Sök i Ratio Lex

Angående statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering

1955-02-18 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:104, Angående statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr t OA

1

Kr 104

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statligt stöd

till trädgårdsnäringens rationalisering; given Stockholms

slott den 18 februari 1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbrultsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sam. B. Norup

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att statlig kreditgaranti för lån samt statliga bidrag

må utlämnas till trädgårdsnäringens rationalisering i huvudsaklig överensstämmelse

med de för stödet till jordbrukets rationalisering gällande bestämmelserna.

Kreditgaranti avses skola lämnas enskild företagare eller

sammanslutning dels för anskaffning av maskiner att gemensamt användas

av flera trädgårdsföretagare (maskinlån), dels för vissa rationaliseringsåtgärder

inom redan bestående trädgårdsföretag (rationaliseringslån). Bidrag

föreslås skola utgå för återbetalning av maskinlån samt till viss del av kostnaden

för rationaliseringsåtgärd. Lantbruksstyrelsen föreslås skola handha

verksamheten.

Bemyndigande begäres för Kungl. Maj :t att under budgetåret 1955/56 bevilja

kreditgaranti intill ett belopp av 2 000 000 kronor. Till Bidrag till trädgårdsnäringens

rationalisering hemställes för samma budgetår om ett reservationsanslag

av 300 000 kronor. Eventuella förluster på grund av lämnad

kreditgaranti föreslås skola täckas ur det å riksstaten under nionde huvudtiteln

uppförda förslagsanslaget till Täckande av förluster på grund av statlig

kreditgaranti.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 104

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj.ts proposition nr 105

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

18 februari 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,

Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, frågor om statligt stöd

till trädgårdsnäringens rationalisering, samt anför därvid följande.

Med skrivelse den 30 december 1952 överlämnade trädgårdsutredningen

betänkande med förslag rörande avsättningen av trädgårdsprodukter m. m.

(stencilerat). I betänkandet föreslog utredningen dels att en avgift å marknadsförda

trädgårdsprodukter skulle upptagas för att i huvudsak användas

till att befrämja organisationssträvandena inom trädgårdsnäringen och avsättningen

av trädgårdsprodukter, dels att en central trädgårdsnämnd skulle

inrättas för att ombesörja bland annat förvaltningen och fördelningen av

influtna produktavgifter. Vidare innebar förslaget att åt statistiska centralbyrån

skulle uppdragas att fortlöpande insamla och bearbeta statistiskt material

rörande trädgårdsodlingen ävensom att inom lantbruksstyrelsen skulle

inrättas en särskild trädgårdsbyrå, bestående av en byråchef och fyra statskonsulenter.

Betänkandet har varit föremål för remissförfarande. Jag är

emellertid icke beredd att nu taga ställning till utredningens förslag i ämnet.

Under hänvisning till trädgårdsnäringens ekonomiska läge har lantbruksstgrelsen

i skrivelse den 23 augusti 1954 hemställt dels att statligt stöd i form

av lånegarantier och bidrag måtte lämnas trädgårdsnäringens utövare och

sammanslutningar i enlighet med ett skrivelsen bifogat förslag till kungörelse

angående statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering in. m.,

dels att lantbruksstyrelsen måtte bemyndigas att i enlighet med nämnda kungörelse

under budgetåret 1955/56 utlämna lånegarantier intill ett belopp av

3 000 000 kronor, dels att till lantbruksstyrelsens förfogande måtte för budgetåret

1955/56 ställas ett belopp av 500 000 kronor att fördelas såsom bidrag

till rationaliseringsåtgärder enligt kungörelsen, dels ock att Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund

måtte för samma budgetår beviljas ett anslag å

25 000 kronor för att bedriva teknisk konsulentverksamhet på trädgårdsnäringens

område under villkor, att förbundet förbinder sig att biträda lantbruksstyrelsen

vid granskning och bedömning av ritningar och konstruk
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 104

lionsförslag m. in. till rationaliseringsåtgärder inom trädgårdsnäringen. Vid

skrivelsen har fogats dels en tablå utvisande fördelningen av Sveriges handelsträdgårdsmästareförbunds

medlemmar på olika storleksgrupper efter antalet

i företagen sysselsatta personer år 1953, dels en av statistiska centralbyrån

i mars 1953 slutförd undersökning av trädgårdsnäringens ekonomiska

läge åren 1949—1951.

Över lantbruksstyrelsens framställning har, efter remiss, yttranden avgivits

av statskontoret, riksräkenskapsverket, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige

i riksgäldskontoret, bank- och fondinspektionen, statens jordbruksnämnd,

Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, statens lantbrukskemiska

kontrollanstalt, Sveriges allmänna hypoteksbank, Svenska sparbanksföreningen,

Svenska jordbrukskreditkassan, Sveriges lantbruksförbund,

Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund,

Sveriges pomologiska förening, Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund,

Svenska plantskolornas riksförbund, Svenska lantarbetareförbundet

och Hushållningssällskapens förbund. Därjämte har Svenska bankföreningen

beretts tillfälle att avgiva yttrande.

Vidare har Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund i skrift den 11 november

1954 anhållit, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att medel

skall anvisas för inrättande av ett antal befattningar såsom specialkonsulenter

för handelsträdgårdsodlingen, samt föreslagit, att specialkonsulenternas

verksamhet skall organiseras antingen genom anslag åt trädgårdsnäringens

organisationer eller genom utvidgning av hushållningssällskapens

konsulentverksamhet.

I skrift den 27 december 1954 har därefter fruktodlare i Kristianstads

m. fl. län, samlade till möte i Kristianstad den 21 december 1954, anhållit

— såvitt nu är i fråga — dels att ökade statliga låne- och bidragsformer

skall komma till stånd för teknisk rationalisering av fruktodlingarna och

för rationalisering och utbyggnad av fruktindustrierna, speciellt musterierna,

dels att den yrkesmässiga fruktodlingen i likhet med odlingen i andra

länder skall få tillgång till en specialkonsulent för teknisk rådgivning, dels

ock att den svenska fruktodlingen liksom hittills och i likhet med fruktodlingen

i flertalet länder skall erhålla skydd mot förödande utländsk konkurrens

genom kvantitativa importrestriktioner under de tider, då den

svenska odlingen kan täcka landets konsumtionsbehov.

Lantbruksstyrelsens framställning

Till stöd för sin framställning om statligt stöd anför lantbruksstyrelsen

till en början, att den svenska trädgårdsnäringen under senare år haft att

kämpa med ekonomiska svårigheter av sådan omfattning, att det enligt styrelsens

uppfattning är nödvändigt, att frågan om statliga åtgärder till näringens

stödjande upptages till prövning av statsmakterna. Enär frågan om

lullskyddets omfattning för närvarande prövas av tulltaxekommittén, har

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 104

styrelsen ej ansett sig böra framföra önskemål om en höjning av det tullskydd,

som trädgårdsprodukterna för närvarande åtnjuter. Éj heller har

styrelsen ansett sig böra upptaga frågor om organisationen av marknadsförandet

utav trädgårdsprodukter. Styrelsen har i stället begränsat sin

framställning till sådana åtgärder, som direkt syftar till att få till stånd en

rationalisering av själva produktionen och därmed stärka näringens ställning.

Trädgårdsnäringens struktur och ekonomiska läge

m. m. Till belysning av trädgårdsnäringens struktur lämnar lantbruksstyrelsen

vissa uppgifter om fördelningen på olika storleksgrupper av de till

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund anslutna företagen med utgångspunkt

från antalet i företagen anställda personer och anför härom i huvudsak

följande.

Uppgifter föreligger rörande 2 820 företagare, vilket är över 40 procent

av alla i 194o ars folkräkning redovisade företagare inom trädgårdsnäringen.

Enär handelsträdgårdsmästareförbundets medlemmar huvudsakligen utgores

av producenter av köksväxter och blommor under glas och på friland,

är fruktodlingen och plantskolorna endast i ringa utsträckning representerade.

Förbundet omfattar emellertid den övervägande delen av det totala antalet

handelsträdgårdsmästare i landet. Uppgifterna om förbundets medlemmar

torde därför vara någorlunda representativa, då det gäller att belysa förhållandena

inom den kommersiella produktionen av nyssnämnda produktslag.

Av uppgifterna framgår, att icke mindre än 41 procent av förbundets medlemmar

driver sina trädgårdar utan lejd arbetskraft. Av medlemmarna har

vidare 27 procent endast en anställd, medan cirka 15 procent har två anställda

och 12 procent mellan tre och fem anställda. Endast 5 procent av

medlemskåren utgöres av företag med fler än fem anställda. Uppgifterna

visar, att den handelsmässiga trädgårdsodlingen till övervägande «rad utövas

inom små familjeföretag med högst två anställda.

De ekonomiska förhållandena inom trädgårdsnäringen är, framhåller

lantbruks styrelsen vidare, likaledes vitt skilda inom olika företag, till hög

grad beroende på produktionsinriktning, belägenhet, storleksordning och

rationaliseringsgrad. Till belysning härav samt av utvecklingen under åren

efter det andra världskriget anför styrelsen bland annat följande.

I en av statistiska centralbyrån i mars 1953 slutförd Undersöknin^ av

trädgårdsnäringens ekonomiska läge åren 1949—1951 konstateras, att av

1 122 redovisade handelsträdgårdsföretag antalet företag med negativ nettointäkt

ökat från 11 år 1949 till 21 år 1950 och 26 år 1951. I utredningen

ar foretagen indelade i storleksgrupper efter utbetalda arbetslöner. I den

lagsta gruppen, omfattande företag med högst 2 000 kronor i årligen utbetalda

arbetslöner, har under år 1951 över 25 procent av företagen haft

mindre nettointäkt än 3 000 kronor och cirka 30 procent en nettointäkt av

mellan 3 000 och 5 000 kronor. Även i de högre storleksgrupperna har små

nettointäkter icke varit ovanliga. En beräkning har också gjorts av nettointäktens

relation till bruttointäkten, varvid man konstaterat en fallande

tendens från år 1949 till år 1951. Relationstalen för de tre åren är respektive

18, 16 och 15 procent. Utredningen ger även besked om att skuldsättningen

okat. I relation till samtliga tillgångar ökade skulderna starkt från

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 10b

år 1949 till år 1950. ökningen har varit störst hos de större företagen, vilket

kan förklaras därmed, att dessa i högre grad än de mindre upplånat

medel för genomförande av behövlig rationalisering. Beträffande fruktodlingen

synes utredningsmaterialet ha varit alltför knapphändigt och bristfälligt

för att möjliggöra en säker bedömning av förhållandena. Dock påvisas,

att nettointäkten i regel varit lägst år 1950 och att skulderna ökat avsevärt

från år 1949 till år 1950, samtidigt som nettoförmögenheten minskat.

I undersökningen har slutligen gjorts en jämförelse mellan företagare inom

trädgårdsnäringen och det mindre jordbruket. Därvid har konstaterats, att

utvecklingen under de tre åren ter sig mindre fördelaktig för smärre handelsträdgårdsföretag

än för jordbrukare med 5—20 hektar åker.

Vissa uppgifter till belysande av trädgårdsnäringens ekonomiska läge kan

vidare erhållas ur en av trädgårdsekonoiniska byrån vid Alnarp med ledning

av bokföringsresultat verkställd undersökning av de ekonomiska förhållandena

inom trädgårdsnäringen. Denna undersökning ger vid handen,

att fruktodlingarna under åren närmast efter andra världskrigets slut lämnade

ett relativt tillfredsställande ekonomiskt utbyte. Efter år 1948 inträdde

emellertid en försämring, och år 1950 visade de i undersökningen deltagande

fruktodlingarna i genomsnitt ett negativt avkastningsresultat. De mindre

fruktodlingarna hade därvid i regel det ogynnsammaste ekonomiska

resultatet. I fråga om företag, representerande andra grenar av trädgårdsodlingen,

utvisar undersökningen samma nedåtgående tendens. Förräntningsprocenten

har särskilt under åren efter år 1948 visat en stark tillbakagång

i synnerhet för de mindre företagen, vilket förhållande i främsta rummet

får tillskrivas de sämre förutsättningar att rationalisera driften, som

dessa företag haft.

De ekonomiska förhållandena inom trädgårdsnäringen synes enligt lantbruksstyrelsen

ej ha förbättrats under åren efter den tid, de nämnda undersökningarna

avser. I stället torde den delvis starka ökningen av importen

av trädgårdsprodukter och frukt, som ägt rum under åren 1952 och

1953 ha bidragit till att ytterligare öka de ekonomiska påfrestningarna

för trädgårdsnäringens utövare.

Behovet av statligt stöd åt trädgårdsnäringen. Den

försämring av trädgårdsnäringens ekonomiska förhållanden, som sålunda

inträtt under senare år, torde enligt styrelsen i första hand bero på att importfrilistningen

av trädgårdsprodukter medfört en besvärande konkurrens

från länder med lägre arbetslöner och billigare produktionsförhållanden i

övrigt än Sverige. I den svenska trädgårdsnäringen har emellertid betydande

kapital investerats dels i handelsträdgårdarnas växthusanläggningar,

andra ekonomibyggnader och lösöre, dels i fruklträdsplanteringar och övriga

växtbeslånd av bestående art. Det måste enligt styrelsen vara ett allmänt

intresse, att detta kapital ej i onödan tillspillogives, utan att den befolkningsgrupp,

som livnär sig på odling av trädgårdsprodukter och frukt,

tillförsäkras skäliga existensbetingelser.

Lantbruksstyrelsen erinrar, hland annat, om att trädgårdsnäringens organisationer

vid upprepade tillfällen påpekat nu nämnda förhållanden och

hemställt om förbättrat gränsskydd i form av höjda tullar och importregleringar.

Styrelsen understryker, ulan alt komma med något preciserat förslag,

att näringen är i starkt behov av ett bättre avpassat tullskydd.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr lOi

Även om vissa förbättringar av tullskyddet för trädgårdsprodukter och

frukt skulle komma till stånd, skulle emellertid enligt lantbruksstyrelsen

den utländska konkurrensen icke därigenom komma att sättas ur spel, utan

näringens utövare finge liksom hittills anstränga sig att göra den svenska

produktionen konkurrenskraftig. Liksom på alla andra områden inom näringslivet

blir det ändock nödvändigt för producenterna att med till buds

stående medel rationalisera driften vid företagen genom ökad specialisering,

ändamålsenligare odlingsmetoder, moderniseringar inom företagen samt utnyttjande

av alla de maskinella hjälpmedel, som rimligtvis kan komma till

användning inom näringen. Moderniseringar och nyanskaffningar av maskinell

utrustning kräver emellertid stora penninginvesteringar. Många företagare

inom branschen saknar enligt styrelsen ekonomiska förutsättningar

för att genomföra trängande rationaliseringsåtgärder. I vissa fall är kostnaderna

för erforderlig utrustning så stora i förhållande till varje enskild

företagares möjligheter att utnyttja densamma, att investeringen blir ekonomiskt

försvarbar, endast om flera företagare slår sig samman om gemensamma

inköp.

Det svenska jordbruket har, vid sidan av ett visst importskydd, på olika

sätt fått möjlighet att erhålla ekonomiskt stöd av statsmedel till sådana åtgärder,

som syftar till en rationalisering av näringen. I det läge, som nu

råder inom svensk trädgårdsodling, synes det lantbruksstyrelsen icke obefogat,

att även producenter av trädgårdsalster och frukt skulle erhålla liknande

möjligheter att få statliga lån och bidrag till rationaliseringar och

andra produktionsbefrämjande och produktionsförbilligande åtgärder. Detta

får enligt styrelsens mening anses så mycket mera motiverat som i dagens

läge förutsättningarna för att inom ramen för Sveriges handelspolitiska

åtaganden gentemot utlandet kunna erbjuda trädgårdsnäringen ett förbättrat

tullskydd ter sig synnerligen ovissa.

I fråga om redan nu för trädgårdsnäringen tillgängliga

stödformer kan i främsta rummet nämnas det stöd, som företagare eller

sammanslutning inom trädgårdsnäringen kan erhålla enligt de för jordbruket

gällande bestämmelserna i kungörelserna angående den statliga jordbruksegnahemsverksamheten

(1948:366), angående lån från bevattningslånefonden

(1942:543) samt angående statlig garanti för lån för uppförande

av lagerhus in. in. för jordbruksändamål (1954:311). Härom anför

lantbruksstyrelsen i huvudsak följande.

Kungörelsen om den statliga jordbruksegnahemsverksamheten innehåller

i § 3 en bestämmelse om att med jordbruk skall likställas trädgårdsskötsel

och specialodling. Kungörelsens huvudsyfte är emellertid att underlätta för

mindre bemedlade eller obemedlade att förvärva eller arrendera jordbruk,

och enligt utvecklad praxis har densamma blott i ringa utsträckning tillämpats

för att underlätta köp eller arrende av fastighet, varå trädgårdsskötsel

bedii\es. Där så skett, har det i regel gällt sådana fastigheter, varå samtidigt

ined jordbruk bedrivits fältmässig odling av trädgårdsprodukter.

Lån från bevattningslånef onden kan utlämnas till utförande av bevattningsanläggning,

som avser höjande av avkastningen från åker, ständig slåt
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 10''i

ter- eller betesvall eller trädgård. Denna stödmöjlighet synes böra bibehållas,

även om fonden skulle avvecklas och stöd i stället lämnas i form av

statlig kreditgaranti.

Kungörelsen om statlig garanti för lån för uppförande av lagerhus m. m.

för jordbruksändamål har nyligen ersatt den tidigare gällande kungörelsen

om lån från jordbrukets lagerhusfond. Sistnämnda fond har tidigare anlitats

även av trädgårdsnäringens organisationer, och allteftersom odlarna

kommer till insikt om nödvändigheten av samverkan i fråga om tradgårdsprodukternas

sortering, förpackning och försäljning, torde än större lånebehov

komma att göra sig gällande. Det är enligt styrelsens mening önskvärt,

att tillräckliga lånemöjligheter står till förfogande för att tillgodose

detta behov.

Utöver nu nämnda former för statligt stöd åt jordbruket, vilka är tillgängliga

även för trädgårdsnäringens utövare, kan jordbrukare erhålla lån

och bidrag i enlighet med bland annat kungörelserna angående lån från

statens maskinlånefond (1948: 380) och angående statligt stöd till joidbrukets

yttre och inre rationalisering (1948: 342).

Lantbruksstyrelsen kommer härefter in på frågan om behovet av

särskilda stödformer för trädgårdsnäringen och framför,

bland annat, tanken på ett statligt organisationsbidrag för att vägleda och

uppmuntra odlarna till samarbete i fråga om behandling och avsättning av

trädgårdsprodukter. Styrelsen är emellertid icke beredd att framlägga förslag

härom, förrän trädgårdsodlarna själva visat ett mera påtagligt intresse

för ekonomisk samverkan i fråga om produkternas avsättning. Däremot finner

styrelsen det angeläget, att näringen skall komma i åtnjutande av ett

rationaliseringsstöd, motsvarande det, som staten lämnar jordbruket.

Med utgångspunkt från bestämmelserna angående lån från jordbrukets

maskinlånefond diskuterar lantbruksstyrelsen behovet av statligt stöd till

maskinanskaffning inom trädgårdsnäringen och anför i huvudsak följande.

Jordbrukets maskinlånefond har tillkommit för att ekonomiskt understödja

enskild person eller sammanslutning vid anskaffande av jordbiuksmaskin,

som skall användas av flera jordbrukare gemensamt, eller för uppförande

eller ombyggnad av byggnad för yrkesmässigt bedriven jordbruksmaskinhållning.

Även inom trädgårdsnäringen förekommer många fall, da

lån för liknande ändamål skulle vara behövliga för att understödja trädgårdsodlarnas

rationaliseringssträvanden. Lantbruksstyrelsen skall här peka

på några fall, där ett sådant stöd skulle vara av särskilt värde och dar styrelsen

följaktligen vill föreslå, att möjligheter till lån och bidrag skall skainom

växtodlingen under glas regleras såväl värme som fuktighet och

ibland också ljusförhållanden på artificiell väg. Därför måste särskilt stora

krav ställas på jordbäddarnas beskaffenhet och näringstillgången i jorden.

Tidigare har det varit vanligt, att jordbäddarna i växthus förnyats genom

regelbundna jordbyten. Med nuvarande dryga arbetskostnader blir detta arbete

ekonomiskt alltför betungande, och i stället övergår man mer och mer

till att med ånga sterilisera jorden och därefter tillföra behövliga gödselmedel.

Ångsteriliseringen kan emellertid effektivt verkställas endast med en

apparatur, som ställer sig alltför dyrbar i anskaffning för flertalet mindre

och medelstora företagare. Hittills har en och annan privatperson skaffat

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 104

sig behövlig utrustning och utfört arbetet mot ersättning åt trädgårdsmästare

inom vissa områden, men det har också förekommit, att flera trädgardsmastare

slagit sig samman om gemensamt inköp av ångningsaggregat.

Priset pa en för ifrågavarande ändamål lämplig ångpanna med tillbehör är

omkring 20 000 kronor.

För produktionen på friland av trädgårdsprodukter och frukt skulle det

ur rationalisermgssynpunkt innebära en stor fördel, om trädgårdstraktorer

j ordf rasar och motorsprutor kunde komma till användning i större omfattning

än hittills, men även här kommer kostnadsfrågan många gånger hindrande

emellan. Företagare, som beviljats lån enligt jordbruksegnahemskungorelsen,

torde ha möjlighet att enligt samma kungörelse söka och erhålla

ariltslan för vissa anskaffningar, men i övrigt saknas statliga lånemöiligheter

for dylika ändamål. J 8

Lantbruks styrelsen framhåller vidare, att en särskilt betydelsefull uppgift

inom rationell växtodling under glas är att kunna utöva en fortlöpande kemisk

kontroll över jordens reaktions- och ledningstal samt näringshalt. Det

gäller icke endast att fastställa jordens kemiska egenskaper genom en grundanalys

före sådd eller plantering, utan det är lika viktigt att följa förändringarna

i jordens halt av de för växterna upptagbara näringsämnena genom

snabba analyser under odlingens gång. Styrelsen anför härom vidare.

Genom i Danmark och framför allt i Förenta staterna under senare år

vunna erfarenheter har utformats speciella enklare undersökningsmetoder

lor genomförande av s. k. snabbanalyser inom växtodlingen under glas, och

dessa metoder har börjat tillämpas även här i landet. Trädgårdsodlarna har

vant sig till de statsunderstödda kemiska kontrollstationerna för att få hjälp

med ifragavarande analyser, i vissa fall med gott resultat. Kontrollstationerna

har emellertid sin verksamhet mera inriktad på markkar teringen

inom jordbruket, och det har hittills rått en viss tveksamhet från stationernas

sida om lämpligheten av att genomföra snabbanalyser av enklare slag,

som mahanda är mindre vetenskapligt noggranna men dock tillfyllest för

a t ge tradgardsodlarna erforderlig vägledning. Inom trädgårdsnäringen har

man darfor också sökt sig fram på andra vägar. En och annan av de större

toretagarna har inrättat eget kemiskt laboratorium; andra har slagit sig

samman i s. k. laboratorieföreningar, som inrett för ett flertal odlare gemensamma

laboratorier. Slutligen har också tillkommit privata trädgårdsJaboratoner,

vilka genomför regelbundna jordundersökningar åt trädgårds
-

De statsunderstödda kemiska kontrollstationerna kan enligt stvrelsens

bli tlU ®tor ^ytta för trädgårdsnäringen, i den mån de går över till

att tillampa ett for vaxthuskulturer lämpligt analysförfarande. Styrelsen har

“PPW. överläggningar därom med statens lantbrukskemiska kontrollanstalt.

För narvarande existerar emellertid endast fem sådana stationer i

hela landet. Detta är icke tillfyllest, i synnerhet som de redan nu är hårt

engagerade genom små arbetsuppgifter inom jordbruket. För att göra det

f,or tradgårdsodlaren att tillgodogöra sig laboratoriets tjänster på

ett riktigt satt och utnyttja resultaten av analyserna, är en mera personlig

direktkontakt mellan trädgårdsmästaren och kemisten önskvärd. Styrelsen

inner det därför vara av stor vikt dels att laboratoriets arbetsområde är

egransat, sa att trädgårdsmästaren icke försvinner som ett nummer i registret

o ver uppdragsgivare, dels att laboratoriet är beläget inom eller i omedelbar

närhet av viktiga odlingsområden. En av anledningarna till att de

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr lOi

mindre, lokala laboratorierna under senare tid haft sådan framgång är, att

de uppfyller dessa krav. Därtill kommer, att de kan arbeta under enklare

förhållanden än de statsunderstödda kemiska stationerna och med mindre

omfattande laboratorieutrustning. Enligt uppgift från Hässelby-Skälby trädgårdslaboratorium

i Hässelby villastad torde dock behövlig utrustning för

ett trädgårdslaboratorium kosta mellan 15 000 och 20 000 kronor. Därutöver

kräves ändamålsenliga lokaler ävensom erforderlig, kemiskt utbildad personal.

Behovet av dylika trädgårdslaboratorier i landet torde enligt styrelsen

för närvarande kunna uppskattas till 8 å 10.

I fråga om det statliga stödet till jordbrukets yttre och inre rationalisering

påpekar lantbruksstyrelsen, att den därom utfärdade kungörelsen icke

är tillämplig på trädgårdsnäringen annat än i sådana undantagsfall, där det

ur försörjningssynpunkt skulle visa sig lämpligt för mindre jordbrukare

att å jordbruksfastighet påbörja eller förbättra viss odling av trädgårdsprodukter.

Bland trädgårdsnäringens utövare inom landet finns emellertid

ett icke oväsentligt antal företagare, som för att uppnå förbättrade försörjningsmöjligheter

skulle vara i behov av stöd för rationaliseringsåtgärder av

skilda slag, även om de icke driver sin produktion på s. k. jordbruksfastighet.

Såsom exempel anför styrelsen följande.

Äldre växthusanläggningar är ofta otidsenliga och dåligt planerade för

rationell drift. Ombyggnad av dessa var under kristidens senare skede omöjlig

till följd av byggnadsförbud, och numera råder brist på kapital och

lånemöjligheter. Uppvärmningen av växthusen sker ibland från ett flertal

panngropar eller pannrum på skilda ställen inom anläggningen i föråldrade

värmepannor och värmeledningar, vilket medför onormalt hög bränsleförbrukning

och dryga arbetskostnader för eldning. Företag med bättre ekonomisk

ställning har lagt om uppvärmningsanordningarna till centralt kontrollerade

värmesystem, vilket medfört avsevärda besparingar.

Vattenförsörjningen är en av de viktigaste faktorerna för en framgångsrik

och lönsam trädgårdsodling. Det gäller icke blott att ha tillgång till vatten,

utan vattnet måste också vara av lämplig beskaffenhet för att kunna

nyttjas till de många ömtåliga kulturer, som odlas under glas. Trädgårdarnas

belägenhet är ofta sådan, att de måste använda vatten från stads eller

kommuns vattenledningsverk. Av hälsoskäl är sådant vatten vanligen tillsatt

med klor och har för kulturväxterna felaktigt reaktionstal. Detta måste

rättas till antingen genom urluftning av vattnet i öppen bassäng eller genom

avhärdning av detsamma i för ändamålet speciellt tillverkade apparater.

En avhärdningsanläggning med passande kapacitet för en handelsträdgård

kostar mellan 3 000 och 4 000 kronor.

Vattningen i växthusen är arbetskrävande och kostbar. Automatiska bevattningssystem

för växthus finns i marknaden och kommer alltmer i bruk

hos framsynta odlare. Tidsenliga anordningar i växthusen erfordras för

transport av jord, växter och produkter. I såväl handelsträdgårdar som

plantskolor och fruktodlingar befintliga lokaler för sortering och packning

av produkter, plantering av växter och liknande arbeten behöver ofta moderniseras

för att motsvara tidens krav. I många handelsträdgårdar måste

lagringskällare med kyllagcrrum byggas för avhärdning av blommor och

för korttidslagring av vissa produkter före försäljning ävensom källare, i

vilka blomsterlökar kan förvaras före drivning. Fruktodlarna bar ofta behov

av lagringskällare med kylanordningar för förvaring av frukt. För de

anställdas räkning slutligen ställes krav på lämpligt inredda utrymmen till

omklädningsrum, torkrum, tvätt- och duschrum samt matrum etc.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 101

Lantbruksstyrelsens förslag till statligt stöd till

trädgårdsnäringens rationalisering m. m. Lantbruksstyrelsen

framhåller, att många trädgårdsföretagare i dagens läge svårligen kan

uppbringa det för nyss nämnda och andra liknande rationaliseringsåtgärder

erforderliga kapitalet. Styrelsen föreslår därför, att statligt stöd i form av

lånegarantier och bidrag skall erbjudas trädgårdsnäringens utövare.

I fråga om sättet för genomförandet av stödet finner lantbruksstyrelsen

det vara mest praktiskt att — med hänsyn till att trädgårdsskötsel är en

i manga avseenden från jordbruk väsensskild hantering, som tarvar speciell

bedömning — en särskild kungörelse angående statligt stöd till

trädgårdsnäringens rationalisering utfärdas och att — för undvikande av

tveksamhet vid fördelning av anslag mellan jordbruk och trädgårdsnäring

ett särskilt anslag upptages i riksstaten för tillgodoseende av trädgårdsnäringens

rationaliseringsbehov.

Beträffande formerna och bestämmelserna för det statliga

stödet till trädgårdsnäringens rationalisering föreslår lantbruksstyrelsen en

så nära anslutning som möjligt till vad som gäller för statligt stöd till jordbrukets

rationalisering. Statsgaranti bör enligt styrelsens förslag kunna

lämnas för maskinlån, laboratorielån och rationaliseringslån samt statsbidrag

till maskinhållning och laboratorieverksamhet ävensom till rationaliseringsåtgärd

inom trädgårdsföretag. Garanti för rationaliseringslån avses dock

skola komma ifråga endast såvitt angår redan bestående företag.

Lånegaranti föreslår lantbruksstyrelsen skola kunna utlämnas på i huvudsak

följande sätt och villkor.

Statsgaranti för maskinlån för anskaffande av maskiner, vilka lämpligen

bör användas av flera odlare gemensamt, samt för inköp, uppförande eller

ombyggnad av byggnad, som erfordras för maskinhållning beträffande sådana

maskiner, bör kunna utlämnas till sammanslutning av odlare och maskinhållare,

som förbinder sig att med maskinernas hjälp utföra arbeten åt

t lera trädgårdsföretagare. Vidare torde garanti böra kunna lämnas till sammanslutning

av trädgårdsodlare för laboratorielån för anskaffande av utrustning

för trädgårdslaboratorium samt för inköp, uppförande eller ombyggnad

av byggnad för sådant laboratorium. Laboratoriet bör vara avsett

för ett flertal trädgårdsodlare. Lantbruksstyrelsen bör fastställa föreskrifter

för verksamheten vid detsamma samt rörande kompetensvillkoren för

ledaren av laboratorieverksamheten. Garantierna för maskin- och laboratorielån

bör icke beviljas till högre belopp än som motsvarar 80 procent

av anskatfningskostnaden för maskin respektive utrustning eller byggnadsKostnaden.

Lånen bör återbetalas med lika amorteringar vid utgången av

vart och ett av de åtta efter lånets lyftande närmast följande kalenderåren.

Statsgaranti för rationalisering slån bör kunna utlämnas till enskild person

eller sammanslutning, som äger eller brukar trädgårdsföretag, för genomförande

av sådana rationaliseringsåtgärder inom redan bestående trädgårdsföretag,

som är ägnade att effektivisera och förbilliga driften samt

mera varaktigt förbättra ekonomibyggnader eller tekniska anordningar, såsom

ombyggnad och modernisering av växthus, värmeanläggningar, arbetsoch

lagerlokaler samt personalrum, anläggande eller renovering av vatten
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungi. Maj:ts proposition nr 104

renings- och bevattningsanläggning samt transportanordningar och inredningar

i växthus, inrättande av lagringskällare med kylrum och övriga liknande

rationaliseringsåtgärder. En förutsättning för lånegaranti skall givetvis

vara, att den åtgärd, för vilken stöd begäres, skall framstå såsom ekonomiskt

försvarbar med hänsyn till den förbättring av företagets driftsekonomi

och företagarens försörjningsmöjligheter, som den kan väntas

medföra. Garantien för rationaliseringslån bör beviljas med högst ett belopp,

som motsvarar den av den garantibeviljande myndigheten godkända

kostnaden för åtgärden, däri inberäknat utgift för upprättande av plan^ för

ombyggnad eller anläggning. Åtnjutes statsbidrag för åtgärden skall lånebeloppet

minskas med det belopp, som motsvarar bidraget. Amorteringen

av rationaliseringslån torde böra påbörjas senast under sjätte året efter

första lyftningsdagen, och amorteringstiden bör ej överstiga 15 år. Under särskilda

förhållanden bör kunna medges, att låntagare under högst två år

efter första lyftningsdagen ej skall vara skyldig att erlägga ränta. Sålunda

upplupen ränta skall vid anståndstidens slut läggas till den beviljade lånesumman.

Beträffande statsbidragen föreslår lantbruksstyrelsen i huvudsak följande.

Den, som beviljats statsgaranti för maskin- eller laboratorielån, bör på

särskild ansökan kunna tilldelas statsbidrag till maskinhållning och laboratorieverksamhet

med högst 25 procent av lånets ursprungliga kapitalbelopp

för återbetalning av lånet. Som förutsättning för statsbidrag bör gälla

dels att låntagarens (i fråga om sammanslutning, dess medlemmars) ekonomiska

ställning ej är så god, att det tydligen ej är behövligt med ett dylikt

bidrag, dels att den med lånegarantien avsedda verksamheten utövats

på ett ändamålsenligt sätt under minst sex år, dels ock att låneskulden

till 75 procent jämte upplupen ränta blivit återbetald enligt gällande föreskrifter.

För samma ändamål som i fråga om rationaliseringslån bör till enskild

person eller sammanslutning, som äger eller brukar trädgåi-dsföretag, kunna

utgå statsbidrag till rationaliseringsåtgärd inom trädgårdsföretag med

högst 25 procent av den av den bidragsbeviljande myndigheten godkända

kostnaden för åtgärden. Såsom förutsättning för statsbidrag bör gälla dels

att sökandens (i fråga om sammanslutning, dess medlemmars) ekonomiska

ställning ej är så god, att behov av bidrag för åtgärden ej tydligen föreligger,

dels att trädgårdsföretaget ej är av större omfattning än att för driften

utöver brukaren eller driftsledaren regelmässigt erfordras högst två helårsanställda

arbetare. Statsbidrag av nu förevarande slag föreslås skola utgå

enligt skriftligt kontrakt såsom räntefritt avskrivningslån, vilket sedan fem

år förflutit från det lånet till fullo utbetalats, skall avskrivas med en femtedel

under vart och ett av de följande fem åren. Annan avskrivningstid bör

dock kunna bestämmas, om så kan anses lämpligt. Bidrag bör även kunna

utgå utan anlitande av avskrivningslåneformen, om det med hänsyn till

beskaffenheten av den åtgärd, för vilken statsbidrag sökts, bidragsbeloppets

ringhet eller andra omständigheter ej anses erforderligt att anlita denna

bidragsform. Den lånebcviljandc myndigheten bör fordra ur det allmännas

synpunkt tillfredsställande säkerhet. Eftergift för detta krav hör dock

kunna göras av mvndigheten, om lånebeloppet ej överstiger .1 000 kronor

eller, i fråga om högre belopp, om det på grund av sökandens ekonomiska

ställning erbjuder svårigheter för denne att ställa säkerhet men det finnes

sannolikt att sökanden ändock skall uppfylla villkoren för lånet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 104

Lantbruksstyrelsens nu i huvudsak återgivna förslag skiljer sig bland

annat i fråga om möjligheten att giva bidrag till andra än enskilda personer

och i fråga om amorteringstiden för lån från bestämmelserna beträffande

statligt stöd till jordbrukets rationalisering. Vad gäller den första frågan

anför styrelsen följande.

Inom trädgårdsnäringen är det betydligt mera vanligt än inom jordbruket,

att mindre foretag drives av registrerade familjebolag eller därmed jämförliga

sammanslutningar. Dessa kan vara i lika stort behov av statligt stöd

till rationaliseringsåtgärder inom företagen som enskilda personer. Bestämmelserna

bör därför utformas så, att det icke skall möta hinder för dylika

sammanslutningar att komma i åtnjutande av lånegarantier och bidrag.

Vad därefter angår amorteringstiden för rationaliseringslån med statsgaranti

anser lantbruksstyrelsen, att denna ej bör överstiga 15 år mot 30 år

enligt bestämmelserna för jordbrukets rationalisering med hänsyn till att

anläggningstillgångarna inom trädgårdsföretag omsättes snabbare än inom

jordbruket.

\ ad gäller tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna för

lånegaranti och statsbidrag till trädgårdsnäringens rationalisering anför lantbruksstyrelsen

i huvudsak följande.

För statens medverkan bör huvudprincipen vara den, att lånegarantier och

bidrag lamnas till befintliga, i gång varande företag och icke till nyetablermgan

For smärre utvidgningar bör stöd dock kunna lämnas i händelse

den llragasatta utbyggnaden bedömes vara särskilt betydelsefull för att främja

en förnuftig rationalisering av företagets drift. Liksom inom jordbruket

bor nämligen rationaliseringen inom trädgårdsnäringen syfta till en utbyggnåd

av driftsenheterna till sådan storlek och produktionskapacitet, att de i

framtiden får bättre möjligheter att tillgodogöra sig rationaliseringens för
o

För näi\ arande torde det finnas behov av krediter för rationalisering hos

saväl större som mindre trädgårdsföretag. I princip bör man dock räkna

med, att statligt stöd främst lämnas behövande företag av mindre storlek,

?• v- företag med upp till två helårsanställda arbetare. Styrelsen vill dock

icke förorda, att företag med flera anställda skall helt avstängas från möjligheten

att erhålla lånegarantier. Statsbidrag torde dock böra förbehållas de

mindre företagen. Beträffande dessa bör vidare ekonomisk behovsprövninw

ske enligt samma grunder som de, vilka gäller i fråga om beviljande av bidrag

till jordbrukare for rationaliseringsåtgärder. I övrigt bör det ankomma

pa den bidragsbeviljande myndigheten att efter prövning av varje särskild

ansökan bedöma angelägenhetsgraden av den begärda stödåtgärden.

Vad angår frågan om administrationen av det föreslagna stödet

till trädgårdsnäringen föreslår lantbruksstyrelsen, att det bör uppdragas åt

styrelsen att avgöra hithörande ärenden efter hörande av hushållningssällskap

eller lantbruksnämnd. Som skäl härför anför styrelsen, att det är

fråga om en ny uppgift, som fordrar enhetlig bedömning och en bättre översikt

över fördelningen av stödåtgärderna än de lokala organen kan ge. Vidare

torde erfordras särskild sakkunskap för teknisk granskning och bedömning

av trädgårdsnäringens speciella byggnadsfrågor. För hithörande spörsmål

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10t

13

finner styrelsen —- enär på området sakkunnig personal saknas inom lantbruksstyrelsen

— det lämpligt att anlita den tekniska avdelningen inom Sveriges

handelsträdgårdsmästareförbund, vilken är den enda inom landet, som

specialiserat sig på trädgårdsnäringens byggnads- och värmetekniska problem.

För att kunna fullgöra uppdraget torde emellertid verksamheten inom

denna avdelning behöva utökas, och styrelsen finner det skäligt, att förbundet,

som för liknande konsulentverksamhet under åren 1940—1948 tilldelades

ett årligt statsanslag av 6 500 kronor, återigen beviljas statsbidrag.

Med hänsyn till omfattningen av den granskningsverksamhet, varom här blir

fråga, anser styrelsen det lämpligt med ett årligt statsbidrag av 25 000 kronor,

vilket belopp skulle täcka avlöningskostnader och omkostnader för en

tjänsteman.

Handläggningen av ifrågavarande ärenden inom styrelsens lantbruksbyrå

beräknas tills vidare icke medföra behov av förstärkning utav personalen.

Lantbruksstyrelsen finner det förenat med stora vanskligheter att på förhand

ens ungefärligen söka uppskatta, vilka belopp, som skulle krävas för

att täcka det årliga behovet av medel till rationaliseringsåtgärder

inom trädgårdsnäringen enligt de förslag, som styrelsen framfört. Om

något av betydelse skall kunna uträttas till näringens fromma, är det emellertid

enligt styrelsens mening angeläget, att den ekonomiska ramen särskilt

i början ej göres alltför snäv. Styrelsen finner det med hänsyn härtill önskvärt,

att ramen för lånegarantierna bestämmes till ett belopp av 3 000 000

kronor för budgetåret 1955/56. Eventuella förluster på lånegarantierna torde

enligt styrelsen böra täckas av medel från det under nionde huvudtiteln redan

befintliga anslaget till täckande av förluster på grund av kreditgaranti.

För utbetalande av bidrag i form av avskrivningslån föreslår styrelsen vidare

en anvisning för budgetåret 1955/56 av ett belopp å 500 000 kronor.

Vidare understryker lantbruksstyrelsen, att det enligt dess uppfattning är

önskvärt, att möjligheter skapas att lämna icke blott statliga lånegarantier

utan i vissa fall även bidrag. Om det av statsfinansiella eller andra skäl

skulle bli nödvändigt att begränsa bidragsgivningen, är det enligt styrelsen

under alla förhållanden angeläget, att trädgårdsnäringens kreditfråga blir

löst genom utlämnande av statliga lånegarantier.

Yttrandena

Av de myndigheter och organisationer, som yttrat sig över lantbruksstyrelsens

förslag, tillstyrker alla med undantag av fullmäktige i riksgäldskontoret,

statskontoret samt bank- och fondinspektionen i princip förslaget

eller lämnar detsamma utan väsentlig erinran. Hushållningssällskapens förbund

och Sveriges allmänna liypoteksbank förordar emellertid i sitt yttrande

en anknytning av stödet till trädgårdsnäringen till de redan för jordbruket

existerande författningarna och anslagen. Liknande synpunkter anföres

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 104

av Svenska jordbrukskreditkassan. Fullmäktige i riksbanken, Hushållningssällskapens

förbund, Sveriges lantbruksförbund och Svenska jordbrukskreditkassan

anser, att beslutanderätten i fråga om lånegarantier och statsbidrag

bör ligga hos de lokala organen och ej hos lantbruksstyrelsen. Vidare

finner lantbruksförbundet, statens lantbrukskemiska kontrollanstalt, Air

narps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut samt Hushållningssällskapens

förbund de föreslagna laboratorielånen mindre motiverade och föreslår andra

åtgärder i anslutning till nu befintliga kontrollstationer. Den föreslagna

begränsningen av det statliga stödet till i främsta rummet de mindre företagen

möter invändningar från — förutom statskontoret —- Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund

och Svenska plantskolornas riksförbund, vilka

anser, att alla företag, oavsett storlek, bör få möjligheter att efter behovsprövning

erhålla statliga lånegarantier och bidrag. Liknande synpunkter anföres

av riksbanksfullmäktige. Sveriges pomologiska förening och Sveriges

yrkesfruktodlares riksförbund föreslår, att statsbidrag skall lämnas även till

en konsulent i fruktodlingstekniska frågor. Av innehållet i yttrandena torde

få återges följande.

Fullmäktige i riksbanken har icke några principiella invändningar mot

att stöd beredes trädgårdsnäringen i form av statlig kreditgaranti. Det av

lantbruksstyrelsen framlagda förslaget synes dock enligt fullmäktige böra

överarbetas, varvid uppmärksamhet bör ägnas åt de strukturella förändringar

inom näringen, som ägt rum under de senaste åren och som medfört,

att det förebragta utredningsmaterialet delvis redan är föråldrat. Vad

angår de synpunkter i övrigt, som bör beaktas vid en överarbetning, anför

fullmäktige i huvudsak följande.

Den nära anknytning, som råder mellan trädgårdsnäringen och jordbruket,

har fått sitt uttryck bland annat i att den statliga jordbruksegnahemsverksamheten

i viss omfattning är tillämplig även på trädgårdsnäringen.

Det synes därför fullmäktige naturligt, att det statliga lånegaranti- och bidragssystemet

för jordbrukets inre och yttre rationalisering utbygges till

att omfatta även trädgårdsnäringen. Jordbrukets maskinlånefond borde

även kunna göras tillgänglig för företagare inom trädgårdsnäringen. Enligt

1 ullmäktiges mening är det avgjort att föredraga att framför en centralisering

till lantbruksstyrelsen låta lantbruksnämnderna med anlitande av den

expertis, som finnes tillgänglig inom hushållningssällskapen, handha garanti-

och bidragsverksamheten på förevarande område. Kännedom om de

lokala förhållandena torde i förevarande fall vara synnerligen betydelsefullt

såväl vid prövningen av framställningar om statligt stöd som vid övervakningen

av medlens användning.

Beträffande den krets av näringsutövare, som skulle kunna komma i åtnjutande

av det statliga stödet, synes det fullmäktige oegentligt att i princip

begränsa detta till redan existerande företag med upp till två helårsanställda.

Även större företag torde vara i behov av stöd för rationaliseringsåtgärder,

och det kan vara i konsumenternas intresse, att inom vissa områden

nya trädgårdsföretag tillkommer. I sistnämnda fall bör den, som är eller

varit verksam inom branschen, kunna komma i åtnjutande av det statliga

stödet för en nyetablering.

Fullmäktige framhåller vidare, att ett kreditgarantisystem i tider av pen
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 104

ningknapphet icke innebär någon säkerhet för att lån verkligen kan erhållas.

Med hänsyn till den relativt ringa omfattning förevarande verksamhet

avses få, torde emellertid denna synpunkt icke kunna tillmätas avgörande

betydelse vid utformningen av lånesystemet. Fullmäktige erinrar även om

att enligt förslaget till ny banklag bankerna skall få möjlighet att i begränsad

omfattning lämna blancokrediter till småföretagare, däribland företagare

inom trädgårdsnäringen. Även sådana lånemöjligheter blir dock givetvis

beroende av penningtillgången.

Fullmäktige i riksgäldskontoret anser för sin del icke, att tillräckliga skäl

anförts för att på sätt lantbruksstyrelsen ifrågasatt i kredithänseende överflytta

trädgårdsnäringen till den offentliga sektorn med den prioritet, detta

kan innebära. På grund härav och med hänsyn till de synpunkter, fullmäktige

främst har att bevaka, avstyrker fullmäktige för sin del lantbruksstyrelsens

förslag. Fullmäktige anför vidare i huvudsak följande.

Det statistiska material, som ligger till grund för lantbruksstyrelsens

framställning, är såsom styrelsen själv påpekat föga tillfredsställande, vilket

försvårar möjligheten att bilda sig en uppfattning om trädgårdsnäringens

aktuella ekonomiska läge och förutsättningar för framtiden. Vad angår synpunkten,

att trädgårdsnäringen borde jämställas med jordbruket, må härjämte

anmärkas, att det stöd, som från statens sida kommer sistnämnda

näringsgren till del, i väsentlig mån betingats av beredskapssynpunkter. Uppenbart

torde emellertid vara, att trädgårdsnäringens fortsatta utveckling

är ett samhällsintresse av vikt. I nuvarande ekonomiska läge är det dock

nödvändigt, att största återhållsamhet inför nya investeringskrav iakttages.

I statsverkspropositionen har också starkt understrukits vikten av att anspråken

på samhällets resurser i möjligaste mån begränsas. Icke minst gäller

detta sådana utgifter, för vilkas täckande lånemarknaden måste anlitas.

Det är härvid av betydelse, att de kreditrestriktioner, som bland annat ansetts

nödvändiga för att förhindra en inflationistisk utveckling, icke uppmjukas

genom statliga åtgärder för att underlätta penninganskaffningen

för särskilda företag eller näringsgrenar.

Framhållas må ytterligare, att de tillgängliga resurserna tages i anspråk

i lika män, oavsett om investeringarna finansieras genom lån mot statlig

garanti eller genom av riksgäldskontoret upptagna lån. Fullmäktige har vid

tidigare tillfällen, då en utvidgning av den statliga kreditgarantigivningen

satts i fråga, framhållit önskvärdheten av att verkningarna av kreditgarantisystemet,

bland annat för kreditväsendet och den statliga upplåningen, ingående

utredes och belyses, innan systemet kommer till användning på nya

områden. Fullmäktige anser sig nu böra ånyo understryka denna mening.

Mot riksgäldsfullmäktiges beslut reserverade sig herrar Hagberg, Svensson

och Näsgård, vilka ansåg, att fullmäktige bort tillstyrka bifall i huvudsak

till lantbruksstyrelsens förslag. Reservanterna förenade sig därvid om

följande särskilda yttrande.

Lantbruksstyrelsens förslag till grunder för lånegaranti och bidrag avseende

trädgårdsnäringens rationalisering följer i stort sett motsvarande stödverksamhet

inom jordbruket. Vi tillstyrker för vår del denna utvidgning av

statens garanti- och bidragsverksamhet.

Då anknytning redan skett mellan jordbruk och trädgårdsnäring i fråga,

om det särskilda statliga stödet till egnahemsverksamheten, synes (let lämpligt

all motsvarande anordning genomföres även beträffande rationalise
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Mctj:ts proposition nr 104

ringsåtgärderna. Jordbrukets maskinlånefond torde även böra göras tillgänglig

för trädgårdsnäringens utövare.

Beslutanderätten i fråga om stödåtgärder bör i huvudsak ankomma på

lantbruksnämnder och hushållningssällskap i stället för lantbruksstyrelsen.

Till det särskilda yttrandet lät herr Näsgård för egen del till protokollet

anteckna följande tillägg.

Vad beträffar de ändamål, för vilka lånegaranti och bidrag må beviljas,

anser jag, att laboratorielån bör strykas från förteckningen. Å andra sidan

förordar jag, att rationaliseringslån må kunna utgå även för nybyggnad av

växthus.

Statskontoret ifrågasätter lämpligheten av att på det svaga underlag, som

statistiska centralbyråns utredning utgör, besluta om statsgarantier och

statsbidrag till trädgårdsnäringen. I vart fall kan ämbetsverket icke förorda,

att ett system med statsbidrag införes. Ämbetsverket ifrågasätter också,

om det kan anses välbetänkt, att under tiden för gällande kreditrestriktioner

volymen för statlig lånegaranti på föreslaget sätt utökas.

Vid en eventuell kreditgaranti bör enligt statskontorets mening möjligheten

att erhålla sådan anpassas till önskemålet om uppnående av rationella

driftsenheter och icke såsom i lantbruksstyrelsens förslag enbart uppåt

och ej nedåt. Vidare bör den amorteringsfria tiden för rationaliseringslänen

avsevärt begränsas, förslagsvis till högst två år. Lånetider upp till 21

är synes ämbetsverket ej heller böra förekomma. Ersättningen till handelsträdgårdsinästareförbundet

för dess befattning med den föreslagna tekniska

granskningen bör slutligen enligt statskontorets mening utgå enligt taxa,

anpassad efter förbundets kostnader för uppdragen.

I det av riksräkenskapsverket avgivna yttrandet framhålles det vara av

största vikt, att lantbruksstyrelsen, innan lånegaranti beviljas, företar en

ingående prövning av att för garantien ställda säkerheter blir fullt tillfredsställande

ur det allmännas synpunkt. Enligt ämbetsverkets förmenande bör

vidare yttrande över ansökningarna om lånegaranti och bidrag alltid inhämtas

från vederbörande hushållningssällskap.

Sveriges lantbruks förbund finner lantbruksstyrelsens förslag i fråga om

laboratorielån mindre motiverade, enär de redan statsunderstödda kemiska

kontrollstationerna med fördel kan utbyggas och i de områden, där trädgårdsnäringen

har sin största utbredning och kontrollstationer saknas, kan

erhålla lilialer. Vad angår beslutanderätten vill förbundet ifrågasätta, om

det icke vore smidigast och mest ändamålsenligt, att denna ankommer på

hushållningssällskapen, som genom sina trädgårds- och maskinkonsulenter

äger god orts- och personkännedom och måste anses ha bättre förutsättningar

än lantbruksstyrelsen att öva kontroll över behov och användning av

tillgängliga medel.

Frågan om laboratorielånen tages upp även i remissyttrandena från

Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut samt statens lantbrukskenuska

kontrollanstalt. Styrelsen för Alnarpsinstitutet anser, att trädgårdsnäringen

bättre än genom laboratorielån skulle stödjas antingen genom in
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 104

rättande av ett centralt väl utrustat kemiskt trädgårdslaboratorium, förslagsvis

vid institutet, eller genom ökade anslag till någon redan befintlig kemisk

station. Lantbrukskemiska kontrollanstalten tillstyrker i princip statligt stöd

för kemiska undersökningar av jord i växthusodlingar men hemställer att,

innan formerna för sådant stöd fastställes, närmare utredning måtte verkställas

dels om den lämpliga metodiken för sådana undersökningar, dels om

undersökningsverksamhetens ändamålsenliga organisation. Anstalten vill

ifrågasätta, om icke de statsunderstödda lantbrukskemiska kontrollstationerna

borde anlitas även för trädgårdsnäringens behov.

Även Hushållningssällskapens förbund finner det önskvärt, att laboratorieverksamheten

på trädgårdsområdet så långt möjligt anknytes till de redan

befintliga lantbrukskemiska kontrollstationerna. Förbundet anser det vidare

mest lämpligt och praktiskt, att de för rationaliseringsstödet åt jordbruket

förefintliga bestämmelserna utvidgas att även omfatta trädgårdsnäringen,

enär odlingen av frukt, bär och grönsaker m. m. alltmera ingår

snarare som ett led i jordbruksdriften än som ett särskilt näringsfång. Ärendena

rörande lån och bidrag till maskinhållning och rationaliseringsåtgärder

bör enligt förbundet i konsekvens härmed handläggas och avgöras av

hushållningssällskapen och lantbruksnämnderna, vilka redan handhar motsvarande

uppgifter för jordbrukets del.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund vill icke förorda någon bestämd

Storleksgräns som villkor för erhållande av garantier och bidrag utan anser

en ingående prövning av lantbruksstyrelsen i varje enskilt fall vara tillräcklig.

Svenska lantarbetareförbundet uttalar, att några principiella hinder för

genomförandet av lantbruksstyrelsens förslag icke behöver föreligga. Förbundet

har dock vissa erinringar.

Rationaliseringslån för inrättande av lagringskällare med kylrum bör i

främsta rummet stå till förfogande för sammanslutningar av trädgårdsodlare

och först i andra hand för enskilda odlare. Vidare understryker

förbundet vikten av prövningen och tillsynen av garantierna för laboratorielånen

och framhåller, att det förutom ett verkligt behov måste finnas ett

tillräckligt underlag för ett kemiskt laboratorium inom en ort, ådagalagt genom

en verklig vilja från odlarnas sida att påtaga sig det ekonomiska ansvaret

för laboratoriets fortbestånd. I fråga om statsgarantien för rationaliseringslån

är det enligt förbundets mening knappast rimligt med hundraprocentig

garanti. Den statliga lånegarantien bör lämnas endast för exempelvis

75 eller 80 procent av kostnaden. Förbundet anser vidare, att den

föreslagna amorteringstiden för rationaliseringslån med hänsyn till den

korta nyttjandetiden inom trädgårdsodlingen är mindre tillfredsställande

och föreslår en längsta amorteringstid av 12 år. Amorteringsfrihet skall härvid

kunna medges under de båda första åren. Begränsningen av statsbidragen

till de små företagen finner förbundet riktig men önskar med hänsyn

till de faktiska förhållandena inom näringen en klarare definition på mindre

företag.

Förbundet understryker också lantbruksstyrelsens förslag, alt rationaliseringslån

skall kunna beviljas allenast redan bestående trädgårdsföretag.

2 liihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 101

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 104

Även statens jordbruksnämnd anser det välbetänkt att, såsom lantbruksstyrelsen

föreslår, det statliga stödet till rationaliseringen i regel inskränkes

till befintliga, i gång varande företag.

Sveriges pomologiska förening och Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund

föreslår, förutom tidigare nämnda önskemål om statsbidrag till en konsulent

i fruktodlingstekniska frågor, att de föreslagna rationaliseringslånen

även skall kunna avse rationaliseringsåtgärder inom bestående anläggningar

tör musttillverkning. Riksförbundet anser vidare, att rationaliseringslån

för inrättande av lagringskällare med kylrum bör utvidgas att gälla för inrättande

av sorterings- och lagringslokaler med kylrum.

Svenska plantskolornas riksförbund hemställer, att bestämmelserna ges

en sådan utformning, att plantskolor utan hinder av att de sysselsätter mer

än två personer får möjlighet till rationaliseringslån liksom lån för uppförande

av lagerhus för plantskolealster.

Bank- och fondinspektionen hyser principiella betänkligheter gentemot

de framlagda förslagen till statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering

men anser sig icke kunna bestrida, att vissa skäl kan anföras, vilka talar för

ett till maskin- och laboratorielån begränsat statsstöd. Inspektionen anför

härom i huvudsak följande.

Såsom lantbruksstyrelsen framhållit, är det statistiska material som finns

hllgängligt rörande trädgårdsnäringen mycket begränsat, och man torde

därför enligt inspektionen få vara synnerligen försiktig i sina allmänna omdömen

rörande näringens lönsamhet och övriga ekonomiska förhållanden.

Redan av denna anledning har man skäl vara återhållsam, då det gäller att

införa en ny statlig stödverksamhet. En tämligen självklar förutsättning för

en sådan åtgärd bör vara — åtminstone i ett läge, där investeringsresurserna

är hårt ansträngda — att man siffermässigt kan klart dokumentera behovet

ay hjälp från det allmännas sida liksom också den sannolika effekten av att

näringen lämnas att själv söka lösa sina problem. Men även om man anser

det sannolikt, att trädgårdsnäringen befinner sig i en sådan situation, att

en krisartad utveckling behöver befaras, därest ej det allmänna i någon

form träder emellan, är det enligt ämbetsverket icke därmed bevisat, att

en statlig stödverksamhet nu måste inledas. En »självsanering» inom trädgårdsnäringen—

såtillvida att ett antal mindre bärkraftiga företag avvecklas

— är möjligen på längre sikt ett fördelaktigare alternativ. Att man därvid

får räkna med en överflyttning av vissa företagare och arbetare till

andra näringsgrenar torde i dagens sysselsättningsläge ej innebära något

allvarligare problem. Ej heller det bortfall av inhemska trädgårdsprodukter

som, åtminstone under en övergångstid, möjligen blir en följd av att antalet

trädgårdsföretag minskas synes innebära någon svår samhällelig olägenhet.

Det beredskapsmotiv, som utgör ett vägande skäl för stödet åt jordbruksnäringen,

torde icke kunna med tillnärmelsevis samma styrka åberopas

beträffande trädgårdsodlingen. Slutligen bör ihågkommas, att inledandet

avy en statlig stödverksamhet för en ekonomiskt betryckt näringsgren

enligt inspektionens mening innefattar något av ett prejudikat.

Vad angår maskin- och laboratorielån, för vilka inspektionen kan tänka

sig statliga kreditgarantier, är det emellertid fråga om kollektiva anordningar,

vilkas utnyttjande kräver organiserad samverkan från ett antal trädgårdsföretagare,

och en sådan statlig stödverksamhet synes försvarlig, bland

annat därför att den är ägnad att stimulera till förbättrade organisatoriska

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 104

19

förhållanden inom näringen. I detta hänseende torde för närvarande allvarliga

brister föreligga, vilka sannolikt bidragit till uppkomsten av den nuvarande

situationen. Inspektionen framhåller i detta sammanhang angelägenheten

av att trädgårdsföretagarna själva tar erforderliga initiativ på

detta område. Inspektionen kan däremot icke tillstyrka rationaliseringslånen

och bidragen.

Beträffande enskildheterna i lantbruksstyrelsens förslag anför bank- och

fondinspektionen i huvudsak följande.

Huruvida det kan anses erforderligt att kombinera de av inspektionen förordade

maskin- och laboratorielånen med bidrag, anser sig inspektionen

ej ha tillräcklig erfarenhet att bedöma. I fråga om amorteringstiderna för

dessa lån föreslår inspektionen, att den föreslagna amorteringstiden åtta år

ändras till högst åtta år, så att den i varje enskilt fall kan anpassas till

maskinernas eller laboratoriernas livslängd. Enligt vad inspektionen tror sig

veta, torde man beträffande vissa maskiner, som upplåtes från maskinhållare,

få räkna med fullständig förslitning på fyra å fem år.

Medverkande i den statsgaranterade kreditgivningen föreslås skola bli,

bland andra, jordbrukskassor och hypoteksföreningar. Då avsikten är, att

maskinlån och laboratorielån skall kunna tillhandahållas även sammanslutning

av trädgårdsföretagare och då sådana låntagare ej bör upptaga lån

hos jordbrukskassa utan hos centralkassa för jordbrukskredit, bör i bestämmelserna

ej talas om jordbrukskassa utan om jordbrukets kreditkassor.

Vad därefter angår hypoteksförening såsom kreditgivare i detta sammanhang

ifrågasätter inspektionen, om det kan anses lämpligt, att hypoteksförening,

som bör ha långfristig in- och utlåning, medverkar vid beviljande

av maskin- och laboratorielån, som ju avses få en löptid av (högst)

åtta år.

Enligt inspektionens mening bör det uttryckligen framhållas, att kreditinrättningar,

som medverkar i statsgaranterad kreditgivning för trädgårdsnäringen,

icke bör åläggas vidsträcktare kontrollskyldigheter än de, som

tillämpas i övrig statsgaranterad låneverksamhet.

Sveriges allmänna hgpoteksbank, vilken bifogat yttranden i ärendet från

Smålands in. fl. provinsers och Mälarprovinsernas hypoteksföreningar,

Skånska hypoteksföreningen samt Älvsborgs m. fl. läns och Norrlands hypoteksföreningar,

anmäler att hypoteksbanken och hypoteksföreningarna i

princip är villiga att medverka i den föreslagna långivningen. Hypoteksbanken

har dock i nuvarande låsta ränteläge stora svårigheter att anskaffa

tillräckliga medel redan till hypoteksföreningarnas ordinarie utlåning. Hypoteksinstitutionen

kan bland annat till följd härav i nuvarande läge medverka

i den föreslagna garantilåneverksamheten endast i den utsträckning,

regleringen av kapitalmarknaden så medger. Enär hypoteksinslitutionens

verksamhet i princip avser långfristig långivning med återbetalning med

lika annuiteter, finner hypoteksbanken endast rationaliseringslånen med

en sammanlagd löptid av minst 15 år lämpa sig för hypoteksföreningarna,

medan övriga låneformer icke synes lika väl anpassade för dessa. Hypoteksbanken

ifrågasätter vidare, bland annat, huruvida icke den av lantbruksstyrelsen

föreslagna författningstexten borde kompletteras med en bestämmelse,

enligt vilken föreskrifterna i kungörelsen 1948:367 med vissa be
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 104

stämmelser rörande statlig garanti för lån till yttre och inre rationalisering

på jordbrukets område in. m. i tillämpliga delar skall äga motsvarande tilllämpning

beträffande den nu föreslagna garantilåneverksamheten. Det torde

nämligen enligt hypoteksbanken vara lämpligt, att frågan om långivarens

rättigheter och skyldigheter i förhållande till garantigivaren samt i

anslutning härtill uppkommande rättsliga frågor regleras på i huvudsak

samma sätt som beträffande den redan pågående garantilåneverksamheten.

Svenska sparbanksföreningen anser att det, även om kreditanskaffningsfrågan

för trädgårdsnäringens del nu bör lösas separat, bör förutsättas, att

också frågan om rationalisering av trädgårdsprodukternas försäljning m. m.

lår en tillfredsställande lösning. I dessa hänseenden måste enligt föreningens

mening näringsutövarna själva genomföra erforderliga åtgärder, om det

skall anses motiverat att stödja rationaliseringssträvandena i övrigt med

statsbidrag. I övrigt uttalar sig föreningen om kreditmöjligheterna m. m.

och anför följande.

Med anledning av ett uttalande i lantbruksstyrelsens skrivelse vill sparbanksföreningen

påpeka, att statlig kreditgaranti icke i och för sig kan

anses medföra förtursrätt framför andra angelägna kreditbehov, t. ex. avseende

bostadsbyggande. Möjligheterna att tillgodose efterfrågan på lån är

ju alltid beroende av läget på kreditmarknaden. Landets sparbanker har

hittills lämnat krediter till trädgårdsföretag i icke obetydlig omfattning.

Utan att taga ställning till frågan, huruvida trädgårdsnäringen bör erhålla

stöd genom statlig lånegaranti och bidragsgivning, vill föreningen uttala, att

den är förvissad om att sparbankerna är villiga att utlämna statsgaranterade

krediter till trädgårdsföretag i sådana fall, där sparbankernas medverkan

liksom hittills betraktas soin naturlig. Såsom nyss framhållits kan

dock möjligheterna att lämna sådan medverkan variera med de allmänna

förhållandena på kreditmarknaden.

Vad beträffar villkoren för garantilån förutsätter föreningen, att frågor

om räntesättningen m. m. får sin lösning efter de linjer, som uppdragits för

garantilånen för jordbrukets lagerhus m. m. Föreningen ifrågasätter dessutom,

om icke vid beviljande av garanti för rationaliseringslån den amorteringsfria

tiden bör inskränkas till högst tre år med hänsyn till dessa anläggningars

kortare varaktighet.

Svenska jordbrukskreditkassan delar lantbruksstyrelsens uppfattning,

att trädgårdsnäringens nuvarande ekonomiska förhållanden motiverar statligt

stöd åt näringen i olika former. Jordbrukskreditkassan anmäler, att

jordbrukskasserörelsen är villig att lämna sin medverkan till stödverksamheten

på trädgårdsnäringens område genom att, i den utsträckning så kan

befinnas möjligt, utlämna lån mot statlig garanti. Beträffande detaljerna i

lantbruksstyrelsens förslag anför jordbrukskreditkassan bland annat följande.

Enär anknytning redan skett mellan jordbruk och trädgårdsnäring i

fråga om det särskilda statliga stödet till egnahemsverksamheten, synes det

jordbrukskreditkassan ligga nära till hands, att motsvarande anordning genomföres

även beträffande rationalisering,såtgärderna. Det torde vidare förtjäna

övervägas, om icke jordbrukets maskinlånefond lämpligen kunde göras

tillgänglig även för trädgårdsnäringens utövare. Enligt jordbrukskredit
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 10b

kassans mening är det av praktiska skäl önskvärt, att bestämmelserna om

statligt stöd på hithörande områden ej alltför mycket splittras upp på specialförfaltningar.

Vid nu antydd ordning skulle beslutanderätten i huvudsak

ankomma på lantbruksnämnder och hushållningssällskap i stället för

på lantbruksstyrelsen. Särskilt på något längre sikt, då stödverksamheten

fått nämnvärd omfattning, torde en sådan decentralisering visa sig vara mest

ändamålsenlig. Såväl vid prövning av förekommande framställningar om

statligt stöd som vid senare kontroll över användningen av de disponerade

medlen torde nämligen kännedom om de lokala förhållandena visa sig vara

särskilt betydelsefull.

Vad beträffar de ändamål, för vilka lånegaranti och bidrag ma beviljas,

ifrågasätter jordbrukskreditkassan, huruvida icke —- innan närmare utredning

verkställts — laboratorielån bör utgå ur förteckningen. Å andra

sidan förordar jordbrukskreditkassan, att rationaliseringslån må kunna utga

även för nybyggnad av växthus.

Departementschefen

Trädgårdsnäringen i vårt land har under senare år utvecklats starkt såväl

kvantitativt som kvalitativt. Betydande belopp har därvid investerats i

olika slags anläggningar. Det synes mig uppenbart, att en sådan utveckling

icke skulle ha kommit till stånd, om icke näringen givit sina utövare en

någorlunda tillfredsställande bärgning. Särskilt torde de ekonomiska förhållandena

ha varit gynnsamma under krigsåren och tiden närmast därefter.

Sedan det internationella handelsutbytet åter kommit i gång, har

emellertid konkurrensen från länder med lägre produktionskostnader gjort

sig allt starkare gällande och minskat avsättningsmöjligheterna för näringen.

Framför allt har de mindre företagarna i branschen fått känning därav.

I skilda sammanhang har uppmärksamheten fästs på denna utveckling.

Även om — såsom framhållits i flera remissyttranden — den av lant
-

bruksstyrelsen förebragta utredningen icke kan göra anspråk på att vara

uttömmande, synes den dock ge vid handen, att åtgärder från statens sida

är påkallade för att stödja en rationalisering av trädgårdsnäringen. Som bekant

åtnjuter jordbruksnäringen redan ekonomiskt stöd av staten för vissa

slags produktionsbefrämjande åtgärder i form av dels statlig kreditgaranti

för'' lån, upptagna i enskilda kreditinrättningar, dels bidrag, utformade såsom

avskrivningslån. Även hantverks- och småindustriföretag kan komma i

åtnjutande av statlig lånegaranti och bidrag. Fn del av de statliga stödåtgärder,

som avser jordbruket, gäller även trädgårdsnäringen. Sålunda kan företagare

eller sammanslutning av sådana inom sistnämnda näring erhålla stöd

enligt bestämmelserna i kungörelserna den 5 juni 1942 (nr 54.1) angående

lån från bevattningslånefonden, den It juni 1948 (nr 366) angående den

statliga jordbruksegnahemsverksamheten och den 7 maj 1954 (nr 311) angående

statlig garanti för lån för uppförande av lagerhus m. in. för jordbruksändamål.

Däremot kan trädgårdsodlare icke annat än i undantagsfall

erhålla lån eller bidrag enligt kungörelserna den It juni 1948 (nr 342)

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj:ts proposition nr 10i

angående statligt stöd till jordbrukets yttre och inre rationalisering m. in.

samt den 26 juni 1948 (nr 380) angående lån från jordbrukets maskinlånefond

m. in.

Av den föreliggande utredningen framgår, att brister föreligger i fråga

om den rationella anordningen av driften vid åtskilliga företag på trädgårdsnäringens

område. Såsom lantbruksstyrelsen framhållit, torde dessa

brister i betydande utsträckning kunna avhjälpas genom ökad specialisering,

ändamålsenligare odlingsmetoder, moderniseringar inom företagen och utnyttjande

av maskinella hjälpmedel i större utsträckning än för närvarande.

Uppenbarligen bör det i första hand ankomma på företagarna själva att

genomföra dylika rationaliseringar. Många av dem torde emellertid sakna

ekonomiska förutsättningar för att kunna vidtaga några mera betydande

förbättringar. Därjämte är kostnaden för utrustning i vissa fall så stor i

förhållande till möjligheten att utnyttja densamma, att investeringen blir

ekonomiskt försvarlig endast om förvärvet sker gemensamt för flera företagare.

Mot bakgrunden av det anförda ansluter jag mig till lantbruksstyrelsens

av flertalet remissinstanser förordade förslag, att ökade möjligheter skall

beredas trädgårdsnäringen att erhålla stöd för rationaliseringsåtgärder.

Förslaget innebär i huvudsak att, i nära anslutning till vad som gäller för

statligt stöd till jordbrukets rationalisering, kreditgaranti och bidrag i form

av avskrivningslån skall kunna lämnas för vissa dylika åtgärder samt för

uppförande och utrustande av trädgårdslaboratorier ävensom att kreditgaranti

för maskinlån och bidrag till maskinhållning skall ställas till förfogande

även för företagare inom trädgårdsnäringen. Därjämte avses bidrag

skola lämnas till viss teknisk konsulentverksamhet. Även enligt min mening

bör det ifrågasatta stödet till trädgårdsnäringen utgå i huvudsaklig

överensstämmelse med de för jordbruket gällande bestämmelserna. I vissa

hänseenden torde stödet emellertid böra få en något annan utformning än

lantbruksstyrelsen föreslagit.

Vad till en början angår maskinlånen bör såsom lantbruksstyrelsen

hemställt statlig kreditgaranti kunna lämnas enskild företagare eller

sammanslutning för lån för anskaffande av maskin, som skall användas av

flera företagare gemensamt i produktionen av trädgårdsprodukter, ävensom

för inköp, uppförande och ombyggnad av byggnad, som erfordras för av

sökanden bedriven maskinhållning beträffande dylika maskiner. I enlighet

med vad som gäller för lån till motsvarande ändamål inom jordbruket

bor lånegarantien icke beviljas till högre belopp än 80 procent av anskaffnings-

eller byggnadskostnaden. Med hänsyn till att vissa maskiner undergår

en snabb förslitning, är det angeläget, att amorteringstiden anpassas efter

respektive maskins livslängd. Längre amorteringstid än åtta år synes därvid

icke böra komma i fråga. I fråga om lån till byggnad innebär den maximala

amorteringstiden en två år kortare tid än den, som tillämpas för jordbruket.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj. ts proposition nr 101

Liksom beträffande jordbruket bör för återbetalning av maskinlån kunna

beviljas bidrag med belopp, motsvarande högst 25 procent av lånets ursprungliga

kapitalbelopp, därest låntagarens — i fråga om sammanslutning

dess medlemmars — ekonomiska ställning icke är så god, att bidrag uppenbarligen

icke är behövligt. Som förutsättning för bidrag bör vidare gälla,

att den med maskinlånet avsedda verksamheten på ändamålsenligt sätt har

utövats under minst tre fjärdedelar av amorteringstiden samt att den övriga

delen av låneskulden jämte ränta blivit återbetald i vederbörlig ordning.

Likaledes biträder jag förslaget, att kreditgaranti skall kunna lämnas

enskild företagare eller sammanslutning för rationaliseringslån.

Sådan garanti skall enligt förslaget lämnas endast för lån till rationaliseringsåtgärd

inom redan bestående trädgårdsföretag. Dock avses garanti

undantagsvis kunna komma i fråga för smärre utvidgningar, därest utbyggnaden

bedömes vara särskilt betydelsefull för en förnuftig rationalisering

av företagets drift. Vad sålunda föreslagits kan jag biträda. Såsom lantbruksstyrelsen

anfört torde nämligen i nuvarande läge rationaliseringen

inom trädgårdsnäringen — liksom inom jordbruket — böra syfta till en

utbyggnad av driftsenheterna till sådan storlek och produktionskapacitet,

att dessa för framtiden får bättre möjligheter att tillgodogöra sig rationaliseringens

fördelar. I överensstämmelse härmed bör stöd, efter behovspövning,

kunna lämnas de mindre företagen. Enligt lantbruksstyrelsens förslag

bör därvid gränsen dragas så, att till mindre företag hänföres företag med

högst två helårsanställda arbetare utöver brukaren eller driftsledaren. Med

hänsyn till förhållandena inom trädgårdsnäringen har erinringar framställts

häremot. För min del vill jag föreslå, att med mindre företag skall avses

företag med — förutom brukaren och tillfällig arbetskraft — ej mer än en

helårsanställd arbetare. Även om den statliga kreditgarantien sålunda i princip

skall vara begränsad till att avse sådana företag, torde dock möjlighet

böra finnas att undantagsvis, därest särskilda omständigheter föreligger,

kunna bevilja dylik garanti för rationaliseringslån avseende företag, som är

något större än vad som nyss förutsatts.

I fråga om de ändamål, sådant lån må avse, är jag i huvudsak ense med

lantbruksstyrelsen. Sålunda bör garanti kunna lämnas för lån för rationaliseringsåtgärder,

som är ägnade att effektivisera och förbilliga driften samt

mera varaktigt förbättra ekonomibyggnader eller tekniska anordningar, såsom

ombyggnad och modernisering av växthus, värmeanläggningar, arbctsoch

lagerlokaler — dock ej personalrum — anläggande eller renovering av

vattenrenings- och bevattningsanläggning samt transportanordningar och inredningar

i växthus, anordnande av lagringskällare med kylrum och andra

liknande rationalisermgsåtgärder. Såsom Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund

anfört torde lån för anordnande av sorteringslokal med kylrum även

böra komma i fråga. Däremot kan jag icke tillstyrka framställda önskemål

om att möjligheten till kreditgaranti skall utsträckas till att regelmässigt

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 104

gälla lån för nybyggnad av växthus. Ej heller synes lånegaranti böra ifrågakorama

för rationalisering av anläggningar för musttillverkning.

Beträffande rationaliseringslån inom jordbruket gäller, att garanti får

lämnas högst för det belopp, som motsvarar den av den beviljande myndigheten

godkända kostnaden för åtgärden, däri inräknat utgift för upprättande

av plan för företaget m. m. Att på sätt Svenska lantarbetareförbundet

föreslagit härvidlag begränsa garantigivningen såvitt angår trädgårdsnäringen

synes icke motiverat. Jag föreslår därför, att kreditgaranti för rationaliseringsåtgärd

inom sistnämnda näring må beviljas för lån till hela kostnaden,

bestämd på i tillämpliga delar samma sätt som i fråga om jordbruket.

Vad angår amorteringstiden torde denna, med hänsyn till att anläggningstillgångarna

förslites relativt snabbt inom trädgårdsföretag, böra göras betydligt

kortare än för rationaliseringslån inom jordbruket. Lantbruksstyrelsens

förslag i denna del synes mig innebära en lämplig avvägning. I enlighet

därmed föreslår jag, att amorteringstiden skall fastställas till högst 15

år. Normalt bör den dock icke överstiga tio år. Däremot kan jag icke tillstyrka,

att amorteringsfrihet skall kunna medges för längre tid än högst

två år. Vid särskilda omständigheter bör liksom inom jordbruksnäringen

högst två års anstånd med erläggande av ränta kunna komma i fråga.

För rationaliseringsåtgärd å jordbruksfastighet må statsbidrag utgå med

viss del av kostnaden för åtgärden. Beträffande uppförande eller förbättring

av ekonomibyggnader och andra fasta anläggningar för jordbruksdriften

må bidrag dock normalt ej utgå med mer än 7 000 kronor. Vidare gäller,

att bidrag som regel må, efter behovsprövning, tilldelas endast enskild person,

som äger eller brukar jordbruksfastighet om högst 20 hektar åker samt

till åker omräknad ängs- och betesmark. Lantbruksstyrelsens förslag innebär,

att för rationaliseringsåtgärd inom särskilt trädgårdsföretag statsbidrag

skall kunna beviljas med högst 25 procent av den för åtgärden godkända

kostnaden. Bidrag avses skola utgå icke endast till enskild företagare utan

även till sammanslutning, som äger eller brukar trädgårdsföretag. Som förutsättning

föreslås skola gälla, att dels brukarens eller, i fråga om sammanslutning,

dennas medlemmars ekonomiska ställning ej är så god, att behov

av bidrag tydligen icke föreligger, dels trädgårdsföretaget i enlighet med

förut angivna gränsdragning är att hänföra till de mindre.

För att det syfte, som avses med det föreslagna stödet åt trädgårdsnäringen,

skall kunna uppnås, synes det mig vara angeläget, att även inom

denna näring bidrag skall kunna utgå för rationaliseringsåtgärd, vilken

framstår såsom ekonomiskt försvarlig med hänsyn till dess förbättrande

inverkan på vederbörande företags driftsekonomi och företagarens försörjningsmöjligheter.

I likhet med vad som gäller för vissa rationaliseringslån

inom jordbruket bör sådant bidrag utgå med högst 25 procent av den för

åtgärden godkända kostnaden upp till ett kostnadsbelopp av 10 000 kronor

samt med 15 procent av överskjutande kostnad. Dock bör bidrag för ratio
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits proposition nr tOb 25

naliseringsåtgärder för ett och samma företag normalt ej utgå med mer än

5 000 kronor.

Mot de angivna förutsättningarna för att komma i åtnjutande av bidrag

har jag icke något att erinra. I anslutning till vad härutinnan gäller inom

jordbruksnäringen bör sålunda enligt min mening möjligheten att erhålla

bidrag begränsas till sådana företag, som enligt vad jag förut anfört är att

hänföra till de mindre.

I övrigt kan jag ansluta mig till vad lantbruksstyrelsen hemställt i fråga

om den närmare utformningen av stödet för rationaliseringsåtgärder. Sålunda

bör bidrag utgå såsom räntefritt avskrivningslån men kan även beviljas

på annat sätt, därest det med hänsyn till omständigheterna ej anses erforderligt

att anlita nämnda form. Den lånebeviljande myndigheten skall fordra

säkerhet för lånet, dock att sådan må eftergivas, om lånebeloppet icke överstiger

3 000 kronor eller, i fråga om högre belopp, sökanden har svårighet

att ställa säkerhet men det är sannolikt, att han likväl kommer att uppfylla

villkoren för lånet.

Däremot kan jag icke biträda förslaget, att kreditgaranti även skall kunna

beviljas för laboratorielån eller statsbidrag lämnas till laboratorieverksamhet.

Även om den fortlöpande kontroll, som vid rationell växtodling

under glas anses erforderlig i fråga om jordens reaktions- och ledningstal,

näringshalt m. m., avses skola bli mera allmän bland företagarna, synes

nämligen behovet av statligt stöd för sådant ändamål icke vara klarlagt.

Enligt min mening bör i första hand uppmärksammas, huruvida icke de

redan verksamma kemiska laboratorierna kan vidtaga nödiga åtgärder för

att tillfredsställande kunna betjäna trädgårdsnäringen.

Vad slutligen angår administrationen av stödverksamheten föreslår

lantbruksstyrelsen, att det skall uppdragas åt styrelsen att avgöra hithörande

ärenden efter hörande av vederbörande hushållningssällskap eller

lantbruksnämnd. I flera remissyttranden har emellertid ifrågasatts, huruvida

det icke skulle vara ändamålsenligare att låta beslutanderätten tillkomma

de lokala organen. Otvivelaktigt är såväl hushållningssällskapen som

lantbruksnämnderna bland annat genom sin orts- och personkännedom väl

lämpade att omhänderha ifrågavarande verksamhet. Med hänsyn till att

uppgiften fordrar icke blott en enhetlig ekonomisk och teknisk bedömning

utan även en fortlöpande översikt över stödåtgärdernas fördelning på olika

delar av landet, synes det mig emellertid påkallat att, åtminstone till en början,

låta lantbruksstyrelsen handha verksamheten. För att likväl hushållningssällskapens

och lantbruksnämndernas sakkunskap skall beaktas, hör

yttrande inhämtas av dessa, innan ärende avgöres. Sedan närmare erfarenhet

vunnits, är jag beredd att upptaga frågan till förnyad prövning.

De nya arbetsuppgifter, som sålunda föreslås skola åläggas lanlbruksslyrelsen,

har icke föranlett någon begäran av styrelsen om förstärkning av

dennas personal. Emellertid uppkommer behov av särskild sakkunskap för

teknisk granskning och bedömning av trädgårdsnäringens speciella bygg
3

llilumg till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. AV 104

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 104

nadsfrågor. Sådan finnes icke att tillgå inom styrelsen. Jag kan dock icke

tillstyrka, att årligt bidrag skall utgå till Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund

för att detta skall ställa erforderlig sakkunskap till förfogande. Enligt

min mening är det lämpligare, att — liksom i fråga om bestridandet av

kostnader för dylik sakkunskap för rationaliseringsåtgärder inom jordbruket

— på sökandens bekostnad ersättning efter taxa eller eljest i vanlig

ordning skall utgå till förbundet för utfört arbete. Ej heller kan jag biträda

förbundets anhållan om medel för inrättande av befattningar som specialkonsulent

för handelsträdgårdsodlingen eller framställningen av Sveriges

pomologiska förening och Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund m. fl. om

statsbidrag till en befattning som konsulent i fruktodlingstekniska frågor.

I fråga om långivarna torde böra beaktas vad bank- och fondinspektionen

samt Sveriges allmänna hypoteksbank anfört därom i sina remissyttranden.

Lantbruksstyrelsen har föreslagit, att bestämmelserna om statligt stöd till

trädgårdsnäringens rationalisering skall upptagas i en särskild författning

och att ett särskilt anslag skall upptagas i riksstaten för tillgodoseende av

kostnaderna för stödåtgärderna. I några remissutlåtanden har emellertid

förordats, att bestämmelserna skall inarbetas i de för jordbrukets rationalisering

gällande kungörelserna. Med hänsyn till trädgårdsnäringens i

många avseenden från jordbruk väsensskilda karaktär samt de till följd

därav i vissa hänseenden föreslagna avvikelserna i bestämmelserna finner

jag mig böra förorda lantbruksstyrelsens förslag. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj :t att vid bifall till vad jag i det föregående föreslagit meddela

de erforderliga författningsföreskrifterna i ämnet. Jag torde framdeles

få för Kungl. Maj :t anmäla förslag till dylika föreskrifter.

Lantbruksstyrelsen har hemställt, att lånegaranti för de ändamål, som

avses i styrelsens framställning, under budgetåret 1955/56 skall få lämnas

intill ett belopp av 3 000 000 kronor och att till bidrag till trädgårdsnäringens

rationalisering för samma budgetår skall anvisas 500 000 kronor. Med hänsyn

till, bland annat, att jag funnit mig icke kunna biträda styrelsens förslag

i fråga om garantier för laboratorielån, synes det emellertid vara tillfyllest,

om beloppet för lånegarantierna bestämmes till högst 2 000 000 kronor.

Vidare synes till bidrag icke böra anvisas högre belopp än 300 000 kronor.

För bidragen torde ett särskilt anslag böra uppföras å riksstaten under

nionde huvudtiteln. Anslaget, som bör få karaktär av reservationsanslag,

torde lämpligen benämnas Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering.

I den mån bidragen utlämnas i form av avskrivningslån bör, med hänsyn

till att de formellt har karaktären av lån och bidragstagarna alltså häftar

i skuld till statsverket för icke avskrivna delar, motsvarande belopp överlöras

till en diverseinedelsfond, förslagsvis benämnd trädgårdsnäringens avskrivningslånefond.

I detta sammanhang torde även böra upptagas frågan om täckande av

eventuella förluster på grund av lämnad lånegaranti. I enlighet med lant
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 104

bruksstyrelsens förslag synes dylika förluster böra täckas ur det å riksstaten

under nionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till Täckande

av förluster på grund av statlig kreditgaranti.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

a) att medgiva, att statlig kreditgaranti och bidrag till

trädgårdsnäringens rationalisering må lämnas i enlighet med

de grunder, som förordats i det föregående;

b) att medgiva, att under budgetåret 1955/56 statlig kreditgaranti

må beviljas för lån, avseende trädgårdsnäringens

rationalisering, intill ett belopp av 2 000 000 kronor;

samt

c) att till Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering

för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag av

300 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

G. Luzell

550075. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1955:276 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj ds proposition angående statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  2. JoU 1955:23 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten