Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående upphävande av lagen den 28 juni 1935 (nr 443) om emeritilöner för vissa prästmän i ledande ställning i missionens och diakoniens tjänst, m. m

21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:45, Med förslag till lag angående upphävande av lagen den 28 juni 1935 (nr 443) om emeritilöner för vissa prästmän i ledande ställning i missionens och diakoniens tjänst, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

1

Nr 45.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

angående upphävande av lagen den 28 juni 1935

(nr 443) om emeritilöner för vissa prästmän i ledande

ställning i missionens och diakoniens tjänst, m. m.;

given Stockholms slott den 15 januari 1954-

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 12 augusti 1953 och denna

dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till dels lag angående

upphävande av lagen den 28 juni 1935 (nr 445) om emeritilöner

för vissa prästmän i ledande ställning i missionens och diakoniens tjänst,

dels ock lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932

(nr 404) om kyrkofond.

GUSTAF ADOLF.

Ivar Persson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att 1935 års lag om emeritilöner för vissa prästmän

i ledande ställning i missionens och diakoniens tjänst skall upphöra

att gälla vid tidpunkt, som Kungl. Maj:t bestämmer. Lagens bestämmelser

skola dock övergångsvis fortfarande äga tillämpning å de prästmän, som

vid upphävandet antingen uppbär emeritilön enligt lagen eller innehar

sådan i lagen avsedd tjänst, varmed icke är förenad rätt till tjänstepension

i statens pensionsanstalt. Upphävandet av nämnda emeritilönelag föranleder

en följdändring av 6 § kyrkofondslagen, vartill förslag även framlägges.

—-1 propositionen behandlas vidare vissa spörsmål, som sammanhänga med

att i emeritilönelagen avsedda prästmän enligt gällande reglemente för statens

pensionsanstalt kunna beredas tjänste- och familjepensionsrätt i anstalten.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 195i. 1 sand. Nr 4-5.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj ds ''proposition nr Jj5.

Förslag

till

Lag

angående upphävande av lagen den 28 juni 1935 (nr 445) om

emeritilöner för vissa prästmän i ledande ställning i

missionens och diakoniens tjänst.

Härigenom förordnas, att lagen den 28 juni 1935 om emeritilöner för

vissa prästmän i ledande ställning i missionens och diakoniens tjänst skall

upphöra att gälla vid tidpunkt, som Konungen bestämmer; dock att lagen

även därefter skall äga tillämpning beträffande den som omedelbart före

nämnda tidpunkt antingen uppbär emeritilön enligt lagen eller ock innehar

sådan i lagen avsedd tjänst, varmed icke är förenad rätt till tjänstepension

enligt bestämmelser meddelade av Konungen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

3

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932

(nr 404) om kyrkofond.

Härigenom förordnas, att 6 §* lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Gällande lydelse:

6 §.

Enligt vad särskilt är stadgat

skola ur kyrkofonden gäldas

dels kostnad för beredande

jämlikt lagen den 28 juni 1935,

nr 445, av emeritilöner för vissa

prästmän i ledande ställning i missionens

och diakoniens tjänst,

dels jämlikt---i bostads
nämnder,

dels belopp---kyrkomu
sikers

avlönande,

dels ock jämlikt---— Luleå

stift.

Ytterligare skola---kyrk
ligt

ändamål.

Föreslagen lydelse:

6 §.

Enligt vad särskilt är stadgat

skola ur kyrkofonden gäldas

dels jämlikt---i boställs
nämnder,

dels belopp---— kyrkomu
sikers

avlönande,

dels ock jämlikt---Luleå

stift.

Ytterligare skola---kyrk
ligt

ändamål.

Denna lag träder i kraft å dag,

som Konungen bestämmer.

1 Senaste lydelse, se 1951: 571.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 12 augusti 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,

Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anmäler

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, fråga om upphävande

av lagen den 28 juni 1935 (nr 445) om emeritilöner för vissa prästmän

i ledande ställning i missionens och diakoniens tjänst samt anför därvid

följande.

Gällande pensionsbestämmelser för vissa präster inom missionen

och diakonien. Vissa präster, som står i ledande ställning i missionens och

diakoniens tjänst, nämligen direktorn (förste sekreteraren) i svenska kyrkans

diakonistyrelse, missionsdirektorn (sekreteraren) i svenska kyrkans missionsstyrelse,

generalsekreteraren (sekreteraren) i svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse,

föreståndarna för dialconissanstalterna vid Ersta, i Härnösand

(Värsta) och i Göteborg (Bräckö), för Samariterhemmet i Uppsala,

för den under diakonistyrelsen lydande lekmannaskolan i Sigtuna, för

svenska diakonsällskapets diakonanstalt å Sköndal och för Stockholms

stadsmission har för närvarande möjlighet att vid avgång från tjänsten

erhålla emeritilön ur kyrkofonden. Bestämmelser härom är meddelade i

lagen den 28 juni 1935 (nr 445) om emeritilöner för vissa prästmän i ledande

ställning i missionens och diakoniens tjänst. I nämnda lag föreskrives, att

emeritilön ur kyrkofonden må, efter Kungl. Maj:ts beprövande i varje

särskilt fall, utgå till här uppräknade befattningshavare på sätt och under

de villkor, som stadgats i fråga om ordinarie tjänstinnehavare i lagen den

9 december 1910 (nr 141 s. 35) om emeritilöner för präster, samt under de

ytterligare villkor och bestämmelser, som angives i förstnämnda lag. —

Rörande bestridande ur kyrkofonden av emeritilöner, som utgår jämlikt

1935 års lag, är även stadgat i 6 § lagen om kyrkofond.

Vid prästlönereformens genomförande upphävdes 1910 års emeritilönelag

genom lagen den 29 juni 1951, nr 569, och ersattes med tjänstepensionsreglementet

för präster den 20 september 1951 (nr 667). Något upphävande

.av 1935 års emeritilönelag, vilken i allt väsentligt bygger på 1910 års lag,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj ds proposition nr .jo.

ägde däremot icke rum. De i 1935 års lag avsedda prästerna omfattades

nämligen icke av prästlönereformen.

I detta sammanhang bör emellertid framhållas, att enligt reglementet

den 29 december 1949 (nr 726) för pensionering genom statens pensionsanstalt

av vissa icke-statliga befattningshavare (SPA-reglementet), vilket

trädde i kraft den 1 januari 1950, samtliga de i 1935 års emeritilönelag avsedda

prästerna kan beredas såväl tjänste- som familjepension genom pensionsanstalten.

Enligt det före sistnämnda tidpunkt gällande reglementet

för pensionsanstalten kunde nämnda präster endast erhålla familjepensionsrätt

i anstalten. Genom 1949 års reglemente utvidgades emellertid de ifrågavarande

prästernas pensionering genom anstalten till att omfatta även

tj änstepensionering.

Beträffande nämnda utvidgning av pensioneringen anfördes i det sakkunnigbetänkande

(1944 års pensionsutrednings betänkande SOU 1948:47

s. 146), vilket låg till grund för statsmakternas antagande av 1949 års reglemente

för anstalten (prop. 1949:200 s. 98 och 110, B:oU 48 s. 32 samt

rskr. 396) bl. a. följande.

Prästerskapets avlönings- och pensionsförhållanden är föremål för utredning

av 1946 års prästlönekommitté och det är att förvänta, att denna

kommitté kommer att för församlingsprästernas och andra med dessa

jämförliga prästers del framlägga förslag om reglering av löne- och pensionsförhållandena

i anslutning till det statliga löne- och pensionssystemet.

I samband med genomförandet av ett sådant förslag torde emeritilöneinstitutet

komma att upphävas. Under sådana förhållanden har pensionsutredningen

ansett, att jämväl för de prästerliga befattningshavare, som är anställda

vid ifrågavarande kyrkliga styrelser, anslutning till statens pensionsanstalt

bör genomföras även i tjänstepensionshänseende.

Av de hos nämnda kyrkliga styrelser och inrättningar anställda befattningshavarna

kan — förutom här avsedda sekreterare och föreståndare

— även vissa andra tjänstinnehavare, såsom annan sekreterare, missionär

och biträdande pastor, pensioneras genom anstalten.

Jämlikt 3 § gällande reglemente för pensionsanstalten blir detta tillämpligt

å de hos nämnda kyrkliga styrelser och inrättningar anställda befattningshavarna

först sedan vederbörande huvudman gjort framställning

därom till pensionsanstalten och denna funnit i reglementet föreskrivna

villkor uppfyllda för tjänstinnehavarens pensionering genom anstalten. Enligt

reglementet skall tjänstinnehavare hänföras till viss pensionsldass, vilken

bestämmes av pensionsanstalten med hänsyn till den vid tjänsten utgående

slutlönen. Vidare innehåller reglementet bestämmelser om avgångsskyldighet

och pensionsålder, vilken för nu ifrågavarande tjänstinnehavare

är 65 år. Huvudmannen är skyldig att för tjänstinnehavarens pensionering

erlägga s. k. fortlöpande avgifter till pensionsanstalten. Dessa avgifter motsvarar

enligt försäkringstekniska beräkningar ungefärligen hälften av kostnaderna

för tjänstinnehavarens pensionering genom anstalten. Återstoden

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr !/).

av kostnaderna bestrides med statsmedel. Därest anstalten medgiver särskild

tillgodoräkning i pensionshänseende av tjänstår, vilka enligt reglementet

icke automatiskt skall räknas tjänstinnehavaren till godo såsom

tjänstår, har huvudmannen, såvitt ej Kungl. Maj:t annat föreskrivit, att

till anstalten därjämte inbetala av denna fastställd s. k. engångsavgift.

Enligt tillgängliga uppgifter har alla de i 1935 års emeritilönelag avsedda

prästerna, utom föreståndarna för diakonissanstalten i Härnösand och för

Stockholms stadsmission, erhållit pensionsrätt i pensionsanstalten enligt

1949 års reglemente. De till anstalten anslutna prästerna har genom beslut

av anstalten hänförts till vederbörliga pensionsklasser, direktorn i diakonistyrelsen

och föreståndaren för lekmannaskolan i Sigtuna till pensionsklass

1: 29 (provisoriskt) och de övriga sex alla till pensionsklass 1: 34. Som jämförelse

kan nämnas, att pensionsförmånerna i angivna pensionsklasser i

huvudsak motsvarar de i allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena

(SFS 1947:416 och 417) fastställda förmånerna för befattningshavare

i lönegrad Ca 26 respektive Ca 31. Årsbeloppet av fortlöpande avgifter

utgör för närvarande i pensionsklass 1: 29 1 383 kronor och i pensionsklass

1: 34 1 706 kronor.

Av det föregående framgår att av de i 1935 års emeritilönelag avsedda

— i tjänst varande — prästerna endast föreståndarna för diakonissanstalten

i Härnösand och för Stockholms stadsmission är för sin tjänstepensionering

beroende av möjligheten att erhålla emeritilön enligt berörda lag.

I samband härmed bör nämnas, att två präster, som avgått från i nämnda

lag avsedda befattningar, för närvarande uppbär emeritilön enligt denna

lag.

I detta sammanhang skall vidare beröras en i kungörelsen den 28 november

1941, nr 910, meddelad speciell bestämmelse rörande nu ifrågavarande

prästers familjepensionering. Enligt nämnda kungörelse tillförsäkrades sådan

här avsedd präst, som jämlikt de närmast före kalenderårsskiftet 1941/

42 gällande bestämmelserna för prästerskapets änke- och pupillkassa innehade

pensionsrätt i kassan, vid dennas upphörande familjepension ur

kyrkofonden enligt de närmare bestämmelserna i 3 kap. berörda kungörelse.

I anslutning härtill föreskrevs i övergångsstadgandena i kungörelsen den

19 juni 1942 (nr 474) om vissa ändringar i reglementet den 31 december

1919 (nr 878) för statens pensionsanstalt — genom vilken kungörelse

nämnda präster bereddes möjlighet till familjepensionering genom pensionsanstalten

— att dessa präster skulle, så länge de kvarstode i innehavande

befattning, vara undantagna från familjepensionsrätt i anstalten, såvida

vederbörande icke anmälde sig vilja avstå från delaktighet i prästänkekassan.

Någon motsvarande samordning av bestämmelserna i 1941 års kungörelse

och 1949 års reglemente för pensionsanstalten har däremot icke

skett.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr /f5.

Statens pensionsanstalts framställning om upphävande av 1935

års emeritilönelag m. m. I en den 4 juli 1952 gjord framställning har statens

pensionsanstalt föreslagit, att 1935 års emeritilönelag skall upphävas.

I framställningen — vari även upptagits vissa andra, närliggande spörsmål

— har pensionsanstalten anfört bl. a. följande.

Samtliga i 1935 års emeritilönelag avsedda tjänstinnehavare kan efter

anmälan till pensionsanstalten erhålla pensionsrätt enligt SPA-reglementet.

Då det kan förutsättas, att befattningshavare med sådan pensionsrätt icke

tilldelas emeritilön, torde numera endast de befattningshavare, som icke

anmälts till pensionsrätt enligt sagda reglemente, nämligen föreståndarna

för diakonissanstalten i Härnösand och för Stockholms stadsmission kunna

ifrågakomma för emeritilön enligt 1935 års lag. Genom denna lag stadgas

icke någon ovillkorlig rätt till emeritilön, utan tilldelning av emeritilön

förutsätter i varje särskilt fall prövning av Kungl. Maj:t, huruvida dylik

förmån skall utgå till vederbörande präst. På grund härav och då emeritilöneförmånerna

väsentligen understiger de pensionsförmåner, som enligt

SPA-reglementet kan beredas befattningshavaren, synes anledning ej föreligga

att låta 1935 års emeritilönelag i fortsättningen övergångsvis gälla

för de två nyssnämnda befattningshavarna, därest dessa, sedan befattningarna

anmälts till pensionsrätt enligt SPA-reglementet, tillförsäkras rätt att

räkna tjänstår enligt 18 § 2 mom. samma reglemente för tid, under vilken

de innehaft befattning, som avses i 1935 års lag. Eu övergångsbestämmelse

angående sådan tjänstårsberäkning bör meddelas i samband med att bestämmelse

utfärdas angående upphävande av 1935 års emeritilönelag. (Jämför

28 punkten kungörelsen 1949: 727 med övergångsbestämmelser till SPAreglementet.

)

Några av de i 1935 års emeritilönelag upptagna befattningarna har anmälts

till pensionsrätt i statens pensionsanstalt först med SPA-reglementets

ikraftträdande. Dåvarande innehavare av sådan till pensionsrätt anmäld

befattning bör enligt pensionsanstaltens mening ävenledes få räkna tjänstår

enligt SPA-reglementet för tid, under vilken han innehaft i sagda lag

avsedd befattning. Den föreslagna övergångsbestämmelsen bör följaktligen

så utformas, att även sistnämnda befattningshavare inbegripes i densamma.

Vidare bör de i 3 kap. kungörelsen den 28 november 1941, nr 910, meddelade

bestämmelserna rörande familjepension åt efterlevande till präster,

som tidigare varit delaktiga i prästerskapets änke- och pupillkassa, upphävas

såvitt angår präst, som vunnit pensionsrätt enligt SPA-reglementet.

Några övergångsbestämmelser i anslutning därtill synes icke vara erforderliga

för SPA-reglementets tillämpning.

Över pensionsanstaltens framställning har, efter remiss, yttrande n

avgivits av kammarkollegiet, statskontoret, domkapitlen i Uppsala, Göteborg,

Härnösand och Stockholm samt svenska kyrkans diakonistyrelse,

svenska kyrkans missionsstyrelse, svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse,

svenska diakonissällskapet (huvudman för Ersta diakonissanstalt), Värsta

diakonissanstalt, Göteborgs diakonissanstalt, svenska diakonsällskapet (huvudman

för diakonanstalten å Sköndal) och Stockholms stadsmission.

Därvid har statskontoret, domkapitlet i Stockholm, diakonistyrelsen,

missionsstyrelsen, sjömansvårdsstyrelsen och Stockholms stadsmission icke

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

haft något att erinra mot pensionsanstaltens förslag. Diakonistyrelsen och

missionsstyrelsen har dock föreslagit, att vederbörande huvudmän skall —

såsom kompensation för den med upphävandet av 1935 års emeritilönelag

bortfallande avgiftsfria tjänstepensioneringen — tillerkännas bidrag ur

kyrkofonden till bestridande av pensionsavgifterna till pensionsanstalten.

Statskontoret har förordat en viss jämkning av de av pensionsanstalten

föreslagna övergångsbestämmelserna och härom framhållit:

Vad angår de föreslagna särskilda tillgodoräkningsbestämmelserna må

endast framhållas, att i övergångsbestämmelserna till tjänstepensionsreglementet

för präster (kungörelsen 1951: 780) intagits en garantiregel om möjlighet

att erhålla fulla tjänstår för den som omedelbart före reglementets

ikraftträdande omfattats av 1910 års emeritilönelag. En dylik garanti synes

skäligen böra lämnas jämväl de präster, som varit underkastade 1935 års

emeritilönelag, därest icke redan en tillämpning av SPA-reglementet med

de av pensionsanstalten nu föreslagna övergångsbestämmelserna medför, att

samtliga dessa präster kan erhålla för hel pension erforderligt antal tjänstår.

Domkapitlet i Uppsala har i sitt yttrande anfört bl. a. följande.

Pensionsrätt enligt SP A-reglementet medför avsevärt högre pensioner för

vederbörande och deras familjer. Då domkapitlet i första hand har att tillvarataga

prästerskapets intressen, är det ur domkapitlets synpunkt ett

angeläget önskemål, att alla berörda präster inordnas i detta pensionssystem

. Svårigheten att få önskemålet tillgodosett föreligger dock så till vida,

att vederbörande huvudman vid anslutning till SP A-reglementet har att

gälda den fortlöpande avgiften, vilken med de begränsade resurser, varöver

nu avsedda huvudmän förfogar, blir en icke obetydlig ekonomisk belastning.

Domkapitlet vill dock uttala förväntningen, att ifrågavarande prästers

arbetsgivare skall finna utvägar, som gör det möjligt att tillförsäkra de anställda

prästerna och deras familjer de pensionsförmåner, som numera tillförsäkrats

prästerskapet i allmänhet.

Kammarkollegiet har i sitt yttrande över pensionsanstaltens framställning

erinrat om vad ämbetsverket anfört i ett tidigare avgivet utlåtande i anledning

av en den 28 december 1951 av styrelserna för de svenska diakonianstalterna

gemensamt gjord framställning om beredande av tjänste- och

familjepension ur kyrkofonden åt föreståndarna för nämnda anstalter. I

detta utlåtande förordade kollegiet, att såväl berörda föreståndare som övriga

i 1935 års emeritilönelag avsedda befattningshavare skulle beredas

tjänste- och familjepension ur kyrkofonden, samt föreslog i anslutning härtill,

att en särskild utredning i sådant syfte skulle verkställas. Kollegiet har

i yttrandet över pensionsanstaltens framställning förklarat sig icke ha funnit

anledning frångå sitt tidigare förslag och därför avstyrkt upphävande

för närvarande av 1935 års emeritilönelag och — i det hänseende anstalten

föreslagit — av kungörelsen den 28 november 1941, nr 910.

Domkapitlen i Göteborg och Härnösand samt svenska diakonissällskapet,

Vår sta diakonissanstalt, Göteborgs diakonissanstalt och svenska diakonsällskapet

har avstyrkt upphävande av 1935 års emeritilönelag, därest dia
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts ''proposition nr J^o.

konianstalternas föreståndare icke samtidigt — i enlighet med anstaltsstyrelsernas

förslag — beredes tjänste- och familjepension nr kyrkofonden. Om

1935 års lag upphäves utan att i samband därmed anstaltsstyrelsernas

förslag bifalles, hemställer domkapitlet i Härnösand, att en särskild övergångsbestämmelse

meddelas om att lagen skall övergångsvis äga fortsatt

tillämpning å nuvarande föreståndaren för Värsta diakonissanstalt.

I förevarande sammanhang må erinras om att 1946 års kyrkomöte föreslagit,

att 1946 års prästlönekommitté skulle erhålla i uppdrag att även

utreda frågan om en reglering av de i diakoniverksamheten anställda prästernas

avlöning, vilken borde bestridas ur kyrkofonden. Något dylikt uppdrag

lämnades dock icke åt prästlönekommittén. Vidare bör framhållas, att

1948 års kyrkomöte (skriv. 1948:20) föreslagit, att direktorn i diakonistyrelsen

och föreståndarna för diakonianstalterna skall avlönas ur kyrkofonden

— om fonden därtill lämnade tillgång — och härvid erhålla enahanda

avlöningsförmåner som prästerliga befattningshavare i övrigt. Över

sistnämnda framställning har yttranden avgivits av kammarkollegiet och

statskontoret (den 24 september respektive den 19 oktober 1951). Båda

ämbetsverken har därvid uttalat, att några principiella hinder icke syntes

föreligga mot att taga kyrkofondens medel i anspråk för i framställningen

avsett ändamål. Ämbetsverken ansåg sig dock böra avstyrka framställningen

med hänsyn till de väsentligt ökade utgifter för kyrkofonden, som

prästlöne- och kyrkomusikerreformen komme att medföra.

Som förut antytts har styrelserna för diakonianstalterna i en gemensam

framställning den 28 december 1951 hemställt, att föreståndarna för dessa

anstalter måtte beredas tjänste- och familjepension ur kyrkofonden. Ifrågavarande

pensionering borde enligt framställningen ske efter samma grunder,

som jämlikt 1951 års tjänste- och familjepensionsreglementen för präster

gäller för församlings- och stiftsprästerna. Över framställningen har

yttranden avgivits av kammarkollegiet, statskontoret och statens pensionsanstalt.

Kollegiet har därvid — såsom framgår av det föregående — tillstyrkt

framställningen och föreslagit en särskild utredning av berörda fråga.

Statskontoret och pensionsanstalten har däremot avstyrkt framställningen.

Departementschefen. Med den föregående år genomförda prästlönereformen

avvecklades emeritilönesystemet såsom pensioneringsform för församlings-

och stiftsprästerna. Samtidigt erhöll dessa präster en efter det gällande

statliga pensionssystemet anpassad, tidsenlig pensionsreglering.

Såsom förut framhållits förutsattes vid tillkomsten av 1949 års reglemente

för statens pensionsanstalt, att emeritilönesystemet — i och med dess

avveckling för nyssnämnda prästers pensionering — jämväl i övrigt skulle

upphöra att tillämpas. Man utgick sålunda ifrån, att efter upphävandet

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr /r5.

av 1910 års emeritilönelag även den därtill anslutande 1935 års emeritilönelag

skulle sättas ur kraft. Av denna anledning intogs i 1949 års reglemente

för pensionsanstalten bestämmelser, som möjliggör att de i 1935 års lag

avsedda prästerna inom missionen och diakonien kan beredas, förutom

familjepension såsom förut, även tjänstepension genom anstalten. Härigenom

erhöll sistnämnda präster, två år före församlings- och stiftsprästerna,

en modern pensionsreglering jämväl i tjänstepensionshänseende.

Av den tidigare redogörelsen framgår, att åtta av de tio i 1935 års lag

avsedda tjänstinnehavarna tillförsäkrats såväl tjänste- som familjepensionsrätt

i pensionsanstalten enligt 1949 års reglemente. De övriga två i lagen

avsedda tjänstinnehavarna, som är föreståndarna för diakonissanstalten i

Härnösand och för Stockholms stadsmission, är däremot för tjänstepensionering

beroende av lagens fortsatta giltighet. Dessutom är lagen tillämplig

å två ur tjänst avgangna präster, vilka för närvarande åtnjuter emeritilön

enligt densamma.

Då innehavarna av de i 1935 års lag avsedda tjänsterna alla kan beredas

tjänstepensionsrätt i pensionsanstalten, synes i enlighet med vad som förutsattes

vid tillkomsten av 1949 ars reglemente 1935 års emeritilönelag böra

upphävas — förslagsvis från och med den 1 juli 1954. Att speciellt för omförmälda

befattningshavargrupp fortsättningsvis bibehålla två alternativa

pensioneringssystem, som båda helt eller delvis finansieras med allmänna

medel, synes nämligen icke böra ifrågakomma.

Ehuru 1935 års emeritilönelag upphäves, bör dock lagens bestämmelser

genom särskilda övergangsföreskrifter — fortfarande äga tillämpning

a dels de präster, som vid lagens upphävande uppbär emeritilön enligt

nämnda lag, dels ock nuvarande föreståndarna för diakonissanstalten i

Härnösand och för Stockholms stadsmission. Därest sistnämnda tjänstinnehavare

framdeles erhåller pensionsrätt enligt 1949 års reglemente, bör

de äga rätt att såsom tjänstår jämlikt 18 § 2 mom. reglementet få tillgodoräkna

icke blott tid varunder de innehaft i 1935 års emeritilönelag angiven

befattning — vilket föreslagits av pensionsanstalten — utan även tid då

de innehaft i 1910 års emeritilönelag avsedd anställning. En dylik tillgodoräkningsrätt

har enligt övergångsbestämmelserna till reglementet (SFS

1949:727 punkt 28) medgivits sådan i diakoniens eller missionens tjänst

anställd präst, vilken omedelbart före reglementets ikraftträdande ägde

pensionsrätt i anstalten enligt då gällande bestämmelser. En förutsättning

för åtnjutande av den nu förordade tillgodoräkningsrätten bör dock vara,

att nämnda två tjänstinnehavare av vederbörande huvudmän anmäles till

pensionering genom anstalten inom viss — av Kungl. Maj:t bestämd —

tid efter lagens upphävande.

Av de till pensionsanstalten redan anslutna, i 1935 års lag avsedda

befattningarna har några registrerats i anstalten först med ikraftträdandet

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr /fö.

av 1949 års reglemente. Den nyss föreslagna tillgodoräkningsrätten synes

skäligen böra gälla även för dåvarande innehavarna av dessa befattningar.

I samband härmed må framhållas, att enligt en verkställd undersökning

skulle med de här förordade tillgodoräkningsbestämmelserna den av statskontoret

föreslagna garantiregeln komma att sakna praktisk betydelse.

Såsom i det föregående antytts föranleder upphävandet av 1935 års

emeritilönelag en formell ändring av 6 § första stycket lagen om kyrkofond.

I enlighet med vad pensionsanstalten föreslagit, bör de i 3 kap. kungörelsen

den 28 november 1941, nr 910, meddelade bestämmelserna rörande

familjepension åt efterlevande till präster, som tidigare varit delaktiga i

prästerskapets änke- och pupillkassa, icke längre äga tillämpning a vederbörande

präst, sedan denne erhållit pensionsrätt i pensionsanstalten enligt

1949 års reglemente.

I en av 1948 års kyrkomöte gjord framställning har föreslagits, att direktorn

i diakonistyrelsen och föreståndarna för diakonianstalterna skall

avlönas ur kyrkofonden och därvid erhålla enahanda avlöningsförmåner

som prästerliga befattningshavare i övrigt. Vidare har styrelserna för

nämnda anstalter i eu gemensam framställning år 1951 hemställt, att anstalternas

föreståndare måtte beredas tjänste- och familjepension ur kyrkofonden

enligt samma grunder som församlings- och stiftsprästerna. Av dessa

framställningar har den förstnämnda avstyrkts av såväl kammarkollegiet

som statskontoret samt den sistnämnda tillstyrkts av kollegiet men avstyrkts

av statskontoret och pensionsanstalten. För egen del är jag icke

nu beredd att taga ställning till ifrågavarande framställningar. De däri berörda

spörsmålen synes mig vara av den art, att de lämpligen bör upptagas

till prövning i samband med den väckta fragan om diakoniens inorganisering

i svenska kyrkan, vilken fråga torde komma att behandlas

av innevarande års kyrkomöte. Vad nu sagts beträffande kyrkomötets

och anstaltsstyrelsernas förslag gäller även det av diakoni- och missionsstyrelserna

— vid remissbehandlingen av pensionsanstaltens framställning

— gjorda yrkandet om bidrag ur kyrkofonden till bestridande av de avgifter,

som huvudmännen för de i 1935 års emeritilönelag avsedda prästerna

har att enligt reglementet för pensionsanstalten erlägga för nämnda

prästers pensionering genom anstalten.

Upphävandet av 1935 års emeritilönelag och den därav föranledda ändringen

i lagen om kyrkofond torde böra ske i den ordning, som år 1951

iakttogs vid upphävande av 1910 års emeritilönelag och ändring i lagen

om kyrkofond, d. v. s. genom samfällda beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen.

I anslutning härtill får jag erinra om att utredning för närvarande

pågår rörande kyrkomötets lagstiftningsbefogenheter.

Då frågan om upphävande av 1935 års emeritilönelag och därmed sam
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr Jr5.

raanhängande, här berörda spörsmål är av den natur, att de faller inom

det kyrkligt-ekonomiska lagstiftningsområdet, bör emellertid kyrkomötets

yttrande inhämtas i det föreliggande ärendet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

inhämta kyrkomötets yttrande beträffande frågan om upphävande av

1935 års emeritilönelag samt därmed sammanhängande spörsmål.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets

övriga ledamöter instämma, behagar Hans Maj:t

Konungen bifalla samt förordnar, att till kyrkomötet

skall avlåtas skrivelse av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Nils Blix-Holmberg.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

13

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 15 januari 1954-

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, anmäler efter

gemensam beredning med chefen för civildepartementet den i statsrådsprotokollet

för den 12 augusti 1953 omförmälda frågan om upphävande

av lagen den 28 juni 1935 (nr 445) om emeritilöner för vissa prästmän i

ledande ställning i diakoniens och missionens tjänst samt anför därvid följande.

I skrivelse till kyrkomötet den 12 augusti 1953, nr 4, begärde Kungl.

Maj:t — under åberopande av skrivelsen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för samma dag — kyrkomötets yttrande

i fråga om upphävande av lagen den 28 juni 1935 (nr 445) om emeritilöner

för vissa prästmän i ledande ställning i missionens och diakoniens tjänst

jämte med upphävandet av nämnda lag sammanhängande spörsmål.

I skrivelse den 9 oktober 1953, nr 40, har kyrkomötet — med bifogande

av kyrkolagsutskottets i ärendet avgivna betänkanden nr 16 och 23 —

dels anmält, att kyrkomötet för sin del godkänt det i utskottets betänkande

nr 23 intagna lagförslaget,

dels hemställt om åtgärder, varigenom huvudmännen till de prästmän,

som avses i lagen den 28 juni 1935 om emeritilöner för vissa prästmän i

ledande ställning i missionens och diakoniens tjänst, måtte erhålla kompensation

ur kyrkofonden för de avgifter, som huvudmännen efter upphävande

av nämnda lag har att erlägga i anledning av att prästmän, som avses med

lagen, äger rätt till tjänste- och familjepension enligt reglementet den 29

december 1949 för pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa

icke-statliga befattningshavare,

dels ock förklarat sig icke ha något att erinra mot vad enligt statsrådsprotokollet

föredragande departementschefen i övrigt föreslagit.

Kyrkomötets skrivelse och kyrkolagsutskottets betänkanden torde såsom

bilagor (A—C) fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj ds proposition nr 45.

Departementschefen anför vidare:

Vad jag i mitt anförande til] statsrådsprotokollet för den 12 augusti 1953

föreslagit i förevarande ärende kräver — såsom jag därvid antydde —

en viss författningsmässig reglering. I första hand erfordras sålunda eu

lag angående upphävande av förutnämnda emeritilönelag, innefattande

jämväl vissa övergångsbestämmelser, samt — såsom en följd av emeritilönelagens

upphävande — en lag om ändrad lydelse av 6 § kyrkofondslagen.

Vidare påkallas vissa föreskrifter, närmast av övergångsnatur, beträffande

tjänstårsberäkning för vissa i emeritlönelagen avsedda tjänstinnehavare,

vilka från och med den 1 januari 1950 anmälts eller framdeles

kan komma att anmälas till pensionering genom statens pensionsanstalt

enligt 1949 års reglemente för anstalten. Slutligen kräves föreskrifter om

att de i 3 kap. kungörelsen den 28 november 1941, nr 910. meddelade bestämmelserna

rörande familjepension åt efterlevande till präster, som tidigare

varit delaktiga i prästerskapets änke- och pupillkassa, icke längre

skall äga tillämpning å vederbörande präst, sedan denne erhållit pensionsriitt

i anstalten enligt nämnda reglemente.

Beträffande avfattningen av det i kyrkomötets skrivelse avsedda förslaget

till lag angående upphävande av lagen den 28 juni 1935 (nr 445)

■om emeritilöner för vissa prästmän i ledande ställning i missionens och

diakoniens tjänst synes mig icke vara något att erinra. Inom ecklesiastikdepartementet

har upprättats förslag till lag angående ändrad lydelse av

6 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond. Dessa båda lagförslag

torde nu böra föreläggas riksdagen för antagande. I samband därmed

synes även övriga av mig i förevarande ärende framlagda förslag böra

underställas riksdagen. Därest riksdagen ej riktar någon erinran mot desamma,

torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela erforderliga

föreskrifter i ämnet.

till den i kyrkomötets skrivelse omförmälda frågan om kompensation

ur kyrkofonden till huvudmännen för de i 1935 års emeritilönelag avsedda

prästmännen för de pensionsavgifter, som huvudmännen efter lagens upphävande

erlägger för berörda prästmäns pensionering genom statens pensionsanstalt,

torde jag få återkomma senare denna dag i samband med

anmälan av vissa frågor angående anslag ur kyrkofonden.

Under åberopande av mitt anförande till statsrådsprotokollet för den

12 augusti 1953 och vad jag nu föreslagit får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att antaga förutnämnda förslag till dels lag angående

upphävande av lagen den 28 juni 1935 (nr 445) om emeritilöner

för vissa prästmän i ledande ställning i missionens

och diakoniens tjänst, dels ock lag angående ändrad lydelse

av 6 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kunyl. Maj:ts proposition nr 45.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets

övriga ledamöter instämma, bifaller Hans Maj:t

Konungen samt förordnar att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Blix-Hohnberg.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj:ts proposition nr /p>.

Bilaga A.

Nr 40.

Kyrkomötets underdåniga skrivelse i anledning av Kungl. Maj:ts

skrivelse angående upphävande av lagen den 28 juni

1935 (nr 445) om emeritilöner för vissa prästmän i ledande

ställning i missionens och diakoniens tjänst.

(Kyrkolagsutskottets betänkande!! nr IG och 23.)

Till K o n it n g e n.

1 skrivelse till kyrkomötet den 12 augusti 1953, nr 4, har Eders Kungl.

Maj:t under åberopande av skrivelsen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för samma dag förklarat Sig vilja inhämta kyrkomötets

yttrande i fråga om upphävande av lagen den 28 juni 1935 (nr 445)

om emeritilöner för vissa prästmän i ledande ställning i missionens och

diakoniens tjänst jämte med upphävandet av sagda lag sammanhängande

spörsmål.

I samband med skrivelsen har kyrkomötet till behandling förehaft en

med anledning av densamma väckt motion.

Kyrkolagsntskottet har i ärendet avgivit betänkanden, nr 16 och 23,

vilka i avtryck bifogas.

Kyrkomötet får härigenom i underdånighet

dels anmäla, att kyrkomötet för sin del godkänt det i utskottets betänkande

nr 23 intagna lagförslaget,

dels hemställa om åtgärder, varigenom huvudmännen till de prästmän,

som avses i lagen den 28 juni 1935 om emeritilöner för vissa prästmän i

ledande ställning i missionens och diakoniens tjänst, måtte erhålla kompensation

ur kyrkofonden för de avgifter, som huvudmännen efter ett

upphävande av nämnda lag hava att erlägga i anledning av att prästmän,

som avses med lagen, äga rätt till tjänste- och familjepension enligt reglementet

den 29 december 1949 för pensionering genom statens pensionsanstalt

av vissa icke-statliga befattningshavare,

dels ock förklara sig icke hava något att erinra mot vad enligt statsrådsprotokollet

föredragande departementschefen i övrigt föreslagit.

Underdånigst.

YNGVE BRILIOTH

/ G. H. Berggren

Stockholm den 9 oktober 1953.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts -proposition nr 45.

17

Bilaga B.

Nr 16.

Kyrkolag sutskottets betänkande i anledning av dels Kungl.

Maj:ts skrivelse angående upphävande av lagen den 28

juni 1935 (nr 445) om emeritilöner för vissa prästmän i

ledande ställning i missionens och diakoniens tjänst,

dels ock i ämnet väckt motion.

Genom en den 12 augusti 1953 dagtecknad skrivelse, nr 4, vilken hänvisats

till kyrkolagsutskottet, har Kungl. Maj:t under åberopande av ett skrivelsen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden förklarat

sig vilja inhämta kyrkomötets yttrande i fråga om upphävande av

lagen den 28 juni 1935 (nr 445) om emeritilöner för vissa prästmän i

ledande ställning i missionens och diakoniens tjänst jämte med upphävandet

av sagda lag sammanhängande spörsmål.

Vidare har i en jämväl till utskottets handläggning hänskjuten motion,

nr 63, av herrar Turén och Norberg föreslagits, att kyrkomötet, i samband

med att kyrkomötet avgiver yttrande i anledning av förevarande skrivelse,

måtte hemställa att, därest 1935 års emeritilönelag upphäves, samtidigt

måtte föreskrivas, att de i sagda lag avsedda huvudmän, som inom viss av

Kungl. Maj:t föreskriven tid därom framställer begäran, skall äga rätt att

erhålla bidrag ur kyrkofonden till täckande helt eller delvis av de avgifter,

som erlagts eller kommer att erläggas till statens pensionsanstalt för tjänstepensionering

av prästman, som avses i 1935 års lag.

Beträffande de skäl, som anförts i Kungl. Maj:ts skrivelse och av motionärerna,

får utskottet hänvisa till skrivelsen och motionen.

Utskottet. På sätt framgår av Kungl. Maj:ts skrivelse har för närvarande

vissa präster, som står i ledande ställning i missionens och diakoniens

tjänst, möjlighet att vid avgång ur tjänst erhålla emeritilön ur kyrkofonden.

Bestämmelser härom är meddelade i 1935 års emeritilönelag. Emellertid

kan tillika dessa präster enligt 1949 års reglemente för statens pensionsanstalt

beredas såväl tjänste- som familjepension genom anstalten. Kungl.

Maj:t har med hänsyn härtill föreslagit, att 1935 års lag skall upphävas.

Utskottet vill till en början erinra om att nämnda lag utfärdats med

kyrkomötets samtycke. För lagens upphävande erfordras sålunda kyrkomötets

medgivande. Utskottet vill hänvisa till de uttalanden, som i detta

hänseende beträffande likartad lagstiftning gjorts av kyrkomötet åren 1948

och 1951 och vilka återfinnes i kyrkolagsutskottets betänkande nr 22 vid

sistnämnda kyrkomöte.

2 — Bihang till riksdagens ''protokoll 195!t. 1 sand. Nr J)5.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr Jf5.

Enligt utskottets mening finnes ur de av förslaget berörda prästernas

synpunkt icke anledning till erinran mot ett upphävande av 1935 års lag.

En förutsättning för att de skall erhålla pensionsrätt i pensionsanstalten

är visserligen, att vederbörande huvudmän gjort framställning om befattningens

registrering i anstalten, men förslaget innebär tillika att genom

särskilda övergångsföreskrifter 1935 års lag fortfarande skall gälla beträffande

de präster, som faller under lagen och som ej anmälts till pensionering

genom anstalten.

För huvudmännen åter medför prästernas pensionering i pensionsanstalten

en ekonomisk belastning. Kostnaden för emeritilönerna bäres nämligen

helt av kyrkofonden, medan enligt 1949 års reglemente huvudmännen är

förpliktade att för prästernas pensionering erlägga fortlöpande avgifter —

eventuellt även en s. k. engångsavgift — till pensionsanstalten.

Vid remissbehandlingen av ärendet har diakonistyrelsen och missionsstyrelsen

föreslagit, att vederbörande huvudmän skall såsom kompensation

för den med upphävande av 1935 års emeritilönelag bortfallande avgiftsfria

tjänstepensioneringen tillerkännas bidrag ur kyrkofonden till bestridande

av pensionsavgifterna till pensionsanstalten. Föredragande departementschefen

har ansett detta spörsmål vara av den art, att det lämpligen borde

upptagas till prövning i samband med den inom kyrkomötet väckta frågan

om diakoniens inorganisering i den svenska kyrkan. Vidare har i motionen

nr 63 anförts, att det syntes följdriktigast, att frågan om kompensation reglerades

i samband med ett eventuellt upphävande av 1935 års lag.

I anslutning härtill vill utskottet erinra om att vid tillkomsten av 1935

års lag föredragande departementschefen som stöd för uppfattningen, att

emeritilön borde tillerkännas ifrågavarande befattningshavare, åberopade,

att deras arbetsuppgifter i mångt och mycket vore besläktade med det

territoriella prästerskapets och att över huvud taget vederbörande institutioners

verksamhet vore av stor betydelse för kyrkan i dess helhet. I vissa

hänseenden hade för övrigt befattningarna officiellt likställts med prästerlig

tjänst inom svenska kyrkan. Vidare vill utskottet framhålla, att huvudmännen,

så länge 1935 års lag gäller, icke genom att registrera befattningarna

i pensionsanstalten torde ha gått förlustiga den förmån, att deras

befattningshavare kan erhålla emeritilön, som följer av nämnda lag. Härutöver

må framhållas, att frågan om kompensation icke torde ha ett sådant

samband med spörsmålet om diakoniens inorganisering i svenska kyrkan,

att den ej utan olägenhet kan behandlas fristående därifrån.

Emellertid vill utskottet erinra om att första tillfälliga utskottet i betänkande

nr 3 hemställt, bland annat, att kyrkomötet måtte hos Kungl.

Maj:t anhålla, att diakonianstalterna måtte erhålla anslag ur kyrkofonden

till avlöning och pensionering av de vid anstalterna anställda prästerna.

Därest åtgärd i enlighet med vad sålunda förordats kommer att ha vidtagits

vid tiden för ett eventuellt upphävande av 1935 års lag, bortfaller

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr J+5. 19

givetvis fråga om kompensation, såvitt avser de till anstalterna knutna

prästerna.

Med hänsyn till vad i det föregående återgivits i fråga om de grundläggande

synpunkterna vid tillkomsten av 1935 års lag och förhållandet mellan

denna lag och 1949 års reglemente, kan utskottet ej finna annat än att

huvudmännen till de i 1935 års lag avsedda prästerna måste anses berättigade

att ur kyrkofonden erhålla kompensation för vad de i pensionsavgifter

erlägger till statens pensionsanstalt. Avsikten med 1935 års lag

måste nämligen vara, att ur kyrkofonden skulle bestridas kostnaderna för

sådana pensionsförmåner åt dessa präster, som motsvarar de förmåner i

sådant hänseende som tillkommer församlingspräster. Skäl kan anföras

för den i motionen hävdade meningen att huvudmännen bör erhålla kompensation

även för de avgifter, som hittills erlagts. Utskottet vill dock förorda

den lösningen, att rätt till kompensation skall begränsas till avgifter

belöpande på tiden efter ett upphävande av 1935 års lag.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet tillstyrka, att 1935 års lag

upphäves från och med den av departementschefen förordade tidpunkten,

dock under förutsättning att de under lagen fallande prästernas huvudmän

berättigas till kompensation i enlighet med vad ovan sagts.

Utskottet får därför hemställa,

A) att kyrkomötet i anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse

nr 4 ville lämna sitt bifall till vad enligt statsrådsprotokollet

föredragande departementschefen föreslagit, dock med

det av utskottet angivna förbehållet, samt

B) att förevarande motion nr 63 — i den mån den ej

kan anses besvarad genom vad under A hemställts — ej

måtte föranleda någon kyrkomötets åtgärd.

Stockholm den 25 september 1953.

På kyrkolagsutskottets vägnar:

GUNNAR HULTGREN.

Närvarande i utskottet vid ärendets behandling: herrar biskopar Hultgren,

Anderberg, herrar Högberg, Kjöllerström, Lundström, herr biskop

Nygren, herrar Estborn, Åke Hassler, Gunnar Nilsson, Staxäng, Turén,

Länne, Israel Jonzon och Herbert Lundh.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr jo.

Bilaga C.

Nr 23.

Kyrkolag sutskottets betänkande i anledning av återremiss av utskottets

betänkande, nr 16, i anledning av dels Kungl.

Maj:ts skrivelse angående upphävande av lagen den

28 juni 1935 (nr JjJjä) om emeritilöner för vissa prästmän

i ledande ställning i missionens och diakoniens

tjänst, dels ock i ämnet väckt motion.

Vid behandlingen den 1 oktober 1953 av kyrkolagsutskottets betänkande,

nr 16, i anledning av dels Kungl. Maj:ts skrivelse angående upphävande av

lagen den 28 juni 1935 (nr445) om emeritilöner för vissa prästmän i ledande

ställning i missionens och diakoniens tjänst, dels ock i ämnet väckt motion,

har kyrkomötet beslutat visa ärendet åter till utskottet.

Utskottet. I sak har utskottet intet att tillägga till vad som anförts i utskottets

betänkande nr 16, till vilket utskottet får hänvisa. Utskottet vill

dock göra det förtydligandet att den kompensation, som utskottet ansett

böra tillkomma huvudmännen, endast skall gälla den del av avgifterna som

hänför sig till tjänstepensioner och sålunda icke familjepensioner. Med den

uppfattning i den konstitutionella frågan, för vilken utskottet givit uttryck,

torde bäst överensstämma att kyrkomötet för sin del godkänner förslag till

den lag, genom vilken 1935 års emeritilönelag skall upphävas. Utskottet har

därför utarbetat förslag till sådan lag. Under åberopande av vad sålunda

anförts får utskottet hemställa,

A) att kyrkomötet måtte besluta att — under förutsättning

att huvudmännen till de prästmän, som avses i lagen

den 28 juni 1935 om emeritilöner för vissa prästmän i ledande

ställning i missionens och diakoniens tjänst, erhåller

kompensation ur kyrkofonden för de avgifter, som huvudmännen

efter ett upphävande av nämnda lag har att erlägga

i anledning av att prästmän, som avses med lagen, äger

rätt till tjänstepension enligt reglementet den 29 december

1949 för pensionering genom statens pensionsanstalt av

vissa icke-statliga befattningshavare — för sin del godkänna

följande

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

21

Förslag

till

Lag

angående upphävande av lagen den 28 juni 1935 (nr 445) om

emeritilöner för vissa prästmän i ledande ställning

i missionens och diakoniens tjänst.

Härigenom förordnas, att lagen den 28 juni 1935 om emeritilöner för

vissa prästmän i ledande ställning i missionens och diakoniens tjänst skall

upphöra att gälla vid tidpunkt, som Konungen bestämmer; dock att lagen

även därefter skall äga tillämpning beträffande den som omedelbart före

nämnda tidpunkt antingen uppbär emeritilön enligt lagen eller ock innehar

sådan i lagen avsedd tjänst, varmed icke är förenad rätt till tjänstepension

enligt bestämmelser meddelade av Konungen.

B) att kyrkomötet måtte förklara sig icke hava något att

erinra mot vad enligt statsrådsprotokollet föredragande

departementschefen i övrigt föreslagit; samt

C) att förevarande motion nr 63 — i den mån den ej kan

anses besvarad genom vad under A) hemställts — icke

måtte föranleda någon kyrkomötets åtgärd.

Stockholm den 3 oktober 1953.

På kyrkolagsutskottets vägnar:

CARL HAMILTON.

Närvarande i utskottet vid ärendets behandling: friherre Hamilton, herr

biskop Hultgren, herrar Högberg, Kjöllerström, Lundström, herr biskop

Nygren, herrar Estborn, Gärde, Åke Hassler, Gunnar Nilsson, Staxäng, Turen,

herr biskop Giertz och herr Länne.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1954:98 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående upphävande av lagen den 28 juni 1935 a1 i texten
  2. 3LU 1954:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående upphävande av lagen den 28 juni 1935 s. 1 i texten