Sök i Ratio Lex

Angående vissa frågor rörande försöksverksamheten med nioårig enhetsskola, m. m

1955-02-25 · 92 sidor, varav 90 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 90 av 92 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:120, Angående vissa frågor rörande försöksverksamheten med nioårig enhetsskola, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

1

Nr 120

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa frågor

rörande försöksverksamheten med nioårig enhetsskola,

m. m.; given Stockholms slott den 25 februari

1955.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ivar Persson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas först en redogörelse för den under skolöverstyrelsens

ledning pågående försöksverksamheten.

Vidare hemställes om bemyndigande för Kungl. Maj:t att för budgetåren

1954/55—1956/57 provisoriskt reglera vissa ekonomiska och organisatoriska

frågor, som sammanhänger med de statliga realskolornas ställning i

försöksdistrikten och med samordnandet av högre skolor och försöksskolan

i dylika distrikt.

Därjämte framlägges förslag rörande vidgad behörighet till distriktsöverlärartjänster

i försöksdistrikten samt beträffande förstärkning av den pedagogiska

ledningen i försöksdistrikten och vid de i folkskolan inbyggda realskollinjerna

genom anställande av lärare som studieledare. För studieledare

föreslås viss nedsättning av undervisningsskyldigheten samt arvode utöver

lön. Till dessa kostnader föreslås statsbidrag skola utgå.

Slutligen behandlas i propositionen vissa ändringar och tillägg beträffande

grunderna för verksamheten på försöksskolans högstadium. Därvid förordas

bland annat viss förbättring av statsbidraget till avlöning åt yrkeslärare

för den förberedande yrkesundervisningen i klass 9 y. Anslaget till

försökskostnadsbidrag föreslås höjt med 60 000 kronor.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 120

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 120

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 25 februari 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Nordenstam, Lindström,

Lange.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under bilagan åttonde

huvudtiteln, punkten 237, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

proposition i ämnet, för budgetåret 1955/56 till Folkskolor m. m.: Försökskostnadsbidrag

beräkna ett förslagsanslag av 200 000 kronor.

Jag anhåller nu att få ånyo anmäla denna anslagsfråga, varvid jag jämväl

torde få behandla vissa andra spörsmål rörande försöksverksamheten med

nioårig enhetsskola, m. m.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

3

I. Erfarenheter av den allmänna försöksverksamheten
Den

av skolöverstyrelsen ledda försöksverksamheten omfattar i överensstämmelse

med 1950 års riksdagsbeslut dels försök med en enhetsskoleorganisation

i anslutning till de riktlinjer, som uppdrogs i propositionen nr 70

nämnda år, dels också försök av olika slag inom de äldre skolformerna.

Överstyrelsen har att inkomma med årliga redogörelser för de vid försöksverksamheten

gjorda erfarenheterna.

Utanför 1950 års försöksverksamhet står vissa senare tillkomna anordningar

inom de äldre skolformerna, som enligt uttalande av 1951 års riksdag

(prop. 136, SU 167) må komma till användning under en övergångstid.

Hit hör bland annat de i folkskolan inbyggda realskollinjema. Då dessa

linjer är att betrakta som provisorier i avvaktan på att enhetsskolan mera

allmänt skall kunna införas, har det icke ansetts nödvändigt föreskriva, att

regelbundna redogörelser för erfarenheterna skall insändas av skolöverstyrelsen.

Från och med år 1951 har vederbörande departementschef årligen i lämpligt

sammanhang lämnat översikter rörande försöksverksamhetens gång

(prop. 1951: 136 s. 3; 1952: 149 s. 93; 1953: 126 s. 2; 1954: 137 s. 2). I mån

av behov har departementschefen därvid även berört den till 1951 års riksdagsbeslut

anknytande utvecklingen utanför försöksdistrikten.

1. Försöken med enhetsskoleorganisation

Skolöverstyrelsen har nu inkommit med redogörelse för försöksåret 1953/

54. Försöken hade detta läsår inom de första försöksdistrikten nått upp

till den linjedelade högsta klassen. För bestridande av kostnaderna för försöksverksamheten

stod nämnda budgetår till förfogande det å riksstaten

under rubriken Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet m. in. anvisade reservationsanslaget

å 600 000 kronor. Nettoutgiften under budgetåret har uppgått

till 479 908 kronor.

Försöksverksamhetens omfattning läsåret 1953/54 framgår av följande

tabell. Antalet läraravdelningar tillhörande försöksverksamheten hade stigit

från 1 009 läsåret 1952/53 till 1 525 och antalet barn i försöksavdelningarna

från 22 725 till 35 784.

Skolöverstyrelsens försöksavdelning har under året varit organiserad på

tre rotlar. Avdelningschefen undervisningsrådet Norinder har handlagt allmänna

frågor rörande försöksverksamheten samt frågor rörande enhets
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

I försöksverksamheten deltagande

Försöksdistrikt

Startår

lära ra vdelningar

lärjungar

totalt

därav på

högstadiet

totalt

därav på

högstadiet

1. Bergsjö ........................

1953

16

_

132

2. Bollnäs landskommun ...........

1949

47

—

875

—

3. Bollnäs stad ....................

1949

29

—

742

—

4. Burlöv ........................

1949

25

6

629

154

5. Gustavsberg ....................

1952

17

4

403

105

6. Göteborg ......................

1953

95

17

2 690

531

7. Hassela ........................

1953

5

—

97

—

8. Hietaniemi .....................

1949

31

8

553

180

9. Huskvarna .....................

1951

46

4

1301

118

10. Hälsingborg ....................

1951

21

2

470

38

11. Jönköping ......................

1953

12

—

347

—

12. Laxå ..........................

1950

26

4

522

81

13. Lerum ........................

1949

37

7

865

198

14. Lillhärdal ......................

1949

14

4

277

88

15. Linköping ......................

1950

66

10

1832

241

16. Lomma ........................

1951

18

2

384

54

17. Mörbylånga ....................

1950

27

4

570

104

18. Nederkalix .....................

1951

100

12

2 054

300

19. Njurunda ......................

1952

41

—

854

—

20. Oland .........................

1949

42

13

866

273

21. Perstorp .......................

1952

18

—

357

—

22. Ramnäs .......................

1953

9

—

127

—

23. Råneå .........................

1950

66

11

1374

338

24. Rämmen .......................

1953

7

—

102

—

25. Skellefteå ......................

1949

41

6

948

142

26. Skön ..........................

1950

55

10

1 416

285

27. Staffanstorp ....................

1953

15

—

183

—

28. Stockholm .....................

1949

221

15

5 875

421

29. Sundbyberg ....................

1951

86

4

2 355

133

30. Sura...........................

1949

34

8

843

191

31. Svedala ........................

1950

26

4

595

in

32. Södertälje ......................

1952

64

—

1628

—

33. Timrå .........................

1949

60

17

1435

405

34. Töre ..........................

1952

22

-

415

—

35. Vifolka ........................

1949

33

11

561

147

36. Åhus ..........................

1949

29

6

557

131

37. Österåker ......................

1949

24

6

550

143

Summa |

1525 |

195

35 784 |

4 912

skolans låg- och mellanstadium, e. o. undervisningsrådet Beskow frågor

rörande teoretisk och praktisk yrkesorientering, förberedande yrkesutbildning

och praktiska realskolor samt t. f. undervisningsrådet Lagerstedt

frågor rörande teoretiska ämnen på enhetsskolans högstadium och rörande

försöksverksamheten vid högre skolor. Skolpsykologen docent Märta Björ
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120 5

sjö har lett avdelningens psykologiska och pedagogiska undersökningar.

På avdelningen har vidare — utom administrativ personal — tjänstgjort

tre heltidsanställda konsulenter. För bearbetning av undersökningsmaterial

i samband med försöksverksamheten har tidvis extra biträdespersonal måst

anlitas.

Genom beslut den 18 december 1953 har Kungl. Maj:t bemyndigat skolöverstyrelsen

att till främjande av det regionala samarbetet vid försöksverksamheten

med nioårig enhetsskola tillsätta regionala samarbetskommittéer

och förordna ett antal deltidsanställda konsulenter. Samarbetskommittéerna

är tolv till antalet och består av rektorerna vid inom regionen belägna

seminarier och läroverk med praktisk lärarkurs, vederbörande statens

folkskolinspektörer, en av skolöverstyrelsen utsedd representant för högre

skolor inom regionen samt kommunala folkskolinspektörer, rektorer och

distriktsöverlärare, som är engagerade i försöksverksamheten. För fältarbetet

är anställda deltidsanställda konsulenter. Kostnaderna för de deltidsanställda

konsulenternas och samarbetskommittéernas verksamhet har

under redovisningsåret uppgått till 67 143 kronor.

Försöksavdelningen har utgivit en tryckt publikation »På försök», som

utgått i en upplaga av 3 000 exemplar, samt anordnat ett antal konferenser,

två med allmänt program, avsedda för de lokala skolledarna i försöksdistrikten,

samt en rörande den regionala konsulentverksamheten i musik

och en rörande enhetsskolan och folkbildningsverksamheten.

Under året har skolöverstyrelsen anordnat en kurs i Timrå för lärare i

naturvetenskapliga ämnen, en kurs på Gripsholms folkhögskola för lärare i

engelska och franska på högstadiet, en kurs vid Domnarvets husmodersskola

för hushållslärarinnor (i samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning)

och en kurs på Yxtaholm för praktikhandledare vid praktisk yrkesorientering

och förberedande yrkesutbildning (i samarbete med arbetsmarknadens

yrkesråd). Vidare har understöd beviljats till en kurs i Haparanda för

lärare på lågstadiet, två kurser för lärare på låg- och mellanstadierna, den

ena i Södertälje och den andra i Skön, samt en kurs för övningsskollärare

och konsulenter angående modersmålet i försöksarbetet. Vid dessa kurser

har försöksavdelningens konsulenter medverkat. Kostnaderna för samtliga

under året anordnade kurser uppges ha varit 53 691 kronor.

Beträffande närmare detaljer angående försöksverksamhetens organisation,

erfarenheterna av konsulentverksamheten m. m. hänvisas till skolöverstyrelsens

utförliga redogörelse, som är publicerad i »Aktuellt» 1955

nr 1 (enhetsskolan) och nr 2 (högre skolor). Likaså må i fråga om erfarenheterna

från låg- och mellanstadierna hänvisas till nämnda publikation.

Nyheterna för året gäller huvudsakligen det under uppbyggnad varande

högstadiet och i synnerhet dess högsta klass.

Enhetsskolans högstadium utmärkes av en successivt stigande ii in n e s - differentiering. Vid inträdet i klass 7 måste lärjungarna bestämma

sig för ett tillvalsämne, som kan vara antingen tyska eller en svensk övningskurs

eller ett praktiskt ämne. Såsom framgår av följande tabell är det

tyskan och det praktiska ämnet, som visar den största dragningskraften.

Den svenska övningskursen har innevarande år endast intresserat 15 procent

av lärjungarna, vilket är sämre iin föregående år, då 20 procent valde

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120

Tillvalsämnen

Pojkar

%

Flickor

%

Samtliga

%

1. Tyska.........................

34,1

46,1

40,1

2. Svensk övningskurs ............

15,7

15,2

15,4

3. Praktiskt ämne ................

50,2

38,7

44,5

den svenska övningskursen. Överstyrelsen drar slutsatsen, att detta tillvalsämne

varken till namn eller uppläggning är lockande nog för ungdom i övergångsåldern,

och har uppdragit åt särskilda sakkunniga att utarbeta nya

kursplaner och metodiska anvisningar i ämnet i samband med en översyn

av hela modersmålsämnets ställning på högstadiet.

Det kan vara av intresse att även lägga märke till olikheten i de båda

könens ämnesval: flickorna väljer tyska i större utsträckning, pojkarna ett

praktiskt ämne.

Grupp

Pojkar

%

Flickor

%

Samtliga

%

1. Två främmande språk ..........

32,9

41,5

37,2

2. Ett främmande språk ..........

29,6

38,0

33,8

3. Intet främmande språk .........

37,5

20,5

29,0

I klass 8 vidgas differentieringsmöjligheterna, då även engelskan kan

ersättas med annat ämne. Klassen kommer på grund härav att omfatta lärjungar

med två, ett eller intet främmande språk. Storleken av dessa grupper

framgår av förestående tabell. I jämförelse med närmast föregående år visar

gruppen med två främmande språk en viss tillbakagång (från 41,4 till 37,2

procent av hela lärjungeuppsättningen), och gruppen med ett främmande

språk en viss frammarsch (från 29,6 till 33,8 procent). Förskjutningen betecknas

till en del som ett resultat av studieorienteringen i närmast lägre

klass men beror självfallet också på lärjungarnas egna erfarenheter av de

främmande språkens svårighetsgrad. Inom skolöverstyrelsen pågår för närvarande

en revision av kurserna i främmande språk för enhetsskolans högstadium.

Därvid kommer att utarbetas enklare och mera praktiskt inriktade

kurser i dessa ämnen för de mindre språkbegåvade men också mera

krävande kurser för särskilt studiebegåvade, som är inriktade på klass 9 g.

De främmande språkens dragningskraft på den kvinnliga ungdomen kan

utläsas även av den för klass 8 gällande tabellen. Av flickorna omfattar

tvåspråksgruppen dubbelt så många som gruppen utan främmande språk,

medan av pojkarna fler har valt denna senare grupp än den tvåspråkiga.

De lärjungar, som inte läser tyska, har på högstadiet möjlighet att under

någon veckotimme ägna sig åt ett fritt valt ämne. Statistik föreligger nu

beträffande valet av det fria ämnet i klasserna 7 och 8. Pojkarna lockas

mest av matematik och slöjd, därnäst av teckning, målning och modellering.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

Flickorna i sjuan skjuter fram maskinskrivningen framför dessa ämnen och

låter i klass 8 bokföringen slå ut matematiken.

I klass 9, där lärjungarna har att välja mellan enhetsskolans tre linjer:

9 y, 9 a och 9 g, ser tabellen över lärjungarnas val av studieriktning ut som

följer:

Elevgrupper

År

9y

9a

9g

Antal

%

Antal

%

Antal

%

1 53/54

196

65,1

64

21,3

41

13,6

Pojkar ............................

| 54/55

419

60,7

155

22,4

117

16,9

| 53/54

162

49,3

104

31,6

63

19,1

Flickor ............................

| 54/55

286

42,9

235

35,3

145

21,8

1 53/54

358

56,8

168

26,7

104

16,5

Samtliga ..........................

| 54/55

705

52,0

390

28,7

262

19,3

Skolöverstyrelsen kommenterar tabellen på följade sätt.

»Det kan möjligen förefalla överraskande, att ... intresset för den yrkesförberedande

linjen (9 y) procentuellt visar en tendens till minskning, medan

intresset för de teoretiska linjerna (9 g och 9 a) synes vara på väg att

öka. Ehuru den iakttagna ökningen av tillströmningen till de båda teoretiska

linjerna — för 9 g från 16,5 till 19,3 procent och för 9 a från 26,7 till

28,7 procent — i intetdera fallet kan betraktas såsom statistiskt säkerställd,

bör tendensen likväl observeras. Även om den i fortsättningen skulle komma

att bli mera bestämd, innebär den, om den håller sig inom måttliga

gränser, knappast något orostecken för rekryteringen av den egentliga

yrkesutbildningen, enär det visar sig, att åtskilliga elever från teoretiska

linjer, särskilt efter genomgång av 9 a, söker sig över till fortsatt kvalificerad

yrkesutbildning. Det är i vissa fall rentav önskvärt, att yrkesutbildning

av detta slag får bygga på den allmänbildningsgrund, som nuvarande

eller rättare sagt vissa i allmänt-praktisk riktning modifierade former av

9 a skulle kunna ge.»

Överstyrelsen har ägnat en specialundersökning åt allmän-intelligensens

fördelning mellan linjerna och kommit till det ingalunda oväntade resultatet,

att 9 g får mottaga lärjungar, som genomsnittligt ligger över, och 9 y

lärjungar, som genomsnittligt ligger under medelnivån. Spridningen är dock

störst i 9 y, särskilt för pojkarna.

»Detta innebär att — ehuru dessa elevers allmänt-intellektuella genomsnittsstandard

är förhållandevis låg — det dock på denna linje finns Ppjkaij

som är väl eller synnerligen väl begåvade även i denna mening. Bland

flickorna på samma linje synes gruppen intellektuellt välbegåvade vara

mindre än bland pojkarna. Detta beror delvis därpa att flickorna . . .^hittills

i högre grad än pojkarna känt sig dragna till teoretiska linjer. På dessa

linjer, sådana de ännu är upplagda, har flickorna tack vare små åtminstone

under övergångsåldern större förutsättningar för främmande språk också

större möjligheter att kunna hävda sig än pojkarna.»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

Om syftet att tillförsäkra det praktiska livet sin rättmätiga andel av allmänbegavningarna

skall kunna vinnas, är det enligt överstyrelsens mening

nödvändigt, att 9 y-linjen i första hand avses för tidigt yrkesmogna och

välkvalificerade elever. Linjen bör i framtiden icke utan vidare mottaga

hjälpklasselever eller andra med alltför begränsade förutsättningar att

kunna tillgodogöra sig den utbildning, som här avses; en av överstyrelsen

tillsatt kommitté överväger redan frågan om hjälpklassbarnens utbildning

pa enhetsskolans olika stadier. Vidare bör i direkt anslutning till klass 9 y

ordnas kompletteringsmöjligheter för lärjungar med god allmänbegåvning,

sa att dessa snarare med tidsvinst än med tidsförlust skall kunna övergå till

fortsatt praktisk utbildning av kvalificerat slag, även sådan av gymnasial

karaktär, anser överstyrelsen.

Avgången av lärjungar från enhetsskolans klasser till andra skolformer

belyses av nästa sammanställning:

Klass i enhetsskolan

4

5

6

7

8

9

Proc. lärjungar, som från

klassen övergått till andra

skolor .................

9,4

2,0

10,9

1,5

1,6

10,6

Övergången från klasserna 4—7 sker till realskolor av olika slag och flickskolor,

från klass 7 även till yrkesskolor. Siffrorna är för dessa klasser högre

än närmast föregående ar (Aktuellt 1954 nr 3 s. 19); försöksverksamhetens

utsträckande till större tätorter förmodas därvid ha medverkat. Från klass 8

•sker övergång huvudsakligen till det fyraåriga gymnasiet. Den största övergången

till gymnasiet sker dock från klass 9. Lärjungarnas val av gymnasielinje

visar inga påfallande drag. Huruvida några särdrag framträder vid

valet mellan tre- och fyraårigt gymnasium torde först ett följande år kunna

med någon säkerhet bedömas.

Lärarkårens sammansättning på enhetsskolans högstadium

läsåren 1952/53 och 1953/54 belyses av följande tablå:

Procent

1952/53

1953/54

Lärare med akad. examen (fil. mag. eller fil. kand.) ......

46,8

33,7

Folkskollärarexamen jämte vissa akademiska betyg......

5,4

3,8

Enbart folkskollärarexamen ...............

39,1

53,8

Annan utbildning .................

8,7

8,7

Summa

100,0

100, o

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 120

Svårigheten att anskaffa lärare med akademisk utbildning synes att

döma av dessa siffror ha ytterligare accentuerats. I två skoldistrikt saknade

enhetsskolan helt lärare av detta slag. De vid fjolårets riksdag beslutade åtgärderna

för främjande av enhetsskolans lärarrekrytering har givetvis icke

kunnat påverka förhållandena de båda läsår, varom nu är fråga.

I fråga om undervisningen framhåller både distriktsöverlärare

och konsulenter, att det behövs ytterligare förstärkningsanordningar i form

av gruppundervisning för att kunna ta vara både på hjälpklassbarnen och

på de särskilt studiebegåvade. Beträffande högstadiet anser man allmänt

en differentiering vara nödvändig. Man påpekar vidare svårigheten att

effektivt kunna undervisa klasserna 9 a och 9 g tillsammans, vilket ofta

måste ske på grund av alltför ringa elevantal. En del överlärare anser, att

det även i klasserna 5—7 behövs viss gruppundervisning — särskilt i matematik,

främmande språk och modersmålet — för att kunna ge de mest

studiebegåvade full sysselsättning efter deras förmåga.

Flertalet överlärare tycks anse, att det i klass 9 bör finnas a-linjer med

endast ett främmande språk och med större möjligheter än nu att i stället

välja till andra färdighetsämnen, praktiska ämnen eller handelsämnen.

I likhet med föregående år har överstyrelsen utfört vissa undersökningar

rörande lärjungarnas kunskapsnivå och prestationer.

Ivunskapsundersökningarna har under året koncentrerats till färdigheten

i engelska, detta dels därför att det första främmande spåket ur differentieringssynpunkt

kommit att inta en viss nyckelställning i skolsystemet, dels

därför att den av skolkommissionen föreslagna uppläggningen av undervisningen

i ämnet avsevärt skiljer sig från den i realskolan vanliga.

Enligt skolkommissionen borde vid undervisningen i engelska inom enhetsskolan

huvudvikten läggas vid förmågan att på egen hand läsa och förstå

text på det främmande språket. Att höra och förstå och att delta i samtal

på det främmande språket kommer närmast i betydelse. »Först därefter

följer förmågan att skriva. Skrivövningarna bör i allmänhet vara av annan

art än de nuvarande översättningsproven.» Endast för elever, som önskar

fortsätta på gymnasiet, borde bestämda krav på färdighet att skriva upprätthållas.

»Lärjungar, som inte i större utsträckning deltar i skrivning, har

mindre behov av omfattande grammatikkunskaper», inskärper skolkommissionen.

T överensstämmelse med denna målsättning finnes betydande skillnader

mellan enhetsskolans och realskolans kursplaner, särskilt i fråga om grammatikens

omfattning och inpassning.

»Enligt kursplanen för 5-årig realskola förutsättes redan i andra klassen

— motsvarande enhetsskolans klass 6 — formläran vara slutad och repeterad

samt viktigare syntaktiska företeelser genomgångna i anslutning till

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120

textläsning. I realskolans avslutningsklass på 5-årig linje, klass 53, förutsattes

grammatiken i sina huvuddrag vara avslutad och repeterad, även

genom tillämpningsövningar. Enhetsskolans kursplaner för högstadiet

t. o. m. klass 9 nämner endast: »huvuddragen av formläran samt viktigare

syntaktiska företeelser i samband med läst text». I fråga om skriftliga övningar

på enhetsskolans högstadium nöjer sig kursplanerna med följande:

»övningar av växlande slag avsedda att inöva och befästa ordförråd, fraseologiska

kunskaper och grammatikens element, även fri skrivning».

De provuppgifter, som förelagts lärjungarna i enhetsskolans klass 9, avsåg

att ge en uppfattning om i vad mån lärjungarna tillgodogjort sig de

huvudsakliga delarna av enhetsskolans kursplaner för högstadiets teoretiska

linjer, 9 g och 9 a. De var sammansatta så, att de belyste lärjungarnas

ordförståelse, deras förmåga att läsa och uppfatta text och deras förmåga

att översätta vardagliga fraser och uttryck från engelska till svenska och

från svenska till engelska. Något särskilt prov i engelsk skrivning utarbetades

inte. Eleverna i klass 9 g fick i stället, utan att i förväg ha underrättats,

vara med om vårens realexamensskrivning i engelska.

Som man kunde vänta, lyckades lärjungarna i 9 g vid samtliga prov

bättre än lärjungarna i 9 a och flickorna bättre än pojkarna. Betygsättningen

standardiserades genom att proven — även de som inte ingick i

realexamen — förelädes en grupp lärjungar i realskolans klass 55. Med den

betygsskala, som på detta sätt erhölls, befanns genomsnittsresultaten för

lärjungarna i 9 g ligga mellan B och Ba, om man bortser från examensskrivningen.

I examensskrivningen gick det sämre: endast 38,5 procent av pojkarna

och 46,7 procent av flickorna skrev godkänt eller därutöver.

Skolöverstyrelsen påpekar, att resultaten av proven i viss mån stämmer

överens med den av skolkommissionen formulerade allmänna målsättningen

för ämnet, liksom med de kursföreskrifter, som på kommissionens

förslag fastställts på försök. Ordförståelsen och läsningen skulle i enhetsskolan

räknas till ämnets centrala delar, och i dessa delar är också lärjungarnas

resultat bäst. Vid de formala grammatiska momenten lägger kursföreskrifterna

däremot mindre vikt. Skillnaden i resultat mellan 9 g och 9 a är

också mycket naturlig. Det fria ämnesvalet leder nämligen av sig självt till

en mycket utpräglad differentiering av lärjungematerialet i allmänt-intellektuellt

avseende, som bekräftades genom de anställda testningarna.

De svagare resultaten på examensskrivningen föranleder överstyrelsen till

följande uttalande:

»Skolkommissionen har av allt att döma föreställt sig, att det av den

själv insedda behovet av att ge större skrivfärdighet åt de elever, som ämnar

fortsätta i gymnasium, skulle kunna tillgodoses genom viss differentiering

eller individualisering inom klassens ram. Detta har emellertid i hög grad

försvårats för den första årgången elever i klass 9 g. I alla de första elva

försöks distrikten utom ett har nämligen dessa elever till antalet varit så

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO

få, att de måst undervisas tillsammans med eleverna i klass 9 a. Eftersom

de sistnämnda eleverna ... i genomsnitt ej äger på långt när samma allmänt-intellektuella

förutsättningar som eleverna i 9 g, förorsakar i verkligheten

en samläsning mellan så pass heterogena elevkategorier på högstadiet

självfallet mycket stora svårigheter. Ej minst blir det undervisningstekniskt

svårt att medelst överkurser inom klassen kunna effektivt differentiera

undervisningen efter »varje elevs intresse och förmaga», sasom skolkommissionen

tänkt sig. Så länge ämneslärarna pa högstadiet ännu till stor del

är otillräckligt utbildade och dessutom alltjämt ovana vid den metodik,

som undervisningen av heterogena grupper kräver, maste svårigheterna att

effektivt kunna tillgodose enhetsskolans gymnasieinriktade elever bli stora.»

Överstyrelsen föreslår, att för de lärjungar, som övergår från enhetsskolan

till gymnasium, en kompletterande undervisning anordnas vid de mottagande

skolorna, i den mån detta visar sig behövligt. Men även inom enhetsskolan

bör åtgärder vidtagas för att göra utbildningen effektivare för denna

lärjungegrupp. En kursomläggning bör genomföras, som ger enhetsskolans

tidigt gymnasieinriktade lärjungar tillfälle att, om möjligt redan från högstadiets

början, inhämta överkurser, som svarar mot deras begåvning och

intresse. Om de av organisatoriska skäl måste undervisas tillsammans med

andra elevkategorier på högstadiet, bör de i vissa ämnen beredas tillgång till

särskild undervisning genom utvidgning av hittills praktiserade förstärkningsanordningar.

»Den gymnasieinriktade elevgruppen, som visserligen

numerärt är mindre omfattande men fördenskull inte mindre viktig, konstituerar

redan tidigt på högstadiet en urvalsgrupp, som i såväl språk som en

del andra ämnen både kan och bör få prestera mera än nu gällande kursplaner

föreskriver och nuvarande organisation av högstadiet medger», framhåller

överstyrelsen sammanfattningsvis.

Förutom de kunskapsprov, som anställts i engelska, har överstyrelsen

förelagt lärjungarna i klass 9 ett prov i bokkunskap och i anslutning därtill

skriftlig framställning. Uppgiften har ytterst varit att undersöka, i vad mån

lärjungarna lärt sig arbeta självständigt och systematiskt med utnyttjande

av tillgängliga källor. Till jämförelse har även en grupp lärjungar i klass 5''

förelagts samma prov.

Provet utgjordes av en serie frågor, som eleverna skulle besvara skriftligt

med hjälp av ett särtryck, innehållande ett antal artiklar ur en uppslagsbok.

Särtrycket bestod av 17 sidor text, diagram och bilder jämte ett register.

Att besvara frågorna fordrade dels att man kunde orientera sig i uppslagsboken-särtrycket

och där sia upp de rätta nyckelorden, dels att man främst

genom texten men också genom diagrammen och de övriga illustrationerna

kunde finna och rätt kombinera för frågans besvarande väsentliga fakta.

Antalet frågor var 30.

Resultaten kan sammanfattas i följande tabell:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts -proposition nr 120

Provets natur

Pojkar

Flickor

Antal

Medelpoäng

Antal

Medelpoäng

1. Bokkunslcaj):

Realskola, klass 55 ........

443

21,0

416

21,1

Enhetsskola, klass 9 g ....

40

20,9

59

20,4

» » 9a ..........

63

18,6

107

17,1

» * 9y ..........

173

14,4

144

12,3

II. Skriftlig framställning:

Realskola, klass 55 ............

217

24,8

216

21,8

Enhetsskola, » 9g....

40

24,7

59

22,7

Överstyrelsen meddelar, som sig bör, också siffror rörande spridningen för

varje särskild grupp; beträffande dessa hänvisas till den utförliga publikationen

i Aktuellt.

Den markerade skillnaden mellan 9 g och 9y är, säger överstyrelsen, i

första hand betingad av den genomsnittliga begåvningsskillnaden. Korrelationen

mellan lärjungarnas resultat vid provet i bokkunskap och deras allmänt

intellektuella status, sadan den fastställts genom testning, var mycket

markerad. »Det tyder på att man med hjälp av ett studieprov av det ur

skolsynpunkt verklighetsbetonade slag, som detta prov representerar, även

kan få en uppfattning om elevernas allmänt-intellektuella förutsättningar.

Hur sådana prov bör konstrueras för att med tillräcklig säkerhet ge besked

bade om dessa förutsättningar och om elevernas förvärvade studieteknik,

får vidare undersökningar utvisa.»

Däremot varnar överstyrelsen för förhastade slutsatser av de obetydliga

skillnaderna mellan enhetsskolans 9 g och realskolans 55.

»Så länge jämförelsematerialet ännu är alltför begränsat för att kunna

sammanställas till i olika avseenden mera ekvivalenta elevgrupper från enhetsskola

och realskola, måste man . .. vara ytterligt försiktig i sina sluts?!'',

s1er’ n^r gäller alla sadana jämförelser. Förutom redan omnämnda

skillnader i fråga om läraruppsättning och lärogång är dessa båda skoltyper

varandra mycket olika med hänsyn till elevklientelets struktur. Så utgör

exempelvis de överåriga eleverna i enhetsskolans klass 9 g endast 15,3 %

men i klass 5® ej mindre än 49,7 %. Vidare är att märka, att endast 1,7 %

av den forsta årgången elever i klass 9 kom från socialgrupp 1, medan denna

grupp i det jämförda realskolematerialet representerades av 14,0 %. I fråga

om socialgrupp 5 ar förhållandet det motsatta — nämligen 11,4 % i enhetsskolan

och 0,8 % i realskolan.»

Den här nämnda »socialgrupp 5» omfattar de i jordbruk och skogsbruk

anställda.

Slutligen meddelar överstyrelsen i detta sammanhang resultaten av en

redan år 1950 påbörjad undersökning av lärjungarnas intresse för olika

ämnen och arbetsformer i skolan. Syftet var att få veta, i vad mån den skol
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO 13

Ämnen och sysselsättningar

Pojkar

Klasser

Flickor

Klasser

5

6

7

8

9

5

6

7

8

9

Teoretiska ämnen ................

3,02

3,01

2,86

2,65

2,61

3,24

3,27

3,13

2,97

2,94

Tyst läsning....................

3,37

3,47

3,41

3,38

3,37

3,28

3,46

3,41

3,41

3,48

Övningsämnen ...................

3,40

3,32

3,20

3,14

3,05

3,62

3,61

3,48

3,38

3,35

Lek och idrott .................

3,93

3,90

3,85

3,84

3,81

3,79

3,85

3,82

3,78

3,62

Slå i uppslagsböcker ..............

3,19

3,30

3,15

3,02

2,96

3,24

3,31

3,22

3,11

3,04

Hålla på med experiment..........

3,48

3,77

3,53

3,26

3,18

3,38

3,60

3,43

3,31

3,35

Tillhöra en grupp inom klassen ....

3,40

3,42

3,34

3,08

3,02

3,62

3,67

3,42

3,25

3,18

Sitta och arbeta själv ............

3,03

3,06

2,77

2,73

2,93

3,11

3,17

3,05

3,04

3,13

Göra arbetsböcker ................

3,49

3,46

3,06

2,79

2,73

3,66

3,71

3,60

3,44

3,25

Vara med om diskussioner i klassen

3,19

3,29

3,18

3,11

3,24

3,07

3,21

3,03

2,97

3,08

Stiga fram för klassen och redogöra

för något ......................

2,44

2,50

2,06

1,84

1,96

2,76

2,62

2,39

2,02

2,12

| Göra upp en arbetsplan ...........

3,09

2,99

2,78

2,49

2,37

3,30

3,33

3,02

2,81

2,71

leda, som brukar göra sig märkbar inemot och under puberteten, är särskilt

prononcerad i enhetsskolan med dess förlängda skolplikt. Lärjungarna

hade att för varje ämne, sysselsättning eller verksamhetsform rita ett kryss

i en av de fyra »intressekolumnerna» i ett frågeformulär. I kolumnhuvudet

var de fyra intressegraderna angivna med följande text och färg:

»Nästan alltid tråkigt» (svart = 1).

»Mera tråkigt än roligt» (mörkgrått = 2).

»Mera roligt än tråkigt» (ljusgrått — 3).

»Nästan alltid roligt» (vitt = 4).

Ett sammandrag av resultaten återges i förestående tabell. Överst meddelas

medeltalen för poängsiffrorna dels i teoretiska läroämnen, dels i övningsämnena.

Sifferserierna visar både för pojkar och flickor den för åldern

karakteristiska nedgången av intresset för skolarbetet men också en viss

stabilisering under det avslutande skolåret. Av den utförliga publikationen

framgår, att intresseminskningen inte drabbar alla ämnen lika. Jämförelsevis

bra har »tyst läsning» stått sig inom den teoretiska gruppen samt »lek

och idrott» bland övningsämnen. Siffrorna för dessa fack har särskilt angivits

i tabellen. Överstyrelsen finner det glädjande, att elevernas intresse

för att läsa på egen hand, alltså den arbetsform, som man i skolan kallar

tystläsning och vilken är den vuxna människans viktigaste studieform, hos

både pojkar och flickor tycks stå sig tämligen oförändrat och på hög nivå

även under den eljest så intresselabila övergångsåldern.

I fortsättningen redovisar tabellen lärjungarnas intressereaktioner inför

de olika arbetsformer, som bjuds i skolan. Överstyrelsen skriver om denna

del av undersökningen:

» Intresset för att ''sitta och arbeta själv’ ökar under det sista skolåret,

under det att intresset för att ''tillhöra en grupp inom klassen’ sjunker både

hos pojkar och flickor inemot puberteten. Dock står sig intresset för att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Vara med om diskussion i klassen’ på relativt hög nivå genom åren. Intresset

för den traditionella formen för muntlig framställning, nämligen ’att

stiga fram för klassen och redogöra för något’ är däremot avsevärt lägre

under de sista skolåren än tidigare. Allt detta i förening med elevernas

ökade mognad ger stöd för skolkommissionens rekommendation att på

enhetsskolans högstadium med vissa elevkategorier börja pröva vuxnas

studiesätt, exempelvis både studiecirkel- och korrespondensundervisningsmetoder.

Förutom att sådana metoder i sig själv är mera stimulerande än

klassundervisning och därför i sin mån kan motverka skolledan, kan de

både hjälpa och inspirera en del elever att sedan fortsätta i det fria och frivilliga

folkbildningsarbetet eller studera på egen hand.»

Undersökningen synes icke ha bekräftat farhågorna för en just i enhetsskolan

särskilt utpräglad skolleda. Det måste dock framhållas, att tillräckligt

jämförelsematerial från andra skolformer ännu icke föreligger.

Huvudintresset i årets rapport knyter sig till de första erfarenheterna av

den förberedande yrkesutbildningen i9y. Denna föregås

i klasserna 7 och 8 av teoretisk och praktisk yrkesorientering.

Den teoretiska yrkesorienteringen omfattar cirka 10 lektioner i klass 7,

35 i klass 8 och 10 i klass 9. Särskilt utsedda yrkesvalslärare — vanligen

folkskollärare — har haft hand om denna del av undervisningen, för vilken

de kvalificerat sig genom fortbildningskurser. Såsom hjälpmedel vid undervisningen

använder man en på skolkommissionens initiativ utarbetad studieplan

i ämnet samt arbetsmarknadsstyrelsens material för yrkesvägledare.

Dessutom begagnar man i flertalet distrikt filmer och bildband, broschyrer,

tidningsartiklar o.d. Man efterlyser ännu mera illustrerat material i form

av bildband, filmer och planscher, då det visat sig svårt att hålla lärjungarnas

intresse uppe enbart genom samtal och läsning om yrken.

Den praktiska yrkesorienteringen är förlagd till klass 8 och har begagnats

av 46 procent av lärjungarna. Vanligen sker praktiken hos enskilda företagare.

Pojkarna gillar i synnerhet praktik som bilreparatör, elektriker,

metall- eller annan verkstadsarbetare, i jordbruk eller skogsbruk, flickorna

praktik som affärsbiträde, sjukvårdsbiträde, barnsköterska eller damfrisörska.

Än så länge har praktikanskaffningen tack vare bistånd från arbetsmarknadsorganens

sida kunnat ordnas tillfredsställande åtminstone på

större orter. På mindre orter med föga differentierat näringsliv är däremot

svårigheterna att tillgodose önskningarna i fråga om praktikplats mycket

stora.

Den teoretiska och praktiska yrkesorientering, som bedrivits på högstadiet,

synes ha varit en tacksam men mycket krävande uppgift för yrkesvalslärarna.

För dessa behövs därför en mera omfattande fortbildning, säger

överstyrelsen. I fråga om den praktiska yrkesorienteringen, som enligt flera

yrkesvalslärares åsikt verksamt bidragit till att göra även skolarbetet mera

meningsfullt för eleverna, efterlyser flertalet överlärare större möjligheter

till praktisk anlagsorientering i skola, främst genom mera mångsidigt utrustade

skolverkstäder.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

15

Skoldistrikt

Jord-och

skogsbruk

Husligt

arbete

Metall-

arbete

Massa-

industri

Handel

o. kontor

Bland.

hantv.

Allm.

prakt.

Burlöv .........

1

1

1

_

1

_

_

Hietaniemi .....

1

1

—

—

—

—

—

Lerum .........

—

1

1

—

1

1

—

Lillhärdal ......

1

1

—

—

—

—

—

Oland..........

1

1

1

—

1

—

—

Skelleftehamn ..

—

—

1

—

1

—

—

Sura ...........

—

1

1

—

1

1

—

Timrå .........

—

1

1

1

1

1

1

Vifolka ........

1

1

1

—

1

—

—

Åhus ..........

1

1

—

—

1

1

—

Österåker.......

—

1

1

—

—

1

—

S:a avdelningar

6

10

8

1

8

5

1

S:a elever! P0*”

38

3

82

7

46

17

6

| flickor

—

no

—

—

42

7

—

Den förberedande yrkesutbildningen i klass 9 y var uppdelad på sju linjer

enligt förestående tabell. Linjen för husligt arbete är som synes flickornas

huvudlinje, medan metallarbetslinjen visat sig särskilt lockande för pojkarna.

Alla sju linjerna var icke representerade i något skoldistrikt; i tre

mindre distrikt (Hietaniemi, Lillhärdal och Skelleftehamn) hade man till

och med detta första år endast två, vilket anses innebära en alltför snäv begränsning

av lärjungarnas yrkesvalsmöjligheter. Endast i Timrå har en allmänpraktisk

linje försökts. Utbildningen har där bedrivits i en s. k. kombinerad

verkstad, utrustad för orientering inom de tre områdena metallarbete,

elektroteknik och snickeri. Flera överlärare framhåller, att en stor del

av lärjungarna i stället för en ensidigt inriktad förberedande yrkesutbildning

skulle ha behov av en dylik allmänpraktisk utbildning i kombinerad skolverkstad.

Överstyrelsen är beredd att låta pröva denna utbildningsform,

där det finns behov av den och kan skapas tillräckligt goda förutsättningar,

främst i fråga om lärare och lokaler.

Flertalet lärjungar (63 %) har i denna klass haft yrkespraktiken förlagd

till enhetsskolan eller annan skola, återstoden till enskilda företag utan skolavdelningar.

Samarbetet med företagare och arbetsförmedling har enligt

överlärare och yrkesvägledare varit tillfredsställande. Företagarnas intresse

för den förberedande yrkesutbildningen har varit mera positivt än när det

gällt den praktiska yrkesorienteringen. Förmedlingen av praktikplatser har

i regel skett genom yrkesvalslärarens direkta kontakt med företagarna, i

flertalet distrikt under samarbete med arbetsförmedlingen eller ungdomsförmedlingen.

Jämväl kontakten och samarbetet med föräldrarna har enligt

överlärarna i allmänhet varit gott. Av en del uttalanden av yrkesvalslärarna

tycker man sig dock kunna märka, att en negativ inställning till skolan hos

föräldrarna, särskilt till den förlängda skolplikten, ligger bakom vissa elevers

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts -proposition nr ISO

bristande intresse för arbetet i klass 9 y. För en del föräldrar tycks också

elevernas ersättning för yrkespraktiken ha tett sig alltför ringa.

o De elever, som fått sin yrkespraktik utanför skolan, har i de flesta fall

fått ersättning för sitt arbete. Arbetsmarknadsorganisationerna föreslog i

en gemensam rekommendation en ersättning med 2 kronor per dag såsom

lämplig. Kontraktsbundna lärlingar borde dock få ersättning enligt lärlingsavtalet.

I flertalet distrikt har man följt rekommendationen, men på några

håll har man lokalt kommit överens om en något högre ersättning. Vidare

har i två distrikt enstaka företagare ansett sig inte kunna lämna någon ersättning

alls till elever i klass 9 y.

I två skoldistrikt har, enligt vad överstyrelsen erfarit, några elever i klass

9 y skolstrejkat närmast på grund av föräldrarnas inställning till skolan.

Helt torde konflikter av detta slag ej kunna undvikas, så länge skoldistrikt

med 9-årig skolplikt gränsar till distrikt med endast 7-årig skolplikt. Frånvaron

av författningsbestämmelser vid början av läsåret 1953/54 beträffande

skolpliktstidens längd har nog i sin mån varit en bidragande orsak

till en viss osäkerhet hos föräldrarna och kanske också hos överläraren, när

det gällt att ge besked.

Lärarfrågan för den yrkesförberedande undervisningen i 9 y har under

året i stort sett kunnat lösas på ett tillfredsställande sätt.

På den husliga linjen har skolköks- och lanthushållslärarinnor undervisat

i hushållspraktik, kostlära, hemvårds- och materiallära samt hushållsekonomi.

Även i sömnad har man på den husliga linjen utom i ett par fall haft

fullt kompetenta lärare. T barnavård har man däremot endast i några fall

kunnat få barnavårds- eller barnträdgårdslärarinnor. I övriga distrikt har

undervisningen i barnavård skötts av sjuksköterska eller någon lärare vid

skolan, oftast skolkökslärarinna.

Lärarna på metallinjen har i regel haft motsvarande utbildning som

lärare i verkstadsskolor för metallarbetare, d. v. s. långvarig praktik samt

undervisningsvana och/eller pedagogisk utbildning i någon av de yrkespedagogiska

kurser, som anordnats av överstyrelsen för yrkesutbildning. Före

läsårets början anordnade skolöverstyrelsen en kort instruktionskurs för

lärare på metallinjen.

Såsom lärare på linjen för jordbruk och skogsbruk har agronomer och

lantmästare tjänstgjort samt i ett fall en lärare utan någon sådan examen

men med omfattande praktisk utbildning och erfarenhet av undervisning

inom JUF-rörelsen. Den skogliga undervisningen har anordnats i samarbete

med skogsvårdsstyrelserna, domänverket eller enskilda skogsbolag och har

skötts av dessa verks och företags skogliga personal.

På handelslinjen, där undervisningen i handelsämnen i skola omfattat

6—8 timmar, i två fall 16—17 timmar per vecka som ett komplement till

praktisk utbildning, huvudsakligen i enskilda företag, har timlärarna i de

flesta fall varit praktiskt verksamma yrkesmän. I två fall har man haft heltidsanställda

handelslärare, som också haft viss annan undervisning i skolan.

I maskinskrivning har i några fall folkskollärare undervisat. De har

genom betyg från genomgångna kurser, tidigare anställningar in. m. styrkt

sin lämplighet.

På hantverkslinjen har den vrkesteoretiska undervisningen i den mån

den inte sammanförts med den husliga linjen eller handelslinjen skett per

korrespondens under lokal handledning av en folkskollärare.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kurujl. Maj:ts proposition nr 120

Tillsynen över utbildningen har hittills genomgående skötts av yrkesvalslärare.

Både dessa och skolledarna tycks vara ense om att detta är ett lämpligt

arrangemang. I ett par stora försöksdistrikt anser man dock, att det

vid verksamhetens utvidgning kan bli svårt för en enda lärare att hinna

med båda uppgifterna.

Enligt yrkesvalslärarnas rapporter har varje elevarbetsplats utanför skolan

besökts en gång vid början av läsåret och därefter en eller flera gånger

under praktikperioden. I några fall önskar man att få mera tid för besök på

arbetsplatserna. Detta gäller i synnerhet stora distrikt. Men i allmänhet

tycks man anse, att tiden hittills räckt till för att uppehålla kontakten med

eleverna i deras arbete utanför skolan.

Skolöverstyrelsen anser, att försöket med förberedande yrkesutbildning i

stort sett kunnat genomföras programenligt, om också ej på det fullständiga

sätt, som är önskvärt för framtiden. Överstyrelsen framhåller emellertid

önskvärdheten av att yrkesskol väsen det utbyggs på sådant sätt, att en

naturlig arbetsfördelning mellan enhetsskola och yrkesskola kan genomföras.

»Det är angeläget, att så sker, liksom också att försöksverksamhet

med enhetsskola i större utsträckning än hittills kommer i gång i distrikt

med tillräckligt utbyggt yrkesskol väsen», slutar överstyrelsen sin redogörelse

för försöksverksamheten inom enhetsskolan.

2. Försöksverksamheten inom det högre skolväsendet

Jämväl försöksverksamheten vid de högre skolorna har ganska stor omfattning.

Antalet beviljade försök av olika slag uppgick läsåret 1953/54 till

271. Av dessa avslutades 61 med läsårets utgång. Antalet beviljade försök

läsåret 1954/55 uppgår till 475. Mer än tredjedelen av de högre skolorna

medverkar numera aktivt i den allmänna försöksverksamheten med ett eller

flera försök. Skolöverstyrelsen ger följande tabellariska översikt av deltagandet

vid olika skolformer:

Skolform

Högre

allmänt

läroverk

Statlig

realskola

Kom-

munal

flickskola

Kom-

munal

realskola

Praktisk

kommunal

realskola

Övriga

Summa

Antal befintliga

skolor........

S4

137

49

61

21

21

373

Antal deltagande

skolor läsåret

1953/54 ......

53

43

13

16

7

7

139

Antal deltagande

skolor läsåret

1954/55 ......

60

55

17

17

5

10

164

En grupp av försök gäller nya linjer och utbildningsvägar

på realskolestadiet; dit hör bland annat försök rörande treåriga realskol
2

— Dihang till riksdagens ''protokoll 1055. 1 sawl. Nr ISO

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120

linjer, jordbruksteknisk linje, korrespondensrealskolor och fast linjedelning

på flickskolans högstadium samt anordnandet av en förenklad variant av

realexamen kallad »särskild realexamen».

En annan grupp gäller det inre arbetet på realskolestad

i e t och innefattar fördelningen mellan de olika klasserna av undervisningen

i samhällskunskap, nya skrivningstyper i främmande levande språk,

förläggandet av skrivningar till vederbörande läroämnes egna timmar, slopande

av höstterminsbetygen i klasserna l5 och l4, avkortad kurs i matematik,

organiserad läxhjälp och olika koncentrationsanordningar.

Den tredje huvudgruppen gäller gymnasiet. Det är fråga om åtgärder

för ämneskoncentration, förläggandet av vissa skriftliga examensprov

till någon av terminerna före examensterminen, slutprövning i vissa ämnen

redan före studentexamen (s. k. särskild prövning), fria studier på det differentierade

gymnasiet samt särskild undervisning i muntlig framställning

Slutligen förekommer vissa försök, på vilka överstyrelsen denna gång ej

gått närmare in, exempelvis försök med fritt valt arbete, grupparbete och

individualiserande arbetsmetoder, läxfrihet i vissa klasser och ämnen in. m.

samt försök med för klassen gemensamma överläggningar m. m. (»klassens

timme»), gemensam underhållning för hela skolan o. d.

Vissa av försöken har redan förts så långt och utfallit så pass gynnsamt,

att de enligt överstyrelsens mening bör kunna läggas till grund för definitiva

åtgärder.

Jag redogjorde i fjol för de då föreliggande erfarenheterna rörande treåriga

realskollinjer (»stocksundssystemet» m. m.), den jordbrukstekniska linjen

vid samrealskolan i Söderköping, experimenten med särskild realexamen

och den avkortade kursen i matematik och kan nu beträffande dessa frågor

i huvudsak hänvisa till överstyrelsens förnyade redogörelse, som är publicerad

i Aktuellt 1955 nr 2.

Då försöken med särskild realexamen synes ha väckt stort intresse

vid skolorna och är avsedda att få vidgad omfattning, skall jag dock

litet utförligare beröra de senaste erfarenheterna av denna förenklade examensform.

Försöken påbörjades vårterminen 1951, då gällande bestämmelser för

flyttning till klasserna 25, 35 och 24 sattes ur kraft vid de deltagande skolorna,

varigenom kvarsittningen i de lägre klasserna vid dessa skolor kunde

begränsas. I de högre klasserna fick lärjungarna möjlighet att utbyta vissa

teoretiska ämnen antingen mot praktiska kurser i de nedlagda ämnena eller

mot utvidgade kurser i övningsämnena eller mot praktiska ämnen. Lärjunge,

vilken begagnat sig av denna rätt, avlägger en examen, som i vissa

ämnen helt överensstämmer med den vanliga realexamen, och kan i de

ämnen, där fordringarna skiljer sig, sedermera komplettera examen och på

så sätt erhålla ett vanligt realexamensbetyg.

Läsåret 1953/54 deltog 15 skolor i denna försöksverksamhet, därav 2

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj ds proposition nr 120

praktiska realskolor. I åtskilliga fall har extra lärarkraft icke varit behövlig

för försöken. Där nya läroämnen tillkommer, måste dock särskild undervisning

ställas till förfogande. Sju av skolorna har sålunda för försökens

genomförande tilldelats ett varierande antal extra veckotimmar, från 2 till

20. Kostnaderna steg under budgetåret till sammanlagt 29 560 kronor.

Vid de i försöken deltagande skolorna uppgick lärjungeantalet i klasserna

45 och 34 till 1 353, varav 225 siktade på särskild realexamen, nämligen

16,5 % av pojkarna och 16,8 % av flickorna. I klasserna 53 och 44 var lärjungeantalet

944, varav 210, eller 21,7 % av pojkarna och 22,8 % av flickorna,

siktade på särskild realexamen. Av dem avlade 194 den åsyftade examen.

Anslutningen skiftar betydligt från skola till skola; den var vid en

skola 42,9 % av hela antalet lärjungar i klassen, men vid en annan endast

11,1 %.

De teoretiska ämnen, som oftast bortväljs, är tyska, engelska och matematik.

Vid fyra skolor ersätts de vanliga kurserna i dessa ämnen med praktiska

kurser i samma ämnen och vid två skolor med sådana utbytesämnen

som maskinskrivning, teckning, slöjd, praktiska kurser i skogsvård och träteknik,

hemsjukvård med barnavård och hushållsgöromål. Vid sju skolor

har man vid sidan av en praktisk kurs i något språk tagit upp en praktiskt

betonad handelsutbildning. Vid de två praktiska realskolorna för man fram

lärjungarna till en på motsvarande sätt förenklad praktisk realexamen.

De i försöket deltagande skolorna är av den åsikten, att den särskilda

linjen blivit en mycket värdefull tillgång, och skolorna önskar alla fortsätta

med verksamheten. Minskningen av kvarsittningen är en vinst, och

bara det faktum, att rektor fått ett alternativ till kvarsittning och utkuggning

har eliminerat mycken irritation och många svårigheter för föräldrarna.

Överstyrelsen har också i icke så få fall erhållit direkta förfrågningar

från målsmän, var närmaste realskola med s. k. särskild realexamen

finns.

Men även rent pedagogiskt har försökslinjen visat sig ha betydande fördelar.

När de svagare eleverna får en undervisning, som är bättre avpassad

för deras förutsättningar, stiger deras intresse, och deras tidigare apati förbyts

i aktivitet. På samma gång är de praktiska ämnena en god förberedelse

till kommande yrkesutövning, framhålles från en skola.

Att den särskilda realexamen har ett rent personligt värde för en del

elever och ett icke ringa allmänbildningsvärde är man ense om. Frågan om

kompetensvärdet är det ännu för tidigt att besvara. Vid den enda skola där

särskild realexamen avlagts redan vårterminen 1953 — praktiska realskolan

i Örebro — har erfarenheterna av den särskilda praktiska realexamens värde

på arbetsmarknaden varit gynnsamma. Av de 11 svar, som erhållits på

en rundfråga till de 13 elever, som nämnda termin tog sådan examen, framgår,

att de alla erhållit anställningar och löner fullt jämförbara med dem,

som deras kamrater med fullständig praktisk realexamen förvärvat.

Med anledning av hittills gjorda erfarenheter av försöken med särskild

realexamen och med hänsyn till framförda önskemål om modifiering av ut
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

färdade anvisningar har överstyrelsen uppdragit åt en särskild sakkunnig

att bearbeta frågan. Det är sannolikt, att förslag hinner framläggas i så god

tid, att nya anvisningar kan utfärdas före slutet av vårterminen 1955.

Försök med organiserad läxhjälp har förekommit vid 17

skolor. Varje skola har haft en tilldelning av en till två extra veckotimmar

för att genomföra försöket. Där man haft möjlighet, har läxhjälpen förlagts

inom schemats ram, så att resande elever kunnat delta utan att behöva

göra extra resor. Oftast har den dock varit förlagd till eftermiddagarna,

en gång i veckan under hela läsåret. Deltagandet har varit helt frivilligt.

Problemet med fördelningen av läxhjälpen har lösts på olika sätt. Vid

vissa skolor, där lärjungeantalet inte varit så stort, har det stått alla lärjungar

fritt att begagna sig av läxhjälpen, vid andra har förmånen begränsats

till en eller ett par klasser. På ett ställe har endast lärjungar, som blivit

efter på grund av sjukdom, mottagits. Slutligen har en skola låtit föräldrarna

ta initiativet efter samråd med lärarna; i detta fall var läxhjälpen

begränsad till de två lägsta klasserna och till ämnena engelska, tyska och

matematik. Handledning i studieteknik har förekommit i samband med

läxhjälpen, dock företrädesvis för lärjungar i de lägsta klasserna.

Att den organiserade läxhjälpen varit lärjungarna till stort gagn omvittnas.

Särskilt gäller detta de lärjungar, som ej kan få hjälp med läxorna i

hemmet eller som varit efter i ett ämne på grund av frånvaro. Lärjungar

och föräldrar har också varit tacksamma för anordningen. Från många

skolor framhålles önskvärdheten av att läxhjälpen utvidgas, så att man ej

behöver avvisa några elever, som vill deltaga.

Vårterminen 1954 upptogs som ny försöksgren en undervisning i muntlig

framställning för gymnasieelever. Det nya gymnasiets kursplaner

betonar starkt det muntliga momentet, men möjligheten att i praktiken

omsätta kursanvisningarnas intentioner är till följd av det stora lärjungeantalet

i klasserna tämligen beskuren. Genom tilldelning av extra

lärarkraft har emellertid nu 16 skolor beretts möjlighet att dela avdelningar

av första ringen i två undervisningsavdelningar under en veckotimme vid

övningar i muntlig framställning.

Uppläggningen av undervisningen och övningarna har skett antingen

efter den plan, som Gundel Rende ger i sina skrifter Tala bättre och Fn

syensk tiger eller också i anslutning till den radiokurs i muntlig framställning,

som sändes höstterminen 1953.

Eleverna har övats i att hålla korta föredrag eller anföranden och göra

diskussionsinlägg. Anförandena har i huvudsak koncentrerats till följande

typer: informerande föredrag, demonstrationer eller instruktioner, propagerande

föredrag och diskussionsinledningar.

I största utsträckning har eleverna själva fått välja ämnen inom dessa

områden, och varje elev har hållit ett anförande av varje typ. Dessutom

har eleverna fått öva sig i att göra intervjuer och reportage.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO 21

Tidningarnas betydelse, när det gäller att finna lämpliga ämnen i aktuella

frågor, betonas.

Eleverna har haft tre till fem minuter på sig att hålla anförandet. I allmänhet

har de ej tillåtits att ha manuskript, medan de däremot, om de

önskat, fått ha s.k. stolpar och begynnelse- och slutmeningen antecknade.

Ett helt oförberett anförande över ett av kamraterna förelagt ämne har på

de flesta håll varit slutpunkten i övningarna.

Den kritik, som givits, har till en början ej anknutits till enskilda framträdanden

utan riktats till hela gruppen. Kritiken av den enskildes anförande

har man försökt göra så positiv som möjligt. Vid ett läroverk har läraren

utarbetat blanketter, på vilka de för tillfället icke engagerade lärjungarna

två och två fått poängbedöma anförandena med hänsyn till hörbarhet, uttal,

tempo, uppträdande, kontakt med publiken, sätt att börja, förmågan

att fängsla, förmågan att använda hjälpmedel, språkbehandling och sätt

att sluta. För en allsidig bedömning visade sig blankettsystemet mycket bra.

Erfarenheterna av denna försöksverksamhet är genomgående mycket

goda, säger överstyrelsen. Det framhålles i rapporterna, att man hos de

flesta elever kan iakttaga en påfallande utveckling redan efter några framträdanden.

De blyga mister sina hämningar, och de alltför talföra får sin

självsäkerhet dämpad av kamratkritiken. Den vana att inför publik framträda

och yttra sig vårdat och obesvärat, som mycket lättare grundlägges

i en liten intim avdelning, blir bestående, när hela klassen är samlad.

För duktiga lärjungar i de båda översta gymnasieringarna är det ofta ett

önskemål att få koncentrera sina självstudier på ett visst ämne och få sina

framsteg i ämnet kontrollerade och erkända. För sådana lärjungar har försöksvis

anordnats en särskild prövning efter fordringarna

för studentexamen. Lärjunge, som därvid når upp till minst Ba i

den muntliga prövningen och minst B i den skriftliga prövningen, om sådan

förekommer, är i fortsättningen frikallad från undervisningen i ämnet och

kan efter vissa regler tillgodoräkna sig betyget i studentexamen.

Särskild prövning är vanligast i moderna språk. Då företaget kräver speciell

studiebegåvning, är det icke alltför många som ger sig på det; i medeltal

redovisas under året fyra fall vid vart och ett av de läroverk, vid vilka

försök är medgivna.

Erfarenheterna av anordningen har varit uteslutande goda, meddelar

skolöverstyrelsen. Alla berörda skolor önskar fortsätta med försöksverksamheten.

Den friare studieformen bereder de begåvade eleverna stor tillfredsställelse.

De ovanligt goda betygsresultaten tyder på att de prövande

verkligen förstått att självständigt tillägna sig de erforderliga kunskaperna.

Några ansatser till missbruk av rätten har ej förmärkts. Snarare — och

med rätt — betraktas den av eleverna som ett privilegium.

Slutligen vill jag beröra de vid ett antal kommunala flickskolor pågående

försöken med fast linjedelning på flickskolans högstad

i u m.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts propositbn nr ISO

Vid flertalet av de kommunala flickskolorna tillämpas alltjämt 1928 års

differentieringssystem. Lärjungarna är skyldiga att vara med i fem fasta

och tre fritt tillvalda ämnen och kan därtill i vissa fall lägga ännu ett nionde

läroämne. Vid gymnasierna står detta system nu under avveckling, och det

har ansetts lämpligt, att en fast linjedelning prövas även vid flickskolorna.

Skolöverstyrelsen fastställde år 1951 en linjeorganisation, som skulle försöksvis

tillämpas vid de flickskolor, som önskade deltaga i försöken. Lärjungarna

skulle enligt denna plan vid inträdet i näst högsta klassen välja

mellan en humanistisk linje (tre främmande språk), en allmän linje (två

främmande språk) och en reallinje (endast ett främmande språk obligatoriskt).

Linjerna differentierades ytterligare något; viktigast är i detta sammanhang

att reallinjen upptog två alternativ: reallinje A med undervisning

i matematik och naturvetenskapliga ämnen och reallinje B med förstärkt

undervisning i slöjd och hushållsgöromål samt ett par veckotimmar barnavård.

De skolor, som ansluter sig till försöken, kan på schemat upptaga alla

de nämnda linjerna utom reallinje B, vilken till följd av den därmed förenade

kostnadsökningen endast må införas efter särskilt tillstånd av Kungl.

Maj:t. Läsåret 1953/54 pågick försök vid nio skolor, av vilka fyra även hade

reallinje B.

Vid flera skolor visar lärjungarna benägenhet att välja linjer med matematik.

Möjligen verkar elevernas starka intresse för sjuksköterskeyrket liksom

intresset för utbildning vid folk- och småskoleseminarier till förmån för

de linjer, som har ett starkt inslag av realämnen. Önskemålen beträffande

tilläggsämnen går i samma riktning. Fysik, kemi, repetitionskurs i matematik

och biologi är de tilläggsämnen, som väljes av de flesta eleverna.

Ändamålet med genomförandet av den fasta linjedelningen — att hindra,

att ovidkommande faktorer bestämmer ämnesvalet, och i stället grunda

detta på kommande utbildning för ett visst yrke — tycks emellertid ha

nåtts. På alla håll har man den uppfattningen, att den fasta linjedelningen

är till fördel för undervisningen och hjälper eleverna att välja en kombination,

som är lämplig med tanke på den senare yrkesutbildningen, meddelar

skolöverstyrelsen.

Från tre skolor framhålles, att reallinje B är ett nödvändigt komplement

till de övriga linjerna. Det fasta linjevalet har enligt erfarenheterna vid

dessa skolor gjort de teoretiska linjerna svårare; lärjungar med bestämd

praktisk begåvning kommer till sin rätt endast på reallinje B. En rektor

skriver:

»Vad reallinje B angår, har såväl lärare och elever som föräldrar hälsat

inrättandet av denna med stor glädje. För samtliga elever, som valt denna

studielinje, har skolarbetet blivit mera lustbetonat. De bär fått utlopp för

sitt intresse och sin fallenhet i praktiska ämnen, och de framsteg de gjort på

dessa områden, har skänkt dem tillförsikt och tilltro till sin förmåga, som

verkat stimulerande på deras mottaglighet för undervisningen i rent teoretiska

ämnen. Det obligatoriska deltagandet i psykologiundervisningen anser

jag i högsta grad utvecklande för dem.»

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120

Frågan om konstruktionen av flickskolans högstadium är en av de uppgifter,

som förelagts den i somras tillsatta realslcoleutredningen.

Överstyrelsen avslutar redogörelsen för försöksverksamheten vid de högre

skolorna med att framhålla, att denna hittills i första hand har varit inriktad

på en inventering av möjligheterna till pedagogiskt nydaningsarbete

inom de existerande skolformerna. När försöksverksamheten nu har pågått

några år och en viss säkerhet kunnat uppnås om vilka försök som kan anses

ha bestående värde, är enligt överstyrelsens uppfattning tiden inne att vid

några läroverk inleda en mera systematiskt ordnad försöksverksamhet.

Denna kan tänkas i en framtid förlagd till särskilda försöksskolor, varom

utredning enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande för närvarande pagar inom

överstyrelsen.

3. Utvecklingen utanför försöksdistrikten

Den förr i tiden mycket skarpa administrativa gränsen mellan folkskola

och läroverk har småningom genombrutits av vissa försök att i folkskolan

inbygga linjer ledande till realexamen. Början gjordes år 1941, då vid de

s.k. sångklasserna i Adolf-Fredriks folkskola i Stockholm en femårig

realskolelinje utdifferentierades, på vilken realskolexamen avlagts sedan

vårterminen 1946. Arbetsresultaten pa denna linje har enligt eftergranskarnas

bedömningar varit mycket goda; linjen passerade påfallande snabbt

det egentliga försöksstadiet.

I slutet av 1940-talet utvidgades försöken i Stockholm genom inrättandet

av de linjer, som ingår i 1947 års försöksverksamhet. Dessa

linjer kan karakteriseras som inbyggda treåriga realskollinjer grundade på

odifferentierad folkskola med engelska i klasserna 5 och 6. Realexamen avlägges

innevarade vårtermin för fjärde gången vid de folkskolor, som är

anslutna till 1947 års försöksverksamhet.

Liknande linjer har de senaste åren inbyggts även i folkskolorna på vissa

andra orter. Jag kommer i ett senare avsnitt av mitt anförande att redogöra

för förekomsten av dylika linjer innevarande läsår. Fn del av linjerna

leder till allmän realexamen, andra till praktisk realexamen på handelslinje,

maskinteknisk linje eller huslig linje; en del förberedes genom utdifferentierade

avdelningar i folkskolans klass 5 och 6, andra icke.

Även vid vissa allmänna och enskilda läroverk tillhandahalles för närvarande

en treårig lärokurs för realexamen, avsedd för lärjungar med förkunskaper

från folkskolan i engelska.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1954 har av mig fem

sakkunniga tillkallats för att verkställa utredning och avge förslag rörande

skolväsendets utbyggnad på realskolestadiet under övergångstiden före enhetsskolans

genomförande. Denna utredning — realskoleutredningen —

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kangl. Maj:ts proposition nr 120

måste för fullgörande av sitt uppdrag ingå på en kritisk bedömning av de

föreliggande erfarenheterna av de inbyggda linjerna och pröva lämpligheten

av att ge dem en fastare ställning i övergångstidens skolorganisation. Då

utredningens betänkande rörande grunderna för realskolestadiets organisation

torde komma att föreligga före nästa års riksdag, synes det icke vara

nödvändigt att nu ga närmare in på de här ifrågavarande, i detaljerna mycket

skiftande försöken.

4. Departementschefen

För första gången har enhetsskolans hela lärogång prövats i praktiken.

Erfarenheter föreligger nu av den förberedande yrkesutbildning, som skall

meddelas i klass 9 y. Även om utbildningen i framtiden kan rikare förgrenas,

har dock detta första försök visat, att programmet är genomförbart.

Det organisationsarbete, som måste utföras innan denna yrkesutbildning

överallt kan förverkligas, är visserligen stort och i mer än ett avseende

krävande, men det finnes ingen anledning att tveka och se tillbaka.

Skolöverstyrelsen har framhållit önskvärdheten av att yrkesskolväsendet

bygges ut, så att en naturlig arbetsfördelning mellan enhetsskola och yrkesskola

kan komma till stand, samt att någon form av komplettering ordnas

för lärjungarna i 9 y, så att dessa utan tidsförlust kan fortsätta med praktisk

utbildning av kvalificerat slag. Båda önskemålen torde kunna successivt

realiseras om riksdagen bifaller den proposition angående utbyggnad

av yrkesutbildningen, som Kungl. Maj:t på mitt förslag beslutat. Den nya

organisationen på yrkesutbildningens område torde komma att växa fram

t parallellt med enhetsskolans högstadium under en beräknad tid av femton

år; den utgör en väsentlig del av det program för förbättrad yrkesutbildning,

vari 9 y ingår, och skapar några av de nödvändiga förutsättningarna

för enhetsskolans slutliga och allmänna genomförande.

Ett betydande organisationsarbete återstår dock även för enhetsskolans

allmänbildande uppgifter. Beslut fattades vid fjolårets riksdag om åtgärder

till förbättrande av lärarrekryteringen på högstadiet. Hur väl de behövdes

framgår av de nya siffror om lärarkårens sammansättning, som

skolöverstyrelsen i år meddelat. Men det är uppenbart, att resultaten av de

beslutade åtgärderna först småningom kan komma enhetsskolan till del

och möjliggöra en snabbare utbyggnad.

Härjämte måste de pedagogiska grundvalarna för enhetsskolans arbete

målmedvetet förstärkas. Vad det gäller är i synnerhet att skapa förutsättningarna

för ett framgångsrikt arbete även i landsbygdens skolor, där ingen

stark uppsortering av lärjungematerialet kan komma i fråga. Icke heller

detta planeringsarbete är snabbt och lätt genomförbart. »Det förarbete,

som måste utföras, för att skolans inre arbete skall kunna uppbära refor
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180

men, är stort nog att fylla ut ett årtionde eller mer», yttrade dåvarande

departementschefen vid framläggandet av 1950 års skolproposition (s. 582).

Av skolöverstyrelsens redogörelse framgår icke, efter vilka grunder klasserna

i enhetsskolans sjunde och åttonde klasser i praktiken formeras. Det

är dock begripligt, om man mångenstädes tillgripit tämligen omfattande

differentieringar, eftersom man måst gå till verket utan det pedagogiska

förarbete, som alltifrån början ansetts oundgängligen nödvändigt. Skolöverstyrelsen

har i detta läge funnit det nödvändigt att särskilda försöksskolor

inrättas för att jämna vägen för systematiska försök med undervisning

i odifferentierade klasser på högstadiet. Av dess i maj 1954 gjorda

framställning i detta ämne framgar bland annat, att man vid folkskoleseminariet

för manliga elever i Göteborg, som har en försökslinje i sin

övningsskola, förklarat sig villig att på högstadiet så långt möjligt bedriva

undervisningen i odifferentierade klasser. Genom sadana försök torde successivt

komma att klargöras, vilka hjälpmedel som bör ställas till lärarnas förfogande

för att möjliggöra en fruktbärande undervisning även under de

besvärliga förhållanden, varunder de minsta centralskolorna måste arbeta.

Kungl. Maj:t har genom beslut den 18 juni 1954 bemyndigat skolöverstyrelsen

att verkställa utredning rörande inrättandet av särskilda försöksskolor

såsom ett led i den systematiska försöksverksamheten.

I avvaktan på de erfarenheter, som vid dessa och andra skolor successivt

kommer att göras, måste den redan pågående undervisningen i enhetsskolans

klasser utformas så ändamålsenligt som det är möjligt med våra

nuvarande resurser. Av försöksberättelsen framgår, att överstyrelsen har

under utarbetande nya kursplaner för enhetsskolans högstadium. Hänsyn

skall därvid tagas till olika lärjungegruppers behov. De teoretiskt bäst begåvade

skall sättas i tillfälle att såväl i språk som i en del andra ämnen prestera

mer än vad som enligt nuvarande bestämmelser vanligen kan ske.

Enkla och mera praktiskt inriktade kurser kommer att utarbetas för de

mindre språkbegåvade. En särskilt avpassad utbildning skall tillhandahållas

hjälpklassbarnen. Ett arbete som det av överstyrelsen påbörjade

synes mig svara mot det faktiska läget för närvarande vid flertalet av vara

enhetsskolor och kan mycket väl genomföras, utan att man behö\er tappa

ur sikte angelägenheten av att de skolor, som maste halla tillsammans ett

heterogent lärjungematerial, bereds så gynnsamma betingelser som möjligt

för sin undervisning. Över huvud visar årets försöksredogörelse, att åtskilliga

detaljer i enhetsskolans organisation kan behöva jämkas och successivt

förbättras, sedan erfarenhet nu vunnits av lärogången i hela dess längd. I

den mån sådana åtgärder är av beskaffenhet att pakalla Kungl. Maj:ts

prövning, torde jag längre fram få återkomma, sedan formliga förslag framlagts

av överstyrelsen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

II. Vissa frågor rörande statliga realskolor

inom försöksdistrikten

I några av de skoldistrikt, där försök med enhetsskoleorganisation pågår,

finnes vid sidan av folkskoleväsendet högre skolformer, bland annat statliga

realskolor. När försöksverksamheten når upp till realskolestadiet, uppkommer

automatiskt frågor rörande realskolans inarbetande i enhetsskoleorganisationen

eller samordnande med densamma. Därmed uppstår även

spörsmål av ekonomisk natur, kragan om förefintliga realskolors ställning

inom försöksdistrikt med nioårig enhetsskola upptogs första gången till

behandling vid 1952 års riksdag, varvid i propositionen nr 149 (s. 110—122)

angivna grunder för försöksverksamhetens organisation på realskolestadiet

och för statsbidrag till nämnda verksamhet i skoldistrikt, där statlig

realskola finnes, godkändes av riksdagen (SU 174, Rskr 333).

Beträffande principerna för realskolans ställning i här avsedda försöksdistrikt

innebär nämnda grunder i huvudsak följande. Samordnande av

enhetsskolan och realskolan inom ett försöksdistrikt bör ske efter endera

av följande två linjer, nämligen antingen så att realskolan successivt avvecklas

och ersättes av enhetsskolans högstadium eller också på det sätt

att realskolan tills vidare bibehalles som en statlig sektion av kommunens

skolväsende, varvid realskolans organisation och arbete så nära som möjligt

anpassas efter enhetsskoleprogrammet. Det ankommer på Kungl. Maj:t

att i varje särskilt fall pröva vilket alternativ som skall användas.

I anslutning härtill må erinras om statsutskottets uttalande i utlåtandet

1953:139 (s. 27), att partiell försöksverksamhet inom ett och samma distrikt

med försöksskola och realskola, vilka i pedagogiskt avseende hålles

skilda från varandra, såvitt möjligt icke bör komma i fråga i andra fall

än där särskilda lokala förhållanden nödvändiggör en dylik organisation,

exempelvis i vissa större skoldistrikt. Till den principiella frågan om realskolans

ställning i försöksdistrikten hör även ett av riksdagen godkänt uttalande

i propositionen 1954:137, att, eftersom det är av stort intresse att

med försöksverksamheten inlemmas även distrikt av den större stadstypen

men det samtidigt av olika skäl torde vara omöjligt att vid införande av

försöksverksamhet i städer av denna struktur helt avveckla med försöksskolan

parallella högre skolformer, någon erinran icke bör riktas mot att

i dylika fall högre skolor övergångsvis bibehålies vid sidan av försöksskolan.

I förevarande sammanhang torde få behandlas vissa med frågan om realskolans

ställning i försöksdistrikten förknippade spörsmål av ekonomisk

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. May.ts proposition nr ISO

och administrativ natur. Till en början torde få lämnas en redogörelse för

vad i propositionen 1952:11$ anfördes i dessa hänseenden.

Tillämpades alternativet att successivt avveckla realskolan bleve huvudfrågan,

i vad mån kommunernas vidgade förpliktelser kunde motivera motprestationer

från statens sida. I tillämpningen uppstode praktiska svårigheter,

som särskilt berodde på vanskligheten att i förväg värdera de fördelar,

som komrne att tillföras kommunerna genom byggnadsbidrag för

högstadiet enligt de för folkskolan gällande grunderna. Det kunde icke

gärna undvikas, att avvägningen bleve tämligen summarisk; full rättvisa

kunde icke uppnås för varje särskild kommun. Under sådana omständigheter

vore det knappast nödvändigt att ta i beräkning alla de smärre

poster, som figurerade i statens och kommunernas ekonomiska mellanhavanden.

En uppgörelse borde kunna knytas till huvudposterna. Det syntes

emellertid ej obefogat att göra skillnad mellan poster, som vid övergången

till enhetsskolesystem komme att överflyttas från staten till kommunen,

och sådana poster, som komme att överflyttas från målsmännen till kommunen

(terminsavgifter). Om staten skulle träda emellan, borde det i första

hand ske genom att staten fortfore med utbetalningar för ändamål,

som den redan tidigare sörjt för, men först i andra hand genom att den

övertoge kostnader, som dittills icke hade ankommit på statsverket.

Det vore icke möjligt att redan i detta sammanhang framlägga förslag

på längre sikt. Så snart tillräckliga erfarenheter iorelåge, borde dessa bearbetas

och bestämmelser av längre varaktighet utfärdas. Tills vidare

måste man nöja sig med ett provisorium för tiden till och med utgången

av budgetåret 1953/54.

Beträffande statsbidraget till avlöning åt lärare i läroämnen — vilket pa

försöksskolans högstadium vid denna tidpunkt utgick enligt folkskolans

grunder, alltså med avdrag enligt kungörelsen 1948: 208 — förordades att

visst fyllnadsbelopp skulle utgå, motsvarande summan av nämnda avdrag.

De kostnader, som vid de allmänna läroverken bestredes av termins- och

inskrivningsavgifterna, borde övertagas av kommunen. Staten borde dock

fortfarande stå för de fyllnadsbelopp, som dittills utgått för täckande av

ljus- och vedkassornas utgifter. Statens bidrag borde i detta hänseende

beräknas till skillnaden mellan medeltalet av statsbidraget under de tre

budgetåren närmast före avvecklingens påbörjan och det bidrag, som i

vanlig ordning utginge till den krympande realskolan. Sedan realskolan

helt avvecklats, borde — såvida icke annat dessförinnan föreskreves —

statsbidraget vara lika med nyss nämnda treårsgenomsnitt.

Särskilda statsbidrag borde sålunda tills vidare utgå som kompensation

för de förmåner, kommunen haft av statens huvudmannaskap för realskolan,

samtidigt som kommunen borde svara för vissa kostnader, som dittills

bestritts på annat sätt. Kommunerna syntes icke bli lidande på eu dylik

uppgörelse. Den måste bedömas med beaktande jämväl av de byggnadsbidrag,

vartill kommunen bleve berättigad, når realskolan inlemmades i

enhet sskolan. Det kunde till och med ifrågasä ttas, huruvida icke eu kommun

med hänsyn till byggnadsbidragens storlek i vissa fall kunde komma

att intaga en alltför gynnad ställning, om den dessutom skulle la räkna sig

till godo de särskilda statsbidragen. Det förutsattes därför, att det i samband

med blivande beslut om statsbidrag till byggnadsföretag, som berörde

enhet sskolans högstadium, från fall till fall skulle av Kungl. Maj:t

prövas, huruvida del borde ställas som villkor, att de särskilda förinanerna

skulle nedsättas eller upphöra utgå.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120

Så länge någon del av realskolan funnes kvar, borde realskolans ordinarie

och extra ordinarie lärare fortfarande vara knutna till denna skola.

Skulle deras tjänstgöring icke rymmas inom realskolans ram, kunde den i

behövlig utsträckning förläggas till enhetsskoleklasser. Till frågan, huruvida

lärartjänsterna på realskolans stat även längre fram under försökstiden

skulle anses knutna till realskolan och huruvida ledigbhvande tjänster

skulle kunna återbesättas, syntes ställning icke behöva tagas i det

förevarande sammanhanget.

\ id tillämpning av det andra alternativet, att bibehålla realskolan, borde

termins- och inskrivningsavgifter upphöra att uttagas och motsvarande

kostnader övertagas av kommunen i den mån de ej kom me att täckas genom

statens bidrag till ljus- och vedkassan eller genom andra inkomstkällor.

Sedan genom beslut vid 1953 års riksdag (prop. 126, SU 139, Rskr 276)

statsbidraget till avlöning åt lärare i kunskapsämnen på försöksskolans

högstadium höjts till 100 procent utan avdrag enligt kungörelsen 1948: 208,

har det förutberörda fyllnadsbidraget till lärarlöner blivit obehövligt.

Successiv avveckling av statliga realskolor har hittills beslutits beträffande

tre försöksdistrikt med dylika skolor, nämligen Timrå, Svedala och

Nederkalix.

Timrå. Försöksverksamheten på högstadiet startade läsåret 1951/52.

Samtidigt började^ avvecklingen av den 4-åriga samrealskolan i Timrå.

Från och med läsåret 1954/55 uppgår denna alltså helt i försöksskolans

högstadium. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1952 har till distriktet

för bestridande av kostnader för enhetsskolan av den art, som enligt

§ 217 läroverksstadgan skall vid allmänt läroverk bestridas av ljus- och vedkassan,

av förslagsanslaget Allmänna läroverken: Bidrag till ljus- och vedkassorna

under budgetåren 1951/54 utgått statsbidrag enligt följande

grunder. Sedan medeltalet av de belopp beräknats, som för vart och ett av

budgetåren 1948/51 tilldelats samrealskolan såsom statsbidrag till Ijusoch

vedkassan, har till distriktet för vart och ett av budgetåren 1951/54

av statsmedel utgått det belopp, varmed sagda medeltal må ha överstigit

det belopp,^ som för budgetåret i vederbörlig ordning tilldelats

samrealskolan såsom bidrag till dess ljus- och vedkassa. Den 19 november

1954 har Kungl. Maj:t föreskrivit, att rektorstjänsten vid samrealskolan

tills vidare icke skall återbesättas eller uppehållas av vikarie

samt att på rektor ankommande administrativa uppgifter tills vidare under

budgetåret 1954/55 skall fullgöras av särskilda skolstvrelsen i skoldistriktet.

Svedala. Försöksverksamheten nådde högstadiet läsåret 1952/53.

Samtidigt påbörjades avvecklingen av den 4-åriga samrealskolan i distriktet.

Denna kommer alltså att från och med läsåret 1955/56 helt uppgå i

försöksskolans högstadium. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 23 oktober

1952 har till skoldistriktet under budgetåren 1952/54 utgått fyllnadsbidrag

för de utgifter, vilka eljest skolat bestridas av ljus- och vedkassan, enligt

samma grunder, som nyss angivits beträffande Timrå, varvid dock medeltalsbeloppet

beräknats för perioden 1949/52. Förordnandet å rektorstjänsten

vid samrealskolan utlöper med utgången av budgetåret 1954/55 och

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 120 29

rektor uppnår samtidigt i sin adjunktstjänst pensioneringsperiodens nedre

gräns.

N e d e r k a 1 i x. Försöksverksamheten på högstadiet påbörjades läsåret

1953/54. Den 23 oktober 1953 har Kungl. Maj:t föreskrivit, att, räknat

från och med läsåret 1953/54, tills vidare intagning icke skall äga rum i

den 4-åriga samrealskolans första klass och därefter successivt ej heller

i följande klasser. Samrealskolan kommer alltså att vara helt avvecklad

med utgången av läsåret 1955/56. Framställning om fyllnadsbidrag för

sådana skoldistriktets utgifter, som eljest skolat bestridas av ljus- och vedkassan,

har ej gjorts av distriktet. Frågan om rektorstjänstens ställning i

samband med inrättande av försöksgymnasium i Nederkalix från och med

budgetåret 1955/56 har närmare berörts i 1955 års statsverksproposition,

VIII ht s. 384.

I övriga försöksdistrikt med statliga realskolor har realskolorna tills vidare

bibehållits men organisatoriskt på olika sätt anpassats till försöksverksamheten.

Härom må lämnas följande uppgifter.

Huskvarna. Försöksverksamheten nådde högstadiet läsåret 1953/54.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 10 april 1953 må från och med nämnda

läsår i första klassen av den 4-åriga samrealskolan endast intagas sådana

elever, som icke genomgått för inträde i andra klassen erforderliga kurser i

engelska, För inträde i andra klassen tillämpas stocksundssystemet (övergång

från folkskolans klass 6 till realskolans klass 24 eller 3f). Inskrivningsoch

terminsavgifter är under successiv avveckling med början i realskolans

båda lägsta klasser läsåret 1953/54. Parallellt härmed överföres på skoldistriktet

de kostnader, som jämlikt gällande bestämmelser ankommer på

realskolans kassor, i den mån kostnaderna ej bestrides genom statsbidrag

eller andra inkomstkällor.

Sundbyberg. Försöksverksamheten på högstadiet började läsåret

1953/54. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1953 och den 10 december

1954 tillämpas stocksundssystemet för inträde i den 4-åriga samrealskolans

andra klass. Intill dess annorlunda förordnas må elever ej intagas

i realskolans första klass. Beträffande inskrivnings- och terminsavgifter

samt bestridandet av kostnader, som jämlikt gällande föreskrifter ankommer

på realskolans kassor, gäller samma föreskrifter som för Huskvarna.

Bollnäs. Försöksverksamheten på högstadiet har börjat läsåret 1954/

55. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 24 juli 1953 må i den 4-åriga samrealskolan

från och med nämnda läsår i regel endast intagas lärjungar, som

tillhör de delar av realskolans eller annat läroverks lärjungeområde, inom

vilka försöksverksamhet med nioårig enhetsskola icke pågår.

Skellefteå. Sedan försöksverksamhet tidigare påbörjats inom Skelleftehamns

och Skelleftestrands skolområden, har innevarande läsår startats

dylik verksamhet inom övriga delar av staden. Ilögstadieverksamheten

för hela staden avses skola börja läsåret 1956/57. Enligt Kungl. Maj:ts

beslut den 9 juli 1954 skall den 5-åriga realskolan helt avvecklas med början

beträffande första klassen innevarande läsår. Från och med det läsår,

då högstadieverksamheten startar, skall i den 4-åriga realskolan i regel intagas

endast lärjungar, som tillhör de delar av läroverkets eller annat läroverks

lärjungeområde, inom vilka försöksverksamhet med nioårig enhetsskola

icke pågår. Stocksundssystemet ma tillämpas för intagning i klass 2''.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO

En del av enhetsskolans högstadium nia såsom en kommunal sektor anknytas

till läroverket. Skolöverstyrelsen har att före den 1 juli 1955 till

Kungl. Maj:t inkomma med förslag dels till bestämmelser i fråga om de

för läroverket och enhetsskolan gemensamma ekonomiska förhållandena,

dels rörande åtgärder för att bereda lärjungarna i med enhetsskolan parallella

klasser av läroverket jämställdhet med enhetsskolans lärjungar med

avseende på avgiftsfrihet och skolsoeiala förmåner.

Sundsvall. Försöksverksamhet på högstadiet avses skola börja läsåret

1956/57. Enligt Kungl. Maj d s beslut den 26 maj 1954 skall den 5-åriga

realskolan helt avvecklas med början beträffande första klassen innevarande

läsår. Från och med det läsår, då försöksverksamheten når högstadiet,

skall i den 4-åriga realskolan i regel intagas endast lärjungar, som

tillhör de delar av läroverkets eller annat läroverks lärjungeområde, inom

vilka försöksverksamhet med nioårig enhetsskola icke pågår. Klasserna l7

och 27 samt 1° av den kommunala flickskolan avvecklas med början innevarande

läsår. Av enhetsskolans högstadium skall en del, innefattande dels

linjer som syfta mot gymnasiet, dels minst eu linje som icke i första hand

syftar till gymnasiet, såsom en kommunal sektor anknytas till läroverket.

Skolöverstyrelsen har att före den 1 juli 1955 till Kungl. Majd inkomma

med förslag till bestämmelser i fråga om de för läroverket och enhetsskolan

gemensamma ekonomiska förhållandena.

Falun. Försöksverksamhet på högstadiet avses skola börja läsåret

1956/57. Enligt Kungl. Maj ds beslut den 26 maj 1954 skall den 5-åriga

realskolan krympas till 3-årig realskola med början beträffande första klassen

innevarande läsår. Från och med det läsår, då högstadieverksamheten

startar, skall i den 4-åriga realskolans första klass i regel intagas endast

lärjungar från de delar av läroverkets eller annat läroverks lärjungeområde,

inom vilka försöksverksamhet med nioårig enhetsskola icke pågår.

Klasserna l7 och 27 av den kommunala flickskolan avvecklas med början

innevarande läsår. Från och med det läsår, då högstadieverksamheten

börjar, skall i klass l6 av den kommunala flickskolan i regel intagas endast

lärjungar, som tillhör skoldistrikt, inom vilka försöksverksamhet med nioårig

enhetsskola icke pågår. Den högre folkskolan skall senast från och med

läsåret 1956/57 successivt anordnas som en 4-årig praktisk kommunal realskola

med teknisk linje och handelslinje. Stocksundssystemet må tillämpas

beträffande intagning i klasserna 24 och 35 av läroverket, 26 och 37 av

kommunala flickskolan samt 24 av praktiska kommunala realskolan. Skolöverstyrelsen

skall före den 1 juli 1955 till Kungl. Maj:t inkomma med

förslag i fråga om åtgärder för att bereda lärjungarna i med enhetsskolan

parallella klasser av läroverket, kommunala flickskolan och praktiska kommunala

realskolan jämställdhet med enhetsskolans lärjungar med avseende

å avgiftsfrihet och skolsoeiala förmåner.

Stockholm. Enligt Kungl. Majrts beslut den 4 juni 1954 må i samtliga

överlärardistrikt inom Enskede ■—■ Brännkyrkaområdet folkskolan anordnas

såsom försöksskola med nio obligatoriska klasser (1949 års skoltyp)

med början i klasserna 1 och 2 från och med läsåret 1954/55. I de överlärardistrikt,

där nioårig folkskola med treårig teoretisk examenslinje eller

praktisk linje (1947 års skoltyp) ej redan är anordnad eller 1949 års skoltyp

ej är anordnad på stadium motsvarande femte och högre klasser, må

från och med läsåret 1954/55 anordnas 1947 års skoltyp med början i

klass 5. 1947 års skoltyp skall dock, där ej Kungl. Maj:t framdeles annor
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO

lunda förordnar, i vederbörande överlärardistrikt successivt ersättas av

1949 års skoltyp från och med det att denna når klass 5. Intagning av lärjungar

i den 5-åriga realskolan vid läroverken i Enskede, Brännkyrka och

Gubbängen skall tills vidare från och med läsåret 1954/55 ej äga rum i

första klassen samt tills vidare från och med läsåret 1955/56 ej heller i

andra klassen.

Södertälje. Försöksverksamheten har nått högstadiet läsåret 1954/

55. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 21 januari 1955 skall den 5-åriga realskolan

krympas till 3-årig med början beträffande första klass läsåret

1955/56. Samtidigt avvecklas på samma sätt klasserna l7 och 27 samt l1’

av den kommunala flickskolan.

I skrivelse den 4 augusti 1954 har skolöverstyrelsen, med anledning av

framställningar från vissa lokala skolmyndigheter i Bollnäs, Timrå och

Svedala, hemställt att Kungl. Maj:t måtte besluta bland annat

att särskild utredning verkställes i syfte att mera definitivt reglera förhållandena

vid den temporära eller partiella avvecklingen av vissa högre

skolor i försöksdistrikten,

att ordinarie lärartjänster vid läroverken i Bollnäs, Svedala och Timrå

må under budgetåret 1954/55 återbesättas i hittillsvarande omfattning under

förutsättning, att vid tilldelningen av ordinarie lärartjänster till försöksskolans

högstadium iakttages, att de ordinarie tjänster vid läroverket

som kan anses belöpa på den avvecklade delen av skolan skall anses i

motsvarande mån ersätta ordinarie lärartjänster på högstadiet,

att vaktmästartjänsten vid samrealskolan i Timrå får bibehållas under

budgetåret 1954/55

samt att de till samrealskolan i Timrå hörande kassorna och fonderna

under budgetåret 1954/55 skall förvaltas av särskilda skolstyrelsen i Timrå

skoldistrikt.

Skolöverstyrelsen, som i denna framställning endast syftat till en provisorisk

lösning av förevarande spörsmål även för budgetåret 1954/55, har

anfört bland annat följande.

Enligt överstyrelsens mening bör en utredning verkställas med syfte att

mera definitivt reglera förhållandena vid den temporära avvecklingen av

vissa högre skolor. Med hänsyn bl. a. till att likartade problem kan komma

att uppstå även vid partiell avveckling av högre skolor utan samband med

enhetsskolan synes det lämpligt, att de genom beslut den 30 juni och den

19 juli 1954 tillkallade sakkunniga för utredning rörande skolväsendets utbyggnad

på realskolestadiet under övergångstiden före enhetsskolans genomförande

får i uppdrag att verkställa här ifrågavarande utredning.

Beträffande ordinarie lärartjänster föreslår överstyrelsen, att dessa budgetåret

1954/55 vid samtliga tre läroverken får återbesättas i den omfattning

de hade före avvecklingens början. Varje åtgärd, som onödigtvis på

ett eller annat sätt försvårar försöksverksamheten, bör undvikas. Vakanta

tjänster vid här ifrågavarande realskolor bör därför enligt överstyrelsens

mening återbesättas i vanlig ordning och i den omfattning, som skulle ha

skett, därest realskolorna bibehållits i oförändrad omfattning. Någon skill
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

nåd bör därvid enligt överstyrelsens mening icke göras mellan samrealskolan

i Timrå, som under läsåret 1954/55 är tills vidare helt avvecklad, och

de övriga skolorna. Tilldelningen av ordinarie tjänster till enhetsskolans

högstadium bör givetvis i motsvarande grad minskas vid samtliga skolor.

Beträffande vaktmästartjänsterna vill överstyrelsen med hänsyn till den

relativt höga utgift, som det här är fråga om, förorda, att tjänsten vid

samrealskolan i Timrå bibehålies oförändrad under budgetåret 1954/55 i

avvaktan på den föreslagna utredningen.

Beträffande dispositionen av kassor och fonder bör det ankomma på utredningen

att framlägga förslag. I Timrå bör kassor och fonder under budgetåret

1954/55 förvaltas av den särskilda skolstyrelsen. Överstyrelsen

förutsätter, att de i propositionen 1952: 149 uppdragna och av riksdagen

godkända reglerna för statsbidrag till ljus- och vedkassorna får tillämpas

även under budgetåret 1954/55.

Beträffande de mindre anslag, bidrag till biträden på rektorsexpeditionen,

arvode till bibliotekarien, bokinköp m. m., som upptages i framställningen

från Timrå skoldistrikt, anser överstyrelsen, att de under ifrågavarande

budgetår får uppvägas av de särskilda anslag, som utgår till enhetsskolan,

t. ex. försökskostnadsbidrag, bidrag till skolskjutsar, bidrag till

läroböcker. Överstyrelsen erinrar om att departementschefen uttalat, att

det knappast är nödvändigt att i detta sammanhang taga i beräkning alla

de smärre poster, som figurerar i statens och kommunernas ekonomiska

mellanhavanden. En uppgörelse borde kunna knytas till huvudposterna.

Departementschefen

Sasom framgar av den lämnade redogörelsen förfares vid samordnande

av statlig realskola och försöksskola i ett försöksdistrikt antingen så att

realskolan i takt med utbyggandet av försöksskolans högstadium successivt

avvecklas och förpuppas eller ock så att realskolan bibehålies som en

statlig sektion av kommunens skolväsende, varvid dock i organisatoriskt

hänseende realskolan på olika sätt anpassas till försöksverksamheten. Det

första alternativet har hittills tillämpats beträffande realskolorna i Timrå,

Svedala och Nederkalix. Det senare alternativet har kommit till användning

i vissa större försöksdistrikt, såsom Huskvarna, Sundbyberg, Bollnäs,

Skellefteå m. fl. Anpassningen av realskoleorganisationen till enhetsskoleorganisationen

har därvid skett på olika sätt, beroende av den lokala utformningen

av det högre skolväsendet, de högre skolornas upptagningsområden

m. m.

För lösandet av de ekonomiska och administrativa problem, som närmast

sammanhänger med avvecklingen av en statlig realskola i ett försöksdistrikt

men som även berör de fall, där realskolan tills vidare bibehålies, har vid

1952 års riksdag uppdragits vissa riktlinjer, avsedda att i första hand tilllämpas

för perioden 1951/52—1953/54. Den av skolöverstyrelsen i somras

gjorda framställningen i ämnet syftar endast till eu provisorisk lösning för

budgetaret 1954/55 av vissa hithörande frågor och den avser för övrigt

blott några få av de försöksdistrikt, som här är aktuella.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

Jag vill för egen del framhålla, att det synes svårt att på förhand ange

några riktlinjer för en definitiv reglering av de ekonomiska och organisatoriska

problem, som uppkommer vid införande av försöksverksamhet i

skoldistrikt, där statlig realskola och eventuellt även andra högre skolor

finnes. Måhända gäller detta icke i så hög grad när realskolan successivt

avvecklas och sedan förpuppas. Men beträffande de fall, där realskolan avses

skola tills vidare bibehållas, visar de senaste årens erfarenheter med all

tydlighet, att anpassningen av realskoleorganisationen till enhetsskoleorganisationen

med nödvändighet måste ske på olika vägar alltefter

skiftande lokala förhållanden; i dessa fall är problemlösningarna ingalunda

entydiga. Utan en särskild undersökning av hithörande frågor kan

enligt min mening några fasta riktlinjer för reglering av de ekonomiska

och organisatoriska förhållandena ej genomföras. Med avseende

å de faktiska lokala förhållanden och omständigheter, som därvid

måste beaktas, synes numera ett tillräckligt, om än säkerligen ej

fullständigt erfarenhetsmaterial föreligga. Det kommer att ytterligare kompletteras,

sedan skolöverstyrelsen till åtlydnad av Kungl. Maj:ts i det

föregående återgivna beslut avgivit förslag till bestämmelser i fråga om

de för realskola och enhetsskola gemensamma ekonomiska förhållandena i

Skellefteå, Sundsvall och Falun. Åtskilliga andra frågor av mera allmän

beskaffenhet rörande statens understöd till skolväsendet är numera också

föremål för behandling inom särskilda utredningar. Jag erinrar om allmänna

statsbidragsutredningen och sakkunnigutredningen för vissa statsbidragsfrågor

på skolväsendets område. De med ett framtida avskaffande

av terminsavgifterna vid de högre skolorna förknippade frågorna är vidare

under övervägande inom realskoleutredningen.

I avvaktan på resultatet av den undersökning, som sålunda enligt min

mening nu bör komma till stånd, torde böra utverkas riksdagens bemyndigande

för Kungl. Maj:t att efter prövning i varje särskilt fall provisoriskt

reglera de ekonomiska och organisatoriska frågor, som sammanhänger med

de statliga realskolornas ställning i försöksdistrikten och med samordnandet

av högre skolor och försöksskolor i dylika distrikt. Bemyndigandet

torde, såvitt nu kan bedömas, lämpligen böra avse perioden 1954/55—

1956/57.

Av vad jag i det föregående anfört, framgår att jag anser mig icke heller

kunna på förhand precisera de linjer, efter vilka förevarande olika problem

bör provisoriskt lösas under nämnda tidsperiod. Vissa allmänna normer

samt vissa redan nu förutsebara problemställningar torde dock kunna

anges.

Sålunda bör enligt min mening de vid 1952 års riksdag uppdragna riktlinjerna

alltjämt vara vägledande för de fall, där den statliga realskolan

avvecklas och förpuppas. Kommunerna synes alltså i dylika fall alltjämt

böra kunna erhålla särskilt statsbidrag till ersättning lör de fyllnadsbelopp

3 — Bihang till, riksdagens protokoll 1955. 1 sand. Nr 720

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 1‘20

av statsmedel, som vid realskolans bibehållande skulle ha utgått för täckande

av ljus- och vedkassornas utgifter. Bidragsbeloppet synes kunna,

beräknas på grundval av det hittills tillämpade treårsgenomsnittet, där ej

särskilda lokala förhållanden gör att en dylik medeltalsberäkning blir missvisande.

Frågan huruvida och i vad mån förevarande bidrag skall utgå

bör vidare alltjämt bedömas med beaktande av storleken av de byggnadsbidrag,

som utgått eller må utgå till kommunen för skolbyggnadsföretag,

avseende lokaler för försöksskolans högstadium eller ersättningslokaler för

sådana utrymmen, som tas i anspråk för högstadiet. Jag erinrar om att

både Timrå och Nederkalix skoldistrikt under senare tid erhållit betydande

bidrag för dessa ändamål.

Även i de fall, där realskolan bibehålies vid sidan av försöksverksamheten,

bör såsom hittills i regel terminsavgiftssystemet avskaffas vid realskolan

och kommunen övertaga motsvarande kostnader, i den mån de ej

täckes av statsbidrag till ljus- och vedkassan eller av andra inkomstkällor.

Vad gäller lärartjänsterna vid realskolan bör framhållas, att realskolan

efter en avveckling visserligen förpuppas och saknar lärjungar och i regel

även rektor, men att detta formellt likväl ej innebär att den nedlägges;

så länge det är fråga om försöksverksamhet bör ett slutligt nedläggande ej

ske. Lärartjänsterna i kunskapsämnen bör således fortfarande kvarstå på

realskolans stat. De kan då antingen återbesättas i hittillsvarande omfattning

eller ock vakanssättas utan att uppehållas med vikarie. I det förstnämnda

fallet är lärarna enligt kungörelsen 1951: 598 skyldiga att helt eller

delvis fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet på försöksskolans högstadium;

i det senare fallet inrättas i stället motsvarande antal tjänster på försöksskolans

högstadium. Från ekonomiska synpunkter är det utan betydelse

vilken väg som väljes, ty i båda fallen står staten för hela avlöningskostnaden.

Såvitt gäller övningslärartjänster och vaktmästartjänster får observeras,

att för avlönande av kommunalt anställda övningsliirare statsbidrag utgår

med 78 procent och att till kostnaderna för kommunala vaktmästartjänster

intet statsbidrag utgår. Frågan huruvida övningslärartjänster och vaktmästartjänster

skall återbesättas på realskolans stat i de fall, där realskolan

avvecklas och förpuppas, synes liksom frågan om ersättning för bidrag till

ljus- och vedkassornas utgifter böra bedömas mot bakgrunden av de byggnadsbidrag,

som utgått eller må utgå för försöksskolans högstadium.

I de fall, där realskolan bibehålies men likväl på ett eller annat sätt

hopkrympes för anpassningen till försöksverksamheten, kan givetvis för

den kvarvarande delen av realskolan uppstå en minskning i behovet av

tjänster av nu avsedda slag. Hur därvid bör förfaras är i hög grad beroende

av skiftande lokala förhållanden. Även här bör emellertid beaktas bland

annat det eventuella byggnadsbidrag, som kommunen må erhålla för sådana

lokaler för försöksskolans högstadium, som eljest måst uppföras för

realskolans behov.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 190

Där övningslärare och vaktmästare alltjämt är anställda vid realskolan,

bör de givetvis vara skyldiga att tjänstgöra även vid försöksskolan.

I distrikt, där den statliga realskolan avvecklas och förpuppas, synes i

regel de administrativa uppgifter, som handhafts av rektor vid realskolan,

böra ankomma på den särskilda skolstyrelsen. Realskolornas bibliotek, materiel

och samlingar bör utan ersättning få nyttjas för försöksskolans räkning.

Eventuella behållningar av kassor och fonder torde, där dessa ej kan

nyttjas för föreskrivna ändamål och permutation i vederbörlig ordning ej

sker, i regel böra fonderas i avvaktan på ett slutligt ställningstagande till

frågan om realskolans nedläggande.

I och med att realskolan avvecklas eller krympes, minskas automatiskt

de statliga anslagsmedlen till biträdespersonal på rektorsexpeditionen, bibliotekariearvode

m. m. Den ökade kostnad, som därmed uppstår för kommunen,

torde i regel få anses uppvägd av de statsbidrag, som i olika hänseenden

utgår till försöksskolan, bland annat i form av särskilt försökskostnadsbidrag.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och förordat hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att för budgetåren 1954/55

—1956/57 provisoriskt reglera de av mig i det föregående

berörda ekonomiska och organisatoriska frågor, som sammanhänger

med de statliga realskolornas ställning i försöksdistrikten

och med samordnandet av högre skolor och

försöksskolan i dylika distrikt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

III. Den fackliga ledningen i försöksdistrikten

m. m.

1. Inledning

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 maj 1954 har Läroverlcslärarnas riksförbund

hemställt om en lösning snarast möjligt av frågan om den kommunala

skolledarorganisationen och skolledarskapet i skoldistrikt, i vilka

försöksverksamhet bedrives eller i folkskolan inbyggda realskollinjer förekommer.

Förbundets framställning avser en provisorisk anordning i avvaktan

på det förslag, som 1951 års skolstyrelseutredning enligt givna direktiv

har att framlägga i frågan.

Över framställningen har yttranden avgivits av skolöverstyrelsen och

1951 års skolstyrelseutredning. Skolöverstyrelsen har därvid, liksom vid

flera tidigare tillfällen, understrukit nödvändigheten av att varje stadium

av enhetsskolan erhåller en för stadiet i fråga utbildad och erfaren ledare.

Enligt överstyrelsens mening kan det bland annat med hänsyn till det stora

ansvar och den omfattande arbetsbörda, som åvilar överlärarna i skoldistrikt

med enhetsskola eller inbyggd realskola, knappast vara rationellt

att låta dessa, utöver de många nya och omfattande arbetsuppgifter av

organisatorisk art, som försöksverksamhet med nioårig enhetsskola eller

utökning av folkskolan med inbyggd realskola medför, belastas även med

de speciella och mycket krävande arbetsuppgifter, som sammanhänger med

den direkta pedagogiska ledningen av högstadiet.

Överstyrelsen har i anledning av riksförbundets framställning hemställt,

att — därest skolstyrelseutredningen icke skulle framlägga förslag till definitiva

bestämmelser i frågan i så god tid, att det kunde läggas till grund

för proposition till 1955 års riksdags vårsession — Kungl. Maj:t måtte

anmoda utredningen att, med beaktande av riksförbundets framställning,

framlägga förslag till provisoriska bestämmelser på sådant sätt, att förslaget

kan föranleda proposition till nämnda riksdag.

Med hänsyn till vikten av att frågan om försöksskolornas och de nämnda

realskolornas ledning erhåller en ändamålsenlig lösning och att ett kommande

förslag i frågan icke föregripes, har överstyrelsen därjämte föreslagit,

att vid uppstående vakanser på distriktsöverlärartjänster inom skoldistrikt

med i folkskola inbyggd realskola eller försöksverksamhet med

nioårig enhetsskola den ledigblivande tjänsten borde tills vidare vakanssättas.

Skolstyrelseutredningen har i sitt yttrande över riksförbundets framställning

anmält, att utredningen i de av förbundet berörda avseendena

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO

ämnade avge förslag inom sådan tid att det kunde läggas till grund för

proposition till 1955 års riksdag.

Med skrivelse den 3 november 1954 har skolstyrelseutredningen i enlighet

därmed avlämnat förslag (stencilerat) till provisorisk reglering från och

med hudgetåret 1955/56 av vissa frågor rörande den lokala fackliga ledningen

av försöksverksamheten och i folkskola inbyggd realskollinje. Med

hänsyn till den utveckling försöksverksamheten nu nått och sedan ordinarie

tjänster för lärare i kunskapsämnen från och med budgetåret 1954/55

inrättats i försöksdistrikten, är det enligt utredningens mening av flera

skäl angeläget att ägna ökad uppmärksamhet åt organisationen av försöksverksamhetens

lokala fackliga ledning. Emellertid är, framhåller utredningen

vidare, spörsmålet om den fackliga ledningen endast en del av den

större frågan om skolväsendets lokala ledning överhuvudtaget, vilken i

sin helhet skall omfattas av utredningens förslag. Den lokala ledningen har

i sin tur ett samband med utformningen av skolans regionala ledning, vilken

fråga också faller inom utredningens uppdrag. Möjligen kan det, anför

utredningen, synas olämpligt att nu bryta ut en delfråga ur detta sammanhang.

Behovet av snara åtgärder i syfte att förstärka den fackliga

ledningen i försöksdistrikten och distrikt med i folkskolan inbyggd realskola

är dock enligt utredningens uppfattning så stort, att dylika åtgärder

icke bör anstå till dess ett slutligt förslag till lösning av hela det nämnda

frågekomplexet föreligger.

Över skolstyrelseutredningens förslag har yttranden avgivits av skolöverstyrelsen

— efter hörande av samtliga folkskolinspektörer och skolstyrelserna

i försöksdistrikten — statskontoret och statens lönenämnd ävensom

av Rektorernas riksförening, Låroverkslärarnas riksförbund, Sveriges

överlärarförbund, Städernas folkskolinspektörsförbund, Sveriges folkskollärarförbund

och Sveriges folkskollärarinneförbund (gemensamt yttrande),

Sveriges småskollärarinneförbund, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas

förbund samt Skolstyrelseförbundens rikskommitté.

2. Nuvarande förhållanden

Försöksdistrikt

Enligt § 8 b) mom. 7 folkskolestadgan skall distriktsöverlärare närmast

under skolstyrelsen vara ledare av skoldistriktets folkskoleväsen. Såvida

icke annat särskilt föreskrives, äger denna bestämmelse tillämpning också

för försöksdistrikten; folkskoleväsendet omfattar där även högstadiet.

Är skoldistriktets folkskoleväsen av stor omfattning, äger skoldistriktet

enligt § 8 a 2) folkskolestadgan i stället för distriktsöverlärare anställa

kommunal folkskolinspektör. Beträffande dylik inspektör gäller i nämnda

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

hänseende samma bestämmelser som för distriktsöverlärare. I distrikt med

kommunal folkskolinspektör må jämväl anställas en eller flera s. k. annan

överlärare.

I 39 av de 46 försöksdistrikten läsåret 1954/55 fungerar distriktsöverlärare

som kommunal skolledare. I 5 av distrikten är kommunal folkskolinspektör

skolledare. I Stockholms skoldistrikt är skolledningen organiserad

på särskilt sätt. I ett försöksdistrikt, Sundbyberg, utövas ledningen av

folkskoleväsendet av en särskild skolchef, som jämväl har att utan ersättning

uppehålla rektorstjänsten vid samrealskolan i Sundbyberg (Kungl.

Maj:ts beslut den 12 oktober 1951 och den 14 maj 1954; jämför 28 § de

särskilda bestämmelserna för försöksverksamheten med nioårig enhetsskola,

statsliggaren s. 680—685).

Befattning som kommunal folkskolinspektör må, liksom skolchefsbefattningen

i Sundbybergs skoldistrikt, ej vara förenad med lärartjänst vid

folkskoleväsendet. Distriktsöverlärare däremot skall inneha ordinarie folkskollärartjänst

i skoldistriktet. Under innehav av distriktsöverlärartjänsten

frånträdes utövningen av folkskollärartjänsten. Distriktsöverläraren har

emellertid att meddela undervisning i viss omfattning, närmare angiven

i 4 § avlöningsreglementet för folkskolan. För distriktsöverlärare i försöksdistrikten

må dock enligt Kungl. Maj:ts beslut den 12 augusti 1949 och

den 7 mars 1952 undervisningsskyldigheten nedsättas under de i avlöningsreglementet

föreskrivna minimigränserna. För distriktsöverlärare i distrikt

med försöksavdelningar i sjunde eller högre klass äger sålunda skolöverstyrelsen

nedsätta antalet veckotimmar med högst sex timmar under det

antal, som skulle ha fastställts, därest försöksverksamhet ej bedrivits, dock

att undervisningsskyldigheten ej må understiga fem veckotimmar. Sistnämnda

antal är redan enligt avlöningsreglementet minimum för de större

distrikten (40 eller flera Uiraravdelningar).

Beträffande den pedagogiska delen av skolledningen i försöksdistrikten

har Kungl. Maj:t för några försöksdistrikt medgivit särskilda anordningar.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 10 april 1953 skall rektor för samrealskolan

i Huskvarna tills vidare vara pedagogisk ledare för försöksverksamheten

i Huskvarna skoldistrikt. Vidare har Kungl. Maj:t genom särskilda

beslut den 10 september 1954 under vissa villkor medgivit anställande

under läsåret 1954/55 av studieledare för högstadierna i Bollnäs stads och

landskommuns försöksdistrikt, Sköns försöksdistrikt samt Timrå försöksdistrikt.

För Bollnäs del gäller, att som studieledare skall vara förordnad en lektor

vid det med allmänna läroverket i Bollnäs förenade kommunala gymnasiet

och att högst åtta veckotimmar av den studieledaren såsom lektor åvilande

undervisningsskyldigheten skall fullgöras genom fyllnadstjänstgöring vid

försöksskolorna inom de båda skoldistrikten i egenskap av studieledare för

deras högstadium. För fyllnadstjänstgöringen utgår statsbidrag med två

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO

tredjedelar av vad som skolat ut ga enligt de för försöksverksamheten gällande

statsbidragsgrunderna. Studieledararvode må utgå med belopp som

skolöverstyrelsen bestämmer, doek högst 2 000 kronor; härtill utgår icke

statsbidrag. Beträffande Skön och Timrå gäller, att som studieledare skall

vara förordnad en på högstadiet tjänstgörande lärare i kunskapsämnen,

vilken skall äga behörighet till ordinarie adjunktstjänst vid allmänt läroverk

respektive ordinarie lärartjänst i läroämnen vid kommunal realskola

eller ock ha av överstyrelsen förklarats lämplig för befattningen. Skolstyrelsen

må för studieledartjänstgöringen bevilja studieledaren nedsättning

i den honom såsom lärare åvilande undervisningsskyldigheten, i Skön med

högst åtta veckotimmar och i Timrå med högst elva timmar. Statsbidrag

till avlönande av timlärare för nedsättningstimmarna utgår med två tredjedelar

av det belopp, som enligt gällande statsbidragsbestämmelser skolat

utgå. Studieledararvode må utgå med belopp, som överstyrelsen bestämmer,

dock högst 3 000 kronor; statsbidrag utgår icke härtill.

Skolstyrelseutredningen framhåller inledningsvis att försöksverksamheten

för de därav berörda distriktsöverlärarna medfört

a) ökat antal klasser på högstadiet (tre i stället för en eller två) med ämneslärarundervisning

i samtliga;

b) ansvar för försöksverksamhetens utformning och bedrivande;

c) högst väsentligt ökat antal kollegier, klass- och ämneskonferensei,

d) ökat lärarantal, bland annat tillhörande andra lärarkategorier än tidigare;
e)

ökat organisationsarbete särskilt avseende högstadiet.

Utöver den förutberörda möjligheten till nedsättning av undervisningsskyldigheten

för distriktsöverlärarna i försöksdistrikten samt den medgivna

anordningen med särskilda pedagogiska ledare i några distrikt har

vissa ytterligare åtgärder vidtagits för att lätta skolledarnas arbetsbörda

i försöksdistrikten. Härom anför utredningen bland annat följande.

Ett visst biträde med den pedagogiska ledningen lämnas genom den

konsulentverksamhet, som under skolöverstyrelsens centrala ledning bedrives

i försöksdistrikten. Av naturliga skäl har denna verksamhet doek

endast kunnat få begränsad omfattning. Enligt av utredningen inhämtade

uppgifter uppgick de speciellt inom försöksverksamheten tjänstgörande

konsulenternas sammanlagda tjänstgöringstid under läsåret 1953/54 till

320,5 dagar. Då försöksdistriktens antal var 37, innebär det i medeltal

8,0 konsulentdagar per distrikt. T jämförelse med läsåret 1953/54 föreligger

en minskning med i det närmaste två dagar.

Av betydelse i detta sammanhang är också den i samtliga försöksdistrikt

med högstadium verksamme yrkesvalsläraren. Denne är vanligen en heltidsanställd

lärare vid skolan och samtidigt arvodestagare inom arbetsmarknadsverket.

I hans verksamhet ingår dels undervisning (yrkesvägledning)

och kontakt arbete (samråd i yrkesvalsfrågor med lärare, läkare,

skolsköterska, målsmän och arbetsförmedling), som helt betalas av skolan,

och dels enskild yrkesvägledning, informationsmöten med föräldrar om

yrkesvalsproblem, kontakt med arbetsgivar- och arbetstagarparterna, vil
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj.ts ''proposition nr ISO

ken verksamhet arvoderas av arbetsmarknadsstyrelsen. Därjämte skall

yrkesvalsläraren biträda den kommunale skolledaren med organiserandet

av klass 9y.

Skoldistrikt med inbyggda realskollinjer

Innevarande läsår finnes inbyggda realskollinjer, förutom i Stockholm

(språklinjen vid Stockholms folkskolors sångklasser och den teoretiska

hnjen vid 1947 års skolor i Stockholm), i följande skoldistrikt: Halmstad,

Linköping, Lund, Malmö, Skövde, Tibro, Västerås och Växjö. Det sammanlagda

antalet klassavdelningar på dessa linjers högstadium uppgår

till 63. Från och med nästa läsår tillkommer inbyggda linjer i Täby, Umeå

landskommuns, Umeå stads och Uppsala skoldistrikt.

Bestämmelser rörande i folkskolan inbyggda realskollinjer har meddelats

av Kungl. Maj:t den 4 juni 1954 (statsliggaren s. 685 och 686). Enligt

4 § dessa bestämmelser skall vad i stadgan för kommunala realskolor sägs

om kollegium, klasskonferens och ämneskonferens samt rektors åligganden

äga motsvarande tillämpning för realskollinje, varvid föreskrifterna rörande

rektor skall avse den kommunale skolledare inom skoldistriktet, som

skolöverstyrelsen efter förslag av skolstyrelsen bestämmer. Denna föreskrift

innebär, att kommunal folkskolinspektör, s. k. annan överlärare eller distriktsöverlärare

kan komma i fråga för uppgiften. Däremot kan rektor

lör i kommunen befintlig högre skola icke utses till ledare för den inbyggda

linjen; ej heller kan någon av lärarna förordnas.

Enligt rådande ordning måste således, framhåller skolstyrelseutredningen,

i de ifragavarande distrikten tolkskolinspektör eller överlärare utöver

små övriga åligganden åtaga sig uppgifter som, om kommunal realskola

upprättats, ankommit på en för dylik skola särskilt förordnad rektor.

3. Skolstyrelseutredningens förslag

I det följande lämnas först en sammanfattning av utredningens förslag

och därefter en redogörelse för den närmare motiveringen för förslagen.

Skolstyrelseutredningen föreslår följande.

A. Behörighet till d i s t r i k t s ö v e r 1 ä r a r t j ä n st i försöksdistrikt

m. m.

1. Utöver nuvarande behörighetsbestämmelser skall gälla, att jämväl

ordinarie lärare, som är behörig att söka och inneha ordinarie lärartjänst

i kunskapsämnen (innefattar även ordinarie folkskollärartjänst i Ca 23)

på försöksskolas högstadium, skall vara behörig att i skoldistrikt eller

vid skola, där försöksverksamhet med nioårig enhetsskola bedrives eller

medgivits, inneha distriktsöverlärartjänst (rektorstjänst) eller befattning

som s. k. annan överlärare (rektorsbefattning).

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 180

2. Benämningarna distriktsöverlärare och överlärare avskaffas

i samtliga skoldistrikt och ersättes med titeln rektor.

3. Förordnas ordinarie lärare, som avses i p. 1, såsom rektor i försöksdistrikt,

skall Kungl. Maj:t för ett år i sänder fastställa rektorns lön.

B. Förstärkning av den pedagogiska ledningen i försöksdistrikten
4.

Vid skola eller i skoldistrikt, där försöksverksamhet med nioårig enhetsskola

bedrives och där den facklige skolledaren icke äger utbildning

för och erfarenhet av undervisning på såväl låg- och mellanstadiet som

högstadiet, skall studieledare — benämnd studierektor — få

anställas för att biträda med den pedagogiska ledningen av det stadium

eller de stadier, som skolledaren icke själv kan anses representera. Äger

skolledare kompetens att leda försöksskolans alla stadier, skall studieledare

kunna anställas för det stadium, skolstyrelsen prövar lämpligt.

5. Det skall ankomma på skolstyrelsen att bestämma, huruvida

studierektor skall finnas i distriktet, dock att skolöverstyrelsens

medgivande skall fordras, om distrikt med mindre än

20 läraravdelningar önskar anställa studierektor eller om distrikt önskar

anställa mer än en studierektor.

6. För studierektor skall gälla särskild instruktion.

7. Studierektor skall förordnas av skolstyrelsen för ett år i sänder.

Om ej särskilt hinder möter, skall behörig lärare, som är anställd vid försöksskola

i distriktet, förordnas. Möter hinder däremot, må efter skolöverstyrelsens

medgivande lärare vid annan, närbelägen skola förordnas.

Formellt behörig att förordnas som studierektor för försöksskolans

högstadium skall lärare vara, som är behörig till ordinarie lärartjänst i

kunskapsämnen (innefattar även ordinarie folkskollärartjänst i Ca 23)

å nämnda högstadium.

(Beträffande sistnämnda fråga har ledamoten Sävborg i särskilt yttrande

föreslagit, att behörighetsbestämmelsen utformas så, att studierektor

på högstadiet skall vara behörig till ordinarie adjunktstjänst vid kommunal

realskola eller ock ha av skolöverstyrelsen förklarats behörig till

här avsedd studierektorsbefattning.)

Behörig att förordnas som studierektor för försöksskolas låg- och mellanstadier

skall lärare vara, som är behörig till ordinarie små- eller folkskollärartjänst.

Såsom studierektor skall endast kunna förordnas lärare, som av statens

folkskolinspektör förklarats lämplig för uppgiften. Innan skolstyrelsen utfärdar

förordnande för studierektor, skall därför ansökningshandlingarna

av styrelsen insändas till folkskolinspektören, som skall yttra sig över de

sökandes lämplighet.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 1W

8. Studierektor skall erhålla nedsättning i den undervisningsskyldighet,

vilken åligger honom som lärare, med ett i förhållande

till antalet läraravdelningar på stadiet varierande antal veckotimmar. Nedsättningen

skall medges av skolöverstyrelsen enligt följande tabell.

Högstadiet kl. 7—9

Låg- och mellanstadiet kl. 1 — 6

Antal

Antal

Antal

Antal

avdelningar

timmar nedsättning

avdelningar

timmar nedsättning

4— 9

4- 6

8—18

CO

i

9—14

6— 8

18-28

6—10

14—

8-12

28-

8-14

9. Studierektor skall erhålla särskilt arvode, varierande med hänsyn

till storleken av det stadium, för vilket han är anställd. Arvodet bör, på

grundval av de uppgifter och den ställning studierektor enligt utredningens

förslag skall ha, bestämmas av Kungl. Maj:t efter förhandlingar med berörda

personalorganisationer.

10. Till arvode åt studierektor i försöksdistrikt skall statsbidrag

utgå efter samma grunder som till lön åt lärare i kunskapsämnen å försöksskolans

högstadium.

C. Den pedagogiska ledningen i skoldistrikt

med i folkskolan inbyggda realskollinjer

Vad under B. föreslagits för att provisoriskt tillgodose försöksdistriktens

behov av förstärkt pedagogisk ledning av högstadiet skall i tillämpliga

delar gälla jämväl beträffande skoldistrikt med i folkskolan inbyggd realskollinje.

Statsbidrag till arvode åt studierektor skall dock utgå enligt de

för statsbidrag till avlöning åt rektor vid kommunal realskola gällande

grunderna.

Av skolstyrelseutredningens motivering för dessa förslag inhämtas

bland annat följande.

A. Behörighet till distriktsöverlärartjänst i

försöksdistrikt m. m.

1. De nya lärargrupperna i försöksdistrikten kommer under de närmaste

åren att bli allt större. Enligt nu gällande bestämmelser har lärare med

adjunkts- eller ämneslärarkompetens icke behörighet att anställas som

distriktsöverlärare, såvida de icke också är behöriga att inneha ordinarie

folkskollärartjänst. Detta förhållande är enligt utredningens mening icke

tillfredsställande.

Vare sig enhetsskolan i ett distrikt framväxer som en utbyggnad av folkskolan

eller, i distrikt där realskola finns, uppstår genom en sammansmält
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120

ning av dessa båda skolformer, blir enhetsskolan en ny skola, som i organisatoriskt

hänseende kommer att skilja sig från folkskolan, bland annat genom

att den rymmer ett högre stadium och tar i anspråk ytterligare en

lärarkategori, ämneslärarna. Det ligger i sakens natur att man, när denna

skola genomförts, i fråga om dess fackliga ledning måste ga utanför den

nuvarande folkskolans ram och rekrytera skolledarna även ur ämneslararnas

krets. Skäl att vänta härmed till försöksperioden är till ända föreligger

emellertid enligt utredningens uppfattning icke.

Det kan synas som om det skulle vara utan betydelse att redan i detta

förslag till provisoriska bestämmelser för försöksdistrikten ta upp dettii

spörsmål, då man kan förutse, att det under den närmaste tiden endast i

ett ringa antal fall kan bli aktuellt att ledigförklara tjänster av denna art.

Utredningen anser det emellertid vara av vikt, att ett beslut snarast möjligt

kommer till stånd i denna fråga, även om det till en början huvudsakligen

får principiell betydelse. Det är nämligen angeläget, att varje åtgärd,

som kan bidraga till att åstadkomma en utjämning mellan olika skolformer

och lärarkategorier, vidtages så snart det kan ske. Utredningen föreslår

därför, att bestämmelser utfärdas av innebörd att, förutom lärare, som

är behörig till ordinarie folkskollårartjänst, även ordmane lärare, \ liken

är behörig att söka och inneha ordinarie lärartjänst i kunskapsämnen på

försöksskolas högstadium, skall vara behörig dels till dist rikl so verlärartjänst

(rektorstjänst enligt utredningens förslag nedan) i distrikt, där försöksverksamhet

med 9-årig enhetsskola bedrives eller medgivits, dels ock

till befattning som »annan överlärare» (rektor), där med sådan befattning

förenas uppdraget att leda nyss nämnd försöksverksamhet.

Förordnas här föreslagen lärare till skolledare, bör hans ordinarie lärartjänst

föras över stat och återbesättas enligt de regler som gäller vid förordnande

av rektor för allmänt läroverk eller högre kommunal skola.

Utredningen har även övervägt, huruvida förslaget om behörighet föi

ämneslärarkategorien till skolledartjänst i försöksdistrikt också bör avse

distrikt med i folkskolan inbyggd realskollinje. Anledningen till dessa överväganden

är naturligtvis, att ämneslärare här knytes till eu kommuns iolkskolorganisation.

Enligt utredningens uppfattning bör i princip galla, att

folkskollärare, ämneslärare och adjunkter skall vara jämställda vid ansökan

till skolledartjänst vid skolform, där alla kategorierna finns anställda. Emellertid

är förhållandena i skoldistrikt med inbyggda realskollmjer icke helt

likartade med förhållandena i försöksdistrikten utan fordrar särskilda överväganden,

vilka utredningen funnit lämpligen böra anstå, tills det genom

realskoleutredningens pågående undersökningar skapats större klarhet om i

vilken omfattning inbyggda realskolor kan väntas förekomma. I avvaktan

härpå bör en provisorisk lösning av detta spörsmål icke nu avagabrmgas.

2 För närvarande finns alltså ingen anledning att vidga kretsen av behöriga

sökande till skolledartjänster i andra distrikt än sådana försoksdistrikt,

där ämneslärare är knuten till folkskolorganisationen. I anslutning

till förslaget under p. 1 vill utredningen emellertid beträffande samtliga

skoldistrikt föreslå, att benämningarna dist rikt söverlä rare och »annan överlärare»

avskaffas och ersättas med benämningen rektor. Att så bor bil fallet

i de distrikt, där lärarna i läroämnen blir behöriga till dessa skolledartjänster

torde icke närmare behöva motiveras. Emellertid avser utredningen

att i sitt slutliga förslag rörande skolans fackliga ledning föreslå enhet
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

liga benämningar pa skolledarna. Utredningen vill därför bestämt yrka på

att titeln rektor införes i samtliga skoldistrikt i och med att den införes i

försöksdistrikten. Åtgärdens syfte är att genom att nu införa en benämning,

som har gammal hävd och användes inom praktiskt taget alla andra

skolformer än folkskolan, markera att det inte föreligger någon principiell

skillnad i skolledaruppgifterna mellan folkskola, försöksskola (enhetsskola)

och andra skolor.

Denna namnändring torde böra ske genom en generell ändringsbestämmelse.

3. Utredningen har för avsikt att inom den närmaste tiden framlägga

förslag rörande hela skolledarinstitutionens organisation. Utredningen anser

sig icke nu böra framlägga förslag till nya bestämmelser av provisorisk

natur rörande lön och undervisningsskyldighet för skolledarna i försöksdistrikten.

De av utredningen föreslagna ändrade behörighetsreglerna ger

enligt utredningens uppfattning icke heller anledning att provisoriskt ändra

det nu vid tillsättning av överlärare använda förfarandet. Detta bör i tilllämpliga

delar alltjämt gälla.

Vad överlärarlönerna beträffar, så har dessa reglerats varken med tanke

på skolledaruppgifterna i försöksdistrikten eller med tanke på att tjänstinnehavarna

skulle kunna rekryteras bland ordinarie lärare i 25—29 lönegraden.

Öppnas vägen för adjunkter och amneslärare till de ifrågavarande

skolledartjänsterna, är det därför skäligt, att en möjlighet skapas att erbjuda

en högre lön i de fall tillfredsställande villkor inte kan erbjudas enligt

den nuvarande ordningen.

Statsbidrag till avlönande av rektor bör oavsett hans kompetens utgå

efter samma grunder som nu gäller för statsbidrag till distriktsöverlärares

lön.

B. Förstärkning av den pedagogiska ledningen

i försöksdistrikten

4. Redan vid remissbehandlingen av skolkommissionens principbetänkande

uppmärksammades frågan, om inte biträdande skolledare i enhetsskolan

skulle bli behövliga för de stadier, vilka ledaren av skolan icke hade

utbildning för. Sveriges folkskollärarförbund uttalade sålunda, att, om en

klasslarare bleve rektor för enhetsskolan, högstadiet borde ha en adjunktsutbildad

studierektor (biträdande rektor), och, om en adjunktsutbildad

lärare bleve rektor, låg- och mellanstadierna borde ställas under en ldasslärarutbildad

biträdande rektors ledning.

I sin skrivelse den 17 maj 1954 angaende provisoriska bestämmelser

rörande skolledarorganisationen i försöksdistrikten har Läroverkslärarnas

riksförbund tagit upo denna tanke. Riksförbundet hävdar, att en förstärkning

av försöksskolornas pedagogiska ledning är nödvändig och anför som

motivering härför bland annat, att en organisation av här ifrågavarande

slag medför nya, ansvarsfulla och tidskrävande uppgifter för de lokala skolledarna,

uppgifter som till icke ringa del är av annan karaktär än de, som

vanligen är förenade med rektorat eller överlärarskap. Principiellt anser

liksföibundet, att man icke kan fordra, att en lärare skall vara pedagogisk

ledare för ett annat stadium än det, för vilket han utbildats. Förbundet

uppehåller sig i sin skrivelse särskilt vid de nuvarande förhållanden, då

klasslarare är facklig ledare, och uttalar, att om denne skall utöva ledning
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

en även för högstadiet, en försvagning av skolledningen på detta stadium

måste bli följden i jämförelse med förhållandena vid läroverken. En sådan

försvagning ter sig — fortsätter riksförbundet — så mycket mindre motiverad,

som det här är fråga om försöksskolor, vilka följaktligen är i behov

av bästa möjliga ledning. Riksförbundet anser emellertid, att i princip liknande

svårigheter uppträder beträffande låg- och mellanstadierna, om den

facklige ledaren för en enhetsskola har ämneslärarutbildning. Utredningen

kan i huvudsak ansluta sig till dessa riksförbundets synpunkter.

Genom hänvändelse till de trettio försöksdistrikten med högstadieundervisning

läsåret 1953/54 har utredningen sökt närmare utröna behovet av

en förstärkning av skolans fackliga ledning. Av svaren framgår, att särskilt

den pedagogiska ledningen är mycket krävande. Belysande är härvid att

kollegier, klass- och ämneskonferenser, som tidigare endast förekommit

sporadiskt och i begränsad omfattning i folkskolan, numera är mycket ofta

förekommande, i medeltal cirka 20 gånger under nämnda läsår. Distriktsöverläraren

har i regel lett dessa sammanträden. Beträffande de många

uppgifter av organisatorisk art, som särskilt hör samman med högstadiet,

har skolledaren i försöksdistrikten fått viss hjälp av klassföreståndare,

huvudlärare, gymnastiklärare och inte minst av yrkesvalslärare. Trots detta

framhålles det allmänt, att organisatoriska och administrativa uppgifter tar

så mycket tid, att den pedagogiska ledningen allvarligt får eftersättas.

Den gjorda undersökningen och av utredningen hållna överläggningar

med representanter för vissa försöksdistrikt har gett starkt stöd åt uppfattningen,

att skolledningarna i försöksdistrikten måste förstärkas och att

detta i första hand måste ske genom åtgärder på det pedagogiska området.

Utredningen har vid sina överväganden av hur detta bör ske funnit det

lämpligt, att man fortsätter på den väg med biträdande studieledare, som

redan beträtts i vissa distrikt, och föreslår, att denna institution nu blir

föremål för en närmare provisorisk reglering.

I anslutning till utredningens synpunkter och förslag under A. p. 2 angående

skolledares benämning bör här avsedd biträdande pedagogisk studieledare

få titeln studierektor.

5. Det kan diskuteras, huruvida studierektor fordras i samtliga försöksdistrikt,

i de minsta likaväl som i de största. I distrikt, där man med stöd

av 28 § de särskilda bestämmelserna beträffande försöksverksamheten med

nioårig enhetsskola anställt eller ämnar anställa särskild skolchef, torde

studierektor i här avsedd mening inte nödvändigtvis behövas. I Stockholm

har man sökt sig fram på andra vägar vid lösningen av förevarande problem

och Göteborg avser att pröva liknande anordningar. Utredningen

anser det vara betydelsefullt, att man prövar olika sätt att förstärka den

pedagogiska ledningen. En utbyggnad av den lokala konsulentorganisationen

eller av huvudlärarinstitutionen kan givetvis i vissa avseenden innebära

ett bättre stöd åt försöksverksamheten än anordningen med studierektor.

Om man a andra sidan vill tillämpa denna anordning i större distrikt,

kan det bli nödvändigt att anställa flera studierektorer, därest anordningen

skall kunna fungera rationellt.

I de minsta försöksdistrikten åter (under 20 läraravdelningar) torde

biträdande studieledare inte alltid bli behövlig. Utredningen tänker här

särskilt på distrikt utan eget fullständigt högstadium.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. May.ts proposition nr 120

6. När det gäller att bedöma vilken ställning studierektor skall inta i

skolorganisationen måste man komma ihåg, att enhetsskolan och därmed

försöksskolorna skall vara en skola och icke två eller flera. Farhågor för

att införandet av särskilda, för olika stadier anställda skolledare skall få

den effekten, att skolans enhet bry tes sönder, är inte obefogade. För att

skolans enhetliga karaktär skall bevaras, inte bara organisatoriskt utan

framförallt i fråga om den pedagogiska målsättningen, anser utredningen

det vara nödvändigt att det slås fast, att det är skolchefen, som närmast

under skolstyrelsen skall bära ansvaret för försöksskolornas ledning, och

att hans ställning i detta avseende icke skall förändras genom tillkomsten

av en studierektor. Skolan skall alltjämt ha en chef.

Utredningen har utarbetat förslag till normalinstruktion för studierektor.

Därvid har utredningen eftersträvat att åstadkomma en avvägning mellan

nödvändigheten att å ena sidan förhindra, att studierektorsinstitutionen

kan medföra en klyvning av försöksskolorna i två fristående stadier, och att

å andra sidan ge studierektor en sådan ställning, att han får möjlighet att

göra en självständig och effektiv insats inom det verksamhetsområde han

skall ha.

Studierektor skall besöka de olika klassavdelningarna inom det stadium

för vilket han är anställd, höra på undervisningen och ta del av elevernas

arbeten av olika slag. Han skall med lärarna rådgöra om bästa sättet för

skolarbetets uppläggning och särskilt uppmärksamma, att yngre och mindre

erfarna lärare får hjälp och handledning. Han skall särskilt ha hand om

försöksverksamheten, följa utvecklingen i andra försöksdistrikt och tillse,

att gjorda erfarenheter kommer skolarbetet i det egna distriktet till godo.

Han skall också ta initiativ till försök av olika slag, som kan främja arbetet

inom skolan.

Nära sammanhörande med de här nämnda är elevvårdande uppgifter av

olika slag. Studierektor bör sålunda ha en allmän uppsikt över elevernas

flit och framsteg liksom över deras ordning och uppförande. Han bör tillse,

att skolarbetet upplägges på ett sådant sätt, att eleverna inte överanstränges.

Elevernas fritidssysselsättning bör han särskilt uppmärksamma.

Om elev visar allvarligare beteenderubbningar av något slag och inte låter

sig rätta genom lärares ingripande, skall studierektor biträda rektor med

erforderliga åtgärder.

Studierektor skall också ha till uppgift att främja samarbetet mellan

hem och skola.

De här nämnda uppgifterna avseende den pedagogiska ledningen och

elevvården, är studierektors viktigaste. Vissa organisatoriska och administrativa

uppgifter, som hör nära samman härmed, bör också åläggas

honom.

Studierektors uppgifter blir i princip lika, oavsett för vilket stadium han

ar anställd. Beträffande vissa detaljer kan dock olikheter förekomma, I

vissa fall, där stadiegränsen inte markerar någon olikhet mellan verksamhetsområdena,

bör uppgifterna gå utöver stadiegränsen.

En särskild grupp av skolledarunpgifter på högstadiet är de, som hör

samman med yrkesvägledningen och yrkespraktiken, särskilt i klass 9 y.

Utredningen har genom sin tidigare nämnda hänvändelse till försöksdistrikten

fått den uppfattningen, att dessa uppgifter för närvarande handhaves

på ett utmärkt sätt av yrkesvalslärarna. Utredningen vill framhålla, att

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO

anställandet av studierektor på högstadiet inte på något sätt bör inverka

på yrkesvalslärarnas uppgifter och ställning i skolorganisationen.

Den av utredningen utarbetade normalinstruktionen för studierektor är

avsedd att gälla såväl för studierektor nå lag- och mellanstadiet som för

studierektor på högstadiet. Beträffande avvikelse från fastställd normalinstruktion,

bör samma bestämmelser tillämpas som i fråga om avvikelse

från normalinstruktion för distriktsöverlärare (folkskolestadgan § 8 b

mom. 8). Skolstyrelse bör således äga att besluta om avvikelser, vilka dock

för att bli gällande skall fastställas av statens folkskolinspektör eller, om

avvikelsen är av större vikt, av skolöverstyrelsen. Anser inspektören sig

icke böra fastställa begärd avvikelse må frågan av skolstyrelsen kunna hånskjutas

till överstyrelsen.

7. Principen att lärare, som är behörig att anställas som ordinarie lärare

i läroämnen på det stadium eller de stadier det gäller, också skall vara

behörig att förordnas som studierektor har utredningen ansett böra gälla

utan undantag. Praktisk lärarerfarenhet är emellertid för dessa befattningshavare

av minst lika stor betydelse som den egentliga lärarutbildningen.

Garantier för att studierektorsbefattning icke tillsättes med innehavare,

som saknar sådan erfarenhet, bör skapas.

Studierektor bör under provisorietiden förordnas av skolstyrelsen för

ett år i sänder och avlönas medelst arvode. Om icke särskilda omständigheter

lägger hinder i vägen bör endast lärare, som tjänstgör vid den försöksskola

det gäller, kunna förordnas som studierektor. De uppgifter, som

enligt utredningens instruktionsförslag skall åligga denne, är nämligen av

sådan art, att de på ett helt tillfredsställande sätt endast torde kunna fullgöras

av lärare, som är knuten till skolan och där har sitt dagliga arbete.

Föreligger särskilda skäl, bör dock skolöverstyrelsen äga medge, att lärare

vid annan, närliggande skola må anställas som studierektor.

Med undantag för detta fall kan sökande från annat håll än det egna

distriktet icke påräknas med mindre behov föreligger att samtidigt med

studierektor anställa lärare i distriktet. Föreligger sådant behov och skall

lärartjänst ledigförklaras, bör förordnandet som studierektor kungöras ledigt

på samma gång som lärartjänsten. Ledigkungörande av befattning som

studierektor för högstadium bör emellertid ske inte blott då ordinarie eller

extra ordinarie lärartjänst är ledig samtidigt som studierektorsbefattning

skall tillsättas, utan så snart möjligheter föreligger att bereda lärare i kunskapsämnen

heltidstjänst vid skolan. Jämlikt 10 § de särskilda bestämmelserna

beträffande försöksverksamhet med nioårig enhetsskola, vilken

föreskrift utredningen förutsätter får fortsatt giltighet, må nämligen ordinarie

eller extra ordinarie lärare i läroämnen vid statlig eller högre kommunal

skola med bibehållen lön uppehalla heltidstjänst i kunskapsämnen

vid försöksskola. Även om samtliga ordinarie och extra ordinarie tjänster

i kunskapsämnen är besatta, då studierektor skall tillsättas, torde således

annan än vid denna tidpunkt vid skolan anställda lärare kunna förordnas

som studierektor under förutsättning att han kan erhålla heltidstjänstgöring

vid skolan. Det torde därför vara av viss betydelse att befattningarna

i dessa fall ledigförklaras.

Då det under försökstiden är angeläget, att möjligheter finns att låta

kvalificerad lärares erfarenheter komma försöksdistrikten till godo, även

om läraren icke vill lämna sin innehavande tjänst, och cn sådan möjlighet

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

särskilt bör föreligga för att underlätta rekrytering av studierektorer, föreslår

utredningen, att lärare, vilken skall förordnas som studierektor, skall

kunna anställas på de i nyssnämnda 10 § angivna villkoren så snart han

kan erhålla lärartjänstgöring i den omfattning han skall fullgöra såsom

studierektor.

Om behov att anställa lärare ej föreligger i samband med att studierektor

skall förordnas, bör förordnandet i första hand kungöras endast för distriktets

lärare.

Statens folkskolinspektör skall vid sitt yttrande över sökande till studierektorsbefattning

i tillämpliga delar anlägga samma synpunkter som vid

yttrande till skolöverstyrelsen över sökande till överlärartjänst och särskilt

beakta, att sökande utan erforderlig praktisk erfarenhet icke må komma

ifråga till studierektorstjänst. Sedan inspektören yttrat sig, skall styrelsen

förordna studierektor bland lämpligförklarade sökande.

Över folkskolinspektörs yttrande och skolstyrelses tillsättningsbeslut

skall besvär icke kunna anföras.

8. Vid avvägning av timnedsättningens storlek i olika skoldistrikt, har

utredningen utgått från den gruppindelning av distrikten, som tillämpas

vid distriktsöverlärarnas lönegradsplacering. Därvid har det emellertid visat

sig vara mera ändamålsenligt att angiva antalet avdelningar på respektive

stadier än hela antalet avdelningar i distriktet, eftersom ett högstadium

kan bestå av ett förhållandevis stort antal avdelningar genom att

kringliggande kommuner har högstadiet gemensamt med skoldistriktet i

fråga.

Utredningen föreslår nedsättning enligt en vidare latitud för studierektor

för låg- och mellanstadium än för högstadium vid motsvarande antal

avdelningar. Detta motiveras av att dessa senare stadier i stora och

vidsträckta distrikt kan vara fördelade på ett stort antal skolor, belägna

långt från varandra, vilket kan göra det nödvändigt för studierektor att

lägga ned avsevärd tid på resor. Utredningen är medveten om att även

högstadier kan komma att förläggas till flera skolenheter inom ett distrikt,

men beträffande dessa torde i regel större koncentration eftersträvas, varför

förhållandena i detta avseende torde vara olika och motivera den skillnad

i latituder, som föreslagits.

9. Enligt utredningens uppfattning bör studierektor äga uppbära ett

årligt arvode, vilket bör vara graderat med hänsyn till skoldistriktets storlek,

d. v. s. efter antalet avdelningar på respektive stadier. Beloppet bör

vara detsamma för studierektor på högstadiet som för låg- och mellanstadiet

vid enligt den för timnedsättningen angivna tabellen jämförbara

antal avdelningar.

10. För statsbidrag till försöksdistrikten gäller intill utgången av budgetåret

1954/55 särskilda bestämmelser, enligt vilka statsverket helt bestrider

kostnaderna för avlöningen åt lärarna i kunskapsämnen på försöksskolas

högstadium. Det föreligger enligt utredningens uppfattning ett oundgängligt

behov av en förstärkning av den fackliga ledningen i flertalet försöksdistrikt,

betingat av de särskilda krav högstadieundervisningen ställer.

Behovet av studierektor har samma grund, vare sig studierektor anställes

på låg- och mellanstadiet eller för högstadiet. Enligt utredningens upp
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120

fattning bör därför statsbidrag till arvode åt studierektor i försöksdistrikt

utgå enligt samma regler, som kommer att gälla för statsbidrag till avlöning

åt lärarna i kunskapsämnen på försöksskolas högstadium.

C. Den pedagogiska ledningen i skoldistrikt

med i folkskolan inbyggda realskollinjer

I skoldistrikt med i folkskolan inbyggda realskollinjer föreligger i princip

samma behov av förstärkt pedagogisk ledning som i försöksdistrikten.

I båda fallen har en utbyggnad skett inom folkskolans organisatoriska

ram, utan att erforderliga åtgärder vidtagits för att möta det ändrade

behov av pedagogisk ledning, som härigenom uppstått och vilket torde

kunna sägas vara särskilt stort för de inbyggda realskollinjernas del, eftersom

dessa är examenslinjer. Utredningen har funnit, att vad som i föregående

avsnitt föreslagits för att provisoriskt tillgodose försöksdistriktens

behov av förstärkt pedagogisk ledning av högstadierna i allt väsentligt

också kan avse distrikt med inbyggd realskollinje.

Vad utredningen i föregående avsnitt i fråga om behörighet, tillsättning,

timnedsättning och arvode föreslagit beträffande studierektor för ^försöksskolas

högstadium, föreslår utredningen tillika skola ha avseende å studierektor

för i folkskolan inbyggd realskollinje, dock med undantag för vad

som sagts om tillämpningen av 10 § de särskilda bestämmelserna beträffande

försök med nioårig enhetsskola.

Den i tabellen för studierektors timnedsättning för högstadiet angivna

lägsta latituden skall tillämpas även om antalet klassavdelningar i den inbyggda

realskolan understiger fyra.

4. Remissyttranden

Skolstyrelseutredningens förslag har av de i ärendet hörda myndigheterna

och organisationerna med få undantag tillstyrkts eller lämnats utan erinran,

såvitt gäller förslagens uppläggning i stort. Spörsmålen om förstärkning

av den pedagogiska ledningen har vid remissbehandlingen tilldragit

sig det största intresset. Angelägenheten av snara åtgärder i dessa hänseenden

understrykes allmänt. Skolöverstyrelsen finner en lösning av de frågor,

som förslagen aktualiserar, vara så angelägen, att den enligt överstyrelsens

bestämda uppfattning bör bli föremål för proposition till 1955 års vårriksdag.

Överstyrelsen hänvisar i övrigt i fråga om behovet av åtgärder till sitt

tidigare utlåtande över Läroverksläramas riksförbunds förutberörda framställning

i ämnet.

Av remissmyndigheterna är det endast statskontoret, som icke blivit

övertygat om att behovet av förstärkning av den pedagogiska ledningen

i försöksdistrikten och skoldistrikten med inbyggda realskollinjer är av

den angelägenhetsgraden, att provisoriska föreskrifter därom nu skulle

vara erforderliga. Med erinran om de möjligheter, som för närvarande står

till buds för att åstadkomma lättnad i vederbörande skolledares arbets
4

— Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt Nr 120

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120

börda, förklarar ämbetsverket sig därför närmast vara benäget att avstyrka,

att redan nu, innan utredningen framlagt definitiva förslag, generella bestämmelser

utfärdas för förstärkning av den pedagogiska ledningen.

I flera remissyttranden betonas, att det nu endast kan bli fråga om

provisoriska anordningar, som icke får anses bindande för den slutliga utformningen

av den lokala skolledarorganisationen. Sålunda framhåller

exempelvis folkskollärarförbunden, att utredningens förevarande förslag

endast berör en del av den större frågan om skolväsendets lokala ledning

överhuvudtaget, vilken fråga i sin tur har samband med skolans regionala

ledning. Med hänsyn därtill saknas enligt förbundens mening väsentliga

faktorer av betydelse vid ett ställningstagande till de nu framlagda förslagen.

Bestämmelser av provisorisk art synes, fortsätter förbunden, icke

böra utfärdas i större utsträckning än som är nödvändigt för skolans verksamhet

intill den tidpunkt, då en slutgiltig lösning av hela det nämnda

frågekomplexet föreligger. Med hänsyn till förslagens provisoriska karaktär

och deras samband med frågor, som ännu icke utretts, utgör förbundens

synpunkter inget slutligt ställningstagande. Liknande uttalanden göres

bland annat av överlärarf ombundet och landskommunernas förbund.

Statens lönenämnd har — från de synpunkter nämnden har att företräda

— icke funnit anledning till erinran mot vad skolstyrelseutredningen

föreslagit.

I det följande redogör jag — punktvis i anslutning till skolstyrelseutredningens

olika förslag — i huvudsak endast för de erinringar i skilda detaljer,

som i nu förevarande sammanhang är av betydelse för Kungl. Maj:ts

och riksdagens ställningstagande till utredningsförslagen.

A. Behörighet till distriktsöv erlär artjänst i försöksdistrikt

m. m.

1. Skolöverstyrelsen anser, att överstyrelsen bör få bemyndigande att,

om särskilda skäl föreligger, medge skoldistrikt rätt att ledigförklara skolledartjänst

även för dels extra ordinarie adjunkt i Ce 29, eventuellt med

begränsning till adjunkter i Ce 29 med anställning i det distrikt, där tjänsten

ledigförklaras, dels sökande med annan än folkskollärar- eller ämneslärarutbildning.

Med hänsyn till realskoleutredningens pågående arbete vill överstyrelsen

icke nu rikta någon erinran mot att ämneslärare tills vidare ej får behörighet

att söka överlärartjänst i distrikt med inbyggd realskollinje. Dock bör enligt

överstyrelsens mening undantag i detta hänseende göras för Stockholms

skoldistrikt; i enlighet med vad Stockholms folkskoledirektion föreslagit

i sitt yttrande bör utredningens förslag under p. 1 gälla för 1947 års

skolor och Stockholms folkskolors sångklasser. Rektorernas riksförening

och Läroverkslärarnas riksförbund anser däremot, att den vidgade behörig
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120 51

heten bör gälla överlärartjänster i alla skoldistrikt med inbyggda realskollinjer.

Läroverkslärarnas riksförbund erinrar vidare om att förbundet i sin

tidigare framställning den 17 maj 1954 föreslagit, att de kommunala folkskolinspektörstj

änsterna i försöksdistrikten utbytes mot särskilda skolchef stjänster

och att tjänster av sistnämnt slag inrättas i alla större skoldistrikt,

där försöksverksamhet med nioårig enhetsskola pågår eller inbyggd

realskollinje förekommer. Förbundet vidhåller detta förslag men

kan såsom ett provisorium alternativt tänka sig en mindre genomgripande

ändring, innebärande att den nuvarande behörighetsbestämmelsen i § 8 c

folkskolestadgan för kommunal folkskolinspektörsbefattning ändras från

att avse »ledningen och tillsynen av arbetet inom folkskolan» till att avse

»ledningen och tillsynen av distriktets skolväsen, i den mån detta lyder

under folkskolestyrelsen eller särskilda skolstyrelsen» samt att befattningshavarna

tillsättes genom förordnande på viss tid, dock högst sex år, och

eventuellt benämnes kommunal skolinspektör. Förbundet förutsätter därvid,

att utbildning för lektors- och adjunktsbefattning och erfarenhet av

undervisning i läroverk eller på enhetsskolans högstadium vid ansökan till

dylik tjänst icke kommer att väga mindre tungt än folkskollärarexamen

och erfarenhet av undervisning i folkskolan.

2. Skolöverstyrelsen anför, att ett generellt införande av rektorstiteln

skulle medföra åtskilliga praktiska olägenheter. Med hänsyn härtill och

till önskvärdheten av att under provisorietiden företas minsta möjliga ändringar,

föreslår överstyrelsen beträffande försöksdistrikten, att skolledare

benämnes rektor, att s. k. annan överlärare benämnes överlärare och att

pedagogisk ledare benämnes studierektor. Kommunal folkskolinspektör i

försöksdistrikt bör i enlighet därmed benämnas rektor men tjänstetiteln

bör för dylik befattningshavare ändras till skolchef. Överstyrelsen delar

icke utredningens uppfattning, att de ändrade benämningarna omedelbart

bör genomföras i samtliga skoldistrikt; frågan därom bör ytterligare övervägas.

Statskontoret anser, att det utan olägenhet kan anstå med ändring av

skolledarnas benämning, till dess utredningen redovisat sitt slutliga förslag

rörande skolväsendets lokala ledning. I varje fall finnes för närvarande

enligt statskontorets mening ej anledning att använda rektorstiteln i andra

distrikt än försöksdistrikten.

Städernas folkskolinspektörsförbund finner det innebära en oklarhet, att

såväl skolledarna som övriga överlärare skall benämnas rektorer.

Landkommunernas förbund anser, att under provisoriet skolchefen bör

bibehålla titeln distriktsöverlärare, en titel som enligt förbundets mening

är väl användbar också för en akademiker.

3. I motiveringen för förslaget under denna punkt har skolstyrelseut
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

redningen uttalat bland annat, att det icke finnes anledning att provisoriskt

ändra gällande bestämmelser om undervisningsskyldighet för överlärare

och tillsättning av dylik befattningshavare. Detta möter gensägelse

från Rektorernas riksförening och Läroverksläramas riksförbund, som anser,

att frågan om undervisningsskyldigheten bör bli föremål för förhandlingar

samt att tillsättning av skolledare och kommunal folkskolinspektör

i distrikt med någon form av högstadium bör ske enligt samma grunder

som gäller för tillsättning av rektor vid kommunal realskola (efter förslag

av skolstyrelsen tillsätter skolöverstyrelsen rektorsbefattningen för en tid

av i regel sex år).

Skolöverstyrelsen föreslår i detta sammanhang, att såsom villkor för

statsbidrag till rektors och överlärares lön bör gälla, att erforderligt kommunalt

anslag beviljas till biträdespersonal på skolledarexpeditionen. Liknande

önskemål kommer till uttryck i folkskollärarförbundens yttrande.

B. Förstärkning av den pedagogiska ledningen

i försöks d i strikten

4. Enligt statskontorets mening bör — därest en provisorisk lösning av

spörsmålet om förstärkning av den pedagogiska ledningen skulle befinnas

oundgängligen nödvändig — en reglering av studieledarinstitutionen endast

avse högstadiet; möjligheten att förordna studieledare bör således begränsas

till de fall, då vederbörande skolledare ej äger kompetens att leda högstadium.

Skolöverstyrelsen anser, i motsats till utredningen, att det skall ankomma

på överstyrelsen och ej på skolstyrelsen att avgöra för vilket stadium

studierektor skall anställas i det fall, där skolledaren äger kompetens att

leda försöksskolans alla stadier. Skulle i dylika fall studierektor anställas

för felaktigt stadium, skulle därigenom överstyrelsens arbete komma att

ej oväsentligt tyngas och ledningen av försöksverksamheten försvåras.

Lämpligheten av att den biträdande pedagogiske ledaren benämnes studierektor

ifrågasättes i vissa remissyttranden. Statskontoret och landskommunernas

förbund förordar benämningen studieledare.

5. En konsekvens av den av utredningen deklarerade uppfattningen, att

skolledningen i försöksdistrikten snarast måste stärkas och att förstärkningen

i första hand bör sättas in på det pedagogiska planet, är enligt

skolöverstyrelsens mening, att det bör åligga distrikt med minst 20 läraravdelningar

att anställa studierektor. Dock bör överstyrelsen äga medge

undantag från denna skyldighet. Överstyrelsen anför som exempel på fall,

där skyldigheten ej bör utkrävas, att det knappast vore rätt att påtvinga

särskilt framsynta och kunniga skolledare en studierektor, varav de kanske

icke anser sig betjänta. Överstyrelsen betonar vidare liksom utredningen

betydelsen av att olika sätt att förstärka den pedagogiska ledningen prö
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

vas. Andra anordningar än anställande av studierektor bör därför få tilllämpas

efter medgivande av överstyrelsen. Vid remissbehandlingen av

utredningsförslaget har detta särskilt aktualiserats av Stockholms folkskoledirektion,

som tills vidare önskar åstadkomma förstärkning av den pedagogiska

ledningen genom en anordning med ämneskonsulenter för olika

ämnen och stadier samt genom inrättande av särskilda befattningar som

rektorsassistenter. Skoldirektören anför härom bland annat följande.

Den nuvarande konsulentorganisationen i Stockholm, som omfattar sex

ämneskonsulenter för högstadiet, torde troligen få utbyggas, när antalet

klasser på högstadiet sedermera ökat. Dessutom bör även särskilda konsulenter

för låg- och mellanstadiet anställas, vilket torde vara ofrånkomligt

i de fall där ämneslärare utan erfarenhet av klasslärarundervisning

förordnas till rektorer. Till den av skolstyrelseutredningen föreslagne studierektorns

uppgifter skulle höra en rad åligganden utöver dem som för

Stockholms del skulle tillkomma ämneskonsulenterna. Den ytterligare avlastning

av rektorernas arbetsbörda, som den föreslagna anordningen med

studierektor skulle innebära, torde emellertid vara lika nödvändig i Stockholm

som i övriga distrikt med försöksverksamhet. För att biträda rektor

med uppgifter av pedagogiskt-administrativ art måste därför anlitas en

kvalificerad lärare. Det är min uppfattning att denne lärare, förslagsvis

kallad rektorsassistent, inte bör ha sina uppgifter avgränsade till något

särskilt stadium. Han bör vara rektorsassistent överhuvudtaget, oavsett

stadium. Inte heller synes det vara lämpligt med något bestämt stadgande,

att rektorsassistent ovillkorligen skall ha erfarenhet av undervisning på

annat stadium än rektor. Den personliga lämpligheten för uppgiften synes

böra vara det avgörande. Men i stort sett torde det vara en fördel, om rektorsassistenten

är utbildad för och har erfarenhet av undervisningen på

annat stadium än rektor.

Rektorernas riksförening och Läroverkslärarnas riksförbund föreslår, att

generella bestämmelser utfärdas om att studierektor skall finnas, dock att

skolöverstyrelsen efter förslag av skolstyrelsen bör äga rätt att medge

undantag.

Under åberopande av den vikt, som måste tillmätas undervisningens

uppläggning och bedrivande samt elevvården på lågstadiet, hemställer småskollärarinneförbundet

om föreskrift, att studierektorstjänst obligatoriskt

skall inrättas för lågstadiet och att behörig till dylik befattning skall i

första hand vara den, som avlagt småskollärarexamen.

6. Vad utredningen anfört om principen för studierektors ställning föranleder

ingen invändning från skolöverstyrelsens sida. Överstyrelsen — som

förutsätter, att överstyrelsen bemyndigas fastställa en normalinstruktion

av provisorisk karaktär — instämmer också i huvudsak i vad utredningen

förordar beträffande studierektors uppgifter. Sin strävan att hävda principen

om att endast en chef bör finnas synes utredningen enligt överstyrelsens

mening dock i en del avseenden ha drivit väl långt; skall studierektor

på ett rätt sätt kunna fullgöra sina uppgifter, torde detta förutsätta eu

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120

större självständighet för studierektor än vad utredningen velat tilldela

honom.

Statskontoret finner angeläget, att studieledarens arbetsuppgifter strängt

begränsas till det pedagogiska området och icke utsträckes till övriga göromål,

som åligger skolans facklige ledare.

Läroverkslärarnas riksförbund understryker, att rektor och studierektor

bör ha till större delen skilda arbetsområden men att rektor efter studierektors

hörande skall ha högsta bestämmanderätten i de fall, då arbetsuppgifterna

ligger inom samma område. Förbundet framhåller vidare, att,

då studierektorsinstitutionen är motiverad av pedagogiska skäl, den icke

bör tillåtas sjunka ned till en biträdesbefattning av till stor del administrativ

eller kontorsmässig karaktär.

Landskommunernas förbund uttalar, att beträffande studieledarens arbetsuppgifter

liksom i fråga om många andra detaljer rörande försöksverksamheten

det gäller att försiktigt pröva sig fram och undvika uniformering;

normalinstruktionen för studieledaren bör därför bli betydligt mera

summarisk än enligt utredningens förslag. Liknande synpunkter anföres

av överlärarförbundet, folkskollärarförbunden och småskollärarinneförbundet.

7. Beträffande behörighet till studierektorsbefattning på högstadiet

har ljf av de 46 skolstyrelserna i försöksdistrikten, 12 av 50 i

ärendet hörda folkskolinspektörer samt statskontoret, Rektorernas riksförening

och Läroverkslärarnas riksförbund anslutit sig till den särskilda

mening, som inom skolstyrelseutredningen uttalats av ledamoten Sävborg,

nämligen att för behörighet till dylik befattning skall krävas behörighet till

adjunktstjänst vid kommunal realskola eller ock behörighetsförklaring av

skolöverstyrelsen.

Skolöverstyrelsen föreslår för sin del, att tills vidare ingen generell behörighet

för studierektorsbefattning på högstadiet medgives. Som behörighetsvillkor

bör gälla, att sökanden med hänsyn till utbildning, erfarenhet

och egenskaper av överstyrelsen förklarats lämplig för befattningen. Till

stöd för denna ståndpunkt anför överstyrelsen bland annat följande.

Vad högstadiet beträffar är det uppenbart, att lärare, som är behörig

till ordinarie adjunktsjänst, även måste vara behörig till studierektorstjänst.

Detsamma torde även vara fallet för lärare behörig till ämneslärartjänst,

oavsett om vederbörande avlagt ämneslärarinneexamen eller av överstyrelsen

i vederbörlig ordning meddelats behörighet. För ingen av lärarna från

dessa grupper gäller dock att han utan vidare är lämplig därför att han har

formell behörighet.

Beträffande den återstående gruppen lärare i kunskapsämnen på enhetsskolans

högstadium — folkskollärare i 23 lönegraden — kan för närvarande

följande anses gälla. Av de lärare, som är behöriga till ordinarie tjänst i

23 lönegraden vid början av läsåret 1955/56, kommer mer än 200 — utgörande

sannolikt omkring en tredjedel eller mer av hela antalet — att

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120

ha erhållit sin behörighet med stöd av övergångsbestämmelsen i kungl.

brev den 4 juni 1954. De torde således helt eller nästan helt komma att

sakna sedvanlig vidareutbildning. Av dem, som erhållit vidareutbildning,

torde å andra sidan en del, kanske en betydande del, komma att sakna

nämnvärd erfarenhet av här ifrågavarande stadium. I annat tall hade de

troligen sökt behörighet med stöd av övergångsbestämmelsen. Med hansyn

bland annat till dessa förhållanden är det tveksamt, om man genom en

oenerell behörighet för lärargruppen för närvarande tillfor enhetsskolans

högstadium den önskvärda förstärkningen. Å andra sidan finnes utan tvivel

bland dessa lärare åtskilliga med utpräglad lämplighet för ifragavarande

UPAilt detta synes tala för den uppfattningen, att tills vidare i samtliga

fall vederbörandes lämplighet bör prövas.

Även beträffande behörighet till studierektorsbefattning pa 1 agoch

mellanstadiet förordar skolöverstyrelsen en föreskrift av innebörd,

att som studierektor må förordnas den, som med hänsyn till utbildning,

'' erfarenhet och egenskaper av överstyrelsen förklarats lämplig.

I fråga om tillsättning av studierektorsbefattning anser skolöverstyrelsen

samma förfarande böra tillämpas som vid förordnande av distriktsöverlärare

(skolöverstyrelsen upprättar förslag, varefter skolstyrelsen

väljer bland de tre främsta på förslaget), dock att med hänsyn till den

korta förordnandetiden överstyrelsens förslag och skolstyrelsens beslut icke

bör få överklagas. Föreligger ''särskilda skäl bör, efter medgivande av överstyrelsen,

studierektor få förordnas utan föregående ledigförklarande. Även

Läroverkslärarnas riksförbund finner samma tillsättningsförfarande böra

tillämpas som gäller beträffande distriktsöverlärare. Rektorernas riksförening

anser däremot, att studierektor bör förordnas av skolöverstyrelsen.

Läroverkslärarnas riksförbund anför, att besvär över skolstyrelsens

beslut om förordnande av studierektor bör få anföras på såväl materiella

som formella grunder. Även överlärarförbundet och folkskollärarförbunden,

vilka finner den föreslagna förordnandetiden om ett år vara väl kort, uttalar

sig för att besvärsrätten icke skall beskäras.

8. I likhet med några av skolstyrelserna och folkskolinspektörerna samt

överlärarförbundet finner skolöverstyrelsen den föreslagna nedsättningen

i studierektors undervisningsskyldighet vara i knappaste laget. Överstyrelsen

tillstyrker dock med hänsyn till förslagets provisoriska karaktär, att det

tills vidare på försök får tillämpas.

Statskontoret, vars yttrande på denna punkt endast avser högstadiet,

förordar däremot en snävare nedsättning, nämligen högst 4 veckotimmar

vid ett antal klassavdelningar av 4—14 samt högst 8 veckotimmar vid

högre antal avdelningar. Ämbetsverket utgår därvid från att den särskilda

nedsättning i vederbörande skolledares undervisningsskyldighet, som beviljats

på grund av hans bestyr med försöksverksamheten, beskäres i motsvarande

grad.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120

Folkskol lär arjör bunden och småskollärarinneförbundet anser, att timnedsättningen

bör ske efter i huvudsak samma grunder för samtliga stadiers

studierektorer.

Rektorernas riksförening och Läroverkslärarnas riksförbund anför, att

undervisningsskyldigheten för studierektorer bör fastställas efter förhandlingar

med berörda personalorganisationer.

10. Stockholms folkskoledirektion har, i anslutning till sitt önskemål

att få tillämpa andra anordningar för förstärkning av den pedagogiska

ledningen än anställande av studierektorer, förklarat sig förutsätta, att

staden likväl erhåller statsbidrag med lika stort sammanlagt belopp, som

skulle utgått, därest anordningen med studierektorer tillämpats. Skolöverstyrelsen

uttalar, att i de fall då efter överstyrelsens medgivande särskilda

anordningar för förstärkning av den pedagogiska ledningen tillämpas, statsbidrag

bör utgå som om vederbörande distrikt i stället tillämpat den eljest

vanliga anordningen.

Statskontoret finner sig icke kunna dela utredningens mening, att staten

skall åtaga sig hela kostnaden för studieledararvode. Ämbetsverket föreslår,

att i distrikt, där distriktsöverlärare är förordnad, statsbidrag skall

utgå med 78 procent av arvodesbeloppet samt att i distrikt, där studieledaren

biträder s. k. annan överlärare, distriktet själv skall gälda kostnaden

för studieledararvodet. Statskontoret förordar vidare — i anslutning

till förutberörda beslut av Kungl. Maj:t den 10 september 1954 angående

studieledare i Timrå m. fl. försöksdistrikt — att statsbidrag till arvode

åt timlärare för de veckotimmar, varmed studieledare erhåller nedsättning

i undervisningsskyldigheten, skall utgå med endast två tredjedelar av det

belopp, som enligt gällande statsbidragsbestämmelser skolat utgå.

C. Den pedagogiska ledningen i skoldistrikt

med i folkskolan inbyggda re a Iskollin jer

I de flesta remissyttranden har angivits, att de beträffande förslagen

under B anförda synpunkterna i tillämpliga delar avser även förslaget

under C.

Skolöverstyrelsen föreslår, att beträffande behörighet för och tillsättning

av studierektorstjänster liksom ock beträffande statsbidrag till dessa motsvarande

bestämmelser skall gälla som för rektorstjänster vid kommunala

realskolor. Överstyrelsen bör dock bemyndigas att, om skäl därtill föreligger,

förordna studierektor även utan föregående ledigförklarande. Vidare

bör varken förslag eller förordnande få överklagas. Vad arvode och nedsättning

i undervisningsskyldighet beträffar, bör enligt överstyrelsen samma

bestämmelser gälla som för motsvarande tjänster inom enhetsskolan.

Likaså bör, liksom vid enhetsskolan, medgivande att få upprätta en inbyggd

realskola förenas med skyldighet att inrätta studierektorstjänst. Vad

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 57

beträffar studierektors arbetsuppgifter förutsätter överstyrelsen, att ämbetsverket

bemyndigas att utfärda normalinstruktion för studierektor.

Landskommunernas förbund finner ej anledning föreligga att ge lägre

statsbidrag till arvode åt studieledare vid i folkskolan inbyggd realskollinje

än till arvode åt studieledare i försöksdistrikt.

5. Departementschefen

Vid 1950 års riksdags behandling av frågan om riktlinjer för enhetsskolans

ledning och lokala organisation (prop. 133, Särsk U 3, Rskr 403) ansågs

prövningen av vissa spörsmål böra ytterligare förberedas genom särskild

utredning. Detta gällde främst frågorna om mellaninstanser för den

nya skolan, om den lokala ledningen och organisationen av skolväsendet

samt om lärartillsättningen. Dessa utredningsuppdrag har lämnats åt 1951

års skolstyrelseutredning. Redan tidigt stod det emellertid klart, att i

och med försöksverksamhetens successiva utbyggande vissa provisoriska

anordningar i förevarande hänseenden måste vidtagas utan hinder av det

pågående utredningsarbetet. Vid 1952 års riksdag (prop. 224, KU 26, Rskr

407) fattades sålunda beslut om en provisorisk samordning av den lokala

skolledningen i försöksdistrikten. Bestämmelser härom har meddelats i lagen

den 6 juni 1952 (nr 434) om särskild skolstyrelse i vissa fall. Vid 1954

års riksdag (prop. 137, SU 141, Rskr 327) blev det nödvändigt att i samband

med beslut om inrättande av ordinarie lärartjänster i kunskapsämnen

på försöksskolans högstadium också pröva frågan om provisoriska bestämmelser

rörande förfarandet vid tillsättning av dylika tjänster. Föreskrifter

i detta hänseende har utfärdats av Kungl. Maj:t den 4 juni 1954

samt intagits i de särskilda bestämmelserna beträffande försöksverksamheten

med nioårig enhetsskola.

Det nu till prövning föreliggande förslaget avser provisoriska bestämmelser

rörande den fackliga och pedagogiska ledningen i försöksdistrikten.

Försöksverksamheten har för de lokala skolledarna ostridigt medfört en

ökad arbetsbörda med uppgifter av i många avseenden helt nya slag samt

ett ökat ansvar. Då den fackliga ledningen med få undantag rekryterats

från folkskolans lärarkår, är det helt naturligt, att erfarenhet av de med

ämnesundervisningen på högstadiet förbundna pedagogiska och organisatoriska

problemen i stor utsträckning saknas hos försöksdistriktens skolledare.

En tillfredsställande lösning av detta spörsmål kan emellertid icke

åstadkommas endast genom den i och för sig fullt följdriktiga åtgärden att

vidga behörigheten till skolledarbefattningarna så, att även ämneslärarutbildade

skolledare kan komma i fråga. En ämneslärarutbildad skolledare

saknar nämligen i regel utbildning för klasslärarundervisningen på låg- och

mellanstadiet samt erfarenhet beträffande folkskolans pedagogiska och or
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts -proposition nr 120

ganisatoriska problem. Endast rent undantagsvis torde man kunna räkna

med att fa en sadan skolledare, som fackligt och pedagogiskt behärskar

försöksskolans samtliga stadier. Jag har för egen del blivit övertygad om

att det för försöksverksamhetens ändamålsenliga bedrivande är nödvändigt

att nu vidtaga åtgärder för att förstärka den lokala pedagogiska ledningen

i försöksdistrikten. Med hänsyn till att på försöksskolans högstadium

från och med innevarande budgetår inrättats ordinarie lärartjänster

i kunskapsämnen med andra behörighetsvillkor än vad som gäller beträffande

folkskollärartjänst, synes det såsom jag nyss antytt icke heller böra

anstå med att vidga behörigheten till försöksdistriktens skolledarbefattningar

så, att även lärare, behöriga till de nya ordinarie tjänsterna, kan

komma i fråga till nämnda befattningar.

Skolstyrelseutredningens förslag beträffande den pedagogiska ledningen

avser även de i folkskolan inbyggda realskollinjerna. För intagning på dessa

linjer gäller vissa betygskrav; studiemålet är realexamen. Behovet av en

förstärkt pedagogisk ledning för dessa examenslinjer torde icke kunna

ifrågasättas.

Såsom framhållits såväl av skolstyrelseutredningen som i ett flertal remissyttranden

är spörsmålet om den fackliga och pedagogiska ledningen

endast en del av den större frågan om skolväsendets lokala ledning och

organisation. Denna fråga har i sin tur samband med utformningen av skolans

regionala ledning, dvs mellaninstansväsendet. Med hänsyn till att hela

detta problemkomplex ännu befinner sig på utredningsstadiet, kan det i

nuvarande läge uppenbarligen endast bli fråga om provisoriska åtgärder i

de hänseenden, som här är aktuella. Jag vill understryka provisoriekaraktären

— som för övrigt också får ses mot bakgrunden av att det här är

fråga om försök med nya skolformer — samt framhålla, att den ståndpunkt

till förevarande spörsmål, som statsmakterna nu må komma att

intaga, icke far anses bindande för den slutgiltiga utformningen av den

lokala fackliga och pedagogiska ledningen inom skolväsendet. Jag får i

detta sammanhang även erinra om att jag vid anmälan i propositionen

1955:46 av frågan om fortsatt giltighet av 1952 års särskilda skolstyrelselag

— utan att ta ståndpunkt till spörsmålet om när en slutgiltig lagstiftning

rörande organisationen av skolväsendets lokala ledning borde kunna

träda i kraft — ansett att 1952 års lag borde erhålla fortsatt giltighet åtminstone

intill utgången av juni 1957.

Jag övergår härefter till att närmare behandla de olika punkterna i skolstyrelseutredningens

föreliggande förslag och därmed sammanhängande

frågor.

Jag biträder utredningens förslag, att även ordinarie lärare, som är behörig

att söka och innehava ordinarie lärartjänst i kunskapsämnen på försöksskolas

högstadium, skall vara behörig att i försöksdistrikt inneha

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

tjänst som distriktsöverlärare eller annan överlärare. Förordnas dylik ordinarie

lärare att vara distriktsöverlärare eller annan överlärare, torde det

få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta, huru skall förfaras med vederbörandes

ordinarie lärartjänst under förordnandetiden.

I anledning av vad skolöverstyrelsen anfört på denna punkt synes det

mig böra få ankomma på Kungl. Maj:t att, om speciella skäl föreligger,

medge behörighet till här avsedda skolledartjänster även för annan lärare

än sådan ordinarie lärare, som är behörig till ordinarie tjänst i kunskapsämnen

på försöksskolans högstadium. Jag utgar emellertid från att dylika

undantagsfall kommer att bli ytterst fåtaliga.

Skolstyrelseutredningen har övervägt, huruvida den vidgade behörigheten

till skolledartjänst bör avse även distrikt med inbyggd realskollinje,

men avstått från att framlägga förslag härom. I princip ansluter jag mig

till utredningens uppfattning på denna punkt. Med hänsyn till att realskollinjema

i regel omfattar mycket fa avdelningar i förhallande till det

totala antalet avdelningar i distrikten, synes nämligen någon generell vidgning

av behörigheten till skolledarbefattningarna i dessa distrikt icke vara

oundgängligen påkallad, i varje fall ej under provisorietiden. I anslutning

till vad skolöverstyrelsen och Stockholms folkskoledirektion anfört i detta

hänseende, bör dock enligt min mening Kungl. Maj:t äga medge, att en på

motsvarande sätt som för försöksdistrikten vidgad behörighet till skolledarbefattningarna

får tillämpas i sådana skoldistrikt med inbyggda realskollinjer,

där antalet avdelningar på de inbyggda linjerna är särskilt stort eller

där eljest speciella lokala förhallanden kan motivera ett undantag. Jag

syftar härvid närmast på de överlärardistrikt i Stockholm, där verksamhet

med 1947 års skolor prövas över hela distriktet i kombination med successivt

framväxande försöksverksamhet med nioårig enhetsskola.

Med anledning av Läroverkslärarnas riksförbunds förslag beträffande de

kommunala inspektörsbefattningarna får jag framhålla, att nuvarande bestämmelser

i folkskolestadgan angående behörighet till dylika befattningar

icke torde få anses innebära något ovillkorligt krav på avlagd folkskollärarexamen

samt att uttrycket »folkskolan» i den åberopade bestämmelsen

i § 8 c i stadgan torde få anses omfatta även försöksskolans högstadium,

där sådant finnes i distriktet. Någon jämkning av ifrågavarande bestämmelser

är enligt min mening icke nu motiverad.

Skolstyrelseutredningen har i detta sammanhang föreslagit, att b e n ä inni

n garna distriktsöverlärare och överlärarc skall avskaffas i samtliga

skoldistrikt och ersättas med titeln rektor. Vid remissbehandlingen har ett

flertal jämkningar i detta förslag påyrkats. För egen del anser jag mig

icke böra tillstyrka, att under provisorietiden någon ändring vidtages beträffande

benämningarna på de olika skolledarna. Frågan härom synes ej

böra prövas förrän i samband med utredningens slutliga förslag rörande

organisationen av skolväsendets lokala ledning. I anslutning härtill för
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

ordar jag, att sadan pedagogisk ledare, som avses i utredningens förslag,

tills vidare benämnes studieledare.

Vad gäller frågan om 1 ö n åt distriktsöverlärare, som är behörig till ordinarie

lärartjänst i kunskapsämnen på försöksskolans högstadium eller i

läroämnen på inbyggd realskollinje, anser jag i likhet med utredningen,

att löneförmånerna bör fastställas av Kungl. Majrt efter framställning i

varje särskilt fall. Jag förutsätter, att löneförmånerna därvid icke bestämmes

att utgå efter förmånligare grunder än som skulle ha gällt därest läraren

inplacerats i den för vederbörande distriktsöverlärartjänst tillämpliga

lönegraden, såvida icke läraren därigenom skulle komma att lida löneminskning.

I intet fall bör löneförmånerna fastställas till högre belopp än

vad som motsvarar lönen i den högsta lönegraden för distriktsöverlärartjänst,

dvs Cb 6. Beträffande annan överlärares avlöningsförmåner utöver

folkskollärarlönen finnes för närvarande inga statliga bestämmelser. Jag

ifrågasätter ingen ändring i detta hänseende. I likhet med utredningen finner

jag icke heller skäl föreligga för att göra någon ändring i folkskolestadgans

och avlöningsreglementets bestämmelser rörande tillsättning av och

undervisningsskyldighet för här ifrågavarande skolledare.

Jag ansluter mig till den av utredningen förordade principen för provisorisk

förstärkning av den pedagogiska ledningen i försöksdistrikten. Där

den facklige skolledaren icke äger utbildning för och erfarenhet av undervisning

på såväl låg- och mellanstadiet som högstadiet, bör alltså studieledare

fa anställas för att biträda med den pedagogiska ledningen av

det stadium, som skolledaren icke själv kan anses representera. Jag utgår

därvid från att låg- och mellanstadiet i nu förevarande hänseende alltid

skall anses utgöra ett stadium. Skulle undantagsvis skolledaren äga kompetens

att leda försöksskolans alla stadier, bör studieledare kunna få anställas

för det stadium, som skolstyrelsen prövar lämpligt. Jag kan således

icke biträda skolöverstyrelsens mening, att det i sist åsyftade fall skulle

ankomma på överstyrelsen att avgöra för vilket stadium studieledare bör

anställas.

Utredningen har föreslagit, att det skall ankomma på skolstyrelsen

att b e s t ä in m a, huruvida studieledare skall finnas i distriktet, dock att

skolöverstyrelsens medgivande skall fordras, om distrikt

med mindre än 20 läraravdelningar önskar anställa studieledare eller om

distrikt önskar anställa flera än en studieledare. Överstyrelsen har däremot

förordat, att det skall föreligga skyldighet för distrikt med minst 20 läraravdelningar

att anställa studieledare, där ej överstyrelsen medger undantag

från dylik skyldighet. För egen del ansluter jag mig till vad utredningen

föreslagit i detta hänseende. Utformningen av den pedagogiska ledningen

i försöksdistrikten bör således i första hand vara beroende av de lokala

initiativen. Det kan enligt min mening icke förutsättas annat än att di
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj ds proposition nr 120

strikten kommer att tillvarataga möjligheten att anställa studieledare, där

en sådan förstärkning är påkallad. Det står fullt i överensstämmelse med

försöksverksamhetens syfte, att frihet även lämnas för lokala initiativ till

förstärkning av den pedagogiska ledningen genom andra anordningar än

anställande av här avsedda studieledare. I dylika fall bör såsom villkor för

statsbidrag till kostnaderna — beträffande vilken fråga jag återkommer

i det följande — gälla att anordningarna godkänts av skolöverstyrelsen.

I övrigt torde samarbetet mellan de lokala skolledningarna samt den regionala

och centrala ledningen av försöksverksamheten medverka till att

olika förekommande anordningar för förstärkning av den pedagogiska ledningen

icke blir felaktigt inriktade.

I likhet med skolöverstyrelsen instämmer jag i vad utredningen anfört

därom, att tillkomsten av studieledare icke skall medföra någon förändring

i skolledarens ställning såsom närmast under skolstyrelsen ansvarig för försöksskolans

ledning. Vad gäller arbetsuppgifterna för studieledare och i

samband därmed instruktionen för dylik befattningshavare har vid

remissbehandlingen åtskilliga olika synpunkter anförts. Det bör enligt min

mening beaktas, att det även här är fråga om försöksverksamhet i egentlig

mening. Det kan självfallet erbjuda svårigheter att på förhand göra

en från alla synpunkter tillfredsställande avgränsning mellan skolledarens

och studieledarens arbetsområden, särskilt som denna avgränsning i de

enskilda fallen kan vara beroende både av lokala förhållanden och av vederbörande

befattningshavares personliga egenskaper och förutsättningar.

Det sistnämnda talar närmast för att normalinstrulctionen ej bör bli för

detaljerad, samtidigt som dock en alltför summarisk instruktion kan medföra

risker för att studieledaren i förhållande till skolledaren får en otillräckligt

självständig eller en alltför dominant ställning. Studieledaren får

givetvis ej åläggas uppgifter av biträdeskaraktär eller sådana administrativa

uppgifter, som ej direkt sammanhänger med utövandet av den pedagogiska

ledningen. Då de här angivna och i remissyttrandena i övrigt framförda

synpunkterna synes mig ha blivit i det stora hela tillfredsställande

tillgodosedda i utredningens instruktionsförslag, bör det ankomma på skolöverstyrelsen

att fastställa provisorisk normalinstruktion för studieledare i

huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag.

Vad därefter gäller frågan om behörighet till studieledarbefattning

och förordnande av studieledare vill jag först understryka, att den

provisoriska studieledarbefattningen endast skall vara en med lärartjänst

förenad arvodessyssla. Behörighetsbestämmelserna synes icke böra göras

detaljerade och onödigt invecklade, och förfarandet vid förordnande av studieledare

synes kunna utformas på ett enkelt sätt utan någon alltför komplicerad

procedur och därmed förenad tidsutdräkt. De förslag och erinringar,

som vid remissbehandlingen framförts på denna punkt, synes i

många avseenden knappast ägnade att förenkla behörighetsvillkoren och

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120

förordnandeproceduren. Jag har, med utgångspunkt i vad jag nu framhållit,

ansett mig böra biträda skolöverstyrelsens mening såtillvida, att jag

icke finner några generella behörighetsvillkor med avseende å avlagda examina

böra uppställas. I stället bör i varje särskilt fall såsom villkor gälla,

att sökande förklaras lämplig för befattningen med hänsyn till sin utbildning,

erfarenhet och övriga egenskaper.

Det enda formella behörighetsvillkoret bör således vara, att vederbörande

är lärare; det ligger ju för övrigt helt i sakens natur. Vad sedan gäller

frågan om vilken myndighet, som bör verkställa lämplighetsprövningen,

ansluter jag mig till utredningens förslag, att denna prövning skall ankomma

på statens folkskolinspektör. Förordnande å studieledarbefattning bör,

såsom utredningen förordat, meddelas av skolstyrelsen, som därvid har att

förordna någon av de lämpligförklarade. Mot skolstyrelsens beslut om förordnande

bör besvär på materiella grunder ej få anföras.

Som huvudregel bör gälla, att studieledaren skall vara lärare vid försöksskolan.

Endast om särskilda skäl föreligger, bör lärare vid annan skola få

inneha studieledarförordnande vid försöksskola. Fråga om medgivande

härtill bör, såsom utredningen förordat, prövas av skolöverstyrelsen.

Vad jag nu föreslagit rörande behörighet till studieledarbefattning och

förordnande av studieledare bör tillämpas för såväl högstadiet som lågoch

mellanstadiet.

Den av utredningen föreslagna nedsättningen i den undervisningsskyldighet,

som skall åligga studieledaren i hans egenskap av lärare,

har av skolöverstyrelsen bedömts vara tillmätt i knappaste laget, medan

däremot statskontoret förordat snävare nedsättningsmöjligheter. Jag har

för egen del ansett mig böra godtaga utredningens förslag på denna punkt

med några mindre jämkningar avseende intervallerna för antalet avdelningar,

vilka icke lämpligen synes böra skära i varandra. Mitt förslag

framgår av följande sammanställning.

Högstadiet (kl. 7—9)

antal avd. nedsättn.

Låg- och mellanstadiet (kl. 1—6)

antal avd. nedsättn.

4-9

4-6

8—19

4-8

10-14

6-8

20-29

6-10

15—

8-12

30-

8—14

I enlighet med utredningens förslag bör nedsättningen bestämmas av

skolöverstyrelsen inom de här angivna intervallerna.

Jag är icke nu beredd att ta ställning till frågan om storleken av det

arvode, som bör utgå till studieledare. Det torde böra få ankomma på

Kungl. Maj:t att besluta härom. Jag vill i detta sammanhang framhålla,

att det i vissa försöksdistrikt, där även högre skolor förekommer, kan be
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

finnas lämpligt att förordna rektor vid dylik högre skola att vara studieledare

vid försöksskolan. Särskilt torde en dylik anordning aktualiseras

för sådana försöksdistrikt, där den högre skolans mot försöksskolans högstadium

svarande klasser successivt avvecklas i takt med högstadiets utbyggande.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att i dylika och liknande

fall beluta, huruvida och i vad mån studieledararvode skall utgå.

Inrättande av studieledarbefattningar i försöksdistrikten i enlighet med

vad jag nu förordat kommer att medföra kostnader dels för studieledararvoden,

dels för arvoden åt timlärare för de timmar, varmed undervisningsskyldigheten

för studieledarna nedsättes. Dessa kostnader torde få

anses utgöra merkostnader på grund av försöksverksamheten. Med hänsyn

härtill synes statsbidrag till ifrågavarande kostnader tills vidare

böra utgå med 100 procent.

Därest försöksdistrikt tillämpar annan, av skolöverstyrelsen godkänd

anordning för förstärkning av den pedagogiska ledningen än anställande

av studieledare i enlighet med vad jag i det föregående anfört, synes statsbidrag

böra utgå högst med belopp, motsvarande de kostnader, som skulle

ha uppkommit för distriktet, om den vanliga ordningen tillämpats. Det

torde böra ankomma på skolöverstyrelsen att för dylikt distrikt efter erforderliga

beräkningar fastställa det sammanlagda högsta statsbidragsbeloppet

för varje redovisningsår.

Här ifrågavarande statsbidragskostnader, som i vad gäller timarvoden

för nedsättningstimmar synes kunna grovt beräknas till sammanlagt omkring

130 000 kronor för nästa redovisningsår, torde böra bestridas ur

förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid

folkskolor. Bidraget torde böra utanordnas enligt samma förskotts- och

slutregleringssystem, som gäller för försöksskolans övriga lönekostnadsbidrag.

Nämnda anslag kommer därvid att påverkas av de nya kostnaderna

först från och med budgetåret 1956/57.

Såsom jag redan inledningsvis framhållit bör en förstärkning av den pedagogiska

ledningen komma till stånd även beträffande de i folkskolan

inbyggda realskollinjerna. I fråga om lärarpersonalen och

statsbidrag till avlöning åt lärare vid dessa examenslinjer tillämpas enligt

beslut vid 1954 års riksdag samma bestämmelser som för kommunal respektive

praktisk kommunal realskola. Bland annat med hänsyn härtill

anser jag mig böra förorda följande särskilda regler för inbyggd linje i

nu förevarande hänseenden. Studieledare för exainenslinjen skall anställas,

såvida ej skolöverstyrelsen medger undantag från denna skyldighet

eller tillämpning av annan anordning för den pedagogiska ledningens förstärkning.

För behörighet till studieledarbefattning bör, liksom beträffande

behörighet till rektorstjänst vid kommunal realskola, krävas behörighet

till ordinarie ämneslärartjänst. Studieledare bör, liksom ämneslärare, för
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ISO

ordnas av skolstyrelsen utan föregående prövning av statlig myndighet.

Den i det föregående av mig förordade lägsta latituden för timnedsättning

på högstadiet bör tillämpas även om antalet klassavdelningar på linjen

understiger fyra. Statsbidrag bör utga med 78 procent av kostnaderna för

studieledararvode och timarvoden för nedsättningstimmar.

Beträffande den pedagogiska ledningen för de inbyggda linjerna synes i

öviigt de grunder, som jag förut förordat med avseende å försöksdistrikten,

böra äga motsvarande tillämpning. Kostnaderna för timarvode för nedsättningstimmarna

vid de inbyggda linjerna torde grovt kunna uppskattas

till sammanlagt omkring 50 000 kronor för nästa redovisningsår.

De av mig i det föregående förordade grunderna beträffande vidgad behörighet

till distriktsöverlärartjänster i försöksdistrikten m.m. samt för

förstärkning av den pedagogiska ledningen i försöksdistrikten och skoldistrikt

med i folkskolan inbyggda realskollinjer ävensom för statsbidrag

till studieledararvode m. m. torde böra underställas riksdagens godkännande.

Av riksdagen godkända grunder i nämnda hänseenden torde böra

tillämpas tills vidare från och med redovisningsåret 1955/56. Det torde få

ankomma på Kungl. Maj:t att senare efter förslag av skolöverstyrelsen

meddela bestämmelser i anslutning till dessa grunder ävensom utfärda i

övrigt erforderliga föreskrifter i de hithörande frågor, som jag i det föregående

icke närmare berört.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och föreslagit hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att godkänna av mig förordade grunder beträffande dels

vidgad behörighet till distriktsö verlärartj änster i försöksdistrikten

m. m., dels förstärkning av den pedagogiska ledningen

i försöksdistrikten och i skoldistrikt med i folkskolan

inbyggda realskollinjer, dels ock statsbidrag till kostnader

för studieledararvode m. m., att tillämpas tills vidare

från och med redovisningsåret 1955/56.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120

65

IV. Särskilda bestämmelser beträffande verksamheten

på försöksskolans högstadium

1. Inledning.

Till och med läsåret 1950/51 var det tekniskt möjligt att beträffande

försöksdistrikten i huvudsak tillämpa de för den nuvarande folkskolan

gällande författningsbestämmelserna rörande lärares anställnings- och avlöningsförhållanden

samt statsbidrag m. m. Då försöksverksamheten läsåret

1951/52 för första gången nådde upp i enhetsskolans högstadium,

blev det nödvändigt att tillskapa vissa särskilda bestämmelser i nämnda

hänseenden. Frågan härom upptogs vid 1951 års riksdag i propositionen

nr 155, vari behandlades spörsmål om lärarkategorier och kompetenskrav,

anställningsform och tillsättningsförfarande, undervisningsskyldighet, löneställning

samt statsbidrag m. m., allt avseende lärarpersonalen på högstadiet.

Med stöd av riksdagens beslut i anledning av nämnda proposition (SU 126,

Rskr 207) utfärdade Kungl. Maj:t den 8 juni 1951 särskilda bestämmelser

beträffande försöksverksamheten inom vissa skoldistrikt m. in. Dessa bestämmelser

ägde enligt riksdagsbeslutet giltighet under budgetåren

1951/52—1953/54. Sedan 1952 års riksdag (höstsessionen) i anledning av

propositionen 1952: 241 fattat beslut om ändrad lönegradsplacering för

bland annat lärartjänster vid de högre statliga och kommunala skolorna

(SU 230, Rskr 438), vidtogs med giltighet från och med den 1 januari 1953

vissa ändringar i bestämmelserna genom Kungl. Maj:ts beslut den 22 maj

1953.

I och med att verksamheten på försöksskolans högstadium utbyggdes,

aktualiserades frågan om särskilda statsbidrag till denna verksamhet. Spörsmålet

härom prövades vid 1953 års riksdag (prop. 126, SU 139, Rskr 276).

Därvid beslöts, att de nya statsbidragsgrunderna — som i vissa hänseenden

fick retroaktiv verkan från och med budgetåret 1952/53 — skulle jämte

1951 års särskilda föreskrifter, i vad dessa tillkommit på grundval av riksdagens

beslut, äga tillämpning till och med budgetåret 1954/55.

Med stöd av 1953 års riksdags beslut har Kungl. Maj:t den 30 juni 1953

utfärdat »Särskilda bestämmelser beträffande försöksverksamheten med

nioårig enhetsskola», vilka bestämmelser alltså gäller intill utgången av

innevarande budgetår. Såvitt rör lärarpersonalen på högstadiet har bestämmelserna,

med verkan från och med den 1 juli 1954, undergått tämligen

genomgripande ändringar, sedan 195jf års riksdag dels i anledning av propositionen

nr 137 (SU 141, Rskr 327) godkänt grunder beträffande bland

annat inrättande av ordinarie lärartjänster i kunskapsämnen på försöks
5

— Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 120

opaginerad Kontrollera mot PDF

ce

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

skolans högstadium, provisoriskt förfarande vid tillsättning av dylika tjänster

samt förflyttningsskyldigbet för ordinarie lärare i kunskapsämnen på

försöksskolans högstadium, dels ock i anledning av propositionerna nr 149

och 160 (SU 139 och 140, Rskr 325 och 326) fattat beslut om inrättande

av ordinarie folkskollärartjänster i 23 lönegraden bland annat på försöksskolans

högstadium samt om grunder för avlöning vid dylika tjänster m. m.

Såsom framgår av den nu lämnade redogörelsen är de särskilda försöksskolebestämmelserna

för fortsatt giltighet efter utgången av innevarande

budgetår i vissa hänseenden beroende av riksdagens beslut. Bestämmelserna

innehåller, förutom de föreskrifter som grundar sig på förutberörda beslut

av 1951—1954 års riksdagar, jämväl en mängd rent administrativa föreskrifter.

Bestämmelserna är i sin nu gällande lydelse intagna i statsliggaren

för budgetåret 1954/55 s. 680—685. Såsom framgår av den inledande paragrafen

gäller bestämmelserna — där ej annat angives — försöksskolornas

högstadium, alltså klasserna 7—9. Beträffande det närmare innehållet i

bestämmelserna torde här få hänvisas till statsliggaren.

Vid sidan av de särskilda försöksskolebestämmelserna gäller beträffande

verksamheten på högstadiet bland annat olika av Kungl. Maj:t utfärdade,

för alla försöksdistrikt tillämpliga föreskrifter rörande förstärkningsanordningar,

regionalt samarbete, skolplikt vid nioårig försöksskola, m. m.

Den 16 juli 1954 har Kungl. Maj:t uppdragit åt skolöverstyrelsen att,

efter samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrelsen

och de sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets

område, uppgöra och inkomma till Kungl. Maj:t med förslag till dels de

särskilda bestämmelser beträffande försöksverksamheten med nioårig enhetsskola,

som bör gälla från och med budgetåret 1955/56, dels ock de

bestämmelser i övrigt rörande med försöksverksamheten sammanhängande

anordningar på skolväsendets område, som överstyrelsen finner böra utfärdas

för tillämpning från och med nämnda budgetår.

I anledning därav har skolöverstyrelsen, efter samråd med nämnda

ämbetsverk och sakkunniga, med skrivelse den 15 december 1954 till Kungl.

Maj:t avlämnat förslag till särskilda bestämmelser om försöksverksamheten

med nioårig enhetsskola. Över förslaget har efter remiss yttranden avgivits

av statskontoret, statens lönenämnd, riksrä leens kapsv er ket, statens pensionsanstalt,

överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrelsen och

de sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets område

ävensom av Svenslca stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund,

Skolstyrelseförbundens rikskommitté, Läroverkslärarnas riksförbund, Statens

folkskolinspektörers förbund, Städernas folkskolinspektörsförbund,

Sveriges överlärarförbund, Sveriges folkskollär ar förbund och Sveriges folkskollärarinneförbund

(gemensamt yttrande) samt Svenska facklärarförbundet.

Därjämte har Stockholms folkskoledirektion inkommit med yttrande

i ärendet.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts -proposition nr 120

2. Skolöverstyrelsens förslag jämte remissyttranden.

Skolöverstyrelsens förslag innebär — förutom viss omdisposition av nuvarande

bestämmelser — dels åtskilliga ändringar och nya föreskrifter i

hänseenden, beträffande vilka Kungl. Maj:t äger besluta utan riksdagens

medverkan, dels ock ändrade eller nya bestämmelser i frågor, som torde böra

anmälas för eller underställas riksdagen. I nu förevarande sammanhang

torde endast de spörsmål böra behandlas, för vilkas prövning riksdagens

medverkan synes erforderlig. Detta gäller i första hand frågor om provisorisk

reglering av anställnings- och avlöningsförhållanden m. m. beträffande

lärare för den förberedande yrkesundervisningen i klass 9 y, inrättande av

ordinarie övningslärartjänster på högstadiet samt viss jämkning av grunderna

för försökskostnadsbidraget och bidraget till viss undervisningsmateriel.

I samband därmed torde vidare få anmälas frågan om medelsanvisningen

för nästa budgetår under anslaget till Folkskolor m. m.: Försökskostnadsbidrag.

Därjämte torde få upptas vissa högstadiet avseende spörsmål

om inrättande av parallell avdelningar, inställande av undervisningen för

deltagande i pedagogiskt samarbete, nedsättning av undervisningsskyldighet

i vissa fall, språktillägg och flyttningskostnadsersättning. Slutligen torde

få behandlas frågan om förlängd giltighet av de med riksdagens medverkan

tillkomna bestämmelser, som avses icke skola ändras till sin innebörd,

och i samband därmed spörsmålet om de nya försöksskolebestämmelsernas

giltighetstid överhuvudtaget.

Skolöverstyrelsens förslag omfattar även vissa föreskrifter rörande tjänsteoch

familjepension för de lärarkategorier på högstadiet, beträffande vilka

pensionsfrågan ännu icke prövats av statsmakterna. Detta spörsmål torde

få behandlas i annat sammanhang på föredragning av chefen för civildepartementet.

A. Lärare för den förberedande yrkesundervisningen

i klass 9y

Gällande bestämmelser. Beträffande verksamheten i klass 9 y

gäller — utöver övriga för försöksverksamheten meddelade föreskrifter —

i huvudsak följande bestämmelser.

För undervisningen i yrkesämnen (yrkesteori och yrkespraktik) i klass

9 y skall vara anställda yrkeslärare. För elevernas handledning under yrkespraktik

i näringslivet må anlitas särskilda s. k. handledare. Heltidstjänst

som yrkeslärare ledigförklaras och tillsättes i samma ordning som ickeordinarie

folkskollärartjänst. Sökande till yrkeslärarbefattning skall av överstyrelsen

ha förklarats behörig att antagas till lärare vid försöksskola i det

eller de ämnen, som lärartjänsten omfattar.

I heltidstjänst i kunskapsämnen på högstadiet må inräknas undervisning

i övningsämnen och yrkesämnen med tillhopa högst en tredjedel av det sam
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

manlagda antalet veckotimmar på tjänsten. I övningslärartjänst vid försöksskola,

med vilken är förenad undervisningsskyldighet i övningsämne

minst 8 veckotimmar, må därutöver inräknas jämväl undervisning i yrkesämnen,

dock ej med högre timantal än vad som motsvarar timtalet för övningsämnet

eller övningsämnena. Undervisning i yrkesämne må vidare såsom

fyllnadstjänstgöring inräknas i tjänst som fast anställd yrkeslärare vid

central verkstadsskola, i övningslärartjänst vid statlig eller högre kommunal

skola eller folk- och fortsättningsskola enligt nyssnämnda för övningslärare

vid försöksskola gällande bestämmelser, samt, i en omfattning motsvarande

högst eu tredjedel av det sammanlagda antalet veckotimmar på

tjänsten, i tjänst som lärare i teoretiska eller praktiska läroämnen vid statlig

eller högre kommunal skola.

Till avlöning åt yrkeslärare utgår statsbidrag med belopp, motsvarande

skolans samtliga kostnader för ifrågavarande ändamål, dock med högst 7

kronor 40 öre för undervisningstimme (till kommunal yrkesundervisningsanstalt

utgår motsvarande statsbidrag med 78 procent av totalkostnaderna,

dock med högst 5 kronor 75 öre för undervisningstimme). Finnes det vara

av betydelse för yrkesundervisningens ändamålsenliga bedrivande att anställa

lärare med särskild kompetens eller särskilda kvalifikationer eller

föreligger eljest särskilda skäl må skolöverstyrelsen underställa Kungl.

Maj:t fråga om statsbidrag till avlöning åt yrkeslärare med högre belopp

för undervisningstimme än nu angivits.

Till avlöning åt lärare i sådan yrkesavdelning (klassavdelning) i kommunal

anstalt för yrkesundervisning, som till mer än hälften av det för avdelningen

normala elevantalet består av elever, vilka i skolpliktshänseende tillhör

klass 9 y i försöksskola, utgår statsbidrag enligt samma grunder som för

bidrag till avlöning åt yrkeslärare i försöksskola. Enligt dessa grunder utgår

också statsbidrag till kostnaderna för ersättning för fyllnadstjänstgöring i

yrkesämne.

Förslag. Skolöverstyrelsen framhåller, att åtskilliga faktorer, som föranlett

att regleringen av avlönings- och anställningsförhållandena in. m.

för lärarna i klass 9 y erhållit en helt provisorisk karaktär, fortfarande

kvarstår. Ovisshet råder sålunda beträffande den framtida utformningen

av lönefrågorna för yrkeslärarna inom yrkesundervisningen, vilka därför

endast fått en provisorisk lösning. Vidare erinrar överstyrelsen om att frågan

om yrkeslärarkårens utbildning ännu icke blivit löst i vad gäller utbildningen

av lärarinnor i husligt arbete och vissa andra lärare. Med hänsyn

härtill anser överstyrelsen en definitiv lönereglering för lärarna i 9 y

ännu icke böra genomföras. Anställningsförhållandena synes alltjämt böra

givas en provisorisk utformning. Då emellertid erfarenhet numera vunnits

rörande ett stort antal för löneförhållandenas bedömning grundläggande

faktorer, anser överstyrelsen, att förutsättningar föreligger för en fastare

utformning av den provisoriska regleringen än vad hittillsvarande förhållanden

medgivit.

Den förberedande yrkesundervisningen innefattar yrkesämnen med såväl

yrkesteoretiskt som yrkespraktiskt innehåll. Inom flertalet linjer har undervisningen

en övervägande praktisk inriktning med visst mindre teoriinslag

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. May.ts proposition nr 120

som naturligt komplement till den yrkespraktiska undervisningen. Den

yrkesteoretiska undervisningen torde, framhåller överstyrelsen, med hänsyn

till ämnesinnehåll och uppläggning i allmänhet kunna jämställas med den

undervisning i praktiska läroämnen, som bedrives vid praktiska realskolor

och motsvarande skolformer. På lärarna i dessa ämnen torde också i allmänhet

böra uppställas behörighetskrav, som gäller för ämneslärare i praktiska

läroämnen vid sådana skolformer. De yrkesteoretiska ämnena bör därför

erhålla beteckningen praktiska läroämnen och yrkeslärarna i

dessa ämnen i princip anställas som ämneslärare i praktiska

läroämnen och anställningsvillkoren regleras i anslutning härtill. Yrkeslärare

med övervägande yrkespraktisk undervisning bör fortfarande

benämnas yrkeslärare. Den yrkespraktiska undervisningen innefattar

ämneskretsen jordbrukspraktik, trädgårdsskötsel, husdjursskötsel, skogsvårdspraktik,

avverkning och transport, hushållsarbete, sömnad, kontorsgöromål,

butiksgöromål, verkstadsarbete och snickeri. Som en sammanfattande

beteckning torde böra väljas termen yrkesarbete.

Beträffande ämneslärare i praktiska läroämnen anför

överstyrelsen vidare huvudsakligen följande.

Praktiska läroämnen (yrkesteori) är dels yrkesräkning, jordbrukslära,

husdjurslära, skogsvårdslära och avverknings- och transportplanering, dels

yrkesritning, teknologi och branschkännedom, dels handelsräkning, handelslära,

räkenskapslära, ekonomisk geografi, affärskorrespondens, stenografi

och maskinskrivning, dels kostlära, hemvårdslära med material- och redskapslära,

hemekonomi, sömnadsteori och barnavård med demonstrationer.

Såsom praktiskt läroämne bör även, efter överstyrelsens bestämmande,

anses annat ämne, som skall ge teoretiska kunskaper i anslutning till eller

som förberedelse till yrkesarbete eller till visst yrke. Praktiska läroämnen

bör få förekomma inom yrkesförberedande linje och, efter skolöverstyrelsens

bestämmande, inom högstadiet i övrigt.

Då timplanerna upptar ett jämförelsevis ringa antal timmar praktiska

läroämnen (yrkesteori) inom flertalet grenar av den förberedande yrkesutbildningen''

torde undervisningen däri till stor del komma att handhavas

av yrkeslärare. Endast i handelsämnen är yrkesteorin av större omfattning.

Överstyrelsen anser det emellertid vara av vikt, att särskilda tjänster i

praktiska läroämnen inrättas, där detta låter sig göra. Om väl kvalificerade

lärare skall kunna förvärvas till dessa tjänster, bör de i lönehänseende jämställas

med motsvarande tjänster vid praktiska kommunala realskolor. I

praktiska läroämnen bör ordinarie adjunkts- eller ämneslärartjänster kunna

inrättas i de ämnen, som motsvarar dem, vilka kan ingå i adjunktstjänster

i praktiska läroämnen vid praktiska kommunala realskolor. Då det är fråga

om eu provisorisk lönereglering, bör övriga tjänster i praktiska läroämnen

liksom yrkeslärartjänsterna tills vidare vara extra ordinarie.

Extra ordinarie adjunktstjänster och motsvarande ämneslärartjänster bör

vidare endast inrättas i lönegraderna Ce 27 respektive Ce 25. Vid praktiska

kommunala realskolor är dylika tjänster reserverade för dels handelslinjen

beträffande handelsteknik (omfattande ämnena handelsräkning, bokföring,

handelsliira och handelsrätt, inköps- och försiiljningsteknik) samt varu
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. May.ts proposition nr 120

kännedom, dels för den tekniska linjen beträffande ämnena mekanik med

hållfasthetslära, materiallära (teknisk varukännedom), beskrivande maskinoch

byggnadslära, industriell ekonomi, ritteknik samt fältmätning och avvägning.

På försöksskolans högstadium har motsvarande ämnen delvis

andra benämningar och annat sakligt innehall. Dessutom kan undervisning

meddelas i andra yrkesgrenar, där ämnena i fråga om lärarens teoretiska

utbildning ställer samma krav som i de nu uppräknade.

I fråga om adjunkts- och ämneslärartjänster i Ce 27 respektive Ce 25 i

praktiska läroämnen bör det därför ankomma på överstyrelsen att besluta,

vilka ämnen som må ingå i tjänsterna och vilka behörighetsvillkor som

skall gälla för lärarna. Överstyrelsen kommer därvid att tillse, att dylika

tjänster inrättas endast i ämnen, där kraven på lärarnas teoretiska utbildning

bör motsvara dem, som gäller för förut uppräknade ämnen.

För lärare, som undervisar i dylika ämnen bör, i den män de ej erhåller

tjänster, tillämpas reglerad befordringsgång enligt Kungl. Maj:ts cirkulär

den 8 maj 1953.

Beträffande andra praktiska, läroämnen bör tills vidare ej inrättas särskilda

tjänster. I stället bör tillämpas reglerad befordringsgång. För närvarande

gäller i detta hänseende kungl. brev den 30 juni 1948, som avser

lönegraderna Cg 17 och Ce 17. Nämnda befordringsgång bör tillämpas för

lärare i stenografi och maskinskrivning samt annat praktiskt läroämne, som

överstyrelsen bestämmer.

Den icke minst betydelsefulla konsekvensen av att yrkesteoretiska ämnen

på högstadiet jämställes med praktiska läroämnen blir, att de för sistnämnda

ämnen gällande timarvodena blir tillämpliga. Det torde därigenom

bli möjligt att kunna förvärva väl kvalificerade lärare för den timtjänstgöring

i yrkesteori, som ofta torde erfordras, då timtalet ej förslår till heleller

halvtidsanställning.

Beträffande statsbidrag till avlöning åt lärare i praktiska läroämnen räknar

överstyrelsen med samma grunder, som nu gäller för bidrag till avlöning

åt lärare i kunskapsämnen, alltså bidrag med belopp motsvarande

distriktets samtliga avlöningskostnader.

För yrkeslärarna bör — bortsett från lärarna i husligt arbete —

enligt överstyrelsens mening i princip krävas motsvarande behörighet som

för yrkeslärarna vid centrala verkstadsskolor. Undervisningen ligger på

samma nivå som de centrala verkstadsskolornas första årskurs och kan på

de yrkesområden, där en direkt jämförelse kan göras, sägas ha i stort sett

samma uppläggning och kursinnehåll. Med hänsyn härtill bör, fortsätter

överstyrelsen, löneställningen i princip avvägas efter för de centrala verkstadsskolorna

gällande förhållanden och lönesystemet i övrigt i tillämpliga

delar anknyta till dessa skolors system. Överstyrelsen anför härom vidare

huvudsakligen följande.

För yrkeslärarna vid de centrala verkstadsskolorna gäller sedan den

1 juli 1951 en provisorisk lönereglering. Fast anställd yrkeslärare, som har

full tjänstgöring, åtnjuter vid dessa skolor en årslön motsvarande årslönen

i löneklass 20 å löneplan 1 i statens löneplansförordning med rätt till Iöneklassuppflyttningar

t. o. m. löneklass 23. Yrkeslärare anses ha full tjänstgöring,

därest han undervisar dels under 35 veckor av arbetsåret 37 vecko
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

timmar i yrkesarbete och. 4 veckotimmar i yrkesteoretiska ämnen, dels under

återstoden av arbetsåret 45 veckotimmar i yrkesarbete. Arbetsåret

omfattar cirka 46 veckor. Har lärare mindre än full tjänstgöring verkställes

vissa avdrag å lönen, olika för teoriundervisningen och den praktiska undervisningen.

Till vikarier och timlärare utgår ersättning i särskild ordning.

För teoriundervisning utöver 4 veckotimmar utgår särskilt timarvode,

vilket i princip synes avvägt efter TC 14.

Heltidsanställda yrkeslärare i 9y torde böra placeras i lönegrad Ce 20.

Undervisningsskyldigheten torde lämpligen fastställas till 35 veckotimmar.

Med hänsyn till den föreslagna lägre undervisningsskyldigheten och det.

kortare arbetsåret vid försöksskolan i förhållande till de centrala verkstadsskolorna

bör krävas ep proportionsvis större undervisning i teonämnen.

Överstyrelsen föreslår, att minst 10 veckotimmar av undervisningsskyldigheten

skall avse praktiskt läroämne. Möjlighet bör dock av bland annat

schematekniska skäl föreligga att utbyta viss del, förslagsvis högst 4 veckotimmar,

av sistnämnda undervisning mot undervisning i yrkesarbete. Härvid

torde böra gälla den vid yrkesskolorna tillämpade evalvenngsregeln

1 veckotimme praktiskt läroämne = 1,5 veckotimme yrkesarbete. Möjlighet

bör lämpligen även finnas att i viss utsträckning förslagsvis till

högst en tredjedel — inräkna övningsämne i yrkeslärartjänst. Ovmngsämnet

bör därvid ersätta undervisningen i yrkesarbete. Vid undervisning

över den fastställda undervisningsskyldigheten torde i yrkesarbete ersättning

böra utgå såsom för timlärare.

För extra ordinarie yrkeslärare bör avlöningsreglementet för folkskolan

i tillämpliga delar gälla. Bock bör placering i löneklass ske enligt i statens

allmänna avlöningsreglemente angivna grunder.

Yrkeslärare, som ej kan vinna extra ordinarie anställning, bör, där fråga

ej är om fyllnadstjänstgöring, anställas som timlärare. För undervisningen

i yrkesarbete torde böra fastställas särskilt timarvode.

Möjligheten att inräkna undervisning i yrkesarbete såsom fyllnadstjänstgöring

i ämneslärar-, övningslärar- eller yrkeslärartjänst vid annan

skola bör föreligga i ungefär samma utsträckning som nu. Behov torde

emellertid även föreligga att i de föreslagna yrkeslärartjänsterna i viss utsträckning

inräkna närmast motsvarande undervisning vid andra skolor.

Överstyrelsen föreslår därför, att i sådan tjänst må kunna ingå praktiskt

läroämne eller övningsämne eller närmast motsvarande undervisning vid

kommunal anstalt för yrkesundervisning.

Till avlöning åt yrkeslärare torde i enlighet med de principer, som ligger

till grund för statsbidragen till försöksdistriktens kostnader, statsbidrag

böra°utgå med belopp, motsvarande skolans samtliga kostnader för ifrågavarande

ändamål, dock självfallet endast i den man undervisningen är

statsbidragsberättigad och bedrives i enlighet med gällande tim- och kursplaner

och i iivrigt meddelade bestämmelser.

Statsbidrag enligt samma grunder bör jämväl utga till avlöning åt lärare

i kommunal yrkesskola, där mer än hälften av elevantalet består av 9 yelever.

Om löneförmånerna i detta fall är gynnsammare än motsvarande

förmåner i försöksskolan, bör dock statsbidraget begränsas tdl det belopp,

som skulle ha utgått, om försöksskolans anställnings- och avlöningsförhållanden

i stället gällt.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. May.ts ''proposition nr 120

Vad beträffar undervisningen i husligt arbete (yrkesarbetet hushållsarbete

och sömnad jämte motsvarande praktiska läroämnen, nämligen

kostlära, hemvårdslära med material- och redskapslära, hemekonomi, barnavård

med demonstrationer samt sömnadsteori), bör denna enligt överstyrelsens

förslag i anställningshänseende jämställas med motsvarande övningsämnen

(hushållsgöromål och kvinnlig slöjd) och lärarna anställas som

övningslärare, varvid dock löneställningen och kompetenskraven bör anknytas

till för kommunala flickskolor gällande förhållanden. Överstyrelsen

anför härom följande.

Med hänsyn till regleringens provisoriska natur bör ordinarie tjänster

icke kunna inrättas. Stadgan och avlöningsreglementet för övningslärare

och timlärarkungörelsen bör i tillämpliga delar gälla. Undervisningsskyldigheten

bör sålunda vara 30 veckotimmar. I tjänsten bör jämväl få inräknas

motsvarande övningsämne, dock med högst en tredjedel.

Remissyttranden. De av skolöverstyrelsen föreslagna grunderna

för en provisorisk reglering av anställnings- och avlöningsförhållanden

in. in. beträffande lärarna för den förberedande yrkesundervisningen i klass

9 y har i de flesta remissyttrandena tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Statskontoret har dock förklarat sig bestämt avstyrka överstyrelsens förslag.

Statens lönenämnd har icke blivit övertygad om att tiden är mogen

för en så fast reglering som enligt överstyrelsens förslag av anställningsoch

avlöningsförhållandena för hithörande lärarkategorier. Tre reservanter

i lönenämnden har emellertid ansett en reglering av förevarande spörsmål

i enlighet med överstyrelsens förslag vara oundgängligen nödvändig och

har icke funnit det försvarligt med ett ytterligare fördröjande därav.

Statskontoret anför till motivering för sin avvisande ställning bland

annat följande.

Vid bedömande av det framlagda förslaget kan enligt ämbetsverkets

mening icke bortses från det förhållandet, att den undervisning som meddelas

i klass 9 y skall vara yrkesförberedande och därför icke torde kunna

jämställas med undervisningen i motsvarande ämnen vid en praktisk realskola.

Kravet på vederbörande lärares kompetens lärer också merendels

kunna sättas lägre än vid sistnämnda skolor.

När det gäller att ta ställning till frågan om lärarnas löneställning —

detta gäller lärare såväl i praktiska läroämnen som i yrkesarbete — torde

det ligga närmast till hands att utga från förhållandena vid de kommunala

yrkesundervisningsanstalterna. Jämväl därvid måste beaktas, att i

klass 9 y undervisningen har yrkesförberedande karaktär, medan yrkesskolorna

har en målsättning som går vida längre. Redan med hänsyn härtill

torde det stå klart, att ämbetsverket ställer sig avvisande till inrättande

av ordinarie och extra ordinarie tjänster i lönegraderna 27 och 25 samt

till tillämpning av bestämmelserna angående reglerad befordringsgång för

vissa icke-ordinarie lärare.

Härtill kommer emellertid följande förhållanden. Som statskontoret framhöll

i utlåtande den 14 juni 1951 över ett av skolkommissionen framlagt

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

betänkande rörande statsbidrag till yrkesundervisningsanstalterna, representerar

yrkesskolväsendet en rik flora av skilda skoltyper. För lararna har

i regel icke kunnat uppställas krav på viss kompetens. Lärarkåren är ytterst

heterogen. I betänkande angående yrkesutbildningen har 1952 ars yrkesutbildningssakkunniga

framlagt nya förslag rörande statsbidrag till denna

undervisningsgren. De sakkunniga synes hysa den principiella uppfattningen,

att statsbidraget åtminstone i första hand bör utgöras av procentbidrag

å lärarlönerna, vilka i sin tur skulle utgå enligt ett av statsmakterna

fastställt lönereglemente. De sakkunniga har emellertid — i avvaktan pa

tillkomsten av ett sådant lönereglemente — förordat ett bidragssystem,

som bygger på principen om bidrag till varje undervisningsavdelnmg. Samtidigt

har de sakkunniga hemställt, att särskilda sakkunniga måtte utses

med uppdrag att utarbeta ett lönereglemente för lärare vid yrkesskolor.

Det förefaller uppenbart, att en lönereglering för lärarna i klass 9y —

av vilken undervisning närmare erfarenheter ännu icke erhållits - icke

redan nu bör åvägabringas. Därigenom skulle statsmakterna binda sig beträffande

hela det svårbemästrade frågekomplexet rörande löneställnmgen

för lärarna vid de egentliga yrkesskolorna. Skulle emellertid den av yrkesutbildningssakkunniga

förordade utredningen tillsättas, synes det å andra

sidan naturligt, att denna utredning jämväl får överväga spörsmålet om

lönereglering för lärarna i klass 9 y.

Statskontoret ifrågasätter i stället vissa provisoriska ändringar i gällande

statsbidragsbestämmelser. Med det statsbidragsbelopp å högst 7 kronor

40 öre per undervisningstimme, som nu utgår för undervisning i yrkesämnen,

synes kommunerna enligt ämbetsverkets mening i allmänhet få

full täckning för sina lönekostnader, såvitt gäller undervisning i yrkesarbete.

Då detta däremot icke alltid lärer vara fallet i fråga om mera kvalificerad

undervisning, vill statskontoret icke motsätta sig, att bidragsbeloppet

för undervisning i praktiska läroämnen, vilka kan jämställas

med teoretiska allmänna ämnen, uppräknas till högst 11 kronor 55 öre

(TC 21, ortsgrupp 3), därest undervisningen bestrides av adjunktskompetent

lärare, samt eljest till högst 9 kronor 55 öre (TC 17, ortsgrupp 3). Ämbetsverket

förutsätter därvid, att Kungl. Maj:t jämväl framdeles skall äga

befogenhet att medge högre bidrag, om särskilda skäl föreligger.

Statens lönenämnd, som finner det ligga närmast till hands att tills vidare

föreslå mindre långt gående åtgärder än de av överstyrelsen förordade,

anser sig likväl icke böra motsätta sig en provisorisk reglering i huvudsaklig

överensstämmelse med den föreslagna, därest en fastare ordning inom

förevarande område bedömes nödvändig för försöksverksamhetens ändamålsenliga

bedrivande. Lönenämnden anför vidare bland annat följande.

Vad angår lärartjänsterna i praktiska läroämnen kan lönenämnden biträda

överstyrelsens förslag till lönegradsplacering. Vad åter rör lärarna

i husligt arbete (yrkesarbetet hushållsarbete och sömnad jämte motsvarande

praktiska läroämnen) har överstyrelsen ansett att dessa lärare skall jämställas

med övningslärare i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd och erhaila

samma lönegradsplacering som sådana lärare vid kommunal iliekskola.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. May.ts ''proposition nr 120

Lönenämnden — som vid sin bedömning utgått från den av överstyrelsen

föreslagna uppläggningen av undervisningen i husligt arbete — vill icke

motsätta sig förslaget, även om vissa betänkligheter kan anföras mot detsamma

med hänsyn därtill, att för lärare i hushållsarbete avses skola kunna

godtagas lägre kompetens än den, som fordras av lärare i hushållsgöromål

vid kommunal flickskola.

Vad angår yrkeslärarna innebär överstyrelsens förslag, att dessa lärare

skall i lönehänseende jämställas med yrkeslärarna vid de centrala verkstadsskolorna.

Undervisningsskyldigheten för enhetsskolans lärare synes

emellertid bli avsevärt mindre omfattande än för lärarna vid verkstadsskolorna.

Med hänsyn härtill och då — såsom framgår av vad överstyrelsen

anfört — undervisningen i enhetsskolan icke ligger på högre nivå än de

centrala verkstadsskolornas första arskurs måste enligt lönenämndens mening

starka betänkligheter anföras mot den föreslagna löneställningen.

Nämnden anser för sin del att avlöningsförmånerna för hithörande lärare

vid enhetsskolan bör sättas lägre än enligt den lönegrad, vilken lagts eller

kan komma att läggas till grund för lönebestämningen för de centrala verkstadsskolornas

yrkeslärare.

För undervisning på den praktiska linjen i 1947 års skolor i Stockholm

må enligt Kungl. Maj:ts beslut den 4 juni 1954 folkskoledirektionen anställa

lärare, som av direktionen prövats äga kompetens för ändamålet. Till

avlöning åt lärare i praktiskt ämne på denna linje utgår statsbidrag med

78 procent av avlöningskostnaden, dock med högst 78 procent av det belopp

för undervisningstimme, som skulle tillkomma läraren om han åtnjöt

timarvode TC 15. Stockholms folkskoledirektion hemställer nu i sitt yttrande,

att yrkeslärare matte fa anställas vid 1947 års skolors praktiska linje

på samma villkor, som enligt överstyrelsens förslag skall tillämpas för

motsvarande lärare i försöksskolorna.

B. Övningslärare

Enligt gällande bestämmelser skall stadgan och avlöningsreglementet

för övningslärare samt med stöd av dessa utfärdade författningar

äga motsvarande tillämpning beträffande övningslärare på försöksskolans

högstadium. Därvid skall de särskilda föreskrifterna för folkskolan

gälla, dock att ordinarie tjänst ej må inrättas och att beträffande kompetenskrav

och löneställning skall tillämpas bestämmelserna för övningslärare

vid kommunal realskola.

Skolöverstyrelsen föreslår — med erinran om att ordinarie ämnes
lärartjänster

numera kan inrättas på försöksskolans högstadium _ att

även ordinarie övningslärartjänster skall få inrättas på högstadiet. Överstyrelsen

finner vidare en ändring av nuvarande försöksskolebestämmelser

påkallad i avseende å undervisningsskyldigheten för gymnastiklärare. Enligt

12 § 2 mom. övningslärarstadgan må gymnastiklärare, som handhar

planläggning och övervakande av elevernas friluftsverksamhet vid allmänt

läroverk, högre kommunal skola eller privatläroverk, härför tillgodoräkna

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

en veckotimme, därest han vid skolan undervisar 14—20 veckotimmar, och

två veckotimmar, därest hans undervisning överstiger 20 veckotimmar.

Då uppgiften att planlägga och övervaka elevernas fritidsverksamhet är i

huvudsak av samma omfattning och innebörd för högstadiets gymnastiklärare

som för motsvarande lärare vid kommunala realskolor, bör enligt

överstyrelsens mening tillgodoräkning enligt nyssnämnda föreskrift i övningslärarstadgan

medges även för högstadielärarna.

Mot ifrågavarande förslag har i remissyttrandena ingen erinran

riktats.

C. Försökskostnadsbidrag m in.

Gällande bestämmelser m. in. Försökskostnadsbidraget utgör

ett av leden i statens särskilda bidrag till försöksverksamheten med nioårig

enhetsskola (prop. 1953:126, SU 139, Rskr 276). Försökskostnadsbidraget

avses skola utgöra kompensation till försöksdistrikten för på högstadiet

ökade kostnader främst i fråga om läroböcker, förbruknings- och undervisningsmateriel,

skolskjutsar och inackordering. Enligt gällande försöksskolebestämmelser

skall försökskostnadsbidraget — som utanordnas för

löpande budgetår — beräknas efter antalet elever på vederbörande försöksskolas

högstadium vid läsårets början och utgå till distrikt i stad eller

köping med 15 kronor per elev och läsår och till annat distrikt med 22 kronor

per elev och läsår, dock att försöksdistrikt i stad eller köping med särskilt

omfattande glesbebyggelse må, efter medgivande av Kungl. Maj:t

i varje särskilt fall, åtnjuta försökskostnadsbidrag med det högre av nämnda

belopp. Medel för ändamålet har sedan budgetåret 1953/54 anvisats under

ett särskilt riksstatsanslag, Folkskolor m. in.: Försökskostnadsbidrag. För

budgetåret 1953/54 var anslaget, som då inkluderade vissa retroaktiva

bidrag, upptaget med 156 000 kronor; nettoutgiften för samma budgetår

uppgick till 127 246 kronor. För innevarande budgetår är anslaget uppfört

med 140 000 kronor (statsliggaren s. 688).

Vid 1953 års riksdag beslöts också att för försöksdistriktens del införa

bland annat ett särskilt tilläggsbidrag till det för folkskolan utgående statsbidraget

till lokaler och inventarier. Gällande bestämmelse härom har följande

lydelse.

Till bestridande av kostnader för anskaffande av nya skollokaler åt försöksdistrikt —

eller, där försöksverksamheten icke omfattar hela distriktet, motsvarande skolområde

eller överlärardistrikt — genom nybyggnad eller om- och tillbyggnad eller genom ianspråktagande

av kommunal byggnad eller inköp av annan befintlig byggnad samt för utförande

av mera omfattande ändrings- och reparationsarbeten & befintliga skollokaler ävensom

för anskaffande av den första uppsättningen inventarier till klassrum, gymnastiksalar,

slöjdsalar och skolkök samt, såvitt gäller den förberedande yrkesundervisningen, till

skolverkstäder och andra lärosalar för denna undervisning må — oavsett för vilket eller

vilka stadier av försöksdistriktets (skolområdets, överlärardistriktets) skolväsen lokalerna

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

aro avsedda — utöver statsbidrag enligt kungörelsen den 31 december 1945 (nr 882) angående

statsbidrag till byggnadsarbeten för folkskoleväsendet utgå särskilt statsbidrag,

motsvarande 8 procent av det statsbidragsbelopp, som utgår enligt nyssnämnda kungörelse.

Till bestridande av kostnader för anskaffande av den första uppsättningen nödvändiga

inventarier i undervisningslokaler för klass 9 y må efter Kungl. Maj:ts prövning i

varje särskilt fall statsbidrag utgå jämväl, då förutsättningar för statsbidrag enligt bestämmelserna

i nyssnämnda kungörelse ej föreligga.

Förslag. Beträffande anslaget till försökskostnadsbidrag för budgetåret

1955/56 har skolöverstyrelsen i sina ordinarie anslagsäskanden föreslagit

en av det ökande elevantalet på högstadiet betingad höjning av anslaget

med 60 000 kronor till 200 000 kronor.

I förslaget till försöksskolebestämmelser förordar överstyrelsen vidare,

att försöksdistrikt skall kunna få ett utöver förut angivna belopp förhöjt

försökskostnadsbidrag, om Kungl. Maj:t med hänsyn till skatteunderlag

eller andra liknande förhållanden så prövar skäligt. För ändamålet beräknar

överstyrelsen för nästa budgetår en anslagshöjning med 60 000 kronor

utöver det förut angivna beloppet av 200 000 kronor. Till stöd härför anför

överstyrelsen följande.

I motionen II: 135 till 1954 års riksdag hemställdes, att till försöksdistrikt

med särskilt omfattande glesbebyggelse, högt skattetryck eller

andra speciella svårigheter, efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt

fall finge utgå försökskostnadsbidrag med upp till 22 kronor i stad eller

köping och upp till 33 kronor i landsbygdsdistrikt per elev och år.

I utlåtande 1954:8 avstyrkte statsutskottet motionen under hänvisning

bland annat till att det för försöksdistrikten gällande särskilda

statsbidragssystemet, vari försökskostnadsbidraget utgjorde ett led, borde

i oförändrat skick prövas under den av 1953 års riksdag beslutade tidsperioden.

Utskottet förutsatte emellertid, att vid den omprövning av hithörande

statsbidragsfrågor, som komme att verkställas, behovet av att differentiera

statsbidragen efter distriktens för försöksverksamhetens bedrivande varierande

förutsättningar i ekonomiska och andra hänseenden upptoges till

förnyat övervägande med ledning av då vunna erfarenheter samt med beaktande

av övriga på förevarande spörsmål inverkande omständigheter.

Vid avvägningen av den kompensation för merkostnader till följd av försöksverksamheten,

som beslutats av 1953 års riksdag, har hänsyn icke ansetts

böra tagas till olika förutsättningar försöksdistrikten emellan i annan

män, än att försökskostnadsbidraget differentierats efter geografiska grunder.

Såsom i motionen framhållits torde emellertid särskilt i kommuner med

svagt skatteunderlag eller i övrigt mindre tillfredsställande ekonomiska förhållanden

försöksverksamheten icke sällan draga dryga kostnader, som

endast ofullständigt täckes av författningsenligt utgående statsbidrag. I likhet

med motionären finner överstyrelsen det därför angeläget att åtgärder

vidtages, som i möjligaste mån undanröjer de ekonomiska konsekvenserna

i angivna hänseende.

Beträffande den förut återgivna bestämmelsen om bidrag till lokaler

och inventarier föreslår överstyrelsen ett tillägg av innebörd, att efter Kungl.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ISO

Maj:ts prövning statsbidrag skall få utgå jämväl till anskaffande av den

första uppsättningen nödvändiga inventarier och undervisningsmateriel för

sådan undervisning i yrkesarbete eller praktiskt läroämne, som ej är anknuten

till viss undervisningslokal. Till motivering härför anför överstyrelsen

följande.

Till kostnader för anskaffande av den första uppsättningen nödvändiga

inventarier i undervisningslokaler för 9 y kan för närvarande Kungl. Maj:t

besluta, att statsbidrag må utgå även i fall, då förutsättningar härför författningsenligt

icke föreligger. Inventariebegreppet tolkas därvid så vidsträckt

att även stadigvarande undervisningsmateriel inkluderas. Inom

vissa linjer förekommer emellertid icke inventarier i undervisningen i anknytning

till viss typ av skollokal, och för den i dessa fall erforderliga

undervisningsmaterielen kan därför särskilt statsbidrag ej utga. Detta gäller

exempelvis verktygsutrustningen inom den skogliga linjen, jordbruksmaskiner

inom jordbrukslinjen samt skrivmaskiner i handelsundervisningen.

Även i dessa fall bör Kungl. Maj:t i varje särskilt fall äga medgiva statsbidrag.

Bidrag bör ej blott avse undervisningen i 9 y utan även yrkesarbete

och praktiska läroämnen på högstadiet i övrigt.

Remissyttranden. Skolöverstyrelsens ifrågavarande förslag har

vid remissbehandlingen i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Statskontoret avstyrker dock att möjlighet tillskapas att höja försökskostnadsbidraget

utöver eljest utgående belopp.

Sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets område —

på grundval av vilkas utredning de särskilda statsbidragsbestämmelserna

för försöksskolan tillkommit — erinrar med avseende å försökslcostnadsbidraget

om att de i nämnda utredning uttalat bland annat, att de föreslagna

bidragen borde vara av provisorisk karaktär och att de icke borde

automatiskt kunna påräknas vare sig för försöksverksamhetens sista fas

eller för den definitiva enhetsskolan. En särskild prövning borde, framhöll

de sakkunniga vidare, sedermera äga rum, huruvida och under vilken tid

bidragen efter den löpande periodens slut fortfarande borde utgå samt om

och i vilken grad beloppen därvid borde ändras. Enligt de sakkunnigas mening

torde det visserligen ännu vara för tidigt att ifrågasätta ett slopande

av de särskilda bidragsbestämmelserna för försöksdistrikten, men de sakkunniga

finner det i vart fall tveksamt om man vid fastställandet av nya

bestämmelser på området bör ytterligare utveckla det nuvarande bidragssystemet.

Det kan, därest en utvidgning av bidragsmöjligheterna ändock

anses böra genomföras, ifrågasättas, om icke i så fall det ökade bidraget i

stället borde få formen av ett engångsbelopp, vars storlek Kungl. Maj:t

finge bestämma från fall till fall.

Den av överstyrelsen föreslagna vidgade rätten till inventariebidrag synes

de sakkunniga befogad. Det torde emellertid, anför de sakkunniga, böra

betonas, att det endast bör vara fråga om undervisningsmateriel för stadigvarande

bruk.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO

D. Övriga frågor

a) Inrättande av parallellavdelningar

Enligt de för folkskolestadiet nu gällande anvisningarna beträffande

lärjungarnas fördelning på läraravdelningar m. m. (kungörelsen 1950: 137)

må vid skola eller skolenhet, där lärjungeantalet ej överstiger sammanlagt

500, inom varje årsklass inrättas en parallellavdelning för varje påbörjat

35-tal lärjungar. Överstiger lärjungeantalet 500 bör medeltalet lärjungar

i läraravdelningarna på folkskolestadiet icke understiga 32. För försöksskolans

högstadium finnes inga särskilda bestämmelser i detta hänseende.

Skolöverstyrelsen föreslår nu beträffande högstadiet, att klassavdelning

skall få uppdelas i parallellavdelningar för varje påbörjat 30-tal lärjungar.

Vid remissbehandlingen har erinran häremot endast riktats av statskontoret,

som anser att i detta hänseende icke bör fastställas förmånligare regler än

som för närvarande gäller för de allmänna läroverken. Liksom i varje avdelning

av realskolans klasser bör enligt ämbetsverkets mening även pa

försöksskolans högstadium kunna undervisas 35 lärjungar i varje klassavdelning.

b) Pedagogiskt samarbete

Enligt § 43 mom. 5 folkskolestadgan må skolstyrelse efter bemyndigande

av vederbörande folkskolinspektör förordna om undervisningens inställande

högst tre dagar under ett läsår för att bereda lärare tillfälle att under

pågående termin deltaga i kurser eller möten, som är av betydelse för hans

lärarverksamhet. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 11 september 1953 äger

skolöverstyrelsen medge, att undervisningen vid försöksskola må därutöver

inställas högst två dagar under ett läsår för att bereda lärare tillfälle att

åhöra annan lärares undervisning. Detta beslut har anmälts för riksdagen

i propositionen 1954: 137 (s. 26). Skolöverstyrelsen föreslår nu att bemyndigandet

av den 11 september 1953 skall gälla även för att bereda lärare

tillfälle att deltaga i kurser eller möten av betydelse för försöksverksamheten.

Mot detta förslag har ingen erinran riktats vid remissbehandlingen.

c) Nedsättning av undervisningsskyldighet

Enligt § 133 mom. 9 läroverksstadgan må för lärare, som ålagts omfattande

arbetsuppgifter utom den egentliga undervisningstiden, den eljest

stadgade undervisningsskyldigheten kunna minskas, dock icke utan skolöverstyrelsens

medgivande med mera än två undervisningstimmar per

vecka. Enligt § 72 mom. 3 stadgan för kommunala realskolor kan, då särskilda

skäl prövas föreligga, minskning av den stadgade undervisningsskyldigheten

för ämneslärare medges av skolöverstyrelsen, dock ej med mer än

högst två undervisningstimmar i veckan i varje särskilt fall. Någon motsvarande

föreskrift för försöksskolans högstadium har icke intagits i nu

gällande försöksskolebestämmelser. Skolöverstyrelsen förklarar, att det

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

hittills rått tvekan, om överstyrelsen haft möjlighet att nedsätta undervisningsskyldigheten

för lärare med speciella arbetsuppgifter på högstadiet.

Överstyrelsen föreslår nu för högstadiet en föreskrift av samma innebörd

som den för realskolorna i detta hänseende gällande bestämmelsen. Stockholms

folkskolsdirektion anser, att det i särskilda fall bör finnas möjlighet

för överstyrelsen att medge större nedsättning än två veckotimmar. I övrigt

har vid remissbehandlingen ingen erinran framställts mot överstyrelsens

ifrågavarande förslag.

d) Fyllnadstjänstgöring

Enligt gällande försöksskolebestämmelser må i tjänst som lärare i läroämnen

vid statlig eller högre kommunal skola inräknas undervisning i

kunskapsämnen på försöksskolas högstadium eller, beträffande undervisning

i engelska, på försöksskolas mellanstadium eller inom folkskolan i

övrigt. Har lärare i läroämnen vid statlig eller högre kommunal skola

dylik fyllnadstjänstgöring, må lärare vid försöksskolan fullgöra viss del

av sin undervisningsskyldighet vid den högre skolan. Skolöverstyrelsen

föreslår att dessa bestämmelser kompletteras med en föreskrift av innebörd,

att i heltidstjänst i läroämnen vid försöksskola skall kunna efter

medgivande av överstyrelsen inräknas tjänstgöring i läroämnen vid statlig

eller högre kommunal skola även i andra fall än som avses i nu gällande

bestämmelser. Vad överstyrelsen sålunda föreslagit har icke föranlett några

erinringar vid remissbehandlingen.

e) Språktillägg och flyttningskostnadsersättning

I anslutning till 1954 års riksdags beslut rörande folk- och småskollärares

avlöningsförhållanden m. m. (prop. 160, SU 140, Rskr 326) har i 23 §

4 mom. avlöningsreglementet för folkskolan (Arf) och 12 § tilläggsbestämmelserna

till Arf införts föreskrifter om språktillägg, innebärande att dylikt

tillägg skall utgå till lärare vid folkskola, mindre folkskola eller småskola

inom vissa av rikets nordligaste gränsorter. Tilläggsbeloppet utgör för ordinarie

och extra ordinarie lärare 600 kronor per läsår och för extra lärare

med föreskriven examen 2 kronor 20 öre per anställningsdag.

Enligt 25 § Arf utgår ersättning för flyttningskostnad endast då ordinarie

lärare i folkskolan förflyttas på grund av indragning av övertalig tjänst

eller eljest utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan samt under förutsättning

att förflyttningen medför ändring av stationeringsort eller innebär

åläggande att byta bostad. För lärare, å vilken statens allmänna avlöningsreglemente

(Saar) är tillämpligt, utgår flyttningskostnadsersättning enligt

33 § 3 mom. Saar, innebärande bland annat, att dylik ersättning utgår

jämväl då ordinarie eller extra ordinarie lärare skall tillträda högre tjänst,

som avses i Saar (dock ej vid befordran inom reglerad befordringsgång),

eller till- eller frånträda förordnande å högre dylik tjänst.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

Då grunderna beträffande anställnings- och avlöningsförhållanden m. m.

för lärarna på försöksskolans högstadium år 1951 prövades av riksdagen

(prop. 155, SU 126, Rskr 207), erhöll Kungl. Maj:t bemyndigande att besluta

rörande tillämpning av Saar och Arf å nämnda lärare. Enligt gällande

försöksskolebestämmelser skall för lärare i kunskapsämnen och folkskollärare

i 23 lönegraden Arf och med stöd av detta utfärdade författningar äga motsvarande

tillämpning, dock att dels lärare skall placeras och uppflyttas i

löneklass på sätt som enligt Saar gäller för motsvarande lärare vid kommunal

realskola, dels ordinarie adjunkt eller ämneslärare skall vara underkastad

samma förflyttningsskyldighet som enligt 13 § B. Saar gäller för ordinarie

lärare vid högre kommunal skola, dels ock lönetillägg enligt 23 § Arf icke

skall tillkomma ifrågavarande lärare. För folkskollärare i 23 lönegraden

gäller dessutom vissa av Kungl. Maj:t den 4 juni 1954 meddelade bestämmelser

angående bland annat lön under tjänstledighet samt förflyttningsskyldighet

(statsliggaren s. 687 och 688).

Skolöverstyrelsen föreslår nu att språktillägg skall inom de ifrågavarande

orterna få utgå till folkskollärare i 23 lönegraden och till folkskollärare

med full tjänstgöring på högstadiet (för folkskollärare med tjänstgöring

av sistnämnda slag gäller kungl. brev den 6 juni 1952 angående avlöningsförmåner

för folkskollärare vid full tjänstgöring vid högre skola, statsliggaren

s. 617). Överstyrelsen åberopar svårigheterna att förvärva kvalificerade

lärare till dessa trakter samt framhåller, att för folkskollärare

tjänstgöring på högstadiet i vissa fall medför sämre löneförmåner än inom

folkskolan i övrigt, därest språktillägget bortfaller; i andra fall blir löneökningen

väl blygsam.

Överstyrelsen föreslår vidare, att lärare på högstadiet skall äga åtnjuta

ersättning för flyttningskostnad samt rätt till anstånd med ändring av

stationeringsort enligt de för lärare vid kommunala realskolor gällande

grunderna. Härom anför överstyrelsen huvudsakligen följande.

Efter ändringar i Saar utgår från och med den 1 juli 1953 flyttningskostnadsersättning

jämväl till lärare vid högre kommunala skolor under samma

förutsättningar, som gäller för statstjänstemän. Dessa lärare kan dessutom

medges anstånd med omstationering i samband med befordran eller

tvångsförflyttning, varvid traktamente enligt allmänna resereglementet utgår.

Sådana förmåner utgår icke till högstadiets lärare, då dessa är underkastade

Arf. I motion I: 104 till 1954 års riksdag föreslogs, att lärarpersonalen

på högstadiet skulle medgivas flyttningsersättning. I utlåtande 1954: 177

anförde statsutskottet, att denna fråga borde upptagas till prövning i samband

med omarbetningen av bestämmelserna för enhetsskolan. Utskottet

ställde sig positivt till motionärens yrkande i denna del.

Överstyrelsen finner det principiellt riktigt, att högstadiets lärare även

i avseende å rätten till här ifrågavarande avlöningsförmåner jämställes med

de kommunala realskolornas lärare. Icke minst med hänsyn till angelägenheten

att trygga en god rekrytering av lärare till försöksskolorna bör möjlighet

föreligga att bjuda dessa lärare förmåner, som utgå till lärare vid

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

motsvarande skolformer. Med hänsyn till gällande normer för statsbidragen

till försöksdistrikten bör dessa förmåner utgå helt av statsmedel samt

i konsekvens därmed beslut i dylika frågor fattas av skolöverstyrelsen.

Statskontoret — som icke vill motsätta sig, att flyttningskostnadsersättning

utgår till lärare i kunskapsämnen och till övningsliirare — finner sig

ej kunna tillstyrka, att språktillägg får utgå på högstadiet. Ämbetsverket

anför, att de speciella svårigheter i samband med undervisningen av finskspråkiga

barn, som motiverat språktillägg i finskspråkig bygd, torde minska

eller helt bortfalla i högre klasser.

Statens lönenämnd anser sig — om än med tvekan — kunna tillstyrka

överstyrelsens förslag om språktillägg såsom ett provisorium. Vad överstyrelsen

förordat rörande flyttningskostnadsersättning och anstånd med

ändring av stationeringsort finner nämnden sig kunna biträda. Lönenämnden

erinrar vidare om att nämnden tidigare framhållit såsom synnerligen

angeläget, att frågan om ett förenhetligande så långt möjligt av avlöningsbestämmelserna

för lärarpersonalen inom undervisningsväsendet i dess helhet

vid lämplig tidpunkt upptas till prövning.

Läroverksläramas riksförbund framhåller, att ett genomförande av överstyrelsens

förslag rörande flyttningskostnadsersättning är en nödvändig förutsättning

för att försöksdistrikten skall kunna hävda sig i konkurrensen med

övriga högre skolor om den kompetenta arbetskraften. Beträffande språktillägg

finner förbundet det icke vara riktigt, att någon åtskillnad i detta

hänseende göres mellan lärargrupperna, utan föreslår, att tillägg skall utgå

till samtliga lärare i berörda kommuner. Förbundet hemställer vidare, att

i försöksskolebestämmelserna inarbetas föreskrifter om partiell tjänstledighet

— varom bestämmelse saknas i Arf — samt om tjänstledighet för

studier för ämneslärare. Även Stockholms folkskoledirektion framhåller angelägenheten

av bestämmelser i sistnämnda hänseenden.

Folkskollärarförbunden — som tillstyrker överstyrelsens förslag om språktillägg

och icke riktar någon erinran mot vad överstyrelsen förordat rörande

flyttningskostnadsersättning — anser, att folkskollärare med full tjänstgöring

vid högre skola enligt kungl. brev den 6 juni 1952 även bör få uppbära

arvode för undervisning i engelska enligt 23 § 3 mom. Arf.

f) Försöksskolebestämmelsernas giltighet

Skolöverstyrelsen föreslår, att försöksskolebestämmelserna med de av

överstyrelsen förordade ändringarna och tilläggen skall gälla från och med

den 1 juli 1955, dock att vissa av överstyrelsen föreslagna bestämmelser

rörande pension avses skola lända till efterrättelse från och med den 1 juli

1951. Mot detta förslag har — såvitt nu är i fråga — vid remissbehandlingen

ingen erinran framställts. Pensionsfrågorna kommer, såsom förut

nämnts, att behandlas i annat sammanhang.

6 — liihmuj till riksdagens protokoll 1056. 1 samt Nr 120

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 120

3. Departementschefen.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen kan undervisningen

1 yrkesämnen (yrkesteori och yrkespraktik) i försöksskolans klass

9 y enligt nu gällande bestämmelser bestridas på följande olika sätt och med

statsbidrag enligt följande olika grunder:

a) I heltidstjänst i kunskapsämnen vid försöksskola må inräknas undervisning

i yrkesämnen vid skolan med högst en tredjedel av det sammanlagda

antalet veckotimmar på tjänsten (15 § tredje st.). Statsbidrag till

avlöning åt lärare i kunskapsämnen utgår med 100 procent (22 § 1 mom.).

b) I övning slärartjänst vid försöksskola, med vilken är förenad undervisningsskyldighet

i övningsämne minst 8 veckotimmar, må därutöver inräknas

undervisning i yrkesämnen vid skolan, dock ej med högre timtal än

vad som motsvarar timtalet för övningsämnet eller övningsämnena (16 §).

Statsbidrag till avlöning åt övningslärare utgår enligt folkskolans grunder,

alltså med 78 procent (22 § 2 mom.).

c) Undervisning i yrkesämne må såsom fyllnadstjänstgöring inräknas i

tjänst som fast anställd yrkeslärare vid central verkstadsskola, i övningslärartjänst

vid statlig eller högre kommunal skola eller folk- och fortsättning

sskola enligt de bestämmelser, som angivits under b), samt — i en omfattning

motsvarande högst en tredjedel av det sammanlagda antalet veckotimmar

på tjänsten — i tjänst som lärare i läroämnen vid statlig eller

högre kommunal skola (20 §). Försöksdistriktet har att till den skola, vid

vilken tjänsten är placerad, utge ersättning med belopp, motsvarande det

timarvode, som skulle ha utgått, därest läraren fullgjort ifrågavarande undervisning

såsom tilläggstimmar vid den egna skolan. Till dylik ersättning

utgår statsbidrag enligt de grunder, som anges i det följande under d) (23 §

2 mom.).

d) Undervisningen i yrkesämnen bestrides i övrigt av yrkeslärare, för

vilka inga av Kungl. Maj:t meddelade avlöningsbestämmelser gäller (17—

19 §§). Till avlöning åt yrkeslärare utgår statsbidrag med belopp motsvarande

skolans samtliga kostnader för ändamålet, dock med högst 7 kronor

40 öre för undervisningstimme (till kommunal yrkesskola utgår nu statsbidrag

med 78 procent av totalkostnaderna, dock med högst 5 kronor

75 öre för undervisningstimme). Finnes det vara av betydelse för yrkesundervisningens

ändamålsenliga bedrivande att anställa lärare med särskild

kompetens eller särskilda kvalifikationer eller föreligger eljest särskilda skäl,

äger Kungl. Maj:t medge statsbidrag med högre belopp per undervisningstimme

än nyss sagts (22 § 3 mom.).

e) Till avlöning åt lärare i sådan yrkesavdelning (klassavdelning) i kommunal

anstalt för yrkesundervisning, som till mer än hälften består av elever,

vilka i skolpliktshänseende tillhör klass 9 y i försöksskola, utgår statsbidrag

med under d) angivet belopp.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

Skolöverstyrelsen har nu föreslagit en provisorisk tjänste- och lönereglering

för lärare i klass 9 y, innebärande dels inrättande av lönegradsplacerade

yrkeslärartjänster, dels inrättande av särskilda adjunkts- och ämneslärartjänster

för undervisning i de yrkesteoretiska ämnena, dels ock införande

av möjlighet att för undervisning i husligt arbete anställa yrkeslärare såsom

övningslärare med tjänstgörings- och avlöningsförhållanden anknutna till

de för övningslärare i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd vid kommunal

flickskola gällande grunderna. Mot detta förslag har vid remissbehandlingen

starka betänkligheter anförts av statskontoret och statens lönenämnd.

Statskontoret har sålunda bestämt avstyrkt bifall till förslaget, medan lönenämnden

för sin del, utan att ha blivit övertygad om att tiden är mogen för

en reglering av hithörande spörsmål i enlighet med överstyrelsens förslag,

icke velat motsätta sig ett genomförande av detta, dock med vissa jämkningar

i olika hänsenden.

För egen del finner jag mig icke kunna biträda överstyrelsens ifrågavarande

förslag. Det är enligt min mening ej välbetänkt att i nuvarande

läge, innan frågan om en tjänste- och lönereglering för de kommunala yrkesskolornas

yrkeslärare prövats, genomföra en dylik provisorisk reglering för

försöksskolans yrkeslärare. Jag har vidare icke blivit övertygad om behovet

och lämpligheten av att för den förberedande undervisningen i yrkesteoretiska

ämnen i klass 9 y inrätta särskilda adjunkts- och ämneslärartjänster

efter förebild av förhållandena vid de praktiska kommunala realskolorna.

Jag anser mig icke heller kunna tillstyrka den av överstyrelsen föreslagna

särställningen för yrkeslärare i husligt arbete.

Med hänsyn till vikten av att försöken med den förberedande yrkesundervisningen

i klass 9 y bedrives på ett ändamålsenligt sätt och att försöksdistriktens

möjligheter att rekrytera lärare för denna undervisning på allt

sätt underlättas, har jag emellertid övervägt vilka anordningar i detta syfte,

som lämpligen kan vidtagas utan att frågan om en fastare reglering av de

inom skolväsendet kommunalt anställda yrkeslärarnas tjänstgörings- och

avlöningsförhållanden föregripes. Det maste härvid beaktas, bland annat,

att försöksskolorna till stor del är belägna på orter, där undervisning i övrigt

på högstadienivån antingen helt saknas eller ock är anordnad i begränsad

utsträckning och där alltså tillgången pa lärare utanför försöksskolan

är av liten omfattning. För lärarrekryteringen och för ett ändamålsenligt

utnyttjande av den disponibla arbetskraften är det av vikt att kunna

genom olika kombinationer bereda lärarna iull tjänstgöring. I detta syfte

är bland annat möjligheterna till fyllnadstjänstgöring av icke oväsentlig

betydelse. De nuvarande, till sin konstruktion rätt olika anordningarna för

att bestrida den förberedande yrkesundervisningen får ses mot bakgrunden

av dessa förhållanden. Det är önskvärt, att dessa anordningar i organisatoriskt

hänseende icke ytterligare kompliceras. Jag har emellertid funnit

det möjligt att medelst vissa mindre jämkningar av de nuvarande bestäm
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj ds ''proposition nr 120

melserna åstadkomma tills vidare godtagbara lösningar av de problem,

som på detta område är mest trängande.

Samtidigt med dessa jämkningar bör i anslutning till den statsbidragsreform

för de kommunala yrkesskolorna, som i annat sammanhang föreslås,

genomföras en omläggning av statsbidragsgrunderna för den förberedande

yrkesundervisningen i syfte att bereda skoldistrikten full ersättning för de

avlöningskostnader, som kan anses böra rimligen följa med denna undervisning.

Omläggningen av statsbidragsgrunderna syftar främst på bidraget till

kostnaderna för avlöning av yrkeslärare, där 100-procentsregeln hittills

stått i relation till maximeringen av motsvarande statsbidrag vid de kommunala

yrkesskolorna.

Med dessa utgångspunkter har jag ansett mig böra föreslå följande

ändringar beträffande de nyss under a)—e) angivna anordningarna.

a) Den rent yrkesteoretiska undervisningen i klass 9 y är för närvarande

av större omfattning endast på handelslinjen. Det är också främst på denna

linje, som det torde föreligga ett klart motiverat behov av att i vissa ämnen

ha tillgång till lärare med högre kompetens än vad egentliga yrkeslärare i

regel besitter. Med hänsyn härtill bör möjligheten att i lärartjänst i kunskapsämnen

inräkna undervisning i yrkesämnen utökas till att omfatta

högst två tredjedelar av det sammanlagda antalet veckotimmar på tjänsten,

såvitt gäller de rent yrkesteoretiska ämnena på handelslinjen (enligt gällande

förebild till timplanen för klass 9 y: handelsräkning, handelslära, räkenskapslära,

ekonomisk geografi och affärskorrespondens). Därest dylik

tjänst med mer än en tredjedel av undervisningsskyldigheten i yrkesämnen

ledigförklaras i ämneskombination, som är tillåten för ordinarie adjunktstjänst

(se läroverksstadgan § 175 mom. 3) eller för ämneslärartjänst (se

statsliggaren s. 631) vid praktisk kommunal realskola, bör den få vara ordinarie,

om denna anställningsform eljest gäller för tjänsten. Fastställer överstyrelsen

inom ramen av ifrågavarande ämnen på handelslinjen annan ämneskombination

än de nyss asyftade, bör tills vidare endast icke-ordinarie

anställning medges. I övrigt bör de enligt a) nu gällande bestämmelserna —

även i fråga om statsbidrag — alltjämt gälla. Dock torde Kungl. Maj:t böra

äga att, om särskilda skäl föreligger, efter prövning i det enskilda fallet

medge inräkning av yrkesämnen upp till högst två tredjedelar av undervisningsskyldigheten

även i fråga om andra yrkesteoretiska ämnen än förut

angivits. Ett dylikt bemyndigande synes erforderligt bland annat med hänsyn

till att tid efter annan försök med nya linjegrenar inom klass 9 y prövas

och timplanerna ändras.

b) På grund av att lärarna i husligt arbete mera sällan har dubbelkompetens

( i både hushållsgöromål och sömnad), torde det i de mindre och

medelstora försöksdistrikten vara förenat med svårigheter att åstadkomma

fulltidstj änstgöring för en yrkeslärare i husligt arbete. Antalet timmar

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj ds proposition nr 120

enligt nu gällande förebild till timplanen är på husmodersgrenen i hushåll

16 och i sömnad och barnavård 7 samt på lanthushållsgrenen i hushåll 13,

i sömnad och barnavård 6 och i trädgårdsskötsel m. m. 4. Med hänsyn härtill

torde det vara nödvändigt att i större utsträckning än beträffande andra

yrkesämnen utnyttja övning slärare för undervisningen i husligt arbete.

För att därvid möjliggöra en tillfredsställande lärarrekrytering torde den

nuvarande regeln, att antalet veckotimmar i yrkesämnen för övningslärare

ej får överstiga antalet veckotimmar i övningsämnen, böra hävas såvitt

gäller yrkesämnen i husligt arbete. Den grundläggande bestämmelsen om

att det alltid skall ingå minst 8 veckotimmar övningsämnen i övningslärartjänst

bör däremot bibehållas. Nuvarande grunder för statsbidrag till avlöning

åt övningslärare torde böra bibehållas.

c) De nuvarande organisatoriska bestämmelserna om fyllnadstjänstgöring

i yrkesämnen synes icke böra ändras. De jämkningar, som under a) och

b) föreslagits med avseende å möjligheterna för lärare i kunskapsämnen och

övningslärare vid den egna försöksskolan att undervisa i yrkesämnen, bör

alltså icke gälla beträffande motsvarande fyllnadstjänstgöringsfall. Med utgångspunkt

i den vid 1953 års riksdag tills vidare antagna principen, att

statsbidrag till avlöning åt lärare för den förberedande yrkesundervisningen

i klass 9 y skall utgå med 100 procent och med hänsyn till vad jag i det följande

under d) ämnar föreslå, torde statsbidrag till den ersättning, som försöksdistrikt

enligt vederbörliga bestämmelser har att utge för fyllnadstjänstgöringen,

böra tills vidare utgå med 100 procent.

d) Vid en omprövning av grunderna för statsbidraget till kostnaderna

för avlöning åt yrkeslärare synes mig särskilt följande omständigheter böra

beaktas. Med nuvarande statsbidragsbelopp — högst 7 kronor 40 öre per

undervisningstimme — torde försöksdistrikten icke utan förhållandevis betydande

egna ekonomiska insatser kunna ge sina yrkeslärare någon fastare

anställning. Ehuru det nuvarande statsbidragsbeloppet formellt är avsett

att utgöra 100 procent av avlöningskostnaderna, torde det i de flesta

fall icke räcka ens till timarvodesavlöning. I annat sammanhang föreslås

nu en förbättring av statsbidraget till de kommunala yrkesskolorna, bland

annat för avlöningskostnader. Förslaget innebär på denna punkt också en

väsentlig förenkling av statsbidragssystemet. Även för försöksskolans klass

9 y synes det vara motiverat såväl att lyfta statsbidragsnivån upp till den

antagliga verkliga och samtidigt från det allmännas synpunkter godtagbara

lönekostnadsnivån som att förenkla statsbidragssystemet; den nuvarande

maximeringen av statsbidragsbeloppet per undervisningstimme medför

självklart komplicerade statsbidragsrekvisitioner och tidsödande granskning.

Den grundläggande statsbidragsregeln bör, liksom hittills, tills vidare

vara, att statsbidraget till kostnaderna för avlöning åt yrkeslärare skall

utgå med belopp motsvarande distriktets samtliga kostnader för ändamålet.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120

När det sedan gäller den erforderliga maximeringen av statsbidraget, synes

i första hand den ändringen böra vidtagas, att bidraget bestämmes per

veckotimme, som angives i den för undervisningen i vederbörlig ordningfastställda

timplanen, i stället för såsom nu per fullgjord undervisningstimme.

Genom denna ändring kommer statsbidrag att beräknas även för

avlöning under helgdagar, lov eller motsvarande ledighet, vilket från rekryteringssynpunkt

är av betydelse. Det är vidare väsentligt enklare att

beräkna totalantalet veckotimmar i yrkesämnen med avdrag för de veckotimmar,

som bestritts enligt a)—c), än att göra motsvarande uträkning

med avseende å antalet undervisningstimmar.

Det synes vidare lämpligt, att maximeringen av statsbidraget i förhållande

till distriktets verkliga kostnader icke, såsom nu, göres för varje

timme utan att den i stället tar sikte på det sammanlagda belopp, som för

helt redovisningsår skall utgå i statsbidrag för ifrågavarande, i gällande

timplan upptagna veckotimmar. Genom en dylik maximering möjliggöres

för distriktet att, inom ramen för det relativt lätt uppskattade totalbidraget

för redovisningsåret, själv göra den differentiering av avlöningen, som kan

befinnas påkallad vid anställande av den för skilda slag av yrkesundervisning

erforderliga arbetskraften. Vidare underlättas statsbidragsrekvisitionen

och granskningen av densamma högst väsentligt.

Vad därefter gäller storleken av det statsbidragsbelopp per veckotimme,

som skall reglera storleken av det maximala statsbidraget för helt redovisningsår,

må följande synpunkter anföras. Beloppet torde böra ortsgrupperas

men däremot icke i övrigt differentieras; en gradering alltefter yrkesgren

torde med hänsyn till den mångförgrenade verksamheten i klass 9 y icke

kunna genomföras på ett rättvist sätt och torde för övrigt icke vara ändamålsenlig

för att få fram ett tillfredsställande men samtidigt enkelt statsbidragssystem.

Det bör vidare beaktas att det i vissa fall kan bli nödvändigt

att såsom timlärare i de yrkesteoretiska ämnena anlita relativt högt avlönad

arbetskraft, exempelvis adjunkts- eller ämneslärarkompetenta lärare, vilka

kan förutsättas kräva timarvode såsom för övertimmar vid den egna skolan,

medan i andra fall åter förhållandevis billig arbetskraft kan utnyttjas. I

praktiken torde avlöningskostnaderna för den förberedande yrkesundervisningen

alltså spridas över en ganska vid skala, såväl i fråga om själva avlöningsnivån

som beträffande begreppet full tjänstgöring (exempelvis för

adjunkts- och ämneslärarkompetenta lärare genomsnittligt 21,5—26,5 veckotimmar,

för övningslärare 30 veckotimmar, för vissa yrkeslärare 37—45

veckotimmar). För att rekrytera ett tillfredsställande urval av yrkeslärare

för olika grenar kan det vara nödvändigt för distriktet att bereda lärare

en fastare anställning medelst vissa avlöningsförmåner under tjänstledighet,

sjukdom, o. d. Statsbidraget bör rimligen avses skola innefatta täckning

även för dylika kostnader.

Med dessa överväganden har jag ansett mig böra föreslå, att ifråga varan
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 87

de statsbidragsbelopp per veckotimme avväges till följande belopp i kronor

räknat:

Ortsgrupp

2 3 4 5

370 385 400 415

Krontalen utgör ungefär 1/35 av belopp mellan 22 och 23 löneklassen. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om erforderliga jämkningar

av dessa krontal i den mån så påkallas med hänsyn till ändringar av den

för statstjänstemännen gällande allmänna lönenivån.

e) För att icke vid försöksverksamhetens bedrivande valet mellan att

anordna den förberedande yrkesundervisningen i försöksskolan och att

förlägga den till kommunal yrkesskola skall influeras av ekonomiska synpunkter,

bör tills vidare alltjämt gälla den principen, att till avlöning åt

lärare i sådan yrkesavdelning vid kommunal yrkesskola, som till mer än

hälften av det för avdelningen normala elevantalet består av elever, vilka

i skolpliktshänseende tillhör klass 9 y i försöksskola, statsbidrag skall utgå

med 100 procent av avlöningskostnaderna. För här avsedd yrkesskolavdelning

bör alltså det statsbidrag till avlöningskostnader, som i annat sammanhang

föreslås, uppräknas till 100 procent.

Med anledning av den av Stockholms folkskoledirektion i samband med

remissbehandlingen gjorda framställningen rörande bland annat statsbidrag

till avlöning åt lärare i praktiska ämnen på den praktiska linjen av 1947 års

skolor i Stockholm förordar jag, att den nu gällande statsbidragsgrunden

omlägges i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det föregående

förordat. Statsbidrag bör således utgå med 78 procent av distriktets kostnader

för ändamålet, dock ej med högre sammanlagt belopp för redovisningsår

än som motsvarar ett visst statsbidragsbelopp per veckotimme. Sistnämnda

belopp synes böra avvägas till 320 kronor. Det bör ankomma på

skolöverstyrelsen att bestämma det högsta antal veckotimmar per läsår,

för vilket statsbidrag må utgå.

Merkostnaderna för den omläggning av statsbidragsgrunderna för avlöning

åt yrkeslärare, som jag nu förordat, synes för nästa redovismngsår

kunna uppskattas till ett sammanlagt belopp av mellan 200 000 och 250 000

kronor.

Jag biträder skolöverstyrelsens förslag, att från och med nästa budgetår

ordinarie övningslä rartjänster skall få inrättas på försöksskolans

högstadium. Jag har icke heller någon erinran mot förslaget, att

bestämmelserna om undervisningsskyldighet för gymnastiklärare på högstadiet

utformas så, att lärare, vilken handhar planläggning och övervakande

av elevernas friluftsverksamhet, för dessa uppgifter må tillgodoräkna

veckotimmar enligt samma grunder, som i detta hänseende gällei för gymnastiklärare

vid kommunal realskola. Jag får i anslutning härtill anmäla,

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ISO

att skolöverstyrelsen och statskontoret i annat sammanhang tillstyrkt bifall

till en ansökning av Sköns försöksdistrikt om rätt till här avsedd tillgodoräkning

för en gymnastiklärare under redovisningsåret 1954/55. Om ej

riksdagen framställer någon erinran däremot, torde Kungl. Maj:t vilja bifalla

denna ansökning och eventuellt andra liknande ansökningar, som kan

komma att göras för innevarande redovisningsår.

Den automatiska ökningen för nästa budgetår av medelsanvisningen

under förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Försökskostnadsbidrag

torde i enlighet med skolöverstyrelsens beräkningar böra

uppskattas till 60 000 kronor. Skolöverstyrelsen har på denna punkt vidare

föreslagit, att försöksdistrikt skall kunna få ett utöver det enligt gällande

grunder utgående bidraget förhöjt bidragsbelopp, om Kungl. Maj:t så

prövar skäligt med hänsyn till skatteunderlag eller andra liknande förhållanden.

För detta ändamal har överstyrelsen beräknat en anslagshöjning

med ytterligare 60 000 kronor. Jag finner mig emellertid icke böra tillstyrka

någon ändring beträffande grunderna för försökskostnadsbidragets storlek.

Förevarande anslag, som nu är uppfört med 140 000 kronor, torde alltså för

nästa budgetår böra höjas med 60 000 kronor till 200 000 kronor.

Jag anser mig böra biträda överstyrelsens förslag, att Kungl. Maj:t skall

äga att efter prövning i varje särskilt fall medge bidrag till den första

uppsättningen nödvändiga inventarier och undervisningsmateriel

för sådan undervisning, som ej är anknuten till

viss undervisningslokal. Denna bidragsmöjlighet bör dock enligt min mening

endast gälla den förberedande yrkesundervisningen i klass 9 y och den

torde, sasom statsbidragssakkunniga framhållit, i fråga om undervisningsmateriel

endast böra avse stadigvarande dylik materiel. Förevarande bidrag,

som innebär en komplettering av det för folkskolan utgående byggnadsbidraget,

avses skola beräknas enligt samma grunder, som gäller för sistnämnda

bidrag.

I fråga om grunderna för inrättande av parallellavdelningar på

försöksskolans högstadium har skolöverstyrelsen föreslagit en regel av innebörd,

att parallellavdelning skall få inrättas för varje påbörjat 30-tal elever.

För egen del anser jag mig i nuvarande läge, med hänsyn bland annat till

rådande lärarbrist inom skolväsendet, icke kunna för försöksskolans högstadium

i princip förorda ett lägre delningstal än det som för närvarande

tillämpas beträffande de med högstadiet parallella skolformerna. Som huvudregel

bör alltså gälla, att parallellavdelning må inrättas för varje påbörjat

35-tal lärjungar. Det synes mig dock angeläget att undantag göres

för odifferentierade klasser på högstadiet. I dylika klasser bör parallellavdelning

få inrättas för varje påbörjat 30-tal elever.

Beträffande förstärkningsanordningar i försöksskolan torde det liksom

hittills fa ankomma pa Kungl. Maj:t att besluta i huvudsaklig överensstäm
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120 89

melse med vad som i dylikt hänseende gäller för de högre skolornas motsvarande

stadium.

Jag har ingen erinran mot att den genom Kungl. Maj:ts beslut den 11

september 1953 medgivna möjligheten att i försöksdistrikt inställa undervisningen

högst två dagar per läsår för visst pedagogiskt samarbete

får utnyttjas även för att ge lärare tillfälle att deltaga i kurser eller

möten av betydelse för försöksverksamheten.

Vid 1951 års riksdag (prop. 155 s. 26) beslöts beträffande undervisningsskyldigheten

för lärarna i kunskapsämnen på högstadiet,

att denna skulle helt överensstämma med undervisningsskyldigheten för

motsvarande lärare vid kommunala realskolor. Statsmakterna har således

redan godkänt den av överstyrelsen ifrågasatta möjligheten att i särskilda

fall för lärare i kunskapsämnen nedsätta den eljest stadgade undervisningsskyldigheten

med högst två veckotimmar. En föreskrift rörande denna möjlighet

torde böra inflyta i försöksskolebestämmelserna.

En utvidgning av möjligheterna till fyllnadstjänstgöring för

lärare i kunskapsämnen på högstadiet synes angelägen bland annat från

rekryteringssynpunkt. Jag har ingen erinran mot överstyrelsens förslag på

denna punkt. Fyllnadstjänstgöringen bör kunna avse även annan försöksskolas

högstadium.

Vid 1951 års riksdag (prop. 155 s. 30) erhöll Kungl. Maj:t bemyndigande

att besluta rörande tillämpningen av Saar och Arf å högstadiets lärare i

kunskapsämnen. Detta bemyndigande synes alltjämt böra gälla, enär ingetdera

reglementet utan särskilda ändringar är möjligt att tillämpa beträffande

ifrågavarande lärare.

Jag biträder överstyrelsens förslag rörande flyttningskostnad sersättning

och anstånd med ändring av stationeringsort, vilket förslag

alltså bör gälla med avseende å de lönegradsplacerade lärarna på högstadiet.

Språktillägg utgår enligt beslut vid fjolårets riksdag till lärare i folkskolan

i finskspråkiga bygder. Jag är icke beredd att förorda, att rätten

till språktillägg utsträckes till att gälla för andra lärarkategorier. Beträffande

folkskollärare med full tjänstgöring vid högre skolor, bland annat vid

försöksskolans högstadium, får jag erinra om att det enligt beslut vid 1950

års riksdag (prop. 185, SU 163, Rskr 299) och 1952 års riksdag (prop. 153,

SU 175, Rskr 334) ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma storleken av

de tilläggsarvoden, som må utgå till dylika folkskollärare. Det torde också

få ankomma på Kungl. Maj:t att senare pröva de vid remissbehandlingen

gjorda framställningarna om inarbetande i försöksskolebestämmelserna av

Saars föreskrifter rörande bland annat partiell tjänstledighet och tjänstledighet

för studier.

Jag torde i detta sammanhang även få anmäla ett här tidigare icke berört

spörsmål, nämligen frågan om utbyte av ordinarie 1 ä r a r
-

7 — Bihan g till riksdagens protokoll 1055. 1 sand. Nr 120

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts -proposition nr 180

tjänst i kunskapsämnen mot extra ordinarie dylik

tjänst på högstadiet. Enligt beslut vid 1952 års riksdag (prop. 153, SU 175,

Rskr 334) må såsom ett led i åtgärderna för avhjälpande av lärarbristen

vid de högre skolorna sådant utbyte ske beträffande visst antal ordinarie

lärartjänster vid allmänna läroverk, högre kommunala skolor m.fl. läroanstalter.

Närmare bestämmelser härom har intagits i kungl. brev den 19

december 1952 (statsliggareil s. 619). Den huvudsakliga innebörden av dessa

bestämmelser är, att ordinarie tjänst, som varit ledigförklarad minst två

gånger under loppet av minst ett år utan att kunna besättas med ordinarie

innehavare, må kunna utbytas mot extra ordinarie tjänst med samma lönegradsnummer

eller mot extra ordinarie tjänst med det lägre av de två för

ordinarie tjänst av motsvarande slag gällande lönegradsnumren. Till utbytestjänst

som adjunkt i Ce 27 må därvid ifrågakomma även den, som ej

genomgått praktisk lärarkurs (provår) och till utbytestjänst som ämneslärare

i Ce 25 även den, som icke i fråga om omfattningen av fullgjord

tjänstgöring uppfyller kraven för extra ordinarie anställning. Från försöksdistriktens

sida har framställts önskemål om möjligheter till liknande åtgärder

beträffande adjunkts- och ämneslärartjänster på försöksskolans högstadium.

Med hänsyn till den mycket kännbara lärarbristen på högstadiet

synes dessa önskemål böra tillgodoses. Jag förordar därför, att utbyte enligt

samma grunder som för de högre skolorna skall från och med nästa budgetår

få ske beträffande sammanlagt 20 adjunkts- och ämneslärartjänster

på försöksskolans högstadium.

I den mån jag icke i det föregående föreslagit ändring eller tillägg beträffande

de av riksdagen vid skilda tillfällen godkända grunderna för högstadieverksamheten

i olika hänseenden, torde de av riksdagen sålunda godkända

grunderna böra gälla i oförändrad form.

Grunderna för högstadieverksamheten torde, med de ändringar och tilllägg

som i det föregående förordats, lämpligen böra erhålla giltighet

tills vidare. De bestämmelser, som bör utfärdas med stöd av riksdagens

beslut, och i övrigt erforderliga föreskrifter rörande försöksverksamheten

torde liksom hittills böra sammanarbetas till särskilda försöksskolebestämmelser.

I dessa torde även böra införas de föreskrifter, som påkallas

i anledning av vad jag under föregående avsnitt förordat beträffande

den fackliga ledningen i försöksdistrikten. De nya försöksskolebestämmelserna

torde alltså icke böra tidsbegränsas till sin giltighet utan synes böra

gälla tills vidare från och med budgetåret 1955/56. Det torde få framhållas,

att statsmakterna under de närmaste åren synes komma att få ta ställning

till åtskilliga spörsmål, som på olika sätt sammanhänger med försöksskolebestämmelsernas

utformning; jag erinrar om de frågor rörande skolväsendet,

som för närvarande är föremål för överväganden inom 1951 års skolstyrelseutredning

och allmänna statsbidragsutredningen samt av de särskilda statsbidragssakkunniga

för skolväsendet.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO

Slutligen torde jag i förevarande sammanhang få erinra om att dels 1945

års riksdag bemyndigat Kungl. Maj:t att, där i särskilda fall omständigheterna

det föranleda, besluta om statsbidrag till kommunal skola utan hinder

av att någon mindre avvikelse från de av riksdagen beträffande statsbidraget

fastställda grunderna och villkoren ägt rum, dels ock 1949 års

riksdag bemyndigat Kungl. Maj:t att, då det kan finnas påkallat för att

möjliggöra försöksanordningar inom skolväsendets område, medge avvikelser

från bestämmelser, som tillkommit med riksdagens medverkan (1945

års åttonde huvudtitel, s. 386; 1949 års åttonde huvudtitel, s. 254). Dessa

bemyndiganden torde liksom hittills böra gälla även med avseende å i särskilda

fall möjligen erforderliga avvikelser från de försöksskolebestämmelser,

som tillkommit med riksdagens medverkan.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och förordat hemställer jag,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna av mig i det föregående angivna grunder

dels för särskilda bestämmelser beträffande verksamheten

på försöksskolans högstadium, dels ock rörande statsbidrag

till avlöning åt lärare i praktiska ämnen å den praktiska

linjen av 1947 års skolor i Stockholm, att tillämpas tills

vidare från och med budgetåret 1955/56;

b) till Folkskolor m.m.: Försökskostnadsbidrag för budgetåret

1955/56 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 200 000 kronor.

Vad departementschefen sålunda under II, III och IV

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämmer, bifaller

Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margaretha Blennow

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Erfarenheter av den allmänna försöksverksamheten............ 3

1. Försöken med enhetsskoleorganisation .................... 3

2. Försöksverksamheten inom det högre skolväsendet.......... 17

3. Utvecklingen utanför försöksdistrikten .................... 23

4. Departementschefen .................................... 24

II. Vissa frågor rörande statliga realskolor inom försöksdistrikten . . 26

Departementschefen .................................... 32

III. Den fackliga ledningen i försöksdistrikten m. m................ 36

1. Inledning.............................................. 36

2. Nuvarande förhållanden ................................ 37

3. Skolstyrelseutredningens förslag.......................... 40

4. Remissyttranden ....................................... 49

5. Departementschefen .................................... 57

IV. Särskilda bestämmelser beträffande verksamheten på försöksskolans

högstadium ....................................... 65

1. Inledning.............................................. 65

2. Skolöverstyrelsens förslag jämte remissyttranden........... 67

A. Lärare för den förberedande yrkesundervisningen i klass 9 y 67

B. Övningslärare ....................................... 74

C. Försökskostnadsbidrag m. m........................... 75

D. Övriga frågor....................................... 78

3. Departementschefen .................................... 82

Ivar Hffiggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1955

550186

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1955:285 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring t kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten
  2. SU 1955:122 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående vissa frågor rörande försöksverksamheten med nioårig enhetsskola m. m. jämte i ämnet väckta moti s. 1 i texten