Sök i Ratio Lex

Angående anslag till ytterligare aktieteckning i Norrbottens järnverk aktiebolag, m. m

1954-01-15 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:51, Angående anslag till ytterligare aktieteckning i Norrbottens järnverk aktiebolag, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 51.

1

>r 51.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till ytterligare

aktieteckning i Norrbottens järnverk aktiebolag,

m. m.; given Stockholms slott den 15 januari

1954.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Riksdagen har tidigare vid skilda tillfällen godkänt utbyggnadsplaner för

Norrbottens järnverk. Enligt dessa planer skulle järnverket bestå, utom av

allmänna avdelningar och hjälpanläggningar, av sinterverk, tre elektriska

lackjärnsugnar, en koksmasugn samt thomasstålverk, elektrostålverk och

valsverksanläggning med en kapacitet av 300 000 ton handelsjärn per år.

Den faktiska avsaluproduktionen beräknades komma att uppgå till 225 000

—250 000 ton valsverksprodukter per år samt viss mängd eltackjärn.

Medel till utbyggnaden har ställts till Norrbottens järnverk aktiebolags

förfogande dels till Qtt belopp av 142 000 000 kronor i form av aktiekapital,

dels till ett belopp av sammanlagt 180 000 000 kronor genom lån, för vilka

staten genom riksgäldskontoret ställt garanti. Efter medgivande av 1946 års

riksdag har aktiekapitalet nedsatts till 130 000 000 kronor.

Vidare har staten genom riksgäldskontoret .ställt garanti för förlagslån

till bolaget å högst 6 000 000 kronor. Därvid har förutsatts, att bolagets

behov av rörelsemedel utöver nämnda belopp skall täckas genom upplåning

i vanlig ordning.

Järnverkets utbyggnad är nu praktiskt taget avslutad. De totala utbyggnadskostnaderna

jämte vissa andra kostnader beräknas överstiga det belopp,

som hittills ställts till förfogande för utbyggnaden, med i runt tal

20 000 000 kronor. Bolagets behov av rörelsekapital uppskattas till 85 000 000

Kronor, vartill kommer en marginal av 25 000 000 kronor för mötande av

1 Bihang till riksdagens protokoll 195t. 1 samt. Nr 51.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 51.

tillfälliga fluktuationer och väntade förluster. Enligt en av bolagsstyrelsen

framlagd räntabilitetskalkyl för järnverket, vars normala årsproduktion

nu väntas komma att utgöra omkring 215 000 ton valsverksprodukter och ca

30 000 ton martintackjärn, kan bolaget på längre sikt förränta ett kapital

av högst 85 000 000 kronor. På grund härav hemställer styrelsen, som utgår

från att utdelning å bolagets aktiekapital tills vidare ej påfordras, att medel

till inlösen av förenämnda statsgaranterade anläggningslån å sammanlagt

180 000 000 kronor och till täckande av merkostnader för utbyggnaden

in. m. å 20 000 000 kronor tillföres bolaget i form av aktiekapital. Vidare

anhåller styrelsen att bolagets behov av rörelsemedel, som hittills till övervägande

delen fått läckas genom tillfälliga krediter, skall i sin helhet, d. v. s.

intill ett belopp av 110 000 000 kronor, få tillgodoses genom upplåning i

riksbanken. Styrelsen föreslår slutligen, att i bolagets rörelse uppkomna

förluster å tillhopa i runt tal 30 000 000 kronor utjämnas genom nedsättning

av aktiekapitalet med nämnda belopp.

I anledning av styrelsens framställning föreslås i propositionen dels att

för budgetåret 1954/55 till teckning av aktier i bolaget anvisas 200 000 000

kronor, av vilket belopp 180 000 000 kronor avses för inlösen av statsgaranterade

lån och 20 000 000 kronor för bestridande av merkostnad för utbyggnaden

m. in., dels att i riksgäldskontoret upplägges en rörlig kredit

för täckande av bolagets behov av rörelsemedel intill ett belopp av 75 000 000

kronor, dels ock att bolaget för utjämning av förluster medgives nedsätta

aktiekapitalet med 30 000 000 kronor, varvid till avskrivning å statens aktier

i bolaget för budgetåret 1954/55 anvisas ett anslag å samma belopp.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

3

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

15 januari 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler cliefen

för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, fråga om anslag till ytterligare

aktieteckning i Norrbottens järnverk aktiebolag, m. m. och anför därvid

följande.

I anledning av en av bolaget i skrivelse den 11 november 1953 gjord framställning

har Kungl. Maj :t i årets statsverksproposition föreslagit riksdagen

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, dels till avskrivning å statens

aktier i bolaget för budgetåret 1954/55 beräkna ett anslag av 30 000 000

kronor (bil. 20), dels ock till aktieteckning i bolaget för samma budgetår

beräkna ett investeringsanslag av 200 000 000 kronor (bil. 31, p. 5). Detta

ärende torde nu, sedan dess beredning avslutats, ånyo få anmälas för Kungl.

Maj :t.

Inledning.

Norrbottens järnverk aktiebolag bildades efter beslut av 1939 års urtima

riksdag, som till teckning av aktier i bolaget anvisade 10 000 000 kronor

(prop. nr 70, r. skr. nr 98). 1941 års riksdag godkände utbyggnadsplan

för järnverket samt anvisade ytterligare 7 000 000 kronor till aktieteckning

i bolaget (prop. nr 322, r. skr. 521). Järnverket skulle bestå — utom av

allmänna avdelningar och hjälpanläggningar -— av två elektriska tackjärnsugnar,

ett sinterverk, ett thoinasstålverk och ett elektrostålverk. Sedan

de anvisade medlen visat sig icke förslå för den beslutade utbyggnaden, anvisade

1944 års riksdag (prop. nr 283 och 305, r. skr. nr 406 och 503), likaledes

i form av aktiekapital, dels vid vårsessionen 1 500 000 kronor till i huvudsak

sinterverket och elektrostålverket, dels vid höstsessionen 4 500 000

kronor till thomasverket. Dessutom anvisades vid höstsessionen såsom ak
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

tiekapital 3 500 000 kronor för uppförande av en tredje elektrisk tackjärnsugn.

De sålunda planerade anläggningarna, utom thomasverket, färdigställdes

under åren 1943—1946. Järnverket erhöll därvid en tillverkningskapacitet

i fråga om tackjärn av 90 000 ton/år. Det tillskjutna aktiekapitalet uppgick

till sammanlagt 26 500 000 kronor, varav 4 500 000 kronor avsetts enbart för

thomasverket.

Efter motionsvis väckta förslag anhöll 1945 års riksdag hos Kungl. Maj:t

om allsidig utredning rörande möjligheterna att med utnyttjande av malmer,

vattenkraft och andra naturtillgångar upprätta en utvidgad metallurgisk

industri i Norrbotten. I anledning härav uppdrogs åt styrelsen för

Norrbottens järnverk aktiebolag att verkställa utredning och avge förslag

angående bl. a. frågan huruvida, i vilken grad och på vad sätt en fortsatt

utbyggnad av järnverket skulle äga rum. Styrelsens utredning slutfördes

i huvudsak år 1946. I proposition till riksdagen samma år (nr 302) framlades

en plan för vidare utbyggnad av Norrbottens järnverk. Utbyggnadsplanen,

som godkändes i riksdagen (skr. nr 467), innebar i stort sett följande.

Tackjärnskapaciteten skulle ökas till 500 000 ton/år, av vilken kvantitet

350 000 ton/år skulle undergå fortsatt förädling vid järnverket och 150 000

ton/år försäljas i obearbetat skick. Vidare skulle uppföras en valsverksanläggning

med en produktionskapacitet av 300 000 ton handelsjärn per år.

Thomasverket, som ännu icke kommit till utförande, skulle byggas med

större kapacitet än tidigare planerats. Även elelctrostålverket skulle utvidgas.

I övrigt skulle redan befintliga anläggningar och avdelningar utökas

i den utsträckning, som erfordrades för att den avsedda produktionen skulle

kunna ernås.

Utbyggnaden skulle genomföras i etapper. Den första utbyggnadsetappen

skulle innefatta — utom uppförandet av thomasverket —- en koksmasugn

med en tillverkningskapacitet av 200 000 ton tackjärn per år samt ett götvalsverk

och ett grovvalsverlc ävensom viss utökning av övriga anläggningar

och avdelningar.

Till frågan om den andra etappen av järnverkets vidare utbyggnad återkom

styrelsen påföljande år. Styrelsen hade då, med ledning av en undersökning

av avsättningsmöjligheterna för olika slag av handelsjärn, utarbetat

ett allmänt tillverkningsprogram för valsverken inom ramen av en total

årskapacitet av 300 000 ton. På grundval av tillverkningsprogrammet föreslog

styrelsen, att utom göt- och grovvalsverken, om vilkas uppförande

beslut tidigare fattats, även ett fin- och trådvalsverk skulle uppföras vid

järnverket. Den genomsnittliga faktiska produktionen beräknades av styrelsen

komma att hålla sig omkring 225 000—250 000 ton valsverksprodukler

per år. Denna kvantitet motsvarade enligt styrelsen ungefär produktionen

av thomastackjärn i den år 1946 beslutade koksmasugnen, vartill

dock kom vissa kvantiteter köpskrot och om så erfordrades eltackjärn. Eltack

järnsugnar nas produktion, ca 90 000 ton/år, avsåg styrelsen huvudsakligen

att reservera för direkt avsalu i form av såväl tackjärn som elektro
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

5

stål. Styrelsen förklarade sig icke vilja omedelbart föreslå utbyggnad av

järnverkets tackjärnskapacitet till tidigare avsedd storlek. Orsaken var, att

styrelsen ville avvakta resultaten av den pågående utvecklingen av den elektrometallurgiska

tackjärns- och stålframställningen. Även den framtida utvecklingen

av kokspriset, som var svår att överblicka, hade därvid stor betydelse.

Styrelsens förslag förelädes 1947 års riksdag, som lämnade detsamma i

huvudsak utan erinran (prop. nr 267, r.skr. nr 390).

Till bestridande av kostnaderna för den planerade utbyggnaden av Norrbottens

järnverk avsågs i de propositioner, som avläts till 1946 och 1947

års riksdagar, att sammanlagt 150 500 000 kronor skulle ställas till bolagets

förfogande. Härav skulle tillhopa 55 500 000 kronor tillskjutas i form av

aktiekapital och återstoden, sammanlagt 95 000 000 kronor, av bolaget anskaffas

genom upplåning, för vilken staten genom riksgäldskontoret skulle

ställa garanti.

År 1950 meddelade bolagsstyrelsen, att kostnaderna för utbyggnaden av

olika skäl skulle komma att bli avsevärt större än beräknat. Merkostnaden

uppskattades av styrelsen till i runt tal 145 000 000 kronor. Styrelsen hemställde,

att av detta belopp 110 000 000 kronor skulle tillföras bolaget i

form av aktiekapital och att återstoden, 35 000 000 kronor, skulle få anskaffas

genom lån med garanti av staten. I anledning av styrelsens framställning

föreslog Kungl. Maj :t 1951 års riksdag att till aktieteckning i bolaget

anvisa 75 000 000 kronor och att besluta om garanti för lån åt bolaget å

högst 35 000 000 kronor (prop. nr 74). Därvid anfördes, att frågan om

ytterligare medelsanvisning genom aktieteckning fick bli beroende på förnyad

framställning av bolagsstyrelsen. I statsutskottets utlåtande nr 104

över propositionen föreslogs emellertid, att kapitaltillskottet begränsades

till 60 000 000 kronor och att lånegarantien bestämdes till högst 50 000 000

kronor. Riksdagen beslöt i överensstämmelse med utskottets förslag (skr.

nr 189). Då styrelsen sedermera, enligt vad som förutsatts, återkom med

begäran om ett ytterligare kapitaltillskott av 35 000 000 kronor för utbyggnaden,

kunde med hänsyn till nyssnämnda riksdagsbeslut icke tillstyrkas,

att medelsanvisningen skedde i den av styrelsen föreslagna formen. Enligt

Kungl. Maj :ts av riksdagen biträdda förslag fick kapitalbehovet i stället täckas

genom upplåning med statsgaranti (1952 års statsverksprop., bil. 31,

p. 8, statsutsk. uti. nr 45, 7 :o, r. skr. nr 82).

Bolagets behov av rörelsekapital har alltsedan starten förutsatts skola —

i den mån egna medel icke stått till buds i tillräcklig utsträckning — täckas

genom upplåning. Senast behandlades frågan härom av 1946 års riksdag,

som i anledning av förslag av Kungl. Maj :t beslöt, att staten genom riksgäldskontoret

skulle ställa garanti för förlagslån åt bolaget till ett belopp

av högst 6 000 000 kronor (prop. nr 302, r.skr. nr 467). För rörelsen erforderliga

ytterligare medel skulle bolaget anskaffa genom att upptaga checkräkningskredit

mot vanliga affärsmässiga säkerheter.

Här må slutligen nämnas, att 1944 års riksdag (prop. nr 283, r. skr. nr 406)

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kiingl. Maj:ts proposition nr 51.

anvisade 1 500 000 kronor såsom lån till bolaget att användas för experiment

med en s. k. förreduktionsanläggning för utnyttjande av den från

eltackjärnsugnarna avgående gasen. Härigenom förväntades dessa ugnars

kapacitet kunna ökas ej oväsentligt. Av anslaget har hittills 600 000 kronor

tagits i anspråk.

Enligt vad som anförts i det föregående har riksdagen till aktieteckning

i Norrbottens järnverk aktiebolag anvisat sammanlagt (22 000 000 -j4

500 000 + 55 500 000 + 60 000 000 =) 142 000 000 kronor. Med stöd av

riksdagens år 1946 lämnade medgivande (prop. nr 302, r. skr. nr 467) verkställdes

nämnda år en nedsättning av aktiekapitalet med 12 000 000 kronor

för att möjliggöra avskrivning i bolagets räkenskaper av vissa onormalt höga

anskaffningsvärden på tidigare uppförda anläggningar, in. m. Bolagets

nuvarande aktiekapital utgör alltså (142 000 000 — 12 000 000 =) 130 000 000

kronor. Därav har (4 500 000 + 55 500 000 + 60 000000 =) 120 000 000

kronor i huvudsak avsett utbyggnaden av Norrbottens järnverk enligt 1946

och 1947 års riksdagsbeslut. För sistnämnda ändamål har dessutom av staten

garanterade lån å tillhopa (95 000 000 + 50 000 000 -f- 35 000 000 =)

180 000 000 kronor ställts till bolagets förfogande. Sammanlagt har bolaget

av statsmedel eller genom upplåning, som garanterats av staten, hittills erhållit

328 000 000 kronor för järnverkets byggande och drift, därav

(120 000 000 -f- 180 000 000 =) 300 000 000 kronor för utbyggnad enligt 1946

och 1947 års beslut.

Framställning av styrelsen för Norrbottens järnverk aktiebolag.

Styrelsen för Norrbottens järnverk aktiebolag (skr. 11/11 1953) har nu anmält,

att järnverkets utbyggnad praktiskt taget är avslutad. I samband därmed

har styrelsen framlagt resultaten av nya beräkningar rörande bolagets

totala kapitalbehov samt hemställt om ytterligare medelsanvisning. Vidare

har styrelsen framlagt en räntabilitetskalkyl för järnverket och under hänvisning

därtill föreslagit viss omläggning av sättet för bolagets finansiering.

Styrelsen har även avgivit förslag till åtgärder i anledning av förluster, som

drabbat bolaget under de två senaste räkenskapsåren.

Utbyggnadskostnaderna. Enligt styrelsens nu föreliggande beräkningar

uppgår de totala kostnaderna för järnverkets utbyggnad enligt 1946 och 1947

års riksdagsbeslut till sammanlagt 318 138 000 kronor. Merkostnaden utöver

det belopp, som hittills genom statens försorg ställts till förfogande för

utbyggnaden, utgör sålunda (318 138 000 — 300 000 000 =) 18 138 000 kronor.

Större delen av merkostnaden är enligt styrelsen hänförlig till de egentliga

anläggningskostnaderna, som beräknas till 288 000 000 kronor. I 1950 års

kalkyler var motsvarande belopp 258 068 600 kronor, varjämte till oförutsedda

utgifter och avrundning avsågs sammanlagt 18 031 400 kronor. För
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

7

dyringen av anläggningskostnaderna inklusive sistnämnda belopp utgör alltså

288 000 000 — (258 068 600 + 18 031 400) = 11 900 000 kronor. Denna

fördyring är enligt styrelsens uppfattning icke så betydande med hänsyn

till de avsevärda prisstegringar, som ägt rum sedan 1950 års beräkningar

gjordes. I anslutning härtill anför styrelsen, att det under utbyggnadstiden

skett förskjutningar i utbyggnadsprogrammet. Sålunda har smärre anläggningar

tillkommit och andra anläggningar kompletterats i olika avseenden.

Vissa objekt har ej kommit till utförande eller utförts på annat sätt eller i

mindre omfattning än som tidigare planerats.

Av styrelsens framställning framgår vidare, att bolagets till anläggningsverksamheten

hänförliga ränteutgifter under utbyggnadstiden, vilka år 1950

beräknades komma att uppgå till 5 900 000 kronor, med 3 318 000 kronor

överstiger detta belopp. Såsom orsak härtill framhålles, att byggnadstiden

blivit längre än väntat och att medel till utbyggnaden jämlikt riksdagens

beslut fått anskaffas genom lån i större utsträckning än styrelsen räknat

med i sina kalkyler.

Till igångkörningskostnader avsågs enligt 1950 års beräkningar 10 000 000

kronor. Ifrågavarande kostnader har med 4 000 000 kronor överstigit detta

belopp och uppgår sålunda till 14 000 000 kronor. Ytterligare kostnader av

detta slag kommer enligt styrelsen att påföras driften.

I fråga om anläggningsverksamhetens indirekta kostnader och andel i

bolagets allmänna förvaltningskostnader, vilka år 1950 uppskattades till

8 000 000 kronor, har uppkommit en besparing av 1 080 000 kronor. Dessa

kostnader har alltså uppgått till 6 920 000 kronor.

Styrelsen hemställer, att merkostnaden för utbyggnaden, (11 900 000 +

3 318 000 + 4 000 000 — 1 080 000 =) 18 138 000 kronor, täckes genom tillskott

av staten.

I detta sammanhang berör styrelsen frågan om en fortsatt utbyggnad av

Norrbottens järnverk. Styrelsen erinrar, att 1946 års utbyggnadsplan innefattade

bl. a. en utvidgning av tackjärnskapaciteten till 500 000 ton/år, av

vilken kvantitet 150 000 ton/år avsågs för försäljning i obearbetat skick.

Enligt styrelsens uppfattning, som är grundad på att tackjärn är en i hög

grad konjunkturkänslig produkt och som bestyrks av de senaste två årens

utveckling på tackjärnsmarknaden, kan emellertid en så stor kvantitet endast

i undantagsfall säljas med vinst. Styrelsen anser sig icke kunna räkna

med större tackjärnsför sälj ning än 50 000 ton/år. Om järnverkets tackjärnskapacitet

utökas i den utsträckning, som planerades år 1946, måste därför

en större kvantitet tackjärn än tidigare avsetts förädlas inom verket. Detta

förutsätter, utom tillbyggnad av en koksmasugn för ökning av tackjärnskapaciteten,

även utvidgning av bl. a. stålverken och valsverksanläggningen.

Enligt en grov uppskattning skulle kostnaden för den erforderliga utbyggnaden

komma att uppgå till 65 000 000 kronor. Produktionen av färdigvalsat

järn skulle efter utbyggnaden stiga från 215 000 till 360 000 ton/år.

Möjligheterna att finna lönande avsättning för den kvantitet, med vilken

produktionen sålunda skulle öka, finner styrelsen ovissa i betraktande av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

den utbyggnad, som ägt rum inom den svenska järnhanteringen i övrigt,

ävensom den hårda konkurrensen från utländska järnverk. Med hänsyn

till vad sålunda anförts vill styrelsen icke framlägga förslag om fortsatt

ökning av tackjärnskapaciteten i enlighet med 1946 års utbyggnadsplan.

Styrelsen förutser emellertid, att viss ytterligare utbyggnad av järnverket

kan visa sig behövlig, och anför härom i huvudsak följande.

Den nuvarande tillverkningen av valsverksprodukter är i stor utsträckning

baserad på thomasstål. Detta stål motsvarar, om det icke underkastas fortsatt

behandling, ej de kvalitetsfordringar, som i många fall ställs. Av det

vid järnverket framställda thomasstålet beräknas visserligen ungefär femtio

procent komma att efterbehandlas i elektrostålugnarna. Det kan dock tänkas,

att en komplettering av anläggningen i syfte att erhålla en förbättrad

thomasstålkvalitet måste göras. Liknande spörsmål kan på grund av den

tekniska utvecklingen uppkomma även inom andra delar av verket.

Behovet av rörelsekapital. För bedömningen av bolagets behov av rörelsekapital

har styrelsen gjort en beräkning rörande värdet av erforderliga normallager

av råmaterial, bränsle och förbrukningsmaterial samt hel- och

halvfabrikat. Beräkningen slutar på ett belopp av 65 000 000 kronor. Härtill

bör enligt styrelsen läggas beloppet av utestående kundfordringar, motsvarande

försäljningen under två månader eller i runt tal 20 000 000 kronor.

Styrelsen framhåller, att lagrens storlek givetvis växlar från tid till annan.

För att möta tillfälliga fluktuationer i omsättningstillgångarnas värde ävensom

förluster, som kan väntas uppkomma under år 1954 och 1955, bör behovet

av rörelsemedel enligt styrelsen beräknas med viss marginal. Styrelsen

anser, att denna icke bör sättas lägre än 25 000 000 kronor. Ifrågavarande

kapitalbehov uppgår sålunda enligt styrelsens beräkningar till

(65 000 000 + 20 000 000 + 25 000 000 =) 110 000 000 kronor, vilket belopp

med (110 000 000 — 6 000 000 =) 104 000 000 kronor överstiger bolagets

nuvarande, av staten garanterade förlagslån.

Räntabilitetskalkyl. Styrelsen har låtit verkställa en beräkning av bolagets

självkostnader och försäljningsintäkter under åren 1954—1956. Till grund

för beräkningen ligger i huvudsak följande förutsättningar.

Järnverkets normala årsproduktion utgöres av 215 000 ton valsverksprodukter

och 30 000 ton martintackjärn för avsalu. En produktion av denna

storlek uppnås icke förrän under år 1955; för år 1954 räknas med en något

lägre tillverkningsvolym.

På grund av igångkörningssvårigheter beräknas normala självkostnader

för produktionen komma att inträda först under år 1956. Självkostnaderna

under år 1955 sätts tio procent högre och för år 1954 räknas med nuvarande

självkostnader.

Försäljningsintäkterna har beräknats på grundval av det nuvarande prislaget

inom landet. Dock har hänsyn tagits även till de priser, som för närvarande

kan erhållas vid export.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

9

Med nu angivna utgångspunkter kommer styrelsen fram till att bolagets

rörelse skulle lämna beräknade driftsöverskott, före avskrivningar och räntor

å nedlagt kapital, av i runda lal 5 000 000 kronor för år 1954, 14 000 000

kronor för år 1955 och 17 000 000 kronor för år 1956.

Beträffande avskrivningsbehovet anför styrelsen, att ett belopp av

14 000 000 kronor per år skall kunna vara tillräckligt för oundgängligen erforderlig

förnyelse och modernisering av produktionsapparaten under de

närmaste åren. Detta belopp motsvarar avskrivningar å ca sex procent på

maskinernas samt ca två och en halv procent på byggnadernas beräknade

återanskaffningsvärden. Styrelsen framhåller, att dessa procentsatser är

låga och understiger dem, som vid taxering normalt godkänns såsom värdeminskningsavdrag.

Några egentliga större nyinvesteringar kan enligt styrelsen

icke inrymmas inom ramen för nämnda avskrivningsbelopp.

Bolagets rörelse skulle sålunda, efter oundgängligen erforderliga avskrivningar,

enligt den framlagda räntabilitetskalkylen icke förrän år 1956 lämna

något överskott till förräntning av det kapital, som nedlagts i bolaget. Ifrågavarande

överskott för nämnda år beräknas komma att uppgå till i runt tal

3 000 000 kronor, motsvarande en årlig- ränta, räknad efter 3,5 procent, på i

runt tal 85 000 000 kronor.

Styrelsen anför, att det för närvarande är svårt att precisera möjligheterna

att förbättra resultatet på produktionssidan. Bl. a. bör dock den

ständigt pågående förnyelseprocessen i fråga om såväl anläggningar som

arbetsmetoder ävensom vissa nyinvesteringar, som kan visa sig påkallade,

enligt styrelsen på längre sikt medföra en sänkning av tillverkningskostnaderna.

Finansiering. Enligt den räntabilitetskalkyl, som styrelsen framlagt och

för vars resultat nyss redogjorts, kan bolaget icke förränta ett större kapital

än 85 000 000 kronor. Detta belopp är lika med bolagets beräknade genomsnittliga

behov av rörelsemedel. Styrelsen förutsätter, att sistnämnda

kapitalbehov även i fortsättningen skall täckas genom upplåning. Beträffande

det kapital, som nedlagts i bolagets anläggningar, kan alltså med dessa

utgångspunkter någon förräntning icke påräknas. Av anläggningskapitalet

har 180 000 000 kronor tillförts bolaget i form av statsgaranterade lån.

Styrelsen föreslår, att bolaget genom ökning av aktiekapitalet med sistnämnda

belopp beredes möjlighet att inlösa ifrågavarande lån, så att därmed

följande ränteanspråk bortfaller för bolagets vidkommande. Det framhålles

i detta sammanhang, att bolagets eget kapital f. n. endast utgör ca

en tredjedel av hela det i bolaget investerade kapitalet, vilket ur företagsekonomisk

synpunkt måste anses otillfredsställande och medför en synnerligen

hög räntebelastning. Vidare föreslår styrelsen, att det belopp av 18 138 000

kronor, som enligt vad i det föregående anförts svarar mot uppkommen

merkostnad för järnbrukets senaste utbyggnad, tillskjutes i form av aktiekapital,

liksom även ett belopp av ca 2 000 000 kronor, avsett till bestridande

av stämpelkostnader i samband med den föreslagna ökningen av aktie
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 51.

■ 10

kapitalet. Styrelsen hemställer sålunda, att bolagets aktiekapital ökas med

sammanlagt (ISO 000 000 + 18 138 000 + 2 000 000 =) i runt tal 200 000 000

kronor.

För att tillgodose behovet av rörelsekapital har bolaget utöver det av staten

garanterade förlagslånet av 6 000 000 kronor enligt styrelsens skrivelse

upptagit tillfälliga krediter å sammanlagt ca 80 000 000 kronor. Styrelsen

föreslår härutinnan den ändringen, att bolaget medgives rätt att i riksbanken

upplåna hela det erforderliga rörelsekapitalet, vilket såsom förut nämnts

beräknas uppgå till 110 000 000 kronor inklusive erforderlig säkerhetsmarginal.

Avsikten är, att i första hand så stort belopp skall lyftas i riksbanken,

att nyssnämnda tillfälliga rörelsekrediter kan återbetalas.

Förslag i anledning av uppkomna förluster m. m. Till styrelsens skrivelse

är fogade balansräkning för den 12/9 1953 samt vinst- och förlusträkning

för tiden 1/1—12/9 1953. I balansräkningen redovisas dels från räkenskapsåret

1/7 1951—31/12 1952 balanserad förlust å i runt tal 7 700 000 kronor,

dels ock förlust för tiden 1/1—12/9 1953 å omkring 19 600 000 kronor. Sålunda

redovisas i balansräkningen per den 12/9 1953 upplupna förluster å

tillhopa i runt tal 27 300 000 kronor. I fråga om anledningen till förlusterna

anför styrelsen i huvudsak följande.

Enligt ingångna avtal skulle thomasverket ha varit färdigställt i september

1952. På grund av leveransförseningar kom emellertid denna anläggning icke

1 drift förrän under mars 1953. Intill sistnämnda tidpunkt kunde tackjärn

med hög fosforhalt icke vidareförädlas vid järnverket. Tack järnsproduktionen

i koksmasugnen, som igångsattes redan år 1951, kom till följd härav

att inriktas i stort sett på gjuteritackjärn för avsalu. Efterfrågan på dylikt

tackjärn minskade emellertid starkt under hösten 1952 och våren 1953, och

produktionen därav kunde försäljas först under senare delen av år 1953,

varvid otillfredsställande priser erhölls. I övrigt beror förlusterna på att

järnverket ännu ej nått avsedd kapacitet, varför de fasta kostnaderna blivit

onormalt höga. Stora delar av järnverket har under det senaste året befunnit

sig under inkörning. Personalen har i stor utsträckning varit nyanställd

och ovan vid järnverksförhållanden. För bolagets valsverksprodukter har

marknaden kännetecknats av starkt ökad konkurrens och fallande priser. Då

valsverken ännu icke hunnit köras in på alla förekommande profiler och dimensioner

har det varit svårt för bolaget att erhålla en fast kundkrets. I

detta läge har avsevärda försäljningar av halvfabrikat ägt rum, framförallt

på export, varvid endast mindre tillfredsställande priser kunnat erhållas.

Bolaget har med hänsyn till inträffade prisfall i sina räkenskaper nedskrivit

lagren av bränsle samt hel- och halvfabrikat till betryggande värden.

Sammanlagt utgör lagernedskrivningarna ett belopp av nära 14 000 000 kronor.

Genom ifrågavarande åtgärd vad angår lagren av hel- och halvfabrikat

har i bokslutet per den 12/9 1953 årsresultatet för år 1953 i viss utsträckning

anteciperats. Resultatet för senare delen av nämnda år kan därför väntas

vara bättre, relativt sett. Förlusten har beräknats öka med högst

2 000 000 kronor till årets slut.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

11

Styrelsen har sålunda förutsett, att bolagets sammanlagda förluster för

tiden intill utgången av år 1953 uppgår till sammanlagt i runt tal 30 000 000

kronor. I anledning av dessa förluster föreslår styrelsen, att aktiekapitalet

nedsättes med motsvarande belopp och att beloppet, efter att ha tillförts

reservfonden, användes för utjämning av förlusterna.

Vid bifall till styrelsens förslag i vad de avser bolagets aktiekapital kommer

detta att uppgå till (130 000 000 + 200 000 000 — 30 000 000 ==)

300 000 000 kronor. Styrelsen framhåller, att sistnämnda belopp jämte bolagets

reservfond, som f. n. uppgår till ca 4 550 000 kronor, kommer att motsvara

anläggningarnas bokförda värde den 31 december 1953.

Av den verkställda räntabilitetskalkylen, för vars resultat redogjorts i det

föregående, framgår, att förluster kan förväntas även för räkenskapsåren

1954 och 1955. Styrelsen förutskickar, att tillskott av staten å motsvarande

belopp kommer att begäras av styrelsen.

I detta sammanhang må slutligen nämnas, att den förut berörda, i försökssyfte

uppförda förreduktionsanläggningen enligt vad styrelsen nu meddelar

icke motsvarat förväntningarna. Styrelsen avser fördenskull att i bolagets

räkenskaper avskriva återstående del av värdet av anläggningen samt

att återbetala det anslagsbelopp, som tagits i anspråk för dess uppförande.

Remissyttranden.

Över den framställning, som styrelsen för Norrbottens järnverk aktiebolag

sålunda gjort, har efter remiss yttranden avgivits av statskontoret, kommerskollegium,

statens handels- och industrikommission, statens priskontrollnämnd,

fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret samt

länsstyrelsen i Norrbottens län.

Vad angår bolagets totala kapitalbehov har någon erinran mot styrelsens

beräkningar i och för sig icke framkommit vid remissbehandlingen. KommerskoUegium

anför, att de sammanlagda utbyggnadskostnaderna, ca 300

miljoner kronor, motsvarar i runt tal 1 300 kronor per ton årsproduktion

och att detta icke kan anses onormalt. Till stöd för denna uppfattning hänvisar

kollegium till en inom Europakommissionen för några år sedan verkställd

utredning, enligt vilken kostnaderna för en komplett järnverksanläggning

i Europa beräknades utgöra mellan 1 000 och 1 500 kronor per ton

produktionskapacitet.

Ej heller har i remissyttrandena några invändningar gjorts beträffande

den av styrelsen framlagda räntabilitetskalkylen i och för sig. Kommerskollegium

finner kalkylen baserad på realistiska utgångspunkter med reservation

för prisläget på stålmarknaden, som f. n. har en sjunkande tendens

men vars fortsatta utveckling just nu är särskilt svåröverskådlig. Kollegium

framhåller emellertid, att det för avskrivningar upptagna beloppet, 14 milj.

kronor per år, är lågt och att på längre sikt större avsättningar för modernisering

och förnyelse av anläggningarna torde bli nödvändiga.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj-.ts proposition nr 51.

Statskontoret erinrar om att riksdagen år 1951 framhöll angelägenheten

av att bolagets anläggningar i snabb takt färdigställdes, då ett fördröjande

medförde risk för betydande ekonomiska förluster. I anslutning härtill anför

ämbetsverket bl. a. följande.

Den nu föreliggande framställningen utvisar, att de förhoppningar, som

riksdagen ställde om anläggningarnas snabba slutförande, icke blivit förverkligade.

Ännu två och ett halvt år efter riksdagens förenämnda uttalande

måste konstateras, att smärre kompletteringsarbeten återstår. Styrelsen

har icke kunnat räkna med full produktion under 1954, men ansett möjligheter

föreligga, att normal produktion skall kunna uppnås under 1955.

Den påfallande försiktighet, som nu präglar styrelsens uttalanden, har icke

kunnat undgå att väcka uppmärksamhet, särskilt mot bakgrunden av att

styrelsen tidigare ansett möjligt uppnå full drift senast i början av 1953.

De felkalkyler och felbedömningar, som kännetecknat planerandet och fullföljandet

av bolagets anläggningar, kan svårligen undgå att betecknas som

anmärkningsvärda.

Fullmäktige i riksgäldskontoret anför emellertid, att styrelsens framställning

icke kommer överraskande. På bolagets ställning och verksamhet framlägger

fullmäktige i sitt yttrande följande synpunkter.

uPPbyggn aden av järnverket skedde under en period av högt prisläge och

svårigheter att i beräknad tid få beställningar å material och leveranser

av maskinanläggningar effektuerade. Igångsättningen av de olika i anläggningen

ingående verken blev därigenom avsevärt fördröjd. När utbyggnaden

omsider blev klar, hade konjunkturen inom järnhanteringen försvagats

med därav följande avsättningssvårigheter för järnverkets produktion. Med

hänsyn till direktiv från de priskontrollerande myndigheterna har bolaget

tidvis icke kunnat uttaga så höga priser, som eljest med hänsyn till marknadsläget

kunnat erhållas. Bolaget har vidare ställts inför uppgiften att i

stor utsträckning utbilda och uppöva en inom järnhanteringen oerfaren

arbetsstyrka, vilket givetvis medfört relativt stora lönekostnader, långsam

produktionstakt och ojämn kvalitet på produkterna. Företagets läge i vår

nordligaste landsända har jämväl medfört olägenheter, som sammanhänger

med korta skeppningstider och höga fraktkostnader. Sist angivna förhållanden

äger nära samband med den omständigheten, att vid järnverkets

tillblivelse icke uteslutande anlades rent företagsekonomiska synpunkter,

i det att även beredskapssynpunkter och kanske framförallt arbetsmarknadsoch

befolkningspolitiska, alltså rent sociala, skäl spelade in. Sådana ur

företagssynpunkt ovidkommande hänsynstaganden måste naturligtvis alltid

innebära en belastning för en verksamhet, som eljest bör vara uppbyggd

enligt affärsmässiga principer och har att söka hävda sig på marknaden

i fri och öppen konkurrens med andra företagare inom samma bransch.

Fullmäktige framhåller vidare, att förutsättningarna och möjligheterna för

en anläggning av förevarande slag att kunna uppnå konkurrenskraft och förränta

det investerade kapitalet med nödvändighet måste bedömas på lång sikt

och med beaktande av järnhanteringens särskilda känslighet för konjunktur
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 51.

13

växlingar. Företaget kan bli bärkraftigt först sedan detsamma fått tillfälle att

utöva sin rörelse även under gynnsammare förhållanden än de nuvarande

och därmed få möjlighet att med egna inkomster och resurser konsolidera

sin ställning. Några delade meningar torde icke råda därom, att bolaget,

även om enbart affärsmässiga principer skulle vara utslagsgivande, nu bör

ges möjlighet att fortsätta sin verksamhet. Så mycket mera nödvändigt

framstår detta mot bakgrunden av de förut antydda sociala aspekterna

liksom av beredskapsskäl. Fullmäktige vill därför tillstyrka en finansiell

rekonstruktion av bolaget, som väsentligen lättar bolagets räntebörda och

lilcviditetssvårigheter samt skapar ett gynnsammare utgångsläge för järnverkets

fortsatta drift. Därvid förutsätter fullmäktige, att en framtida utbyggnad

eller andra större investeringar ej bör få ske utan riksdagens hörande

och utan att vara grundad på noggranna kostnadsberäkningar och

räntabilitetskalkyler, som klart styrker, att investeringarna är ekonomiskt

fördelaktiga.

Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Norrbottens län, som påpekar,

att järnverkets räntabilitet visserligen skall bedömas efter samma

grunder som gäller för annan liknande verksamhet men att man å andra

sidan icke får bortse från de säregna sociala och näringspolitiska förhållanden,

som delvis motiverat järnverkets tillkomst. Härom anför länsstyrelsen

bl. a. följande.

Den sociala motiveringen för tillkomsten av Norrbottens järnverk var de

påtagliga sysselsättningssvårigheterna för stora delar av befolkningen i Norrbottens

län. Jordbruket med binäringar, skogsindustrien och gruvdriften

dominerade tidigare länets arbetsmarknad på ett väsentligt mera markant

sätt än vad nu är fallet. Innan Norrbottens järnverk kom till var den industriella

sektorn av länets näringsliv ytterst ensidig och till följd därav

mycket konjunkturkänslig. Den var dessutom — och är alltjämt — även

under »goda tider» otillräcklig för att kunna absorbera den arbetskraft som

icke kunde sysselsättas inom andra näringsgrenar.

Åtgärder för att skapa bättre utkomstmöjligheter för länets befolkning

framstod därför som oundgängligen erforderliga. Genom att till länet förlägga

ett modernt järnverk skulle inte endast behovet av arbetskraft för

järnverksdriften ökas. Järnverket skulle dessutom kunna bli en basindustri

för andra industriella företag och på så sätt indirekt bidraga till en välbehövlig

differentiering av länets näringsliv. Med den utbyggnad av järnverket,

som nu i stort sett slutförts, har den förstnämnda målsättningen

nåtts. Antalet anställda vid järnverket uppgår f. n. till i runt tal 2 000 personer.

Av dessa har icke mindre än omkring 90 procent rekryterats inom

länet. Det torde inte heller vara uteslutet att successivt på lång sikt åtminstone

i någon mån förverkliga tanken på en järnmanufakturindustri

med järnverket som råvaruleverantör.

Länsstyrelsen anser, att järnverkets betydelse för att begränsa utflyttningen

av ung arbetskraft från Norrbotten icke kan överskattas. Det torde

enligt länsstyrelsens uppfattning vara ställt utom allt tvivel, att om järn
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 51.

verket icke kommit till stånd det allmänna skulle ha tvingats att på ett annat

måhända mera kostnadskrävande sätt söka bemästra arbetsmarknadsläget

i länet.

Beträffande bolagets förluster framhåller länsstyrelsen, att betydelsen

därav icke bör överdrivas. Länsstyrelsen håller före, att det i den svenska

industriens historia torde finnas många exempel på att företag, som startats

under förhållandevis gynnsammare betingelser än Norrbottens järnverk,

under en lång följd av år fått vidkännas betydande förluster och likväl

utvecklats till mycket bärkraftiga företag. Länsstyrelsen finner icke

någon anledning tro att icke detta kan komma att bli förhållandet även

med Norrbottens järnverk.

I fråga om de åtgärder med avseende på sättet för bolagets finansiering,

som kan vara påkallade med hänsyn till bolagets aktuella ställning, har

skilda meningar framförts vid remissbehandlingen. Om styrelsens förslag

anför fullmäktige i riksgåldskontoret följande.

Detta rekonstruktionsförslag kan icke anses innebära någon definitiv lösning

av bolagets finansieringsfråga. Förslagets genomförande skulle endast

innebära ett uppskjutande på kort sikt av ytterligare nödvändiga saneringsåtgärder.

En sanering enligt bolagets förslag skulle visserligen minska bolagets

betungande förräntningsbörda och stärka dess likviditet, varjämte

vissa förluster skulle avlyftas från bolaget. En verklig sanering förutsätter

emellertid en nedskrivning av tillgångarna till belopp, som bolaget kan

förränta. Enligt förslaget skulle anläggningstillgångarna, vilka tillkommit

under ett högt prisläge och under ogynnsamma förhållanden i övrigt, bibehållas

vid sina höga bokförda värden. Samtidigt blir det mot det bokförda

värdet av anläggningstillgångarna svarande föreslagna aktiekapitalet orimligt

högt. Utsikterna för staten att få utdelning på detta aktiekapital förefaller

mycket små. Den skuld å 200 milj. kronor, som staten genom aktieteckningen

skulle ikläda sig, blir därför finansiellt sett oräntabel. Enligt vedertagna

statsfinansiella regler borde det ifrågavarande kapitaltillskottet belasta

driftbudgeten. I rådande läge torde beloppet emellertid icke kunna på en

gång inrymmas i driftbudgeten. En tänkbar utväg att budgettekniskt ordna

saken är dock, att bolaget, med bibehållande av sitt nuvarande aktiekapital,

av riksgåldskontoret erhåller ett tillskott utan återbetalningsskyldighet

å 200 milj. kronor för att möjliggöra avskrivning av tillgångarna mot

det att staten via driftbudgeten åtager sig att genom successiva avbetalningar

till riksgåldskontoret under en begränsad period täcka den improduktiva

upplåningen. Det kan emellertid ifrågasättas, om en så djupgående

sanering lämpligen bör genomföras utan att den kan grundas på en mera

ingående undersökning av bolagets ställning och framtidsutsikter än den

bolagets styrelse nu åstadkommit. Med hänsyn härtill och då enligt fullmäktiges

mening eu sådan undersökning lämpligen bör anstå till dess ytterligare

erfarenhet vunnits av bolagets verksamhet, vill fullmäktige för att

ej föregripa det resultat, en sådan undersökning kan komma till, nu framlägga

ett förslag i saneringsfrågan som är mindre genomgripande än den

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

15

nyss antydda lösningen men som för bolagets verksamhet ändock skulle

innebära en mer rationell anordning än styrelsens förslag.

I anslutning till vad sålunda anförts förordar riksgäldsfullmäktige en finansiell

rekonstruktion av bolaget enligt i huvudsak följande riktlinjer.

Aktiekapitalet ökas med 70 milj. kronor från nuvarande 130 milj. kronor

till 200 milj. kronor genom anslag å kapitalbudgeten under fonden för

statens aktier. Genom anslag å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd

erhåller bolaget samtidigt ett belopp av 105 milj. kronor, att användas

med 30 milj. kronor för täckande av bolagets förluster under åren 1951—

1953 och med 75 milj. kronor för nedskrivning av bolagets anläggningskapital.

Sammanlagt skulle bolaget sålunda tillföras 175 milj. kronor eller 25

milj. kronor mindre än vad styrelsen begärt. Denna begränsning motsvarar

helt den förut omnämnda av bolaget upptagna marginalen för oförutsedda

prisfluktuationer.

I statsräkenskaperna avskrives förenämnda anslag å 105 milj. kronor omedelbart

från fonden för låneunderstöd genom beloppets överföring till fonden

för oreglerade kapitalmedelsförluster. Fonden erhåller täckning för

den å densamma redovisade förlusten genom anslag under driftbudgeten

förslagsvis med 35 milj. kronor under vart och ett av innevarande och närmast

följande två budgetår.

Med hänsyn till svårigheterna för riksgäldskontoret att i marknaden

upplåna det stora belopp, varom här är fråga, anser fullmäktige lämpligt,

att en reglering av det belopp, varmed bolagets skuld hos riksbanken skulle

minskas, tillsvidare sker genom att riksgäldskontoret överlämnar en skuldförbindelse

till riksbanken.

Mot riksgäldsfullmäktiges yttrande har herr Birke anfört reservation och

därvid gjort gällande bl. a., att den av styrelsen framlagda räntabilitetskalkylen

på avgörande punkter bygger på förutsättningar, som icke kan anses

realistiska. Reservanten finner det icke rimligt, att ställning tages

till den gjorda framställningen med ledning av de uppgifter, som lämnats

däri, och har under hänvisning till det anförda föreslagit, att riksgäldsfullmäktige

måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, att järnverkets utvecklingsmöjligheter

samt förutsättningarna för en lönsam drift vid verket

göres till föremål för snabbutredning av praktiskt erfaren och i förhållande

till järnverket fristående expertis. Vidare har reservanten funnit önskvärt,

att det rationella sättet att stödja uppkomsten av ett differentierat och

konjunkturinotståndskraftigt näringsliv i Norrbotten förutsättningslöst omprövas.

Även statskontoret anser, att en genomgripande rekonstruktion av bolaget

icke kan undvikas. På föreliggande material är statskontoret dock icke

berett att fatta ställning till i vilken utsträckning och på vilket sätt en dylik

rekonstruktion bör genomföras. Ämbetsverket finner ej heller tidpunkten

för en sådan åtgärd särskilt lämpligt vald, då bolaget tidigast under år

1955 synes kunna uppnå normal produktion. Under dessa omständigheter

hyser statskontoret den uppfattningen, att för närvarande andra åtgärder

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 51.

icke skall vidtagas än sådana, som kan anses i stort sett ofrånkomliga,

samt att mera genomgripande ändringar bör ske först efter ingående

undersökningar rörande bolagets ekonomi och de framtida förräntningsmöjligheterna.

Med denna utgångspunkt har statskontoret funnit sig böra föreslå,

att medelstillskottet nu begränsas till 50 miljoner kronor samt att av

detta belopp 20 miljoner kronor anvisas under fonden för statens aktier för

nyteckning av aktier i bolaget och 30 miljoner kronor å driftbudgeten för

täckande av bolagets förluster intill utgången av 1953. Intill dess en rekonstruktion

blir genomförd, torde uppkommande ytterligare förluster få täckas

på liknande sätt genom anslag å driftbudgeten.

Statens handels- och industrikommission förordar, att en finansiell rekonstruktion

av bolaget kommer till stånd men finner för sin del ej anledning

att närmare ingå på grunderna härför.

Övriga remissinstanser tillstyrker i stort sett bolagets förslag i fråga om

sättet för bolagets finansiering. Dock anför fullmäktige i riksbanken, att

fullmäktige icke kan biträda nämnda förslag i vad det avser upplåning av

erforderliga rörelsemedel. En kapitalanskaffning av här ifrågavarande art

bör enligt riksbanksfullmäktiges mening icke ske genom direkta krediter

från riksbanken. Fullmäktige anser, att behovet av rörelsemedel — vilket

till beloppet icke torde böra fixeras av riksdagen — bör täckas dels genom

en rörlig kredit hos riksgäldskontoret på förslagsvis 50 milj. kronor, dels

genom upplåning i marknaden för ytterligare erforderliga belopp. Riksbanksfullmäktigen

Kristensson, som reserverat sig, anför bl. a. att styrelsens

prognoser motiverar en företagsekonomisk översyn samt att bolagets

aktiekapital bör kunna begränsas till förslagsvis 225 milj. kronor.

Styrelsens förslag rörande utjämning av bolagets förluster under de senaste

två räkenskapsåren har i princip godtagits av de remissinstanser, som

yttrat sig därom. I fråga om orsakerna till förlusterna har statens priskontrollnämnd

lämnat en redogörelse för de prisreglerande åtgärderna inom

järnbranschen under ifrågavarande tidsperiod. Av redogörelsen framgår i

huvudsak följande.

Med anledning huvudsakligen av att risk för prisstegringar förelåg i

fråga om handelsjärn, tackjärn och gjutgods beslöt nämnden — som i olika

etapper fram till 1950 undantagit större delen av järnbranschen från direkt

priskontroll — att från och med den 27 januari 1951 återinföra prisstoppet

inom berörda delar av järnområdet. Det tackjärn, som importerades år 1951

och i början av år 1952, betalades ofta med priser, som låg mer än 100 kronor

per ton högre än de av nämnden godkända högsta priserna för inhemsk

vara. Med all sannolikhet skulle, om prissättningen varit fri för det inom

landet producerade tackjärnet, de inhemska priserna ha stigit till en nivå i

närheten av importpriserna. En fri prisbildning på tackjärn skulle ha

inneburit prishöjningar i efterföljande produktions- och handelsled med betydande

ackumulativ verkan. Bland annat skulle prisbildningen inom byggnadsverksamheten,

verkstadsindustrien och väsentliga områden av exportindustrien

icke kunnat undgå en oförmånlig inverkan av fria priser på

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 51.

tackjärn. Prisstoppets återinförande inföll under en betydelsefull utbyggnadsperiod

i bolagets verksamhet. Räknat på bolagets produktion till avsalu

är 1951, cirka 100 000 ton, skulle en anpassning av de inhemska tackjärnspriserna

till de utländska ha betytt ett tillskott till bolaget av ungefär 75

kronor per ton eller totalt 7,5 miljoner kronor enbart för nämnda år. Vad

den skulle ha betytt för 1952 års resultat är svårt att säga, då under detta

är en gradvis utjämning av de olika prisnivåerna ägde rum.

Priskontrollnämnden nämner vidare, att situationen under 1951 för bolagets

del skärptes därigenom att statens handels- och industrikommission

på grund av den påtagliga inhemska bristen på tackjärn ansåg sig förhindrad

att lämna exportlicenser. Bolaget hade således ej möjlighet att kompensera

sig genom en i förhållande till den inhemska marknaden mera lönande

export.

Nämndledamoten Rydbeck har med instämmande av ledamöterna Bergstrand

och Stenberg låtit till protokollet anteckna i huvudsak att det icke

är utrett, huruvida de i och för sig självklara följderna av priskontrollen

haft väsentlig betydelse för det dåliga resultat, bolaget redovisat.

Departementschefen.

Norrbottens järnverk aktiebolag bildades efter beslut av 1939 års urtima

riksdag. Den första utbyggnaden av järnverket omfattade, utom sinterverk

och vissa hjälpanläggningar in. m., tre elektriska tackjärnsugnar

med en kapacitet av 90 000 ton per år och ett elelctrostålverk. För denna

utbyggnad tillsköt staten i form av aktiekapital sammanlagt 22 000 000

kronor. Dessutom anvisades, likaledes såsom aktiekapital, 4 500 000 kronor

till ett thomasstålverk. Sistnämnda anläggning kom dock icke till utförande

under järnverkets första ulbyggnadsskede, som avslutades år 1946.

Är 1945 anhöll riksdagen hos Kungl. Maj:t om utredning rörande möjligheterna

att upprätta en utvidgad metallurgisk industri i Norrbotten. Efter

förslag av styrelsen för Norrbottens järnverk aktiebolag förelädes riksdagen

år 1946 och 1947 planer för järnverkets vidare utbyggnad. Den av

riksdagen slutligt fastställda utbyggnadsplanen innebar i huvudsak följande.

Järnverkets tackjärnskapacitet skulle ökas genom uppförande av en

koksmasugn för tillverkning av omkring 200 000 ton tackjärn per år. Vidare

skulle uppföras en valsverksanläggning, bestående av ett götvalsverk,

ett grovvalsverk samt ett fin- och trådvalsverk. Denna anläggning skulle

ha en produktionskapacitet av 300 000 ton handelsjärn per år. Den faktiska

produktionen väntades emellertid komma att hålla sig omkring 225 000—

250 000 ton per år. För alt ernå avsedd produktion erfordrades också en

utvidgning av sinterverket, de båda stålverken samt hjälpanläggningar na

och de allmänna avdelningarna.

Kostnaderna för den sålunda planerade utbyggnaden av Norrbottens

2 Bihang till riksdagens protokoll 19öi. 1 samt. Nr 51.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ls proposition nr Öl.

järnverk beräknades till sammanlagt 155 000 000 kronur. Av detta belopp

liade 4 500 000 kronor — till uppförande av thomasverket — redan tidigare

anvisats i form av aktiekapital. I samma form beviljades av 1946 och 1947

ärs riksdagar för utbyggnaden sammanlagt 55 500 000 kronor. Återstoden

av det erforderliga beloppet eller 95 000 000 kronor skulle enligt riksdagens

beslut av bolaget anskaffas genom lån, för vilka staten genom riksgäldskonloret

ställde garanti.

År 1950 fann bolagsstyrelsen, att ytterligare i runt tal 145 000 000 kronor

erfordrades för alt fullfölja utbyggnaden. Med anledning härav hemställde

styrelsen om ett aktiekapitaltillskott av 110 000 000 kronor samt om statlig

lånegaranti för 35 000 000 kronor. Riksdagen begränsade emellertid kapitaltillskottet

till 60 000 000 kronor och beslöt att lånegaranti skulle ställas

för återstoden av det erforderliga beloppet, 85 000 000 kronor.

Till aktiekapital i bolaget har alltså anvisats tillhopa 142 000 000 kronor.

Efter nedsättning med 12 000 000 kronor år 1946 uppgår aktiekapitalet

f. n. till 130 000 000 kronor, varav 120 000 000 kronor avsetts för järnverkets

utbyggnad enligt 1946 och 1947 års riksdagsbeslut. För sistnämnda ändamål

har bolaget dessutom upptagit statsgarantcrade lån å 180 000 000 kronor.

Vidare har staten enligt riksdagens beslut ställt garanti för förlagslån

till bolaget å 6 000 000 kronor. För järnverkets byggande och drift har

följaktligen i form av aktiekapital eller lån av staten tillhandahållits i

runt tal 330 000 000 kronor.

Järnverkets utbyggnad är nu praktiskt taget avslutad. I samband därmed

har styrelsen för bolaget anmält, att de slutliga byggnadskostnaderna

kommer att uppgå till i runt tal 318 000 000 kronor och sålunda med

18 000 000 kronor överstiga det belopp, som bolaget hittills erhållit för

ändamålet. Samtidigt har styrelsen framlagt eu beräkning rörande bolagets

behov av rörelsekapital. Beräkningen slutar på elt belopp av 110 000 000 kronor,

däri inbegripet eu marginal å 25 000 000 kronor för mötande av tillfälliga

fluktuationer och väntade förluster under de närmaste åren. Vidare har

framlagts eu räntabilitetskalkyl för liden 1954—1956, enligt vilken bolaget

under normala produktionsförhållanden, vilka dock väntas inträda först sistnämnda

år, kan förränta ett kapital av högst 85 000 000 kronor. Under

åberopande av dessa förhållanden har styrelsen föreslagit viss omläggning

av sättet för bolagets finansiering. Förslaget innebär, att bolaget i form

av aktiekapital erhåller elt tillskott av sådan storlek, att de lån å tillhopa

180 000 000 kronor, som upptagits för bestridande av utbyggnadskostnader,

kan inlösas samt att beräknad merkostnad för utbyggnaden ävensom

vissa andra kostnader, tillsammans 20 000 000 kronor, blir täckta. Tillskottet

av nytt aktiekapital skulle i enlighet härmed utgöra 200 000 000 kronor.

Behovet av rörelsekapital, som hittills blott intill 6 000 0.00 kronor täckts

genom elt statsgaranterat lån, har till återstående del beslritls genom tillfälliga

lån, som f. n. uppgår till sammanlagt ca 80 000 000 kronor. Styrelsen

hemställer, att hela upplåningen i detta sammanhang i fortsättningen skall

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

få ske i riksbanken. Som nyss nämnts utgör det av styrelsen i denna del

önskade beloppet — vilket också skall innefatta täckning för fluktuationer

och väntade förluster under de närmaste åren — 110 000 000 kronor. Slutligen

anhåller styrelsen om medgivande för bolaget att genom nedsättning

av aktiekapitalet med 30 000 000 kronor verkställa utjämning i räkenskaperna

av förluster å ungefär samma belopp. Efter nu nämnda förändringar

i fråga om bolagets aktiekapital skulle detta komma att uppgå till 300 000 000

kronor, vilket belopp i stort sett kommer att motsvara det bokförda värdet

av anläggningstillgångarna.

Beträffande järnverkets produktion utgår styrelsen numera från att

huvuddelen av det tillverkade tackjärnet skall användas för fabrikation av

valsverksprodukter, i vilket hänseende den antagna kvantiteten är 215 000

ton per år. Härutöver räknar styrelsen med en avsaluproduktion av ca

30 000 ton martintackjärn.

Vid remissbehandlingen av bolagets förslag har i fråga om bolagets totala

kapitalbehov och räntabilitet i det hela icke rests några invändningar

mot styrelsens beräkningar i och för sig. Kommerskollegium framhåller

dock, att styrelsen räknar med låga avskrivningssatser, vilka på längre sikt

icke torde vara tillräckliga för erforderlig förnyelse av anläggningarna. Vad

angår det i nuvarande läge erforderliga finansiella stödet till bolaget har

flertalet remissinstanser i stort sett tillstyrkt förslaget. Statskontoret anser

sig emellertid icke kunna anbefalla en rekonstruktion på grundval av föreliggande

material utan förordar, att nu endast vissa enligt ämbetsverkets

mening ofrånkomliga åtgärder vidtages. Sålunda föreslås, att medelstillskottet

begränsas till 50 000 000 kronor. Riksgäldsfullmäktige önskar å andra

sidan en rekonstruktion, vilken mera väsentligt beaktar företagets vanskliga

läge och skulle skapa ett gynnsammare utgångsläge för järnverkets

fortsatta drift, samt föreslår därför längre gående åtgärder än bolagsstyrelsen

för närvarande tänkt sig. Fullmäktiges förslag innebär, att bolagets

aktiekapital ökas med 70 000 000 kronor samt att bolaget erhåller ett ränteoch

amorteringsfritt anslag å 105 000 000 kronor från fonden för låneunderstöd.

Sistnämnda belopp överförs omedelbart till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster

och täcks genom driftbudgetanslag å 35 000 000 kronor

under tre på varandra följande budgetår. — Kommerskollegium och

fullmäktige i riksbanken anser att bolagets upplåning av rörelsemedel icke

bör ske i riksbanken. Behovet av dylika medel bör enligt riksbanksfullmäktiges

mening täckas genom en rörlig kredit i riksgäldskontoret på förslagsvis

50 000 000 kronor och i övrigt genom upplåning i marknaden.

Beträffande framtidsutsikterna för Norrbottens järnverk aktiebolag ger

den av styrelsen framlagda räntabilitetskalkylen vid handen att bolaget i

varje fall icke för närvarande kan förränta det kapital, som investerats i

anläggningarna. I och för sig bör ett sådant förhållande ge anledning att

överväga ett nedläggande av bolagets rörelse eller, om driften skall fortsälta,

en radikal rekonstruktion av bolaget i finansiellt avseende,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr åt.

I anslutning härtill vill jag först erinra att verksamheten vid Norrbottens

järnverk, såsom i vissa remissyttranden påpekats, icke bör bedömas ur enbart

affärsmässiga synpunkter. Till grund för 1939 års beslut om järnverkets

tillkomst låg bl. a. ett sedan lång tid närt önskemål att i Norrbotten

öppna möjlighet för inhemsk förädling av järnmalmen från de lappländska

gruvorna. Det syntes föga tilltalande, att praktiskt taget all denna malm

skulle exporteras och förädlas i andra länder samtidigt som en icke ringa del

av vår tackjärnsimport utgjordes av sådan vara, som eventuellt tillverkats

av exporterad lapplandsmalm. I och med krigsutbrottet fick de försörjningsmässiga

motiven för ett järnverk i Norrbotten ökad styrka. Nödvändigheten

att så långt möjligt trygga landets järnförsörjning under den begynnande

krisen blev en faktor av stor betydelse för verkets tillkomst. I diskussionen

om järnverkets uppförande framhölls vidare, att försörjningsmöjligheterna

i detta län, där regelmässigt stora svårigheter mötte att bereda sysselsättning

åt den växande befolkningen, därigenom skulle ökas väsentligt. Det påpekades,

att nativitetsöverskottet i länet var förhållandevis större än i någon

annan del av landet och att arbetslöshetssiffrorna plägade vara relativt höga

även under goda konjunkturer.

Trots dagens vanskligheter lär det icke kunna bestridas, att de förväntningar,

som i nämnda avseenden knutits till Norrbottens järnverk, i ej ringa

män infriats. Försörjningsmässigt har järnverket otvivelaktigt under en

stor del av den senaste kristiden spelat en viktig roll, för vilket man ur

näringslivets och ur allmänna synpunkter har anledning vara tacksam. Länsstyrelsen

i Norrbottens län har vidare med rätta understrukit de ur befolknings-

och arbetsmarknadssynpunkter gynnsamma verkningarna av järnverkets

tillkomst och bl. a. pekat på den betydelse, järnverket har och kommer

att ha för att begränsa utflyttningen från länet av ung arbetskraft. Om

utbyggnaden av järnverket icke kommit till stånd synes åtskilligt tala för

att statsmedel i ena eller andra formen måst tagas i anspråk för att underlätta

sysselsättningen inom länet. Detta förhållande bör särskilt beaktas vid

bedömningen av statens åtgärder i förevarande sammanhang.

Ett nedläggande av driften vid Norrbottens järnverk skulle — oavsett den

stora engångstörlnsten lör staten — uppenbarligen icke stå i god samklang

med de motiv, på vilka järnverkets tillkomst grundades, och har f. ö. ej

ifrågasatts av någon remissmyndighet.

Av eu remissmyndighet har föreslagits eu verklig finansiell rekonstruktion

av bolaget med avskrivning till betydande del av däri nedlagt kapital,

alltså vida längre gående åtgärder än styrelsen ifrågasatt. Häremot må till

en början anföras, att eu mera väsentlig avskrivning av det investerade kapitalet

ej bör komma i fråga utan synnerligen starka skäl. Enligt min uppfattning,

som bestyrks av vad som framkommit vid remissbehandlingen,

kan läget ingalunda anses så ogynnsamt att eu dylik lösning bör förordas.

Den omständigheten att tull förräntning icke synes kunna ernås inom närmast

överskådlig tid, om nuvarande priser blir bestående, eller att bolaget

en tid lidit jämförelsevis måttliga förluster — vilka i stort sett kan för
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

21

klaras av osedvanligt ogynnsamma betingelser för rörelsen — torde icke

utgöra tillräckligt skäl för nyssnämnda åtgärder. Styrelsens räntabilitetskalkyl

bygger på erfarenheter från järnverkets drift under alltför kort period

för att kunna läggas till grund för ett mera definitivt ställningstagande

i fråga om bolagets verksamhet eller finansiering. Före ett dylikt ställningstagande

bör enligt min mening ytterligare driftserfarenheter ha inhämtats

samt alla möjligheter till förbättring av driftsresultatet noga ha undersökts

och så långt rimligen kan ske tillvaratagits. Bolagsstyrelsen har ju också

framhållit, att den ständigt pågående förnyelseprocessen i fråga om anläggningar

och arbetsmetoder samt vissa nyinvesteringar — bl. a. för att möjliggöra

förbättring av thomasstålets kvalitet — kan komma att på längre

sikt få eu köstnadssänkande effekt.

De åtgärder, bolagsstyrelsen nu påkallat, åsyftar också väsentligen blott

att undanröja vissa olägenheter, som visat sig vara förenade med det nuvarande

sättet för bolagets finansiering. Dessa olägenheter är av sbilda

slag. Till eu början må erinras, att järnverkets utbyggnad onekligen till

alltför stor del finansierats genom upplåning, varmed följer en högre

räntebelastning än bolaget under överskådlig tid kan bära. Vidare är bolagets

behov av rörelsemedel icke f. n. tillgodosett på ett tillfredsställande

sätt. Det rör sig här om ett till stor del långfristigt kapitalbehov, som ej

lämpligen i den utsträckning som hittills varit fallet bör täckas genom

mer eller mindre tillfälliga krediter hos affärsbanker och andra kreditgivare.

Att olägenheterna med bolagets nuvarande finansieringsform i möjligaste

män bör undanröjas synes mig ligga i öppen dag. Härför erfordras enligt

min mening icke en sådan ytterligare utredning, som en reservant bland

riksgäldsfullmäktige önskat. Samtliga remissinstanser utom statskontoret

bär också förordat, att åtgärder vidtages i angivet syfte. Den av statskontoret

tänkta lösningen, som endast avser att vinna täckning för uppkomna förluster

och merkostnader för utbyggnaden, är icke tillräcklig för ändamålet.

För egen del vill jag i första hand, i likhet med flertalet remissinstanser, förorda

bolagsstyrelsens förslag om anvisning av medel till inlösen av de statsgaranterade

lån å sammanlagt 180 000 000 kronor, med vilka utbyggnaden

huvudsakligen finansierats. Vidare torde 20 000 000 kronor böra ställas till

förfogande för täckande av den konstaterade merkostnaden för utbyggnaden

in. in. I enlighet med styrelsens förslag torde nu nämnda belopp, sammanlagt

(180 000 000 -j- 20 000 000 =) 200 000 000 kronor, böra tillföras bolaget

i form av aktiekapital. Härigenom bortfaller för bolagets vidkommande större

delen av den besvärande räntebelastningen. Visserligen åsamkas därvid

statsverket motsvarande utgiftsökning till följd av de ökade årliga kostnaderna

för statsskuldens förräntning. Då emellertid som alternativ till den

av mig tillstyrkta åtgärden endast kan tänkas antingen en bortskrivning

av i järnverket nedlagt kapital eller återkommande anslag till bolaget för

täckande av ränteutgifterna, synes den föreslagna lösningen böra godtas.

I enlighet med vad nyss anförts torde sålunda till nyteckning av aktier i

bolaget för nästa budgetår böra anvisas ett belopp av 200 000 000 kronor.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ls proposition nr 5t.

Jag anser mig vidare böra förorda, att staten medverkar till en mera tillfredsställande

ordning för täckande av bolagets behov av rörelsekapital än

den, som hittills varit rådande. I likhet med bolagsstyrelsen förutsätter jag

att detta behov skall täckas geixom upplåning. Enligt min mening är det av

vikt, att en väsentlig del av rörelsekapitalet tillföres bolaget genom stående

krediter. I fråga om formen för den erfoi''derliga kreditgivningen till bolaget

ansluter jag'' mig till riksbanksfullmäktiges förslag, som innebär att

en rörlig kredit för bolaget upplägges i riksgäldskontoret. Maximibeloppet

av denna kredit torde böra fastställas under hänsynstagande dels till bolagets

aktuella behov av medel för inlösen av tillfälliga rörelsekrediter, dels

till den av vissa remissinstanser framförda riktiga synpunkten att en del

av bolagets kreditbehov för rörelsen allt fortfarande bör täckas genom

kredit i den allmänna marknaden. Med dessa utgångspunkter torde beloppet

av den rörliga krediten i riksgäldskontoret lämpligen böra bestämmas till

högst 75 000 000 kronor. Det bör ankomma på riksgäldsfullmäktige att

bestämma räntan å krediten.

Styrelsens hemställan om medgivande att utjämna den i bolagets räkenskaper

upplupna förlusten å i runt tal 30 000 000 kronor genom nedsättning

av bolagets aktiekapital har i princip godtagits av remissinstanserna. Av intresse

är härvidlag särskilt priskontrollnämndens påpekande om de hinder

för utnyttjande av ett gynnsamt prisläge, som nämndens priskontroll samt

handels- och industrikommissionens restriktiva licenspolitik — var för sig

välmotiverade av läget — under den berörda tidrymden utgjort. Dessa ingrepp

har — samtidigt som de inneburit att bolagets produkter tillförts avnämare

på den inhemska marknaden i större omfattning och till lägre

priser än som eljest blivit fallet — på ett kännbart sätt påverkat bolagets

ekonomiska resultat.

Med hänsyn till det sagda finner jag mig böra biträda styrelsens ifrågavarande

hemställan och föreslår i enlighet härmed, att motsvarande avskrivning

göres i statens räkenskaper. För detta ändamål torde för nästa

budgetår under huvudtiteln avskrivning av oreglerade kapitahnedelsförluster

böra anvisas ett anslag å 30 000 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

dels till Aktieteckning i Norrbottens järnverk aktiebolag

å kapitalbudgeten, fonden för statens aktier, för budgetåret

1954/55 anvisa ett investeringsanslag av 200 000 000 kronor,

dels medgiva, att Norrbottens järnverk aktiebolag, må,

efter beslut av Kungl. Maj :t, disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret

av högst 75 000 000 kronor,

dels ock till Avskrivning å statens aktier i Norrbottens

järnverk aktiebolag under huvudtiteln avskrivning av oreglerade

kapitahnedelsförluster för budgetåret 1954/55 anvisa

ett anslag av 30 000 000 kronor.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kung b Maj: Is proposition nr Öl.

23

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

C. G. Ggllenhaal.

47029. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SU 1954:153 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om anslag för budgetåret 1954/55 till avskrivning av nya kapitalinvesteringar. s. 7 i texten
  2. Rskr. 1954:163 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 35 $ lagen den 18 april 1952 a1 i texten
  3. SU 1954:60 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till ytterligare aktieteckning i Norrbottens järnverk aktiebolag m. m. jämte i ämnet väckta m s. 1 i texten