Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m

1954-01-15 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:57, Angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

1

Nr 57.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag

ur kyrkofonden m. m.; given Stockholms slott den

15 januari 1954.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Ivar Persson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

1. I propositionen föreslås, att den jämlikt 29 § 7 mom. prästlönereglementet

och 16 § 6 mom. tilläggsbestämmelser till reglementet ur kyrkofonden

till ärkebiskopen utgående årliga ersättningen å högst 7 000 kronor för

avlönande av biträde, som erfordras för handläggning av ärenden sammanhängande

med de ärkebiskopen åvilande särskilda ämbetsförpliktelserna,

skall från och med den 1 juli 1954 höjas med 1 500 kronor för bestridande

av kostnaderna för anlitande av sekreterare vid de sammanträden, som

under ärkebiskopens ordförandeskap plägar hållas mellan biskoparna (de

s. k. biskopsmötena).

2. Diakonistyrelsen, som för närvarande erhåller bidrag ur kyrkofonden

till avlöningen av fyra av styrelsen anställda sekreterare, föreslås skola

från och med den 1 juli 1954 tills vidare erhålla dylikt avlöningsbidrag för

ytterligare en sekreterare.

3. Till avlöningen av föreståndarna för de fem diakonianstalterna samt

lekmannaskolan i Sigtuna och Stockholms stadsmission föreslås skola från

och med den 1 juli 1954 tills vidare utgå ett årligt bidrag ur kyrkofonden

med 2 000 kronor för var och en av nämnda befattningshavare.

4. Svenska Ulrika Eleonora församlingen i London föreslås befriad från

skyldigheten att för åren 1952—1954 till kyrkofonden inbetala det årliga

belopp av 660 pund sterling, varmed församlingen har att bidraga till den

ur kyrkofonden utgående avlöningen åt församlingens kyrkoherde.

5. Till bestridande av svenska kyrkans medlemsavgift till Lutherska

världsförbundet föreslås skola för budgetåret 1954/55 utgå ett bidrag ur

kyrkofonden å 20 000 kronor.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 195^. 1 sand. Nr 57.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kimgl. Maj:ts proposition nr 57.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 15 januari 195Tf.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg,Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, anmäler efter

gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen vissa

frågor om anslag ur kyrkofonden för särskilda kyrkliga ändamål m. m. samt

anför därvid följande.

1. Ärkebiskopens biträdesersättning.

Enligt 29 § 7 mom. prästlönereglementet må ärkebiskopen för avlönande

av biträde, som erfordras för handläggning av ärenden, sammanhängande

med de ärkebiskopen åvilande särskilda ämbetsförpliktelserna, tilldelas

särskild ersättning (biträdesersättning) med visst belopp för år i enlighet

med de närmare bestämmelser, som Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens

beslut meddelar. Sistnämnda bestämmelser återfinnes i 16 § 6 mom. tillläggsbestämmelserna

till prästlönereglementet, enligt vilket stadgande

ifrågavarande biträdesersättning utgår med högst 7 000 kronor för år.

Biträdesersättningen bestrides jämlikt 6 § andra stycket 1) kyrkofondslagen

ur kyrkofonden.

Berörda biträdesersättning, som alltsedan budgetåret 1933/34 utgått

med oförändrat belopp, avsåg ursprungligen att möjliggöra anställande av

en sekreterare åt ärkebiskopen för hjälp med sådana göromål, som icke

ålåg honom i egenskap av stiftschef. Sedan riksdagen år 1933 (prop. 1933:

202 och rskr 220) första gången medgivit, att bidrag av detta slag finge

utgå, meddelade Kungl. Maj:t den 9 juni 1933 vissa föreskrifter rörande

nämnde sekreterares åligganden. Enligt föreskrifterna skulle sekreteraren

biträda ärkebiskopen bland annat vid handläggning av ärenden, som berörde

förbindelserna inom det svenska episkopatet. — I propositionen 1934:

133 föreslog Kungl. Maj:t, att sekreterarbefattningen skulle utbytas mot

särskilda biträden i enlighet med ett av ärkebiskopen då framlagt förslag.

Enligt detta skulle biträdesersättningen utgå med 7 000 kronor för år, varav

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

beräknades 3 000 kronor till en stenograf, 1 500 kronor till ett juridiskt

biträde och 2 500 kronor till en prästman. Propositionen bifölls av riksdagen

(rskr 1934:123).

Bestämmelser rörande här avsedda biträdesersättning infördes vid den

år 1936 beslutade löneregleringen för biskoparna i 9:e punkten biskopsavlöningsförordningen

den 27 november 1936 (nr 578) och i 7:e punkten

cirkuläret den 30 april 1937 (nr 219) angående biskopsgårds förvaltning

m. m. Sedermera har ifrågavarande bestämmelser i samband med 1952

års prästlönereform överförts till 29 § 7 mom. prästlönereglementet och

16 § 6 mom. tilläggsbestämmelserna till reglementet.

I skrivelse den 3 oktober 1953, nr 6, har kyrkomötet anhållit, att medel

ur kyrkofonden måtte ställas till förfogande för avlönande av en sekreterare

hos biskopsmötet. I skrivelsen har kyrkomötet bland annat åberopat

ett av dess utredningsnämnd den 29 september 1952 avgivet betänkande

(nr 1) med anledning av en vid 1951 års kyrkomöte väckt, till nämnden

överlämnad motion om tillsättning av en kommitté för utredning av frågan

om inrättande av en riksstyrelse för kyrkan. Av nämnda betänkande (s.

4 ff) inhämtas bland annat följande.

Ett organ, som, utan att vara reglerat i den officiella kyrkolagstiftningen,

på senare tid fått en ökad betydelse, är biskopsmötet. Ett möte av de

svenska biskoparna sammanträdde första gången år 1898 för att avge

yttrande i en särskild fråga. Efter 1919 har dylika möten allt mer regelbundet

hållits. Numera sammanträder biskopsmötet i regel varje år dels

i januari under tre dagar, dels i september, då vanligen endast under två

dagar. De år, då nordiskt biskopsmöte hålles, inställes i regel septembermötet.

Biskopsmötet har fått till uppgift att utse medlemmar i vissa styrelser,

att ta ställning till aktuella kyrkliga frågor och göra framställningar

till Konungen eller andra myndigheter. Flera betydelsefulla initiativ har

härvid tagits. Därjämte förekommer givetvis rådslag i syfte att få praxis

i de olika stiften att harmoniera. Biskopsmötet har därjämte fått utse delegerade

till internationella kyrkliga möten, en uppgift som i den ekumeniska

rörelsens tid fått en allt större betydelse. Kyrkomötet har vid flera tillfällen

i sina beslut räknat med biskopsmötet som en existerande instans.

Kungl. Maj:t har endast indirekt använt det som remissinstans i den formen,

att ett ärende överlämnats till ärkebiskopen med uppdrag att i samråd

med rikets biskopar avgiva yttrande. De ärenden, som förelegat till

behandling vid biskopsmötena, har efter hand ökats — protokollet från

januarimötet 1952 upptar 57 paragrafer. En sekreterare har anlitats, men

medel finnes icke till dennes avlönande och till övriga omkostnader. Ett

mindre arvode har utgått av det belopp, som står till förfogande för avlönande

av ärkebiskopens personliga sekreterare. Det kan övervägas, huruvida

biskopsmötets ställning icke borde i någon mån få kyrkorättsiigt erkännande.

Om så skulle ske, bör det dock få behålla sin nuvarande karaktär

av sammankomst enbart av rikets biskopar. Även om den svenska kyrkoförfattningen

skulle komma att utvecklas till större likhet med den finska,

där det s. k. förstärkta biskopsmötet har en betydelsefull funktion, bör

denna karaktär bevaras. Dess möjlighet att motsvara sin uppgift inom den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

nuvarande kyrkoförfattningens ram skulle avsevärt ökas, om ett mindre

anslag av kyrkofondsmedel (förslagsvis 2 000 kronor) kunde ställas till förfogande

för avlönande av biskopsmötets sekreterare. Denne skulle därigenom

få möjlighet att ägna tid åt mötenas förberedande och effektuering

av dess beslut.

Över kyrkomötets framställning har, efter remiss, yttranden avgivits av

ärkebiskopen, kammarkollegiet och statskontoret.

Ärkebiskopen har i sitt yttrande anfört i huvudsak följande.

Biskopsmötets arbetsuppgifter har med åren ökats, så att den till dem

anslagna tiden i regel icke varit mer än nätt och jämnt tillräcklig. Därjämte

behandlas en del ärenden per capsulam mellan sammanträdena. Mötet

är det viktigaste inomkyrkliga organ, som kan ta ställning till den

mångfald av kyrkliga frågor, som icke faller inom området för den genom

Kungl. Maj:t och domkapitlen utövade kyrkostyrelsen. Det har vid flera

tillfällen tagit betydelsefulla initiativ i kyrkliga och folkmoraliska frågor,

genom skrivelser till Kungl. Maj:t eller genom offentliga uttalanden. Genom

biskoparnas samråd har enhetligheten i kyrkans praxis inom de olika stiften

på ett betydelsefullt sätt främjats. Mötet utser medlemmarna i vissa

kyrkliga styrelser. I förhållande till andra kristna samfund inom och utom

landet har det fått företräda den svenska kyrkan. Denna uppgift har genom

den ekumeniska rörelsen fått allt större räckvidd. — En sekreterare

har givetvis måst anlitas. Under de sista åren har en docent vid Uppsala

universitet tjänstgjort såsom sekreterare hos biskopsmötet. Men då inga

andra medel stått till förfogande, har hans högt kvalificerade arbete endast

kunnat ersättas med ett mindre belopp (senast 500 kronor), som tagits ur

det anslag på 7 000 kronor, som utgår till avlönande av sekreterare åt

ärkebiskopen. Det bör i detta sammanhang påpekas, att detta anslag varit

oförändrat sedan år 1933. Med hänsyn till penningvärdets fall och svårigheten

att erhålla tillräckligt kvalificerad arbetskraft, torde en höjning av

detsamma vara mycket väl motiverad. Att det anlitas jämväl för ersättning

till biskopsmötets sekreterare kan endast betraktas som ett otillfredsställande

provisorium. För sekreterarens expenser och resor har ersättning

utgått ur biskopsmötets s. k. handkassa, som uppkommit och vidmaktliålles

genom personliga sammanskott av biskoparna. — Det torde vara

uppenbart, att biskopsmötet svårligen kan fylla sin viktiga uppgift utan

att en särskilt avlönad sekreterare ställes till dess förfogande. De uppgifter,

som borde tillkomma honom, är icke endast förandet av protokoll

vid sammanträdena. Han skulle även ha att svara för ordnandet av mötets

handlingar, förande av diarium, viss korrespondens, beredande av en del

ärenden, samt förvaltningen av mötets handkassa och dess Gustaf Adolfsfond,

som uppkommit genom en donation och skall användas till åtgärder

för protestantismens konsolidering och försvar. — Det synes rimligt och

angeläget, att medel ur kyrkofonden ställes till förfogande för avlönande

av en sekreterare med dessa uppgifter. Aled hänsyn till dessas omfattning

och de höga kompetenskrav, som måste ställas, synes det av utredningsnämnden

förslagsvis nämnda beloppet, 2 000 kronor, icke vara tillräckligt.

Det torde böra sättas åtminstone till 2 500 kronor. Därjämte borde sekreteraren

ha rätt till rese- och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

Kammarkollegiet har i ärendet anfört huvudsakligen följande.

Biskopsmötet är icke författningsreglerat, utan denna institution har

utvecklats helt i praxis. Huruvida mötet framdeles bör givas kyrkorättsligt

erkännande är en öppen fråga. Vid angivna förhållande synes "det kollegiet

mindre lämpligt att nu ställa medel ur kyrkofonden till mötets förfogande

för avlönande av en sekreterare. En annan utväg för att nå det åsyftade

ändamålet synes emellertid stå till buds. Sålunda skulle genom en skälig

höjning av den jämlikt prästlöneförfattningarna till ärkebiskopen utgående

särskilda biträdesersättningen medel kunna ställas till dennes förfogande

för avlönande av en sekreterare med uppgift att biträda honom vid handläggningen

av de ärenden, som upptages till behandling vid biskopsmötena.

Redan för närvarande utgår enligt uppgift visst belopp (500 kronor) ur

detta anslag till avlönande av nämnde sekreterare. — Efter vad i ärendet

blivit utrett rörande sekreterarens åligganden, har kollegiet icke något att

erinra mot storleken av den av kyrkomötets utredningsnämnd föreslagna

ersättningen, 2 000 kronor för år. Ärkebiskopen har i sitt yttrande i ärendet

föreslagit höjning av beloppet till 2 500 kronor, varjämte enligt yttrandet

sekreteraren borde ha rätt till rese- och traktamentsersättning enligt

allmänna resereglementet. Kollegiet anser sig emellertid icke för närvarande

ha anledning att tillstyrka högre belopp än det av utredningsnämnden

angivna.

Statskontoret har erinrat om att den nu jämlikt prästlöneförfattningarna

utgående särskilda biträdesersättningen åt ärkebiskopen ursprungligen beräknats

för avlönande av biträde åt denne bland annat vid handläggning

av ärenden, som berörde förbindelserna inom det svenska episkopatet. Med

hänsyn härtill kan statskontoret icke finna anledning till särskilda åtgärder

i framställningens syfte. Därest Kungl. Maj :t emellertid i annan ordning

skulle anse framställningen böra vinna beaktande, bör detta enligt

statskontorets mening ske genom omprövning av storleken av de medel,

som enligt vad förut nämnts ställts till ärkebiskopens förfogande.

Departementschefen. Såsom kammarkollegiet framhållit är det s. k.

biskopsmötet icke någon i författning reglerad institution, utan detta har

utvecklats uteslutande genom praxis. Någon legalisering av detsamma

har i förevarande sammanhang icke föreslagits av kyrkomötet. Med hänsyn

till den karaktär, som biskopsmötet sålunda har, synes det mig mindre

lämpligt, att ett särskilt anslag ur kyrkofonden anvisas till avlönande av

en sekreterare hos biskopsmötet. För att så skulle kunna ske krävdes för

övrigt en ändring av 6 § kyrkofondslagen.

Av den föregående redogörelsen framgår att den från och med budgetåret

1933/34 ur kyrkofonden till ärkebiskopen utgående — i 29 § 7 mom.

prästlönereglementet och 18 § 6 mom. tilläggsbestämmelserna till reglementet

nu reglerade — särskilda biträdesersättningen å högst 7 000 kronor

för år ursprungligen beräknats för avlönande av biträde åt ärkebiskopen

bland annat vid handläggning av ärenden, som berörde förbindelserna inom

det svenska episkopatet. Utredningen i ärendet ger vidare vid handen,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

att av niimnda biträdesersättning ett mindre årligt belopp (senast 500

kronor) kunnat utgå till den vid biskopsmötena anlitade sekreteraren.

Därest ytterligare medel skall anvisas till avlönande av nämnde sekreterare,

synes mig detta därför lämpligast böra ske genom en höjning av förutnämnda

biträdesersättning. Enligt vad jag låtit inhämta åtgår biträdesersättningen

för närvarande nästan helt till avlöning av ett såsom handsekreterare

åt ärkebiskopen deltidsanställt biträde, kunnigt i bland annat

stenografi och vissa främmande språk. Ersättningen utbetalas, enligt cirkulär

den 25 januari 1952, av stiftsnämnden i Uppsala efter rekvisition av

ärkebiskopen direkt till vederbörande biträde.

Den utgående biträdesersättningen förslår icke till en med hänsyn till

arbetsuppgifternas art och omfattning skälig ersättning till den vid biskopsmötena

anlitade sekreteraren, som enligt min mening bör kunna biträda

ärkebiskopen jämväl vid handläggningen av andra för den svenska kyrkan

gemensamma ärenden än sådana, vilka har omedelbart samband med biskopsmötena.

Jag föreslår därför, att biträdesersättningen höjes med 1 500

kronor till högst 8 500 kronor från och med den 1 juli 1954. Därvid beräknar

jag ett belopp av högst 1 500 kronor till ersättning åt sistnämnde sekreterare

innefattande jämväl ersättning för dennes kostnader för resor samt,

i förekommande fall, ersättning för mistade löneförmåner vid tjänstledighet

från innehavd tjänst för uppdragets fullgörande.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att till ärkebiskopen må från och med den

1 juli 1954 tills vidare ur kyrkofonden utgå biträdesersättning,

som avses i 29 § 7 mom. prästlönereglementet, med

högst 8 500 kronor för år.

2. Bidrag till diakonistyrelsen.

Sedan år 1937 har bidrag ur kyrkofonden utgått till avlönande av fyra

hos diakonistyrelsen anställda sekreterare, nämligen församlingssekreteraren,

förste och andre ungdomssekreterarna samt skol- och seminaristsekreteraren.

Genom beslut av 1953 års riksdag (prop. 1953: 96 s. 12 ff och rskr.

181) har från och med innevarande budgetår genomförts en viss ändring

av grunderna för avlöningsbidragets beräkning. Enligt nämnda beslut må

från och med den 1 juli 1953 tills vidare, enligt Kungl. Maj:ts beprövande,

bidrag ur kyrkofonden utgå till avlönande av angivna sekreterare med ett

årligt belopp, som dels motsvarar halva årslönen för fyra stiftsadjunkter

enligt lägsta löneklass i för Stockholm gällande dyrort dels innefattar ett

skäligt bidrag till sekreterarnas resor (tills vidare 5 000 kronor eller 1 250

kronor per sekreterare).

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

I skrivelse den 2 november 1953 har diakonistyrelsen hemställt, att enahanda

bidrag, som nu utgår till avlönande av förutnämnda sekreterare,

måtte från och med den 1 juli 1954 tills vidare ävenledes utgå till täckande

av löne- och resekostnaderna för två eller, om detta ej kan beviljas, en

gymnasistsekreterare hos styrelsen. Till stöd för sin hemställan har diakonistyrelsen

anfört i huvudsak följande.

Diakonistyrelsen har hos sig anställda, förutom de sekreterare till vilkas

avlönande bidrag nu utgår och föreståndaren för lekmannaskolan i Sigtuna,

ytterligare sju prästerliga sekreterare, nämligen direktorn, en socialsekreterare,

en folkbildningssekreterare, två söndagsskolsekreterare, en scoutsekreterare

och en gymnasistsekreterare. Den anställde gymnasistsekreteraren

har en uppgift, som på gymnasiernas område svarar emot skol- och seminaristsekreterarens

uppgift beträffande seminarierna. Enligt sin rapport för

1952 använde gymnasistsekreteraren för läroverksbesök 92 dagar, för gymnasistmöten

och gymnasistdagar 60 dagar och för konferenser och samman - träden 74 dagar. Därunder höll han 47 morgonböner, 39 lektionsföredrag,

43 andra föredrag, 13 lektioner och dessutom betraktelser och bibelstudier,

meditationer m. m.

Till följd av det stora och ständigt ökade antalet gymnasier i landet medhinner

gymnasistsekreteraren på inget sätt sin uppgift såsom önskvärt vore,

och hos diakonistyrelsen har gjorts framställning om anställande av ytterligare

en gymnasistsekreterare. Styrelsen har dock redan, trots bidrag från

Sveriges kristliga gymnasiströrelse, svårigheter att få medel att avlöna den

redan anställde gymnasistsekreteraren.

Över diakonistyrelsens framställning har, efter remiss, yttranden avgivits

av kammarkollegiet, statskontoret och skolöverstyrelsen.

Kammarkollegiet har i sitt yttrande anfört i huvudsak följande.

Av vad som anförts i diakonistyrelsens förevarande framställning samt i

styrelsens berättelse till 1953 års kyrkomöte (sid. 6) rörande den verksamhet,

som bedrives av gymnasistsekreteraren, synes framgå, att denne sekreterare

fyller en uppgift, som icke kan anses vara mindre betydelsefull från

kyrklig synpunkt än den uppgift, som ankommer på skol- och seminaristsekreteraren.

Beträffande nu utgående bidrag till diakonistyrelsen har kollegiet i tidigare

avgivna utlåtanden framhållit, att bidragets åtnjutande borde vara

beroende av en prövning, huruvida styrelsen i anseende till inkomster och

utgifter samt ekonomisk ställning i övrigt kunde anses vara i behov av

bidraget. Motsvarande synpunkter torde böra anläggas, då fråga nu är

om bidrag till avlönande av ytterligare en eller två sekreterare (gymnasistsekreterare)

.

Vidkommande styrelsens ekonomiska förhållanden framgår av förutnämnda

berättelse till kyrkomötet, att räkenskaperna för åren 1951 och

1952 visat underskott med respektive 55 552 kronor 26 öre och 4 204 kronor

85 öre. Det stora underskottet 1951 torde emellertid till större delen

ha berott på de betydande avskrivningar, vilka — enligt vad som under

hand inhämtats från diakonistyrelsen — verkställts i samband med viss

omläggning av bokföringen för vinnande av större överskådlighet och

mera rationella grunder för denna bokföring och vilka förty varit av for
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

men natur. Men räkenskaperna liar för år 1951 även visat ett icke ringa

faktiskt underskott.

Om styrelsens ekonomi beträffande åren 1951 och 1952 har i berättelsen

till kyrkomötet (sid. IG) anförts:

»7. Styrelsens ekonomi inger vissa bekymmer. Räkenskaperna för periodens

båda år visa underskott. Detta underskott skulle varit avsevärt större

om de pensionsfondsavsättningar gjorts, som styrelsen anser nödvändiga

med hänsyn till förpliktelserna mot de anställda. I syfte att förbättra den

ekonomiska situationen har styrelsen dels tillsatt en besparingskommitté,

dels utsänt en vädjan om eu Olavus Petri-gåva till styrelsens verksamhet.

Såväl kommitténs arbete som insamlingen pågår vid här redovisade periods

slut.»

Styrelsens utgifter för år 1952 (620 114 kronor 13 öre) visar en betydande

stegring jämfört med utgifterna för år 1951 (393 103 kronor 31 öre) samt

utgifterna för åren 1948, 1949 och 1950 (respektive 267 124 kronor 76 öre,

313 329 kronor 33 öre samt 278 895 kronor 72 öre). Detta har, enligt vad

som under hand inhämtats, huvudsakligen — nämligen såvitt angår ett

belopp av cirka 160 000 kronor — berott på ökning av lönerna till styrelsens

befattningshavare, vilka löner utgå i anslutning till de bestämmelser

som gäller för statens tjänstemän, ävensom på inrättandet av vissa nya

tjänster. För täckande av de ökade utgifterna har bland annat måst tagas

i anspråk en del medel av engångsnatur, såsom exempelvis 120 000 kronor

ur Olavus Petri-gåvan samt hela Lewinska testamentsfonden å 102 330

kronor 33 öre. Styrelsens ekonomiska ställning synes därför, såsom framhållits

i berättelsen, vara ägnad att ingiva bekymmer, och det torde vara

av synnerlig vikt, att alla möjligheter till besparing och rationalisering tillvaratages.

Pa grund av vad sålunda anförts rörande dels behovet av gynmasistsekreterare

dels ock diakonistyrelsens ekonomiska förhållanden har kollegiet

— under förutsättning att förut antydda åtgärder med avseende å styrelsens

ekonomi vidtagas — icke något att erinra emot att till avlönande av en

gymnasistsekreterare hos styrelsen utgår bidrag ur kyrkofonden efter de

grunder, styrelsen angivit, d. v. s. med belopp motsvarande halva avlöningskostnaden

för en stiftsadjunkt i Stockholm jämte resekostnadsersättning

med 1 250 kronor. Hela bidraget till denne sekreterare skulle sålunda bliva

(8 232 + 1 250 —) 9 482 kronor.

Statskontoret har i ärendet anfört huvudsakligen följande.

Av vad som tidigare förekommit rörande anvisande av bidrag till avlönande

av vissa sekreterare hos diakonistyrelsen framgår, att bidrag till

diakonistyrelsen ur kyrkofonden avsetts utgå endast i den mån sekreterarnas

verksamhet är likartad med den, som utövas av församlingspräster

eller stiftsadjunkter samt att vid fastställande av omfattningen av detta

slag av verksamhet, densamma ansetts motsvara hälften av fyra sekreterares

arbetstid. En ökning av bidraget till styrelsen synes med denna

utgångspunkt endast böra ifrågakomma, därest sekreterarnas prästerliga

arbetsuppgifter vidgats. Något stöd för att så varit fallet kan icke inhämtas

av handlingarna i ärendet. Erinras må, att enligt vad statskontoret

under hand erfarit inom diakonistyrelsen nyligen tillsatts en kommitté som

fått i uppdrag att utreda diakonistyrelsens organisationsproblem. Resulta
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

tet av denna utredning synes böra inväntas, innan storleken av bidragen

till styrelsen tages under omprövning. Det synes även — med hänsyn till

den oerhörda ökning av utgifterna som ägt rum under senare år — böra

framhållas, att den nuvarande organisationen icke synes ha uppbyggts med

tillräckligt beaktande av förutsättningarna på längre sikt för verksamhetens

finansiering. Ämbetsverket förutsätter därför, att den utredning,

som nu pågår, icke kan undgå att fixera den ekonomiska ram, inom vilken

styrelsens organisation i framtiden bör hållas. Med hänsyn till vad sålunda

anförts anser sig statskontoret icke nu kunna tillstyrka, att diakonistyrelsen

ur kyrkofonden erhåller ökat bidrag för verksamheten.

Skolöverstyrelsen har förklarat sig icke ha något att erinra mot bifall till

diakonistyrelsens framställning.

Departementschefen. Vid tillkomsten av nu gällande kyrkofondslag år

1932 gavs åt lagens 6 § en sådan lydelse, att Kungl. Maj:t skulle med stöd

av densamma kunna bevilja bidrag ur kyrkofonden till avlönande av vissa

hos diakonistyrelsen anställda sekreterare. Anledningen härtill var, att

ifrågavarande sekreterares prästerliga verksamhet ansågs på ett lyckligt

sätt supplera församlingsprästernas samt stifts- och kontraktsadjunkternas

arbete. Då nyss avsett avlöningsbidrag första gången beviljades åt diakonistyrelsen,

beräknades detta med utgående från att fyra av diakonistyrelsens

sekreterare — nämligen församlingssekreteraren, förste och andre ungdomssekreterarna

samt skol- och seminaristsekreteraren — under hälften av sin

arbetstid fullgjorde arbetsuppgifter likartade med dem, som ankommer på

församlingspräster samt stifts- och kontraktsadjunkter. Nämnda utgångspunkt

bibehölls vid den ändring av grunderna för avlöningsbidragets beräkning,

som genomförts från och med innevarande budgetår och för vilken jag

redogjort i det föregående.

Diakonistyrelsen har till stöd för sin framställning om motsvarande avlöningsbidrag

till styrelsens gymnasistsekreterare åberopat, att den — från

och med den 1 januari 1951 — anställde gymnasistsekreterarens verksamhet

med avseende å gymnasieungdomen svarar mot skol- och seminaristsekreterarens

beträffande eleverna i seminarierna.

Såsom kammarkollegiet framhållit torde gymnasistsekreteraren fylla en

uppgift, som icke kan anses mindre betydelsefull från kyrklig synpunkt än

den, som ankommer på skol- och seminaristsekreteraren. I motsats till

statskontoret anser jag det väl förenligt med hittills tillämpade grundsatser

för beviljande av avlöningsbidrag till diakonistyrelsen att även medgiva

dylikt bidrag till avlönande av styrelsens gymnasistsekreterare. Att till

skol- och seminaristsekreteraren överföra de på gymnasistsekreteraren nu

ankommande arbetsuppgifterna torde på grund av det stora antalet gymnasier

icke vara möjligt. Med hänsyn till det anförda och då diakonistyrelsen

— såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen — är i stort behov av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

ekonomiskt stöd anser jag mig böra tillstyrka, att från och med den 1 juli

1954 tills vidare enahanda bidrag ur kyrkofonden, som nu må utgå till avlönande

av vissa av diakonistyrelsens sekreterare, enligt Kungl. Maj:ts beprövande

även må utgå till avlönande av en hos diakonistyrelsen anställd

gymnasistsekreterare.

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att från och med den 1 juli 1954 tills vidare

enahanda bidrag ur kyrkofonden, som nu må utgå till avlönande

av vissa av diakonistyrelsens sekreterare, enligt

Kungl. Maj:ts beprövande även må utgå till avlönande av

en hos diakonistyrelsen anställd gymnasistsekreterare.

3. Bidrag till diakonianstalterna m. fl.

Kungl. Maj:t har tidigare denna dag — på mitt förslag — beslutat att

genom särskild proposition förelägga riksdagen bland annat förslag till

lag angående upphävande av lagen den 28 juni 1935 (nr 445) om emeritilöner

för vissa prästmän i ledande ställning i missionens och diakoniens

tjänst.

Vid anmälan av berörda ärende första gången i statsrådet den 12 augusti

1953 framhöll jag bland annat, att 1948 års kyrkomöte gjort framställning

om att direktorn i diakonistyrelsen och föreståndarna för diakonianstalterna

skulle avlönas ur kyrkofonden och därvid erhålla enahanda avlöningsförmåner

som prästerliga befattningshavare i övrigt. Jag nämnde också, att

styrelserna för ifrågavarande anstalter i en gemensam framställning år

1951 hemställt, att anstalternas föreståndare måtte beredas tjänste- och

familjepension ur kyrkofonden enligt samma grunder som församlingsoch

stiftsprästerna. Av dessa framställningar hade den förstnämnda avstyrkts

av kammarkollegiet och statskontoret samt den sistnämnda tillstyrkts

av kollegiet men avstyrkts av statskontoret och statens pensionsanstalt.

För egen del ansåg jag mig icke då beredd att taga ståndpunkt till

ifrågavarande framställningar. De däri berörda spörsmålen syntes mig vara

av den art, att de lämpligen borde upptagas till prövning i samband med

den väckta frågan om diakoniens inorganisering i svenska kyrkan, vilken

fråga komme att behandlas av 1953 års kyrkomöte. Jag framhöll vidare, att

vad jag sålunda uttalat beträffande kyrkomötets och anstaltsstyrelsernas

förslag syntes mig även gälla ett under remissbehandlingen av frågan om

upphävande av 1935 års emeritilönelag framställt yrkande om bidrag ur

kyrkofonden till bestridande av de avgifter, som huvudmännen för de i

nämnda lag avsedda prästerna efter lagens upphävande erlade till statens

pensionsanstalt för dessa prästers pensionering genom anstalten.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 57.

Sedan Kungl. Maj:t i skrivelse till kyrkomötet den 12 augusti 1953, nr 4,

begärt kyrkomötets yttrande i fråga om upphävande av förutnämnda

emeritilönelag, har kyrkomötet i skrivelse den 9 oktober 1953, nr 40, bland

annat hemställt om åtgärder, varigenom huvudmännen till de prästmän,

som avses i emeritilönelagen, måtte erhålla kompensation ur kyrkofonden

för de avgifter, som huvudmännen efter ett upphävande av nämnda lag

har att erlägga i anledning av att prästmän, som avses med lagen, äger

rätt till tjänste- och familjepension enligt reglementet den 29 december

1949 för pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga

befattningshavare.

Vidare bör nämnas att, sedan kyrkomötets utredningsnämnd avgivit

ett den 30 september 1952 dagtecknat betänkande (nr 4) med anledning

av två vid 1951 års kyrkomöte väckta, till nämnden överlämnade motioner

om diakoniens inorganisering i svenska kyrkan m. m., kyrkomötet i skrivelse

till Kungl. Maj:t den 3 oktober 1953, nr 11, anhållit, dels att diakonianstalterna

måtte erhålla anslag ur kyrkofonden till avlöning och pensionering

av de vid anstalterna anställda prästerna, dels ock att hela frågan

om diakoniens infogande i kyrkans organisation snarast möjligt måtte bli

föremål för utredning, som kan leda till konkreta förslag, vid vilken utredning

även spörsmålet om lämpliga ändringar i församlingsstyrelselagen

samt de i de vid 1953 års kyrkomöte väckta motionerna nr 18 och 19 berörda

frågorna bör beaktas ävensom att förslag i ämnet snarast måtte föreläggas

kyrkomötet.

Såsom framgår av det föregående har jag tidigare uttalat som min uppfattning,

att då föreliggande förslag om att bland annat föreståndarna för

diakonianstalterna skulle avlönas och pensioneras eller enbart pensioneras

ur kyrkofonden enligt samma avlönings- och pensionsbestämmelser, som

gäller för prästerna, lämpligen borde upptagas till prövning först i samband

med den väckta frågan om diakoniens inorganisering i svenska kyrkan.

Detsamma syntes mig gälla även det redan då framlagda förslaget om

att bidrag ur kyrkofonden skulle — sedan 1935 års emeritilönelag blivit

upphävd — utgå till bland annat diakonianstalterna för bestridande av

avgifterna för föreståndarnas pensionering genom statens pensionsanstalt.

Denna min uppfattning, som självfallet främst gäller det mera vittgående

förslaget om anstaltföreståndarnas avlöning och pensionering ur kyrkofonden,

anser jag fortfarande i princip riktig. Den förberedande utredning

rörande diakoniens inorganisering i svenska kyrkan, som verkställts av

kyrkomötets utredningsnämnd, och vad som i övrigt förekommit vid denna

frågas behandling i kyrkomötet, torde emellertid giva vid handen, att den

fortsatta prövningen av berörda fråga kan komma att bli nog så tidsödande.

Med hänsyn härtill och då diakonianstalterna för närvarande är

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

i påtagligt behov av ekonomisk hjälp, vill jag icke motsätta mig, att diakonianstalterna

i anslutning till upphävandet av förutnämnda emeritilönelag

erhåller ett begränsat understöd ur kyrkofonden. Detta synes mig emellertid

av bland annat tekniska skäl icke böra avvägas så, att det får karaktären

av ett slags kompensation för den genom emeritilönelagens upphävande

bortfallande avgiftsfria tjänstepensioneringen av anstaltsföreståndarna.

En tillämpning av antydda beräkningsgrund förutsätter nämligen

en särskild uträkning av hur stor del av den enhetliga avgiften för vederbörande

anstaltföreståndares tjänste- och familjepensionering genom statens

pensionsanstalt, som kan anses belöpa på tjänstepensioneringen. Då

med de övergångsbestämmelser angående tjänstårsberäkning, som jag i

annat sammanhang föreslagit skola tillämpas för de nuvarande anstaltföreståndarna

vid pensionering genom pensionsanstalten, några s. k. engångsavgifter

icke torde ifrågakomma, synes för övrigt ett efter nyss angiven

beräkningsgrund framräknat understödsbelopp bli alltför ringa för

att över huvud taget kunna anses såsom en verksam hjälp åt diakonianstalterna.

Jag förordar därför, att ifrågavarande understöd i stället får formen

av ett årligt avlöningsbidrag till diakonianstalterna för föreståndarnas avlöning.

Detta synes mig skäligen böra avvägas till 2 000 kronor för var

och en av de fem diakonianstalterna. Dessa anstalter är diakonianstalterna

vid Ersta, i Härnösand (Vårsta) och i Göteborg (Bräckö), Samariterhemmet

i Uppsala och diakonianstalten å Sköndal. De föreslagna avlöningsbidragen

kan utgå ur kyrkofonden med stöd av bestämmelsen i 6 § andra

stycket 4) kyrkofondslagen. Enligt nämnda bestämmelse må ur kyrkofonden

bestridas kostnad, som Konungen enligt av riksdagen godkända

grunder bestämmer för avlönande av i särskild prästerlig verksamhet inom

eller utom riket anställd präst, å vilken prästlönereglementet eller statens

allmänna avlöningsreglemente icke äger tillämpning. I anslutning härtill

får jag framhalla, att vid tillkomsten av 1935 års emeritilönelag åberopades

till stöd för förslaget att bereda anstaltföreståndarna emeritilön ur kyrkofonden,

att deras arbetsuppgifter i mångt och mycket vore besläktade med

församlingsprästernas och att över huvud taget diakonianstalterna vore av

stor betydelse för kyrkan i dess helhet. Här avsett avlöningsbidrag torde

även böra utgå för avlöning av föreståndarna för lekmannaskolan i Sigtuna

och Stockholms stadsmission, vilka inrättningar vid nämnda emeritilönelags

tillkomst likställdes med diakonianstalterna. Däremot synes mig tillräckliga

skäl icke föreligga för att utsträcka ifrågavarande understöd ur

kyrkofonden till att avse även de i förutnämnda emeritilönelag avsedda

tjänstinnehavarna i de centrala kyrkliga styrelserna (diakoni-, missions- och

sjömansvårdsstyrelserna).

De föreslagna avlöningsbidragen, som bör utgå från och med den 1 juli

1954 tills vidare, medför en sammanlagd årlig utgift för kyrkofonden å

(7 X 2 000 =) 14 000 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 57. 13

Under åberopande av det anförda hemställer*jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att medgiva, att enligt Kungl. Maj:ts beprövande bidrag

ur kyrkofonden må från och med den 1 juli 1954 tills vidare

utgå till avlöningen av föreståndarna för diakonianstalterna,

lekmannaskolan i Sigtuna och Stockholms stadsmission

med ett årligt belopp av 2 000 kronor för var och

en av nämnda befattningshavare.

4. Befrielse för Ulrika Eleonora svenska församling i London att

till kyrkofonden inbetala visst bidrag till kyrkoherdens avlöning.

Kyrkoherden i svenska församlingen i London åtnjöt omedelbart före

prästlönereformens ikraftträdande den 1 januari 1952 i kontant avlöning

dels en årslön å 660 pund sterling av församlingen dels ock vissa lönetillägg

ur kyrkofonden. Till kyrkoherdarna i de övriga sex svenska församlingarna

i utlandet utgick däremot den kontanta avlöningen helt ur kyrkofonden.

För bestridande av sina utgifter äger den svenska Londonförsamlingen

jämlikt kungörelsen den 16 mars 1877, nr 7 s. 14, uppbära vissa skeppsavgifter

av svenska fartyg, som anlöper hamn i Storbritannien. Denna rätt

till skatteuppbörd av den svenska sjöfarten på Storbritannien härleder sig

från år 1716, då den första kungörelsen rörande ifrågavarande skeppsavgifter

utfärdades. Någon härmed jämförlig förmån tillkommer icke de

övriga svenska utlandsförsamlingarna.

På förslag av 1946 års prästlönekommitté (SOU 1948:44 s. 170) beslöt

statsmakterna i samband med prästlönereformen (prop. 1949: 204 s. 163

och 1951: 156 s. 170, sammansatta stats- och första lagutskottets uti.

1951: 2 s. 92 samt rskr. 1951: 321), att den kontanta avlöningen till kyrkoherden

i den svenska Londonförsamlingen skulle — i likhet med den till

övriga utlandskyrkoherdar utgående — i sin helhet bestridas ur kyrkofonden.

Härvid förutsattes dock, att det skulle åligga Londonförsamlingen

att för framtiden, så länge densamma ägde åtnjuta sitt hittillsvarande anslag

från hemlandet i skeppsavgifter, medelst dessa bidraga till avlöningen

av församlingens kyrkoherde med principiellt samma belopp, som församlingen

då utbetalade i årslön till denne. Detta belopp, som kunde fixeras

till 660 pund sterling, borde på visst sätt tillgodoföras kyrkofonden.

I nådigt brev den 30 juni 1953 har föreskrivits, att den svenska församlingen

i London skall såsom bidrag till kostnaderna för avlöningen åt församlingens

kyrkoherde, från och med år 1952 till kyrkofonden inbetala ett

årligt belopp av 660 pund sterling eller det lägre belopp, vartill de skeppsavgifter,

som församlingen äger uppbära jämlikt 1877 års kungörelse, kan

uppgå för det år, bidraget avser. Bidraget skall inbetalas under året efter

ctet, bidraget avser, å tid och på sätt, som statskontoret har att bestämma.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

I skrivelse den 14 oktober 1953 har svenska församlingen i London anfört

bland annat följande.

Den årliga totalsumman av skeppsavgifterna uppgick under åren före

andra världskriget till omkring 1 000 pund sterling (enligt dåvarande

kurs = 18 550 kronor). Församlingens årliga utgiftsstat uppgick samtidigt

till omkring 1 500 pund sterling. Den sålunda till omkring 500 pund sterling

uppgående årliga bristen täcktes genom avgifter från församlingsmedlemmar,

frivilliga donationer, inkomst från kyrkobasarer etc. Under perioden

efter andra världskriget har församlingens årliga utgiftsstat stigit till omkring

4 500 pund sterling. Huvudanledningen till denna avsevärda stegring

har helt enkelt varit penningvärdets fall. Fn bidragande orsak har varit det

förhållandet, att kyrkan ansett sig böra i högre grad än förut intressera

sig för det stora antal unga svenskar, som vistas i och kring London. Kyrkan

har sålunda organiserat en ungdomsklubb — numera talrikt besökt —

och allehanda föredrag m. m. för ungdomen. Å andra sidan utgår skeppsavgifterna

enligt samma taxa som före kriget; den årliga inkomsten är

numera cirka 1 200—1 300 pund sterling (enligt nuvarande kurs = 17 300

—18 800 kronor). Skeppsavgifterna täcker sålunda numera endast en

mindre del av församlingens utgifter. Den årliga bristen uppgår till icke

mindre än cirka 3 200 pund sterling (= omkring 46 000 kronor). Att täcka

en brist av denna storleksordning i en församling, där antalet aktivt intresserade

församlingsmedlemmar icke torde vara större än cirka 150, är givetvis

icke någon lätt uppgift. Emellertid har det lyckats att genom ihärdiga

insamlingar bland enskilda personer och firmor i Storbritannien liksom

genom kyrkobasarer in. m. hittills nödtorftigt balansera församlingens budget.

Dock har man trots allt energiskt arbete icke kunnat förhindra, att församlingens

kassaställning blivit alltmera uttunnad och att nödvändiga

underhållsarbeten på församlingens fastighet måst uppskjutas. För närvarande

lever församlingen bokstavligen från månad till månad. Detta betyder,

att inkomsterna måste tagas i anspråk allteftersom de inflyter.

Skeppsavgifterna från 1952 är sedan länge förbrukade, och församlingen

har likaledes till fullo disponerat de under innevarande år hittills influtna

avgifterna. Det är följaktligen icke möjligt för församlingen att inbetala

ett så stort belopp som 660 pund sterling till kyrkofonden utan att den

kyrkliga verksamheten väsentligen inskränkes eller helt inställes, åtgärder

som kyrkorådet givetvis icke anser sig kunna vidtaga utan att först inhämta

statsmakternas önskemål i detta hänseende. Kyrkorådet, som ingående

prövat utgiftsstaten under den kommande tolvmånadersperioden i dess förhållande

till de sannolika inkomsterna under samma tid och som givetvis

är beredd att framlägga fullständigt siffermaterial till belysning av det

allvarliga läget, hemställer, att Kungl. Maj:t ville till förnyat övervägande

upptaga de i nådiga brevet den 30 juni 1953 givna föreskrifterna.

Över framställningen har, efter remiss, yttrande avgivits av statskontoret,

som därvid anfört huvudsakligen följande.

Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 30 juni 1953 grundar sig på ett

av riksdagen i vederbörlig ordning fattat beslut. Anledningen till att församlingen

förpliktats till kyrkofonden inbetala visst belopp har varit, att

kyrkofonden från och med år 1952 övertagit hela ansvaret för avlönande

av församlingens kyrkoherde, för vilken församlingen dessförinnan svarat

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung1. Maj:ts proposition nr 57.

med ett från år 1938 fastställt belopp av 660 pund sterling om året. Församlingens

ekonomi har således icke — såsom församlingen synes vilja göra

gällande — kommit i ett sämre läge än vad som varit fallet före 1952.

Tvärtom synes församlingen därigenom ha erhållit icke oväsentliga fördelar,

i det att densamma trots penningvärdets fall icke behöver erlägga större

lön för sin kyrkoherde än vad församlingen år 1938 påtog sig. Till belysning

av vad denna förmån innebär må framhållas, att kyrkoherdens sammanlagda

löneförmåner från kyrkofonden år 1952 uppgick till ett belopp av

38 166 kronor 25 öre under det att församlingen till kyrkofonden för samma

tid endast har att erlägga i svenskt mynt efter nuvarande kurs ett belopp

av 9 520 kronor 50 öre. Med hänsyn till anförda förhållanden kan det enligt

statskontorets mening icke ifrågakomma att befria församlingen från inbetalning

av någon del av nu ifrågavarande belopp, så länge församlingen äger

rätt att uppbära skeppsavgifterna.

Departementschefen. Även om den svenska Londonförsamlingen — på sätt

statskontoret framhållit — snarare haft fördel än nackdel av den omläggning

av grunderna för finansieringen av kyrkoherdens avlöning, som genomfördes

i samband med prästlönereformen, synes församlingens ekonomi

under senare år ha påtagligt försämrats. En väsentlig anledning härtill

torde vara, att de skeppsavgifter, som församlingen uppbär enligt 1877 års

kungörelse och som länge utgjort församlingens största inkomstkälla, avsevärt

förlorat i realvärde genom att avgifterna utgår enligt oförändrad

taxa trots den skedda förändringen av penningvärdet. Beträffande ifrågavarande

skeppsavgifter må för övrigt framhållas, att kommerskollegium i

tvenne särskilda sammanhang förordat avgifternas avskaffande och ersättande

med statsanslag i annan form.

Församlingen, som i likhet med övriga utlandsförsamlingar icke kan i

egentlig mening beskatta sina medlemmar, torde otvivelaktigt ha vissa svårigheter

att genom andra inkomster erhålla kompensation för sina i realiteten

minskade intäkter av Skeppsavgifter. Tilläggas kan att församlingen

icke för närvarande, såsom vissa andra utlandsförsamlingar, erhåller rikskollektmedel.

Församlingen har emellertid numera till Kungl. Maj:t framställt

önskemål härom, och det är min avsikt att låta undersöka möjligheterna

att framdeles tillgodose nämnda önskemål. I avvaktan härpå anser

jag mig med hänsyn till församlingens nuvarande ekonomiska svårigheter

böra förorda ett tillmötesgående av församlingens framställning så till vida,

att församlingen för åren 1952—1954 befrias från skyldigheten att till

kyrkofonden inbetala förutnämnda avlöningsbidrag. Jag hemställer därför,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att Ulrika Eleonora svenska församling i

London befrias från skyldigheten att för åren 1952—1954

till kyrkofonden inbetala det årliga belopp av 660 pund

sterling, varmed församlingen eljest har att bidraga till den

ur kyrkofonden utgående avlöningen till församlingens

kyrkoherde.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kuiigl. Maj ds proposition nr 57.

5. Bidrag till Lutherska världsförbundet.

I skrivelse den 2 november 1953 har Lutherska världsförbundets svenska

sektion anhållit om ett bidrag å 30 000 kronor till bestridande av den medlemsavgift,

som sektionen har att för nästa verksamhetsår inbetala till

världsförbundet. Till stöd härför har i skrivelsen anförts huvudsakligen

följande.

Enligt Lutherska världsförbundets för nästa verksamhetsår fastställda

budget måste 120 000 dollars utdebiteras för täckande av organisationens

kostnader. Svenska kyrkan är den största av de 52 anslutna kyrkosamfunden,

vars sammanlagda medlemsantal uppgår till 46,3 miljoner lutheraner

fördelade på alla världsdelar. Vid fastställande av budgetbidragen har

hänsyn dock ej endast tagits till medlemssiffrorna utan även till kyrkornas

organisatoriska beskaffenhet och de ekonomiska resurserna. Det på svenska

kyrkan ankommande budgetbidraget har fastställts till 12 300 dollars eller

cirka 63 000 kronor. — Budgeten har måst höjas med ej mindre än 30 000

dollars på grund av omkostnaderna för nyupprättade teologi- och informationsdepartement.

Årsavgifterna har redan tidigare vållat den svenska sektionen bekymmer,

enär inga andra medel stått till sektionens förfogande än rikskollekten för

dess hjälpverksamhet och insamlingen till nödställda kyrkor genom tidskriften

»Lutherhjälpen». Sedan något år tillbaka har sektionen vänt sig

direkt till församlingarna med anhållan om anslag för sina organisationskostnader,

men endast en mindre del av medlemsavgiften har kunnat

täckas på denna väg och genom avgiftens höjning blir nu denna avlastning

än obetydligare.

Beträffande Lutherska världsförbundet må i övrigt nämnas, att det grundades

i Lund 1947 men hade en föregångare i Lutherska världskonventet

sedan 1923. Dess ledning mellan de vart femte år sammanträdande generalförsamlingarna

utövas av en exekutivkommitté, i vilken för närvarande

ingår en representant för svenska kyrkan. Det svenska förbindelseorganet

med världsförbundet, dess svenska sektion, har 12 ledamöter, vilka utses

av biskopsmötet.

Utöver vad i förbundets framställning därom anförts må beträffande förbundets

verksamhet och organisation framhållas bland annat följande.

Förbundet är för sin verksamhet organiserad på fyra s. k. departement.

Ett av dessa, teologidepartementet, har bland annat till uppgift att samordna

och främja den vetenskapliga teologiska forskningen samt att förmedla

utbyte av teologiska lärarkrafter mellan olika länder. Missionsdepartementet

är ett samarbetsorgan för lösande av sådana gemensamma frågor,

som uppkommer i anslutning till de olika medlemskyrkornas på den yttre

missionen inriktade verksamhet, exempelvis vid organiserandet av självständiga

inhemska kyrkor å de forna missionsfälten i främmande världsdelar.

Departementet för hjälpverksamhet har tillkommit för att leda och

effektivisera förbundets med insamlade medel bedrivna omfattande hjälpverksamhet,

bland annat för bispringande av de nödställda lutherska kyrkosamfunden

i Östeuropa. Informationsdepartementets uppgift är att sprida

upplysning om förbundets syften och verksamhet, bland annat genom ut
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj ds proposition nr 57.

givande av en periodisk tidskrift och vissa andra publikationer. Varje

departement har som chef en direktor. Ledningen av hela administrationen,

vilken har sitt säte i Geneve, utövas av en generalsekreterare. Inom förbundet

arbetar därjämte speciella kommittéer och kommissioner, bland

annat en liturgikommission. Svenska kyrkan är företrädd inom olika grenar

av förbundets verksamhet.

Departementschefen. Lutherska världsförbundet, som är en sammanslutning

mellan de lutherska kyrkosamfunden i 26 länder, har tillskapats för

att utgöra ett samarbetsorgan mellan dessa samfund i olika avseenden.

Förbundet är ett uttryck för de specifikt luthersk-ekumeniska strävandena

och såsom sådant har det givetvis ytterst en på gemenskapen i trosåskådning

grundad djupare syftning än att blott vara ett organ för organisatorisk

samverkan.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen bedriver världsförbundet en

omfattande verksamhet. De av verksamheten föranledda administrationskostnaderna

finansieras genom medlemsavgifter från de anslutna kyrkosamfunden.

Den avgift, som ankommer på svenska kyrkan, bestrides av

förbundets svenska sektion. Denna har hittills erhållit de härför nödvändiga

medlen genom anslag från församlingarna och på annat sätt insamlade

bidrag. De till sektionens förfogande ställda rikskollektmedlen är däremot

avsedda uteslutande för den i världsförbundets regi bedrivna hjälpverksamheten.

Den medlemsavgift, som den svenska sektionen har att för nästa verksamhetsår

inbetala till världsförbundet, utgör omkring 63 000 kronor, innebärande

en ökning av avgiften för innevarande verksamhetsår med omkring

17 000 kronor. Under framhållande att redan insamlandet av de nödvändiga

medlen till medlemsavgiften för sistnämnda verksamhetsår vållat svårigheter,

har sektionen anhållit om ett bidrag till avgiften för nästa verksamhetsår

med 30 000 kronor.

Med hänsyn till den framskjutna ställning, som den svenska kyrkan av

ålder intar bland de lutherska kyrkosamfunden, och med tanke på insatserna

hittills från svenskt håll i de ekumeniska strävandena kan jag icke

finna annat än rimligt att i förhandenvarande läge ett skäligt bidrag av

allmänna medel lämnas till bestridande av den på världsförbundets svenska

sektion ankommande avgiften till förbundet. Nämnda bidrag synes mig

emellertid kunna begränsas till 20 000 kronor. Ett dylikt bidrag torde icke

kunna anses mindre motiverat än det, som för närvarande utgår från riksstaten

till ekumeniska nämnden för bestridande av den svenska andelen

1 årsavgiften till Kyrkornas världsråd (1953/54 VIII ht, p. 52).

Då det föreslagna bidraget avser ett ändamål av intresse för svenska

kyrkan och — i motsats till det nyssnämnda från riksstaten utgående bidraget

— medelbart skall tillkomma en ekumenisk sammanslutning av enbart

lutherska trossamfund, anser jag det ligga närmast till hands, att det
2

— Bihang till riksdagens ''protokoll 195h. 1 samt. Nr 57.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

samma bestrides ur kyrkofonden. Enligt gällande lag om kyrkofond finnes

emellertid icke något annat utan vidare för ändamålet tillgängligt anslag

än det jämlikt 6 § andra stycket 9) utgående s.k. extra-utgiftsanslaget.

Detta anslag, vilket enligt beslut av 1951 års riksdag tills vidare må utgå

med högst 50 000 kronor för budgetår, torde dock med hänsyn till den

hittillsvarande belastningen å detsamma icke kunna utan förhöjning förslå

för beviljande av nu ifrågavarande bidrag. Jag föreslår därför att Kungl.

Maj :t inhämtar riksdagens medgivande, att ifrågavarande tills vidare med

högst 50 000 kronor för budgetår utgående anslag må för budgetåret

1954/55 tillfälligt höjas med 20 000 kronor för beviljande av ett bidrag å

sistnämnda belopp till världsförbundets svenska sektion för bestridande av

dess medlemsavgift till förbundet.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att det jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen

om kyrkofond tills vidare med högst 50 000 kronor för budgetår

utgående anslaget till extra utgifter må för budgetåret

1954/55 tillfälligt höjas med 20 000 kronor för beviljande

av ett bidrag å sistnämnda belopp till Lutherska världsförbundets

svenska sektion för bestridande av dess medlemsavgift

till förbundet.

Vad departementschefen sålunda under punkterna 1—5

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, bifaller

Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Blix-Holmberg

Stockholm 1954 Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

540087

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1954:110 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m., d el s ock i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  2. 3LU 1954:6 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m., dels ock motioner som väckts i anledning av propositionen. s. 1 i texten