Sök i Ratio Lex

Angående polispersonalens avlöningsförmåner m. m

1954-02-12 · 115 sidor, varav 113 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 113 av 115 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:75, Angående polispersonalens avlöningsförmåner m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

1

Nr To.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående polispersonalens

avlöningsförmåner m. m.; given Stockholms slott

den 12 februari 1954.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Lingman.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen underställes riksdagens prövning förslag till lönegradsplacering

och övriga avlöningsvillkor för rikets polispersonal. Förslagen har

varit föremål för överläggningar med Tjänstemännens centralorganisation

och Svenska polisförbundet och har därvid godkänts av dessa organisationer.

De framlagda förslagen berör sammanlagt omkring 8 300 polismän och

innebär i huvudsak följande.

Såväl den statligt som den kommunalt anställda polispersonalen i högst

kommissaries grad skall fr. o. m. den 1 juli 1954 inordnas under ett särskilt,

av Kungl. Maj :t utfärdat avlöningsreglemente med föreskrifter, som i allt

väsentligt ansluter till bestämmelserna i statens allmänna avlöningsreglemente.

I avbidan på ett ställningstagande till frågan om sjukförsäkringsreformens

inverkan på statstjänstemännens sjukvårdsförmåner skall dock

tills vidare den kommunala polispersonalen bibehållas vid nu tillämpliga

kommunala bestämmelser.

För polisaspirant föreslås en placering i Cf 11. De nuvarande ordningskonstapelstjänsterna

fördelas på 13 och 15 lönegraderna (poliskonstaplar)

samt 17 lönegraden (förste poliskonstaplar och polisassistenter). Ordningsöverkonstapelstjänsterna

skall i allmänhet tillhöra 19 lönegraden (polisassistenter)

men placeras också i 21 lönegraden (förste polisassistenter). Kriminalkonstaplar

och kriminalöverkonstaplar skall fördelas på 17 och 19

1 Bihang till riksdagens protokoll 195i. 1 samt. Nr 75.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung t. Maj:ts proposition nr 75.

lönegraderna (kriminalassistenter) resp. 21 och 23 lönegraderna (förste

kriminalassistenter). Den särskilda tjänstebenämningen polissyster för den

kvinnliga polispersonalen föreslås skola avskaffas.

Kommissarietjänsterna skall enligt förslaget i allmänhet hänföras till 23,

25 eller 27 lönegraden. Vissa tjänster i Stockholm och Göteborg placeras

dock i 29 lönegraden.

Polisman med såväl exekutionsbiträdes- som egentlig polisverksamhet

skall bibehållas vid nu gällande lönegradsplacering, om han också i fortsättningen

önskar åtnjuta rätt till indrivningsprovision. Är han placerad i lägre

lönegrad än den 15 :e och avstår han från rätten till nämnda provision, skall

han erhålla uppflyttning till sistnämnda lönegrad.

Den årliga kostnadsökningen för löner, som föranledes av här nämnda förslag,

har beräknats till 3,4 miljoner kronor. Härvid har hänsyn enbart tagits

till årskostnaderna för löner, sedan förslaget fullt genomförts. Härtill kommer

ökade kostnader för vikariatsersättning, övertidsersättning o. d. Å andra sidan

beräknas kostnaderna för beklädnadsförmånen minska med omkring

2 miljoner kronor för år.

Vid statsrådsprotokollet i ärendet har fogats ett förslag till polislönereglemente.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

3

Utdrag av protokollet över civilårenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 februari

1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och inrikesdepartementen

anmäler chefen för civildepartementet, statsrådet Lingman, frågor

om polispersonalens avlöningsförmåner m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning.

Frågan om ett statligt avlöningsreglemente för polispersonalen behandlades

av 1948 års polisutredning (SOU 1951:8). Utredningens majoritet tillstyrkte

införandet av ett normallönereglemente, som skulle ange vad som

normalt var att anse såsom skäliga löneförmåner för polismän i olika grader.

Detta förslag rönte vid remissbehandlingen starkt motstånd såväl från Svenska

landskommunernas förbund, Svenska stadsförbundet och Svenska polisförbundet

som från flertalet hörda myndigheter, och frågan om utfärdandet

av ett dylikt reglemente förföll. I gemensam skrivelse den 11 februari 1953

hemställde emellertid de båda kommunförbunden om genomförandet av en

sådan ordning, att polispersonalens avlönings- och pensionsförmåner skulle

bestämmas genom bindande statliga reglementsföreskrifter. I sitt yttrande

över framställningen motsatte polisförbundet sig principiellt inte en utredning

av hithörande spörsmål, men ansåg, att en sådan utredning måste arbeta

snabbt och vara klar i god tid före 1953 års höstriksdag.

I anledning av kommunförbundens framställning bemyndigade Kungl.

Maj :t genom beslut den 20 februari 1953 mig att tillkalla särskilda sakkunniga

med uppdrag att inom civildepartementet biträda med utredning angående

polispersonalens löneförmåner. I direktiven för denna utredning anförde

jag bl. a. följande.

Vid utredningen bör göras en ingående värdering av polispersonalens arbetsuppgifter

i förhållande till närmast jämförbara statliga tjänstemannagruppers.

På grundval därav bör undersökas vilka löneförmåner, som skäligen

bör tillkomma polispersonalen. Utgångspunkten härvidlag skall vara det

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

löneläge, som genom beslut vid 1952 års riksdag fastslagits för närmast

jämförbara statliga tjänstemän. Utredningen bör självfallet avse inte bara

den kontanta månadslönen utan också andra förmåner av lönekaraktär såsom

t. ex. beklädnadsersättning. Däremot bör vid utredningen inte till behandling

upptagas pensionsfrågor, utan dessa torde få övervägas i annat

sammanhang. Om statsmakterna beslutar införa ett bindande statligt polislönereglemente,

bör det ankomma på de sakkunniga att framlägga närmare

riktlinjer för ett dylikt reglemente och överväga erforderliga övergångsanordningar.

Förslag om bl. a. införande av ett bindande statligt polislönereglemente

framlades på chefens för inrikesdepartementet föredragning i proposition

den 13 mars 1953 (nr 168) med förslag till lag angående ändring i lagen

den 6 juni 1925 (SFS nr 170) om polisväsendet i riket, m. in. Förslaget

godkändes av riksdagen genom beslut den 16 maj 1953 (SL1 U nr 11; Rskr

nr 248). Kungl. Maj:t har därefter i enlighet med detta beslut den 5 juni

1953 utfärdat lag (SFS nr 442) angående ändring i lagen den 6 juni 1925

(nr 170) om polisväsendet i riket och förordning (SFS nr 443) om ändring

i förordningen den 6 juni 1925 (nr 172) med vissa bestämmelser angående

befattningshavares vid polisväsendet rätt till lön och pension m. m. Ändringarna

innebär i de delar som här är av intresse, att personal, som jämlikt

2, 4, 5 eller 6 § lagen om polisväsendet i riket finnes anställd i polisdistrikt

och som avses i ett av Konungen efter riksdagens hörande fastställt avlöningsreglemente,

skall av polisdistriktet avlönas enligt bestämmelserna i

nämnda reglemente samt åtnjuta övriga i reglementet angivna förmåner.

Dessa ändringar skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

De av mig med stöd av ovannämnda Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade

sakkunniga1 — vilka antagit benämningen 1953 års polislöneutredning

— har den 15 augusti 1953 avgivit betänkande (stencilerat) med

förslag angående polispersonalens avlöningsförmåner m. m. och därvid behandlat

såväl frågan om lönegradsplaceringen för denna personal som riktlinjer

för ett statligt polislönereglemente.

Över polislöneutredningens betänkande har, efter remiss, utlåtanden avgivits

av statskontoret, riksräkenskapsverket, överståthållarämbetet efter

hörande av polismästaren i Stockholm, samtliga länsstyrelser med undantag

för länsstyrelsen i Uppsala län samt statspolisintendenten och statens

lönenämnd. Länsstyrelserna, som haft att yttra sig efter hörande av de polischefer

de aktat nödigt, har — i de fall då inte landsfogden varit föredragande

i ärendet — berett denne tillfälle att inkomma med yttrande. Länsstyrelserna

har vidare i allmänhet hört polismästaren i vederbörande residensstad

samt en eller flera andra polischefer eller vederbörande länsavdel
1

Byråchefen i civildepartementet A. V. L. Rydback, tillika ordförande, ordföranden i Svenska

tullmannaförbundet C. Mårtensson, kriminalöverkonstapeln R. Odenhed, Solna, ledamoten av

riksdagens andra kammare K. G. Petterson, Degerfors, ledamoten av riksdagens första kammare

G. V. Sundelin, Fellingsbro, samt sekreteraren hos Svenska landskommunernas förbund

K.-E. Tengroth.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 75.

5

ning av föreningen Sveriges landsfiskaler. Yttranden över polislöneutredningens

betänkande har vidare, efter remiss, inkommit från styrelserna för

Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet och Svenska

stadsförbundet samt från Tjänstemännens centralorganisation (TCO),

som har bilagt av Svenska polisförbundet och Sveriges kommunaltjänstemannaförbund

avgivna yttranden. Styrelsen för stadsförbundet, som har

haft att yttra sig efter hörande av de kommunala organ förbundet aktat nödigt,

har vid sitt utlåtande fogat yttranden från drätselkammare, lönenämnd

eller annan myndighet i 25 städer och köpingar. Yttrande över betänkandet

har slutligen inkommit från Föreningen Sveriges Poliskommissarier.

Frågan om avlöningsvillkoren för polispersonalen har därefter varit föremål

för överläggningar mellan representanter för civildepartementet, å

ena, samt TCO och Svenska polisförbundet, å andra sidan. Såsom resultat

av dessa överläggningar har nämnda organisationer den 14 januari 1954

förklarat sig godkänna ett av civildepartementet framlagt förslag, som innebär

att polispersonalens avlöningsförhållanden skall regleras i huvudsaklig

överensstämmelse med polislöneutredningens förslag med vissa förtydliganden,

ändringar och tillägg.

I det följande lämnar jag en redogörelse för utredningens förslag och

däröver avgivna yttranden samt nyssnämnda förtydliganden, ändringar

och tillägg till förslaget. Vad angår de över utredningens betänkande avgivna

yttrandena synes -—- med hänsyn till det föreliggande godkännandet

från TCO och polisförbundet — någon redogörelse för personalorganisationernas

yttranden icke påkallad. I fråga om övriga yttranden begränsar jag

min redogörelse i huvudsak till uttalanden av principiell natur. I övrigt får

jag hänvisa till handlingarna i ärendet, vilka torde få överlämnas till vederbörande

utskott.

II. Polislöneutredningens betänkande.

1. Polisväsendets, uppgifter och organisation, polispersonalens arbetsuppgifter,

anställnings- och avlöningsförhållanden, m. m.

Polislöneutredningen har infordrat uppgifter om landsfiskalsdistriktens

indelning i polisdistrikt och om de enskilda polisdistriktens organisation

samt löne- och arbetsredogörelser från landets samtliga heltidsanställda

polismän i högst kommissaries grad. Av inkomna 7 773 löne- och arbetsredogörelser

har 209 stycken på grund av de i redogörelserna meddelade

uppgifternas ofullständighet icke bearbetats, medan resten eller 7 564 bearbetats

såväl manuellt som hålkortsmässigt. Detta utredningsmaterial har

kompletterats genom muntliga och skriftliga redogörelser av polismän i

olika grader, bl. a. i samband med de studiebesök, som utredningen har

avlagt inom sammanlagt 62 polisdistrikt, därav 26 städer.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts proposition nr 75.

I fråga om polisväsendets uppgifter och organisation

har polislöneutredningen i huvudsak hänvisat till de redogörelser, som föreligger

i 1939 års polisutrednings betänkande med förslag till förstatligande

av polisväsendet i riket och åklagarväsendet i rikets städer (kap. III i del

I i SOU 1944: 53) och 1948 års polisutrednings betänkande angående polisoch

åklagarväsendets organisation (kap. 2; SOU 1951: 8) samt för området

gällande författningar.

Av vad utredningen härutöver har anfört i fråga om polisväsendets uppgifter

bör här erinras om att dessa uppgifter f. n. bestå i egentlig polisverksamhet,

d. v. s. upprätthållande av allmän ordning och säkerhet, verkställande

av spaning och annan undersökning angående brott ävensom den

verksamhet i övrigt som åligger polispersonal i denna dess egenskap, exekutionsbiträdesverksamhet,

d. v. s. biträde vid åtgärd i utsökningsmål, vid indrivning

av utskylder eller böter och vid annan handräckning, samt administrativa

uppgifter.

Vad angår polisväsendets organisation upplyser utredningen bl. a., att

antalet polisdistrikt den 31 mars 1953 utgjorde 836, varav 133 städer samt

88 köpingar och 615 andra landsbygdsdistrikt.

Polispersonalens arbetsuppgifter har utredningen sökt

belysa dels genom en tablå över polisdistriktens nuvarande organisation,

dels genom en göromålsförteckning, dels genom vissa kompletterande upplysningar.

Nyssnämnda sammanställning och göromålsförteckning torde såsom

Inlaga A resp. bilaga B få fogas till statsrådsprotokollet. Utredningen

har uttalat, att om man bortser från vissa rent administrativa uppgifter och

vissa kontorsgöromål samt befälsåligganden, som är förknippade med det

direkta förmansskapet över underställd personal, göromålsförteckningen i

förening med organisationsschemat relativt väl torde avspegla det arbete,

som utföres inom varje organisationsenhet vid polisväsendet ävensom arbetets

fördelning inom enheten.

För tre speciella tjänster har utredningen lämnat kortfattade arbetsuppgiftsredogörelser,

nämligen för kommissarier, biträdande kommissarier och

polissystrar. Ur redogörelserna för kommissarier och polissystrar torde här

få anföras följande.

Kommissarier är vid vissa poliskårer placerade på såväl ordnings- som

kriminalpolisavdelning. Vid poliskårer, där endast en kommissariebefattning

finnes, är denna i allmänhet avsedd för båda avdelningarna. Utredningen

har dock kunnat konstatera, att en kommissarie av sistnämnda slag

i allmänhet tar mycket ringa befattning med det egentliga kriminalpolisarbetet.

Detta ledes då direkt av undersökningsledaren (stadsfiskal eller

landsfiskal). Kommissariens uppgifter beträffande kriminalpolispersonalen

inskränka sig i dylika fall till personalledning, direktivgivning och allmän

tillsyn av arbetet.

Kommissaries allmänna åligganden äro normalt bl. a.:

att med biträde av underställd personal svara för fullgörande av inom

kåren (avdelningen) föreliggande arbetsuppgifter;

att fördela arbetet mellan personalen i den mån detta icke sker enligt

fastställda turlistor eller särskilda tjänsteföreskrifter;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

7

att övervaka och kontrollera personalens arbete samt själv leda utredningar

och undersökningar av större vikt;

att meddela personalen erforderlig undervisning i arbetet samt hålla sig

noga underrättad om personalens färdighet och sätt att fullgöra tjänsten;

att handlägga alla ärenden beträffande den till kåren (avdelningen) hörande

personalen;

att biträda vederbörande åklagare, polismästare etc. vid fullgörande av

deras arbetsuppgifter;

att avge och expediera yttranden och andra skrivelser i ärenden, som

röra kårens (avdelningens) verksamhet;

att i övrigt fullgöra de arbetsuppgifter, som åläggas honom genom särskilda

tjänsteföreskrifter eller order.

I Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping är ordningspolisen uppdelad

på underavdelningar (valdistrikt- eller specialavdelningar), var och

en med en kommissarie såsom chef. I övriga städer med kommissarie vid

såväl ordnings- som kriminalpolisavdelning finnes endast en kommissarie

vid varje avdelning.

I Stockholm har polismästaren uppdragit åt kommissarierna i vaktdistrikten

och kommissarien (trafikinspektören) vid trafikavdelningen att — i

avbidan på förordnande för dem såsom polismyndighet — fullgöra å undersökningsledare

ankommande uppgifter avseende förundersökningar i

brottmål.

I fråga om kriminalkommissarierna må nämnas, att i Stockholm, Göteborg

och Malmö dessa äro chefer var och en för sin specialrotel, medan i övriga

städer med kriminalkommissarie denne ensam svarar för hela kriminalpolisavdelningen.

Det bör i detta sammanhang framhållas, att kriminalkommissarierna

i Stockholm för det fall ärende vid inledande av förundersökning

ännu befinner sig på ett sådant stadium, att det enligt gällande

föreskrifter ej skall lottas på åklagare, f. n. äga besluta om och taga ansvaret

för exempelvis husrannsakan, beslag och liknande tvångsåtgärder och likaså,

när fara är i dröjsmål, fatta beslut om frihetsberövande.

Vidare må framhållas, att i Stockholm särskild utredning pågår dels om

kommissariernas förordnande såsom polismyndighet i vissa angivna fall,

dels om gränsdragningen mellan åklagarnas och polismyndighetens arbetsuppgifter.

Härvid är bl. a. fråga om en bestämd delegering från åklagarmyndigheten

till kommissarierna av vissa förundersökningsåtgärder.

Arbetsuppgifterna för kommissarierna (avdelningsföreståndarna) vid

statspolisen framgå av 10 och 23 §§ kungörelsen den 16 september 1932

(SFS nr 448) angående stats- och reservpolisen.

Arbetsuppgifterna för polissyster äro i stort sett följande:

att av kvinna emotta anmälan (hålla förhör) om våldtäktsbrott, fosterfördrivningsbrott

eller sedlighetsbrott;

att såvitt möjligt närvara vid förhör å polisstation med kvinnor och barn

samt att efter polischefens bestämmande leda förhör med kvinnor och barn;

att kroppsvisitera och kroppsbesiktiga kvinnor såvida icke detta utföres

av läkare;

alt såsom vårdare föra sjuk kvinna till läkare eller sjukvårdsinrättning

samt verkställa transport av häktad, anhållen eller eljest omhändertagen

kvinna till fångvårdsanstalt eller annan anstalt;

att då hemlösa kvinnor och barn införts eller inkommit till polisstation ta

vård om dem och bereda dem erforderlig hjälp;

att omhänderta vilsegångna barn;

att i övrigt utföra sådana till polistjänsten hörande göromål, som åläggas

henne.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

I 23 § polisreglementet anges nu gällande kompetensvillkor för

olika slag av polismän. Samma villkor gäller för den statliga polispersonalen

(jfr 11 § kungörelsen den 30 jund 1942 om poliskåren i Boden; SFS nr 713).

Extra konstapel eller fjärdingsman skall ha fyllt 21 år och förvärvat för

tjänsten erforderlig allmänbildning. Han skall vidare vara i fysiskt hänseende

lämplig såsom polisman, ha sådan medborgerlig inställning att han kan

antas komma att städse tillförlitligt fullgöra sin tjänsteplikt, vara känd

för ordentligt levnadssätt och pålitlighet samt ha gott omdöme och lugnt

sinnelag.

För befordran till ordinarie konstapel eller fjärdingsman fordras att vederbörande

fyllt 23 år, under minst sex månader tjänstgjort såsom polisman

och genomgått konstapelsklassen (21 veckor) i statens polisskola. För

befordran till ordinarie kriminalkonstapel fordras minst ett års tjänstgöring

såsom polisman och genomgång av överkonstapelsklassen (28 veckor) i

polisskolan.

För tjänst såsom biträdande överkonstapel eller överkonstapel skall vederbörande

ha genomgått överkonstapelsklassen samt — om fråga är om

tjänst vid ordningspolisavdelning — under minst två år tjänstgjort såsom

polisman eller — om fråga är om tjänst vid kriminalpolisavdelning -—• under

minst ett år ha tjänstgjort såsom kriminalpolisman.

Biträdande kommissarie eller kommissarie skall ha genomgått kommissarieklassen

(15 veckor) i statens polisskola och tjänstgjort minst två år såsom

polisbefäl. Beträffande tjänst å kriminalpolisavdelning skall vederbörande

dessutom ha tjänstgjort minst två år såsom kriminalpolisman.

Extra polissyster skall uppfylla de fordringar, som stadgats för extra

konstapel, och ha undergått grundläggande teoretisk och praktisk utbildning

i sjukvård och i social verksamhet. Extra polissyster kan vinna befordran

till ordinarie tjänst, sedan hon under minst sex månader tjänstgjort vid

polisväsendet.

Enligt 24 § polisreglementet äger länsstyrelse meddela undantag från angivna

fordringar på minimiålder och polisskoleutbildning.

Beträffande den närmare innebörden av polisskoleutbildningen har utredningen

hänvisat till det av 1948 års polisutbildningskornmitté avgivna betänkandet

(SOU 1952:30) angående rekrytering och utbildning av polispersonal.

Beträffande polispersonalens nuvarande avlöningsoch

anställningsförhållanden erinrar utredningen om att de

av kommunerna antagna villkoren för polispersonalen med några få undanlag

ansluter sig till de normaltjänstereglementen, varom rekommendationsöverenskommelser

träffats av Svenska stadsförbundet med bl. a. Svenska

polisförbundet den 8 december 1945 och av Svenska landskommunernas

förbund med polisförbundet den 28 april 1947. Båda överenskommelserna

är uppsagda av polisförbundet, men några nya överenskommelser har icke

träffats i deras ställe. I jämförbara delar är normaltjänstereglementena i all
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

9

mänhet överensstämmande i sak. Utredningen har vidare konstaterat, att det

av stadsförbundet rekommenderade tjänstereglementet för städernas ordinarie

befattningshavare (NTR) normalt tillämpas i städerna. Ett 20-tal städer

har visserligen fastställt särskilda reglementen för polispersonalen, men av

dessa företer endast reglementena för polispersonalen i Stockholm och Falköping

mera väsentliga olikheter i förhållande till NTR. Det i Falköping

gällande reglementet överensstämmer i huvudsak med statens allmänna avlöningsreglemente

(Saar), vilket är tillämpligt på den statliga poliskåren i

Boden.

Av köpingarna har 24 antagit det av landskommunernas förbund rekommenderade

normalavlöningsreglementet för landskommunernas polispersonal

(ARP). Återstoden har anslutit sina bestämmelser till NTR. Köpingarnas

uppdelning på de två normalreglementena beror i första hand på vilketdera

av kommunförbunden, som de anlitat vid förhandlingar med personalorganisationerna.

Landskommunerna har följt rekommendationen från landskommunernas

förbund och anslutit avlöningsvillkoren för polispersonalen till ARP.

NTR avser endast ordinarie men ARP såväl ordinarie som extra befattningshavare.

Någon motsvarighet till den statliga extra ordinarie anställningsformen

synes icke förekomma. För den extra polispersonalen gäller i

allmänhet mindre förmånliga avlöningsvillkor än för den ordinarie.

Polislöneutredningen framhåller, att praktiskt taget samtliga polisdistrikt

för sin personal nu tillämpar en löneplan, som överensstämmer med löneplan

nr 1 i statens löneplansförordning, och även utbetalar samma förhöjningar

(rörligt tillägg m. m.) på löner, som utgår till statens tjänstemän.

Lönegradssystemet är även detsamma. Utredningen erinrar vidare om att

centrala förhandlingar sedan år 1947 har förts mellan landskommunernas

förbund resp. stadsförbundet och polisförbundet om polispersonalens avlöningsförmåner.

För år 1951 kom en överenskommelse till stånd mellan

landskommunernas förbund och polisförbundet angående landsbygdens polispersonal.

För städernas del har sedan år 1947 endast lokala överenskommelser

träffats i själva lönegradsfrågan. Sedan samtliga överenskommelser

uppsagts av polisförbundet till årsskiftet 1951/52, har trots långvariga förhandlingar

några nya överenskommelser inte kunnat träffas.

De rekommendationer, som nämnda kommunförbund utfärdat i enlighet

med tidigare överenskommelser eller — där sådana inte kunnat träffas —

i anslutning till de av förbunden vid förhandlingarna framlagda förslagen,

har emellertid lett till en viss enhetlighet i lönesättningen, så att vissa normallönegrader

f. n. kan urskiljas. Dessa normallönegrader är enligt den

verkställda utredningen följande.

Lönegrad

Städer och köpingar

Landskommuner

12

Extra

skola

poliskonstapel

utan

polis-

Extra

skola

poliskonstapel utan

polis-

13

Extra

skola

poliskonstapel

med

polis-

Extra

skola

poliskonstapel med

polis-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

Lönegrad

Städer och köpingar

Landskommuner

14

Ordinarie poliskonstapel

Ordinarie polis- eller fjärdingsman

14

Ordinarie polissyster

—

16

Kriminalkonstapel och biträdan- de överkonstapel

Ordinarie kriminalkonstapel eller

motsvarande tjänstinnehavare,

t. ex. utredningsman

18—19

Överkonstapel

överkonstapel

I stället för ovanstående normallönegrader tillämpas inom Stockholms polisdistrikt

för motsvarande tjänster lönegraderna 13, 14, 16, 16, 18 och 20.

Inom Göteborgs och Malmö polisdistrikt tillämpas lönegradsserien 13, 14, 15,

15, 17 och 20. Dessa och de många övriga avvikelser från normallönegraderna,

som f. n. förekommer, har av polislöneutredningen närmare belysts

i ett till utredningens betänkande fogat tabellverk. Av uppgifterna i detta

framgår bl. a.,

att kommissariepersonalen, för vilken några normallönegrader inte kan

spåras, i lönehänseende f. n. är spridd över ett lönefält, omfattande 18—30

lönegraderna,

att lönesättningen för övrig polispersonal trots rekommendationsöverenskommelserna

är synnerligen oenhetlig; de olika tjänstegraderna VIII (fjärdingsmän,

konstaplar, polismän och polissystrar), VII (biträdande överkonstaplar

och kriminalkonstaplar jämte i gällande tjänstegradsförteckning

inte intagna, motsvarande befattningshavare, i regel s. k. utredningsmän)

och VI (överkonstaplar) spänner över lönefält, omfattande 9—18, 14—20

resp. 16—20 lönegraderna, samt

att personliga lönetillägg (personlig lönesättning) och olika slag av arvoden

är ofta förekommande.

Av i tabellverket meddelade uppgifter framgår vidare, att av de polismän,

vilkas löne- och arbetsredogörelser blivit föremål för hålkortsmässig bearbetning,

f. n. 1 162 fullgör göromål hänförliga till exekutionsbiträdesverksamhet.

Av dessa 1 162 polismän (fjärdingsmän) använder 443 hälften

eller mera av arbetstiden till exekutionsbiträdesverksamhet. 31 är helt

och 171 till minst 75 procent av arbetstiden sysselsatta med sådan verksamhet,

allt enligt polismännens egna, av polischeferna granskade uppgifter.

På landsbygden äger med exekutionsbiträdesverksamhet sysselsatta

polismän jämlikt 64 § gällande uppbördsförordning (SFS 1953:272) uppbära

s. k. indrivningsprovision med 2 öre för varje krona för skattemedel,

med vilkas indrivning de tagit befattning. Resekostnadsersättning utgår

inte vid förrättning avseende skatteindrivningsärende. 223 polismän har

förklarat sig lida ekonomisk förlust på indrivningsverksamheten, medan

för 189 stycken enligt lämnade uppgifter provisionsinkomsterna helt åtgår

till täckande av de utgifter vederbörande åsamkats i samband med

verksamheten. Övriga 750 polismän med indrivningsverksamhet har redovisat

inkomst av verksamheten under år 1952, på sätt framgår av följande

sammanställning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

Redovisad inkomst under år 1952.

11

högst

181—360

361- 540

541—720

721—900

mer än

ISO kr

kr

kr

kr

kr

900 kr

Antal polismän 303

244

114

45

18

26

2. Principerna för ett nytt lönesystem.

Utredningen har ansett sig kunna konstatera att polisväsendet i vårt land

i olika avseenden präglas av en bristande enhetlighet, som går långt utöver

vad som kan vara betingat av skiljaktigheter i fråga om polisdistriktens

ytstorlek, invånarantal och allmänna struktur beträffande exempelvis

befolkningens lokala fördelning, näringslivets sammansättning o. d. Med beaktande

härav har utredningen sökt ge det föreslagna lönesystemet en sådan

elasticitet, att det — utan uppgivande av den i statsförvaltningen gällande

principen, att löneställningen skall avvägas efter arbetsuppgifternas kvalitet

och det med arbetet förenade ansvaret — skall kunna tillämpas inom

polisväsendet i dess helhet vid nuvarande organisation. Utredningen har vidare

eftersträvat att dess förslag inte skall behöva innebära några organisatoriska

förändringar beträffande de enskilda poliskårerna och att förslagens

genomförande således inte skall föregripa kommande organisationsundersökningar

på polisväsendets område. I vissa fall förutsättes förslagen dock

kunna leda till en omfördelning av arbetsuppgifterna inom enskilda poliskårer

(polisstyrkor), men en dylik omfördelning ligger enligt utredningen i

linje med de rationaliseringssträvanden, som kommit till uttryck i vissa

förslag i propositionen nr 168 till 1953 års riksdag, vilka förslag sedermera

godkänts av riksdagen.

Polislöneutredningen har vid sina undersökningar funnit, att den starka

differentiering, som f. n. råder beträffande polispersonalens lönegradsplacering,

endast i begränsad utsträckning har föranletts av föreliggande skiljaktigheter

i fråga om arbetsuppgifter, ansvar o. d. Differentieringen synes i

stället ofta ha orsakats av lokala förhållanden, som vederbörande kommunala

huvudmän tvingats eller eljest ansett sig böra ta hänsyn till, och förefaller

utredningen ha skett på sådant sätt, att vid jämförelse mellan olika

polisdistrikt varierande löneförmåner utgår för i stort sett likvärdiga arbetsuppgifter.

Detta förhållande måste inge de enskilda polismännen en känsla

av osäkerhet om vad som för deras del är en skälig lönesättning och är enligt

utredningens mening en av de främsta anledningarna till det missnöje

med lönefrågans nuvarande läge, som på olika sätt kommit till uttryck från

polishåll. På samma sätt verkar enligt utredningens mening de ojämnheter,

som föreligger i fråga om speciella ersättningar av olika slag, ekonomiska

förmåner under genomgång av polisskolans kurser, m. m. Utredningen

framhåller särskilt, att föreskrifterna om gottgörelse för övertidsarbete

är starkt varierande och att de — även i den mån de är lika lydande — blir

föremål för olika tillämpning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

En annan källa till missnöje anser utredningen vara den omständigheten,

att — frånsett inrättandet av befälstjänster samt uppdelningen på ordningsoch

kriminalpolispersonal — en differentiering av lönegradsplaceringen efter

arbetsuppgifter och ansvar i stort sett saknas och detta även inom stora polisdistrikt,

där arbetsuppgifterna är starkt specialiserade. Detta förhållande

har medfört, att den enskilde polismannen snabbt blivit placerad i den för

obefordrad polispersonal inom distriktet gällande normallönegraden för att

sedan — trots ökad erfarenhet och utnyttjande för mera kvalificerade arbetsuppgifter

— inte vinna annan löneförbättring än den som föranledes

av löneldassuppflyttning.

Vad särskilt angår landsbygden framhålles i betänkandet, att i vissa fall

nu utgående ersättning för exempelvis hållande av kontorslokal uppenbarligen

inte utgör en skälig kompensation för polismannens verkliga kostnader

för lokalen.

För att råda bot på de missförhållanden, som enligt utredningens mening

nu föreligger beträffande polisens avlöningsförhållanden, föreslår utredningen,

att polispersonalen inordnas i ett lönesystem, som möjliggör att deras

avlöningsförmåner avväges efter enhetliga normer. Utredningen har härom

anfört följande.

Detta lönesystem kan i och för sig anpassas antingen i enlighet med statens

lönegradsnormer och bestämmelserna i statens allmänna avlöningsreglemente

eller också i enlighet med ett efter de kommunala avlöningsförhållandena

anpassat system. Beträffande dessa senare må dock framhållas,

att strävandena att få till stånd ett enhetligt kommunalt lönesystem ännu icke

haft fullständig framgång. Då vidare polislöneutredningen enligt sina direktiv

skall undersöka, vilka avlöningsförmåner som skäligen böra tillkomma

polispersonalen med utgångspunkt från det löneläge, som gäller för närmast

jämförbara statliga tjänstemannagrupper, har utredningen funnit

lämpligast att även lönesystemet i övrigt för polispersonalen utformas i enlighet

med de statliga bestämmelserna.

Godtagandet av denna princip leder till att de avlöningsförmåner som

enligt Saar och därtill anslutande föreskrifter gälla för de statliga polismännen

i Boden och övriga statstjänstemän även böra komma den kommunala

polispersonalen till del. Beträffande den närmare innebörden härav

får utredningen hänvisa till vad utredningen anför och föreslår i samband

med framläggande av förslag till riktlinjer för polislönereglementet. Innan

utredningen framlägger förslag till lönegradsplacering för polispersonalen,

vill utredningen endast framhålla, att detta förslag förutsätter att såväl

ordinarie som extra ordinarie, extra och aspirantanställning skall användas

och att i övrigt bl. a. följande särskilda förmåner utöver månadslönen skola

utgå:

1) vikariatsersättning (vikariatslön);

2) övertidsgottgörelse;

3) särskild ersättning för tjänstgöring å obekväm arbetstid;

4) särskild ersättning för polisiära förrättningar mellan klockan 22 och

6 för personal, som icke är berättigad till ersättning enligt 2) och 3);

5) rimlig gottgörelse för kostnader i tjänsten, exempelvis rese- och traktamentsersättning,

ersättning för hållande av kontorslokaler o. d.;

6) heredskapsersättning;

7) beldädnadsförmån, motsvarande uniformspliktig polismans merkostnad

på grund av skyldigheten att hålla uniform.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75. 13

3. Polispersonalens lönegradsplacering och tjänstebenämningar.

För att få möjlighet att utföra den anbefallda värderingen av polispersonalens

arbetsuppgifter i förhållande till närmast jämförbara

statliga tjänstemannagruppers hax utredningen verkställt särskilda

undersökningar beträffande vissa sådana grupper. I detta sammanhang har

utredningen erinrat om att det i olika sammanhang av representanter för

polispersonalen gjorts gällande, att denna personals arbetsuppgifter skulle

vara så särpräglade, att en jämförelse av arbetsuppgifterna ur arbetsvärderingssynpunkt

skulle vara omöjlig att utföra. Härvid har såsom skäl för

denna särställning åberopats sådana omständigheter som att polisväsendet

utgör statens tvångsmakt och medlet för rättssamhällets upprätthållande.

Med anledning härav har utredningen framhållit, att olika tjänstemannagrupper

sysselsättes inom helt artskilda grenar av den statliga verksamheten,

såsom försvaret, sjukvården, undervisningsväsendet och kommunikationsväsendet.

Detta har icke hindrat, att tjänstemännen inom dessa olika

verksamhetsområden inordnats i ett enhetligt lönesystem och att vid lönesättningen

för tjänstemännen inom ett visst område hänsyn tagits till lönesättningen

för tjänstemännen inom andra områden. Utredningen erinrar

också om att en generell avvägning av löneförmånerna för olika tjänstemannagrupper

för övrigt nyligen skett genom den statliga tjänsteförteckningsrevisionen.

Vid avvägandet av löneställningen för en viss grupp bör enligt utredningens

mening jämförelse ske med grupp eller grupper, som med hänsyn

till arbetsuppgifternas allmänna karaktär och de krav i fråga om grundutbildning,

ansvar, självständighet, förmåga till initiativ o. d., som de ställer

på tjänstutövaren, har någon anknytning till den personalgrupp, vars lönefråga

är föremål för utredning. Vid en granskning av olika statliga tjänstemannagrupper

har utredningen funnit, att beröringspunkter av nyssnämnt

slag i ett eller flera hänseenden finnes mellan polispersonalen och — förutom

den inom polisväsendet verksamma kriminalassistentpersonalen vid

statens kriminaltekniska anstalt och landsfiskalerna — sådana grupper som

bevakningspersonalen vid fångvården, arméns underbefäls- och underofficerspersonal

samt bevakningspersonalen vid tullverket, främst kust- och

gränsbevakningsper sonalen.

Vid sina undersökningar av olika tjänstemannagrupper har utredningen

ägnat särskilt intresse åt tullverkets bevakningspersonal, enär utredningen

funnit de för en jämförelse önskvärda anknytningspunkterna vara betydligt

flera mellan polis- och tullbevakningspersonalen än mellan polispersonalen

och övriga i det föregående nämnda statliga tjänstemannagrupper

med undantag givetvis för sådana kriminalassistenter vid statens kriminaltekniska

anstalt, vilka i själva verket utför specialpolistjänst, och landsfiskalerna.

I synnerhet har tullverkets kust- och gränsbevakningspersonal

ansetts ha flera beröringspunkter med polispersonalen, både vad gäller arbetsuppgifter

och arbetsförhållanden. Utredningen har därför företagit en

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

analys av arbetsuppgifterna för kust- och gränsbevakningspersonalen samt

bevakningspersonalen vid distriktstullanstalterna inom tullverket enligt

liknande metod, som använts vid analysen av polispersonalens arbetsuppgifter.

Utredningen har framhållit, att även om en detaljerad arbetsanalys inte

utförts beträffande övriga berörda tjänstemannagrupper, utredningen dock

sökt att på den tid som stått till buds så långt det varit möjligt sätta sig

in i arbetsuppgifter och tjänstgöringsförhållanden även för dessa grupper

(kortfattade redogörelser för dessa förhållanden finnes fogade till betänkandet).

Vidare erinrar utredningen om att vid den nyligen genomförda

statliga tjänsteförteckningsrevisionen relationerna emellan de olika tjänsternas

(tjänstegruppernas) lönegradsplacering bedömts i ett sammanhang.

Därest man sålunda, i syfte att fastslå vilka löneförmåner som skäligen bör

tillkomma polispersonalen, jämför dennas arbetsuppgifter med t. ex. bevakningspersonalens

vid tullverket och därvid kommer till ett visst resultat,

bör enligt utredningens mening i princip motsvarande resultat nås vid

jämförelse med en annan statlig tjänstemannagrupp.

Utredningen har övervägt, att vid den anbefallda ingående värderingen

av polispersonalens arbetsuppgifter i förhållande till närmast jämförbara

statliga tjänstemannagruppers använda någon av de s. k. kvantitativa mätmetoder

(poäng- eller faktorsjämförelsesystem), som på senare tid kommit

till användning vid enskilda företag och — undantagsvis — även inom

offentlig verksamhet, men avstått därifrån bl. a. av den anledningen att

användande av sådana mätmetoder skulle ha blivit alltför tidskrävande.

Bl. a. för att få en tillförlitlig grundval för arbetsvärderingen har utredningen

utarbetat den tidigare omför,mälda göromålsförteckningen (bilaga

B). Genom att ta del av arbetsbeskrivningar o. d. samt genom att följa och

studera skilda grenar av polisarbetet i samband med studiebesöken har utredningen

sökt att bedöma arbetsuppgifternas (momentens) olika svårighetsgrad

dels inbördes, dels i förhållande till arbetsuppgifterna för andra

statliga tjänstemannagrupper. Vid bedömningen har beaktats hela den för

en arbetsuppgifts slutförande normalt erforderliga arbetsrutinen, varvid

hänsyn givetvis tagits till sådana faktorer som med arbetsuppgifterna förenat

ansvar, krav på självständighet och förmåga att ta initiativ m. m. Såsom

exempel har utredningen framhållit, att den patrullerande konstapeln

vid ingripande mot personer, som på ett eller annat sätt stör ordningen,

självständigt skall kunna avgöra om och hur han bör använda sig av de

befogenheter, samhället utrustat honom med, och att felbedömningar i form

av förhastade ingripanden kan föranleda obehagliga konsekvenser för den

som blir föremål för ingripandet. Andra faktorer, som måste beaktas vid

bedömningen av en arbetsrutin, är därmed förenad grad av fysisk eller

psykisk ansträngning, obehag och andra dylika förhållanden.

I syfte att skapa underlag för bedömningen av olika polismannatjänsters

allmänna karaktär med avseende å arbetsuppgifternas kvalitet har utredningen

i göromålsförteckningen beträffande ordningspolistjänsten uppdelat

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

15

där förekommande göromål i enklare polisgöromål (E-göromål), polisgöromål

av normal svårighetsgrad (N-göromål) och svårare polisgöromål (Sgöromål).

Någon motsvarande uppdelning av kriminalpolisgöromålen har

inte verkställts. Utredningen anför härom följande.

Även inom kriminalpolistjänsten förekomma givetvis ärenden av mycket

olika svårighetsgrad. Det torde emellertid icke kunna göras gällande, att —•

om man bortser från fylleri, förargelseväckande beteende o. d. -— utredningar

av ett visst slags brott normalt äro enklare eller svårare än utredningar

av andra slags brott. I stället torde det förhålla sig så att det i fråga om

varje brottskategori finnas såväl enklare som medelsvåra och svåra utredningar.

Givet är, att hänsyn härtill tages vid utredningarnas fördelning mellan

personalen på en kriminalavdelning, rotel eller annan underavdelning.

En från början såsom enkel bedömd utredning kan emellertid så småningom

visa sig mycket komplicerad. Sistnämnda förhållande bör dock icke få hindra,

att de betydande skiljaktigheter, som föreligga i fråga om ärendenas svårighetsgrad,

få avspegla sig i lönesättningen för kriminalpolispersonalen.

I fråga om befälstjänsterna framhåller utredningen att arbetsuppgifterna

på dessa inte är enbart arbetsledande, utan regelmässigt även innefattar utredningsarbete,

granskning av rapporter, handledning av nyanställda polismän

m. m. Ofta utgör utredningsarbetet tyngdpunkten även på befälstjänsterna.

Utredningen har övervägt olika möjligheter att fastställa en skala för

befälstjänsternas lönegradsplacering, men efter noggranna överväganden

stannat för att använda antalet polismän i den underställda kåren (vaktstyrkan

eller annan underavdelning) såsom mått för befälstjänsternas värde

i lönehänseende. De i utredningens förslag till lönegradsplacering av polispersonalen

(utom kommissariepersonalen) angivna kraven på antalet underställda

polismän bör dock inte tolkas så att arbetsledningen, som regelmässigt

bara utgör en jämförelsevis begränsad faktor av verksamheten på

befälstjänsterna, i och för sig motiverar de föreslagna lönegraderna.

För värderingen av arbetsuppgifterna har utredningen bl. a. genom inhämtande

av upplysningar från 1949 års tjänsteförteckningskommittés kansli

gjort sig förtrogen med de bedömningsprinciper, som legat till grund för

den statliga tjänsteförteckningsrevisionen, och härvid ägnat särskild uppmärksamhet

åt revisionens innebörd i fråga om bevakningspersonalen vid

tullverket och fångvården samt underbefäl och underofficerare vid försvaret.

Utredningen har i tillämpliga delar använt samma principer vid bedömningen

av polispersonalens arbetsuppgifter och vid utformningen av sitt

förslag.

I fråga om bedömningen av sådana arbetsuppgifter, som regelmässigt plägar

inrymmas under begreppet kontorsarbete, har utredningen framhållit,

att den såvitt möjligt följt de inom statsförvaltningen tillämpade principerna.

Då emellertid egentligt kontorsarbete och kamerala göromål i viss

utsträckning utgör fyllnadsarbete för personer, som eljest sysselsättes med

polisiärt arbete, kan det icke undvikas, att vid en inplacering i enlighet med

utredningens förslag dessa göromål kommer att kompenseras för högt. Utredningen

har därför understrukit angelägenheten av en rationalisering av

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

polisväsendet i syfte att förbehålla den polisutbildade personalen för polisiära

arbetsuppgifter.

Utredningen har tagit avstånd från den uppfattning, som hittills i viss utsträckning

gjort sig gällande vid avvägandet av polispersonalens löneställning

och som medfört att polisarbetet genomgående värderats lönemässigt

högre i Stockholm och vissa andra större städer än i landet i övrigt. Samma

arbete bör i princip värderas lika, i vilket polisdistrikt det än fullgöres. Utredningen

framhåller emellertid, att vissa arbetsuppgifter, t. ex. patrullering,

trafikdirigering etc. i en storstad, bl. a. på grund av de yttre omständigheter,

under vilka de utföres, kan vara mer krävande och för den skull bör värdesättas

högre. Denna uppfattning kommer också till synes i göromålsförteckningen,

där vissa göromål samtidigt inrymts i olika kvalitetsgrupper, d. v. s.

normalt kan anses vara av olika svårighetsgrad.

Beträffande sitt förslag till lönegradsplacering av polispersonalen

uttalar utredningen inledningsvis, att den i fråga om

ordningspolistjänsten funnit den nuvarande normallönegraden 14 vara för

hög för de enklare göromålen men att å andra sidan en väsentlig del av polisgöromålen

försvarar en placering i 15 lönegraden samt att utredningsarbete

av genomsnittlig svårighetsgrad och vissa särskilt krävande ordningspolisgöromål

i vissa fall motiverar, att ordningspolispersonal placeras

i 17 lönegraden. Dessa särskilt krävande polisgöromål förekommer enligt

utredningens mening endast i de största städerna i sådan utsträckning,

att de ensamma utgör skäl för en placering av ordningspolistjänst i 17 lönegraden.

I dessa städer säges också polisarbetet i allmänhet vara så specialiserat

att de polismän, som handhar dessa kvalificerade göromål, kan

avskiljas från övriga. Om inte så är fallet, bör enligt utredningens mening

antalet tjänster i 17 lönegraden ställas i relation till omfattningen av de

särskilt kvalificerade göromålen. På liknande sätt bör stundom avvägningen

av antalet tjänster i 13 och 15 lönegraderna ske på grundval av en beräkning

av de enklare göromålens resp. normalgöromålens omfattning.

Vad angår placeringen av rekryteringspersonalen har utredningen framhållit,

att inom statsförvaltningen aspiranter i allmänhet är placerade två

lönegrader lägre än den lägsta extra ordinarie eller ordinarie tjänsten i karriären.

Utredningen föreslår därför, att polisaspirant placeras i 11 lönegraden.

I anslutning till dessa allmänna uttalanden har utredningen framlagt följande

förslag till lönegradsplacering av polistjänster i högst överkonstapelsgraden,

vilkas innehavare fullgör egentliga polisgöromål. Beträffande i förslaget

omnämnda organisationstyper får jag hänvisa till bilaga A. Såsom

framgår av förslagel har utredningen även funnit anledning förorda vissa

ändringar beträffande tjänstebenämningarna.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

17

Tjänstebenämning

m. m.

Löne
grad
-

Särskilda kompetenskrav

m. m.

Arbetsuppgifter

I A. Polismän med

ordningspolis|

tjänst eller såväl

[ ordnings- som kriI

minalpolistjänst.

| Polisaspirant

Extra ordinarie

poliskonstapel

Poliskonstapel

Poliskonstapel

Förste poliskonstapel
-

Polisassistent

Polisassistent

Förste polisassistent
-

Cf It

Ce 13

Ca 13

Ca 15

Ca 17

Ca 17

Ca 19

Ca 21

Konstapelsklassen

och 18 månaders

tjänstgöring vid polisväsendet,

inberäknat

tiden för konstapelsklassen
Två

års tjänstgöring

vid polisväsendet

(tiden för konstapelsklassen

ej inräknad),

varav minst

sex månader efter

konstapelsklassen

D:o

D:o

Överkonstapels
klassen
-

Överkonstapels
klassen
-

överkonstapels
klassen
-

Enklare polisgöromål

D:o

D:o

Polisgöromål

Särskilt kvalificerade polisgöromål, som ej

innefatta kriminalpolisutredningar (motsvarande)

eller befälsföring i egentlig

mening, i distrikt av typ S 3 eller S 4.

a) Enbart utredningsarbete och/eller andra

svårare polisgöromål, i förekommande

fall i förening med befälsuppgifter (inspektion

o. d.), eller

b) huvudsakligen utredningsarbete och

ställning som förste man i mindre

distrikt av typ L 3, L 4 och S 1.

a) Ledningen av polisarbetet i distrikt av

typ L 3, L 4, S 1 eller S 2, där den

egentliga polisverksamheten (exekutionsbiträdesverksamheten

således ej inräknad)

kräver 3—8 mans arbetskraft,

eller

b) ledningen av ordningspolisavdelning om

5—15 man i distrikt av typ S 3 eller

c) tjänstgöring såsom jourhavande befäl i

vaktstyrka (motsvarande) omfattande

5—15 man, inkl. tjänstgörande utredningsmän,

i distrikt av typ S 3 eller S 4

eller

d) ledningen av utredningsgrupp om 3—8

man i distrikt av typ S 3 eller S 4.

I samtliga fall ingår kvalificerat utredningsarbete

eller granskning av sådant

arbete.

a) Ledningen av polisarbetet i distrikt av

typ L 3, L 4, S 1, S 2 eller S 3 med

mer än 8 man för den egentliga polisverksamheten

eller

b) ledningen av ordningspolisavdelning om

mer än 15 man i distrikt av typ S 3

eller

Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 75.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

Tjänstebenäm- ning m. m.

Löne-

grad

Särskilda kompetens- krav m. m.

Arbetsuppgifter

c) tjänstgöring såsom jourhavande befäl i

vaktstyrka (motsvarande) omfattande

mer än 15 man, inkl. tjänstgörande

utredningsmän, i distrikt av typ S 3

eller S 4 eller

d) ledningen av utredningsgrupp om mer

än 8 man i distrikt av typ S 3 eller S 4.

I förekommande fall ingår kvalificerat ut- redningsarbete eller granskning av så- dant arbete.

B. Kriminal- polismän.

Kriminalassistent

Ca 17

överkonstapelsklass

Kriminalpolisgöromål av normal karaktär

Kriminalassistent

Ca 19

D:o

Svårare kriminalpolisgöromål, i förekom- mande fall i förening med ledningen av

kriminalavdelning eller underavdelning

(arbetsgrupp etc.) till dylik om 2■—4

krimin alpolism än.

Förste kriminal- assistent

Ca 21

D:o

a) Ledningen av kriminalavdelning eller

underavdelning till dylik om 5—10 kri- minalpolismän eller

b) kvalificerad specialuppgift på rotel- (el- ler på motsvarande sätt) indelad kri- minalavdelning.

Förste kriminal- assistent

Ca 23

D:o

a) Ledningen av kriminolavdelning eller

underavdelning till dylik om 10—15

kriminalpolismän eller

b) synnerligen kvalificerad specialuppgift

på rotel (eller på motsvarande sätt) in- delad kriminalavdelning.

C. Polissystrar

m. fl.

Kanslibiträde

Ce,

Ca 11

—

Kroppsvisiteringar, bitr. vid förhör av

barn o. d., renskrivning m. m.

Polissysteraspi-

rant

Cf 11

—

Enklare polissystergöromål

Polissyster

Ce 13

Konstapelsklassen

och 18 månaders

tjänstgöring vid po- lisväsendet, inberäk- nat tiden för konsta- pelsklassen

Polissystergöromål

Polissyster

Ca 13

Två års tjänstgöring

vid polisväsendet

(tiden för konsta- pelsklassen ej inräk- nad), varav minst

sex månader efter

konstapelsklassen

D:o

Polissyster

Ca 15

D:o

D:o

Anm. Polissyster bör i den mån hon förvärvat polisassistentkompetens kunna vinna befordran

till kriminalassistenttjänst i konkurrens med sina manliga kolleger.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

Utredningen har framhållit att det här återgivna lönegradsförslaget endast

omfattar den normala karriären för polispersonalen. Nytillkommande

tjänster, som ej har karaktären av rekryteringstjänster, bör enligt utredningens

mening från början inrättas såsom ordinarie med lönegradsplacering

enligt de angivna normerna. Avsteg från denna karriär har utredningen

förutsatt bl. a. kunna ske, dels för aspirant, som får vänta särskilt länge

på att genomgå konstapelsklassen, dels för polisman, som på grund av särskilda

omständigheter inte vinner befordran till 15 lönegraden inom normal

tid. Härom anför utredningen i huvudsak följande.

Om någon aspirant får vänta särskilt länge på att genomgå konstapelsklassen,

bör han anställas såsom extra polisman och placeras i 13 lönegraden

senast efter tre års tjänstgöring vid polisväsendet. Samma placering bör

även tillkomma sådana extra polismän, som vid löneregleringens genomförande

ha fullgjort mer än tre års tjänstgöring vid polisväsendet utan att ha

genomgått konstapelsklassen.

Om rikets polismän inginge i en organisationsenhet och icke vore fördelade

i flera hundra poliskårer, vore det möjligt att approximativt beräkna

efter hur lång anställningstid polisman normalt kunde erhålla befordran

till 15 lönegraden. F. n. saknas förutsättningar för dylika beräkningar. Fördelningen

av polispersonalen i riket på olika huvudmän leder även till att

övergång från ett distrikt till ett annat icke blir så vanlig som om polismännen

inginge i en enda kår. Då vidare flyttningsersättning icke gärna kan

utbetalas vid förflyttningen mellan olika polisdistrikt, komma polismännen

att i stor utsträckning bli kvar i samma polisdistrikt under hela sin tjänstetid.

Detta kan undantagsvis leda till att polisman på grund av omständigheter,

över vilka han icke råder, får vänta oskäligt länge på befordran till

ordinarie tjänst i 15 lönegraden. Detta synes utredningen mindre tillfredsställande,

därest på grund av den inom distriktet rådande organisationen

polismannen användes för samma arbetsuppgifter som de polismän, vilka

vunnit befordran till 15 lönegraden. Utredningen anser sig därför böra förorda,

att i dylikt fall polismannen erhåller befordran till extra ordinarie

tjänst i 15 lönegraden. Frågan, huruvida förutsättningar för en sådan befordran

föreligga, bör upptagas till prövning efter det att polismannen

tjänstgjort vid polisväsendet omkring fem år, inberäknat utbildningstiden

vid polisskolan.

För befälstjänstemännen har utredningen angett det normala antalet polismän

inom organisationsenheten, inklusive befälstjänstemännen själv. Dessa

antal kan givetvis icke utgöra absoluta gränstal, utan hänsyn får tagas

till andra föreliggande omständigheter. Undantagsvis kan i de största polisdistrikten

förekomma, att en polisman ensam eller tillsammans med ett

fåtal andra polismän har så kvalificerade specialuppgifter, att en placering

som polisassistent i Ca 19 eller som förste polisassistent i Ca 21 är motiverad.

Några normer för lönegradsplaceringen av dylika tjänster har utredningen

inte kunnat uppdra utan uttalat, att de måste bedömas från fall till

fall. I

I fråga om polistjänster, vilkas innehavare fullgör antingen enbart exekutionsbiträdcsgöromål

eller såväl egentliga polisgöromål som exekutionsbiträdesgöromål

innebär utredningens förslag i stort sett följande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 75.

I sådana fall, där exekutionsbiträdesverksamheten inom polisdistrikt helt

kräver en eller flera mans arbetskraft och verksamheten inom den nuvarande

organisationens ram kan avgränsas, föreslås densamma böra skiljas

från polisverksamheten på sätt som skett i städerna. Utredningen har funnit

att f. n. omkring 230 polismän under mer än 75 % av tjänstgöringstiden

är sysselsatta med exekutionsbiträdesverksamhet. Omkring 40 av dessa

fullgör enbart exekutionsbiträdesgöromål. Den ringa egentliga polisverksamhet,

som de övriga fullgör vid sidan av exekutionsbiträdesverksamheten,

bär visat sig i regel bestå av handläggning av delgivningsärenden, tillfällig

pa tru lierings verk samhet i mindre tätorter samt andra enklare polisgöromål.

Dessutom anlitas vederbörande stundom för förpassningsresor. Utredningen

anser inte polisutbildning vara erforderlig för innehavare av tjänst,

som här nämnts och som helt karakteriseras av exekutionsbiträdesverksamhet.

Nuvarande innehavare föreslås liksom motsvarande befattningshavare

i städerna böra benämnas exekutionsbiträden. I den mån dylikt biträde

inte blir fullt sysselsatt med exekutionsbiträdesverksamhet, bör det vara

möjligt att för utfyllnad av tjänstgöringstiden anlita exekutionsbiträde

för enklare polisgöromål, såsom vanliga delgivningsärenden o. d. Utredningen

har icke framlagt något förslag i fråga om exekutionsbiträdestjänsternas

lönegradsplacering men har framhållit, att anledning till höjning av den

f. n. normalt tillämpade lönegraden, eller den 14 :e, inte föreligger.

Vad angår övriga polistjänster med exekutionsbiträdesgöromål anser utredningen,

att deras innehavare bör ha polisutbildning. Beträffande tjänsternas

lönegradsplacering framhåller utredningen, att de egentliga polisgöromål,

som är förenade med tjänsterna, självfallet är av skiftande svårighets^

grad men normalt kan hänföras till 15 lönegraden. Utredningen föreslår

vidare, att för dessa polismän skall avses en karriär omfattande polisaspirant

i Cf 11, extra ordinarie fjärdingsman i Ce 13 och fjärdingsman i

Ca 15.

Enligt utredningens mening borde i samband med en lönereglering av

här förevarande slag indrivningsprovisionen borttagas, eftersom den utgör

en rest av det eljest avskaffade sportelsystemet. Med hänsyn till det läge,

i vilket frågan om organisationen av indrivningsväsendet på landsbygden

befinner sig, har utredningen icke velat framlägga ett generellt förslag i

denna riktning. Då det inte kan anses rimligt, att polisman med »blandad»

tjänst (fjärdingsman), som f. n. äger uppbära indrivningsprovision och

är placerad i lägre lönegrad än 15, dels skall behålla provisionen, dels —

därest förutsättningar härför eljest föreligger — uppflyttas till nämnda

lönegrad, föreslår utredningen, att vederbörande polisman, därest han icke

förklarar sig vilja avstå från provisionen, bibehålies i nu innehavd lönegrad.

Indrivningsprovisionen bör självfallet indragas, i den mån nyanställning

å här ifrågavarande tjänster äger rum. Polisman utan provision bör åtnjuta

resekostnadsersättning eller bidrag till cykel o. d. och — i förekommande

fall — visst traktamente även såsom exekutionsbiträde.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

21

Utredningen har med tillämpning av de föreslagna riktlinjerna och med

ledning av dels polischefernas uppgifter rörande polisorganisationen i de

olika polisdistrikten, antalet befattningshavare, dessas fördelning m. m.,

dels de i löne- och arbetsredogörelserna lämnade uppgifterna om tjänstgöringstidens

fördelning sökt att ungefärligt beräkna de praktiska verkningarna

av sitt förslag. Till dessa beräkningar återkommer jag i det följande.

Till ledning för en framtida tillämpning av förslaget har utredningen

till betänkandet fogat en redovisning hur förslaget enligt utredningens mening

bör tillämpas inom polisdistrikt av olika storleksordning. Med hänsyn

till risken för att de framlagda riktlinjerna ändock kommer att tillämpas

på skilda sätt inom olika polisdistrikt framhåller utredningen angelägenheten

av att vid ett genomförande av utredningens förslag en central instans

får medverka så att en såvitt möjligt enhetlig tillämpning säkerställes.

Vad slutligen angår lönegradsplaceringen av kommissarietjänsterna har

utredningen föreslagit, att lönegradsserien 23, 25, 27 och 29 skall tillämpas.

23 eller 25 lönegraden skall därvid användas för kommissarietjänst, vars

innehavare (s. k. ensamkommissarie; enligt förslaget benämnd poliskommissarie)

handhar befäls- och administrativa uppgifter för en poliskår i

dess helhet. Förutsättningar för inrättande av dylik poliskominissarietjänst

anses föreligga, när invånarantalet i polisdistriktet (stad, köping eller landskommun

med stor beboendetäthet) uppgår till minst omkring 15 000 och

poliskåren utgör omkring 25 man. Då polisdistrikts invånarantal uppgår

till minst omkring 25 000 och poliskåren får en storlek av minst omkring

35 man föreslås »ensamkommissarie» (poliskommissarie) böra

placeras i 25 lönegraden. Sistnämnda lönegrad föreslås vidare böra

utgöra lägsta grad för kriminalkommissarietjänst. Utredningen har funnit,

att behovet av kriminalkommissarie i regel inställer sig, då personalstyrkan

vid kriminalpolisavdelning uppgår till minst 15 man, vilket

förhållande i regel inträder, när en stad får en folkmängd av minst omkring

50 000 invånare. Vid poliskårer med en kommissarie för ordningsavdelningen

(poliskommissarie) och en kriminalkommissarie vid kriminalavdelningen

föreslås båda kommissarierna i allmänhet böra placeras i

samma lönegrad eller lägst Ca 25. Lönegrad 27 föreslår utredningen böra

utnyttjas för kommissarietjänsterna i Malmö (f. n. i lönegrad 26), kommissarietjänsterna

vid bevaknings- och kriminalavdelningarna i Norrköping

(f. n. i lönegrad 23) samt komimissarietjänsterna i Hälsingborg (f. n.

i lönegrad 25). För de ordinarie kommissarietjänsterna i Stockholm (f. n.

i lönegrad 30) — utom kommissarietjänsterna vid centralpolisavdelningen

resp. kriminalavdelningens kansli, vilka till följd av innehavarnas

speciella funktioner såsom personalchefer anses böra hänföras till 31 lönegraden

— och Göteborg (f. n. lönegrad 26) finner utredningen en placering

i 29 lönegraden motiverad. Samtidigt ifrågasättes, om inte centralpolis
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

avdelningen i Stockholm bör delas och det arbetsområde, som f. n. direkt

ledes av en biträdande kommissarie (f. n. i lönegrad 26), avskiljas och ingå

under en särskild kommissarie (Ca 29). Övriga biträdande kommissarier

— 3 i Stockholm i lönegrad 26 och 1 i Göteborg i lönegrad 23 — föreslås

med benämning poliskommissarie böra hänföras till Ca 25.

Efter särskilt studium av de arbetsuppgifter, som är förenade med kommissarietjänsten

vid den extra roteln vid kriminalavdelningen i Stockholm,

4 vid samma avdelning placerade överkonstapelstjänster, vilkas innehavare

fullgör samordnande befälsuppgifter, 4 överkonstapelstjänster vid kriminalavdelningen

i Göteborg, vilkas innehavare förordnats såsom ställföreträdande

kommissarier, samt föreståndartjänsten vid den till statens

kriminaltekniska anstalt anslutna s. k. stockholmsavdelningen, föreslår

utredningen, att dessa tjänster placeras i lönegrad Cg (kommissarietjänsten

vid extra roteln vid kriminalavdelningen i Stockholm) resp. Ca 25. I samband

därmed bör till innehavaren av den extra kommissarietjänsten f. n. utgående

lönetillägg om 170 kronor för månad räknat indras. De 8 till uppflyttning

föreslagna överkonstapelstjänsterna föreslås böra erhålla tjänstebenämningen

kriminalkommissarie och förståndartjänsten vid stockholmsavdelningen

tjänstebenämningen förste kriminalassistent.

Vidare föreslår utredningen, att lönegradsplaceringarna för kommissarietjänsterna

vid statspolisavdelningarna anslutes till dem som enligt utredningens

förslag kommer att gälla för kommissarietjänsterna i de städer,

där vederbörande statspolisavdelningar är stationerade.

Utredningens förslag till differentiering av kommissarietjänsterna bär i

vissa fall anknutits till poliskårens storlek och polisdistriktets invånarantal.

Utredningen säger sig nämligen ha funnit, att de med de olika

tjänsterna förenade göromålen vid angivna gränstal undergår en sådan

kvalitetsförändring att motiv för differentiering föreligger. Den omständigheten,

att vissa gränstal angivits, anses emellertid inte för framtiden böra

få innebära, att varje överskridande — eller underskridande — av desamma

skall medföra en ändrad lönegradsplacering av viss tjänst. Dylik ändring

föreslås alltid skola föregås av en prövning, huruvida de med tjänsten förenade

göromålen verkligen undergått en sådan kvalitetsförändring, att uppf

lyftning eller nedflyttning i lönegrad av tjänsten bör ske.

Utredningen har understrukit, att förslagen till lönegradsplacering av

polispersonalen är grundade på en ingående analys av polisarbetet och en

jämförelse med arbetsuppgifterna för vissa statliga tjänstemannagrupper.

Den föreslagna lönegradsplaceringen för polispersonalen bör därför inte

tagas till utgångspunkt för krav på liknande löneförändringar för andra

kommunala anställningshavare, även om dessa traditionellt hittills har följt

polispersonalen i lönehänseende. Dylika traditionsskäl har enligt utredningens

mening förlorat sitt värde i och med att polispersonalens arbete

blivit föremål för en grundlig värdering i lönehänseende.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

4. Arbetstidsförhåilanden.

23

Enligt 25 § polisreglementet är polisman, som har att fullgöra sådan

tjänst där tjänstgöringstiden kan kontrolleras, skyldig att tjänstgöra i medeltal

högst 48 timmar under varje vecka. Vad sålunda sagts skall, i den

mån arbetsförhållandena så medger, gälla även beträffande annan polisman.

Tjänstgöringen bör ordnas så, att varje polisman i medeltal en gång i veckan

erhåller tjänstfrihet under 24 timmar i följd. Även då polisman är

tjänstfri, skall han, om det för polisverksamhetens behöriga fullgörande finnes

oundgängligen nödvändigt och oavsett om det nyssnämnda medeltalet

timmar för tjänstgöringstiden överskrides, efter förmans order inträda i

tjänstgöring. Vidare skall han, varhelst han befinner sig inom anställningsområdet

(i regel överensstämmande med polisdistriktet), självmant ingripa

till ordningens och säkerhetens tryggande.

På grundval av de från polismännen infordrade uppgifterna har utredningen

lämnat en redogörelse för nuvarande arbetstidsförhåilanden för polispersonalen

(betänkandet s. 35—39). Sammanfattningsvis har utredningen

bl. a. konstaterat, att ordningspolispersonalen genomgående har längre

arbetstid än kriminalpolispersonalen och att av den förstnämnda personalen

ordonnanspolispersonalen har kortare arbetstid än bevakningspersonalen.

Dessa förhållanden anses bero på att kriminal- och ordonnanspolistjänsten

fått karaktär av »kontorstjänst», vid vilken bl. a. på det kommunala området

kortare arbetstid i regel är föreskriven.

Därest pågående arbetstidsutredning inte kommer att behandla polispersonalens

arbetstid, bör denna fråga enligt polislöneutredningens mening

göras till föremål för särskild prövning i omedelbar anslutning till att arbetstidsutredningen

framlägger resultatet av sitt arbete beträffande den

offentliga sektorn av arbetsmarknaden. Främst med hänsyn härtill har

utredningen inte ansett sig böra framlägga förslag till alltför genomgripande

ändringar i förhållandena på detta område.

Enligt utredningens mening bör normalarbetstiden för polisman, som tillhör

den ena eller andra kategorien av polispersonal och som har reglerad

arbetstid, vara lika lång som den som gäller för övriga polismän tillhörande

samma personalkategori. För att en kommande reglering av arbetstiden skall

underlättas, bör enligt utredningens mening den polispersonal, på vilken

det nya polislönereglementet vinner tillämpning, vara skyldig att underkasta

sig ändring i gällande arbetstidsförhåilanden. Vidare förutsätter utredningen,

att, i avbidan på resultatet av en översyn av polisens arbetstidsförhåilanden,

andra förändringar i nuvarande arbetstidsförhåilanden inte skall vidtagas

än att arbetstiden i vederbörlig mån förlänges för sådan personal, som

genom utredningens olika förslag erhåller särskild kompensation för sådan

beredskap, övertidstjänstgöring m. m., som hittills föranlett avkortning av

arbetstiden. Efter en sådan justering av arbetstiden bör denna i betydligt

större omfattning än hittills komma att uppgå till 48 timmar för normal

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

arbetsvecka räknat. Arbetstiden bör inte i något fall komma att understiga

42 timmar för vecka räknat. Utredningen anser vidare, att det, särskilt för

personal med utredningsarbete inom såväl ordnings- som kriminalpolistjänsten,

bör vara möjligt, att beträffande tjänstgöring, som i en följd pågår

under sex timmar eller mera, å turlista inlägga en rast av sådan längd —

minst 30 minuter — att vederbörande polisman, utan risk för att under den

tillmätta rasten behöva återuppta arbetet, i lugn och ro kan inta sin måltid

på av honom själv vald plats.

Enligt utredningens mening bör en reglering av arbetstiden eftersträvas

och även kunna genomföras i samtliga polisdistrikt med centralt stationerad

polisstyrka med särskilt polisbefäl. Tjänstgöringstiden och dess förläggning

bör därvid fastställas genom turlista, order eller dylikt.

I fråga om polispersonal, som inte ingår i central polisstyrka med polisbefäl,

påpekar utredningen, att det i allmänhet inte är möjligt att genomföra

en reglering av arbetstiden i vanlig bemärkelse. Inte heller synes det

möjligt eller ens lämpligt att fastställa bestämda tjänstgöringstider för sådan

personal. Det torde inte vara till fördel vare sig för den berörda personalen

eller för tjänsten, om polisarbetet på landsbygden genomgående skulle

förläggas till exempelvis vanlig kontorstid. För denna personal bör dock genom

lämpliga åtgärder från polischefernas sida de egentliga olägenheterna

med nuvarande tjänstgöringsförhållanden kunna undanröjas. Utredningen

avser härmed, att vederbörande polischef skall organisera den polisiära beredskapen

på sådant sätt, att den beredskap, som alltid är och måste vara

förknippad med polistjänsten, inte blir nämnvärt mer betungande för polismän

med oreglerad arbetstid än för polismän med enligt turlista, order

e. dyl. reglerad arbetstid.

Vad angår tillgodoräkning av tid, som åtgår för förpassningsresa, erinrar

utredningen om att frågan, hur restid skall betraktas i arbetstidsberäkningshänseende,

enligt vad utredningen har sig bekant, kommer att behandlas

av sakkunniga för utredning rörande arbete på s. k. obekväm arbetstid.

Utredningen föreslår därför, att — i avvaktan på resultatet av sakkunnigbehandlingen

av frågan — provisoriska föreskrifter utfärdas, innebärande

att vid förpassningsresa såsom tjänstgöringstid må räknas tiden från avresan

från stationeringsorten intill den tidpunkt, då den förpassade avlämnats

eller med avlämnandet sammanhängande gör omål (redovisning, anmälan

etc.) avslutats. Reglerande föreskrifter föreslås jämväl böra innehålla

den garantiregeln, att polisman, som fullgör förpassningsresa, i arbetstidsberäkningshänseende

(t. ex. för utbekommande av gottgörelse för övertidstjänstgöring)

inte skall komma i sämre ställning än om han under tiden

för bortovaron fullgjort sin ordinarie tjänstgöring.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75. 25

5. Riktlinjer för ett statligt polislönereglemente.

Såsom jag redan har nämnt, har polislöneutredningen även lagt fram förslag

till riktlinjer för ett statligt polislönereglemente. I samband med den

följande redogörelsen för dessa delar av utredningens förslag kommer jag

också att återge vissa ur betänkandet hämtade uppgifter om nuvarande anställningsvillkor

för polispersonalen.

Allmänna synpunkter. Utredningen anser, att ett polislönereglemente

bör i största möjliga utsträckning ansluta till Saar och utgöra ett

fristående reglemente, som skall kunna tillämpas utan tillgång till Saar.

Motsvarande förklaras böra gälla tilläggsbestämmelserna till polislönereglementet.

Reglementets tillämpningsområde. Det nya reglementet

föreslås i första hand böra gälla kommunalt anställda polismän i högst kommissaries

grad, som jämlikt 2, 4, 5 eller 6 § polislagen finnes anställda i

polisdistrikt. Vidare bör under reglementet falla sådana polismän, som

kan komma att anställas av landsting enligt 3 § polislagen. Däremot bör

reglementet inte äga tillämpning på ordningsmän, anställda enligt 2 § sista

stycket polislagen.

Den statligt anställda civila polispersonalen är f. n. underkastad Saar.

Då utredningen föreslår vissa specialbestämmelser för polispersonalen i allmänhet,

vilka bör gälla även den statliga polispersonalen, har utredningen

funnit det lämpligast att låta polislönereglementet gälla all polispersonal i

egentlig mening, oavsett vem som är huvudman. Det nya polislönereglementet

bör enligt utredningens mening även gälla för den s. k. malmfältspolisen.

Anställningsformer. Utredningen har vid framläggande av förslag

till polispersonalens lönegradsplacering förutsatt, att denna personal

skall kunna anställas såsom ordinarie, extra ordinarie eller extra tjänstemän

eller såsom aspiranter. Såsom bakgrund till sitt förslag om dessa anställningsformers

användning i olika fall lämnar utredningen följande redogörelse

för nuvarande anställningsformer och dessas innebörd.

F. n. anställes den kommunala polispersonalen såsom ordinarie eller såsom

extra. Ordinarie polisman kan emellertid enligt 17 § polisreglementet

tillsättas antingen genom ständigt förordnande eller genom förordnande

tills vidare. Ordinarie polisman, som erhållit ständigt förordnande, må i

administrativ ordning skiljas från tjänsten endast på grund av stadgande i

polisreglementet eller annan allmän författning eller för vederbörande polisdistrikt

gällande pensioneringsbestämmelser, medan annan ordinarie polisman

därjämte må skiljas från tjänsten om han på grund av mindre gott uppförande

eller av annan anledning finnes olämplig för tjänsten, dock med rätt

att åtnjuta avlöning under två månader från entledigandet (18 §). Polisman

må icke anställas med ständigt förordnande förrän han under minst två

år i följd tjänstgjort vid polisväsendet (21 §).

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

Extra polisman, som varit anställd vid polisväsendet minst två år i följd,

må skiljas från sin anställning endast av anledning som avses i 18 § polisreglementet

eller på grund av indragning eller ändring av befattning, och

är, om han skilts från tjänsten av annan anledning än som avses i 18 § första

stycket, berättigad till avlöning under två månader från entledigandet.

Extra polisman, som ej varit anställd vid polisväsendet minst två år i

följd, må skiljas från sin anställning, när helst tjänsten det kräver, men

äger, om han skilts från tjänsten av annan anledning än som avses i 18 §

första stycket, rätt till avlöning under en månad från entledigandet (20 §).

Enligt utredningens mening bör de nuvarande olika anställningsformerna

med varianter med fördel kunna ersättas av en ordinarie anställning i egentlig

mening (motsvarande ständigt förordnande å ordinarie tjänst), en extra

ordinarie anställning (motsvarande såväl förordnande tills vidare å ordinarie

tjänst som innehav av extra tjänst efter två års anställning vid polisväsendet),

ävensom en aspirantanställning och en extra anställning (motsvarande

innehav av extra tjänst utan två års anställning vid polisväsendet). Aspirantanställningen

bör användas för rekryteringspersonal och extra anställning

för tillfälligt anställd personal. För personal av sistnämnt slag bör även

arvodesanställning kunna komma i fråga (exempelvis för pensionerad personal

som återanställes).

Lönek lassplacering. Utredningen erinrar om att befattningshavare,

som befordras till befattning inom högre lönegrad, enligt de kommunala

bestämmelserna placeras lägst i löneklassen närmast över den som han

i den lägre befattningen senast tillhörde och för löneklassuppflyttning äger

tillgodoräkna sig den tid, dock högst tre år, varunder han tillhört löneklassen

närmast under den, i vilken han placerats. Enligt Saar gäller däremot, att

tjänsteman som i den lägre tjänsten tillhörde slutlöneklassen, i motsvarande

fall får tillgodoräkna högst nio år.

Med hänsyn till att de statliga löneklassbestämmelserna i här förevarande

hänseende innebär en nyhet på det kommunala området och dessutom är

jämförelsevis komplicerade har utredningen övervägt, huruvida inte löneklassbestämmelserna

i polislönereglementet borde utformas i anslutning till

de kommunala föreskrifterna på området. Utredningen har emellertid inte

funnit tillräcklig anledning att föreslå en sådan avvikelse från huvudprincipen,

att Saar skall tjäna som förebild för polislönereglementet.

Lön under tjänstledighet in. in. Polislöneutredningen har särskilt

uppehållit sig vid frågan om lön under tjänstledighet för genomgång

av polisskolan och även i övrigt vid de ekonomiska villkoren under sådan

utbildning. Efter att ha erinrat om att nuvarande förhållanden utförligt

belysts i 1948 års polisutbildningskommittés betänkande (SOU 1952: 30)

framhåller polislöneutredningen den bristande enhetlighet, som f. n. råder i

fråga om kommunernas avlönande av polismännen under utbildningen vid

polisskola. Detta gäller väsentligen de polismän, som erhåller sin grundläggande

utbildning i konstapelsklassen (21 veckor). Deltagare i överkonsta
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

27

pelsklassen (28 veckor) åtnjuter i allmänhet full lön från sina distrikt.

Samma är förhållandet beträffande eleverna i kommissarieklassen (15 veckor).

Rätten till lön är emellertid inte sällan förknippad med villkoret att

polismannen under de närmaste fem åren efter genomgången kurs kvarstår

i polisdistriktets tjänst. Uppfyller han icke detta villkor, är han skyldig att

för varje felande år återbetala en femtedel av den under kursen uppburna

lönen. Denna klausul minskar alltså därtill kompetenta polismäns möjligheter

att söka högre befattningar i andra polisdistrikt.

Polislöneutredningen har vidare erinrat om att polisutbildningskommitténs

förslag innebär en fullständig omläggning av nuvarande system för

rekrytering och utbildning av polispersonalen. Förslaget innefattar också

ändringar i fråga om polispersonalens ekonomiska villkor under utbildningstiden.

Kommittén har i det avseendet framlagt alternativa förslag för

ett kommunalt resp. statligt polisväsende. Beträffande dessa förslag anför

polislöneutredningen sammanfattningsvis följande.

Polisutbildningskommittén anser, att även om polisväsendet bibehålies

som en kommunal institution, polisutbildningen principiellt bör vara en

statlig angelägenhet. Staten bör sålunda draga försorg om att skolad polispersonal

kan ställas till förfogande åt polisdistrikten. Staten bör svara för

samtliga utbildningskostnader för polisaspiranterna, sålunda även för betalningen

av de dagarvoden om 10 kronor, som av kommittén föreslagits

skola utgå såväl under lägre och högre polisaspirantkurs (10 resp. 20 veckor)

som — med undantag för tid, varunder vikariat uppehälles — under

mellanliggande utbildningstjänstgöring, d. v. s. under en sammanlagd tid

av omkring 1 år. För den händelse statsmakterna skulle så bedöma det statsfinansiella

läget, att detta icke anses tillåta, att staten utöver kostnaderna

för polisskoleverksamhetens bedrivande ensam åtar sig de kostnader, som

äro förenade med elevernas uppehälle under utbildningstiden, föreslår utbildningskommittén,

att staten å ena sidan samt landstingen och landstingsfria

städer å den andra till lika delar svara för kostnaderna. Kommittén anser

vidare, att staten bör lämna polisaspiranter resekostnadsersättning enligt

allmänna resereglementet för resor till och från polisskola. Beträffande de

ekonomiska förhållandena för polisskoleelever på högre stadier, föreslås, att

polisdistriktens skyldighet enligt polislagen att skäligen avlöna sina befattningshavare

skall förklaras inbegripa jämväl plikt att till dem utbetala oavkortad

lön under tid för bevistande av utbildningskurs vid polisväsendet.

Förutom lön bör även utbetalas resekostnads- och traktamentsersättning.

Polisutbildningskommittén föreslår slutligen, att det s. k. klausulsystemet

slopas. Om befattningshavare från ett polisdistrikt, efter det att han genomgått

viss utbildningskurs vid polisskoleväsendet, skulle söka och erhålla

högre tjänst i annat distrikt, bör det senare distriktet, under förutsättning att

genomgång av kursen varit villkor för befordran och att denna skett inom

förslagsvis fem år från kursens avslutande, helt eller delvis betala vad det

förra distriktet utgivit såsom lön, traktamente och resekostnadsersättning åt

polismannen under kurstiden. För ett dylikt interkommunalt clearingförfarande

böra enligt kommitténs mening allmängiltiga normer åstadkommas.

Vid ett förstatligat polisväsende föreslås polisaspiranterna skola placeras

i lämplig lönegrad, åtminstone från tiden för den praktiska utbildningstjänstgöringens

början (visst arvode föreslås vid sådant förhållande böra

utgå under den lägre aspirantkursen). Vid genomgång av högre stadier av

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

polisskolan föreslås polismännen få åtnjuta ersättning enligt grunder, som

i allmänhet gälla inom statsförvaltningen för dylika fall.

Polislöneutredningen anser, att konstapels-, överkonstapels- och kommissariekurserna

bör i fråga om lön under tjänstledighet för sådan kurs

jämställas med »kurs vid verket». Ordinarie och extra ordinarie polismän

ävensom aspiranter och extra polismän, som innehaft anställning minst 36

månader vid polisväsendet, bör sålunda äga rätt till oavkortad lön och traktamente

under kursen samt resekostnadsersättning och traktamente för

resor till och från kurs. För annan extra polisman eller aspirant ävensom

för inte lönegradsplacerad polispersonal bör enligt utredningens mening

ersättning utgå enligt i huvudsak samma grunder, som nu gäller för extra

konstapel vid poliskåren i Boden. Sådan tjänsteman äger under tiden för

genomgång av konstapelsklassen åtnjuta arvode, beräknat efter 180 kronor

för månad, ävensom — därest han är familjeförsörjare — traktamente med

6 kronor för dygn. Dessutom äger han för resorna till och från Stockholm i

samband med kursens början och slut uppbära resekostnadsersättning och

traktamente enligt allmänna resereglementet.

I likhet med utbildningskommittén anser polislöneutredningen, att nuvarande

klausulsystem inte bör bibehållas. Detta system ställer enligt utredningens

mening vederbörande polisman i en tvångssituation, som i det

långa loppet inte kan vara till fördel för polisväsendet i dess helhet. Även

i övrigt ansluter utredningen sig till polisutbildningskommitténs uppfattning

i fråga om utbildningskostnaderna, vilka i princip anses böra åvila staten.

Vid förflyttning bör dock inte utbildningskostnaderna under några förhållanden

fördelas mellan det tidigare och nya polisdistriktet. En sådan anordning

kan, anser utredningen, lätt föda misstanken, att i samband med

tillsättningen av en högre tjänst de ekonomiska konsekvenserna av valet

av den ene eller andre polismannen har fått inverka på myndighetens

ställningstagande.

Vikariatsersättning. Enligt i NTR och ARP meddelade bestämmelser

äger f. n. polisman, som förordnas eller beordras att jämte egen

uppehålla annan befattning i samma polisdistrikt, för tid utöver 30 dagar

av kalenderåret eller i följd uppbära ersättning med 30 procent av begynnelseavlöningen

i sistnämnda (den högre) befattningen. Förordnas eller

beordras polisman att med ledighet från egen befattning uppehålla högre

befattning under innehavarens ledighet, äger han för tid utöver 90 dagar

av kalenderår eller i följd uppbära ersättning motsvarande den avlöning,

som skulle ha utgått till honom såsom innehavare av den högre befattningen.

Vid tillämpning av dessa bestämmelser tages ej hänsyn till vikariat,

avseende högst 6 dagar i följd, med mindre vederbörande myndighet (lönenämnd,

polisdistrikt) så prövar skäligt. Vikarie, som inte är befattningshavare

i distrikt, äger uppbära vikariatsersättning med ett belopp motsvarande

den avlöning, som skulle tillkomma vikarien såsom innehavare av

belattningen. Enligt föreskrift i de till ARP anslutna reglementena äger dock

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

29

sådan vikarie, om han samtidigt upprätthåller annan tjänst, endast uppbära

hälften av detta belopp.

Den omständigheten, att vikarie, som inte är befattningshavare i distriktet,

äger uppbära vikariatsersättning'' med hälften av lönen i den uppehållna

befattningen, har på sina håll medfört en strävan hos de enskilda polismännen

att jämte egen befattning få uppehålla tjänst utom det egna distriktet.

I dylikt fall gäller nämligen inte någon karenstid (30 dagar) för rätt

till vikariatsersättning såsom vid ett vikariat inom det egna distriktet.

Polislöneutredningen föreslår, att vikariatsersättning åt polismän skall

utgå enligt de i Saar angivna grunderna, och uttalar i anslutning härtill

bl. a. följande.

Även för det fall att polisman, efter samråd mellan vederbörande polischef

och polisdistrikt och efter befrielse från skötseln av arbetsuppgifterna

i den egna tjänsten, förordnas att inom annat polisdistrikt uppehålla antingen

högre tjänst eller jämte den egna högre, jämbördig eller lägre tjänst

synas de statliga principerna för ersättning i olika avseenden böra gälla.

I första fallet synes vikariatsersättning samt i förekommande fall tjänstgöringstraktamente

och resekostnadsersättning böra utgå. Då ju polismannen

»lånats ut», bör givetvis det polisdistrikt, inom vilket vikariatet uppehälles,

bestrida såväl löne- som traktaments- och resekostnader. Ersättningsfrågorna

i det senare fallet, då polisman jämte egen tjänst förordnas

att under begränsad tid i anledning av förekommande kortare ledighet eller

semester uppehålla tjänst inom annat polisdistrikt, föreslår utredningen

böra lösas i princip så, att polismannen ersättes för havda merkostnader.

Utredningen förutsätter härvid, att polismannen endast förrättar de löpande

göromålen å båda tjänsterna, så att hela arbetsbördan kommer att ungefär

motsvara en tjänst. Polismannen bör med bibehållande av sin stationeringsort

inom det egna distriktet genom det »lånande» distriktet erhålla den reseoch

traktamentsersättning, som hänföres till verksamheten inom sistnämnda

distrikt. Endast under förutsättning att den uppehållna tjänsten är högre,

synes vikariatsersättning böra utgå i detta fall. Vikariatsersättningen bör

då reduceras i förhållande till omfattningen av tjänstgöringen å den egna

tjänsten.

Gottgörelse för övertids tjänstgöring. Till sin principiella

innebörd överensstämmer föreskrifterna i NTR och i till detta anslutna

reglementen om de förutsättningar, under vilka gottgörelse för övertidstjänstgöring

kan utgå, med motsvarande föreskrifter i Saar (32 §).

Enligt NTR utgår dock inte övertidsersättning till den som uppbär ersättning

för uppehållande, jämte egen, av annan befattning. Den i Saar gjorda

uppdelningen av övertidstjänstgöring i arbete på kvalificerad resp. enkel

övertid äger inte heller motsvarighet i NTR. ARP innehåller inte några

föreskrifter om gottgörelse för övertidstjänstgöring, men utredningen bär

funnit, att dylik gottgörelse trots detta utgår i sammanlagt 49 polisdistrikt

på landsbygden. Utredningen har vidare funnit, att det utredningsarbete,

som utföres inom ordningspolis^''änsten, samt kriminalpolisarbetet i regel

inte ansetts vara av sådant slag, att behov och varaktigheten av övertidstjänstgöring

kan kontrolleras. Ehuru gottgörelse för övertidstjänstgöring

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

sålunda inte bort utgå, har sådan gottgörelse i någon form — t. ex. genom

nedsättning av tjänstgöringstiden eller genom »tid åter» — i ganska stor

omfattning utgått. Det synes vidare böra nämnas, att s. k. utredningsmän

inom ordningspolistjänsten och kriminalpolismän i regel anses fullgöra

kontorsarbete eller liknande inomhusgöromål och därför fått tjänstgöringstiden

nedsatt till 7 timmar per söckendag.

Frågan om gottgörelse för övertidstjänstgöring till polispersonalen har

varit föremål för ingående överväganden inom utredningen på grund av att

synnerligen skiljaktiga uppfattningar om polisarbetets kontrollerbarhet

kommit till uttryck både inom utredningen och vid dess diskussioner med

polismän och experter. Utredningen anser, att därest inte närmare anvisningar

meddelas angående tillämpningen av de statliga övertidsbestämmelserna

risk föreligger för att de blir mycket olika tillämpade i skilda polisdistrikt.

De tjänster inom polisväsendet, vid vilka övertidsersättning enligt utredningens

mening i regel kan utgå, utgöres huvudsakligen av de s. k. bevakningstjänsterna,

d. v. s. tjänster för enligt turlistor tjänstgörande fot- eller

bilpatrullerande polismän, polismän i stationstjänst, polismän i radiobiltjänst,

ridande polismän, trafikpolismän etc., allt självfallet under förutsättning

att dessa polismän inom vederbörliga arbetsområden inte utövar

mera självständigt befäl.

Vad angår den utredande ordnings- och kriminalpolispersonalen har utredningen

funnit, att man inom polisorganisationerna i allt för liten utsträckning

f. n. tillämpar s. k. förskjuten arbetstid. En jämnare arbetsbelastning

borde genom ändrade tjänstgöringsturer kunna åvägabringas.

Sålunda bör inte så genomgående, som nu är fallet, s. k. kontorstid tilllämpas.

Enligt turlista alternerande tjänstgöring, omfattande dag-, eftermiddags-

och kvällstjänst, bör i större utsträckning än f. n. tillgripas. Redan

genom en sådan åtgärd torde förekommande övertidstjänstgöring på flera

håll kunna undvikas eller i varje fall nedbringas. Av andra åtgärder för

nedbringande av övertidsarbete av mera varaktig natur nämner utredningen

anställandet i större omfattning än f. n. av biträden för renskrivnings- och

registreringsarbeten samt för övriga enklare göromål, ökad användning av

standardiserade blanketter, centraliserade kortregistersystem etc. Utredningen

är emellertid medveten om att även om här rekommenderade åtgärder

vidtages, berörd personal ändock i viss omfattning måste åläggas

tjänstgöring på övertid. I princip bör gottgörelse för sådan tjänstgöring utgå,

om förutsättningar enligt Saar föreligger. I detta hänseende framhåller utredningen,

att arbete, varom här är fråga, bör anses såsom kontrollerbart

under förutsättning, dels att innehavaren till huvudsaklig del fullgör utredningsarbete

på station och att den s. k. yttre tjänst, som fullgöres, inte

är på något sätt karakteristisk för tjänsten såsom sådan, dels att »yttre»

tjänstgöringsuppdrag, för vilka övertidsersättning begäres, påbörjas efter

order eller anmälan och avslutas med anmälan eller rapport till vederbörligt

befäl.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

31

Utredningen understryker, att övertidstjänstgöringen måste vara påkallad

eller godkänd av vederbörande chef. Gottgörelse för övertidstjänstgöring,

som bara innebär avslutande av vid kontorstidens slut pågående rutinmässigt

arbete eller dylikt, bör sålunda inte utgå. övertidstjänstgöringen bör avse

ett visst bestämt arbete (t. ex. förhör i och för häktningsförhandling,

slutförande av utredning etc.), vars avslutande inom viss begränsad tid av

vederbörande chef bedömes såsom en nödvändighet. I avbidan på att frågan

om arbetstiden för polispersonalen löses bör vidare för den utredande ordnings-

och kriminalpolispersonalen, vilken hittills inte kommit i åtnjutande

av gottgörelse för övertidstjänstgöring, i princip tjänstgöringstid, som enligt

turiista understiger vad som motsvarar 48 timmar per normal arbetsvecka,

först utfyllas, innan dylik gottgörelse kan utgå.

De tjänster i högst 22 lönegraden inom polisväsendet, vid vilka enligt utredningens

uppfattning gottgörelse för övertidstjänstgöring i Saars mening

icke må utgå, är följande:

1. Tjänster, vilkas innehavare inom arbetsområdet utövar mera självständigt

befäl.

2. Tjänster, vilkas innehavare bär kontor i bostaden eller eljest inte tillhör

centraliserad poliskår och inte innehar tjänst upptagen under följande

punkter (fjärdingsman, »utredningsmän» m. fl. på landsbygden).

3. Tjänster, vilka huvudsakligen omfattar exekutionsbiträdesgöromål

(»exekutionsbiträden»).

4. Tjänster, vilkas innehavare såsom ordonnans(central)polismän huvudsakligen

utför spaning, efterforskning och delgivning samt utredningsarbete

utom polisstationen i sådan utsträckning, att dessa arbetsuppgifter karakteriserar

tjänsten.

5. Kriminalpolistjänster, vilkas innehavare fullgör s. k. yttre tjänst, huvudsakligen

spaning, i sådan utsträckning att tjänsten karakteriseras därav.

6. Tjänster i allmänhet — främst vid statspolisen — vilkas innehavare

normalt har att fullgöra självständiga, inte tidsbestämda polisuppdrag (tralikkontroll,

trafikövervakning etc.) utom den fasta stationeringsorten.

Förteckningen kan enligt utredningens mening komma att utökas eller

kompletteras, där viss eller vissa tjänster inom polisdistrikt omisskännligen

har en med typtjänsterna i förteckningen överensstämmande karaktär. Särskilt

framhålles att gottgörelse för övertidstjänstgöring självfallet inte bör

utgå i sådant fall, då polisman tillfälligtvis till följd av något sitt eget förvållande

eller någon av göromålens omfattning oberoende omständighet nödgas

utsträcka sin arbetstid, eller då den för arbetsuppgifternas fullgörande

erforderliga tiden på ett mera påtagligt sätt står i relation till vederbörandes

förmåga eller fortfärdighet (jfr SFS 1953: 43).

Särskild ersättning för viss tjänstgöring. Beträffande

vissa av de tjänster, å vilka med hänsyn till arbetets bristande kontrollerbarhet

gottgörelse för övertidstjänstgöring enligt Saar inte kan utgå, har

utredningen funnit skäl föreligga för att i undantagsfall viss kompensation

må utgå för tjänstgöring, som särskilt beordras eller eljest är oundgängligen

påkallad nattetid. Vad först angår de under punkt 2 i den nyssnämnda för
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

teckningen angivna tjänsterna har utredningen i fråga om tjänstgöringsförhållandena

för innehavarna anfört följande.

Det övervägande flertalet av dessa har för mars månad 1953 redovisat en

effektiv tjänstgöringstid i större eller mindre utsträckning överstigande 48

timmar för vecka räknat. Metoden att låta personalen själv — någon annan

metod torde icke stå till buds i fråga om tjänstgöring av här förevarande

slag — lämna uppgifter om sina arbets- och tjänstgöringsförhållanden, kan

givetvis inbjuda till lämnande av medvetet eller omedvetet oriktiga uppgifter.

Det bör dock hållas i minnet, att polischeferna granskat uppgifterna. I

de med hänsyn till uppgiftsmaterialets omfattning fåtal fall, där polischeferna

anmält tvivelsmål beträffande viss eller vissa meddelade uppgifter om

tjänstgöringstiden, har utredningen sökt erhålla närmare belysning av tidsuppgifterna.

Studiebesöken i polisdistrikten ha i några fall planerats just

med hänsyn till önskvärdheten av att erhålla dylika kompletterande upplysningar.

Utredningen har därvid kunnat konstatera, att tidsangivningarna

stundom präglats av en viss benägenhet hos vederbörande att uppskatta

tiden, som åtgått för vissa arbetsuppgifter, för högt, men i regel ha synnerligen

uttömmande redogörelser för åtgången tid och motiv för meddelade

uppgifter kunnat lämnas. Tunga arbetsrutiner ha på sina håll bidragit till

att tiderna för göromålens fullgörande blivit onormalt långa. Om man försiktigtvis

räknar med en i liknande sammanhang såsom normal betraktad

felprocent av 10, finner man, att den genomsnittliga tjänstgöringstiden för

här ifrågavarande personal ändock kommer att överstiga, vad som motsvarar

den i 25 § polisreglementet angivna, eller i medeltal 48 timmar under

varje vecka.

Förläggningen av arbetstiden är synnerligen varierande. Någon bestämd

kontorstid kan inom de polisdistrikt, det här gäller, i regel icke hållas. Mycket

ofta måste polismännen tillgripa eftermiddagar och kvällar — och även

tidiga morgnar — för att kunna hålla förhör, ta kontakter med folk, slutföra

utredningar etc. De personer, vilka skola höras eller träffas, äro under

dagen på sitt arbete och tillgängliga för polismannen antingen före arbetets

början på morgonen eller efter arbetets slut på kvällen. Polismännen måste

följaktligen indela sin arbetsdag under hänsynstagande till nu nämnda förhållanden.

Den ena arbetsdagen blir icke heller med säkerhet den andra

lik. Det kan dock påstås, att dylikt löpande polisarbete icke behöver utföras

efter kl. 22 och före kl. 6.

Med utgångspunkt från förestående resonemang har utredningen kommit

till den uppfattningen, att det måste anses skäligt att på något sätt kompensera

den berörda personalen, därest denna av omständigheter, varöver

den själv inte kan råda, tvingas att tjänstgöra mellan kl. 22 och kl. 6. Utredningen

föreslår därför, att särskild gottgörelse får utgå för sådan av polischef

beordrad eller av tvingande omständigheter påkallad och sedermera av

polischefen godkänd tjänstgöring, som fullgöres å nyssnämnd tid.

Utredningen framhåller, att det med fog kan göras gällande, att den tid,

som f. n. åtgår för göromålens fullgörande, jämväl inrymmer tid för mellan

kl. 22 och kl. 6 fullgjord tjänstgöring. Skäl talar sålunda för att sådan

tjänstgöring inte helt kompenseras såsom övertidstjänstgöring. Å andra sidan

är det enbart fråga om tjänstgöring på natten och oftast torde det bli

fråga om snabbinställelse till tjänstgöring, sedan vederbörande redan gått

till vila. Under hänsynstagande till dessa olika omständigheter har utred
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

33

ningen ansett sig böra föreslå, att tjänstgöring av här förevarande slag kompenseras

på samma sätt som verklig övertidstjänstgöring på s. k. enkel övertid.

Med hänsyn till att här är fråga om tjänstemän, som inte har reglerad

arbetstid, torde annan gottgörelse än kontant ersättning inte kunna komma

i fråga. Beräkningen av denna ersättning för tjänstgöring mellan kl. 22 och 6

föreslås böra ske i tillämpliga delar på sätt föreskrivits i 19 § 2 mom. tillläggsbestämmelserna

till Saar (T Saar) beträffande beräkning av övertidsersättning.

Vad därefter angår de i den nyssnämnda förteckningen under punkterna

4—6 angivna polismännen bör enligt utredningens mening angivna ersättningsgrunder

kunna erhålla motsvarande tillämpning. Förutsättning för ersättning

måste i fråga om dessa tjänstemän vara att vederbörande förman

beordrat eller på förhand godkänt tjänstgöringen. Om kriminalpolisman

anser påkallat att förlägga sin spaning till tiden mellan kl. 22 och 6, bör

han i förväg inhämta förmannens samtycke härtill.

Beredskapsersättning. Med beredskapstjänst avser utredningen

åliggande för befattningshavare att under tid då han är fri från tjänstgöring

uppehålla sig i hemmet eller på annan uppgiven plats för att kunna på kallelse

omedelbart eller inom viss tid träda i tjänst. Polispersonalen föreslås

böra erhålla rätt till kontant ersättning — beredskapsersättning — för beredskapstjänst.

Utredningen har funnit det lämpligt, att ersättningen avväges

med hänsyn till den grad av beredskap som i varje särskilt fall erfordras.

Beredskapsgraderna skall enligt förslaget vara två och innebära,

grad 1: att polismannen är anträffbar i sin bostad, beredd att omedelbart

inträda i tjänstgöring;

grad 2: att polismannen är anträffbar i sin bostad eller på annan av honom

vederbörligen anmäld plats inom polisdistriktet, på vilken han kan

nås med telefon och vilken inte är otillgängligt belägen, samt är beredd att

omedelbart inträda i tjänstgöring.

Efter närmare utredning och vid jämförelse med f. n. till statliga befattningshavare

utgående beredskapsersättningsbelopp (vid statens vattenfallsverk,

försvarets fabriksverk m. fl.) har utredningen för polispersonalens del

kommit till att 61 resp. 40 kronor för vecka räknat synes vara en skälig

ersättning vid beredskapstjänst av grad 1 resp. 2. Såsom fallet är bl. a.

med beredskapsersättningarna vid vattenfallsverket, bör någon reducering

av beredskapsersättningen inte ske för det fall att beredskapstjänst övergår

i sådan effektiv tjänstgöring, för vilken i förekommande fall övertidsersättning

eller särskild ersättning för nattjänstgöring skall utgå.

Ersättning för beredskapstjänstgöring, som påbörjas vid tjänstens slut

ena dagen och avslutas vid tjänstens början påföljande dag, föreslås böra

utgå med 10 procent av veckobeloppet, därest beredskapstjänstgöringen börjar

en av dagarna måndag—fredag samt med 20 och 30 procent, om tjänstgöringen

börjar lördag resp. söndag. Beredskapstjänstgöring från lördag vid

3 Bihang till riksdagens protokoll 195i. lsaml. Nr 75.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

den ordinarie tjänstgöringens slut till måndag vid denna tjänstgörings början

bör i analogi härmed berättiga till ersättning med 50 procent av veckobeloppet.

Föreslagen fördelning av ersättningsbelopp för vecka anses böra

gälla oberoende av om helgdagar och helgdagsaftnar inträffar under veckan

eller inte.

Utredningen påpekar, att beredskapsersättning självfallet inte bör utgå,

om efter framställning av vederbörande polismän kompensation för beredskapstjänst

medges utgå i form av ledighet eller avkortad tjänstgöringstid.

Med hänsyn till avvägningen av beredskapsersättningens storlek föreslår

utredningen, att vid evalvering av ersättning till tid beredskap av grad 1

kompenseras med 15 procent och beredskap av grad 2 med 10 procent.

I anslutning till förslaget om beredskapsersättning framhåller utredningen,

att polischef bör påfordra beredskapstjänst endast då så är nödvändigt

och då den med polistjänsterna såsom sådana förknippade skyldigheten att

vid tjänstfrihet vistas inom anställningsområdet icke bedömes vara till fyllest

för polisverksamhetens behöriga fullgörande. Beredskapstjänst av grad

1 skall givetvis icke användas i större utsträckning än som med hänsyn till

förhållandena är oundgängligen erforderligt. Beredskapstjänstgöring bör enligt

utredningens mening som regel ordnas genom bestämd turlista, enligt

vilken befattningshavarna alternerar och i vilken även vederbörligen fastställts

den beredskapsgrad som skall användas.

Ersättning för arbete å s. k. obekväm tid. Utredningen

föreslår, att vid genomförande för polispersonalen av ett statligt lönesystem

även denna personal bör få rätt till ersättning för arbete å s. k. obekväm

tid enligt samma grunder som statens tjänstemän. Av den kommunala polispersonalen

åtnjuter f. n. endast polisen i Stockholm dylik ersättning.

Särskilda ersättningar för resor, lokaler m. m. Vid

sina bedömanden av polismännens avlöningsförmåner har utredningen utgått

från att allmänna resereglementet skall bli tillämpligt jämväl å den

kommunala polispersonalen och att de särskilda föreskrifter, som kan bli

erforderliga på grund av de speciella tjänstgöringsförhållandena inom polisväsendet

skall utformas i anslutning till de specialföreskrifter, som utfärdats

för olika statliga tjänstemannagrupper.

I fråga om ersättning för flyttningskostnad föreslår utredningen, att sådan

ersättning skall tillkomma kommunal polisman, som förflyttats på

grund av indragning av polistjänst eller eljest utan egen ansökan eller därom

uttryckt önskan. Ersättningen bör utgå enligt den statliga flyttningsersättningskungörelsen

(SFS 1953:355).

Vad angår f. n. i viss utsträckning utgående ersättning åt polismän för

tillhandahållande av cykel, bil, kontorslokal, skrivmaskin m. m. (betänkandet

s. 52—54) anser utredningen, dels att ifrågavarande ersättningar principiellt

bör avvägas så att de motsvarar vederbörandes verkliga kostnad för

begagnande av egen cykel, bil etc., dels att ersättningarna bör fastställas

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

35

efter centrala förhandlingar. I den män telefon i bostaden framstår såsom

ett direkt tjänsteintresse, bör enligt utredningens mening polismans kostnader

för sådan telefon ersättas.

Kallortstraktamente. Utredningen föreslår, att polisman, som

på ort tillhörande högsta kallortsklassen fullgör tjänstgöring, vilken är av

beskaffenhet att i särskilt hög grad utsätta honom för inverkan av ortens

klimatiska förhållanden, må uppbära förutom kallortstillägg — sådant tilllägg

utgår regelmässigt redan nu — särskilt kallortstraktamente med 75 öre

för varje dag, då han fullgör sådan tjänstgöring. För rätten till dylikt traktamente

har utredningen förordat villkor, motsvarande dem som enligt

21 § T Saar gäller vid tullstaten, statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

Tjänstedräkt och tjänstetecken m. m. Polislöneutredningens

undersökningar har utvisat, att vissa polisdistrikt fullgör sin skyldighet

att ombesörja polisens uniformering genom att tillhandahålla den uniformspliktiga

personalen fri uniform. I exempelvis Stockholm har härvid för denna

förmån fastställts ett visst värde. Om en polisman inte tar ut några persedlar

under ett år, får han i stället ut ett kontant belopp motsvarande

beklädnad sförmånens värde. Tar han endast ut en del persedlar, får han ut

mellanskillnaden mellan kostnaden för dessa persedlar och nämnda värde.

Som regel utbetalar polisdistrikten kontant beklädnadsersättning till polispersonalen.

Sådan ersättning utgår på några få undantag när även till kriminalpolismän

och annan icke uniformspliktig polispersonal.

Befattningshavare, vilkas anställningsvillkor reglerats i enlighet med

NTR, uppbär i allmänhet beklädnadsbidrag med 528 kronor för år. Detta belopp

är således det i städerna normalt gällande ersättningsbeloppet för polisman.

Samma belopp tillämpas i flertalet köpingar. Till polissyster utgår

som regel bidrag med 268 kronor för år. Till polismän, vilkas anställningsvillkor

är anslutna till ARP, utgår beklädnadsbidrag med 312 kronor för år.

I Stockholm utgår beklädnadsbidrag med 1 083 kronor till kommissarier och

biträdande kommissarier, 771 kronor till icke uniformerade överkonstaplar,

624 kronor till kriminalkonstaplar och 312 kronor till polissystrar. Värdet

av den fria beklädnadsförmånen för övriga polismän i Stockholm beräknas

till 624 kronor för uniformerade överkonstaplar, biträdande överkonstaplar

och konstaplar samt till 955 kronor för polismän med tjänstgöring

såsom ryttare eller bilförare.

För den statligt anställda polispersonalen gäller det s. k. rabattsystemet

enligt de allmänna bestämmelserna i 39 § Saar och 28 § T Saar.

Utredningen erinrar om att vissa statliga befattningshavare, nämligen

överfurirer (högbåtsmän), underofficerare och officerare, är undantagna

från tillämpningen av rabattsystemet men äger utfå skyddsbeklädnad enligt

samma grunder som övriga statstjänstemän. Dessa befattningshavare

erhåller enligt i T Saar närmare angivna grunder ekiperingshjälp samt eki
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

peringsbidrag med visst belopp för år räknat. Detta system såväl som rabattsystemet

avser blott att ge vederbörande tjänstemän ersättning för den merkostnad,

som uniformsplikten medför för dem.

Polislöneutredningens ledamöter har varit eniga om att vid införandet av

ett statligt lönesystem för polispersonalen merkostnadsprincipen självfallet

bör gälla för denna personal.

Ehuru rabattsystemet otvivelaktigt medför vissa komplikationer i administrativt

hänseende, har utredningen likväl funnit detta system vara att

föredra framför bidragssystemet. Dels erbjuder det förstnämnda systemet

bättre möjligheter att avpassa det allmännas bidrag till uniformskostnaderna

efter den omfattning, i vilken polismännen använder uniform, dels ger

systemet större rättvisa olika personalgrupper emellan. Utredningens majoritet

har därför stannat vid att förorda rabattsystemet. Polisförbundets representant

i utredningen har dock under åberopande av den allmänna opinionen

bland polispersonalen hävdat, att bidragssystemet såsom sådant bör

bibehållas.

Sj u k vård. Utredningen har föreslagit, att för den kommunala polispersonalen

rätt till sjukvård skall införas i enlighet med de statliga bestämmelser

(41—48 §§ Saar), som gäller för lärare vid högre kommunala skolor

m. fl.

6. Övergångsanordningar.

Utredningen har framhållit, att det föreslagna lönesystemet i flera avseenden

innebär genomgripande förändringar i polismännens nuvarande

anställnings- och avlöningsförhållanden, vilket nödvändiggör relativt omfattande

övergångsbestämmelser. Jag torde här i korthet få redogöra för de av

utredningen förordade grunderna för dylika bestämmelser.

Ordinarie polisman eller extra polisman med mer än 2 års anställning,

som vid ett statligt reglementes ikraftträdande är anställd enligt av vederbörande

polisdistrikt fastställda bestämmelser, skall beredas möjlighet att

kvarstå å dessa bestämmelser.

Ordinarie eller extra polisman, som övergår till det nya reglementet men

som är innehavare av tjänst, som med tillämpning av utredningens förslag

kommer att sänkas till lägre lönegrad, skall övergångsvis få kvarstå i den

hittills gällande lönegraden. I fråga om sådan ordinarie tjänsteman föreslås

vidare, att han inte heller skall behöva vidkännas minskning i den årssemester,

som nu tillkommer honom. Likaså skall ordinarie tjänsteman, som

nu har bättre sjukvårdsförmåner än de nya bestämmelserna kommer att

medföra, få bibehålla de för honom nu gällande.

Ordinarie polisman, som övergår på det nya lönereglementet, skall i förekommande

tall skyddas mot kontant löneminskning genom ett personligt

lönetillägg. Sådant lönetillägg föreslås skola minskas, i den mån tjänstemannen

på grund av befordran eller eljest genom löneklassuppflyttning

efter reglementets ikraftträdande erhåller högre lön.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

37

Utredningen anser vidare, att polisman, som vid det nya reglementets

ikraftträdande placeras i lönegrad med samma ordningsnummer som gällt

för honom omedelbart dessförinnan, bör bibehållas vid gällande löneklassplacering

och om han tillhör högsta löneklassen i lönegraden placeras i lönerum

med utgångspunkt från den tidpunkt, då han placerats eller beräknats

ha blivit placerad i högsta löneklassen.

Vad angår löneklassplaceringen för polisman, som i samband med det

nya reglementets ikraftträdande uppflyttas i högre lönegrad, anför utredningen

bl. a. följande.

Närmast till hands skulle måhända ligga att tillämpa ett övergångssystem

av det slag, som tillämpades vid den statliga tjänsteförteckningsrevisionen.

Detta innebar, att vederbörande i den högre lönegraden erhöll motsvarande

lönetur, som han haft i den lägre lönegraden, om hans tjänst icke höjdes

mer än två lönegrader, men att han förlorade tre år i sin lönetur för varje

överskjutande lönegrad. Med hänsyn till att polismännen i icke obetydlig utsträckning

förlora vissa hittills utgående kontantbidrag, främst beldädnadsbidrag,

skulle i så fall enligt grunderna för angivna löneturssystem s. k.

parallell uppflyttning dock kunna i stor utsträckning medges, om höjningen

omfattade högst tre lönegrader. Med hänsyn till att utredningens förslag

i få fall medföra uppflyttning mer än tre lönegrader anser utredningen sig

i enkelhetens intresse böra förorda, att parallelluppflyttning medgives vid

övergång till högre lönegrad i samband med det nya reglementets ikraftträdande.

I övrigt föreslår utredningen, att övergångsbestämmelserna skall innehålla

föreskrift om skyldighet för polisman, som övergår till det nya lönesystemet,

att underkasta sig ändring i dessa bestämmelser i samma utsträckning som

för statstjänstemän gäller i fråga om Saar.

Utredningen har slutligen berört en fråga, som inte är av löneteknisk art

men som kan uppkomma vid ett genomförande av utredningens förslag.

Tjänst i viss lönegrad, som uppflyttas till högre lönegrad, kan nämligen nu

innehavas av polisman, som saknar kompetens för den högre tjänsten. Utredningen

föreslår, att dispens bör medges sådan polisman, som på grund

av genom praktik förvärvade kunskaper visat sig kunna sköta den högre

tjänsten. III.

III. Yttrandena.

Såsom jag redan har nämnt, begränsar jag min redogörelse för de yttranden,

som har avgivits över polislöneutredningens betänkande, till att i

huvudsak avse uttalanden av principiell natur. Beträffande de särskilda yttranden,

som har avgivits till överståthållarämbetet och länsstyrelserna, nämligen

av 17 landsfogdar, 16 polismästare, 32 landsfiskaler, varav 1 landsfiskal-utmätningsman,

13 stadsfiskaler och 12 länsavdelningar av föreningen

Sveriges landsfiskaler lämnas endast vissa sammanfattande uppgifter om

deras ställningstaganden till de viktigare principspörsmålen. Vid bedömandet

av dessa yttranden bör hållas i minnet, att det f. n. finnes 18 polismäs
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

tare samt 341 landsfiskaler och 42 stadsfiskaler, som är polischefer. Av tidigare

angivna skäl anser jag mig inte böra här redovisa personalorganisationernas

yttranden.

Vad till en början angår utredningens förslag till principer för

ett nytt lönesystem och till normer för löneg radsplacering

av polispersonal i lägre tjänstegrad än

kommissaries har remissmyndigheterna i allmänhet tillstyrkt lönesystemet

såsom sådant men ofta haft mer eller mindre långt gående erinringar

mot lönegradsförslagen. Endast länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs

och Bohus län ävensom 2 landsfogdar, polismästarna i Malmö och

Göteborg samt 7 andra polischefer ställer sig allmänt sett avvisande till utredningens

förslag. Detta ställningstagande synes dock huvudsakligen ha

grundats på dessa myndigheters uppfattning om utredningens förslag i fråga

om polispersonalens lönegradsplaoering. Av innehållet i yttrandena i här förevarande

delar torde jag få återge följande.

Statskontoret har inte funnit något att invända mot den principiella uppläggningen

av det förordade systemet men hyser vad angår de för de olika

befattningshavargrupperna föreslagna lönesättningsgrunderna den uppfattningen,

att de lönegrader, som föreslagits utnyttjade, i en del fall är alltför

höga i jämförelse med den lönesättning, som tillämpas för närmast motsvarande

statliga befattningshavare. Vid lönesättningsfrågornas bedömande

bör enligt statskontorets mening beaktas, att utredningsförslagen innebär

betydande förbättringar för flertalet polismän av de s. k. sociala avlöningsförmånerna

samt att polismännen i större utsträckning än hittills kommer

att uppbära gottgörelse vid förordnande å högre tjänst och för övertidsarbete.

Härtill kommer de föreslagna ersättningarna för beredskapstjänstgöring.

Härefter anför ämbetsverket följande:

Utifrån nu anlagda synpunkter är statskontoret icke berett tillstyrka ett

lagfästande av de förordade lönegradsserierna i oförändrat skick. Ämbetsverket

håller sålunda före, att det bör vara tillfyllest, om såsom slutlönegrad

upptages, för polismän inom konstapelsgraden lönegrad 15 och för

polismän med överkonstapelsutbildning lönegraderna 19 och 21; den förra

avsedd för ordningspolistjänst (eventuellt såväl ordnings- som kriminalpolistjänst)

samt den senare för enbart kriminalpolistjänst. Härigenom skulle

ock ernås en av behovet påkallad minskning i antalet lönegrupper inom de

olika karriärerna, varvid särskilt må framhållas, att kriminalpolismännen

enligt utredningens förslag skulle fördelas på ej mindre än fyra lönegrader.

Utredningens förslag, att polisman, som får vänta oskäligt länge på befordran

till ordinarie tjänst i 15 lönegraden på grund av omständigheter

över vilka han icke kan råda, skulle kunna befordras till Ce 15, avstyrkes av

statskontoret, som av principiella skäl icke kan biträda en lönesättning på

rent personliga grunder.

Statspolisintendenten uttalar, att utredningens förslag om införande av

ett statligt polislönereglemente, vilket i allt väsentligt skulle ansluta sig till

bestämmelserna i Saar, synes vara en principiellt riktig lösning. De frågor,

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

som beröres i betänkandet, har statspolisintendenten funnit vara till övervägande

del av förhandlingsteknisk natur, men då de äger principiell betydelse

ur polisorganisatorisk synpunkt, har statspolisintendenten det oaktat

ansett sig böra ingå på ett bedömande av vissa i betänkandet framförda

spörsmål. Härefter anför statspolisintendenten bl. a. följande.

Särskilt med hänsyn till den korta tid, som stått till utredningens förfogande,

måste förslaget i och för sig betecknas såsom mycket förtjänstfullt,

vilket icke hindrar att kritik kan riktas mot delar av detsamma.

Det är att beklaga att utredningen — tydligen i brist på tid — icke

kunnat pröva någon av de kvantitativa mätmetoder, som numera stå till

förfogande, ävensom att utredningen åtminstone delvis synes ha byggt sina

värderingar på jämförelser med ett antal andra tjänstemannagrupper, vilkas

utbildnings- och tjänstgöringsförhållanden enligt min mening icke — eller

i varje fall till mycket ringa del — möjliggöra anställande av jämförelse.

Även om erfarenheterna av de kvantitativa mätmetodernas tillförlitlighet

måhända ännu äro relativt begränsade, torde en komparativ användning av

en sådan metod förmodligen kunnat bidraga till att rikare belysa polisarbetets

natur och säregna ställning i jämförelse med andra tjänstemannagrupper.

Av betänkandet kan icke utläsas i vilken mån utredningen vid sitt

övervägande av polispersonalens lönegradsplacering tagit hänsyn till löneställningen

hos de angivna tjänstemannagrupperna. Att ett dylikt hänsynstagande

emellertid förekommit synes framgå av betänkandet, och av argumenteringen

kan man icke undgå att bibringas den uppfattningen att utredningen

i sin naturliga strävan att finna beröringspunkter mellan polispersonalen

och andra grupper icke tillräckligt beaktat polispersonalens särskilda

förhållanden.

Vid en jämförelse mellan polistjänsten och andra grenar av samhällsverksamheten

står det klart, att polistjänsten intager en särställning, vilket

sammanhänger med polisens uppgift att upprätthålla allmän ordning och

säkerhet i samhället. På en polisman måste ställas det kravet att han äger

goda karaktärsegenskaper och en grundlig utbildning för de grannlaga uppgifter

samhället pålagt honom. I de av chefen för inrikesdepartementet meddelade

anvisningarna till den allmänna polisinstruktionen anföres härom:

»Polismannen är en samhällets förtroendeman och tjänare, en medborgare

som på övriga medborgares vägnar och till deras och samhällsgemenskapens

bästa fullgör sina uppgifter och utövar sina befogenheter». I polistjänstens

natur ligger att den enskilde polismannen måste förfoga över vissa tvångsmedel,

vilkas användande kunna medföra betydande ingrepp i den enskilde

medborgarens frihet. De stora krav samhället anser sig böra ställa å den

enskilde polismannens karaktärsegenskaper kommer bland annat till uttryck

i gällande anvisningar för länsstyrelserna rörande tillvägagångssättet vid

rekrytering av polispersonal. Häri uttalas, att endast sådana personer, som

erhållit goda vitsord om sin allmänna lämplighet och befunnits ha en sådan

inställning till vår demokratiska samhällsordning att de kunna förväntas

under alla förhållanden komma att tillförlitligt fullgöra sin tjänsteplikt,

böra vid nyanställning godtagas som polismän. Erinras bör även om det

förhållandel att polispersonalen såsom knappast någon annan tjänstemannagrupp

fullgör sitt grannlaga och oftast föga uppskattade arbete inför allmänhetens

ögon. Detta medför särskilda påfrestningar för polispersonalen,

vilket även måste beaktas vid en bedömning av denna personals tjänstgöringsförhållanden.

En utredning skulle säkerligen även utvisa, att polispersonalen

löper större personliga risker än de flesta andra tjänstemanna
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 75.

grupper. Slutligen kan erinras om att varje polisman, även då han är tjänstefri,

är skyldig att, om det för polisverksamhetens behöriga fullgörande finnes

oundgängligen nödvändigt, efter förmans order inträda i tjänstgöring

samt att å ort inom anställningområdet självmant ingripa till ordningens

och säkerhetens tryggande. Därtill kommer, att varje polisman är skyldig

att, då han är tjänstefri och åtnjuter semester, hålla sin förman underrättad

om var han kan träffas under ledigheten. Så vittgående inskränkningar i

den personliga rörelsefriheten torde knappast åvila någon annan tjänstemannagrupp.

I fråga om lönesättningen för olika befattningshavaregrupper framför

statspolisintendenten särskilt starka betänkligheter mot den för polisaspiranterna

föreslagna lönegradsplaceringen som statspolisintendenten anser

vara för låg för att möjliggöra en fullgod rekrytering.

Statens lönenämnd vill inte motsätta sig ett genomförande av polislöneutredningens

förslag beträffande polispersonal i högst överkonstapels grad,

även om enligt nämndens mening de föreslagna riktlinjerna för lönegradsplaceringen

i vissa fall inte lämnar tillräcklig ledning för valet av lönegrad.

Nämnden vill emellertid allmänt framhålla, att en jämförelse mellan de av

polislöneutredningen föreslagna lönegradsplaceringarna och de lönegradsplaceringar,

som gäller för närmast jämställda statliga tjänstemannagrupper,

synes utfalla till polispersonalens fördel. I varje fall anser lönenämnden

sig kunna konstatera, att den för polispersonalen föreslagna lönenivån

inte är för låg. Lönenämnden, som säger sig väl inse svårigheten att uppgöra

inplaceringsnormer av sådan art, att de otvetydigt anger placeringen av

varje enskild tjänst, framhåller dessutom, att de av utredningen uppdragna

riktlinjerna särskilt i fråga om personalen i konstapelskarriären synes lämna

relativt stort utrymme för val av olika lönegrader för tjänster med ensartade

arbetsuppgifter. En ledamot av lönenämnden har anslutit sig till de

lönegradsplaceringar som utredningen föreslagit, i så måtto att de ansetts

kunna läggas till grund vid kommande förhandlingar mellan vederbörande

parter.

överståthållarämbetet har, med hänsyn till att polislönefrågan skulle bli

föremål för förhandlingar, inskränkt sig till att göra vissa principiella uttalanden

närmast i anslutning till vad som beträffande förslaget anförts av

polismästaren i Stockholm. Härvid har ämbetet inledningsvis betonat angelägenheten

av att själva reglementet ges en sådan utformning, att tillbörlig

hänsyn kan tagas till föreliggande olikheter i organisation och tjänstgöringsförhållanden

inom skilda polisdistrikt.

överståthållarämbetet har vidare ansett sig böra påtala ensidigheten i urvalet

av de tjänstemannagrupper, varmed jämförelse gjorts, vilket medfört

att jämförelser kommit att avse endast vissa mycket begränsade delar av

polisarbetet. Ämbetet framhåller bl. a., att polisen under sin utredande och

brottsförebyggande verksamhet i stor utsträckning får taga befattning med

frågor inom social- och ungdomsvården, varför en jämförelse även med

de där anställda befattningshavarna hade varit motiverad.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

41

I fråga om lönesättningen för polispersonalen uttalar överståthållarämbetet

bl. a., att slutlig ställning till förslaget inte bör tas utan ett närmare

övervägande av möjligheterna att med den föreslagna lönesättningen sörja

för en fullgod rekrytering av polismannabanan i konkurrens med övriga

yrken. I anslutning därtill uttalar ämbetet, att för polisyrket begynnelselönen

spelar en större roll än för flertalet andra yrken, eftersom rekryteringsåldern

är så hög, att polisaspiranten i allmänhet kommit ut i förvärvsarbete

efter avslutad skolgång. Ämbetet säger sig dela av polismästaren i

Stockholm uttalade farhågor för poliskårens framtida rekrytering vid en

lönesättning som den föreslagna.

Beträffande värderingen av de olika polistjänsterna framhåller överståthållarämbetet

bl. a., att vid jämförelse mellan tjänster å olika orter måste

beaktas i vilken omfattning en polisman regelmässigt tas i anspråk för ingripanden

av olika slag och vilka risker han normalt löper att ställas inför

uppgifter av särskilt svårbemästrat slag, samt att de arbetsuppgifter, som

ankommer på den fotpatrullerande personalen, inte bör undervärderas. Härutöver

framhåller överståthållarämbetet, att avsevärda praktiska olägenheter

nödvändigtvis måste följa med en stark differentiering av konstapelstjänsterna

inom samma polisdistrikt.

Därest en gemensam löneplan skall tillämpas för hela riket, anser överståthållarämbetet

i likhet med polismästaren, att det övervägande antalet

konstapelstjänster i Stockholm bör placeras i högsta lönegraden. Ämbetet

ifrågasätter emellertid, om inte för huvudstadens vidkommande en särskild

löneplan för all där stationerad polispersonal bör upprättas med beaktande

av inte bara de särskilda krav polistjänsten i en storstad som Stockholm

ställer på sina utövare utan även löneförmånerna för närmast jämförliga

befattningshavare i stadens tjänst liksom också löneläget på arbetsmarknaden

i övrigt.

Länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Gotlands,

Jönköpings, Kalmar, Hallands, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs,

Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län har i princip tillstyrkt

utredningens förslag såsom underlag för en lönereglering för polispersonalen.

Även länsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Örebro,

Jämtlands och Norrbottens län har godtagit förslaget såsom grund för löneregleringen,

men de har i likhet med flertalet av nyssnämnda länsstyrelser

framfört erinringar mot förslaget i olika hänseenden. Länsstyrelserna i Malmöhus

samt Göteborgs och Bohus län, vilka såsom förut nämnts intagit

en allmänt avvisande ställning till förslaget, samt länsstyrelserna i Älvsborgs

och Skaraborgs län har uttryckligen förklarat, att de anser att en

överarbetning av förslaget är påkallad.

Beträffande länsstyrelsernas yttranden må här i övrigt nämnas följande.

Länsstyrelsen i Stockholms lån har avstått från att gå in på förslagets

sakliga detaljer med hänvisning till att det skulle bli föremål för förhandlingar

med vederbörande personalorganisation. Av samma skäl har läns
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

styrelserna i Gotlands, Jönköpings, Älvsborgs, Örebro och Västernorrlands

lån endast uttalat sig om vissa delar av utredningens förslag.

Länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Kristianstads och Älvsborgs

län har i sina yttranden framfört mera allmänna synpunkter på lönenivån

för polispersonalen. Länsstyrelsen i Södermanlands län anför sålunda

följande.

På grund av polisväsendets samhällsviktiga uppgifter, vilka med tiden

blivit alltmer arbetskrävande och svårbemästrade, samt den därav betingade

nödvändigheten av att, i större utsträckning än nu synes vara möjligt, till

polisväsendet knyta väl kvalificerad personal, finner länsstyrelsen det angeläget,

att löneläget bestämmes med hänsyn härtill och så att vid lönesättningen

rimliga anspråk från personalens sida bli tillgodosedda. Sålunda bör

enligt länsstyrelsens mening i intet fall någon försämring komma i fråga

av det löneläge, som vissa grupper redan uppnått. För främjande av en god

rekrytering till polismannabanan torde det vara av särskild betydelse, att

de vanligaste sluttjänsterna erbjuda tillfredsställande löneförmåner.

Lönernas betydelse för rekryteringen betonas även av länsstyrelserna i

Skaraborgs, Gävleborgs och Västernorrlands län.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län är ense med utredningen om att polispersonalen

bör inordnas i ett lönesystem, som möjliggör att avlöningsförmånerna

avväges efter enhetliga normer och att dessa normer utformas i

enlighet med det statliga avlöningsreglementet. Den av utredningen förordade

vidgade differentieringen av lönegradssystemet för polisväsendet är enligt

länsstyrelsens mening av största betydelse framför allt såsom stimulans till

en kvalitativt sett mera tillfredsställande rekrytering i en tid, då samhället

ställer allt större krav på polisen. Den av utredningen använda metoden att

sätta lönerna i relation dels till arbetsuppgifternas svårighetsgrad i enlighet

med den upprättade göromålsförteckningen och dels till de olika typerna

av polisdistrikt föranleder i princip ingen erinran från länsstyrelsens sida.

Länsstyrelsen ifrågasätter dock om det är organisatoriskt lämpligt att ha

ordinarie poliskonstaplar uteslutande sysselsatta med enklare polisgöromål.

I övrigt har länsstyrelsen i Kopparbergs län anlagt bl. a. följande synpunkter

på utredningens förslag och de praktiska verkningarna vid dess

eventuella genomförande.

Beträffande de rena ordningspolis tjänsterna och de blandade tjänsterna

har från polispersonalhåll anmärkts att förslaget skulle innebära en del

inkonsekvenser. Sålunda har, bland annat, påpekats att en överkonstapel i

exempelvis Ludvika stad, där det finns elva ordinarie poliskonstaplar och två

kriminalkonstaplar, vilka samtliga lyda under denna överkonstapel, skulle

enligt förslaget placeras i lönegraden Ca 21 såsom förste polisassistent. Denne

överkonstapel torde icke kunna mobilisera mer än på sin höjd tre eller

fyra ordningspoliskonstaplar och de två kriminalkonstaplarna i ett skift.

En överkonstapel i en större stad av exempelvis Faluns storlek — med tre

överkonstaplar och där manskapsstyrkan vid varje skift högst uppgår till

åtta ordningspoliskonstaplar och två utredningsmän — skulle däremot endast

bii placerad i lönegraden Ca 19 såsom polisassistent. Vad som sålunda

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75.

43

anförts utgör enligt länsstyrelsens mening ingen inkonsekvens. Det synes

skäligt att överkonstapeln i Ludvika skall placeras i högre lönegrad än överkonstapeln

i Falun, eftersom den förre dels personligen handhar de svåraste

kriminalpolisutredningarna och dels utövar den omedelbara ledningen av

polisverksamheten i distriktet under polischefen och sålunda kan sägas ha

uppgifter som till stor del överensstämma med en kommissaries.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller, att det är av yttersta vikt, att

den svenska poliskåren med sina viktiga uppgifter i fråga om rättsordningens

upprätthållande ej med fog skall kunna göra gällande, att den underbetalas

i jämförelse med andra yrkesgrupper med en i stort sett likvärdig

ställning inom administrationen. I anledning av de av utredningen gjorda

jämförelserna med bl. a. bevakningspersonalen vid tullverket uttalar länsstyrelsen

bl. a. följande.

Helt naturligt är det synnerligen svårt att mot varandra rättvist väga olika

statliga och kommunala yrkesgruppers arbetsprestationer i avsikt att därmed

få en säker riktpunkt för en skälig avvägning av löneförmånerna mellan

den ena eller andra gruppen. För att rätt kunna bedöma de förhållanden,

som böra vara avgörande vid dylika ställningstaganden, erfordras en konkret

kännedom om den dagliga arbetsrutinen. Länsstyrelsen anser det därför

också omöjligt att bilda sig en bestämd mening om huruvida polislöneutredningens

jämförelser i detta avseende är helt rättvisande.

Om 13 lönegraden fastställes såsom lägsta ordinarie konstapelsgrad, bör

enligt länsstyrelsens mening en generell regel finnas, som i vissa fall öppnar

möjlighet för en förtjänt polisman att — i avbidan på befordran till högre

ordinarie tjänst — efter viss tid uppflyttas till Ce 15.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har efter sin granskning av polislöneutredningens

förslag kommit till den uppfattningen, att förslaget icke lämpligen

kan läggas till grund för ett polislönereglemente. En omarbetning av förslaget

anses därför böra komma till stånd. I samband därmed framhåller länsstyrelsen,

att det ur allmän synpunkt är av stor vikt att man snarast kommer

till rätta med de nuvarande osäkra löneförhållandena inom polisväsendet.

I övrigt framför länsstyrelsen i huvudsak följande principiella synpunkter

i anledning av förslaget.

Någon närmare redovisning har icke lämnats för hur jämförelsen mellan

olika personalgruppers arbetsuppgifter utförts. Detta måste betraktas som

en beklaglig brist. Redan på denna grund försvåras ett ställningstagande

till betänkandet. Då dessutom beröringspunkterna mellan de av utredningen

undersökta statliga tjänstemannagrupperna och polisen äro obetydliga, blir

värdet av jämförelsen ringa. Det måste beaktas, att polispersonalen med

hänsyn till sina mångskiftande arbetsuppgifter, som omspänna flertalet

samhällsområden, utan tvekan intager en särställning.

Då det gäller polispersonalens lönegradsplacering, vill länsstyrelsen till en

början framhålla betydelsen av att väl kvalificerade krafter i erforderlig utsträckning

söka sig till polisväsendet. Det är därför synnerligen angeläget

att polislönerna bestämmas så att en god rekrytering möj liggöres. Det kan

med fog ifrågasättas om utredningens förslag fyller vad som i detta avseende

krävs. Ett exempel härpå utgör den av utredningen föreslagna aspirantlönen,

Cf It, som måste anses alltför låg. Landsfogden har upplyst, att

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

rekryteringen av polispersonal till länets landsbygd sedan år 1947 varit ett

svårt problem. Inför det skriande behovet av personal har man mången gång

fått sänka kraven på allmänbildning. Det är länsstyrelsen bekant att även

för städernas vidkommande rekryteringssvårigheter föreligga.

Utredningen har i förslaget till lönegradsplacering differentierat lönerna

inom de olika tjänstegraderna på grundval av arten av befattningshavarnas

arbetsuppgifter. Sålunda ha befattningshavarna i konstapelsgraden fördelats

på tre lönegrader. En differentiering, verkställd på sätt i" förslaget skett,

måste avsevärt försvåra polispersonalens utnyttjande och medföra betydande

olägenheter vid organiserandet och ledandet av polisarbetet. Det differentierade

förslaget synes även vara ogynnsamt för polismännen på landsbygden

och i de mindre städerna. Rättvisan kräver att personalen i konstapelsgraden

placeras i gemensam lönegrad. Länsstyrelsen ifrågasätter om denföreslagna

uppdelningen över huvud taget är genomförbar. Icke blott av praktiska

skäl utan även principiellt synes man i stället böra eftersträva enhetlighet

i löneavseende för varje tjänstegrad.

Ett lönesystem för polisen synes lämpligen böra uppbyggas med utgångspunkt

från lönen åt ordinarie poliskonstapel. Särskild omsorg måste därför

ägnas åt bestämmandet av de ordinarie poliskonstaplarnas löneförmåner.

Dessa böra enligt länsstyrelsens uppfattning avvägas med hänsyn till att,

såsom tidigare framhållits, en poliskonstapels arbete icke kan begränsas till

göromål av viss bestämd svårighetsgrad utan måste omfatta alla på en befattningshavare

i konstapelsgraden ankommande uppgifter.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lån har såsom motivering för sitt

yrkande om en överarbetning av utredningens förslag anfört bl. a. följande.

Länsstyrelsen finner det uppenbart, att då fråga blir om en statlig lönesättning

för polispersonalen denna lönesättning måste ske med utblick över

lönesättningen för andra personalgrupper, vilka kunna ha arbetsuppgifter

och en ansvarighetsställning i viss mån likartade med polisens. Men å andra

sidan får man icke draga allt för långt gående slutsatser av en sådan jämförelse.

De särskilda förhållanden, som råda beträffande polisen, måste också

vederbörligen beaktas.

I fråga om polisens verksamhet bör uppmärksammas att denna utövas

under ständig kontakt med allmänheten. Detta medför, att stora krav måste

ställas på personalen särskilt i fråga om personlig omdömesförmåga, lugnt

uppträdande och takt. Redan vid rekryteringen bör stor uppmärksamhet

ägnas åt dessa omständigheter. Vidare bör man också uppmärksamma, att

arbetets art är sådan, att det kan medföra starka personliga påfrestningar

och stort obehag för den enskilde polismannen, viiket medför, att yrket i

och för sig ej är särdeles lättrekryterat. Polisarbetets beskaffenhet och de

krav, som detta arbete ställer på de enskilda befattningshavarna, motivera

enligt länsstyrelsens mening, att polisens allmänna löneläge lägges på en

nivå, som kan te sig relativt hög i förhållande till andra tjänstemannagruppers

lönenivå. Om man vill tillgodose en god rekrytering till polisen, synes

det länsstyrelsen angeläget, att så blir förhållandet.

Då man — som för närvarande är förhållandet — rekryterar polispersonalen

vid en så relativt hög ålder som vid 21 år, måste man, därest man vill

nå en tillfredsställande rekrytering, anpassa begynnelselönen så att den kan

bli lockande även för duglig och ambitiös ungdom, som redan nått goda inkomster.

Eljest finnes risk för att yrket endast lockar sådana som icke funnit

sig tillrätta i förvärvslivet.

Likaså finner länsstyrelsen den föreslagna ersättningen åt polisaspiranterna

vid genomgång av polisskolans konstapelsklass alltför snävt tillmätt.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 75.

45

En differentiering av konstapelsgraden på tre olika lönegrader med utgångspunkt

från göromålens svårighetsgrad synes länsstyrelsen med hänsyn

till vad som anförts av de hörda instanserna ytterst svårt att genomföra.

Under alla omständigheter synes — åtminstone i storstäderna och angränsande

polisdistrikt — en sådan fördelning ske på de olika lönegraderna

att praktiskt taget alla polismän kunna räkna med att komma upp i den

högsta lönegraden.

Polismästarna i Malmö och Göteborg ställer sig i huvudsak avvisande mot

utredningens förslag och även polismästaren i Stockholm är starkt kritisk

mot detsamma, medan polismästaren i Norrköping tillstyrker det. Även

polismästaren i Hälsingborg intar en positiv ställning till förslaget.

Av från polischeferna i övrigt avgivna yttranden framgår, att 19 polischefer

ansett, att den av polislöneutredningen föreslagna lönesättningen generellt

sett är för låg. Så är även fallet med 7 av de landsfogdar, som avgivit

eget utlåtande över betänkandet.

Av de i frågan hörda länsavdelningarna av föreningen Sveriges landsfiskaler

finner 6 den föreslagna lönesättningen genomgående för låg.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund tillstyrker, att polislöneutredningens

förslag lägges till grund för den fortsatta behandlingen av

polispersonalens anställningsvillkor och anför därutöver i huvudsak följande.

Styrelsen anser ett statligt avlöningsreglemente för polispersonalen som

ett steg på vägen till ett förstatligande av polisväsendet, i varje fall i de

medelstora och mindre polisdistrikten, en uppfattning som i positiv riktning

påverkar styrelsens inställning till väsentliga delar av förslaget.

För de kommunala myndigheterna skulle det helt naturligt vara administrativt

enklare, om ett statligt avlöningsreglemente för polispersonalen

kunde i huvudsak ansluta sig till bestämmelserna i de kommunala avlöningsreglementena.

Härför talar också förhållandet till de andra kommunalanställda

tjänstemannagrupperna. Det oaktat tillstyrker styrelsen utredningens

förslag, att de allmänna anställningsvillkoren anpassas efter gällande

bestämmelser i Saar och T Saar. Utöver de av utredningen angivna

skälen för denna ståndpunkt har styrelsens uppfattning rörande huvudmannaskapet

för polispersonalen i hög grad inverkat på styrelsens ställningstagande.

Ju bättre överensstämmelse som kan uppnås emellan polispersonalens

avlöningsreglemente och statliga tjänstemäns reglementen, desto

enklare bör en övergång te sig från ett kommunalt till ett statligt huvudmannaskap.

Till följd av de föreslagna allmänna anställningsvillkoren erhåller inte

minst landsbygdens polispersonal en rad förbättringar av nuvarande villkor,

t. ex. i fråga om vikariatsersättning, övertidsersättning, beredskapsersättning,

semester och förmånerna vid sjukdom. Det är därför anmärkningsvärt,

att polispersonalen enligt utredningens förslag härutöver erhåller sådan

lönegradslyftning och sådana befordringsmöjligheter, att »sedan förslaget

genomförts, praktiskt taget all polispersonal torde komma att vid

pensionsålderns inträde befinna sig i högre lönegrad än hittills varit fallet».

Kommer därtill, att polispersonalen enligt förslaget får lön eller arvode samt

traktamente under utbildningstiden vid polisskolan, synes utredningen enligt

styrelsens mening ha värderat polisarbetet i överkant.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

Enligt utredningens förslag skulle polisassistenttjänster i lönegrad 19

inrättas i landsbygdsdistrikt, där den egentliga polisverksamheten kräver

3—8 man, polisassistenten själv inräknad. Styrelsen anser sig icke kunna

tillstyrka denna generella regel, emedan den medför inrättande av 19-lönegradstjänster

i så pass små och lugna distrikt, att det förekommande mera

kvalificerade utredningsarbetet torde kunna utföras med hjälp av den förstärkta

statspolisen.

Styrelsen berör även vissa spörsmål, som har samband med frågan om införande

av etl statligt polislönereglemente.

Ett genomförande av de föreslagna riktlinjerna för ett avlöningsreglemente

innebär, att personalen kan få rätt till övertids- och beredskapsersättning,

ersättning för obekväm arbetstid, särskild nattersättning o. dyl. i en

större utsträckning än tidigare. De av polischefen utfärdade arbetstidsbestämmelserna

få härigenom än större ekonomiska konsekvenser än tidigare.

Det är därför synnerligen angeläget, att gränsdragningen mellan polischefernas

och de kommunala myndigheternas befogenheter blir bättre klarlagd

och gjord så, att de anslagsbeviljande myndigheterna få tillräcklig kontroll

över kostnaderna för polisverksamheten.

Även om polispersonalens pensionering på grund av innehållet i direktiven

för utredningen icke kunnat tagas upp av denna och av utredningen

sammankopplas med förslaget till avlöningsreglemente, förutsätter styrelsen

att detta sker vid de kommande förhandlingarna med polisförbundet,

så att den personal, på vilket det nya avlöningsreglementet vinner tillämpning,

skall vara skyldig att utan särskild kompensation underkasta sig ändring

i gällande pensionsbestämmelser.

För polispersonalen gälla dels minimibestämmelserna i polislöneförordningen

och dels för vissa grupper SPA-reglementet och för andra de av stadsförbundet

och landskommunernas förbund rekommenderade normalpensionsreglementena.

Detta förhållande medför en administrativ komplicering

och enligt styrelsens mening en sakligt omotiverad särställning för polispersonalen

i pensionsavseende. Såvida de väntade generella statliga pensionsbestämmelserna

icke kunna träda i kraft redan den 1 januari 1954, får

styrelsen föreslå, att — i avvaktan på tillkomsten av dessa —• polislöneförordningens

bestämmelser om pensionerna upphävas.

Styrelsen för Svenska landstingsförbundet har erinrat, att enligt 3 § lagen

om polisväsendet i riket landsting kan anställa polismän till förstärkning

av den för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet avsedda polispersonalen

inom landstingsområdet samt att vid tillkomsten av nämnda lag

särskilt av vederbörande landsting organiserat polisväsen fanns i ett par

landstingsområden. Med hänsyn till att dessa polisorganisationer nu avvecklats

och till utvecklingen på polisväsendets område under de gångna

åren finner styrelsen landstingens medverkan inte påkallad i fortsättningen

och föreslår, att 3 § lagen om polisväsendet skall utgå. Enligt styrelsens

mening berör således inte polislöneutredningens förslag landstingen och styrelsen

har ansett sig kunna underlåta att taga ställning till detsamma.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet tillstyrker, att polislöneutredningens

förslag lägges till grund för det fortsatta arbetet på ett polisavlöningsreglemente

under förutsättning att vissa modifikationer i förslaget företages

och att vissa andra av styrelsen framförda synpunkter iakttages. De av

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

47

styrelsen yrkade modifikationerna avser främst en minskning av antalet

föreslagna befordringstjänster för polispersonalen. En dylik åtgärd anser

styrelsen erforderlig för att den eftersträvade likställigheten med statliga

tjänstemannagrupper skulle nås. Av samma skäl bör enligt styrelsens mening

polispersonalens förmånsställning i olika pensionshänseenden snarast

avvecklas.

Till närmare klarläggande av styrelsens avgivna yrkanden och övriga av

styrelsen anförda synpunkter må här lämnas följande sammandrag av styrelsens

yttrande.

Om man med ledning av utredningens egna beräkningar rörande resultatet

av förslaget till lönegradsplacering undersöker befordringsmöjligheterna

på polisbanan enligt förslaget, visar det sig, att mot 3 tjänster i lönegrad

13 eller 15 svara ungefär 2 tjänster i lönegrad 17 eller högre. I de fyra

största städerna visar siffrorna ett ännu märkligare resultat; där är tjänsterna

i lönegrad 17 och högre t. o. m. flera än sammanlagda antalet tjänster

i lönegrad 13 och 15. Även om man flyttar ned gränsen mellan befordrade

och obefordrade och alltså räknar tjänsterna i lönegrad 15 till befordringstjänster,

får man för tullbevakningspersonalen endast en befordringstjänst

på fyra obefordrade. Om man även för polispersonalen räknar tjänsterna i

lönegrad 15 till befordringstjänsterna, får man ej mindre än fem befordringstjänster

på en obefordrad.

Det anförda torde visa, att utredningen i sin i och för sig lovvärda strävan

att söka utforma ett elastiskt lönesystem, vari skulle kunna tagas hänsyn

till varierande arbetsuppgifter och därmed även tillgodoses önskemålet

om ökade befordringsmöjligheter, skjutit över målet. Tydligen beror detta

på att villkoren för inplacering i högre lönegrad blivit alltför generösa. I de

fall, då dessa villkor avser antalet underställda befattningshavare, bör därför

detta antal höjas. Samtidigt måste understrykas vad utredningen anfört

om att sådana antalsbeteckningar måste vara ungefärliga; eljest skulle den

överordnade kunna tänkas åtminstone omedvetet få ett visst intresse av en

personalökning.

Såsom anförts i flera från städer inkomna yttranden innehåller förslaget

icke alltid så klara kvalifikationsgränser mellan de olika lönegraderna, som

borde vara erforderliga för att möjliggöra den eftersträvade enhetliga inplaceringen

olika polisdistrikt emellan. Styrelsen är väl medveten om de

svårigheter som förelegat och vågar tro, att förslaget trots sin på denna

punkt något diffusa karaktär skall kunna kompletteras så att det kan tilllämpas

utan att enhetligheten brytes. Beträffande den i lönegrad 17 föreslagna

tjänsten såsom l:e poliskonstapel måste styrelsen dock ifrågasätta, huruvida

förslaget går att tillämpa på det sätt utredningen tydligen tänkt sig. Såsom

framhållits i flera städers yttranden torde det oftast förhålla sig så, att

polismännen från tid till annan sysselsättes med olika arbetsuppgifter och att

de härvid även får växla mellan vad utredningen betecknat såsom enkla,

normala och svårare göromål. Vidare synes det vara vanligt att äldre polismän

efter att kanske ha sysslat med svårare arbetsuppgifter får mera stadigvarande

ägna sig åt lättare göromål. Båda dessa faktorer bidrar till att

man måste ställa sig tveksam till förslaget om förste konstapeln, som ju förutsattes

genomgående och väsentligen syssla med särskilt krävande uppgifter.

Förslaget att anpassa polispersonalens sociala förmåner efter statliga reglementsbestämmelser

har kritiserats i flertalet av inkomna yttranden, där

man uttryckt oro för konsekvenserna av att på så sätt eu stor kommunal

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

arbetstagargrupp skulle få bättre förmåner än de övriga. På några håll har

man dock velat se detta förslag såsom en förberedelse till polisväsendets

förstatligande och därför funnit det kunna accepteras såsom ett provisorium.

Mellan pensions- och arbetstidsfrågornas läge föreligga stora likheter. Utredningen

har på angivna skäl föreslagit skyldighet för den, på vilken det

nya reglementet vinner tillämpning, att vara underkastad ändring i gällande

arbetstidsförhållanden. Exakt motsvarande skäl — andra bestämmelser

än statens har konstaterats gälla för polisen men en utredning i ärendet

pågår — talar för att enahanda skyldighet stadgas beträffande gällande

pensionsbestämmelser. Styrelsen måste beteckna det som angeläget, att en

sådan skyldighet blir stadgad.

Under förutsättning att dessa styrelsens yrkanden tillgodoses, har styrelsen

i princip ingen erinran mot att de statliga reglementsbestämmelserna

blir tillämpliga för polisen. Styrelsen vill dock framhålla, att polispersonalen

härigenom kommer att beredas nya eller ökade förmåner, som med all

sannolikhet representerar ett betydande ekonomiskt värde.

Styrelsen för stadsförbundet har även berört ett flertal frågor som avser

eller sammanhänger med tillämpningen av det nya lönesystemet. Sålunda

efterlyser styrelsen ett klarläggande av frågan, i vad mån de polisiära organens

åtgärder kan binda kommunerna i ekonomiskt avseende och detta särskilt

i fråga om tolkningen och tillämpningen av ett statligt polislönereglemente.

För egen del finner styrelsen riktigast att förutsätta, att tolkningsrätten

skall — efter samråd enligt lokal praxis med kommunens lönemyndighet

och med ledning av de tillämpningsföreskrifter som Kungl. Maj :t

kan finna erforderliga — tillkomma det kommunala organ, som utbetalar

löner in. in., och att detta organ härvid skall ha frihet att utan hinder av

eventuell attest av polischefen pröva, huruvida dennes uppfattning innebär

en riktig tolkning av reglementet.

I detta sammanhang riktar styrelsen även uppmärksamheten på spörsmålet,

huruvida förhandlingar med kommuner skall kunna påfordras i ärenden

rörande lönegradsplacering av polistjänster.

Slutligen uttalar styrelsen för stadsförbundet, att i avvaktan på generella

statliga pensionsbestämmelser för polispersonalen polislöneförordningens

pensionsbestämmelser, d. v. s. numera alla kvarstående bestämmelser i förordningen,

bör avskaffas, då de innebär vissa sakligt omotiverade avsteg

från det med samtliga kommunala personalorganisationer överenskomna

normalpensionsreglementet.

Till närmare utveckling av sina synpunkter på denna fråga anför styrelsen

bl. a. följande.

Den för över 25 år sedan tillkomna polislöneförordningen ansågs på sin

lid erforderlig för att garantera en viss minimistandard åt polispersonalen.

Organisations- och förhandlingsväsendets utveckling sedan dess har uppenbarligen

helt undanryckt de förutsättningar, på vilka förordningen byggt.

Även pensionsväsendets utveckling har medfört, att polislöneförordningens

pensionsbestämmelser icke längre äro tidsenliga. När numera en förhandlingsöverenskommelse

om ett pensionsreglemente träffas, har man därför

rätt att utgå från att den väl tillgodoser de anställdas berättigade intressen,

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

även om den på enstaka punkter ej skulle nå upp till minimiregler, som tidigare

ansetts erforderliga.

Om polislöneförordningen icke upphäves, komma polismännen i ett förmånligare

läge än andra kommunala tjänstemän. Dessutom innebär det avsevärda

komplikationer, om man vid handhavandet av ett som en enhet

uppbyggt pensionssystem skulle vara tvungen att ideligen ta hänsyn till

faktorer, som grunda sig på andra idéer än dem som ligga bakom normalpensionsreglementet.

Relationerna mellan lönerna för olika grupper av

polispersonal har tagits upp till behandling i några yttranden.

Sålunda har stats polisintendenten framhållit det enligt hans mening olyckliga

däri att ordningspolisbefälet placerats i sämre löneläge än befälet vid

kriminalpolisen. Statspolisintendenten anför härom följande.

Här har utredningen enligt min mening gjort sig skyldig till en betydande

underskattning av ordningspolisbefälets vikt och betydelse i polisorganisationen.

Ordnings- och kriminalpolisen rekryteras gemensamt och personalen

befordras i viss utsträckning inom både ordningspolisen och kriminalpolisen.

Därest utredningens förslag skulle genomföras oförändrat, har

man grundad anledning förmoda att de bästa polismännen komma att söka

sig till kriminalpolisen. Detta skulle få till följd att ordningspolisens befålstjänster

skulle bli sämre rekryterade än kriminalpolisens tjänster och att

den nu rådande likställdheten mellan de båda verksamhetsgrenarna skulle

försvinna. Tillbakasättandet av ordningsöverkonstaplarna i lönehänseende

kan dessutom komma att medföra motsättningar mellan ordnings- och kriminalpolisen,

vilket för polisväsendet som sådant skulle vara mycket otillfredsställande.

Det bör även uppmärksammas, att kriminalöverkonstaplarna

tidigare allmänt varit placerade i högre lönegrad än ordningsöverkonstaplarna,

ett missförhållande som lyckligtvis undanröjts genom löneregleringarna

under det sistförflutna decenniet.

Även överståthållarämbetet och polismästaren i Stockholm framhåller

angelägenheten av att befälet vid ordningspolisen erhåller samma befordringsmöjligheter

som befälet vid kriminalpolisen.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län uttalar — i likhet med landsfogden i länet

— viss tveksamhet inför den föreslagna lönesättningen för den uniformerade

personalen.

Länsstyrelsen i Kalmar län har gett uttryck åt den uppfattningen, att vid

jämförelse mellan olika kategorier polismän kriminalpolispersonalen bör

tillerkännas en förmånligare lönegradsplacering än den av utredningen förordade.

Liknande synpunkter har framförts av länsstyrelserna i Gotlands,

Blekinge, Västmanlands och Kopparbergs län samt 4 landsfogdar.

7 polischefer anser, att utredningen undervärderat ordningspolisarbetet,

medan 5 polischefer hävdar, att kriminalpolisarbetet har undervärderats.

Länsstyrelserna i Malmöhus och Hallands län samt 3 landsfogdar och

6 polischefer har inte funnit skälen för uppvärdering i viss omfattning av

radiobiltjänsten i förhållande till fotpatrulleringsverksamheten bärande.

Därvid har bl. a. framhållits, att en radiobilbesättning i regel utgöres av

4 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 75.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

två konstaplar, som har möjlighet att samråda dels med varandra, dels per

radio med den personal på polisstationen, som dirigerar radiobilen. En fotpatrullerande

konstapel har däremot ingen att samråda med utan måste

fatta sina beslut på egen hand icke sällan inför trycket av en omgivande

missnöjd allmänhet.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller, att enligt utredningens förslag

befattningshavarna i de största städerna i allmänhet erhållit en avsevärt

högre lönegradsplacering än polispersonalen i mindre städer och på landsbygden.

Enligt länsstyrelsens mening är en sådan skillnad i lönesättningen

icke betingad av motsvarande skillnad i arbetets art. Därtill anmärkes att

befattningarna i storstäderna i regel torde vara mera eftertraktade. Länsstyrelserna

i Malmöhus, Älvsborgs och Västernorrlands län har framfört liknande

synpunkter.

Även 2 landsfogdar, 10 polischefer (landsfiskaler) och 7 av de hörda

länsavdelningarna av föreningen Sveriges landsfiskaler har uttalat, att utredningen

undervärderat det arbete, som utföres av polispersonalen på

landsbygden.

Beträffande utredningens förslag om differentiering av olika

polistjänster på flera lönegrader är meningarna mycket delade

bland remissmyndigheterna.

Stats polisintendenten förklarar sig ur principiell synpunkt icke ha något

att erinra mot en differentiering av lönerna. Då det enligt statspolisintendentens

mening av olika skäl inte är möjligt att i den praktiska verksamheten

särskilja personal med kvalificerade göromål från sådan, som är sysselsatt

med enklare göromål, förordar han, att ett skäligt antal tjänster

i den högre lönegraden inrättas i förhållande till vederbörande ordningsavdelnings

storlek och att dessa tjänster får sökas efter tjänsteålder. Beträffande

statspolisavdelningarna skulle härvid antalet tjänster i högre och

lägre lönegrad beräknas efter samma grunder som kommer att tillämpas i

de städer, där statspolisavdelningarna är stationerade.

Vissa länsstyrelser samt några polischefer i större och medelstora städer

har uttalat den uppfattningen, att ett genomförande av polislöneutredningens

förslag till differentierad lönesättning för polispersonalen troligen kommer

att i viss utsträckning medföra organisatoriska förändringar beträffande

de enskilda poliskårerna.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har, såsom förut nämnts, uttalat att den

föreslagna differentieringen är av största betydelse framförallt såsom stimulans

till en kvalitativt sett mera tillfredsställande rekrytering i en tid,

då samhället ställer allt större krav på polisen. Länsstyrelsen i Södermanlands

län har i princip intet att erinra mot en differentiering av tjänsterna

efter göromålens art, men finner det möjligt att differentieringen i praktiken

kan komma att inskränka sig till de större poliskårerna. Länsstyrelserna

i Kronobergs, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt

Skaraborgs län uttalar däremot betänkligheter mot en dylik differentiering.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

51

Uttalanden mot den av utredningen föreslagna uppdelningen av konstapelstjänsterna

på 131; och 15 lönegraderna har gjorts av länsstyrelserna i

Gotlands, Jönköpings, Älvsborgs, Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län. Härvid har bl. a. anförts, att skäl för differentiering inte

föreligger och att den är praktiskt ogenomförbar. Vissa av dessa länsstyrelser

anser, att 13 lönegraden kan bibehållas som icke-ordinarie konstapelsgrad.

Polismästaren i Stockholm anser, att en differentiering av konstapelstjänsterna

i Stockholm är praktiskt ogenomförbar. Polismästarna i Göteborg

och Malmö hyser samma uppfattning beträffande motsvarande tjänster i

Göteborg och Malmö men anser det icke oberättigat, att äldre poliskonstaplar,

som representerar en för polisarbetet värdefull, i vissa situationer nödvändig

erfarenhet, beredes möjlighet att komma i åtnjutande av högre

lön än tjänsten i och för sig berättigar till.

Även bland övriga polischefer samt länsavdelningarna av föreningen Sveriges

landsfiskaler är meningarna om lämpligheten av den föreslagna differentieringen

mycket delade. I den mån deciderade ställningstaganden

gjorts har kunnat konstateras, att 14 polischefer och länsavdelningar i princip

generellt avstyrkt utredningens förslag, att 6 — därav 4 beträffande

konstapelsgradens differentiering — intagit en tveksam hållning samt att

9 — därav 5 beträffande konstapelsgradens differentiering — helt eller delvis

tillstyrkt polislöneutredningens förslag.

Polislöneutredningens förslag om inrättande i 17 lönegraden av förste

poliskon stapelstjänst, för vars innehavande inte skulle erfordras

genomgången överkonstapelsklass, har föranlett en del kommentarer. Länsstyrelserna

i Örebro och Västmanlands län hävdar, att det för innehavare

av dylik tjänst bör krävas samma kompetens som beträffande övriga befälstjänster,

d. v. s. genomgången överkonstapelsklass. Ett slopande av detta

kompetenskrav skulle, menar man, leda till onödig irritation och skapa svårbemästrade

befordringsproblem. Även länsstyrelsen i Gotlands län uttalar

farhågor av detta slag. Länsstyrelserna i Hallands och Västerbottens län har

föreslagit, att förste konstapelstjänster i 17 lönegraden (utan krav på överkonstapelsklass

för innehavaren) bör inrättas också inom landsbygdspolisdistrikt.

De föreslagna normerna för befälstjänsternas lönegrad splacering

har behandlats i ett 15-tal yttranden. De särskilda uttalandena

har inneburit dels yrkanden om ändringar i av utredningen föreslagna krav

på antal underställda för placering av befälstjänst i viss lönegrad, dels avstyrkan

över huvud taget av förslaget att använda antalet underställda

såsom mått på befälstjänsternas värde.

Beträffande löneställningen för polissystrarna har statskontoret

i och för sig icke något att erinra mot att dessa tjänster upptages

i 13 och 15 lönegraderna men uttalar, att ett närmare klarläggande av de

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

arbetsuppgifter, som avsetts för polissystrar i sistnämnda lönegrad, synes

påkallat.

Polislöneutredningens förslag om exekutionsbiträdesverksamhetens

skiljande från polisverksamheten har biträtts av

riksräkenskapsverket och länsstyrelserna i Kronobergs, Älvsborgs och Kopparbergs

län.

Länsstyrelsen i Örebro län har instämt i följande uttalande av landsfogden

i länet.

o Förslaget kan förefalla tilltalande. Om indrivningsverksamheten omlägges

så att landsfiskalerna befrias från att taga befattning med densamma, torde

också en sådan ändring böra genomföras över hela linjen men intill dess

synes mig ett konsekvent genomförande av utredningens förslag stöta på

alltför stora praktiska svårigheter. Bland annat uppkomma många gränstall,

där det blir svårt att avgöra, om vederbörande befattningshavare skall

hänföras till exekutionsbiträdespersonalen eller till polispersonalen. Man kan

även tänka sig fall där ett exekutionsbiträde i en kommun med fördel skulle

kunna handha åtminstone en del av restindrivningsgöromålen i en angränsande

kommun. En sådan organisation synes mig icke kunna åstadkommas

utan att särskilda kommunalförbund bildades för ändamålet. Om tjänsterna

skola skiljas från polisväsendet, erfordras också särskilda regler om, vem

som skall betala exekutionsbiträdenas löner — staten eller vederbörande

kommun eller båda. Härom har utredningen icke gjort något uttalande.

Liknande synpunkter har framförts av länsstyrelsen i Västmanlands län.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har ställt sig avvisande mot förslaget och

anfört bl. a. följande.

Ehuru en reform på detta område visserligen kan anses motiverad, berör

förslaget dock ett ämne av större räckvidd. Att begränsa en sådan reform

till den åtgärd utredningen föreslagit skulle icke lösa hela problemet. Uppgifterna

om dessa exekutionsbiträdens tjänstgöringsförhållanden och ställning

inom polisdistrikten torde för övrigt få anses ofullständiga. I detta

sammanhang bör erinras om att statsmakterna sedan år 1941 i mer än ett

tiotal fall beslutat, att i ett och samma landsfiskalsdistrikt skulle finnas två

landsfiskaler, av vilka en skulle vara åklagare och polischef och en utmätningsman.

I några fall har en utmätningsman förordnats för två landsfiskalsdistrikt,

medan polischef-åklagare funnits i vartdera distriktet. Vid detta

förhållande har det ur lydnadssynpunkt ansetts förmånligt, att utmätningsmannen

tilldelats sina befattningshavare bland polispersonalen, vilka sålunda

framför allt blivit exekutionsbiträden. Förhållandena torde emellertid

ofta vara sådana, att de egentliga polismännen koncentrerats till en huvudort

inom distriktet, under det att exekutionsbiträdena i regel varit bosatta

på olika orter inom området. Tanken bakom detta har varit, att exekutionsbiträdena

under alla förhållanden skulle vara skyldiga att ingripa

som polismän, då så erfordrades i orten och intill dess fallet kunde övertagas

av egentlig polispersonal. Exekutionsbiträdena ha sålunda ansetts

även utgöra den i vissa situationer först tillgängliga befattningshavaren för

ordningens upprätthållande eller för liknande uppgifter ute i distrikten. Ur

denna synpunkt har det ansetts önskvärt, att de äga polisutbildning.

Vill man genomföra en reform, torde denna böra åsyfta, att över huvud

taget befria befattningshavarna inom landsfiskalskåren och polisväsendet

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

irån bestyret med utmätnings- och indrivningsväsendet. De landsfiskaler,

som äro utmätningsmän, skulle sålunda avskiljas från kåren eller deras

uppgifter läggas på andra befattningshavare. Fjärdingsmännen skulle vidare

befrias från indrivning av böter och restantier. Frågan om skyldigheten

att hålla exekutionsbiträden i städerna skulle jämväl böra lösas. Genomföres

en reform i denna riktning, torde även frågan om polispersonalens placering

böra överses. I några fall kan en förstärkning anses erforderlig, om

ett exekutionsbiträde med polisuppgifter utgår ur organisationen.

Intill dess att frågan om exekutionsväsendets organisation blivit slutligen

prövad och till fullo klarlagts, vilka polisuppgifter, som skola åvila de polismän,

som nu huvudsakligen ha exekutionsbiträdesverksamhet, anser länsstyrelsen

det synnerligen tveksamt, huruvida ett skiljande av dessa befattningshavare

från polisväsendet bör ske nu.

Även länsstyrelsen i Södermanlands län ställer sig tveksam till förslaget.

Förslaget att polisman vid uppflyttning till 15 lönegraden skall avstå

från s. k. indrivningsp ro vision har tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av statskontoret och statens lönenämnd samt länsstyrelserna

i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Gotlands, Blekinge, Kristianstads,

Malmöhus, Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs,

Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län. Betänkligheter mot förslaget

har däremot anförts av riksräkenskapsverket samt länsstyrelserna i Kronobergs,

Kalmar, Örebro, Västmanlands och Västerbottens län ävensom 4

landsfogdar, 11 landsfiskaler-polischefer, 1 landsfiskal-utmätningsman och

3 länsavdelningar av föreningen Sveriges landsfiskaler, vilka har befarat, att

en minskad effektivitet i indrivningsarbetet skulle bli följden av förslagets

genomförande. Riksräkenskapsverkets uttalande i frågan torde i huvudsak

avspegla de synpunkter, som de olika remissinstanserna framfört. Ämbetsverket

anför följande.

Riksräkenskapsverket anser sig böra framhålla, att förslaget kan ha en

menlig inverkan på skatteindrivningens effektivitet. Indrivningsarbetet

måste enligt sin natur till stor del utföras utom gängse tjänstetid. Att ersätta

detta arbete med övertidsgottgörelse torde av praktiska skäl knappast

kunna komma i fråga. Det kan emellertid befaras, att intensiteten i indrivningsverksamheten

blir lidande om ej arbete utom tjänstetid kan i lämplig

form ersättas. Enligt utredningens förslag skulle vidare polisman som ej

erhåller indrivningsprovision åtnjuta resekostnadsersättning eller bidrag till

cykel och dylikt och i förekommande fall visst traktamente även såsom

exekutionsbiträde. I valet mellan att såsom nu låta indrivningsprovisionen

innefatta ersättning även för resor och dylikt eller att slopa provisionen och

ersätta den med resekostnads- och traktamentsersättning, måste konstateras,

att det senare alternativet skulle medföra ökat administrativt besvär och

även vissa kontrollsvårigheter.

Med hänsyn till vad ovan anförts och till det ovissa läge, i vilket frågan

om indrivningsväsendets framtida organisation befinner sig, får riksräkenskapsverket

avstyrka de föreslagna inskränkningarna i rätten till indrivningsprovision.

Utredningens förslag om ändrade tjänstebenämningar för

viss polispersonal har i regel inte godtagits av remissmyndigheterna.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. May.ts proposition nr 75.

Sålunda har överståthållarämbetet och det övervägande antalet länsstyrelser

ställt sig mer eller mindre avvisande till förslaget. Det bör nämnas, att kritiken

främst gäller benämningarna »polisassistent» och »förste polisassistent»,

som inte anses ge uttryck för de arbetsuppgifter, som åvilar de nuvarande

biträdande överkonstaplarna eller överkonstaplarna. Vissa av remissinstanserna

har däremot funnit benämningarna »kriminalassistent» och »förste

kriminalassistent» lämpliga för de nuvarande kriminalkonstaplarna och kriminalöverkonstaplarna.

I vissa fall har uttalats, att fjärdingsmannatiteln

bör utbytas mot tjänstebenämningen »polisman» eller »poliskonstapel».

Stats polisintendenten har förklarat sig anse, att frågan om tjänstebenämningarna

bör ställas på framtiden för att lösas efter internordiska överläggningar.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet har upplyst, att i flera yttranden

från städer och köpingar har yrkats på överarbetning av tjänstebenämningsförslaget

eller bibehållande av nuvarande tjänstebenämningar.

Förslaget om att en central instans bör få medverka vid genomförandet

av polislöneutredningens förslag har, i den mån frågan berörts i

vederbörandes yttrande, i regel tillstyrkts av remissinstanserna. Länsstyrelsen

i Södermanlands län, som anser att frågan om polispersonalens lönegradsplacering

torde kunna tillfredsställande lösas förhandlingsvägen eller

genom redan befintliga organ, ifrågasätter dock starkt behovet av en central

instans. Länsstyrelsen i Västerbottens län uttalar, att uppgiften att organisera

de olika polisdistrikten bör anförtros åt länsstyrelserna, som har

ansvaret för polislagens tillämpning inom distrikten. Å andra sidan framhåller

statskontoret, att jämväl då behov uppkommer av nya tjänster, för

vilka göromålens art anses påkalla en inplacering i högre lönegrad än den

lägsta konstapelsgraden, löneavvägningen bör bedömas centralt. Liknande

synpunkter har framförts av statens lönenämnd.

Polislöneutredningens förslag beträffande kommissarietjänsternas

lönegradsplacering har föranlett flera erinringar i fråga om enskilda

tjänsters placering. Förslagets huvudprincip att ställa lönegradsplaceringen

i relation till dels poliskårens storlek, dels vederbörande polisdistrikts invånarantal

har i regel godtagits. Differentieringen anses däremot av många

remissinstanser ha drivits alltför långt.

Statskontoret har inte funnit bärande motiv andragna för att 31 lönegraden

skulle utnyttjas för kommissarietjänster, varför de av utredningen

i denna lönegrad upptagna tjänsterna enligt ämbetsverkets mening bör hänföras

till 29 lönegraden. Statskontoret anser också, att kommissariernas arbetsåligganden

knappast påkallar en placering i 29 lönegraden i den utsträckning

utredningen förordat, och kan sålunda inte finna anledning föreligga,

att kommissarietjänsterna i Göteborg skulle tillhöra högre lönegrad

än som avsetts för motsvarande tjänster i Malmö (Ca 27).

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

55

• Statens lönenämnd anser, att en uppdelning av kommissarietjänsterna på

fem lönegrader innebär en för långt driven differentiering. Nämnden håller

vidare före, att man med utgångspunkt från gällande lönegradsplacering för

statstjänstemännen svårligen kan komma högre än till 27 lönegraden såsom

normalt högsta lönegrad för kommissariepersonalen och kan inte tillstyrka

högre placering än i denna lönegrad av de kommissarietjänster, som

av utredningen hänförts till 29 lönegraden (huvuddelen kommissarietjänster

i Stockholm och Göteborg). De två tjänster, som av utredningen upptagits

i 31 lönegraden (vid centralpolisavdelningen och kriminal avdelningens

kansli i Stockholm) finner lönenämnden böra placeras i 29 lönegraden. En

av lönenämndens ledamöter har i ett till nämndens utlåtande fogat särskilt

yttrande anfört, att den föreslagna lönesättningen för kommissarierna i

Stockholm och Göteborg visserligen är för hög om man jämför den med

de lönegrader, som vid senaste tjänsteförteckningsrevision kommit till användning

för vissa statliga befattningshavares inplacering i löneskalan, men

å andra sidan torde icke kunna förnekas att denna revision i fråga om flera

grupper företer uppenbara ojämnheter, som påkallar justering. Den statliga

revisionen bör därför inte användas som enda och utslagsgivande jämförelsefaktor.

Med hänsyn härtill och till den omständigheten att vissa kommissarier

f. n. innehar till och med högre löneställning än den av utredningen

förordade, hade enligt denna ledamots mening lönenämnden inte bort motsätta

sig bifall till ifrågavarande förslag.

Statspolisintendenten har framhållit, att med hänsyn till de stora krav

man måste ställa på en polisman, som kan ifrågakomma till kommissarietjänst,

lönegradsskillnaden mellan högsta överkonstapelsgraden och lägsta

kommissariegraden icke bör understiga två lönegrader. Uttalanden till förmån

för en högre placering av lägsta kommissariegraden har även gjorts av

länsstyrelsen i Kopparbergs län samt 4 landsfogdar och 5 polischefer.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet anmäler, att från flera städer anförts,

att kommissariernas lönegradsplacering enligt förslaget blivit för hög,

bl. a. vid en jämförelse med landsfiskalernas placering.

De särskilda löneproblem, som uppkommer inom statspolisen, har

berörts av statspolisintendenten och några andra remissmyndigheter. Statspolisintendenten

anför i huvudsak följande.

Beträffande fördelningen av tjänsterna vid statspolisavdelningarna å de

olika lönegraderna kan endast framhållas, att tilldelningen av tjänster i

högre lönegrader synes böra ske i ungefärligen samma proportioner, som

kommer att gälla för de städer, i vilka statspolisavdelningarna äro stationerade.

Då kriminalstatspolisen huvudsakligen handlägger kvalificerade brottmälsutredningar,

kan det dock vara befogat att antalet tjänster i högre lönegrader

vore förhållandevis något högre inom kriminalstatspolisen än

inom de kommunala kriminalavdelningarna. Den av utredningen hävdade

principen att befälstjänsternas lönegradsplacering bl. a. skall vara avhängig

av den underställda personalens antal kan för statspolisens del icke godtagas.

Det förekommer nämligen fall, där personalstyrkan å en statspolisav
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

delning är mindre än den kommunala polisens styrka. Detta skulle medföra,

att föreståndaren för eu statspolisavdelning skulle placeras i lägre lönegrad

än motsvarande befattningshavare vid den kommunala polisen. Redan

ur rättvisesynpunkt kan detta inte godtagas med hänsyn till den självständiga

ställning föreståndarna för statspolisavdelningarna intaga. En annan

olägenhet vore emellertid att statspolisen finge nöja sig med det minst rutinerade

befälet och att den nuvarande stabiliteten inom avdelningarna skulle

gå förlorad därigenom att befälet efter hand skulle söka de bättre avlönade

tjänsterna inom den kommunala polisen. Jag måste därför yrka att föreståndarna

för statspolisavdelningarna måtte placeras i samma lönegrad,

som den eller de högst placerade befattningshavarna i samma tjänstegrad

vid den kommunala polisen i den stad, i vilken vederbörande statspolisavdelningar

äro stationerade.

Uttalanden av liknande innebörd har gjorts av länsstyrelserna i Södermanlands,

Örebro och Kopparbergs län samt 2 landsfogdar.

Flertalet remissinstanser har lämnat utredningens förslag i fråga om

polispersonalens arbetstidsförhållanden utan erinran. Statskontoret

har uttalat den meningen, att tjänstgöringstiden för polisman med

kontrollerbar arbetstid alltid bör uppgå till i medeltal 48 timmar i veckan.

Remissmyndigheterna har i allmänhet lämnat polislöneutredningens förslag

till riktlinjer för ett statligt polislön ere g; lement

e utan erinran. Med bortseende från de invändningar, som i olika avseenden

gjorts mot utredningens förslag till lönegradsplacering av polispersonalen,

bär man i yttrandena sålunda i regel uttalat, att de föreslagna riktlinjerna

i huvudsak är ägnade att kunna läggas till grund för ett bindande

statligt avlöningsreglemente. I yttrandena framställda erinringar avser huvudsakligen

detaljer i förslaget. Den följande redogörelsen för de väsentligaste

av dessa erinringar följer den disposition av förslaget, som begagnats

i det föregående.

Anställningsformer. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser det

vara nödvändigt, att det uttryckligen anges, vilket innehåll varje anställningsform

skall ha samt i vad mån kommunerna skall vara skyldiga att

godta dessa former för anställning. Det är sålunda, enligt länsstyrelsens

uppfattning, inte tillräckligt att stadga, att villkoret för att en kommun skall

erhålla statsbidrag till polisens avlöning är, att kommunen bestämmer avlöningen

enligt reglementet; det torde tvärtom vara nödvändigt, att de olika

anställningsformerna anges såsom en bindande regel i polislagstiftningen.

Länsstyrelsen i Örebro län har anslutit sig till ett uttalande av landsfogden

i länet, vilken framhåller, att det i fråga om landsbygden ställer sig svårt

att tillämpa den av utredningen föreslagna befordringsgången med olika anställningsformer.

I avsaknad av bestämmelser om rekryteringspersonal och

av medel till dennas avlöning; har man nämligen där vid sidan av författningarna

i stor utsträckning nödgats anskaffa polisaspiranter, vilka inte är

knutna till något visst polisdistrikt. Man frågar sig, säger landsfogden bl. a.,

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

j vilka polisdistrikt aspiranterna och den extra eller extra ordinarie polispersonalen

skall anställas och hur anställningsförfarandet för dessa polisaspiranter

skall tillgå.

Lön under tjänstledighet. De remissinstanser, som yttrat sig

i denna fråga har huvudsakligen uppehållit sig vid utredningens förslag

rörande polismännens förmåner under utbildningstiden. Statskontoret har

i och för sig inte något att erinra mot detta förslag men uttalar, att därest

den av polisutbildningskommittén förordade reformen av den grundläggande

polisutbildningen skulle komma till stånd, arvodet till polisaspiranterna

bör bestämmas till 180 kronor för månad. Att härutöver särskilt traktamente

skall utgå till polisaspirant, som är familjeförsörjare, kan statskontoret

icke finna påkallat. Beträffande frågan om fördelningen mellan

stat och kommun av aspiranternas utbildningskostnader hänvisar statskontoret

till sitt utlåtande den 12 mars 1953 över polisutbildningskomanitténs

betänkande. I detta utlåtande har statskontoret intagit den principiella ståndpunkten,

att statsverket så länge polisväsendet är en kommunal angelägenhet

inte bör påtaga sig kostnaderna för polisaspiranternas utbildningsarvoden

liksom ej heller uppkommande resekostnadsersättningar.

Landsfogden i Örebro lön erinrar om den rekryteringspersonal på landsbygden,

som inte är anställd i visst polisdistrikt, och frågar sig, vem som

skall stå för utbildningskostnaderna för denna personal. Länsstyrelsen i

samma län ifrågasätter, huruvida inte statsverket borde åtaga sig kostnaderna

för polismännens lön, traktamente och resekostnader under utbildningstiden.

Såväl styrelsen för Svenska landskommunernas förband som

styrelsen för Svenska stadsförbundet säger sig kunna acceptera utredningens

förslag, dock under den förutsättningen att staten övertar utbildningskostnaderna

samtidigt med att det nya reglementet träder i tillämpning. I

annat fall förordar styrelsen för stadsförbundet en interkommunal clearing.

Gottgörelse för övertids tjänstgöring. Stats polisintendenten

erinrar om att den allmänna kriminalstatspolisens personal endast

i mycket ringa utsträckning utför kontrollerbart arbete men att det dock är

inom denna grupp som det mest omfattande övertidsarbetet fullgöres. Genom

ett godtagande av polislöneutredningens förslag skulle problemet om

övertidsersättning åt kriminalstatspolisen och även åt innehavarna av vissa

tjänster i de kommunala poliskårerna, med vilka är förenade okontrollerbart

arbete, lämnas delvis olöst. Statspolisintendenten anser det angeläget,

att man finner en mera generellt verkande regel för övertidsgottgörelse och

rekommenderar i detta hänseende två utvägar, antingen att ett engångsbelopp

per månad eller år bestämmes att utgå till all polispersonal såsom

kompensation för den övertidstjänstgöring, som kan komma i fråga, eller

att en sådan gottgörelse inarbetas i lönen, varvid motsvarande uppflyttning

i lönegrad bör ske.

Särskild ersättning för viss tjänstgöring. Länsstyrelsen

i Jämtlands län påpekar, att de befattningshavare, som vid bifall till

utredningens förslag kommer i åtnjutande av den föreslagna ersättningen,

i stor utsträckning själva kan disponera sin arbetstid, Adlket i och för sig

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

innebär en förmån. Länsstyrelsen, som anser att den föreslagna anordningen

lätt kan leda till missbruk, finner det högst tveksamt, om det kan anses

motiverat att ge dessa befattningshavare de i många fall mycket betydande

ekonomiska förmåner, som förslaget innebär. För statspolisens del kan de

särskilda ersättningarna komma att stiga till avsevärda belopp. Det är enligt

länsstyrelsens mening inte lämpligt att ytterligare avsevärt förbättra

de ekonomiska villkoren för statspolispersonalen, som redan f. n., i jämförelse

med annan polispersonal, har en från ekonomisk synpunkt sett fördelaktig

tjänstgöring.

Ber ed skapser sätt ning. Länsstyrelsen i Södermanlands län

framhåller de praktiska svårigheter, som kommer att uppstå i samband

med ordnandet av beredskapstjänstgöringen på sätt utredningen föreslagit,

samt betonar önskvärdheten av att de föreslagna beredskapsgraderna sammanslås

till en.

Tjäns tedräkt och t j ä n s t e t e c 1c e n m. m. Endast ett fåtal av

remissmyndigheterna har ägnat polispersonalens beklädnadsfråga någon

större uppmärksamhet. Det vill synas, som om man överlag utgått från att

frågan, huruvida nuvarande bidragssystem skall bibehållas eller om detta

system skall ersättas med det föreslagna s. 1c. rabattsystemet, bör avgöras

i samband med centrala förhandlingar. Det bör nämnas, att det f. n. till

kriminalpolispersonalen utgående kontanta belclädnadsbidraget allmänt synes

betraktas såsom en förtäckt löneförmån, vars indragande man anser

på något sätt böra kompenseras. Meningarna huruvida polislöneutredningens

förslag till lönesättning av den berörda personalen innebär jämväl kompensation

för minskade belclädnadsbidrag är som framgår av det tidigare

anförda mycket delade.

Sj u k v å r d. Styrelsen för Svenska stadsförbundet, som i princip inte

har något att erinra mot att de statliga bestämmelserna blir tillämpliga på

polispersonalen och som framhåller, att denna personal härigenom kommer

att beredas nya och betydligt ökade förmåner, finner det onödigt komplicerat

att för ett enda år låta statliga sjukvårdsbestämmelser gälla för polisen.

Det övervägande flertalet remissinstanser har lämnat de föreslagna

övergångsbestämmelserna utan erinran eller uttalat, att bestämmelserna

är väl ägnade att underlätta införandet av ett statligt avlöningsreglemente

samt att de erbjuder ett tillfredsställande slcydd åt polispersonalen.

Överståthåltarämbetet understryker angelägenheten av att bestämmelserna

ges en sådan utformning att en befordran alltid kommer att

mediöra åtminstone någon löneökning för det genom befordran ökade ansvaret.

Statens lönenämnd kan inte förorda förmånligare övergångsbestämmelser

för löneklassplacering av polispersonalen än de som tillämpades vid

genomtörandet av den statliga tjänsteförteckningsrevisionen. Styrelsen för

Svenska stadsförbundet uttalar starka betänkligheter såväl mot den föreslagna

s. k. parallelluppflyttningen som — i avsaknad av utredning om den

omfattning i vilken dispens skulle förekomma — mot förslaget om dispens

från stadgade kompetenskrav.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

59

IV. Resultatet av överläggningarna med vederbörande

personalorganisationer.

Såsom jag redan har nämnt, har polislöneutredningens förslag varit föremål

för överläggningar mellan representanter för civildepartementet, å ena,

samt TCO och polisförbundet, å andra sidan. Dessa överläggningar tog sin

början i oktober 1953, sedan de inkomna remissyttrandena granskats inom

civildepartementet, och fortgick därefter med vissa uppehåll till den 14

januari detta år, då personalorganisationerna förklarade sig godkänna ett

av civildepartementets representanter framlagt förslag till lönereglering för

polispersonalen. Förslaget innebär, att löneregleringen skall ske i huvudsaklig

överensstämmelse med det av 1953 års polislöneutredning framlagda

förslaget med de förtydliganden, ändringar och tillägg, som upptages i

en den 14 januari 1954 dagtecknad departementspromemoria. De i promemorian

angivna jämkningarna i utredningens förslag är följande.

A. Utbildningsarvode.

Aspirant eller extra polisman, som icke innehar 36 anställningsmånader

vid polisväsendet, ävensom icke lönegradsplacerad polisman skall under

tiden för genomgång av konstapelsklassen äga åtnjuta arvode med 10 kronor

för dag. Polisman skall vara skyldig genomgå konstapelsklassen, så

snart plats för deltagande i denna utbildning kan beredas honom.

B. Kompetensfordringar.

Kriminalpolisman och polisman i 19 eller högre lönegrad skall ha genomgått

överkonstapelsklassen vid statens polisskola. Samma kompetenskrav

skall gälla beträffande polisman i 17 lönegraden, som har att utöva förmanskap

i egentlig mening eller innehar ställning såsom »förste-man» i polisdistrikt.

C. Komplettering av göromålsförteckningen.1

Under rubrikerna »E-göromål» resp. »N-göromål» upptaget göromålsslag

»Patrulleringstjänst till fots» samt under rubriken »N-göromål» upptaget

göromålsslag »Utredningar (förhör och utredningar) angående trafikolyckor»

införes även under rubriken »S-göromål».

Efter göromålsslaget »Registrering, vård m. m. av hittegods» under rubriken

»E-göromål» tillägges inom parentes orden »äganderättsundersökningar

avseende''hittegods jämväl N-göromål».

Under rubriken »N-göromål» införes göromålsslaget »Äganderättsundersökningar

avseende hittegods (jämväl E-göromål)».

D. Tillämpning av polislöneutredningens förslag till

lönegradsplacering av polispersonalen.

1. Inom centraliserad poliskår med en personalstyrka om mer än 5 man

för egentlig polisverksamhet skall antalet rekryteringstjänster och ordi
-

Bilaga B till statsrådsprotokollet.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Iiungl. Maj:ts proposition nr 75.

narie tjänster i 13 lönegraden tillhopa utgöra omkring 20 % av poliskårens

sammanlagda polispersonalstyrka (exkl. statspolispersonal).

I personalstat för centraliserad poliskår med en personalstyrka om hö»st

5 man för egentlig polisverksamhet samt för icke centraliserad poliskår

(landsbygden) skall ordinarie tjänst i 13 lönegraden för polisman icke upptagas.

2. Inom polisdistrikt med en polisstyrka om minst 3 man för såväl e°cnt
iig-

polisverksamhet som exekutionsbiträdesverksamhet omfördelas, i°den

mån så icke redan har skett, göromålen på så sätt, att utredningsverksamheten

för hela distriktet i största möjliga utsträckning koncentreras på en

man (f. n. kallad utredningsman), som i samband därmed tillägges ställning

såsom »törste-man» inom distriktet. Sådan polisman placeras i läCTst

17 lönegraden. °

3. I fråga om fördelningen av tjänster mellan 15 och 17 lönegraderna

inom ordningspolistjänsten och den »blandade» polistjänsten skall gälla

följande förtydligande anvisningar.

I Stockholm, Göteborg och Malmö skall i enlighet med av polislöneutredningen

föreslagna riktlinjer — i den mån högre lönegrad enligt dessa

riktlinjer icke skall ifrågakomma — i 17 lönegraden placeras samtliga

tjänster, vilkas innehavare fullgör enbart utredningsarbete, i förekommande

fält i förening med befälsuppgifter (inspektion o. d.). Därutöver skall i

personalstat för ordningspolisavdelningen i 17 lönegraden upptagas och

mom avdelningen i dess^ helhet disponeras hälften av det antal ordningskonstapelstjänster,

som återstår, sedan förenämnda tjänster samt rekryteringstjänster

och ordinarie tjänster i 13 lönegraden frånräknats (se p. 1).

I städerna Norrköping, Hälsingborg, Örebro, Uppsala, Västerås, Borås, Linköping,

Gavle och Eskilstuna (samtliga med omkring 50 000 invånare eller

mera) placeras i enlighet med av polislöneutredningen föreslagna riktlinjer

(här förtydligade) — i den män högre lönegrad enligt dessa riktlinjer icke

skall ifrågakomma — i 17 lönegraden dels samtliga tjänster, vilkas inne^aY.

?re enbart utredningsarbete, i förekommande fall i förening med

befälsuppgifter (inspektion o. d.), dels det antal tjänster, som svarar mot

hälften av i radiobiltjänst placerad personal. Sistnämnda antal tjänster må

disponeras för ordningspolisavdelning i dess helhet.

Vid ordningsstatspolisavdelning fördelas nuvarande konstapelstjänster

med lika antal på 15 och 17 lönegraderna.

4. Tjänster för ordningspolisbefäl i 23 lönegraden inrättas vid poliskårerna

i Stockholm, Göteborg och Malmö i följande utsträckning.

Stockholm: 8 tjänster (centralavdelningen 4, trafikavdelningen, motoravdelningen

1, trafiksäkerhetsfrågor 2, statspolisavdelningen 1).

Göteborg: 4 tjänster (centralpolisen, huvudavdelningen 3, trafikavdelningen

1).

Malmö: 2 tjänster (ordningspolisintendentens kansli 1, centralavdelniimen,

ansöknings- och utredningsavdelningen 1).

5. Beträffande kriminalpolispersonalen skall gälla följande.

Kriminalassistenttjänster inrättas endast i polisdistrikt med mer än omkring

10 000 invånare, dvs då poliskåren uppgår till minst omkring 10_11

man. Om inom polisdistrikt endast 1 kriminalassistenttjänst finnes inrättad,

placeras densamma i 19 lönegraden.

Inom polisdistrikt med högst omkring 10 kriminalpolismän placeras omkiing

40 % av kriminalpolistjänsterna i 17 lönegraden, övriga enligt polislöneutredningens

förslag.

Inom polisdistrikt — dock ej Stockholm, Göteborg och Malmö — med

minst omkring 10 kriminalpolismän bör antalet tjänster i 17, 19, 21 samt

s. 61 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 75.

61

23 (och högre) lönegraderna utgöra omkring 40, 30, 20 resp. 10 % av hela

antalet kriminalpolistjänster.

I Stockholm, Göteborg och Malmö bör antalet tjänster i 17, 19, 21 samt

23 (och högre) lönegraderna utgöra omkring 20, 40, 25 resp. 15 % av hela

antalet kriminalpolis^ änster.

Tjänsterna vid kriminalstatspolisen placeras i lägst 19 lönegraden. Föreståndare

(ej kriminalkommissarie) vid kriminalstatspolisgrupp om minst

5 man placeras i 23 lönegraden. Tjänst för annan sådan föreståndare placeras

ej lägre än högst placerade tjänst i motsvarande tjänstegrad vid den

kommunala polisen i den stad, där statspolisavdelningen är stationerad.

6. I den mån på innehavare av polissystertjänst ankommer arbetsuppgifter

av samma art och kvalitet som dem som åvilar kriminalassistent, skall

polissystertjänsten utbytas mot kriminalassistenttjänst. Vid poliskårerna i

Stockholm, Göteborg och Malmö, vid vilka f. n. mer än en polissystertjänst

linnes inrättad, fördelas dessa tjänster på 15 och 17 lönegraderna enligt

följande:

Ca 15 Ca 17

(polissyster) (kriminalassistent)

Stockholm...................... 5 12

Göteborg........................ 2 4

Malmö.......................... 2 3

7. I följande sammanställning upptagna kommissarie- och kriminalassistenttjänster

uppflyttas från av polislöneutredningen föreslagna, till i

tablån angivna lönegrader.

Poliskår

Avdelning

(rotel)

Från

lönegrad

Till

lönegrad

Ny benämning

Stockholm

Rotel Ex

Cg 25

Cg 29

Kansliroteln

Ca 23

Ca 25

Kriminalkommissarie

4 roteln

Ca 23

Ca 25

»

Halmstad

Kriminalavd.

Ca 23

Ca 25

»

Karlskrona

»

Ca 23

Ca 25

»

Sundsvall

»

Ca 23

Ca 25

»

Sundbyberg

Ca 23

Ca 25

Motala

Ca 23

Ca 25

Boden

Ca 23

Ca 25

Biträdande kommissarietjänsten (f. n.

placerad i

26 lönegraden) vid den

nyuppsatta

spaningsroteln

vid kriminalpolisavdelningen i Stockholm skall

Den vid poliskåren i Kristinehamn numera inrättade kommissarietjänsten

skall vara placerad i 23 lönegraden.

Kommissarien vid poliskåren i Uddevalla må av staden tillerkännas ett

särskilt lönetillägg, så länge han innehar förordnande såsom polischef.

8. Av de föreslagna tjänstebenämningarna skall »fjärdingsman» ersättas

med »poliskonstapel».

E. Arbetstiden.

Tjänstefri polisman, som inkallas såsom vittne till domstol, skall för tid,

dock högst 8 timmar, varunder han i och för vittnesmålets avläggande måste

stå till domstolens förfogande, beredas gottgörelse, antingen i form av motsvarande

ledighet från annan tjänstgöring (»tid åter») eller i form av kon
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

tant ersättning med ett belopp för varje påbörjad halvtimme räknat, motsvarande

1/400 av för vederbörande enligt löneplan gällande månadslönebelopp.

För att här angiven ersättning skall utgå, skall krävas, att rättens ordförande

bestyrker tiden som polismannen stått till domstolens förfogande

för vittnesmålets avläggande.

F. Polislönereglementet.

1. Polisman, som enligt polislönereglementet och övergångsbestämmelserna

till detta är placerad i lägre lönegrad än den 15 :e, skall icke äga uppbära

vikariatsersättning för uppehållande av tjänst i nämnda lönegrad.

2. Polisman, som förordnas uppehålla, förutom egen tjänst, tjänst inom

annat polisdistrikt, skall äga åtnjuta ersättning utöver för havda merkostnader

med 6 kronor för dag. Om förordnandet avser uppehållande inom

annat distrikt av högre tjänst än den egna, skall i dylikt fall vikariatsersättning

icke utgå.

3. De båda av polislöneutredningen föreslagna beredskapsgraderna sammanslås

till en, innebärande, att polisman skall vara anträffbar i sin bostad

eller på annan av honom vederbörligen anmäld plats inom eller, efter polischefens

medgivande, utom polisdistriktet, å vilken han kan nås med telefon

och vilken icke är otillgängligt belägen, samt vara beredd att omedelbart

inträda i tjänstgöring. För beredskapstjänst skall utgå ett belopp för vecka

räknat av 47 kronor. Ersättning för beredskapstjänstgöring, som påbörjas

vid tjänstens slut ena dagen och avslutas vid tjänstens början påföljande

dag, skall utgå med 4 kronor, därest beredskapstjänstgöringen börjar en av

dagarna måndag—fredag, samt med 11 resp. 16 kronor, om beredskapstjänstgöringen

börjar lördag resp. söndag. För beredskapstjänstgöring från

lördag vid den ordinarie tjänstgöringens slut till måndag vid denna tjänstgörings

början skall sålunda utgå ersättning med 27 kronor.

Förenämnd beredslcapsersättning skall utgå, så snart anbefalld beredskap

är lägst den nyss angivna. Den omständigheten, att polischef för visst fall

bedömer högre beredskap vara erforderlig och därför beordrar dylik, får

icke medföra krav på högre beredskapsersättning. Det förutsättes, att beredskapstjänstgöring

icke skall beordras i större utsträckning än som med

hänsyn till förhållandena är oundgängligen erforderligt.

4. De bestämmelser rörande ersättning åt statstjänstemän för tjänstgöring

på s. k. obekväm arbetstid, som kommer att utfärdas i anslutning till

den allmänna prövningen av frågan om kompensation för dylik tjänstgöring,

skall, med den tillämpning inom vissa verksamhetsgrenar vid statsförvaltningen

som speciella arbetsförhållanden liksom hittills anses komma

att kräva, gälla jämväl för polispersonalen.

5. De särskilda föreskrifter angående ersättning vid förrättning och tjänsteresor,

som skall utfärdas, skall i allt väsentligt ha det sakliga innehåll,

som framgår av civildepartementets tidigare överlämnade förslag till bestämmelser

rörande tillämpningen av allmänna resereglementet å polispersonal.

6. Ersättning åt polisman för tillhandahållande av kontorslokal skall utgå

med följande belopp för år räknat:

Orlsgrupp

2

Ersättning, kronor

415

440

470

500

3

4

5

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

63

Upptagna ersättningsbelopp utgör beräknad gottgörelse för hyra, inklusive

värme, belysning, städning och allmänt intrång, men däremot icke för

nödiga inventarier för expeditionstjänstens behöriga skötande, såsom skrivbord,

skrivstol, bokhylla, blankettskåp m. m., vilken utrustning förutsättes

skola tillhandahållas av vederbörande polisdistrikt.

7. Skrivmaskin skall tillhandahållas av polisdistriktet. F. n. utgående ersättning

för tillhandahållande av skrivmaskin skall indras.

8. Ersättning åt polisman för slitage av cykel och skidor skall utgå med

60 kronor för år räknat.

9. Polisman, som anställes vid eller efter det nya polislönereglementets

ikraftträdande, skall såsom aspirant och extra polisman erhålla tjänstedräkt

till låns samt vid tillträdandet av första extra ordinarie eller ordinarie anställning

inom polisväsendet äga uppbära ekiperingshjälp med 750 kronor

och sedermera så länge han är uniformspliktig — för underhåll och förnyelse

av obligatoriska uniformspersedlar — ekiperingsbidrag med 270 kronor

för år räknat, dock att för sådana uniformspliktiga polismän, bl. a.

utredningsmän samt i ordonnanspolistjänst och i ren kontorstjänst sysselsatta

polismän, vilka enligt medgivande äger att regelmässigt under tjänstgöringen

bära civil dräkt, ekiperingsbidraget skall reduceras till hälften, eller

till 135 kronor för år räknat.

10. I avbidan på resultatet av pågående undersökning rörande de statliga

sjukvårdsförmånerna skall för polispersonalen nuvarande kommunala bestämmelser

oförändrade gälla.

G. Över gångsanordningar.

1. För nedan nämnd tjänst, vilken utöver ordinarie tjänstgöring fullgörs

av polisman med oreglerad arbetstid och för vilken före ikraftträdandet av

polislönereglementet särskild ersättning utgår, må ersättning utgå med högst

det belopp, som för ifrågavarande tjänst vid tidpunkten för överenskommelsen

utgår:

a) i sammandragen polisstyrka fullgjord ordningspolistjänst, vilken beordras

i speciella fall, t. ex. i anledning av större idrottsevenemang, demonstrationer

etc.;

b) s. k. särskild söndagstjänstgöring (jour- och vakttjänst) vid kriminalpolisavdelningen

i Stockholm.

2. Sådan vid polislönereglementets ikraftträdande anställd ordinarie polisman

eller extra polisman med mer än 2 års anställning vid polisväsendet,

som helt eller praktiskt taget helt fullgör exekutionsbiträdesgöromål (av

polislöneutredningen förslagsvis benämnd exekutionsbiträde), skall, därest

han så önskar, överföras till de nya avlöningsbestämmelserna och enligt av

polislöneutredningen föreslagna övergångsbestämmelser bibehållas i nu innehavd

lönegrad. Han skall dock i förekommande fall ha rätt att välja mellan

att kvarstå i 14 lönegraden med bibehållen provision eller att uppflyttas

till 15 lönegraden mot avstående av provisionen. Av dylik polisman innehavd

tjänst skall vid ledigblivande icke återbesättas med polispersonal utan

betraktas såsom exekutionsbiträdestjänst.

3. Vid polislönereglementets ikraftträdande anställd ordinarie polisman i

högst nuvarande 14 lönegraden, som efter eget val och enligt av polislöneutredningen

föreslagna förutsättningar önskar kvarstå i denna lönegrad även

efter övergång till de nya avlöningsbestämmelserna, skall i pensionshänseende

hänföras till lönegrad 15.

4. Vad polislöneutredningen föreslagit angående personligt lönetillägg

för ordinarie polisman skall även gälla extra ordinarie polisman ävensom

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

extra polisman, som vid polislönereglementets ikraftträdande innehaft fortlöpande

anställning såsom polisman sedan den 1 februari 1954.

Vid beräknandet av det personliga tillägget till ordinarie, extra ordinarie

eller extra polisman skall hänsyn tagas till, å ena sidan, den månadslön,

kallortstillägg och sådant kontant lönetillägg, som har karaktären av avlöningsförstärkning

e. d., som vederbörande äger uppbära eller skulle äga

uppbära omedelbart före reglementets ikraftträdande enligt vid tidpunkten

för överenskommelsen tillämpade grunder, jämte därvid utgående beldädnadsersättning

resp. värdet av fri beklädnadsförmån för månad räknat och,

å andra sidan, till den första månadslön inklusive kallortstillägg, som vederbörande

äger uppbära i anställning enligt det nya reglementet, jämte ett

belopp av 22 kronor 50 öre resp. It kronor 25 öre för månad räknat (ekiperingsbidraget).

Dylikt personligt lönetillägg skall icke minskas, beträffande

vid polislönereglementets ikraftträdande anställd ordinarie eller extra ordinarie

polisman, då denne erhåller högre lön genom uppflyttning till löneklass,

som ligger inom löneklassområdet för den lönegrad, vederbörande

innehade omedelbart före det nya polislönereglementets ikraftträdande, och,

beträffande vid reglementets ikraftträdande anställd extra polisman, då denne

erhåller högre lön genom uppflyttning till löneklass, som för honom i

hans tidigare egenskap av extra polisman skulle ha blivit gällande, om han

icke hade övergått till det nya polislönereglementet.

För den som på grund av stadigvarande kommendering till tjänstgöring

till häst, å motorfordon eller i hundtjänst omedelbart före reglementets

ikraftträdande åtnjuter särskilt tillägg å den normala beklädnadsförmånen

skall, så länge han innehar sådan kommendering, det personliga lönetillägget

beräknas med hänsyn till den högre beklädnadsförmånen, under förutsättning

att vederbörande under samma tid avstår från den rätt till fri

skyddsbeklädnad (bl. a. spetsbyxor), som eljest må tillkomma honom i

tjänst av ifrågavarande slag.

5. Den som vid polislönereglementets ikraftträdande har innehaft fortlöpande

anställning såsom polisman sedan den 1 februari 1954 skall, om

han genomgår konstapelsklassen efter reglementets ikraftträdande, äga att,

om han så önskar, i stället för utbildningsarvode enligt A samt rese- och

traktamentsersättning vid färd till och från utbildningen, uppbära de förmåner,

som han är tillförsäkrad enligt för honom omedelbart dessförinnan

gällande bestämmelser angående förmåner vid genomgång av konstapelsklassen,

varvid i förekommande fall jämväl befintlig s. k. tvångsklausul skall

äga tillämpning.

6. Den som vid polislönereglementets ikraftträdande innehar anställning

såsom uniformspliktig polisman och som i denna egenskap är berättigad

till förmån av fri beklädnad eller beklädnadsersättning skall

a) från och med dagen för reglementets ikraftträdande äga uppbära ekiperingsbidrag

med 270 eller 135 kronor (jfr p. F 9);

b) vid reglementets ikraftträdande äga uppbära ekiperingshjälp med ett

belopp av 750 kronor minskat med 270 resp. 135 kronor eller den högre beklädnadsersättning

resp. värdet av den högre förmånen av fri beklädnad,

allt för år räknat," som han var berättigad till omedelbart före reglementets

ikraftträdande.

7. Polisman vid poliskåren i Boden eller annan statligt anställd polisman,

på vilken det s. k. rabattsystemet äger tillämpning, skall äga uppbära

ekiperingshjälp med 205 kronor (750 — 275 — 270 = 205). För sådan polisman

skall vid beräknandet av det personliga tillägget värdet av rätten att

inköpa uniformspersedlar mot rabatt anses utgöra 270 kronor resp. 135

kronor för år räknat.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

65

8. Inom Stockholms polisdistrikt vid det nya polislönereglementets ikraftträdande

anställd extra konstapel skall, om hans tjänstgöring är väl vitsordad,

efter 36 anställningsmånader erhålla lön efter 16 lönegraden. För

vederbörande skall emellertid vid senare, eventuell befordran till 17 lönegraden

den s. k. sneddningsregeln icke tillämpas.

9. Vid polislönereglementets ikraftträdande anställd ordinarie polisman,

som enligt för honom vid tidpunkten för överenskommelsen gällande kommunala

lönereglemente fr. o. m. det år han fyller 30 år äger rätt till längre

semester än som det nya polislönereglementet i motsvarande fall stadgar,

skall äga kvarstå på de nuvarande kommunala semesterbestämmelserna.

Träffat val skall dock gälla för framtiden och får ej avse begränsad tid.

10. Polisman, som tillerkänts fast bilersättning för år från kommunen

för sådana resor, som denna skall betala, skall ha rätt att välja mellan att

för resor inom eget polisdistrikt behålla denna ersättning eller att få tilllämpa

resereglementet (i förekommande fall och efter särskilt medgivande

bilersättningskungörelsen). Träffat val skall dock gälla för framtiden så

länge vederbörande använder egen bil i tjänsten och får ej avse begränsad

tid. Därest vederbörande önskar bibehålla nu utgående fast bilersättning,

skall traktamente enligt resereglementet icke utgå.

V. Departementschefen.

Den kommunala polispersonalens avlöningsvillkor har hittills fastställts

av varje polisdistrikt för sig. På landsbygden har dock en viss enhetlighet i

dessa villkor uppnåtts genom att polisdistrikten i stor utsträckning har

följt de rekommendationer, som har lämnats av Svenska landskommunernas

förbund. Dessa rekommendationer har under åren 1947—1951 grundats

på centrala överenskommelser mellan nämnda förbund och Svenska polisförbundet.

Överenskommelsen för år 1951 uppsades av polisförbundet

fr. o. m. den 1 januari 1952. Någon ny central överenskommelse har därefter

icke kunnat träffas.

För städernas del har sedan år 1947 eftersträvats att nå en central, för

samtliga städer gällande överenskommelse mellan Svenska stadsförbundet

och polisförbundet, men dessa strävanden har icke krönts med framgång.

Däremot har de lokala överenskommelser, som har träffats för olika städer,

kunnat i viss utsträckning samordnas. Från årsskiftet 1951/52 har dock

samtliga ifrågavarande överenskommelser uppsagts av polisförbundet.

De förhandlingar, som under år 1952 och början av år 1953 fördes mellan

de berörda kommunförbunden och polisförbundet, ledde icke till något resultat.

I anslutning härtill hemställde kommunförbunden i en särskild skrivelse

till Kungl. Maj :t om genomförandet av en sådan ordning, att polispersonalens

avlönings- och pensionsförmåner skulle bestämmas genom statliga

reglementsföreskrifter. Sedan polisförbundet i yttrande över framställningen

hade förklarat, att förbundet principiellt icke motsatte sig en dylik

åtgärd, framlade Kungl. Maj :t på föredragning av chefen för inrikesdepartementet

för 1953 års riksdag förslag om införande av ett bindande statligt

avlöningsreglemente för polispersonalen, vilket förslag godkändes av riks5

Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 75.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

dagen, varjämte jag med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 februari

1953 tillkallade en särskild kommitté — 1953 års polislöneutredning

— med uppdrag att utreda frågan om polispersonalens avlöningsförmåner.

Den utredning och det förslag angående polispersonalens avlöningsförmåner,

som polislöneutredningen har framlagt redan den 15 augusti 1953, finner

jag innebära ett förtjänstfullt klarläggande av förevarande komplicerade

löneproblem. Jag har i det föregående redogjort för förslaget och remissyttrandena

däröver liksom också för de förtydliganden, ändringar och

tillägg, som i anslutning till de inom civildepartementet förda överläggningarna

har upptagits i en inom departementet utarbetad promemoria. Av vad

jag tidigare har anfört framgår, att de berörda personalorganisationerna

— TCO och polisförbundet — har godkänt utredningens förslag med nämnda

jämkningar. För egen del vill jag också tillstyrka, att polispersonalens

avlöningsförmåner regleras i enlighet med det sålunda jämkade förslaget.

Även om erinringar kan göras mot vissa delar av förslaget, bl. a. med avseende

å övergångsanordningarna, torde de föreslagna avlöningsvilllcoren

för polispersonalen som helhet betraktade få anses skäliga i förhållande till

andra gruppers. Jag har därför ansett mig böra medverka till att de blir

vederbörligen fastställda. I anslutning till löneregleringsförslaget torde jag

i övrigt få anföra följande.

Polislöneutredningen har lagt fram förslag dels till lönegradsplacering

och tjänstebenämningar för polispersonalen, dels till riktlinjer för ett statligt

avlöningsreglemente för samma personal. I sistnämnda hänseende innebär

förslaget, att såväl den statliga som den kommunala polispersonalen skall

inordnas under ett särskilt polislönereglemente, som för denna personal

skulle innebära i huvudsak samma förmåner, som enligt Saar tillkommer

statstjänstemännen. I denna del har utredningens förslag tillstyrkts eller

lämnats utan erinran av flertalet remissmyndigheter och någon annan lösning

har heller icke ifrågasatts från personalorganisationernas sida. Även jag

har funnit övervägande skäl tala för att, då polispersonalen skall underkastas

ett av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens beslut fastställt reglemente,

detta reglemente bör i allt väsentligt överensstämma med Saar. Så är

för övrigt fallet med övriga statliga speciallönereglementen, exempelvis övningslärar-

och prästlönereglementena. Det har synts mig lämpligt att på

detta sätt klargöra vad min tillstyrkan av utredningens förslag innebär i

iråga om ett statligt polislönereglementes allmänna innehåll, innan jag nu

övergår till frågan om polispersonalens lönegradsplacering. Jag torde senare

få återkomma till vissa detaljer i polislönereglementet.

Enligt sina direktiv har polislöneutredningen haft att framlägga förslag

till lönegradsplacering för polispersonalen på grundval av en ingående värdering

av polispersonalens arbetsuppgifter i förhållande till närmast jämförbara

statliga tjänstemannagruppers. Bl. a. med hänsyn till att lönerelationerna

mellan olika sådana grupper har fastställts genom den nyligen avslutade

statliga tjänsteförteckningsrevisionen har utredningen begränsat sina

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

67

undersökningar angående arbetsuppgifter o. d. till — förutom polispersonalen

och med denna nära sammanhängande grupper, nämligen kriminalassistentpersonalen

vid statens kriminaltekniska anstalt och landsfiskalerna

— tullverkets bevakningspersonal samt viss personal vid fångvården och

försvaret. Denna arbetsmetod har kritiserats av vissa remissmyndigheter,

vilka har ansett, att utredningen har valt för få jämförelsegrupper, och att

de valda grupperna har alltför ringa anknytning till polispersonalen.

För egen del har jag icke funnit anledning till erinran mot den metod,

som utredningen använt för den anbefallda arbetsvärderingen. I detta sammanhang

anser jag mig böra skingra ett missförstånd, som har kommit till

uttryck i flera remissyttranden. Det har således gjorts gällande, att utredningen

skulle i fråga om arbetsuppgifter och såsom en följd därav också i

lönehänseende ha jämställt polispersonalen med personalen vid tullverkets

kust- och gränsbevakning. Så är emellertid ingalunda fallet. Utredningen

har gjort jämförelser mellan nämnda personalgrupper och inte jämställt

dem, vilket framgår av resultatet av utredningens arbete.

Det har även gjorts gällande, att utredningen hade bort undersöka löneläget

för den kommunala socialvårdspersonalen. Med anledning härav vill

jag understryka att, om statsmakterna skall fastställa löneläget för polispersonalen,

bedömningen bör ske med beaktande i första hand av löneläget

för närmast jämförbara statliga tjänstemän. Denna min uppfattning kom

också till klart uttryck i direktiven för polislöneutredningen. I förevarande

sammanhang vill jag emellertid framhålla, att den föreslagna löneregleringen

inte torde innebära några större förändringar i lönerelationerna mellan

polispersonalen och andra kommunala personalgrupper. I detta avseende

torde jag få hänvisa till att förslaget innebär såväl upp- som nedflyttningar

av tjänster och att lönegradsuppflyttningarna i viss utsträckning motsvaras

av minskning eller bortfall av andra kontanta löneförmåner, främst beklädnadsbidrag.

Utredningens förslag till normer för lönegradsplacering

av polispersonal i lägre tjänstegrad än kommissaries

framgår i huvudsak av den i det föregående återgivna sammanställningen

(s. 17—18). De jämkningar i utredningens förslag, som jag har ansett

mig böra tillstyrka, framgår av avdelning D, p. 1—3 samt 5 och 6 i förutnämnda

departementspromemoria.

De av polislöneutredningen framlagda normerna har mött erinringar i

olika hänseenden i remissyttrandena. Vad till en början angår det allmänna

löneläget för polispersonalen, har de remissinstanser, som har överblick

över hela det statliga löneområdet, nämligen statskontoret och statens lönenämnd,

funnit utredningens förslag närmast ligga i överkant. Även landskommunernas

förbund och stadsförbundet har gjort uttalanden av denna

innebörd. Bland länsstyrelserna och övriga remissmyndigheter är meningarna

delade. För egen del har jag funnit förslaget i huvudsak väl avvägt. De

remissmyndigheter, som har uttalat sig för en högre lönegradsplacering, sy
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

nes icke ha tillräckligt beaktat de fördelar, som förslaget inrymmer för personalen

i form av olika förmåner utöver månadslönen, samt de ökade möjligheterna

till befordran med därav följande förbättring av pensionsunderlagen.

Vad särskilt angår rekryteringslönen, torde få erinras, att erfarenheten

visar, att goda befordringsmöjligheter har avgörande betydelse för rekryteringen.

Då vidare utredningens förslag avvägts med beaktande av vad

som gäller för närmast jämförbara grupper inom statsförvaltningen, bar

jag ansett mig inte kunna medverka till någon förändring av förslaget i

denna del.

De av utredningen föreslagna lönerelationerna mellan olika grupper av polispersonal

har utsatts för kritik i vissa yttranden. Kritiken har emellertid

en långt ifrån enhetlig inriktning. Medan det i vissa yttranden göres gällande,

att utredningens förslag innebär en undervärdering av ordningspolistjänsten

i förhållande till kriminalpolistjänsten, förekommer å andra sidan

i nästan lika stor utsträckning påståenden om en felbedömning av helt motsatt

innebörd. Motsvarande gäller avvägningen mellan löneställningen för

städernas, särskilt de större städernas, och landsbygdens polispersonal. Dylika

avvägningsfrågor är utan tvivel mycket besvärliga, och det är svårt att

bilda sig en bestämd uppfattning utan sådana studier av de olika arbetsuppgifterna,

som utredningen har företagit. Vad remissmyndigheterna har anfört,

har emellertid inte givit mig anledning ifrågasätta någon ändring i de

föreslagna relationerna. De i departementspromemorian intagna ändringarna

till polislöneutredningens göromålsförteckning överensstämmer med utredningens

egna intentioner, sådana dessa kommit till uttryck i dess beräkningar

rörande de praktiska verkningarna av lönegradsplaceringsförslaget.

Såsom framgår av sammanställningen över förslaget (s. 17—18) innebär

detta en differentiering av såväl ordningspolis- som kriminalpolistjänsterna.

Denna differentiering, som utredningen i princip har grundat på arbetsuppgifternas

sammansättning, har mött en ganska stark kritik, särskilt

beträffande differentieringen av de ordningspolistjänster, som ej inrymmer

befälsuppgifter. Härvid har anförts bl. a., att ordningspolistjänster icke kan

specialiseras på sådant sätt att göromål av olika svårighets- och ansvarsgrad

lägges på skilda polismän och att en sådan specialisering, om den

skulle genomdrivas, skulle leda till oöverstigliga praktiska svårigheter. Denna

kritik synes mig i stor utsträckning ha förorsakats av att det av utredningen

föreslagna lönesystemet innebär en nyhet inom polisväsendet, vilket

också har föranlett utredningen att mera betona den principiella grundvalen

för differentieringsförslaget än att klargöra dess praktiska verkningar.

I realiteten torde resultatet av utredningens förslag bli att, sedan inom

en poliskår de ordningskonstapelstjänster, som inte i egenskap av utredningsmannatjänster

kommer att placeras i 17 lönegraden, fördelats på 13,

15 och — i vissa fall — 17 lönegraderna med hänsyn till ordningspolistjänstens

allmänna karaktär och svårighetsgrad i polisdistriktet, polismännen såsom

hittills kommer att utnyttjas för olika förekommande arbetsuppgifter

med hänsyn till individernas lämplighet. Detta medför å andra sidan, att

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

69

andra ordningspolistjänster i 17 lönegraden än befäls- och utredningsmannatjänster

inte kan knytas till några bestämda arbetsuppgifter inom kåren.

I samband med överläggningarna om polislöneutredningens förslag har

inom civildepartementet med utredningens uppgiftsmaterial såsom underlag

utförts vissa undersökningar och beräkningar angående poliskårernas

organisation samt den normala arbetsfördelningen m. m. inom dessa i syfte

att om möjligt komplettera de föreslagna normerna på sådant sätt, att förutsättningarna

för enhetlighet på polislöneområdet ytterligare förbättras. Resultatet

av dessa undersökningar och beräkningar har gett mig anledning

att förorda den fördelning efter procenttal av vissa polistjänster, som framgår

av departementspromemorian. Jag vill dock framhålla, att de angivna

procenttalen bör betraktas såsom ungefärliga i synnerhet beträffande kriminalpolistjänsterna.

I den mån tillämpad arbetsorganisation inom en poliskår

så kräver, bör viss avvikelse kunna ske från procenttalen. I detta sammanhang

anser jag mig böra omnämna, att det vid de inom civildepartementet

utförda beräkningarna rörande de praktiska verkningarna av bl. a.

här förordad fördelningsinetod redan genom studium av polislöneutredningens

utredningsmaterial kunnat konstateras, att smärre avvikelser åt ena eller

andra hållet från de av mig förordade procenttalen med hänsyn till nu

gällande arbetsorganisation och befälsfördelning inom vissa större poliskårer

kan vara motiverade. I

I fråga om de av mig förordade kompletteringarna av de av polislöneutredningen

föreslagna normerna för inplacering i lönegrad av polistjänsterna

får jag i övrigt framhålla följande.

Till de göromål, som polislöneutredningen i viss utsträckning har hänfört

till 17 lönegraden, hör bl. a. tjänstgöring i radiobil i städer, där radiobilväsendet

har sådan omfattning, att i regel särskild personal har fast beordrats

till sådan tjänst (städer med omkring 50 000 invånare eller mera). I

vissa fall kan motsvarande böra gälla även mindre städer, där med hänsyn

till dessa städers allmänna struktur och omedelbara grannskap, exempelvis

till Stockholm, radiobiltjänsten rimligen bör bedömas på samma sätt. Jag

syftar härmed närmast på Solna och Sundbyberg, som nästan helt omsliutes

av Stockholm.

Med hänsyn till att ordningspoliskonstaplarna vid statspolisen ofta arbetar

i 2-manspatruller och till att en man i sådan patrull torde ha förmansställning

i patrullen, har jag funnit skäligt, att vid statspolisavdelningarna

hälften av ordningspoliskonstaplarna beräknas tillhöra 15 lönegraden och

hälften 17 lönegraden. Denna fördelning av konstaplarna vid statspolisavdelningarna

bör givetvis också eftersträvas i praktiken. Jag vill emellertid

framhålla, att den av mig förordade hälftendelningen på 15 och 17 lönegraderna

utgör en beräkningsgrund, som skall användas vid fastställande

av staten för vederbörligt polisdistrikts poliskår. Faktiska avvikelser från

hälftendelningen vid kommenderingen till statspolisavdelningarna på sådant

sätt att antalet tjänster i 17 lönegraden blir mindre än hälften, skall således

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

inte få grunda anspråk på lön efter eller vikariatsersättning till 17 lönegraden

från någon av de i 15 lönegraden placerade konstaplarna. Vad jag har

anfört i fråga om disponerandet av ordningspoliskonstapelstjänsterna inom

den personalenhet, som kommunal polisavdelning och statspolisavdelning

inom samma polisdistrikt bildar, bör självfallet gälla också beträffande kriminalpolistjänster

av olika kategorier vid dylik personalenhet, i den mån

det inte är fråga om befälstjänster.

Genom polislöneutredningens förslag kommer polismän i nuvarande konstapelsgraden,

som har att fullgöra enbart utredningsarbete, att uppflyttas

till 17 lönegraden. Dessa polismän utövar i regel inte förmanskap. Då den

utbildning, som erhålles i nuvarande konstapelsklassen, synes vara till fyllest

för fullgörande av det utredningsarbete, varom här är fråga — t. ex.

utredningar vid trafikolyckor etc. — kan jag inte finna det nödvändigt att,

såsom polislöneutredningen föreslagit, för innehavare av »utredningsmannatjänst»

utan egentliga befälsåligganden såsom kompetenskrav uppställa

genomgång av överkonstapelsklassen eller däremot framdeles svarande utbildning.

Sådan utbildning bör uppställas såsom kompetensvillkor endast

för anställning såsom kriminalpolisman, annan polisman i 19 eller högre

lönegrad samt för polisman — polisassistent — i 17 lönegraden, som jämte

utredningsarbete och/eller kvalificerade ordningspolisgöromål har att utöva

förmanskap i egentlig mening eller innehar ställning såsom »förste-man» i

polisdistrikt.

Enligt 6 § polislagen skall i stad, vars invånarantal den 1 januari 1953

uppgick till minst 10 000, för spaning eller annan undersökning angående

brott i erforderlig utsträckning finnas anställd särskilt utbildad polispersonal

(kriminalpolisavdelning). Kriminalpolistjänster finnes emellertid för

närvarande inrättade även i städer med mindre antal invånare än 10 000

samt i vissa landsbygdspolisdistrikt. Vid överläggningarna med personalorganisationerna

har enighet rått om att kriminalpolistjänster endast bör

finnas inrättade i polisdistrikt med omkring 10 000 invånare eller mera.

Övriga nu befintliga kriminalkonstapelstjänster bör, alldenstund innehavarna

inte fullgör renodlade kriminalpolisgöromål, förändras till polisassistenttjänster.

Några av remissmyndigheterna, däribland statspolisintendenten, har påtalat,

att en strikt tillämpning av de av polislöneutredningen föreslagna normerna

för lönegradsplacering av polispersonalen kommer att medföra vissa

olägenheter, bl. a. från kommenderingssynpunkt sett, för särskilt kriminalstatspolisens

del. Jag bär i samband med överläggningarna med personalorganisationerna,

som också bär framhållit dessa olägenheter och yrkat på

en justering av placeringsnormerna, låtit företa en särskild undersökning

rörande de påstådda verkningarna av polislöneutredningens förslag. Resultatet

av denna undersökning har visat, att en justering av normerna bör

företagas, och jag anser mig därför böra föreslå, att dessa ändras på sådant

sätt, att föreståndartjänst (ej kriminalkommissarietjänst) vid kriminalstatspolisgrupp

om minst 5 man kan placeras i 23 lönegraden. Denna änd
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

71

ring är motiverad med hänsyn till att kriminalstatspolisen har att handlägga

de s. k. landsfogdemålen, i vilka utredningsarbetet i regel är av särskilt

kvalificerad art. Med hänsyn till önskvärdheten av att så långt det

är möjligt undanröja olägenheter, som kan uppstå i samband med kommendering

till statspolisen, därigenom att denna inte tillföres tillräckligt kvalificerad

personal, har jag funnit det motiverat, att annan föreståndartjänst

vid kriminalstatspolisgrupp än som nyss nämnts inte skall placeras lägre än

den högst placerade tjänsten i motsvarande tjänstegrad vid den kommunala

poliskåren i den stad, där vederbörande statspolisavdelning (-grupp) är stationerad.

Exekutionsbiträdesverksamheten på landsbygden ankommer f. n. på polispersonalen,

medan den i städerna åligger särskilda exekutionsbiträden.

Mellan landsbygden och städerna föreligger vidare den olikheten, att polispersonalen

på landsbygden alltjämt åtnjuter andel i de s. k. restavgifterna

(indrivningsprovision), under det att dessa avgifter i städerna är indragna

till städernas kassor. Polislöneutredningen har nu föreslagit den ändringen

att, i den mån organisatoriska förutsättningar härför föreligger, exekutionsbiträdesverksamheten

skall skiljas från polistjänsten även på landsbygden.

Ett antal av de nuvarande polistjänsterna, vilkas innehavare helt eller praktiskt

taget helt tages i anspråk för exekutionsbiträdesverksamhet, skulle —

med bibehållna löneförmåner — ändras till exekutionsbiträdestjänster. För

dessa tjänster skulle i fortsättningen icke fordras någon polisutbildning. De

flesta av dessa tjänster är f. n. placerade i 14 lönegraden. Utredningen har

uttalat, att denna placering enligt utredningens mening i varje fall icke är

för låg.

Beträffande sådana polismän, som fullgör exekutionsbiträdesverksamhet

i mindre utsträckning än den nyssnämnda, innebär utredningens förslag,

att de i princip skall tillhöra 15 lönegraden. I den mån tjänsten nu är

placerad i 14 lönegraden eller lägre, skall nuvarande innehavare äga rätt att

erhålla uppflyttning till 15 lönegraden endast om han avstår från indrivningsprovisionen,

som i dylikt fall skulle indragas. Beträffande samtliga polistjänster

med exekutionsbiträdesverksamhet skall vidare gälla att de vid

uppkommande vakans, i den mån de icke på grund av exekutionsbiträdesverksamhetens

omfattning ombildas till rena exekutionsbiträdestjänster,

placeras i 15 lönegraden utan rätt för innehavaren att åtnjuta indrivningsprovision.

Utredningens förslag, att exekutionsbiträdesverksamheten skall i den mån

det är organisatoriskt lämpligt skiljas från polistjänsten, har i allmänhet

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissmyndigheterna. Bl. a. har

riksräkenskapsverket tillstyrkt förslaget. Även förslaget om restavgifternas

indragning i viss omfattning har godtagits av flertalet remissmyndigheter,

men bl. a. riksräkenskapsverket och några länsstyrelser har ställt sig avvisande.

Skälen till detta ställningstagande synes i allmänhet ha varit, att

man har befarat minskad indrivningseffekt och administrativa svårigheter

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kangl. Maj:ts proposition nr 75.

på grund av att resekostnadsersättning och i vissa fall traktamente skulle

komma att utgå vid indrivningsresor.

Såsom framgår av vad jag tidigare har anfört, har jag ansett mig böra

godtaga utredningens förslag i här ifrågavarande delar med den jämkningen,

att också polisman i 14 lönegraden, som helt eller praktiskt taget helt är

sysselsatt med exekutionsbiträdesverksamhet, skall få möjlighet att personligen

uppflyttas i 15 lönegraden mot avstående av indrivningsprovisionen.

Jag vill understryka, att det här är fråga om en personlig placering i 15 lönegraden.

När innehavaren avgår, bör tjänsten betraktas som en ren exekutionsbiträdestjänst

med placering i nuvarande normalgraden för landsbygdens

polismän eller 14 lönegraden. Huruvida indrivningsprovision i fortsättningen

skall utgå på dessa tjänster torde få bli beroende av resultatet av

pågående utredningar om uppbördsväsendet.

Med anledning av att vissa myndigheter har betonat de administrativa

svårigheter, som skulle följa av att polismännen blir berättigade till resekostnadsersättning

och traktamente för indrivningsförrättningar, vill jag

framhålla, att dessa svårigheter inte torde bli nämnvärt större än vid andra

tjänsteförrättningar, som polisman företager, exempelvis delgivningar av

olika slag. Vidare vill jag erinra om de kontrollsvårigheter, som följer med

ett system där vissa resor är ersättningsberättigade och andra inte.

Mitt godtagande av utredningens förslag i fråga om exekutionsbiträdesverksamheten

innebär inte, att denna verksamhet skulle skiljas från polisorganisationen

i sådana polisdistrikt, där de organisatoriska förutsättningarna

för en fördelning av de egentliga polisgöromålen och exekutionsbiträdesverksamheten

på olika befattningshavare föreligger. En sådan åtgärd

fordrar ytterligare överväganden. Såsom ett led i strävandena att rationalisera

nämnda verksamhetsgrenar synes emellertid exekutionsbiträdesverksamheten

i större utsträckning än hittills med fördel kunna anförtros åt

därmed heltidssysselsalta befattningshavare. Vid nyanställning av polismän

för detta ändamål synes — i avbidan på ett slutligt ställningstagande till de

av mig i det föregående berörda organisatoriska problemen — endast extra

ordinarie anställning böra ifrågakomma. Såsom polislöneutredningen har

påpekat, torde vidare polisutbildning inte vara erforderlig för dylika befattningshavare.

Det bör få ankomma på länsstyrelserna att i sådana fall med

stöd av 24 § andra stycket polisreglementet medge dispens från kravet på

genomgång av konstapelsklassen.

Vidare torde genom särskild föreskrift i polislönereglementet Kungl. Maj:t

böra erhålla bemyndigande att meddela föreskrifter om lönegradsplaceringen

för ifrågavarande befattningshavare. Såsom jag nyss har nämnt bör de

placeras i 14 lönegraden.

Utredningens förslag i fråga om tjänstebenämningarna innebär

omfattande ändringar av nuvarande benämningar. Bl. a. skall överkonstapel

kallas polisassistent eller förste polis- eller kriminalassistent. Kri
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

73

minalkonstapel skall benämnas kriminalassistent. Då införandet av assistentbenämningen

för polispersonalen har mött erinringar i flertalet remissyttranden,

har jag varit tveksam om att förorda utredningens förslag på denna

punkt. Polisförbundet har emellertid ansett, att övergången till det nya lönesystemet

kräver en titelförändring och att, därest framförda yrkanden om

införande av inspektörsbenämningar för polisbefälet inte kunde vinna bifall,

de föreslagna assistentbenämningarna är att föredra framför de nuvarande.

Jag har inte kunnat tillstyrka införandet av inspektör sbenämningen för

ifrågavarande polispersonal men har å andra sidan inte funnit tillräcklig

anledning föreligga att motsätta mig ett genomförande av polislöneutredningens

förslag. Något skäl att bibehålla den särskilda tjänstebenämningen

för sådana polissystrar, som icke erhåller kriminalassistenttjänster, synes

mig emellertid inte föreligga. I anslutning till vissa i remissyttrandena

framförda yrkanden anser jag mig vidare böra tillstyrka, att tjänstebenämningen

fjärdingsman utbytes mot poliskonstapel.

Polislöneutredningens förslag att ställa kommissarietjänsternas

lönegradsplacering i relation till dels poliskårens storlek,

dels vederbörande polisdistrikts invånarantal har av flertalet remissmyndigheter

lämnats utan erinran. Den föreslagna metoden, som i fråga om

tjänster med inslag av arbetsledning sedan länge i princip tillämpats inom

olika grenar av statsförvaltningen, är enkel och torde i regel, när fråga är

om en inbördes gradering och placering av en grupp likartade dylika tjänster,

leda till en skälig avvägning. Självfallet bör vid tillämpandet av metoden

hänsyn tagas till de speciella, lokala omständigheter, som i den ena

eller den andra riktningen i vissa fall kan påverka svårighetsgraden hos de

med tjänsterna förenade göromålen. Polislöneutredningen har vid sitt förslag

till lönegradsplacering av kommissarietjänsterna i några fall ansett sig

böra ta sådana hänsyn (poliskommissarietjänsterna i Uddevalla, Borlänge

och Östersund). Utredningens förslag, att lönegradsplaceringen för kommissarietjänsterna

vid statspolisen bör ansluta till kommissarietjänsternas

lönegradsplacering vid vederbörande kommunala poliskårer, kan naturligtvis

diskuteras, men då anordningen, vilket också har understrukits i några

remissyttranden, är praktisk och ägnad att undanröja såväl kommenderingssvårigheter

so,in missnöjesanledningar, har jag funnit mig böra godta

densamma. Detta mitt uttalande bör dock inte tolkas så, att jag anser, att

den föreslagna anordningen ovillkorligen bör gälla även för framtiden. Då

den leder till resultat, som med hänsyn till statspolisavdelningens storlek i

förhållande till den kommunala polisavdelningen eller andra särskilda skäl

framstår såsom orimligt, bör lönegradsplaceringen för kommissarietjänst

vid statspolisen kunna bedömas fristående från kommissarietjänsterna vid

den kommunala avdelningen.

Ett flertal av remissinstanserna, däribland statens lönenämnd, har ansett,

att polislöneutredningens förslag till uppdelning av kommissarietjänsterna

på fem lönegrader innebär en alltför långt driven differentiering. Med anled
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kangl. Maj:ts proposition nr 75.

ning härav vill jag erinra om dels att 31 lönegraden av polislöneutredningen

föreslås skola utnyttjas endast för två specialtjänster (innehavarna har

att vid centralpolis- resp. kriminalpolisavdelningarna i Stockholm utöva en

omfattande och synnerligen krävande personalledning), varför de egentliga

kommissariegraderna enligt utredningens förslag kommer att utgöra fyra

eller 23, 25, 27 och 29 lönegraderna, dels att den egentliga kommissariepersonalen

för närvarande är differentierad på icke mindre än sju lönegrader.

Ehuru utredningens förslag, att kommissarietjänsterna i Göteborg skall

uppflyttas till 29 lönegraden gett mig anledning till viss tvekan, har jag

inte velat ändra utredningens förslag på denna punkt. Å andra sidan kan

jag inte tillstyrka, att — såsom i vissa remissyttranden har yrkats — jämväl

kommissarietjänsterna i Malmö placeras i nämnda lönegrad.

I detta sammanhang vill jag erinra om att några remissmyndigheter i

samband med behandlingen av polislöneutredningens förslag rörande lönegradsplaceringen

av kommissarietjänsterna — främst dylika tjänster i de

största städerna, vilka tjänster föreslagits inplacerade i 27 och 29 lönegraderna

— har gjort direkta jämförelser med landsfiskalernas lönegradsplaeering.

Jag har inte funnit dessa jämförelser i alla avseenden befogade. Berörda

kommissarietjänster är nämligen infogade i ett organisationssammanhang,

som har långt flera anknytningspunkter till den s. k. byråorganisationen

inom statsförvaltningen och till förhållandena vid de lokala organisationsenheterna

inom statliga verk med lokalförvaltningar än till landsfiskalsorganisationen.

Kommissarierna har att inför vederbörande chefer svara

för arbetsområden, där arbetsuppgifterna är ständigt växlande och därför

inte sällan synnerligen svårbemästrade. Några mera påtagliga skillnader i

fråga om det med vederbörandes arbete förenade ansvaret eller kvaliteten

hos vederbörandes arbetsuppgifter mellan å ena sidan till placering i 27 och

29 lönegraderna föreslagna kommissarier och å andra sidan de inom de statliga

verken, t. ex. de affärsdrivande kommunikationsverken, till nämnda

lönegrader i samband med tjänsteförteckningsrevisionen hänförda tjänstemännen

torde näppeligen kunna påvisas.

Efter en inom civildepartementet utförd kompletterande undersökning rörande

arbetsuppgifterna för innehavarna av 14 ordningspolisbefälstjänster

vid poliskårerna i Stockholm (8 tjänster), Göteborg (4 tjänster) och Malmö

(2 tjänster) har jag slutligen med hänsyn till arbetsuppgifternas kvalitet

ansett mig kunna förorda en högre placering än i 21 lönegraden för tjänsterna

i fråga. Även om dessa tjänster i allmänhet torde komma att besättas

med polismän, som genomgått kommissarieklassen, anser jag, att de bör

såsom förste polisassistenttjänster placeras i 23 lönegraden.

Polislöneutredningen har med tillämpning av föreslagna riktlinjer för

polispersonalens lönegradsplacering och med ledning av uppgifter ur utredningsmaterialet

sökt att ungefärligen beräkna de praktiska verkningarna

av sitt förslag. Det uppgiftsmaterial, på vilket nyssnämnda

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

75

beräkningar grundats, har i samband med behandlingen inom civildepartementet

av utredningens förslag ytterligare kompletterats, bl. a. genom införskaffande

av uppgifter angående förändringar i personalstaterna för vissa

av de största polisdistrikten. Därefter har under hänsynstagande till de

kompletteringar och förtydliganden av de av polislöneutredningen föreslagna

normerna för polispersonalens lönegradsplacering, som jag har ansett

mig kunna förorda, inom departementet företagits beräkningar angående

det justerade förslagets praktiska verkningar. Det ligger i sakens natur, att

det, vilket utredningen i anslutning till sina beräkningar också särskilt har

framhållit, icke är möjligt, att på grundval av tillgängligt uppgiftsmaterial,

som dels hänför sig till vid olika tidpunkter rådande förhållanden, dels inte

alltid varit i detalj klarläggande, lönegradsplacera varje enskild polistjänst.

För en korrekt tillämpning av utredningens förslag fordras nämligen en ingående

kännedom om främst arbetsorganisationen men även om övriga polisarbetét

påverkande lokala betingelser inom vederbörliga polisdistrikt. Detta

torde särskilt vara fallet i den mån framlagda förslag kan komma att få

till följd en ändrad arbetsfördelning inom distriktets poliskår.

Resultatet av de inom civildepartementet verkställda beräkningarna torde

såsom bilaga C få fogas till statsrådsprotokollet. De skiljaktigheter, som

i fråga om det sammanlagda antalet polistjänster föreligger mellan polislöneutredningens

och civildepartementets beräkningar, beror dels på att i

sistnämnda beräkningar har medtagits polistjänster, vilkas innehavare helt

eller praktiskt taget helt fullgör exekutionsbiträdesgöromål, och i propositionen

1953: 171 till nyinrättande föreslagna kriminalpolistjänster vid statspolisen,

dels på att dessa beräkningar har grundats på ett även i andra avseenden

kompletterat uppgiftsmaterial. Beräkningarna torde omfatta rikets

samtliga heltidsanställda polismän (omkring 8 300) i högst kommissaries

grad.

Med bortseende från de tjänster, som föreslås böra placeras i kommissaries

tjänstegrad, innebär de inom departementet utförda beräkningarna i

stort sett, att av 8 166 polistjänster 5 641 (därav 1 109 kriminalpolis- och

polissystertjänster) kommer att uppflyttas, i regel 1—3 lönegrader, 1 327

(därav 104 kriminalpolis- och polissystertjänster) kommer att bibehållas i

nuvarande lönegrader samt 1 198 (därav 56 kriminalpolis- och polissystertjänster)

kommer att nedflyttas 1—3 lönegrader. Uppflyttning från 14 (nuvarande

normallönegrad) eller lägre lönegrad av cirka 1 200 fjärdingsmannatjänster

skall, såsom tidigare har nämnts, ifrågakomma endast under

förutsättning, att vederbörande avstår från den s. k. indrivningsprovisionen.

I anslutning till den lämnade redogörelsen för de utförda beräkningarna

och under hänvisning till den av mig lämnade redogörelsen för de förutsättningar,

under vilka dessa beräkningar har verkställts, vill jag framhålla, att

den definitiva inplaceringen i lönegrad av de enskilda polistjänsterna i riket

vid genomförandet av det här föreliggande förslaget självfallet bör

ske på grundval av de faktiska organisations- och arbetsförhållanden, som

råder vid tidpunkten för genomförandet. De av polislöneutredningen före
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

slagna normerna för lönegradsplacering av polispersonalen med de kompletteringar

och förtydliganden, som jag har förordat, bör naturligtvis tillämpas

även vid sådan lönegradsplacering av polistjänster, som kan bli aktuell i

samband med efter genomförandet inträffande förändringar av organisatorisk

eller arbetsteknisk art. I detta sammanhang får jag föreslå, att de av

chefen för inrikesdepartementet i enlighet med Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 2 oktober 1953 tillkallade sakkunniga för organisationsundersökningar

inom polisdistrikten (här benämnda polisväsendets organisationsnämnd) utnyttjas

såsom rådgivande instans vid handläggningen av frågor

rörande polispersonalens lönegradsplacering. Endast härigenom torde det

vara möjligt att nå den enhetlighet på polislöneområdet, som mot bakgrunden

av nu rådande förhållanden där synes mig särskilt eftersträvansvärd.

Innan den kommunala myndigheten framlägger sitt förslag, för organisationsnämnden,

bör den ha berett vederbörande personalorganisation tillfälle till

överläggningar rörande förslaget. Därest organisationsnämndens medverkan

vid löneregleringens genomförande kommer att medföra extra medelsbehov,

torde detta, om riksdagen inte framställer erinran häremot, få täckas genom

anvisande av medel från anslaget till Anordnande av polisbevakning i annan

än den i lagen om polisväsendet i riket stadgade ordning in. in.

Såsom jag tidigare har nämnt, tillstyrker jag, att polislöneutredningens

förslag till riktlinjer för ett polislöneregle mente godtages

med de jämkningar, som framgår av departementspromemorian. I enlighet

härmed har inom civildepartementet utarbetats ett förslag till polislönereglemente.

Förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet såsom bilaga D.

Vid utfärdandet av statens allmänna avlöningsregleinente har tillämpats

den ordningen, att riksdagen bemyndigat Kungl. Maj :t att utfärda reglementet

i huvudsaklig överensstämmelse med framlagt författningsförslag;

Kungl. Maj:t har härigenom blivit oförhindrad att vidta förtydliganden eller

eljest redaktionella jämkningar i författningen, såväl vid utfärdandet som

därefter. Kungl. Maj :t har vidare bemyndigats att utan riksdagens medverkan

ändra avlöningsbestämmelserna dels då skäl föreligger att utsträcka

tillämpningen av enligt reglementet för vissa grupper av tjänstemän gällande

bestämmelser till andra, i stort sett likartade grupper, dels då riksdagens

beslut i organisations- eller anslagsfrågor föranleder tillägg till eller ändring

i reglementets bestämmelser, så framt dessa tillägg eller ändringar icke

avviker från de principer, på vilka avlöningsreglementets bestämmelser är

byggda, dels ock då skäl föreligger att i samband med ändringar och tillägg,

som nyss sagts, vidta vissa modifikationer av gällande bestämmelser. Beträffande

utfärdandet av det nu föreslagna polislönereglementet torde böra

förfaras på samma sätt. Jag förordar sålunda, att riksdagens bemyndigande

utverkas att utfärda polislönereglemente i huvudsaklig överensstämmelse

med det vid statsrådsprotokollet fogade författningsförslaget.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

77

I de delar reglementsförslaget är utformat i nära anslutning till Saar,

synes någon särskild motivering inte erforderlig. Beträffande de avvikelser,

som föreslås bl. a. i form av särskilda lönetillägg av olika slag, föreligger i

allmänhet en fullständig motivering i polislöneutredningens förslag, för vilket

jag tidigare har redogjort. Med hänsyn härtill ger reglementsförslaget

mig anledning till uttalanden endast i följande hänseenden.

I fråga om reglementets tillämpningsområde (1 § 1 mom. reglementsförslaget)

får jag framhålla, att reglementet i princip bör vara tillämpligt å all

kommunalt anställd polispersonal i högst kommissaries tjänstegrad. De

kanslibiträden, som enligt utredningens förslag skulle avses för såväl kontorsarbete

som vissa enklare polissystergöromål, bör enligt min mening inte

hänföras till polispersonal. Beträffande nu gällande tjänstegrader för polispersonalen

får jag hänvisa till 12 § polisreglementet.

I detta sammanhang får jag erinra, att Kungl. Maj :t tidigare i propositionen

1954: 27 har förelagt riksdagen förslag, att den s. k. malmfältspolisen

i Kiruna stad och Gällivare kommun, vilken bekostas av medel, som tillhandahålles

av Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag (LKAB), skall upphöra

fr. o. in. den 1 juli 1954, i samband varmed kommunerna skall överta

hela ansvarigheten för polisväsendet inom respektive kommuner i enlighet

med bestämmelserna i polislagen. Därest riksdagen bifaller nämnda förslag,

fordras givetvis inte några särskilda åtgärder för att det nya polislönereglementet

skall bli tillämpligt å all polispersonal i Kiruna stads och Gällivare

kommuns polisdistrikt. I annat fall torde det få ankomma på Kungl. Maj :t

att föranstalta om underhandlingar med LKAB och vidta övriga åtgärder för

att reglementet skall bli gällande även för den s. k. malmfältspolisen.

Av vad styrelsen för Svenska landstingsförbundet har anfört i yttrande

över polislöneutredningens betänkande framgår, att bestämmelserna i 3 §

polislagen om landstings anställande av polispersonal f. n. saknar praktisk

betydelse. Med hänsyn härtill anser jag det inte lämpligt att belasta polislönereglementet

med de särskilda bestämmelser, som i vissa hänseenden

skulle erfordras i fråga om av landstingen anställd polispersonal. Om landsting

skulle komma att anställa polispersonal, torde Kungl. Maj :t få meddela

erforderliga bestämmelser om tillämpning av polislönereglementet å denna

personal.

Polislöneutredningen har vidare föreslagit, att polispersonalen vid poliskåren

i Boden, som f. n. lyder under Saar, skall överföras till det nya polislöneregiementet.

Detta synes lämpligt med hänsyn till att uppgifterna för

denna polispersonal och den kommunalt anställda polispersonalen i huvudsak

överensstämmer och att avlöningsvillkoren därför bör vara desamma

för båda kategorierna.

Polislönereglementet bör också gälla den polispersonal, som med stöd av

Kungl. Maj :ts beslut den 30 april 1948 och den 5 juni 1953 av länsstyrelsen

i Norrbottens län har anställts för upprätthållande i nödig omfattning av

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

polisbevakning inom Kalix skyddsområde. I den mån länsstyrelse anställer

polispersonal enligt 7 § 1 mom. länsstyrelseinstruktionen 1953: 541, bör reglementet

kunna erhålla tillämpning å sådan personal. Det kan vidare inrättas

andra statliga polisorganisationer av exempelvis samma slag som

skyddspolisen i Kalix. Med hänsyn till svårigheten att finna en definition,

som täcker de fall i vilka det kan bli fråga om en tillämpning av polislönereglementet

å statlig polispersonal, synes det lämpligt att Kungl. Maj:t får

pröva och meddela särskilt beslut om reglementets tillämpning på annan

statsanställd polis än polispersonalen vid poliskåren i Boden. För undvikande

av missförstånd vill jag emellertid redan i detta sammanhang framhålla,

att jag delar polislöneutredningens uppfattning att polislönereglementet inte

bör gälla för den civilmilitära personalen vid de vid örlogsvarven och flygflottiljerna

organiserade polisenheterna. Icke heller bör reglementet tillämpas

på den polispersonal, som övergångsvis eller såsom tillfällig förstärkning

finnes anställd på landsfiskalskontoren.

Den i yttrandena från landskommunernas förbund och stadsförbundet berörda

frågan om gränsdragningen mellan polischefernas och de kommunala

myndigheternas befogenheter berör närmast förvaltningsbestämmelserna för

polisväsendet. Spörsmålet har emellertid också betydelse vid tillämpningen

av avlöningsbestämmelserna. I reglementet synes därför böra intagas föreskrifter

om vad som är att förstå med vederbörande myndighet i olika fall.

Dessa föreskrifter återfinnes i 2 § 1 mom. reglementsförslaget.

I 2 § 4 mom. reglementsförslaget erinras om att statens lönenämnd är avsedd

för beredning av ärenden, som angår avlöningsförhållanden för innehavare

av tjänster, vid vilka avlöning utgår enligt av Kungl. Maj :t meddelade

bestämmelser. Lönenämnden fungerar som en remissmyndighet åt

Kungl. Maj :t. Detta bör gälla också ärenden, som berör polislönereglementet,

med hänsyn till angelägenheten av att det i enlighet med Saar utformade

polislönereglementet tillämpas enhetligt och på samma sätt som Saar. Däremot

kan jag inte förorda, att polismän eller vederbörande kommunala myndigheter

beredes möjlighet att vända sig direkt till nämnden. I

I reglementsförslaget återfinnes inte någon motsvarighet till avd. 2 i Saar,

som innehåller förvaltningsbestärnmelser av olika slag. Anledningen härtill

är, att förvaltningsbestärnmelser för den kommunala polispersonalen redan

finnes meddelade i särskilda författningar, varibland främst märkes polislagen

och polisreglementet. Det synes mig naturligt, att de förvaltningsbestämmelser,

som erfordras för polispersonalen och som inte har karaktär av

lag, i så stor utsträckning som möjligt sammanföres i polisreglementet. De

ändringar, som av denna anledning fordras i polisreglementet, torde få anmälas

för Kungl. Maj :t i annat sammanhang. Vad angår polispersonalen vid

poliskåren i Boden och annan statlig polispersonal synes böra övervägas, att

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

79

polisreglementet i tillämpliga delar erhåller direkt tillämpning också på

denna polispersonal. I övrigt torde erforderliga förvaltningsbestämmelser

för statlig polispersonal få meddelas i särskilda av Kungl. Maj :t utfärdade

föreskrifter.

Polislöneutredningen har i samband med behandlingen av frågan om polismans

lön under tjänstledighet m. m. (12 § reglementsförslaget) föreslagit,

att polisaspirant eller extra polisman, som inte innehar 36 anställningsmånader

vid polisväsendet, vid genomgång av konstapelsklassen skall åtnjuta

arvode, beräknat efter 180 kronor för månad, samt, därest vederbörande

är familjeförsörjare, traktamente med 6 kronor för dygn. Resekostnadsersättning

och traktamente skall vidare enligt förslaget i förekommande

fall utgå för resa till och från polisskola. I detta sammanhang kan nämnas,

att 1948 års polisutbildningskommitté i fråga om polisskoleelevernas ekonomiska

villkor har föreslagit, att — därest polisväsendet alltjämt kommer att

behålla sin kommunala karaktär — eleverna (polisaspiranterna) skall tillerkännas,

förutom ersättning för resor till och från utbildningsorten, dagarvode

om 10 kronor under utbildningstiden utom under den tid de fullgör

utbildningstjänstgöring i vikariatets form eller på extra tjänst. Vid överläggningarna

med TCO och Svenska polisförbundet har enighet nåtts om

att polisaspirant eller extra polisman med mindre än 36 anställningsmånader,

oavsett om vederbörande är familjeförsörjare eller ej, under tiden

för genomgång av konstapelsklassen bör åtnjuta ett arvode om 10 kronor

för dag. Detta arvode förutsättes skola utgå även till polisman, som inte är

anställd inom visst polisdistrikt. Vidare skall i enlighet med polislöneutredningens

förslag resekostnadsersättning och traktamente i förekommande fall

utgå för resor vid utbildningens början och slut. Extra polisman, som innehar

minst 36 anställningsmånader vid polisväsendet, kommer att under genomgång

av konstapelsklassen åtnjuta oavkortad lön enligt 12 § I p. 5 reglementsförslaget.

Med hänsyn härtill bör polisman vara skyldig att genomgå

konstapelsklassen, så snart tillfälle härtill kan beredas honom. Grunderna för

fördelning mellan staten och polisdistrikten i vissa fall av ifrågavarande utbildningskostnader

torde komma att i annat sammanhang anmälas av chefen

för inrikesdepartementet.

I likhet med såväl polisutbildningskommittén som polislöneutredningen

anser jag, att det nuvarande s. k. klausulsystemet bör slopas. I

I fråga om ersättning vid vissa vikariatsförordnanden får jag — i anslutning

till 15 § 5 mom. reglementsförslaget — framhålla, att det i samband med

överläggningarna i polislönefrågan från personalhåll har bestämt yrkats,

att systemet med »dubbeltjänster», som under senare år har successivt begränsats,

nu definitivt bör bringas att upphöra. Man har vid överläggningarna

funnit det naturligt, att polispersonalen inom ett polisdistrikt bör betraktas

såsom en poliskår, som inom sig bör sörja för nödig avlösning vid semester,

tjänstledighet etc. Däremot anses det från personalhåll principiellt oriktigt,

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

att personalen inom ett polisdistrikt (en poliskår) utan någon egentlig kompensation

skall få sin arbetsbörda ytterligare ökad genom att också sörja

för nödig avlösning vid semester, tjänstledighet etc. inom en annan poliskår,

som därtill har en annan huvudman. Man har därvid pekat på att provinsialläkare

eller veterinärer, som vid sidan av tjänstgöring i egen tjänst på

grund av förordnande bestrider motsvarande tjänst i angränsande distrikt,

enligt bestämmelserna i tilläggsbestämmelserna till Saar äger åtnjuta viss

ersättning för dag. Även om den gjorda jämförelsen inte i alla delar är

relevant — ifrågavarande provinsialläkar- och veterinärtjänster är s. k.

ensamtjänster av en, lönemässigt sett, helt annan konstruktion än polistjänsterna

— vill jag inte bestrida, att visst fog finnes för personalens yrkande,

i varje fall vid nuvarande huvudmannaskapsförhållanden inom polisväsendet.

Med hänsyn härtill och då jag hyser den uppfattningen, att

systemet med »dubbeltjänster» allteftersom rationaliseringen av polisväsendet

fortskrider kommer att successivt begränsas för att slutligen kanske så

gott som helt försvinna, har jag ansett mig kunna förorda, att till polisman,

som bär förordnats att jämte egen tjänst uppehålla tjänst inom annat

polisdistrikt, skall utgå ersättning med ett belopp av 6 kronor för dag. Sådan

polisman bör dessutom åtnjuta ersättning för havda merkostnader. Vikariatsersättning

i Saars bemärkelse bör däremot inte i något fall ifrågakomma.

Utredningens förslag beträffande övertidsgottgörelse (§ 16 reglementsförslaget)

har jag i likhet med praktiskt taget samtliga remissmyndigheter

ansett mig kunna godtaga. En mindre jämkning synes dock påkallad i följande

hänseende.

Utredningen har uttalat, att, i avbidan på resultatet av eu översyn av

polisens arbetstidsförhållanden, andra förändringar i nuvarande arbetstidsförhållanden

inte skall vidtagas än att arbetstiden i vederbörlig mån förlänges

för sådan personal, som genom utredningens olika förslag erhåller

särskild kompensation för sådan beredskap, övertidstjänstgöring m. m.,

som hittills föranlett avkortning av arbetstiden. Vidare har utredningen i

fråga om den utredande ordnings- och kriminalpolispersonalen, vilken hittills

inte kommit i åtnjutande av gottgörelse för övertidstjänstgöring, förklarat,

att i princip tjänstgöringstid, som enligt turlista understiger vad

som motsvarar 48 timmar per normal arbetsvecka, först skall utfyllas, innan

dylik gottgörelse kan utgå. I anledning av dessa uttalanden vill jag framhålla,

att sedan i förekommande fall sådan nedsättning av arbetstiden, som

har medgivits på grund av beredskapstjänst, avsaknad av övertidsgottgörelse

etc. har upphävts, övertidsgottgörelse bör få åtnjutas, i den mån tjänstgöring

fullgöres utöver den fastställda tjänstgöringstiden, även om denna

inte uppgår till 48 timmar för normal arbetsvecka. Endast för det fall att

några särskilda arbetstidsbestämmelser utöver 25 § polislagen inte finnes

meddelade, bör den principen gälla, att övertidsgottgörelse inte skall utgå,

förrän vederbörande har fullgjort 48 timmars tjänstgöring för vecka räknat.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

81

Enligt 17 § 1 mom. reglementsförslaget skall angående ersättning vid förrättning

och tjänsteresa gälla vad därom stadgas i allmänna resereglementet

och i särskilda av Kungl. Maj :t meddelade föreskrifter. Såsom framgår

av avd. F p. 5 i departementspromemorian, har inom civildepartementet utarbetats

ett förslag till särskilda föreskrifter angående reseersättning och

traktamente till polispersonalen i vissa fall. Eftersom det här gäller begränsningar

i den rätt till resekostnadsersättning och traktamente, som enligt

allmänna resereglementet kan tillkomma vederbörande, ankommer det visserligen

på Kungl. Maj :t att fastställa dessa föreskrifter. Med hänsyn till

att förslaget i fråga om tjänsteresor och förrättningar inom polisdistrikten

i stor utsträckning innebär införande av förmåner, som hittills icke har tillkommit

polismännen, synes emellertid grunddragen i förslaget böra anmälas

för riksdagen.

Vid resa inom polisdistrikt skall enligt förslaget traktamente åtnjutas,

endast om tjänsteresa eller förrättning tar i anspråk mer än 6 timmar i

följd och föranleder vistelse utom tjänstgöringszonen (en cirkel med — i

regel — tjänstestället såsom medelpunkt och 5 kilometers radie) under mer

än 4 timmar. Traktamente skall i dylika fall utgå för varje för förrättningen

ianspråktagen timme med 1 krona under natt och 57 öre under dag i traktamentsklass

C samt 1 krona 18 öre under natt och 64 öre under dag i traktamentsklass

B. Traktamente må dock inte utgå vid patrullering, vakthållning,

inspektion eller annan dylik enligt turlista (motsvarande) bestämd

tjänstgöring och inte heller för tid, beträffande vilken förrättningsmannen

är berättigad till tjänstgöringstillägg enligt 19 § 1 mom. b) reglementsförslaget.

Om förrättningsmannen nödgas begagna sig av hotellrum eller annat

liknande nattkvarter, äger han i stället för på nattid belöpande traktamente

för timme åtnjuta nattraktamente enligt allmänna resereglementet.

Resekostnadsersättning och traktamente bör givetvis såsom hittills inte

utgå vid tjänsteresa eller förrättning, varmed är förenad rätt till restavgift

eller motsvarande förmån.

Polismännen uppbär f. n. i viss utsträckning ersättning för begagnande

av egen cykel och egna skidor i tjänsten. Ersättning härför utgår med 60

kronor för år räknat. I den mån polisdistrikt inte tillhandahåller dylika färdmedel,

synes möjligheten att tillerkänna polisman ersättning med ett årsbelopp

för slitage å egen cykel och egna skidor böra bibehållas. Nu gällande

belopp — 60 kronor för år — synes härvid böra fastställas för slitage antingen

å cykel eller skidor eller å såväl cykel som skidor. Polisman, som

erhåller sådan ersättning, bör givetvis inte uppbära resekostnadsersättning

enligt allmänna resereglementet för begagnande av färdmedlen i fråga.

Av mig här förordade bestämmelser om resekostnadsersättning och traktamente

till polismän skall gälla i stället för de föreskrifter, som i dessa

hänseenden finnes meddelade i kungörelsen den 24 november 1932 (nr 533)

angående vissa ersättningar åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet

m. m. Denna kungörelse innehåller också bestämmelser om i vad

mån statsverket skall svara för kostnaderna för olika tjänsteförrättningar.

(! Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 75.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

Även dessa bestämmelser måste ändras i anledning av vad jag har föreslagit.

Ändringarna, som avser frågan om fördelningen av kostnaderna för

ifrågavarande förmåner mellan staten och polisdistrikten, torde i annat

sammanhang komma att anmälas av chefen för inrikesdepartementet.

Det normalbelopp — 240 kronor för år räknat —, som i anslutning till

den i 8 § polislagen föreskrivna skyldigheten för polisdistrikt att ombesörja

vissa för distriktets polisväsen erforderliga anordningar efter centrala överenskommelser

med Svenska polisförbundet har fastställts att utgå till polisman

för tillhandahållande av kontorslokal och utrustning, allt i den mån

polisdistrikt inte självt håller lokal och dylik utrustning, kan enligt polislöneutredningens

uppfattning inte anses utgöra en skälig kompensation för

polismannens verkliga kostnader för lokal in. in. Jag delar denna uppfattning.

Efter att ha låtit företa vissa undersökningar rörande de inom statsförvaltningen

tillämpade principerna för beräkning av ersättning för tjänstemans

tillhandahållande av tjänsterum in. in. har jag ansett mig kunna

godtaga en förhöjning av till polismännen i förekommande fall nu utgående

kontorsersättning till belopp, som framgår av departementspromemorian.

De ortsgruppsgraderade belopp, som där upptagits, överensstämmer med

bl. a. dem som för närvarande efter särskild utredning av skogsstyrelsen

fastställts att utgå till befattningshavare vid skogsvårdsstyrelserna. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela erforderliga bestämmelser

i ämnet (17 § 4 mom. reglementsförslaget). De upptagna beloppen bör, liksom

fallet är vid skogsvårdsstyrelserna, utgöra beräknad gottgörelse för

hyra, inklusive värme, belysning, städning och allmänt intrång, men däremot

inte för nödiga inventarier för expeditionstjänstens behöriga skötande,

såsom skrivbord, skrivstol, bokhylla, blankettskåp m. m. Sistnämnda inventarier

bör enligt min mening tillhandahållas av polisdistriktet. I den mån

så för närvarande inte sker, utan vederbörande polisman för egna medel

anskaffat nödiga inventarier av klart icke-personlig karaktär, förutsätter jag,

att ett inlösningsförfarande i förekommande fall kommer till stånd.

Med hänsyn till det visserligen inte direkt uttalade men numera ändock

tämligen självklara kravet, att anmälningar, rapporter m. in. utskrives medelst

skrivmaskin, har jag ansett det naturligt, att dylik bör tillhandahållas

av polisdistrikt. För närvarande i ca 300 fall inom polisorganisationen utgående

ersättning till polismän, som själva tillhandahåller skrivmaskin, bör

indragas, varvid inlösningsförfarande i förekommande fall också bör tilllämpas.

I

I anslutning till de i departementspromemorian föreslagna ändringarna

av polislöneutredningens förslag i fråga om beredskapsgrader och beredskapsersättning

(19 § 1 mom. a reglementsförslaget) är jag angelägen

understryka vad utredningen allmänt anfört angående beredskapstjänstens

ordnande inom polisdistrikten. Det är självfallet inte möjligt att uppdraga

några bestämda normer härför. Även om en poliskår inte är centraliserad

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

83

eller så stor, att kravet på erforderlig beredskap kan tillgodoses inom ramen

för polispersonalens ordinarie arbetstid, bör det emellertid vara möjligt att

på sätt polislöneutredningen har föreslagit så ordna beredskapstjänsten, att

vederbörande polismän beredes ordnad tjänstefrihet i större omfattning än

vad som f. n. är fallet. Jag vill särskilt framhålla vikten av att polischef

inte påfordrar beredskapstjänst i större utsträckning än som med hänsyn

till kravet på polistjänstens behöriga fullgörande är oundgängligen nödvändigt.

Vid sitt bedömande härvidlag bör polischef naturligtvis ta vederbörlig

hänsyn till den med polistjänsterna såsom sådana förknippade allmänna

skyldigheten för innehavarna att vid tjänstfrihet vistas inom anställningsområdet.

I en den 14 oktober 1952 avgiven promemoria angående ändrade bestämmelser

om vittnesersättning m. m. har 1951 års rättegångskommitté berört

bl. a. frågan om ersättning åt polismän, som får inställa sig inför domstol

under fritid för att höras såsom vittne eller såsom målsägande i anledning

av åklagartalan. Kommittén har framhållit, att spörsmålet för polismännens

del onekligen är av inte ringa betydelse. Det bör dock enligt kommitténs

mening ligga närmast till hands att betrakta kompensation för det besvär

och omak, som genom vittnesinställelse i betydligt större utsträckning än

för andra arbetstagare åsamkas just polispersonalen, såsom en anställningsoch

lönefråga, som bör lösas vid förhandlingar mellan vederbörande. I

Stockholm utgår för närvarande ersättning med 8 kronor per gång för vittnesmål,

som polisman får avlägga på fritid. I några städer meddelas kompensation

genom tjänstebefrielse i den utsträckning, som svarar mot den

för vittnesmålets avläggande ianspråktagna tiden. Då det råder stor irritation

bland polispersonalen över nu rådande oenhetlighet i denna fråga,

har jag jämväl med hänsyn till rättegångskommitténs uttalanden ansett

mig böra förorda den lösning av frågan, som framgår av avd. E i departementspromemorian

(jfr 19 § 1 mom. c reglementsförslaget). Jag vill framhålla,

att hänsyn till eventuell restid inte skall tagas vid beräknandet av den

föreslagna ersättningen.

Vad angår polispersonalens beklädnadsförmåner (21 § reglementsförslaget)

har jag med hänsyn till de administrativa olägenheter, som otvivelaktigt

är förknippade med det av polislöneutredningens majoritet föreslagna

s. k. rabattsystemet samt den starka opinionen bland polispersonalen för

bibehållande av kontantbidragssystemet, ansett mig böra förorda, att de för

vissa beställningshavare And försvaret tillämpade bestämmelserna angående

tjänstedräkt m. in. också skall gälla för polispersonalen. Detta system likaväl

som rabattsystemet kommer att ge vederbörande polisman ersättning

för den merkostnad, som uniformsplikten medför för honom, varför valet

av det ena eller andra systemet enligt min mening inte har någon ekonomisk

betydelse för det allmänna.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

I avbidan på genomförandet av den allmänna sjukförsäkringsref ormen

synes någon ändring inte böra vidtagas i polispersonalens rätt till sjukvårdsförmåner.

Detta innebär, att gällande kommunala bestämmelser angående

rätt till sjukvårdsförmåner för kommunal polispersonal t. v. bör bibehållas

i kraft samt att bestämmelserna om sjukvård i 7 kap. Saar t. v. bör erhålla

fortsatt tillämpning å den statliga polispersonalen. De bestämmelser, som

efter sjukförsäkringsreformens ikraftträdande kommer att fastställas för

statstjänstemän, bör i princip även gälla kommunal polispersonal.

Avlöningsförmånerna för innehavare av arvodesbefattning bör enligt 26 §

reglementsförslaget fastställas av vederbörande kommunala myndighet, varvid

bör beaktas den lönesättning, som jag här föreslagit för de heltidsanställda

polismännen.

Polislönereglementet kommer att innehålla dels bestämmelser om lönegradsplacering

av polismanstjänster (5 § förslaget), dels bestämmelser om

de olika avlöningsförmåner i form av lön, semester etc. som skall tillkomma

innehavare av dessa tjänster. Beslut av polisdistrikt om inrättande av polismanstjänster

och om dylika tjänsters lönegradsplacering bör icke kunna

överklagas i annan ordning än som i allmänhet gäller för besvär över kommunal

myndighets beslut (kommunalbesvär). Den eftersträvade enhetligheten

i tillämpningen av bestämmelserna om placering i lönegrad bör såsom

jag tidigare nämnt tillgodoses genom att kommunal myndighet ålägges att

i dylika frågor höra polisväsendets organisationsnämnd. Annorlunda blir

förhållandet i fråga om tillämpningen av sådana avlöningsbestämmelser,

som reglerar den enskilde polismannens rätt till avlöningsförmåner av olika

slag. Polismannen bör beredas möjlighet att överklaga beslut rörande reglementets

tillämpning hos länsstyrelse (överståthållarämbetet). Bestämmelse

härom har intagits i 25 § reglementsförslaget. Beträffande klagan över

länsstyrelses beslut i anledning av besvär bör gälla de allmänna föreskrifterna

i 56 § länsstyrelseinstruktionen den 5 juni 1953 (SFS nr 541). Enligt

dessa föreskrifter skall besvär i dessa fall anföras hos Kungl. Maj :t. Målet

kommer därefter, att enligt 2 § lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts

regeringsrätt handläggas av regeringsrätten.

Vad jag här har anfört har avseende på den kommunala polisen. I fråga

om den statliga polisen fordras inte några särskilda bestämmelser. Besvär i

mål angående de statliga polisernas avlöningsförmåner kommer sålunda att

slutligt handläggas av kammarrätten.

Polislöneutredningen har i sitt betänkande framlagt vissa förslag till

övergång sanordningar, vilka bl. a. har till syfte att skydda vid

ikraftträdandet anställd polispersonal mot försämring av löneställningen vid

genomförandet av det nya lönesystemet. Ytterligare förslag till övergångsanordningar

har framlagts i departementspromemorian. Under hänvisning

till sålunda föreliggande förslag får jag föreslå, att Kungl. Maj :t av riks
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

85

dagen utverkar bemyndigande att besluta om de övergångsbestämmelser, som

kan bli erforderliga vid ett genomförande av det av mig tillstyrkta löneregleringsförslaget.

Jag vill endast framhålla, att personliga lönetillägg och andra

kontanta lönetillägg av olika slag bör indragas i samband med löneregleringen.

Såsom utredningen har framhållit, bör emellertid hänsyn till dylika tilllägg

tagas vid avvägningen av sådana personliga lönetillägg, som kan bli erforderliga

till skydd mot löneminskning vid löneregleringens ikraftträdande.

I detta sammanhang vill jag erinra om att enligt 9 § polisreglementet

polischef har att, där omständigheterna det medger, i viktigare frågor rörande

polisväsendets organisation, polispersonalens tjänstgöringsförhållanden

och vad eljest är ägnat att främja goda arbetsförhållanden inhämta

personalens uppfattning genom en eller flera av vederbörande personalorganisation

utsedda representanter. Polischefen bör även i övrigt, i den

mån förhållandena så påkallar, överlägga med representanter för den eller

de personalkategorier, som beröres av frågan. Vad sålunda föreskrivits bör

gälla även sådana problem, som uppkommer i samband med polislöneförslagets

genomförande, bl. a. i fråga om tillsättandet av de tjänster, som enligt

förslaget kommer att uppflyttas till högre lönegrad än nu gällande.

Löneregleringen för polispersonalen bör träda i kraft den 1 juli 1954 och,

med de övergångsvis gällande undantag som följer av vad jag nyss nämnt,

i princip tillämpas på all polispersonal, å vilken polislönereglementet enligt

1 § reglementsförslaget skall gälla. Genomförandet av förslaget med de

ökade kostnader det medför bör emellertid kunna anstå beträffande sådan

personal, som vid lönereglementets ikraftträdande innehar anställning inom

sådana organisationsenheter av polisväsendet, där stridsåtgärder — i sak

innebärande blockad eller dylikt — upprätthålles av polispersonalen, och

som tillhör personalgrupp, som har vidtagit stridsåtgärderna. På dylik personal

bör förslaget tillämpas först från den tidpunkt då stridsåtgärderna

har hävts eller på annat sätt bringats att upphöra. Med hänsyn till att enligt

8 § polislagen i dess lydelse jämlikt lagen den 5 juni 1953 (nr 442)

polisdistrikt blir skyldigt att avlöna polispersonalen enligt bestämmelserna

i polislönereglementet, måste i detta införas en regel om uppskov med tilllämpningen

av löneregleringen av skäl och på sätt nyss sagts. Det bör ankomma

på vederbörande kommunala myndighet att besluta om sådant uppskov.

Beslutet bör underställas länsstyrelsens prövning. I avbidan på lönereglementets

tillämpning bör gälla de kommunala avlöningsbestämmelser,

som var tillämpliga på polisdistriktets polispersonal den 1 februari 1954.

Såsom framgår av vad jag inledningsvis har anfört, ansåg jag mig i direktiven

för polislöneutredningen böra undantaga pensionsfrågor från

utredningsuppdraget. Det hade visserligen varit önskvärt, att olika pensionsfrågor

hade kunnat granskas i samband med en lönereglering för polispersonalen,

men det hade i så fall inte varit möjligt att slutföra utredningen

inom den tid, som stod till förfogande med hänsyn till lönefrågans besvärliga

läge. Det har icke heller varit möjligt att gå in på någon prövning av

olika förekommande pensionsfrågor i samband med personalöverläggning
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

arna. Vid sådant förhållande anser jag mig inte nu böra ta upp till behandling

de pensionsfrågor, som har förts fram i remissyttrandena av landskommunernas

förbund och stadsförbundet.

Ett genomförande av det av mig förordade lönegradsplaceringsförslaget

i fråga om såväl upp- som nedflyftningar av tjänster kan vid nuvarande

organisation beräknas medföra en årlig kostnadsökning för löner på 3,4 miljoner

kronor. Härtill kommer ökade kostnader för vikariatsersättning,

övertidsersättning, ersättning för arbete å s. k. obekväm arbetstid o. d. Utgiftsökningen

för dessa särskilda ersättningar och olika sociala löneförmåner,

såsom lön under vissa slag av tjänstledighet, kan inte beräknas med

någon större grad av tillförlitlighet. Största ökningen (uppskattningsvis omkring

600 000 kronor) torde falla på ersättning för arbete på obekväm arbetstid,

eftersom sådan ersättning nu bara utgår i Stockholm och vid Bodens

poliskår.

I fråga om beklädnadsförmånerna kan förslaget beräknas medföra en

årlig kostnadsminskning med anledning av att det årliga ekiperingsbidraget

till den uniformspliktiga personalen blir lägre än tidigare beklädnadsbidrag

eller värdet av tidigare fri beklädnad. För den icke uniformspliktiga personalen

bortfaller beklädnadsbidraget helt. Kostnadsminskningen kan uppskattas

till omkring 2 000 000 kronor för år, varav omkring 700 000 kronor

belöper på icke uniformspliktig personal.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående har anfört hemställer jag,

att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen bemyndiga Kungl. Maj :t att

1) utfärda polislönereglemente i huvudsaklig överensstämmelse

med det såsom bilaga D till statsrådsprotokollet i ärendet

fogade författningsförslaget att gälla från och med den

1 juli 1954,

2) under de förutsättningar och i den omfattning, som

i det föregående har angivits, vidtaga ändringar i ifrågavarande

reglemente samt

3) utfärda de övergångsbestämmelser, som kan bil erforderliga

i anledning av de under 1) och 2) omförmälda förslagen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lars-Arvid Frithiof.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

87

Bilaga A.

Tablå över polisdistriktens organisation.

LÄNSSTYRELSE

Länspolischef: landsfogde

STÄDERNA1

Polischef: a) polismästare eller

b) stadsEiskal eller

c) landsfiskal (i städer tillhörande

landsfiskalsdistriktsorganisationen)
Polisdistrikt

= envar stad (stad kan tillsammans

med kringliggande landsbygd

bilda landsfiskalsdistrikt

eller bilda för sig bestående

dylikt).

Statspolis för tjänst- göring i hela länet

Ordnings-

polisavd.

Kriminal-

polisavd.

LANDSBYGDEN

Polischef: landsfiskal

Polisdistrikt = landsfiskalsdistrikt eller del

därav; polisdistrikt bilda f. n

a) envar köping (utom Malmköping,

Mönsterås, Pataholm

och Påskallavik)

b) en (del av) eller flera

kommuner.

Normaltyper av polisdistrikt:

Normaltyper av polisdistrikt:

Typ S 1 (43 st)

Poliskåren ej organiserad

på avdelningar.

Ej särskild

kriminalpolispersonal.

Direkt förmanskap

utövas av polisman

i befälsställning.

Typ S 2 (52 st)

Poliskåren ej organiserad

på avdelningar

men särskild

kriminalpolispersonal

finnes. Direkt

förmanskap utövas

av polisman i befäJsställning

(överkonstapel

eller motsvarande).

Typ S 3 (21 st)

Kommissarie eller överkonstapel

Ordningspolisavdelning

(ev. särskild

ordonnan savdelning)

Kriminalpolisavdelning

under särskilt

befäl

Typ L 1 (374 st)

Typ L 2 (110 st)

En eller flera fjär- dingsmän (polis-

män), samtliga för

såväl egentlig polis- verksamhet som exe- kutionsbiträdesverk- samhet.

Två eller flera fjär- dingsmän (polis-

män), varav en el- ler flera huvudsak- ligen för egentlig po- lisverksamhet och

övriga huvudsakli- gen för exekutions- biträdesverksamhet.

Typ L 3 (32 st)

Utredningsman (obefordrad) för hela distriktet

a)

b)

c)

+ fjär-

+ fjär-

+ fjärdingsmän med

dingsmän

dingsmän

huvudsakligen exeku-

enl. typ

enl. typ

tionsbiträdesverksam-

L 1

L 2

het

(3 st)

(10 st)

(10 st)

Typ S 4 (17 st)

Kommissarie

Kommissarie

Ordningspolisavdelning

Kriminalpolis-

avdelning

bevaknings- Ordonnans- avd. m. fl. avd.

1 Städerna Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping

och Hälsingborg äro undantagna länspolischefs

verksamhetsområde.

Typ L 4 (187 st)

En eller flera befordrade polismän

(överkonstapel, kriminalkonstapel,

utredningsman etc.) för hela distriktet

a)

b)

c)

+ fjär-

+ fjär-

+ fjärdingsmän med

dingsmän

dingsmän

huvudsakligen exeku-

enl. typ

enl. typ

tionsbiträdesverksam-

L 1

L 2

het

(26 st)

(108 st)

(53 st)

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

Bilaga B.

Göromålsförteckning.

Anmärkning. I förteckningen ha intagits polispersonalen i olika grader åliggande

göromål med undantag för rent administrativa uppgifter samt befälsåligganden,

såsom t. ex. personalledning, inspektion och kontroll m. m. Förteckningens indelning

är grundad på de båda huvudformerna för polisverksamhet, nämligen ordnings-

resp. kriminalpolistjänst, och avspeglar sålunda den normala arbets- och

göromålsfördelningen vid sådana poliskårer, där såväl ordningspolisavdelning som

kriminalpolisavdelning finnes inrättad. Det synes böra uppmärksammas, att enligt

flera lokala instruktioner även andra göromål än sådana som normalt tillhöra

kriminalpolisverksamheten hänföras till handläggning på kriminalpolisavdelning.

Dylika göromål ha i förteckningen utmärkts med en asterisk (*) framför nummerbeteckningen.

I. Ordningspolisverksamhet.

A. Enklare polisgöromål (E-göromål).

1. Delgivning av

a) arbetsförelägganden,

b) domboks- och protokollsutdrag,

c) förelägganden, kallelser m. m. i fattigvårds-, barnavårds-, mantals-, kyrkobokförings-

m. fl. ärenden,

d) föreläggande till inställelse vid fångvårdsanstalt,

e) kör- och trafikkortsindragningar,

f) kör- och trafikkortsvarningar,

g) militärförsändelser (obeställbara genom allmänna posten),

h) resolutioner och tillstånd,

i) strafförelägganden och

j) stämningar och kallelser från rådhusrätter och domstolar på annan ort.

2. Patrulleringstjänst till fots (jämväl N-göromål).

3. Registrering, vård m. m. av hittegods.

4. Trafikdirigering (jämväl N-göromål).

5. Utredningar (förhör och utredningar) angående/i ärenden rörande

a) försummelse att lösa radiolicens,

b) interimslicenser och interimsskyltar,

c) mantalsskrivning,

*d) mått och vikt.

6. Vakttjänst på polisstation (jämväl N-göromål).

B. Polisgöromål av normal svårighetsgrad (N-göromål).

1. Efterlysning och spaning rörande försvunna personer (jämväl S-göromål).

2. Efterspaning och gripande av personer (jämväl S-göromål).

3. Omhändertagande av vilsegångna barn och andra, som anträffas utan förmåga

att ta vara på sig själva, samt åtgärder i samband därmed.

4. Patrulleringstjänst till fots (jämväl E-göromål) eller medelst bil (radiobiltjänst;

jämväl S-göromål).

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

89

5. Trafikdirigering (jämväl E-göromål).

6. Trafikövervakning och trafikkontroll.

7. Upptagande av dagsbotsuppgift.

8. Utredningar (förhör och utredningar) angående/i ärenden rörande

a) amatörradiotillstånd,

b) anordnande av lotteri,

c) barnavård (förhör med underhållspliktiga, ekonomiska utredningar, intagning

å arbetshem etc.),

d) bötesförvandling,

e) eldfarliga oljor,

f) fattigvård (behov av fattigvård, hemortsrätt för vård eller understöd,

försörj ningspliktigas underhållsförmåga etc.),

g) fylleri,

h) förargelseväckande beteende,

i) förseelser mot ordningsstadgan,

j) försummad bolagsregistrering,

k) försuttna vitesförelägganden,

*1) handel med begagnade föremål,

*m) handel med preventivmedel,

*n) lösdrivare och bettlare,

o) misshandel på allmän plats,

P) ofog,

q) olaga byggnadsarbeten,

r) olycksfall av olika slag, drunkning etc.,

*s) passansökningar,

t) samvetsömma (intyg för ansökan om vapenfri tjänstgöring vid krigsmakten

eller om hel befrielse från sådan tjänstgöring m. m.),

u) skadegörelse,

v) skjutvapen och ammunition (lämplighet och behov av att få inneha skjutvapen

och ammunition, jaktmarkers och övningsplatsers belägenhet, tillståndsbevis,

kontroll, tillsyn och registrering av vapeninnehav, tillsyn

över vapenhandlare, registrering och kontroll av psykiskt sjuka och andra

personer, som icke böra betros med innehav av skjutvapen, kommunikation

med folkbokföringsregistret, olaga vapeninnehav etc.),

*w) straffverkställighet,

*x) svenskt medborgarskap,

y) tillstånd (enligt butiksstängningslagen, till offentliga tillställningar, till

skottlossning eller sprängning, till utskänkning etc.),

z) trafikförseelser,

å) trafikolyckor (olyckor med dödlig utgång hänföras i vissa polisdistrikt till

kriminalpolisavdelningen),

ä) utfärdande av intyg rörande tillverkning och försäljning av alster av

inhemsk husslöjd,

ö) uppskov med straffverkställighet,

aa) uraktlåtenhet att till patent- och registreringsverket insända föreskrivna

handlingar (patentärenden),

bb) uraktlåtenhet att skyddskoppsympa barn,

ce) uteblivande från civilförsvarsutbildning,

dd) våldsamt motstånd,

ee) återbekommande eller återkallelse av körkort (körkortsärenden).

9. Vakttjänst på polisstation (jämväl E-göromål).

10. Åtgärder för personers inställelse vid könspoliklinik eller hos läkare.

11. Övervakning av skötseln av hotell- och pensionatsrörelser.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

C. Svårare polisgöromål (S-göromål).

1. Efterlysning och spaning rörande försvunna personer (jämväl N-göromål).

2. Efterspaning och gripande av personer (jämväl N-göromål).

*3. Handläggning av sinnessjukärenden.

4. Patrulleringstjänst medelst bil (radiobiltjänst; jämväl N-göromål).

*5. Säkerhetstjänst.

6. Utredningar (förhör och utredningar) angående/i ärenden rörande

a) alkoholister,

*b) bränder,

c) djurplågeri,

*d) dödsfall utan föregående känd orsak,

e) förvärv av jordbruksfastighet,

*f) olaga jakt och fiske,

g) omhändertagande av sinnessjuka,

*h) rattfylleri,

*i) självmord,

*j) utlänningar (arbets- och uppehållstillstånd, vistelsetillstånd, förpassningsutredningar),

k) äganderätt (lagfartsärenden).

D. Övriga göromål (Ö-göromål).

1. Biträde vid olyckshändelser.

2. Biträde vid värnpliktsinskrivning och mantalsskrivning.

3. Förpassning av sinnessjuka, utvisade personer m. fl.

4. Införskaffande av mantals-, kyrkobokförings- och taxeringsuppgifter.

5. Införskaffande av uppgifter till företagsräkningar.

6. Stämpling av vilt.

7. Uppsättande av länskungörelser.

II. Kriminalpolisverksamhet.

Denna verksamhet omfattar huvudsakligen åtgärder, spaningsverksamhet, förhör

och utredningar etc. beträffande följande slag av brott (i förteckningen äro

brotten upptagna i samma ordning som strafflagens föreskrifter om deras beivrande):
1.

8 kap. strafflagen Brott mot rikets säkerhet, exempelvis högförräderi och

spioneri.

2. 9 » » Högmålsbrott.

3. 10 » » Brott mot allmän verksamhet, exempelvis våld eller

hot mot tjänsteman och våldsamt motstånd.

4. 11 » » Brott mot allmän ordning, exempelvis upplopp; fylleri

och förargelseväckande beteende handläggas dock av

ordningspolisen.

5. 12 » » Förfalskningsbrott, exempelvis urkunds-, signatur- och

penningförfalskning.

6. 13 » » Mened, falskt åtal och annan osann utsaga.

7. 14 » » Mord, dråp och annan misshandel, fosterfördrivning,

överförande av könssjukdom m. m.

8. 15 » » Brott mot annans frihet eller frid, exempelvis våldtäkt

och hemfridsbrott.

9. 16 » » Ärekränkning.

10. 17 » » Brott mot familj, exempelvis tvegifte.

11. 18 » » Sedlighetsbrott.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

91

12. 19 kap. strafflagen Allmänfarliga brott, exempelvis mordbrand.

13. 20 » » Stöld och rån samt egenmäktigt förfarande.

14. 21 » » Bedrägeri, utpressning, ocker och häleri.

15. 22 » » Förskingring och annan trolöshet.

16. 23 » » Gäldenärsbrott.

17. 24 » » Skadegörelse m. m.

18. 25 » » Ämbetsbrott.

19. 26 » » Brott av krigsmän, exempelvis undanhållande och rym
ning.

20. Lönnbränning.

21. Övriga brott mot författningar angående rusdrycker

och pilsnerdricka.

22. Överträdelse av bestämmelserna om narkotiska ämnen

och beredningar.

23. Brott mot jaktlagstiftningen.

24. » » fiskelagstiftningen.

25. » » skattestrafflagen av den 11 juni 1943.

26. » » övrig speciallagstiftning.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

Beräkningar rörande resultatet av förslaget

A. Kommissariepersonal.

Föreslagen lönegrad ...

Nuvarande lönegrad...

Antal tjänster

23

27

22 23

5 7

12

20 22 23 24 25 26

10 6 30 8 3 5

23 25 26

2 2 8

62 12

B. Övrig polispersonal (nedre radens uppgifter avse kriminalpolispersonal inkl. nuvarande

Föreslagen lönegrad...

Nuvarande lönegrad ..

Stockholm.........

Göteborg........

Malmö..........

Norrköping ____

Hälsingborg ____

Övriga städer ..

Köpingar ......

Övrig landsbygd

Summa

11

13

15

17

11

11-12

13

14

15

16

9-12

13

14

15

16

17

18

19

14

15

155

151

6

398

—

—

—

1 5

no

46

_

169

247

—

—

>2

—

25

14

34

30

—

96

no

—

—

—

1 1

1 1

8

17

13

49

33

1

10

3

12

39

18

1

1 _

101

119

258

24

11

12

1023

in

2

286

27

! 1

—

—

—

—

—

—

1 13

1 2

—

46

2

3

2

6

4

5

4

179

42

11

1

1

1

9

2

2

18

17

1 181

120

■ l

33

15

4

94

12

1

145

386

465

118

6

34

35

2 446

581

449

16

5

1

469

452

1

(0,01 %)

1120

(13,72 %)

3 567

(43,68 %)

1 F. n. polissyster (polissystrar)

2 Förste kriminalassistent (statens kriminaltekniska anstalt)

3 Kanslibiträde (Karlskoga)

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75,

93

Bilaga C.

till lönegradsplacering av polispersonalen.

29

31

20 26

30

30

1 16

20

2

= 125 tjänster

37

polissystrar).

17

19

21

23

25

S:a

16

17

18

19

20

11

15

16

17

18

19

20

16

17

18

19

20

21

19

20

20

537

6

24

1

8

93

8

_

1387

•13

50

144

—

31

40

54

21

338

16

9

2

4

46

4

653

10

67

—

9

24

24

161

4

11

5

_

20

2

326

20

42

—

14

11

10

107

5

_

2

1

7

_

127

10

12

—

3

3

2

31

4

_

1

_

7

_

94

8

14

—*

1

4

3

31

47

7

2

16

1

1

9

4

28

169

7

18

25

8

1

_

__

2317

131

21

—

—

—

—

221

18

2

27

1

1

64

5

—

17

2

574

7

1

12

3

3

1

2

1

20

11

1

1

333

1

2

—

—

—

—

2

1

—

2

—

8

10

16

23

8

1

17

3

8

9

33

29

1

2

3

i

1660

6

8

—

—

—

—

—

1

2

—

1

—

—

—

—

19

767

117

93

27

2

21

4

255

178

253

241

10

4

28

Öl

103

259

1

19

107

1

8166

126 1

(1,54 %) (0,01 *)

1927

(23,60 %)

968

(11,85 %)

456

(5,58 %)

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

Bilaga D.

Förslag

till

polislönereglemente.

1 avd. Allmänna bestämmelser.

1 §•

Reglementets tillämpningsområde m. m.

1 mom. Detta reglemente äger tillämpning beträffande polismän, som tillhöra

högst kommissaries tjänstegrad och som äro anställda

a) hos polisdistrikt eller

b) vid poliskåren i Boden eller, i den mån Kungl. Maj :t därom förordnar,

eljest hos staten.

2 mom. I reglementet avsedda polismän anställas såsom innehavare av

a) ordinarie tjänst,

b) extra ordinarie tjänst,

c) aspiranttjänst,

d) extra tjänst eller

e) arvodesbefattning.

I fråga om tjänster, som avses under a)—d), gälla nedan i denna avdelning

samt i 2 avd. meddelade bestämmelser. Angående bestämmande av

avlöningsförmåner för innehavare av arvodesbefattning stadgas i 3 avd.

2 §•

Vissa för reglementets tillämpning grundläggande bestämmelser.

1 mom. I den mån icke annat stadgas, avses med vederbörande myndighet,

i fråga om hos polisdistrikt anställd polisman den kommunala myndighet,

som handhar polisdistriktets ekonomiska angelägenheter, samt

1 fråga om statligt anställd polisman vederbörande länsstyrelse.

2 mom. Vid jämförelse mellan olika tjänster skall, där ej annat följer

av bestämmelser meddelade av Kungl. Maj:t, den tjänst anses högst, för

vilken månadslönen enligt 3 § statens löneplansförordning är högst. Hänsyn

skall härvid tagas inom lönegrad, som omfattar flera löneklasser, till

den högsta löneklassen och inom löneklass, som upptager flera lönebelopp,

till det högsta av dessa.

3 mom. Vad i reglementet sägs om avlöningsbestämmelser, meddelade

av Kungl. Maj :t, skall gälla jämväl beträffande avlöningsreglementet för

riksdagens verk.

4 mom. Angående den nämnd, statens lönenämnd, som skall finnas för

beredning av ärenden, som angå avlöningsförhållanden för innehavare av

tjänster, vid vilka avlöning utgår enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser,

stadgas i statens allmänna avlöningsreglemente.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

95

2 avd. Avlöningsbestämmelser.

1 kap. Grundläggande bestämmelser om avlöning.

3 §•

Polismans rätt till avlöningsförmåner m. m.

1 mom. Innehavare av i 1 § 2 mom. a)—d) avsedda tjänster äger på grund

av sin anställning rätt till avlöningsförmåner under förutsättningar och

enligt grunder, som stadgas i detta reglemente och de särskilda bestämmelser,

vilka meddelas på grund av föreskrift i reglementet eller eljest utfärdas

av Kungl. Maj :t, ävensom pensionsrätt i den mån så följer av gällande

tjänste- och familjepensionsbestämmelser.

Utöver vad i detta reglemente förutsättes eller eljest medgivits av Kungl.

Maj :t med stöd av riksdagens beslut må polisman icke för tjänstgöring vid

polisväsendet åtnjuta ersättning eller förmån, så framt ej Kungl. Maj :t för

uppdrag eller arbete, vilket kan anses falla utom polismannens vanliga

tjänstutövning, anvisat särskilda medel eller eljest finner skäl medgiva att

särskild gottgörelse må utgå.

2 mom. Då polisman frånträder utövningen av sin tjänst på grund av

att han samtidigt innehar annan anställning med avlöning enligt av Kungl.

Maj :t meddelade bestämmelser såsom ordinarie, extra ordinarie eller extra

tjänsteman eller såsom aspirant, skall han, om ej Kungl. Maj :t annat medgiver,

allenast äga åtnjuta de med sistnämnda anställning förenade avlöningsförmånerna.

3 mom. Under vikariatslöneförordnande skall polisman avstå de med den

innehavda tjänsten förenade avlöningsförmånerna och i stället åtnjuta de

avlöningsförmåner, som tillkomma innehavare av sådan tjänst, som förordnandet

avser.

4 mom. Polisman, som utan något sitt förvållande förflyttats från högre

till lägre ordinarie tjänst, skall i avlöningshänseende behandlas såsom innehavare

av den högre tjänsten.

4 §.

Avlöningsförmåner av olika slag. Sammanträffande av förmåner.

1 mom. Avlöningsförmåner, som avses i denna avdelning, utgöras av:

lön (2 kap.),

semester och semesterersättning (3 kap.),

ersättning vid vikariat och gottgörelse för övertidstjänstgöring m. m. (4

kap.),

särskilda ersättningar och lönetillägg (5 kap.),

tjänstebostad och tjänstedx-äkt (6 kap.), samt

begravningshjälp m. m. (7 kap.).

2 mom. För polisman, vilken i egenskap av innehavare av i detta reglemente

avsedd tjänst åtnjuter avlöningsförmåner enligt krigsavlöningsbestämmelser,

träda nämnda förmåner i stället för å tjänsten eljest utgående

avlöningsförmåner.

3 mom. På beslut eller bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj :t,

skall bero, om och i vad mån avdrag å lönen skall ske för polisman, som

åtnjuter avlöning i beställning å reservstat vid försvaret.

4 mom. Är polisman berättigad att av allmänna medel uppbära tjänstepension

eller årligt understöd, beror på beslut eller bestämmelser, som med
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

delas av Kungl. Maj :t, om och i vad mån av sådan anledning avdrag å lönen

skall ske. Vad sålunda stadgats äger icke tillämpning i fråga om reservpension

eller däremot svarande engångsbelopp.

5 mom. Uppbär polisman livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen eller

lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar på grund av arbete i statlig

eller kommunal tjänst, skall hans lön nedsättas med belopp motsvarande

livräntans belopp, såvida icke Kungl. Maj :t för visst fall annat medgiver.

6 mom. Polisman, som i enlighet med vad därom är särskilt stadgat

övergått på avgångsstat, åtnjuter i stället för å tjänsten eljest utgående avlöningsförmåner

avlöning enligt grunder, som i särskild ordning bestämmas

av Kungl. Maj :t.

2 kap. Lönen.

5 §.

Lönegrader. Löneklasser.

1 mom. Polisman skall tillhöra lönegrad med beteckning och nummer,

som framgå av nedan intagna tabell, vilken jämväl utvisar de löneklasser

lönegraden omfattar.

Tjänst

Aspirant:

Polisaspirant ............................

Extra:

Polisman................................

Extra ordinarie:

Poliskonstapel............................

Ordinarie:

Poliskonstapel............................

Förste poliskonstapel, polisassistent........

Kriminalassistent ........................

Polisassistent.............................

Förste kriminalassistent, förste polisassistent

Poliskommissarie ........................

Kriminalkommissarie, poliskommissarie

Lönegrad med

beteckning nr

Cf

11

eg

11

Ce

13

Ca

13

Ca

15

Ca

17

Ca

17

Ca

19

Ca

19

Ca

21

Ca

23

Ca

23

Ca

25

Ca

27

Ca

29

Omfattar löneklasserna

nr

11

11—14

13—16

13—16

15—18

17—20

17—20

19—22

19—22

21—24

23—26

23—26

25—28

27—30

29—32

Tjänst såsom kommissarie må placeras i lönegrad 31 efter medgivande

av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall.

2 mom. Om i vederbörlig ordning beslutas om inrättande av extra ordinarie

tjänst (lönegradsbeteckning Ce) i högre lönegrad än den 13:e eller

av extra tjänst (lönegradsbeteckning Cg) i högre lönegrad än den 11 :e,

skall sådan tjänst, såvida icke Kungl. Maj :t för Oss grupp av tjänster annat

föreskriver, placeras i någon av de i tabellen i 1 mom. angivna lönegraderna

och högst i den för motsvarande ordinarie tjänst gällande lönegraden.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

3 mom. Bestämmelser om fördelningen av polismanstjänsterna på de i

1 mom. angivna lönegraderna meddelas av Kungl. Maj :t i enlighet med av

riksdagen godkända grunder. Innan beslut meddelas om placering i lönegrad

av polismanstjänst i polisdistrikt, skall yttrande i ärendet inhämtas

från polisväsendets organisationsnämnd.

4 mom. Inom varje lönegrad, som omfattar flera löneklasser, skall den

högsta löneklassen anses omfatta fyra lönerum. Att polisman hänföres till

högre lönerum än det lägsta medför icke, att han i sin tjänst erhåller högre

avlöning, men är av betydelse i vissa fall, då han tillträder annan tjänst.

6 §.

Grundläggande bestämmelser om löneklassplacering.

1 mom. Den, som tillträder tjänst, vars lönegrad omfattar flera löneklasser,

skall, i den mån ej annat följer av bestämmelserna i 7 och 8 §§, vid

tjänstetillträdet placeras i lönegradens lägsta löneklass och för varje tidsperiod,

som nedan sägs, uppflyttas en löneklass inom lönegraden eller, då han

uppnått dennas högsta löneklass, ett lönerum inom löneklassen, intill dess

fjärde lönerummet uppnåtts.

Första tidsperioden utlöper vid utgången av det kalenderkvartal under

vilket tre år förflutit från tjänstetillträdet. Om från periodens början förekommit

mer än 120 dagar, vilka enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser

icke må tillgodoräknas för uppflyttning, skall i stället gälla, att perioden

utlöper vid utgången av det kalenderkvartal, då från periodens början

infallit 976 dagar, vilka enligt samma bestämmelser må tillgodoräknas

för sådan uppflyttning.

Andra tidsperioden och följande tidsperioder räknas på motsvarande

sätt, varje period från ingången av det kalenderkvartal, från och med vilket

uppflyttning skett.

2 mom. Bestämmelserna i 1 mom. äga motsvarande tillämpning i fråga

om den, som tillträder vikariatslöneförordnande.

7 §■

Löneklassplacering med hänsgn till tidigare innehavd tjänst.

1 mom. Tillträder polisman tjänst med lönegradsbeteckning Ca, Ce eller

Cg och har han tidigare innehaft tjänst med någon av dessa lönegradsbeteckningar

eller någon av lönegradsbeteckningarna Ma, Md, Me eller Mg,

sker placering och uppflyttning i löneklass (lönerum) med hänsyn till tidigare

innehavd anställning enligt vad i denna paragraf sägs. Hänsyn må dock

icke tagas till tjänst, efter vars frånträdande polismannen under en sammanhängande

tid av tre år icke vid något tillfälle innehaft i reglementet

avsedd lönegradsplacerad tjänst eller annan anställning, vilken enligt av

Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser skall i förevarande hänseende jämställas

med tjänst av angivet slag.

Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf skall iakttagas,

att vikariatslöneförordnande likställes med innehav av sådan tjänst, som

förordnandet avser, samt

att med tidigare tjänst avses jämväl tjänst, som bibehålies efter tillträdandet

av den nya tjänsten (vikariatslöneförordnandet).

2 mom. Polisman skall placeras och uppflyttas i löneklass (lönerum),

a) om den nya tjänsten är högre än den senast innehavda (befordran,

vikariatslöneförordnande å högre tjänst m. m.): enligt den vid reglemen7

Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 75.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

tet såsom bilaga I fogade placeringstabellen med tillhörande anvisningar,

tillämpade med utgångspunkt från den senast innehavda tjänsten,

b) om den nya tjänsten är lika hög som den senast innehavda (transport,

övergång från vikariatslöneförordnande till tjänst i samma lönegrad m. m.):

som om polismannen tillträtt den nya tjänsten redan då han tillträdde den

senast innehavda tjänsten, samt

c) om den nya tjänsten är lägre än den senast innehavda (övergång till

lägre tjänst frivilligt eller tvångsvis i annat fall än i 3 § 4 mom. avses, upphörande

av vikariatslöneförordnande å högre tjänst m. in.): som om polismannen

tillträtt den nya tjänsten redan då han tillträdde den senast innehavda

tjänsten.

Har polisman tidigare innehaft, i fall som avses under a), högre tjänst än

den senast innehavda och, i fall som avses under e), lägre, lika hög eller

högre tjänst, skall polismannen, om det är för honom förmånligare, placeras

och uppflyttas i löneklass (lönerum)

antingen enligt ovannämnda placeringstabell med tillhörande anvisningar,

iillämpade med utgångspunkt från den senast innehavda tjänst, som är lägre

än den nya, eller från dessförinnan innehavd tjänst, som är högre än den

förstnämnda men ändock lägre än den nya tjänsten,

eller som om polismannen tillträtt den nya tjänsten redan då han först

tillträdde lika hög eller högre tjänst.

Där enligt ovan meddelade bestämmelser polisman skall placeras och uppflyttas

som om han tillträtt den nya tjänsten redan då han tillträdde viss

annan tjänst, skall, om de båda tjänsterna icke innehafts i en följd, för löneklassuppflyftning

tillgodoräknas den mellanliggande tiden, i den mån polismannen

därunder innehaft i reglementet avsedd lönegradsplacerad tjänst,

som är lika hög som eller högre än den nya tjänsten, dock ej dagar, vilka enligt

av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser icke må tillgodoräknas för löneklassuppflyttning.

8 §•

Löneklassplacering enligt särskilda beslut och bestämmelser.

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, vederbörande myndighet

äger, om och i den mån så prövas skäligt, meddela beslut eller utfärda

bestämmelser, varigenom i visst fall eller viss grupp av fall förmånligare

placering eller uppflyttning i löneklass (lönerum) inom lönegraden må erhållas

än som följer av 6 och 7 §§.

9 §.

Lön enligt högre löneklass ån den, vari polismannen är placerad.

Polisman, som på grund av något sitt förvållande förflgttas från högre

till lägre ordinarie tjänst, äger åtnjuta lön lägst enligt den löneklass han tillhörde

omedelbart före förflyttningen, ändå att han icke är placerad i sagda

löneklass.

10 §.

Lönebeloppet inom vederbörande löneklass.

i mom. Lönerna för varje löneklass framgå av statens löneplansförordning.

Inom löneklass å löneplan nr 1 bestämmes polismans lön efter den ortsgrupp,

till vilken hans stationeringsort blivit hänförd. Där särskilda skäl det

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

föranleda, må dock Kungl. Maj :t beträffande viss polisman eller viss grupp

av polismän bestämma, att lön skall utgå efter annan ortsgrupp.

Angående fördelning av orterna i riket å olika ortsgrupper med hänsyn till

levnadskostnaderna å de skilda orterna gäller vad därom stadgas i anslutning

till statens allmänna avlöningsreglemente.

2 mom. För icke-ordinarie polisman, som är anställd för avkortad tjänstgöring,

skall lönen minskas med så stor del, som svarar mot avkortningen.

Vid tillämpning härav skall iakttagas, att månadslön, som efter minskning

slutar på öretal, skall jämkas till närmaste krontal eller, om den slutar

pa 50 öre, till närmast högre krontal samt att daglön, som efter minskning

icke slutar å helt femtal ören, skall jämkas till närmaste femtal.

11 §•

Tid varunder lön utgår. Löneavdrag och avdragsgrupper.

1 mom. Lönen utgår från och med den dag tjänsten enligt utnämningseller

annan tillsättningshandling tillträdes, till och med den dag tjänsten

frånträdes, med iakttagande av bestämmelserna i 3 och 4 §§.

Polisman är skyldig att vidkännas löneavdrag i enlighet med bestämmelserna

i 2 och 3 mom. här nedan samt 12 §, i den mån ej annat beslutes med

stöd av viss i reglementet meddelad bestämmelse eller Kungl. Maj :t eller,

efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, vederbörande myndighet med hänsyn

till särskilda omständigheter finner skäl att för visst fall annorlunda bestämma.

2 mom. Löneavdragen äro av tre slag, A-, B- och C-avdrag.

A-avdraget framgår av statens löneplansförordning. För icke-ordinarie

polisman, som är anställd för avkortad tjänstgöring, skall tillämpas ett i

förhållande till månadslönens minskning reducerat A-avdrag, i förekommande

fall jämkat på sätt i 10 § 2 mom. andra stycket stadgas i fråga om

daglön.

B-avdraget är dubbelt så stort som A-avdraget.

C-avdraget är lika med lönen, i förekommande fall bestämd under iakttagande

av föreskrifterna i 10 § 2 mom.

Då tjänstledighet eller annat förhållande, som skall medföra löneavdrag,

föreligger under allenast del av dag (partiell tjänstledighet m. m.), tillämpas

det avdragsbelopp, som belöper på denna del av dagen.

3 mom. I fråga om löneavdrag vid tjänstledighet skall polisman tillhöra

någon av följande tre avdragsgrupper, nämligen

grupp 1, vartill hänföras aspiranter och extra polismän med mindre än 6

anställningsmånader,

grupp 2, vartill hänföras aspiranter och extra polismän med minst 6 men

mindre än 36 anställningsmånader, samt

grupp 3, vartill hänföras övriga tjänstemän.

Kungl. Maj :t meddelar närmare bestämmelser angående vad härvid skall

förstås med anställningsmånad.

12 §.

De fall, då löneavdrag skall tillämpas.

I. Tjänstledighet: Polisman äger åtnjuta lön under de förutsättningar och

i den omfattning, som framgå av efterföljande tabell, men skall i övrigt vidkännas

C-avdrag. För innehavare av aspiranttjänst eller extra tjänst skola

tillämpas bestämmelserna för den avdragsgrupp polismannen vid tjänstledighetens

början tillhör.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

Tj änstledighetsorsak

1. Offentligt uppdrag.

a) Uppdrag såsom ledamot av riksdagen

eller kyrkomötet eller att vara riksdagens

revisor.

b) Uppdrag, där ersättning ej utgår eller

utgår allenast med visst belopp för

sammanträdes- eller förrättningsdag

och polismannen icke medgivits rätt

till gottgörelse för de avlöningsförmåner

han under ledigheten avstått,

i den mån ej fråga är om uppdrag

som avses under a).

2. Militärtjänstgöring, då Icrigsavlöningsreglementet

är tillämpligt å polismannen.

3. Militärtjänstgöring, då lcrigsavlöningsreglementet

icke är tillämpligt å polismannen.

a) Värnpliktstjänstgöring, som fullgöres

det kalenderår polismannen fyller 23

år eller därefter.

b) Frivillig befordrings- eller repetitionskurs

eller med sådan kurs jämställd

annan kurs eller övning, vilken erfordras

för vinnande eller bibehållande

av viss tjänstegrad (tjänsteklass) såsom

värnpliktigt befäl (värnpliktig

civilmilitär personal) eller såsom krigsfrivilligt

befäl. Frivillig utbildning för

vinnande eller bibehållande av kompetens

för viss i mobiliseringstabell

(motsvarande) ingående befattning,

vilken vederbörande förklarat sig villig

att bestrida under beredskapstillstånd

och vid krig.

c) Tjänstgöring, vilken åligger anställningshavare

i reserven, beställningshavare

å reservstat eller övergångsstat

samt officer i väg- och vattenbyggnadskåren.

Kaptens-, fanjunlcar- eller flaggunderofficerskurs

för anställningshavare

i reserven.

d) Hemvärnsövning, hemvärnskurs eller

sammanträde med hemvärnets representations-

eller verkställande organ.

e) Repgtitionsövning, som erfordras för

bibehållande av förutvarande fältflygare

vid krigsplacering såsom fältflygare

i krigsflygplan.

I. Arbete av synnerlig vikt för folkförsörjningen

eller av därmed jämförligt allmänt

intresse.

5. Iakttagelser, studier eller arbete av betydelse

för polisväsendet eller för polismannens

kompetens för viss uppgift eller befattning

inom polisväsendet.

Löneförmån

Grupp 3: Lön med B-avdrag.

Grupp 3: Lön med A-avdrag.

Grupp 1—3: Enligt av Kungl. Maj:t meddelade

bestämmelser.

Grupp 3: Lön med B-avdrag.

Grupp 2 och 3: Lön med B-avdrag högst 32

dagar av ett och samma kalenderår.

Grupp 3: Lön med B-avdrag.

Grupp 1—3: Enligt av Kungl. Maj:t meddelade

bestämmelser.

Grupp 2 och 3: Lön med B-avdrag högst 45

dagar av ett och samma kalenderår.

Grupp 1—3: Enligt av Kungl. Maj:t meddelade

bestämmelser.

Grupp 3: Oavkortad lön dels därest Kungl.

Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,

vederbörande myndighet så förordnar

med hänsyn till att iakttagelserna,

studierna eller arbetet prövas på ett påtagligt

sätt kunna tjäna polisväsendets intressen,

dels ock då tjänstledighet erhållits

för deltagande på egen begäran i utbild
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

101

Tj änstledighetsorsak

6. Sjukdom m. m.

a) Sjukdom eller förlust av arbetsförmågan,

föranledd av i tjänsten inträffad

händelse, som enligt allmän lag

är att hänföra till olycksfall i arbete,

eller av våld eller misshandel, för vilken

polismannen blivit utsatt på grund av

tjänsten.

I tjänsten ådragen 1) yrkessjukdom,

varom förmäles i gällande lag om försäkring

för vissa yrkessjukdomar, 2)

smittsam sjukdom, som enligt gällande

epidemilag skall anmälas till vederbörande

myndighet, eller 3) sjukdom,

som enligt gällande epizootilag skall

anmälas till vederbörande myndighet.

Under tjänstgöring å utländsk ort

ådragen svårare sjukdom, som där uppträder

epidemiskt men ej alls eller

allenast i sällsynta fall förekommer

inom Sverige, eller svårare klimatsjukdom

i akut form, som tjänsteman

med stationering i land med tropiskt

eller halvtropiskt klimat ådragit sig.

Med tjänsten skall likställas annan

statlig eller icke-statlig anställning,

vid vilken avlöning utgår enligt av

Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser,

samt uppdrag för statens eller

vederbörande polisdistrikts räkning.

b) Sjukdom i andra fall än under a) avses

eller tvångsvis anordnad läkarundersökning.

c) Svag hälsas vårdande, då behovet av

ledighet härför är behörigen styrkt.

7. Havandeskap eller barnsbörd.

Löneförmån

ningskurs vid polisväsendet. I andra fall

lön med B-avdrag sammanlagt högst 120

dagar under loppet av fem på varandra

följande kalenderår, dock högst 120 dagar

av den tid, under vilken tjänstemannen

innehar tjänst inom lönegrad med ett och

samma ordningsnummer.

Grupp 2: Oavkortad lön under högst 180

dagars ledighet av en och samma tj änstledighetsorsak.

Lön med B-avdrag i övrigt,

så framt ej vederbörande myndighet på

grund av särskilda förhållanden finner anledning

medgiva, att A-avdrag skall tilllämpas

eller att avdrag icke skäll äga rum.

Grupp 3: Oavkortad lön.

Grupp 2: Lön med B-avdrag högst 180 dagar

av ett eller samma kalenderår eller, vid

sjukdom som fortgår över årsskifte, högst

180 dagar i en följd.

Grupp 3: Oavkortad lön under högst följande

antal dagar av ett och samma kalenderår:

25 dagar för polismän tillhörande lönegraderna

11—14,

20 dagar för polismän tillhörande lönegraderna

15—26 samt

10 dagar för polismän tillhörande högre

lönegrader.

Oavkortad lön må likväl icke utgå, därest

tjänstledigheten åtnjutes å tid, då polismannen

på grund av föreskriften i 13 §

2 mom. c) andra stycket icke skulle hava

varit berättigad åtnjuta semester.

Lön med A-avdrag i övrigt.

Grupp 3: Lön med B-avdrag.

Grupp 2: Lön med B-avdrag högst 120 dagar,

dock ej för tid efter 120:e dagen från förlossningen.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

Tj änstledighetsorsak

Löneförmån

Grupp 3: Lön med A-avdrag högst 120 dagar,

dock ej för tid efter 120:e dagen från för- lossningen.

8. Tjänstgöringsförbud till förekommande av

smittas spridning.

Grupp 2: Oavkortad lön högst 180 dagar.

Lön med B-avdrag i övrigt, så framt ej

vederbörande myndighet på grund av sär- skilda förhållanden finner anledning med- giva, att A-avdrag skall tillämpas eller att

avdrag icke skall äga rum.

Grupp 3: Oavkortad lön.

9. Flyttning, för vilken ersättning för flytt- ningskostnad utgår av allmänna medel.

Grupp 3: Oavkortad lön högst 3 dagar.

10. Uppdrag inom sådan personalsammanslut- ning, som avser att tillvarataga tjänstemän- nens intressen i tjänsten eller främja deras

yrkesutbildning.

Grupp 2 och 3: Lön med B-avdrag högst 15

dagar av ett och samma kalenderår.

11. Enskild angelägenhet av vikt.

Grupp 3: Lön med B-avdrag högst 15 dagar

av ett och samma kalenderår.

II. Arbete vid vederbörande verk (polisdistrikt) kan icke beredas innehavare

av aspiranttjänst eller extra tjänst: Polismannen skall, om han ej åtnjuter

semester, vidkännas C-avdrag.

III. Avstängning från tjänstgöring m. m.: År polismannen avstängd från

tjänstgöring, enär han vägrar underkasta sig ålagd läkarundersökning, fortares

med lönen i enlighet med av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser

eller beslut.

Är polisman avstängd från tjänstgöring av annan anledning än nyss

sagts, anhållen såsom misstänkt för brott eller häktad för brott eller undergår

han frihetsstraff, är han skyldig vidkännas C-avdrag, vederbörande myndighet

likväl obetaget att, där så prövas skäligt, låta honom uppbära viss

del av lönen. Finnes avstängningen hava varit obefogad, blir den anhållne

ej häktad eller blir den anhållne eller häktade frikänd, skall löneavdrag ej

tillämpas och innehållen lön utbetalas.

IV. Polisman avhåller sig från tjänstgöring utan att hava erhållit ledighet

eller kunna styrka giltigt förfall: Polismannen skall vidkännas C-avdrag.

3 kap. Semester och semesterersättning.

13 §.

Semester.

1 mom. Polisman äger rätt att erhålla semester under det antal dagar

för helt år räknat (år ssemester), som framgår av följande sammanställning.

Semestern erhålles å tid, som prövas lämplig med hänsyn till göromålens

behöriga gång, under det löpande kalenderåret eller, om detta på grund av

tjänstgöringsförhållandena icke kunnat ske eller vederbörande polischef i

annat fall finner skäl därtill lämna medgivande, under tiden 1 januari—31

maj nästpåfoljande år. Utan hinder av vad nu sagts må polisman stationerad

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr 75.

103

Polismän tillhörande

Till och med

Från och med

det kalenderår, under vilket

polismannen fyller

31) år

40 år

avdragsgrupp 1 eller 2 ................................

20 dagar

20 dagar

avdragsgrupp 3: lönegraderna 11—14 ..................

20 >

30 »

lönegraderna 15—26 ..................

25 »

35 »

högre lönegrader ......................

35 >

45 ,

å ort inom riket, där kallortstillägg utgår, av vederbörande polischef kunna

medgivas att erhålla återstående semester under nästpåfoljande år i

följd med semester för detta år.

Den, som bär sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd, är pliktig

att begagna sig av semester, då sådant föreskrives av vederbörande myndighet.

Till vissa icke-ordinarie polismän kan utgå semesterersättning enligt bestämmelserna

i 14 §.

2 mom. Vid semesterns bestämmande skall iakttagas följande.

a) Innehaves i reglementet avsedd lönegradsplacerad tjänst under allenast

del av kalenderår, beräknas semestern i förhållande till tiden för tjänstinnehavet.

Uppkommer därvid brutet dagantal, sker avrundning till närmaste

hela dagantal. Uppgår den beräknade tiden till mindre än en halv dag,

föreligger icke rätt till semester. Såsom undantag från vad nu sagts skall

gälla, att polisman, som avgår med rätt till ålderspension, äger åtnjuta den

semester, som skulle tillkomma honom, om han kvarstode i tjänst till kalenderårets

utgång.

Äro olika årssemestrar tillämpliga för skilda delar av samma kalenderår,

beräknas semestern för varje del för sig, varefter den sammanlagda semestertiden

avrundas på nyss angivet sätt. Härvid skall hänsyn ej tagas till anställningstid,

för vilken semesterersättning utgått.

b) Har den, som tillträder i reglementet avsedd lönegradsplacerad tjänst,

under samma kalenderår innehaft annan anställning med avlöning enligt av

Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser, skall, om semestern i denna anställning

beräknas för löpande kalenderår, vad under a) stadgas äga motsvarande

tillämpning.

Har polisman omedelbart före tjänstetillträdet innehaft sådan i nästföregående

stycke omförmäld anställning, i vilken semestern icke beräknas för

löpande kalenderår, äger polismannen i den tillträdda tjänsten erhålla i

den tidigare anställningen intjänt men ej åtnjuten semester. Av den semester,

vartill polismannen eljest är berättigad enligt bestämmelserna i denna

paragraf, må han åtnjuta högst det antal semesterdagar, varmed årssemestern

i den nya tjänsten befinnes överstiga den vid tjänstetillträdet beräknade

summan av intjänt men ej åtnjuten semester och tidigare under kalenderåret

åtnjuten semester. Med åtnjuten semester skall jämställas semestertid,

för vilken semesterersättning uppburits.

c) Vidkännes polisman C-avdrag å lönen av annan anledning än tjänstledighet

för offentligt uppdrag, må semestern enligt av Kungl. Maj :t meddelade

bestämmelser minskas med så stor del av årssemestern, som belöper

på avdragstiden.

Har polisman under innehav av i detta reglemente avsedd tjänst eller av

annan anställning med avlöning enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser

—- oavbrutet eller endast med kortare avbrott för tjänstgöring för
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

söksvis -— under tiden 1 juli—31 december av annan anledning än tjänstledighet

för offentligt uppdrag vidkänts C-avdrag å lönen, åtnjutit tjänstledighet,

som avses i 12 § I, punkt 6 b) eller c) eller punkt 11, eller åtnjutit

semester, må han ej, med mindre vederbörande myndighet finner skäl

därtill lämna medgivande, därefter erhålla semester förrän han minst 90

dagar tjänstgjort i anställning, som nyss nämnts, eller fullgjort uppdrag

för statens eller polisdistriktets räkning.

d) Har semester åtnjutits såväl före som efter dag eller dagar, som äro

tjänstefria, skall semestern anses hava omfattat jämväl den eller de mellanliggande

dagarna, i den mån ej annat följer av beslut eller bestämmelser, som

meddelas av Kungl. Maj:t. Om semester åtnjutits å del av dag, som i övrigt

är tjänstefri till följd av partiell tjänstledighet, skall semestern anses hava

omfattat hela nämnda dag.

14 §.

Semesterersättning.

Därest polisman, som är aspirant eller extra tjänsteman, avgår ur polisdistriktets

tjänst eller — i fråga om statligt anställd polisman — ur statens

tjänst eller avlider innan han ånjutit den semester, vartill han vid avgången

eller dödsfallet var berättigad enligt bestämmelserna i 13 §, äger polismannen

eller, om han avlidit, hans dödsbo erhålla semesterersättning. Semesterersättningen

skall motsvara den lön, som polismannen skulle hava erhållit

under förlängd anställning det antal dagar, som den återstående semestern

omfattar.

i kap. Ersättning vid vikariat och gottgöreise för övertidstjänstgöring m. in.

15 §.

Ersättning vid vikariat m. m.

1 mom. Då det prövas erforderligt att uppehålla polismanstjänst med

vikarie och därför anlitas polisman, som innehar lönegradsplacerad tjänst,

må polismannen utan förändring av anställningen meddelas vikariatsförordnande

å tjänsten. Sådant förordnande må kunna meddelas jämväl i det

fall, att tjänstens innehavare för handläggning av visst ärende eller viss

grupp av ärenden eller eljest för fullgörande av särskilt åliggande i tjänsten

erhållit befrielse helt eller delvis från övriga honom åliggande tjänstegöromåi.

2 mom. Polisman, som innehar lönegradsplacerad tjänst, må, där ej annat

följer av beslut eller bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj :t, kunna

meddelas förordnande, vilket utan att innebära vikariat å viss tjänst avser

bestridande av göromål, som eljest ankomma på polismän i viss högre lönegrad.

Beträffande sådant förordnande att bestrida göromål skall vad i 3

och 4 mom. stadgas om vikariatsförordnande äga motsvarande tillämpning.

3 mom. Kan ordinarie eller extra ordinarie tjänst förutses komma att

uppehållas på förordnande med full tjänstgöring under minst 6 månader

i följd, skall, så framt icke Kungl. Maj :t för visst fall eller viss grupp av

fall annorlunda beslutat, med tillämpning av 42 § polisreglementet vikariatslöneförordnande

snarast möjligt meddelas å tjänsten. Kungl. Maj :t må

jämväl eljest, då särskilda skäl det föranleda, medgiva, att vikariatslöneförordnande

å tjänst av angivna slag må meddelas.

Vikariatslöneförordnande må icke meddelas annan än den, som äger behörighet

för tjänst av det slag förordnandet avser och i övrigt är fullt lämp
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

105

lig för förordnandet. Ifrågakommer till sådant förordnande annan än den,

som innehar i reglementet avsedd lönegradsplacerad tjänst, skall han i stället

anställas som extra polisman med placering i lönegrad med samma

ordningsnummer, som gäller för den uppehållna tjänsten.

4 mom. Innehavare av vikariatsförordnande å högre tjänst äger, där ej

fråga är om vikariatslöneförordnande, åtnjuta vikariatsersättning.

Härvid skall iakttagas,

att polisaspirant behandlas som om han vore innehavare av sådan ordinarie

eller extra ordinarie tjänst, som normalt utgör första befordringstjänst

från aspiranttjänsten, samt

att innehavare av sådan extra tjänst, som enligt vederbörande myndighets

beprövande motsvarar ordinarie eller extra ordinarie tjänst men är placerad

i lönegrad med lägre ordningsnummer än denna, behandlas som om

han i stället innehade en motsvarande ordinarie eller extra ordinarie tjänst.

Vikariatsersättningen utgår enligt särskilda av Kungl. Maj :t med stöd av

riksdagens beslut utfärdade, såsom bilaga till statens löneplansförordning

fogade tabeller med tillhörande anvisningar.

Vid vikariatsförordnande skall, då så med hänsyn till göromålens art och

omfattning finnes skäligt, vikariatsersättningen bestämmas till lägre belopp

än som eljest skolat utgå.

5 mom. Polisman, som vid sidan av tjänstgöring i egen tjänst på grund

av förordnande bestrider polismanstjänst i annat polisdistrikt, äger åtnjuta

ersättning med 6 kronor för dag. Avser förordnandet högre tjänst, skall

denna särskilda ersättning utgå i stället för vikariatsersättning enligt 4

mom.

16 §.

Gottgörelse för övertidstjänstgöring in. m.

1 mom. Där polisman undantagsvis måste anlitas för övertidst jänstgöring,

må han kunna för sagda tjänstgöring erhålla gottgörelse i enlighet med

bestämmelserna här nedan samt de närmare föreskrifter, som Kungl. Maj :t

meddelar. Sådan gottgörelse cmå dock icke, med mindre Kungl. Maj :t därtill

lämnar medgivande, tillkomma den, som innehar eller å förordnande uppehåller

tjänst i högre lönegrad än den 22:a. Såsom förutsättning för gottgörelse

skall vidare, där ej särskilda skäl annat föranleda, gälla, att tjänsten

enligt vederbörande myndighets beprövande avser arbete av sådant slag, att

behovet och varaktigheten av övertidstjänstgöring kunna kontrolleras, och

att polismannen icke inom arbetsområdet utövar mera självständigt befäl.

Med övertidstjänstgöring förstås tjänstgöring utöver den, som av KungL

Maj:t eller vederbörande myndighet fastställts såsom normal för den tjänst

eller det slag av tjänstgöring, varom fråga är. Vad angår polisman, som anställts

för avkortad tjänstgöring, förstås med övertidstjänstgöring vad som

överskjuter full tjänstgöring. Såsom övertidstjänstgöring anses icke tjänstgöring,

vars fullgörande icke påkallats eller godkänts av vederbörligt befäl.

Med arbete å kvalificerad övertid förstås övertidstjänstgöring å natt, varmed

här avses tiden mellan klockan 22 och 6, å sön- eller helgdag, påskafton,

midsommarafton eller julafton eller å tid, som infaller mellan klockan

18 och 22 å dag före sön- eller helgdag. Med arbete å enkel övertid förstås

övertidstjänstgöring å annan tid än nu sagts.

2 mom. Gottgörelse för övertidstjänstgöring skall, i den män så kan ske,

utgå i form av ledighet från annan tjänstgöring. Tiden för sådan kompensationsledighet

skall motsvara en och en halv gånger den tid övertidstjänstgöringen

omfattat. Kompensationsledighet för arbete, som utförts å kvalifi
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

cerad övertid, skall likväl, om den beredes å annan tid än sådan, å vilken

övertidstjänstgöring anses utgöra arbete å kvalificerad övertid, omfatta dubbelt

så lång tid som den, varunder övertidstjänstgöringen fullgjorts.

3 mom. 1 den mån gottgörelse för fullgjord övertidstjänstgöring icke kan

i enlighet med vad i 2 mom. sägs beredas genom ledighet, äger polismannen

för densamma åtnjuta övertidsersättning.

Övertidsersättningen för timme vid arbete å enkel övertid och vid arbete

å kvalificerad övertid framgår av statens löneplansförordning. För polisman

skall, där ej annat följer av beslut eller bestämmelser som meddelats av

Kungl. Maj :t, tillämpas den övertidsersättning, som gäller för den löneklass

och ortsgrupp, efter vilken han åtnjuter lön. För övertidsarbete, som utförts

å högre tjänst, utan att polismannen i denna tjänst åtnjutit vikariatslön,

skall dock övertidsersättningen utgå med belopp, som gäller för löneklassen

närmast över den, efter vilken polismannen åtnjuter lön, eller för den högre

löneklass, som utgör lägsta löneklassen inom den uppehållna tjänstens lönegrad.

För övertidsarbete, som frivilligt utförts å lägre tjänst, må övertidsersättningen

icke utgå med högre belopp än som gäller för högsta löneklassen

i den lägre tjänstens lönegrad.

I intet fall må övertidsersättning utgå enligt högre löneklass än den 25 :e.

4 mom. Där polisman, som är anställd för avkortad tjänstgöring, undantagsvis

måste anlitas för tjänstgöring jämväl å sådan dag eller del av dag,

under vilken han med hänsyn till den för honom gällande anställningen

eljest icke skolat tjänstgöra, äger han härför åtnjuta fgllnadslön. Denna

skall för hel dag vara lika med daglönen och för del av dag utgöras av den

därpå belöpande delen av daglönen. Med daglön förstås härvid det belopp,

som skulle hava utgjort polismannens daglön, om han varit anställd för

full tjänstgöring.

Vad i första stycket sagts skall gälla jämväl vid förordnande att uppehålla

annan tjänst, som är lika hög som eller högre än polismannens egen

tjänst, så framt icke vikariatslön utgår.

5 kap. Särskilda ersättningar och lönetillägg.

17 §.

Särskilda ersättningar.

1 mom. Angående ersättning vid förrättning och tjänsteresa gäller vad

därom stadgas i allmänna resereglementet och i särskilda av Kungl. Maj :t

meddelade föreskrifter.

2 mom. Polisman, som vid semesters inträde tjänstgör å annan ort än

stationeringsorten eller som vid semesters upphörande skall tjänstgöra å

sådan annan ort, äger, om i 1 mom. avsett fall ej föreligger, åtnjuta resekostnadsersättning

enligt allmänna resereglementet eller särskilda av Kungl.

Maj :t meddelade föreskrifter för av honom vid semesterns inträde eller

upphörande företagen resa mellan tjänstgörings- och stationeringsorterna.

Företager polismannen inom riket resa mellan tjänstgöringsorten och annan

ort än stationeringsorten, må han åtnjuta ersättning för densamma, dock

icke med högre belopp än som motsvarar beräknad resekostnad för resa

mellan tjänstgörings- och stationeringsorterna. Här meddelade bestämmelser

skola allenast gälla beträffande resor i samband med semester omfattande

minst sex dagar i följd.

Därest polisman efter semesterns inträde men före utgången av densamma

återkallas till tjänstgöring, beror på prövning av Kungl. Maj:t eller,

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

107

•efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av vederbörande myndighet, i vad mån

ersättning må utgå för av polismannen företagen resa, som står i samband

med semesterns avbrytande.

3 mom. Ordinarie eller extra ordinarie polisman som förflyttas på grund

av indragning av polistjänst eller eljest utan egen ansökan eller därom uttryckt

önskan äger, i förekommande fall utan hinder av bestämmelserna

i 3 § 2 och 3 mom., åtnjuta ersättning för flyttningskostnad enligt av Kungl.

Maj :t fastställda grunder.

Kungl. Maj :t eller myndighet, som Kungl. Maj :t därtill bemyndigar, äger

medgiva, att ersättning för flyttningskostnad må utgå till annan polisman

eller under andra förutsättningar än ovan sagts.

4 mom. Ersättning för tillhandahållande av kontorslokal utgår till polisman

enligt av Kungl. Maj :t fastställda grunder.

18 §.

Kallortstillägg m. m.

1 mom. Till polisman stationerad å sådan ort inom rikets nordliga delar,

där vistelsen på grund av klimatiska förhållanden och levnadsbetingelserna

i övrigt kan anses medföra avsevärda olägenheter i fysiologiskt hänseende,

utgår, i den mån ej annat följer av vad nedan stadgas, kallortstillägg med

följande för olika kallortsklasser bestämda belopp för år räknat, nämligen

för kallortsklass I ...................... 120 kronor

» » II 192 »

» » in 300 »

» »> IV 456 »

» » V 672 »

» )> VI 900 »

För polisman, som är anställd för avkortad tjänstgöring, skall tillämpas

ett i förhållande till avkortningen minskat kallortstillägg.

Kallortstillägg skall avstås för tid, då polismannen vidkännes C-avdrag å

lönen.

2 mom. Närmare bestämmelser angående de orter, å vilka kallortstillägg

skall utgå, och dessa orters fördelning å de olika kallortsklasserna meddelas

av Kungl. Maj :t.

3 mom. Polisman, som å ort tillhörande kallortsklass VI fullgör tjänstgöring,

vilken är av beskaffenhet att i särskilt hög grad utsätta honom för inverkan

av ortens klimatiska förhållanden, kan enligt av Kungl. Maj :t meddelade

bestämmelser tilldelas kallortstraktamente med 75 öre för varje dag, då

han fullgör sådan tjänstgöring.

19 §.

Lönetillägg m. m.

1 mom. I enlighet med bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj :t med

stöd av riksdagens beslut, utgår

a) beredskapsersättning för fullgörande av viss beredskapstjänstgöring;

b) tjänstgöringstillägg för viss tjänstgöring, som fullgöres av polismän,

vilka icke är o berättigade att åtnjuta gottgörelse för övertidstjänstgöring;

samt

c) vittnesarvode för vissa vittnesinställelser.

2 mom. Gratifikation eller belöning må kunna tilldelas polisman, därest

medel för sådant ändamål finnas anvisade.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

6 kap. Tjänstebostad och tjänstedräkt.

20 §.

Tjänstebostad m. m.

t mom. Därest åt polisman anvisas tjänstebostad, som till beskaffenhet

och storlek överensstämmer med vad därom föreskrives i gällande hälsovårdsstadga

och i särskilda av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,

av vederbörande myndighet meddelade bestämmelser, är han

skyldig mottaga och bebo tjänstebostaden.

Skyldighet att mottaga och bebo tjänstebostad, för vilken enligt vad nedan

i denna paragraf sägs ersättning skall utgå, föreligger likväl endast, om vederbörande

myndighet prövar bostadens upplåtande till polismannen vara

påkallat ur tjänstesynpunkt.

2 mom. Har åt polisman anvisats tjänstebostad, som han är skyldig mottaga,

skall han för densamma månadsvis i efterskott erlägga ersättning genom

avdrag å avlöningen eller genom kontant inbetalning, i den mån utgående

avlöningsbelopp ej förslår till avdraget (hyresavdrag).

Ersättningen skall bestämmas med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet

gäller för lägenhet, vilken beträffande storlek och bekvämlighet samt

beskaffenhet i övrigt kan anses likvärdig med tjänstebostaden. Är tjänstebostaden

belägen å ort, där hyresmarknad, som kan tjäna till ledning vid

ersättningens bestämmande, saknas, må i stället skälig hänsyn tagas till det

liyrestal, som för orten beräknats i samband med lönegrupperingen. Vid

ersättningens bestämmande skola jämväl beaktas bostadens belägenhet och

dess karaktär av tjänstebostad. I ersättning skall i förekommande fall inbegripas

gottgörelse för centraluppvärmning eller för tillhandahållande av

möbler. I övrigt skola vid ersättningens bestämmande iakttagas de föreskrifter,

som Kungl. Maj :t meddelar.

Ersättningens storlek bestämmes genom överenskommelse mellan vederbörande

myndighet och polismannen. Kan sådan överenskommelse icke träffas,

skall ersättningsfrågan hänskjutas till statens bostadsnämnd. Över

nämndens beslut i ärende, som hänskjutits till dess avgörande, må klagan

icke föras. Intill dess ersättningen blivit bestämd, skall densamma utgå med

det av myndigheten fordrade beloppet, med rätt för bostadsinnehavaren att,

därest beloppet av bostadsnämnden nedsättes, återbekomma vad han erlagt

för mycket.

Jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke påkallas, förrän

minst ett år förflutit från det ersättningen fastställdes.

Då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt att tillhandahålla

polismannen bränsle eller belysning för hans bostad, skall han erlägga

ersättning därför beräknad efter vederbörande myndighets självkostnadspris.

3 mom. Det åligger innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans

dödsbo att i den omfattning, som kan finnas lämplig, mot skälig gottgörelse

upplåta utrymme i tjänstebostaden för polismannens vikarie eller efterträdare.

''t mom. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo

skall, såvitt annat icke avtalats, avträda tjänstebostaden å fardag, som infaller

näst efter tre månader från det uppsägning skett eller dödsfallet timat.

Avflyttning skall dock, om icke annorlunda överenskommes, ske,

a) därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas,

inom skälig tid därefter, om ny tjänstebostad anvisats honom, men eljest å

s. 109 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 75.

109

den fardag, som inträffar näst efter tre månader från det han erhöll kännedom

om beslutet rörande befordringen eller förflyttningen,

b) därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst med pension, å närmaste

fardag efter avgången samt

c) därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid

den löpande månadens utgång.

5 mom. I fråga om tjänstebostads begagnande samt vård och underhåll

skola de särskilda föreskrifter gälla, som härutinnan meddelas av vederbörande

myndighet.

21 §.

Tjänstedräkt och tjånstetecken m. m.

1 mom. I fråga om polismans skyldighet att bära eller innehava tjänstedräkt

eller tjånstetecken samt att innehava övrig för tjänsten erforderlig

utrustning skall gälla vad Kungl. Maj :t eller myndighet, som Kungl. Maj :t

därtill bemyndigar, därutinnan bestämmer.

Närmare föreskrifter angående vad vid tillämpning av bestämmelserna i

denna paragraf skall förstås med tjänstedräkt, tjånstetecken och skyddsbeklädnad

meddelas av Kungl. Maj :t.

2 mom. Polisman, som är aspirant eller extra tjänsteman, äger såsom lån

utan ersättning erhålla för tjänsten erforderlig beklädnad och utrustning.

I vad mån polismannen vid tjänstledighet med skyldighet att vidkännas

C-avdrag å lönen skall avstå jämväl förmånen av fri beklädnad bestämmes

av Kungl. Maj :t.

3 mom. a) Ordinarie eller extra ordinarie polisman må enligt av Kungl.

Maj:t meddelade bestämmelser såsom lån utan ersättning erhålla skyddsbeklädnad

eller annan av särskild tjänstgöring påkallad beklädnad ävensom

övrig för tjänsten erforderlig, till obligatoriska persedlar icke hörande utrustning.

b) Sådan under a) avsedd polisman, som är skyldig att innehava tjänstedräkt,

äger vid tillträdandet av första ordinarie eller extra ordinarie tjänst

uppbära ekiperingshjälp med 750 kronor, om han icke i annan tidigare anställning

vid polisväsendet uppburit ekiperingshjälp.

c) För underhåll och förnyelse av obligatoriska persedlar äger under a)

avsedd polisman uppbära ckiperingsbidrag med 270 kronor för år räknat.

För polisman, som enligt särskilt medgivande äger att regelmässigt under

tjänstgöringen bära civil dräkt, skall dock ekiperingsbidraget utgå med 135

kronor.

Rätt till ekiperingsbidrag inträder vid ingången av kalendermånaden näst

efter den då ett år förflutit från och med den dag, då polismannen blev

berättigad till ekiperingshjälp. Bidraget utbetalas under de villkor i övrigt

och enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t eller,

efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av vederbörande myndighet.

7 kap. Begravningshjälp m. m.

22 §.

1 mom. Avlider polisman, som tillhör någon av de i 11 § 3 mom. angivna

grupperna 2 och 3, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas

ett belopp av 500 kronor. Efterlämnar polismannen anhöriga, vilka äro berättigade

till familjepension, som utgår på grund av tjänsten, skall dock,

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

där polismannens månadslön överstiger familj epensionen för månad, begravningshjälpen

förhöjas med ett belopp motsvarande skillnaden. För beräkning

av sagda förhöjning skola läggas till grund förhållandena under den

månad, då dödsfallet inträffat.

1 första stycket avsett belopp skall i förekommande fall minskas med begravningshjälp,

vartill dödsboet är berättigat enligt allmän lag eller särskild

författning.

2 mom. Avlider polisman under tjänstgöring å annan ort än stationeringsorten,

må, i förekommande fall utöver begravningshjälp, ersättning utgå

för kostnaderna för transport av den avlidne till stationeringsorten eller till

annan ort, i sistnämnda fall dock högst med belopp motsvarande kostnaderna

för transport till stationeringsorten.

8 kap. Beräkning och utbetalning av kontanta löneförmåner.

23 §.

1 mom. I den mån ej annat följer av vad i 2 och 3 inom. sägs eller av

särskilt av Kungl. Maj :t meddelat beslut, skall på nedan angivet sätt beräkning

och utbetalning varje kalendermånad för sig ske av det belopp, som

tillkommer polisman på grund av de i reglementet innefattade eller med stöd

av detsamma meddelade bestämmelserna om

lön och löneavdrag,

vikariatsersättning och annan därmed jämförlig ersättning ävensom i 16 §

4 mom. avsedd fyllnadslön samt

kallortstillägg.

Vid beräkningen iakttages

a) att tillämpning skall ske av månadslön, så framt icke tillämpning av

daglön påkallas till följd av att lönen avser allenast en del av månaden eller

för olika delar av månaden skall beräknas enligt olika löneklasser eller ortsgrupper

eller eljest enligt olika grunder eller skall utbetalas från skilda

tjänsteställen,

b) att beträffande C-avdrag vad under a) här ovan sagts skall äga motsvarande

tillämpning,

c) att beträffande sådan annan förmån än lönen, som är upptagen med

visst belopp för år i''äknat, vad under a) sagts skall äga motsvarande tillämpning,

varvid förmånen skall anses belöpa med lika stort belopp å varje kalendermånad

och månadsbelopp med lika stor del å varje dag under månaden,

samt

d) att, om annan jämkningsföreskrift ej gäller, vad av månads- eller dagbelopp

överskjuter helt öretal bortfaller.

Utbetalningen av för viss kalendermånad beräknat belopp, till den del detsamma

icke skall innehållas enligt särskilda föreskrifter, sker tidigast den

tjugufemte dagen och senast den sista helgfria dagen i månaden. Vederbörande

myndighet må dock medgiva, att utbetalningen äger rum tidigast den

tjuguandra dagen i december månad. Om beloppet tillställes polismannen

genom postverket eller genom insättning i bank, skall det av vederbörande

myndighet utanordnas i så god tid, att det kan beräknas vara för polismannen

tillgängligt senast den sista helgfria dagen i månaden.

Då polismans anställning upphör vid annan tidpunkt än kalendermånads

utgång, skall, oavsett vad i nästföregående stycke sagts, utbetalningen ske i

samband med anställningens upphörande.

2 mom. Efter vederbörande myndighets beslut må i 1 mom. avsedd utbetalning

grundas på preliminär beräkning, vid vilken hänsyn icke tages till

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

tjänstgöringsförhållandena under den löpande kalendermånaden eller hänsyn

allenast tages till tjänstgöringsförhållandena intill viss dag i månaden.

Om efter dylik beräkning utbetalat belopp understiger eller överstiger det

som skolat utgå vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. här ovan skall

skillnaden vid nästföljande utbetalningstillfälle i förstnämnda fall utbetalas

till polismannen och i sistnämnda fall avdragas från det belopp, som då eljest

skolat utbetalas. I den mån utbetalat belopp, som grundar sig på preliminär

beräkning, överstiger det, som skolat utgå vid tillämpning av bestämmelserna

i 1 mom., och skillnadsbeloppet icke kan avdragas i nyss angiven

ordning, skall polismannen vara skyldig att återbetala detsamma inom den

tid och i den ordning, som vederbörande myndighet bestämmer.

3 mom. Efter vederbörande myndighets beslut må utbetalning vid tidigare

tidpunkt än i 1 mom. sägs kunna ske undantagsvis, då särskilt ömmande

omständigheter föreligga och tillfällig hjälp för mötande av oförutsedda och

hastigt påkommande utgifter är av behovet synnerligen påkallad.

Utbetalning må avse högst det belopp, som kunnat utgå, om tjänstemannens

anställning upphört vid utbetalningstillfället.

4 mom. I fråga om tidpunkt och sätt för utbetalning av annan i reglementet

avsedd avlöningsförmån än som angives i 1 mom. äger den utbetalande

myndigheten, i den mån ej Kungl. Maj :t härom förordnat, besluta efter

vad som synes myndigheten lämpligast.

9 kap. Polismans skyldighet att underkasta sig ändring i

avlöningsbesifimmelserna m. m.

24 §.

1 mom. Polisman är pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande

av eller eljest ändrade bestämmelser rörande de förmåner och ersättningar

m. tu., om vilka förmäles i nedan angivna delar av reglementet:

6 och 7 §§ angående placering och uppflyttning i löneklass och lönerum,

12 § I, punkt 3 angående tjänstledighet för militärtjänstgöring, då krigsavlöningsreglementet

icke är å polismannen tillämpligt,

12 § I, punkt 6 och i anslutning därtill meddelade särskilda bestämmelser

angående tjänstledighet för sjukdom m. in., i den mån ändrade bestämmelser

påkallas av genomförandet av allmän sjukförsäkring,

13 och 14 §§, såvitt angår tid då krigsavlöningsreglementet är å polismannen

tillämpligt,

15 § 5 mom. angående ersättning vid bestridande av polismanstjänst i visst

fall,

16 § angående gottgörelse för övertidstjänstgöring m. m.,

17—19 §§ angående särskilda ersättningar och lönetillägg, utom såvitt

angår de i 18 § 1 och 2 mom. meddelade bestämmelserna angående kallortstillägg,

20 § angående tjänstebostad m. m., samt

21 § angående tjänstedräkt m. m.

2 mom. Polisman är vidare skyldig underkasta sig minskning i eller upphörande

av extra inkomster, vilka kunna medfölja tjänsten eller utgå för

bestyr i sammanhang därmed.

25 §.

Den som icke åtnöjes med kommunal myndighets beslut i fråga om tilllämpningen

av bestämmelserna i denna avdelning, utom i vad de avse

tjänsters placering i lönegrad och fastställande av hyresavdrag för tjänste
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

bostad, äger anföra besvär över beslutet hos vederbörande länsstyrelse (överståthållarämbetet).

Besvären skola hava inkommit till länsstyrelsen (överståthållarämbetet)

inom tre veckor från den dag, då klaganden erhöll del

av beslutet.

3 avd. Bestämmande av avlöningsförmåner för innehavare av arvodes
befattning.

26 §.

För innehavare av i 1 § 2 mom. e) avsedd arvodesbefattning fastställas

avlöningsförmånerna av vederbörande myndighet, i den män ej Kungl. Maj :t

härutinnan meddelar beslut. Vid bestämmande av avlöningsförmåner för

här avsedda polismän skall föreskrift meddelas angående semester och semesterersättning.

Är polisman, som i första stycket avses, berättigad att av allmänna medel

uppbära tjänstepension eller årligt understöd eller lön för beställning å reservstat

vid försvaret, skall hänsyn härtill tagas vid avlöningens bestämmande,

i den mån icke pensionsförmånen utgöres av reservpension eller däremot

svarande engångsbelopp.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1954. Beträffande polisdistrikt

eller organisationsenhet inom polisdistrikt, som är föremål för stridsåtgärd

från polispersonalens sida, må kommunal myndighet i vederbörlig ordning

dock besluta om uppskov med reglementets tillämpning på den vid

reglementets ikraftträdande inom distriktet eller organisationsenheten anställda

polispersonalen tills vidare, intill dess stridsåtgärderna hävts eller

på annat sätt bringats att upphöra. I avbidan härpå skall för ifrågavarande

polispersonal de kommunala bestämmelser, som tillämpades den 1 februari

1954, äga fortsatt tillämpning. Beslut om uppskov med polislönereglementets

tillämpning skall underställas länsstyrelsens (överståthållarämbetets) prövning.

Vid reglementets tillämpning skola iakttagas de övergångsbestämmelser,

som Kungl. Maj :t i särskild ordning meddelar.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ris proposition nr 75.

113

Bilaga I.

Placeriogstabell.

Löneklassplacering i tjänst med lönegradsbeteckning Ca, Ce eller Cg

med hänsyn till lägre tjänst med någon av dessa lönegradsbeteckningar

eller någon av lönegradsbeteckningarna

Ma, Me eller Mg.

I tabellen angives i varje sifferkombination lönegradsnummer före samt

löneklass- och lönerumsnummer efter kolon.

Kolumn

a

b

c

d,

d2

1

d3

d4

10:10

9:10

8 : 10

7:10,

6: 92

5: 83

I

4: 7,

11 : 11

10: 11

9:11

i 8:11.

7:10,

6: 93

5: 8*

12:12

11:12

10:12

j 9:12,

8:11,

7: 10,

6: 94 1

13:13

12 : 13

11 : 13

10:13,

9:12,

8:11,

7 : 104

14: 14

13: 14

12:14

11 : 14,

10:13,

9:12,

8: 11*

15:15

14 : 15

13:15

12:15,

11:14,

10:13,

9 : 124

16:16

15:16

14: 16

13:16,

12 : 15,

11:14,

10:134

17:17

16:17

In: 17

14:17,

13 : 16,

12 :15,

11:14,

18:18

17:18

16:18

15:18,

14 :17,

13:16,

12:15*

19:19

18:19

17:19

16 : 19,

15:18,

14:17,

13:16*

20:20

19:20

18:20

17: 20,

16 :19,

15 :18,

14 :17* j

21:21

20:21

19:21

18:21,

17: 20,

16 : 19,

15 :18*

22: 22

21:22

20 :22

19 : 22,

18:21,

17:20,

16 :19*

23:23

22:23

21:23

20:23,

19:22,

18:21,

17: SO*

24:24

23: 24

22:24

21:24,

20 :23,

19 : 22,

18:21* |

25:25

24:25

23:25

22 : 25,

21:24,

20:23,

19:22*

26:26

25:26

24: 26

23 :26,

22:25,

21 :24,

20:23*

27 :27

26:27

25:27

24:27,

23: 26,

22 :25,

21:24*

28:28

27:28

26:28

25: 28,

24: 27,

23: 26,

22 :25* ;

29:29

28:29

27:29

26:29,

25 :28,

24:27,

23 :26*

30:30

29:30

28:30

27: 30,

26: 29,

25:28,

24 :27*

31:31

30:31

29:31

28:31,

27:30,

26: 29,

25:28*

—

31 :32

30:32

29:32,

28:31,

27:30,

26:29*

—

—

31:33

30:33,

29 ; 32,

28:31,

27:30*

—

—

31:34, ;

30:33,

29:32,

28:31*

—

—

31:34,

30:33,

29 :32*

—

—

—

—

31 :34,

30 :33*

—

— i

—

— 1

— 1

—

31:34*

8 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 75.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 75.

Anvisningar till placeringstabellen.

1. Löneklass placering med utgångspunkt från en omedelbart före tjänstetillträdet

innehavd tjänst. För bestämmande av löneklassplaceringen uppsökes

i placeringstabellen kombinationen av lönegradsnumret lör den tidigare

tjänsten och numret å den löneklass (löneklass och lönerum), vari polismannen

senast var placerad. Därefter undersökes, om den närmast undre

raden (i samma kolumn eller längre åt vänster) upptager den nya tjänstens

lönegradsnummer. Allteftersom så är fallet eller icke skall följande gälla:

a) Om kombination upptagande den nya tjänstens lönegradsnummer

återfinnes å den närmast undre raden (i samma kolumn eller längre åt vänster),

placeras polismannen i den löneklass (lönerum), som denna kombination

upptager. Var polismannen i den tidigare tjänsten placerad i högsta löneklassens

fjärde lönerum, uppflyttas han i löneklass (lönerum) enligt bestämmelserna

i 6 §. 1 annat fall uppflyttas han första gången i löneklass (lönerum)

vid den samtidigt med eller efter tjänstetillträdet infallande tidpunkt,

då han vid fortsatt innehav av den tidigare tjänsten skulle hava vunnit uppflyttning;

kan ytterligare uppflyttning i löneklass (lönerum) komma i fråga,

skola bestämmelserna i 6 § äga motsvarande tillämpning.

b) Om kombination upptagande den nya tjänstens lönegradsnummer ej

återfinnes å den närmast undre raden (i samma kolumn eller längre åt vänster),

skola bestämmelserna i 6 § tillämpas.

2. Löneklass placering med utgångspunkt från en tjänst, som icke innehafts

omedelbart före den mja tjänstens tillträdande. Polismannen erhåller

den löneldassplacering och löneklassuppflyttning, som skulle hava tillkommit

honom enligt punkt 1, om han bibehållit den tidigare tjänsten intill den

nya tjänstens tillträdande med rätt att för uppflyttning i löneklass (lönerum)

tillgodoräkna den mellanliggande tiden, i den mån han därunder innehaft

i reglementet avsedd lönegradsplacerad tjänst, som är lika hög som

eller högre än den tidigare tjänsten, dock ej dagar, vilka enligt av Kungl.

Maj :t meddelade bestämmelser icke må tillgodoräknas för löneklassuppflytt
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ris proposition nr 75.

115

Innnehållsärörteckmng.

Utdrag av statsrådsprotokollet ........................................ 3

I. Inledning...................................................... 3

II. Polislöneutredningens betänkande................................ 5

1. Polisväsendets uppgifter och organisation, polispersonalens arbetsuppgifter,

anställnings- och avlöningsförhållanden, m. m........... 5

2. Principerna för ett nytt lönesystem............................ 11

3. Polispersonalens lönegradsplacering och tjänstebenämningar....... 13

4. Arbetstidsförhållanden........................................ 23

5. Riktlinjer för ett statligt polislönereglemente.................... 25

6. Övergångsanordningar........................................ 36

III. Yttrandena.................................................... 37

IV. Resultatet av överläggningarna med vederbörande personalorganisationer 59

V. Departementschefen............................................ 65

Plemställan.................................................... 86

Bilaga A. Tablå över polisdistriktens organisation........................ 87

» B. Göromålsförteckning ........................................ 88

» C. Beräkningar rörande resultatet av förslaget till lönegradsplacering

av polispersonal ........................................, .. . 92

» D. Förslag till polislönereglemente................................ 94

647066. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. SU 1954:114 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förstärkning av ordningsstatspolisen m. m. jämte i ämnet väckt motion. s. 64 i texten
  2. SU 1954:116 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 195b\55 till vissa ersättningar åt befattninqshavare vid polisväsendet m. m. s. 88 i texten
  3. Rskr. 1954:152 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående sänkning av vissa postavgifter. a1 i texten
  4. SU 1954:53 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående polispersonalens avlöningsförmåner m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten