Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting m. m

1954-02-05 · 72 sidor, varav 70 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 70 av 72 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:71, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

1

Nr 71.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag

angående ändring i lagen den 20 juni 1924 (nr 349)

om landsting m. m.; given Stockholms slott den 5

februari 1954.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t föreslå riksdagen att antaga härvid

fogade förslag till dels lag angående ändring i lagen den 20 juni 1924

(nr 349) om landsting, dels ock lag med vissa bestämmelser om kommunalval

för perioden 1955—1958 m. in.

GUSTAF ADOLF.

Gunnar Hedlund.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås ändringar dels av reglerna i landstingslagen om

valkretsindelning för val av landstingsmän, dels ock beträffande metoden

för mandatfördelning vid landstingsval och val av kommunala fullmäktige.

Liksom f. n. skall enligt förslaget i varje landstingsvalkrets utses dels,

oavsett folkmängden, en landstingsman och dels ytterligare landstingsmän

till ett antal som står i förhållande till folkmängden. Beträffande beräkningen

av sistnämnda antal föreslås en ändring, som kommer att medföra

en ökning med ett mandat i varje krets.

I valkrets, vari landsbygd ingår, skall enligt förslaget i allmänhet utses

minst sju och högst tretton landstingsmän. Detta innebär att folkmängden

i sådana valkretsar kommer att överstiga 25 000 och vara högst 60 000

invånare. De nuvarande gränserna är 20 000 och 45 000 invånare. — För

städernas del föreslås, att stad med minst 20 000 invånare i allmänhet skall

utgöra en valkrets, under det att motsvarande gräns nu är minst 15 000

invånare. Stad, vars befolkningstal ligger under gränsen, skall regelmässigt

sammanläggas med annan stad eller andra städer eller med angränsande

landsbygd till en valkrets.

Beträffande valmetoden föreslås att vid val av landstingsmän och kom1—Bihang

till riksdagens protokoll 1954. 1 sand. Nr 71.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts proposition nr 71.

munala fullmäktige för perioden 1955—1958 den nuvarande d’Hondtska

regeln för mandatfördelning mellan partierna skall ersättas av samma

metod, som provisoriskt infördes med avseende å andrakammarvalen 1952,

och att den nuvarande möjligheten till teknisk valsamverkan genom kartellbildning

skall borttagas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

3

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting.

Härigenom förordnas, att 8—10 §§ samt 33 § 2 mom. lagen den 20 juni

1924 om landsting1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

8 §•

För val av landstingsmän indelas landstingsområdet i valkretsar. För

varje valkrets utses, oavsett dess folkmängd, en landstingsman och därutöver

efter folkmängden en landstingsman för varje påbörjat tal av 5 000.

Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

9 §•

Valkrets skall, efter vad i denna paragraf närmare angives, omfatta en

eller flera kommuner. Vid indelning i valkretsar skall, med undantag varom

i andra och fjärde styckena samt i 10 § förmäles, iakttagas att för vax-je

valkrets komma att utses minst sju landstingsmän. Ej må utan särskilda

skäl kommuner gemensamt utgöra en valkrets, där flera än tretton landstingsmän

skola utses för kretsen.

Stad med mer än 20 000 invånare bildar egen valkrets, såvida ej särskilda

skäl finnas att med staden sammanföra en eller flera andra kommuner

till en valkrets. Stad med mindre folkmängd än nu sagts förenas med

annan stad eller andra städer eller med angränsande landsbygd till en valkrets.

Såvitt angår landsbygden verkställes valkretsindelningen, där så lämpligen

kan ske, efter domsaga eller tingslag. Annan valkrets än den, vari

två eller flera städer ingå, skall såvitt möjligt så utformas, att den kan

omslutas med en sammanhängande gränslinje.

Om särskilda skäl därtill äro må område med mindre invånarantal än

ovan sägs utgöra valkrets. Sådan valkrets skall dock hava mer än 15 000

invånare.

10 §.

Därest det antal landstingsmän, som med tillämpning av de i 8 och 9 §§

meddelade föreskrifter skulle utses inom ett landstingsområde, icke uppgår

1 Senaste lydelse av 8 § se 1937:182 och 1950: 47, av 9 och 10 §§ se 1930:256 samt av 33 §

se 1948:289.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

till tjugu, skall såsom grund för rättigheten att efter folkmängden välja

landstingsmän bestämmas lägre tal än det uti 8 § angivna, på det att landstingsmännens

antal för hela landstingsområdet må nppgå till minst tjugu;

och skall, med tillämpning av häremot svarande reduktion av folkmängdssiffrorna,

i övrigt gälla vad i 9 § är stadgat.

33 §.

2 mom. Till beslut — —- — följande ämnen:

a) beslut om bildande av valkrets med mindre folkmängd än som följer

av 9 § första och andra styckena;

b) medgivande, varom — — — dylikt företag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Ändring i valkretsindelningen, som föranledes av de nya bestämmelserna,

jämte det antal landstingsmän, som skall utses för varje valkrets, fastställes

av landstinget vid urtima möte sist före april månads utgång 1954.

Förslag till ändring, som nu sagts, skall till landstinget avgivas av länsstyrelsen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

5

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser om kommunalval för perioden 1955—1958 m. m.

Med avseende å val och särskilda röstsammanräkningar för att utse landstingsmän,

kommunalfullmäktige, municipalfullmäktige, stadsfullmäktige

och kyrkofullmäktige för perioden 1955—1958 samt, såvitt angår stadsfullmäktige

i Stockholm, för perioden den 15 oktober 1954—den 14 oktober

1958 eller för del av sådan period förordnas härigenom, att 45 §

kommunala vallagen den 6 juni 19301 icke skall gälla, att i stället för

ettvart av följande lagrum i kommunala vallagen, nämligen 23 § första

stycket, 25 § första stycket, 46 §, 47 §, 52 § 2 mom. och 53 §, skola här nedan

under motsvarande lagruinsbeteckning upptagna bestämmelser gälla,

att vad i 21 § sista stycket och 37 § sjätte stycket kommunala vallagen sägs

om samma lag skall gälla jämväl beträffande nu ifrågavarande lag samt

att det i 24 § kommunala vallagen angivna formuläret skall ersättas av

formulär av den lydelse bilaga vid denna lag utvisar.

23 §.

Första stycket.

Val är omedelbart och sker med slutna sedlar. Därvid skola begagnas

valsedlar av vitt papper utan kännetecken. Ovanför namnen skall å valsedel

utsättas partibeteckning (partinamn eller annan beteckning i ord för

viss grupp av väljare eller för viss meningsriktning); vad i 34 § kommunala

vallagen den 6 juni 1930 sägs om väljarbeteckning skall avse sådan

partibeteckning. Nedanför namnen må vara anbragt, såsom valbeteckning,

eu av beteckningarna »landstingsmannaval», »kommunalfullmäktigval»,

»municipalf ullmäktigval», »stadsfullmäktigval», »kyrkofullmäktigval för

församlingen», »kyrkofullmäktigval för samfälligheten» eller »kyrkofullmäktigval

för skoldistriktet» eller annan beteckning i ord för ifrågavarande

slag av val ävensom, såsom valkretsbeteckning, beteckning för den

valkrets sedeln avser.

25 §.

Första stycket.

Ogill är valsedel:

till vilken använts annat än vitt papper;

å vilken finnes något kännetecken, som uppenbarligen blivit med avsikt

där anbragt;

vilken saknar partibeteckning eller upptager sådan å annat ställe än

ovanför namnen;

vilken upptager mer än en beteckning ovanför namnen;

1 Senaste lydelse av 23 och 25 §§ se 1952: 265 samt av 37 § se 1942:177.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

vilken upptager valbeteckning eller valkretsbeteckning å annat ställe

än nedanför namnen; eller

vilken icke upptager något giltigt namn.

46 §.

1 inom. Sedan valsedlarna ordnats efter partibeteckning, skall inom varje

parti i erforderlig utsträckning genom särskilda sammanräkningar bestämmas

ordning mellan de namn å partiets valsedlar, vilka ej avse allenast

val av suppleant eller efterträdare.

Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett namn.

Vid första sammanräkningen gäller valsedel för det namn, som står

först å sedeln.

Partiets valsedlar ordnas i grupper så, att sedlar med samma första

namn bilda en grupp.

Valsedlarna inom varje grupp räknas, och deras antal utgör gruppens

rösttal. Samma tal är också jämförelsetal för det namn, som står först på

gruppens valsedlar.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller första platsen i ordningen.

Vid varje följande sammanräkning gäller valsedel för det namn, vilket,

bortsett från namn, som redan erhållit plats i ordningen, står främst å

sedeln.

Den eller de grupper, vilkas valsedlar vid närmast föregående sammanräkning

gällde för det namn, som erhöll plats i ordningen, upplösas, och

nämnda valsedlar ordnas i nya grupper så, att sedlar, som vid den pågående

sammanräkningen gälla för ett och samma namn, bilda en grupp;

däremot bibehållas övriga befintliga grupper oförändrade.

Valsedlarna inom varje nybildad grupp räknas, och deras antal utgör

gruppens rösttal.

För . de namn, för vilka finnas gällande valsedlar, beräknas rösttal och

jämförelsetal.

Rösttalet för ett namn är lika med rösttalet för den grupp eller sammanlagda

rösttalet för de grupper, vilkas valsedlar gälla för namnet.

Jämförelsetalet för ett namn är lika med dess rösttal, där icke grupp

av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av förut utdelad

plats. Har så skett, erhålles namnets jämförelsetal genom att dela dess

rösttal med det tal, som motsvarar den del, gruppen tagit i besättandet av

plats eller platser, som utdelats (gruppens platstal), ökat med 1, eller,

om flera grupper av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet

av förut utdelad plats, med dessa gruppers sammanlagda platstal, ökat

med 1. Platstalet för en grupp beräknas sålunda, att gruppens rösttal delas

med största jämförelsetalet vid sammanräkningen närmast före gruppens

bildande.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller plats i ordningen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

Bråktal, som uppkommer vid delning, beräknas i decimaler, två till

antalet. Höjning av den sista decimalsiffran må ej äga rum.

2 mom. Skola två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de olika

partierna sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas det parti, vilket

för varje gång uppvisar det största av nedan angivna jämförelsetal. Plats,

som blivit ett parti tilldelad, besättes genast så, att partiets första plats tillerkännes

den, vars namn är det första i ordningen inom partiet, partiets

andra plats den, som bär andra namnet i ordningen, partiets tredje plats

den, som bär tredje namnet i ordningen, och så vidare efter samma grund,

ändå att den, som är berättigad till platsen, redan fått sig tillerkänd plats

från ett eller flera andra partier.

Jämförelsetalet beräknas, så länge partiet ännu icke fått sig någon plats

tilldelad, genom att partiets rösttal delas med 1,4. Därefter beräknas jämförelsetalet

för varje gång så, att partiets rösttal delas med det tal, som

är 1 högre än det dubbla antalet av partiet tilldelade platser. Har samma

person erhållit platser från två partier, skall dock, vid beräkning av det

antal platser som utdelats, vardera platsen anses blott såsom en halv plats;

har någon erhållit platser från tre partier, anses varje sådan plats såsom

en tredjedels plats; och så vidare efter samma grund.

Har ett parti redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som motsvarar

de å partiets valsedlar upptagna namn, vilka ej avse allenast val

av suppleant eller efterträdare, varder det från vidare jämförelse uteslutet.

3 mom. Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, vars namn

står främst i ordningen inom det parti, som, enligt vad i 2 mom. sägs,

har största jämförelsetalet.

J mom. Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras,

skiljas genom lottning.

47 §.

Sedan val av landstingsman avslutats, skola suppleanter utses sålunda,

att för varje landstingsman inom det parti, för vilket han blivit vald, företagas

så många, dock minst två, nya sammanräkningar, som partiet erhållit

platser. Har landstingsman fått sig tillerkänd plats från flera partier,

anses han vald för det parti, från vilket plats först tilldelades honom.

Vid varje sammanräkning tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka upplaga

landstingsmannens namn och på grund därav gällde för detta namn vid

den sammanräkning, då namnet tilldelades plats i ordningen. Varje valsedel

gäller såsom hel röst. Med iakttagande av att namn å någon, som blivit

genom valet utsedd till landstingsman eller till suppleant för den landstingsman

sammanräkningen avser, anses såsom obefintligt, skall röstvärdet

tillgodoräknas det namn, som står främst av de för den ifrågavarande

landstingsmannen särskilt upptagna suppleantnamnen eller, om sådant

namn ej finnes, det namn för själva landstingsmannavalet, som står främst

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj:ts proposition nr 71.

å sedeln, eller, om ej heller sådant namn finnes, det namn som står främst

bland samtliga suppleantnamnen å valsedeln. Den som erhållit högsta röstialet

är våld till suppleant för den landstingsman sammanräkningen avser.

Mellan lika rösttal skall skiljas genom lottning.

De för varje särskild landstingsman valda suppleanterna intaga plats i

den ordning, i vilken de blivit utsedda.

52 §.

2 inom. Avgår fullmäktig före den bestämda tjänstgöringstidens utgång,

skall på fullmäktiges anmälan ny sammanräkning företagas. Sammanräkningen

verk ställes vid offentlig förrättning, som skall påbörjas så snart

omständigheterna medgiva det.

Den nya sammanräkningen äger rum inom det parti, för vilket den avgångne

blivit vald. Blev den avgångne vald för flera partier, skall sammanräkningen

ske inom det parti, från vilket plats först tilldelades honom.

Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka

upptaga den avgångnes namn och på grund därav gällde för detta namn

vid den sammanräkning, då namnet tilldelades plats i ordningen. Varje

valsedel gäller såsom hel röst.

Röstvärdet skall, med iakttagande att namn å någon, som blivit genom

valet utsedd till fullmäktig, anses såsom obefintligt, tillgodoräknas det

namn, som står främst bland de för den avgångne fullmäktigen särskilt

upptagna efterträdarnamnen eller, om sådant namn ej finnes, det namn

för själva fullmäktigvalet, som står främst å sedeln, eller, om ej heller

sådant namn finnes, det namn, som står främst bland samtliga efterträdarnamnen

å sedeln. Den som erhållit högsta rösttalet inträder såsom fullmäktig

i den avgångnes ställe. Mellan lika rösttal skiljer lotten.

Efter sammanräkningens avslutande skola valsedlarna åter inläggas under

försegling.

53 §.

Avgår jämväl enligt 52 § utsedd landstingsman eller fullmäktig före

utgången av den tid, för vilken han blivit utsedd, förfares på enahanda

sätt, som i nämnda paragraf är sagt; och skall vid ny sammanräkning

för utseende av fullmäktig hänsyn såsom förut tagas blott till de valsedlar,

vilka upptaga den först avgångnes namn och på grund därav gällde för

detta namn vid den sammanräkning, då namnet tilldelades plats i ordningen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I lag eller särskild författning förekommande hänvisning till stadgande,

vilket ersatts av bestämmelse i denna lag, skall avse sistnämnda

bestämmelse.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

9

Bilago.

Formulär till s. k. spaltad valsedel, som avses i lagen med vissa bestämmelser om

kommunalval för perioden 1955—1958 m. m.

Plats för partibeteckning

Plats för vaibeteckning och valkretsbeteckning eller endera

Valsedelns storlek och antal rum å sedeln må lämpas efter behovet.

Vänstra sidan är avsedd för landstingsmanna- eller fullmäktignämn och

suppleant- eller efterträdarnamn; högra sidan är avsedd för särskilda suppleant-

eller efterträdarnamn.

Såsom valbeteckning må nedanför namnen vara anbragt en av beteckningarna

»Landstingsmannaval», »Kommunalfullmäktigval», »Municipalfullmäktigval»,

»Stadsfullmäktigval», »Kyrkofullmäktigval för församlingen»,

»Kyrkofullmäktigval för samfälligheten» eller »Kyrkofullmäktigval

för skoldistriktet» eller annan beteckning i ord för ifrågavarande slag av val.

Såsom valkretsbeteckning må jämväl nedanför namnen vara anbragt beteckning

för den valkrets sedeln avser.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kurigl. Maj.ts proposition nr 71.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

5 februari 195b.

N ä rvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, fråga om det proportionella

valsättet vid landstingsval och fullmäktigval i kommunerna.

Föredraganden anför härvid följande.

Med stöd av Kungl. Maj ds bemyndigande den 20 januari 1950 tillkallade

chefen för justitiedepartementet samma dag ledamoten av riksdagens

första kammare landshövdingen K. J. Olsson, ordförande, samt ledamoten

av första kammaren direktören, numera borgarrådet J. Bergvall, borgmästaren,

numera lagmannen C. O. Engqvist, ledamoten av andra kammaren

professorn E. Håstad, ledamoten av andra kammaren folkskolläraren G.

Skoglund, ledamoten av första kammaren professorn S. Wahlund och numera

avlidne ledamoten av andra kammaren sekreteraren A. Wallentheim

att verkställa utredning rörande vissa frågor om folkomröstning och valsätt.

I utredningens uppdrag har bl. a. ingått att utreda frågan om reformering

av det proportionella valsystemet vid val av landstingsman. Utredningsmännen,

vilka antagit benämningen 1950 års folkomröstnings- och

valsättsutredning, har i ett den 1 juli 1953 avlämnat betänkande, del V

(SOU 1953: 25), behandlat nämnda fråga om det proportionella valsättet

vid landstingsval samt framlagt förslag till ändring av lagen den 20 juni

1924 om landsting.

Betänkandet har remitterats till samtliga länsstyrelser och landsting

ävensom till svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet och

svenska landskommunernas förbund. Yttranden har inkommit från alla

länsstyrelser, från samtliga landsting utom dem i Värmlands, Örebro och

Jämtlands län samt från landstingsförbundet.

Jag anhåller nu alt få taga upp denna fråga jämte därmed sammanhängande

spörsmål till behandling.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

11

Inledning.

Gällande bestämmelser.

Valkretsindelning.

Bestämmelser om val av landstingsman återfinnes i lagen den 20 juni

1924 om landsting. Angående vals förrättande och avslutande m. in. hänvisas

dock i nämnda lag till stadganden i kommunala vallagen den 6 juni

1930.

I fråga om landstingsområdes indelning i valkretsar gäller enligt 8 §

landstingslagen följande. För varje valkrets utses — oavsett dess folkmängd

— eu landstingsman och därutöver efter folkmängden en landstingsman

för varje fullt tal av 5 000. Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Vid landstingsområdes indelning i valkretsar skall i allmänhet iakttagas

att för varje valkrets kommer att utses minst 5 och högst 9 landsiingsmän.

Stad, vars folkmängd utgör minst 15 000, bildar dock alltid eu

valkrets. Stad med mindre folkmängd än 15 000 förenas med en eller flera

andra städer eller, då särskilda skäl därtill föranleder, med angränsande

landsbygd till en valkrets. I valkrets, som utgöres endast av städer, skall

folkmängden uppgå till minst 15 000. Delar av samma stad må icke ingå

i olika valkretsar. De för städerna sålunda meddelade bestämmelserna

innebär delvis undantag från den nyssnämnda allmänna regeln om antalet

landstingsmän i varje valkrets. Stad skall sålunda utgöra en valkrets även

om den till följd av sin storlek är berättigad att välja flera landstingsmän

än 9 eller om den endast utser 4 landstingsmän.

Vid valkretsindelningen iakttages enligt 8 § vidare att valkrets, som ej

bildas av två eller flera städer, såvitt möjligt skall kunna omslutas med

en sammanhängande gränslinje samt att indelningen på landsbygden, där

så lämpligen kan ske, verkställes efter domsaga, tingslag eller härad, men

eljest efter kommuner.

Från vad sålunda stadgas finns enligt 9 och 10 §§ vissa undantag. Om

bildande av valkrets enligt angivna bestämmelser skulle vålla synnerlig

olägenhet, må sålunda område med mindre invånarantal utgöra valkrets.

Sådan valkrets skall dock, om landsbygd däri ingår, ha en folkmängd av

minst 10 000 samt i vad angår landsbygden utgöras av domsaga eller av

ett eller flera tingslag eller härad. Enligt denna undantagsbestämmelse

kan valkrets vari landsbygd ingår ha att utse endast 3 landstingsmän och

stadsvalkrets t. o. in. ett än mindre antal. Vidare skall, för den händelse

det antal landstingsledamöter som efter huvudregeln bör utses inom ett

landstingsområde icke uppgår till 20, antalet ledamöter ökas, så att detsamma

för hela landstingsområdet uppgår till minst 20.

Jämlikt 11 § landstingslagen ankommer det på landstinget att fastställa

indelningen i valkretsar jämte det antal landstingsmän, som skall utses

för varje valkrets. Förslag till indelning skall avgivas av länsstyrelsen,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

sedan landstingsområdets kommuner beretts tillfälle att yttra sig. Landstings

beslut rörande indelningen skall enligt 54 § samma lag underställas

Kungl. Maj:t för godkännande.

Vid 1950 års landstingsval utgjorde antalet valkretsar i riket 193 (92

landsbygdskretsar, 55 stadskretsar och 46 kretsar bestående av städer och

landsbygd i förening). Inom de olika landstingsområdena fanns lägst 3

och högst 14 valkretsar. 43 städer bildade egna valkretsar, medan i envar

av de återstående 12 stadskretsarna sammanförts 2—5 städer. Antalet

städer som vid valet bildade valkretsar tillsammans med landsbygd var 49.

Valkretsarnas fördelning efter folkmängden och antalet valda landstingsmän

vid 1950 års landstingsval belyses av följande tabell. I denna

har under beteckningen landsbygden hänförts även de 46 valkretsar som

bestod av landsbygd och stad i förening.

Valkretsarnas fördelning efter folkmängd och antal valda landstingsman vid 1950 års val.

Folkmängd

31/12 1948

Hela an- talet val- kretsar

Därav med

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

landstingsman

Landsbygden

10 000—14 999 ____

i

_

1

_

_

_

_

15 000—19 999 ____

i

—

—

i

_

_

__

_

_

_

20 000—24 999 ____

38

—

—

_

36

_

_

2

_

. _

25 000—29 999 ____

34

—

—

_

_

34

_

_

_

30 000—34 999 ____

33

—

—

_

_

_

33

_

_

35 000—39 999 ____

24

—

—

_

_

_

_

24

_

40 000—44 999 ____

7

—

—

—

—

—

—

1

6

—

—

—

—

Summa

138

—

1

i

36

34

33

27

6

—

—

—

—

Städerna

5 000— 9 999 ____

1

i

_

_

_

_

_

10 000—14 999 ____

3

—

2

_

1

_

_

_

15 000—19 999 ____

16

—

_

16

_

_

_

_

_

20 000—24 999 ____

16

—

—

_

16

_

_

_

__

25 000—29 999 ____

3

—

—

_

_

3

_

_

_

30 000—34 999 ____

8

—

—

_

_

_

8

.

_

35 000—39 999 ____

1

—

_

_

_

_.

1

40 000—44 999 ____

1

—

._

_

_

_

_

1

45 000—49 999 ____

—

—

—

_

_

__

_

_

50 000—54 999 ____

2

—

._

_

_

_

_

2

55 000—59 999 ____

2

_

_

_

_

_

_

2

60 000—64 999 ____

2

2

Summa

55

i

O

16

17

3

It

1

1

—

2

2

2

Hela riket ........

193

i

3

17

53

37

41

23

7

—

o

o

o

Beträffande fullmäktigval i kommunerna meddelas bestämmelser om valkretsindelning

i lagarna den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse i stad

(15 §), om kommunalstyrelse på landet (34 §) och om församlingsstyrelse

(31 §), lagen den 15 juni 1935 om kommunalstyrelse i Stockholm (13 §)

samt lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse i Stockholm (10 §).

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

13

Bestämmelserna har nyligen ändrats i viss anslutning till kommunallagen

den 18 december 1953, som träder i kraft först den 1 januari 1955. Rörande

innehållet i de nya bestämmelserna torde jag få hänvisa till propositionen

nr 185 till 1953 års riksdag.

Valmetod.

Den proportionella valmetoden, d. v. s. metoden för röstsammanräkning

och mandatens fördelning, vid landstingsval och fullmäktigval i kommunerna

anges i kommunala vallagen. Metoden, som grundar sig på en av

belgiern Victor d’Hondt anvisad fördelningsregel, överensstämmer med den

metod, som tillämpas vid val till riksdagens första kammare och som under

tiden 1909—1948 användes vid valen till andra kammaren.

I 45 § kommunala vallagen stadgas att vid röstsammanräkningen valsedlarna

till en början skall ordnas efter välj arbeteckning (kartell-, partioch

fraktionsbeteckning). Därvid sammanföres valsedlar med samma första

beteckning i särskilda grupper (A-grupper). Förekommer vidare inom

A-grupp en andra välj arbeteckning, ordnas valsedlarna i nya grupper efter

sådan beteckning (B-grupper). I den mån valsedlarna även upptager en

tredje beteckning, uppdelas B-grupperna på liknande sätt i C-grupper.

Ordnandet av namnen inom de olika grupperna regleras i 46 §. Först

fastställes därvid i erforderlig utsträckning ordningsföljden mellan kandidaterna

inom C-, B- och A-grupperna, varefter mandatfördelningen mellan

A-grupperna bestämmes. Denna fördelning göres med ledning av särskilda

för grupperna beräknade jämförelsetal. Därvid tilldelas platserna i

tur och ordning den grupp, som uppvisar det största jämförelsetalet. Så

länge gruppen ännu ej fått någon plats, är jämförelsetalet lika med gruppens

rösttal. Därefter erhålles gruppens jämförelsetal för varje gång genom

att dela rösttalet med antalet redan erhållna platser, ökat med 1 (d’Hondts

fördelningsregel). Samma princip — dock på särskilt sätt utbyggd •—

ligger även till grund för bestämmandet av ordningsföljden inom de olika

grupperna.

Stadganden om utseende av suppleanter till landstingsmän är intagna

under vallagens 47 §.

Utredningens tillsättande.

Som nämnts har utredningen i sitt förevarande betänkande behandlat

frågan om reformering av det proportionella valsystemet vid val av landstingsmän.

Detta utredningsuppdrag lämnades den 26 januari 1951. Därvid

yttrade chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, efter ätt ha

berört grunderna för nuvarande ordning bl. a. följande.

Mot rådande valsystem för landstingsmannavalen har anmärkts att de

olika partiernas representationer i landstingen i vissa fall kommit att

ganska betydligt avvika från vad som med hänsyn till den anslutning

partierna vunnit bland väljarna vore naturligt. Sålunda uppvisar 1950 års

landstingsmannaval i flera län resultat som väsentligt skilja sig från en

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

efter strängt proportionella grunder genomförd fördelning. Avvikelserna

från proportionaliteten sammanhänga åtminstone delvis med att valen förrättas

i relativt många och små valkretsar. Valutgången kan därigenom

komma att framstå såsom i viss mån betingad av slumpen. Även när

partier vid valen samverka i kartell för att söka utnyttja så många röster

som möjligt, kunna såsom 1950 års val utvisar ändock påfallande ojämnheter

i mandatfördelningen kvarstå. Att bilda kartell kan också ur andra

synpunkter möta gensaga. I detta sammanhang må erinras om att i enlighet

med framställning av riksdagen frågan om en reformering av det proportionella

valsystemet vid andrakammarval i samband med avskaffande

av kartellsystemet för närvarande är föremål för utredning genom 1950 års

folkomröstnings- och valsättsutredning. Slutligen kan tilläggas att den vid

landstingsmannavalen förekommande ordningen med småvalkretsar ibland

kan medföra mindre lyckliga verkningar jämväl i fråga om personvalet.

Frågan om ändrade bestämmelser för landstingsmannaval i syfte att

garantera ett proportionellt sett riktigare utslag av valen har efter tillkomsten

av 1924 och 192(i års bestämmelser vid åtskilliga tillfällen genom

motioner bragts under riksdagens prövning. Förslag ha sålunda väckts

dels syftande till att inrätta större valkretsar, eventuellt så att varje landstingsområde

komme att bilda eu enda valkrets, dels innefattande någon

form av utjämningsförfarande. Bortsett från en viss jämkning av en av

landstingslagens regler för bildande av valkretsar, vilken genomfördes år

1945, ha de väckta förslagen likväl icke lett till någon riksdagens åtgärd.

Tydligt är också att det måste anses tveksamt, huruvida någon av nyss

nämnda vägar bör beträdas för en reform av valordningen vid landstingsmannaval

eller om överhuvud taget en lämpligare lösning är att finna av

problemet om landstingsmannavalens anordnande än nu rådande system.

För denna fråga kan nämligen eu önskan om proportionell representation

för partierna icke vara ensam avgörande. Så t. ex. har sedan gammalt

landstinget i viss mån framstått som en representation för de olika i

landstingsområdet ingående orterna, och de i 1924 års landstingslag upptagna

bestämmelserna om valkretsindelningen äro även uttryck för en

strävan att inom landstingen skilda lokala intressen skola kunna göra sig

gällande. Med hänsyn till landstingens arbetsuppgifter är den nu anförda

synpunkten fortfarande värd allt beaktande. Andra intressen kunna påkalla

liknande hänsyn i fråga om valordningens utformande. Skiftande

uppfattningar kunna också råda i frågan, hur långt ett krav på fullt

genomförd proportionell representation för även mindre partier kan anses

i och för sig berättigat.

Även om det sålunda kan vara tvivelaktigt i vad mån förutsättningar

verkligen föreligga för en mer eller mindre genomgripande reform av metoden

vid landstingsmannaval, bör likväl enligt min mening — med hänsyn

icke minst till landstingens uppgift att välja förstakammarledamöter —

denna fråga upptagas till eu allsidig undersökning i anslutning till utredningen

av motsvarande frågekomplex beträffande andrakammarvalen.

Betänkandet.

Verkningarna av gällande proportions valsystem vid landstingsvalen.

I kapitel IV i betänkandet redogör utredningen för en företagen undersökning

beträffande verkningarna av det gällande valsystemet vid lands
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

15

tingsvalen. Prövningen har avsett frågan hur vid redan hållna val systemet

verkat i proportionellt avseende såväl inom de särskilda landstingsområdena,

sedda vart för sig, som för dem alla tillsammans.

Beträffande undersökningsmetoden framhåller utredningen, att det samlade

resultatet av landstingsvalen vid ett givet valtillfälle kan bedömas från

två olika utgångspunkter. Vad det gäller är att klargöra hur mandatfördelningen

mellan partierna utfallit i förhållande till en fullt proportionell

fördelning av platserna. Utredningen yttrar härom vidare.

Liksom när det gäller att klarlägga verkningarna av valmetoden inom

ett särskilt landstingsområde, kan man sålunda även här för beräkning av

hur en fullt proportionell fördelning av mandaten skulle utfallit betrakta

varje landstingskommun som en enhet vid valen och fastställa den proportionella

fördelningen för de olika landstingskommunerna i förhållande

till de inom dem föreliggande rösttalen. I den mån partiernas verkliga

mandatinnehav i landstingen avviker från en på sådant sätt beräknad

proportionell fördelning — i det följande betecknad landstings proportionaliteten

— erhålles genom summering av dessa avvikelser ett uttryck för

hur metoden totalt sett verkat vid valtillfället. Det andra av de nämnda

tillvägagångssätten innebär att varje partis samfällda mandatinnehav jäm1''öres

med en proportionell fördelning i förhållande till deras sammanräknade

röstunderlag inom alla landstingsområden. Den proportionella fördelningen

uträknas således i detta fall med hela riket — i den mån landstingsval

där förekommer — såsom en enhet, den s. k. riksproportionaliteten.

Beträffande de tre senast hållna landstingsvalen har utredningen studerat

de samlade proportionalitetsavvikelserna från såväl riksproportionell

som landstingsproportionell synpunkt. Följande tabell åskådliggör undersökningen

i denna del.

Proportionaliletsavvikelser beräknade med varje landstingskommun resp. riket som en enhet;

landstingsvalen 1942—1950. Antal mandat.

H

B

F

Sd

K

S:a

1942.

Erhållna mandat ..........................

181

211

130

611

18

1 154

S:a avvikelser inom landstingsområdena......

+ 4

+ 18

— 6

+ 15

— 31

±37

Avvikelse från riksprop.....................

+ 1

+ 18

— 12

+ 30

— 37

±49

1946.

Erhållna mandat ..........................

137

242

185

564

53

1 181

S:a avvikelser inom landstingsområdena......

— 14

+ 37

+ 13

+ 16

— 52

±66

Avvikelse från riksprop.....................

— 17

+ 36

+ 10

+ 29

— 58

±75

1950.

Erhållna mandat ..........................

100

218

261

617

16

1 212

S:a avvikelser inom landstingsområdena......

— 29

+ 27

+ 27

+ 1

— 26

±55

Avvikelse från riksprop.....................

— 36

+ 28

+24

+ 19

— 35

±71

Vad härefter angår proportionalitetsavvikelserna inom de särskilda landstingskommunerna

var för sig, redovisas undersökningens resultat i följande

tabell.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

År

Antal landsting där proportionalitetsavvikelsen utgjorde

Avvikelse i genom- snitt per landsting

(antal mandat)

±0

±1

±2

±3

±4

±5

±6

±7

man

d a t

1942

4

8

6

4

2

1

2,84

1946

—

1

6

8

6

2

2

—

3,32

1950

1

2

5

7

6

3

—

1

3,16

Till ledning för bedömande av de i tabellen angivna talen för de genomsnittliga

avvikelserna från eu fullt proportionell fördelning beträffande

partiernas representation i landstingen nämner utredningen att de olika

tingen i medeltal har mellan 45 och 50 ledamöter. Genomsnittsawikelserna

å omkring 3 mandat kan därför enligt utredningens mening knappast betecknas

som påfallande stora.

Utredningen har också undersökt vilken inverkan i proportionalitetshänseende

som förekomsten av valkarteller haft. Till en början meddelas

uppgifter om de kartellbildningar som förekommit vid de tre senaste valen.

Dessa framgår av följande uppställning.

Karteller

Antal valkretsar

1942

1946

1950

H + B ............

3

i

H + B + F ........

136

188

190

H+F ............

42

4

3

B + F ............

8

—

—

Sd + K............

1

—

—

Liksom utredningen beräknat proportionalitetsavvikelserna ur riks- och

landstingsproportionell synpunkt vid de tre senaste valen med utgångspunkt

från det tillämpade valsystemet, d. v. s. d’Hondts regel och karteller,

(tabellen å s. 15), har en motsvarande undersökning gjorts under antagande

att karteller icke förekommit. Undersökningen har lett till följande

resultat.

Proportionulitetsavvikclser vid tiilämpninj) av d’IIondts metod utan karteller;

landstinysvnlen 1942—1950. Antal mandat.

H

B

F

Sd

K

S:a

1942.

Antal mandat..............................

144

193

101

695

21

1 154

S:a avvikelser inom landstingsområdena ......

— 36

±0

— 35

+99

— 28

±99

Avvikelse från riksprop.......................

— 39

±0

— 41

+ 114

— 34

±114

1946.

Antal mandat..............................

106

220

147

641

67

1 181

S:a avvikelser inom landstingsområdena ......

— 45

+ 15

— 25

+ 93

— 38

±108

Avvikelse från riksprop.....................

— 48

+ 14

— 28

+ 106

— 44

±120

1950.

Antal mandat ...............................

78

192

217

707

18

1 212

S:a avvikelser inom landstingsområdena ......

— 51

+ 1

— 17

+ 91

— 24

±92

Avvikelse från riksprop.....................

— 58

+ 2

— 20

+ 109

— 33

±111

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

En jämförelse mellan denna tabell och tabellen å s. 15 visar för t. ex.

1950 års val följande skillnad i mandatfördelning mellan ett valsätt med

karteller och ett dylikt utan karteller.

1950.

Faktisk fördelning..........................

H

B

F

Sd

K

S:a

100

78

+ 22

218

192

+ 26

261

217

+ 41

617

707

— 90

16

18

— 2

1 212

1 212

±92

D’Hondt utan karteller......................

Vinst (+) och förlust (—) genom kartellerna....

Också för 1942 och 1946 års val har kartellbildningen föranlett en omfördelning

av partiernas representation med sammanlagt omkring 90 mandat

för vartdera valet.

Utredningen anför, att även beträffande fördelningen inom de olika

landstingskommunerna skulle d’Hondts metod utan karteller ha medfört

betydande ojämnheter, samt tillägger.

Avvikelsen från landstingsproportionaliteten skulle sålunda 1950 i genomsnitt

ha uppgått till 4,12 mandat per landsting. I icke mindre än 14 av

de 25 landstingen skulle därvid proportionalitetsavvikelsen ha utgjort 4

mandat eller mera (Malmöhus län ± 9, Älvsborgs och Värmlands län

± 7, Stockholms, Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län ± 6

o. s. v.). Vid vart och ett av de tre senaste valen skulle vidare socialdemokraterna

ha blivit överrepresenterade i samtliga landstingsområden med

undantag för ett fall där partiet skulle erhållit exakt så stor representation

som svarade mot dess samlade rösttal. Som jämförelse erinras om att socialdemokraterna

vid den faktiska mandatfördelningen år 1950 blevo underrepresenterade

i 10 landstingsområden. Partiet skulle, om valsamverkan

ej hade förekommit, inom flera landsting ha fått 7—8 mandats övervikt.

Högern skulle däremot endast i två fall — båda hänförande sig till 1942 års

val — ha erhållit något mandat mer än vad som svarade mot en strikt

proportionalitet, och underrepresentationen för partiet skulle i ett par

fall ha stigit till 5 eller 6 platser (Malmöhus län 1946 resp. 1950).

Allmänna utgångspunkter för en reform.

I kapitel V i betänkandet redogör utredningen för vissa principiella överväganden

beträffande en reform av landstingsvalen.

Utredningen framhåller, att den verkställda undersökningen av det gällande

valsystemets verkningar visar att d’Hondts metod, tillämpad i förening

med valkarteller i den utsträckning som skett, vid dessa val i stort

sett fungerat tämligen väl från proportionell synpunkt. De avvikelser som

uppkommit från en strikt proportionell fördelning av mandaten måste sålunda

i allmänhet betecknas som förhållandevis små. I vissa fall hade dock

ojämnheterna i mandattilldelningen till partierna varit påfallande. Förhållandet

hade därvid icke alltid varit att större partier gynnats framför

mindre. Exempel kunde anföras på att ett parti inom vissa landstingskommuner

eller vid ett helt val erhållit flera mandat utöver sin proportio2

— Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 71.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

nella andel än ett väsentligt större parti. Det hade även inträffat att partier,

som inbördes varit av ungefär samma storlek, vid mandatfördelningen

hävdat sig på väsentligt olika sätt, t. ex. så att det ena partiet överrepresenterats

medan det andra underrepresenterats i förhållande till partiets andel

av väljarkåren.

Dessa ojämnheter har —- yttrar utredningen — till väsentlig del sin

grund i valkretsindelningen. Den omständigheten att varje landstingsområde

uppdelas i ett större eller mindre antal valkretsar, vanligen med tämligen

få landstingsmän i de olika kretsarna, måste nämligen, oavsett fördelningsmetoden,

ge ökat spelrum för slumpmässiga avvikelser till det ena

eller andra partiets förmån vid fördelningen av mandaten. Vid tillämpning

av d’Hondts metod gjorde sig också tendensen hos denna metod att gynna

större väljargrupper på bekostnad av mindre grupper starkare gällande i

sådana kretsar där endast få mandat fanns att fördela. Detta kan i sin tur

medföra att partier med särskilt stark anslutning bland väljarna inom vissa

lokala områden lättare hävdar sig vid valen än partier med ett geografiskt

mera jämnt fördelat väljarunderlag.

Utredningen anför vidare, att kartellväsendet efter hand fått i stort sett

lika omfattande tillämpning vid landstingsvalen som fallet före år 1952

var i fråga om andrakammarvalen. Den genom kartellerna erhållna utjämningen

av valmetodens ojämnheter hade emellertid icke varit fullständig

och i vissa fall hade kartellerna föranlett nya eller ökade ojämnheter.

Mot kartellväsendet kunde också riktas den invändningen, att detsamma

medförde att ett parti ställdes inför valet att antingen ingå kartell med

ett annat parti, oaktat dettas politiska inriktning var sådan att en dylik

samverkan ej för partiet framstod som naturlig och önsklig, eller riskera att

bli avsevärt underrepresenterat. För utredningen hade det därför framstått

som ett väsentligt intresse att liksom beträffande andrakammarvalen nå

fram till en valordning som gjorde kartellväsendet överflödigt.

Vid sidan av proportionalitetskravet har man också — framhåller utredningen

— att tillgodose önskemålet att skilda ortsintressen skulle

kunna göra sig gällande vid handläggningen av landstingets uppgifter och

att därför olika delar av landstingsområdet borde garanteras en skälig

representation i tinget.

Utredningen påpekar, att landstinget ursprungligen var en representation

för de särskilda häradena eller domsagorna samt städerna inom landstingsområdet.

Vid införandet av proportionell valmetod år 1909 bibehölls

skilda valkretsar för landsbygd och städer men föreskrevs i syfte att förstora

kretsarna bl. a. att de minsta städerna i regel skulle sammanföras

till gemensamma valkretsar. I samband med antagandet av ny landstingslag

år 1924 infördes därefter i huvudsak nu gällande bestämmelser i ämnet,

syftande till en viss ytterligare förstoring av valkretsarna men med bibehållande

i princip av skillnaden mellan landsbygd och städer vid bildande

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

av valkretsar. Dock gavs nu för första gången viss möjlighet att anordna

även s. k. blandade valkretsar genom sammanförande till en gemensam

krets av mindre stad med omgivande landsbygd.

Den antydda, vid olika tider gällande regleringen av valkretsarna vid

landstingsvalen bestyrker enligt utredningens mening vilken vikt man sedan

gammalt tillmätt de lokala intressena vid dessa val. Den allmänna

utvecklingen i fråga om bosättning, samfärdsel och samhällsförhållanden

i övrigt hade emellertid otvivelaktigt skapat delvis andra förutsättningar

än dem som tidigare förelegat, när det gällde att bedöma riktlinjerna för

valkretsindelningen.

Utredningen säger sig av åtskilliga skäl icke kunna ansluta sig till den

vid olika tillfällen framförda tanken att för åstadkommande av full proportionalitet

helt upphäva valkretsindelningen och alltså fördela mandaten

inom landstingskommunen som en enhet.

Icke heller om en sådan, för landstingskommunen gemensam mandatfördelning

skulle kombineras med någon form av kandidatnominering i mindre

kretsar, som särskilt inrättas för detta ändamål, kan utredningen ansluta

sig till en dylik lösning. Mot att upphäva valkretsindelningen talar den

ofta mycket betydande utsträckningen av landstingsområdena — i allmänhet

motsvarande ett helt län — i förening med den omständigheten

att i fråga om en väsentlig del av landstingets arbetsuppgifter lokala synpunkter

ofta starkt framträda. Detta gäller t. ex. ordnandet av hälso- och

sjukvården. Då vid valen till de större landstingen utses ett mycket betydande

antal ledamöter, gör även detta förhållande en viss uppdelning i

valkretsar önskvärd. Nu anförda omständigheter synas överhuvud taget

böra föranleda en viss försiktighet vid bedömandet av frågan om förstoring

av de nuvarande landstingskretsarna.

Utredningen har emellertid funnit det angeläget att närmare undersöka

i vilken omfattning en jämkning av riktlinjerna för valkretsindelningen vid

landstingsvalen numera kunde anses påkallad av de ändrade yttre förhållandena

och i vad mån en proportionellt jämnare fördelning av mandaten

kunde erhållas genom att sålunda vidga valkretsarna.

Utöver genom en förstoring av valkretsarna kan — framhåller utredningen

-— bättre proportionalitet vinnas genom att utbyta den d’Hondtska

metoden mot någon annan regel för mandatens fördelning mellan partierna.

En därmed sammanhängande möjlighet anges vara att kombinera fördelningen

enligt d’Hondts eller annan metod med ett särskilt utjämningsförf

arande.

I detta sammanhang behandlar utredningen frågan huruvida det är

önskvärt att samma tekniska förfarande för mandatens fördelning tillämpas

vid alla slag av allmänna val. Det framhålles, att hittills en strävan

gjort sig gällande att uppställa enhetliga regler för de olika valen. Denna

strävan måste enligt utredningens mening anses naturlig.

För väljarna kan det framstå som svårförklarligt om deras röster vid ett

valtillfälle tagas i beräkning efter vissa principer, medan vid ett annat

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

tillfälle andra beräkningar läggas till grund. Myndigheternas arbete kan

också underlättas av att samma förfarande tillämpas vid olika slag av

val. — Man bör dock å andra sidan ej bortse från att förhållandena vid

andraltammarval, landstingsval och fullmäktigeval i vissa hänseenden avvika

från varandra och kunna motivera skilda lösningar i fråga om valsystemet.

Vad beträffar valkretsindelningen är detta, med hänsyn till olikheterna

i valområdets utsträckning och antalet representanter som skall

utses, uppenbart. Men antalet valkretsar jämte antalet mandat inom kretsarna

återverkar även på frågan om det tekniska förfarandet för mandatens

fördelning mellan väljargrupperna.

I fråga om valmetoden har utredningen ansett att det utan vidare är

klart, att största möjliga överensstämmelse är önskvärd mellan landstingsval

och andrakammarval. Utredningens arbete i denna del har därför i

första hand inriktats på en undersökning huruvida sådana metoder för

mandatens fördelning mellan partierna, som kommer i fråga för andrakammarvalen,

lämpligen kan vinna tillämpning även vid landstingsval. Hänsyn

har härvid måst tagas till rådande ovisshet om hur valordningen för

valen till andra kammaren för framtiden kommer att utformas.

Vad angår fullmäktigvalen i primärkommunerna anser utredningen att

skälen för överensstämmelse med övriga val i det tekniska förfarandet för

mandatens fördelning är av mindre styrka. I allmänhet är primärkommunerna

ej uppdelade i valkretsar för fullmäktigvalen. I de förekommande

valkretsarna utses i allmänhet fullmäktige till ett antal som väsentligt överstiger

antalet mandat i andrakammar- och landstingsvalkretsarna. Detta

medför att utsikterna till en proportionellt jämn fördelning av mandaten

vid fullmäktigvalen ställer sig gynnsammare än vid övriga val. Man kan

därför enligt utredningens mening hysa tvekan om det för fullmäktigvalens

del finns något verkligt behov av att utbyta d’Hondts metod mot någon

annan fördelningsregel. Utredningen yttrar härom bl. a.

I de jämförelsevis små enheter som kommunerna i allmänhet utgöra

torde det ofta vara lättare att på förhand beräkna valutgången, åtminstone

till dess huvuddrag, än vad fallet är vid läns- och riksval. D’Hondts metod

har emellertid den styrkan, att konstlad partiuppdelning och liknande åtgärder

inför valen aldrig kunna medföra någon fördel för den ifrågavarande

gruppen. Visserligen torde ej heller beträffande de metoder, som

närmast komma i fråga att ersätta cTHondts metod, kunna antagas att sådana

valtaktiska åtgärder annat än rent undantagsvis skulle kunna leda

till resultat. Förevarande synpunkt kan dock vid fullmäktigvalen äga något

större aktualitet än vid övriga allmänna val.

Såsom skäl för en reform av valmetoden vid fullmäktigvalen i kommunerna

kan å andra sidan möjligen åberopas önskan att även för dessa

val avveckla kartellväsendet. Härvid uppkommer frågan om grunden till

att valkarteller i stor utsträckning kommit att användas också vid fullmäktigvalen.

Genom att valkretsindelningen vid dessa val är så begränsad

som förut sagts och antalet mandat inom varje sådan krets betydande finnes

icke lika ofta behov av att tillgripa kartell för att en väljargrupp skall

hävda sig vid mandattilldelningen som vid landstings- och andrakammarval.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Utsikt att genom kartellförfarandet vinna ytterligare mandat kan av samma

skäl endast i vissa fall föreligga vid fullmäktigvalen. Det kan därför ej uteslutas

att kartellbildningen vid fullmäktigvalen i viss mån sammanhänger

med vanan att tillämpa liknande förfarande vid val till landsting och andra

kammaren. Man kan då också förmoda att införandet av en ny valordning

för landstings- och andrakammarval, varigenom kartellväsendet vid dessa

val onödiggöres, även skulle medföra att användningen av karteller vid fullmäktigvalen

minskas.---

Mot tanken att för fullmäktigvalen bibehålla den hittillsvarande

d’Hondtska fördelningsmetoden samtidigt som en därifrån avvikande regel

godtages för valen till landsting och andra kammaren kan riktas erinran

i ett särskilt avseende. En sådan anordning skulle nämligen få till följd

att även fullmäktige i de städer, som ej deltaga i landsting, skulle utses

enligt annan metod än landstingens ledamöter. Eftersom dessa fullmäktige

— eller bland dem utsedda valmän — liksom landstingen deltaga i val

av ledamöter av riksdagens första kammare, kan den angivna skiljaktigheten

av principiella skäl framstå som mindre tilltalande. Då olikheten

endast hänför sig till det rent tekniska förfarandet vid mandatfördelningen

och såsom visst stöd för densamma kunna åberopas de förut angivna skiljaktiga

yttre förhållandena vid val av fullmäktige och vid val av landstingsmän,

synes den nyss anförda synpunkten dock icke nödvändigtvis behöva

vara avgörande.

Utredningens nu gjorda uttalanden angående de kommunala valen är endast

att betrakta som ett påpekande av sambandet mellan dessa val och

landstingsvalen. Utredningen har icke haft uppdrag att reformera valsättet

vid de kommunala fullmäktigvalen.

V alkretsindelningen.

Utredningen framhåller, att de landstingsvalkretsar, som bildats med

stöd av de nuvarande lagbestämmelserna, skiftar avsevärt i fråga om befolkningens

storlek. Därmed sammanhänger också att antalet mandat i

kretsarna varierar betydligt, nämligen från lägst 2 till högst 13. Särskilt

anmärkningsvärt är att mandatantalet för åtskilliga valkretsar — 21 av

de sammanlagt 193 landstingskretsarna — är så lågt att det ej ens uppnår

det enligt huvudregeln stadgade minimiantalet av 5 landstingsmän. Uppenbarligen

är därigenom utsikterna att vid valen erhålla en från proportionell

synpunkt jämn fördelning av mandaten mycket begränsade. Det bör därför

enligt utredningens mening utan vidare stå klart, att en utvidgning av valkretsarna,

särskilt de mindre, är önskvärd för att tillförsäkra partierna

en jämnare proportionell representation i landstingen. Å andra sidan kräver

frågan i vilken omfattning en valkretsförstoring av andra skäl lämpligen

bör äga rum och efter vilka riktlinjer den kan genomföras en närmare

undersökning.

Angående riktlinjerna för anordnandet av en lämplig valkretsindelning

anför utredningen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 71.

Vid fastställande av valkretsindelningen har man självfallet att utgå från

att valkretsarna så långt möjligt skola utgöra naturliga enheter med hänsyn

tagen till befolkningsförhållandena, samfärdseln in. in. Om denna synpunkt

anlägges vid prövning av gällande ordning för valkretsindelningen

vid landstingsval, påkallas uppmärksamheten framför allt i två hänseenden.

Den ena av dessa frågor gäller de övre och nedre gränserna för valkretsarnas

storlek och det därav följande antalet landstingsmän i de skilda kretsarna,

den andra städernas ställning vid valkretsindelningen. Mellan nämnda

frågor råder ett visst samband, i det att den lösning som frågan om bildande

av särskilda stadsvalkretsar kan erhålla givetvis återverkar även på kretsarnas

omfattning och det antal landstingsmän som där skall utses.

Under de tre årtionden som förflutit sedan tillkomsten av nu rådande

valkretsbestämmelser för landstingsvalen ha de allmänna förhållanden, av

vilka avgörandet om lämpliga valenheter i sista hand beror, i åtskilliga avseenden

ändrats. Med hänsyn till folkökningen under nämnda tid och särskilt

städernas betydande tillväxt liksom den starkt ökade bosättningen i

tätorter utanför städerna kan sålunda ifrågasättas, om de fastställda gränserna

beträffande valkretsarnas storlek alltjämt kunna anses fullt riktigt

avvägda. Folkökningen har redan i flera fall medfört upplösning av tidigare

bestående valkretsar och således föranlett att valkretsuppdelningen

delvis drivits längre än som vid stadgandenas tillkomst kunnat förutses.

Genom kommunikationernas utveckling och befolkningens ökade rörlighet

torde samtidigt skälen för en uppdelning på vissa håll ha kommit att framträda

med mindre styrka än förr. Utvecklingen såvitt rör städerna liksom

landet i övrigt torde också i viss utsträckning ha medfört en utjämning

av föreliggande motsättningar framför allt mellan mindre städer samt områden,

tillhörande landsbygden. Förutom befolkningsutvecklingen är härvid

att uppmärksamma att under senare år åtskilliga på landsbygden belägna

tätorter ombildats till städer, varvid i flera fall även vidsträckta delar av

ren landsbygd tillagts stadsområdet, liksom att vissa äldre städer med sig

inkorporerat betydande sådana delar.

Utredningen har från länsstyrelserna och landstingens förvaltningsutskott

inhämtat yttranden rörande möjligheterna att anordna större landstingsvalkretsar

inom länet. För att praktiskt pröva vilka verkningar som erhålles

i fråga om mandatens fördelning av en mer eller mindre långtgående

förstoring av valkretsarna vid landstingsval har utredningen med ledning

av de från länen inkomna yttrandena upprättat två olika utkast till ändrad

valkretsindelning inom landstingskommunerna. För dessa utkast, benämnda

A och B, lämnas utförlig redogörelse i betänkandet. Utredningen understryker

att utkasten självfallet icke kan göra anspråk på att i de speciella fallen

alltid utgöra den lämpligaste lösningen utan att de är att anse endast

som principlösningar. — Enligt det utkast som innefattar de mera begränsade

jämkningarna i gällande valkretsindelning har skisserats en indelning

av landstingsområdena, avseende 1950 års val, i sammanlagt 159 valkretsar

(utkast A) i stället för nuvarande 193 kretsar. Motsvarande indelning beträffande

1946 års val — som med undantag för några få valkretsar helt

överensstämmer med den nyssnämnda — omfattar 157 kretsar. Vid ut
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

kastet till en mera långtgående omläggning av valkretsindelningen har

antalet nedbringats till sammanlagt 139 valkretsar (utkast B).

Angående de närmare riktlinjerna för upprättandet av dessa utkast anför

utredningen.

Vid utarbetande av indelningen i 159 (157) valkretsar enligt utkast A

har tagits som utgångspunkt att inom valkretsarna i regel skola utses 5—11

landstingsman, förutsatt att nuvarande föreskrifter om bestämmandet av

antalet landstingsman bibehållas. I enlighet härmed varierar folkmängden

i valkretsarna enligt detta utkast i allmänhet mellan 20 000 och 55 000.

Undantag uppåt föreligger enligt utkastet, liksom enligt gällande ordning,

endast i fråga om de största i landsting deltagande städerna. För några av

iandsbygdskretsarna understiger dock befolkningstalet endast obetydligt

55 000. Utredningen har därför utgått från, att om en indelning enligt dessa

principer skall komma till stånd, möjlighet bör föreligga att även beträffande

valkretsar, i vilka landsbygd ingår, för särskilda fall överskrida den

nämnda maximigränsen.

Vad angår den nedre gränsen för antalet landstingsman i valkretsarna

förutsättes även här vissa undantag. Dessa lia emellertid enligt det ifrågavarande

utkastet väsentligt begränsats i förhållande till gällande ordning.

I allmänhet ha sålunda städer under 20 000 inv. icke upptagits såsom egna

valkretsar utan vanligen sammanförts med annan stad eller omgivande

landsbygd till en valkrets. Endast om svårigheter funnits att genom sådant

sammanförande bilda lämplig valkrets eller eljest synnerliga skäl

ansetts föreligga till avsteg från den antagna regeln, ha städer med en folkmängd

mellan 20 000 och 15 000 inv. utlagts till särskilda kretsar. Motsvarande

gäller även två städer, vilka först efter 1948 års utgång uppnått

större folkmängd än 15 000 (Härnösand, Skellefteå). Icke i något fall har

ansetts erforderligt att utlägga landsbygdsvalkrets med lägre befolkningstal

än 20 000. Antalet valkretsar med färre landstingsmän än 5 inskränker

sig därför enligt utkastet till elva vid tillämpning av 1948 års befolkningstal.

Det må anmärkas, att om den avsedda indelningen komme i tillämpning

vid 1954 års landstingsval, skulle till följd av folkökningen i städerna

blott sju av sistnämnda kretsar alltjämt utse mindre än 5 landstingsmän

och ingen därvid mindre än 4.

Även i vad gäller indelningsutkast B med 139 valkretsar har antagits att

i regel minst 5 landstingsmän skola väljas i varje valkrets. En olikhet föreligger

emellertid i det avseendet att undantagen från denna regel ytterligare

begränsats. Enligt denna indelning förekomma sålunda blott två valkretsar

— vardera omfattande en stad — som vid 1950 års val icke skulle

kunnat utse mera än 4 landstingsmän. I båda fallen har för övrigt folkmängden

sedermera stigit över 20 000. Vidare har vid det nu ifrågavarande

indelningsutkastet förutsatts en höjning av högsta tillåtna antalet landstingsmän

i valkrets till 15, innebärande att valkrets skulle kunna omfatta

inemot 75 000 inv. Valkretsar av fullt denna storlek förekomma dock icke

i utkastet. Ej någon av de tänkta valkretsarna har sålunda 15 mandat,

och endast två ha 14 mandat. Då icke ens den största av de i landsting

deltagande städerna (Örebro) vid 1950 års val, utsåg fler än 13 landstingsmän,

utgöra städerna vid förevarande indelning ej något undantag i detta

avseende. Angående de mindre städerna har — liksom vid det tidigare

nämnda utkastet — antagits att stad, som ej uppnått ett invånarantal av

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

20 000, i allmänhet icke skall bilda egen valkrets. I det nu behandlade

utkastet ha sådana mindre städer, med undantag för de två nyss nämnda

fallen, sammanförts med angränsande landsbygd. Icke heller för städer

med folkmängd över 20 000 har förutsatts att dessa ovillkorligt skola utgöra

särskild valkrets. I några fall, där särskilda omständigheter ansetts

kunna medföra att eu sådan lösning överväges, ha sålunda dylika något

större städer i utkastet sammanförts antingen med en angränsande stad

eller med omgivande bygd.

Antalet valkretsar inom landstingskommunerna enligt nuvarande indel
-

ning samt enligt utkasten

A och B

framgår av följande uppställning.

Nuv.

A

B

Nuv.

A.

B

Stockholms län ...

12

11

9

Göteborgs och

Uppsala län ......

5

4

3

Bohus län......

8

6

4

Södermanlands län

7

6

5

Älvsborgs län ....

11

10

7

Östergötlands län . .

7

7

7

Skaraborgs län

10

7

6

Jönköpings län

9

7

5

Värmlands län ....

9

8

7

Kronobergs län

0

5

4

Örebro län ......

7

5

5

Kalmar läns norra

O

O

2

2

Västmanlands län .

6

5

5

Kalmar läns södra

6

4

4

Kopparbergs län . .

9

8

7

Gotlands län ....

3

3

3

Gävleborgs län ....

8

7

6

Blekinge län......

0

4

3

Västernorrlands län

10

9

8

Kristianstads län . .

8

7

7

Jämtlands län ....

5

5

5

Malmöhus län ....

14

9

9

Västerbottens län . .

9

8

7

Hallands län .

0

5

4

Norrbottens län . .

9

7

7

»

193

159

139

Utredningen har studerat inverkan av en valkretsförstoring enligt utkast

A, resp. B på mandatfördelningen. Härvid är till en början att märka,

att till följd av stadgandet, att varje valkrets skall oavsett folkmängden

utse en landstingsledamot samt först därefter ledamöter i proportion till

folkmängden, kan det vid minskning av antalet valkretsar inträffa att även

mandatantalet inom landstingsområdena blir något lägre än förut. Detta

motverkas emellertid i viss mån av att vid en sammanslagning av valkretsar

de överskjutande befolkningstal, som vart för sig varit otillräckligt

för att berättiga en valkrets till ytterligare mandat, sammantagna kan

stiga till det för ett mandat erforderliga antalet. Vid 1950 års val utsågs

i hela riket 1 212 landstingsmän. Om i stället indelningen enligt utkast

A eller B hade gällt, skulle ha utsetts 1 184 resp. 1 173 landstingsmän. -—- För att belysa verkningarna i proportionellt avseende av valkretsförstoringarna

har utredningen för vardera av indelningarna A och B beräknat mandatfördelningen

mellan partierna vid 1950 års val. Beräkningen har avsett

såväl det fall att nuvarande valsystem, d. v. s. d’Hondts metod jämte karteller,

använts som det fall att d’Hondts metod tillämpats utan karteller.

Rörande resultatet av dessa beräkningar meddelas följande tabell.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

25

Fördelning av landstingsmandaten mellan partierna sammanlagt lör landstingsområdena vid

tillämpning av olika valkretsindelningar. Valet 1950.

H

B

F

Sd

K

S:a

100

218

261

617

16

1 212

— 29

+ 27

+ 27

+ 1

— 26

±55

— 36

+ 28

+ 24

+ 19

— 35

±71

105

207

248

607

17

1 184

— 21

+ 22

+ 19

+ 4

— 24

± 45

— 28

+ 21

+ 17

+ 23

— 33

±61

106

199

251

599

18

1 173

— 20

+ 16

+ 24

+ 3

— 23

±43

— 25

+ 15

+ 22

+ 19

— 31

±56

78

192

217

707

18

1 212

— 51

+ 1

— 17

+ 91

— 24

±92

— 58

+ 2

— 20

+ 109

— 33

±111

90

185

218

672

19

1 184

— 36

±0

— 11

+ 69

— 22

±69

— 43

— 1

— 13

+ 88

— 31

±88

92

181

220

661

19

1 173

— 34

— 2

— 7

+ 65

— 22

±65

— 39

— 3

— 9

+ 81

— 30

±81

Gällande valsystem

(d’Hondt med kartell)

Nuv. indelning

(193 kretsar)

Utkast A

(159 kretsar)

Utkast B

(139 kretsar)

D’Hondts metod

utan kartell

Nuv. indeln.

(193 kretsar)

Utkast A

(159 kresar)

Utkast B

(139 kretsar)

Mandat ......

Avvikelser;

landstingsprop.

Avvikelser;

riksprop......

Mandat ......

Avvikelser;

landstingsprop.

Avvikelser;

riksprop......

Mandat ......

Avvikelser;

landstingsprop.

Avvikelser;

riksprop......

Mandat ......

Avvikelser;

landstingsprop.

Avvikelser;

riksprop......

Mandat ......

Avvikelser;

landstingsprop.

Avvikelser;

riksprop......

Mandat ......

Avvikelser;

landstingsprop.

Avvikelser;

riksprop......

Som kommentar till tabellen yttrar utredningen bl. a. följande.

Såsom framgår av tabellens första del (gällande valsystem) skulle partierna,

om något av de ifrågavarande utkasten till ny indelning genomförts

vid 1950 års val, tämligen genomgående ha erhållit en representation

som bättre överensstämmer med den proportionella fördelningen än vad

den faktiska mandatfördelningen gör, och detta vare sig proportionaliteten

beräknas landstingsvis eller för alla landstingsområden gemensamt (riksproportionaliteten).

— —• •—- — Om sålunda en viss utjämning i proportionell

riktning erhålles genom att på angivet sätt förstora valkretsarna vid

landstingsval, visa de anförda siffrorna å andra sidan också att den nämnda

utjämningen ingalunda är fullständig utan att nu förefintliga proportionalitetsavvikelser

till icke oväsentlig del kvarstå även efter valkretsutvidgningar

av den omfattning som här ifrågasatts. Utsträckes jämförelsen till

att avse även fördelningen enligt d’Hondts metod utan kartell (senare delen

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Ktingl. Maj:ts proposition nr 71.

av tabellen) finner man vidare att proportionalitetsavvikelserna skulle bli

avsevärt större än när kartell begagnas.

Angående läget inom de särskilda landstingen anför utredningen, att

vid 1950 års val proportionalitetsavvikelserna i genomsnitt per landstingsområde

vid fördelning enligt d’Hondts metod med tillämpade karteller skulle

ha nedgått från 3,16 mandat enligt rådande indelning till 2,44 mandat enligt

indelning A och 2,40 mandat enligt indelning B. Om fördelningen skulle

verkställas enligt d’Hondts metod utan karteller, skulle avvikelserna vid

1950 års val bli 4,12 mandat enligt nuvarande indelning, 3,40 mandat enligt

indelning A och 3,20 mandat enligt indelning B.

Utredningens ställningstagande.

Utredningen finner, efter ett övervägande i enlighet med de tidigare angivna

allmänna utgångspunkterna för en reform, att en omreglering av valkretsindelningen

icke bör sträckas längre än att i huvudsak de riktlinjer

följs, som lagts till grund för indelningen i 159 valkretsar enligt utkast A.

Utredningen anför.

En så begränsad omläggning av valkretsindelningen, som exemplifierats

i det nämnda utkastet, torde från de synpunkter som nyss berörts icke

kunna väcka gensaga. Därigenom skulle också, som framgår av den verkställda

undersökningen angående mandatens fördelning på grundval av

föreliggande röstsiffror för valen 1946 och 1950, vinnas en ej oväsentlig

förbättring i proportionellt avseende vid fördelningen av mandaten partierna

emellan enligt gällande metod. Tydligt är emellertid, att om den

gällande d’Hondtska fördelningsregeln bibehålies, man icke enbart genom

en sådan omreglering rörande valkretsarna kan avveckla kartellsystemet;

härför äro de kvarstående ojämnheterna i mandattilldelningen alltför betydande.

Det bör dock framhållas — att såvitt kan bedömas med ledning

av beräkningarna angående 1950 års val — den ytterligare utjämning vilken

skulle erhållas vid en mera långtgående valkretsutvidgning av det slag,

som innefattas i indelningsalternativet med 139 kretsar, är jämförelsevis

obetydlig. Icke heller enligt detta alternativ kan man därför vänta att kartellerna

skola försvinna vid tillämpning av d’Hondts metod.

Då det sålunda enligt utredningens mening icke är möjligt att blott genom

eu förstoring av valkretsarna uppnå en sådan proportionell utjämning

att kartellsystemet avvecklas, har utredningen även prövat huruvida

någon ändring av gällande bestämmelser om fastställande av antalet Jandstingsmandat

lämpligen kan företagas för att även på denna väg nå den

erforderliga utjämningen. Det är ju nämligen tydligt, att i den mån ett

större antal mandat står till förfogande i valkretsarna, partierna får bättre

möjlighet att bli representerade i förhållande till sitt välj ar underlag inom

kretsen. Detta skulle kunna uppnås, om det nuvarande kravet på att varje

landstingsman utöver den första inom valkretsen skall motsvara en folkmängd

av minst 5 000 nedsattes, så att ett lägre befolkningstal, t. ex. 4 000,

stadgades för rätten alt utse en landstingsman. Utredningen har prövat

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

denna utväg men förkastat den emedan den skulle leda till att ett enligt

utredningens mening omotiverat stort antal mandat skulle uppkomma, vid

1950 års val 1 477 i stället för 1 212.

Som tidigare nämnts tages vid valkretsindelningen enligt gällande ordning

kommunindelningen såtillvida till utgångspunkt som varje stad skall

bilda egen valkrets eller i varje fall — vad beträffar de minsta bland dem

— i sin helhet ingå i en valkrets. Såvitt angår landsbygden företages valkretsindelningen

i första hand efter domsagor, tingslag eller härad, men

i andra hand sker denna indelning även här efter kommuner. Då kommun

alltid i sin helhet ingår i en viss domsaga eller i ett visst tingslag

och detsamma intill nyligen gällt även i fråga om härad, har landstingsvalkretsarna

enligt angivna regler i själva verket alltid omfattat en eller

flera kommuner. — Utredningen finner att som grundregel i fråga om valkretsindelningen

alltjämt bör gälla att landstingsvalkrets skall omfatta en

eller flera kommuner. Vidare bör enligt utredningens mening i ett blivande

stadgande om valkretsindelningen liksom hittills hänvisas till indelningen

i domsagor och tingslag. Enär emellertid häradsindelningen icke

anpassats efter den nya kommunindelningen och numera närmast har blott

historisk betydelse, anser utredningen att den nuvarande hänvisningen till

häradsindelningen bör utgå.

För att vid valen ernå en jämnare fördelning av mandaten i förhållande

till väljarunderlaget är det enligt utredningens mening av särskild vikt att

antalet mindre valkretsar så långt möjligt begränsas. Med hänsyn till de

inom olika landsdelar växlande befolkningsförhållandena anser utredningen

emellertid att man icke generellt kan fastställa en högre gräns än

vad för närvarande gäller i fråga om den storlek, som varje valkrets minst

bör ha. Som allmän regel bör därför liksom hittills gälla, att valkretsar

med mindre folkmängd än 20 000 icke skall bildas, motsvarande ett lägsta

mandatantal av 5 i valkretsarna. Att helt utan undantag upprätthålla den

nu angivna normen i fråga om valkretsarnas storlek anses dock i vissa fall

kunna bereda svårigheter vid försök att åstadkomma en även i övrigt lämplig

valkretsindelning. Emellertid är det enligt utredningens mening möjligt

att långt mera än hittills skett begränsa utläggandet av sådana mindre

kretsar, som ej uppfyller nämnda krav. Såsom utredningen förutsatt vid

skisserandet av en ändrad valkretsindelning enligt utkast A, bör därför

endast i enstaka fall, om synnerliga skäl därtill föreligger, bildas valkrets

med eu folkmängd understigande 20 000. Med hänsyn till den ökade befolkningstätheten

i landet bör för dylika undantagsfall numera kunna krävas

att folkmängden inom valkretsen dock alltid skall uppgå till minst

15 000.

Utredningen övergår härefter till att diskutera frågan om maximigräns

för valkretsarnas storlek. Härvid anmärkes, att spörsmålet varken från

proportionell synpunkt eller eljest äger samma vikt som fastställandet av

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

den nedre gränsen. De möjligheter, som redan nu föreligger att inrätta valkretsar

av ganska betydande omfattning, har sålunda på många håll endast

sparsamt utnyttjats. Man skulle därför enligt utredningens åsikt t. o. m.

kunna ifiågasätta om det är nödvändigt att i lag fixera en övre storleksgräns.

Den av utredningen verkställda utredningen om önskemålen i fråga

om valkretsindelningen liksom undersökningen i övrigt angående lämplig

sådan indelning för de olika landstingsområdena utvisar emellertid att åtminstone

för närvarande i allmänhet icke föreligger behov av att inrätta

valkretsar med högre invånarantal än något över 50 000. Det anses vidare

önskväit att valkretsarna inom ett och samma landstingsområde såvitt

möjligt icke alltför mycket skiljer sig från varandra i fråga om folkmängd

och mandatantal. På grund härav anser utredningen lämpligt att alltjämt

stadga en övre gräns för valkretsarnas storlek och föreslår att maximiantalet

i princip fastställes till 11, i stället för 9 enligt gällande ordning.

Den föreslagna ändringen innebär att för landstingsvalen må kunna inrättas

valkretsar med eu folkmängd intill 55 000. Från denna regel bör

dock undantag kunna göras i särskilda fall.

Betiäffande frågan huruvida skilda regler bör gälla för landsbygd och

stad i vad avser valkretsbildningen anför utredningen.

De senaste årtiondenas befolkningsutveckling kännetecknas som redan

inledningsvis i detta kapitel framhållits, framför allt av städernas snabba

tillväxt samt av den likaledes kraftiga koncentrationen av bosättningen på

landsbygden till där belägna tätorter. Åtskilliga bland de mera betydande

aY dessa ha under senare år ombildats till städer, ofta tillsammans med

däromkring belägna, mer eller mindre betydande delar av övervägande

landsbygdskaraktär.

Den antydda utvecklingen har medfört att — särskilt i fråga om å ena

sidan mindre städer och å andra sidan landsbygden — sådana olikheter

som tidigare kunnat verka skiljande, numera i viss utsträckning försvunnit

eller minskats. I delta avseende har således otvivelaktigt inträtt en viss

utjämning. Det sagda gäller helt naturligt endast i mindre mån de något

större städerna. Särskilt beträffande de största städerna kan den betydande

folkökning, som dessa undergått, ävensom de därav följande mera typiska

stadsförhållandena tvärtom ha bidragit till ett i vissa hänseenden skärpt

motsatsförhållande till även närbelägna mindre orter.

Även om det i många avseenden råder en viss intressegemenskap mellan

en stad och den omgivande bygden rörande sådana frågor som ankomma

på landsting, kan således utvecklingen dock icke anses enbart ha verkat

i utjämnande riktning såvitt angar förhållandet mellan landsbygd och

städer. Principen om en åtskillnad mellan landsbygden och städerna i vad

gäller grunderna för landstingskommunernas uppdelning i valkretsar bör

därföi enligt utredningens mening alltjämt bibehållas i viss utsträckning.

Med hänsyn till de numera rådande förhållandena synes emellertid vissa

jämkningar vara påkallade av den gällande regleringen angående städerna,

innebärande bl. a. en uppmjukning av bestämmelserna om bildande av

särskilda stadsvalkretsar.

I betänkandet yttras vidare, att från olika län gjorts invändningar mot

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

den gällande regeln att stad ovillkorligen skall bilda särskild valkrets så

snart dess folkmängd uppgår till minst 15 000. Utredningen anser för sin

del starka skäl tala för att gränsen för de fall då städer bör utgöra egna

valkretsar höjes och föreslår att den sättes till invånarantalet 20 000. Bestämmelsen

skulle därigenom icke längre innefatta undantag från den allmänna

regeln om den storlek som valkrets minst skall ha; den skulle

dock bevara sin betydelse som en anvisning, att stad med större folkmängd

än nu nämnts vid indelningen bör utläggas till särskild valkrets utan att

sammanföras med andra kommuner.

Emellertid — yttrar utredningen vidare — torde speciella omständigheter

i vissa fall kunna tala för att även en större stad får bilda valkrets tillsammans

med ytterligare en eller flera kommuner. Härvid syftas särskilt

på sådana ibland förekommande fall, där ett visst område — vilket icke i

kommunalt avseende införlivats med den ifrågavarande staden utan utgör

särskild lands- eller stadskommun —• likväl i fråga om bebyggelse, förbindelser

och arbetsliv nära sammanhänger med densamma. Om särskilda

förhållanden av denna natur föreligger och det eljest befinnes lämpligt,

bör därför enligt utredningens mening tillåtas att även en dylik större

stad ingår i en av flera kommuner sammansatt valkrets.

Städer med mindre folkmängd än 20 000 bör — liksom hittills gällt städerna

under 15 000 inv. — i allmänhet förenas till en valkrets med annan

stad eller andra städer eller med angränsande landsbygd. Emellertid bör

även enligt den av utredningen förordade regleringen stad med en folkmängd

mellan 20 000 och 15 000 undantagsvis kunna bilda egen valkrets.

Nämnda undantag föranledes av att i några enstaka fall föreligger påtagliga

svårigheter att anordna en lämplig valkretsindelning genom att låta

en sådan stad ingå i en större valkrets.

Vad angår huvudregeln i fråga om de mindre städerna ges enligt gällande

ordning vid valet mellan de båda möjligheterna att bilda flerstadskretsar

eller blandade stads- och landsbygdskretsar ett visst företräde åt

den förra lösningen, i det att särskilda skäl skall föreligga för att sådan

stad må sammanföras med landsbygd till en valkrets. Med hänsyn till

de för olika fall växlande förhållandena kan enligt utredningens mening

icke givas ett generellt företräde åt den ena eller den andra av de nämnda

lösningarna. Under förutsättning att sådana städer till följd av sin belägenhet

och allmänna struktur äger ett visst mått av intressegemenskap,

kan denna bäst komma till sin rätt genom städernas sammanförande i en

gemensam krets, samtidigt med att de speciella landsbygd sintressena kan

göras gällande i andra kretsar. I många fall åter torde staden med sitt naturliga

uppland utgöra den lämpligaste enheten. På grund härav föreslår

utredningen att möjligheterna att vid valkretsindelningen sammanföra stad

under 20 000 inv. med annan stad eller med landsbygd bör fullt jämställas

med varandra, varvid på landstingen överlåtes att efter prövning av samt
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

liga i det särskilda fallet inverkande omständigheter välja den lösning som

finnes lämpligast.

Valmetoden.

Direkta fördelningsmetoder.

Utredningen har som tidigare nämnts funnit, att valkretsarna, om man

vill undvika karteller, måste förstoras högst väsentligt för att man genom

en sådan reform skall kunna tillgodose proportionalitetssynpunkten. Med

hänsyn till de olägenheter som en dylik utvidgning av valkretsarna medför

har utredningen ingående undersökt möjligheterna att, med bibehållande

av nuvarande grunder för valkretsindelningen eller med en mindre långt

gående justering uppåt av kretsarnas storlek, utbyta den nuvarande

d’Hondtska fördelningsregeln mot en annan valmetod. Härvid har till en

början sådana metoder behandlats, som vid direkt fördelning av samtliga

mandat i valkretsarna kan leda till en bättre proportionell rättvisa mellan

partierna inom varje landstingsområde betraktat som helhet samtidigt som

kartellsystemet onödiggöres. Vidare har upptagits frågan om införande av

någon form av mandatutjämning mellan partierna inom landstingsområdet

som helhet.

De olika metoder för direkt fördelning av samtliga mandat i valkretsarna,

som prövats, beskrives av utredningen på följande sätt.

Vid sitt bedömande av vilka valmetoder, som härvid kunna komma i

fråga, har utredningen i första hand inriktat undersökningen på skilda

varianter av den så kallade uddatalsmetoden (Sainte-Lagiies metod), vilken

låg till grund för det valsystem, som provisoriskt tillämpades vid 1952 års

val till riksdagens andra kammare. Uddatalsmetoden innebär, att mandaten

i tur och ordning tilldelas den grupp eller det parti, som vid platstillsättningen

uppvisar det största jämförelsetalet. Jämförelsetalet erhålles

som namnet på metoden anger genom att successivt dividera partiets rösttal

med 1, 3, 5, 7 o. s. v. Man kan även uttrycka denna regel så, att divisionstalen

representeras av det dubbla antalet redan erhållna mandat, ökat

med ett. Så länge partiet ännu icke fått sig någon plats tillerkänd gäller

således hela rösttalet som jämförelsetal, efter det att ett mandat erhållits

divideras rösttalet med 3 o. s. v. Då emellertid uddatalsmetoden ibland

kan medföra att mindre gruppbildningar alltför lätt komma till mandat

och metoden således icke tillräckligt motverkar partisplittring, ha olika

försök gjorts att komplettera metoden med skilda spärranordningar, så

att större krav på rösttal ställas för att ett parti skall vinna sitt första

mandat.

Uddatalsmetoden med spärr vid 60 % av valkvoten innebär en sådan

jämkning. För att äga rätt att deltaga i fördelningen av platserna kräves

härvid av ett parti, att det i valkretsen uppnått ett rösttal, som motsvarar

minst en röst utöver 60 procent av valkvoten. Valkvoten erhålles genom

att dela antalet giltiga röster i en valkrets med antalet tillgängliga mandat

i kretsen.

Ett annat sätt att skärpa fordringarna för första mandatet är att icke

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

låta hela rösttalet gälla som jämförelsetal vid besättandet av ett partis

första plats. Denna effekt uppnås, om man i stället för divisorerna 1, 3,

5, 7 o. s. v. till exempel använder talserien 1,5, 3, 5, 7 o. s. v. Den senare

lösningen, som är en kompromiss mellan uddatalsmetoden och d’Hondts

metod, benämnes i utredningens betänkande den jämkade uddatalsmetoden.

Detta system innebär, att ett partis jämförelsetal innan partiet ännu

erhållit någon plats är lika med rösttalet dividerat med 1,5, d. v. s. “U av

rösttalet, varefter fördelningen i övrigt sker i enlighet med den oförändrade

uddatalsmetoden. Vid utredningens undersökning av resultaten vid

olika mandatfördelningsmetoder beträffande andrakammarvalen framgick

emellertid, att betydande proportionalitetsavvikelser alltjämt kvar stodo vid

tillämpning av denna jämkade uddatalsmetod och att metoden icke kunde

väntas medföra någon väsentlig minskning av kartellväsendet, varför den

ej heller kunde tillstyrkas.

Från konstruktiv synpunkt synes dock denna jämkade uddatalsmetod ha

vissa företräden framför uddatalsmetoden med spärr. Såsom utredningen

påpekat vid behandlingen av valordningen för andrakammarvalen har det

därför legat nära till hands att mildra verkningarna av denna inbyggda

spärr genom att utbyta divisorn 1,5 mot någon lämplig siffra mellan 1

och 1,5. En sådan teknisk utformning av spärren valdes av statsmakterna

vid genomförande av ny fördelningsmetod för 1952 års andrakammarval

(prop. 1952: 175). Detta valsystem, som tillämpar divisorerna 1,4, 3, 5, 7

o. s. v., har i förevarande utredning benämnts jämkad uddatalsmetod III.

Då emellertid meningarna varit delade om lämplig spärrgräns, har det

synts utredningen önskvärt att vad beträffar landstingsvalen även pröva

andra första divisorer vid här utförda undersökningar. Dessa andra alternativ

av uddatalsmetoden, jämkad uddatalsmetod I och jämkad uddatalsmetod

II, fördelar mandaten efter talserierna 1,25, 3, 5, 7 o. s. v. respektive

1,3, 3, 5, 7 o. s. v. En rent empirisk prövning av dessa båda metoders verkningar

vid andrakammarvalen 1932—1948 har visat, att serien med 1,3

som första fördelningstal närmast synes motsvara uddatalsmetoden med

spärr vid 60 procent av valkvoten.

Ytterligare en valmetod med direkt fördelning av samtliga mandat i valkretsarna

har av utredningen upptagits till behandling, nämligen Droops

metod, vilken ingående prövades vid utredningens ställningstagande angående

valsättet vid andrakammarvalen. Droops system bygger på principen

om fördelning efter valkvot. Till skillnad från den förut nämnda, enkla

valkvoten beräknas valkvoten vid Droops system genom att det sammanlagda

antalet giltiga röster i en valkrets divideras med antalet tillgängliga

mandat, ökat med ett, varefter den erhållna kvoten höjes till närmast

högre ental eller, om kvoten utgör ett helt tal, höjes en enhet. För

varje gång den sålunda erhållna valkvoten innehålles i ett partis rösttal

får partiet ett mandat. Då emellertid sällan alla platser bli fördelade vid

detta förfarande fordras en tilläggsregel för besättandet av restmandaten.

Enligt tilläggsregeln tillföres första restmåndatet det parti, som har det

största antalet reströster efter divisionen med valkvoten, det andra restmandatet

partiet med näst största röstöverskott o. s. v.

Utredningen har prövat den rena uddatalsmetoden, uddatalsmetoden

med 60 procent spärr, de jämkade uddatalsmetoderna I, II och III (första

divisionstal resp. 1,25, 1,3 och 1,4) samt Droops metod vid tillämpning å

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

föreliggande röstsiffror för de senaste tre landstingsvalen, d. v. s. 1942, 1946

och 1950 års val. En uppställning över dessa beräkningar, vilken som jämförelseobjekt

upptager även en strikt proportionell fördelning (enligt

d’Hondts system med varje landstingsområde betraktat som en valkrets;

s. k. landstingsproportionalitet) samt d’Hondts metod tillämpad med karteller

(d. v. s. det faktiska valutslaget) och utan karteller, har upprättats

av utredningen. Den torde få intagas som bilaga B till protokollet i detta

ärende.

Utredningen kommenterar denna tabell på följande sätt.

Jämförelsen visar med all tydlighet att d’Hondts metod utan karteller

leder till proportionalitetsavvikelser av mycket stor omfattning (omkring

100 mandat per val). Övriga fördelningssystem medföra samtliga en bättre

proportionalitet än vad som erhålles vid de faktiska valutslagen. Utjämningen

drives längst med den rena uddatalsmetoden. Avvikelsen vid en

fördelning av de omkring 1 200 mandaten blir blott ca 20. En bättre överensstämmelse

med eu strikt proportionalitet kan knappast åstadkommas vid

tillämpning av någon annan metod, som fördelar samtliga mandat direkt

i de olika valkretsarna. Något större avvikelser uppvisas av jämkad uddatalsmetod

I (1,25) och II (1,3) samt uddatalsmetoden med spärr, vilka sinsemellan

till följd av systemens obetydliga konstruktiva olikheter äro tämligen

lika. Jämkad uddatalsmetod i ger dock ur proportionell synpunkt

något mer rättvisande resultat. Ett mellanläge mellan dessa tre metoder

och den tillämpade valordningen intages av jämkad uddatalsmetod III (1,4)

och Droops system, av vilka Droops metod föranleder de något mindre

proportionalitetsavvikelserna. Beträffande den senare metoden förtjänar

även framhållas den obetydliga variation i avvikelsernas storlek, som framträder

vid en jämförelse mellan de olika valen. Samma förhållande kunde

också iakttagas vid utredningens undersökning av verkningarna av olika

fördelningsregler för andrakammarvalen 1932—1948.

Utredningen har även analyserat de i tabellen angivna resultaten för de

skilda partierna. Som sammanfattning härav yttras.

Med undantag för den rena uddatalsmetoden torde var och en av de

övriga behandlade metoderna uppfylla kravet att i riket som helhet fördela

mandaten ur proportionell synpunkt jämnare än d’Hondts system samtidigt

som de största partierna erhålla en viss garanti mot underrepresentation.

Någon form av valsamverkan behöver härvid ej heller tillgripas. I fråga

om den oförändrade uddatalsmetoden visar vidare utredningen, att en långt

gående proportionell utjämning vinnes. Samtidigt få emellertid de största

grupperna emellanåt vidkännas någon underrepresentation.

En av utredningen verkställd undersökning hur ifrågavarande metoder

verkat landstingsvis redovisas i en tabell (se s. 33).

Vidare har utredningen prövat i vad mån de ifrågavarande metoderna

tenderar att inom de skilda landstingsområdena gynna eller missgynna

vissa storlekstyper av väljargrupper. Partierna har härvid av utredningen

iördelats på fem grupper. Den första av dessa omfattar de fall där ett parti

inom ett landstingsområde uppnått absolut majoritet (över 50 %) av väl
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 71.

33

Sammanlagda avvikelser från en fullt proportionell fördelning inom landstingsområdena vid

skilda fördelningsmetoder, valen 1942—1950. Antal mandat.

Antal landsting med följande

sammanlagda

Genom-

snittlig

avvikelse

Metod

Val

avvikelse från en fullt proportionell fördelning

±0

±i

±2

±3

±4

±5

±6

±7

±8

±9

±10

per

val

för

3 val

Tillämpad metod

1942

4

8

6

4

2

1

2,84

(d’Hondt med

1946

—

1

6

8

6

2

2

—

—

—

—

3,32

3,11

karteller)

1950

1

2

5

7

6

3

—

1

—

—

—

3,16

D’Hondts metod

(utan kartell)

1942

1946

1950

—

2

1

3

1

3

2

7

4

6

3

5

4

3

6

3

3

3

4

4

2

2

1

1

1

1

4,56

4,56

4,12

4,41

1942

2

10

6

7

1,72

Uddatalsmetoden

1946

—

8

11

4

2

2,00

1,88

1950

—•

8

12

4

1

1,92

U ddatalsmetoden

med spärr

1942

1946

1950

1

1

10

5

5

8

7

11

3

10

5

2

1

4

1

1

—

—

1,92

2,36

2,32

2,20

Jämkad uddatals- metod I (1,25)

1942

1946

1950

1

1

13

8

7

7

8

10

2

4

4

2

4

4

—

—

—

—

1,64

2,08

2,20

1,9 7

Jämkad uddatals- metod II (1,30)

1942

1946

1950

1

1

10

5

6

10

9

10

2

6

5

2

4

4

—

1,76

2,28

2,28

2,11

Jämkad uddatals- metod III (1,40)

1942

1946

1950

1

1

6

4

5

11

9

9

1

6

4

3

1

4

3

3

2

1

1

—

—

2,32

2,60

2,76

2,56

1942

_

7

9

5

4

2,24

Droops metod

1946

—

7

7

7

2

2

—

—

—

—

—

2,40

2,28

1950

—

8

8

6

2

1

—

—

—

—

—

2,20

jarkåren. I den andra gruppen ingår sådana i landsting representerade

partier som erhållit mellan 30 och 50 procent av rösterna inom ett landstingsområde.

Partier, som i fråga om storleken intager en mellanställning,

har indelats i två grupper, nämligen den tredje omfattande partier mellan

20 och 30 procent och den fjärde partier mellan 10 och 20 procent. Slutligen

har till den femte gruppen förts sådana partier, vilkas anslutning bland

väljarna är mindre än 10 procent. Denna undersökning har avsett 1950 års

val. Angående resultatet yttrar utredningen sammanfattningsvis.

Beträffande verkningarna av de undersökta metoderna för skilda storlekstyper

av partier synes blott jämkad uddatalsmetod III och Droops

system praktiskt taget kunna garantera de största partierna mot underrepresentation.

Enligt de övriga fördelningsreglerna blir det största partiet

inom ett landstingsområde i flera fall underrepresenterat med 1—2 platser.

Den rena uddatalsmetoden skiljer sig emellertid i detta avseende väsentligt

från övriga metoder. Vid tillämpning av denna erhålla partier med mer

än 20 procent av väljarkåren en underrepresentation i avsevärt flera fall

än de överrepresenteras. För de partier som i fråga om storlek intaga en

mellanställning bli proportionalitetsavvikelserna relativt små vid samtliga

3 — Bihcing till riksdagens protokoll 1954-. 1 saml. Nr 71.

opaginerad Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

här prövade valmetoder. Förutom den oförändrade uddatalsmetoden synes

även Droops system vara något oförmånligare för de större partierna inom

dessa mellangrupper än de skilda varianterna av uddatalsregeln kombinerad

med någon slags spärr. För de mindre partierna i mellanställning är

den rena uddatalsmetoden betydligt gynnsammare än övriga metoder. De

allra minsta partierna slutligen underrepresenteras vid tillämpning av

samtliga valmetoder.

Som tidigare nämnts har utredningen prövat två olika utvägar att åstadkomma

en bättre proportionell mandatfördelning, nämligen dels en utvidgning

av valkretsarna och dels en övergång till nytt fördelningssystem.

Eftersom en lämplig lösning kan ligga i att samtidigt anlita båda dessa

reformmöjligheter, har utredningen prövat några av de ifrågasatta nya

valmetoderna vid de förut diskuterade alternativen till ny valkretsindelning

(utkasten A och B). Beträffande utkast A har prövningen avsett 1946

och 1950 års röstsiffror, i fråga om utkast B endast 1950 års siffror. De

metoder, som prövats, är de jämkade uddatalsmetoderna I, II och III (med

första divisorerna 1,25, 1,3 resp. 1,4) samt Droops metod. Däremot har icke

den rena uddatalsmetoden och uddatalsmetoden med spärr medtagits. Utredningen

motiverar delta på följande sätt.

Den förra metoden leder, som de utförda undersökningarna visa, till att

det största partiet — till skillnad från andra metoder — ofta blir i viss

mån underrepresenterat och kan även medföra risk för eu verklig eller

valtaktisk splittring av partierna. Då utredningen ej finner en utveckling

i denna riktning önskvärd, har den ansett sig sakna anledning alt ytterligare

upptaga metoden till behandling. Beträffande uddatalsmetoden med

spärr vid 60 procent av valkvoten kan konstateras att den till sina verkningar

mycket nära överensstämmer med jämkad uddatalsmetod II (1,3).

Med hänsyn till den likhet som sålunda föreligger mellan å ena sidan uddatalsmetoden

med spärr och å andra sidan nämnda jämkade uddatalsmetod

och andra närliggande varianter med motsvarande spärranordning inlagd

i divisionstalen, har utredningen låtit fördelningsmetodernas konstruktiva

beskaffenhet vara utslagsgivande. På grund av enhetligheten i den tekniska

utformningen måste de jämkade uddatalsmetoderna därvid anses överlägsna

uddatalsmetoden med 60 procent spärr. Utredningen har även tagit hänsyn

till det förhållandet, att en dylik lösning med i talserien inbyggd spärr

redan valts för den provisoriska valordning som tillämpas vid andrakammarvalen

för perioden 1953—1956.

En i betänkandet införd redogörelse för den nyss nämnda prövningen av

kombinationer av nya kretsindelningar och nya valmetoder fogas såsom

bilaga C vid protokollet i förevarande ärende.

Efter analys av resultatet av dessa beräkningar anför utredningen som

ett sammanfattande omdöme.

Sammanfattningsvis torde om utfallet av undersökningen i denna del

kunna uttalas, att valkretsförstoringar av den omfattning, som diskuterats

i föregående kapitel, vid mandatfördelning enligt de här behandlade val
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

metoderna leda till från proportionell synpunkt avsevärt jämnare resultat.

Av de fyra i detta avsnitt upptagna fördelningsreglerna kan emellertid,

såsom bestyrkes av utredningen, den jämkade uddatalsmetoden I (1,25)

icke garantera full representation i landstingen ens åt ett mycket stort

parti. Enahanda förhållande gäller — ehuru ej i fullt samma utsträckning

— uddatalsmetoden II (1,3). Detta är även naturligt, eftersom de olika

spärrarna få allt mindre betydelse ju större valkretsarna bli. Uddatalsmetoderna

med relativt lågt första divisionstal komma följaktligen allteftersom

kretsarna förstoras att få i viss mån liknande verkningar som den

oförändrade uddatalsregeln. Jämkad uddatalsmetod III (1,4) och Droops

system kunna däremot endast sällan medföra att ett mycket stort parti

blir underrepresenterat ens i enstaka landsting. Särskilt gäller detta i fråga

om Droops metod. Dessa båda metoder lämna å andra sidan möjligheter

att fördela mandaten avsevärt jämnare än d’Hondts metod med karteller i

samma valkretsar.

U t jämningssystem.

Utöver en förstoring av valkretsarna eller införande av en annan direkt

fördelningsregel än d’Hondts har utredningen även prövat systemet med

särskild mandatutjämning inom landstingskommunerna.

I utredningens år 1951 avgivna betänkande om det proportionella valsättet

vid val till riksdagens andra kammare (SOU 1951: 58) har lämnats

en utförlig redogörelse för olika tillvägagångssätt vid utjämningsförfarande.

I nu förevarande betänkande hänvisas till denna redogörelse. En sammanfattning

därav förekommer i propositionen nr 175 till 1952 års riksdag.

Utredningen anför nu.

Utjämningssystem ha det gemensamt med nuvarande valordning, att

valen fortfarande skola ske i valkretsar och att mandatfördelningen mellan

partier och kandidater alltjämt grundas på röstutfallet i de särskilda kretsarna.

Härjämte tillkommer emellertid möjligheten att på ett eller annat

sätt jämka den valkretsvis erhållna fördelningen under hänsynstagande till

den sammanlagda röststyrkan för varje parti inom ett större område; någon

form av övervalkrets. Tidigare undersökningar av valmetoder av ifrågavarande

slag samt erfarenheterna från vissa länder, vari utjämningssystem

tillämpas, ha visat att en partiproportionellt jämnare fördelning av mandaten

utan tvivel kan vinnas på denna väg. Det är icke heller riktigheten

av detta förhållande som dragits i tvivelsmål, vare sig när majoriteten

inom folkomröstnings- och valrättsutredningen såvitt rör andrakammarvalen

har funnit sig icke kunna tillstyrka en reform i angiven riktning

eller när riksdagen avvisat förslag om utjämningssystem vid landstingsvalen.

Betänkligheterna mot sådana metoder ha fastmer anförts mot själva

principen att införa ett särskilt förfarande uteslutande avsett att tillgodose

partiproportionaliteten. En sådan åtgärd, varigenom betydelsen av valkretsvalen

skulle mer eller mindre förringas, har befarats få till följd att

partimomentet skulle komma att alltför mycket dominera på bekostnad av

andra värden. En annan olägenhet är att genom användandet av dubbla

fördelningsförfaranden valmetoden måste bli mer komplicerad. Från principiell

synpunkt kan även ifrågasättas lämpligheten av att landstingsledamöterna

utses enligt skilda förfaranden.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

Till ytterligare belysning av de svårigheter som sammanhänger med utjämningsmetoden

citerar utredningen ett sitt uttalande i betänkandet angående

andrakammarvalen.

Uppenbart är också, att i samma mån som ett utjämningsförfarande erhåller

någon avsevärd omfattning, valutslagen i de särskilda valkretsarna

måste minska i betydelse. Vid eu genomgripande utjämning med hänsyn

till partiernas samlade röstunderlag kan detta moment i förfarandet för

mandatens fördelning rentav komma att framstå som det väsentliga och

det på valkretsvalen grundade fördelningsförfarandet i viss grad förlora sin

hittillsvarande karaktär. Att på denna väg i väsentlig mån frångå valkretsvalen

torde emellertid — på grund av de skäl som i tidigare sammanhang

anförts för deras bibehållande under de i vårt land rådande förhållandena

— icke komma i fråga.

I den mån partiutjämningen över valkretsgränserna kan erhålla ett tämligen

snävt avgränsat utrymme, göra sig de principiella invändningarna

mot systemet självfallet i mindre grad gällande, liksom för sådant fall

systemets allmänna, av valkretsvalen präglade karaktär lättare bibehålies.

Även vid ett utjämningsförfarande av begränsad omfattning uppkomma

emellertid avsevärda svårigheter att samordna detta med det på skiljaktiga

grundprinciper vilande huvudledet i mandattilldelningen, så att systemet

framstår som i olika avseenden fullt tillfredsställande. Sålunda kan det

redan vara svårt att finna en för alla förhållanden lämplig gräns mellan

fördelningen i valkretsarna samt utjämningsförfarandet, och gränsdragningen

mellan dessa led i förfarandet måste ofta bli i viss mån godtycklig.

Vid användande av utvägen att slutligen besätta utjämningsmandaten

i valkretsarna hänföra sig svårigheterna att finna en tekniskt godtagbar

lösning i betydande utsträckning till denna del av förfarandet. Å andra

sidan kunna invändningar även resas mot en lösning innebärande att utjämningsmandaten

skola besättas med kandidater, som blivit i särskild

ordning utsedda.

Utredningen har prövat ett utjämningssystem, enligt vilket utjämningen

sker med hjälp av s. k. tilläggsmandat. Systemet beskrives på följande sätt.

Det utkast till tilläggsmandatsystem, som varit under särskilt övervägande

inom utredningen, bygger på den d’Hondtska fördelningsregeln.

I en första mandatfördelningsomgång utses enligt denna regel inom varje

valkrets en landstingsman för varje fullt tal av 5 000 inv. Detta innebär

jämfört med nuvarande valordning att vid den valkretsvisa fördelningen

ett mandat har borttagits från envar av kretsarna. Därefter vidtager utdelningen

av tilläggsmandaten, vilka alltså äro lika många som antalet valkretsar

i landstingsområdet. Det sammanlagda antalet platser inom de

olika landstingen blir således detsamma som enligt gällande regler. Vid

fördelningen av tilläggsmandaten betraktas hela landstingsområdet som

eu valkrets. Även vid detta förfarande användes d’Hondts metod under

hänsynstagande till den representation, som de olika partierna fått vid den

valkretsvisa fördelningen. Utjämningen sker alltså ej på så sätt att ett

parti kan mista platser, som erhållits redan i första omgången. Efter nu

anförda grunder skulle antalet tilläggsmandat vid det senaste landstingsvalet

ha varit 3—14 per landstingskommun.

Den sålunda angivna valmetoden har prövats på röstsiffrorna från de

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71. 37

tre senaste landstingsvalen. Om resultatet har uppgift införts å bilagan B

vid protokollet.

Utredningen framhåller, att undersökningen visat, att utjämningssystemet

ger resultat som ligger mycket nära den fullständiga proportionaliteten.

För de olika partierna kommer emellertid verkan att bli ojämn på det sätt

att det i första hand blir de mindre partierna som får del av tilläggsmandaten,

under det att de större partierna huvudsakligen får sin tilldelning

i valkretsarna. För att icke vissa partiers representanter i större utsträckning

än andra partiers skall komma att sakna anknytning till bestämda

valkretsar anser utredningen att tilläggsmandaten alltid bör återföras i

valkretsarna. Härom yttras i betänkandet.

Vid fördelningen av ett partis tilläggsmandat på valkretsarna måste

självfallet i första hand eftersträvas att mandaten såvitt möjligt besättas

i de kretsar, där partiet har störst anslutning bland väljarna eller där partiet,

om det redan uppnått mandat i kretsen, kan åberopa det starkaste

röstunderlaget för att besätta ytterligare en plats. Även vid tillämpning

av denna princip nödgas man emellertid---ibland föra tilläggsmandat

till valkretsar med ett jämförelsevis obetydligt röstunderlag för partiet i

fråga. Detta är särskilt fallet när ett och samma parti berättigas till flera

tilläggsmandat.

Utredningen diskuterar vidare en metod för tilläggsmandatens besättande

i de olika valkretsarna och försök att därvid åstadkomma rättvisa

mellan de olika valkretsarna, så att utjämningen fördes ungefär lika långt

i dem alla, och mellan partierna inom valkretsarna. I en sammanfattning

yttras.

Redogörelsen bekräftar ytterligare riktigheten av de förhållanden, som

beträffande valen till riksdagens andra kammare lågo till grund för utredningens

beslut att icke tillstyrka någon reform med utjämningssystem.

Vid avvägningen mellan kravet på en fullt proportionell fördelning av

mandaten och önskemålet att tillgodose valkretssynpunkterna visar det sig

således omöjligt att med tillhjälp av utjämningsmandat tillförsäkra partierna

en proportionell representation i landstingen utan att samtidigt

åsidosätta fordringarna på en rättvis platsfördelning i valkretsarna. De

tekniska svårigheter, som uppstå vid återföringen av tilläggsmandaten till

valkretsarna, väcka från praktisk synpunkt betänkligheter. Då man vidare

för att i någon mån tillgodose valkretssynpunkten vid dessa system alltid

måste räkna med någon form av spärr, erbjuder en sådan utjämningsmetod

icke heller någon säkerhet för kartellsystemets försvinnande.

Med hänsyn till de olägenheter, som på skilda sätt kan konstateras vid

mandatutjämningsförfaranden, har utredningen — liksom i fråga om

andrakammarvalen — funnit sig icke kunna tillstyrka en reform av landstingsvalen

efter denna linje.

Utredningens ställningstagande.

Då utredningen härefter går till att taga ställning i frågan om reformering

av mandatfördelningsmetoden, yttras inledningsvis.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Om proportionalitetssynpunkten skall kunna bättre tillgodoses genom

införandet av en ny fördelningsmetod kan, till skillnad från vad fallet är

enligt den d’Hondtska regeln, den vid mandatens fördelning nödvändiga

avrundningen till hela mandattal icke längre ensidigt få gynna de större

partierna. Man måste sålunda utgå från att såväl stora som små partier

omväxlande kunna bli något gynnade eller missgynnade i de enskilda

valkretsarna. Utjämningen erhålles härvid genom att partiernas överrepresentation

i vissa kretsar motväges av underrepresentationen i andra

kretsar.

En fullständig tillämpning av denna princip medför dock att även jämförelsevis

obetydliga grupper bland väljarna kunna erhålla mandat. Det kan

därför befaras att mer eller mindre tillfälliga gruppbildningar skulle kunna

bli representerade liksom att större partier i vissa lägen kunde frestas att

genom uppdelningar vid valen söka bereda sig en förmånligare ställning än

som eljest tillkommer dem. En därmed sammanhängande omständighet är

att det vid tillämpning av nämnda princip i ytterlighetsfall kan i en eller

annan valkrets inträffa att — samtidigt som en relativt obetydlig väljargrupp

blir representerad — även en avsevärt större grupp får nöja sig med

blott ett mandat. Enligt utredningens uppfattning är det därför nödvändigt

att representationsrätten för de minsta väljargrupperna, vid landstingsvalen

liksom i fråga om andrakammarvalen, i viss utsträckning begränsas,

vilket i allmänhet leder till någon övervikt för de större partierna.

Enligt den grunduppfattning, till vilken flertalet ledamöter inom folkomröstnings-

och valsättsutredningen anslutit sig vid uppdragande av riktlinjerna

för en lösning av hithörande spörsmål, är det också av vikt att vid

en reform av valordningen erhålla tillräcklig garanti för att de nämnda

oundgängliga variationerna i valkretsarna vid fördelningen av mandaten

mellan partierna icke tillsammans föranleda en underrepresentation för

mycket stora partier i förhållande till dessa väljargruppers andelar av det

samlade rösttalet i landstingsområdet. Oavsett om man är villig att tillerkänna

den sistnämnda synpunkten självständig betydelse eller ej, följer av

vad nyss anförts angående den nödvändiga begränsningen av de minsta

väljargruppernas representationsrätt och den därmed sammanhängande

övervikten för de större partierna att dessa därvid i allmänhet kunna påräkna

en fullt proportionell representation eller mera inom hela landstingsområdet.

Såsom tidigare nämnts anser utredningen, att av de olika diskuterade valmetoderna

den rena uddatalsmetoden och uddatalsmetoden med spärr bestämd

till viss procent av valkvoten icke bör komma i fråga vid en reform.

Utredningen har därför haft att välja mellan de jämkade uddatalsmetoderna

I, II och III samt Droops metod. Angående dessa fyra metoders verkningar

ur proportionell synpunkt anför utredningen.

Av den inom utredningen verkställda undersökningen framgår att vid

tillämpning å föreliggande röstsiffror från de senaste tre landstingsvalen

skulle enligt envar av dessa fyra valmetoder ha erhållits en från proportionell

synpunkt jämnare fördelning av mandaten än vad det faktiska valutslaget

visar. Detta gäller såväl resultaten sammantagna för hela riket som

genomsnittligt för varje landstingskommun. Längst drives härvid utjämningen

enligt de båda lägre spärrvarianterna av uddatalsmetoden, medan

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

jämkad uddatalsmetod III (1,4) och Droops system medföra proportionalitetsavvikelser

av något större omfattning. Det bör emellertid framhållas

att någon större skiljaktighet icke föreligger mellan de nämnda valmetoderna

vad beträffar den allmänna tendensen vid fördelningen.

Den utförda undersökningen visar vidare att de största väljargrupperna

bäst tillgodoses vid tillämpning av den jämkade uddatalsmetoden med

1,4 som första divisionstal och Droops metod, varvid den senare metoden

synes ge dessa partier den något säkrare garantin mot underrepresentation.

Enligt de jämkade uddatalsvarianterna I (1,25) och II (1,3) erhålla

däremot de största partierna något mindre säkerhet för en fullt proportionell

fördelning. Vid dessa båda metoder får enligt undersökningen i ett par

fall t. o. in. ett parti med absolut majoritet bland väljarna mindre än

hälften av antalet tillgängliga mandat i ifrågavarande landsting. Nämnda

osäkerhet för de största väljargrupperna gör sig enligt de sist berörda fördelningssystemen

än mer gällande vid en förstoring av valkretsarna.

Vad angår önskemålet att göra kartellsystemet överflödigt kan rent

generellt framhållas, att då fördelningsresultaten vid de fyra ifrågavarande

valmetoderna väsentligt närmare än vid den d’Hondtska regeln överensstämma

med en strikt proportionalitet, partierna få mindre möjligheter att

genom teknisk valsamverkan vinna ytterligare platser. Vid de diskuterade

metoderna kunna dessutom, i motsats till vid d’Hondts metod, samverkande

partier även riskera att förlora mandat på grund av valkarteller.

Beträffande de fyra diskuterade metodernas förmåga att göra valkarteller

onödiga yttras i betänkandet.

Såväl vid de jämkade uddatalsmetoderna I, II och III som vid Droops

metod torde kartell under alla förhållanden icke kunna få användning vid

landstingsvalen annat än i ett mindre antal valkretsar, medan vid den

hittills tillämpade valordningen detta varit fallet i samtliga kretsar. De

olägenheter vilka kunna vara förbundna med ett allmänt ingående av

valkarteller behöva därför icke befaras, och över huvud taget kan kartellbildningen

icke väntas erhålla någon större betydelse vid dessa nya fördelningsmetoder.

Envar av de fyra här behandlade valmetoderna torde

således uppfylla önskemålet att i huvudsak göra kartellerna överflödiga.

Helt naturligt tillgodose därvid metoderna med lägre spärr för första

mandatet — jämkade uddatalsmetoderna I och II — mera fullständigt

detta krav än de fördelningsregler som i högre grad gynna de största

väljargrupperna.

Vad angår risken för att vid användning av någon av de fyra fördelningsmetoderna

partisplittring kan uppstå anför utredningen.

I samma mån som önskemålet att undgå valkarteller mera fullständigt

uppfylles, kan å andra sidan risken för en verklig eller valtaktisk partisplittring

åtminstone i någon mån framträda. Vid varje direkt fördelningsmetod,

vilken icke lämnar samma företräde åt stora väljargrupper som

den d’Hondtska regeln, kan det sålunda inträffa att partier genom uppdelningar

vid valen i särskilda fall skulle kunna — om röstningsresultatet

kunde på förhand beräknas — bereda sig en förmånligare ställning än

som eljest skulle tillkomma dem. Detta kan icke heller helt uteslutas vid

de här behandlade metoderna. Som framgår av undersökningen av nämnda

fördelningssystems verkningar vid landstingsvalen, synas dock sådana

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

möjligheter till mandatgivande partiuppdelningar icke föreligga annat än

i undantagsfall.

I tekniskt avseende företer Droops metod vissa grunddrag, som avviker

från de jämkade uddatalsmetoderna. Härom yttrar utredningen.

I fråga om den tekniska konstruktionen överensstämmer uddatalsmetoden

såtillvida med d’Hondts metod, att mandatfördelningen grundas på

en direkt jämförelse mellan för varje parti enligt rösttalen beräknade

serier av jämförelsetal, vilka icke kunna påverkas av sådana röster som

avgivits för andra partier. Förfarandet är därvid för vardera metoden fullt

enhetligt. Även när uddatalsxnetoden — såsom skett vid de jämkade uddatalsformerna

— kompletteras med en i det första divisionstalet inlagd

spärr, bibehålies enhetligheten i mandatutdelningsförfarandet. Vid Droops

metod däremot medger huvudregeln ej alltid en fullständig fördelning av

mandaten. En särskild, kompletterande regel måste för detta ändamål tillgripas.

Vid den sistnämnda metoden kan vidare mandatfördelningen i viss

mån bliva beroende av det totala röstutfallet i valkretsen. I nu berörda

avseenden måste de jämkade uddatalsmetoderna vara att föredraga framför

Droops system. Däremot synes det beträffande Droops metod — som

dock i ett fåtal fall kan ge mandat åt ett parti på även tämligen lågt rösttal

— icke förefinnas något praktiskt behov av en särskild spärranordning,

detta eftersom Droops metod på sätt nyss anmärkts i allmänhet gynnar

stora partier.

Utredningens slutliga ståndpunkt blir denna.

På sätt redan påpekats vid angivande av de allmänna utgångspunkterna

för eu valreform tala starka skäl för att samma grundprinciper i fråga

om fördelningsmetoden såvitt möjligt skola gälla vid andrakammar- och

landstingsvalen. Den verkställda undersökningen visar att — ehuru vissa

skiljaktigheter föreligga mellan de här behandlade metoderna — var och

en av de jämkade uddatalsmetoderna I, II och III med resp. 1,25, 1,3 och

1,4 som första divisionstal samt Droops metod från olika synpunkter kan

anses lämplig att vid en reform av valordningen för landstingsvalen ersätta

den hittills gällande d’Hondtska fördelningsregeln. De olika avseenden i

vilka den ena eller den andra av dessa valmetoder kan anses äga ett visst

företräde, ha i det föregående redovisats.

I sitt förslag till valsystem för andrakammarvalen har utredningen stannat

för uddatalsmetoden kombinerad med en spärranordning, enligt vilken

minst 60 procent av den sr k. valkvoten erfordras för erhållande av ett

mandat. Som i detta betänkande tidigare framhållits motsvarar detta nära

jämkad uddatalsmetod II (1,3 som första divisionstal). Det hade med utgångspunkt

därifrån givetvis legat närmast till hands för utredningen att

stanna för denna jämkade uddatalsmetod beträffande landstingsvalen.

Emellertid har jämkad uddatalsmetod III (1,4 som första divisionstal)

godkänts för andrakammarvalen under innevarande mandatperiod och beslut

om vilken valmetod, som skall tillämpas efter periodens utgång, kommer

att fattas inom närmaste tiden. Vidare tala mycket starka skäl för

att samma valmetod bör gälla vid andrakammar- och landstingsval. Med

hänsyn till dessa omständigheter anser sig utredningen nu icke böra generellt

förorda någon av de nämnda valmetoderna för tillämpning vid landstingsvalen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Utredningen anser, att slutlig ställning till frågan om valmetoden för

landstingsval bör tagas först i samband med den definitiva utformningen

av valordningen för valen till andra kammaren, varvid även de av utredningen

framförda synpunkterna kan vinna beaktande. Vid en sådan reform

av valsättet vid landstingsvalen bör enligt utredningens åsikt även frågan,

om en eller flera väljarbeteckningar skall tillåtas vid valen, upptagas till

prövning.

På grund av sitt ställningstagande i denna fråga har utredningen ej

utarbetat något förslag till lagbestämmelser angående fördelningsmetoden

vid landstingsval.

Utredningens förslag.

Utredningen har upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av

8—10 §§ lagen den 20 juni 1924 om landsting. Detta förslag, som behandlar

de av utredningen förordade nya reglerna om valkretsindelning

vid landstingsval, fogas som bilaga A vid protokollet i detta ärende.

Utredningen anser det önskvärt, att den nya regleringen beträffande

indelningen i valkretsar såvitt möjligt vinner tillämpning redan vid 1954

års landstingsval.

Mot utredningens förslag har reservationer avgivits dels av herr Wallentheim,

dels ock gemensamt av herrar Bergvall och Håstad.

Yttranden över betänkandet.

Valkretsindelningen.

Av de 47 remissinstanser, som inkommit med yttranden, har ett 30-tal

tillstyrkt utredningens förslag i vad avser valkretsindelning eller

lämnat detsamma utan erinran. Dessa tillstyrkande yttranden är i

allmänhet tämligen summariska. I den mån ställningstagandet särskilt

motiverats, överensstämmer skälen i stort sett med dem som utredningen

åberopat. I flera fall diskuteras lokala indelningsspörsmål. Det torde icke

vara anledning att här ingå på dylika tillämpningsfrågor annat än då de.

berör allmänna principer för indelningen.

Svenska landstingsförbundet, i vars yttrande landstingen i Gävleborgs,

Västerbottens och Norrbottens län instämt, anför.

Att en reform beträffande valkretsindelningen vid landstingsmannaval

är påkallad, framgår av den rundfråga utredningen gjort hos länsstyrelser

och hos landstingens förvaltningsutskott. Även enligt landstingsförbundets

mening föreligger behov av vissa ändringar härvidlag. På av utredningen

anförda skäl finner förbundet, att man för att tillgodose proportionalismens

krav icke kan gå så långt, att hela landstingsområdet göres till en valkrets

eller att valkretsarna bliva alltför stora. Som grundregel vid valkretsindel
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungi. Maj. ts proposition nr 71.

ningen uppställer utredningen, att landstingsvalkrets skall omfatta en eller

flera kommuner. Denna regel är enligt förbundets mening riktig, då det

ej bör få förekomma att eu kommun delas på olika valkretsar. Utredningen

har vidare uttalat, att valkretsarna böra vara så naturliga enheter som

möjligt med hänsyn tagen till de på orten förekommande befolkningsförhållandena,

samfärdseln och det ekonomiska livet. Samtidigt föreslår utredningen,

att indelningen i valkretsar, såvitt angår landsbygden, där så

lämpligen ske kan, skall göras efter domsaga eller tingslag. Det undandrar

sig förbundets bedömande, huruvida domsaga eller tingslag kan anses

som en naturlig enhet ur de synpunkter utredningen anfört. Även om

praktiska skäl tala för att den nuvarande anknytningen till den judiciella

indelningen bibehålies, bör dock vid indelningen hänsyn bl. a. tagas till

vad som kan anses utgöra ett naturligt sjukvårdsdistrikt. Att den i gällande

lag förekommande hänvisningen till häradsindelningen utgår ur

lagen kan förbundet på av utredningen anförda skäl biträda.

Ur synpunkten av största möjliga rättvisa mellan de olika partierna är

det självfallet av vikt, att valkretsarna givas en sådan storleksordning, att

proportionaliteten får möjlighet att göra sig gällande i skälig utsträckning.

En viss minimistorlek å valkrets synes därför alltjämt vara motiverad.

Bärande skäl all i detta hänseende frångå den nuvarande gränsen synas

icke föreligga. Mera diskutabelt är, huru högt maximigränsen skall sättas.

Utredningen föreslår, att den höjes från nuvarande 9 till It landstingsmän.

Höjningen är relativt liten, men en undersökning, som utredningen gjort,

visar, att även om man med en högre siffra når en bättre proportionalitet,

skillnaden dock är jämförelsevis obetydlig. Under sådana förhållanden kan

förbundet lämna sin anslutning till utredningens förslag.

Vad därefter angår städernas ställning till valkretsindelningen torde

enligt förbundets mening goda skäl kunna anföras för alt de särbestämmelser

för dessa, som tidigare gällt, nu avvecklas. Utredningen har emellertid

icke velat gå så långt. Den har nöjt sig med att föreslå, att stad, som

har 20 000 invånare, skall bilda egen valkrets. Därmed skulle överensstämmelse

vinnas i fråga om minimistorleken för stads- och landsbygdsvalkrets.

Förbundet kan acceptera siffran 20 000, helst som den redan

1923 i yttrande över kommunalförfattningssakkunnigas betänkande IV

icke haft något att erinra mot nämnda befolkningstal. Att landstingen

lämnas full frihet alt bestämma, om stad med mindre än 20 000 invånare

skall förenas med landsbygd eller annan stad, synes fullt i sin ordning.

Liksom nuvarande lag om landsting upptager även lagförslaget en bestämmelse

om att minimistorleken av valkrets, där synnerlig olägenhet i

annat fall skulle förefinnas, kan frångås, dock bör sådan valkrets omfatta

minst 15 000 invånare. Då syftet med de föreslagna ändringarna är att

få till stånd en förstoring av valkretsarna, vore det önskvärt, om mindre

valkretsar än de som minimum betraktade ej behövde förekomma. Emellertid

torde i speciella fall svårigheter föreligga att utan möjlighet till

skapande av mindre valkretsar kunna åstadkomma en ändamålsenlig indelning.

Under sådana förhållanden har förbundet intet att erinra mot

att denna möjlighet bibehålies.

Några länsstyrelser, som icke velat motsätta sig förslaget, anser att det

kunnat övervägas att göra indelningsförändringen mera radikal än utredningen

förordat. Sålunda anför länsstyrelsen i Kristianstads län, att

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

det varit av värde om utredning gjorts rörande möjligheten att helt slopa

valkretsindelningen; det kunde väl nämligen på förhand ej utan vidare

fastslås att ej de lokala intressena skulle kunna tillgodoses även om hela

länet utgjorde en valkrets. Länsstyrelsen i Västmanlands län anser det ej

sannolikt, att bildandet av avsevärt större valkretsar än utredningen tänkt

sig skulle inskränka möjligheterna att i landstingen placera företrädare

för skilda orter. Länsstyrelsen ifrågasätter sålunda om över huvud taget

anledning finnes att i lagen fixera en övre storleksgräns för landstingsvalkretsarna.

Om maximigränsen slopades, skulle man bland annat vinna

den fördelen, att en genomförd indelning, som befunnits lämplig, kunde

bestå i decennier och ej behövde ändras efter inträdda växlingar i folkmängden.

Jönköpings läns landsting yppar viss tvekan på några punkter men motsätter

sig icke förslaget.

Vidkommande maximigränsen föreslår utredningen höjning från 9 till

It landstingsmän. Det synes tveksamt om ej höjning borde ske till 13.

Enligt landstingets mening böra nämligen alltför ofta återkommande

justeringar, påkallade av folkmängdsändringar, undvikas. Då emellertid

landstingen själva bestämma om indelningen i valkretsar, bör nyssnämnda

synpunkt kunna tillgodoses, varför något direkt yrkande om maximigränsens

förskjutning till 13 landstingsmän ej framföres.

Vidkommande städernas ställning till valkretsindelningen synes det

landstinget som om vägande skäl för avskaffande av nuvarande särbestämmelser

för dessa finnas. Då emellertid utredningen icke ansett sig

kunna gå längre än till att höja gränsen för stads bildande av egen valkrets

till 20 000 invånare, avstår landstinget från särskilt yrkande och

åtnöjer sig med nyss givna allmänna uttalande.

Samma landsting anför, att praktiska skäl givetvis kan tala för att man

för landsbygdens del bibehåller den nuvarande anknytningen till den judiciella

indelningen — domsaga, tingslag — men understryker samtidigt

betydelsen av att hänsyn tages till den naturliga indelning, som de olika

sjukvårdsområdena, anknutna till de större kroppssjukhusen, inom ett

landstingsområde utgör.

Helt avstyrkande till utredningens förslag ställer sig två landsting.

Stockholms läns landsting säger sig icke ha funnit att genom utredningen

framkommit tillräckligt starka skäl för ändring i gällande grunder. Kristianstads

läns landsting uttalar sig på liknande sätt och avstyrker likaledes

förslaget.

1 några yttranden påyrkas att valkretsindelningen skall

slopas eller att maximigränsen för valkrets storlek skall

borttagas eller höjas.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anför.

Länsstyrelsen anser för sin del, att valkretsindelningen vid landstingsval

borde kunna slopas. De av utredningen åberopade skälen mot denna ståndpunkt

äro enligt länsstyrelsens mening icke av sådan styrka, att de böra

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

utgöra hinder för en dylik reform. Kravet på att olika delar av landstingsområdet

böra erhålla en skälig representation i tinget torde kunna tillgodoses

av de politiska partier, som deltaga i valet. Det ligger uppenbarligen i

ett partis eget intresse att uppställa en kandidatlista, som tillgodoser kravet

på en allsidig lokal representation. Genom att slopa valkretsindelningen

tillgodoses kravet på proportionell rättvisa och undvikes slumpmässiga

avvikelser till det ena eller andra partiets förmån vid fördelning av mandaten.

Genom en sådan reform skulle valmetoden icke få samma stora betydelse

som den måste få om valkretsindelningen endast göres till föremål

för en begränsad omläggning i riktning mot större valkretsar.

Länsstyrelsen i Stockholms län föreslår, att valkrets som består av mer

än en kommun skall — även om särskilda skäl icke är för handen —

kunna bildas såvida folkmängden ej uppgår till 75 000 invånare.

Att maximigränsen skall helt borttagas yrkas av länsstyrelsen i Södermanlands

län; förutsättningen för yrkandet är att utjämningsförfarande

icke införes. Även Södermanlands läns landsting anser att maximibegränsning

icke bör finnas. Så långt som till ett yrkande på att varje landstingsområde

skall utgöra en valkrets vill landstinget dock icke gå. Länsstyrelsen

i Västernorrlands län skisserar för sitt läns vidkommande en indelning,

som förutsätter att maximigränsen höjs i förhållande till utredningens förslag.

Skaraborgs läns landsting anser det vara tveksamt om maximigränsen

bör sättas till 11 mandat eller höjas därutöver. Landstinget säger sig ha

svårt att inse olägenheten av en höjning. Göteborgs och Bohus läns landsting

föreslår att maximigränsen sättes till 12 mandat.

Att stad och land bör 1 i k s t ä 11 a s i indelningshänseende yrkas

av två landsting. Skaraborgs läns landsting anser att det knappast längre

linns några bärande skäl för att de för städerna gällande särbestämmelserna

över huvud taget skall bibehållas. Västmanlands läns landsting yttrar.

Landstinget anser sig i likhet med kommittén böra utgå ifrån att landstingsmannavalen

även i fortsättningen kommer att förrättas enligt en proportionell

valmetod. Varje sådan metod förutsätter att valkretsarna icke

äro mindre än att de ge möjlighet för olika meningsriktningar att erhålla

mandat. Landstinget har därför icke något att invända emot den av kommittén

föreslagna huvudregeln om ett minimiantal av fem. När det gäller

städerna synes emellertid kommittén ha förbisett att de proportionella valmetoderna

också förutsätter att antalet mandat i varje valkrets får en övre

gräns. Saknas en sådan, måste man befara att valen kommer att urarta

till en konkurrens mellan småkotterier, som ha utsikt att bli representerade

tack vare den omständigheten, att antalet röster som erfordras för ett mandat

sjunker till endast några få procent av de röstberättigade. Landstinget

måste således bestämt hävda att om antalet mandat för landsbygden begränsas

till 11, samma begränsning införes även beträffande stadsvalkretsar.

En sådan bestämmelse skulle också medföra en i hög grad önskvärd

likformighet i fråga om städernas och landsbygdens behandling. Landstinget

vill framhålla alt sedan flera stadsbildningar, som till arealen äro

större än de flesta landskommuner och i vissa fall större än de flesta landstingsvalkretsar,

kommit till stånd, det icke finns behov av differentierande

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

45

bestämmelser för stud och landsbygd i detta hänseende. I detta sammanhang

bör det övervägas huruvida de redan nu existerande bestämmelserna

om stads uppdelning i valkretsar för val av stadsfullmäktige kan jämkas

så, att gränserna för landstingsvalkrets och stadsfullmäktigevalkrets alltid

sammanfalla.

Slutligen kan nämnas, att länsstyrelsen i Östergötlands län och Älvsborgs

läns landsting förklarar att frågan om valkretsindelning icke

kan bedömas isolerad från frågan om valmetoden och

därför icke tar ställning till utredningens förslag. Länsstyrelsen i Jönköpings

län påpekar likaledes sambandet mellan nyssnämnda båda frågor och

inskränker sig till att framhålla att en ökning av möjligheterna att inrätta

större valkretsar är välbetänkt och ändamålsenlig.

Valmetoden.

Som nämnts har utredningen ansett att slutlig ställning till frågan om

valmetoden bör tagas först i samband med den definitiva utformningen av

valordning för andrakammarvalen. Av remissinstanserna ansluter sig

över trettio antingen uttryckligen till denna mening eller avstår från

yttrande i frågan under hänvisning till att utredningen icke framlagt

något förslag. De som förklarar sig gilla utredningens ställningstagande

understryker i allmänhet vikten av att samma valsystem gäller för landstingsval

och andrakammarval.

Länsstyrelsen i Gotlands län, som tillhör ifrågavarande grupp och förklarar

sig icke kunna nu taga ställning till spörsmålet om valmetod, tillfogar

emellertid att av de utav utredningen diskuterade metoderna någon

av de jämkade metoderna I (1,25) och II (1,3) är att föredraga.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför.

Önskvärdheten av att, om möjligt, samma valmetod kommer till användning

vid val till riksdagens andra kammare, landsting och av olika slags

fullmäktige bör framhållas. För allmänheten måste det te sig som mest

enkelt och naturligt, att väljarnas röster tagas i beräkning efter samma

principer vid samtliga allmänna val. Härtill kommer, att myndigheternas

och partiernas arbete skulle underlättas, om samma valmetod komme att

tillämpas vid samtliga direkta val.

För att förverkliga dessa allmänna önskemål kunna flera olika lösningar

tillgripas. Man kan således antingen ändra på valkretsindelningen

eller på valmetoden. Men även en kombination av dessa båda åtgärder kan

tänkas och det tycks vara en sådan lösning med större valkretsar och någon

jämkad uddatalsmetod, som närmast föresvävat utredningen. Frågan

om tilläggsmandat kan också övervägas.

En höjning av valkretsarnas storlek på sätt utredningen förordat och

en övergång till någon jämkad uddatalsmetod torde åtminstone kunna förväntas

medföra något bättre proportionalitet i landstingen än nuvarande

valsätt. Med hänsyn härtill har länsstyrelsen icke något att erinra mot ett

genomförande av utredningens förslag.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför, att den i sitt yttrande över utredningens

betänkande rörande valsättet vid val till riksdagens andra kammare

ansett, att Droops metod varit att föredraga framför andra då ifrågasatta

valmetoder. Länsstyrelsen är av den uppfattningen att denna metod

skulle vara att föredraga jämväl vid landstingsvalen. Då emellertid även

de jämkade uddatalsmetoderna kan anses innebära tillfredsställande lösningar

av valsättsfrågorna och då utredningen icke tagit slutlig ställning

till vilken metod som bör tillämpas vid landstingsvalen, godtar länsstyrelsen

vad utredningen nu anfört i valsättsfrågan.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län förordar likformighet mellan landstingsvalen

och andrakammarvalen i fråga om valmetoden. Man bör välja en metod

som är lättförståelig även för väljarna. Från denna utgångspunkt är

den rena uddatalsmetoden att föredraga. I övrigt saknar länsstyrelsen anledning

att ingå på bedömande av de olika metoderna.

Två landsting avstyrker ä n d r i n g av den nu gällande valmetoden.

Stockholms läns landsting anser att utredningen icke visat tillräckligt

starka skäl för ändring av gällande grunder för mandatfördelningen. Västmanlands

läns landsting anför.

På en proportionell valmetod, avseende kommunala val måste man uppställa

ett bestämt krav. Den skall vara så beskaffad, att den oförändrad

kan begagnas vid alla kommunala val och vid val inom de kommunala församlingarna.

Att begagna flera proportionella valmetoder kan endast bli

en källa till ständiga misstag och missförstånd. Något behov av flera proportionella

valmetoder finnes dessbättre heller icke ur kommunala synpunkter.

De sakkunniga ha heller icke ens försökt visa att de kommunala

valen till sin natur äro så olika, att de skulle kräva en omständlig och

förvillande differentiering av valmetoden. Den mindre avvikelse, som nu

finnes i sammanräkningsförfarandet vid val inom kommunala församlingar,

torde böra tillrättaläggas, så att den helt överensstämmer med den som

tillämpas vid de allmänna valen till landstingen och primärkommunernas

fullmäktigeförsamlingar. Bli dessa ändringar verkställda, finnes från kommunernas

sida icke någon ytterligare önskan om förändringar. En 40-årig

erfarenhet har visat, att den nuvarande ordningen fungerar väl. De obetydliga

avvikelser från vad som kan anses vara full proportionalitet, som kommittén

redovisar, bestyrker även att den nuvarande ordningen ur rättvisesynpunkt

fyller alla rimliga krav.

De sakkunniga eftersträva även eu metod som kan göra kartellerna överflödiga.

Huruvida någon sådan metod kan konstrueras undandrager sig

landstingets bedömande. Att den jämkade uddatalsmetod, som prövades

vid 1952 års andrakammarval misslyckades i detta hänseende är redan bevisat,

bl. a. med exempel från Gotlands läns valkrets. Valsiffrorna från ett

antal valkretsar där det största partiet har mer än hälften av alla avgivna

röster, visa också att de mindre partierna erhålla en mycket bredare säkerhetsmarginal

för sina mandat om de gå i kartell, än om de avstå från

kartell. Enligt all hittillsvarande erfarenhet kommer detta att innebära att

kartellerna kommer att begagnas i stor omfattning därest denna valmetod

stadfästes för de allmänna valen. Om landstinget sålunda redan av denna

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungi. Maj:ts proposition nr 71.

anledning måste avstyrka ett ur kommunala synpunkter helt omotiverat

experimenterande med nya valmetoder, finnes även ur andra allmänna synpunkter

giltiga skäl att avråda från tillämpning av någon form av uddatalsmetod.

Alla sådana metoder förutsätta att man sätter in en spärregel.

Avstår man från spärr betyder uddatalsmetoden nästan undantagslöst, att

en minoritet av väljare kan tillsätta majoriteten av de valda. Varje spärrregel

betyder å andra sidan att den för tillfället härskande majoriteten

utövar ett godtycke mot minoriteten. Man måste därför förutsätta att spärrregeln

kommer att bli föremål för ständiga attacker från de partier, vars

storlek medför, att de ständigt måste känna sig hotade av spärren. I hela

den diskussion, som förts om huruvida spärren skall sättas in vid 1,25, 1,8

eller 1,4 eller något annat lika godtyckligt valt tal, har det också framskymtat

att man kan »ändra efter behov». Landstinget avstyrker bestämt

införande av en valmetod, som skulle medföra en långvarig och svårbotad

förtroendekris inom vårt offentliga liv.

Landstinget vill vidare fästa uppmärksamheten på det orimliga i att landstingsvalkretsarnas

storlek och valsättet till landstingen skulle helt underordnas

hänsynen till förstakammarvalen, en uppgift som landstingen ha

att utöva en gång vart åttonde år, med bortseende från vad som är praktiskt

och hävdvunnet för de många viktiga uppgifter landstingen ha att

årligen taga befattning med. Skulle statsmakterna icke kunna tolerera den

obetydliga avvikelsen från full riksproportionalitet i första kammarens

sammansättning, som den nuvarande valmetoden medför, torde valen av

ledamöter i första kammaren böra anförtros åt annat valkollegium än

landstingen.

Ett positivt uttalande om viss valmetod göres av länsstyrelsen

i Norrbottens län, som yttrar.

För att exakt kunna bedöma hur de olika jämkade uddatalsmetoderna

tillgodose kravet på proportionalitet skulle man behöva göra en mera detaljerad

analys än vad de i betänkandet redovisade totaljämförelserna innebära.

Länsstyrelsen har icke haft tillfälle att göra en sådan vidlyftig matematisk

operation, men vill framhålla att det förefaller som om antingen

uddatalsmetoderna II och III eller Droops metod bör kunna komma till

användning. Den droopska metoden garanterar en — totalt sett — mindre

avvikelse från den fullständiga proportionaliteten än uddatalsmetoderna

II och III. Då emellertid den droopska valmetoden på grund av sin utformning

måste anses ohanterlig och tidsödande att praktiskt tillämpa och skulle

kunna förorsaka en ytterligare försening av röstsammanräkningen, har

länsstyrelsen ansett sig böra förorda att någon av uddatalsmetoderna II

och III kommer till användning vid landstingsvalen.

Några länsstyrelser uttalar sig för användande av ut j ämningssy st

e in. Länsstyrelsen i Södermanlands län anför att oavsett huruvida

d’Hondts regel ersättes med någon annan av de av utredningen undersökta

fördelningsreglerna eller ej kan det ofta inträffa att i de särskilda valkretsarna

betydande minoritetsgrupper blir utan motsvarande representation.

Länsstyrelsen anser därför att man — i första hand genom någon lämplig

mandatutjämningsmetod — nu bör bringa frågan om valsättet till en lösning,

som i högsta möjliga grad tillgodoser kravet på proportionell rättvisa.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

Därvid bör samma principer följas beträffande andrakammar- och landstingsval.

Länsstyrelsen i Östergötlands län förklarar sig icke vara beredd att nu

taga ställning till frågan om valsättet, detta emedan likformighet bör råda

med andrakammarvalen och metoden för dessa val icke blivit definitivt

bestämd. Rent principiellt finner länsstyrelsen dock det valsätt vara att

föredraga, som ger det ur proportionalistisk synpunkt jämnaste och mest

rättvisa resultatet. I detta avseende torde det i Danmark använda valsättet

med tilläggsmandat uppfylla högt ställda anspråk och vara övriga av utredningen

behandlade metoder klart överlägset.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anför.

Länsstyrelsen anser, att valsättet till landstingen bör utformas på ett sådant

sätt att det garanterar största möjliga rättvisa mellan partierna. Med

utgångspunkt härifrån och under förutsättning att valkretsindelningen ej

slopas, kan länsstyrelsen icke dela kommitténs betänkligheter mot varje

system byggt på principen om tilläggsmandat. Det torde dock vara ostridigt,

att intet annat valsätt ger ett proportionellt lika jämnt och rättvist

utslag som tilläggsmandatsystemet. Detta system torde även utgöra den

bästa metoden då det gäller att göra karteller överflödiga. Valmetoden blir

visserligen mera komplicerad men komplikationerna torde dock kunna reduceras

och svårigheterna undanröjas. Utredningen söker genom vissa

exempel belysa de ojämnheter, som kunna uppstå i de enskilda valkretsarna

vid ett utjämningssystem, men dessa ojämnheter torde kunna begränsas

genom införande av spärrbestämmelser. Därigenom skulle man

även kunna motverka ökad partisplittring. Utredningens invändning, att

en begränsning av rätten att erhålla tilläggsmandat synes strida mot principerna

för ett utjämningssystem, synes alltför teoretisk. Det torde icke

vara nödvändigt att av principiella skäl driva utjämningssystemet så långt,

att olägenheter ur andra synpunkter måste uppstå.

Skulle det emellertid visa sig omöjligt att nå fram till en lösning av valsättsfrågan

enligt systemet med tilläggsmandat torde man höra välja en

lösning enligt den modifierade uddatalsmetodens principer. Av utredningen

verkställda beräkningar utvisa emellertid att talet 1,4 som första divisor

är för stort. Ett ur proportionell synpunkt bättre resultat åstadkommes,

om man använder den av utredningen såsom jämkad uddatalsmetod I betecknade

metoden med talet 1,25 som första divisor.---

Länsstyrelsen anser dock i likhet med utredningen att vissa skäl tala för

att samma valmetod bör gälla vid andrakammar- och landstingsval. Slutlig

ställning till detta spörsmål torde böra tagas först i samband med den

definitiva utformningen av valordningen för valen till riksdagens andra

kammare.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län förordar utjämningssystem med tilläggsmandat

och anför vidare.

En av majoritetens invändningar mot ett utjämningssystem är den, att

ett sådant skulle bli alltför komplicerat i tillämpningen. När det gällde valordningen

vid andrakammarvalen hävdade länsstyrelsen, i skrivelse den 30

januari 1952, samma mening. Beträffande landstingsvalen åter torde metoden

icke behöva bli av samma invecklade art, då det ju här blir fråga om

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj ds proposition nr 71.

eu och samma sammanräkningsmyndighet för utseende av innehavare av

mandat och av tilläggsmandat. Ej heller synes man böra fästa avgörande

vikt vid den försvagning av valens karaktär av personval, som metoden

eventuellt kunde innebära; denna valkaraktär torde redan till stor de! få

anses ha gått förlorad därigenom att röstning numera i mycket stor utsträckning

sker på parti i stället för på person. Länsstyrelsen kan ej heller

dela utredningens uppfattning om angelägenheten av att samma valmetod

gäller för andrakammar- och för landstingsval. Övervägande skäl synas

sålunda tala för en tillämpning av här berörda valsystem vid landstingsval.

Av övriga av utredningen undersökta och diskuterade valmetoder överensstämmer

den s. k. rena uddatalsmetodens utslag bäst med den fullständiga

proportionaliteten. Denna metod har utredningen ansett vara icke

godtagbar, då den skulle gynna uppkomsten av småpartier samt kunna leda

till partisprängningar. Så är otvivelaktigt fallet, men länsstyrelsen ifrågasätter

om detta har någon större betydelse för landstingens vidkommande.

Här är ju icke fråga om regeringsunderlag eller garantier för en funktionsduglig

regering. Därest en spärr ändock skulle anses nödvändig, bör denna

göras så liten som möjligt. Avvikelse från kravet på proportionell rättvisa

åt partierna bör nämligen ske endast av tvingande skäl.

Slutlig ställning till frågan om lämpligaste uddatalsmetod synes emellertid

icke kunna tagas, förrän beslut fattats om principerna för valkretsindelningen.

Ju mindre valkretsarna göras, desto starkare måste i den proportionella

rättvisans intresse framhållas kravet på att den första divisorn

eller spärren icke göres för stor. Skulle den av länsstyrelsen förordade metoden

med tilläggsmandat däremot komma att genomföras, torde av denna

anledning ändring i gällande valkretsindelning överhuvud icke vara påkallad.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län förordar utjämningssystem med tillläggsmandat

eller — i fråga om de av utredningen diskuterade metoderna

—- jämkad uddatalsmetod med lägre första divisor än 1,4.

Frågan om valmetod för de kommunala fullmäk tigvalen

beröres i några yttranden. Som förut nämnts framhåller länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län önskvärdheten av att om möjligt samma

valmetod kommer till användning vid val till riksdagens andra kammare,

landsting och av olika slags fullmäktige. Samma uppfattning har länsstyrelserna

i Gävleborgs och Kopparbergs län. Sistnämnda länsstyrelse anför.

Att tillämpa olika metoder vid de kommunala fullmäktigvalen och landstingsvalen

måste enligt länsstyrelsens mening framstå som mindre tilltalande.

Då båda valen ske samtidigt, skulle det givetvis för väljarna framstå

som svårförklarligt, att deras röster vid det ena valet toges i beräkning

efter vissa principer, medan vid det andra valet andra principer tillämpades.

Mot ett sådant förfarande talar också det förhållandet, att även fullmäktige

i städer, som ej deltaga i landsting, komma att utses enligt annan

metod än landstingens ledamöter. Eftersom dessa fullmäktige liksom landstingen

deltaga i val av ledamöter av riksdagens första kammare, måste

det framstå som egendomligt att förstakammarledamöterna från vissa delar

av landet skulle utses enligt ett valsystem och i andra delar av landet

enligt ett annat. Med hänsyn till dessa omständigheter synes böra utredas,

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 sand. Nr 71.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

huruvida icke enhetliga regler böra kunna uppställas för samtliga kommunala

val.

Av vad tidigare sagts framgår, att Västmanlands läns landsting anser en

och samma valmetod böra komma till användning vid alla kommunala val,

även sådana inom de kommunala församlingarna.

Departementschefen.

Den provisoriska valordning, som tillämpades vid 1952 års allmänna val

till riksdagens andra kammare, tillkom i syfte att utpröva ett system för

mandatfördelning vid proportionella val, vilket bättre än den dittills för

dessa val tillämpade d’Hondtska regeln uppfyllde berättigade krav på att

ge ett proportionellt rättvisande resultat och därmed göra bruket av karteller

onödigt. Såsom anfördes i den proposition, varigenom förslag till nämnda

provisoriska valordning förelädes riksdagen, hade det allmänt betraktats

som en olägenhet att kartellväsendet kommit att få den vidsträckta tillämpning

vid andrakammarvalen som varit fallet. Från allmän synpunkt kan

mot kartellbildning invändas att den mången gång innebär att ett samgående

uteslutande av valtaktiska skäl äger rum mellan partier, vilka i

fråga om politisk inriktning så skiljer sig från varandra, att samverkan

mellan dem icke framstår som naturlig. För väljarna kan i sådana fall

kartellbildning medföra att de nödgas stöda ett parti, vars politik de ogillar

i väsentliga frågor. Härtill kommer att samgående i kartell kan medföra

avsevärda ojämnheter i mandatfördelningen mellan partierna inom kartellen.

Samtidigt med att man alltså för att göra kartellerna onödiga önskade

förbättra metoden för mandatfördelning hade man uppmärksamheten riktad

på att en för långt driven proportionalitet i sin tur innebär olägenheter,

i det att den i alltför hög grad gör det möjligt för mindre partier att förvärva

mandat och därför innebär risk för partisplittring. Likaså beaktades

att vissa diskuterade metoder, som otvivelaktigt skulle ge ett i erforderlig

grad rättvist resultat, innebar att valets lokala anknytning i viss mån

skulle gå förlorad genom att kontakten mellan väljarna och de valda minskades

eller eljest partihänsyn komme att alltför mycket dominera på

bekostnad av de personliga momenten eller genom att utslagen i valkretsarna

förlorade i betydelse.

Ur i huvudsak de nu nämnda förutsättningarna framkom det provisoriska

valsystemet, som utgjordes av en jämkad uddatalsmetod med första divisorn

1,4, d. v. s. den metod som folkomröstnings- och valsättsutredningen

i sitt nu ifrågavarande betänkande betecknat såsom jämkad uddatalsmetod

III. Jämsides med att denna metod infördes för valperioden 1953—1956

borttogs för samma tid möjligheten till teknisk valsamverkan genom an
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

vändande av kartell- och fraktionsbeteckningar. Att det nya valsystemet

gjordes provisoriskt berodde på en önskan att pröva dess verkningar i

praktiken innan ett definitivt beslut fattades.

En förbättrad proportionalitet i valutfallet kan uppnås — utom genom

ändring av fördelningsmetoden — genom att öka antalet mandat i valkretsarna,

d. v. s. i allmänhet utvigda dessa, eller helt slopa valkretsindelningen.

I detta hänseende gick man vid 1952 års reform av andrakammarvalen

icke längre än att man genom en ändring av riksdagsordningen sörjde för

att i framtiden icke alltför få mandat — i allmänhet ej under fem — kommer

att finnas i kretsarna.

Under senare tid har vid flera tillfällen i riksdagen framförts förslag,

soin syftat till att även vid landstingsvalen bättre tillgodose proportionalitetssynpunkten.

Två reformvägar har berörts i dessa förslag, nämligen

dels en förstoring av valkretsarna och dels en ändring av fördelningsmetoden

till någon form av utjämningsförfarande. —- Det har ansetts lämpligt

att frågan om reformering av det proportionella valsättet vid landstingsvalen

utreddes av folkomröstnings- och valsättsutredningen, vilken tidigare

fått i uppdrag att göra motsvarande undersökning för andrakammarvalens

del.

Det synes mig rent principiellt följdriktigt, att en så genomgripande

reform av andrakammarvalen som att borttaga förutsättningen för kartellväsendet

följes av en motsvarande ändring för landstingsvalens del, detta

bl. a. med tanke på landstingens uppgift att välja ledamöter av första

kammaren. Jag anser även att en sådan ändring beträffande andrakammarvalen

och landstingsvalen om möjligt bör föranleda motsvarande ändring

beträffande fullmäktigvalen i kommunerna. Hittills har man eftersträvat,

att den proportionella valmetoden skall vara i huvudsak densamma

vid alla de nu nämnda slagen av val. Icke minst ur praktisk synpunkt har

en sådan likformighet varit en stor fördel.

Vid sin prövning rörande verkningarna av det gällande valsystemet vid

landstingsvalen har utredningen funnit att detta, tillämpat i förening med

karteller, fungerat tämligen väl om hänsyn blott tages till proportionalitetskravet.

I vissa fall har dock påfallande ojämnheter i mandattilldelningen

till partierna inträffat. Kartellväsendet har vid landstingsvalen efter

hand fått en i stort sett lika omfattande tillämpning som fallet var i

fråga om andrakammarvalen före 1952 års ändring. Kartellernas betydelse

framgår av att vid de tre senaste landstingsvalen samgående i kartell

medfört en omfördelning av partiernas representation med omkring 90

mandat för varje val. För utredningen har det varit ett väsentligt intresse

att ordningen för valen utformas på ett sådant sätt att erforderlig proportionalitet

vinnes utan att kartellbildning behöver tillgripas. — För egen del

finner jag av utredningens här förut återgivna siffermaterial och analys

av det nuvarande systemets verkningar klart framgå att valsättet vid lands
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

tingsvalen behöver reformeras för att vinna det nyssnämnda syttet. Av

samma uppfattning är så gott som alla remissmyndigheterna.

Liksom i fråga om andrakammarvalen har utredningen anvisat två vägar

på vilka man kan nå fram till en i proportionellt hänseende godtagbar

mandatfördelning utan användande av karteller: utvidgning av valkretsarna

och införande av ny fördelningsmetod. I båda fallen kan man —

om man blott har proportionalitetskravet för ögonen — komma mycket

långt i exakthet. Genom att göra valkretsarna mycket stora eller helt

slopa valkretsindelningen eller genom att vid mandatfördelningen tillämpa

utjämningsförfarande kan en hög grad av matematisk rättvisa åstadkommas.

Utredningen har emellertid ej velat förorda så långt gående lösningar.

Anledningen är de förut berörda olägenheter — avsteg från principen om

lokal representation, eftersättande av utslagen i valkretsarna — som då

skulle uppkomma. Utredningen, som alltså avvisat tanken på utjämningssystem,

har förordat en försiktig utvidgning av valkretsarna. I fråga om

fördelningsmetoden bär utredningen avstått från att framlägga något

förslag.

På de av utredningen anförda skälen ansluter jag mig till utredningens

uppfattning att en valkretsindelning alltjämt bör bestå och att en mycket

stor utvidgning av kretsarna icke bör ske liksom att utjämningsförfarande

ej bör tillämpas. I fråga om valkretsindelningen delas utredningens ifrågavarande

mening av de allra flesta remissmyndigheterna. Beträffande utjämningsförfarande

kan jag särskilt åberopa, att 1952 års beslut innebar att

en dylik valmetod för andrakammarvalen underkändes och att skälen

härför gör sig gällande även i förevarande sammanhang.

Då det för utredningen gällt att utforma förslag till nya regler om valkretsindelning,

har utredningen till en början upprättat två utkast till

indelning, betecknade A och B. Utkast A innebär att nuvarande antalet

valkretsar, nämligen 193, minskats till 159. Enligt utkast B har förstoringen

av kretsarna drivits än längre; antalet är enligt detta utkast 139. Utkasten

är att betrakta såsom principlösningar, som icke gör anspråk på att i

varje detalj utgöra den lämpligaste utformningen. Med hänsyn till sin inställning

att valkretsarna bör utgöra så naturliga enheter som möjligt

i fråga om befolkningsförhållandena, samfärdseln och det ekonomiska livet

och till de föreliggande faktiska möjligheterna till utvidgning har utredningen

stannat för att förorda att en omreglering icke bör sträckas längre

än att i huvudsak de riktlinjer följs, som lagts till grund för utkast A. I

enlighet härmed och på grund av överväganden, för vilka jag tidigare

redogjort, har utredningen uppgjort sitt förslag till ändring av landstingslagens

regler om valkretsindelning. Förslaget innebär i huvudsak följande.

Den nuvarande regeln om tilldelningen av mandat till valkretsarna bibehålies

oförändrad. För varje krets skall alltså utses en landstingsman och

därutöver efter folkmängden en landstingsman för varje fullt tal av 5 000.

opaginerad Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

— Liksom f. n. skall indelningen, såvitt avser landsbygden, där så lämpligen

kan ske verkställas efter domsaga eller tingslag. Den nuvarande hänvisningen

till häradsindelningen har däremot borttagits. — Den nuvarande

allmänna minimigränsen för valkretsarnas storlek har bibehållits och utvidgats

till att avse även stad som utgör egen valkrets. Gränsen är bestämd

på det sätt, att varje valkrets skall ha sådan storlek att där koinmer att

utses minst fem landstingsmän. Detta innebär att landstingskretsar med

mindre folkmängd än 20 000 icke skall bildas. Från regeln göres emellertid

liksom i gällande rätt undantag för det fall att det skulle medföra synnerlig

olägenhet att följa regeln. 1 dylikt fall får mindre valkrets bildas, dock

ej mindre än att invånarantalet är minst 15 000. — Utredningen bibehåller

systemet att maximibegränsa sådana valkretsar, som icke utgöres av en

ensam kommun. Gränsen har emellertid höjts från nuvarande 9 till 11

mandat, innebärande att valkrets kan ha en folkmängd på intill 55 000

invånare. Även i fråga om maximibegränsningen medgives undantag; förutsättningen

är här att särskilda skäl föreligger. För stad liksom för annan

kommun, som utgör egen valkrets, gäller ingen maximering. — Beträffande

stad har i förslaget gjorts den ändringen i förhållande till gällande rätt, att

det befolkningstal, vid vilket stad skall bilda egen valkrets, höjts från 15 000

till 20 000. Regeln har vidare försetts med undantag för det fall att särskilda

skäl talar för att med staden sammanföra ytterligare kommuner

till en valkrets. Stad med mindre folkmängd än 20 000 skall enligt förslaget

förenas med annan stad eller andra städer eller med angränsande landsbygd

till en valkrets. Sistnämnda stadgande företer den skiljaktigheten i

förhållande till vad som nu gäller, att bildandet av flerstadsvalkretsar icke

givits principiellt företräde framför sammanläggning av stad med landsbygd.

Såsom förut nämnts kan undantagsvis även stad med ett invånarantal

på mellan 15 000 och 20 000 utgöra egen valkrets.

Av de 47 remissinstanser, som inkommit med yttrande, har ett 30-tal

tillstyrkt utredningens förslag eller lämnat detsamma utan erinran. Detta

innebär dock icke alltid att man givit sin anslutning även till den skisserade

tillämpning av förslaget som innefattas i utkastet A. Ett par landsting

avstyrker förslaget helt eftersom ändring anses onödig. I övrigt yrkas i

några yttranden att maximigränsen skall höjas eller borttagas och från

ett par håll att skillnaden i indelningshänseende mellan land och stad

skall helt slopas. I tre remissvar anföres att frågan om valkretsindelningen

ej kan bedömas isolerad från frågan om en reform av valmetoden.

Förut har jag förklarat att jag ansluter mig till utredningens uppfattning

att en utvidgning av valkretsarna bör ske med en viss försiktighet,

så att icke valens lokala anknytning går förlorad. Kretsarna bör vidare

i möjligaste mån utgöra naturliga enheter. Enligt min mening har utredningen

gjort en i stort sett lämplig avvägning, då den på grundval av

de i lagförslaget återgivna riktlinjerna såsom principlösning upprättat

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj. ts proposition nr 71.

utkast till en indelning i 159 valkretsar. Såsom utredningen visat vinnes

genom en sådan förstoring en avsevärd förbättring i proportionellt hänseende

vid fördelning av mandaten enligt den nu tillämpade d’Hondtska

regeln. Å andra sidan går förstoringen icke så långt att de nyss nämnda

nackdelarna med mycket stora kretsar behöver uppstå. .Tåg anser därför

att man bör eftersträva en indelning av i stort sett den karaktär som

anges i utkast A. Härmed här jag givetvis icke velat uttala mig om detaljerna

i detta utkast.

Såsom utredningen anfört är icke en valkretsförstoring enligt ifrågavarande

riktlinjer tillfyllest för att vid valen undanröja förutsättningen för

kartellväsendet. Reformen måste därför kombineras med en ändring av

valmetoden. Senare kommer jag också att förorda en sådan ändring. För

att uppnå det avsedda syftet kan emellertid även andra möjligheter tänkas

än dem som återges i betänkandet. Jag har låtit pröva olika sådana lösningar

och därvid funnit att man vid en ändring beträffande valkretsindelningen

lämpligen kan gå något längre än utredningen föreslagit. På några punkter

vill jag därför föreslå ändring i utredningens lagförslag utan att dock

detta innebär att den allmänna karaktären av indelningsreformen ändras.

Ökning av antalet mandat i en valkrets kan ske antingen genom att vidga

kretsen och därigenom öka befolkningstalet, som ju ligger till grund för

mandattilldelningen, eller genom att vid oförändrat befolkningstal ändra

grunderna för tilldelningen av mandat. Utredningen har, såsom framgår

av vad jag förut sagt, prövat möjligheten att låta tilldelningen ske så, att

varje valkrets erhåller ett mandat jämte, efter befolkningstal, ett mandat

för varje fullt tal av 4 000. Detta skulle emellertid leda till en så avsevärd

ökning av antalet ledamöter i de olika landstingen att utredningen icke

velat förorda en sådan ändring, ehuru utredningen ansett att för de minsta

landstingen någon förstärkning från vissa synpunkter kunde anses önskvärd.

Ett sätt att åstadkomma en mindre ökning, mot vilken inga sådana

betänkligheter gärna kan hysas, är att låta tilldelningen ske, icke som nu

efter fullt 5 000-tal, utan efter påbörjat tal av 5 000. Därigenom skulle

varje valkrets erhålla ett mandat mer än enligt den nuvarande regeln. Även

en sådan ökning av mandattalet är givetvis ägnad att påverka fördelningen

i sådan riktning att kartellväsendet förlorar i betydelse. Jag förordar att

reglerna om mandattilldelning till valkrets ändras så, att i valkrets skall

utses en landstingsman jämte, efter folkmängden, en landstingsman för

varje påbörjat tal av 5 000.

Som nämnts föreslår utredningen en minimigräns för valkretsarna å 5

mandat, motsvarande enligt utredningens tilldelningsregel ett befolkningstal

av 20 000. Till begränsningsregeln har knutits ett undantagsstadgande

för speciella fall. De i utkast A upptagna valkretsarna håller sig emellertid

i allmänhet betydligt över 20 000-gränsen. Merendels uppgår befolkningstalet

till över 25 000. Undantag utgör ett tjugutal städer eller valkretsar

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

bildade av flera städer och vidare några få landsbygdsvalkretsar. Av de

senare är två belägna på Gotland, där speciella förhållanden råder, och tre

i Norrland. — Eftersom jag anser att utkast A utgör en i princip lämplig

lösning finner jag det angeläget att lagreglerna utformas så, att i allmänhet

icke mindre valkretsar bildas än som förutsatts i utkastet. På grund härav

vill jag föreslå, att minimigränsen för valkrets, som icke utgörgs av en

stad, sättes till 25 000 invånare. Med hänsyn till den nyssnämnda jämkningen

av tilldelningsregeln bör i lagen minimigränsen anges så, att i valkrets,

som här avses, skall utses minst sju landstingsmän. Den av utredningen

föreslagna undantagsregeln innebär, att om iakttagandet av bestämmelsen

om minimigräns skulle medföra synnerlig olägenhet, så får område

med lägre invånarantal, dock minst 15 000, utgöra valkrets. Även enligt

min mening är det erforderligt att i särskilda fall kunna gå ned under den

vanliga minimigränsen. Detta kan t. ex. komma att visa sig nödvändigt

inom glesbebyggda trakter, där tillämpning av huvudregeln skulle innebära

att valkretsen fick en alltför stor geografisk utsträckning. Jag förordar därför

att det stadgas, att om särskilda skäl därtill äro, område med mindre

folkmängd än som eljest fordras må utgöra valkrets, men att dylik krets

dock skall ha mer än 15 000 invånare. Vid prövningen huruvida i ett visst

fall särskilda skäl föreligger för tillämpning av undantagsregeln bör även

viss hänsyn kunna tagas till ett önskemål att bevara en bestående valkrets,

som väljarna vid tidigare val vant sig vid att räkna med, särskilt om valkretsens

invånarantal ligger nära det i lagen föreskrivna minimitalet.

Utredningens maximiregel, att utan särskilda skäl kommuner gemensamt

icke må utgöra en valkrets där flera än elva landstingsmän skall utses,

innebär att en sådan sammansatt krets kan uppgå till 55 000 i befolkningstal

men i allmänhet icke mer. Av skäl som jag förut anfört anser

jag mig icke kunna förorda att maximibegränsningen slopas. Jag finner

den av utredningen föreslagna gränsdragningen i huvudsak lämplig. Med

hänsyn till höjningen av minimigränsen finner jag det emellertid motiverat

att höja även maximigränsen något. Jag förordar att den bestämmes till

13 mandat.

Beträffande indelningsreglerna för stad kan jag ansluta mig till utredningens

förslag. Vad jag förut sagt om möjligheten att tillämpa undantagsregeln

för att i speciella fall trots bestämmelsen om minsta invånarantal

bevara en vid tidigare val använd valkrets gäller naturligtvis även här.

I övrigt anser jag utredningens lagförslag i sak lämpligt och förordar

därför att det genomföres. Såsom utredningen anfört är det önskvärt att

en nv indelning i enlighet med de nya reglerna kan tillämpas redan vid

landstingsvalen innevarade år. Med tanke på att nya regler om valkretsindelning

kunde komma att införas och att därför jämkningar i bestående

indelning, som enligt huvudregeln i 12 § landstingslagen skulle beslutas

vid lagtima möte 1953, kunde komma att visa sig helt onyttiga meddelades

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

K ungt. Maj.ts proposition nr 71.

genom lag den 22 maj 1953 (nr 271) generellt anstånd med att besluta jämkningar

till urtima möte sist före april månads utgång 1954. De nu föreslagna

ändringarna i landstingslagen bör därför träda i kraft så tidigt, att

de kan tillämpas vid urtima möten inom nämnda tid.

.lag övergår nu till frågan om införande av en ny valmetod.

Utredningen har efter ingående prövning av olika tänkbara fördelningsmetoder

förklarat, att envar av de jämkade uddatalsinetoderna I, II och

III (med resp. 1,25, 1,3 och 1,4 som första divisor) samt Droops metod från

olika utgångspunkter kan anses lämplig att ersätta den hittills tillämpade

d’Hondtska fördelningsregeln. Utredningens närmare beskrivning av dessa

fyra metoder och de avseenden i vilka den ena eller andra av dem kan

anses äga ett visst företräde har jag redogjort för i det föregående.

Under förarbetena till den år 1952 genomförda provisoriska valmetoden

för andrakammarvalen diskuterades ett antal olika fördelningsregler. I propositionen

uttalades, att olika meningar och stor tveksamhet gjort sig gällande

inom utredningen och bland remissmyndigheterna och att det därför

syntes vanskligt att slutgiltigt taga ställning till spörsmålet hur valsättet

borde vara utformat för framtiden. Den metod som i propositionen förordades

— nämligen uddatalsmetoden med inlagd spärr för första mandatet

bestående i att första divisorn höjts till 1,4 — borde därför tills vidare

göras tillämplig endast för mandatperioden 1953—1956. Sedan därvid

erfarenheter vunnits av metodens verkningar i praktiken, skulle bättre möjligheter

föreligga att avgöra om den borde komma till användning även i

fortsättningen. — Mot vad sålunda yttrades gjorde riksdagen icke någon

erinran.

I nu förevarande ärende har utredningen ansett att mycket starka skäl

talar för att samma valmetod tillämpas vid landstingsvalen och andrakammarvalen

och att man därför borde taga ställning till frågan om metod

för landstingsvalen i samband med den definitiva utformningen av reglerna

för valen till andra kammaren. Det stora flertalet remissinstanser har antingen

uttryckligen anslutit sig till utredningens uppfattning härutinnan

eller också avstått från yttrande i denna del.

Jag har redan förut uttalat, att enligt min mening likformighet mellan

ifrågavarande slag av proportionella val bör eftersträvas. Eftersom man i

fråga om andrakammarvalen bestämde sig för en prövotid innan definitivt

beslut fattades, anser jag att detsamma bör ske även nu. Den jämkade uddatalsmetoden

III, som tillämpades vid andrakammarvalen 1952, synes icke

vara till sina verkningar eller sin konstruktion underlägsen de övriga metoder

som prövats i detta ärende. Snarare synes den ha det försteget framför

de andra att den dels — liksom Droops metod — bättre än de jämkade

metoderna I och II ger garantier mot uppdelning av partier, verkställd av

valtaktiska eller andra skäl, och dels är överlägsen Droops metod i kon
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

struktivt hänseende. Av nu anförda skäl vill jag föreslå, att genom en provisorisk

lag, avseende mandatperioden 1955—1958, den jämkade uddalalsmetoden

III (med 1,4 som första divisor) prövas för landstingsvalens del.

Jag har låtit verkställa en prövning av denna metod på 1946 och 1950 års

valsiffror vid en valkretsindelning enligt utredningens utkast A och under

tillämpning av den regel om antalet mandat i valkretsarna, som jag förut

förordat. Resultatet har redovisats i en tabell, vilken såsom bilaga D fogas

vid protokollet.

Liksom fallet var vid 1952 års reform torde införandet av en ny fördelningsregel,

som syftar till att göra kartellväsendet överflödigt, böra kompletteras

med ett förbud mot att å valsedel använda mer än en välj arbeteckning.

Jag föreslår därför att vid val för den ifrågavarande perioden

valsedlarna skall vara försedda med partibeteckning men att ingen annan

välj arbeteckning skall vara tillåten.

I kommunala vallagen gäller en och samma valmetod för val av landstingsman,

kommunalfullmäktige, municipalfullmäktige, stadsfullmäktige

och kyrkofullmäktige. Utredningen har ansett skäl tala för att en omläggning

av valsystemet för landstingsvalen får omfatta även fullmäktigvalen,

ehuru för de senare valens del behovet av en proportionalitetsförbättring

för att komma bort från kartellväsendet gör sig mindre gällande. I flera

av remissyttrandena har direkt påyrkats att likformigheten för samtliga

de kommunala valen skall behållas.

För att pröva verkningarna av den jämkade uddatalsmetoden III på

fullmäktigval har en uträkning gjorts rörande resultatet vid 1950 års val

i 46 städer och 208 landskommuner och köpingar för det fall att denna

metod tillämpats. En kortfattad promemoria, innehållande sammanfattande

anmärkningar rörande utfallet av prövningen, bifogas protokollet såsom

bilaga E. Prövningen ger vid handen alt avvikelserna från den fördelning,

som faktiskt skett vid valen, i allmänhet varit obetydliga. I själva

verket är också, såsom utredningen förutsett, vid fullmäktigvalen där fördelningen

gäller förhållandevis många mandat utsikterna till ett proportionellt

sett jämnt resultat gynnsammare än vid andra val och detta oavsett

vilken av de diskuterade metoderna — även d’Hondts regel — som

användes. Vid sådant förhållande och med hänsyn till önskvärdheten av

likformighet föreslår jag att den provisoriska valmetoden skall omfatta

även val till kommunalfullmäktige, municipalfullmäktige, stadsfullmäktige

och kyrkofullmäktige för mandatperioden 1955—1958 (beträffande stadsfullmäktige

i Stockholm perioden den 15 oktober 1954—den 14 oktober

1958).

I enlighet med vad jag nu förordat har inom inrikesdepartementet upprättats

förslag till dels lag angående ändring i lagen den 20 jnni 1927 (nr

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:tsproposition nr 71.

3k9) om landsting och dels lag med vissa bestämmelser om kommunalval

för perioden 1955-—1958 m. m.

Beträffande särskilda stadganden i dessa lagförslag får jag anföra följande.

Speciell motivering.

Förslaget tilHag angående ändring i landstingslagen.

8 §•

I utredningens förslag till ändrad lydelse av denna paragraf har den förändring

vidtagits, att orden »fullt tal» av 5 000 utbytts mot »påbörjat tal».

Härom hänvisas till den förut lämnade allmänna motiveringen.

Länsstyrelsen i Örebro län anför i sitt yttrande över utredningens förslag.

Jämlikt 8 och It §§ i lagen om landsting bestämmes antalet landstingsmän

i de olika valkretsarna av landstingen med hänsyn till antalet invånare

i valkretsarna. Någon bestämmelse finnes emellertid ej om vilken

tidpunkt, som skall ligga till grund vid beräknandet av antalet invånare i

valkretsarna. Enligt praxis brukar antalet bestämmas med hänsyn till invånareantalet

i valkretsarna vid ingången av det kalenderår, varunder

landstingen beslutar i frågan. Därest landstingens beslut angående valkretsindelning

för nästkommande fyra-årsperiod jämlikt huvudregeln i

12 § i lagen om landsting ägt rum under år 1958, skulle antalet invånare

i valkretsarna den 1 januari 1958 varit avgörande för antalet landstingsmän.

Det synes emellertid tveksamt, huruvida invånareantalet sagda datum

även skall vara avgörande i de fall landstingen med stöd av lagen den

22 maj 1953 om anstånd i visst fall med beslut angående landstingsområdens

indelning i valkretsar in. m. först under år 1954 fatta beslut angående

valkretsindelningen. Länsstyrelsen anser det önskvärt, att lagens bestämmelser

i frågan förtydligas i detta sammanhang.

Departementschef en. Enligt såväl den gällande som den föreslagna lydelsen

av 8 § skall för varje valkrets utses, oavsett dess folkmängd, en

landstingsman och därutöver »efter folkmängden» visst antal landstingsmän.

Indelningen i valkretsar jämte det antal landstingsmän, som skall

för varje valkrets utses, fastställes av landstinget jämlikt stadgande i 11 §.

Om de förhållanden, vilka legat till grund för landstingets beslut enligt

11 §, så ändras att jämkning däri påkallas till följd av stadgandena i

8—10 §§ eller eljest sådan jämkning finnes nödig, äger landstinget enligt

12 § verkställa jämkningen. Detta skall ske vid lagtima möte året innan

val av landstingsmän nästa gång äger rum eller, där Konungen så förordnar,

vid urtima möte sist före april månads utgång det år valet förrättas.

— Med de nyss citerade orden »efter folkmängden» i 8 § avses folkmängden

enligt de senast offentliggjorda officiella befolkningsstatistiska uppgifterna.

Detta framgår klart av ett uttalande av konstitutionsutskottet (utlåtande

nr 6/1938) vid tillkomsten av den ändring i 12 §, varigenom det blev möjligt

att, efter Kungl. Maj:ts förordnande, fatta beslut om jämkning å urtima

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj. ts proposition nr 71.

möte sist före april månads utgång valåret. De avsedda officiella uppgifterna

innefattas i den av statistiska centralbyrån årligen publicerade redogörelsen

för folkmängden inom administrativa områden per den 31 december

nästföregående år. Denna uppgift brukar avlämnas till Kungl. Maj :t i

maj månad och blir först då offentlig. Vid de urtima landstingsmötena

föreligger alltså ännu inga senare officiella uppgifter än de som avser

den 31 december två år före valåret. Det var just med tanke härpå som

man valde utgången av april månad valåret som den sista tillåtna tidpunkten

för ifrågavarande urtima möten; därigenom.vanns att de året före

valet offentliggjorda befolkningssiffrorna kommer att läggas till grund

för landstingets beslut vare sig detta fattas året innan eller samma år

valet äger rum. — Av vad jag nu sagt torde framgå, att något förtydligande

i det av länsstyrelsen i Örebro län angivna hänseendet icke är erforderligt.

9 §.

Rörande denna paragraf, som innehåller huvudstadgandena om valkretsindelning,

har den huvudsakliga kommentaren lämnats tidigare.

Beträffande undantagsstadgandet från maximibestämmelsen i paragrafens

första stycke anger utredningen som exempel på tänkbara fall för dess

tillämpning följande.

Befolkningsutvecklingen kan lätt inom en ej avlägsen framtid medföra

att folkmängden i en del valkretsar kommer att något överstiga 55 000.

Under förutsättning att valkretsen i övrigt utgör en lämplig enhet, synes

emellertid den inträffade folkökningen icke böra i och för sig framtvinga

en uppdelning av kretsen. En fullt lämplig omreglering av valkretsindelningen

kan för övrigt ibland stöta på svårigheter av hänsyn till den naturliga

samhörigheten inom andra delar av landstingskommunen. I undantagsfall

kan det även tänkas uppkomma ett behov av att nyskapa en valkrets

med något högre invånarantal än det nyss nämnda. Så t. ex. kan vid inkorporering

till stad av ett tidigare landsbygdsområde befinnas lämpligt att

den återstående delen av den valkrets vari området förut ingått sammanföres

med en angränsande valkrets, även om folkmängden i den nybildade

kretsen skulle uppgå till ett något högre tal än 55 000.

Den höjning av maximigränsen utöver utredningens förslag, som skett

i departementsförslaget, torde komma att minska behovet av att tillämpa

undantagsregeln.

Det i andra stycket förekommande undantaget från regeln, att stad med

mer än 20 000 invånare skall bilda egen valkrets, har närmare utvecklats i

utredningens betänkande. Redogörelse härför har lämnats i det föregående.

Med avseende å det i andra stycket förekommande uttrycket »angränsande

landsbygd» anför länsstyrelsen i Malmöhus län, att enligt dess uppfattning

staden Ystad (med 13 175 invånare) bör utgöra en valkrets tillsammans

med Vernmenhögs, Ljunits och Herrestads domsaga med undantag

för den i domsagan ingående Herrestads kommun, som av särskilt skäl

bör föras till Färs domsaga. Eftersom Herrestads kommun helt omsluter

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

staden, skulle emellertid en sådan valkretsbildning komma i strid mot

bestämmelsen om stads sammanläggning med angränsande landsbygd.

Länsstyrelsen förordar därför uppmjukning av denna bestämmelse. — Med

anledning av detta yttrande vill jag framhålla, att den ifrågavarande bestämmelsen

har en principiell betydelse. Frågan huruvida stad och landsbygd

över huvud taget borde få förenas i valkretshänseende har tidigare varit

mycket diskuterad och den möjlighet som så småningom införts att anordna

sådana blandade valkretsar har tillkommit efter ingående överväganden.

Man har därvid icke ansett sig böra gå längre än att tillåta sammanläggning

av en stad med angränsande landsbygd, och jag kan ej förorda

att regeln nu ändras.

Beträffande regeln i tredje stycket, att indelningen såvitt angår landsbygden

skall verkställas efter domsaga eller tingslag, där så lämpligen

kan ske, yttrar länsstyrelsen i Jönköpings län, att i detta län indelningen

gjorts efter härad och att valkretsarna väl motsvarar de lokala intressena

och utgör naturliga enheter. Det bör därför enligt länsstyrelsens mening

fortfarande finnas möjlighet att, där så anses lämpligt, lägga häradsindelningen

till grund för valkretsindelning. — Till detta yttrande vill jag anmärka,

att den nuvarande regeln om indelning efter härad kan komma i

strid med principen att kommun icke får delas på flera valkretsar, eftersom

den nya kommunindelningen ej anpassats efter häradsindelningen. Bl. a.

av denna anledning bör regeln om delning efter härad nu utgå. Med hänsyn

till alt den föreslagna bestämmelsen om delning efter domsaga eller tingslag

skall tillämpas endast »där så lämpligen kan ske», föreligger tydligen möjlighet

att i särskilda fall följa häradsindelningen, förutsatt att härads- och

kommungränser icke skär varandra.

Angående tillämpning i särskilda fall av undantagsstadgandet i fjärde

stycket må här hänvisas till den förut lämnade allmänna motiveringen.

33 §.

Ändringen påkallas av att, enligt vad utredningen synes ha förutsatt, den

nuvarande regeln om kvalificerad majoritet bör bibehållas här. Förslag

om dess slopande har framlagts av kommunallagskommittén i dess betänkande

med förslag till ny landstingslag och torde få prövas samtidigt

som detta.

Ikraftträdandet.

Såsom tidigare nämnts avses att lagen skall sättas i kraft så tidigt, att

den kan tillämpas vid urtima landstingsmöten sist före utgången av april

månad 1954. 1954 års landstingsval — vid vilket den föreslagna nya valmetoden

skall prövas — bör nämligen ske i valkretsar, som anordnats i enlighet

med principerna i det nu förevarande lagförslaget. Jag kan alltså icke biträda

ett yrkande av Malmöhus läns landsting, att valkretsindelning som

fastställts år 1951 eller senare skall få tillämpas vid 1954 års val.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

Den nya lagen bör träda i kraft omedelbart efter utfärdandet. Den innebär

helt nya grunder för den indelning i valkretsar, som enligt 8 § skall

ske för val av landstingsmän. Följaktligen måste indelning efter de nya

grunderna — liksom även fastställande av antalet mandat i valkretsarna

enligt den nya regeln — äga rum före höstens val, således vid urtima landstingsmöten.

Dessa torde — liksom urtima möten för jämkning av valkretsindelning

enligt 12 § — böra äga rum före utgången av april månad valåret.

Uttrycklig bestämmelse härom har meddelats.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför, att Trelleborgs stad (med närmare

18 000 invånare) f. n. utgör egen valkrets och måhända snart uppnår det

enligt förslaget avgörande befolkningstalet 20 000, samt att det borde övergångsvis

stadgas att under liknande förhållanden en nu befintlig valkrets

skall kunna få bestå. — Med anledning av detta yttrande vill jag hänvisa

till vad jag i den allmänna motiveringen uttalat angående möjligheten att,

då särskilda skäl föreligger, med stöd av undantagsregeln i 9 § sista stycket

bevara en bestående valkrets, ehuru den till storleken ligger under den

allmänna minimigränsen. — Med anledning av ett av länsstyrelsen i Uppsala

län och länets landsting framställt yrkande, att Enköping (f. n. omkring

11 200 invånare) skall bevaras som egen valkrets vill jag anföra att

enligt min mening icke ens övergångsvis bör medgivas undantag från den

undre minimigränsen vid 15 000 invånare. Denna gräns bör vara absolut,

dock att talet 15 000 kan reduceras enligt 10 §.

Förslaget till lag med vissa bestämmelser om kommunalval för

perioden 1955—1958 m. m.

Som tidigare nämnts är avsikten att den föreslagna nya fördelningsmetoden

och systemet med blott en väljarbeteckning (partibeteckning) skall

prövas vid val av landstingsmän, kommunalfullmäktige, municipalfullmäktige,

stadsfullmäktige och kyrkofullmäktige för mandatperioden 1955—

1958 (beträffande stadsfullmäktige i Stockholm perioden den 15 oktober

1954—den 14 oktober 1958). Fråga är alltså ej blott om 1954 års ordinarie

val utan även om extra val (enligt t. ex. 13 och 14 §§ landstingslagen samt

14 och 18 §§ lagen om ordning och villkor för ändring i kommunal och

ecklesiastik indelning) samt olika slag av nyval och kompletteringsval, som

avser samma mandatperiod. Vidare bör de nya reglerna tillämpas vid sådana

särskilda röstsammanräkningar, som kan bli erforderliga på grund av stadgandena

i kommunala vallagen och som avser perioden 1955—1958. Med val

av landstingsmän avses givetvis även val av suppleanter för landstingsmän.

23 §.

Reglerna om valsedels beskaffenhet röner såtillvida inverkan av förslaget,

att kartell och fraktionsbeteckningar icke skall vara tillåtna. Å valsedel

skall emellertid utsättas partibeteckning.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

Enligt stadgandet i 23 § kommunala vallagen utgör partibeteckning partinamn

eller annan beteckning i ord för viss grupp av väljare eller för viss

meningsriktning. Denna beskrivning av partibeteckning har ansetts kunna

överföras till förevarande lag. Den utgör icke hinder för att såsom beteckning

å ett parti använda en sammanställning av flera beteckningar, men

de olika leden måste vara jämställda — exempelvis förenade genom bindestreck

— så att icke ett system av över- och underordnade väljarbeteckningar

uppkommer.

Med anledning av ändringarna i fråga om beskaffenheten av valsedel

bör det i 24 § kommunala vallagen omnämnda formuläret ersättas med

ett nytt formulär.

25 §.

De nya reglerna om ogiltighet av valsedel är föranledda av att valsedel

skall upptaga partibeteckning men att ingen annan välj arbe teckning skall

vara tillåten.

46 §.

Ändringen beträffande röstsammanräkning och mandatfördelning har

kommenterats i det föregående. Formellt har den skett i nära anslutning

till 1952 års motsvarande ändring beträffande andrakammarvalen (81 §

lagen om val till riksdagen).

47, 52 och 53 §§.

I dessa stadganden har redaktionella jämkningar vidtagits med hänsyn

till att valsedlarna skall som enda välj arbeteckning upptaga partibeteckning.

övergångsbestämmelserna.

Den nya lagen torde böra träda i kraft omedelbart efter utfärdandet.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition

föreslå riksdagen att antaga förut omnämnda inom inrikesdepartementet

upprättade förslag till

dels lag angående ändring i lagen den 20 juni 192b (nr 3b9) om

landsting,

dels ock lag med vissa bestämmelser om kommunalval för perioden

1955—1958 m. m.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ulla Chruzander.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

63

Bilaga A.

Utredningens Förslag

till

Lag angående ändrad lydelse av 8—10 §§ lagen den 20 juni 1924

(nr 349) om landsting.

Härigenom förordnas, att 8—10 §§ lagen den 20 juni 1924 om landsting

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

8 §•

För val av landstingsmän indelas landstingsområdet i valkretsar. För

varje valkrets utses, oavsett dess folkmängd, en landstingsman och därutöver

efter folkmängden en landstingsman för varje fullt tal av 5 000.

Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

9 §•

Valkrets skall, efter vad nedan i denna paragraf närmare angives, omfatta

en eller flera kommuner.

Varje valkrets skall hava sådan storlek, att för kretsen komma att utses

minst fem landstingsmän. Ej må utan särskilda skäl kommuner gemensamt

utgöra en valkrets, där flera än elva landstingsmän skola utses för

kretsen.

Såvitt angår landsbygden verkställes valkretsindelningen, där så lämpligen

kan ske, efter domsaga eller tingslag. Stad, vars folkmängd utgör

minst 20 000, bildar egen valkrets, såvida ej särskilda skäl finnas att med

staden sammanföra ytterligare kommuner till en valkrets. Stad med mindre

folkmängd än 20 000 förenas med annan stad eller andra städer eller med

angränsande landsbygd till en valkrets. Annan valkrets än den i vilken två

eller flera städer ingå skall såvitt möjligt så utformas, att den kan omslutas

med en sammanhängande gränslinje.

Där med iakttagande av bestämmelserna i andra och tredje styckena

bildande av valkrets på sätt där stadgas medför synnerlig olägenhet, må

område med mindre invånarantal än i samma stycken sägs utgöra valkrets.

Sådan valkrets skall dock hava en folkmängd av minst 15 000.

10 §.

Därest det antal landstingsmän, som med tillämpning av de i 8 och 9 §§

meddelade föreskrifter bör utses inom ett landstingsområde, icke uppgår

till tjugu, skall såsom grund för rättigheten att efter folkmängden

välja landstingsmän bestämmas lägre tal än det uti 8 § angivna, på det

att landstingsmännens antal för hela landstingsområdet må uppgå till

minst tjugu; och skall, med tillämpning av häremot svarande reduktion

av folkmängdssiffrorna, i övrigt gälla vad i 9 § är stadgat.

Denna lag träder i kraft den

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

Bilaga B.

Jämförelse mellan riksresultateu för skilda mandatfördelningssystem

vid landstingsvalen 1942—1950.

(Siffror inom parentes ange summan av avvikelserna från en fullt proportionell

fördelning inom landstingsområdena.)

1. Fullständig proportionalitet (d’Hondts metod med varje landstingsområde

som en valkrets).

Partier

1942

1946

1950

H

180

151

129

B

193

205

191

F

136

172

234

Sd

596

548

616

K

49

105

42

S:a

1154

1181

1212

2.

Faktiska valutslaget.

H

184

(+ 4)

137

(—14)

100

(— 29)

B

211

(+ 18)

242

(+ 37)

218

(+27)

F

130

(— 6)

185

(+ 13)

261

(+27)

Sd

611

( + 15)

564

(+ 16)

617

(+ 1)

K

18

(—31)

53

(—52)

16

(— 26)

S:a

1154

(± 37)

1181

(± 66)

1212

(± 55)

3.

D’Hondts metod (utan karteller).

H

144

(—36)

106

(— 45)

78

(—51)

B

193

(+ 0)

220

(+ 15)

192

(+ 1)

F

101

(—35)

147

(—25)

217

(—17)

Sd

695

(+99)

641

(+93)

707

(+91)

K

21

(— 28)

67

(—38)

18

(—24)

S:a

1154

(± 99)

1181 (

± 108)

1212

(± 92)

4.

Uddatals metoden.

H

195

(+ 15)

157

(+ 6)

145

(+ 16)

B

186

(— 7)

209

(+ 4)

190

(— 1)

F

148

(+ 12)

181

(+ 9)

233

(— 1)

Sd

585

(—11)

533

(—15)

612

(— 4)

K

40

(— 9)

101

(— 4)

32

(—10)

S:a

1154

(± 27)

1181

(± 19)

1212

(± 16)

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

5. Uddatalsmetoden med spärr.

Partier

1942

1946

1950

H

181

(+ 1)

138 (—13)

119

(—10)

B

191

(— 2)

215 (+ 10)

194

(+ 3)

F

126

(—10)

165 (— 7)

235

(+ 1)

Sd

628

(+32)

578 (+ 30)

639

(+23)

K

28

(—21)

85 (—20)

25

(—17)

S:a

1154

(± 33)

1181 (± 40)

1212

(± 27)

6.

Jämkad uddatalsmetod 1 (1.25).

H

186

(+ 6)

140 (—11)

122

(— 7)

B

193

(± 0)

215 (+ 10)

194

(+ 3)

F

129

(— 7)

169 (— 3)

235

(+ 1)

Sd

615

(+ 19)

570 (+ 22)

635

(+ 19)

K

31

(—18)

87 (—18)

26

(—16)

S:a

1154

(± 25)

1181 (± 32)

1212

(± 23)

7.

Jämkad uddatalsmetod II

(1.3).

H

183

(+ 3)

136 (—15)

117

(—12)

B

193

(± 0)

216 (+ 11)

196

(+ 5)

F

128

(— 8)

168 (— 4)

234

(+ 0)

Sd

620

(+ 24)

575 (+ 27)

642

(+ 26)

K

30

(—19)

86 (—19)

23

(—19)

S:a

1154

(± 27)

1181 (± 38)

1212

(± 31)

8.

Jämkad uddatalsmetod III

(1.5).

H

176

(— 4)

130 (—21)

104

(— 25)

B

194

(+ 1)

220 (+ 15)

197

(+ 6)

F

123

(—13)

162 (—10)

233

(— 1)

Sd

634

(+38)

585 (+ 37)

656

(+40)

K

27

(—22)

84 (—21)

22

(— 20)

S:a

1154

(± 39)

1181 (± 52)

1212

(± 46)

9.

Droops metod.

H

178

(— 2)

134 (—17)

115

(—14)

B

191

(— 2)

211 (+ 6)

191

(+ 0)

F

122

(—14)

165 (— 7)

227

(— 7)

Sd

634

(+38)

584 (+ 36)

654

(+38)

K

29

(—20)

87 (—18)

25

(—17)

S:a

1154

(± 38)

1181 (± 42)

1212

(± 38)

5-

-Bihang till riksdagens protokoll 1955.

1 saml. Nr 71.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

10. Metod med ett tilläggsmandat per vedkrets.

Partier

1942

1946

1950

It ...........

....... 177 (— 3)

147 (— 4)

128 (—

1)

B

....... 188 (— 5)

202 (— 3)

190 (—

1)

F ...........

....... 135 (— 1)

168 (— 4)

232 (—

2)

Sd...........

....... 608 (+ 12)

564 (+ 16)

622 ( +

6)

K ...........

....... 46 (— 3)

100 (— 5)

40 (—

2)

S:a 1154 (± 12)

1181 (± 16)

1212 (±

6)

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

67

Bilaga C.

Skilda alternativ till ändrad valkretsindelning. Jämförelse mellan riksresultaten

för olika mandatfördelningsmetoder vid 1946 och 1950 års val. Antalet mandat

beräknat enligt hittills gällande bestämmelser.

(Siffror inom parentes ange summan av avvikelserna från en fullt proportionell

fördelning inom landstingsområdena.)

1. Fullständig proportionalitet (d’Hondts metod med varje landstingsområde

som en valkrets).

157 kretsar

159 kretsar

139 kretsar

Partier

1946

1950

1950

H

144

126

126

B

201

185

183

F

166

229

227

Sd

533

603

596

K

103

41

41

S:a

1147

1184

1173

2.

D''Hondts metod med

vid valen tillämpade karteller.

H

134 (—10)

105 (—21)

106

(—20)

B

230 (+ 29)

207 (+ 22)

199

(+ 16)

F

184 (+ 18)

248 (+ 19)

251

(+24)

Sd

540 (+ 7)

607 (+ 4)

599

(+ 8)

K

59 (—44)

17 (—24)

18

(—23)

S:a

1147 (± 54)

1184 (± 45)

1173

(± 43)

3. D’Hondts metod (u t a n karteller).

H ........

116

(—28)

90

(—

36)

92

(—

34)

B ........

210

(+ 9)

185

(±

0)

181

(—

2)

F ........

146

(—20)

218

(—

11)

220

(—

7)

Sd........

604

(+ 71)

672

( +

69)

661

( +

65)

K ........

71

(—32)

19

(—

22)

19

(—

22)

S:a

1147

/•—V

I H-

oo

o

1184

(±

69)

1173

(±

65)

4. Jämkad

uddatalsmetod 1 (

:i.25).

II ........

143

(— i)

128

( +

2)

124

(—

2)

B ........

206

(+ 5)

186

( +

1)

186

(_!_

3)

F ........

166

(+ 0)

240

( +

11)

242

(+

15)

Sd........

543

(+ 10)

605

( +

2)

594

(—

2)

K ........

89

(—14)

25

(—

16)

27

(—

14)

S:a

1147

(± 15)

1184

(±

16)

1173

(±

18)

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Partier

157 kretsar

1946

159 kretsar

1950

139 kretsar

1950

5.

Jämkad uddatalsmeiod II

(1.3).

H

141

(— 3)

124 (— 2)

121 (— 5)

15

208

( + 7)

188 (+ 3)

187 (+ 4)

F

164

(— 2)

239 ( + 10)

241 (+ 14)

Sd

546

( + 13)

610 ( + 7)

600 (+ 4)

Iv

88

(—15)

23 (—18)

24 (—17)

S:

a 1147

(± 20)

1184 (± 20)

1173 (± 22)

6.

Jämkad uddatalsmetod III

(1.4).

H

137

(— 7)

113 (—13)

113 (—13)

15

211

(+ 10)

189 ( + 4)

188 (+ 5)

F

162

(— 4)

238 (+ 9)

241 (+ 14)

Sd

552

(+ 19)

622 ( + 19)

607 (+ 11)

Iv

85

(—18)

22 (—19)

24 (—17)

S:;

a 1147

(± 29)

1184 (± 32)

1173 (± 30)

7.

Droops metod.

H

138

(— 6)

115 (—11)

114 (—12)

B

203

( + 2)

189 ( + 4)

187 (+ 4)

F

160

(— 6)

225 (— 4)

227 (+ 0)

Sd

556

( + 23)

629 (+ 26)

618 (+22)

Iv

90

(—13)

26 (—15)

27 (—14)

Sa

i 1147

(± 25)

1184 (± 30)

1173 (± 26)

s. 69 Kontrollera mot PDF

Ilungl. Maj:ts proposition nr 71.

69

Bilaga D.

Fördelningen enligt 1946 och 1950 års valsiffror vid en valkretsindelning enligt

utkast A (157 resp. 159 kretsar), en mandattilldelning till kretsarna av 1-f-1

för varje påbörjat 5 000-tal samt jämkad uddatalsmetod III (1,4).

1946 års val

Län

H

Bf

Fp

Sd

IC

Summa

Stockholms..............

12(±0)

5(—1)

13(4=0)

37(4-2)

10(—1)

77(4=2)

Uppsala ................

3(—1)

6(4-1)

6(4=0)

19(4-1)

K—i)

35(4=2)

Södermanlands..........

5( + l)

7(±0)

9(4=0)

28(4=0)

l(—i)

50(4=1)

Östergötlands ..........

8(±0)

10(±0)

8(4-1)

32(4-1)

2(—2)

60(4=2)

Jönköpings..............

7(4=0)

13(±0)

15(4-1)

24(4-1)

1(—2)

60(4=2)

Kronobergs ............

9( + 2)

10(—1)

2(4=0)

15(4=0)

2(—1)

. 38(4=2)

Kalmar läns norra ......

4(±0)

: 6(±o)

1(4=0)

10(4=0)

1(4=0)

22(4=0)

Kalmar läns södra ......

7(±0)

9(4-1)

1(—1)

14(4=0)

2(4=0)

33(4=1)

Gotlands................

4(4-1)

8(±0)

1(—1)

8(4=0)

—(4=0)

21(4=1)

Blekinge................

5(±0)

5(4-1)

6(4=0)

17(4=0)

3(—1)

36(4=1)

Kristianstads............

8(±0)

12(—1)

12(4-1)

27(4=0)

2(4=0)

61(4=1)

Malmöhus ..............

10(±0)

18(4-3)

7(—2)

41(4=0)

-(-1)

76(4=3)

Hallands................

7(4-1)

13(—1)

2(4=0)

16(4-1)

1(—1)

39(4=2)

Göteborgs och Bohus ....

7(±0)

7(±0)

10(±0)

20(4=0)

3(4=0)

47(4=0)

Älvsborgs ..............

15(±0)

16(±0)

10(—2)

35(-f 2)

6(4=0)

82(4=2)

Skaraborgs..............

12(4-1)

15(4-1)

12(4-1)

19(—1)

2(—2)

60(4=3)

Värmlands..............

6(—1)

9(±0)

10(4=0)

33(4-1)

10(4=0)

68(4=1)

Örebro..................

4(—1)

6(±0)

10(4-1)

27(4=0)

6(4=0)

53(4=1)

Västmanlands ..........

2(—2)

7(4-1)

6(4=0)

24(4-1)

5(4=0)

44(4=2)

Kopparbergs............

3(—2)

9(4=0)

11(4-1)

34(4-2)

6(—1)

63(4=3)

Gävleborgs..............

—(—4)

10(4-1)

7(4=0)

31(4-3)

10(4=0)

58(4=4)

Västernorrlands..........

4(—2)

11(4=0)

8(4=0)

36(4-2)

10(4=0)

69(4=2)

Jämtlands..............

5(4-1)

6(4=0)

6(4-1)

18(4=0)

1(—2)

36(4=2)

Västerbottens............

8(4-1)

8(4=0)

16(4-1)

24(4=0)

1(—2)

57(4=2)

Norrbottens ............

6(±0)

4(—1)

4(4=0)

27(4-1)

15(4=0)

56(4=1)

Summa

161

230

193

616

101

1 301

Avvikelser från landstings-

proportionaliteten......

-—5

4-4

4-2

4-17

—18

4=23

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nv 71.

1950 års val.

Län

H

71/

Fp

Sd

K

Summa

Stockholms..............

10(40)

4(—1)

24(4-2)

44(42)

2(—3)

84(44)

Uppsala ................

3(—1)

5(4=0)

8(-J=0)

21(41)

—(40)

37(41)

Södermanlands..........

Östergötlands ..........

4(±0)

8(+l)

6(4=0)

9(—1)

11(4=0)

10(4-1)

30(40)

36(41)

—(40)

-(-2)

51(40)

63(43)

Jönköpings ............

9(4-1)

H(—1)

16(4-1)

28(40)

-(-1)

64(42)

Kronobergs..............

5(—1)

10(4-1)

6(4-1)

17(40)

-(-1)

38(42)

Kalmar läns norra ......

4(40)

6(4-1)

2(4=0)

10(—1)

—(40)

22(41)

Kalmar läns södra ......

7(4-1)

8(4=0)

4(4=0)

16(—1)

—(40)

35(4D

Gotlands................

3(4-1)

6(—1)

4(4=0)

8(40)

—(40)

21(41)

Blekinge................

4(±0)

4(4=0)

10(+2)

18(—1)

-(-1)

36(42)

Kristianstads............

7(—1)

12(4=0)

13(4=0)

29(41)

—(40)

61(41)

Malmöhus ..............

9(4=0)

14(4=0)

12(4-0)

41(40)

—(40)

76(40)

Hallands................

5(4=0)

12(4=0)

6(±0)

17(40)

—(40)

40(40)

Göteborgs och Bohus ....

5(—1)

6(4=0)

16(42)

21(—1)

1(40)

49(42)

Älvsborgs ..............

14(4=0)

14(—1)

17(40)

39(42)

1(—1)

85(42)

Skaraborgs..............

8(—1)

13(4=0)

16(42)

24(40)

-(-1)

61(42)

Värmlands..............

6(4=0)

9(4-1)

12(—1)

40(43)

1(—3)

68(44)

Örebro..................

3(—1)

6(4=0)

13(41)

33(41)

1(—1)

56(42)

Västmanlands ..........

1(—2)

7(4-1)

9(4D

29(4D

1(—1)

47(43)

Kopparbergs............

1(—3)

9(4=0)

15(42)

39(43)

-(-2)

64(45)

Gävleborgs..............

-—(—2)

10(4-1)

10(41)

34(42)

4(—2)

58(44)

Västernorrlands..........

3{—2)

10(4=0)

12(41)

41(43)

3(—2)

69(44)

Jämtlands..............

3(4=0)

6(4=0)

7(4D

21(40)

-(-1)

37(4D

Västerbottens............

6(4=0)

8(4=0)

17(41)

28(40)

—(—1)

59(41)

Norrbottens ............

5(—1)

4(—1)

7(41)

31(41)

12(40)

59(42)

Summa

133

209

277

695

26

1 340

Avvikelser från landstings-

proportionaliteten......

—12

—1

4-19

417

—23

436

s. 71 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj ris proposition nr 71.

71

Bilaga E.

P. M.

angående verkningarna av jämkad uddatalsmetod III (med första divisorn 1,4)

tillämpad på röstsiffrorna vid 1950 års stadsfullmäktig- och kommunal
fullmäk

tigval.

1. Stadsfullmäktigvalet.

Undersökningen har utförts beträffande 46 utvalda städer, däribland

de sex, som står utanför landsting''. Av dessa 46 städer var vid 1950 års val

15 icke uppdelade i valkretsar, 22 var delade i två kretsar, 6 i tre kretsar,

2 (Kristianstad, Borås) i fyra kretsar samt slutligen Stockholms stad i sex

valkretsar.

Sedan för dessa städer mandatfördelningen beräknats enligt jämkad

uddatalsmetod III, har de uppkomna resultaten jämförts med det faktiska

valutslaget 1950.

I 11 av städerna skulle den beräknade fördelningen komma att överensstämma

med det faktiska valutslaget. I 22 städer skulle den beräknade

fördelningen komma att avvika med en plats från den faktiska fördelningen

och ill städer skulle avvikelsen från det faktiska valutslaget uppgå till

två mandat. I 2 städer skulle motsvarande avvikelser bli tre mandat.

Vid tillämpning av jämkad uddatalsmetod III skulle, jämfört med det

faktiska valutslaget, högern erhålla 8 nya platser, bondeförbundet 5, folkpartiet

4, socialdemokraterna 8 och kommunisterna 25. Av de mandat,

som partierna nu faktiskt innehar, skulle högern vid begagnande av divisorn

1,4 förlora 5, bondeförbundet 0, folkpartiet 25, socialdemokraterna 20

och kommunisterna 0 mandat. Sammanlagt för de 46 städerna skulle således

vid 1950 års val en övergång till jämkad uddatalsmetod III ha medfört att

högern, bondeförbundet och kommunisterna vunnit resp. 3, 5 och 25 mandat,

medan folkpartiet och socialdemokraterna skulle förlorat resp. 21

och 12 platser.

2. Kommiinalfnllmäktigvalet.

Undersökningen har utförts beträffande 208 utvalda landskommuner

(köpingar inbegripna). Av dessa kommuner var vid 1950 års val 202 ej

uppdelade i valkretsar, 2 var delade i två kretsar och 4 i tre kretsar.

Jämförelsen har avsett å ena sidan den beräknade mandatfördelningen

enligt jämkad uddatalsmetod III och å andra sidan det faktiska valutslaget

1950.

I 98 av kommunerna skulle mandatfördelningen bli densamma som vid

det faktiska valutslaget. Av de 110 kommuner, där jämkad uddatalsmetod

III skulle leda till en annan fördelning än den faktiskt erhållna, skulle

förändringen gälla ett mandat i 95 och två mandat i 15 kommuner.

Av de sammanlagt 125 platser, som således vid tillämpning av den

jämkade metoden III skulle tillfalla annat parti än enligt det faktiska

valutslaget, skulle högern erhålla 34, bondeförbundet 8, folkpartiet 29,

socialdemokraterna 16 och kommunisterna 38. Högern skulle samtidigt

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Knngl. Maj.ts proposition nr 71.

få släppa till 3, bondeförbundet 63, folkpartiet 24, socialdemokraterna 33

och kommunisterna 2 av de mandat, de nu faktiskt inneha. På två undantag

när skulle ett parti i en kommun aldrig vinna eller förlora mer än ett

mandat på grund av en övergång till uddatalsmetoden. Undantagen gäller

Umeå landskommun (3 valkretsar), där högern skulle få ytterligare två

mandat, och Gällivare kommun (3 valkretsar), där socialdemokraterna

skulle få två mandat mindre än vad som faktiskt erhölls.

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM 54

402346

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. 3LU 1954:16 Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av bestämmelserna för val av lantbruks ombud till hushållningssällskapen. Tredje lagutskottet har behandla s. 4 i texten
  2. Rskr. 1954:111 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m., d el s ock i ämnet väckta motioner. a1 i texten