Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m

1954-02-12 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:94, Med förslag till förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9b.

1

Nr 94.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under vistelse å anstalt m. m.; given Stockholms

slott den 12 februari 195b.

Kungl. Maj :t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. in.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att förordningen den 24 mars 1938 (nr 102) om

olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare m. fl. samt förordningen

samma dag (nr 103) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning

åt fångar m. fl. från och med den 1 januari 1955 skall ersättas av en

ny gemensam förordning, utformad i anslutning till den genom propositionen

nr 60 föreslagna nya yrkesskadeförsäkringslagstiftningen.

1—Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 sand. Nr 9b.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 9 i.

Förslag

till

Förordning

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

vistelse å anstalt m. in.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Drabbas någon som

a) är häktad eller intagen å fångvårds- eller tvångsarbetsanstalt eller

vårdas å allmän eller statsunderstödd enskild alkoholistanstalt eller

b) å fattigvårdsanstalt eller annat arbetsställe fullgör arbete, som jämlikt

71 § lagen om fattigvården eller 72 § barnavårdslagen anvisats honom,

under vistelsen å häktet, anstalten eller arbetsstället i eller utom arbete av

skada till följd av olycksfall eller inverkan, som avses i 6 § lagen om yrkesskadeförsäkring,

utgår ersättning av statsmedel enligt vad nedan sägs.

Med skada avses kroppsskada ävensom skada å konstgjord lem eller därmed

jämförlig anordning, som är i bruk för sitt ändamål.

Till olycksfall, som avses i första stycket, hänföres jämväl olycksfall vid

färd till eller från häktet, anstalten eller arbetsstället, såframt färden föranledes

av och står i nära samband med vistelsen därstädes.

2 §•

Där ej annat följer av vad nedan stadgas utgår ersättning enligt denna

förordning med belopp, som jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring och

lagen om yrkesskadeförsäkring skulle hava utgivits, såframt skadan omfattats

av den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen; och skola i övrigt bestämmelserna

i sistnämnda lag rörande obligatorisk försäkring i tillämpliga

delar lända till efterrättelse.

3 §•

Ersättning enligt denna förordning bestämmes av riksförsäkringsanstalten,

i den mån ej jämlikt 16 § lagen om yrkesskadeförsäkring beslutanderätten

tillkommer försäkringsrådet.

4 §.

Sjukpenning, som enligt denna förordning skall bestämmas med tillämpning

av lagen om allmän sjukförsäkring, må ej utgå efter högre sjukpenningklass

än nr 7 i den i 22 § nämnda lag intagna tabellen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

3

Vid bestämmande av den skadades årliga arbetsförtjänst skall, med iakttagande

i övrigt av vad i 9 § lagen om yrkesskadeförsäkring är stadgat,

skälig hänsyn tagas till årsinkomsten av förvärvsarbete för en arbetstagare

med samma arbetsförmåga som den skadade och i det yrke denne hade, då

han intogs å häktet eller anstalten eller påbörjade förelagt arbete, eller, om

han vid nämnda tidpunkt icke hade något yrke, till motsvarande inkomst

för en med honom jämförlig arbetstagare å den ort, där han senast arbetat

eller haft sin verksamhet eller huvudsakligen uppehållit sig.

Överstiger den årliga arbetsförtjänsten femtusen kronor, tages överskjutande

belopp icke i beräkning.

5 §•

Sjukpenning eller livränta utgives ej till den skadade för tid, under vilken

han hålles häktad eller är intagen å anstalt, som avses i 1 § första stycket

a), eller å fattigvårdsanstalt fullgör arbete, varom sägs i samma stycke b).

Om särskilda skäl äro därtill, må dock så mycket av livränta, som belöper

å nämnda tid, eller del därav i stället utgivas till den som, för den händelse

skadan lett till döden, varit berättigad att erhålla livränta i anledning av

dödsfallet.

6 §.

Är den skadade berättigad att av statsmedel erhålla avlöning, pension

eller annan i denna förordning ej avsedd ersättning, som helt eller delvis

utgör understöd på grund av skadan, eller skall sådant understöd utgå från

kassa eller pensionsinrättning, som understödes av statsmedel, skall i fråga

om avdrag från ersättningen enligt denna förordning i tillämpliga delar

gälla vad i 25 § lagen om yrkesskadeförsäkring stadgas angående avdrag

för understöd, som utgives eller bekostas av arbetsgivare.

Ersättningstagare är skyldig att underkasta sig de bestämmelser rörande

avdrag å tillerkänd ersättning, som må föreskrivas för fall att motsvarande

ersättning utgår på grund av den skadades anställning i kommunal eller

enskild tjänst.

7 §.

Utöver vad som följer av 27 och 28 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring

må, såframt skadan föranletts av att den skadade åsidosatt gällande föreskrifter

för ordningens uppehållande eller om eljest särskilda omständigheter

föranleda därtill, ersättningen till den skadade skäligen nedsättas

eller ock beslutas, att ersättning till honom ej skall utgå.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

8 §.

Ersättning enligt denna förordning utgår ej i anledning av skada, för

vilken den skadade är försäkrad jämlikt lagen om yrkesskadeförsäkring.

9 §•

Underrättelse om inträffad skada skall ofördröjligen lämnas till föreståndaren

för häktet eller anstalten eller, där den skadade i fall, som avses

i 1 § första stycket b), annorstädes än å anstalt utfört honom anvisat arbete,

till fattigvårdsstyrelsen eller barnavårdsnämnden.

10 §.

Föreståndare för häkte eller anstalt ävensom fattigvårdsstyrelse eller

barnavårdsnämnd, som genom underrättelse enligt 9 § eller eljest erhållit

kännedom om skada, som medför eller skäligen kan antagas medföra rätt

till ersättning enligt denna förordning, skall ofördröjligen anmäla skadan

till riksförsäkringsanstalten.

11 §•

Beträffande försäkringsrådets behandling av ärende rörande ersättning

enligt denna förordning skola bestämmelserna i 6 § lagen om försäkringsrådet

äga motsvarande tillämpning.

12 §.

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av

denna förordning, meddelas av Konungen eller av myndighet, som Konungen

bestämmer.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955 men äger icke tilllämpning

i fråga om skada, som inträffat dessförinnan, och ej heller i fråga

om sådan i 6 § första stycket b) eller c) eller tredje stycket lagen om yrkesskadeförsäkring

avsedd skada, som yppats senare, därest den skadade icke

efter förordningens ikraftträdande varit utsatt för inverkan av den art,

som orsakat skadan.

Genom denna förordning upphävas förordningen den 24 mars 1938

(nr 102) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare

m. fl. samt förordningen samma dag (nr 103) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning

åt fångar m. fl.

Äldre bestämmelser skola alltjämt äga tillämpning å sådant ersättningsanspråk

på grund av olycksfall eller sjukdom, som ej till följd av vad i

första stycket sägs skall bedömas enligt den nya förordningen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

5

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 februari

1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, fråga angående ersättning

av statsmedel i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å

anstalt m. m., samt anför.

Genom proposition nr 60 till innevarande års riksdag har framlagts förslag

till lag om yrkesskadeförsäkring, avsedd att från och med den 1 januari

1955 avlösa bl. a. 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete och 1929

års lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar. Till den nuvarande lagstiftningen

är anknutna särskilda ersättningsbestämmelser avseende fall,

då tvångsarbetare eller fångar eller vissa andra å anstalt intagna personer

skadas till följd av olycksfall eller ådrager sig yrkessjukdom. Dessa bestämmelser

kan ej bibehållas oförändrade sedan yrkesskadeförsäkringslagen

trätt i kraft utan måste anpassas till den nya lagstiftningen.

Jag anhåller nu att få upptaga frågan härom till behandling och vill till

en början lämna en översikt av gällande bestämmelser på området.

Gällande bestämmelser.

I förordningen den 24 mars 1938 om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning

åt tvångsarbetare m. fl. (nr 102; ändr. 655/1942, 297/1950 och

253/1953) stadgas, att ersättning av allmänna medel skall utgivas i fall

någon, som är intagen å tvångsarbetsanstalt eller kronohäkte för ådömt

tvångsarbete eller å allmän uppfostringsanstalt eller å allmän eller statsunderstödd

enskild alkoholistanstalt eller som å fattigvårdsanstalt eller

annat arbetsställe fullgör honom jämlikt 71 § fattigvårdslagen eller 72 §

barnavårdslagen anvisat arbete, under vistelsen å anstalten, häktet eller

arbetsstället skadas till följd av olycksfall eller där ådrager sig yrkessjukdom,

som avses i yrkessjukdomsförsäkringslagen (1 § 1 st.). Med nu

nämnt olycksfall likställes olycksfall vid färd till eller från anstalten, häk
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Mnj:ts proposition nr 94.

tet eller arbetsstället, om färden föranledes av och står i omedelbart samband

med intagningen eller arbetsanvisningen (1 § 2 st.).

Ersättning utgår i princip enligt bestämmelserna i olycksfallsförsäkringslagen

och yrkessjukdomsförsäkringslagen samt bestämmes av riksförsäkringsanstalten,

i den mån ej för vissa specialfall beslutanderätten tillkommer

försäkringsrådet (1 § 3 st.).

Den skadade eller sjuke är skyldig att underkasta sig vård eller föreskrift

av läkare, som vederbörande föreståndare för anstalt eller häkte eller fattigvårdsstyrelse

eller barnavårdsnämnd eller riksförsäkringsanstalten tillkallar

(2 § 1 st.).

Sjukpenning eller livränta utgår ej till den skadade eller sjuke för tid,

under vilken han av anledning som i 1 § sägs vistas å anstalt eller häkte

eller under vilken han undergår frihetsstraff, hålles häktad eller är intagen

å säkerhetsanstalt. Om särskilda skäl föreligger, får emellertid så mycket

av livränta, som belöper å nämnda tid, eller del därav i stället utges till

sådan anhörig till den skadade eller sjuke, som —- för den händelse olycksfallet

eller sjukdomen medfört dennes död — varit berättigad till livränta

i anledning av dödsfallet (2 § 2 st.).

Storleken av sjukpenning och livränta är beroende av vederbörandes

årliga arbetsförtjänst. Enligt 3 § första stycket skall denna —- med iakttagande

i övrigt av bestämmelserna i 9 § olycksfallsförsäkringslagen — bestämmas

under skäligt hänsynstagande till avlöningen under året närmast

före olycksfallet för en arbetare med samma arbetsförmåga som den skadade

i det yrke han hade vid tiden för intagandet å anstalten eller häktet

eller påbörjandet av förelagt arbete eller, om han då inte hade något yrke,

till avlöningen under nämnda år för en med honom jämförlig arbetare å

den ort, där han senast arbetat eller haft sin verksamhet eller huvudsakligen

uppehållit sig. Skulle den årliga arbetsförtjänsten överstiga 4 800

kronor, tages det överskjutande beloppet inte i beräkning (3 § 2 st.).

I 11 § olycksfallsförsäkringslagen finnes vissa bestämmelser om avdrag

å försäkringsersättningen för sådant understöd på grund av olycksfallet,

som i annan form helt eller delvis bekostas av arbetsgivaren. Enligt 4 § i

förordningen skall i fråga om avdrag från ersättningen enligt förordningen

nämnda lagregler i tillämpliga delar gälla, om den skadade eller sjuke är

berättigad att vid skada till följd av olycksfall eller yrkessjukdom av statsmedel

få avlöning, pension eller annan ersättning, som ej avses i förordningen

men som helt eller delvis utgör understöd på grund av olycksfallet

eller yrkessjukdomen, eller om sådant understöd skall utgå från kassa eller

pensionsinrättning, som understödes med statsmedel.

Om inträffad olycksfallsskada eller yrkessjukdom skall enligt 5 § föreståndaren

för anstalten eller häktet eller, där vederbörande på annat ställe

än å anstalt eller häkte utfört honom anvisat arbete, vederbörande fattigvårdsstyrelse

eller barnavårdsnämnd ofördröjligen underrättas. Därest

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts proposition nr 94.

olycksfallet eller sjukdomen medfört eller skäligen kan antagas medföra

påföljd, som föranleder ersättning enligt förordningen, skall enligt 6 § ofördröj

ligen av föreståndaren för anstalten eller häktet eller av fattigvårdsstyrelsen

eller barnavårdsnämnden skriftlig anmälan göras hos riksförsäkringsanstalten.

Enligt 25 § olycksfallsförsäkringslagen må ersättningen till den skadade

skäligen nedsättas, bl. a. om olycksfallet föranletts av att den skadade varit

berusad eller att han grovt vårdslöst brutit mot gällande skyddsanordningar

eller skyddsföreskrifter. Vad sålunda stadgats skall enligt 7 § i tillämpliga

delar gälla även beträffande ersättning enligt förordningen. I sistnämnda

paragraf stadgas vidare, att om olycksfallet eller sjukdomen föranletts av

att den skadade eller sjuke begått brottslig handling eller åsidosatt gällande

föreskrifter för ordningens uppehållande, eller om eljest särskilda omständigheter

föranleder därtill, ersättningen till honom ma skäligen nedsättas

eller må beslutas, att sådan ersättning inte skall utgå.

I 8 § ges den konkurrensregeln, att om ersättning i anledning av olycksfallet

eller yrkessjukdomen utgives enligt olycksfallsförsäkringslagen eller

yrkessjukdomsförsäkringslagen, ersättning ej skall utgå enligt ifrågavarande

förordning.

Slutligen innehåller förordningen regler om besvär (9 §) och tillämpningsföreskrifter

(10 §).

Förordningen den 24 mars i 938 om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning

åt fångar m. fl. (nr 103; ändr. 656/1942, 298/1950 och 254/1953)

innehåller bestämmelser om ersättning av allmänna medel i fall någon, som

undergår frihetsstraff eller är intagen i säkerlietsanstalt eller hålles häktad,

under vistelsen å straff- eller säkerhetsanstalten eller häktet skadas till

följd av olycksfall eller ådrager sig yrkessjukdom. Bestämmelserna i denna

förordnings åtta paragrafer korresponderar med bestämmelserna i 1—4,

6—7 och 9—10 §§ i förordningen nr 102. Bestämmelsen i 2 § 1 st. om skyldighet

att underkasta sig vård eller föreskrift av läkare har dock utformats

så i förordningen nr 103, att den avser läkare, som vederbörande fångvårdsmyndighet

eller, efter det han blivit frigiven, riksförsäkringsanstalten må

tillkalla. Motsvarighet till underrättelsestadgandet i 5 § förordningen nr 102

saknas i förordningen nr 103, som ej heller innehåller någon bestämmelse

motsvarande konkurrensstadgandet i 8 § förordningen nr 102.

Tillämpningsföreskrifter till de båda förordningarna finnes i kungörelsen

den 10 juni 1938 (nr 240) med särskilda föreskrifter i anledning av förordningarna

den 24 mars 1938 (nr 102 och 103) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning

åt tvångsarbetare och fångar m. fl.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

Departementschefen.

Försäkringsskyddet enligt 1916 års lag om försäkring för olycksfall i

arbete och 1929 års lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar gäller —

om bortses från eleverna vid vissa yrkesutbildningsanstalter — endast

dem som mot avlöning eller för vinnande av yrkesutbildning utan avlöning

användes till arbete för annans räkning. För lagstiftningens tillämpning

fordras i enlighet härmed, att ett fritt avtal skall ha träffats rörande

arbetets utförande. Om därför, för att taga ett exempel, en försumlig försörj

are, under det han på grund av föreläggande enligt 71 § fattigvårdslagen

eller 72 § barnavårdslagen utför honom ålagt arbete, till följd av

olycksfall får sin arbetsförmåga nedsatt eller avlider, utgår ej någon

ersättning enligt olycksfalls- eller yrkessjukdomsförsäkringslagen till honom

eller hans efterlevande. Vad man främst vill nå med arbetsföreläggandet

— nämligen att förmå vederbörande att för framtiden fullgöra sina

skyldigheter mot sina anhöriga — förfelas emellertid uppenbarligen i motsvarande

mån som den försörjningspliktiges arbetsförmåga går förlorad

genom olycksfallet. Redan ur det allmännas synpunkt har det därför framstått

som önskvärt, att i ett dylikt fall ersättning beredes den skadade

eller hans efterlevande. Skäl har också ansetts tala för att ersättning utgår,

då olycksfall drabbar någon, som är intagen å allmän tvångsarbets- eller

alkoholistanstalt, liksom vidare den som undergår straff för brott ansetts

böra hållas skadeslös för följderna av olycksfall, som inträffar medan

han avtjänar straffet.

Bestämmelser i nu förevarande hänseende är upptagna i förordningen

den 24 mars 1938 (nr 102) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning

åt tvångsarbetare m. fl. samt förordningen samma dag (nr 103) om sådan

ersättning åt fångar m. fl. Den förra förordningen avser enligt sin ordalydelse

person, som är intagen å tvångsarbetsanstalt eller kronohäkte för

ådömt tvångsarbete eller å allmän uppfostringsanstalt eller å allmän eller

statsunderstödd enskild alkoholistanstalt eller som å fattigvårdsanstalt eller

annat arbetsställe fullgör honom jämlikt 71 § fattigvårdslagen eller 72 §

barnavårdslagen anvisat arbete. Den senare förordningen avser person, som

undergår frihetsstraff eller är intagen i säkerhetsanstalt eller hålles häktad.

Enligt båda förordningarna utgår ersättning av allmänna medel, i fall

någon som tillhör ifrågavarande personkategorier under vistelsen å anstalten,

häktet eller arbetsstället skadas till följd av olycksfall -— alltså

även om detta inträffat utom arbete — eller ådrager sig yrkessjukdom.

Ersättningen bestämmes i princip enligt föreskrifterna i olycksfallsförsäkrings-

eller yrkessjukdomsförsäkringslagen. För tid, då vederbörande är

intagen å någon av de i förordningarna avsedda anstalterna eller hålles

häktad, utgår emellertid ej sjukpenning; under sådan tid utgives vidare

livränta endast undantagsvis. I fråga om den årliga arbetsförtjänstens be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 9b.

räkning gäller vidare vissa specialregler, bl. a. såtillvida att den årliga

arbetsförtjänsten ej får beräknas till högre belopp än 4 800 kronor (mot

7 200 kronor i olycksfallsförsäkringslagen).

I propositionen nr 60 till innevarande års riksdag har föreslagits, att

olycksfallsförsäkringslagen och yrkessjukdomsförsäkringslagen från och

med den 1 januari 1955 skall ersättas av en lag om yrkesskadeförsäkring.

Även enligt detta förslag skall den obligatoriska försäkringen avse arbetstagarna

jämte vissa yrkesutbildningselever, varför det också i fortsättningen

föreligger behov av särskilda ersättningsbestämmelser avseende

tvångsarbetare och andra hithörande personer.

Enligt det förslag, som genom den nämnda propositionen underställts

riksdagen, är emellertid den nya yrkesskadeförsäkringen avsedd att få ett

innehåll, som i olika avseenden skiljer sig från den nuvarande olycksfallsoch

yrkessjukdomsförsäkringens. Härutinnan får jag hänvisa till propositionen.

Jag vill här endast erinra om att den nya yrkesskadeförsäkringen

skall samordnas med den allmänna sjukförsäkringen, vilket innebär, att

personer, som är både sjukförsäkrade och obligatoriskt yrkesskadeförsäkrade,

vid yrkesskada skall få ersättning från yrkesskadeförsäkringen först

sedan samordningstiden gått till ända. Under samordningstiden skall sjukhjälp

utgå från allmän sjukkassa enligt reglerna i lagen om allmän sjukförsäkring

på samma sätt som vid sjukdom i allmänhet. Samordningstiden

skall omfatta tiden t. o. in. nittionde dagen efter olycksfallsdagen

eller, om yrkesskadan uppkommit på annat sätt än genom olycksfall, efter

dagen för skadans yppande. Om skadan medför rätt till livränta, skall

dock samordningstiden upphöra senast den dag, livränterätten inträder.

För den som under samordningstiden eller del därav inte är försäkrad

enligt sjukförsäkringslagen, utgives för sådan tid ersättning från yrkesskadeförsäkringen

med belopp som vederbörande skulle ha ägt uppbära i

sjukhjälp från allmän sjukkassa, därest han omfattats av den allmänna

sjukförsäkringen.

Den föreslagna samordningen avser endast skador, som omfattas av

obligatorisk eller frivillig försäkring enligt yrkesskadeförsäkringslagen. Beträffande

skador, som omfattas av andra försäkrings- eller ersättningsförfattningar,

t. ex. den nuvarande olycksfallsförsäkringslagen samt de nu

ifrågavarande förordningarna nr 102 och nr 103, skall förhållandet till sjukförsäkringen

ordnas så, att sjukhjälp enligt sjukförsäkringslagen i regel

inte skall utgå. Sådan sjukhjälp skall nämligen utgivas endast i den mån

den till beloppet överstiger vad som i motsvarande hänseende utgår i

ersättning enligt vederbörande specialförfattning.

En anpassning av de nuvarande bestämmelserna i förordningarna nr 102

och nr 103 synes böra ske i princip så, att de personkategorier, om vilka

det nu är fråga, av statsmedel får ersättning med samma belopp, som

jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring och lagen om yrkesskadeförsäk
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj ris proposition nr 94.

ring skulle ha utgivits i ersättning, om skadan omfattats av den obligatoriska

yrkesskadeförsäkringen. Härigenom kommer således ersättningen

att bestämmas, under samordningstiden med utgångspunkt från reglerna

rörande sjukförsäkringen och under tiden därefter med utgångspunkt från

bestämmelserna rörande den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen. Beträffande

andra hithörande frågor än sådana som rör ersättningens storlek bör

reglerna i lagen om yrkesskadeförsäkring i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Den omarbetning av de nuvarande reglerna på detta område, som i övrigt

erfordras, kan sägas vara av närmast teknisk natur. Vad angår frågan

om den årliga arbetsförtjänstens beräkning gäller f. n. att hänsyn inte

tages till belopp över 4 800 kronor. Detta betyder, att den högsta sjukpenning,

som kan komma i fråga, nu utgör 9 kronor om dagen eller, inräknat

familjetillägg, 10 kronor 50 öre enligt inkomstintervallet 4 335—4 845 kronor

i olycksfallsförsäkringens sjukpenningskala. I sjukpenningskalan för

den nya försäkringen utgår sjukpenning vid en årlig arbetsförtjänst av

4 800 kronor efter sjukpenningklassen nr 6 (4 200—5 000 kronor) med 8

kronor om dagen, vartill kan komma barntillägg om en krona för ett eller

två barn, 2 kronor för tre eller fyra barn och 3 kronor för fem eller flera

barn. Vidare må erinras om att den reduktion av sjukpenningen, som nu

kan ske vid sjukhusvistelse, utgör högst en krona 50 öre per dag, medan

reduktionen enligt yrkesskadeförsäkringslagen föreslås liksom enligt sjukförsäkringslagen

utgöra i regel 3 kronor per dag. En höjning av maximibeloppet

från 4 800 kronor till 5 000 kronor torde därför vara befogad.

Härigenom kommer den högsta sjukpenningen att utgå efter sjukpenningklass

nr 7 (5 000—5 800 kronor) med i regel 9 kronor om dagen jämte

barntillägg i enlighet med vad nyss nämnts. Vad nu sagts torde böra gälla

vare sig fråga är om tid före eller efter samordningstidens utgång.

I fråga om den personkrets, som omfattas av nuvarande förordningar,

torde ej böra vidtagas annan ändring än som föranledes därav att allmänna

uppfostringsanstalter numera ej längre finnes.

Det synes numera knappast vara anledning att ha bestämmelserna på

detta område uppdelade på två författningar. Att man år 1938 valde vägen

med två författningar berodde bl. a. därpå, att i vissa hänseenden olika

bestämmelser ansågs vara erforderliga. Härom må särskilt hänvisas till

den under 8 § i förordningen nr 102 — rörande tvångsarbetare m. fl. •—

upptagna konkurrensregeln avseende olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen.

Denna regel har ingen motsvarighet i förordningen nr 103 enär

de som undergår frihetsstraff förutsattes ej kunna vara att hänföra under

olycksfallsförsäkringslagen. Enligt lagen den 21 december 1945 om verkställighet

av frihetsstraff m. in. kan det emellertid inträffa, att en å fångvårdsanstalt

intagen utför arbete i egenskap av anställd hos annan. Härom

må hänvisas till lagens 53 och 65 §§, enligt vilka må medgivas, att fånge,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr Oi.

förvarad eller internerad utför arbete hos arbetsgivare utom anstalten. En

bestämmelse avseende förhållandet till yrkesskadeförsäkringen erfordras

alltså även beträffande gruppen fångar in. fl.

Då det jämväl i övrigt synes praktiskt att sammanfatta de olika bestämmelser

som fordras för att, såvitt det nu gäller, reglera ersättningsrätten

för ifrågavarande personkategorier, har inom socialdepartementet upprättats

en gemensam förordning i ämnet. Beträffande denna förordning, som

benämnts förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under vistelse å anstalt m. m., torde endast följande ytterligare behöva

framhållas.

Första stycket av 1 § motsvarar första stycket av 1 § i de båda nuvarande

förordningarna. De jämkningar, som vidtagits i de gällande bestämmelserna,

har betingats av tillkomsten av 1945 års straffverkställighetslag

samt av den omständigheten, att allmän uppfostringsanstalt ej längre förekommer.

Vidare har en anknytning gjorts till 6 § i förslaget till lag om

yrkesskadeförsäkring. Jfr i detta sammanhang 46 § i nämnda förslag.

Andra och tredje styckena har utformats i anslutning till 6 § andra och

fjärde styckena i förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring.

I 2 § har upptagits en i enlighet med det förut anförda avfattad hänvisning

till den nya samordnade sjuk- och yrkesskadeförsäkringen. Paragrafen

motsvarar 1 § tredje stycket första punkten i de nuvarande förordningarna.

I 3 §, som i sak överensstämmer med 1 § tredje stycket andra punkten

i de nu gällande förordningarna, har intagits en föreskrift angående vem

som beslutar i fråga om ersättning enligt förordningen.

I de nuvarande förordningarna finnes i 2 § första stycket stadganden

om skyldighet för den skadade att underkasta sig viss läkarvård. En motsvarande

bestämmelse återfinnes i 20 § av den gällande olycksfallsförsäkringslagen.

I förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring har emellertid icke

upptagits någon bestämmelse i detta hänseende, enär frågan ansetts vara

reglerad genom stadgandet i 28 § andra stycket, enligt vilket ersättning

må nedsättas, om den skadade utan giltig anledning vägrar att rätta sig

efter föreskrift, som meddelats i syfte att förkorta sjukdomstiden eller

eljest lindra menliga följder av skadan. Med hänsyn till att sistnämnda

stadgande blir tillämpligt även å ersättning enligt ifrågavarande förordning,

har de nuvarande bestämmelserna i 2 § första stycket av gällande

förordningar icke överförts till den föreslagna nya förordningen.

Beträffande första och tredje styckena av 4 § hänvisas till vad tidigare

anförts. Bestämmelserna under 3 § i de nuvarande förordningarna rörande

den skadades årliga arbetsförtjänst har med vissa delvis redaktionella och

delvis av 9 § i förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring betingade jämkningar

överförts till andra stycket av 4 §.

I 5 §, som motsvarar 2 § andra stycket i gällande förordningar, finnes

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

bestämmelser om inskränkning i rätten till sjukpenning och livränta. Stadgandet

om vilka personer som kan få uppbära den skadade eljest tillkommande

livränta bar blivit föremål för en mindre jämkning. Anledningen

härtill är, att enligt förslaget till yrkesskadeförsäkringslag livränta

efter en genom yrkesskada omkommen person skall kunna utgå även till

bl. a. underhållsberättigad frånskild make samt till ogift kvinna, som sedan

avsevärd tid sammanlevde med den avlidne under äktenskapsliknande förhållanden,

och till kvinna, som var trolovad med den avlidne och som hade

eller haft barn med honom eller var havande med barn till honom.

6 § första stycket, som i sak överensstämmer med 4 § i de nu gällande

förordningarna, innehåller bestämmelser om avdrag å ersättningen på

grund av vissa understöd av statsmedel.

Stadgandet i andra stycket har utformats efter mönster av 3 § sista

stycket förordningen den 28 juni 1941 (nr 595) om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret. Jfr 11 § 3 mom.

militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261).

Vid utformningen av 7 §, som motsvarar 7 § i förordningen nr 102 och

6 § i förordningen nr 103 och som innehåller regler om nedsättning eller

indragning i vissa fall av ersättning till skadad, har hänsyn tagits till bestämmelserna

i 27 och 28 §§ i förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring.

I 8 § har upptagits den tidigare berörda konkurrensregeln avseende

yrkesskadeförsäkringen.

Bestämmelsen i 9 § angående underrättelse om inträffad skada har sin

motsvarighet i 5 § förordningen nr 102. Ehuru ett hithörande stadgande

ej återfinnes i förordningen nr 103, torde anledning saknas att ej ge bestämmelsen

generell giltighet.

I 10 g har intagits en föreskrift i fråga om anmälan av inträffad skada,

i sak överensstämmande med vad som stadgas i 0 § förordningen nr 102

och i 5 § förordningen nr 103.

II § innehåller en regel rörande försäkringsrådets handläggning av ersättningsärenden.

Motsvarande bestämmelse finnes nu i 9 § förordningen

nr 102 och i 7 § förordningen nr 103.

Enligt 12 § äger Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer,

utfärda erforderliga tillämpningsföreskrifter. Jfr 10 § förordningen nr 102

och 8 § förordningen nr 103.

Förordningens övergångsbestämmelser har utformats efter mönster av

de i förslaget til! lag om yrkesskadeförsäkring upptagna övergångsbestämmelserna.

Statsverkets kostnader för ersättning i anledning av de nuvarande förordningarna

om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt fångar och

tvångsarbetare in. fl. hestrides, liksom kostnaderna i anledning av ett

flertal andra försäkrings- och ersättningsförfattningar, av det i riksstaten

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

under femte huvudtiteln upptagna anslaget Statsverket åliggande, av andra

medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. m.

I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 82) har Kungl.

Maj :t föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet,

under ifrågavarande punkt för budgetåret 1954/55 beräkna ett förslagsanslag

av 3,5 milj. kronor. Enligt riksförsäkringsanstaltens verksamhetsberättelse

för år 1952 anmäldes under nämnda år 148 olycksfall, som

drabbat tvångsarbetare och fångar m. fl.; och ersättning utgavs med ett belopp

av i runt tal 40 000 kronor. De ändringar av kostnaderna, som genomförandet

av förslaget till ny ersättningsförordning kan medföra, kan antagas

bli obetydliga. Vissa faktorer inverkar i höjande och andra i sänkande

riktning.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga förevarande inom

socialdepartementet upprättade förslag till förordning om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Alf Björnelid.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SU 1954:143 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för budgetåret 1954/55 under femte huvudtiteln jämte i ämnet väckta motioner. s. 9 i texten
  2. Rskr. 1954:221 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å a1 i texten
  3. 2LU 1954:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m. s. 1 i texten