Med förslag till lag om ändrad lydelse av 239 § lagen den 22 juni 1911 (nr 7b) om bankrörelse
10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1954:6, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 239 § lagen den 22 juni 1911 (nr 7b) om bankrörelse
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
1
Nr 6.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 239 § lagen den 22 juni 1911 (nr
7b) om bankrörelse; given Stockholms slott den 27
november 1953.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 239 § lagen den 22
juni 1911 (nr 74) om bankrörelse.
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås en höjning av banklagens maximibelopp för bankaktiebolags
bidrag till bestridande av kostnaden för bankinspektionens organisation
och verksamhet från två hundradels procent av sammanlagda beloppet
av bankbolags egna fonder till tre hundradels procent av detta belopp. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 195i. 1 saml. Nr 6.
2
Kungl. Maj. ts proposition nr 6.
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av 239 § lagen den 22 juni 1911 (nr 74)
om bankrörelse.
Härigenom förordnas, att 239 § lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse:
Föreslagen lydelse:
239 §.
Till bestridande av kostnaden för
bankinspektionens organisation och
verksamhet skall bankbolag årligen
erlägga bidrag enligt bestämmelser,
som meddelas av Konungen. Detta
bidrag utgår efter visst, för samtliga
bankbolag, över vilka bankinspektionen
har att utöva tillsyn, lika förhållande
till sammanlagda beloppet av
bankbolags egna fonder vid utgången
av nästföregående kalenderår, men
må icke överstiga två hundradels procent
av detta belopp.
Bankbolag åligger
Till bestridande av kostnaden för
bankinspektionens organisation och
verksamhet skall bankbolag årligen
erlägga bidrag enligt bestämmelser,
som meddelas av Konungen. Detta
bidrag utgår efter visst, för samtliga
bankbolag, över vilka bankinspektionen
har att utöva tillsyn, lika förhållande
till sammanlagda beloppet av
bankbolags egna fonder vid utgången
av nästföregående kalenderår, men
må icke överstiga tre hundradels procent
av detta belopp.
— bestämma ersättningsbeloppet.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. 1
1 Senaste lydelse av 239 § se 1933:277.
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet
å Stockholms slott den 6 november 1953.
N ärvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,
Nordenstam.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om ändring av
239 § lagen den 22 juni 1911 (nr 7 i-) om bankrörelse samt anför därvid följande.
Enligt 239 § lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse skall bankaktiebolag
till bestridande av kostnaden för bankinspektionens organisation och verksamhet
årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser, som meddelas av Konungen.
Detta bidrag utgår efter visst, för samtliga bankbolag lika förhållande
till sammanlagda beloppet av bolagets egna fonder vid utgången av
nästföregående kalenderår, men må icke överstiga två hundradels procent
av detta belopp.
Ifrågavarande bidrag utgår jämlikt kungörelsen den 30 januari 1953 (nr
19) angående bankaktiebolags bidrag till bestridande av kostnaden för bankinspektionen
från och med år 1953 med det sålunda i lagen om bankrörelse
stadgade maximibeloppet. I
I sin berättelse över den år 1951 verkställda granskningen angående statsverket
framhöll riksdagens revisorer under § 20, bland annat, att en konsekvent
tillämpning av den i övrigt fastslagna principen för finansiering
av verksamheten Hd bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen
och försäkringsinspelctionen självfallet borde leda till att de med verksamhetens
bedrivande sammanhängande kostnaderna utan undantag täcktes genom
bidrag av de kontrollerade institutionerna själva. Jämväl kostnaderna
för personalens pensionering borde därför inordnas i det specialbudgetsystem,
som tillämpades för ifrågavarande myndigheter, och belasta respektive
diversemedelsfonder. För kostnadernas fastställande kunde därvid olika
principer övervägas. Å ena sidan syntes ersättningarna kunna beräknas
med utgångspunkt från de årliga kostnaderna för faktiskt utgående pensioner,
å andra sidan kunde de utmätas på grundval av de försäkringstekniskt
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
beräknade pensionsavgifter, inklusive rörligt tillägg, som borde upptagas
till täckande av blivande pensionskostnader för den i tjänst varande personalen.
Budgetmässigt sett borde de beräknade pensionskostnaderna uppföras
som en särskild anslagspost i den för vederbörande myndighet fastställda
staten samt av myndigheten utbetalas till statskontoret för att tillgodoföras
vederbörande pensionsanslag. Revisorerna föreslog, att frågan om
pensioneringskostnadernas bestridande vid bank- och fondinspektionen,
sparbanksinspektionen och försäkringsinspektionen samt i samband därmed
en omläggning av redovisningssystemet på sätt revisorerna antytt, skulle
upptagas till omedelbart övervägande. På förslag av statsutskottet gjorde
riksdagen hos Kungl. Maj :t framställning i enlighet med revisorernas förslag
(SU 1952:145; Rskr 293).
1 anledning av riksdagens sålunda gjorda framställning har i de för
sparbanksinspektionen och försäkringsinspektionen för budgetåret 1953/54
fastställda staterna upptagits särskilda anslagsposter till pensioner. Härvid
har Kungl. Maj :t föreskrivit, att vederbörande inspektion skall från ifrågavarande
anslagspost i enlighet med av statskontoret respektive statens pensionsanstalt
meddelade uppgifter till statskontoret utbetala ett belopp, svarande
mot de på inspektionen belöpande faktiska pensionskostnaderna under
budgetåret; erhållet belopp skall av statskontoret tillgodoföras vederbörande
pensionsanslag.
I skrivelse den 11 maj 1953 har bank- och fondinspektionen upptagit förevarande
spörsmål till behandling och därvid framhållit bland annat följande.
Enligt vad inspektionen under hand inhämtat kunna de pensionsförmåner
— inklusive tjänstelivränta i ett fall — som under budgetåret 1953/54 förväntas
bli utbetalda, beräknas uppgå till sammanlagt cirka 52 500 kronor;
härutöver kan tjänstelivränta i ytterligare ett fall komma att utgå, men
dennas storlek kan för närvarande icke angivas. Det rör sig sålunda om
belopp, som i förhållande till inspektionens övriga utgifter ingalunda äro
obetydliga, och det måste här genast utsägas, att behållningarna å inspektionens
fonder icke äro tillräckliga för att medgiva utbetalning av de andelar
av ifrågavarande belopp, som efter närmare prövning anses böra belasta
nämnda fonder. Dessa skulle alltså behöva förstärkas, men detta låter
sig, såvitt angår bankinspektionens fond, icke göra utan föregående ändring
i lagen om bankrörelse (239 §), eftersom det bidrag till bankinspektionens
fond, som för närvarande utdebiteras, är det enligt sagda lag högst
medgivna; innan en omläggning av metoden för finansieringen av här avsedda
pensioner kan äga rum, måste alltså proposition till riksdagen om
ändring i banklagen avlåtas.
Frågan har därefter varit föremål för övervägande inom finansdepartementet.
Härvid har upprättats en promemoria vari föreslagits, att bankernas
bidragsmaximum sättes till 0,04 procent av det sammanlagda beloppet av
bankbolags egna fonder. I promemorian anföres härom följande.
Kostnaderna för bank- och fondinspektionens verksamhet, däribland kostnaderna
för avlöningar till vid inspektionen anställd personal, fördelas å
bankinspektionens fond, fondinspektionens fond och jordbrukskassetillsynens
fond i enlighet med av Kungl. Maj :t fastställda grunder, varjämte vissa
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
5
kostnader bestridas från det under sjunde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till stämpelomkostnader. En motsvarande fördelning synes böra ske
även av pensionskostnaderna.---
Bankinspektionens fond hade per den 30 juni 1953 en behållning av 37 900
kronor. Utgifterna under budgetåret 1953/54 har av bank- och fondinspektionen
exklusive pensioner beräknats till ca 235 000 kronor. De bidrag, som
skall erläggas av bankerna, hypoteksbolagen, Örebro inteckningskommanditbolag,
P. Erikson & C:o samt Svensk Fartygskredit aktiebolag kan enligt
nu gällande bestämmelser beräknas till ca 240 000 kronor. Behållningen å
fonden skulle således per den 30 juni 1954 kunna uppskattas till i runt tal
43 000 kronor.
Vid ett genomförande av den av riksdagen förordade ordningen för finansieringen
av omförmälda pensioner skulle under budgetåret 1954/55 ett belopp
om ca 33 000 kronor komma att belasta bankinspektionens fond. De
nyss anförda beräkningarna styrker den av bank- och fondinspektionen intagna
ståndpunkten att behållningen å denna fond icke är tillräcklig för att
tillåta en dylik merbelastning; ej heller finnes inom ramen för de i lagen om
bankrörelse, 239 §, uppdragna gränserna för bankbolags bidrag till kostnaderna
för inspektionen utrymme för en höjning av sagda bidrag. Då den av
riksdagen begärda ordningen för finansieringen av inspektionens pensionskostnader
otvivelaktigt snarast bör genomföras, bör redan av denna anledning
förslag om höjning av maximigränsen för bankbolagens bidrag genom
ändring av 239 § lagen om bankrörelse avlåtas till 1954 års riksdag.
Även av andra orsaker är emellertid en höjning av bankbolagens bidrag
erforderlig. Sålunda har den höjning av den på bankinspektionens fond fallande
andelen av bank- och fondinspektionens allmänna kostnader, som beslöts
av Kungl. Maj :t den 27 februari 1953, medfört en ökad belastning å sagda
fond. Vidare har bankbolagens egna fonder — varpå de utgående bidragen
beräknas — under senare år icke tillvuxit i sådan omfattning att den huvudsakligen
automatiska stegringen av bank- och fondinspektionens utgifter
för avlöningar och omkostnader kompenserats genom automatiskt stegrade
bidrag från bankerna. Detta har medfört att behållningen å bankinspektionens
fond undergått en minskning, vilken begränsat den erforderliga reservmarginalen
och därmed den nödvändiga rörelsefriheten. Minskningen
har ävenledes, i kombination med den gällande ordningen för inbetalning av
ifrågavarande bidrag, medfört det i princip otillfredsställande förhållandet,
att utgifterna för banktillsynen under en del av året finansieras genom förskott
från statsverket. Med utgångspunkt i de förut nämnda uppgifterna rörande
bankinspektionens fond har bank- och fondinspektionen uppskattat
detta förskott vid årsskiftet 1953/54 till ungefär 73 400 kronor.
Av det anförda torde framgå, att en förstärkning av bankinspektionens
fond är nödvändig. Om behovet av denna förstärkning skattas till 100 000
kronor och med utgångspunkt i att förskottering av statsmedel bör undvikas,
skulle fonden sålunda — utöver bidrag svarande mot utgifter till avlöningar,
pensioner och omkostnader, förut beräknade till sammanlagt i runt
tal (235 000 + 33 000 =) 270 000 kronor — behöva tillföras (100 000 +
73 400 =) ca 175 000 kronor. Härav bör hypoteksbolagen, Örebro intcckningskommanditbolag
och Svensk fartygskredit aktiebolag bidraga med belopp,
svarande mot deras andel av totalsumman av nu utgående bidrag, medan
återstoden skulle falla på bankerna.
De årliga bidragens storlek blir beroende av den tidrymd, över vilken fonduppbyggnaden
utsträckes. Om denna angives till två år, skulle — med utgångspunkt
i nuvarande uttaxering och bidragsunderlag och med iakttagande
av en viss automatisk stegring häri — bidraget för bankernas del behöva
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
höjas från nuvarande 0,02 % till 0,03 % av bankernas egna fonder. Utsträckes
tiden till tre eller sex år, blir det erforderliga procenttalet 0,027 respektive
0,025.
Den erforderliga uppbyggnaden av den förordade minimibehållningen hos
fonden av ca 100 000 kronor torde lämpligen böra ske under en tid av sex år.
Bidragsprocenten för bankerna bör således fastställas till 0,025 % av bankernas
egna fonder. Proposition med förslag om den härför erforderliga ändringen
av 239 § lagen om bankrörelse bör avlåtas till 1954 års riksdag. Det
i denna paragraf stadgade bidragsmaximum bör emellertid icke vara så
snävt, att man vid ofrånkomliga, nu icke förutsebara utgiftsstegringar kan
tvingas att ånyo ändra lagen. Lämpligt synes därför vara att bidragsmaximum
sättes vid 0,04 %.----Den förordade höjningen av bankernas bi
drag
torde böra genomföras från och med kalenderåret 1954.
Över finansdepartementets promemoria har, efter remiss, yttranden avgivits
av statskontoret, bank- och fondinspektionen, svenska bankföreningen
och svenska jordbrukskreditkassan. Den ifrågasatta ändringen av 239 §
banklagen bar endast berörts i de yttranden, som avgivits av bank- och fondinspektionen
och svenska bankföreningen.
Bank- och fondinspektionen yttrar följande.
Såsom närmare utvecklas i promemorian torde man i anledning av riksdagens
revisorers förslag beträffande pensionering av bank- och fondinspektionens
personal få vidtaga anordningar för att öka i första hand bidragen
till bankinspektionens fond, något som är angeläget även för att eliminera
det behov av förskott från statsverket som nu tidvis föreligger samt för att
därutöver bygga upp en tillräcklig fondbehållning. För att kunna erhålla
ökade sådana bidrag måste emellertid en ändring ske i 239 § lagen om bankrörelse.
Det härutinnan framlagda förslaget tillstyrkes av inspektionen, som
jämväl finner den föreslagna uttaxeringen — 0,025 procent av bankernas
egna fonder — lämpligt avvägd.
Svenska bankföreningen vill med hänsyn till vad i ärendet upplysts icke
motsätta sig en höjning av bidragsprocenten till 0,025 procent. När den
erforderliga fonduppbyggnaden skett borde emellertid övervägas, om icke
procentsatsen åter kunde sänkas. I varje fall syntes det enligt bankföreningens
uppfattning opåkallat att nu höja den i banklagen upptagna procentsatsen
över 0,03 procent.
Departementschefen. 1949 års banklagssakkunniga framlade den 31 januari
1952 betänkande (SOU 1952: 2) med förslag till ny lag om bankrörelse, avsedd
att ersätta 1911 års lag. Betänkandet är för närvarande föremål för
övervägande inom finansdepartementet. Förslag till ny lag om bankrörelse
beräknas emellertid icke kunna framläggas för 1954 års riksdag.
Bankernas bidrag till bestridandet av kostnaderna för bankinspektionens
verksamhet utgår för närvarande med två hundradels procent av de egna
fonderna, alltså med det högsta i banklagen medgivna beloppet. Av den i
ärendet förebragta utredningen framgår, att en höjning av bidragsbeloppen
är ofrånkomlig och att eu sådan höjning bör genomföras snarast möjligt.
En ändring av banklagens regler om visst bidragsmaximum torde sålunda
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
7
icke kunna anstå i avvaktan på att förslag till ny banklag framlägges, utan
frågan om en ändring av 239 § banklagen bör upptagas till behandling
redan nu.
I departementspromemorian har föreslagits en höjning av maximibeloppet
till 0,04 procent. Såsom tidigare nämnts har svenska bankföreningen ansett,
att höjningen borde kunna begränsas till 0,03 procent. Inom finansdepartementet
gjorda preliminära beräkningar ger närmast vid handen att den
faktiska bidragsprocenten för bankerna för närvarande bör fastställas till
0,025 procent. Med hänsyn till att nämnda procenttal så avvägts, att de inflytande
bidragen jämväl medger viss fondering, torde ett maximibelopp
av 0,03 procent i varje fall tills vidare erbjuda tillräcklig marginal. Jag förordar
sålunda att det i 239 § banklagen angivna maximala procenttalet
höjes från två hundradels procent till tre hundradels procent. Då det torde
bli nödvändigt, att höjda bidrag uttages av bankerna från och med år 1954,
bör den föreslagna lagändringen träda i kraft snarast möjligt.
Den närmare fördelningen av de på bankinspektionens fond, fondinspektionens
fond och jordbrukskassetillsynens fond fallande andelarna av kostnaderna
för bank- och fondinspektionens verksamhet ävensom fastställandet
av det bidrag, som skall uttagas av bankbolagen, torde liksom hittills få
ankomma på Kungl. Maj :t.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande
över ett inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om ändrad
Igdelse av 239 § lagen den 22 juni 1911 (nr 7i) om bankrörelse, av
den lydelse Bilaga1 vid detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.
Ur protokollet:
Karl-Ingmar Edstrand.
1 Denna bilaga, som är lika lydande med det vid propositionen fogade förslaget, har här
uteslutits.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 23 november
1953.
Närvarande:
justitieråden Nissen,
Hellquist,
Karlgren,
regeringsrådet Eckerberg.
Enligt lagrådet den 18 november 1953 tillhandakommet utdrag av protokoll
över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen
av Halland, i statsrådet den 6 november 1953, hade Kungl. Maj :t förordnat,
att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av
239 § lagen den 22 juni 1911 (nr 7 b) om bankrörelse.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen i finansdepartementet C. V. Åbjörnsson.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Harriet Stangenberg.
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
9
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 november
1953.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Norup, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, lagrådets den 23 november
1953 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 6 november 1953 remitterade
förslaget till lag om ändrad lydelse av 239 § lagen den 22 juni 1911
(nr 7fr) om bankrörelse.
Med förmälan, att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran, hemställer
föredragande departementschefen, att detsamma måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas 1954 års riksdag till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Otto Winther.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 6.
opaginerad Kontrollera mot PDF
537789. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1954:47 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition a1 i texten
- BU 1954:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 239 § lagen den 22 juni 1911 s. 1 i texten