Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. lagen den 14 juni 1928 (nr 289) angående handel med utsädesvaror

12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:65, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. lagen den 14 juni 1928 (nr 289) angående handel med utsädesvaror

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

1

Nr 05.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 2 § 1 mom. lagen den 14 juni 1928

(nr 289) angående handel med utsädesvaror; given

Stockholms slott den 5 februari 1954.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. lagen den

14 juni 1928 angående handel med utsädesvaror.

GUSTAF ADOLF.

Sam. B. Norup.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Enligt gällande frölag åligger det säljare bl. a. att ifråga om frö av stråsäd,

trindsäd och rotfrukter ävensom, där så kan ske, beträffande annat frö

skriftligen för köparen uppgiva fröets sort.

I propositionen föreslås, att skyldigheten för säljare att lämna sortuppgift

i princip skall gälla alla frövaror, varå lagen är tillämplig, men att lantbruksstyrelsen

skall äga medgiva undantag från denna skyldighet.

Vidare föreslås, att dispensrätt för lantbruksstyrelsen skall föreligga även

beträffande skyldighet för säljare att för frö av rödklöver uppgiva fröets typ

(sen, medelsen eller tidig). Denna dispensrätt skall dock gälla endast i fråga

om rödklöver, som ingår i biandfrö.

De nya bestämmelserna avses skola träda i kraft den 1 juli 1954. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 65.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. lagen den 14 juni 1928 (nr 289}

angående handel med utsädesvaror.

Härigenom förordnas att 2 § 1 mom. lagen den 14 juni 1928 angående

handel med utsädesvaror1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

2 §•

1 mom. Säljaren är, evad det av

köparen påfordras eller icke, pliktig

att, senast då varan avlämnas, skriftligen

för köparen uppgiva:

a) säljarens namn och adress;

b) fröets slag samt i fråga om frö

av stråsäd, trindsäd och rotfrukter

ävensom, där så kan ske, beträffande

annat frö fröets sort;

c) för frö av rödklöver: fröets typ

(sen, medelsen eller tidig);

d) för annat frö än köksväxtfrö:

fröets renhetsgrad, uttryckt i viktprocent

rent frö;

e) för annat frö än köksväxtfrö:

fröets ogräshalt, uttryckt i antal

ogräsfrön på varje kilogram frö med

särskilt angivande av sammanlagda

antalet frön av sådana ogräs, som enligt

de för statens centrala frökontrollanstalt

gällande bestämmelser

äro att anse såsom svårare;

f) fröets grobarhet, uttryckt i antalsprocent

grobart frö av det rena

fröet i enlighet med gällande bestämmelser

angående statsplombering av

frövara.

(Föreslagen lydelse)

2 §.

1 mom. Säljaren är, evad det av

köparen påfordras eller icke, pliktig

att, senast då varan avlämnas, skriftligen

för köparen uppgiva:

a) säljarens namn och adress;

b) fröets slag och sort;

c) för frö av rödklöver: fröets typ

(sen, medelsen eller tidig);

d) för annat frö än köksväxtfrö:

fröets renhetsgrad, uttryckt i viktprocent

rent frö;

e) för annat frö än köksväxtfrö:

fröets ogräshalt, uttryckt i antal

ogräsfrön på varje kilogram frö med

särskilt angivande av sammanlagda

antalet frön av sådana ogräs, som enligt

de för statens centrala frökontrollanstalt

gällande bestämmelser

äro att anse såsom svårare;

f) fröets grobarhet, uttryckt i antalsprocent

grobart frö av det rena

fröet i enlighet med gällande bestämmelser

angående statsplombering av

frövara.

Lantbruksstgrelsen äger medgiva

undantag från skgldigheten att uppgiva

fröets sort samt, såvitt angår frö

av rödklöver som ingår i frövara vilken

uppgives bestå av olika fröslag,

från skgldigheten att uppgiva fröets

typ
-

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1954. 1

1 Senaste lydelse av 2 § 1 mom. se SFS 1950:200.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

11 december 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,

Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson,

Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet fråga om ändring

i lagen den lb juni 1928 angående handel med utsådesvaror samt anför därvid

följande.

I skrivelse den 25 november 1952 har lantbruksstyrelsen hemställt om sådan

ändring av lagen den 14 juni 1928 (nr 289) angående handel med utsädesvaror

(frölagen), att lantbruksstyrelsen skall få rätt medgiva undantag

från vissa bestämmelser i lagen. Lantbruksstyrelsen har bifogat en skrivelse

den 21 maj 1951 från Fröintressentföreningen u. p. a. till styrelsen,

vari föreslås viss ändring av frölagen, ävensom två över sistnämnda skrivelse

avgivna yttranden, det ena av statens centrala frökontrollanstalt den

6 juni 1951 och det andra av Sveriges fröodlareförbund den 17 oktober 1952.

Över lantbruksstyrelsens hemställan har efter remiss utlåtanden avgivits

av kommerskollegium, Sveriges lantbrulcsförbund, Riksförbundet Landsbygdens

folk, Sveriges utsädesförening, Fröintressentföreningen u. p. a., Sveriges

fröengrossistförening, Sveriges centrala fröråd, Svenska trädgårdsfröfirmors

förening, Weibullsholms växtförädlingsanstalt och Sveriges fröhandlareförening.

Kommerskollegium har jämväl överlämnat yttranden från sex

handelskammare och Sveriges grossistförbund.

Gällande bestämmelser.

Frölagen har till syfte att förebygga försäljningar av mindervärdigt utsäde.

Den avsåg ursprungligen i stort sett endast frö av vallväxter, rotfruktsväxter

och köksväxter. Genom lagändring den 26 maj 1950 (nr 200) har

tillämpningsområdet emellertid utökats så att lagen numera är tillämplig

även på stråsäd och trindsäd. Till stråsäd hänföres enligt vedertagen terminologi

havre, korn, råg och vete. Med trindsäd avses hästböna, fodervicker,

foderärt och kokärt. Lagen bygger i första hand på den grundsatsen, att köpare

av frövara skall erhålla tillgång till sådana upplysningar angående va
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

rans beskaffenhet, att han kan bedöma dess värde som utsäde. I enlighet

härmed stadgas i 2 §, att säljaren är pliktig att, vare sig köparen påfordrar

det eller icke, skriftligen lämna köparen vissa uppgifter. Dessa uppgifter

skall enligt 1 mom. meddelas senast då varan avlämnas till köparen. De

uppgifter som skall lämnas har förtecknats under a)—f) i 1 mom. Enligt

b) skall uppgift lämnas om fröets slag samt i fråga om frö av stråsäd, trindsäd

och rotfrukter ävensom, där så kan ske, beträffande annat frö fröets

sort. För frö av rödklöver stadgas vidare under c) att säljaren skall uppgiva

fröets typ (sen, medelsen eller tidig).

Enligt 2 § 2 mom. skall, om frövara uppgives bestå av olika fröslag och

frö av visst slag ingår i blandningen till mer än 5 % av varans vikt, säljaren

jämväl vara skyldig att för det slaget uppgiva procenttalet och grobarheten.

I 7 § stadgas att frövara ej får saluhållas till utsäde om den i fråga om

renhetsgrad, ogräshalt eller grobarhet ej uppfyller av lantbruksstyrelsen

fastställda fordringar.

Enligt 13 § äger Konungen utfärda föreskrifter angående tillsynen av efterlevnaden

av lagen. Sådana tillsynsföreskrifter har givits genom kungörelse

den 15 november 1928 (nr 444), ändrad genom kungörelse den 26

maj 1950 (nr 201). Enligt dessa föreskrifter äger allmän åklagare med

vissa angivna undantag taga prov av frövara, som saluhålles till utsäde,

för kontroll av att varan uppfyller de i 7 § av lagen angivna fordringarna.

Samma befogenhet tillkommer tjänsteman eller provtagare, som är anställd

hos statens centrala frökontrollanstalt eller med statsmedel understödd

lokal frökontrollanstalt, jordbrukskonsulent eller jordbruksinstruktör hos

hushållningssällskap ävensom den som centrala frökontrollanstalten därtill

förordnar. Vidare äger varje köpare av frövara rätt att, om frölagen är tilllämplig

på köpet, hos person som nyss nämnts påkalla att prov tages av den

inköpta varan för kontroll av att denna till sin beskaffenhet överensstämmer

med lämnade uppgifter. Provtagningen skall ske enligt regler, meddelade

av lantbruksstyrelsen.

Tagna prov skall undersökas vid centrala frökontrollanstalten. Om undersökningen

ger vid handen, att förseelse mot frölagen blivit begången,

åligger det anstalten att anmäla detta till åklagaren.

Lantbruksstyrelsens förslag.

I den tidigare omnämnda skrivelsen den 21 maj 1951 har Fröintressentföreningen

anfört följande.

Den i 2 § mom. 1 stadgade skyldigheten för säljare att för köparen uppgiva

fröets sort är i fråga om trindsäd omöjlig att tillämpa i praktiken.

Frökontrollen kan svårligen fastställa sortslaget av ärter och vicker, varför

handeln icke kan erhålla analysbevis rörande dessa fröslag med uppgift om

sort. Handeln å sin sida kan således ej garantera sortäkthet gentemot sina

kunder. Visserligen kan handlande vidarebefordra de uppgifter om sort som

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 65.

5

erhålles från deras säljare, men någon garanti för riktigheten av uppgifterna

kan inte lämnas. I analysbevis, som erhålles från statens centrala frökontrollanstalt,

angives endast procent trindsäd. För handeln föreligger den

risken, att om uppgifter på sort möjligen skulle visa sig felaktiga allmän

åklagare kan väcka åtal. Fröintressentföreningen hemställde därför att lantbruksstyrelsen

måtte vidtaga åtgärder för ändring av lagen, antingen så

att trindsäd undantogs från tillämpning av lagen eller så att uppgift om

fröets sort i fråga om trindsäd endast behövde lämnas där så kunde ske.

I yttrande över Fröintressentföreningens hemställan har statens centrala

frökontrollanstalt den 6 juni 1951 anfört.

Det är uppenbart, att lagen på vissa punkter har fått en oklar lydelse,

som kan ge anledning till missförstånd och feltolkningar. Så nämnes t. ex.

i § 2 mom. 1 b), att fröets slag samt i fråga om frö av stråsäd, trindsäd och

rotfrukter, ävensom där så ske kan, beträffande annat frö, fröets sort skall

uppgivas. Lagen går här beträffande strå- och trindsäd längre än då det

gäller statsplombering — vilket väl knappast kan ha varit meningen vid

lagens tillkomst — i det att för dessa fröslag enligt lagen undantagslöst uppgiftsplikt

föreligger. Så är nämligen ej fallet vid statsplombering, där vissa

undantag beträffande sortdeklarationen är medgivna; så behöver t. ex. för

stråsäden intet sortnamn utsättas å vårråg och midsommarråg och för

trindsäden ej heller sådant å vicker.

Fröintressentföreningen synes i sin skrivelse i viss mån ha underskattat

frökontrollens möjligheter att åtminstone beträffande ärter i renbestånd

fastställa deras sortäkthet. Det går i själva verket lika bra, som då det gäller

att fastställa inblandning i stråsädens olika sorter. Uppger därför en

firma oriktig sort å sina ärtpartier, eller underlåter den att uppgiva sortnamn,

faller den under frölagen och bör alltså åtalas av allmän åklagare

och bötfällas för brott mot lagen.

Här synes Fröintressentföreningen ha missuppfattat lagens bestämmelser

och gjort sig skyldig till en förväxling. Dess avsikt har antagligen närmast

varit att rikta lantbruksstyrelsens uppmärksamhet på svårigheterna att, då

det gäller baljväxtblandningar, blandsäd och biandfrö av olika slag, uppgiva

riktigt sortnamn för de ofta små mängder av trindsäd, som ingår i sådana

blandningar. De har då inga andra uppgifter att gå efter än dem, som

deras säljare eventuellt kan lämna; om riktiga eller ej kan då naturligtvis

ej kontrolleras. Lagen är också mycket otydligt avfattad på denna punkt,

då det ej med säkerhet av denna framgår, huruvida även de i de nämnda

blandfröslagen ingående blandningsdelarna skall garanteras beträffande

sorten. I § 2 mom. 2 talas endast om visst slag, som ingår i blandningen, för

vilket uppgiftsplikt föreligger i fråga om grobarhet och renhet, men det

talas ej här alls om sort. Anstalten har kommit till den uppfattningen, att

den ej bör känna sig skyldig att anmäla till åtal i sådana fall, som här ovan

nämnts, om alltså i sådana blandningar intet sortnamn uppgivits för däri

ingående baljväxtbeståndsdelar, eller om sådant uppgivits och det senare

skulle visa sig vara felaktigt. Det skulle för övrigt enligt anstaltens mening

innebära ett stort och tidsödande arbete, dessutom av tvivelaktigt värde, att

i varje fall söka fastställa sorten av trindsäd i blandsäd, särskilt som de

däri ingående delarna därav ofta är mycket små.

I anledning av vad som sålunda anförts föreslog frökontrollanstalten att

§ 2 mom. 1 b) skulle få följande ändrade lydelse:

»Fröets slag samt i fråga om frö av stråsäd utom vårråg och midsommar
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

råg, ärter och rotfrukter ävensom, där så kan ske, beträffande annat frö

fröets sort.»

Vidare föreslog anstalten att till 2 § 2 mom. borde göras följande tillägg.

»För här nämnd frövara kräves ingen uppgift beträffande sort.»

Sveriges fröodlareförbund har i sitt yttrande den 17 oktober 1952 över

Fröintressentföreningens framställning anfört.

När den nu gällande frölagen föreslogs, avsågs bland annat att genom

skärpta bestämmelser för blandfröförsäljning söka uppnå en förbättring av

kvaliteten å detta frö. Det hade kunnat visas, att som biandfrö försåld vara

ofta uppvisade en svag kvalitet, särskilt i fråga om ogräshalt och grobarhet.

Det är därför angeläget, att frölagen ej förändras så, att möjligheter

ånyo uppkommer till försäljning av sämre vallfrö kvaliteter under beteckningen

biandfrö. I kvalitet inberäknas härvid även typ- och stambeteckning,

en kvalitetsegenskap av allra största betydelse. Det skall emellertid

erkännas, att vår vallfröhandel för närvarande har vissa svårigheter att vid

inköp alltid erhålla tillräckligt säker uppgift om typbeteckning å rödklöver.

Denna svårighet bör framdeles kunna övervinnas och synes därför ej böra

föranleda ändring i en nyligen antagen frölag.

På grund av det anförda förordade förbundet, att av lantbruksstyrelsen

utfärdade tillämpningsbestämmelser fick sådan utformning att dispens

kunde medgivas för viss tidsperiod för de moment i frölagen, som nu ej kan

ges giltighet. Detta skulle i enlighet med det föregående för närvarande

kunna vara befogat för

1) skyldigheten att uppgiva sortnamn för vicker och hästbönor,

2) skyldigheten att för rödklöver i biandfrö angiva typ- eller stamnamn.

I sin skrivelse den 25 november 1952 anför lantbruksstyrelsen ■—■ efter

att ha redogjort för frökontrollanstaltens och fröodlareförbundets yttranden

— följande.

Det synes otvivelaktigt att väl definierade sorter för närvarande icke föreligger

i fråga om vårråg, midsommarråg, vicker och hästbönor. För frökontrollanstalterna

är det därför svårt att beträffande dessa sädesväxter

fastställa, huruvida ett uppgivet sortnamn är riktigt eller ej. Svårigheter

synes även föreligga att avgöra huruvida i fröblandning ingående rödklöver

är av typen sen, medelsen eller tidig. Då Aussa av1 nu nämnda svårigheter

emellertid torde kunna övervinnas framdeles, bör dessa enligt lantbruksstyrelsens

mening ej nu föranleda sådan ändring av frölagen, att uppgiftsskyldigheten

i nu nämnda avseenden helt borttages. Styrelsen delar fröodlareförbundets

uppfattning att denna fråga bör lösas genom av styrelsen

utfärdade tillämpningsföreskrifter, vilka bör gälla så länge ifrågavarande

svårigheter förefinnes. Lantbruksstyrelsen synes sålunda böra äga bestämma

i vilken omfattning en säljare av utsädesvara skall vara skyldig att lämna

uppgift om fröets sort samt huruvida den rödklöver, som ingår i fröblandning,

är av typen sen, medelsen eller tidig. Styrelsens bestämmanderätt

beträffande sortdeklaration synes i första hand böra omfatta de nu aktuella

sorterna (A4rråg, midsommarråg, ärter, vicker och hästböna). För

att undvika en ny prövning av bestämmelserna i frölagen, därest svårighe
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

7

ter att fastställa fröets sort skulle uppstå även beträffande andra fröslag,

synes dock befogenheten icke böra inskränkas till att gälla endast de nyss

uppräknade sädesväxterna. Då i frölagen icke finns någon bestämmelse om

nu nämnda tillämpningsföreskrifter, synes sådana böra införas i frölagen

lämpligen i 2 § såsom nytt stycke efter 1 mom. f). Styrelsen vill i detta

sammanhang erinra om, att styrelsen enligt 7 § frölagen äger fastställa

fordringar beträffande renhetsgrad, ogräshalt och grobarhet hos den frövara

som saluhålles till utsäde.

Lantbruksstyrelsens skrivelse utmynnar i en hemställan, att i 2 § frölagen

måtte införas en bestämmelse av följande lydelse:

»Lantbruksstyrelsen må medgiva undantag från skyldigheten att lämna

uppgift om fröets sort samt huruvida den rödklöver, vilken ingår i frövara

som uppgives bestå av olika fröslag, är av typen sen, medelsen eller tidig.»

Remissyttrandena.

Samtliga remissinstanser vitsordar behovet och lämpligheten av den

ifrågasatta lagändringen och tillstyrker lantbruksstyrelsens förslag.

Kommerskollegium anför, att behovet av en uppmjukning av ifrågavarande

bestämmelser vitsordats av de organisationer, som yttrat sig till kollegiet,

och att det syntes vara uppenbart att en ändring måste anses motiverad.

De av lantbruksstyrelsen antydda möjligheterna att framdeles övervinna

svårigheterna att fastställa sorter för ifrågavarande fröer talade uppenbarligen

för en lösning av frågan i den riktning lantbruksstyrelsen angivit.

Riksförbundet Landsbygdens folk understryker Sveriges fröodlareförbunds

uttalande att den skärpning av frölagen som genomfördes 1950 bland

annat avsåg att uppnå en bättre kontroll över blandfröförsälj ningen. De

tillämpningsföreskrifter, som lantbruksstyrelsen med stöd av den föreslagna

lagändringen kunde komma att utfärda, finge därför icke äventyra denna

kontroll. Det syntes härvid vara av största betydelse, att skyldigheten att

lämna uppgift angående rödklöverns typ (sen, medelsen eller tidig) om möjligt

bibehölls eller att dispens medgavs endast för en begränsad tid.

Departementschefen.

Lantbruksstyrelsens förslag innebär, att styrelsen skall erhålla rätt att

medge undantag från de i frölagen givna bestämmelserna i två fall. Det

ena gäller skyldigheten för säljare att enligt 2 § 1 mom. b) lämna uppgift

om fröets sort. Det andra avser skyldigheten att i biandfrö, vari rödklöver

ingår, lämna uppgift om rödklöverns typ (2 § 2 mom. jämfört med 2 § 1

mom. c)).

1928 års frölag ägde ursprungligen tillämpning på frö, som var avsett till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

utsäde, med undantag av dels utsäde av stråsäd och trindsäd dels skogsfrö

och frö av prydnadsväxter. Beträffande frågan om skyldighet för säljare att

lämna uppgift om fröets sort har delade meningar rått såväl vid tillkomsten

av frölagen år 1928 som vid den lagändring som gjordes år 1950. Såsom

framgår av proposition nr 77 till 1928 års riksdag föreslog lantbruksstyrelsen

ursprungligen, att säljaren skulle vara skyldig lämna uppgift om fröets

sort eller stam endast om han ägde kännedom därom. Som motiv härför anfördes,

att sort och stam i allmänhet icke kunde utrönas genom laboratorieanalys

utan först genom odling. I remissyttranden över detta förslag uttalades,

att det föreslagna stadgandet borde skärpas. I ett senare förslag omformulerade

styrelsen stadgandet så att säljaren, där så kunde ske, skulle

lämna uppgift om sort och stam. I remissen till lagrådet föreslog departementschefen

ett stadgande av innebörd att, där så kunde ske, uppgift skulle

lämnas om fröets sort samt i fråga om rotfruktsfrö och köksväxtfrö jämväl

om stam. Tre av lagrådets ledamöter uttalade betänkligheter mot att införa

en skyldighet för säljare att »där så ske kan» lämna vissa uppgifter vid

äventyr att straffansvar eljest inträdde. Stadgandet bibehölls emellertid i det

slutliga departementsförslaget.

Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet anförde (utlåtande nr

1/1928), att fröets sort i de flesta fall var av en avgörande betydelse för

fröets värde. Genom olämpligt sortval kunde erhållas ett med hänsyn till

klimatiska och övriga odlingsförhållanden mindervärdigt utsäde. Det måste

därför framstå såsom synnerligen viktigt, att köparen erhöll riktiga uppgifter

om tröets sort. Beträffande sådana fröslag, där specialiserade och utbildade

sorter förelåg, vilket var fallet beträffande rotfruktsfrö och köksväxtlrö,

syntes det därför utskottet lämpligt, att uppgiftsskyldigheten om sort

gjordes obligatorisk. För säljare av sådant frö torde några svårigheter att

lämna uppgift om sorten icke behöva uppstå. I stor utsträckning verkställdes

av köpmännen inköpen av dylikt frö av kontrollerade grödor, till vilka

köparen, därest han icke själv verkställde odlingen, utlämnade stamfröet.

I den mån så ej var fallet torde helt visst förhållandena komma att utveckla

sig så, att en odlare för att kunna avyttra ett rotfruktsfrö eller köksväxtfrö

till affärsmannen blev nödsakad att lämna sortuppgift. Utskottet hemställde

därför, att uppgiftsskyldigheten rörande sort gjordes obligatorisk beträffande

rotfruktsfrö och köksväxtfrö medan i fråga om annat frö skyldigheten

borde bli villkorlig. Vidare föreslog utskottet i anledning av motioner att

skyldigheten att lämna uppgift om fröets stam skulle utgå. Riksdagen beslöt

i enlighet med utskottets hemställan.

Genom 1950 års lagändring utvidgades frölagens tillämpningsområde i flera

avseenden. Bland annat inordnades under lagen utsäde av trindsäd och

stråsäd samt stadgades skyldighet för säljare att i fråga om frö av rödklöver

lämna uppgift om fröets typ (sen, medelsen eller tidig). Den obligatoriska

skyldigheten att lämna uppgift om fröets sort utvidgades till att avse även

stråsäd och trindsäd. Däremot överfördes köksväxtfrö till sådana utsädesslag,

för vilka skyldigheten blott var villkorlig. Av motiven till dessa änd
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 65.

9

ringar (proposition nr 206 till 1950 års riksdag och tredje lagutskottets utlåtande

nr 19) framgår bl. a. följande.

Ändringarna i fråga om uppgift rörande frövaras sort samt typ av rödklöverfrö

tillkom på förslag av statens centrala frökontrollanstalt. Mot detta

förslag gjordes erinran endast av Stockholms handelskammare. Departementschefen

biträdde anstaltens förslag och anförde att det i praktiken torde

ha visat sig omöjligt att beträffande vissa köksväxter genomföra en uppdelning

i sorter med tydligt skilda egenskaper. Föreskriften att sortuppgift alltid

skall lämnas för köksväxtfrö borde därför ej lämpligen bibehållas. I

fråga om sädesväxterna förelåg däremot sedan länge väl utbildade och kännetecknade

sorter. Från denna synpunkt behövde det följaktligen icke möta

några betänkligheter mot att sortangivning gjordes obligatorisk för stråsäd

och trindsäd. Ej heller torde i allmänhet några svårigheter föreligga att

med avseende å rödklöver uppgiva, huruvida den är av sen, medelsen eller tidig

typ. Med anledning av vad som anförts av Stockholms handelskammare

framhöll departementschefen, att även utsäde av god kvalitet kunde vara så

gott som värdelöst i det enskilda fallet, om det var fråga om en sort eller

en typ som ej var lämplig för klimatet och odlingsförhållandena i övrigt.

Från jordbruksproduktionens synpunkt var det alltså önskvärt att köp av

utsäde utan kännedom om sort eller typ så långt möjligt förhindrades.

1 en motion II: 589 hemställdes, att frölagen icke skulle utsträckas till att

omfatta stråsäd och trindsäd. Motionärerna vände sig främst mot förslaget

att för utsäde av nämnda slag uppgiftsskyldighet skulle föreligga beträffande

sortrenhet.

Tredje lagutskottet anförde, att det visserligen var tveksamt huruvida

uppgiftsskyldigheten i fråga om utsäde av stråsäd och trindsäd beträffande

Sortangivningen borde vara obligatorisk. Fördelarna med stadgande härom

syntes dock väga tyngre än de olägenheter, som var förknippade med bestämmelsen.

Utskottet tillstyrkte därför förslaget och förutsatte, att särskild

uppmärksamhet skulle ägnas frökontrollverksamheten med hänsyn

till de farhågor, som yppats i förevarande hänseende.

Frölagens bestämmelser om skyldighet att uppgiva fröets sort bör givetvis

i den mån så är möjligt vara utformade så att smidig anpassning kan

ske till utvecklingen inom frökontrollen. Lantbruksstyrelsens nu gjorda

hemställan, vilken grundar sig på erfarenheter som vunnits under den hittillsvarande

tillämpningen av frölagen, synes giva vid handen att säljare

i vissa fall knappast kan iakttaga gällande föreskrifter i detta hänseende.

I fråga om de fröslag, för vilka obligatorisk skyldighet att lämna sortuppgift

nu föreligger, torde, såsom lantbruksstyrelsen anfört, det vara svårt

att fastställa sort beträffande vårråg, midsommarråg, vicker och hästbönor.

Svårigheter torde vidare föreligga att avgöra huruvida i fröblandning ingående

rödklöver är av typen sen, medelsen eller tidig. Såsom lantbruksstyrelsen

och några remissinstanser framhållit bör man räkna med att svårigheterna

framdeles helt eller delvis kan övervinnas. Å andra sidan kan emellertid

liknande svårigheter uppkomma beträffande nya fröslag. Det synes

2 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 65.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:is proposition nr 65.

ej vara lämpligt att för varje förändring, som inträffar i möjligheterna att

fastställa skilda fröslags sort, frölagen måste ändras. Jag delar därför helt

lantbruksstyrelsens och remissinstansernas åsikt att styrelsen i tillämpningsföreskrifter

bör kunna medgiva undantag från skyldigheten att uppgiva

fröets sort samt från skyldigheten att beträffande frö av rödklöver,

som ingår i fröblandning, uppgiva om typen är sen, medelsen eller tidig.

Emellertid torde lantbruksstyrelsens författningsförslag något böra jämkas.

Enligt 2 § 1 mom. b) åligger det säljaren att, beträffande andra fröslag

än stråsäd, trindsäd och rotfrukter, allenast där så kan ske uppgiva fröets

sort. Det ankommer alltså på säljaren att undersöka om möjlighet att lämna

en riktig sortdeklaration finns. Erfarenheten har visat att frökontrollanstalten

stundom haft annan uppfattning än säljare om möjligheten av att för

visst fröslag lämna sortuppgift. Detta har medfört svårigheter vid tillämpningen

av ansvarsbestämmelserna. Om den föreslagna bestämmelsen om dispensrätt

för lantbruksstyrelsen införes, synes därför stadgandet i 2 § 1

mom. b) böra ändras så att uppgiftsskyldigheten beträffande fröets sort

blir obligatorisk för alla fröslag, som avses i lagen, i den mån lantbruksstyrelsen

ej medger undantag. Lantbruksstyrelsen får då bland undantagna

fröslag även upptaga sådana för vilka uppgiftsskyldigheten nu blott är

villkorlig och enligt styrelsens bedömande icke kan fullgöras. Härigenom

vinnes den stora fördelen att såväl säljare som köpare alltid, utan särskild

undersökning, vet om skyldighet att uppgiva sort gäller för ett visst fröslag

eller icke. Någon osäkerhet i fråga om straffpåföljd kan då ej föreligga.

Jag förutsätter att lantbruksstyrelsen noga kommer att följa utvecklingen

inom frökontrollen och icke medger undantag i större utsträckning än som

är påkallat.

I överensstämmelse med det anförda har inom jordbruksdepartementet

upprättats förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. lagen den

juni 1928 (nr 289) angående handel med utsädesvaror.

Härefter hemställer föredraganden att lagrådets utlåtande över nämnda

lagförslag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av

protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Kerstin Kranse.

1 Denna bilaga, som frånsett en redaktionell jämkning är likalydande med det vid propositionen

fogade förslaget, har här utelämnats.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

11

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 29 januari

195k.

Närvarande:

justitieråden Nissen,

Hellquist,

Karlgren,

regeringsrådet Eckerberg.

Enligt lagrådet den 16 januari 1954 tillhandakoinmet utdrag av protokoll

över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

11 december 1953, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. lagen den H juni 1928

(nr 289) angående handel med utsädesvaror.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

chefen för rättsavdelningen i jordbruksdepartementet, hovrättsrådet A. Ribbing.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Harriet Stangenberg.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

5 februari 195b.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet, lagrådets den 29

januari 1954 avgivna utlåtande över det den 11 december 1953 till lagrådet

remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. lagen den

15 juni 1928 (nr 289) angående handel med utsädesvaror.

Med förmälan att lagrådet lämnat förslaget utan erinran hemställer föredraganden,

att förslaget, efter en redaktionell jämkning, måtte jämlikt § 87

regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Malte Olsson.

637877. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1954:133 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. lagen den 14 juni 1928 a1 i texten
  2. 3LU 1954:10 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad hjdelse av 2 § 1 mom. lagen den lb juni 1928 s. 1 i texten