Angående statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering
1955-02-18 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1955:104, Angående statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr t OA
1
Kr 104
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statligt stöd
till trädgårdsnäringens rationalisering; given Stockholms
slott den 18 februari 1955.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbrultsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sam. B. Norup
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att statlig kreditgaranti för lån samt statliga bidrag
må utlämnas till trädgårdsnäringens rationalisering i huvudsaklig överensstämmelse
med de för stödet till jordbrukets rationalisering gällande bestämmelserna.
Kreditgaranti avses skola lämnas enskild företagare eller
sammanslutning dels för anskaffning av maskiner att gemensamt användas
av flera trädgårdsföretagare (maskinlån), dels för vissa rationaliseringsåtgärder
inom redan bestående trädgårdsföretag (rationaliseringslån). Bidrag
föreslås skola utgå för återbetalning av maskinlån samt till viss del av kostnaden
för rationaliseringsåtgärd. Lantbruksstyrelsen föreslås skola handha
verksamheten.
Bemyndigande begäres för Kungl. Maj :t att under budgetåret 1955/56 bevilja
kreditgaranti intill ett belopp av 2 000 000 kronor. Till Bidrag till trädgårdsnäringens
rationalisering hemställes för samma budgetår om ett reservationsanslag
av 300 000 kronor. Eventuella förluster på grund av lämnad
kreditgaranti föreslås skola täckas ur det å riksstaten under nionde huvudtiteln
uppförda förslagsanslaget till Täckande av förluster på grund av statlig
kreditgaranti.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 104
2
Kungi. Maj.ts proposition nr 105
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
18 februari 1955.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,
Lindström, Lange.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, frågor om statligt stöd
till trädgårdsnäringens rationalisering, samt anför därvid följande.
Med skrivelse den 30 december 1952 överlämnade trädgårdsutredningen
betänkande med förslag rörande avsättningen av trädgårdsprodukter m. m.
(stencilerat). I betänkandet föreslog utredningen dels att en avgift å marknadsförda
trädgårdsprodukter skulle upptagas för att i huvudsak användas
till att befrämja organisationssträvandena inom trädgårdsnäringen och avsättningen
av trädgårdsprodukter, dels att en central trädgårdsnämnd skulle
inrättas för att ombesörja bland annat förvaltningen och fördelningen av
influtna produktavgifter. Vidare innebar förslaget att åt statistiska centralbyrån
skulle uppdragas att fortlöpande insamla och bearbeta statistiskt material
rörande trädgårdsodlingen ävensom att inom lantbruksstyrelsen skulle
inrättas en särskild trädgårdsbyrå, bestående av en byråchef och fyra statskonsulenter.
Betänkandet har varit föremål för remissförfarande. Jag är
emellertid icke beredd att nu taga ställning till utredningens förslag i ämnet.
Under hänvisning till trädgårdsnäringens ekonomiska läge har lantbruksstgrelsen
i skrivelse den 23 augusti 1954 hemställt dels att statligt stöd i form
av lånegarantier och bidrag måtte lämnas trädgårdsnäringens utövare och
sammanslutningar i enlighet med ett skrivelsen bifogat förslag till kungörelse
angående statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering in. m.,
dels att lantbruksstyrelsen måtte bemyndigas att i enlighet med nämnda kungörelse
under budgetåret 1955/56 utlämna lånegarantier intill ett belopp av
3 000 000 kronor, dels att till lantbruksstyrelsens förfogande måtte för budgetåret
1955/56 ställas ett belopp av 500 000 kronor att fördelas såsom bidrag
till rationaliseringsåtgärder enligt kungörelsen, dels ock att Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund
måtte för samma budgetår beviljas ett anslag å
25 000 kronor för att bedriva teknisk konsulentverksamhet på trädgårdsnäringens
område under villkor, att förbundet förbinder sig att biträda lantbruksstyrelsen
vid granskning och bedömning av ritningar och konstruk
-
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 104
lionsförslag m. in. till rationaliseringsåtgärder inom trädgårdsnäringen. Vid
skrivelsen har fogats dels en tablå utvisande fördelningen av Sveriges handelsträdgårdsmästareförbunds
medlemmar på olika storleksgrupper efter antalet
i företagen sysselsatta personer år 1953, dels en av statistiska centralbyrån
i mars 1953 slutförd undersökning av trädgårdsnäringens ekonomiska
läge åren 1949—1951.
Över lantbruksstyrelsens framställning har, efter remiss, yttranden avgivits
av statskontoret, riksräkenskapsverket, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige
i riksgäldskontoret, bank- och fondinspektionen, statens jordbruksnämnd,
Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, statens lantbrukskemiska
kontrollanstalt, Sveriges allmänna hypoteksbank, Svenska sparbanksföreningen,
Svenska jordbrukskreditkassan, Sveriges lantbruksförbund,
Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund,
Sveriges pomologiska förening, Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund,
Svenska plantskolornas riksförbund, Svenska lantarbetareförbundet
och Hushållningssällskapens förbund. Därjämte har Svenska bankföreningen
beretts tillfälle att avgiva yttrande.
Vidare har Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund i skrift den 11 november
1954 anhållit, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att medel
skall anvisas för inrättande av ett antal befattningar såsom specialkonsulenter
för handelsträdgårdsodlingen, samt föreslagit, att specialkonsulenternas
verksamhet skall organiseras antingen genom anslag åt trädgårdsnäringens
organisationer eller genom utvidgning av hushållningssällskapens
konsulentverksamhet.
I skrift den 27 december 1954 har därefter fruktodlare i Kristianstads
m. fl. län, samlade till möte i Kristianstad den 21 december 1954, anhållit
— såvitt nu är i fråga — dels att ökade statliga låne- och bidragsformer
skall komma till stånd för teknisk rationalisering av fruktodlingarna och
för rationalisering och utbyggnad av fruktindustrierna, speciellt musterierna,
dels att den yrkesmässiga fruktodlingen i likhet med odlingen i andra
länder skall få tillgång till en specialkonsulent för teknisk rådgivning, dels
ock att den svenska fruktodlingen liksom hittills och i likhet med fruktodlingen
i flertalet länder skall erhålla skydd mot förödande utländsk konkurrens
genom kvantitativa importrestriktioner under de tider, då den
svenska odlingen kan täcka landets konsumtionsbehov.
Lantbruksstyrelsens framställning
Till stöd för sin framställning om statligt stöd anför lantbruksstyrelsen
till en början, att den svenska trädgårdsnäringen under senare år haft att
kämpa med ekonomiska svårigheter av sådan omfattning, att det enligt styrelsens
uppfattning är nödvändigt, att frågan om statliga åtgärder till näringens
stödjande upptages till prövning av statsmakterna. Enär frågan om
lullskyddets omfattning för närvarande prövas av tulltaxekommittén, har
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 104
styrelsen ej ansett sig böra framföra önskemål om en höjning av det tullskydd,
som trädgårdsprodukterna för närvarande åtnjuter. Éj heller har
styrelsen ansett sig böra upptaga frågor om organisationen av marknadsförandet
utav trädgårdsprodukter. Styrelsen har i stället begränsat sin
framställning till sådana åtgärder, som direkt syftar till att få till stånd en
rationalisering av själva produktionen och därmed stärka näringens ställning.
Trädgårdsnäringens struktur och ekonomiska läge
m. m. Till belysning av trädgårdsnäringens struktur lämnar lantbruksstyrelsen
vissa uppgifter om fördelningen på olika storleksgrupper av de till
Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund anslutna företagen med utgångspunkt
från antalet i företagen anställda personer och anför härom i huvudsak
följande.
Uppgifter föreligger rörande 2 820 företagare, vilket är över 40 procent
av alla i 194o ars folkräkning redovisade företagare inom trädgårdsnäringen.
Enär handelsträdgårdsmästareförbundets medlemmar huvudsakligen utgores
av producenter av köksväxter och blommor under glas och på friland,
är fruktodlingen och plantskolorna endast i ringa utsträckning representerade.
Förbundet omfattar emellertid den övervägande delen av det totala antalet
handelsträdgårdsmästare i landet. Uppgifterna om förbundets medlemmar
torde därför vara någorlunda representativa, då det gäller att belysa förhållandena
inom den kommersiella produktionen av nyssnämnda produktslag.
Av uppgifterna framgår, att icke mindre än 41 procent av förbundets medlemmar
driver sina trädgårdar utan lejd arbetskraft. Av medlemmarna har
vidare 27 procent endast en anställd, medan cirka 15 procent har två anställda
och 12 procent mellan tre och fem anställda. Endast 5 procent av
medlemskåren utgöres av företag med fler än fem anställda. Uppgifterna
visar, att den handelsmässiga trädgårdsodlingen till övervägande «rad utövas
inom små familjeföretag med högst två anställda.
De ekonomiska förhållandena inom trädgårdsnäringen är, framhåller
lantbruks styrelsen vidare, likaledes vitt skilda inom olika företag, till hög
grad beroende på produktionsinriktning, belägenhet, storleksordning och
rationaliseringsgrad. Till belysning härav samt av utvecklingen under åren
efter det andra världskriget anför styrelsen bland annat följande.
I en av statistiska centralbyrån i mars 1953 slutförd Undersöknin^ av
trädgårdsnäringens ekonomiska läge åren 1949—1951 konstateras, att av
1 122 redovisade handelsträdgårdsföretag antalet företag med negativ nettointäkt
ökat från 11 år 1949 till 21 år 1950 och 26 år 1951. I utredningen
ar foretagen indelade i storleksgrupper efter utbetalda arbetslöner. I den
lagsta gruppen, omfattande företag med högst 2 000 kronor i årligen utbetalda
arbetslöner, har under år 1951 över 25 procent av företagen haft
mindre nettointäkt än 3 000 kronor och cirka 30 procent en nettointäkt av
mellan 3 000 och 5 000 kronor. Även i de högre storleksgrupperna har små
nettointäkter icke varit ovanliga. En beräkning har också gjorts av nettointäktens
relation till bruttointäkten, varvid man konstaterat en fallande
tendens från år 1949 till år 1951. Relationstalen för de tre åren är respektive
18, 16 och 15 procent. Utredningen ger även besked om att skuldsättningen
okat. I relation till samtliga tillgångar ökade skulderna starkt från
5
Kungl. Maj. ts proposition nr 10b
år 1949 till år 1950. ökningen har varit störst hos de större företagen, vilket
kan förklaras därmed, att dessa i högre grad än de mindre upplånat
medel för genomförande av behövlig rationalisering. Beträffande fruktodlingen
synes utredningsmaterialet ha varit alltför knapphändigt och bristfälligt
för att möjliggöra en säker bedömning av förhållandena. Dock påvisas,
att nettointäkten i regel varit lägst år 1950 och att skulderna ökat avsevärt
från år 1949 till år 1950, samtidigt som nettoförmögenheten minskat.
I undersökningen har slutligen gjorts en jämförelse mellan företagare inom
trädgårdsnäringen och det mindre jordbruket. Därvid har konstaterats, att
utvecklingen under de tre åren ter sig mindre fördelaktig för smärre handelsträdgårdsföretag
än för jordbrukare med 5—20 hektar åker.
Vissa uppgifter till belysande av trädgårdsnäringens ekonomiska läge kan
vidare erhållas ur en av trädgårdsekonoiniska byrån vid Alnarp med ledning
av bokföringsresultat verkställd undersökning av de ekonomiska förhållandena
inom trädgårdsnäringen. Denna undersökning ger vid handen,
att fruktodlingarna under åren närmast efter andra världskrigets slut lämnade
ett relativt tillfredsställande ekonomiskt utbyte. Efter år 1948 inträdde
emellertid en försämring, och år 1950 visade de i undersökningen deltagande
fruktodlingarna i genomsnitt ett negativt avkastningsresultat. De mindre
fruktodlingarna hade därvid i regel det ogynnsammaste ekonomiska
resultatet. I fråga om företag, representerande andra grenar av trädgårdsodlingen,
utvisar undersökningen samma nedåtgående tendens. Förräntningsprocenten
har särskilt under åren efter år 1948 visat en stark tillbakagång
i synnerhet för de mindre företagen, vilket förhållande i främsta rummet
får tillskrivas de sämre förutsättningar att rationalisera driften, som
dessa företag haft.
De ekonomiska förhållandena inom trädgårdsnäringen synes enligt lantbruksstyrelsen
ej ha förbättrats under åren efter den tid, de nämnda undersökningarna
avser. I stället torde den delvis starka ökningen av importen
av trädgårdsprodukter och frukt, som ägt rum under åren 1952 och
1953 ha bidragit till att ytterligare öka de ekonomiska påfrestningarna
för trädgårdsnäringens utövare.
Behovet av statligt stöd åt trädgårdsnäringen. Den
försämring av trädgårdsnäringens ekonomiska förhållanden, som sålunda
inträtt under senare år, torde enligt styrelsen i första hand bero på att importfrilistningen
av trädgårdsprodukter medfört en besvärande konkurrens
från länder med lägre arbetslöner och billigare produktionsförhållanden i
övrigt än Sverige. I den svenska trädgårdsnäringen har emellertid betydande
kapital investerats dels i handelsträdgårdarnas växthusanläggningar,
andra ekonomibyggnader och lösöre, dels i fruklträdsplanteringar och övriga
växtbeslånd av bestående art. Det måste enligt styrelsen vara ett allmänt
intresse, att detta kapital ej i onödan tillspillogives, utan att den befolkningsgrupp,
som livnär sig på odling av trädgårdsprodukter och frukt,
tillförsäkras skäliga existensbetingelser.
Lantbruksstyrelsen erinrar, hland annat, om att trädgårdsnäringens organisationer
vid upprepade tillfällen påpekat nu nämnda förhållanden och
hemställt om förbättrat gränsskydd i form av höjda tullar och importregleringar.
Styrelsen understryker, ulan alt komma med något preciserat förslag,
att näringen är i starkt behov av ett bättre avpassat tullskydd.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr lOi
Även om vissa förbättringar av tullskyddet för trädgårdsprodukter och
frukt skulle komma till stånd, skulle emellertid enligt lantbruksstyrelsen
den utländska konkurrensen icke därigenom komma att sättas ur spel, utan
näringens utövare finge liksom hittills anstränga sig att göra den svenska
produktionen konkurrenskraftig. Liksom på alla andra områden inom näringslivet
blir det ändock nödvändigt för producenterna att med till buds
stående medel rationalisera driften vid företagen genom ökad specialisering,
ändamålsenligare odlingsmetoder, moderniseringar inom företagen samt utnyttjande
av alla de maskinella hjälpmedel, som rimligtvis kan komma till
användning inom näringen. Moderniseringar och nyanskaffningar av maskinell
utrustning kräver emellertid stora penninginvesteringar. Många företagare
inom branschen saknar enligt styrelsen ekonomiska förutsättningar
för att genomföra trängande rationaliseringsåtgärder. I vissa fall är kostnaderna
för erforderlig utrustning så stora i förhållande till varje enskild
företagares möjligheter att utnyttja densamma, att investeringen blir ekonomiskt
försvarbar, endast om flera företagare slår sig samman om gemensamma
inköp.
Det svenska jordbruket har, vid sidan av ett visst importskydd, på olika
sätt fått möjlighet att erhålla ekonomiskt stöd av statsmedel till sådana åtgärder,
som syftar till en rationalisering av näringen. I det läge, som nu
råder inom svensk trädgårdsodling, synes det lantbruksstyrelsen icke obefogat,
att även producenter av trädgårdsalster och frukt skulle erhålla liknande
möjligheter att få statliga lån och bidrag till rationaliseringar och
andra produktionsbefrämjande och produktionsförbilligande åtgärder. Detta
får enligt styrelsens mening anses så mycket mera motiverat som i dagens
läge förutsättningarna för att inom ramen för Sveriges handelspolitiska
åtaganden gentemot utlandet kunna erbjuda trädgårdsnäringen ett förbättrat
tullskydd ter sig synnerligen ovissa.
I fråga om redan nu för trädgårdsnäringen tillgängliga
stödformer kan i främsta rummet nämnas det stöd, som företagare eller
sammanslutning inom trädgårdsnäringen kan erhålla enligt de för jordbruket
gällande bestämmelserna i kungörelserna angående den statliga jordbruksegnahemsverksamheten
(1948:366), angående lån från bevattningslånefonden
(1942:543) samt angående statlig garanti för lån för uppförande
av lagerhus in. in. för jordbruksändamål (1954:311). Härom anför
lantbruksstyrelsen i huvudsak följande.
Kungörelsen om den statliga jordbruksegnahemsverksamheten innehåller
i § 3 en bestämmelse om att med jordbruk skall likställas trädgårdsskötsel
och specialodling. Kungörelsens huvudsyfte är emellertid att underlätta för
mindre bemedlade eller obemedlade att förvärva eller arrendera jordbruk,
och enligt utvecklad praxis har densamma blott i ringa utsträckning tillämpats
för att underlätta köp eller arrende av fastighet, varå trädgårdsskötsel
bedii\es. Där så skett, har det i regel gällt sådana fastigheter, varå samtidigt
ined jordbruk bedrivits fältmässig odling av trädgårdsprodukter.
Lån från bevattningslånef onden kan utlämnas till utförande av bevattningsanläggning,
som avser höjande av avkastningen från åker, ständig slåt
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 10''i
ter- eller betesvall eller trädgård. Denna stödmöjlighet synes böra bibehållas,
även om fonden skulle avvecklas och stöd i stället lämnas i form av
statlig kreditgaranti.
Kungörelsen om statlig garanti för lån för uppförande av lagerhus m. m.
för jordbruksändamål har nyligen ersatt den tidigare gällande kungörelsen
om lån från jordbrukets lagerhusfond. Sistnämnda fond har tidigare anlitats
även av trädgårdsnäringens organisationer, och allteftersom odlarna
kommer till insikt om nödvändigheten av samverkan i fråga om tradgårdsprodukternas
sortering, förpackning och försäljning, torde än större lånebehov
komma att göra sig gällande. Det är enligt styrelsens mening önskvärt,
att tillräckliga lånemöjligheter står till förfogande för att tillgodose
detta behov.
Utöver nu nämnda former för statligt stöd åt jordbruket, vilka är tillgängliga
även för trädgårdsnäringens utövare, kan jordbrukare erhålla lån
och bidrag i enlighet med bland annat kungörelserna angående lån från
statens maskinlånefond (1948: 380) och angående statligt stöd till joidbrukets
yttre och inre rationalisering (1948: 342).
Lantbruksstyrelsen kommer härefter in på frågan om behovet av
särskilda stödformer för trädgårdsnäringen och framför,
bland annat, tanken på ett statligt organisationsbidrag för att vägleda och
uppmuntra odlarna till samarbete i fråga om behandling och avsättning av
trädgårdsprodukter. Styrelsen är emellertid icke beredd att framlägga förslag
härom, förrän trädgårdsodlarna själva visat ett mera påtagligt intresse
för ekonomisk samverkan i fråga om produkternas avsättning. Däremot finner
styrelsen det angeläget, att näringen skall komma i åtnjutande av ett
rationaliseringsstöd, motsvarande det, som staten lämnar jordbruket.
Med utgångspunkt från bestämmelserna angående lån från jordbrukets
maskinlånefond diskuterar lantbruksstyrelsen behovet av statligt stöd till
maskinanskaffning inom trädgårdsnäringen och anför i huvudsak följande.
Jordbrukets maskinlånefond har tillkommit för att ekonomiskt understödja
enskild person eller sammanslutning vid anskaffande av jordbiuksmaskin,
som skall användas av flera jordbrukare gemensamt, eller för uppförande
eller ombyggnad av byggnad för yrkesmässigt bedriven jordbruksmaskinhållning.
Även inom trädgårdsnäringen förekommer många fall, da
lån för liknande ändamål skulle vara behövliga för att understödja trädgårdsodlarnas
rationaliseringssträvanden. Lantbruksstyrelsen skall här peka
på några fall, där ett sådant stöd skulle vara av särskilt värde och dar styrelsen
följaktligen vill föreslå, att möjligheter till lån och bidrag skall skainom
växtodlingen under glas regleras såväl värme som fuktighet och
ibland också ljusförhållanden på artificiell väg. Därför måste särskilt stora
krav ställas på jordbäddarnas beskaffenhet och näringstillgången i jorden.
Tidigare har det varit vanligt, att jordbäddarna i växthus förnyats genom
regelbundna jordbyten. Med nuvarande dryga arbetskostnader blir detta arbete
ekonomiskt alltför betungande, och i stället övergår man mer och mer
till att med ånga sterilisera jorden och därefter tillföra behövliga gödselmedel.
Ångsteriliseringen kan emellertid effektivt verkställas endast med en
apparatur, som ställer sig alltför dyrbar i anskaffning för flertalet mindre
och medelstora företagare. Hittills har en och annan privatperson skaffat
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 104
sig behövlig utrustning och utfört arbetet mot ersättning åt trädgårdsmästare
inom vissa områden, men det har också förekommit, att flera trädgardsmastare
slagit sig samman om gemensamt inköp av ångningsaggregat.
Priset pa en för ifrågavarande ändamål lämplig ångpanna med tillbehör är
omkring 20 000 kronor.
För produktionen på friland av trädgårdsprodukter och frukt skulle det
ur rationalisermgssynpunkt innebära en stor fördel, om trädgårdstraktorer
j ordf rasar och motorsprutor kunde komma till användning i större omfattning
än hittills, men även här kommer kostnadsfrågan många gånger hindrande
emellan. Företagare, som beviljats lån enligt jordbruksegnahemskungorelsen,
torde ha möjlighet att enligt samma kungörelse söka och erhålla
ariltslan för vissa anskaffningar, men i övrigt saknas statliga lånemöiligheter
for dylika ändamål. J 8
Lantbruks styrelsen framhåller vidare, att en särskilt betydelsefull uppgift
inom rationell växtodling under glas är att kunna utöva en fortlöpande kemisk
kontroll över jordens reaktions- och ledningstal samt näringshalt. Det
gäller icke endast att fastställa jordens kemiska egenskaper genom en grundanalys
före sådd eller plantering, utan det är lika viktigt att följa förändringarna
i jordens halt av de för växterna upptagbara näringsämnena genom
snabba analyser under odlingens gång. Styrelsen anför härom vidare.
Genom i Danmark och framför allt i Förenta staterna under senare år
vunna erfarenheter har utformats speciella enklare undersökningsmetoder
lor genomförande av s. k. snabbanalyser inom växtodlingen under glas, och
dessa metoder har börjat tillämpas även här i landet. Trädgårdsodlarna har
vant sig till de statsunderstödda kemiska kontrollstationerna för att få hjälp
med ifragavarande analyser, i vissa fall med gott resultat. Kontrollstationerna
har emellertid sin verksamhet mera inriktad på markkar teringen
inom jordbruket, och det har hittills rått en viss tveksamhet från stationernas
sida om lämpligheten av att genomföra snabbanalyser av enklare slag,
som mahanda är mindre vetenskapligt noggranna men dock tillfyllest för
a t ge tradgardsodlarna erforderlig vägledning. Inom trädgårdsnäringen har
man darfor också sökt sig fram på andra vägar. En och annan av de större
toretagarna har inrättat eget kemiskt laboratorium; andra har slagit sig
samman i s. k. laboratorieföreningar, som inrett för ett flertal odlare gemensamma
laboratorier. Slutligen har också tillkommit privata trädgårdsJaboratoner,
vilka genomför regelbundna jordundersökningar åt trädgårds
-
De statsunderstödda kemiska kontrollstationerna kan enligt stvrelsens
bli tlU ®tor ^ytta för trädgårdsnäringen, i den mån de går över till
att tillampa ett for vaxthuskulturer lämpligt analysförfarande. Styrelsen har
“PPW. överläggningar därom med statens lantbrukskemiska kontrollanstalt.
För narvarande existerar emellertid endast fem sådana stationer i
hela landet. Detta är icke tillfyllest, i synnerhet som de redan nu är hårt
engagerade genom små arbetsuppgifter inom jordbruket. För att göra det
f,or tradgårdsodlaren att tillgodogöra sig laboratoriets tjänster på
ett riktigt satt och utnyttja resultaten av analyserna, är en mera personlig
direktkontakt mellan trädgårdsmästaren och kemisten önskvärd. Styrelsen
inner det därför vara av stor vikt dels att laboratoriets arbetsområde är
egransat, sa att trädgårdsmästaren icke försvinner som ett nummer i registret
o ver uppdragsgivare, dels att laboratoriet är beläget inom eller i omedelbar
närhet av viktiga odlingsområden. En av anledningarna till att de
9
Kungl. Maj.ts proposition nr lOi
mindre, lokala laboratorierna under senare tid haft sådan framgång är, att
de uppfyller dessa krav. Därtill kommer, att de kan arbeta under enklare
förhållanden än de statsunderstödda kemiska stationerna och med mindre
omfattande laboratorieutrustning. Enligt uppgift från Hässelby-Skälby trädgårdslaboratorium
i Hässelby villastad torde dock behövlig utrustning för
ett trädgårdslaboratorium kosta mellan 15 000 och 20 000 kronor. Därutöver
kräves ändamålsenliga lokaler ävensom erforderlig, kemiskt utbildad personal.
Behovet av dylika trädgårdslaboratorier i landet torde enligt styrelsen
för närvarande kunna uppskattas till 8 å 10.
I fråga om det statliga stödet till jordbrukets yttre och inre rationalisering
påpekar lantbruksstyrelsen, att den därom utfärdade kungörelsen icke
är tillämplig på trädgårdsnäringen annat än i sådana undantagsfall, där det
ur försörjningssynpunkt skulle visa sig lämpligt för mindre jordbrukare
att å jordbruksfastighet påbörja eller förbättra viss odling av trädgårdsprodukter.
Bland trädgårdsnäringens utövare inom landet finns emellertid
ett icke oväsentligt antal företagare, som för att uppnå förbättrade försörjningsmöjligheter
skulle vara i behov av stöd för rationaliseringsåtgärder av
skilda slag, även om de icke driver sin produktion på s. k. jordbruksfastighet.
Såsom exempel anför styrelsen följande.
Äldre växthusanläggningar är ofta otidsenliga och dåligt planerade för
rationell drift. Ombyggnad av dessa var under kristidens senare skede omöjlig
till följd av byggnadsförbud, och numera råder brist på kapital och
lånemöjligheter. Uppvärmningen av växthusen sker ibland från ett flertal
panngropar eller pannrum på skilda ställen inom anläggningen i föråldrade
värmepannor och värmeledningar, vilket medför onormalt hög bränsleförbrukning
och dryga arbetskostnader för eldning. Företag med bättre ekonomisk
ställning har lagt om uppvärmningsanordningarna till centralt kontrollerade
värmesystem, vilket medfört avsevärda besparingar.
Vattenförsörjningen är en av de viktigaste faktorerna för en framgångsrik
och lönsam trädgårdsodling. Det gäller icke blott att ha tillgång till vatten,
utan vattnet måste också vara av lämplig beskaffenhet för att kunna
nyttjas till de många ömtåliga kulturer, som odlas under glas. Trädgårdarnas
belägenhet är ofta sådan, att de måste använda vatten från stads eller
kommuns vattenledningsverk. Av hälsoskäl är sådant vatten vanligen tillsatt
med klor och har för kulturväxterna felaktigt reaktionstal. Detta måste
rättas till antingen genom urluftning av vattnet i öppen bassäng eller genom
avhärdning av detsamma i för ändamålet speciellt tillverkade apparater.
En avhärdningsanläggning med passande kapacitet för en handelsträdgård
kostar mellan 3 000 och 4 000 kronor.
Vattningen i växthusen är arbetskrävande och kostbar. Automatiska bevattningssystem
för växthus finns i marknaden och kommer alltmer i bruk
hos framsynta odlare. Tidsenliga anordningar i växthusen erfordras för
transport av jord, växter och produkter. I såväl handelsträdgårdar som
plantskolor och fruktodlingar befintliga lokaler för sortering och packning
av produkter, plantering av växter och liknande arbeten behöver ofta moderniseras
för att motsvara tidens krav. I många handelsträdgårdar måste
lagringskällare med kyllagcrrum byggas för avhärdning av blommor och
för korttidslagring av vissa produkter före försäljning ävensom källare, i
vilka blomsterlökar kan förvaras före drivning. Fruktodlarna bar ofta behov
av lagringskällare med kylanordningar för förvaring av frukt. För de
anställdas räkning slutligen ställes krav på lämpligt inredda utrymmen till
omklädningsrum, torkrum, tvätt- och duschrum samt matrum etc.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 101
Lantbruksstyrelsens förslag till statligt stöd till
trädgårdsnäringens rationalisering m. m. Lantbruksstyrelsen
framhåller, att många trädgårdsföretagare i dagens läge svårligen kan
uppbringa det för nyss nämnda och andra liknande rationaliseringsåtgärder
erforderliga kapitalet. Styrelsen föreslår därför, att statligt stöd i form av
lånegarantier och bidrag skall erbjudas trädgårdsnäringens utövare.
I fråga om sättet för genomförandet av stödet finner lantbruksstyrelsen
det vara mest praktiskt att — med hänsyn till att trädgårdsskötsel är en
i manga avseenden från jordbruk väsensskild hantering, som tarvar speciell
bedömning — en särskild kungörelse angående statligt stöd till
trädgårdsnäringens rationalisering utfärdas och att — för undvikande av
tveksamhet vid fördelning av anslag mellan jordbruk och trädgårdsnäring
ett särskilt anslag upptages i riksstaten för tillgodoseende av trädgårdsnäringens
rationaliseringsbehov.
Beträffande formerna och bestämmelserna för det statliga
stödet till trädgårdsnäringens rationalisering föreslår lantbruksstyrelsen en
så nära anslutning som möjligt till vad som gäller för statligt stöd till jordbrukets
rationalisering. Statsgaranti bör enligt styrelsens förslag kunna
lämnas för maskinlån, laboratorielån och rationaliseringslån samt statsbidrag
till maskinhållning och laboratorieverksamhet ävensom till rationaliseringsåtgärd
inom trädgårdsföretag. Garanti för rationaliseringslån avses dock
skola komma ifråga endast såvitt angår redan bestående företag.
Lånegaranti föreslår lantbruksstyrelsen skola kunna utlämnas på i huvudsak
följande sätt och villkor.
Statsgaranti för maskinlån för anskaffande av maskiner, vilka lämpligen
bör användas av flera odlare gemensamt, samt för inköp, uppförande eller
ombyggnad av byggnad, som erfordras för maskinhållning beträffande sådana
maskiner, bör kunna utlämnas till sammanslutning av odlare och maskinhållare,
som förbinder sig att med maskinernas hjälp utföra arbeten åt
t lera trädgårdsföretagare. Vidare torde garanti böra kunna lämnas till sammanslutning
av trädgårdsodlare för laboratorielån för anskaffande av utrustning
för trädgårdslaboratorium samt för inköp, uppförande eller ombyggnad
av byggnad för sådant laboratorium. Laboratoriet bör vara avsett
för ett flertal trädgårdsodlare. Lantbruksstyrelsen bör fastställa föreskrifter
för verksamheten vid detsamma samt rörande kompetensvillkoren för
ledaren av laboratorieverksamheten. Garantierna för maskin- och laboratorielån
bör icke beviljas till högre belopp än som motsvarar 80 procent
av anskatfningskostnaden för maskin respektive utrustning eller byggnadsKostnaden.
Lånen bör återbetalas med lika amorteringar vid utgången av
vart och ett av de åtta efter lånets lyftande närmast följande kalenderåren.
Statsgaranti för rationalisering slån bör kunna utlämnas till enskild person
eller sammanslutning, som äger eller brukar trädgårdsföretag, för genomförande
av sådana rationaliseringsåtgärder inom redan bestående trädgårdsföretag,
som är ägnade att effektivisera och förbilliga driften samt
mera varaktigt förbättra ekonomibyggnader eller tekniska anordningar, såsom
ombyggnad och modernisering av växthus, värmeanläggningar, arbetsoch
lagerlokaler samt personalrum, anläggande eller renovering av vatten
-
11
Kungi. Maj:ts proposition nr 104
renings- och bevattningsanläggning samt transportanordningar och inredningar
i växthus, inrättande av lagringskällare med kylrum och övriga liknande
rationaliseringsåtgärder. En förutsättning för lånegaranti skall givetvis
vara, att den åtgärd, för vilken stöd begäres, skall framstå såsom ekonomiskt
försvarbar med hänsyn till den förbättring av företagets driftsekonomi
och företagarens försörjningsmöjligheter, som den kan väntas
medföra. Garantien för rationaliseringslån bör beviljas med högst ett belopp,
som motsvarar den av den garantibeviljande myndigheten godkända
kostnaden för åtgärden, däri inberäknat utgift för upprättande av plan^ för
ombyggnad eller anläggning. Åtnjutes statsbidrag för åtgärden skall lånebeloppet
minskas med det belopp, som motsvarar bidraget. Amorteringen
av rationaliseringslån torde böra påbörjas senast under sjätte året efter
första lyftningsdagen, och amorteringstiden bör ej överstiga 15 år. Under särskilda
förhållanden bör kunna medges, att låntagare under högst två år
efter första lyftningsdagen ej skall vara skyldig att erlägga ränta. Sålunda
upplupen ränta skall vid anståndstidens slut läggas till den beviljade lånesumman.
Beträffande statsbidragen föreslår lantbruksstyrelsen i huvudsak följande.
Den, som beviljats statsgaranti för maskin- eller laboratorielån, bör på
särskild ansökan kunna tilldelas statsbidrag till maskinhållning och laboratorieverksamhet
med högst 25 procent av lånets ursprungliga kapitalbelopp
för återbetalning av lånet. Som förutsättning för statsbidrag bör gälla
dels att låntagarens (i fråga om sammanslutning, dess medlemmars) ekonomiska
ställning ej är så god, att det tydligen ej är behövligt med ett dylikt
bidrag, dels att den med lånegarantien avsedda verksamheten utövats
på ett ändamålsenligt sätt under minst sex år, dels ock att låneskulden
till 75 procent jämte upplupen ränta blivit återbetald enligt gällande föreskrifter.
För samma ändamål som i fråga om rationaliseringslån bör till enskild
person eller sammanslutning, som äger eller brukar trädgåi-dsföretag, kunna
utgå statsbidrag till rationaliseringsåtgärd inom trädgårdsföretag med
högst 25 procent av den av den bidragsbeviljande myndigheten godkända
kostnaden för åtgärden. Såsom förutsättning för statsbidrag bör gälla dels
att sökandens (i fråga om sammanslutning, dess medlemmars) ekonomiska
ställning ej är så god, att behov av bidrag för åtgärden ej tydligen föreligger,
dels att trädgårdsföretaget ej är av större omfattning än att för driften
utöver brukaren eller driftsledaren regelmässigt erfordras högst två helårsanställda
arbetare. Statsbidrag av nu förevarande slag föreslås skola utgå
enligt skriftligt kontrakt såsom räntefritt avskrivningslån, vilket sedan fem
år förflutit från det lånet till fullo utbetalats, skall avskrivas med en femtedel
under vart och ett av de följande fem åren. Annan avskrivningstid bör
dock kunna bestämmas, om så kan anses lämpligt. Bidrag bör även kunna
utgå utan anlitande av avskrivningslåneformen, om det med hänsyn till
beskaffenheten av den åtgärd, för vilken statsbidrag sökts, bidragsbeloppets
ringhet eller andra omständigheter ej anses erforderligt att anlita denna
bidragsform. Den lånebcviljandc myndigheten bör fordra ur det allmännas
synpunkt tillfredsställande säkerhet. Eftergift för detta krav hör dock
kunna göras av mvndigheten, om lånebeloppet ej överstiger .1 000 kronor
eller, i fråga om högre belopp, om det på grund av sökandens ekonomiska
ställning erbjuder svårigheter för denne att ställa säkerhet men det finnes
sannolikt att sökanden ändock skall uppfylla villkoren för lånet.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 104
Lantbruksstyrelsens nu i huvudsak återgivna förslag skiljer sig bland
annat i fråga om möjligheten att giva bidrag till andra än enskilda personer
och i fråga om amorteringstiden för lån från bestämmelserna beträffande
statligt stöd till jordbrukets rationalisering. Vad gäller den första frågan
anför styrelsen följande.
Inom trädgårdsnäringen är det betydligt mera vanligt än inom jordbruket,
att mindre foretag drives av registrerade familjebolag eller därmed jämförliga
sammanslutningar. Dessa kan vara i lika stort behov av statligt stöd
till rationaliseringsåtgärder inom företagen som enskilda personer. Bestämmelserna
bör därför utformas så, att det icke skall möta hinder för dylika
sammanslutningar att komma i åtnjutande av lånegarantier och bidrag.
Vad därefter angår amorteringstiden för rationaliseringslån med statsgaranti
anser lantbruksstyrelsen, att denna ej bör överstiga 15 år mot 30 år
enligt bestämmelserna för jordbrukets rationalisering med hänsyn till att
anläggningstillgångarna inom trädgårdsföretag omsättes snabbare än inom
jordbruket.
\ ad gäller tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna för
lånegaranti och statsbidrag till trädgårdsnäringens rationalisering anför lantbruksstyrelsen
i huvudsak följande.
För statens medverkan bör huvudprincipen vara den, att lånegarantier och
bidrag lamnas till befintliga, i gång varande företag och icke till nyetablermgan
For smärre utvidgningar bör stöd dock kunna lämnas i händelse
den llragasatta utbyggnaden bedömes vara särskilt betydelsefull för att främja
en förnuftig rationalisering av företagets drift. Liksom inom jordbruket
bor nämligen rationaliseringen inom trädgårdsnäringen syfta till en utbyggnåd
av driftsenheterna till sådan storlek och produktionskapacitet, att de i
framtiden får bättre möjligheter att tillgodogöra sig rationaliseringens för
o
För näi\ arande torde det finnas behov av krediter för rationalisering hos
saväl större som mindre trädgårdsföretag. I princip bör man dock räkna
med, att statligt stöd främst lämnas behövande företag av mindre storlek,
?• v- företag med upp till två helårsanställda arbetare. Styrelsen vill dock
icke förorda, att företag med flera anställda skall helt avstängas från möjligheten
att erhålla lånegarantier. Statsbidrag torde dock böra förbehållas de
mindre företagen. Beträffande dessa bör vidare ekonomisk behovsprövninw
ske enligt samma grunder som de, vilka gäller i fråga om beviljande av bidrag
till jordbrukare for rationaliseringsåtgärder. I övrigt bör det ankomma
pa den bidragsbeviljande myndigheten att efter prövning av varje särskild
ansökan bedöma angelägenhetsgraden av den begärda stödåtgärden.
Vad angår frågan om administrationen av det föreslagna stödet
till trädgårdsnäringen föreslår lantbruksstyrelsen, att det bör uppdragas åt
styrelsen att avgöra hithörande ärenden efter hörande av hushållningssällskap
eller lantbruksnämnd. Som skäl härför anför styrelsen, att det är
fråga om en ny uppgift, som fordrar enhetlig bedömning och en bättre översikt
över fördelningen av stödåtgärderna än de lokala organen kan ge. Vidare
torde erfordras särskild sakkunskap för teknisk granskning och bedömning
av trädgårdsnäringens speciella byggnadsfrågor. För hithörande spörsmål
Kungl. Maj:ts proposition nr 10t
13
finner styrelsen —- enär på området sakkunnig personal saknas inom lantbruksstyrelsen
— det lämpligt att anlita den tekniska avdelningen inom Sveriges
handelsträdgårdsmästareförbund, vilken är den enda inom landet, som
specialiserat sig på trädgårdsnäringens byggnads- och värmetekniska problem.
För att kunna fullgöra uppdraget torde emellertid verksamheten inom
denna avdelning behöva utökas, och styrelsen finner det skäligt, att förbundet,
som för liknande konsulentverksamhet under åren 1940—1948 tilldelades
ett årligt statsanslag av 6 500 kronor, återigen beviljas statsbidrag.
Med hänsyn till omfattningen av den granskningsverksamhet, varom här blir
fråga, anser styrelsen det lämpligt med ett årligt statsbidrag av 25 000 kronor,
vilket belopp skulle täcka avlöningskostnader och omkostnader för en
tjänsteman.
Handläggningen av ifrågavarande ärenden inom styrelsens lantbruksbyrå
beräknas tills vidare icke medföra behov av förstärkning utav personalen.
Lantbruksstyrelsen finner det förenat med stora vanskligheter att på förhand
ens ungefärligen söka uppskatta, vilka belopp, som skulle krävas för
att täcka det årliga behovet av medel till rationaliseringsåtgärder
inom trädgårdsnäringen enligt de förslag, som styrelsen framfört. Om
något av betydelse skall kunna uträttas till näringens fromma, är det emellertid
enligt styrelsens mening angeläget, att den ekonomiska ramen särskilt
i början ej göres alltför snäv. Styrelsen finner det med hänsyn härtill önskvärt,
att ramen för lånegarantierna bestämmes till ett belopp av 3 000 000
kronor för budgetåret 1955/56. Eventuella förluster på lånegarantierna torde
enligt styrelsen böra täckas av medel från det under nionde huvudtiteln redan
befintliga anslaget till täckande av förluster på grund av kreditgaranti.
För utbetalande av bidrag i form av avskrivningslån föreslår styrelsen vidare
en anvisning för budgetåret 1955/56 av ett belopp å 500 000 kronor.
Vidare understryker lantbruksstyrelsen, att det enligt dess uppfattning är
önskvärt, att möjligheter skapas att lämna icke blott statliga lånegarantier
utan i vissa fall även bidrag. Om det av statsfinansiella eller andra skäl
skulle bli nödvändigt att begränsa bidragsgivningen, är det enligt styrelsen
under alla förhållanden angeläget, att trädgårdsnäringens kreditfråga blir
löst genom utlämnande av statliga lånegarantier.
Yttrandena
Av de myndigheter och organisationer, som yttrat sig över lantbruksstyrelsens
förslag, tillstyrker alla med undantag av fullmäktige i riksgäldskontoret,
statskontoret samt bank- och fondinspektionen i princip förslaget
eller lämnar detsamma utan väsentlig erinran. Hushållningssällskapens förbund
och Sveriges allmänna liypoteksbank förordar emellertid i sitt yttrande
en anknytning av stödet till trädgårdsnäringen till de redan för jordbruket
existerande författningarna och anslagen. Liknande synpunkter anföres
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 104
av Svenska jordbrukskreditkassan. Fullmäktige i riksbanken, Hushållningssällskapens
förbund, Sveriges lantbruksförbund och Svenska jordbrukskreditkassan
anser, att beslutanderätten i fråga om lånegarantier och statsbidrag
bör ligga hos de lokala organen och ej hos lantbruksstyrelsen. Vidare
finner lantbruksförbundet, statens lantbrukskemiska kontrollanstalt, Air
narps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut samt Hushållningssällskapens
förbund de föreslagna laboratorielånen mindre motiverade och föreslår andra
åtgärder i anslutning till nu befintliga kontrollstationer. Den föreslagna
begränsningen av det statliga stödet till i främsta rummet de mindre företagen
möter invändningar från — förutom statskontoret —- Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund
och Svenska plantskolornas riksförbund, vilka
anser, att alla företag, oavsett storlek, bör få möjligheter att efter behovsprövning
erhålla statliga lånegarantier och bidrag. Liknande synpunkter anföres
av riksbanksfullmäktige. Sveriges pomologiska förening och Sveriges
yrkesfruktodlares riksförbund föreslår, att statsbidrag skall lämnas även till
en konsulent i fruktodlingstekniska frågor. Av innehållet i yttrandena torde
få återges följande.
Fullmäktige i riksbanken har icke några principiella invändningar mot
att stöd beredes trädgårdsnäringen i form av statlig kreditgaranti. Det av
lantbruksstyrelsen framlagda förslaget synes dock enligt fullmäktige böra
överarbetas, varvid uppmärksamhet bör ägnas åt de strukturella förändringar
inom näringen, som ägt rum under de senaste åren och som medfört,
att det förebragta utredningsmaterialet delvis redan är föråldrat. Vad
angår de synpunkter i övrigt, som bör beaktas vid en överarbetning, anför
fullmäktige i huvudsak följande.
Den nära anknytning, som råder mellan trädgårdsnäringen och jordbruket,
har fått sitt uttryck bland annat i att den statliga jordbruksegnahemsverksamheten
i viss omfattning är tillämplig även på trädgårdsnäringen.
Det synes därför fullmäktige naturligt, att det statliga lånegaranti- och bidragssystemet
för jordbrukets inre och yttre rationalisering utbygges till
att omfatta även trädgårdsnäringen. Jordbrukets maskinlånefond borde
även kunna göras tillgänglig för företagare inom trädgårdsnäringen. Enligt
1 ullmäktiges mening är det avgjort att föredraga att framför en centralisering
till lantbruksstyrelsen låta lantbruksnämnderna med anlitande av den
expertis, som finnes tillgänglig inom hushållningssällskapen, handha garanti-
och bidragsverksamheten på förevarande område. Kännedom om de
lokala förhållandena torde i förevarande fall vara synnerligen betydelsefullt
såväl vid prövningen av framställningar om statligt stöd som vid övervakningen
av medlens användning.
Beträffande den krets av näringsutövare, som skulle kunna komma i åtnjutande
av det statliga stödet, synes det fullmäktige oegentligt att i princip
begränsa detta till redan existerande företag med upp till två helårsanställda.
Även större företag torde vara i behov av stöd för rationaliseringsåtgärder,
och det kan vara i konsumenternas intresse, att inom vissa områden
nya trädgårdsföretag tillkommer. I sistnämnda fall bör den, som är eller
varit verksam inom branschen, kunna komma i åtnjutande av det statliga
stödet för en nyetablering.
Fullmäktige framhåller vidare, att ett kreditgarantisystem i tider av pen
-
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 104
ningknapphet icke innebär någon säkerhet för att lån verkligen kan erhållas.
Med hänsyn till den relativt ringa omfattning förevarande verksamhet
avses få, torde emellertid denna synpunkt icke kunna tillmätas avgörande
betydelse vid utformningen av lånesystemet. Fullmäktige erinrar även om
att enligt förslaget till ny banklag bankerna skall få möjlighet att i begränsad
omfattning lämna blancokrediter till småföretagare, däribland företagare
inom trädgårdsnäringen. Även sådana lånemöjligheter blir dock givetvis
beroende av penningtillgången.
Fullmäktige i riksgäldskontoret anser för sin del icke, att tillräckliga skäl
anförts för att på sätt lantbruksstyrelsen ifrågasatt i kredithänseende överflytta
trädgårdsnäringen till den offentliga sektorn med den prioritet, detta
kan innebära. På grund härav och med hänsyn till de synpunkter, fullmäktige
främst har att bevaka, avstyrker fullmäktige för sin del lantbruksstyrelsens
förslag. Fullmäktige anför vidare i huvudsak följande.
Det statistiska material, som ligger till grund för lantbruksstyrelsens
framställning, är såsom styrelsen själv påpekat föga tillfredsställande, vilket
försvårar möjligheten att bilda sig en uppfattning om trädgårdsnäringens
aktuella ekonomiska läge och förutsättningar för framtiden. Vad angår synpunkten,
att trädgårdsnäringen borde jämställas med jordbruket, må härjämte
anmärkas, att det stöd, som från statens sida kommer sistnämnda
näringsgren till del, i väsentlig mån betingats av beredskapssynpunkter. Uppenbart
torde emellertid vara, att trädgårdsnäringens fortsatta utveckling
är ett samhällsintresse av vikt. I nuvarande ekonomiska läge är det dock
nödvändigt, att största återhållsamhet inför nya investeringskrav iakttages.
I statsverkspropositionen har också starkt understrukits vikten av att anspråken
på samhällets resurser i möjligaste mån begränsas. Icke minst gäller
detta sådana utgifter, för vilkas täckande lånemarknaden måste anlitas.
Det är härvid av betydelse, att de kreditrestriktioner, som bland annat ansetts
nödvändiga för att förhindra en inflationistisk utveckling, icke uppmjukas
genom statliga åtgärder för att underlätta penninganskaffningen
för särskilda företag eller näringsgrenar.
Framhållas må ytterligare, att de tillgängliga resurserna tages i anspråk
i lika män, oavsett om investeringarna finansieras genom lån mot statlig
garanti eller genom av riksgäldskontoret upptagna lån. Fullmäktige har vid
tidigare tillfällen, då en utvidgning av den statliga kreditgarantigivningen
satts i fråga, framhållit önskvärdheten av att verkningarna av kreditgarantisystemet,
bland annat för kreditväsendet och den statliga upplåningen, ingående
utredes och belyses, innan systemet kommer till användning på nya
områden. Fullmäktige anser sig nu böra ånyo understryka denna mening.
Mot riksgäldsfullmäktiges beslut reserverade sig herrar Hagberg, Svensson
och Näsgård, vilka ansåg, att fullmäktige bort tillstyrka bifall i huvudsak
till lantbruksstyrelsens förslag. Reservanterna förenade sig därvid om
följande särskilda yttrande.
Lantbruksstyrelsens förslag till grunder för lånegaranti och bidrag avseende
trädgårdsnäringens rationalisering följer i stort sett motsvarande stödverksamhet
inom jordbruket. Vi tillstyrker för vår del denna utvidgning av
statens garanti- och bidragsverksamhet.
Då anknytning redan skett mellan jordbruk och trädgårdsnäring i fråga,
om det särskilda statliga stödet till egnahemsverksamheten, synes (let lämpligt
all motsvarande anordning genomföres även beträffande rationalise
-
16
Kungl. Mctj:ts proposition nr 104
ringsåtgärderna. Jordbrukets maskinlånefond torde även böra göras tillgänglig
för trädgårdsnäringens utövare.
Beslutanderätten i fråga om stödåtgärder bör i huvudsak ankomma på
lantbruksnämnder och hushållningssällskap i stället för lantbruksstyrelsen.
Till det särskilda yttrandet lät herr Näsgård för egen del till protokollet
anteckna följande tillägg.
Vad beträffar de ändamål, för vilka lånegaranti och bidrag må beviljas,
anser jag, att laboratorielån bör strykas från förteckningen. Å andra sidan
förordar jag, att rationaliseringslån må kunna utgå även för nybyggnad av
växthus.
Statskontoret ifrågasätter lämpligheten av att på det svaga underlag, som
statistiska centralbyråns utredning utgör, besluta om statsgarantier och
statsbidrag till trädgårdsnäringen. I vart fall kan ämbetsverket icke förorda,
att ett system med statsbidrag införes. Ämbetsverket ifrågasätter också,
om det kan anses välbetänkt, att under tiden för gällande kreditrestriktioner
volymen för statlig lånegaranti på föreslaget sätt utökas.
Vid en eventuell kreditgaranti bör enligt statskontorets mening möjligheten
att erhålla sådan anpassas till önskemålet om uppnående av rationella
driftsenheter och icke såsom i lantbruksstyrelsens förslag enbart uppåt
och ej nedåt. Vidare bör den amorteringsfria tiden för rationaliseringslänen
avsevärt begränsas, förslagsvis till högst två år. Lånetider upp till 21
är synes ämbetsverket ej heller böra förekomma. Ersättningen till handelsträdgårdsinästareförbundet
för dess befattning med den föreslagna tekniska
granskningen bör slutligen enligt statskontorets mening utgå enligt taxa,
anpassad efter förbundets kostnader för uppdragen.
I det av riksräkenskapsverket avgivna yttrandet framhålles det vara av
största vikt, att lantbruksstyrelsen, innan lånegaranti beviljas, företar en
ingående prövning av att för garantien ställda säkerheter blir fullt tillfredsställande
ur det allmännas synpunkt. Enligt ämbetsverkets förmenande bör
vidare yttrande över ansökningarna om lånegaranti och bidrag alltid inhämtas
från vederbörande hushållningssällskap.
Sveriges lantbruks förbund finner lantbruksstyrelsens förslag i fråga om
laboratorielån mindre motiverade, enär de redan statsunderstödda kemiska
kontrollstationerna med fördel kan utbyggas och i de områden, där trädgårdsnäringen
har sin största utbredning och kontrollstationer saknas, kan
erhålla lilialer. Vad angår beslutanderätten vill förbundet ifrågasätta, om
det icke vore smidigast och mest ändamålsenligt, att denna ankommer på
hushållningssällskapen, som genom sina trädgårds- och maskinkonsulenter
äger god orts- och personkännedom och måste anses ha bättre förutsättningar
än lantbruksstyrelsen att öva kontroll över behov och användning av
tillgängliga medel.
Frågan om laboratorielånen tages upp även i remissyttrandena från
Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut samt statens lantbrukskenuska
kontrollanstalt. Styrelsen för Alnarpsinstitutet anser, att trädgårdsnäringen
bättre än genom laboratorielån skulle stödjas antingen genom in
-
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 104
rättande av ett centralt väl utrustat kemiskt trädgårdslaboratorium, förslagsvis
vid institutet, eller genom ökade anslag till någon redan befintlig kemisk
station. Lantbrukskemiska kontrollanstalten tillstyrker i princip statligt stöd
för kemiska undersökningar av jord i växthusodlingar men hemställer att,
innan formerna för sådant stöd fastställes, närmare utredning måtte verkställas
dels om den lämpliga metodiken för sådana undersökningar, dels om
undersökningsverksamhetens ändamålsenliga organisation. Anstalten vill
ifrågasätta, om icke de statsunderstödda lantbrukskemiska kontrollstationerna
borde anlitas även för trädgårdsnäringens behov.
Även Hushållningssällskapens förbund finner det önskvärt, att laboratorieverksamheten
på trädgårdsområdet så långt möjligt anknytes till de redan
befintliga lantbrukskemiska kontrollstationerna. Förbundet anser det vidare
mest lämpligt och praktiskt, att de för rationaliseringsstödet åt jordbruket
förefintliga bestämmelserna utvidgas att även omfatta trädgårdsnäringen,
enär odlingen av frukt, bär och grönsaker m. m. alltmera ingår
snarare som ett led i jordbruksdriften än som ett särskilt näringsfång. Ärendena
rörande lån och bidrag till maskinhållning och rationaliseringsåtgärder
bör enligt förbundet i konsekvens härmed handläggas och avgöras av
hushållningssällskapen och lantbruksnämnderna, vilka redan handhar motsvarande
uppgifter för jordbrukets del.
Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund vill icke förorda någon bestämd
Storleksgräns som villkor för erhållande av garantier och bidrag utan anser
en ingående prövning av lantbruksstyrelsen i varje enskilt fall vara tillräcklig.
Svenska lantarbetareförbundet uttalar, att några principiella hinder för
genomförandet av lantbruksstyrelsens förslag icke behöver föreligga. Förbundet
har dock vissa erinringar.
Rationaliseringslån för inrättande av lagringskällare med kylrum bör i
främsta rummet stå till förfogande för sammanslutningar av trädgårdsodlare
och först i andra hand för enskilda odlare. Vidare understryker
förbundet vikten av prövningen och tillsynen av garantierna för laboratorielånen
och framhåller, att det förutom ett verkligt behov måste finnas ett
tillräckligt underlag för ett kemiskt laboratorium inom en ort, ådagalagt genom
en verklig vilja från odlarnas sida att påtaga sig det ekonomiska ansvaret
för laboratoriets fortbestånd. I fråga om statsgarantien för rationaliseringslån
är det enligt förbundets mening knappast rimligt med hundraprocentig
garanti. Den statliga lånegarantien bör lämnas endast för exempelvis
75 eller 80 procent av kostnaden. Förbundet anser vidare, att den
föreslagna amorteringstiden för rationaliseringslån med hänsyn till den
korta nyttjandetiden inom trädgårdsodlingen är mindre tillfredsställande
och föreslår en längsta amorteringstid av 12 år. Amorteringsfrihet skall härvid
kunna medges under de båda första åren. Begränsningen av statsbidragen
till de små företagen finner förbundet riktig men önskar med hänsyn
till de faktiska förhållandena inom näringen en klarare definition på mindre
företag.
Förbundet understryker också lantbruksstyrelsens förslag, alt rationaliseringslån
skall kunna beviljas allenast redan bestående trädgårdsföretag.
2 liihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 101
18
Kungl. Maj. ts proposition nr 104
Även statens jordbruksnämnd anser det välbetänkt att, såsom lantbruksstyrelsen
föreslår, det statliga stödet till rationaliseringen i regel inskränkes
till befintliga, i gång varande företag.
Sveriges pomologiska förening och Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund
föreslår, förutom tidigare nämnda önskemål om statsbidrag till en konsulent
i fruktodlingstekniska frågor, att de föreslagna rationaliseringslånen
även skall kunna avse rationaliseringsåtgärder inom bestående anläggningar
tör musttillverkning. Riksförbundet anser vidare, att rationaliseringslån
för inrättande av lagringskällare med kylrum bör utvidgas att gälla för inrättande
av sorterings- och lagringslokaler med kylrum.
Svenska plantskolornas riksförbund hemställer, att bestämmelserna ges
en sådan utformning, att plantskolor utan hinder av att de sysselsätter mer
än två personer får möjlighet till rationaliseringslån liksom lån för uppförande
av lagerhus för plantskolealster.
Bank- och fondinspektionen hyser principiella betänkligheter gentemot
de framlagda förslagen till statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering
men anser sig icke kunna bestrida, att vissa skäl kan anföras, vilka talar för
ett till maskin- och laboratorielån begränsat statsstöd. Inspektionen anför
härom i huvudsak följande.
Såsom lantbruksstyrelsen framhållit, är det statistiska material som finns
hllgängligt rörande trädgårdsnäringen mycket begränsat, och man torde
därför enligt inspektionen få vara synnerligen försiktig i sina allmänna omdömen
rörande näringens lönsamhet och övriga ekonomiska förhållanden.
Redan av denna anledning har man skäl vara återhållsam, då det gäller att
införa en ny statlig stödverksamhet. En tämligen självklar förutsättning för
en sådan åtgärd bör vara — åtminstone i ett läge, där investeringsresurserna
är hårt ansträngda — att man siffermässigt kan klart dokumentera behovet
ay hjälp från det allmännas sida liksom också den sannolika effekten av att
näringen lämnas att själv söka lösa sina problem. Men även om man anser
det sannolikt, att trädgårdsnäringen befinner sig i en sådan situation, att
en krisartad utveckling behöver befaras, därest ej det allmänna i någon
form träder emellan, är det enligt ämbetsverket icke därmed bevisat, att
en statlig stödverksamhet nu måste inledas. En »självsanering» inom trädgårdsnäringen—
såtillvida att ett antal mindre bärkraftiga företag avvecklas
— är möjligen på längre sikt ett fördelaktigare alternativ. Att man därvid
får räkna med en överflyttning av vissa företagare och arbetare till
andra näringsgrenar torde i dagens sysselsättningsläge ej innebära något
allvarligare problem. Ej heller det bortfall av inhemska trädgårdsprodukter
som, åtminstone under en övergångstid, möjligen blir en följd av att antalet
trädgårdsföretag minskas synes innebära någon svår samhällelig olägenhet.
Det beredskapsmotiv, som utgör ett vägande skäl för stödet åt jordbruksnäringen,
torde icke kunna med tillnärmelsevis samma styrka åberopas
beträffande trädgårdsodlingen. Slutligen bör ihågkommas, att inledandet
avy en statlig stödverksamhet för en ekonomiskt betryckt näringsgren
enligt inspektionens mening innefattar något av ett prejudikat.
Vad angår maskin- och laboratorielån, för vilka inspektionen kan tänka
sig statliga kreditgarantier, är det emellertid fråga om kollektiva anordningar,
vilkas utnyttjande kräver organiserad samverkan från ett antal trädgårdsföretagare,
och en sådan statlig stödverksamhet synes försvarlig, bland
annat därför att den är ägnad att stimulera till förbättrade organisatoriska
Kungl. Maj.ts proposition nr 104
19
förhållanden inom näringen. I detta hänseende torde för närvarande allvarliga
brister föreligga, vilka sannolikt bidragit till uppkomsten av den nuvarande
situationen. Inspektionen framhåller i detta sammanhang angelägenheten
av att trädgårdsföretagarna själva tar erforderliga initiativ på
detta område. Inspektionen kan däremot icke tillstyrka rationaliseringslånen
och bidragen.
Beträffande enskildheterna i lantbruksstyrelsens förslag anför bank- och
fondinspektionen i huvudsak följande.
Huruvida det kan anses erforderligt att kombinera de av inspektionen förordade
maskin- och laboratorielånen med bidrag, anser sig inspektionen
ej ha tillräcklig erfarenhet att bedöma. I fråga om amorteringstiderna för
dessa lån föreslår inspektionen, att den föreslagna amorteringstiden åtta år
ändras till högst åtta år, så att den i varje enskilt fall kan anpassas till
maskinernas eller laboratoriernas livslängd. Enligt vad inspektionen tror sig
veta, torde man beträffande vissa maskiner, som upplåtes från maskinhållare,
få räkna med fullständig förslitning på fyra å fem år.
Medverkande i den statsgaranterade kreditgivningen föreslås skola bli,
bland andra, jordbrukskassor och hypoteksföreningar. Då avsikten är, att
maskinlån och laboratorielån skall kunna tillhandahållas även sammanslutning
av trädgårdsföretagare och då sådana låntagare ej bör upptaga lån
hos jordbrukskassa utan hos centralkassa för jordbrukskredit, bör i bestämmelserna
ej talas om jordbrukskassa utan om jordbrukets kreditkassor.
Vad därefter angår hypoteksförening såsom kreditgivare i detta sammanhang
ifrågasätter inspektionen, om det kan anses lämpligt, att hypoteksförening,
som bör ha långfristig in- och utlåning, medverkar vid beviljande
av maskin- och laboratorielån, som ju avses få en löptid av (högst)
åtta år.
Enligt inspektionens mening bör det uttryckligen framhållas, att kreditinrättningar,
som medverkar i statsgaranterad kreditgivning för trädgårdsnäringen,
icke bör åläggas vidsträcktare kontrollskyldigheter än de, som
tillämpas i övrig statsgaranterad låneverksamhet.
Sveriges allmänna hgpoteksbank, vilken bifogat yttranden i ärendet från
Smålands in. fl. provinsers och Mälarprovinsernas hypoteksföreningar,
Skånska hypoteksföreningen samt Älvsborgs m. fl. läns och Norrlands hypoteksföreningar,
anmäler att hypoteksbanken och hypoteksföreningarna i
princip är villiga att medverka i den föreslagna långivningen. Hypoteksbanken
har dock i nuvarande låsta ränteläge stora svårigheter att anskaffa
tillräckliga medel redan till hypoteksföreningarnas ordinarie utlåning. Hypoteksinstitutionen
kan bland annat till följd härav i nuvarande läge medverka
i den föreslagna garantilåneverksamheten endast i den utsträckning,
regleringen av kapitalmarknaden så medger. Enär hypoteksinslitutionens
verksamhet i princip avser långfristig långivning med återbetalning med
lika annuiteter, finner hypoteksbanken endast rationaliseringslånen med
en sammanlagd löptid av minst 15 år lämpa sig för hypoteksföreningarna,
medan övriga låneformer icke synes lika väl anpassade för dessa. Hypoteksbanken
ifrågasätter vidare, bland annat, huruvida icke den av lantbruksstyrelsen
föreslagna författningstexten borde kompletteras med en bestämmelse,
enligt vilken föreskrifterna i kungörelsen 1948:367 med vissa be
-
20
Kungl. Maj. ts proposition nr 104
stämmelser rörande statlig garanti för lån till yttre och inre rationalisering
på jordbrukets område in. m. i tillämpliga delar skall äga motsvarande tilllämpning
beträffande den nu föreslagna garantilåneverksamheten. Det torde
nämligen enligt hypoteksbanken vara lämpligt, att frågan om långivarens
rättigheter och skyldigheter i förhållande till garantigivaren samt i
anslutning härtill uppkommande rättsliga frågor regleras på i huvudsak
samma sätt som beträffande den redan pågående garantilåneverksamheten.
Svenska sparbanksföreningen anser att det, även om kreditanskaffningsfrågan
för trädgårdsnäringens del nu bör lösas separat, bör förutsättas, att
också frågan om rationalisering av trädgårdsprodukternas försäljning m. m.
lår en tillfredsställande lösning. I dessa hänseenden måste enligt föreningens
mening näringsutövarna själva genomföra erforderliga åtgärder, om det
skall anses motiverat att stödja rationaliseringssträvandena i övrigt med
statsbidrag. I övrigt uttalar sig föreningen om kreditmöjligheterna m. m.
och anför följande.
Med anledning av ett uttalande i lantbruksstyrelsens skrivelse vill sparbanksföreningen
påpeka, att statlig kreditgaranti icke i och för sig kan
anses medföra förtursrätt framför andra angelägna kreditbehov, t. ex. avseende
bostadsbyggande. Möjligheterna att tillgodose efterfrågan på lån är
ju alltid beroende av läget på kreditmarknaden. Landets sparbanker har
hittills lämnat krediter till trädgårdsföretag i icke obetydlig omfattning.
Utan att taga ställning till frågan, huruvida trädgårdsnäringen bör erhålla
stöd genom statlig lånegaranti och bidragsgivning, vill föreningen uttala, att
den är förvissad om att sparbankerna är villiga att utlämna statsgaranterade
krediter till trädgårdsföretag i sådana fall, där sparbankernas medverkan
liksom hittills betraktas soin naturlig. Såsom nyss framhållits kan
dock möjligheterna att lämna sådan medverkan variera med de allmänna
förhållandena på kreditmarknaden.
Vad beträffar villkoren för garantilån förutsätter föreningen, att frågor
om räntesättningen m. m. får sin lösning efter de linjer, som uppdragits för
garantilånen för jordbrukets lagerhus m. m. Föreningen ifrågasätter dessutom,
om icke vid beviljande av garanti för rationaliseringslån den amorteringsfria
tiden bör inskränkas till högst tre år med hänsyn till dessa anläggningars
kortare varaktighet.
Svenska jordbrukskreditkassan delar lantbruksstyrelsens uppfattning,
att trädgårdsnäringens nuvarande ekonomiska förhållanden motiverar statligt
stöd åt näringen i olika former. Jordbrukskreditkassan anmäler, att
jordbrukskasserörelsen är villig att lämna sin medverkan till stödverksamheten
på trädgårdsnäringens område genom att, i den utsträckning så kan
befinnas möjligt, utlämna lån mot statlig garanti. Beträffande detaljerna i
lantbruksstyrelsens förslag anför jordbrukskreditkassan bland annat följande.
Enär anknytning redan skett mellan jordbruk och trädgårdsnäring i
fråga om det särskilda statliga stödet till egnahemsverksamheten, synes det
jordbrukskreditkassan ligga nära till hands, att motsvarande anordning genomföres
även beträffande rationalisering,såtgärderna. Det torde vidare förtjäna
övervägas, om icke jordbrukets maskinlånefond lämpligen kunde göras
tillgänglig även för trädgårdsnäringens utövare. Enligt jordbrukskredit
-
21
Kungl. Maj. ts proposition nr 10b
kassans mening är det av praktiska skäl önskvärt, att bestämmelserna om
statligt stöd på hithörande områden ej alltför mycket splittras upp på specialförfaltningar.
Vid nu antydd ordning skulle beslutanderätten i huvudsak
ankomma på lantbruksnämnder och hushållningssällskap i stället för
på lantbruksstyrelsen. Särskilt på något längre sikt, då stödverksamheten
fått nämnvärd omfattning, torde en sådan decentralisering visa sig vara mest
ändamålsenlig. Såväl vid prövning av förekommande framställningar om
statligt stöd som vid senare kontroll över användningen av de disponerade
medlen torde nämligen kännedom om de lokala förhållandena visa sig vara
särskilt betydelsefull.
Vad beträffar de ändamål, för vilka lånegaranti och bidrag ma beviljas,
ifrågasätter jordbrukskreditkassan, huruvida icke —- innan närmare utredning
verkställts — laboratorielån bör utgå ur förteckningen. Å andra
sidan förordar jordbrukskreditkassan, att rationaliseringslån må kunna utga
även för nybyggnad av växthus.
Departementschefen
Trädgårdsnäringen i vårt land har under senare år utvecklats starkt såväl
kvantitativt som kvalitativt. Betydande belopp har därvid investerats i
olika slags anläggningar. Det synes mig uppenbart, att en sådan utveckling
icke skulle ha kommit till stånd, om icke näringen givit sina utövare en
någorlunda tillfredsställande bärgning. Särskilt torde de ekonomiska förhållandena
ha varit gynnsamma under krigsåren och tiden närmast därefter.
Sedan det internationella handelsutbytet åter kommit i gång, har
emellertid konkurrensen från länder med lägre produktionskostnader gjort
sig allt starkare gällande och minskat avsättningsmöjligheterna för näringen.
Framför allt har de mindre företagarna i branschen fått känning därav.
I skilda sammanhang har uppmärksamheten fästs på denna utveckling.
Även om — såsom framhållits i flera remissyttranden — den av lant
-
bruksstyrelsen förebragta utredningen icke kan göra anspråk på att vara
uttömmande, synes den dock ge vid handen, att åtgärder från statens sida
är påkallade för att stödja en rationalisering av trädgårdsnäringen. Som bekant
åtnjuter jordbruksnäringen redan ekonomiskt stöd av staten för vissa
slags produktionsbefrämjande åtgärder i form av dels statlig kreditgaranti
för'' lån, upptagna i enskilda kreditinrättningar, dels bidrag, utformade såsom
avskrivningslån. Även hantverks- och småindustriföretag kan komma i
åtnjutande av statlig lånegaranti och bidrag. Fn del av de statliga stödåtgärder,
som avser jordbruket, gäller även trädgårdsnäringen. Sålunda kan företagare
eller sammanslutning av sådana inom sistnämnda näring erhålla stöd
enligt bestämmelserna i kungörelserna den 5 juni 1942 (nr 54.1) angående
lån från bevattningslånefonden, den It juni 1948 (nr 366) angående den
statliga jordbruksegnahemsverksamheten och den 7 maj 1954 (nr 311) angående
statlig garanti för lån för uppförande av lagerhus m. in. för jordbruksändamål.
Däremot kan trädgårdsodlare icke annat än i undantagsfall
erhålla lån eller bidrag enligt kungörelserna den It juni 1948 (nr 342)
22
Kungi. Maj:ts proposition nr 10i
angående statligt stöd till jordbrukets yttre och inre rationalisering m. in.
samt den 26 juni 1948 (nr 380) angående lån från jordbrukets maskinlånefond
m. in.
Av den föreliggande utredningen framgår, att brister föreligger i fråga
om den rationella anordningen av driften vid åtskilliga företag på trädgårdsnäringens
område. Såsom lantbruksstyrelsen framhållit, torde dessa
brister i betydande utsträckning kunna avhjälpas genom ökad specialisering,
ändamålsenligare odlingsmetoder, moderniseringar inom företagen och utnyttjande
av maskinella hjälpmedel i större utsträckning än för närvarande.
Uppenbarligen bör det i första hand ankomma på företagarna själva att
genomföra dylika rationaliseringar. Många av dem torde emellertid sakna
ekonomiska förutsättningar för att kunna vidtaga några mera betydande
förbättringar. Därjämte är kostnaden för utrustning i vissa fall så stor i
förhållande till möjligheten att utnyttja densamma, att investeringen blir
ekonomiskt försvarlig endast om förvärvet sker gemensamt för flera företagare.
Mot bakgrunden av det anförda ansluter jag mig till lantbruksstyrelsens
av flertalet remissinstanser förordade förslag, att ökade möjligheter skall
beredas trädgårdsnäringen att erhålla stöd för rationaliseringsåtgärder.
Förslaget innebär i huvudsak att, i nära anslutning till vad som gäller för
statligt stöd till jordbrukets rationalisering, kreditgaranti och bidrag i form
av avskrivningslån skall kunna lämnas för vissa dylika åtgärder samt för
uppförande och utrustande av trädgårdslaboratorier ävensom att kreditgaranti
för maskinlån och bidrag till maskinhållning skall ställas till förfogande
även för företagare inom trädgårdsnäringen. Därjämte avses bidrag
skola lämnas till viss teknisk konsulentverksamhet. Även enligt min mening
bör det ifrågasatta stödet till trädgårdsnäringen utgå i huvudsaklig
överensstämmelse med de för jordbruket gällande bestämmelserna. I vissa
hänseenden torde stödet emellertid böra få en något annan utformning än
lantbruksstyrelsen föreslagit.
Vad till en början angår maskinlånen bör såsom lantbruksstyrelsen
hemställt statlig kreditgaranti kunna lämnas enskild företagare eller
sammanslutning för lån för anskaffande av maskin, som skall användas av
flera företagare gemensamt i produktionen av trädgårdsprodukter, ävensom
för inköp, uppförande och ombyggnad av byggnad, som erfordras för av
sökanden bedriven maskinhållning beträffande dylika maskiner. I enlighet
med vad som gäller för lån till motsvarande ändamål inom jordbruket
bor lånegarantien icke beviljas till högre belopp än 80 procent av anskaffnings-
eller byggnadskostnaden. Med hänsyn till att vissa maskiner undergår
en snabb förslitning, är det angeläget, att amorteringstiden anpassas efter
respektive maskins livslängd. Längre amorteringstid än åtta år synes därvid
icke böra komma i fråga. I fråga om lån till byggnad innebär den maximala
amorteringstiden en två år kortare tid än den, som tillämpas för jordbruket.
23
Kungl. Maj. ts proposition nr 101
Liksom beträffande jordbruket bör för återbetalning av maskinlån kunna
beviljas bidrag med belopp, motsvarande högst 25 procent av lånets ursprungliga
kapitalbelopp, därest låntagarens — i fråga om sammanslutning
dess medlemmars — ekonomiska ställning icke är så god, att bidrag uppenbarligen
icke är behövligt. Som förutsättning för bidrag bör vidare gälla,
att den med maskinlånet avsedda verksamheten på ändamålsenligt sätt har
utövats under minst tre fjärdedelar av amorteringstiden samt att den övriga
delen av låneskulden jämte ränta blivit återbetald i vederbörlig ordning.
Likaledes biträder jag förslaget, att kreditgaranti skall kunna lämnas
enskild företagare eller sammanslutning för rationaliseringslån.
Sådan garanti skall enligt förslaget lämnas endast för lån till rationaliseringsåtgärd
inom redan bestående trädgårdsföretag. Dock avses garanti
undantagsvis kunna komma i fråga för smärre utvidgningar, därest utbyggnaden
bedömes vara särskilt betydelsefull för en förnuftig rationalisering
av företagets drift. Vad sålunda föreslagits kan jag biträda. Såsom lantbruksstyrelsen
anfört torde nämligen i nuvarande läge rationaliseringen
inom trädgårdsnäringen — liksom inom jordbruket — böra syfta till en
utbyggnad av driftsenheterna till sådan storlek och produktionskapacitet,
att dessa för framtiden får bättre möjligheter att tillgodogöra sig rationaliseringens
fördelar. I överensstämmelse härmed bör stöd, efter behovspövning,
kunna lämnas de mindre företagen. Enligt lantbruksstyrelsens förslag
bör därvid gränsen dragas så, att till mindre företag hänföres företag med
högst två helårsanställda arbetare utöver brukaren eller driftsledaren. Med
hänsyn till förhållandena inom trädgårdsnäringen har erinringar framställts
häremot. För min del vill jag föreslå, att med mindre företag skall avses
företag med — förutom brukaren och tillfällig arbetskraft — ej mer än en
helårsanställd arbetare. Även om den statliga kreditgarantien sålunda i princip
skall vara begränsad till att avse sådana företag, torde dock möjlighet
böra finnas att undantagsvis, därest särskilda omständigheter föreligger,
kunna bevilja dylik garanti för rationaliseringslån avseende företag, som är
något större än vad som nyss förutsatts.
I fråga om de ändamål, sådant lån må avse, är jag i huvudsak ense med
lantbruksstyrelsen. Sålunda bör garanti kunna lämnas för lån för rationaliseringsåtgärder,
som är ägnade att effektivisera och förbilliga driften samt
mera varaktigt förbättra ekonomibyggnader eller tekniska anordningar, såsom
ombyggnad och modernisering av växthus, värmeanläggningar, arbctsoch
lagerlokaler — dock ej personalrum — anläggande eller renovering av
vattenrenings- och bevattningsanläggning samt transportanordningar och inredningar
i växthus, anordnande av lagringskällare med kylrum och andra
liknande rationalisermgsåtgärder. Såsom Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund
anfört torde lån för anordnande av sorteringslokal med kylrum även
böra komma i fråga. Däremot kan jag icke tillstyrka framställda önskemål
om att möjligheten till kreditgaranti skall utsträckas till att regelmässigt
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 104
gälla lån för nybyggnad av växthus. Ej heller synes lånegaranti böra ifrågakorama
för rationalisering av anläggningar för musttillverkning.
Beträffande rationaliseringslån inom jordbruket gäller, att garanti får
lämnas högst för det belopp, som motsvarar den av den beviljande myndigheten
godkända kostnaden för åtgärden, däri inräknat utgift för upprättande
av plan för företaget m. m. Att på sätt Svenska lantarbetareförbundet
föreslagit härvidlag begränsa garantigivningen såvitt angår trädgårdsnäringen
synes icke motiverat. Jag föreslår därför, att kreditgaranti för rationaliseringsåtgärd
inom sistnämnda näring må beviljas för lån till hela kostnaden,
bestämd på i tillämpliga delar samma sätt som i fråga om jordbruket.
Vad angår amorteringstiden torde denna, med hänsyn till att anläggningstillgångarna
förslites relativt snabbt inom trädgårdsföretag, böra göras betydligt
kortare än för rationaliseringslån inom jordbruket. Lantbruksstyrelsens
förslag i denna del synes mig innebära en lämplig avvägning. I enlighet
därmed föreslår jag, att amorteringstiden skall fastställas till högst 15
år. Normalt bör den dock icke överstiga tio år. Däremot kan jag icke tillstyrka,
att amorteringsfrihet skall kunna medges för längre tid än högst
två år. Vid särskilda omständigheter bör liksom inom jordbruksnäringen
högst två års anstånd med erläggande av ränta kunna komma i fråga.
För rationaliseringsåtgärd å jordbruksfastighet må statsbidrag utgå med
viss del av kostnaden för åtgärden. Beträffande uppförande eller förbättring
av ekonomibyggnader och andra fasta anläggningar för jordbruksdriften
må bidrag dock normalt ej utgå med mer än 7 000 kronor. Vidare gäller,
att bidrag som regel må, efter behovsprövning, tilldelas endast enskild person,
som äger eller brukar jordbruksfastighet om högst 20 hektar åker samt
till åker omräknad ängs- och betesmark. Lantbruksstyrelsens förslag innebär,
att för rationaliseringsåtgärd inom särskilt trädgårdsföretag statsbidrag
skall kunna beviljas med högst 25 procent av den för åtgärden godkända
kostnaden. Bidrag avses skola utgå icke endast till enskild företagare utan
även till sammanslutning, som äger eller brukar trädgårdsföretag. Som förutsättning
föreslås skola gälla, att dels brukarens eller, i fråga om sammanslutning,
dennas medlemmars ekonomiska ställning ej är så god, att behov
av bidrag tydligen icke föreligger, dels trädgårdsföretaget i enlighet med
förut angivna gränsdragning är att hänföra till de mindre.
För att det syfte, som avses med det föreslagna stödet åt trädgårdsnäringen,
skall kunna uppnås, synes det mig vara angeläget, att även inom
denna näring bidrag skall kunna utgå för rationaliseringsåtgärd, vilken
framstår såsom ekonomiskt försvarlig med hänsyn till dess förbättrande
inverkan på vederbörande företags driftsekonomi och företagarens försörjningsmöjligheter.
I likhet med vad som gäller för vissa rationaliseringslån
inom jordbruket bör sådant bidrag utgå med högst 25 procent av den för
åtgärden godkända kostnaden upp till ett kostnadsbelopp av 10 000 kronor
samt med 15 procent av överskjutande kostnad. Dock bör bidrag för ratio
-
Kungl. Majits proposition nr tOb 25
naliseringsåtgärder för ett och samma företag normalt ej utgå med mer än
5 000 kronor.
Mot de angivna förutsättningarna för att komma i åtnjutande av bidrag
har jag icke något att erinra. I anslutning till vad härutinnan gäller inom
jordbruksnäringen bör sålunda enligt min mening möjligheten att erhålla
bidrag begränsas till sådana företag, som enligt vad jag förut anfört är att
hänföra till de mindre.
I övrigt kan jag ansluta mig till vad lantbruksstyrelsen hemställt i fråga
om den närmare utformningen av stödet för rationaliseringsåtgärder. Sålunda
bör bidrag utgå såsom räntefritt avskrivningslån men kan även beviljas
på annat sätt, därest det med hänsyn till omständigheterna ej anses erforderligt
att anlita nämnda form. Den lånebeviljande myndigheten skall fordra
säkerhet för lånet, dock att sådan må eftergivas, om lånebeloppet icke överstiger
3 000 kronor eller, i fråga om högre belopp, sökanden har svårighet
att ställa säkerhet men det är sannolikt, att han likväl kommer att uppfylla
villkoren för lånet.
Däremot kan jag icke biträda förslaget, att kreditgaranti även skall kunna
beviljas för laboratorielån eller statsbidrag lämnas till laboratorieverksamhet.
Även om den fortlöpande kontroll, som vid rationell växtodling
under glas anses erforderlig i fråga om jordens reaktions- och ledningstal,
näringshalt m. m., avses skola bli mera allmän bland företagarna, synes
nämligen behovet av statligt stöd för sådant ändamål icke vara klarlagt.
Enligt min mening bör i första hand uppmärksammas, huruvida icke de
redan verksamma kemiska laboratorierna kan vidtaga nödiga åtgärder för
att tillfredsställande kunna betjäna trädgårdsnäringen.
Vad slutligen angår administrationen av stödverksamheten föreslår
lantbruksstyrelsen, att det skall uppdragas åt styrelsen att avgöra hithörande
ärenden efter hörande av vederbörande hushållningssällskap eller
lantbruksnämnd. I flera remissyttranden har emellertid ifrågasatts, huruvida
det icke skulle vara ändamålsenligare att låta beslutanderätten tillkomma
de lokala organen. Otvivelaktigt är såväl hushållningssällskapen som
lantbruksnämnderna bland annat genom sin orts- och personkännedom väl
lämpade att omhänderha ifrågavarande verksamhet. Med hänsyn till att
uppgiften fordrar icke blott en enhetlig ekonomisk och teknisk bedömning
utan även en fortlöpande översikt över stödåtgärdernas fördelning på olika
delar av landet, synes det mig emellertid påkallat att, åtminstone till en början,
låta lantbruksstyrelsen handha verksamheten. För att likväl hushållningssällskapens
och lantbruksnämndernas sakkunskap skall beaktas, hör
yttrande inhämtas av dessa, innan ärende avgöres. Sedan närmare erfarenhet
vunnits, är jag beredd att upptaga frågan till förnyad prövning.
De nya arbetsuppgifter, som sålunda föreslås skola åläggas lanlbruksslyrelsen,
har icke föranlett någon begäran av styrelsen om förstärkning av
dennas personal. Emellertid uppkommer behov av särskild sakkunskap för
teknisk granskning och bedömning av trädgårdsnäringens speciella bygg
3
llilumg till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. AV 104
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 104
nadsfrågor. Sådan finnes icke att tillgå inom styrelsen. Jag kan dock icke
tillstyrka, att årligt bidrag skall utgå till Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund
för att detta skall ställa erforderlig sakkunskap till förfogande. Enligt
min mening är det lämpligare, att — liksom i fråga om bestridandet av
kostnader för dylik sakkunskap för rationaliseringsåtgärder inom jordbruket
— på sökandens bekostnad ersättning efter taxa eller eljest i vanlig
ordning skall utgå till förbundet för utfört arbete. Ej heller kan jag biträda
förbundets anhållan om medel för inrättande av befattningar som specialkonsulent
för handelsträdgårdsodlingen eller framställningen av Sveriges
pomologiska förening och Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund m. fl. om
statsbidrag till en befattning som konsulent i fruktodlingstekniska frågor.
I fråga om långivarna torde böra beaktas vad bank- och fondinspektionen
samt Sveriges allmänna hypoteksbank anfört därom i sina remissyttranden.
Lantbruksstyrelsen har föreslagit, att bestämmelserna om statligt stöd till
trädgårdsnäringens rationalisering skall upptagas i en särskild författning
och att ett särskilt anslag skall upptagas i riksstaten för tillgodoseende av
kostnaderna för stödåtgärderna. I några remissutlåtanden har emellertid
förordats, att bestämmelserna skall inarbetas i de för jordbrukets rationalisering
gällande kungörelserna. Med hänsyn till trädgårdsnäringens i
många avseenden från jordbruk väsensskilda karaktär samt de till följd
därav i vissa hänseenden föreslagna avvikelserna i bestämmelserna finner
jag mig böra förorda lantbruksstyrelsens förslag. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj :t att vid bifall till vad jag i det föregående föreslagit meddela
de erforderliga författningsföreskrifterna i ämnet. Jag torde framdeles
få för Kungl. Maj :t anmäla förslag till dylika föreskrifter.
Lantbruksstyrelsen har hemställt, att lånegaranti för de ändamål, som
avses i styrelsens framställning, under budgetåret 1955/56 skall få lämnas
intill ett belopp av 3 000 000 kronor och att till bidrag till trädgårdsnäringens
rationalisering för samma budgetår skall anvisas 500 000 kronor. Med hänsyn
till, bland annat, att jag funnit mig icke kunna biträda styrelsens förslag
i fråga om garantier för laboratorielån, synes det emellertid vara tillfyllest,
om beloppet för lånegarantierna bestämmes till högst 2 000 000 kronor.
Vidare synes till bidrag icke böra anvisas högre belopp än 300 000 kronor.
För bidragen torde ett särskilt anslag böra uppföras å riksstaten under
nionde huvudtiteln. Anslaget, som bör få karaktär av reservationsanslag,
torde lämpligen benämnas Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering.
I den mån bidragen utlämnas i form av avskrivningslån bör, med hänsyn
till att de formellt har karaktären av lån och bidragstagarna alltså häftar
i skuld till statsverket för icke avskrivna delar, motsvarande belopp överlöras
till en diverseinedelsfond, förslagsvis benämnd trädgårdsnäringens avskrivningslånefond.
I detta sammanhang torde även böra upptagas frågan om täckande av
eventuella förluster på grund av lämnad lånegaranti. I enlighet med lant
-
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 104
bruksstyrelsens förslag synes dylika förluster böra täckas ur det å riksstaten
under nionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till Täckande
av förluster på grund av statlig kreditgaranti.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
a) att medgiva, att statlig kreditgaranti och bidrag till
trädgårdsnäringens rationalisering må lämnas i enlighet med
de grunder, som förordats i det föregående;
b) att medgiva, att under budgetåret 1955/56 statlig kreditgaranti
må beviljas för lån, avseende trädgårdsnäringens
rationalisering, intill ett belopp av 2 000 000 kronor;
samt
c) att till Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering
för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag av
300 000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
G. Luzell
550075. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1955:276 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj ds proposition angående statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
- JoU 1955:23 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten