Sök i Ratio Lex

Angående prisutjämningsavgift m. m

1954-01-29 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:62, Angående prisutjämningsavgift m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 62.

1

Nr 62.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående prisutjämningsavgift

m. m.; given Stockholms slott den 29 januari

195b.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de iförslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Fortsatt bemyndigande att meddela föreskrifter om prisutjämningsavgift

begäres för tiden till och med den 30 juni 1955.

I propositionen redogöres för ett betänkande från Södra Sveriges skogsindustriutredning

angående sågverksindustrien i södra Sverige. Förslag

framlägges om inrättande av en särskild lånefond av 5 miljoner kronor för

utlämnande av lån till utbyggnad och rationalisering av sågverk. Nämnda

belopp bör anvisas av ännu icke disponerade prisutjämningsmedel. Vidare

föreslås, att statens hantverksinstitut får av prisutjämningsmedel disponera

100 000 kronor för utökad kursverksamhet för arbetsledare, förmän och

arbetare inom sågverksindustrien. Slutligen hemställes att kommerskollegium

får i uppdrag att genomföra en sågverksinventering.

I propositionen redovisas även en framställning från ett antal skogliga

organ rörande medel för skoglig forskning, avseende bl. a. viss omdisposition

av influtna konjunktur utjämningsavgifter.

1 Bihang till riksdagens protokoll 195t. 1 saml. Nr 62.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29

januari 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen

anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson,

frågor om fortsatt bemyndigande att uttaga prisutjämningsavgift samt disposition

av medel som influtit i form av prisutjämningsavgifter m. m. samt

anför följande.

Prisutjäumingsavgifter m. m. å vissa skogsprodukter

åren 1945—1952.

Alltsedan år 1945 har riksdagen årligen bemyndigat Kungl. Maj :t att,

när behov därav ur prispolitiska synpunkter anses föreligga, meddela föreskrifter

om uttagande av prisutjämningsavgift för varor, som utförs ur

riket. Nu gällande bemyndigande, som meddelats genom riksdagens skrivelse

den 29 april 1953, nr 176, gäller till och med den 30 juni 1954.

Med anledning av 1945 års riksdags beslut utfärdade Kungl. Maj :t den

25 maj 1945 (nr 256) förordning angående prisutjämningsavgift. I denna

förordning — som genom förordningar den 14 juni 1946, nr 282, och den

31 oktober 1947, nr 863, i vissa smärre avseenden ändrats — stadgas bl. a.,

att Kungl. Maj :t må, när behov därav ur prispolitiska synpunkter prövas

föreligga, förordna, att viss avgift (prisutjämningsavgift) skall erläggas för

vara, som utföres ur riket (1 §), att prisutjämningsavgift utgår enligt grunder

och med belopp, som Kungl. Maj :t bestämmer (2 §), samt att medel, som

inflyter genom uttagande av prisutjämningsavgift, skall fonderas och användas

enligt vad särskilt stadgas (3 §). I övrigt innehåller förordningen

föreskrifter om debitering, uppbörd och redovisning av prisutjämningsavgifter

samt vissa straff- och processrättsliga stadganden. Förordningen, som

ursprungligen gällde till och med den 30 juni 1946, har sedermera förlängts,

senast genom förordningen den 22 maj 1953, nr 230, till och med den 30

juni 1954.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 62.

3

Förordnande om prisutjämningsavgift har hittills meddelats endast beträffande

skogsprodukter.

I kungörelser 1947 och 1950 om prisutjämningsavgift å vissa trävaror

föreskrevs bl. a., att dylik avgift ej skulle uttagas beträffande varuparti, för

vilket avgift erlades enligt särskilt avtal. Med Kungl. Maj :ts godkännande

har statliga myndigheter ingått sådana avtal med vissa branschorganisationer,

enligt vilka dessa åtagit sig att av sina medlemmar uppbära en avgift

per viss enhet exporterad vara, här kallad konjunkturutjämningsavgift.

Beträffande de prisutjämnings- och konjunkturutjämningsavgifter, vilka

uttagits före år 1951, torde få hänvisas till den redogörelse, som lämnades i

propositionen nr 80 till 1953 års riksdag.

I december 1950 träffades avtal mellan statens handels- och industrikommission

för Kungl. Maj :t och Kronan samt Svenska cellulosaföreningen,

Svenska trämasseföreningen, Svenska trävaruexportföreningen och Svenska

pappersbruksföreningen om erläggande av konjunkturutjämningsavgifter

vid export av vissa skogsprodukter under år 1951. Avgifterna skulle uppbäras

av vederbörande förening samt överlämnas till riksgäldskontoret. Enligt dessa

avtal inflöt tillhopa ca 666 miljoner kronor, därav för cellulosa och trämassa

samt trävaror sammanlagt 527 miljoner kronor samt för papper 139

miljoner kronor. Nämnda belopp innefattar beträffande trävaror även avgifterna

för januari 1952. Av de inbetalade avgifterna skall enligt avtalen

70 procent (466 miljoner) återbetalas till företagen med 1/5 årligen under

tiden 1958—1962. Enligt senare ingångna tilläggsavtal har viss del omedelbart

tillfallit staten som skatt.

Återstående 30 procent skall fördelas enligt följande grunder:

a) i fråga om cellulosa och trämassa samt trävaror

10 procent (52,7 milj. kr.) till länsstiftelser med ändamål att främja det

enskilda skogsbruket,

10 procent till sociala stiftelser vid varje enskilt företag till förmån för

där anställda arbetare (företagsstiftelser) samt

10 procent till en central social stiftelse till förmån för samtliga inom

skogsindustrien sysselsatta arbetare;

b) i fråga om papper

7 procent (10 milj. kr.) till länsstiftelserna,

20 procent (28 milj. kr.) till företagsstiftelserna samt

3 procent (4 milj. kr.) till Stiftelsen Pappersbrukens forskningsinstitut.

I anslutning till nämnda avtal utfärdades kungörelsen den 3 november

1950, nr 586, om prisutjämningsavgift å vissa trävaror, pappersmassa av

trä samt vissa slag av papp och papper. Denna kungörelse utvidgades sedermera

(1950:652) att avse pappersved samt pappersavfall och makulerade

tryckalster.

Under år 1951 ingicks nya avtal mellan handels- och industrikommissionen

samt cellulosaföreningen, trämasseföreningen och pappersbruksföreningen

om konj unkturutj ämningsavgif ter vid export under år 1952. Förhandlingarna

med trävaruexportföreningen ledde icke till annan överenskommelse

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 62.

än att det år 1950 ingångna avtalet förlängdes att gälla under januari 1952.

I juni 1952 sjönk exportpriset under en i avtalen angiven nivå, varvid konjunkturutjämningsavgifter

upphörde att utgå.

De konjunkturutjämningsavgifter, som influtit enligt sistnämnda avtal,

uppgår till ca 225 miljoner kronor, därav för cellulosa och trämassa 185 miljoner

kronor samt för papper 40 miljoner kronor. Enligt avtalen skall av

dessa avgifter 26 procent (59 milj. kr.) omedelbart tillfalla staten som skatt

i förskott samt 40 procent (90 milj. kr.) återbetalas till företagen. I jämförelse

med avtalet för 1951 minskade sålunda den del, som skulle återgå till

företagen, med 4 (70—66) procent.

Återstoden skall fördelas på följande sätt:

a) i fråga om cellulosa och trämassa

4 procent (7 milj. kr.) till företagsstiftelserna,

3 procent (6 milj. kr.) till av berörda föreningar grundade stiftelser för

teknisk och skoglig forskning samt utbildning,

12 procent (22 milj. kr.) till en fond inom riksgäldskontoret för åtgärder

till fromma för skogsvården (skogsvårdsfonden) samt

15 procent (28 milj. kr.) till en likaledes inom riksgäldskontoret bildad

fond att användas för arbetsanskaffning inom skogsindustrierna vid lågjunktur

eller liknande ändamål (lågkonjunkturfonden);

b) i fråga om papper

6 procent (2 milj. kr.) till företagsstiftelserna,

3 procent (1 milj. kr.) till Stiftelsen Pappersbrukens forskningsinstitut,

10 procent (4 milj. kr.) till skogsvårdsfonden samt

15 procent (6 milj. kr.) till en särskild lågkonjunkturfond för papp- och

pappersindustrien.

Enligt de under år 1951 ingångna avtalen skall andelarna till företagen,

företagsstiftelserna och forskningsstiftelserna i princip utbetalas med 1/5

varje år med början i januari 1959. Kungl. Maj :t kan dock bl. a. vid vikande

konjunkturer medge tidigare utbetalning. Skogsvårdsfonden och lågkonjunkturfonderna

skall användas, när detta efter Kungl. Maj :ts bestämmande

befinnes vara ur konjunktursynpunkt lämpligt. Om lågkonjunkturfondernas

medel icke till fullo tagits i anspråk före den 1 januari 1967, kan

de därefter även disponeras för skogsvårdens främjande, vägbyggnader och

dylikt samt för skoglig och teknisk forskning och utbildning. Skulle medlen

i dessa fonder eller i skogsvårdsfonden icke vara förbrukade den 1 januari

1972, äger företagen då erhålla återstående belopp.

Med några företag, som ej var anslutna till avtalen med cellulosa- och trämasseföreningarna,

träffades separata överenskommelser.

I anslutning till de för år 1952 ingångna avtalen utfärdades kungörelsen

den 21 december 1951, nr 800, med ändring av förut nämnda kungörelse

den 3 november 1950 om prisutjämningsavgift å vissa trävaror m. m. Härigenom

infördes prisutjämningsavgift från och med ingången av år 1952

å vissa slag av trävaror, huvudsakligen rundvirke ävensom bjälkar, sparrar

och sedlar, vilka under år 1951 icke varit belagda med avgift. På grund av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 62.

5

de under år 1952 successivt sjunkande exportpriserna upphävdes efter

hand den för de olika varuslagen utgående prisutjämningsavgiften. Kungörelsen

om prisutjämningsavgift å vissa trävaror in. in. upphävdes i sin

helhet från och med den 1 november 1952 genom kungörelse den 23 oktober

1952, nr 663. Kungl. Maj :t beslöt därjämte sistnämnda dag att medgiva

återbäring av prisutjämningsavgifter, som utgått vid export av rundvirke

från och med den 16 augusti 1952.

Beträffande dispositionen av influtna prisutjämningsavgifter torde få hänvisas

till förut angivna proposition nr 80/1953. De i denna framlagda förslagen

godkändes av riksdagen (r. skr. nr 176).

De prisutjämningsmedel, beträffande vilka närmare beslut om användningen

ännu icke meddelats, uppgår till ca 12 miljoner kronor. Vissa riktlinjer

för dispositionen av dessa medel har emellertid godtagits av riksdagen.

Sålunda skall under år 1951 influtna prisutjämningsavgifter för pappersved

och pappersavfall — kvarstående belopp ca 0,6 resp. 4,5 miljoner kronor —

disponeras för skogliga ändamål i vidsträckt mening, som icke i annan

ordning kan tillgodoses. Av prisutjämningsavgifter för sågade trävaror under

år 1951 och januari 1952 skall 2,4 miljoner kronor användas för skogliga

ändamål. Avgifterna under år 1952 för pappersavfall — ca 1 miljon

kronor — skall kunna disponeras för forskningsverksamhet, främst vid

Svenska träforskningsinstitutet, rörande användning av avfallspapper; de

bör även i viss utsträckning kunna tagas i anspråk för att tillgodose sådana

sociala ändamål, som gagnar arbetstagare inom pappersavfallshanteringen.

Framställningar rörande användningen av influtna

prisutjämningsavgifter m. m.

Förslag från Södra Sveriges skogsindustriutredning.

Södra Sveriges skogsindustriutredning har den 17 juni 1953 avgivit ett

betänkande angående sågverksindustrien i södra Sverige (SOU 1953: 19).

Utredningen avser härvid med södra Sverige Götaland samt Svealand med

undantag av Värmlands och Kopparbergs län.

Utredningen framhåller, att på grund av ökade timmertillgånga

r redan under innevarande decennium en stegring av årsproduktionen sågade

trävaror i södra Sverige med 90 000 standards i förhållande till 1951 års

produktionsnivå, 670 000 standards, synes möjlig. Under de följande tre

årtiondena beräknas timmertillgångarna öka ytterligare. Under 1980-talet

torde den årliga produktionen ur råvarusynpunkt kunna stiga med 300 000

standards i jämförelse med 1951.

Sågverksindustriens kapacitet räcker emellertid f. n. icke

till för förädling av de ökande timmertillgångarna. Även om timmertillgångarna

delvis skulle komma att förädlas inom massaindustrien, föreligger

utan tvekan betingelser för en betydande utbyggnad av sågverksindustrien

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 62.

i södra Sverige. Redan under 1950-talet kommer sågverksindustriens nuvarande

praktiska kapacitet att vara otillräcklig i förhållande till den ur råvarusynpunkt

möjliga produktionen. Större ramsågverk bör uppföras; vid

dessa erhålles i regel ett högre sågutbyte och eu bättre produkt än vid cirkelsågarna.

Härvid bör man eftersträva så stora enheter, att sågverksavfallet

kan tillvaratagas som råvara för massaindustrien.

Utredningen har funnit det tveksamt, om enskilda företagare med stöd av

de vanliga kreditanstalterna kan finansiera en utbyggnad av sågverken i erforderlig

omfattning. Anläggningskostnaden för ett enramigt sågverk med

en årsproduktion av omkring 2 000 standards beräknas f. n. uppgå till omkring

en halv miljon kronor. Skall sågverket förses med barlcningsanläggning,

ångtorkningsanläggning, matrum och omklädnadsrum med moderna

sanitära anläggningar tillkommer ytterligare icke oväsentliga kostnader.

Vidare torde uppförande av arbetar- och tjänstemannabostäder i många fall

bli ofrånkomligt. Då anläggningskostnaderna sålunda är stora och det på

längre sikt är fråga om en synnerligen betydelsefull industriell nybyggnad

och ombyggnad, bör särskilda åtgärder vidtagas från statsmakternas sida

för att befordra en ur allmänna synpunkter i hög grad önskvärd investeringsutveckling.

Utredningen föreslår därför, att till en särskild lånefond

ä kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd anvisas ett investeringsanslag

av 25 miljoner kronor för angivna ändamål. Härigenom möjliggöres

även för andra företagare än de sågverksägare, som kunnat draga nytta av

de senaste årens högkonjunktur, att bidraga till den önskvärda utbyggnaden

av sågverksindustrien. Fondmedlen bör förvaltas av statskontoret. Lånen

skall beviljas av Kungl. Maj :t och avse utbyggnad av redan befintliga ramsågverk

eller nybyggnad av sådana. Sågverken bör få en sådan storleksordning,

att de kan förränta även kostnaden för installation av barkningsanläggning.

Lån bör ej beviljas för uppförande av cirkelsågverk. Vid beviljande av lån

bör särskild hänsyn tagas till huruvida den plats, där företaget ligger eller

avses skola uppföras, är lämplig ur exportsynpunkt. Särskild uppmärksamhet

bör vidare fästas vid belägenheten med hänsyn till möjligheterna att

på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt utnyttja sågverksavfallet. Lån bör

icke överstiga 70 procent av den beräknade kostnaden för sågverkets uppförande,

exklusive kostnad för eventuella arbetar- och tjänstemannabostäder.

Utredningen framhåller vidare, att den tekniska utrustningen hos de

mindre sågverken ofta icke är tillfredsställande. Orsakerna till att industrien

icke rationaliserats i önskvärd omfattning är förutom bristande ekonomiska

resurser ovetskap om framstegen inom sågningstekniken, svårigheter att

erhålla sakkunnig hjälp vid en modernisering m. in. En intensifierad upplysande

och konsulterande verksamhet är därför nödvändig. Denna verksamhet

bör ha till syfte icke endast att åstadkomma en förbättring av de

enskilda företagens tekniska utrustning utan även att göra företagarna

uppmärksamma på vilken driftsform, som i det enskilda fallet kan vara

lämpligast. Verksamheten bör inriktas på relativt lång sikt, minst en tio
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

7

årsperiod, och bör avse hela landet. Utredningen förordar, att verksamheten

omhändertages av ett särskilt rationali se ringsorgan, vilket

bör bildas av sågverksindustrien själv och givas formen av en förening, där

sågverksföretagarna och deras organisationer kan ingå som medlemmar.

Statsmakterna föreslås skola tillsätta en opartisk ordförande och eventuellt

ytterligare någon ledamot. Svenska träforskningsinstitutet och fackföreningsrörelsen

bör vara representerade i föreningens styrelse. Kostnaderna för

rationaliseringsorganet under en tioårsperiod beräknas till 3 800 000 kronor.

Hälften av detta belopp belöper på försöksverksamhet -— provning av nya

maskiner o. d. — som skall bedrivas av organet. Utgifterna i övrigt består

av löner till anställda konsulenter, ritare och skrivbiträden samt av kostnader

för publikationer, resor, lokaler m. m. Om ett fristående rationaliseringsorgan

icke anses böra inrättas, föreslår utredningen, att den ifrågasatta

verksamheten skall omhänderhas av kommerskollegium. Till kollegiet bör

då knytas ett expertråd med representanter för industrien, träforskningsinstitutet

och fackföreningsrörelsen. Däremot bör enligt utredningens mening

rationaliseringsverksamheten icke anknytas till träforskningsinstitutet

eller statens hantverksinstitut. Träforskningsinstitutet bedriver icke någon

egen konsulterande verksamhet och det synes icke vara rationellt att sammankoppla

det vetenskapliga arbete, institutet bedriver, med konsultationsverksamhet.

Då rationaliseringsverksamheten är avsedd att omfatta hela sågverksindustrien

och icke blott den del, som möjligen kan sägas bedrivas

under hantverksmässiga former, bör icke heller hantverksinstitutet komma

i fråga. Den föreslagna rationaliseringsverksamheten anses böra finansieras

med de under åren 1951 och 1952 influtna prisutjämningsavgifterna å skogsprodukter.

För att underlätta och påskynda industriens rationalisering ifrågasätter

utredningen, om icke återbetalning av fonderade pr is utjämning

savgifter å skogsprodukter, som skall återbetalas till sågverksföretagarna

år 1958 och senare, kan ske redan före nämnda år. Ett

villkor för en sådan återbetalning skulle vara, att vederbörande företagare

använder medlen för rationalisering.

Särskilda ansträngningar anser utredningen bör göras för att vinna nya

marknader. En handelssekreterare med särskild erfarenhet från

praktisk verksamhet bör därför erhålla i uppdrag att göra marknadsundersökningar

beträffande sågade trävaror i olika länder.

Vissa av missförhållandena inom sågverksindustrien beror enligt utredningens

mening på att den vetenskapliga forskningen inom detta

område varit av alltför liten omfattning. En utbyggnad av träforskningsinstitutet

är därför påkallad. Forskningsrön vid institutet bör snabbt och kontinuerligt

bringas till industriens kännedom. Medel härför bör ställas till

förfogande av statsmakterna.

Beträffande yrkesutbildningen för arbetare och förmän inom

sågverksindustrien erinrar utredningen om vad som i denna fråga anförts

av 1950 års sågverksskoleutredning. Sistnämnda utredning framhöll, att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

behovet av yrkesutbildning för arbetare och förmän inom sågverksindustrien

visserligen allmänt vitsordats men att meningarna var delade om i vilken

form denna utbildning borde ske. Vissa branschorganisationer inom sågverksnäringen

hade sålunda uttalat, att de större företagen kunde ordna

utbildningen själva. Från olika håll hade tvekan yppats om möjligheten att

rekrytera elever till en sågverksskola. Sågverksskoleutredningen ansåg emellertid,

att för de mindre sågverken — särskilt i södra Sverige — förelåg ett

utbildningsbehov, som knappast kunde tillgodoses i annan form än vid

särskilda utbildningskurser. Utredningen föreslog därför, att en kursverksamhet

i mindre skala för sågverksarbetare och sågverksförmän försöksvis

borde anordnas i Vislanda. Utbildningen skulle årligen omfatta en tre månaders

praktisk yrkeskurs för arbetare och en sex veckors huvudsakligen

teoretisk kurs för förmän. Vardera kursen skulle mottaga 15—20 elever.

Skogsindustriutredningen uttalar nu som sin mening, att en yrkesutbildning

skulle verksamt bidraga till att avhjälpa vissa brister inom näringen

samt till att öka arbetarstammen. Endast genom en sådan ökning är det

möjligt att genomföra en önskad utbyggnad av industrien. Skogsindustriutredningen

förordar därför, att en försöksverksamhet på detta område

kommer till stånd i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits

av 1950 års sågverksskoleutredning.

Enligt nuvarande regler fordras för att ett sågverk skall medräknas i

industristatistiken, att antalet sysselsatta i genomsnitt per år utgör

minst fem personer. För att statistiken skall ge en tillförlitligare bild

föreslår utredningen, att sågverk, som under sågningssäsongen sysselsätter

i genomsnitt minst fyra personer, medräknas. För att följa utvecklingen av

sågverksindustrien i södra Sverige bör industristatistiken bearbetas intensivare

än vad som f. n. sker.

Sågverk med en årsproduktion under 60 standards torde även efter nyssnämnda

ändring i allmänhet falla utanför den årliga redovisningen. I syfte

bl. a. att erhålla en nödig överblick över denna produktion föreslås, att sågverksinventeringar

genomföres vart femte år. Kommerskollegium

bör utföra en sådan inventering avseende år 1953. Materialet från denna

inventering bör utnyttjas för förbättringar av industristatistiken.

Av utredningens 11 ledamöter bär fem avgivit en reservation beträffande

förslaget om en särskild lånefond. Enligt deras uppfattning bör den utbyggnad

av sågverksindustrien, som kan bli nödvändig, ske i fri konkurrens.

Erforderliga medel härför bör anskaffas av det enskilda företaget utan att

stödjande åtgärder vidtages från statens sida.

Yttranden.

Yttranden över betänkandet har avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen, statskontoret,

överstyrelsen för yrkesutbildning, domänstyrelsen, skogsstyrelsen,

kommerskollegium, statens handels- och industrikommission, fullmäktige i

riksbanken och riksgäldskontoret, statens hantverksinstitut, länsstyrelserna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

9

i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,

Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs

och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro samt Västmanlands län,

styrelsen för Svenska träforskningsinstitutet, Aktiebolaget Statens Skogsindustrier,

kommittén för produktionsfrämjande åtgärder, Sveriges allmänna

exportförening, Svenska trävaruexportföreningen, Sveriges industriförbund,

Svenska cellulosaföreningen, Svenska pappersbruksföreningen, Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund, Sydsvenska virkesföreningen, Sveriges

sågverksägares riksförbund, Svenska inlandssågverkens förening, Södra

Sveriges trävaruexportförening, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation

samt landsorganisationen i Sverige, som bifogat yttranden av

Svenska träindustriarbetareförbundet och Sveriges skogs- och flottningsarbetaraförbund.

Vad beträffar frågan om timmertillgången framhåller domänstijrelsen,

att utredningen vid bedömandet av den kommande produktionsökningen

varit relativt försiktig. Liknande synpunkter har framförts av

landsorganisationen, fackförbunden, Aktiebolaget Statens skogsindustrier

och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. Åtskilliga remissinstanser

betonar, att utrymme finns för en utbyggnad av industrien. Svenska trävaruexportföreningen

däremot — i vars yttrande Sveriges allmänna exportförening,

Svenska cellulosaföreningen och Svenska pappersbruksföreningen

instämmer — framhåller, att den teoretiskt framkalkylerade ökningen av

sågtimmerproduktionen troligen ej blir tillgänglig på marknaden. Skogsägarna

synes av olika anledningar föredraga att kvarhålla och kapitalisera

vissa delar av skogsproduktionen framför att lösgöra den. Med den åldersoch

dimensionsfördelning, som virkesförråden i södra Sverige äger, kan ett

kvarhållande av timmersortimentet i ett eller flera decennier säkerligen tänkas.

Likartade uttalanden har gjorts av Sveriges industriförbund och

Svenska inlandssågverkens förening. Länsstyrelsen i Östergötlands län finner

anledning antaga, att avverkningen till följd av brist på arbetskraft

och begränsningar i transportmedel under en tid framåt väsentligt kommer

att understiga den beräknade kvantiteten.

Med anledning av vad utredningen anfört om sågverksindustriens

kapacitet betonas i flera yttranden, att det är angeläget, att barrskogstillgångarna

blir rationellt tillvaratagna och att en utbyggnad av industrien

kommer till stånd. Sveriges skogs- och flottningsarbetareförbund

understryker dock, att förutsättningarna för ökad export bör noggrant övervägas,

innan några definitiva avgöranden sker beträffande industriens utbyggnad.

Sveriges industriförbund anser, att det kan komma att möta svårigheter

att avsätta svenskt sågat virke på exportmarknaderna i den ökade

omfattning, som råvarutillgångarna eventuellt medgiver eller till och med

i oförändrad omfattning. Liknande synpunkter har anförts av Svenska trävaruexportföreningen.

Svenska inlandssågverkens förening anför, att frågan

om att tillvarataga avfallet måste lösas, innan sågverksindustrien bygges

ut. Sveriges hantverks- och småindustriorganisation uttalar, att råvarutill
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

gången i och för sig icke motiverar särskilda åtgärder i syfte att snabbt öka

förädlingsverkens kapacitet. De av utredningen framlagda siffrorna innebär

endast en genomsnittlig ökning av den tillgängliga råvaran med 1 å 2 procent

per år; inom industrien förekommer redan vid normal produktionsökning

genom rationalisering etc. betydligt högre procenttal. Organisationen

framhåller vidare, att utredningen i högre grad borde ha beaktat, om

icke efter hand helt nya användningsområden för råvaran kommer att

föreligga vid en fortsatt industrialisering. På längre sikt torde en forcerad

export av sågvirke ej vara någon idealisk användning av en av vårt lands

viktigaste industriella råvaror.

Flertalet remissinstanser anser i likhet med utredningen, att i första hand

en ökning av ramsågverkens kapacitet bör ske. I åtskilliga yttranden betonas

dock cirkelsågverkcns betydelse i olika avseenden.

Förslaget att inrätta en särskild lånefond avstyrkes i övervägande

antalet remissvar. Enligt kommerskollegiets uppfattning har utredningen

icke styrkt, att en önskvärd utbyggnad av sågverksindustrien ej skulle kunna

komma till stånd utan statens lånemedverkan. Svenska trävaruexportföreningen

anför, att om ett stadigvarande utbud av råvara kommer att förefinnas

i marknaden utöver den nuvarande industriens behov och om prisläget

på denna råvara blir sådant, att en nybyggd industri kan förräntas, så

kommer även en sådan industri att växa fram utan statliga stödåtgärder.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län kan icke tillstyrka förslaget bl. a. på grund

av ovissheten om möjligheterna att finna avsättning för en ökad virkesproduktion.

Länsstyrelsen i Kronobergs län befarar att en forcerad nyanläggning

av stora ramsågverk kan få till följd att åtskilliga av de befintliga fasta

cirkelsågverken måste nedlägga driften, vilket kan medföra stora sociala

och ekonomiska olägenheter. Den alltmer hårdnande konkurrensen på utlandsmarknaden

torde för övrigt leda till att sågverksindustrien — utan att

särskilda åtgärder behöver vidtagas — utvecklas i enlighet med de riktlinjer,

som utredningen angivit såsom önskvärda. Länsstyrelsen i Kristianstads

län anför, att erfarenheterna har visat, att sågverksindustrien väl förstått

att anpassa sig efter råvarutillgångarna. Enligt länsstyrelsens i Hallands län

uppfattning torde den pågående utbyggnaden av statens skogsindustrier och

skogsägarnas kooperativa träförädlingsföretag utgöra en tillräcklig garanti

för att eu behövlig utbyggnad av sågverksindustriens kapacitet icke eftersättes.

En statlig långivning för finansiering av investeringar inom sågverksindustrien

innebär risk för överdimensionering eller snedvridning av produktionskapaciteten.

Skogsstyrelsen anser i likhet med ett antal skogsvårdsstyrelser

att i första hand andra vägar bör prövas för att stimulera en utbyggnad

av sågverksindustrien. Ett eventuellt statligt kreditunderstöd, som

ensidigt skulle gynna tillkomsten av ramsågverk, kan styrelsen icke tillstyrka.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ansluter sig till reservanterna i utredningen

och framhåller, att med de stora lånebehov staten f. n. har, måste den

största återhållsamhet iakttagas gentemot krav på nya lånemedelsanslag.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

11

Fullmäktige i riksbanken förutsätter, att när det gäller lånebehov av den

relativt begränsade storleksordning, varom här är fråga, samt därtill avseende

eu successiv utbyggnad under en följd av år, kreditinstituten skall vara

villiga och äga möjlighet att tillgodose dylika kreditanspråk. Även statskontoret

och arbetsmarknadsstyrelsen anser sig av liknande skäl icke kunna

tillstyrka förslaget om en lånefond.

Utredningens förslag i denna del tillstyrkes av Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund, domänstyrelsen, fyra länsstyrelser samt landsorganisationen

i Sverige. Riksförbundet anser, att enskilda företagare knappast kan

genomföra nödiga rationaliseringar med nu gällande kreditrestriktioner, om

icke den av utredningen föreslagna lånefonden kommer till stånd. Landsorganisationen

åberopar yttranden av Svenska träindustriarbetareförbundet

samt Sveriges skogs- och flottningsarbetareförbund. Träindustriarbetareförbundet

befarar att utvecklingen icke kommer att gå i önskvärd takt. Med

hänsyn till svårigheterna att aktualisera mera långtgående åtgärder tillstyrker

förbundet förslaget om en lånefond. Förbundet framhåller, att ägosplittringen

i södra Sverige beträffande skogen — 156 000 enskilda skogsägare

disponerar 75 ä 80 procent av all skog — kommer att utgöra ett allvarligt

hinder, då det gäller möjligheterna att anlägga större produktionsenheter.

Utbyggnaden är dock så angelägen, att ytterligare åtgärder bör övervägas,

om det skulle visa sig att utredningens förslag om en lånefond icke är tillräckligt.

I detta sammanhang uttalar förbundet, att frågor om strukturförändringar

av södra Sveriges sågverksindustri liksom dess stabilisering på

lång sikt skulle kunna lösas snabbare och smidigare, om samhället ägde eller

på annat sätt hade ett mera avgörande inflytande över skogen. Men även

under nuvarande ägandeförhållanden bör den rationellt byggda och drivna

träförädlingsindustriens råvaruförsörjning tryggas på ett effektivt sätt. En

utveckling i rätt riktning vore, att förädlingsindustrien själv gavs möjlighet

att förvärva erforderlig skogsmark. Betydligt starkare skäl talar för att industrien

äger råvaran än att jordbrukare och andra enskilda, som icke förädlar

skogen själva, skall vara i besittning av den, särskilt som de enskilda

skogsägarna icke visar samma intresse för skogsvården som industribolagen

och staten. En annan utväg är att skogsägarna genom sina föreningar i högre

grad än nu är fallet etablerar sig som storföretagare inom träförädlingsindustrien.

Frågan om förhållandet mellan råvaran och förädlingsindustrien

måste förr eller senare finna en radikal lösning, om ej näringen själv kan

anpassa sig till sina egna och samhällets intressen. Skogs- och flottningsarbetareförbundet

har framfört motsvarande synpunkter.

Utredningens förslag att inrätta ett särskilt rationaliseringsorgan

tillstyrkes i huvudsak av kommerskollegium, flertalet länsstyrelser,

fullmäktige i riksgäldskontoret, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund,

Sveriges sågverksägares riksförbund, landsorganisationen och Sydsvenska

virkesföreningen. Sveriges hantverks- och småindustriorganisation föreslår,

att verksamheten anknytes till statens hantverksinstitut. Hantverksinstitutet

hemställer om ökade medel för att intensifiera institutets rationalise
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

rings- och konsultationsverksamhet på ifrågavarande område. De arbetsuppgifter,

som avser att tillgodose behoven av rationalisering och fortbildning

för den mindre och medelstora sågverksindustrien faller helt inom

institutets arbetsområde. I samarbete med bl. a. Sveriges sågverksägares

riksförbund har institutet regelbundet anordnat kurser för sågverksägare

samt ett flertal kurser i rationell klingvård.

Domänstijrelsen anser, att verksamheten icke bör utbyggas mer än nödvändigt

och därför helst bör inordnas under kommerskollegium. Skogsstyrelsen

förordar anslag av tillfällig natur till organ som är verksamma inom

detta område.

Förslaget att inrätta ett rationaliseringsorgan avstyrkes i åtskilliga yttranden.

Kommittén för produktionsfrämjande åtgärder anser, att staten ej

bär anledning vidtaga åtgärder för att inrätta ett sådant organ för sågverksindustriens

del. Det bör emellertid kunna uppdragas åt Svenska träforskningsinstitutet

att efter eventuell komplettering med sakkunnig personal

biträda företag, som önskar rationalisera. Arbetsmarknadsstyrelsen anser

att företagareföreningarna bör kunna utnyttjas för de av utredningen föreslagna

uppgifterna.

Sveriges industrijörbund delar utredningens uppfattning, att sågverksindustrien

i södra Sverige f. n. i viss utsträckning företer en sådan struktur

och sådana arbetsformer, som måste betraktas såsom mindre rationella. Förbundet

avstyrker emellertid inrättandet av ett särskilt rationaliseringsorgan.

De företag, som arbetar med omoderna eller alltför små anläggningar, torde

nödgas att i större utsträckning än vad hittills skett vidtaga rationaliseringsåtgärder,

om de önskar bestå i konkurrensen. Det synes vidare vara

högst ovisst vad ett nytt rationaliseringsorgan skulle kunna göra för insatser,

som icke redan bestående byråer och experter på detta område kan

utföra lika bra eller bättre. Likartade synpunkter anföres av Svenska trävaruexportföreningen,

i vars yttrande Sveriges allmänna exportförening,

Svenska cellulosaföreningen och Svenska pappersbruksföreningen instämmer,

samt Svenska inlandssågverkens förening.

Statskontoret anser, att det bör ankomma på sågverksnäringen själv att

svara för kostnaderna för en rationalisering av sågverksindustrien.

Förslaget om återbetalning av pri sutjämning smedel före

år 1958 avstyrkes endast av fullmäktige i riksgäldskontoret. Ett bifall till

förslaget skulle innebära en ytterligare belastning på riksgäldskontoret och

ökade anspråk på den redan i hög grad ansträngda lånemarknaden. Om sådan

återbetalning ändå anses böra ske, förutsätter fullmäktige, att största

törsiktighet kommer att iakttagas därvid. Fullmäktige i Sveriges riksbank

anser, att frågan bör bedömas i ett större sammanhang och efter en mera

ingående prövning.

De övriga remissinstanser, som yttrat sig i denna del, tillstyrker en återbetalning.

Sveriges industriförbund, Svenska trävaruexportföreningen och

Sveriges sågverksägares riksförbund anser emellertid att en återbetalning bör

ske utan villkor. Rätt att återbekomma prisutjämningsavgift redan före

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 62.

13

1958 bör stå öppen för alla företag inom träindustrien, som inbetalt dylik

avgift, och återbetalningen bör icke heller begränsas till företagen inom

södra Sverige. Sveriges skogsägareföreningars riksförbund föreslår, att villkoret

för tidigare återbetalning av fondmedel ändras så, att förslagsvis 50

procent av medlen redovisas i form av förbättringsarbeten, men att resten

får användas så som företagaren själv finner för gott.

Utredningens förslag om en handelssekreterare avstyrkes av

Svenska trävaruexportföreningen, handels- och industrikommissionen,

kommerskollegium och länsstyrelsen i Malmöhus län. Mot förslaget anföres

bl. a., att den bästa kontakten med exportmarknaderna uppehälles genom

agenter och representanter, som redan till stort antal finns praktiskt taget

över hela världen. Landsorganisationen och vissa länsstyrelser tillstyrker

emellertid utredningens förslag.

Förslaget om intensifierad forskning genom utbyggnad av träforskningsinstitutet

tillstyrkes i ett flertal yttranden. Styrelsen för träforskningsinstitutet

anför, att utredningens uppfattning i allt väsentligt sammanfaller

med vad Stiftelsen Svensk träforskning framhållit i samband med sitt till

Kungl. Maj: t ingivna förslag till nytt avtal för institutet för tiden efter den 1

juli 1954. Arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasätter, om icke den försöksverksamhet,

provning av nya maskiner o. dyl., som enligt utredningens förslag

skulle åligga det tilltänkta rationaliseringsorganet och som skulle draga

hälften av kostnaderna för detta organ, bör anförtros åt träforskningsinstitutet.

Statens hantverksinslitut hemställer, att för sågverken aktuella undersöknings-,

försöks- eller forskningsarbeten inom institutets verksamhetsområde

uppdrages åt hantverksinstitutet.

Vad utredningen anfört i fråga om yrkesutbildning biträdes av

flertalet remissinstanser. Statens hantverksinstitut anför, att frågan om fortbildning

av arbetsledare, förmän och arbetare inom sågverksindustrien snarast

bör lösas. Sådan fortbildning bör ske med lämpliga kurser i olika delar

av landet. Institutet har anordnat dylika kurser, men till följd av bristen på

medel har de icke på långt när fått önskvärd omfattning. Medel bör därför

ställas till institutets förfogande för anordnande av sådana kurser i den omfattning,

som är nödvändig för att utbilda erforderligt antal yrkesmän. Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation anser, att kursverksamheten

bör anknytas till hantverksinstitutet. Skogsstyrelsen anser för sin del, att

en verklig sågverksskola behövs.

Svenska inlandssågverkens förening delar utredningens uppfattning, att

frågan om yrkesutbildning är av stor betydelse. Innan försöksverksamheten

beslutas, måste emellertid undersökas, om tillräckligt många elever kan påräknas.

Domänstyrelsen tillstyrker utredningens förslag om yrkesutbildning

såvitt gäller arbetare vid de mindre sågverken. Vid de större industrierna

bör utbildningen ombesörjas av företagen. Liknande uttalande har gjorts

av Aktiebolaget Statens skogsindustrier. Svenska trävaruexportföreningen

anser, att yrkesutbildningen bäst omhänderhaves av sågverksföretagen

själva, men har i och för sig ingen erinran mot förslaget.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 62.

Statskontoret finner bärande motiv icke föreligga att ens på försök igångsätta

en utbildningsverksamhet. Ämbetsverket understryker, att sågverksskoleutredningen

själv varit tveksam om tillräckligt underlag fanns för en

försöksskola av detta slag.

Förslaget om förbättringar av industristatistiken samt inventering

av sågverk tillstyrkes av samtliga remissinstanser, som yttrat

sig i denna fråga, utom Södra Sveriges trävaruexportförening. Föreningen

anser den ifrågasatta kompletteringen av industristatistiken praktiskt

värdelös. Kommerskollegium framhåller, att ofullständigheten i statistiken

beträffande de mindre sågarna uppmärksammats vid ett flertal tillfällen.

Kollegium kan genomföra en första sågverksinventering avseende år 1953

under förutsättning att erforderliga medel härför ställs till kollegiets förfogande.

Kollegium är vidare berett att med ledning av erfarenheterna från

en sådan inventering söka åstadkomma förbättringar av den årliga industristatistiken.

Framställning från vissa skogliga organ.

I en gemensam framställning (skr. 7/11 1953) har ett antal skogliga organ

— domänstyrelsen, skogshögskolan, statens skogsforskningsinsfitut. Sveriges

skogsägareförbund, Svenska skogsvårdsföreningen, Föreningen skogsarbeten

och domänstgrelsens arbetsstudieavdelning, Föreningen för växtförädling

av skogsträd, Föreningen Värmlands skogsarbetsstudier samt Mellanoch

Sydsvenska skogsbrukets arbetsstudier —- anfört i huvudsak följande.

På grund av bristande medel har många skogliga forskningsuppgifter icke

kunnat lösas. På åtskilliga hithörande områden är våra kunskaper alltjämt

generande små. Den skogliga forskningen måste därför intensifieras.

1946 års högskoleutredning föreslog en upprustning av skogshögskolan;

denna upprustning har emellertid ännu endast delvis kommit till stånd. Förbättrade

resurser vid skogshögskolan kan omedelbart omsättas i en intensivare

verksamhet och är samtidigt också en förutsättning för rekryteringen

av dugliga forskare, som alltjämt är otillräcklig. Även statens skogsforskningsinstitut

har otillräckliga resurser i förhållande till de angelägna forskningsuppgifter,

som åvilar institutet.

Forskning bedrives även av andra organ, såsom Föreningen för växtförädling

av skogsträd och skogsbrukets arbetsstudieavdelningar. Sådan forskning

finansieras av domänverket och enskilda företag; även prisutjämningsmedel

har — genom fonden för skoglig forskning — kunnat disponeras. Vid

sidan av prisutjämningsmedlen har för fri forskning kunnat tagas i anspråk

medel från fonden för slcogsvetenskaplig forskning. Denna fond, som tillskapades

år 1918 genom bidrag från enskilda, uppgick vid årsskiftet 1952/

53 till ca 600 000 kronor med en ränteavkastning av omkring 25 000 kronor.

I detta sammanhang framhålles även att i vart fall det större skogsbruket

under senare år anslagit mycket betydande belopp till skoglig forskning.

Den nyssnämnda fonden för skoglig forskning tillkom år 1946, då av pris
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

15

utjämningsmedel avsattes 11 miljoner kronor för detta ändamål. Sedermera

har fonden tillförts ytterligare 2,5 miljoner kronor av prisutjämningsmedel.

Förutom avkastningen, som de senaste åren uppgått till ca 320 000 kronor,

får fondens kapitalmedel tagas i anspråk för stöd åt skoglig forskning, dock

icke utan Kungl. Maj :ts medgivande i sådan utsträckning, att fondens kapital

nedgår under 8 miljoner kronor. Från fonden har hittills lämnats ett årligt

bidrag av 120 000 kronor till Föreningen för växtförädling av skogsträd,

varjämte de förut nämnda arbetsstudieavdelningarna under de senaste åren

erhållit årliga bidrag mellan 100 000 och 200 000 kronor; härigenom har sålunda

huvuddelen av fondens ränteinkomster förbrukats. Fondstyrelsen är

av den uppfattningen, att även anslag ur fonden, som innebär avsevärd kapitalminskning,

skulle kunna beviljas till angelägna forskningsuppgifter, om

visshet erhålles om att ytterligare medel kommer att anvisas för central

forskning.

Den skogliga forskningen har beaktats vid överenskommelserna om konjunkturutjämningsavgifter.

Enligt överenskommelserna om uttagande av avgift

under år 1951 skall viss del av avgifterna — ca 63 miljoner kronor —

under åren 1958—1962 tillföras de s. k. länsstiftelserna för åtgärder till gagn

för det enskilda skogsbruket inom respektive län. Dessa stiftelser är sammansatta

på sådant sätt, att hälften av deras ledamöter utses av vederbörande

skogsindustrier och den andra hälften av slcogsvårdsstyrelser och

skogsägareföreningar med landshövdingen som opartisk ordförande. Vid

dispositionen av länsstiftelsernas medel har man hittills strävat efter att

finna ändamål, som är av gemensam betydelse för skogsbruket i länet i dess

helhet; i viss utsträckning har man även sökt tillgodose ändamål, som är

gemensamma för hela landet, t. ex. Föreningen för växtförädling av skogsträd

in. fl. Enligt överenskommelserna beträffande konjunkturutjämningsavgifter

för år 1952 skall viss del tillfalla en särskild skogsvårdsfond. Fonden

uppgår till ca 26 miljoner kronor. Till följd av konjunktur omslaget under

1952 blev denna fond emellertid icke av den storleksordning, som man

ursprungligen avsett. Det ankommer på fondens styrelse att föreslå medlens

användning; någon styrelse har ännu icke tillsatts. Först sedan denna styrelse

utarbetat en plan för medlens disposition kommer det att framgå, om

en mera väsentlig del av medlen blir disponibel för skoglig forskning. Med

hänsyn till vad förut anförts om disposition av medel ur fonden för skoglig

forskning yrkas i framställningen, att styrelse för fonden tillsättes redan

nu.

Sammanfattningsvis uttalas, att för sådana skogliga forskningsuppgifter,

som icke handhas av skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet, f. n.

disponeras fonden för skoglig forskning och fonden för skogsvetenskaplig

forskning, sammanlagt ca 12,5 miljoner kronor. Med hänsyn till de omfattande

forskningsuppgifterna är detta belopp otillfredsställande. Sedan betydande

belopp av pris- och konjunktur utjämningsavgifter avsatts för andra

ändamål än rent skogliga, kvarstår följande medel, som väsentligen torde

ha avsetts att komma skogsbruket till godo:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 62.

länsstiftelserna............................ 63 milj. kr.

skogsvårdsfonden ........................ 26 »

odisponerade prisutjämningsavgifter........ 12 »

Summa 101 milj. kr.

Med hänsyn till vikten av central skoglig forskning bör en betydande del

av här angivna medel ställas till förfogande för sådan forskning, främst genom

att tillföras fonden för skoglig forskning. I anslutning härtill påyrkas

en sådan ändring i överenskommelserna om konjunkturutjämningsavgift

under år 1951, att viss del, förslagsvis tredjedelen av de medel, som avsetts

för länsstiftelserna, i stället anvisas för central skoglig forskning. Vidare

hemställes, att 5 miljoner kronor anvisas till fonden för skoglig forskning

av ännu odisponerade prisutjämningsavgifter.

Skogsstyrelsen (skr. 7/11 1953) anser sig ej kunna tillstyrka förslaget i

nyssnämnda framställning om ändring av avtalet rörande 1951 års konjunkturutjämningsavgifter

i fråga om medel till länsstiftelserna. Ett bifall till

detta förslag skulle innebära, att skogsbrukets andel i kostnaderna för den

centrala forskningen skulle drabba vissa landsdelar och intressenter orättvist

samt att länsstiftelsernas möjligheter att genom en kraftig engångsinsats

förbättra skogsbrukets produktionsmöjligheter skulle väsentligt

minskas. I detta sammanhang framhålles behovet av skogsvägbyggnad. De

medel som tillkommer länsstiftelserna, behövs sålunda väl för hittills förutsedda

ändamål. Vid bedömning av frågan om finansiering av den centrala

skogliga forskningen bör i första hand avgöras, hur kostnaderna skall fördelas

på staten och skogsbruket. Styrelsen hemställer om en utredning angående

den centrala skogliga forskningens framtida finansiering. Styrelsen

biträder yrkandena i framställningen i vad avser tillsättning av styrelse för

skogsvårdsfonden samt anvisning av medel till fonden för skoglig forskning

av ännu odisponerade prisutjämningsavgifter, varigenom det blir möjligt att

även under tiden för den av styrelsen begärda utredningen lämna erforderligt

stöd åt aktuella forskningsuppgifter. Motsvarande yrkanden har gjorts

av Sveriges skogsägareföreningars riksförbund (skr. 9/11 1953).

k

Här må vidare erinras, att föregående års riksdag framhöll (JoU 42;

r. skr. 423) — med anledning av väckt motion angående tryggande av skogsbrukets

utveckling och ställning —- att det var angeläget, att ett avsevärt

belopp av de prisutjämningsavgifter, som kunde bli disponibla för skoglig

forskning, tillfördes fonden för skoglig forskning.

Departementschefen.

Kungl. Maj:t har sedan den 1 juli 1945 haft xåksdagens bemyndigande att

för stabilisering av den inhemska prisnivån uttaga prisutjämningsavgift

vid export av varor. Syftet med avgiften har angivits vara att förhindra

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 62.

att höga utlandspriser på vissa varor verkar prisstegrande inom landet. Det

har förutsatts att när fråga uppkommer om att uttaga prisutjämningsavgift

man bör söka nå överenskommelse därom med vederbörande exportörer.

Härutöver har uttalats att, vid övervägande av spörsmål rörande prisutjämningsavgift,

i varje särskilt fall jämväl andra synpunkter än de rent prispolitiska,

bl. a. handelspolitiska synpunkter, bör vinna beaktande. Bemyndigandet

att uttaga prisutjämningsavgift gäller f. n. till innevarande budgetårs

utgång.

Hittills har prisutjämningsavgift endast uttagits på skogsprodukter. I de

flesta fall har det visat sig möjligt att träffa avtal med berörda organisationer

eller företag om utgående avgifter, i detta sammanhang benämnda konjunkturutjämningsavgifter.

I huvudsak som komplettering härtill har prisutjämningsavgifter

uttagits genom formellt åläggande för exportörer, som

icke anslutit sig till avtalen.

Som framgår av det föregående upphörde uttagandet av pris- och konjunkturutjämningsavgifter

under år 1952 till följd av den då inträffade

prisnedgången. I propositionen nr 80 till 1953 års riksdag angående prisutjämningsavgift

in. m. anförde jag, att i dåvarande läge omedelbart behov av

att uttaga prisutjämningsavgift ej förelåg. Jag framhöll emellertid, att de

senaste årens erfarenheter givit vid handen, att tvära omkastningar i prisutvecklingen

kunde inträffa, särskilt för sådana råvaruinässiga produkter,

på vilka den svenska exporten till mycket stor del är uppbyggd. Dessa omkastningar

hade mycket kännbara återverkningar på vårt inhemska kostnadsläge.

Då det icke var uteslutet att liknande omständigheter som de,

vilka under åren 1950 och 1951 medförde kraftiga prisförskjutningar i vår

utrikeshandel, åter kunde inträffa, borde bemyndigandet för Kungl. Maj:t

att uttaga prisutjämningsavgift förlängas t. o. in. den 30 juni 1954. Med bifall

till Kungl. Maj :ts förslag lämnade riksdagen Kungl. Maj :t ifrågavarande

bemyndigande.

I proposition nr 20 till årets riksdag med förslag till allmän förfogandelag

m. in. har bl. a. framlagts förslag till allmän ransoneringslag, vari upptages

bestämmelser om uttagande av prisutjämningsavgift. Sådan avgift kan enligt

förslaget, då lagen är i tillämpning, uttagas vid utförsel ur riket av förnödenhet,

som erfordras för krigsbruk eller för ekonomisk försvarsberedskap

eller som eljest är av vikt för befolkningen eller produktionen. Avgift kan

sålunda utgå på grundval av försörjningsmässiga synpunkter. På samma

grunder, som jag tidigare anfört, anser jag emellertid, att Kungl. Maj:t härutöver

av främst prispolitiska skäl alltjämt bör äga befogenhet meddela

föreskrifter om uttagande av prisutjämningsavgift. Bemyndigandet för

Kungl. Maj :t att uttaga prisutjämningsavgift torde därför böra förlängas förslagsvis

med ett år t. o. in. den 30 juni 1955. Liksom hittills bör det göras

generellt.

Riksdagen har tidigare vid upprepade tillfällen haft att taga ställning till

frågor rörande disposition av influtna prisutjämningsavgifter. I detta sam2

Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 62.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 62.

manhang finns anledning att anmäla de förslag, som framlagts av Södra Sveriges

skogsindustriutredning i ett betänkande om sågverksindustrien i södra

Sverige.

Underlaget för utredningens förslag är eu beräknad kraftig ökning av

timmertillgångarna i södra Sverige. Utredningen anser nödvändigt, att sågverksindustrien

bygges ut för att motsvara de krav i fråga om kapacitet,

som de ökande timmertillgångarna kommer att innebära. För att möjliggöra

denna utbyggnad bör enligt utredningens mening åtgärder vidtagas på två

linjer. Dels föreslås upprättande av en lånefond om 25 miljoner kronor. Härvidlag

anmäler emellertid fem av utredningens 11 ledamöter avvikande mening.

Dels föreslår utredningen, att ett särskilt rationaliseringsorgan inrättas.

Kostnaderna för ifrågavarande organ beräknas för en tioårsperiod till

3,8 miljoner kronor och anses böra bestridas av prisutjämningsmedel.

Som framgår av de yttranden över utredningens förslag, vilka återgivits

i det föregående, har vissa remissinstanser ansett, att den verkliga ökningen

av sågtiminerproduktionen blir mindre än den av utredningen beräknade och

att särskilda åtgärder för att utvidga sågverksindustriens kapacitet ej är erforderliga.

I åtskilliga remissyttranden har anförts, att sågverksindustrien

utan stöd av staten kan genomföra en behövlig utbyggnad och rationalisering.

Även om ökade timmertillgångar icke blir tillgängliga på marknaden i den

utsträckning, som utredningen förutsatt, är det enligt min mening önskvärt,

att betingelser skapas för en utbyggnad av sågverksindustrien i södra

Sverige. Härigenom kan kapaciteten ökas och produkterna förbättras. I likhet

med flertalet remissinstanser förutsätter jag, att en sådan utbyggnad i

stor utsträckning kan genomföras utan finansiell medverkan från statens

sida. En väsentlig del av de medel, som erfordras, torde i vanlig ordning

kunna erhållas genom banker och andra kreditinrättningar. Jag förutsätter

också, att redan befintliga företag i icke obetydlig utsträckning kan disponera

egna medel för ombyggnad, maskinanskaffning och andra åtgärder,

som syftar till förbättrad kapacitet. Man måste emellertid räkna med att i

en del fall svårigheter kan uppstå att erhålla lån till nyinvesteringar i den

utsträckning som erfordras för att projekten skall kunna realiseras. Speciellt

torde delta gälla den del av kapitalbehovet, som ligger mellan vad som

täcks av banklån mot normala säkerheter och den mest riskbärande delen,

som bör tillskjutas av företaget självt. Med hänsyn härtill vill jag förorda att

en särskild lånefond av mindre omfattning än utredningen tänkt sig inrättas

med huvudsakligt syfte att tjäna som komplettering till övriga till buds

stående lånemöjligheter. Jag beräknar för ändamålet 5 miljoner kronor samt

föreslår, att detta belopp anvisas av ännu icke disponerade prisutjämningsmedel,

i första hand avgifter som influtit vid export av sågade trävaror. Fonden

bör förvaltas av statskontoret enligt bestämmelser, som det torde få ankomma

på Kungl. Maj:t att utfärda. Låneärendena bör avgöras av Kungl.

Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer. Härvid bör självfallet

gälla att lån endast bör medgivas efter noggrann prövning i varje särskilt

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 62.

19

fall av förutsättningarna för företagets bärighet på längre sikt med hänsyn

hl. a. till anläggningens tekniska karaktär samt företagets läge, råvaruför»

sörj ning och avsättningsmöjligheter.

Med anledning av skogsindustriutredningens förslag om inrättande av ett

rationaliseringsorgan vill jag framhålla, att ett betydande behov av rationalisering

utan tvivel föreligger. Såsom anförts i åtskilliga remissyttranden

synes det emellertid icke nödvändigt att för detta ändamål inrätta ett särskilt

organ. I detta sammanhang bör nämnas, att sakkunniga, som tillkallats

för att utreda frågan om ett nytt avtal angående driften vid Svenska träforskningsinstitutet,

i ett nyligen avgivet betänkande föreslagit, att visst belopp

av prisutjämningsmedel skall tilldelas institutet. Härvid har de sakkunniga

förutsatt, att av ifrågavarande belopp ca 50 000 kronor om året

skall disponeras för avlöning m. m. till två konsulenter med uppgift att

medverka till rationalisering av de mindre sågverken. Jag avser att återkomma

härtill i ett senare sammanhang, nämligen när frågan om nytt avtal

angående driften av institutet skall underställas årets riksdag. Jag torde

därvid även få anmäla den av skogsindustriutredningen berörda frågan om

stöd åt forskning vid träforskningsinstitutet.

Förslaget om återbetalning på vissa villkor av pris- och konjunkturutjämningsmedel

före år 1958 är jag f. n. icke beredd tillstyrka — tillräckliga

skäl synes mig ej föreligga att nu frångå de rätt nyligen träffade avtalen

i ämnet. Ej heller kan jag tillstyrka utredningens förslag om en särskild

handelssekreterare för att undersöka marknadsförhållandena för sågade

trävaror i olika länder — det härmed avsedda syftet torde i viss utsträckning

kunna tillgodoses genom den utbyggnad av vår kommersiella representation,

som under senare år skett bl. a. genom utsändande av handelssekreterare

med generellt kommersiella uppgifter.

Vad beträffar behovet av yrkesutbildning har utredningen förordat, att

ett av 1950 års sågverksskoleutredning framlagt förslag om försöksvis anordnad

kursverksamhet för arbetare och förmän inom sågverksindustrien

kommer till stånd. Lämpligt synes vara att pröva möjligheterna att på olika

vägar tillgodose behovet av yrkesutbildning på detta område. Jag vill här erinra,

att statens hantverksinstitut anordnat vissa kurser för arbetsledare,

förmän och arbetare inom sågverksindustrien. Härutöver har institutet

anordnat särskilda kurser för sågverksägare, vid vilka även rationaliseringsspörsmål

beaktats. Från institutets sida har framförts önskemål om ytterligare

medel för att intensifiera denna kursverksamhet. I avvaktan på ett slutligt

ställningstagande till sågverksskoleutredningens förslag förordar jag,

att hantverksinstitutet beredes tillfälle att utöka sin kursverksamhet på detta

område. Jag föreslår, att för ändamålet av prisutjämningsavgiftsmedel avsättes

100 000 kronor. Kungl. Maj :t torde böra få meddela närmare bestämmelser

rörande dispositionen av dessa medel.

Jag biträder utredningens förslag, att åt kommerskollegium bör uppdragas

att genomföra en sågverksinventering. Kostnaderna för denna inventering,

vilka enligt vad jag inhämtat från komerskollegium uppskattas till ca 20 000

kronor, torde få bestridas med anlitande av prisutjämningsavgifter. Med

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 62.

ledning av erfarenheterna från denna inventering bör frågan om ändringar

av industristatistiken övervägas.

Jag övergår härefter till de framställningar från olika skogliga organ, för

vilka en redogörelse lämnats i det föregående. Förslaget att viss del av de

konjunkturutjämningsmedel, som avsetts för de s. k. länsstiftelserna — dessa

medel uppgår sammanlagt till ca 63 miljoner kronor — skall få tagas i anspråk

för central skoglig forskning anser jag beaktansvärt. Det finns anledning

förmoda, att en viss omfördelning av dessa medel, som ger de på den

skogliga forskningens område ledande institutionerna förbättrade resurser,

skulle vara skogsbruket i dess helhet till större gagn än en splittring av

medlen på en rad lokala organ och ändamål. Bestämmelserna om disposition

av konjunkturutjämningsavgifterna kan emellertid ändras endast efter överenskommelse

mellan Kungl. Maj :t och vederbörande branschorganisationer.

Med hänsyn till vad jag nyss anfört anser jag att möjligheterna att ernå en

ändring i detta hänseende av överenskommelserna bör närmare undersökas.

Innan slutlig ståndpunkt tagits till frågan, huruvida vissa för länsstiftelserna

avsedda medel kan komma att disponeras för central skoglig forskning,

bör det knappast komma i fråga, att ytterligare medel av influtna

prisutjämningsavgifter anvisas till fonden för skoglig forskning.

De skogliga organen har vidare förordat, att styrelsen för skogsvårdsfonden

skall tillsättas redan nu. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att

med beaktande av vad i denna del anförts pröva när denna styrelse bör tillsättas.

Det av skogsstyrelsen och skogsägareföreningarnas riksförbund framförda

förslaget att verkställa en utredning om den centrala skogliga forskningens

framtida ställning torde få närmare prövas inom jordbruksdepartementet.

Åberopande vad i det föregående anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen

att lämna Kungl. Maj :t fortsatt bemyndigande för tiden

t. o. in. den 30 juni 1955 att, med iakttagande av vad i det

föregående anförts, meddela föreskrifter om uttagande av

prisutjämningsavgift; samt

att godkänna vad jag föreslagit beträffande dispositionen

av influtna prisutjämningsavgifter.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj.''t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

G. Ljungar.

547037 Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1954:29 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående prisutjämningsavgift m. m., jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten