för år 1954 eller tidigare år.
Vidare skall iakttagas, att denna lag skall, såvitt avser 45 §, äga giltighet
allenast intill dess lagen den 5 juni 1953, nr 400, träder i kraft.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 37.
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av 45 § kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370), m. m.
Härigenom förordnas, att 45 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 enligt detta författningsrums avfattning jämlikt lagen den 5 juni 1953,
nr 4001, skall — med giltighet från det sistnämnda lag träder i kraft —
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att anvisningarna till
nyssnämnda paragraf skola — likaledes med giltighet från det lagen den 5
juni 1953, nr 400, träder i kraft — upphöra att gälla.
45 §.
Vid beräkning----motsvarande garantibeloppet.
Oaktat garantibelopp för regleringssamfällighet tillhörig regleringsdamm
upptagits såsom skattepliktig inkomst för samfälligheten, skall dock ägare
av strömfall med skyldighet att bidraga till kostnaden för regleringsföretaget
tillgodonjuta det i första stycket angivna, å regleringsdammen belöpande
avdraget, i den mån detsamma motsvarar den på strömfallet belöpande andelen
av nämnda kostnad.
Förslag
till
förordning om ändring i taxeringsförordningen den
28 september 1928 (nr 379).
Härigenom förordnas, att 40 a §, 53 § 1 mom. samt 78 och 142 §§ taxeringsförordningen
den 28 september 19281 2 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.
40 a §.
1 mom. Har medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag
under hela eller större delen av beskattningsåret helt eller till övervägande
del till annan upplåtit honom i nämnda egenskap tillkommande lägenhet,
skall till ledning för medlemmens eller delägarens taxering för inkomst
eller förmögenhet varje år av föreningen eller bolaget lämnas uppgift
om beloppet av medlemmens eller delägarens inbetalningar till föreningen
eller bolaget och huru mycket därav som utgör kapitaltillskott ävensom angående
värdet av medlemmens eller delägarens andel i föreningens eller
bolagets behållna förmögenhet. Omförmälda uppgift skall utan anmaning
avlämnas senast den 15 februari under taxeringsåret i den ordning, som i
37 § 1 mom. sägs.
1 Betr. tidigare lydelse av 45 §, jfr även 1954: 000.
2 Senaste lydelse av 40 a § se 1930:192, av 53 § 1 inom. se 1947:513, av 78 § se 1951:792
och av 142 § se 1947:591.
Kungl. Maj:ts proposition nr 37. 7
Uppgiften skall avfattas å blankett enligt formulär, som fastställes av
Kungl. Maj:t.
2 mom. Efter anmaning av taxeringsintendent åligger det bostadsförening
eller bostadsaktiebolag att även beträffande andra medlemmar eller
delägare än som avses i 1 mom. i den omfattning, som i anmaningen angives,
avlämna uppgift angående värdet av medlems eller delägares andel i
föreningens eller bolagets behållna förmögenhet.
3 mom. Det åligger bostadsförening eller bostadsaktiebolag att senast den
8 februari under taxeringsåret underrätta medlem eller delägare om värdet
av medlemmens eller delägarens andel i föreningens eller bolagets behållna
förmögenhet.
I fail som avses i 1 mom. åligger det bostadsföreningen eller bostadsaktiebolaget
att senast den 8 februari under taxeringsåret tillställa medlemmen
eller delägaren uppgift angående de i berörda moment omförmälda förhållanden,
i vad medlemmen eller delägaren angår.
4 mom. Vid underlåtenhet att beliörigen fullgöra vad i 1 eller 2 mom. stadgas
skola bestämmelserna i 38 § 2 och 3 mom. samt 40 § 2 mom. äga motsvarande
tillämpning.
Om ansvar för underlåtenhet att behörigen fullgöra föreskrifterna i 1—
3 mom. stadgas i 142 §.
53 §.
1 mom. Deklarationsblanketter skola kostnadsfritt tillhandahållas i stad
hos den lokala skattemyndigheten eller, där staden icke har egen uppbördsförvaltning,
hos magistraten eller kommunalborgmästaren och å landet hos
ordförande i kommunalnämnd samt därjämte, då fråga är om allmän fastighetstaxering,
hos ordförande i beredningsnämnd och, då fråga är om årlig
taxering, hos ordförande i taxeringsnämnd. Vad nu sagts om deklarationsblanketter
för årlig taxering skall gälla även i fråga om blanketter till uppgifter
enligt 40 a § 1 mom. samt 41 och 42 §§; och skola blanketter till uppgifter
enligt 42 § kostnadsfritt tillhandahållas jämväl hos den, som utbetalar
utdelning eller ränta, som där avses.
78 §.
Taxeringsnämndens ordförande åligger huvudsakligen:
a) att tillhandahålla deklarationsblanketter och blanketter till uppgifter
enligt 40 a § 1 mom. samt 41 och 42 §§ samt att meddela den, som därom
framställer begäran, erforderliga uppgifter om honom åliggande deklarationsskyldighet
och sättet för dess fullgörande;
b) att, då----vinnande behövligt.
Det åligger---nämnden kunna lämnas.
På begäran---ordföranden kunna lämnas.
142 §.
Den, som ej behörigen fullgör vad honom enligt 18, 19, 23, 33 eller 34 §,
35 § 1 eller 2 mom., 40 a § 1, 2 eller 3 mom. eller 42 § 4 mom. andra stycket
åligger, skall, där ej försummelsen eljest är med straff belagd, böta högst trehundra
kronor. Vad nu sagts gälle ock om den, som ej behörigen fullgör
vad honom åligger jämlikt förordnande, som meddelats enligt 35 § 4 mom.
eller 42 § 4 mom. tredje stycket eller 42 § 5 mom.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 37.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
8 januari 1954.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,
Nordenstam.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om
ändrade regler för beskattning av bostadsföreningar och bostadsaktiebolag,
m. m. samt anför därvid följande.
Inledning.
Nu gällande bestämmelser om beskattning av bostadsföreningar och bostadsaktiebolag
samt av dessas medlemmar eller delägare återfinnes i 24 §,
25 § 1 mom. och 45 § kommunalskattelagen jämte anvisningar till 24 §
punkt 3, till 25 § punkt 5, till 38 § punkt 2 och till 45 § punkt 2 i samma
lag. Samtliga bestämmelser med undantag av 45 § med tillhörande anvisning
är tillämpliga jämväl vid statsbeskattningen enligt vad som framgår
av 2 och 3 §§ förordningen om statlig inkomstskatt.
Bestämmelsernas tillämpningsområde framgår av punkt 3 av anvisningarna
till 24 § kommunalskattelagen. Där sägs att med bostadsförening och
bostadsaktiebolag förstås ekonomisk förening och aktiebolag, vars verksamhet
uteslutande eller huvudsakligen består i att åt föreningens medlemmar
eller bolagets delägare bereda bostäder i hus, som äges av föreningen
eller bolaget. Vad angår bostadsföreningar skiljer man efter tillkomsten av
lagen den 25 april 1930 om bostadsrättsföreningar mellan tre olika slag av
sådana föreningar, nämligen dels bostadsrättsföreningar, dels besittningsrättsföreningar
och dels hyresföreningar. Med bostadsrättsförening förstås
enligt sistberörda lag ekonomisk förening med ändamål att i föreningens
hus åt medlemmarna upplåta bostäder eller andra lägenheter under nyttjanderätt
för obegränsad tid. Besittningsrättsförening benämnes förening
med samma ändamål som bostadsrättsförening men tillkommen före lagen
om bostadsrättsföreningar och icke registrerad enligt denna. Hyresförening
slutligen är sådan bostadsförening, som upplåter lägenheter allenast med
hyresrätt för begränsad tid.
Kungl. Maj:ts proposition nr 37.
9
Innebörden av kommunalskattelagens bestämmelser om bostadsföreningar
och bostadsaktiebolag är följande.
Medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag skattar —
såsom för inkomst av annan fastighet — för värdet av bostad eller annan
förmån från föreningen eller bolaget tillhörig fastighet, som tillkommit medlemmen
eller delägaren, ävensom för sådan utdelning från föreningen eller
bolaget, som utgått annorledes än å andel eller aktie. Föreningen eller bolaget
skattar — ävenledes såsom för inkomst av annan fastighet — för vad
som till föreningen eller bolaget influtit från fastigheten samt för avgifter
eller andra inbetalningar, som medlem eller delägare i sådan egenskap haft
att utgöra till föreningen eller bolaget, till den del desamma icke är att anse
såsom kapitaltillskott. Utdelning från bostadsförening eller bostadsaktiebolag,
som utgår i förhållande till innehavda aktier eller andelar, räknas såsom
intäkt av kapital eller undantagsvis såsom intäkt av rörelse. Från bruttointäkten
får medlem eller delägare göra avdrag för sådana driftkostnader
för den innehavda lägenheten, vilka bestritts direkt av honom själv, ävensom
för sådana avgifter och andra inbetalningar till föreningen eller bolaget,
som icke är att anse såsom kapitaltillskott. Föreningen eller bolaget
äger rätt att njuta avdrag för sådan utdelning till sina medlemmar eller delägare,
som utgått annorledes än å andelar eller aktier, dock ej för större belopp
av det utdelade än som motsvarar beloppet av de inbetalningar från
medlemmarna eller delägarna, vilka icke är att anse såsom kapitaltillskott.
Såsom framgår av vad nu sagts räknas inbetalning, som är att anse såsom
kapitaltillskott, icke såsom intäkt för föreningen eller bolaget och får
ej av medlemmen eller delägaren avdragas. Särskilda föreskrifter är meddelade
om vad som bör förstås med kapitaltillskott. En viss skillnad göres
därvid mellan sådana föreningar, som plägar upplåta lägenheter allenast
med hyresrätt för begränsad tid (hyresföreningar) samt andra föreningar.
Det stadgas nämligen att, där lägenhet är upplåten med hyresrätt
och således icke med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt, ingen del
av hyresavgiften anses såsom kapitaltillskott. I övriga fall skall med kapitaltillskott
menas dels medlems inbetalning å insats i föreningen och delägares
inbetalning å aktie dels ock sådan ytterligare inbetalning av medlem
eller delägare, som är avsedd att inom föreningen eller bolaget användas
för fondering såsom genom kapitalavbetalning å skuld eller genom ny-, tilleller
ombyggnad eller därmed jämförlig förbättring av fastigheten eller
genom annan stadigvarande kapitalplacering.
Till ledning för bedömande av huru mycket av verkställda inbetalningar
som skall betraktas såsom kapitaltillskott, har särskilda föreskrifter meddelats.
Härutinnan har till en början stadgats, att om fondering inom förening
eller bolag verkställes utan att det framgår vilka medel därför användes,
skall i första hand anses för fondering använda andra medel än
medlemmarnas eller delägarnas inbetalningar under beskattningsåret eller
de under året influtna hyrorna för lägenheter, som varit uthyrda till andra
än medlemmar eller delägare i denna deras egenskap. Vidare föreskrives,
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 37.
att återstoden av det till fondering använda beloppet skall fördelas på nämnda
inbetalningar och hyror efter deras inbördes storlek, och skall vad därvid
belöper på de inbetalningar, som verkställts för de med bostadsrätt eller
liknande besittningsrätt upplåtna lägenheterna, anses såsom kapitaltillskott.
Avdrag för värdeminskning å bostadsförening eller bostadsaktiebolag tillhöriga
byggnader, maskiner och andra inventarier tillkommer föreningen
eller bolaget. Medlem av föreningen eller delägare i bolaget äger således icke
åtnjuta dylikt avdrag.
I fråga om avdrag för vad som genom fastighetsskatt blivit beskattat
(procentavdrag) gäller, alt medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag,
som med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt innehaft
lägenhet i föreningen eller bolaget tillhörig fastighet, skall tillgodonjuta den
del av avdraget, som på lägenheten belöper, medan återstoden skall tillkomma
föreningen eller bolaget. Däremot skall procentavdraget för lägenheter,
som upplåtits till medlemmar eller delägare med hyresrätt, tillkomma föreningen
eller bolaget.
För bestämmande av det avdrag, som enligt vad nyss sagts medlem av
bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag äger tillgodonjuta, skall
fastighetens taxeringsvärde fördelas på lägenheterna i fastigheten efter förhållandet
mellan deras värden. Fördelning, som sålunda verkställts, bör i
allmänhet tillämpas, till dess ändring göres av fastighetens taxeringsvärde.
För att underlätta tillämpningen av bestämmelserna om beskattning av
bostadsföreningar och bostadsaktiebolag samt av dessas medlemmar har i
40 a § taxeringsförordningen meddelats föreskrifter om särskilda uppgifter
från sådana föreningar eller aktiebolag. Dessa föreskrifter innefattar i huvudsak
följande.
Bostadsförening eller bostadsaktiebolag skall vid sin självdeklaration foga
vissa uppgifter, avsedda att tjäna till ledning såväl för företagets taxering som
även och i synnerhet för medlemmarnas eller delägarnas taxering, nämligen om
namn för eu var medlem eller delägare, som i denna sin egenskap innehar lägenhet
i föreningens eller bolagets fastighet, om hemvist för varje dylik medlem
eller delägare, som icke är mantalsskriven i fastigheten, om beskaffenheten
av varje dylik lägenhet och dess hyresvärde, om beloppet av en var medlems
eller delägares inbetalningar till föreningen eller bolaget och huru mycket
därav utgör kapitaltillskott, om beskaffenheten av lägenheter, som upplåtits
till andra än medlemmar eller delägare i denna deras egenskap, ävensom
om sammanlagda beloppet av hyror eller andra avgifter för sådana lägenheter
samt slutligen, såvitt angår medlemmar eller delägare som innehar
lägenheter med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt, om huru mycket
av fastighetens taxeringsvärde som belöper å varje sådan lägenhet. I dylik
uppgift skall ytterligare lämnas upplysning om värdet av varje medlems
eller delägares andel i föreningens eller bolagets behållna förmögenhet. Vidare
har bostadsförening eller bostadsaktiebolag att till ledning för taxeringen
av sådana medlemmar eller delägare, som i denna sin egenskap innehar
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 37.
lägenheter i föreningens eller bolagets fastighet men som icke är mantalsskrivna
i fastigheten, att till taxeringsmyndigheten lämna bestyrkt utdrag av
nyssberörda uppgift i vad dylik medlem eller delägare angår. Det åligger därjämte
bostadsförening eller bostadsaktiebolag att senast den 8 februari under
taxeringsåret tillställa varje medlem eller delägare meddelande om de förhållanden,
som enligt vad nyss sagts skall för medlemmen redovisas i den
vid företagets egen självdeklaration fogade uppgiften.
1950 års skattelagssakkunniga, som övervägt frågan om förenklade bestämmelser
på förevarande område, har med skrivelse den 30 oktober 1953
överlämnat promemoria angående beskattning av bostadsföreningar och bostadsaktiebolag
samt av deras medlemmar eller delägare. Vid promemorian
fogade, av de sakkunniga utarbetade författningsförslag torde få såsom
Bihang fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.
Över promemorian har efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten,
riksskattenämnden, bostadsstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna
i Uppsala, Östergötlands, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt
Västernorrlands län, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, Sveriges
industriförbund, Sveriges fastighetsägareförbund, Hyresgästernas sparkasseoch
byggnadsföreningars riksförbund u. p. a., Stockholms bostadsföreningars
centralförening u. p. a., Malmö bostadsföreningars centralorganisation förening
u. p. a. samt Svenska riksbyggen.
1950 års skattelagssakkunnigas promemoria.
I promemorian erinrar de sakkunniga till en början om den redogörelse,
som de sakkunniga i sin den 31 december 1951 överlämnade promemoria angående
taxering av inkomst av en- och tvåfamilj sfastigheter lämnat för de
svårigheter, som i fråga om sådan taxering mötte taxeringsmyndigheterna
såväl vid beräkning av bruttointäkter som vid kontroll av yrkade avdrag
för omkostnader. Vad i detta hänseende anförts angående villafastigheter
ägde i huvudsak motsvarande tillämpning i fråga om uppskattning av medlems
och delägares inkomst av lägenhet i fastighet tillhörande bostadsförening
eller bostadsaktiebolag.
De sakkunniga framhåller därefter, att liksom i fråga om villafastigheter
hade — i syfte att bereda beskattningsnämnderna lättnad i arbetet — schablonmässiga
beräkningsgrunder kommit till användning vid uppskattning
av hyresvärdet å lägenheter, som innehades av medlemmar i bostadsföreningar
och delägare i bostadsaktiebolag. I vissa län hade sålunda hyresvärdet
beräknats till viss procent av den på lägenheten belöpande andelen
av det bostadsföretagets fastighet åsatta taxeringsvärdet. I fråga om storleken
av den procentsats, som därvid använts, hade skiljaktigheter förekommit
de olika länen emellan. Tillämpningen av en schablonmässig beräkning
av hyresvärdet av lägenhet, som innehades av medlem i bostadsförening eller
delägare i bostadsaktiebolag, efter viss procent av lägenhetens andel i det
12
Kungi. Maj.ts proposition nr 37.
företagets fastighet åsatta taxeringsvärdet hade icke alltid medfört en förenkling
av taxeringsförfarandet. I vissa fall hade olika uppfattningar hos
taxeringsmyndigheterna och bostadsföretaget eller dess intressenter om den
procentsats, som vid schablonberäkningen bort tillämpas, eller det berättigade
i att en schablon överhuvudtaget användes, lett till att massbesvär anförts
av de av schablonen berörda skattskyldiga. Sålunda hade år 1951 i ett
enda län ej mindre än 6 000 besvär anförts till prövningsnämnden rörande
beräkning av hyresvärdet för lägenheter i bostadsföreningars fastigheter.
Vad angår län, där hyresvärdet icke bestämts efter schablon, uppger de
sakkunniga att lör undvikande av tvister i vissa fall förhandlingar ägt rum
mellan å ena sidan taxeringsmyndigheterna och å andra sidan bostadsföreningarna
och bostadsaktiebolagen, innan de sistnämnda lämnat de i 40 a §
taxeringsförordningen föreskrivna uppgifterna om lägenheternas hyresvärde
enligt ortens pris. Hade vid dessa förhandlingar enighet icke uppnåtts,
hade de skattskyldiga i sina deklarationsbilagor uppgivit de av bostadsföretagen
angivna värdena. I den mån taxeringsnämnderna därefter vid taxeringen
åsatt högre värden, hade ej sällan besvär anförts av de skattskyldiga.
De sakkunniga tillägger, alt av vad de sakkunniga anfört torde framgå
att såväl då taxeringsmyndigheterna sökt utfinna eu schablon för uppskattning
av hyresvärdet som då uppskattningen skett enligt andra grunder, ifrågavarande
spörsmål givit anledning till talrika taxeringstvister.
Beträffande avdrag för reparationer konstaterar de sakkunniga, att vad
som anförts i promemorian angående taxering av en- och tvåfamilj sfastigheter
ägde motsvarande tillämpning i fråga om taxering av lägenhet, som
innehades av medlem i bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag.
De sakkunniga omtalar, att på en del håll hade i fråga om beräkning av
inkomst för medlemmar i vissa bostadsföreningar tillämpats en mera förenklad
schablon än den, för vilken i det föregående lämnats redogörelse.
Härom anför de sakkunniga följande.
Salunda har i Stockholms stad medlemmar i HSB taxerats enligt en schablon,
som inneburit en långt gående förenkling. Såsom nettointäkt av medlems
lagenhet har upptagits den del av till bostadsrättsföreningen gjorda
inbetalningar, vilken är att anse som kapitaltillskott. Metoden har motiverats
med att medlemmens årliga inbetalningar till föreningen förutsatts
vara avpassade så att de motsvarade hyresvärdet å hans lägenhet. Eftersom
de inbetalningar, som icke utgjordes av kapitaltillskott, skulle varit avdragsgilla
om hyresvärdet på vanligt sätt upptagits som bruttointäkt, skulle resultatet
under angiven förutsättning lämna samma resultat som en fullständig
inkomstberäkning.
En schablonberäkning liknande den i Stockholms stad använda har varit
i bruk även på andra håll i landet. I ett län har möjligheten att använda
schablonen varit begränsad på så sätt, att den fått utnyttjas allenast av medlem
i sådan bostadsrättsförening, som ej slutligt amorterat sin skuld enligt
den ekonomiska planen. I ett annat län har för vissa bostadsrättsföreningar
— HSB och Biksbyggen — tillämpats en schablon, som innebar, att hyresvärdet
bestämdes till sammanlagda beloppet av bostadsrättsinnehavarens
årliga avgifter till föreningen — kapitaltillskottet inberäknat — samt vad
som motsvarade 3 procent ränta å innehavarens kontantinsats vid hans för
-
Kungl. May.ts proposition nr 37.
13
värv av lägenheten. Vid tillämpning av denna schablon förutsattes, att bostadsrättsinnehavaren
i allmänhet komme att beskattas för en inkomst motsvarande
summan av kapitaltillskottet och ovannämnda räntebelopp. Från
denna inkomst skulle dock i förekommande fall avdrag kunna medgivas
för ränta å skuld till annan än föreningen samt för utgifter för av bostadsrättsinnehavaren
själv verkställda reparationer.
Sammanfattningsvis anser sig de sakkunniga kunna uttala, att tillämpningen
av gällande bestämmelser vållat svårigheter vid taxeringsarbetet, att
vid denna tillämpning schablonmetoder måst tillgripas samt att utfallet av
taxeringen företedde avsevärda ojämnheter.
De sakkunniga övergår härefter till att redogöra för möjligheterna att förenkla
deklarations- och taxeringsförfarandet för bostadsföreningar och bostadsaktiebolag
samt för dessas medlemmar eller delägare.
Till en början framhåller de sakkunniga, att det finge anses ligga nära
till hands att för ifrågavarande skattskyldiga tillämpa en schablonberäkning
liknande den som från och med 1955 års taxering skulle användas
för ägare av en- och tvåfamilj sfastigheter. 1 intetdera fallet vore fråga om
förvärvskälla i vanlig bemärkelse. En- eller tvåfamilj sfastighet liksom en
bostadsrätt innehades i regel icke för att förvärva inkomst utan för att tillgodose
ägarens eller innehavarens behov av bostad, alltså ett behov hänförligt
till levnadskostnader. För skattskyldiga, varom nu vore fråga, komplicerades
emellertid frågan om en schablonmässig inkomstberäkning av det
förhållandet, att för en och samma fastighet förekomme två särskilda beskattningssubjekt,
nämligen dels å ena sidan fastighetens ägare — bostadsföreningen
eller bostadsaktiebolaget — och dels å andra sidan medlemmen
eller delägaren, som disponerade lägenhet i fastigheten.
Vad först angår medlem eller delägare framhåller de sakkunniga, att en
tillämpning av de principer, som låge till grund för de nya bestämmelserna
om beskattning av inkomst av villafastighet, skulle ha inneburit att som
intäkt skulle ha upptagits viss procent av vad som av fastighetens taxeringsvärde
belöpt å medlemmens eller delägarens lägenhet. Från denna intäkt
skulle avdrag ha medgivits dels för den del av medlemmens eller delägarens
avgifter till föreningen eller bolaget, som motsvarat hans andel av
föreningens eller bolagets ränteutgifter under beskattningsåret, och dels
för av honom själv utbetald ränta å skuld för lägenheten till annan än föreningen
eller bolaget.
De sakkunniga erinrar, att enligt gällande bestämmelser skall utdelning
från bostadsförening eller bostadsaktiebolag, som utgått annorledes än å
andel eller aktie, upptagas såsom intäkt av fastighet för medlemmen eller
delägaren. De sakkunniga påpekar emellertid, att sådan utdelning torde
vara mera sällan förekommande; resultatet bleve i regel såväl bokföringssom
skattemässigt detsamma som om avgiften till föreningen eller bolaget
i motsvarande mån minskats. Vidare anför de sakkunniga, att vid genomförande
av en schablonmässig beräkning av medlems eller delägares in
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 37.
komst av lägenhet i förenings- eller bolagsfastighet helt kunnat bortses från
utdelning, varom nu vore i fråga, i den mån denna icke överstigit de avgifter
till föreningen eller bolaget, som enligt gällande bestämmelser vore
för medlemmen eller delägaren avdragsgilla. Hade emellertid utdelningen
i något enstaka fall uppgått till högre belopp än som motsvarat enligt nu
gällande bestämmelser avdragsgill utdelning hade det överskjutande beloppet
bort upptagas såsom intäkt vid sidan av den enligt det förut sagda
beräknade nettointäkten.
Beträffande frågan hur bostadsförening och bostadsaktiebolag skulle beskattas
därest inkomst för medlem eller delägare skulle beräknas efter i det
föregående angivna grunder framhåller de sakkunniga, att nuvarande bestämmelser
i huvudsak borde bibehållas. Bostadsföretagets rätt till avdrag
för värdeminskning borde dock begränsas till att avse den del av fastigheten,
som icke vore upplåten åt medlem eller delägare. På medlems eller delägares
lägenhet belöpande värdeminskningsavdrag finge nämligen anses
ingå i schablonberäkningen.
De sakkunniga uttalar sig därefter om värdet av en anordning, enligt vilken
inkomst av lägenhet, som innehaves av medlem eller delägare i bostadsförening
eller bostadsaktiebolag, skulle beräknas enligt nyss angivna
schablonmässiga grunder. Enligt de sakkunniga skulle anordningen ur arbetssynpunkt
ha inneburit förenklingar såväl för föreningen eller bolaget
och dess medlemmar eller delägare som för taxeringsmyndigheterna. Sålunda
skulle de besvärliga uppskattningarna av hyresvärden och i samband
därmed förekommande tvister ha kunnat undvikas. Därjämte skulle taxeringsmyndigheterna
ha besparats den ofta besvärliga och tidsödande prövningen
av yrkade avdrag för av lägenhetsinnehavare verkställda reparationer.
Slutligen skulle den bostadsföreningar och bostadsaktiebolag åliggande
uppgiftsskyldigheten ha kunnat begränsas.
De sakkunniga tillägger emellertid, att även efter genomförandet av den
ifrågasatta schablonberäkningen skulle dock ha kvarstått vissa av de särskilda
olägenheter, som vore förenade med en taxering av var och en lägenhetsinnehavare
för sig. Ehuru i mindre omfattning än för närvarande skulle
alltjämt ha erfordrats åläggande för bostadsföreningen och bostadsaktiebolaget
att inkomma med uppgifter till ledning för lägenhetsinnehavarens inkomsttaxering.
Denne å sin sida skulle det ha ålegat att i sin deklaration
med ledning av berörda uppgifter uppgiva sin enligt schablonen beräknade
inkomst av lägenheten. Taxeringsmyndigheterna återigen skulle icke ha
kommit ifrån det kontrollarbete, som varit förenat med avstämning av de
erhållna uppgifterna med lägenhetsinnehavarnas deklarationer.
Med hänsyn till det sist sagda säger sig de sakkunniga ha övervägt möjligheterna
att ytterligare lörenkla deklarations- och taxeringsförfarandet
genom att överflytta den schablonmässiga inkomstberäkningen å bostadsföretagen
och därmed göra dessa ensamma skattskyldiga. De sakkunniga
hade därvid kommit till det resultatet, alt detta alternativ innebure en
mera rationell lösning av föreliggande problem.
Kungl. Maj.ts proposition nr 37.
15
De sakkunniga uttalar som sin mening, att det ur principiell synpunkt
icke förelåge hinder mot en anordning av sistnämnda art. De sakkunniga
anför vidare.
Om man med hänsyn till bostadsföreningarnas speciella karaktär anser
sig ha skäl att genom särskilda bestämmelser undvika den dubbelbeskattning,
som eljest förekommer beträffande ekonomiska föreningar, synes den
enkelbeskattning, som man vill bibehålla, lika gärna kunna förläggas till
föreningarna som till medlemmarna, förutsatt att beskattningen därigenom
icke blir hårdare. I kommunalskattelagen finns redan en liknande anordning.
Enligt denna ha försäkringsanstalter, vilka bedriva kapitalförsäkringsrörelse,
att erlägga en s. k. ränteskatt, som i princip motsvarar en försäkringstagarna
åliggande skattskyldighet för i utfallande försäkringsbelopp
ingående ränta men som av praktiska skäl uttages hos försäkringsanstalterna.
Beträffande verkningarna av den av de sakkunniga föreslagna metoden
för beskattning av inkomsten av bostadsföreningarnas fastigheter påpekar
de sakkunniga, att dessa vid jämförelse med resultatet av nu gällande regler
finge anses gynnsamma för föreningarna och deras medlemmar. En
schablonmässig inkomstberäkning, som endast avsåge tre procent å eget
kapital, gåve en lägre inkomst än inkomstberäkning på grundval av hyresvärde
enligt ortens pris. Sistnämnda inkomstberäkning avsåge att ge till
resultat en inkomst, motsvarande den i procent angivna avkastningen å det
egna kapitalet, som ägaren till ett hyreshus genomsnittligt åtnjöte. Berörda
procenttal torde väsentligt överstiga tre.
Enligt de sakkunnigas förslag skall schablonberäkningen omfatta en bostadsförenings
fastighet i dess helhet, sålunda även till den del densamma
icke upplåtes med bostadsrätt utan uthyres. De sakkunniga framhåller, att
inkomsten av sådan uthyrd del i verkligheten ofta kunde anses överstiga
tre procent av föreningens eget kapital, i vad det belöpte å uthyrda delar av
fastigheten. Emellertid syntes man kunna bortse härifrån med hänsyn till
att uthyrningen, om den skedde i större omfattning, kunde betaga föreningen
dess karaktär av bostadsförening och föranleda beskattning enligt allmänna
regler.
Medlem skall enligt de föreslagna grunderna vara helt fri från beskattning,
i den mån han själv helt eller till huvudsaklig del nyttjar en med
bostadsrätt innehavd lägenhet. Inkomstberäkning för medlemmen skall alltså
icke ske. Sker upplåtelse av viss mindre del — exempelvis något enstaka
rum — av lägenhet, skall detta icke böra medföra avvikelse härifrån. De
sakkunniga framhåller, att inkomsten i fråga kunde anses inkluderad i den
beskattning som skedde hos föreningen. I samband härmed erinrar de sakkunniga
om att den, som förhyrde lägenhet och därav till annan uthyrde
något enstaka rum, i allmänhet icke brukade taxeras för inkomst genom
uthyrningen.
Om medlem helt eller till huvudsaklig del hyr ut honom på grund avbostadsrätt
tillkommande lägenhet och sålunda disponerar den på annat
sätt än för tillgodoseende av sitt behov av bostad, anser de sakkunniga ett
16
Knngl. Maj:ts proposition nr 37.
annat bedömande befogat. Inkomsten av uthyrningen tedde sig närmast
såsom en förmån på grund av andelsinnehavet, vilken förmån borde likställas
med utdelning å andelarna. Sådan uthyrning vore icke ovanlig och
medlemmen kunde därigenom i vissa fall bereda sig en inkomst, som avsevärt
överstege tre procent av föreningens å honom belöpande egna kapital.
Det inträffade att bostadsrätter förvärvades för kapitalplacering och att
samma person kunde inneha ett flertal bostadsrätter. En sådan utformning
av beskattningsreglerna borde undvikas, som kunde animera till förvärv
av bostadsrätter lör upplåtelse till andra. De sakkunniga anför vidare följande.
De särskilda bestämmelser rörande beskattningen av inkomst av bostadsföreningars
fastigheter har till syfte att förebygga, att inkomst av nämnda
art dubbelbeskattas i den ordning, som eljest gäller för ekonomiska föreningar,
eller att utdelning, som medlem erhåller från bostadsförening och
som blott innebär en minskning i hans kostnad för egen bostad, d. v. s. för
levnadskostnader, blir föremål för beskattning. De skäl, som föranlett denna
utformning av bestämmelserna föreligger ej, då medlem utnyttjar en på
grund av medlemskapet disponerad lägenhet för uthyrning. Den uppkomna
vinsten synes böra betraktas såsom avkastning av kapital, d. v. s. av medlemmens
insats och andel i övrigt i föreningens kapital. Medlemmen bör beskattas
för denna avkastning och den omständigheten, att föreningen beskattas
för inkomst av fastigheten — beräknad efter schablonmetod — bör
ej inverka. Medlemmens bruttointäkt blir med detta betraktelsesätt vad han
uppbär såsom hyra jämte värdet av vad han eventuellt själv nyttjar, ävensom
vad han uppbär såsom utdelning från föreningen, antingen såsom utdelning
å andelar eller i form av återbäring e. d. Såsom omkostnad bör få
avdragas vad han inbetalar till föreningen — utöver kapitalinsats — ränta
å kapital, som han lånat för placering i bostadsrätten samt av uthyrningen
föranledda kostnader, såsom för reparation. Avdrag för reparation bör dock
medges endast i den mån den sker för att avhjälpa skador, uppkomna under
tiden för uthyrningen, o. d. Skulle avdrag för reparationer medges utan
sistnämnda begränsning, skulle bestämmelserna kunna missbrukas.
De föreslagna reglerna för beskattning av inkomst av bostadsrätt, då
nämnda rätt utnyttjats för upplåtelse till annan, bör av praktiska skäl vinna
tillämpning endast då lägenhet upplåtits till huvudsaklig del och under större
delen av beskattningsåret.
Antalet fall då nyss föreslagna regler ifrågakommer till tillämpning, kan
icke antagas vara så stort, att värdet av den förenklade inkomstberäkningen
för bostadsföreningars fastigheter därigenom mera nämnvärt förringas. Genom
reglerna förebygges, att de bestämmelser, vilka är avsedda för medlemmar
som bor i sina lägenheter, utnyttjas av andra och att bostadsföreningslägenheterna
med hänsyn till beskattningssynpunkterna kan komma att
te sig såsom särskilt gynnsamma placeringsobjekt.
I det följande berör de sakkunniga ett par spörsmål, som sammanhänger
med att bostadsföreningarna och bostadsaktiebolagen göres ensamma skattskyldiga.
De sakkunniga anför följande.
Beskattningens förläggande till bostadsföreningarna eller bostadsaktiebolagen
medför, att statlig inkomstskatt, där sådan ifrågakommer, skall beräknas
enligt det procenttal, som enligt förordningen om statlig inkomstskatt
är tillämpligt för vederbörande skattesubjekt. När beskattningen, så
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 37.
17
som för närvarande är fallet, sker hos medlemmarna, varierar skatteprocenten
med hänsyn till medlemmarnas inkomstläge och därav följande marginalskatt.
Den utjämning, som den föreslagna metoden medför, synes vara
av så ringa betydelse att betänkligheter mot förslaget ur denna synpunkt
icke möter.
Till den statliga inkomstskatt, som vid förslagets genomförande kommer
att påföras föreningarna — storleken därav kan föreningarna lätt beräkna
— har föreningarna att taga hänsyn vid beräkning av de årliga avgifter från
medlemmarna, som är erforderliga för bestridande av föreningarnas utgifter.
I sådana föreningar, där medlemmarna har likformig andel i föreningens
förmögenhet, belöper utgifterna för skatter likformigt å medlemmarna.
Har kapitaltillskott icke skett likformigt, kan hänsyn därtill tagas vid upptagande
av den del av avgifterna för bestridande av föreningarnas utgifter,
som avser att täcka föreningarnas statliga inkomstskatt.
De sakkunniga har inhämtat vissa uppgifter angående beräkning vid 1953
års taxering av inkomst av lägenhet, som innehaves av medlemmar i ett
antal bostadsföreningar. Uppgifterna omfattar 19 föreningar i Stockholms
stad samt 10 i vardera av städerna Norrköping, Malmö, Lund och Göteborg.
Såväl äldre som nyare föreningar är representerade. Sammanlagda antalet
lägenheter, beträffande vilka uppgifter införskaffats, utgör 2 522. Uppgifter
har därjämte erhållits beträffande 79 eller så gott som samtliga bostadsföreningar
tillhörande HSB i Stockholm. Sistberörda uppgifter avser 14 800
lägenheter.
Av de inhämtade uppgifterna framgår, att inkomstberäkningen varierar
betydligt icke allenast — såsom naturligt är •—• med hänsyn till föreningarnas
ålder utan också de olika städerna emellan. Medan sålunda i Stockholm
medeltalet nettointäkt per lägenhet uppgår till 474 kronor uppgår det i
Norrköping till 43 kronor, i Malmö till 36 kronor och i Lund till 91 kronor.
I Göteborg återigen lämnar föreningslägenheterna i genomsnitt ett underskott
av 2 kronor. Vad slutligen angår HSB-föreningarna i Stockholm giver
den av dessa använda, speciella inkomstberäkningen till resultat en medelintäkt
per lägenhet av 149 kronor.
I anslutning till det framlagda undersökningsmaterialet framhåller de
sakkunniga, att det med hänsyn till de stora variationer, som rådde ifråga
om inkomstberäkningen av nu ifrågavarande lägenheter, svårigheter förelåge
att utan alltför omfattande undersökningar erhålla ett rättvisande genomsnittsresultat.
På grund av de införskaffade uppgifterna kunde emellertid
för hela landet medeltalet nettointäkt per lägenhet beräknas snarare
under- än överstiga 100 kronor. Då antalet lägenheter i fastigheter tillhörande
bostadsföreningar och bostadsaktiebolag för närvarande uppginge till
omkring 150 000, kunde den totala intäkten av dylika lägenheter beräknas
till högst 15 miljoner kronor.
Vad anginge bostadsföreningarna och bostadsaktiebolagen uppvisade dessa
i regel icke något överskott. I den mån nettointäkt redovisades vore denna
icke så stor. att annat än i undantagsfall efter avdrag för den kommunala
fastighetsskatten uppkomme någon till statlig inkomstskatt beskattningsbar
inkomst.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 37.
18 Kungl. Maj:ts proposition nr 37.
De sakkunniga påpekar vidare, att det framlagda förslaget sannolikt komme
att medföra en viss minskning av den statliga inkomstskatten. Detta
framginge redan därav att förslaget komme att medgiva ett bättre utnyttjande
av det kommunala utslcyldsavdraget. Härom anföres vidare följande.
Visserligen kan utskyldsavdraget sägas bliva utnyttjat redan enligt nuvarande
system genom att föreningens eller bolagets utgifter för kommunalutskylder
får anses ingå i de för medlemmarna och delägarna avdragsgilla
avgifterna till företaget. I gengäld medger emellertid gällande bestämmelser
icke någon uppdelning av värdeminskningsavdraget å medlemmarna eller
delägarna utan är detta i sin helhet förbehållet föreningen eller bolaget.
Efter värdeminskningsavdragets utnyttjande förslår den för föreningen eller
bolaget återstående inkomsten i allmänhet icke att täcka jämväl utskyldsavdraget.
Medlem i bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag blir
sålunda för närvarande taxerad till statlig inkomstskatt för intäkt av sin
lägenhet även om medlemmarnas eller delägarnas sammanlagda intäkter
icke uppgår till belopp motsvarande det underskott, som uppstår vid beräkning
av föreningens eller bolagets beskattningsbara inkomst.
Genomföres de sakkunnigas förslag uppkommer med hänsyn till utskyldsavdraget
beskattningsbar inkomst för förening, vars inkomster härrör enbart
av fastighet, först då skulden i fastigheten nedgår under viss andel av
taxeringsvärdet. Hur stor del av taxeringsvärdet skulden skall utgöra för
att beskattningsbar inkomst icke skall uppkomma är beroende av den kommunala
utdebiteringens storlek och kan beräknas enligt följande formel, där
talet 3 utgöres av den procentsats, efter vilken den föreslagna schablonberäkningen
skall ske, och talet 4 motsvarar repartitionstalet. Bokstaven u
anger den kommunala utdebiteringen i kronor per skattekrona.
Beskattningsbar inkomst uppkommer icke, när skulden i förhållande till
taxeringsvärdet
vid
en
utdebitering
av
10
kr.
uppgår
till
minst
86,7 %
»
»
»
»
It
»
»
»
»
85,3 %
»
»
»
»
12
»
»
»
»
84 %
»
»
»
»
13
»
»
»
»
82,7 %
De sakkunniga framhåller vidare, att bortsett från att förslaget komme att
medföra ett bättre utnyttjande av det kommunala utskyldsavdraget, även
själva inkomstberäkningen —- såsom tidigare framhållits -— komme att för
de skattskyldiga te sig gynnsammare enligt det föreslagna än enligt det nuvarande
systemet. Huru stor minskningen av den statliga inkomstskatten
komme att bli vore vanskligt att med bestämdhet utsäga, men man behövde
sannolikt icke räkna med ett större skattebortfall än ett par miljoner kronor.
Slutligen konstaterar de sakkunniga, att taxeringen till kommunal inkomstskatt
icke påverkades av de sakkunnigas förslag. Procentavdraget
komme liksom fallet vore vid tillämpning av nu gällande bestämmelser alltid
att överstiga nettointäkten.
I promemorian erinras om de bestämmelser, som är meddelade i 40 a §
taxeringsförordningen angående särskilda uppgifter till ledning vid taxeringen.
De sakkunniga anser, att vid genomförande av de sakkunnigas för
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 37. 19
slag denna uppgiftsskyldighet kan väsentligt inskränkas. I detta hänseende
anföres följande.
Det torde vara tillräckligt att varje medlem eller delägare — till ledning
för sin deklaration rörande förmögenhet — från vederbörande förening eller
bolag erhåller upplysning om värdet av sin andel i föreningens eller bolagets
förmögenhet.
Har medlem eller delägare under beskattningsåret haft sin lägenhet upplåten
under sådana omständigheter att inkomst genom upplåtelsen skall
beskattas, bör uppgiften innehålla upplysning om medlemmens eller delägarens
inbetalning till föreningen eller bolaget och huru mycket därav
utgör kapitaltillskott.
Det får förutsättas, att berörda uppgift kommer att innehålla en erinran
om skattskyldigheten för inkomst, som förvärvats genom upplåtelse av
lägenhet av den art, varom nu är fråga.
Regelbundna årliga uppgifter av motsvarande art till taxeringsmyndigheterna
torde icke vara erforderliga med hänsyn till att det stora flertalet
av innehavare av bostadsrätter icke skola taxeras för inkomst därav och
att endast en mindre del av bostadsrättsinnehavarna skola taxeras till statlig
förmögenhetsskatt. Stickprovskontroll bör dock kunna ske och för sådant
ändamål bör taxeringsintendent tilläggas befogenhet att påfordra avlämnande
av uppgifter i den omfattning, som kan vara lämplig. Denna befogenhet
torde endast i ringa utsträckning behöva begagnas.
Remissyttrandena.
Förslaget om införande av en schablon för beräkning av inkomst av fastigheter,
som tillhör bostadsföreningar eller bostadsaktiebolag, tillstyrkes av
samtliga remissinstanser med undantag av Sveriges fastighetsägareförbund.
De tillstyrkande remissinstanserna instämmer i vad de sakkunniga anfört
angående behovet av förenklade regler på förevarande område och uttalar
sin tillfredsställelse över det framlagda förslaget. Från de remissyttranden,
vari närmare berörts frågan om ändrade bestämmelser, må här återgivas
följande.
Riksskattenämnden anför.
Såsom av promemorian framgår äro de gällande reglerna för beskattning
av bostadsföreningar och deras medlemmar (varmed i det följande avses
även bostadsaktiebolag och deras delägare) tämligen invecklade. Fördelningen
av skattskyldigheten mellan förening och medlemmar har reglerats
på ett ingående sätt genom föreskrifter, som måste anses svårtillgängliga
för de skattskyldiga och som kräva ett vidlyftigt uppgiftslämnande. Den
olika behandlingen av bostadsrätt och hyresrätt, av kapitaltillskott och
andra medlemmarnas inbetalningar, av utdelning belöpande på andelsinnehav
och annan utdelning bygger också på gränsdragningar, som många
gånger kunna vara svåra att göra. Vad som framför allt vållat svårigheter
i tillämpningen är dock — som de sakkunniga påpekat — de mera praktiska
frågorna om fastställande av hyresvärden för bostadslägenheterna och
om kontrollen av medlemmarnas avdrag för reparationer och andra omkostnader.
Det arbete, som nedlägges på dylik värdering och kontroll, och
de tvistigheter, som härvid uppkomma, äro betydande och stå ofta icke i
rimlig proportion till de värden, varom här är fråga. Särskilt i betraktande
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 37.
av att denna beskattning avser ganska små inkomstbelopp och likväl berör
ett icke ringa antal skattskyldiga synes detta område av skattelagstiftningen
ligga väl till för förenklingar. Riksskattenämnden är därför ense med de
sakkunniga om att en taxering efter mera schablonmässiga grunder här
kan vara på sin plats och skulle vara ett intresse både för de skattskyldiga
och taxeringsmyndigheterna.
Länsstyrelsen i Uppsala lön omtalar, att inom länet under senare år icke
tillämpats schabloner för beräkning av hyresvärden å lägenheter, som innehafts
av medlemmar i bostadsrättsföreningar. Svårigheterna att avväga ett
riktigt hyresvärde hade varit stora och värdesättningen hade ofta givit anledning
till besvär. Länsstyrelsen anför vidare.
Till svårigheterna med uppskattningen av bostadsvärdena har kommit
ett tidsödande arbete med kontrollen av yrkade avdrag, särskilt avdragen
för inbetalningar till föreningen och för reparationer. Vid bedömandet av
värdet av det arbete taxeringsnämnderna måst nedlägga på granskningen
av medlemmarnas deklarationer, såväl vad gäller bruttointäkter som yrkade
avdrag, kan med bestämdhet sägas, att arbetet icke stått i rimlig proportion
till det relativt ringa skattemässiga resultat, som kontrollen medfört. Inom
Uppsala län, där enbart inom Uppsala stad antalet bostadsrättsföreningar
uppgå till över 300 med ett genomsnittligt antal lägenheter i varje förening
av minst 20, åtgår årligen för taxeringsnämnderna en avsevärd tid för kontrollen
av ifrågavarande deklarationer. En förenkling av det tillämpade
systemet eller eu schablontaxering i någon form har därför länge framstått
såsom ett önskemål.
De av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna innebära en radikal lösning
av problemen. Genom bostadsinnehavarens befriande från all beskattning
för inkomst av med bostadsrätt innehavd lägenhet, därest han själv
till huvudsaklig del nyttjar lägenheten, och genom schablonberäkning av
inkomsten hos föreningen åstadkommes en genomgripande omläggning av
deklarations- och taxeringsförfarandet som ifråga om rationalisering icke
lämnar något övrigt att önska.
Länsstyrelsen i Malmöhusi län påpekar, att det framlagda förslaget hade
nära samband med den redan genomförda förenklingen i fråga om beskattning
av en- och tvåfamilj sfastigheter och framhåller, att en schablonisering
i än högre grad lämpade sig beträffande inkomsttaxering av de
nu aktuella skattesubjekten. Länsstyrelsen ville därför livligt tillstyrka en
förenkling för denna stora grupp av skattskyldiga.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller, att besväret med taxering
och kontroll av bostadsföreningarna och deras medlemmar icke stode
i rimligt förhållande till det allmännas skatteintäkter. Vid genomförande av
de sakkunnigas förslag skulle arbetsbesparingen för såväl de skattskyldiga
som taxeringsmyndigheterna bli betydande.
Sveriges industriförbund erinrar, att från förbundets sida vid upprepade
tillfällen framhållits, att det utan tvivel låge i näringslivets intresse att deklarations-
och taxeringsförfarandet förenklades, så att ytterligare ansvällning
av den statliga förvaltningsapparaten undvekes och om möjligt en
nedskärning därav komme till stånd. Ur denna synpunkt vore det föreliggande
förslaget att hälsa med tillfredsställelse.
Kungl. Maj:ts proposition nr 37.
21
Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförcningars riksförbund u. p. a.
uttalar sin tillfredsställelse över den lättnad, som ett genomförande av förslaget
komme att innebära ur administrativ synpunkt. Uppgiftslämnandet
till medlemmar och taxeringsmyndigheter vore enligt nuvarande bestämmelser
mycket betungande för föreningarna och de hade dessutom ofta
måst biträda medlemmarna vid upprättandet av deras lägenhetsdeklarationer,
ett mycket omfattande arbete, som till största delen komme att bortfalla,
om förslaget genomfördes.
Svenska riksbyggen framhåller, att tillämpningen av de nya bestämmelserna
komme att bli betydligt enklare. Därjämte komme den ojämnhet och
osäkerhet som tidigare förefunnits beträffande beskattning av bostadsrättsföreningar
att försvinna.
Stockholms bostadsföreningars centralförening u. p. a. uttalar, att förslaget
otvivelaktigt innebure en hel del fördelar såväl för taxeringsmyndigheterna
som för bostadsföreningarna och bostadsaktiebolagen samt dessas
medlemmar eller delägare. Genom förslaget bortfölle tvister beträffande
åsättande av hyresvärde och yrkade avdrag för reparationskostnader. Vidare
befriades föreningarna och aktiebolagen från flertalet deklarationsuppgifter.
Även Malmö bostadsföreningars centralorganisation förening u. p. a. anser,
att de sakkunnigas förslag innebär en avsevärd förbättring av hittills
gällande beskattningssystem, framför allt ur organisatorisk och praktisk
synpunkt.
Sveriges fastighetsägareförbund, som ensamt avstyrkt förslaget om schablonberäkning
för ifrågavarande skattskyldiga, framhåller att det förhållandet,
att bostadsrätten innehades ej för att förvärva inkomst utan för att
tillgodose medlemmarnas behov av bostad, icke kunde förändra förvärvskällans
karaktär. Huruvida en juridisk person, som dreve uthyrningsverksamhet,
uppläte lägenhet till person som vore intressent inom företaget eller
till helt utomstående person, saknade från skattesynpunkt varje betydelse.
Oavsett vem som i sådant fall stode såsom skattesubjekt borde såsom skattepliktig
inkomst upptagas det verkliga beloppet, icke ett fingerat sådant. Tilllämpningen
av två olika beskattningsmetoder i fråga om samma slag av förvärvskälla
tedde sig synnerligen stötande mot bakgrunden av den av alla
erkända principen om rättvisa och likformighet i beskattningen.
Fastighetsägareförbundet anför vidare, att förslaget gåve bostadsföreningarna
en privilegierad ställning i skattesystemet. Från förbundets utgångspunkt
tedde sig detta privilegierande såsom orättvist. I
I en del remissyttranden har berörts frågan huruvida den schablonmässiga
inkomstberäkningen bör — såsom de sakkunniga föreslår -— avse bostadsföreningarna
och bostadsaktiebolagen eller i stället bör utformas att
gälla dessas medlemmar eller delägare.
Kammarrätten anser, att en schablonbeskattning av lägenhetsinnehavarna
skulle vara otillfredsställande i såväl förenklingsavseende som lagtekniskt
hänseende.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 37.
Riksskattenämnden, som tillstyrker de sakkunnigas förslag i förevarande
hänseende, uttalar dock vissa betänkligheter. Riksskattenämnden anför följande.
De sakkunniga ha i förslaget flyttat över beskattningen från den i verkligheten
skattskyldige — bostadsinnehavaren — till ett annat rättssubjekt —
föreningen. Detta är en avvikelse, som icke har täckning i den schablonmässiga
inkomstberäkningen utan som ligger helt vid sidan därav och utgör
ett avsteg från vanliga beskattningsprinciper. Riksskattenämnden anser att
ett sådant avsteg är förenat med vissa vådor och kan få allvarliga konsekvenser,
om det skulle åberopas i andra närliggande sammanhang. Man
öppnar här vägar, som i grunden äro främmande för skattelagstiftningen.
Icke heller i sin begränsning till förevarande område bli konsekvenserna av
skatteöverflyttningen helt tillfredsställande. Bl. a. kan man ha anledning
att reagera mot ett så slumpmässigt resultat som att beskattningen av medlemmarnas
schablonmässigt beräknade inkomst utfaller olika om fastigheten
tillhör ett bostadsaktiebolag och om den tillhör en bostadsförening: i det
förra fallet utgör beskattningen 40 procent, i det senare fallet 32 procent.
Det må dock medgivas att beskattningen hos medlemmarna rör relativt
ringa belopp och att man därför icke har anledning att fästa alltför stort avseende
vid de variationer i beskattningsresultatet, som måste följa av överflyttningen.
Mot betänkligheterna stå också de praktiska vinster, som onekligen
skulle kunna uppnås genom den radikala uppläggning av skattefrågan,
som de sakkunniga tänkt sig. Liksom i fråga om den s. k. ränteskatten
hos försäkringsbolagen skulle de taxeringstekniska omständigheterna här
kunna motivera ett avsteg från gällande beskattningsgrunder.
Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller, att en schabiontaxering av
lägenhetsinnehavarna nära överensstämde med beskattningsreglerna för onoch
tvåfamilj sfastigheter. Genom en sådan lösning uppnåddes emellertid
icke den förenkling av taxeringsproceduren, som man eftersträvade. Det
mest rationella vore därför att beskatta allenast bostadsföreningarna och
bostadsaktiebolagen.
Länsstyrelsen i Blekinge län påpekar, att om schablonbeskattningen förlädes
till medlemmarna i bostadsföreningarna eller delägarna i bostadsaktiebolagen
komme de tekniska svårigheterna i tillämpningen att kvarstå i
stort sett oförändrade.
Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar som sin uppfattning, att det i princip
hade varit riktigare att inkomstbeskatta medlemmarna respektive delägarna.
Även av skattetekniska skäl hade detta kunnat vara lämpligt. Alli
samhällsnyttigt sparande borde nämligen om möjligt beskattas enhetligt,
vare sig det gällde investeringar i egna bostäder, försäkringar eller banksparande.
Länsstyrelsen böjde sig emellertid för de sakkunnigas mening att
i stället beskatta föreningen eller bolaget.
Beträffande (rågan vilka bostadsföretag, som bör omfattas av de föreslagna
bestämmelserna, uttalar kammarrätten, att schablontaxeringen borde
avse allenast bostadsrättsföreningar och s. k. besittningsrättsföreningar.
Vad beträffade dylika föreningar syntes jämförelsen med villafastigheterna
riktig. Att beteckna hyresföreningar och bostadsaktiebolag som kollek
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 37.
23
tiva egnahemsfastigheter syntes däremot icke kunna godtagas. För övrigt
skilde sig den verksamhet, som bedreves av nämnda sammanslutningar, ej
heller avsevärt från sedvanlig verksamhet för uthyrning av bostadslägenheter.
Kammarrätten anför vidare följande.
1953 års lagstiftning om villafastigheters beskattning är en särlagstiftning,
föranledd av dessa fastigheters egenartade ställning i beskattningssystemet.
Att därför utsträcka en dylik särlagstiftning till att omfatta andra
beskattningsobjekt än sådana, vilka förete en påtaglig likhet med villafastigheterna,
kan icke anses befogat, så mycket mindre som förslaget skulle
kunna få konsekvenser, som de sakkunniga uppenbarligen icke ha avsett. Inkomstberäkningen
kommer ju att bereda de skattskyldiga större förmåner
enligt det föreslagna än enligt det nuvarande skattesystemet. Det kan då
antagas, att enskilda fastighetsägare, som nu bedriva vanlig uthyrningsverksamhet,
genom att giva denna form av hyresförening eller bostadsaktiebolag
komme i åtnjutande av sagda förmåner. En sådan omläggning av verksamheten
skulle nog icke vålla dem några större svårigheter. I detta sammanhang
må även erinras därom, att jämlikt bestämmelser i lagen om bostadsrättsföreningar
skall för dylik förenings verksamhet upprättas en utförlig
ekonomisk plan, som skall godkännas av tillsyningsmyndigheten. Något motsvarande
är däremot icke föreskrivet för hyresförenings eller bostadsaktiebolags
verksamhet. Vidare är bostadsrättsförening till skillnad från hyresförening
underkastad bokföringsskyldighet. På grund av det anförda kan
kammarrätten icke förorda införande av föreslagen särlagstiftning för hyresföreningar
och bostadsaktiebolag.
Riksskattenämnden påpekar, att gränsen mellan verkliga bostadsföreningar,
som uppläte lägenheter med hyresrätt, och fastighetsföreningar av
vanlig typ, som uthyrde sina lägenheter, i vissa fall vore ganska löslig.
I fråga om hyresföreningarna saknades den garanti för ett riktigt fullföljande
av föreningens syften, som hos de lagligt reglerade bostadsföreningarna
låge i medlemmarnas delägarskap och medbestämmanderätt. Riksskattenämnden
hade velat fästa uppmärksamheten på denna fråga, som möjligen
kunde förtjäna att närmare undersökas.
Även i ett annat avseende har uttalats farhågor för att de föreslagna bestämmelserna
skulle kunna missbrukas.
Kammarrätten erinrar, att schablonberäkningen enligt förslaget skall tilllämpas
å bostadsförening och bostadsaktiebolag, vars verksamhet uteslutande
eller huvudsakligen består i att åt föreningens medlemmar eller bolagets
delägare bereda bostäder i företagets fastighet. Kammarrätten anför därefter
följande.
Uthyrning av exempelvis enstaka affärslokaler mot hyror, som överstege
sammanlagda beloppet av de avgifter, föreningsmedlemmarna erlade för sina
bostäder, skulle emellertid kunna ske, och föreningens verksamhet ändå
kunna sägas »huvudsakligen» bestå i att bereda föreningsmedlemmarna bostäder.
Uppenbarligen måste fall av sådant slag undantagas från den föreslagna
schablontaxeringen. Den av de sakkunniga föreslagna definitionen av
ifrågavarande sammanslutningars verksamhet bör därför omredigeras, så
att den förordade lagstiftningen icke kan missbrukas på nyss antytt sätt.
Härvid skulle möjligen bestämmelserna rörande inkomsttaxering av villafas
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 37.
tigheter i 24 § 2 mom. sista stycket kommunalskattelagen med anvisningar
kunna tjäna till ledning.
Även länsstyrelsen i Örebro län anser, att enligt förslaget tillämpningsområdet
för schablonberäkningen blir för vidsträckt. Länsstyrelsen framhåller,
att det syntes icke tillfredsställande att medge schablonberäkning om
en bostadsförenings (bostadsaktiebolags) fastighet till något mindre än hälften
disponerades som vanlig hyresfastighet. Länsstyrelsen ville förorda att
— i likhet med vad som gällde beträffande en- och tvåfamilj sfastigheter —
schablonmetoden icke skulle äga tillämpning beträffande fastighet, vilken »i
icke allenast ringa omfattning» nyttjades för annat ändamål än för föreningens
(bolagets) syfte.
Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar, att det vore önskvärt, att ifrågavarande
spörsmål något mera beaktades. Detta kunde lämpligen ske genom
meddelande av tydliga bestämmelser i anvisningarna.
Överståtliållarämbetet framhåller, att de föreslagna bestämmelserna givetvis
avsåge endast verkliga bostadsföreningar och bostadsaktiebolag. En riklig
gränsdragning mellan verkliga och endast nominella föreningar och bolag
bleve således av stor vikt. Med hänsyn härtill och då den äldre definitionen
å bostadsförening och bostadsaktiebolag kvarstode oförändrad i författningsförslaget
— en definition, som lämnade visst utrymme för en subjektiv bedömning
—• syntes ett klarläggande uttalande om reglerna för gränsdragningen
önskvärda.
Förslaget att inkomsten av lägenheter, som uthyrdes av medlemmar i bostadsförening
eller delägare i bostadsaktiebolag, alltjämt skall beskattas hos
dessa har föranlett erinringar i en del remissyttranden.
Kammarrätten framhåller sålunda, att den föreslagna anordningen vore
ägnad att ingiva betänkligheter i åtskilliga avseenden. De sakkunniga hade
själva påpekat, att anordningen i viss mån förringade värdet av den föreslagna
förenklade inkomstberäkningen. Vidare syntes de sakkunniga ha insett
olägenheten i att föreningsmedlemmen skulle beskattas enligt gällande system,
medan föreningen beskattades efter schablonmetod. Därtill komme, att
det föreslagna stadgandet om begränsning i rätten till avdrag för reparationskostnad
skulle medföra svårigheter i tillämpningen. Kammarrätten delade
emellertid de sakkunnigas uppfattning, att särskilda bestämmelser på ifrågavarande
område vore erforderliga som korrektiv mot missbruk av de föreslagna
reglerna. Det kunde emellertid diskuteras, huruvida icke beskattningen
på detta område kunde anordnas på ett ur likformighets- och lagteknisk
synpunkt mera tillfredsställande sätt. Härom anföres följande.
Det vore måhända icke omöjligt att förlägga jämväl denna beskattning
helt å sammanslutningen och därvid beräkna en för ifrågavarande fall något
högre schablonprocent än tre procent. Denna högre schablonprocent borde
givetvis göras enhetlig för samtliga fall, varom nu är fråga. För varje fastighet,
däri uthyrning av ifrågavarande slag förekomme, finge då verkställas
en uppdelning av sammanslutningens egna, i fastigheten nedlagda kapital
mellan icke uthyrd och uthyrd del av fastigheten samt den högre procentsatsen
tillämpas å den senare delen. Den högre skatt, som sammanslutning
-
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 37.
en finge erlägga för den uthyrda fastighetsdelen, kunde uttagas av vederbörande
medlem i form av högre årlig avgift. Efter insamlande av erforderligt
statistiskt material skulle man nog kunna finna en lämplig schablonprocent
av antydd art.
Riksskattenämnden säger sig ha övertygats av de sakkunnigas argumentering
i fråga om en fortsatt beskattning av inkomst av lägenheter, som uthyrdes
av innehavarna. Bestämmelsen medförde visserligen en besvärande komplicering
av de eljest enkla reglerna men de vore dock nödvändiga såsom
spärr för missbruk och för att en naturlig omsättning av bostadsrätterna vid
flyttningar eller eljest icke skulle motverkas.
Beträffande den specialregel, som föreslås i fråga om rätt till avdrag för
reparationskostnad för uthyrd lägenhet, anför riksskattenämnden att denna
kunde ge anledning till erinran. En sådan bestämmelse ställde sig ytterst
svårhanterlig i praktiken och borde därför undvikas. Biksskattenämnden
föresloge att rätten till avdrag för reparationer i dessa fall i stället schablonmässigt
begränsades till viss procent av hyresinkomsten.
Även länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller som ett önskemål, att för
ifrågavarande fall tillämpades en enklare metod än den föreslagna. Med hänsyn
till att sådan uthyrning, enligt vad de sakkunniga konstaterade, icke vore
ovanlig, kunde man dock ej vid taxeringen bortse från sådana fall. Då det
vidare här rörde sig om rättsförhållanden av delvis komplicerad natur, vore
en ytterligare förenkling svår att åstadkomma.
Stockholms bostadsföreningars centralförening u. p. a. påpekar, att medlem
eller delägare, som uthyrde lägenhet i andra hand, enligt förslaget bleve
hårdare beskattad än nu. Genom att föreningen eller bolaget vid den kommunala
beskattningen erhölle hela procentavdraget, bleve för medlemmen
eller delägaren inkomsten av den uthyrda lägenheten även kommunalt beskattad.
Dessutom nödgades han att till föreningen eller bolaget erlägga en
förhöjd årsavgift för täckande av föreningens eller bolagets ökade skatteutgifter.
Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund slutligen
framför önskemålet, att de ifrågavarande bestämmelserna matte modifieras. I
I fråga om utformningen i övrigt av sakkunnigförslaget ifrågasättes i
några remissyttranden om icke inkomstberäkningen liksom för en- och tvålamilj
sfastigheterna borde ske på det sättet, att såsom intäkt upptoges 3
procent av fastighetens taxeringsvärde varefter avdrag medgåves för ränta
å lånat kapital.
Länsstyrelsen i Uppsala län påpekar, att enligt det av de sakkunniga föreslagna
beräkningssättet hänsyn visserligen toges till bostadsföretagets skulder
men den högre eller lägre procentsats, efter vilken skulderna förräntades,
komme icke, såsom vid en- och tvåfamilj sfastigheterna, att beaktas vid inkomstberäkningen.
Räntesatserna för bostadsföretagens skulder varierade
emellertid rätt avsevärt beroende på tidpunkten för vederbörande förenings
bildande och räntekostnaderna utgjorde ej sällan den största utgiftsposten
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 37.
för ett bostadsföretag. I regel hade äldre bostadsföreningar sina lån bundna
På lång tid med låg räntesats, medan senare tillkomna bostadsföretag nödgades
betala en högre ränta å sina skulder.
Liknande synpunkter anföres av Stockholms bostadsföreningars centralförening
u. p. a. samt av länsstgrelserna i Östergötlands och Göteborgs och
Bohus län. Sistnämnda länsstyrelse framhåller därjämte, att därest den
schablonmässiga inkomstberäkningen utformades på samma sätt för de nu
ifrågavarande bostadsföretagen som för villaägarna skulle tomträttsavgäld
kunna likställas med ränta, och avgälden alltså icke behöva kapitaliseras på
sätt som de sakkunniga tänkt sig. Man skulle också undvika de komplikationer,
som kunde uppkomma, när bostadsförening eller bostadsaktiebolag
ägde enfamiljs- eller tvåfamilj svillor.
Malmö bostadsföreningars centralorganisation förening u. p. a. framhållei,
att den schablonmässigt beräknade intäkten för en bostadsförening
borde anses innefatta alla sådana föreningens intäkter, som sammanhängde
med fastighetsinnehavet, sålunda även avgifter vid uthyrning av mangel
eller liknande samt inkomst av ränta å normalt rörelsekapital. Dylika inkomster
hade tidigare icke beskattats, eftersom bostadsföreningar nästan
utan undantag icke redovisat någon nettoinkomst av sin rörelse. Skulle
dylika inkomster beskattas sasom särskild intäkt hos föreningen och således
föranleda motsvarande höjning av medlemmarnas avgifter innebure detta
att medlemmarna belastades icke blott med sin andel i skatten för intäkten
enligt schablonen utan därutöver med en andel i skatten å de ifrågavarande
särskilda inkomsterna, för vilka skatt ej tidigare utgått, då de hos" föreningen
uppvägts av olika avdrag.
Nu återgivna synpunkter delas — såvitt angår kapitalinkomst — av länsstyrelsen
i Malmöhus län, som härom anför följande.
Det ar vanligt, att bostadsföreningar och bostadsaktiebolag uppbära inkomst
av kapital, exempelvis genom att influtna inbetalningar göras räntebarande,
tills de tagas i anspråk. Inkomstens storlek varierar självfallet
allt efter fastighetens och därmed de influtna medlens storlek men
kan i eu större förening uppgå till 3 000 å 4 000 kronor under ett år.
u mkonlS? kommer att beskattas utöver vad som följer av den föreslagna
schablontaxeringen. Detta kan resultera i en högre sammanlagd beskattning
an som nu är fallet, då medlemmarna (och föreningarna) taxeras.
Som en förutsättning för det föreslagna systemet ha de sakkunniga utgått
I beskattningen icke skulle bliva hårdare än förut. Med tanke härpå
och da nämnda kapitalinkomst ej står i samband med illegala syften utan
ar eu följd av normalt ekonomiskt förutseende, vore det måhända välbetänkt
med en bestämmelse av innebörd, att inkomst av angivet slag åtminstone
intill en viss gräns ansåges beskattad genom den föreslagna schablontaxeringen.
Gränsdragningen — därest en sådan befunnes nödvändig för att
skapa garanti mot missbruk — torde kunna fixeras vid 0,5 procent av taxelingsvärdet.
Kapitalinkomst upp till denna gräns skulle sålunda ej beskattas
särskilt. I
I det remissyttrande som avgivits av Hyresgästernas sparkasse- och byggnads
föreningars riksförbund u. p. a. påpekas, att enligt de sakkunnigas
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 37.
förslag vid taxeringen till kommunal inkomstskatt del s. k. procentavdraget
skulle i dess helhet tillkomma bostadsföreningen. Detta finge, framhåller
riksförbundet, till följd att den, som bedreve rörelse i lokal eller lägenhet,
upplåten med bostadsrätt, icke — i motsats till vad som gällde enligt nuvarande
bestämmelser — komme i åtnjutande av procentavdrag. Det syntes
emellertid förbundet skäligt, att förslaget ändrades så att procentavdraget
i dessa speciella fall tillkomme medlemmen.
Även Malmö bostadsföreningars centralorganisation förening u. p. a. uttalar
som sin mening, att i nu ifrågavarande fall procentavdraget borde få
utnyttjas av bostadsrättsinnehavaren. Eljest skulle dubbelbeskattning uppkomma
i det att innehavaren komme att beskattas dels indirekt därigenom
att han betalade sin andel i skatten enligt schablontaxeringen och dels direkt
därigenom att han finge erlägga skatt för en större inkomst av sin
rörelse såsom en följd av den lägre lokalkostnaden än om han på vanligt
sätt direkt förhyrt sin lokal.
Frågan om taxeringsvärdet som grund för den föreslagna schablonmässiga
inkomstberäkningen beröres av länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs
och Bohus län.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser det naturligt, att schablonen anknytes
till taxeringsvärdena. Länsstyrelsen anför emellertid i anslutning härtill
följande.
Här som i fråga om enfamilj sfastigheterna gäller, att en första förutsättning
för ett godtagbart resultat är en riktig avvägning av taxeringsvärdena.
Jämväl i fråga om de nu aktuella fastigheternas taxeringsvärden förefinnas
ojämnheter. Länsstyrelsen finner det därför önskvärt att fastighetstaxeringen
förbättras. Måhända erfordras härför även ändrade värderingsmetoder.
Särskilt önskvärt är, att en undersökning göres, om ej bostäder,
som ej ägas för uthyrning, kunna värderas efter ett schablonmässigt bestämt
bostadsvärde i förhållande till lägenhetsyta och byggnadsår i stället
för efter allmänna saluvärdet.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län säger sig vilja understryka att en
fullt rättvis tillämpning av de föreslagna nya bestämmelserna förutsatte
att riktiga och rättvisa taxeringsvärden komme att åsättas bostadsföreningarnas
och bostadsaktiebolagens fastigheter. De åtgärder, som borde vidtagas
för att nå en jämnare taxering av bostadshusen, borde övervägas i god tid
före nästa allmänna fastighetstaxering.
Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a.
framhåller att förbundets tillstyrkan av förslaget grundades på den mycket
väsentliga förutsättningen, att fastighetstaxeringen i fortsättningen komme
att ske på ett mera enhetligt och likformigt sätt än som exempelvis
varit fallet vid den senaste allmänna fastighetstaxeringen och att hänsyn
beträffande bostadsrättsföreningar därvid toges till att deras fastigheter ej
vore avsedda att överlåtas, varför det s. k. saluvärdet ej borde vara norm
vid taxering av sådana fastigheter. Medlem kunde vid överlåtelse av lägen
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
2° Kungl. Maj:ts proposition nr 37.
het ej heller alltid tillgodogöra sig lika mycket som summan av kapitaltillskotten.
Riksförbundet anför som exempel en medlem, som mot en insats av 1 500
kronor förvärvat bostadsrätten till eu lägenhet med en produktionskostnad
av 30 000 kronor. Med hänsyn till gällande bestämmelser om amortering av
sekundärlån och tertiärlån borde nämnda bostadsrätt efter 40 år ha ett värde
av 12 000 kronor. Emellertid anföres vidare följande.
jir dock i högsta grad tvivelaktigt att denna summa kan erhållas.
De skal, som tala däremot, äro i första hand följande:
Om den i samband med den statliga långivningen gällande hyreskontrollen
lortlarande kvarstår, kommer en överlåtelse av bostadsrätten till ett inlosenvärde
av kr. 12 000:— med all sannolikhet att kollidera med de av
igheterna föieskrivna villkoren för överlåtelse, d. v. s. säljaren är inte
berättigad att utfå behållen andel i föreningens förmögenhet, trots att han
blivit beskattad därför. Å andra sidan kan det tänkas, att hyreskontrollen
ar upphävd och att någon spärrbestämmelse av ovan angiven karaktär icke
längre förefinnes. I så fall är det emellertid sannolikt, att bostadstillgången
ökats i sadan utstiäckiiing, att särskild lagstiftning icke längre erfordras,.
och då uppstår för säljaren svårighet att finna en köpare, som är villig att
inlösa bostaden till kr. 12 000:—, d. v. s. det verkliga värdet ligger under det
taxeringsmässiga. För HSB-lägenheter har dessutom alltid gällt den bestämmelsen,
att den säljande kan överlata lägenheten till högst summan av insats
plus upplupen amortering, men att han samtidigt är skyldig att av
denna överlåtelsesumma avsätta så stort belopp, som erfordras för att lägenheten
skall återställas i fullgott skick. Detta betyder att säljaren visserligen
är berättigad att erhålla amorterad del av anskaffningskostnaden (räknad
på det ursprungliga bokföringsvärdet, således ej på taxeringsvärdet eller
marknadsvärdet) men att han samtidigt måste gentemot köparen stå för
slitagekostnaden och värdeminskningen på lägenheten i form av fullständig
reparation.
Denna synnerligen väsentliga fråga bör lösas i samband med det nya förslaget.
Detta bör därför enligt förbundets förmenande kompletteras i den
riktningen, att föreningen skall beskattas för kapitaltillskottet intill den
gräns, där det utgör en reell förmögenhetsbildning för medlemmarna. Om
det med hänsyn till de hyresreglerande myndigheternas bestämmelser eller
stadgar och föreskrifter i en bostadskooperativ organisation inför taxeringsna
kan styrkas, att från en viss tidpunkt amorteringen icke
längre utgör ett realiserbart kapitaltillskott för medlemmarna, skall skattebeloppet
därefter ej höjas. För de strikt kooperativa bostadsrättsföreningarna
och deras medlemmar framstår detta som en trängande angelägenhet.
Endast med denna maximering kan det försvaras att årsavgifterna undergå
en höjning, som närmar dom till hyresbeloppet för en likvärdig lägenhet.
Stockholms bostadsföreningars centralförening u. p. a. och Hyresgästernas
sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a. anser, att de sakkunnigas
förslag bör föranleda en nedsättning av skattesatsen för bostadsföreningar.
Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a.
anför härom följande.
Enligt de nuvarande reglerna för beskattningen har denna i praktiken
främst kommit att gälla kapitaltillskottet. Detta beskattas ju hos medlem
-
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 37.
men efter den progressiva skatteskala, som gäller för den statliga inkomstskatten,
och den relativa storleken blir alltså beroende på envar medlems
beskattningsbara inkomst. Skattesatsen torde i medeltal ej ligga högre än
17 å 18 % för medlemmarna, men då föreningen enligt förslaget skall svara
för hela skatten, blir denna enligt nuvarande skattesats 32 % och dessutom
underkastad de förändringar, som kunna komma att gälla för beskattning
av ekonomiska föreningar. Omläggningen kommer följaktligen att innebära
en ökad beskattning, som medlemmarna måste bestrida i form av högre
årsavgifter till föreningen. Förbundet är av den meningen, att för bostadsföreningar
och bostadsrättsföreningar, vilka bedriva sin verksamhet utan
eget vinstintresse, nämnda beskattning bör utgå efter ett lägre procenttal.
Stockholms bostadsföreningars centralförening u. p. a. uppskattar den
genomsnittliga skattesatsen till cirka 20 procent och föreslår, att skattesatsen
för bostadsföreningarna sättes till 15 procent.
I fråga om de av de sakkunniga föreslagna ändringarna i bestämmelserna
om särskilda uppgifter från bostadsförening eller bostadsaktiebolag till ledning
vid taxering framhåller riksskattenämnden, att nämnden ifrågasatte
om det icke i de fall, där medlemmarna hyrde ut sina lägenheter, bleve nödvändigt
att bibehålla en skyldighet för föreningen eller bolaget att lämna
uppgifter till taxeringsnämnden, motsvarande den skyldighet som nu funnes
att på bilaga 6 d lämna uppgifter beträffande medlem, som icke vore
mantalsskriven i fastigheten.
Riksskattenämndens uppfattning delas av länsstyrelserna i Uppsala och
Malmöhus län.
Sistnämnda länsstyrelse ävensom Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars
riksförbund u. p. a. samt Malmö bostadsföreningais centralorganisation
förening u. p. a. framhåller, att den föreslagna bestämmelsen
att varje medlem eller delägare skulle tillställas uppgift om andelens
förmögenhetsvärde borde kunna uppmjukas så, att bostadsföreningen eller
bostadsaktiebolaget medgåves rätt att även på annat sätt underrätta medlemmen
eller delägaren om nämnda värde. Centralorganisationen anför, att
det borde vara tillfyllest om uppgiften lämnades exempelvis genom anslag
inom fastigheten eller genom personligt meddelande av styrelseledamot eller
annan.
Länsstyrelsen i Uppsala län uttalar som sin mening, att anmaning att till
taxeringsmyndighet inkomma med uppgift om medlems eller delägares andel
i föreningens eller bolagets förmögenhet borde kunna utfärdas icke
allenast av taxeringsintendent utan jämväl av taxeringsnämndens ordförande.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 37.
Departementschefen.
Det av de sakkunniga framlagda förslaget om en förenklad inkomstberäkning
i fråga om fastigheter, som tillhör bostadsföreningar och bostadsaktiebolag,
ansluter sig nära till den redan genomförda schablonen för beskattning
av inkomst av en- och tvåfamilj sfastigheter. Liksom beträffande
sistnämnda slag av fastigheter vållar gällande bestämmelser för beräkning
av inkomst av förvärvskälla betydande svårigheter vid tillämpningen
då det gäller fastigheter tillhöriga nu ifrågavarande bostadsföretag.
Såsom framhållits av de sakkunniga och bekräftats i remissyttrandena
skulle det därför vara av betydande värde att här genomföra en
schablonisering av beskattningsreglerna. Härför talar även det förhållandet
att medlem i bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag •— i
likhet med ägare av villafastighet — som regel icke innehar sin lägenhet
för att förvärva inkomst utan för att tillgodose behovet av bostad. Vid ett
genomförande av en enklare beräkning av inkomst av fastighet, som tillhör
bostadsförening eller bostadsaktiebolag, undslippes även i huvudsak
det invecklade deklarations- och uppgiftsförfarande, som nödvändiggörs av
nuvarande beskattningsregler.
Av det sagda framgår att starka skäl talar för att på förevarande område
genomföra en förenklad beskattningsmetod.
Såsom de sakkunniga påpekat kompliceras frågan om en schablonbeskattning
därav att fråga här är om två särskilda skattskyldiga, nämligen dels
fastighetens ägare d. v. s. bostadsföreningen eller bostadsaktiebolaget och
dels medlemmen eller delägaren, som innehar lägenhet i fastigheten. Skall
den för en- och tvåfamilj sfastigheter genomförda schablonen utvidgas till
ifrågavarande område uppkommer sålunda frågan vem av dessa båda skattskyldiga
schablonen skall avse. Ur principiella synpunkter vore måhända
riktigast att tillämpa den schablonmässiga inkomstberäkningen å medlemmen
eller delägaren. Det är dennes inkomst av den av honom innehavda
lägenheten som är att jämföra med villaägarens inkomst av sin fastighet.
Av vad de sakkunniga anfört framgår emellertid, att ett system med schablonbeskattning
av lägenhetsinnehavaren förenat med ett bibehållande i huvudsak
av nu gällande bestämmelser för beskattning av bostadsföreningen
och bostadsaktiebolaget icke skulle leda till den förenkling i deklarationsoch
taxeringsförfarandet, som eftersträvas. Detta hav också understrukits
i ett flertal remissyttranden.
Mot att förlägga schablonbeskattningen till bostadsföreningen eller bostadsaktiebolaget
har emellertid framförts vissa betänkligheter. En dylik
anordning kan sägas innebära, att medlemmarnas eller delägarnas inkomst
av sina lägenheter upptages till gemensam beskattning hos bostadsföretaget.
Härigenom kommer hänsyn icke att tagas till den individuella skatteförmågan
hos envar av medlemmarna eller delägarna. Den statliga inkomstskatten
kommer att beräknas icke efter den för fysisk person gällande progressiva
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 37.
skatteskalan utan efter den för förening respektive aktiebolag föreskrivna
proportionella skattesatsen. Då det här rör sig om relativt obetydliga skattebelopp
anser jag emellertid nu anförda omständigheter icke böra utgöra
hinder för att schablonbeskattningen i förevarande hänseende utformas i
enlighet med de sakkunnigas förslag. Härtill kommer att den av de sakkunniga
föreslagna anordningen torde utgöra den enda tänkbara rationella
lösningen för förenkling på förevarande område. Jag vill ytterligare
tillägga att — vilket jag har för avsikt att närmare utveckla i ett senare
sammanhang — de föreslagna bestämmelserna i jämförelse med gällande
beskattningsregler icke kommer att medföra en skärpt beskattning.
I samband med den inledningsvis lämnade redogörelsen för nu gällande
bestämmelser angående beskattning av bostadsföreningar och bostadsaktiebolag
samt dessas medlemmar eller delägare har jag erinrat om att enligt
kommunalskattelagen med bostadsförening och bostadsaktiebolag förstås
ekonomisk förening eller aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller
huvudsakligen består i att åt föreningens medlemmar eller bolagets delägare
bereda bostäder i hus, som äges av föreningen eller bolaget. Som jag
därvid framhöll brukar man numera skilja mellan tre olika slag av bostadsföreningar,
nämligen dels bostadsrättsföreningar inregistrerade enligt lagen
den 25 april 1930, dels s. k. besittningsrättsföreningar tillkomna före ikraftträdandet
av nämnda lag och dels hyresföreningar, som upplåter lägenheter
mot hyresrätt för begränsad tid.
De sakkunniga har i fråga om tillämpningsområdet för den av dem föreslagna
schablonberäkningen bibehållit den i kommunalskattelagen angivna
definitionen å bostadsföreningar och bostadsaktiebolag. Dessutom skulle
för tillämpning av sakkunnigförslaget krävas att fastighet, som tillhör bostadsförening
eller bostadsaktiebolag, utnyttjas i enlighet med bostadsföretagets
syfte.
Gentemot de sakkunnigas förslag i förevarande hänseende har erinringar
framförts i ett par remissyttranden. Sålunda har kammarrätten föreslagit,
att schablonbeskattningen borde tillämpas allenast å bostadsrätts- och besittningsrättsföreningarna.
I det av riksskattenämnden avgivna yttrandet har
ifrågasatts om icke de s. k. hyresföreningarna borde undantagas från schablonbeskattningen.
En begränsning av tillämpningsområdet för de föreslagna beskattningsreglerna
skulle innebära, att beträffande de bostadsföretag, som lämnades
utanför schablonbeskattningen, man fick antingen behålla nuvarande särskilda
regler för beräkning av inkomst för bostadsföreningar och bostadsaktiebolag
samt dessas medlemmar eller delägare eller också tillämpa de
vanliga reglerna för beräkning av inkomst av annan fastighet. Intetdera av
dessa alternativ är tilltalande. I bägge fallen skulle värdet av den föreslagna
reformen avsevärt minskas. Det sist nämnda av de bägge anförda alternativen
skulle därjämte medföra en i många fall icke oväsentlig skatteskärpning.
Av nu angivna skäl bör någon begränsning av nyss angivet slag av
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 37.
tillämpningsområdet för schablonbeskattningen enligt min mening icke göras,
särskilt som de betänkligheter som anförts av de båda nämnda remissinstanserna
synes vara i viss mån överdrivna.
Emellertid har även i andra avseenden anförts betänkligheter mot att vid
genomförande av en schablonbeskattning på förevarande område bibehålla
nu gällande definition å bostadsförening och bostadsaktiebolag. Det har sålunda
ifrågasatts, att schablonbeskattningen skulle kunna i skatteflyktssyfte
utnyttjas av bostadsföreningar och bostadsaktiebolag, som väl formellt
men icke i verkligheten uppfyllde de villkor, som skulle utgöra en förutsättning
för tillämpning av de föreslagna lindrigare beskattningsreglerna.
Sistnämnda spörsmål är ett problem, som är aktuellt även vid tillämpning
av nu gällande bestämmelser. Enligt min mening bör liksom hittills
åt rättspraxis överlämnas att avgöra huruvida bostadsföretaget i det enskilda
fallet uppfyller de krav, som jämlikt kommunalskattelagens bestämmelser
bör vara uppfyllda för att företaget skall enligt lagens mening betraktas
såsom bostadsförening eller bostadsaktiebolag. Genomföres en lagstiftning
i huvudsaklig anslutning till de sakkunnigas förslag finnes emellertid
anledning att med skärpt uppmärksamhet följa utvecklingen för att
vid behov ompröva bestämmelsernas tillämplighetsområde. Jag förutsätter
att riksskattenämnden beaktar det nu sagda och, jämlikt sitt allmänna uppdrag,
anmäler ett eventuellt behov av ändrad lagstiftning. I
I fråga om de av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna angående
beskattning av inkomst av lägenhet, som uthyres av medlem i bostadsförening
eller delägare i bostadsaktiebolag, har i några remissyttranden invänts
bl. a. att nu ifrågavarande särbestämmelser icke oväsentligt minskade
värdet av den föreslagna förenklingsmetoden.
För egen del får jag anföra, att det ur principiella synpunkter finns skäl
att särskilt beskatta den inkomst, som uppkommer då lägenhet i fastighet,
som tillhör bostadsförening eller bostadsaktiebolag, uthyrs av medlem
eller delägare. Vid sådan uthyrning kan finnas anledning räkna med ett
förvärvssyfte, som icke är jämförbart med det intresse att tillgodose sitt behov
av bostad vilket finns hos den i den egna lägenheten boende medlemmen
eller delägaren. Vidare synes man icke med fog kunna framställa anmärkningar
mot att sådan inkomst upptages under förvärvskällan inkomst
av kapital. Genomföres den av de sakkunniga i övrigt föreslagna anordningen
bör nämligen inkomst av uthyrd lägenhet snarast vara att betrakta såsom
utdelning å andel eller aktie.
Givetvis skulle det ha varit av stort värde om man beträffande beskattningen
av ifrågavarande inkomst hade kunnat finna en enklare metod än
den som föreslagits av de sakkunniga. Den av kammarrätten framkastade
tanken, att även i förevarande fall beskattningen skulle kunna ske hos bostadsföreningen
eller bostadsaktiebolaget synes emellertid knappast vara
godtagbar. Den inkomst, som vid uthyrningen uppkommer för lägenhetsinnehavare,
hör nämligen — med hänsyn till att inkomsten i de olika fallen
Kungl. Maj.ts proposition nr 37.
33
kan antagas avsevärt variera och då denna inkomst bör beskattas enligt den
progressiva skatteskalan — taxeras hos medlemmen (delägaren).
Ej heller riksskattenämndens förslag om en schablonmässig beräkning av
reparationskostnaderna till viss procent av hyresinkomsten anser jag vara
genomförbart. Även här föreligger svårigheter att utvälja en för alla uthyrningsfall
lämplig procentsats. Visserligen skulle viss ledning kunna erhållas
av det procenttal, som bostadsstyrelsen i sina hyreskalkyler använder
för beräkning av kostnader för inre reparationer. Detta uppgår för närvarande
till 0,3 procent av byggnadskostnaden. Omräknat i procent av det
taxerade byggnadsvärdet skulle procenttalet utgöra mellan 0,4 och 0,5. Enligt
beräkningar, som jag låtit utföra, skulle därest schablonen för avdragsgilla
reparationskostnader i stället anknötes till hyresinkomsten procentsatsen
i enlighet med bostadsstyrelsens beräkningar kunna uppskattas till
7 procent av grundhyran exklusive bränsle. En tillämpning av en schablonmetod
för beräkning av avdragsgilla reparationskostnader med användande
av sistnämnda procenttal skulle emellertid möta svårigheter med hänsyn
till att grundhyran exklusive fredsbränsle i åtskilliga fall icke är känd. Ä
andra sidan skulle ett procenttal avsett att tillämpas å grundhyran inklusive
fredsbränsle icke vara användbart i de fall, där lägenhet uthyres utan
värme.
Av vad jag nu anfört torde framgå, att svårigheter möter att finna eu
lämplig procentsats för schablonisering av inkomst av lägenhet, som uthyres
av medlem i bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag. Jag
viil emellertid tillägga, att man även oavsett berörda svårigheter med fog
synes kunna framställa anmärkningar mot användande av en schablonmetod
på ifrågavarande område. Då såsom här är fallet intäkter, som skall
upptagas till beskattning, i de enskilda fallen avsevärt varierar bör också
avdrag få ske för de likaledes skiftande kostnaderna för intäkternas förvärvande.
Svårigheterna att tillämpa de av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna
torde också av de remissinstanser, vari förevarande spörsmål berörts, ha
i viss mån överbetonats. Såsom de sakkunniga framhållit har begränsningen
av avdragsrätten för reparationskostnaderna till att avse skador, uppkomna
under tiden för uthyrningen, till syfte att förhindra, att den föreslagna
schablonmetoden skulle kunna missbrukas. Utan att därmed vilja söka
ange riktlinjer för taxeringsmyndigheternas arbete, anser jag mig dock
kunna framhålla, att prövningen av yrkade avdrag för reparationskostnader
borde i huvudsak kunna — utan att därför ändamålet med undantagsbestämmelserna
från den föreslagna förenklingsmetoden eftersattes — inskränkas
till sådana fall, där reparationsavdragen är osedvanligt stora eller
dessa eljest föranleder att underskott uppkommer utan att deklarationerna
närmast föregående år uppvisat ett däremot svarande överskott.
Jag förordar sålunda att inkomst av lägenhet som uthyres, i enlighet med
de sakkunnigas förslag, beskattas hos medlemmen i bostadsföreningen eller
delägaren i bostadsaktiebolaget.
3 Bihartg till riksdagens protokoll 195i. 1 samt. Nr 37.
34
Kungt. Maj:ts proposition nr ä7.
Vid utformningen av sitt förslag har de sakkunniga i enlighet med vad
förut angivits som mönster använt det vid föregående års riksdag antagna
systemet för beskattning av inkomst av en- och tvåfamilj sfastigheter. Detta
innebär i princip, att inkomsten beräknas till 3i procent av ägarens eget
kapital i fastigheten. Av tekniska skäl skall emellertid i fråga om en- och
tvåfamilj sfastigheter ränteberäkningen ske på så sätt, att såsom intäkt upptages
3 procent av fastighetens hela taxeringsvärde, varefter avdrag göres
för ägarens verkliga räntekostnader för lånat kapital i fastigheten. Vad angår
bostadsföreningarna och bostadsaktiebolagen har de sakkunniga emellertid
icke ansett hinder möta att låta den treprocentiga inkomstberäkningen
direkt avse det i fastigheten nedlagda egna kapitalet d. v. s. det belopp,
varmed fastighetens taxeringsvärde överstiger föreningens eller bolagets lånade
kapital. Häremot har erinringar anförts i vissa remissyttranden. För
egen del anser jag övervägande skäl tala för att man beträffande bostadsföreningar
och bostadsaktiebolag tillämpar samma metod, som genomförts
för en- och tvåfamilj sfastigheterna. Härigenom vinnes en bättre anpassning
till den verkliga skatteförmågan, eftersom vid inkomstberäkningen hänsyn
kommer att tagas till den högre eller lägre ränta, som utgår på det lånade
kapitalet. Även ur praktiska synpunkter torde de beskattningsregler, som
skall gälla i fråga om en- och tvåfamilj sfastigheterna, vara att föredraga.
Sålunda behöver icke ifrågakomma någon kapitalisering av tomträttsavgäld.
Sådan avgäld kan i stället likställas med ränta. I fall, där det lånade kapitalet
skiftat under beskattningsåret, undgår man vidare en besvärlig genomsnittsberäkning.
På grund av det anförda föreslår jag att schablonberäkningen beträffande
ifrågavarande fastigheter utformas på samma sätt som för villafastigheter.
Schablonbeskattningen av bostadsföreningar och bostadsaktiebolag bör
avse dessa företags inkomst av fastighet. I den män bostadsföretagen vid
sidan härav har inkomst av kapital eller av annan förvärvskälla bör denna
beskattas på vanligt sätt. Att såsom ifrågasatts i ett par remissyttranden
låta schablonberäkningen avse även annan inkomst än av fastighet torde
icke böra ifrågakomma. Detta skulle innebära att schablonbeskattningen
kunde komma att medföra en i jämförelse med andra bostadsföretag omotiverad
lindring i beskattningen för vissa företag.
Bostadsförenings och bostadsaktiebolags verksamhet går ut på att bereda
bostäder åt sina medlemmar eller delägare. Emellertid förekommer att lägenhet
i fastighet, som tillhör dylika bostadsföretag, utnyttjas i medlemmens
eller delägarens rörelse. I sådana fall bör i enlighet med eljest gällande
bestämmelser vid beräkning av rörelseinkomsten avdrag få ske för de av
lägenhetsinnehavet föranledda omkostnaderna, däri inbegripet sådana avgifter
till föreningen eller bolaget, som icke avser kapitaltillskott. Någon anledning
att — såsom ifrågasatts i ett par remissyttranden — i nu ifrågavarande
fall vid taxeringen till kommunal inkomstskatt tillerkänna lägenhetsinnehavaren
det på hans lägenhet belöpande procentavdraget torde emellertid
icke föreligga. Det s. k. procentavdraget bör sålunda även här i dess
helhet tillkomma bostadsföreningen eller bostadsaktiebolaget.
Kungl. Maj:ts proposition nr 37.
35
I det yttrande, som avgivits av Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars
riksförbund u. p. a., har ifrågasatts, att som grund för schablonbeskattningen
skulle kunna användas annat värde å fastigheten än det åsatta
taxeringsvärdet. Detta skulle emellertid komplicera taxeringsförfarandet
och i viss utsträckning möjliggöra för bostadsföretagen att själva bestämma
det värde varå schablonmetoden skall tillämpas. Jag kan med hänsyn därtill
icke ansluta mig till riksförbundets förslag.
Beträffande verkningarna av den föreslagna schablonmetoden har de sakkunniga
framhållit, att dessa i jämförelse med resultatet av nuvarande regler
tedde sig gynnsamma för de skattskyldiga. Detta framginge bl. a. därav,
att eget kapital i hyresfastighet i realiteten gåve en väsentligt högre avkastning
än 3 procent. Förslaget medgåve också ett bättre utnyttjande av det
kommunala utskyldsavdraget.
De sakkunniga har inhämtat vissa uppgifter angående beräkning vid 1953
års taxering av inkomst av fastigheter, som tillhör bostadsföreningar. Vad de
sakkunniga härom anfört har jag redan förut återgivit. Av det införskaffade
undersökningsmaterialet, som ytterligare bearbetats inom finansdepartementet,
kan emellertid dessutom utläsas bl. a. följande.
I fråga om de 59 bostadsföreningarna i Stockholm, Norrköping, Malmö,
Lund och Göteborg uppgick medlemmarnas sammanlagda nettointäkt av lägenheter
i föreningshusen till ca 355 500 kronor. Vid tillämpning av den
förordade schablonmetoden skulle i stället vissa av bostadsföreningarna
komma att redovisa en nettointäkt av ca 228 200 kronor. För övriga bostadsföreningar
skulle uppkomma ett sammanlagt underskott av omkring 192 100
kronor. Av nettointäkten å ca 228 200 kronor skulle efter avdrag för fastighetsskatten
återstå en beskattningsbar inkomst av ca 70 900 kronor.
Vad angår bostadsföreningar, som tillhör HSB i Stockholm, uppgick
enligt 1953 års taxering medlemmarnas nettointäkt till omkring 2 200 600
kronor. Enligt schablonmetoden skulle bostadsföreningarna uppvisa en sammanlagd
nettointäkt av ca 1 251 100 kronor och en beskattningsbar inkomst
av ca 161 200 kronor.
De siffror jag nu återgivit torde lämna ytterligare belägg för riktigheten
av de sakkunnigas uppfattning, att en schablonberäkning enligt föreslagna
linjer måste i jämförelse med nu gällande bestämmelser innebära en lindrigare
form av beskattning för de här ifrågavarande skattskyldiga.
I ett remissyttrande har framhållits att den genomsnittliga skattesatsen
vid taxering till statlig inkomstskatt av medlemmar i bostadsföreningar
kunde beräknas till 17 å 18 procent. I ett annat remissyttrande har angivits
att skattesatsen uppginge till 20 procent. Men även om den genomsnittliga
skattesatsen beräknades icke överstiga 12 procent, som är den lägsta
i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt angivna skattesatsen,
utvisar det undersökta taxeringsmaterialet, att den statliga inkomstskatten
blir icke oväsentligt lägre för bostadsföreningarna enligt schablonmetoden
än vad den för närvarande är för föreningarnas medlemmar. Skäl
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 37.
torde därför icke föreligga att —- såsom föreslagits i två remissyttranden
—• låta genomförandet av en schablonberäkning av inkomst av bostadsföreningar
åtföljas av en nedsättning av den för sådana föreningar gällande
skattesatsen.
De förenklade beskattningsregler, som sålunda föreslås för bostadsföreningar
och bostadsaktiebolag, möjliggör även en förenkling av den tyngande
uppgiftsskyldighet, som enligt gällande bestämmelser åligger sådana föreningar
och aktiebolag. I likhet med vad som anförts av vissa remissinstanser
anser jag dock, att i de speciella fall, där medlem i bostadsförening eller
delägare i bostadsaktiebolag hyrt ut sin lägenhet, det bör åligga föreningen
eller bolaget att beträffande av medlemmen eller delägaren verkställda inbetalningar
lämna uppgift icke allenast till denne utan också till taxeringsnämnden.
Sådan uppgift bör lämpligen jämväl innehålla upplysning om värdet
å medlemmens eller delägarens andel i föreningens eller bolagets behållna
förmögenhet. Däremot har jag intet att erinra mot att skyldigheten
att i andra fall lämna medlem eller delägare upplysning om värdet av andel
i föreningens eller bolagets behållna förmögenhet uppmjukas på sätt föreslagits
av Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund
u. p. a. samt Malmö bostadsföreningars centralorganisation förening u. p. a.
Med anledning av ett uttalande av länsstyrelsen i Uppsala län vill jag
framhålla, att det torde vara mindre lämpligt att utsträcka den av de sakkunniga
föreslagna befogenheten för taxeringsintendent att i andra än uthyrningsfallen
påfordra avlämnande av uppgifter även till taxeringsnämndens
ordförande.
I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet
upprättats förslag till
1) lag om ändring i kommunalskatt dag en den 28 september 1928 (nr
370);
2) lag om ändrad lydelse av 45 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), in. m.; samt
3) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928
(nr 379).
Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda författningsförslag
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Otto Winther.
Kungl. Maj.ts proposition nr 37.
37
Bihang.
1950 års skattelagssakkunnigas förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370).
Härigenom förordnas, att 24 § 1 inom., 25 § 1 inom., 26 § och 45 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 samt punkt 1 av anvisningarna
till 36 § och punkt 2 av anvisningarna till 38 § nämnda lag1 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives, att till 26 § kommunalskattelagen
skola fogas anvisningar och till 39 § en ny anvisningspunkt, betecknad 3,
av lydelse som i det följande angives, samt att punkt 3 av anvisningarna
till 24 § och punkt 5 av anvisningarna till 25 § skola upphöra att gälla.
24 §.
1 mom. Till intäkt av annan fastighet skall, där ej annat föranledes av
vad nedan i andra stycket eller 2 mom. stadgas, hänföras vad av fastighet
här i riket, som taxerats såsom annan fastighet, kommit ägaren till godo,
såsom:
hyresvärdet av----frälseränta.
Har fastighet---av 30 § 2 inom.
Förmån av---särskilt redovisas.
25 §.
1 mom. Från bruttointäkten----liknande avgäld.
26 §.
1 mom. Vad som återstår av intäkt av annan fastighet, sedan avdrag enligt
25 § gjorts, utgör, där ej annat föranledes av vad i 2 mom. stadgas,
nettointäkt av annan fastighet.
2 inom. Där fastighet tillhört bostadsförening eller bostadsaktiebolag och
helt eller till huvudsaklig del nyttjats för föreningens eller bolagets syfte,
skall nettointäkten upptagas till tre procent av det belopp, varmed fastighetens
taxeringsvärde året näst före taxeringsåret överstiger föreningens
eller bolagets lånade, i fastigheten nedlagda kapital. Finnes ej taxeringsvärde
åsatt för året näst före taxeringsåret, beräknas nettointäkten på grundval
av fastighetens värde, uppskattat enligt de grunder, som gällt för åsättande
av taxeringsvärde för året näst före taxeringsåret.
3 mom. Sedan från nettointäkten av annan fastighet avdrag gjorts i enlighet
med bestämmelserna i 45 §, utgör vad som därefter återstår inkomst
av annan fastighet.
(Se vidare anvisningarna.)
45 §.
Vid beräkning---— motsvarande garantibeioppet.
Har garantibelopp för regleringsdamm upptagits såsom skattepliktig inkomst
för regleringssamfällighet, skall ägare av strömfall med skyldighet
att bidraga till kostnaden för regleringsföretaget tillgodonjuta å reglerings
1
Senaste lydelse av 24 § 1 mom., 25 § 1 mom. samt punkt 1 av anvisningarna till 36 §
se 1953: 404 samt av 26 och 45 §§ se 1953:400.
38
Kiingl. Maj:ts proposition nr 37.
dammen belöpande avdrag, som i första stycket sägs, i den män detsamma
motsvarar den pa strömfallet belöpande andelen av nämnda kostnad.
(Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar
till 26 §.
Med bostadsförening och bostadsaktiebolag förstås ekonomisk förening
och aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller huvudsakligen består ''i
att åt föreningens medlemmar eller bolagets delägare bereda bostäder i hus,
som äges av föreningen eller bolaget.
Vid beräkning av nettointäkt enligt 26 § 2 mom. skall lånat, i fastighet
nedlagt kapital, vilket under beskattningsåret undergått förändring, upptagas
till det belopp, vartill detsamma under beskattningsåret genomsnittet
uppgått. Med lånat, i fastigheten nedlagt kapital likställes kapitalvärdet
av förpliktelse att utgiva tomträttsavgäld eller liknande avgäld. Vid beräkning
av nettointäkt på sätt som nyss sagts skall underskott icke anses uppkomma.
11
Vid tillämpning av 26 § 2 inom. skall vad medlem tillskjutit såsom kapitaltillskott
icke anses såsom lånat kapital.
Anvisningar
till 36 §.
1. Vid beräkning------annan förvärvskälla.
Vad i första stycket sagts rörande kostnad, som under tid, då intäkt av
avyttrad annan fastighet eller del därav beräknats enligt 24 § 2 nxom.,
nedlagts på reparation och underhåll av fastigheten eller fastighetsdelen,
skall gälla jämväl beträffande kostnad, som nedlagts på fastighet under
tid, då nettointäkten därav beräknats enligt 26 § 2 mom.
Anvisningar
till 38 §.
2. till intäkt av kapital liänföres sådan utdelning från aktiebolag eller
ekonomisk förening, som utgår i förhållande till innehavda aktier eller
andelar, men däremot icke — med undantag som i andra stycket sägs -—
utdelning, som utgår efter annan grund, t. ex. i förhållande till gjorda inköp
eller försäljningar. Dylik utdelning är skattefri, där den blott innebär
en minskning i levnadskostnader, och skall i annat fall hänföras till den
förvärvskälla, vartill den på grund av sin beskaffenhet är att räkna. Sålunda
hänföres exempelvis till inkomst av jordbruk respektive rörelse näringsidkares
utdelning från ekonomisk förening i form av pristillägg å varor,
som han sålt till föreningen, eller i form av rabatt för varor, som han för
sin näring inköpt av föreningen.
Utdelning från bostadsförening eller bostadsaktiebolag, som utgått annorledes
än i förhållande till innehavda andelar eller aktier, utgör "skattepliktig
intäkt av kapital för medlemmen eller delägaren, om och i den mån
utdelningen överstiger sådana avgifter och andra "inbetalningar till föreningen
eller bolaget, vilka icke äro att anse som kapitaltillskott.
Har bostad eller annan förmån tillkommit medlem av bostadsförening
eller delägare i bostadsaktiebolag i denna hans egenskap och har densamma
helt eller till övervägande del under beskattningsåret eller huvudsaklig del
Kiingl. Maj:ts proposition nr 37.
39
därav varit av medlemmen eller delägaren mot vederlag upplåten till annan,
utgör vederlaget jämte hyresvärdet för sådan del av lägenheten, som medlemmen
eller delägaren själv förfogat över, skattepliktig intäkt av kapital
för medlemmen eller delägaren.
Har bostad eller annan förmån av fastighet, varav nettointäkten beräknas
enligt 26 § 2 inom., tillkommit medlem av bostadsförening eller delägare
i bostadsaktiebolag i denna hans egenskap och har densamma icke
varit upplåten på sätt i tredje stycket sägs, skall värdet av bostaden eller
förmånen icke räknas såsom skattepliktig intäkt för medlemmen eller delägaren;
och må i följd därav avdrag icke ske för medlemmens eller delägarens
inbetalningar till föreningen eller bolaget eller för andra omkostnader,
som äro hänförliga till innehavet av bostaden eller förmånen.
Anvisningar
till 39 §.
3. Där vederlag för upplåtelse av lägenhet, vilken tillkommit medlem av
bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag i denna hans egenskap,
enligt bestämmelserna i punkt 2 tredje stycket anvisningarna till 38 § upptagits
såsom skattepliktig intäkt för medlemmen eller delägaren, får avdrag
ske för avgifter och andra inbetalningar till föreningen eller bolaget,
som icke äro att anse såsom kapitaltillskott, med avdrag för utdelning, som
skett i förhållande till erlagd hyra eller årlig avgift. Avdrag må jämväl ske
för sådana av upplåtelsen föranledda kostnader, som bestritts direkt av
honom själv. Kostnad för reparation och underhåll må anses såsom föranledd
av upplåtelsen endast i vad avser avhjälpande av brist eller skada, som
uppkommit under upplåtelsetiden.
Med kapitaltillskott menas dels medlems inbetalning å insats i föreningen
och delägares inbetalning å aktie dels ock sådan ytterligare inbetalning
av medlem eller delägare, som är avsedd att inom föreningen eller bolaget
användas för fondering såsom genom kapitalavbetalning å skuld eller genom
ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbättring av fastigheten
eller genom annan stadigvarande kapitalplacering. Där lägenhet
är upplåten med hyresrätt och således icke med bostadsrätt eller liknande
besittningsrätt, skall dock icke någon del av hyresavgiften anses såsom kapitaltillskott.
Verkställes fondering inom förening eller bolag, utan att det
framgår vilka medel därför användas, skola i första hand anses för fondering
använda andra medel än medlemmarnas eller delägarnas inbetalningar
under beskattningsåret eller de under året influtna hyrorna för lägenheter,
som varit uthyrda till andra än medlemmar eller delägare i denna deras
egenskap. Vad därefter återstår av det till fondering använda beloppet skall
fördelas på nämnda inbetalningar och hyror efter deras inbördes storlek,
och skall vad därvid belöper på de inbetalningar, som verkställts för de
med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt upplåtna lägenheterna, anses
såsom kapitaltillskott.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1955; dock skall i fråga om ikraftträdandet
av 45 § gälla vad som föreslcrives i övergångsbestämmelserna till
lagen den 5 juni 1953 (nr 400) om ändring i kommunalskattelagen den 28
september 1928.
Vidare skall iakttagas, att vad berörda paragraf i dess före den 1 januari
1955 gällande lydelse innehåller om rätt för medlem av bostadsförening eller
delägare i bostadsaktiebolag att tillgodonjuta avdrag, som i paragrafen omförmäles,
icke skall gälla vid 1955 års inkomsttaxering.
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 37.
1950 års skattelagssakkunnigas förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 40 a §* taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379).
40 a §.
1 inom. Det åligger bostadsförening eller bostadsaktiebolag att senast
den 8 februari under taxeringsåret tillställa varje medlem eller delägare
uppgift, innefattande upplysning om värdet av varje medlems eller delägares
andel i föreningens eller bolagets behållna förmögenhet.
Har medlem eller delägare under beskattningsåret eller större delen därav
helt eller till huvudsaklig del upplåtit honom i nämnda egenskap tillkommande
lägenhet, skall uppgiften jämväl innehålla upplysning om beloppet
av medlemmens eller delägarens inbetalningar till föreningen eller
bolaget och huru mycket därav utgör kapitaltillskott.
2 mom. Efter anmaning av taxeringsintendent åligger det bostadsförening
eller bostadsaktiebolag att i den omfattning, som i anmaningen angives,
avlämna uppgifter av det innehåll, som avses i 1 inom., jämväl till
taxeringsmyndighet.
3 mom. Vid underlåtenhet att behörigen fullgöra vad i 1 och 2 mom. stadgas
skola bestämmelserna i 40 § 2 mom. hava motsvarande tillämpning.
Om ansvar för underlåtenhet att behörigen fullgöra föreskrifterna i 1
eller 2 mom. stadgas i 142 §.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955.
1 Senaste lydelse se 1930:192.
537902. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BevU 1954:18 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten
Rättsfall (1)
1 koppling.
- RÅ 1996 ref. 68 ur registret