Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 239 § lagen den 22 juni 1911 (nr 7b) om bankrörelse

10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:6, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 239 § lagen den 22 juni 1911 (nr 7b) om bankrörelse

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

1

Nr 6.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 239 § lagen den 22 juni 1911 (nr

7b) om bankrörelse; given Stockholms slott den 27

november 1953.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 239 § lagen den 22

juni 1911 (nr 74) om bankrörelse.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås en höjning av banklagens maximibelopp för bankaktiebolags

bidrag till bestridande av kostnaden för bankinspektionens organisation

och verksamhet från två hundradels procent av sammanlagda beloppet

av bankbolags egna fonder till tre hundradels procent av detta belopp. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 195i. 1 saml. Nr 6.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 6.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 239 § lagen den 22 juni 1911 (nr 74)

om bankrörelse.

Härigenom förordnas, att 239 § lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

239 §.

Till bestridande av kostnaden för

bankinspektionens organisation och

verksamhet skall bankbolag årligen

erlägga bidrag enligt bestämmelser,

som meddelas av Konungen. Detta

bidrag utgår efter visst, för samtliga

bankbolag, över vilka bankinspektionen

har att utöva tillsyn, lika förhållande

till sammanlagda beloppet av

bankbolags egna fonder vid utgången

av nästföregående kalenderår, men

må icke överstiga två hundradels procent

av detta belopp.

Bankbolag åligger

Till bestridande av kostnaden för

bankinspektionens organisation och

verksamhet skall bankbolag årligen

erlägga bidrag enligt bestämmelser,

som meddelas av Konungen. Detta

bidrag utgår efter visst, för samtliga

bankbolag, över vilka bankinspektionen

har att utöva tillsyn, lika förhållande

till sammanlagda beloppet av

bankbolags egna fonder vid utgången

av nästföregående kalenderår, men

må icke överstiga tre hundradels procent

av detta belopp.

— bestämma ersättningsbeloppet.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. 1

1 Senaste lydelse av 239 § se 1933:277.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet

å Stockholms slott den 6 november 1953.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om ändring av

239 § lagen den 22 juni 1911 (nr 7 i-) om bankrörelse samt anför därvid följande.

Enligt 239 § lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse skall bankaktiebolag

till bestridande av kostnaden för bankinspektionens organisation och verksamhet

årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser, som meddelas av Konungen.

Detta bidrag utgår efter visst, för samtliga bankbolag lika förhållande

till sammanlagda beloppet av bolagets egna fonder vid utgången av

nästföregående kalenderår, men må icke överstiga två hundradels procent

av detta belopp.

Ifrågavarande bidrag utgår jämlikt kungörelsen den 30 januari 1953 (nr

19) angående bankaktiebolags bidrag till bestridande av kostnaden för bankinspektionen

från och med år 1953 med det sålunda i lagen om bankrörelse

stadgade maximibeloppet. I

I sin berättelse över den år 1951 verkställda granskningen angående statsverket

framhöll riksdagens revisorer under § 20, bland annat, att en konsekvent

tillämpning av den i övrigt fastslagna principen för finansiering

av verksamheten Hd bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen

och försäkringsinspelctionen självfallet borde leda till att de med verksamhetens

bedrivande sammanhängande kostnaderna utan undantag täcktes genom

bidrag av de kontrollerade institutionerna själva. Jämväl kostnaderna

för personalens pensionering borde därför inordnas i det specialbudgetsystem,

som tillämpades för ifrågavarande myndigheter, och belasta respektive

diversemedelsfonder. För kostnadernas fastställande kunde därvid olika

principer övervägas. Å ena sidan syntes ersättningarna kunna beräknas

med utgångspunkt från de årliga kostnaderna för faktiskt utgående pensioner,

å andra sidan kunde de utmätas på grundval av de försäkringstekniskt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

beräknade pensionsavgifter, inklusive rörligt tillägg, som borde upptagas

till täckande av blivande pensionskostnader för den i tjänst varande personalen.

Budgetmässigt sett borde de beräknade pensionskostnaderna uppföras

som en särskild anslagspost i den för vederbörande myndighet fastställda

staten samt av myndigheten utbetalas till statskontoret för att tillgodoföras

vederbörande pensionsanslag. Revisorerna föreslog, att frågan om

pensioneringskostnadernas bestridande vid bank- och fondinspektionen,

sparbanksinspektionen och försäkringsinspektionen samt i samband därmed

en omläggning av redovisningssystemet på sätt revisorerna antytt, skulle

upptagas till omedelbart övervägande. På förslag av statsutskottet gjorde

riksdagen hos Kungl. Maj :t framställning i enlighet med revisorernas förslag

(SU 1952:145; Rskr 293).

1 anledning av riksdagens sålunda gjorda framställning har i de för

sparbanksinspektionen och försäkringsinspektionen för budgetåret 1953/54

fastställda staterna upptagits särskilda anslagsposter till pensioner. Härvid

har Kungl. Maj :t föreskrivit, att vederbörande inspektion skall från ifrågavarande

anslagspost i enlighet med av statskontoret respektive statens pensionsanstalt

meddelade uppgifter till statskontoret utbetala ett belopp, svarande

mot de på inspektionen belöpande faktiska pensionskostnaderna under

budgetåret; erhållet belopp skall av statskontoret tillgodoföras vederbörande

pensionsanslag.

I skrivelse den 11 maj 1953 har bank- och fondinspektionen upptagit förevarande

spörsmål till behandling och därvid framhållit bland annat följande.

Enligt vad inspektionen under hand inhämtat kunna de pensionsförmåner

— inklusive tjänstelivränta i ett fall — som under budgetåret 1953/54 förväntas

bli utbetalda, beräknas uppgå till sammanlagt cirka 52 500 kronor;

härutöver kan tjänstelivränta i ytterligare ett fall komma att utgå, men

dennas storlek kan för närvarande icke angivas. Det rör sig sålunda om

belopp, som i förhållande till inspektionens övriga utgifter ingalunda äro

obetydliga, och det måste här genast utsägas, att behållningarna å inspektionens

fonder icke äro tillräckliga för att medgiva utbetalning av de andelar

av ifrågavarande belopp, som efter närmare prövning anses böra belasta

nämnda fonder. Dessa skulle alltså behöva förstärkas, men detta låter

sig, såvitt angår bankinspektionens fond, icke göra utan föregående ändring

i lagen om bankrörelse (239 §), eftersom det bidrag till bankinspektionens

fond, som för närvarande utdebiteras, är det enligt sagda lag högst

medgivna; innan en omläggning av metoden för finansieringen av här avsedda

pensioner kan äga rum, måste alltså proposition till riksdagen om

ändring i banklagen avlåtas.

Frågan har därefter varit föremål för övervägande inom finansdepartementet.

Härvid har upprättats en promemoria vari föreslagits, att bankernas

bidragsmaximum sättes till 0,04 procent av det sammanlagda beloppet av

bankbolags egna fonder. I promemorian anföres härom följande.

Kostnaderna för bank- och fondinspektionens verksamhet, däribland kostnaderna

för avlöningar till vid inspektionen anställd personal, fördelas å

bankinspektionens fond, fondinspektionens fond och jordbrukskassetillsynens

fond i enlighet med av Kungl. Maj :t fastställda grunder, varjämte vissa

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

5

kostnader bestridas från det under sjunde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till stämpelomkostnader. En motsvarande fördelning synes böra ske

även av pensionskostnaderna.---

Bankinspektionens fond hade per den 30 juni 1953 en behållning av 37 900

kronor. Utgifterna under budgetåret 1953/54 har av bank- och fondinspektionen

exklusive pensioner beräknats till ca 235 000 kronor. De bidrag, som

skall erläggas av bankerna, hypoteksbolagen, Örebro inteckningskommanditbolag,

P. Erikson & C:o samt Svensk Fartygskredit aktiebolag kan enligt

nu gällande bestämmelser beräknas till ca 240 000 kronor. Behållningen å

fonden skulle således per den 30 juni 1954 kunna uppskattas till i runt tal

43 000 kronor.

Vid ett genomförande av den av riksdagen förordade ordningen för finansieringen

av omförmälda pensioner skulle under budgetåret 1954/55 ett belopp

om ca 33 000 kronor komma att belasta bankinspektionens fond. De

nyss anförda beräkningarna styrker den av bank- och fondinspektionen intagna

ståndpunkten att behållningen å denna fond icke är tillräcklig för att

tillåta en dylik merbelastning; ej heller finnes inom ramen för de i lagen om

bankrörelse, 239 §, uppdragna gränserna för bankbolags bidrag till kostnaderna

för inspektionen utrymme för en höjning av sagda bidrag. Då den av

riksdagen begärda ordningen för finansieringen av inspektionens pensionskostnader

otvivelaktigt snarast bör genomföras, bör redan av denna anledning

förslag om höjning av maximigränsen för bankbolagens bidrag genom

ändring av 239 § lagen om bankrörelse avlåtas till 1954 års riksdag.

Även av andra orsaker är emellertid en höjning av bankbolagens bidrag

erforderlig. Sålunda har den höjning av den på bankinspektionens fond fallande

andelen av bank- och fondinspektionens allmänna kostnader, som beslöts

av Kungl. Maj :t den 27 februari 1953, medfört en ökad belastning å sagda

fond. Vidare har bankbolagens egna fonder — varpå de utgående bidragen

beräknas — under senare år icke tillvuxit i sådan omfattning att den huvudsakligen

automatiska stegringen av bank- och fondinspektionens utgifter

för avlöningar och omkostnader kompenserats genom automatiskt stegrade

bidrag från bankerna. Detta har medfört att behållningen å bankinspektionens

fond undergått en minskning, vilken begränsat den erforderliga reservmarginalen

och därmed den nödvändiga rörelsefriheten. Minskningen

har ävenledes, i kombination med den gällande ordningen för inbetalning av

ifrågavarande bidrag, medfört det i princip otillfredsställande förhållandet,

att utgifterna för banktillsynen under en del av året finansieras genom förskott

från statsverket. Med utgångspunkt i de förut nämnda uppgifterna rörande

bankinspektionens fond har bank- och fondinspektionen uppskattat

detta förskott vid årsskiftet 1953/54 till ungefär 73 400 kronor.

Av det anförda torde framgå, att en förstärkning av bankinspektionens

fond är nödvändig. Om behovet av denna förstärkning skattas till 100 000

kronor och med utgångspunkt i att förskottering av statsmedel bör undvikas,

skulle fonden sålunda — utöver bidrag svarande mot utgifter till avlöningar,

pensioner och omkostnader, förut beräknade till sammanlagt i runt

tal (235 000 + 33 000 =) 270 000 kronor — behöva tillföras (100 000 +

73 400 =) ca 175 000 kronor. Härav bör hypoteksbolagen, Örebro intcckningskommanditbolag

och Svensk fartygskredit aktiebolag bidraga med belopp,

svarande mot deras andel av totalsumman av nu utgående bidrag, medan

återstoden skulle falla på bankerna.

De årliga bidragens storlek blir beroende av den tidrymd, över vilken fonduppbyggnaden

utsträckes. Om denna angives till två år, skulle — med utgångspunkt

i nuvarande uttaxering och bidragsunderlag och med iakttagande

av en viss automatisk stegring häri — bidraget för bankernas del behöva

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

höjas från nuvarande 0,02 % till 0,03 % av bankernas egna fonder. Utsträckes

tiden till tre eller sex år, blir det erforderliga procenttalet 0,027 respektive

0,025.

Den erforderliga uppbyggnaden av den förordade minimibehållningen hos

fonden av ca 100 000 kronor torde lämpligen böra ske under en tid av sex år.

Bidragsprocenten för bankerna bör således fastställas till 0,025 % av bankernas

egna fonder. Proposition med förslag om den härför erforderliga ändringen

av 239 § lagen om bankrörelse bör avlåtas till 1954 års riksdag. Det

i denna paragraf stadgade bidragsmaximum bör emellertid icke vara så

snävt, att man vid ofrånkomliga, nu icke förutsebara utgiftsstegringar kan

tvingas att ånyo ändra lagen. Lämpligt synes därför vara att bidragsmaximum

sättes vid 0,04 %.----Den förordade höjningen av bankernas bi
drag

torde böra genomföras från och med kalenderåret 1954.

Över finansdepartementets promemoria har, efter remiss, yttranden avgivits

av statskontoret, bank- och fondinspektionen, svenska bankföreningen

och svenska jordbrukskreditkassan. Den ifrågasatta ändringen av 239 §

banklagen bar endast berörts i de yttranden, som avgivits av bank- och fondinspektionen

och svenska bankföreningen.

Bank- och fondinspektionen yttrar följande.

Såsom närmare utvecklas i promemorian torde man i anledning av riksdagens

revisorers förslag beträffande pensionering av bank- och fondinspektionens

personal få vidtaga anordningar för att öka i första hand bidragen

till bankinspektionens fond, något som är angeläget även för att eliminera

det behov av förskott från statsverket som nu tidvis föreligger samt för att

därutöver bygga upp en tillräcklig fondbehållning. För att kunna erhålla

ökade sådana bidrag måste emellertid en ändring ske i 239 § lagen om bankrörelse.

Det härutinnan framlagda förslaget tillstyrkes av inspektionen, som

jämväl finner den föreslagna uttaxeringen — 0,025 procent av bankernas

egna fonder — lämpligt avvägd.

Svenska bankföreningen vill med hänsyn till vad i ärendet upplysts icke

motsätta sig en höjning av bidragsprocenten till 0,025 procent. När den

erforderliga fonduppbyggnaden skett borde emellertid övervägas, om icke

procentsatsen åter kunde sänkas. I varje fall syntes det enligt bankföreningens

uppfattning opåkallat att nu höja den i banklagen upptagna procentsatsen

över 0,03 procent.

Departementschefen. 1949 års banklagssakkunniga framlade den 31 januari

1952 betänkande (SOU 1952: 2) med förslag till ny lag om bankrörelse, avsedd

att ersätta 1911 års lag. Betänkandet är för närvarande föremål för

övervägande inom finansdepartementet. Förslag till ny lag om bankrörelse

beräknas emellertid icke kunna framläggas för 1954 års riksdag.

Bankernas bidrag till bestridandet av kostnaderna för bankinspektionens

verksamhet utgår för närvarande med två hundradels procent av de egna

fonderna, alltså med det högsta i banklagen medgivna beloppet. Av den i

ärendet förebragta utredningen framgår, att en höjning av bidragsbeloppen

är ofrånkomlig och att eu sådan höjning bör genomföras snarast möjligt.

En ändring av banklagens regler om visst bidragsmaximum torde sålunda

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

7

icke kunna anstå i avvaktan på att förslag till ny banklag framlägges, utan

frågan om en ändring av 239 § banklagen bör upptagas till behandling

redan nu.

I departementspromemorian har föreslagits en höjning av maximibeloppet

till 0,04 procent. Såsom tidigare nämnts har svenska bankföreningen ansett,

att höjningen borde kunna begränsas till 0,03 procent. Inom finansdepartementet

gjorda preliminära beräkningar ger närmast vid handen att den

faktiska bidragsprocenten för bankerna för närvarande bör fastställas till

0,025 procent. Med hänsyn till att nämnda procenttal så avvägts, att de inflytande

bidragen jämväl medger viss fondering, torde ett maximibelopp

av 0,03 procent i varje fall tills vidare erbjuda tillräcklig marginal. Jag förordar

sålunda att det i 239 § banklagen angivna maximala procenttalet

höjes från två hundradels procent till tre hundradels procent. Då det torde

bli nödvändigt, att höjda bidrag uttages av bankerna från och med år 1954,

bör den föreslagna lagändringen träda i kraft snarast möjligt.

Den närmare fördelningen av de på bankinspektionens fond, fondinspektionens

fond och jordbrukskassetillsynens fond fallande andelarna av kostnaderna

för bank- och fondinspektionens verksamhet ävensom fastställandet

av det bidrag, som skall uttagas av bankbolagen, torde liksom hittills få

ankomma på Kungl. Maj :t.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över ett inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om ändrad

Igdelse av 239 § lagen den 22 juni 1911 (nr 7i) om bankrörelse, av

den lydelse Bilaga1 vid detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Karl-Ingmar Edstrand.

1 Denna bilaga, som är lika lydande med det vid propositionen fogade förslaget, har här

uteslutits.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 23 november

1953.

Närvarande:

justitieråden Nissen,

Hellquist,

Karlgren,

regeringsrådet Eckerberg.

Enligt lagrådet den 18 november 1953 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen

av Halland, i statsrådet den 6 november 1953, hade Kungl. Maj :t förordnat,

att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av

239 § lagen den 22 juni 1911 (nr 7 b) om bankrörelse.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen i finansdepartementet C. V. Åbjörnsson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Harriet Stangenberg.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

9

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 november

1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, lagrådets den 23 november

1953 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 6 november 1953 remitterade

förslaget till lag om ändrad lydelse av 239 § lagen den 22 juni 1911

(nr 7fr) om bankrörelse.

Med förmälan, att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran, hemställer

föredragande departementschefen, att detsamma måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas 1954 års riksdag till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Otto Winther.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 6.

opaginerad Kontrollera mot PDF

537789. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1954:47 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition a1 i texten
  2. BU 1954:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 239 § lagen den 22 juni 1911 s. 1 i texten