Med förslag till förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m
1954-02-12 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1954:94, Med förslag till förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 9b.
1
Nr 94.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under vistelse å anstalt m. m.; given Stockholms
slott den 12 februari 195b.
Kungl. Maj :t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. in.
GUSTAF ADOLF.
G. E. Sträng.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås att förordningen den 24 mars 1938 (nr 102) om
olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare m. fl. samt förordningen
samma dag (nr 103) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning
åt fångar m. fl. från och med den 1 januari 1955 skall ersättas av en
ny gemensam förordning, utformad i anslutning till den genom propositionen
nr 60 föreslagna nya yrkesskadeförsäkringslagstiftningen.
1—Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 sand. Nr 9b.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 9 i.
Förslag
till
Förordning
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
vistelse å anstalt m. in.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Drabbas någon som
a) är häktad eller intagen å fångvårds- eller tvångsarbetsanstalt eller
vårdas å allmän eller statsunderstödd enskild alkoholistanstalt eller
b) å fattigvårdsanstalt eller annat arbetsställe fullgör arbete, som jämlikt
71 § lagen om fattigvården eller 72 § barnavårdslagen anvisats honom,
under vistelsen å häktet, anstalten eller arbetsstället i eller utom arbete av
skada till följd av olycksfall eller inverkan, som avses i 6 § lagen om yrkesskadeförsäkring,
utgår ersättning av statsmedel enligt vad nedan sägs.
Med skada avses kroppsskada ävensom skada å konstgjord lem eller därmed
jämförlig anordning, som är i bruk för sitt ändamål.
Till olycksfall, som avses i första stycket, hänföres jämväl olycksfall vid
färd till eller från häktet, anstalten eller arbetsstället, såframt färden föranledes
av och står i nära samband med vistelsen därstädes.
2 §•
Där ej annat följer av vad nedan stadgas utgår ersättning enligt denna
förordning med belopp, som jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring och
lagen om yrkesskadeförsäkring skulle hava utgivits, såframt skadan omfattats
av den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen; och skola i övrigt bestämmelserna
i sistnämnda lag rörande obligatorisk försäkring i tillämpliga
delar lända till efterrättelse.
3 §•
Ersättning enligt denna förordning bestämmes av riksförsäkringsanstalten,
i den mån ej jämlikt 16 § lagen om yrkesskadeförsäkring beslutanderätten
tillkommer försäkringsrådet.
4 §.
Sjukpenning, som enligt denna förordning skall bestämmas med tillämpning
av lagen om allmän sjukförsäkring, må ej utgå efter högre sjukpenningklass
än nr 7 i den i 22 § nämnda lag intagna tabellen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
3
Vid bestämmande av den skadades årliga arbetsförtjänst skall, med iakttagande
i övrigt av vad i 9 § lagen om yrkesskadeförsäkring är stadgat,
skälig hänsyn tagas till årsinkomsten av förvärvsarbete för en arbetstagare
med samma arbetsförmåga som den skadade och i det yrke denne hade, då
han intogs å häktet eller anstalten eller påbörjade förelagt arbete, eller, om
han vid nämnda tidpunkt icke hade något yrke, till motsvarande inkomst
för en med honom jämförlig arbetstagare å den ort, där han senast arbetat
eller haft sin verksamhet eller huvudsakligen uppehållit sig.
Överstiger den årliga arbetsförtjänsten femtusen kronor, tages överskjutande
belopp icke i beräkning.
5 §•
Sjukpenning eller livränta utgives ej till den skadade för tid, under vilken
han hålles häktad eller är intagen å anstalt, som avses i 1 § första stycket
a), eller å fattigvårdsanstalt fullgör arbete, varom sägs i samma stycke b).
Om särskilda skäl äro därtill, må dock så mycket av livränta, som belöper
å nämnda tid, eller del därav i stället utgivas till den som, för den händelse
skadan lett till döden, varit berättigad att erhålla livränta i anledning av
dödsfallet.
6 §.
Är den skadade berättigad att av statsmedel erhålla avlöning, pension
eller annan i denna förordning ej avsedd ersättning, som helt eller delvis
utgör understöd på grund av skadan, eller skall sådant understöd utgå från
kassa eller pensionsinrättning, som understödes av statsmedel, skall i fråga
om avdrag från ersättningen enligt denna förordning i tillämpliga delar
gälla vad i 25 § lagen om yrkesskadeförsäkring stadgas angående avdrag
för understöd, som utgives eller bekostas av arbetsgivare.
Ersättningstagare är skyldig att underkasta sig de bestämmelser rörande
avdrag å tillerkänd ersättning, som må föreskrivas för fall att motsvarande
ersättning utgår på grund av den skadades anställning i kommunal eller
enskild tjänst.
7 §.
Utöver vad som följer av 27 och 28 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring
må, såframt skadan föranletts av att den skadade åsidosatt gällande föreskrifter
för ordningens uppehållande eller om eljest särskilda omständigheter
föranleda därtill, ersättningen till den skadade skäligen nedsättas
eller ock beslutas, att ersättning till honom ej skall utgå.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
8 §.
Ersättning enligt denna förordning utgår ej i anledning av skada, för
vilken den skadade är försäkrad jämlikt lagen om yrkesskadeförsäkring.
9 §•
Underrättelse om inträffad skada skall ofördröjligen lämnas till föreståndaren
för häktet eller anstalten eller, där den skadade i fall, som avses
i 1 § första stycket b), annorstädes än å anstalt utfört honom anvisat arbete,
till fattigvårdsstyrelsen eller barnavårdsnämnden.
10 §.
Föreståndare för häkte eller anstalt ävensom fattigvårdsstyrelse eller
barnavårdsnämnd, som genom underrättelse enligt 9 § eller eljest erhållit
kännedom om skada, som medför eller skäligen kan antagas medföra rätt
till ersättning enligt denna förordning, skall ofördröjligen anmäla skadan
till riksförsäkringsanstalten.
11 §•
Beträffande försäkringsrådets behandling av ärende rörande ersättning
enligt denna förordning skola bestämmelserna i 6 § lagen om försäkringsrådet
äga motsvarande tillämpning.
12 §.
De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av
denna förordning, meddelas av Konungen eller av myndighet, som Konungen
bestämmer.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955 men äger icke tilllämpning
i fråga om skada, som inträffat dessförinnan, och ej heller i fråga
om sådan i 6 § första stycket b) eller c) eller tredje stycket lagen om yrkesskadeförsäkring
avsedd skada, som yppats senare, därest den skadade icke
efter förordningens ikraftträdande varit utsatt för inverkan av den art,
som orsakat skadan.
Genom denna förordning upphävas förordningen den 24 mars 1938
(nr 102) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare
m. fl. samt förordningen samma dag (nr 103) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning
åt fångar m. fl.
Äldre bestämmelser skola alltjämt äga tillämpning å sådant ersättningsanspråk
på grund av olycksfall eller sjukdom, som ej till följd av vad i
första stycket sägs skall bedömas enligt den nya förordningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
5
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 februari
1954.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,
Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, fråga angående ersättning
av statsmedel i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å
anstalt m. m., samt anför.
Genom proposition nr 60 till innevarande års riksdag har framlagts förslag
till lag om yrkesskadeförsäkring, avsedd att från och med den 1 januari
1955 avlösa bl. a. 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete och 1929
års lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar. Till den nuvarande lagstiftningen
är anknutna särskilda ersättningsbestämmelser avseende fall,
då tvångsarbetare eller fångar eller vissa andra å anstalt intagna personer
skadas till följd av olycksfall eller ådrager sig yrkessjukdom. Dessa bestämmelser
kan ej bibehållas oförändrade sedan yrkesskadeförsäkringslagen
trätt i kraft utan måste anpassas till den nya lagstiftningen.
Jag anhåller nu att få upptaga frågan härom till behandling och vill till
en början lämna en översikt av gällande bestämmelser på området.
Gällande bestämmelser.
I förordningen den 24 mars 1938 om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning
åt tvångsarbetare m. fl. (nr 102; ändr. 655/1942, 297/1950 och
253/1953) stadgas, att ersättning av allmänna medel skall utgivas i fall
någon, som är intagen å tvångsarbetsanstalt eller kronohäkte för ådömt
tvångsarbete eller å allmän uppfostringsanstalt eller å allmän eller statsunderstödd
enskild alkoholistanstalt eller som å fattigvårdsanstalt eller
annat arbetsställe fullgör honom jämlikt 71 § fattigvårdslagen eller 72 §
barnavårdslagen anvisat arbete, under vistelsen å anstalten, häktet eller
arbetsstället skadas till följd av olycksfall eller där ådrager sig yrkessjukdom,
som avses i yrkessjukdomsförsäkringslagen (1 § 1 st.). Med nu
nämnt olycksfall likställes olycksfall vid färd till eller från anstalten, häk
-
6
Kungl. Mnj:ts proposition nr 94.
tet eller arbetsstället, om färden föranledes av och står i omedelbart samband
med intagningen eller arbetsanvisningen (1 § 2 st.).
Ersättning utgår i princip enligt bestämmelserna i olycksfallsförsäkringslagen
och yrkessjukdomsförsäkringslagen samt bestämmes av riksförsäkringsanstalten,
i den mån ej för vissa specialfall beslutanderätten tillkommer
försäkringsrådet (1 § 3 st.).
Den skadade eller sjuke är skyldig att underkasta sig vård eller föreskrift
av läkare, som vederbörande föreståndare för anstalt eller häkte eller fattigvårdsstyrelse
eller barnavårdsnämnd eller riksförsäkringsanstalten tillkallar
(2 § 1 st.).
Sjukpenning eller livränta utgår ej till den skadade eller sjuke för tid,
under vilken han av anledning som i 1 § sägs vistas å anstalt eller häkte
eller under vilken han undergår frihetsstraff, hålles häktad eller är intagen
å säkerhetsanstalt. Om särskilda skäl föreligger, får emellertid så mycket
av livränta, som belöper å nämnda tid, eller del därav i stället utges till
sådan anhörig till den skadade eller sjuke, som —- för den händelse olycksfallet
eller sjukdomen medfört dennes död — varit berättigad till livränta
i anledning av dödsfallet (2 § 2 st.).
Storleken av sjukpenning och livränta är beroende av vederbörandes
årliga arbetsförtjänst. Enligt 3 § första stycket skall denna —- med iakttagande
i övrigt av bestämmelserna i 9 § olycksfallsförsäkringslagen — bestämmas
under skäligt hänsynstagande till avlöningen under året närmast
före olycksfallet för en arbetare med samma arbetsförmåga som den skadade
i det yrke han hade vid tiden för intagandet å anstalten eller häktet
eller påbörjandet av förelagt arbete eller, om han då inte hade något yrke,
till avlöningen under nämnda år för en med honom jämförlig arbetare å
den ort, där han senast arbetat eller haft sin verksamhet eller huvudsakligen
uppehållit sig. Skulle den årliga arbetsförtjänsten överstiga 4 800
kronor, tages det överskjutande beloppet inte i beräkning (3 § 2 st.).
I 11 § olycksfallsförsäkringslagen finnes vissa bestämmelser om avdrag
å försäkringsersättningen för sådant understöd på grund av olycksfallet,
som i annan form helt eller delvis bekostas av arbetsgivaren. Enligt 4 § i
förordningen skall i fråga om avdrag från ersättningen enligt förordningen
nämnda lagregler i tillämpliga delar gälla, om den skadade eller sjuke är
berättigad att vid skada till följd av olycksfall eller yrkessjukdom av statsmedel
få avlöning, pension eller annan ersättning, som ej avses i förordningen
men som helt eller delvis utgör understöd på grund av olycksfallet
eller yrkessjukdomen, eller om sådant understöd skall utgå från kassa eller
pensionsinrättning, som understödes med statsmedel.
Om inträffad olycksfallsskada eller yrkessjukdom skall enligt 5 § föreståndaren
för anstalten eller häktet eller, där vederbörande på annat ställe
än å anstalt eller häkte utfört honom anvisat arbete, vederbörande fattigvårdsstyrelse
eller barnavårdsnämnd ofördröjligen underrättas. Därest
7
Kungl. May.ts proposition nr 94.
olycksfallet eller sjukdomen medfört eller skäligen kan antagas medföra
påföljd, som föranleder ersättning enligt förordningen, skall enligt 6 § ofördröj
ligen av föreståndaren för anstalten eller häktet eller av fattigvårdsstyrelsen
eller barnavårdsnämnden skriftlig anmälan göras hos riksförsäkringsanstalten.
Enligt 25 § olycksfallsförsäkringslagen må ersättningen till den skadade
skäligen nedsättas, bl. a. om olycksfallet föranletts av att den skadade varit
berusad eller att han grovt vårdslöst brutit mot gällande skyddsanordningar
eller skyddsföreskrifter. Vad sålunda stadgats skall enligt 7 § i tillämpliga
delar gälla även beträffande ersättning enligt förordningen. I sistnämnda
paragraf stadgas vidare, att om olycksfallet eller sjukdomen föranletts av
att den skadade eller sjuke begått brottslig handling eller åsidosatt gällande
föreskrifter för ordningens uppehållande, eller om eljest särskilda omständigheter
föranleder därtill, ersättningen till honom ma skäligen nedsättas
eller må beslutas, att sådan ersättning inte skall utgå.
I 8 § ges den konkurrensregeln, att om ersättning i anledning av olycksfallet
eller yrkessjukdomen utgives enligt olycksfallsförsäkringslagen eller
yrkessjukdomsförsäkringslagen, ersättning ej skall utgå enligt ifrågavarande
förordning.
Slutligen innehåller förordningen regler om besvär (9 §) och tillämpningsföreskrifter
(10 §).
Förordningen den 24 mars i 938 om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning
åt fångar m. fl. (nr 103; ändr. 656/1942, 298/1950 och 254/1953)
innehåller bestämmelser om ersättning av allmänna medel i fall någon, som
undergår frihetsstraff eller är intagen i säkerlietsanstalt eller hålles häktad,
under vistelsen å straff- eller säkerhetsanstalten eller häktet skadas till
följd av olycksfall eller ådrager sig yrkessjukdom. Bestämmelserna i denna
förordnings åtta paragrafer korresponderar med bestämmelserna i 1—4,
6—7 och 9—10 §§ i förordningen nr 102. Bestämmelsen i 2 § 1 st. om skyldighet
att underkasta sig vård eller föreskrift av läkare har dock utformats
så i förordningen nr 103, att den avser läkare, som vederbörande fångvårdsmyndighet
eller, efter det han blivit frigiven, riksförsäkringsanstalten må
tillkalla. Motsvarighet till underrättelsestadgandet i 5 § förordningen nr 102
saknas i förordningen nr 103, som ej heller innehåller någon bestämmelse
motsvarande konkurrensstadgandet i 8 § förordningen nr 102.
Tillämpningsföreskrifter till de båda förordningarna finnes i kungörelsen
den 10 juni 1938 (nr 240) med särskilda föreskrifter i anledning av förordningarna
den 24 mars 1938 (nr 102 och 103) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning
åt tvångsarbetare och fångar m. fl.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
Departementschefen.
Försäkringsskyddet enligt 1916 års lag om försäkring för olycksfall i
arbete och 1929 års lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar gäller —
om bortses från eleverna vid vissa yrkesutbildningsanstalter — endast
dem som mot avlöning eller för vinnande av yrkesutbildning utan avlöning
användes till arbete för annans räkning. För lagstiftningens tillämpning
fordras i enlighet härmed, att ett fritt avtal skall ha träffats rörande
arbetets utförande. Om därför, för att taga ett exempel, en försumlig försörj
are, under det han på grund av föreläggande enligt 71 § fattigvårdslagen
eller 72 § barnavårdslagen utför honom ålagt arbete, till följd av
olycksfall får sin arbetsförmåga nedsatt eller avlider, utgår ej någon
ersättning enligt olycksfalls- eller yrkessjukdomsförsäkringslagen till honom
eller hans efterlevande. Vad man främst vill nå med arbetsföreläggandet
— nämligen att förmå vederbörande att för framtiden fullgöra sina
skyldigheter mot sina anhöriga — förfelas emellertid uppenbarligen i motsvarande
mån som den försörjningspliktiges arbetsförmåga går förlorad
genom olycksfallet. Redan ur det allmännas synpunkt har det därför framstått
som önskvärt, att i ett dylikt fall ersättning beredes den skadade
eller hans efterlevande. Skäl har också ansetts tala för att ersättning utgår,
då olycksfall drabbar någon, som är intagen å allmän tvångsarbets- eller
alkoholistanstalt, liksom vidare den som undergår straff för brott ansetts
böra hållas skadeslös för följderna av olycksfall, som inträffar medan
han avtjänar straffet.
Bestämmelser i nu förevarande hänseende är upptagna i förordningen
den 24 mars 1938 (nr 102) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning
åt tvångsarbetare m. fl. samt förordningen samma dag (nr 103) om sådan
ersättning åt fångar m. fl. Den förra förordningen avser enligt sin ordalydelse
person, som är intagen å tvångsarbetsanstalt eller kronohäkte för
ådömt tvångsarbete eller å allmän uppfostringsanstalt eller å allmän eller
statsunderstödd enskild alkoholistanstalt eller som å fattigvårdsanstalt eller
annat arbetsställe fullgör honom jämlikt 71 § fattigvårdslagen eller 72 §
barnavårdslagen anvisat arbete. Den senare förordningen avser person, som
undergår frihetsstraff eller är intagen i säkerhetsanstalt eller hålles häktad.
Enligt båda förordningarna utgår ersättning av allmänna medel, i fall
någon som tillhör ifrågavarande personkategorier under vistelsen å anstalten,
häktet eller arbetsstället skadas till följd av olycksfall -— alltså
även om detta inträffat utom arbete — eller ådrager sig yrkessjukdom.
Ersättningen bestämmes i princip enligt föreskrifterna i olycksfallsförsäkrings-
eller yrkessjukdomsförsäkringslagen. För tid, då vederbörande är
intagen å någon av de i förordningarna avsedda anstalterna eller hålles
häktad, utgår emellertid ej sjukpenning; under sådan tid utgives vidare
livränta endast undantagsvis. I fråga om den årliga arbetsförtjänstens be
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 9b.
räkning gäller vidare vissa specialregler, bl. a. såtillvida att den årliga
arbetsförtjänsten ej får beräknas till högre belopp än 4 800 kronor (mot
7 200 kronor i olycksfallsförsäkringslagen).
I propositionen nr 60 till innevarande års riksdag har föreslagits, att
olycksfallsförsäkringslagen och yrkessjukdomsförsäkringslagen från och
med den 1 januari 1955 skall ersättas av en lag om yrkesskadeförsäkring.
Även enligt detta förslag skall den obligatoriska försäkringen avse arbetstagarna
jämte vissa yrkesutbildningselever, varför det också i fortsättningen
föreligger behov av särskilda ersättningsbestämmelser avseende
tvångsarbetare och andra hithörande personer.
Enligt det förslag, som genom den nämnda propositionen underställts
riksdagen, är emellertid den nya yrkesskadeförsäkringen avsedd att få ett
innehåll, som i olika avseenden skiljer sig från den nuvarande olycksfallsoch
yrkessjukdomsförsäkringens. Härutinnan får jag hänvisa till propositionen.
Jag vill här endast erinra om att den nya yrkesskadeförsäkringen
skall samordnas med den allmänna sjukförsäkringen, vilket innebär, att
personer, som är både sjukförsäkrade och obligatoriskt yrkesskadeförsäkrade,
vid yrkesskada skall få ersättning från yrkesskadeförsäkringen först
sedan samordningstiden gått till ända. Under samordningstiden skall sjukhjälp
utgå från allmän sjukkassa enligt reglerna i lagen om allmän sjukförsäkring
på samma sätt som vid sjukdom i allmänhet. Samordningstiden
skall omfatta tiden t. o. in. nittionde dagen efter olycksfallsdagen
eller, om yrkesskadan uppkommit på annat sätt än genom olycksfall, efter
dagen för skadans yppande. Om skadan medför rätt till livränta, skall
dock samordningstiden upphöra senast den dag, livränterätten inträder.
För den som under samordningstiden eller del därav inte är försäkrad
enligt sjukförsäkringslagen, utgives för sådan tid ersättning från yrkesskadeförsäkringen
med belopp som vederbörande skulle ha ägt uppbära i
sjukhjälp från allmän sjukkassa, därest han omfattats av den allmänna
sjukförsäkringen.
Den föreslagna samordningen avser endast skador, som omfattas av
obligatorisk eller frivillig försäkring enligt yrkesskadeförsäkringslagen. Beträffande
skador, som omfattas av andra försäkrings- eller ersättningsförfattningar,
t. ex. den nuvarande olycksfallsförsäkringslagen samt de nu
ifrågavarande förordningarna nr 102 och nr 103, skall förhållandet till sjukförsäkringen
ordnas så, att sjukhjälp enligt sjukförsäkringslagen i regel
inte skall utgå. Sådan sjukhjälp skall nämligen utgivas endast i den mån
den till beloppet överstiger vad som i motsvarande hänseende utgår i
ersättning enligt vederbörande specialförfattning.
En anpassning av de nuvarande bestämmelserna i förordningarna nr 102
och nr 103 synes böra ske i princip så, att de personkategorier, om vilka
det nu är fråga, av statsmedel får ersättning med samma belopp, som
jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring och lagen om yrkesskadeförsäk
-
10
Kungl. Maj ris proposition nr 94.
ring skulle ha utgivits i ersättning, om skadan omfattats av den obligatoriska
yrkesskadeförsäkringen. Härigenom kommer således ersättningen
att bestämmas, under samordningstiden med utgångspunkt från reglerna
rörande sjukförsäkringen och under tiden därefter med utgångspunkt från
bestämmelserna rörande den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen. Beträffande
andra hithörande frågor än sådana som rör ersättningens storlek bör
reglerna i lagen om yrkesskadeförsäkring i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
Den omarbetning av de nuvarande reglerna på detta område, som i övrigt
erfordras, kan sägas vara av närmast teknisk natur. Vad angår frågan
om den årliga arbetsförtjänstens beräkning gäller f. n. att hänsyn inte
tages till belopp över 4 800 kronor. Detta betyder, att den högsta sjukpenning,
som kan komma i fråga, nu utgör 9 kronor om dagen eller, inräknat
familjetillägg, 10 kronor 50 öre enligt inkomstintervallet 4 335—4 845 kronor
i olycksfallsförsäkringens sjukpenningskala. I sjukpenningskalan för
den nya försäkringen utgår sjukpenning vid en årlig arbetsförtjänst av
4 800 kronor efter sjukpenningklassen nr 6 (4 200—5 000 kronor) med 8
kronor om dagen, vartill kan komma barntillägg om en krona för ett eller
två barn, 2 kronor för tre eller fyra barn och 3 kronor för fem eller flera
barn. Vidare må erinras om att den reduktion av sjukpenningen, som nu
kan ske vid sjukhusvistelse, utgör högst en krona 50 öre per dag, medan
reduktionen enligt yrkesskadeförsäkringslagen föreslås liksom enligt sjukförsäkringslagen
utgöra i regel 3 kronor per dag. En höjning av maximibeloppet
från 4 800 kronor till 5 000 kronor torde därför vara befogad.
Härigenom kommer den högsta sjukpenningen att utgå efter sjukpenningklass
nr 7 (5 000—5 800 kronor) med i regel 9 kronor om dagen jämte
barntillägg i enlighet med vad nyss nämnts. Vad nu sagts torde böra gälla
vare sig fråga är om tid före eller efter samordningstidens utgång.
I fråga om den personkrets, som omfattas av nuvarande förordningar,
torde ej böra vidtagas annan ändring än som föranledes därav att allmänna
uppfostringsanstalter numera ej längre finnes.
Det synes numera knappast vara anledning att ha bestämmelserna på
detta område uppdelade på två författningar. Att man år 1938 valde vägen
med två författningar berodde bl. a. därpå, att i vissa hänseenden olika
bestämmelser ansågs vara erforderliga. Härom må särskilt hänvisas till
den under 8 § i förordningen nr 102 — rörande tvångsarbetare m. fl. •—
upptagna konkurrensregeln avseende olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen.
Denna regel har ingen motsvarighet i förordningen nr 103 enär
de som undergår frihetsstraff förutsattes ej kunna vara att hänföra under
olycksfallsförsäkringslagen. Enligt lagen den 21 december 1945 om verkställighet
av frihetsstraff m. in. kan det emellertid inträffa, att en å fångvårdsanstalt
intagen utför arbete i egenskap av anställd hos annan. Härom
må hänvisas till lagens 53 och 65 §§, enligt vilka må medgivas, att fånge,
11
Kungl. Maj:ts proposition nr Oi.
förvarad eller internerad utför arbete hos arbetsgivare utom anstalten. En
bestämmelse avseende förhållandet till yrkesskadeförsäkringen erfordras
alltså även beträffande gruppen fångar in. fl.
Då det jämväl i övrigt synes praktiskt att sammanfatta de olika bestämmelser
som fordras för att, såvitt det nu gäller, reglera ersättningsrätten
för ifrågavarande personkategorier, har inom socialdepartementet upprättats
en gemensam förordning i ämnet. Beträffande denna förordning, som
benämnts förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under vistelse å anstalt m. m., torde endast följande ytterligare behöva
framhållas.
Första stycket av 1 § motsvarar första stycket av 1 § i de båda nuvarande
förordningarna. De jämkningar, som vidtagits i de gällande bestämmelserna,
har betingats av tillkomsten av 1945 års straffverkställighetslag
samt av den omständigheten, att allmän uppfostringsanstalt ej längre förekommer.
Vidare har en anknytning gjorts till 6 § i förslaget till lag om
yrkesskadeförsäkring. Jfr i detta sammanhang 46 § i nämnda förslag.
Andra och tredje styckena har utformats i anslutning till 6 § andra och
fjärde styckena i förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring.
I 2 § har upptagits en i enlighet med det förut anförda avfattad hänvisning
till den nya samordnade sjuk- och yrkesskadeförsäkringen. Paragrafen
motsvarar 1 § tredje stycket första punkten i de nuvarande förordningarna.
I 3 §, som i sak överensstämmer med 1 § tredje stycket andra punkten
i de nu gällande förordningarna, har intagits en föreskrift angående vem
som beslutar i fråga om ersättning enligt förordningen.
I de nuvarande förordningarna finnes i 2 § första stycket stadganden
om skyldighet för den skadade att underkasta sig viss läkarvård. En motsvarande
bestämmelse återfinnes i 20 § av den gällande olycksfallsförsäkringslagen.
I förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring har emellertid icke
upptagits någon bestämmelse i detta hänseende, enär frågan ansetts vara
reglerad genom stadgandet i 28 § andra stycket, enligt vilket ersättning
må nedsättas, om den skadade utan giltig anledning vägrar att rätta sig
efter föreskrift, som meddelats i syfte att förkorta sjukdomstiden eller
eljest lindra menliga följder av skadan. Med hänsyn till att sistnämnda
stadgande blir tillämpligt även å ersättning enligt ifrågavarande förordning,
har de nuvarande bestämmelserna i 2 § första stycket av gällande
förordningar icke överförts till den föreslagna nya förordningen.
Beträffande första och tredje styckena av 4 § hänvisas till vad tidigare
anförts. Bestämmelserna under 3 § i de nuvarande förordningarna rörande
den skadades årliga arbetsförtjänst har med vissa delvis redaktionella och
delvis av 9 § i förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring betingade jämkningar
överförts till andra stycket av 4 §.
I 5 §, som motsvarar 2 § andra stycket i gällande förordningar, finnes
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
bestämmelser om inskränkning i rätten till sjukpenning och livränta. Stadgandet
om vilka personer som kan få uppbära den skadade eljest tillkommande
livränta bar blivit föremål för en mindre jämkning. Anledningen
härtill är, att enligt förslaget till yrkesskadeförsäkringslag livränta
efter en genom yrkesskada omkommen person skall kunna utgå även till
bl. a. underhållsberättigad frånskild make samt till ogift kvinna, som sedan
avsevärd tid sammanlevde med den avlidne under äktenskapsliknande förhållanden,
och till kvinna, som var trolovad med den avlidne och som hade
eller haft barn med honom eller var havande med barn till honom.
6 § första stycket, som i sak överensstämmer med 4 § i de nu gällande
förordningarna, innehåller bestämmelser om avdrag å ersättningen på
grund av vissa understöd av statsmedel.
Stadgandet i andra stycket har utformats efter mönster av 3 § sista
stycket förordningen den 28 juni 1941 (nr 595) om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret. Jfr 11 § 3 mom.
militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261).
Vid utformningen av 7 §, som motsvarar 7 § i förordningen nr 102 och
6 § i förordningen nr 103 och som innehåller regler om nedsättning eller
indragning i vissa fall av ersättning till skadad, har hänsyn tagits till bestämmelserna
i 27 och 28 §§ i förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring.
I 8 § har upptagits den tidigare berörda konkurrensregeln avseende
yrkesskadeförsäkringen.
Bestämmelsen i 9 § angående underrättelse om inträffad skada har sin
motsvarighet i 5 § förordningen nr 102. Ehuru ett hithörande stadgande
ej återfinnes i förordningen nr 103, torde anledning saknas att ej ge bestämmelsen
generell giltighet.
I 10 g har intagits en föreskrift i fråga om anmälan av inträffad skada,
i sak överensstämmande med vad som stadgas i 0 § förordningen nr 102
och i 5 § förordningen nr 103.
II § innehåller en regel rörande försäkringsrådets handläggning av ersättningsärenden.
Motsvarande bestämmelse finnes nu i 9 § förordningen
nr 102 och i 7 § förordningen nr 103.
Enligt 12 § äger Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer,
utfärda erforderliga tillämpningsföreskrifter. Jfr 10 § förordningen nr 102
och 8 § förordningen nr 103.
Förordningens övergångsbestämmelser har utformats efter mönster av
de i förslaget til! lag om yrkesskadeförsäkring upptagna övergångsbestämmelserna.
Statsverkets kostnader för ersättning i anledning av de nuvarande förordningarna
om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt fångar och
tvångsarbetare in. fl. hestrides, liksom kostnaderna i anledning av ett
flertal andra försäkrings- och ersättningsförfattningar, av det i riksstaten
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 94.
under femte huvudtiteln upptagna anslaget Statsverket åliggande, av andra
medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. m.
I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 82) har Kungl.
Maj :t föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet,
under ifrågavarande punkt för budgetåret 1954/55 beräkna ett förslagsanslag
av 3,5 milj. kronor. Enligt riksförsäkringsanstaltens verksamhetsberättelse
för år 1952 anmäldes under nämnda år 148 olycksfall, som
drabbat tvångsarbetare och fångar m. fl.; och ersättning utgavs med ett belopp
av i runt tal 40 000 kronor. De ändringar av kostnaderna, som genomförandet
av förslaget till ny ersättningsförordning kan medföra, kan antagas
bli obetydliga. Vissa faktorer inverkar i höjande och andra i sänkande
riktning.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga förevarande inom
socialdepartementet upprättade förslag till förordning om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Alf Björnelid.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- SU 1954:143 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för budgetåret 1954/55 under femte huvudtiteln jämte i ämnet väckta motioner. s. 9 i texten
- Rskr. 1954:221 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å a1 i texten
- 2LU 1954:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m. s. 1 i texten