Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § militära rättegångslagen den 30 juni 1948 (nr 472)

8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:12, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § militära rättegångslagen den 30 juni 1948 (nr 472)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

1

Nr 12.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 3 § militära rättegångslagen den

30 juni 1948 (nr 472); given Stockholms slott den 12

november 1954.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § militära rättegångslagen

den 30 juni 1948 (nr 472).

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Mål om förseelser mot vissa stadganden i värnpliktslagen föreslås skola

handläggas i den för brottmål i allmänhet gällande ordningen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 12.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 3 § militära rättegångslagen den 30 juni 1948

(nr 472).

Härigenom förordnas, att 3 § militära rättegångslagen den 30 juni 1948

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 §.

Såsom militära------denna lag:

1. mål om ansvar för sådant---27 kap.;

2. mål om ansvar för annat---tillhörande krigsmakten;

3. mål om ansvar i andra fall för 3. mål om ansvar i andra fall för

brott varigenom krigsman åsidosatt brott varigenom krigsman åsidosatt

sin tjänsteplikt; samt sin tjänsteplikt, dock ej mål om för
seelse

som avses i 36—39 §§ värnpliktslagen;

samt

4. mål om ansvar för brott---sin tjänsteplikt.

Vad i —--—-----militärt mål.

Såsom militärt brottmål anses icke

mål som enligt vad särskilt är stadgat

skall upptagas av annan civil

myndighet än domstol.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1955.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 24 september 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Torsten Nilsson, Sträng,

Ericsson, Andersson, Lingman, Norup, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Nordenstam, Lindström.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anmäler

t. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, fråga om handläggning

enligt den för brottmål i allmänhet gällande ordningen av vissa

förseelser mot värnpliktslagen samt anför därvid följande.

I 36—39 §§ värnpliktslagen den 30 december 1941 upptages bestämmelser

om ansvar för vissa förseelser av värnpliktiga. Sålunda meddelas stadganden

om ansvarspåföljd, i 36 § för underlåtenhet att inställa sig vid inskrivningsförrättning

och vissa andra försummelser med avseende å sådan förrättning,

i 37 § för underlåtenhet att vidtaga vissa åtgärder i anledning av

adressförändring, i 38 § för underlåtenhet att avhämta rekommenderad

postförsändelse från militär myndighet samt vissa andra försummelser med

avseende å sådan försändelse samt i 39 § första stycket för underlåtenhet

att på anfordran lämna upplysningar rörande personliga förhållanden av

militärt intresse. Ansvar spåföljden har i samtliga fall bestämts till böter

till visst belopp eller till dagsböter. I 39 § andra stycket stadgas vidare att

i anledning av försummelse som i nämnda paragraf åsyftas den försumlige

må av länsstyrelsen vid vite tillhållas att fullgöra sin skyldighet.

Enligt den intill den 1 februari 1954 gällande lydelsen av värnpliktslagen

ankom det jämlikt 43 § på länsstyrelse att pröva fråga om ansvar enligt 36,

37 och 39 §§, medan jämlikt 44 § allmän domstol hade att upptaga mål

om ansvar enligt 38 § samt om utdömande av försuttet vite enligt 39 §

andra stycket. I anslutning härtill må nämnas, att enligt 26 kap. 21 § andra

stycket strafflagen värnpliktig även under tid då tjänstgöringsskyldighet

ej föreligger är att anse såsom krigsman såvitt avser fullgörandet av honom

åliggande anmälningsskyldighet eller annan särskild tjänsteplikt. Enligt

militära rättegångslagen den 30 juni 1948 gäller, att med krigsman i nämnda

lag avses den som är underkastad ansvar såsom krigsman enligt bl. a.

26 kap. 21 § strafflagen samt att såsom militärt brottmål enligt militära

rättegångslagen skall anses, utom vissa angivna grupper av mål, mål om

ansvar för brott varigenom krigsman åsidosatt sin tjänsteplikt. Militära

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

rättegångslagen innehåller vidare i 3 § sista stycket att mål som enligt vad

särskilt är stadgat skall upptagas av annan civil myndighet än domstol icke

skall anses såsom militärt brottmål.

Ändring i de nu återgivna reglerna vidtogs genom lag den 30 december

1953 om ändring i värnpliktslagen, vilken trädde i kraft den 1 februari

1954. Genom denna lagändring upphävdes nämligen 43 och 44 §§ varjämte

i 39 § infördes ett nytt tredje stycke, vari stadgas att mål om utdömande

av försuttet vite skall anhängiggöras vid allmän domstol. Då i samband med

denna lagändring jämkning ej vidtogs vare sig i strafflagen eller militära

rättegångslagen, lärer numera mål rörande samtliga de förseelser som avses

i 36—39 §§ värnpliktslagen vara att anse som militära brottmål.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 9 juni 1954 har militieombudsmannen

anfört, att av vad som förekommit vid genomförandet av 1953 års ändring i

värnpliktslagen framginge, att meningen uppenbarligen icke varit att mål

angående förseelser, som avsåges i 36, 37 och 39 §§ värnpliktslagen, därefter

skulle bli att behandla såsom militära brottmål. Detta bekräftades genom

Kungl. Maj:ts brev den 29 januari 1954, vari föreskreves att meddelanden

angående förseelser jämlikt nämnda lagrum skulle sändas till alimänne

åklagaren i den ort, där vederbörande värnpliktige hade sitt hemvist, i den

ordning chefen för centrala värnpliktsbyrån bestämde. Med hänsyn härtill

hade militieombudsmannen i yttrande den 29 april 1954 till centrala värnpliktsbyrån

angående vissa av byrån i anslutning till Kungl. Maj:ts brev

utarbetade bestämmelser, vilka byggde på att mål angående dessa förseelser

icke skulle handläggas i den för militära brottmål gällande ordningen, ansett

sig om ock med tvekan kunna uttala, att om än enligt hithörande lagstadganden

formellt saknades utrymme för sådana bestämmelser som av

byrån utarbetats beträffande lagföringen av förseelser mot 36, 37 och 39 §§

värnpliktslagen, hinder likväl icke borde anses föreligga att för dessa fall

utfärda bestämmelserna. Det läge enligt militieombudsmannens mening i öppen

dag, att en sådan bristande överensstämmelse mellan å ena sidan uttryckliga

och för det militära rättegångsförfarandet grundläggande bestämmelser

samt å andra sidan den klart tillkännagivna avsikten med 1953 års

ändringar i värnpliktslagen snarast borde tillrättaläggas genom erforderliga

lagändringar.

I skrivelsen har militieombudsmannen vidare anfört, att mål om förseelse,

som avsåges i 38 § värnpliktslagen, efter införandet av den nya militära

straff- och processlagstiftningen otvetydigt skulle handläggas såsom militärt

brottmål. Detta syntes emellertid icke ha blivit uppmärksammat i rättstillämpningen,

utan sådana mål hade liksom tidigare även därefter av åklagare

och domstolar handlagts såsom vanliga brottmål. Från praktisk synpunkt

talade allt för att dessa mål i enlighet med tillämpad men med gällande

lagbestämmelser ej förenlig praxis icke behandlades i den för militära

brottmål stadgade ordningen. Även i nu angivna hänseende borde en lagändring

komma till stånd.

Under åberopande av vad sålunda anförts har militieombudsmannen för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

5

ordat, dels att i 3 § militära rättegångslagen — i stället för det nu upptagna

stadgandet i lagrummets sista stycke — infördes ett tillägg av innebörd att

såsom militärt brottmål icke skulle anses mål som enligt vad särskilt vore

stadgat skulle handläggas i annan än för sådana mål föreskriven ordning

och dels att i värnpliktslagen upptoges särskild föreskrift därom att mål

angående förseelser, som avsåges i 36—39 §§ sistnämnda lag, skulle handläggas

i den för brottmål i allmänhet gällande ordningen.

Över mililieombudsmannens framställning har efter remiss yttrande avgivits

av överbefälhavaren efter hörande av bl. a. chefen för armén.

Chefen för armén har framhållit, att det från praktisk synpunkt vore angeläget,

att en och samma ordning komme att gälla för handläggningen av

samtliga här ifrågavarande förseelser och att det därvid för de militära förbandens

vidkommande onekligen skulle innebära betydande fördelar, om i

överensstämmelse med militieombudsmannens förslag förseelserna icke behövde

handläggas som militära brottmål. Visserligen bleve en konsekvens

av den sålunda föreslagna ordningen, att nämnda förseelser icke i något fall

— alltså icke heller då fråga vore om brott mot 38 § värnpliktslagen —

kunde komma att bestraffas med disciplinstraff, men den möjlighet som i

detta avseende skulle kunna föreligga vore dock åtminstone i fredstid av

huvudsakligen teoretisk art. Under beredskapstillstånd och krig kunde för

övrigt Kungl. Maj :t med utnyttjande av stadgandet i 4 § militära rättegångslagen

hänföra förseelser av denna art till militära brottmål. Mot den

av militieombudsmannen föreslagna utformningen av lagändringen kunde

invändas, att det materiella stadgandet i ämnet ej komme att inflyta i

militära rättegångslagen utan i en speciallag. En sådan ordning kunde vålla

svårigheter vid den praktiska tillämpningen, i all synnerhet om samma teknik

framdeles komme att tillämpas beträffande förseelser mot andra specialbestämmelser.

Det syntes därför måhända lämpligare att ersätta det nuvarande

sista stycket i 3 § militära rättegångslagen med en uttrycklig regel

av innehåll, att såsom militärt brottmål icke skulle anses mål om förseelse

mot 36—39 §§ värnpliktslagen.

Överbefälhavaren har för egen del uttalat, att vid tillkomsten av de nyligen

införda ändringarna i värnpliktslagen förutsatts, att mål angående förseelser

mot 36, 37 och 39 §§ nämnda lag i fortsättningen skulle behandlas i

den ordning som gällde för vanliga brottmål. Detta borde komma till uttryck

i författningstexten. Även förseelser mot 38 § värnpliktslagen borde

i enlighet med nuvarande praxis handläggas i den för brottmål i allmänhet

gällande ordningen. Någon olägenhet av att dessa mål icke behandlades som

militära brottmål syntes icke förefinnas. Ur praktisk synpunkt vore det

angeläget att samma ordning komme att gälla för handläggningen av samtliga

här ifrågavarande förseelser, överbefälhavaren tillstyrkte därför militieombudsmannens

förslag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

Departementschefen.

Förfarandet i militära mål har i första hand utformats med tanke på de

brott och förseelser, som begås under tjänstgöring vid krigsmakten. Nu

ifrågavarande förseelser — underlåtenhet att iakttaga inställelse vid inskrivningsförrättning

och att göra anmälan om adressförändring m. fl. liknande

försummelser —- hänför sig icke till den värnpliktiges tjänstgöring.

I allmänhet är de begångna i den ort, där den värnpliktige har sitt hemvist

eller där han mera varaktigt uppehåller sig. Med hänsyn till dessa

omständigheter är det för militära mål gällande förfarandet mindre väl

lämpat för ifrågavarande mål. Intill helt nyligen har också ankommit på

länsstyrelse att pröva fråga om ansvar enligt 36, 37 och 39 §§ värnpliktslagen.

Och beträffande mål om ansvar enligt 38 § samma lag synes i praxis

trots lagens ordalydelse den ordningen ha uppkommit, att de handlägges

som brottmål i allmänhet. Härtill kommer att enighet föreligger därom att

genom att hänföra ifrågavarande mål till brottmål i allmänhet uppnås praktiska

fördelar ur arbetssynpunkt utan att därigenom olägenhet i annat hänseende

är att befara. Jag ansluter mig alltså i princip till militieombudsmannens

förslag, vilket också tillstyrkts i remissyttrandena. Erforderlig

författningsändring synes lämpligen kunna utformas i huvudsaklig överensstämmelse

med vad chefen för armén föreslagit. Lagändringen torde

böra träda i kraft den 1 juli 1955.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedepartementet

upprättats förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § militära rättegångslagen

den 30 juni 1948 (nr 472).

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av detta protokoll.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Axel Nilsson.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

7

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 26 oktober

1954.

Närvarande:

justitieråden Lech,

Regner,

Gösta Lind,

regeringsrådet Lorichs.

Enligt lagrådet den 11 oktober 1954 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet

den 24 september 1954, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § militära

rättegångslagen den 30 juni 1948 (nr 472).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsrådet O. Petrén.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Harriet Stangenberg.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet å Stockholms slott den 12 november

1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam, Lindström.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 26

oktober 1954 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 24 september 1954

remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 3 § militära rättegångslagen

den 30 juni 1948 (nr 472) samt hemställer att lagförslaget, som av

lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom

proposition föreläggas 1955 års riksdag till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Fischier.

Stockholm 1954. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

542399

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1955:57 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1945 s. 3 i texten
  2. 1LU 1955:7 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § militära rättegångslagen den 30 juni 19b8 s. 1 i texten