Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr b31) om folkpensionering, m. m

1955-02-18 · 50 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 50 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:128, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr b31) om folkpensionering, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 128

1

Nr 128

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr b31) om

folkpensionering, m. m.; given Stockholms slott den

18 februari 1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till dels lag angående ändring i lagen den

29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering dels ock lag angående ändring

i lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor och änklingar med

barn samt att

bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

Enligt gällande bestämmelser utgår folkpension — frånsett kommunalt

bostadstillägg — med följande årsbelopp, nämligen a) ålderspension för

ogift med ett grundbelopp å 1 000 kronor samt åtta indextillägg å vartdera

50 kronor ävensom s. k. standardförhöjning enligt 1953 års lag om höjning

av folkpensioner m. in. å 400 kronor eller med sammanlagt 1 800 kronor;

b) ålderspension för envar av två pcnsionsberättigade makar med ett

grundbelopp å 800 kronor, åtta indcxtillägg å vartdera 40 kronor och standardförhöjning

å 320 kronor eller med sammanlagt 1 440 kronor; c) invalidpension

och sjukbidrag med samma belopp som ålderspension, dock att

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 128

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 128

av grundbeloppet i detta fall 200 kronor utgör grundpension och resten

tilläggspension; samt d) änkepension och hustrutillägg med ett grundbelopp

å 600 kronor, åtta indextillägg å vartdera 30 kronor och standardförhöjning

å 240 kronor eller med sammanlagt 1 080 kronor. Bidrag enligt

1947 års lag om bidrag till änkor och änklingar med barn utgår med belopp

som under d) nämnts.

I propositionen föreslås, att änkepension, hustrutillägg och bidrag till änkor

och änklingar med barn skall höjas till belopp som nämnts under b)

ovan. Vidare föreslås, att i samtliga fall i grundbeloppet resp. tilläggspensionen

skall inarbetas sex av de åtta indextilläggen ävensom standardförhöjningen.

I samband därmed föreslås vissa tekniska ändringar i folkpensioneringslagens

indexreglering.

Rörande änkepension och hustrutillägg föreslås vidare viss uppmjukning

av kravet på fem års äktenskap för rätt till förmån; och i fråga om bidragen

till änkor och änklingar med barn förordas, att åldersgränsen för barn,

som bidragstagaren skall ha under sin vårdnad för rätt till bidrag, höies

från tio till tolv år.

Den del av folkpensionen som, då pensionsberättigad är intagen hl. a.

å ålderdomshem, enligt folkpensioneringslagen alltid skall tillhandahållas

honom för personligt bruk föreslås höjd från 200 till 360 kronor om året.

Slutligen föreslås, att i folkpensioneringslagen intages en bestämmelse om

rätt för Kungl. Maj:t att maximera kommunalt bostadstillägg för den som

är bosatt i ålderdomshem eller därmed likställt hem.

Ändringarna avses skola träda i kraft i sistnämnda avseende den 1 juli

1955 och i övrigt den 1 januari 1956.

Förslaget beräknas medföra en årlig kostnadsökning av omkring 13 milj.

kronor, såvitt angår änkepensioner och hustrutillägg, och omkring 2,4 milj.

kronor vad angår bidrag till änkor och änklingar med barn. Av dessa merkostnader

beräknas omkring 7,2 resp. 1,4 milj. kronor komma att belöpa på

statsverket och resten på kommunerna.

För budgetåret 1955/56 äskas anslag dels till Bidrag till folkpensioner

in. m. med 1 365 milj. kronor och dels till Särskilda barnbidrag till änkors

och invaliders barn m. m. med 12,3 milj. kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl ,Maj:ts proposition, nr 128

3

Förslag1

till

Lag

angående .ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431)

om folkpensionering

Härigenom förordnas, att 3 § 4 mom., 4 §, 5 §, 6 § 2 och 3 inom., 7 §, 9 §

och 18 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

3

4 mom. Änka, som vid mannens

frånfälle fyllt femtiofem år och varit

gift med honom minst fem år, äger,

såframt hon ej eljest åtnjuter folkpension,

rätt till folkpension i form

av änkepension. Ingår hon nytt

äktenskap, upphör rätten till änkepension.

Till änka, som fyllt femtiofem år,

må, om hon uppnått denna ålder under

samma kalenderår som det, varunder

mannen avlidit, eller när eljest

särskilda skäl föranleda därtill,

änkepension utgå, oaktat hon vid

mannens frånfälle ej fijllt femtiofem

år.

4

1 mom. Till envar som är berättigad

till ålderspension utgår a 11- män ålderspension. Allmän

ålderspension utgör, där ej annat föl
1

Senaste lydelse, se beträffande 3 § 4 mom.

1952: 396 samt beträffande 9 § SFS 1954:134.

(Föreslagen lydelse)

§•

4 mom. Änka, som fyllt femtiofem

år, äger, om hon uppnått denna ålder

senast under det kalenderår, varunder

mannen avlidit, och varit gift

med honom minst fem år, rätt till

folkpension i form av änkepension,

såframt hon ej eljest åtnjuter

folkpension. Ingår hon nytt äktenskap,

upphör rätten till änkepension.

Till änka, som fyllt femtiofem år,

må, när särskilda skäl föranleda därtill,

änkepension utgå, även om hon

uppnått denna ålder efter det kalenderår,

varunder mannen avlidit, eller

varit gift med honom kortare tid än

fem år.

§•

1 mom. Till envar som är berättigad

till ålderspension utgår a 1 1- män ålderspension. Allmän

ålderspension utgör, där ej annat föl
SFS

1948: 732, beträffande 4—7 §§ och 18 § SFS

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 128

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

jer av vad nedan sägs, för år räknat

för gift pensionsberättigad, vars make

jämväl åtnjuter folkpension eller

till vars hustru i 5 § omförmält hustrutillägg

utgår, 800 kronor samt för

annan pensionsberättigad 1 000 kronor.

2 mom. Till envar---------

Jämte grundpension utgår, där ej

annat följer av vad nedan sägs, t i 11- läggs pension med 600 kronor

om året till gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter folkpension eller

vars hustru uppbär hustrutillägg,

samt 800 kronor till annan pensionsberättigad.

3 mom. Änkepension utgör, där ej

annat följer av vad nedan sägs, 600

kronor om året.

5

Till pensionsberättigads hustru,

som själv ej åtnjuter folkpension,

utgår hustrutillägg, därest

hustrun fyllt sextio år och makarna

varit gifta minst fem år. När särskilda

skäl därtill föranleda, må hustrutillägg

utgå, oaktat hustrun ej fyllt

sextio år. Hustrutillägg utgör, där ej

annat följer av vad nedan sägs, 600

kronor om året. Hustrutillägg utgår

endast om det överstiger belopp, varmed

mannens folkpension skall minskas,

då hustrutillägg beviljas.

6

2 mom. Enligt de närmare föreskrifter,

som meddelas av Konungen,

verkställer socialstyrelsen beräkning

av förhållandet mellan de all
-

jer av vad nedan sägs, för år räknat

för gift pensionsberättigad, vars make

jämväl åtnjuter ålderspension eller

tilläggspension eller till vars

hustru i 5 § omförmält hustrutillägg

utgår, 1 360 kronor, för gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter enbart

grundpension, i 500 kronor samt för

annan pensionsberättigad 1 700 kronor.

—--om året.

Jämte grundpension utgår, där ej

annat följer av vad nedan sägs, tilläggspension

med 1 160 kronor

om året till gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter folkpension eller

vars hustru uppbär hustrutillägg,

samt 1 500 kronor till annan pensionsberättigad.

3 mom. Änkepension utgör, där ej

annat följer av vad nedan sägs, 1 360

kronor om året.

Till pensionsberättigads hustru,

som själv ej åtnjuter folkpension,

utgår hustrutillägg, därest

hustrun fyllt sextio år och makarna

varit gifta minst fem år. När särskilda

skäl därtill föranleda, må hustrutillägg

utgå, oaktat hustrun ej fyllt

sextio år eller makarna varit gifta

kortare tid än fem år. Hustrutillägg

utgör, där ej annat följer av vad nedan

sägs, 1 360 kronor om året. Hustrutillägg

utgår endast om det överstiger

belopp, varmed mannens folkpension

skall minskas, då liustrutilllägg

beviljas.

§•

2 mom. Enligt de närmare föreskrifter,

som meddelas av Konungen,

verkställer socialstyrelsen beräkning

av förhållandet mellan det all
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 128

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

manna levnadskostnaderna under

varje kvartals sista månad och levnadskostnaderna

i juni 1946. På

grundval härav fastställer Konungen

senast den 22 i näst påföljande kvartals

första månad det procenttal

(pensionspristalet), som utmärker

angivna förhållande. Sålunda fastställt

pensionspristal skall gälla från

och med månaden närmast efter den,

varunder det fastställts, till och med

den månad, då nytt pensionspristal

fastställes.

3 mom. För varje hel mångfald av

fem, varmed pensionspristalet överstiger

100, utgör indextillägget för år

räknat

30 kronor för änkepensionsberättigad

och för hustru, som uppbär

hustrutillägg,

40 kronor för gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter ålderspension

eller tilläggspension eller vars

hustru uppbär hustrutillägg, samt

50 kronor för annan pensionsberättigad.

Där pensionspristalet, efter att hava

stigit med hel mångfald av fem,

åter nedgår, skall indextillägget utgå

efter oförändrade grunder, så

länge pensionspristalet överstiger

närmast lägre hela mångfald av fem.

männa prisläget under varje månad

och prisläget i december 1951. På

grundval härav fastställer Konungen

senast den 5 i andra månaden efter

den, som beräkningen avser, det procenttal

(pensionspristalet), som utmärker

angivna förhållande. Sålunda

fastställt pensionspristal skall gälla

under tredje månaden efter den, som

beräkningen avser.

3 mom. För varje hel mångfald av

tre, varmed pensionspristalet överstiger

100, utgör indextillägget för år

räknat

40 kronor för gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter ålderspension

eller tilläggspension eller vars

hustru uppbär hustrutillägg, ävensom

för änkepensionsberättigad och

för hustru, som uppbär hustrutillägg,

samt

50 kronor för annan pensionsberättigad.

Där pensionspristalet, efter att hava

stigit med hel mångfald av tre,

åter nedgår, skall indextillägget utgå

efter oförändrade grunder, så

länge pensionspristalet överstiger

närmast lägre hela mångfald av tre.

7 §■

Där kommun---------såsom folkpension.

Kommunalt bostadstillägg utgår Kommunalt bostadstillägg utgår

enligt de grunder kommunen be- enligt de grunder kommunen bestämmer.

Avvikelse från vad nedan stämmer. Avvikelse från vad nedan

i 8 och 13 §§ stadgas må dock icke i 8 och 13 §§ stadgas må dock icke

äga rum och ej heller må för rätt äga rum och må för rätt till kommu
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 128

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

till kommunalt bostadstillägg ford- nalt bostadstillägg ej fordras viss

ras viss tids bosättning inom kom- tids bosättning inom kommunen eller

munen eller uppställas annat därmed uppställas annat därmed jämförlig!

jämförligt villkor. villkor; ej heller må, om Konungen

så föreskriver, för pensionsberättigad,

som är bosatt i ålderdomshem eller

därmed likställt hem, utgå högre

kommunalt bostadstillägg än som följer

av sådan föreskrift.

Om kommuns--- — ofördröj ligen underrättas.

9

Har gift pensionsberättigad, vars

make ej åtnjuter folkpension, före

sextio års ålder blivit helt oförmögen

till arbete, må, där särskilda skäl

därtill föranleda, utan hinder av vad

i 8 § är stadgat tilläggspension tillerkännas

honom med, bortsett från

indextillägg, högst 400 kronor om

året. Sådan förmån må utgå även om

folkpension sedermera tillerkännes

den pensionsberättigades make, dock

endast i den mån makarnas sammanlagda

pensionsförmåner icke

därigenom komma att överstiga beloppet

av den tidigare utgående folkpensionen.

Vad nu----------------

18

2 mom. För tid, under vilken pensionsberättigad

är intagen å fattigvårdssamhälle

tillhörig anstalt eller

mot avgift, som av fattigvårdssamhälle

erlägges, åtnjuter vård eller försörjning

å annan anstalt, äger fattigvårdssamhället

uppbära honom tillkommande

folkpension samt därav

tillgodogöra sig i förra fallet kostnaderna

för vården eller försörjningen

och i senare fallet utgiven dagavgift

och annan vårdkostnad; dock skall

fattigvårdssamhället vara skyldigt att

§•

Har gift pensionsberättigad, vars

make ej åtnjuter folkpension, före

sextio års ålder blivit helt oförmögen

till arbete, må, där särskilda skäl

därtill föranleda, utan hinder av vad

i 8 § är stadgat tilläggspension tillerkännas

honom med, bortsett från

indextillägg, högst 1 100 kronor om

året. Sådan förmån må utgå även om

folkpension sedermera tillerkännes

den pensionsberättigades make, dock

endast i den mån makarnas sammanlagda

pensionsförmåner icke

därigenom komma att överstiga beloppet

av den tidigare utgående folkpensionen.

--10 §.

§■

2 inom. För tid, under vilken pensionsberättigad

är intagen å fattigvårdssamhälle

tillhörig anstalt eller

mot avgift, som av fattigvårdssamhälle

erlägges, åtnjuter vård eller försörjning

å annan anstalt, äger fattigvårdssamhället

uppbära honom tillkommande

folkpension samt därav

tillgodogöra sig i förra fallet kostnaderna

för vården eller försörjningen

och i senare fallet utgiven dagavgift

och annan vårdkostnad; dock skall

fattigvårdssamhället vara skyldigt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 128

(Gällande lydelse)

av pensionsbeloppet månatligen tillhandahålla

den pensionsberättigade

16 kronor och därutöver för december

månad 8 kronor eller, där den pensionsberättigade

på grund av sitt tillstånd

ej kan begagna sig av kontanta

medel, använda motsvarande belopp

för ökande av hans trivsel eller eljest

till hans personliga nytta. Lag samma

vare, då fattigvårdssamhälle haft kostnader

för vård av pensionsberättigad

under sådana omständigheter, att

samhället är berättigat till ersättning

jämlikt 40 § 3 mom. i lagen den 14

juni 1918 om fattigvården.

(Föreslagen lydelse)

att av pensionsbeloppet månatligen

tillhandahålla den pensionsberättigade

30 kronor eller, där den pensionsberättigade

på grund av sitt tillstånd

ej kan begagna sig av kontanta medel,

använda motsvarande belopp för

ökande av hans trivsel eller eljest till

hans personliga nytta. Lag samma

vare, då fattigvårdssamhälle haft

kostnader för vård av pensionsberättigad

under sådana omständigheter,

att samhället är berättigat till ersättning

jämlikt 40 § 3 mom. i lagen den

14 juni 1918 om fattigvården.

Vad här--— av barnavårdsnämnd.

Denna lag träder i kraft såvitt angår

7 § i dess nya lydelse den 1 juli

1955 och i övrigt den 1 januari 1956,

då lagen den 20 mars 1953 (nr 104-)

om höjning av folkpensioner m. m.

skall upphöra att gälla.

Pensionsstyrelsen har att, utan särskild

ansökan därom, omräkna vid utgången

av år 1955 utgående änkepension

och hustrutillägg i enlighet med

bestämmelserna i denna lag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 128

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag

till änkor och änklingar med barn

Härigenom förordnas, att lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och

änklingar med barn1 skall erhalla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Har änka eller änkling under sin Har änka eller änkling under sin

vårdnad barn i äktenskapet med den vårdnad barn i äktenskapet med den

avlidne maken eller annat barn, vil- avlidne maken eller annat barn, vilket

vid makens död stadigvarande ket vid makens död stadigvarande

vistades i makarnas hem, och har vistades i makarnas hem, och har

barnet icke fyllt tio år, äger vård- barnet icke fyllt tolv år, äger vårdnadshavaren,

under förutsättning att nadshavaren, under förutsättning att

han stadigvarande bor tillsammans han stadigvarande bor tillsammans

med barnet, av allmänna medel för med barnet, av allmänna medel för

egen del erhålla bidrag i enlighet med egen del erhålla bidrag i enlighet med

vad nedan stadgas. vad nedan stadgas.

Rätt till —------- till bidrag.

Bidraget utgår-------denna lag.

Vårdnadshavare, som---med vårdnadshavare^

Vid tillämpningen---mellan makarna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1956; och skall härvid vad som

är stadgat i andra stycket i övergångsbestämmelserna

till lagen denna dag

(nr ) angående ändring i lagen om

folkpensionering äga motsvarande

tillämpning såvitt angår bidrag enligt

denna lag.

1 Senaste lydelse se SFS 1952: 398.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 128

9

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18

februari 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,

Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för socialdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om höjning av folkpensioneringens

änkepensioner och hustrutillägg m. m. samt anför.

I årets statsverksproposition (V ht p. 93 och 96) har Kungl. Maj .t på

min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i

ämnet, för budgetåret 1955/56 beräkna dels till Bidrag till folkpensioner

m. m. ett förslagsanslag av 1 365 000 000 kronor och dels till Särskilda barnbidrag

till änkors och invaliders barn m. m. ett förslagsanslag av 11 900 000

kronor. I samband därmed nämnde jag, att jag hade för avsikt att föroida

vissa ändringar i folkpensioneringslagstiftningen, avseende bl. a. en förbättring

av änkepensioner och hustrutillägg.

Jag anhåller nu att få upptaga denna fråga till behandling.

Översikt över gällande bestämmelser

Lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering (nr 431; ändr. 221/1947, 527/

1947, 732/1948, 264/1950, 157/1951, 332/1951, 396/1952, 291/1953 och 134/

1954) skiljer mellan å ena sidan ålderspension, som utgår efter det den pensionsberättigade

fyllt 67 år, samt å andra sidan invalidpension, sjukbidiag

och änkepension, vilka förmåner utgår för tid dessförinnan.

Ålderspension utgöres i första hand av allmän ålderspension. Denna

förmån är till storleken oberoende av vederbörandes inkomst och förmögenhet.

Den utgör enligt folkpensioneringslagen för gift pensionsberättigad,

vars make jämväl åtnjuter folkpension eller till vars hustru utgår liustrutillägg,

800 kronor, och för annan pensionsberättigad 1 000 kronor, allt för

år räknat. Genom lagen den 20 mars 1953 (nr 104) om höjning av folkpensioner

m. m. har den allmänna ålderspensionen höjts med 320 kronor om

året, alltså till 1 120 kronor, för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter

ålderspension eller tilläggspension eller vars hustru uppbär hustrutillägg,

samt med 400 kronor om året för annan pensionsberättigad, alltså till 1 200

kronor för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter enbart grundpen
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 128

sion, och till 1 400 kronor för förut ej nämnd till ålderspension berättigad

person.

In valid pension eller sj ukbidrag utgår till den vars arbetsförmåga

är på visst sätt nedsatt samt utgöres av dels grundpension om 200

kronor per år och dels tilläggspension om högst 600 kronor per år för gift

pensionsberättigad, vars make åtnjuter folkpension eller uppbär hustrutilllägg,

och högst 800 kronor om året för annan pensionsberättigad. Till tilläggspensionen

kommer enligt 1953 års lag standardförhöjning med högst

320 kronor för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension

eller tilläggspension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, och högst 400

kronor för annan pensionsberättigad, allt för år räknat. Grundpensionen utgår

utan hänsyn till vederbörandes inkomst och förmögenhet, medan tillläggspensionen

är inkomstprövad.

Änkepension utgår till änka, som vid mannens frånfälle fyllt 55 år

och varit gift med honom minst fem år. Till änka som fyllt 55 år kan, om

hon uppnått denna ålder under samma kalenderår som det, varunder mannen

avlidit, eller när eljest särskilda skäl föranleder därtill, änkepension

utgå, oaktat hon vid mannens frånfälle ej fyllt 55 år. Änkepension utgår

efter inkomstprövning med högst 600 kronor om året, vartill kommer förutnämnda

standardförhöjning med högst 240 kronor per år. Änkepension

tillkommer ej änka, som åtnjuter folkpension i annan form. Ingår änka nytt

äktenskap, upphör hennes rätt till änkepension.

Hustrutillägg utgår till pensionsberättigad gift mans hustru, därest

hon fyllt 60 år och makarna varit gifta minst fem år. När särskilda skäl

föranleder därtill, kan hustrutillägg utgå, oaktat hustrun ej fyllt 60 år. Hustrutillägget

utgör högst 600 kronor om året, vartill kommer standardförhöjning

med högst 240 kronor om året. Hustrulillägget är i sin helhet inkomstprövat.

Hustrutillägg utgår inte till hustru, som själv åtnjuter folkpension,

och utgår endast om det överstiger belopp, varmed mannens pension minskas,

när hustrutillägg beviljas.

Vid folkpensioneringslagens tillämpning kan, när särskilda skäl föranleder

därtill, gift pensionsberättigad anses såsom ogift ävensom ogift pensionsberättigad,

som sedan avsevärd tid sammanlever med annan under äktenskapsliknande

förhållanden, anses såsom gift med denne.

De angivna folkpensionsförmånerna höjes i förekommande fall med indextillägg,

kommunalt bostadstillägg, blindtillägg och vårdtillägg.

I fråga om indextillägg gäller, att socialstyrelsen har att verkställa

beräkning av förhållandet mellan de allmänna levnadskostnaderna under

varje kvartals sista månad och levnadskostnaderna i juni 1946. På

grundval härav fastställer Kungl. Maj :t senast den 22 i nästpåfoljande kvartals

första månad det procenttal (pensionspristalet), som utmärker angivna

förhållande. Sålunda fastställt pensionspristal skall gälla från och med

månaden närmast efter den, varunder det fastställts, till och med den månad,

då nytt pensionspristal fastställes. För varje hel mångfald av fem,

varmed pensionspristalet överstiger 100, utgör indextillägget för år räknat

30 kronor för änkepensionsberättigad och för hustru, som uppbär hustru
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Iiungl. Maj:ts proposition nr 128

tillägg, 40 kronor för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension

eller tilläggspension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, samt 50

kronor för annan pensionsberättigad. Pensionspristalet för månaderna

augusti_oktober 1954 utgjorde 140, vilket föranledde åtta indextillägg, men

nedgick därefter till 139 och har senast genom kungörelse den 21 januari

1955 (nr 7) fastställts till 139 även för månaderna februari—april 1955.

Denna sänkning av indextalet påverkade dock ej indextilläggens antal. Enligt

gällande bestämmelser skall nämligen, då pensionspristalet nedgåi, indextillägget

utgå oförändrat, så länge pensionspristalet överstiger närmast lägre

hela mångfald av fem. F. n. utgår sålunda alltjämt åtta indextillägg, tillhopa

uppgående till samma belopp som standardförhöjningen.

Varje kommun äger besluta, att kommunalt bostadstillägg

skall utgå i kommunen, och äger därvid bestämma tilläggets storlek samt

grunderna i övrigt för beräkningen av tillägget. I sistnämnda avseende gäller

dock vissa begränsningar, innebärande att inkomstprövning av tillägget skall

ske enligt folkpensioneringslagens regler och att för rätt till tillägget ej får

krävas viss tids bosättning i kommunen eller uppställas därmed jämförligt

villkor. Vidare märkes, att i samband med att de kommunala bostadstilläggen

den 1 januari 1954 avlöste de förutvarande statliga bostadstilläggen och av

kommunerna beslutade särskilda bostadstilläggen infördes ett stadgande

av innebörd att den som vid utgången av år 1953 åtnjöt statligt bostadstillägg

skulle för tiden därefter åtnjuta kommunalt bostadstillägg med minst

det belopp, varmed statligt bostadstillägg skulle ha utgått, om bestämmelserna

därom alltjämt varit gällande.

Utöver invalidpension eller ålderspension utgår i vissa fall blindtill1

ä g g till den som är blind eller vårdtillägg till den som eljest är ur

stånd att reda sig själv och på grund härav är i behov av ständig tillsyn och

vård. Tilläggen utgör 1 000 kronor om året och är till storleken oberoende

av vederbörandes inkomst och förmögenhet.

I det föregående har angivits, att vissa folkpensionsförmåner är beroende

av inkomstprövning. Tilläggspension, änkepension, hustrutillägg och kommunalt

bostadstillägg minskas nämligen med en tredjedel av den del av

ogift pensionsberättigads årsinkomst, som ligger mellan 1 000 och 1 400 kronor

och med två tredjedelar av inkomst därutöver. För gift pensionsberättigad

är motsvarande gränsbelopp 750 resp. 1 050 kronor. Rörande beräkningen

av vederbörandes årsinkomst må här endast nämnas, att folkpension

cj räknas såsom inkomst, att förmögenhet överstigande 10 000 kronor

(för gift pensionsberättigad 7 500 kronor) medför viss höjning av årsinkomsten

samt att gift pensionssökandes årsinkomst och förmögenhet anses

utgöra hälften av makarnas sammanlagda inkomst resp. förmögenhet.

Folkpensionsförmånerna kompletteras med vissa andra förmåner, bland

dem de s. k. änkc- och änklings bidra ge n, varom bestämmelser

finnes i lagen (ten 20 juli 1947 om bidrag till änkor och änklingar med barn

fnr 531; ändr. 265/1950, 158/1951 och 398/1952). Enligt denna lag äger änka

eller änkling, som under sin vårdnad har barn i äktenskapet med den

avlidne maken eller annat barn, som vid makens död stadigvarande vista
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 128

des i makarnas hem, erhålla bidrag av allmänna medel för egen del. Bidrag

utgår dock endast under förutsättning, att barnet icke fyllt tio år och att

vårdnadshavaren stadigvarande bor tillsammans med barnet. Rätt till änkeoch

änklingsbidrag föreligger icke om vårdnadshavaren åtnjuter folkpension

samt upphör om vederbörande ingår nytt äktenskap. Bidraget utgår

med belopp motsvarande änkepension enligt lagen om folkpensionering. Vidare

ökas bidraget med standardförhöjning och indextillägg med samma belopp

som när änkepension utgår. Kommun kan besluta att till bidragsberättigad

skall utgå kommunalt bostadstillägg. Beträffande bidraget gäller i

övrigt i tillämpliga delar vad i folkpensioneringslagen stadgas om änkepension,

indextillägg och kommunalt bostadstillägg.

Kostnaderna för folkpensionerna bestrides av staten med kommunalt bidrag

till inkomstprövade förmåner och vårdtillägg. Kostnadsfördelningen

mellan staten och kommunerna regleras genom lagen den 30 juni 1947

om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen (nr 398;

ändr. 266/1950, 159/1951, 397/1952 och 135/1954). Enligt denna lag skall

kommun för varje kalenderår bidraga till kostnaderna för sådana inkomstprövade

förmåner utom kommunala bostadstillägg, som under året utbetalats

till inom kommunen mantalsskrivna pensionsberättigade, med en andel

som motsvarar 3/20 procent för varje fullt tiotal skatteören per invånare i

kommunen, dock högst med 3/5 av kostnaden. Beträffande kostnaderna för

kommunala bostadstillägg gäller motsvarande, dock att procentsatsen här i

stället är 1/5 procent och att även en minimigräns satts för kommunens

delaktighet i kostnaden, nämligen lägst en fjärdedel. Allmän ålderspension

jämte indextillägg därå ävensom grundpension samt blindtillägg bekostas

helt av staten. Vad nu sagts gäller även standardförhöjning å allmän ålderspension.

En annan bidragsform, som i detta sammanhang bör något beröras, är de

särskilda barnbidragen. Bestämmelserna härom återfinnes i lagen

den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl.

barn (nr 530; ändr. 399/1952, 105/1953 och 69/1954). De bidragsberättigade

barnen kan med hänsyn till förutsättningarna för bidrags erhållande och inkomstprövningen

av bidragen indelas i två huvudgrupper. Den ena gruppen

omfattar dels barn, vars föräldrar avlidit, och dels barn, vars fader eller moder

avlidit, därest vårdnaden om barnet överflyttats till särskilt förordnad

förmyndare och barnet ej stadigvarande bor tillsammans med den efterlevande

av föräldrarna (5 §). Den andra gruppen avser dels barn, vars fader

avlidit eller är folkpensionär, dels barn, vars moder åtnjuter ålderspension,

invalidpension eller sjukbidrag från folkpensioneringen, därest föräldrarna

ej sammanlever och modern har vårdnaden om eller stadigvarande bor tillsammans

med barnet, dels barn vars moder är gift med annan än barnets

fader, då styvfadern åtnjuter folkpension samt modern har vårdnaden om

eller stadigvarande bor tillsammans med barnet, och dels barn utom äktenskap,

beträffande vilket faderskapet ej fastställts och som fyllt tre år (6 §).

Bidragen utgör högst 600 kronor per barn och år och utgår t. o. in. den må
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 128

nåd, varunder barnet fyller 16 år. Här må anmärkas, att bidragens maximibelopp

intill den 1 juli 1953 utgjorde 420 kronor för den förra och 250 kronor

för den senare gruppen av barn, allt för år räknat.

Bidrag i de i 5 § avsedda fallen utgår ej eller nedsättes efter vad som finnes

skäligt, om barnet har egen inkomst, som ej bärrör från barnets eget

arbete och som helt eller i mera väsentlig mån kan anses täcka kostnaden

för barnets uppehälle eller uppfostran. I de i 6 § avsedda fallen reduceras

bidraget med hänsyn till både barnets och försörj arens inkomst. Barnets

egen arbetsinkomst inverkar dock ej på bidragets storlek, men underhållsbidrag

och bidragsförskott avdrages i sin helhet å barnbidraget. Motsvarande

gäller beträffande annan barnets inkomst, dock att ett belopp om 200 kronor

om året här är avdragsfritt. Beträffande inverkan av försörj arens inkomst

gäller olika regler beroende på huruvida försörj aren är eller med

lägre inkomst skulle varit berättigad till folkpensionsförmån resp. änke- och

änklingsbidrag eller ej. I förra fallet tillämpas folkpensioneringslagens avdragsregler,

dock att hänsyn tages till försörjarens inkomst blott i vad den

överstiger belopp, som föranleder helt bortfall av inkomstprövad folkpensionsförmån

eller änke- och änklingsbidrag. I det senare fallet minskas barnbidraget

med en tredjedel av den del av försörjarens årsinkomst, som ligger

mellan 2 400 och 3 300 kronor om året och med två tredjedelar av inkomst

därutöver; för gift försörj are, som sammanlever med sin make, är motsvarande

gränsbelopp 3 000 resp. 4 200 kronor, varvid avses makarnas sammanlagda

årsinkomst.

Kommunerna bidrager till kostnaderna för de särskilda barnbidragen

med en andel per kalenderår, som motsvarar 3/20 procent för varje fullt

tiotal skatteören per invånare i kommunen, dock högst med hälften av kostnaden.

Änkepensioneringskommitténs betänkande

I november 1952 avgav änkepensioneringskommittén1 ett betänkande

(SOU 1952: 36) angående stöd åt änkor och vissa andra ensamstående kvinnor

in. m.

Kommittén har i betänkandet behandlat de ensamställda kvinnornas problem

såväl i vad detta utgör ett arbetsförmedlings- och arbetsanskaffningsspörsmål

som i vad det är en fråga om att bereda dem ett rimligt uppehälle

genom direkt ekonomiskt understöd. I förra avseendet har kommittén föreslagit

olika åtgärder för inplacering i förvärvslivet av änkor och frånskilda

in. fl. kvinnor, vilka under längre eller kortare tid varit borta från arbetsmarknaden

men på grund av ändrade levnadsförhållanden åler söker sig dit.

Kommitténs förslag i denna del — avseende bl. a. att de åtgärder, som vidtagits

eller föreslagits för partiellt arbetsföra och s. k. civilskadade i form

av arbetsförmedling, yrkesutbildning, omskolning, utbildningsbidrag och nä
-

1 Ledamöter 1 kommittén var dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare, fru Olivia

Nordgren, tillika ordförande, samt ledamöterna av samma kammare fru Märta Boman, lantbrukaren

G. V. K. Larson, redaktören Å. W. Olofsson och fru Ragnhild Sandström, dåvarande

ledamoten av riksdagens första kammare N. A. Sjö samt rikstelefonisten Anna-Lisa Lagby.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 128

ringshjälp, bör utvidgas att omfatta även nu berörda grupper av kvinnor_

har redan varit föremål för behandling i samband med vissa arbetsmarknadsfrågor

i årets statsverksproposition (V ht p. 52).

Vad angår frågan om ekonomiskt stöd till de ensamställda kvinnorna har

kommittén föreslagit en förbättring av änkepensioner, änkebidrag, särskilda

barnbidrag och bidragsförskott ävensom införande av en ny, för andra ensamstående

kvinnor än änkor avsedd bidragsform som skulle sammanföras

med änke- och änklingsbidragen under benämningen vårdnadsbidrag.

I fråga om änkepensionen föreslår kommittén en utvidgning

av kretsen av de berättigade. Såsom huvudförutsättningar för

lätt till änkepension uppställer kommittén, att änkan vid mannens död fyllt

50 år eller från mannens död tills hon uppnått sagda ålder haft vårdnaden

om och stadigvarande eller med allenast tillfälliga avbrott sammanbott med

barn, som ej fyllt tio ar, ävensom att hon varit gift med den avlidne minst

fem år. Under dessa förutsättningar skulle änkepension utgå automatiskt _

frånsett inkomstprövning — till den som fyllt 55 år.

Kommittén bibehåller sålunda det nuvarande kravet på minst fem års äktenskap

och kommittén hänvisar därvid till att huvudskälet för införande

av änkepension åt vissa änkor varit, att dessa kvinnor oftast genom äktenskapet

kommit alt stå vid sidan av förvärvslivet och därför, om de uppnått

högre ålder vid mannens död, i förhållande till ogifta kvinnor hade särskilt

svårt att erhålla sin bärgning genom arbete. Uppenbarligen vore härvid äktenskapets

varaktighet av utslagsgivande betydelse; den som varit gift endast

en kort tid kunde i allmänhet ej anses vara i förhållande till ogifta

kvinnor i samma ålder i mera avsevärd män varaktigt handikappad på

arbetsmarknaden.

Någon generell sänkning av den nuvarande änkepensionsåldern, som är

55 år, anser sig kommittén ej kunna förorda främst av hänsyn till angelägenheten

av att ifrågavarande kvinnor såvitt möjligt utnyttjar sin arbetskraft

till förvärvsarbete.

Vad åter angår änkeåldern, dvs. den ålder änkan skall ha uppnått vid

makens död för att vara pensionsberättigad, innebär kommitténs förslag en

sänkning av den åldersgräns som nu gäller. Kommittén framhåller bk a.,

att det ur rättvisesynpunkt ej kan anses lämpligt att såsom hittills skett

draga gränsen mellan änkepensionsfallen utan och med skälighetsprövnin*

vid så hog ålder som 55 år. För änkor med minderåriga barn vore det riim

ligt att i förevarande avseende jämställa tid, då änkan efter mannens frånfalle

haft att draga försorg om barnen, med tid varunder hon levat i äktenskap.

I sådana fall, då barnen ej kunde klara sig själva förrän änkan kommit

upp i medelåldern, kunde det nämligen bereda henne stora svårigheter

att erhålla stadigvarande arbete, eftersom hon komme så sent ut i förvärvslivet,

eller att behålla ett sådant arbete, därest hon blivit i förtid utsliten *enom

att hon förenat skötseln av hem och barn med förvärvsarbete För änkor

med minderåriga barn torde dock den föreslagna regeln få ganska begränsad

räckvidd, eftersom den endast finge aktualitet i de förhållandevis fåtaliga

fallen, då kvinnor fött barn sedan de fyllt 40 år; å andra sidan vore det

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Iiungl. Maj.ts proposition nr 128

här vanligen fråga om kvinnor, som fostrat flera barn och därför ej förrän

vid relativt hög ålder hade tillfälle att ägna sin arbetskraft åt förvärvslivet.

Villkoret att änka skall ha sammanbott med barnet stadigvarande eller

med allenast tillfälliga avbrott för att få tillgodoräkna tiden mellan mannens

död och barnets tioårsdag har kommittén motiverat därmed, att modern

eljest ej är genom barnet handikappad i fråga om möjligheterna att

söka sig ett arbete. Vid bedömandet av om avbrott i samboendet skall anses

såsom tillfälligt eller icke borde enligt kommitténs mening avseende främst

fästas vid det sätt, på vilket vårdnaden om barnet under normala förhållanden

vore anordnad. Om särlevnad under ej alltför lång tid berott exempelvis

på sjukdom hos änkan eller barnet eller betingats av att änkan sökt

arbete eller genomgått utbildnings- eller omskolningskurs, borde avbrottet

betraktas såsom tillfälligt och ej utesluta från rätt till änkepension. Kommittén

framhåller, att samboendefrågan mera sällan torde komma att ställas

på sin spets, eftersom flertalet änkor sammanlevde med sina barn åtminstone

tills dessa börjat få egen arbetsinkomst. Därför torde frågan ej

komma att vålla större svårigheter i praktiken.

Den av kommittén föreslagna gränsdragningen i fråga om rätten till änkepension

har kommittén av flera skäl ansett sig böra uppmjuka. Kommittén

framhåller sålunda, att regeln att änka, som vid 50 års ålder har barn

under tio år, kan erhålla änkepension från 55 års ålder skulle medföra, att

viss tid, högst fem år, kunde komma att förflyta mellan den tidpunkt, då

änkebidrag upphör att utgå på grund av barnets ålder, och den då änkepension

kunde beviljas. Endast om yngsta barnet fötts sedan modern fyllt

45 år, kunde änkebidrag omedelbart avlösas av änkepension. Kommittén

finner därför, att någon möjlighet borde finnas att i fall av behov medgiva

änkepension även under denna mellantid.

Denna möjlighet borde — framhåller kommittén — för övrigt omfatta

även sådana fall, då änkans man avlidit, sedan hon fyllt 50 år men innan

hon uppnått 55 års ålder, och hon hade vårdnaden om barn under tio år.

Möjlighet att tillerkänna änka mellan 50 och 55 års ålder pension syntes

böra finnas också då relativt hög ålder hos änkan ej sammanträffade med

låg ålder hos barn. Åtskilliga änkor, som vore yngre än 55 år, kunde nämligen

ha lika stort behov av änkepension som de som uppnått sagda ålder.

Och delta torde understundom vara fallet även beträffande dem som vid

mannens död endast hade vuxna barn eller aldrig haft barn. För att änkan

skulle bli berättigad till understöd under här ifrågavarande Lid borde enligt

kommitténs mening alltid krävas en särskild prövning av hennes förhållanden.

Denna prövning borde främst gå ut på att klarlägga frågan huruvida

hon skäligen kunde inpassas i förvärvslivet eller, därest hon redan

hade förvärvsarbete som emellertid gåve ringa inkomst, huruvida inkomsten

kunde ökas. Därvid borde naturligtvis tagas hänsyn till änkans och barnens

hälsotillstånd, men den omständigheten att änkan fysiskt och psykiskt

vore vid god vigör och i övrigt oförhindrad att söka sig ut på arbetsmarknaden

syntes ej under alla förhållanden böra betaga henne rätt till understöd.

Även om änkans arbetsförmåga ej vore nedsatt, kunde svårigheter att

bereda henne tillfredsställande sysselsättning uppkomma på grund av att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 128

näringslivet på orten vore odifferentierat eller till följd av blott den omständigheten

att änkan nått förhållandevis hög ålder. Därför borde i varje fall där

det icke vore uppenbart onödigt fordras, alt organ för den offentliga arbetsförmedlingen

verkställt undersökning rörande möjligheten att anskaffa arbete

åt änkan. Vid sagda undersökning borde beaktas även de möjligheter

till fortsatt yrkesutbildning eller omskolning eller till näringshjälp

som kunde föreligga. Även om det av utredningen skulle framgå att änkan

icke kunde inpassas i den öppna arbetsmarknaden, borde det icke

under alla omständigheter vara givet att understöd skulle utgå, exempelvis

ej om änkan hushållade för barn med förhållandevis goda inkomster.

Dessa överväganden har föranlett kommittén att till de förut angivna

förutsättningarna för rätt till änkepension foga en kompletterande bestämmelse

av innebörd, att den, som blivit änka i åldern mellan 50 och 55 år

eller som blivit änka tidigare men vid 50 års ålder hade barn under tio år,

skall kunna beviljas änkepension redan från mannens död resp. från 50 års

ålder, då det med hänsyn till svårighet för änkan att vinna utkomst genom

arbete och övriga omständigheter prövas skäligt.

Kommittén anser emellertid, att det även med den föreslagna komplettelingsregeln

finnes gränsfall, där för undvikande av orättvisa änkepension

bör utgå, såsom när fråga är om mycket långvariga äktenskap, varunder

hustrun ej utövat förvärvsarbete, eller där änkan har ett stort antal

barn. Sedan kommittén efter olika överväganden funnit, att en regel, avsedd

att vinna en mera mekanisk tillämpning, ej kunde uppställas för de

aktuella gränsfallen, har kommittén föreslagit en ytterligare på skälighetsprövning

vilande bestämmelse, innebärande att änkepension skall kunna

utgå aven i andra fall, därest särskilda skäl föranleder därtill, utan annan

bestämd förutsättning än att änkan varit gift med den avlidne mannen

minst fem år. Pension skall dock i dessa fall ej kunna beviljas för tid innan

änkan fyllt 50 år.

Vid ifrågavarande skälighetsprövning bör enligt kommitténs mening anläggas

i stort sett samma synpunkter som i fråga om tillämpningen av den

förut berörda skälighetsregeln, men prövningen torde böra skärpas i förevarande

fall. Såsom förutsättning för rätt till änkepension synes — anför

kommittén — i allmänhet böra gälla, att det kunde antagas, att hinder för

ankan att taga förvärvsarbete eller öka sin inkomst komme att beslå minst

omkring ett år framåt. Sådant hinder borde emellertid icke under alla

förhållanden vara tillräckligt för att grunda rätt till änkepension. Såsom

skal för änkepension torde oftast åberopas sjuklighet och klenhet. Om den

harav föranledda ned sättningen av arbetsförmågan förelegat redan vid

mannens död, syntes änkan skäligen böra komma i åtnjutande av änkepension

utan ytterligare villkor. Om däremot sjuklighet eller klenhet uppkommit

senare, borde enbart den omständigheten, att änkan på grund därav

icke kunde finna sin bärgning genom förvärvsarbete, icke vara avgörande

för rätt till änkepension. Med hänsyn till att ogifta kvinnor icke kunde

erhålla motsvarande förmån torde man i sådant fall såsom villkor för rätt

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 128

till änkepension böra fordra, att nedsättningen av arbetsförmågan stode i

samband med förhållanden, som icke vanligen förelåge för ogifta kvinnor,

såsom pressande dubbelarbete under barnens minderårighet eller utbildningstid.

Under särskilda betingelser borde änkepension vidare kunna utgå

även till änka, vars arbetsförmåga ej vore i egentlig mening nedsatt, t. ex.

om hon ej kunnat erhålla lämpligt arbete på den ort där hon varit bosatt

tillsammans med mannen och det med hänsyn till familjeförhållanden, fastighetsinnehav

eller dylikt ej skäligen kunde fordras att hon bosatte sig på

annan ort.

De sålunda föreslagna förutsättningarna för rätt till änkepension har

upptagits i ett av kommittén utarbetat förslag till ändring i lagen om folkpensionering,

enligt vilket förslag 3 § 4 mom. i nämnda lag skall få följande

lydelse.

Änka som fyllt femtiofem år äger, såframt hon ej eljest åtnjuter folkpension,

rätt till sådan i form av änkepension under förutsättning

a) att hon vid mannens frånfälle fyllt femtio år eller från mannens frånfälle

tills hon uppnått sistnämnda ålder haft vårdnaden om och stadigvarande

eller med allenast tillfälliga avbrott sammanbott med barn, som ej

fvllt tio år; samt

" b) att hon varit gift med den avlidne mannen minst fem år;

Under förutsättningar, som angivas ovan under a och b, må änkepension

utgå jämväl för tid innan änka fyllt femtiofem ar, där det med hänsyn

till svårighet för henne att vinna utkomst genom arbete och övriga omständigheter

prövas skäligt.

Änka, som varit gift med den avlidne mannen minst fem år, må, när särskilda

skäl föranleda därtill, beviljas änkepension även i annat fall än förut

nämnts, dock icke för tid innan hon fyllt femtio år.

Ingår änka som åtnjuter änkepension nytt äktenskap, upphör rätten till

pensionen.

Vidare föreslår kommittén, att under 33 § folkpensioneringslagen upptages

en bestämmelse av följande innehåll.

Sökes änkepension enligt 3 § 4 mom. andra eller tredje stycket, är sökanden

på anmaning av pensionsnämnden skyldig att för undersökning angående

möjligheten för henne att vinna utkomst genom arbete inställa sig hos

organ för den offentliga arbetsförmedlingen, över sådan undersökning skall

organet avgiva yttrande. Åberopas såsom skäl för änkepension sjuklighet

eller klenhet, skall beträffande läkarundersökning gälla vad som stadgats

i föregående stycke. (Hänvisningen avser läkarundersökning i fall då invalidpension

eller sjukbidrag sökes.)

I detta sammanhang må nämnas, att kommittén föreslagit ett tillägg

till 12 § folkpensioneringslagen, under vilken paragraf stadgas att vid lagens

tillämpning gift pensionsberättigad må anses som ogift så ock ogift pensionsberättigad,

vilken sedan avsevärd tid sammanlever med annan under

äktenskapsliknande förhållanden, anses som gift med denne. Tillägget innebär

att ogift kvinna, som utan vigsel under äktenskapsliknande förhållanden

sammanlevt med man, må, om mannen avlider, med avseende å

rätt till änkepension anses ha varit gift med denne. Kommittén framhåller,

2 liihnng till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 12S

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 128

att detta tillägg endast utgör en konfirmering av vad som redan torde gälla

i praxis.

Kommittén anser, att änkepensionen även framdeles skall vara i nkomstprövad.

I sin motivering härför anknyter kommittén till de skäl,

som i samband med tillkomsten av 1946 års folkpensioneringslag anfördes

för en inkomstprövning av änkepensionen, dvs. att det skulle vara orimligt

att en änka med välavlönat arbete, med tillräcklig pension efter mannen eller

med betydande avkastning av förmögenhet skulle vid sidan därav erhålla

änkepension av allmänna medel. Kommittén tillägger, att ett slopande av

inkomstprövningen, varigenom änkepension skulle utgå oavkortad till varje

kvinna som varit gift en viss tid och uppnått viss ålder vid mannens död,

oavsett om hon alltid haft yrkesarbete eller kunde inpassas i förvärvslivet,

i själva verket skulle förvandla änkepensionen till ett slags ålderspension

för en viss grupp av kvinnor och avsevärt sänka pensionsåldern för dessa.

Det kunde icke anses motiverat att skära alla tillhörande denna grupp över

en kam och tillerkänna dem pension oavsett förvärvsförmåga och samtidigt

utesluta alla andra kvinnor från förmånen av sänkt pensionsålder.

Vidare föreslår kommittén en höjning av änkepensionen,

innebärande att grundbeloppet höjes från 600 till 800 kronor om året samt

att varje indextillägg, som utgår för hel mångfald av fem varmed pensionspristalet

överstiger 100, höjes från 30 till 40 kronor. (1952 års standardförhöjning

hade ännu ej införts, när kommitténs betänkande framlades.)

I motiveringen till denna höjning hänvisar kommittén till en av social
-

styrelsen åren 1949 och 1950 utförd undersökning beträffande de under

år 1948 nyblivna änkornas ekonomiska förhållanden. Enligt denna undersökning

hade av dessa änkor i åldersgruppen 55—66 år 40 procent en årlig

inkomst, inberäknat änkepension och andra sociala förmåner, understigande

2 000 kronor och 5 procent av änkorna lägre inkomst än 1 000 kronor. Kommittén

framhåller, att de sämst ställda änkorna sålunda icke når upp till en

inkomst motsvarande den som ansetts skälig för ålderspensionärer, något

som gäller ej blott nyblivna änkor utan även fall där ett till två år förflutit

från mannens död.

Kommittén erinrar härvid om följande uttalande av socialvårdskommittén

i dess betänkande (SOU 1945:46) med förslag till ny folkpensioneringslag,

vilket förslag i denna del lades till grund för utformningen av 1946 års

folkpensioneringslag.

Då det gäller att bestämma änkepensionernas belopp bör ihågkommas

att dessa pensioner endast skola utgå till relativt arbetsföra personer —

heÅnJT fn U°m7 ar ell-er få.tl Sm arbetsfö™iåga höggradigt nedsatt bli

?er®“lg,ade t.lU, ålderspension, invahdpension eller sjukbidrag. Med hänsyn

härtill kan änkepensionen bestämmas till lägre belopp än annan folkpension.

Huru mycket lagre den skall vara kan givetvis diskuteras. Kommittén

nar presumerat att en änkepensionsberättigad änka skall kunna själv bidraga

till sin försörjning med minst så stort belopp som motsvarar den avdragsfna

inkomsten, d. v. s. 400 kronor om året. I överensstämmelse härmed

har änkepensionen föreslagits till 600 kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 128

Socialvårdskommittén utgick därvid ifrån att folkpensionen för ensamstående

ålders- eller invalidpensionär bestämdes till 1 000 kronor.

Med hänsyn till det anförda har änkepensioneringskommittén funnit, att

änkepensionen måste anses otillräcklig. Rörande storleken av den höjning

som är påkallad anför kommittén.

Ej ens när det gäller änkor utan egna inkomster synes änkepensionen

kunna bestämmas till samma belopp som invalidpensionen. Den som konstaterats

vara invalid i folkpensioneringslagens mening torde under alla

omständigheter böra vara berättigad till högre pension än den som är relativt

arbetsför och icke äger uppbära ålderspension. Vidare bör vid bestämmandet

av änkepensionens belopp beaktas, att en stor del av änkorna i de

ålderslägen varom här är fråga ha ganska avsevärda egna inkomster, medan

de ålders- eller invalidpensionärer som åtnjuta inkomstprövade pensionsförmåner

endast i förhållandevis ringa utsträckning ha egna inkomster av

någon betydenhet. Om änkepensionen höjes med alltför stort belopp skulle

det med hänsyn till sagda förhållanden få till följd att många änkepensionärer

skulle få högre sammanlagd inkomst än ålders- och invalidpensionärerna.

Efter dessa överväganden har kommittén stannat för att föreslå en höjning

av änkepensionen av den storlek som förut angivits, vilket innebär att

änkepensionens belopp blir detsamma som beloppet av ålders- eller invalidpension

för envar av två pensionsberättigade makar. Höjningen medför,

att änkepensionen jämte nuvarande åtta indextillägg och standardförhöjningen,

den sistnämnda i analogi med kommittéförlaget höjd på motsvarande

sätt som indextillägget, kommer att uppgå till (800 + 320 + 320)

1 440 kronor om året frånsett kommunalt bostadstillägg.

Kommittén berör även frågan huruvida änkepensionens höjning jämväl

påkallar att hustrutillägget höjes samt anför.

Ett av skälen till att änkepension infördes var att den kvinna, som erhållit

hustrutillägg och därigenom helt eller delvis fått sin försörjning genom

folkpension, vid mannens död skulle lämnas utan stöd av folkpensioneringen,

om änkepension ej funnes. Med hänsyn härtill ansågs änkepensionering

vara en förutsättning för införande av hustrutillägg. Frågan är

nu, huruvida detta samband mellan de båda pensionsformerna bör föranleda,

att hustrutillägget och änkepensionen böra överensstämma till beloppen.

Härom förekomma några antydningar i socialvårdskommitténs folkpensioneringsbetänkande.

På ett ställe säges, att hustrutillägget i princip icke

bör vara större än den änkepension hustrun kan påräkna om hon blir änka.

På ett annat ställe heter det, att hustrutillägget vid mannens död i många

fall kommer att ersättas av en lika stor änkepension.

överensstämmelsen mellan hustrutilläggets och änkepensionens maximibelopp

är endast formell. Den man, vars hustru tillerkännes hustrutillägg,

får nämligen vidkännas minskning av sina pensionsförmåner, varför hustrutilläggets

reella värde är lägre än änkepensionens. De pensionsbelopp som

tillfalla äkta makar synas emellertid även i fall då hustrutillägg utgår böra

vid jämförelse med ensamståendes förmåner betraktas som en enhet. Det

må erinras om att vid utformandet av nya folkpensioneringslagen tillämpades

den principen att pensionen för ensamstående skulle vara större än för

envar av två makar.-------

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 128

Det förut berörda sambandet mellan änkepensionen och hustrutillägget

torde på grund av vad sålunda anförts ej nödvändiggöra att hustrutillägget

höjes på sätt kommittén föreslagit beträffande änkepensionen. Huruvida

hustrutillägget av annat skäl bör höjas är en fråga varmed kommittén ej

ansett sig böra taga befattning.

Beträffande handläggningen av ärenden angående änkepension

föreslår kommittén, att pensionsnämnds beslut i sådant ärende,

vilka beslut pensionsstyrelsen f. n. granskar i sak blott då besvär anförts

över beslutet, även eljest skall granskas av styrelsen, såvitt angår ärenden

där sökanden icke fyllt 50 år vid mannens död eller där pension sökes för

tid innan sökanden fyllt 55 år. Förslaget åsyftar att befordra en enhetlig

tillämpning i ärenden av detta slag.

V>ad härefter angår ä n k e- och änklingsbidrage.n föreslår

kommittén en höjning av dessa bidrag jämte indextillägg på samma

sätt som i fråga om änkepensionerna och under åberopande av motsvarande

skäl.

Kommittén har i detta sammanhang även prövat frågan huruvida den

bland förutsättningarna för rätt till änke- och änklingsbidrag uppställda

åldersgränsen för barnet sborde höjas. Kommittén anser sig

emellertid ej böra förorda en höjning av gränsen. Under hänvisning till

en av Hemmets forskningsinstitut utförd undersökning rörande mödrarnas

arbetstid för vård av barn anför kommittén därvid bl. a.

Om man vid bedömandet av det villkor för rätt till änkebidrag som bör

uppställas med avseende å barnens ålder fäster sig uteslutande vid den tid

som erfordras för direkt manuell skötsel av och kontinuerlig tillsyn över

barnen, synes uppenbart att behovet av bidrag är störst när barnen befinna

s!§ \ förskoleåldern. Men även under de första skolåren kunna barnen under

sm fritid kräva ett sadant mått av tillsyn och hjälp av äldre att modern, om

värden icke kan överlämnas åt annan, kan bli avsevärt förhindrad att utöva

torvarvsarbete. Ur den synpunkt varom nu är fråga synes därför den nuvarande

åldersgränsen 10 år — väl avvägd. Frågan är, om åldersgränsen

pa grund av andra omständigheter bör höjas.

Därvid bör erinras om att det allmänna hushållsarbetet knappast minskar

näi barnen nått tioarsaldern. Tvärtom kan detta i vissa avseenden, t. ex.

i fråga om klädvård, kräva större arbetsinsats än förut. Trots den dubbla

arbetsbörda som en förvärvsarbetande änka med barn har att bära även

sedan dessa lämnat småskoleåldern, anser kommittén emellertid tillräckliga

skal ej föreligga för en generell höjning av ifrågavarande åldersgräns. Om

änkan endast har ett fatal barn torde dubbelarbetet i allmänhet icke vara

övermåttan betungande. Är barnantalet stort måste åldersfördelningen i allmänhet

vara sådan att de äldre barnen kunna vara till avsevärd hjälp med

hemsysslorna. Om änkan är relativt ung då yngsta barnet uppnår tio års

ålder, torde det därför merendels ej uppstå alltför stora svårigheter för henne

att förena skötseln av hemmet och barnen med förvärvsarbete. Beträffande

änka som vid nämnda tidpunkt fyllt 50 år har kommittén i det föregående

föreslagit att änkepension skall kunna utgå. Och änkepension skall vidare

enligt förslaget utan bestämd förutsättning i fråga om förhållandet mellan

ankans och barnens ålder kunna efter skälighetsprövning beviljas exempelvis

i fall då änkans krafter nedsatts till följd av pressande dubbelarbete under

barnens minderårighet eller utbildningstid.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 128

Om sålunda skäl ej kunna anses föreligga för en generell höjning av den

såsom villkor för rätt till änkebidrag för närvarande stadgade barnaåldern,

kan emellertid ifrågasättas huruvida icke under särskilda omständigheter

bör kunna medgivas undantag från detta villkor. Kommittén åsyftar härvid

närmast fall då änkan är sjuklig eller klen och därför ej kan förena skötseln

av hemmet och barnen med förvärvsarbete eller då änkan måste i hemmet

vårda sjukt eller invalidiserat barn. Ehuru otvivelaktigt skäl kunna anföras

för eftergivande av det berörda villkoret i dylika fall, har kommittén icke

velat genom en undantagsbestämmelse ytterligare komplicera lagstiftningen

om änkepension och änkebidrag. Behov av understöd för änka, vars yngsta

barn fyllt tio år, synes lämpligen böra tillgodoses i annan form än genom

änkebidrag.

Kommittén behandlar härefter frågan om kontantbidrag till andra ensamstående

kvinnor än änkor. I detta hänseende föreslår kommmitten, sasom

förut nämnts, införande av en ny bidragsform, kallad vårdnadsbidrag.

Detta bidrag föreslås tillkomma frånskilda och ogifta kvinnor med

barn under tio år samt innefatta de nuvarande änke- och änklingsbidragen.

Vårdnadsbidraget anses i fråga om tilläggsförmåner och belopp samt i inkomstprövningshänseende

böra överensstämma med änkepensionen.

Rörande behovet av vårdnadsbidrag för frånskilda mödrar anför kommittén,

att detta med hänsyn till reglerna om underhållsskyldighet mellan frånskilda

makar vanligen är mindre än beträffande änkor med barn. Emellertid

utvisade en av kommittén gjord undersökning, att frånskilda mödrar

allenast i ringa omfattning tillerkändes underhållsbidrag och att hustru,

som vid tiden för äktenskapsskillnadsdomen antagits kunna klara sig utan

underhållsbidrag för egen del, framdeles kunde råka i försörjningssvårigheter.

Rätten till underhållsbidrag för frånskild moder vore för övrigt icke

enbart beroende av hennes behov därav utan även bl. a. av mannens betalningsförmåga

och den försörjningsskyldighet som i övrigt åvilade honom.

Om en moder i samband med äktenskapsskillnad tillerkänts underhållsbidrag

för egen del, vore det icke säkert att hon också finge ut det. I ej

ringa utsträckning utebleve betalning, och möjlighet till bidragsförskott

förelåge ej, när det gällde underhållsbidrag till andra än barn. Det anförda

syntes ge vid handen, att en frånskild kvinna med minderåriga barn mången

gång kunde vara i samma behov av vårdnadsbidrag som en änka med sådana

barn. Delta behov av ekonomisk hjälp kunde enligt kommitténs mening

ej gärna lämnas i form av bidragsförskott, bl. a. emedan hjälpen i så

fall blott skulle kunna utgå om och i den mån mannen ålagts att betala

underhållsbidrag.

Kommittén har föreslagit samma förutsättningar för frånskild moders

lätt till vårdnadsbidrag som de nuvarande villkoren för rätt till änke- och

änklingsbidrag, dvs. alt kvinnan har vårdnaden om och stadigvarande bor

tillsammans med barn under tio år. Vad angår inkomstprövningen har kommittén

ej ansett sig böra föreslå, alt faktiskt utgående underhållsbidrag från

mannen skall helt avräknas å vårdnadsbidraget, enär i så fall viss risk kunde

föreligga för alt hustrun i en skilsmässoprocess skulle ställa sig ganska lik
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 128

giltig till möjligheten att få underhållsbidrag från mannen, såvida ej dennes

betalningsförmåga skulle medgiva underhållsbidrag med högre belopp än

det vartill vårdnadsbidraget skulle uppgå, ävensom att domstolarna skulle

utdöma underhållsbidrag till frånskilda mödrar i än mindre utsträckning

än vad som för närvarande är fallet. Underhållsbidrag från mannen skall

därför enligt förslaget vid inkomstprövningen jämställas med inkomst av

annat slag. Kommittén framhåller dock, att man därmed tydligen måste

släppa tanken på att uppnå ekonomisk likställighet mellan en frånskild

moder, som är berättigad till och jämväl uppbär underhållsbidrag icke

överstigande vårdnadsbidraget, och en änka utan annan inkomst än änkebidrag.

På grund av inkomstprövningsreglerna komme alltid den förra att

få större sammanlagd inkomst än den senare.

Kommittén har ej funnit skäl att låta vårdnadsbidraget omfatta även

hemskilda mödrar, enär dessa i mycket stor utsträckning erhåller underhållsbidrag

från sina män och någon begränsning av bidragsrätten till fall,

där underhållsbidrag ej ålagts mannen, ej torde vara möjlig. Kommittén

har under sådana förhållanden ej heller funnit anledning att föreslå vårdnadsbidrag

till övriga gifta kvinnor, som ej sammanbor med sina män.

Såsom förut berörts har kommittén föreslagit, att vårdnadsbidrag skall

utgå även till ogifta mödrar med minderåriga barn. För denna grupp uppställer

kommittén ett flertal begränsningar i fråga om rätten till bidrag.

Sålunda kräves enligt kommitténs förslag, att barnet uppnått en ålder av

tre manader, att faderskapet till barnet blivit fastställt, att modern stadigvarande

eller med allenast tillfälliga avbrott alltsedan barnets födelse sammanbott

med detsamma samt att modern och barnet bildar självständigt

hushåll. Har faderskapet till barnet ej blivit fastställt, skall denna omständighet

icke utgöra hinder för rätt till bidrag längre än till dess barnet fyllt

tre år. Oaktat villkoren i fråga om samboende och självständigt hushåll ej

är uppfyllda, skall emellertid bidrag kunna utgå efter skälighetsprövning.

Rörande villkoret att barnet skall ha fyllt tre månader må nämnas, att kommittén

med hänsyn till att frågan om hjälp i olika hänseenden till nyblivna

mödrar var föremål för prövning i annat sammanhang vid tiden för

kommitténs utredning — ansett vårdnadsbidrag icke böra utgå under tid,

då sådan hjälpverksamhet kunde bli aktuell. Av samma skäl har kommittén

uppställt den ytterligare begränsningen, att vårdnadsbidrag ej må beviljas,

om behovet av understöd uppenbarligen är föranlett av havandeskap.

Beträffande det särskilda villkoret med avseende å barnets ålder i de fall,

då fadei skåpet ej fastställts, har kommittén hänvisat till motsvarande förbehåll

i fråga om de särskilda barnbidragen samt åberopat, att intresset av

att få faderskapet fastställt och att förmå fadern att fullgöra sina skyldigheter

eljest kunde bli lidande.

Bestämmelser rörande vårdnadsbidraget utformade i enlighet med vad

i det föregående anförts har upptagits i ett av kommittén utarbetat förslagtill

lag om vårdnadsbidrag, vid vars ikraftträdande 1947 års lag om bidrag

till änkor och änklingar med barn föreslås upphöra att gälla. Rörande för
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 128

slaget skall utöver vad förut anförts blott nämnas följande. Rätt till vårdnadsbidrag

skall ej föreligga, när vårdnadshavaren åtnjuter folkpension,

liksom ej heller när vårdnadshavaren sammanbor med barnets fader eller

sedan avsevärd tid sammanlever under äktenskapsliknande förhållanden

med annan man. I övrigt sker i stor utsträckning hänvisning till reglerna

om änkepension och tilläggsförmåner därtill i folkpensioneringslagen och i

lagen om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen. Kommittén

anser, att de stundom ganska omfattande undersökningar av sökandens

förhållanden, som enligt förslaget erfordras i ärenden om vårdnadsbidrag

till ogift moder, bör ankomma på barnavårdsnämnd, och föreslår

därför en bestämmelse, att sådan nämnd skall avgiva yttrande i dylika

ärenden. För att befordra en enhetlig lagtillämpning har även föreslagits, att

pensionsstyrelsen skall obligatoriskt granska pensionsnämnds avgörande i

dessa ärenden.

Vad härefter angår de särskilda barnbidragen har komittén

föreslagit en höjning av de vid tiden för betänkandets avlämnande gällande

maximibeloppen med 80 kronor, dvs. från 420 kronor till 500 kronor

om året för barn, som avses i 5 § i lagen om dessa bidrag, och från 250

till 330 kronor om året för i 6 § avsedda barn. Vidare har kommittén föreslagit

att bidragen skall indexregleras med indextillägg om 50 resp. 30 kronor

för varje hel mångfald av tio varmed pensionspristalet överstiger 100.

Vad angår höjningen av de särskilda barnbidragens grundbelopp har

kommitténs förslag ej längre aktualitet, sedan båda dessa belopp genom

lagen den 27 mars 1953, nr 105, angående ändring i nyssnämnda lag höjts

till 600 kronor om året.

I indexregleringsfrågan erinrar kommittén om att under år

1952 utgick vissa dyrtidstillägg å de särskilda barnbidragen enligt lagen den

25 april 1952, nr 179, Tilläggen utgick under vissa månader av nämnda år

och utgjorde sammanlagt 105 kronor i fall enligt 5 § lagen om särskilda

barnbidrag och sammanlagt 70 kronor i fall enligt 6 §. Kommittén hänvisar

till att dessa tillägg hade provisorisk karaktär och var avsedda att avlösas

av en mera definitiv dyrtidsreglering. Med hänsyn härtill har kommittén utarbetat

ett förslag till sådan reglering. Som någon undersökning om i vilken

omfattning barnkostnaderna ökats sedan de särskilda barnbidragens tillkomst

ej förelåg men det kunde antagas, att en sådan undersökning knappast

torde ge ett mera rättvisande resultat än socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsindex,

har kommittén föreslagit, att en indexreglering av bidragen

bygges på nämnda index. Därmed gåves möjlighet att anknyta indexregleringen

till folkpensioneringens motsvarande reglering, som också byggde på

denna index. Därvid torde kunna bortses ifrån att man i senare fallet utgick

från prisläget i juni 1916 då folkpensioneringslagen antogs, ehuru lagen om

särskilda barnbidrag antogs ett år senare. Kommitténs förslag innebär sålunda,

att de särskilda barnbidragen indexregleras på samma sätt som

folkpensionerna, dock med den skillnaden att de indexintervall, som skall

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 128

utlösa förhöjning av bidragen, bestämts till tio enheter i stället för fem

enheter. Det sistnämnda har kommittén motiverat därmed, att varje indexförhöjning

fördelad på månatliga utbetalningar eljest ej skulle vara av

märkbar betydelse för de berättigade, ehuru den medförde avsevärda kostnader

för det allmänna.

Kommittén har vidare upptagit frågan om inkomstprövningen

av de särskilda barnbidragen. Därvid erinrar kommittén om de skäl, som

vid 1947 års revision av lagstiftningen om barnbidrag föranlett att inkomstprövningen

av de särskilda barnbidragen till änkors och invaliders m. fl.

barn bibehållits. Det hade därvid framhållits, att de särskilda barnbidragen

till invaliderna i realiteten hade karaktär av tillägg till invalidpensionen.

Samma skäl som talade för att göra själva pensionen inkomstprövad —

nämligen de svårigheter som eljest skulle uppstå vid invaliditetsprövningen

— talade även för inkomstprövning av tillägget. Vad angår bidragen till

ankors barn hade anförts, att man här knappast kunde välja en annan linje

an när det gällde invaliders barn. Det skulle te sig stötande om till en arbetsför

änkas barn skulle utmätas barnbidrag i rikligare mån än till en invalids

barn. Med hänsyn härtill och till den merkostnad — av kommittén beräknad

till ca 8 milj. kronor om året — som ett slopande av inkomstprövningen

skulle medföra efter den av kommittén föreslagna höjningen av bidragens

belopp och indexregleringen av dessa har kommittén ej ansett sig böra föreslå

att inkomstprövningen avskaffas. Kommittén föreslår ej heller någon

ändring i reglerna för denna prövning.

Däremot har kommittén föreslagit en utvidgning av den i 5 § avsedda

gruppen bidragsberättigade. Förslaget avser barn,

vars fader eller moder åtnjuter ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag

enligt lagen om folkpensionering, såframt vårdnaden om barnet överflyttats

till särskilt förordnad förmyndare samt föräldrarna ej sammanlever

och barnet ej stadigvarande bor tillsammans med någon av dem.

Förslaget har sin grund däri, att pensionsstyrelsen gjort kommittén uppmärksam

på ett fall, där en moder åtnjöt invalidpension på grund av sinnesslöhet

och sinnessjukdom och tillika var berättigad till särskilt barnbidi

ag för ett barn med skillnaden mellan 250 kronor och utgående bidragsförskott,

men där barnbidraget jämlikt gällande bestämmelser måste indragas,

sedan modern och barnet intagits på skilda anstalter och vårdnaden om

barnet överflyttats till särskilt förordnad förmyndare. Enligt kommitténs

mening borde barnbidrag skäligen utgå i det refererade fallet och barnet i

detta hänseende jämställas med barn vars moder avlidit. Barnet kunde ju

ej få något stöd från modern, och bidragsförskottet var otillräckligt för dess

försörjning.

Enligt kommitténs beräkningar kan de årliga merkostnaderna i

anledning av kommitténs förslag uppskattas till ca 16 milj. kronor för förbättringen

av änkepensionerna och ca 5,7 milj. kronor för vårdnadsbidrag^!,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. J\Iaj:ts proposition nr 128

därav ca 1,1 milj. kronor för förbättringen av nu utgående änke- och änklingsbidrag.

Härvid må emellertid erinras om att dessa beräkningar byggt

på förutsättningen att indextillägg utgick efter det dåvarande pensionspristalet

133 samt att de gjorts innan standardförhöjningen av folkpensioner

m. in. tillkom. Kommitténs beräkning av merkostnaderna för särskilda

barnbidrag är nu helt inaktuell.

Nuvarande bestämmelser rörande finansieringen av änkepensioner

jämte tillägg därtill skall enligt kommitténs förslag gälla även för de

föreslagna förbättringarna av änkepensionen samt för vårdnadsbidraget.

Kostnaderna skall alltså fördelas på statsverket och kommunerna på sätt

angivits i den tidigare lämnade översikten över gällande bestämmelser.

Kommittén har beräknat att till följd härav ungefär 2/3 av nyssnämnda

merkostnader kommer att belöpa på statsverket och resten på kommunerna.

Remissyttranden

Över änkepensioneringskommitténs förslag har efter remiss yttranden avgivits

av statskontoret, riksräkenskapsverket, socialstyrelsen, pensionsstyrelsen,

arbetsmarknadsstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, överståthållarämbetet,

samtliga länsstyrelser utom länsstyrelsen i Hallands län,

Svenska socialvårdsförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas

förbund, Svenska arbetsgivareföreningen, Handelns arbetsgivareorganisation,

Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation,

Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska personal-pensionskassan,

Sveriges kommunalanställdas pensionskassa, Kooperationens pensionsanstalter,

Livförsäkringsanstalten Folket, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund, Fredrika-Bremer-förbundet, Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns

kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och Svenska

landsbygdens kvinnoförbund.

Några länsstyrelser har bifogat yttranden från kommuner, länsarbetsnämnder

och statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter.

Den föreslagna u t vi d g n i n g e n av kretsen av änkepensionsberättigade

tillstyrkes helt eller lämnas utan erinran i ungefär hälften

av yttrandena.

Förslaget avstyrkes av statskontoret, som anser att resultatet av de av

kommittén föreslagna åtgärderna för änkornas inplacering på arbetsmarknaden

först bör avvaktas, ävensom av bl. a. länsstyrelserna i Kristianstads

och Jämtlands län, som finner att slutlig ståndpunkt ej kan tagas i detta

ärende, förrän frågan om en ny socialhjälpslag blivit avgjord.

I flera yttranden har påyrkats vissa modifikationer i förslaget. Länsstyrelsen

i Malmöhus län anser, att förutsättningarna för pensionsrätt borde

förenklas, exempelvis med blott två grupper berättigade, den ena där klart

fastställbara omständigheter, såsom hög ålder och långt äktenskap kan åberopas,

och den andra med viss skälighetsprövning. Vidare borde det enligt

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 128

länsstyrelsens mening vara samma änkepensionsålder och änkeålder, ej

lägre än 50 år. Sistnämnda uppfattning får stöd av länsstyrelsen i Kopparbergs

län, som förordar en 50-årsgräns, och överståthållarämbetet, som föreslår

att gränsen sättes vid 53 år. Pensionsnämnden i Luleå stad är tveksam,

om änkepensionsåldern bör sänkas under 55 år, och anser att fall där änkan

är yngre bör avhjälpas genom socialhjälp. Länsstyrelsen i Norrbottens län

finner de alltför generellt utformade åldersstrecken vara en brist i förslaget.

Pensionsstyrelsen ansluter sig till förslaget att med änkeblivande vid 50

års ålder skall jämställas fall, då änka från mannens död till 50 års ålder

haft vårdnaden om och sammanbott med barn under tio år, men anser att

i de senare fallen för rätt till änkepension vid 55 års ålder därjämte bör

kiävas, att änkan efter mannens död ej kunnat mera varaktigt försörja sig

genom förvärvsarbete. Vidare ställer sig styrelsen tveksam inför den föreslagna

möjligheten att efter fri skälighetsprövning bevilja änkepension till

änkor mellan 50 och 55 år; för en sådan utvidgning av pensionsrätten borde

förutsättas att kvalifikationsgrunderna något så när tydligt anges i lagtexten.

De av änkepensioneringskommittén föreslagna reglerna om rätt till änkepension

efter skälighetsprövning avstyrkes av bl. a. överståthållarämbetet

och länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala och Jämtlands län.

Svenska arbetsgivareföreningen ställer sig i detta hänseende liksom beträffande

andra delar av förslaget synnerligen tveksam med hänsyn till såväl

förslagets återverkan på ensamstående kvinnors insats i förvärvslivet

som den statsfinansiella sidan av förslaget samt understryker, att lagbestämmelserna

i varje fall måste utformas med fasthet.

Förslaget att för pensionsrätt bibehålla kravet på minst fem års äktenskap

har i allmänhet tillstyrkts. Socialstyrelsen har dock förordat, att pensionsrätten

för änka med barn under 15 år ej bindes vid något krav på

äktenskap av viss varaktighet, ty därmed skulle uppnås överensstämmelse

med en bestämmelse i art. 63 mom. 5 i Internationella arbetsorganisationens

konvention (nr 102) angående minimistandard för social trygghet, vilken

kon\ention Sverige ratificerat, dock ej i denna del. I detta sammanhang

kan nämnas, att pensionsstyrelsen förordat en uppmjukning av nu ifrågavarande,

såväl för änkepension som hustrutillägg stadgade krav på viss tids

äktenskap så att hustrutillägg kan erhållas då änkepension eller änkebidrag

indrages vid omgifte.

Vidare kan nämnas, att länsstyrelsen i Kopparbergs län samt FredrikaBremer-förbundet

förordat, att de för änkor föreslagna bestämmelserna bör

avse även frånskilda kvinnor, som genom förutvarande makens död går förlustiga

underhållsbidraget från honom. Å andra sidan har bl. a. pensionsstyrelsen

och länsstyrelsen i Västerbottens län föreslagit, att änkepension ej

bör tillkomma änka, som sedan lång tid före mannens död ej sammanlevt

med denne. I

I några remissyttranden har berörts det av kommittén föreslagna tillägget

till 12 § folkpensioneringslagen innebärande att ogift kvinna, som

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

sammanlevt med en man under äktenskapsliknande

förhållanden, skall efter dennes död kunna betraktas

som änka och erhålla änkepension. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser

att tillägget är onödigt. Länsstyrelsen i Västerbottens län har intet att

erinra mot ifrågavarande tillägg men anser att konsekvensen bör fordra,

att en änka skall gå förlustig rätten till änkepension icke blott vid omgifte

utan även när hon under äktenskapsliknande förhållanden sammanlever

med en man. Länsstyrelsen i Västernorrlands län avstyrker tillägget med

hänsyn till nyssnämnda konsekvens. Pensionsstyrelsen anser, att det av

kommittén föreslagna tillägget bör kompletteras med en bestämmelse, att

änkepension ej skall tillkomma änka, som under lång tid före mannens död

ej sammanlevt med denne. Svenska personal-pensionskassan förordar, att man

i det av kommittén avsedda fallet ej blott bör fordra sammanlevnad under

äktenskapsliknande förhållanden utan även att kvinnan haft barn med

ifrågavarande man.

Förslaget att bibehålla inkomstprövn.ingen av änkepensionen

tillstyrkes eller lämnas utan erinran i praktiskt taget alla remissyttranden.

Svenska personal-pensionskassan, Sveriges kommunalanställdas pensionskassa,

Kooperationens pensionsanstalter och Livförsäkringsanstalten

Folket har dock i ett gemensamt yttrande framhållit, att inkomstprövningen

inom socialförsäkringen borde avskaffas som ett led i strävandena mot ett

socialförsäkringssystem så utformat, att den enskilde med detta som grund

kunde bygga upp ett effektivt kompletterande försörjningsskydd; därvid

borde inkomstprövningen i första hand slopas för de generella delarna av

änkepensioner, änkebidrag och invalidpensioner för att därefter etappvis

avskaffas även för de kommunala bostadstilläggen.

Landsorganisationen i Sverige uttalar sig i princip för inkomstprövningens

slopande men anser sig ej kunna angiva om tidpunkten ännu är mogen

för en sådan åtgärd.

Den föreslagna höjningen av änkepensionen har godtagits i

flertalet remissyttranden. I några yttranden har dock gjorts gällande, att

förslaget i denna del ej längre torde vara aktuellt efter 1953 års standardförhöjning

av folkpensionerna.

Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund ävensom

några kommuner anser, att änkepensionens belopp bör höjas till 1 000

kronor om året, alltså i paritet med vad som utgår till ensamstående ålderspensionär.

Socialstyrelsen är av samma uppfattning och förordar därjämte

att en översyn av indexbeloppen inom folkpensioneringen verkställes.

Pensionsstyrelsen anför.

Sedan avdragsreglerna numera omprövats av statsmakterna och mildrats

med verkan fr. o. in. år 1954, återstår frågan med vilket belopp änkepensionen

bör understiga ålders- och invalidpensionen för ensamstående. Efter

penningvärdets fall sedan år 194(5, då lagen om folkpensionering tillkom,

och sedan ålders- och invalidpensionerna för ensamstående år 1953 höjts

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 128

med 400 kronor utöver den nivå som betingas av levnadskostnadernas nuvarande

storlek i förhållande till läget år 1946, förefaller det styrelsen som

den år 1946 bestämda skillnaden, 400 kronor, i dagens läge låter sig väl

försvara ur olika synpunkter. Om denna nivåskillnad godtages som utgångspunkt,

bör det emellertid enligt styrelsens mening tillses att den bibehålies

vid förändringar av pensionsbeloppen till följd av pensionspristalets växIingar.

Det är nämligen uppenbart att en uppgång av levnadskostnaderna

tordyrar uppehället för en änkepensionär med samma belopp i kronor räknat

som för annan ensamstående folkpensionär. Styrelsen förordar därför

att änkepensionens grundbelopp bibehålies vid 600 kronor men att indexoch

standardtilläggen till änkepension bringas att överensstämma med motsvarande

tillägg till ålders- och invalidpension för ensamstående. — — —

Det må i detta sammanhang framhållas att det nu förda resonemanget även

utgör ett skäl för höjning av index- och standardtilläggen å hustrutillägg till

samma nivå som motsvarande tillägg å allmän ålderspension och tilläggspension

för gift person, vars make jämväl åtnjuter indexreglerad folkpension.

Förslaget om obligatorisk granskning i pensionsstyrelsen

av ärenden om änkepension enligt de av änkepensioneringskommittén

förordade reglerna har blott kritiserats av Svenska

landskommunernas förbund, som förordar en fortsatt decentraliserad beslutanderätt

i dessa ärenden.

Vad härefter angår förslaget om höjning av ä n k e- och ä n k - lingsbidragen har detta ej föranlett någon erinran i flertalet remissyttranden.

Pensionsstyrelsen och socialstyrelsen föreslår här samma belopp

som av dem förordats i fråga om änkepensionen.

I det gemensamma yttrandet från Svenska personal-pensionskassan m. fl.

föieslås, att nu ifrågavarande bidrag inarbetas i folkpensioneringslagen samt

befrias från inkomstprövning i likhet med vad som föreslagits i fråga om

folkpensionerna.

I några yttranden har berörts frågan om den åldersgräns för barn

e t, vilken gäller för änke- och änklingsbidragen och som föreslås även för

vårdbidraget.

Socialstyrelsen anför.

Det är enligt styrelsens mening icke moderns arbetsbörda i hemmet som

sadan, som bör vara avgörande vid bestämmandet av den tidpunkt då bidraget

skall upphöra. Icke heller bör man härvidlag tillmäta kravet på moaerns

mpassning i förvärvslivet avgörande betydelse. I stället bör enligt

styrelsens mening väljas den lösning, som kan förutsättas bäst främja barnens

trygghet och omvardnad. Denna tillgodoses i regel bäst, om icke tvånget

till inpassning i förvärvslivet är alltför starkt. I detta sammanhang bör det

särskilt beaktas, att barnens behov av personlig kontakt och tillsyn under

de närmaste åren efter 10-årsåldern ingalunda är mindre än i de första skolai

en. Härom råder en tämligen enig opinion bland ungdomsvårdare av olika

slag. Genom nuvarande åldersgräns ställas många mödrar inför tvånget att

vfp, en„„ 1 barnens utveckling kritisk tidpunkt åsidosätta sina vårdnadsuppgitter

for att genom förvärvsarbete ersätta det indragna ekonomiska stödet.

77 ~T ~ ®eil en Spiska lagstiftningen medgiver i konsekvens med den ovan

havdade uppfattningen, att bidrag, i stort sett motsvarande vårt änkebidrag,

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 128

får utgå så länge barnet är skolpliktigt eller eljest går i skola eller undergåi

lärlingsutbildning, dock högst till den 31 juli efter barnets sextonde födelsedag

Internationella arbetsorganisationens konvention (nr 102) angående

minimistandard för social trygghet, vilken konvention anmälts i prop. nr 73

vid 1953 års riksdag, kan av vissa bestämmelser att döma (artikel 63 mom. <>

jämförd med artikel 1 mom. 1 e) antagas utgå från att understöd till änkor

med barn skall avse änkor med barn under 15 år. Socialstyrelsen finner i

anledning av det anförda starka skäl föreligga för en höjning av den nuvarande

1 O-årsgränsen. Då de väsentligaste av de risker, som äro förenade med

en minskning eller ett brytande av kontakten mellan moder och barn ofta

äro undanröjda i 12-årsåldern, vill styrelsen föreslå, att den av kommittén

föreslagna åidersgränsen, 10 år, höjes till 12 år.

Statens fattigvårds- och barnavårdskonsulent i tionde distriktet förordar,

att åldersgränsen höjes så att den omfattar hela skolåldern, under det att

länsstyrelsen i Örebro län anser, att åldersgränsen bör göras avhängig avantalet

barn i familjen.

Riksförbundet landsbygdens folk och Svenska landsbygdens kvinnoförbund

föreslår, att en uppmjukning av tioårsgränsen bör åstadkommas för

de fall, då speciella svårigheter föreligger för modern att vara borta från

hemmet även efter det barnet fyllt tio år.

Rörande förslaget om vårdnadsbidrag går meningarna starkt isär

i remissyttrandena.

Arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Skaraborgs, Kopparbergs och

Norrbottens län, Svenska stadsförbundet, Riksförbundet landsbygdens folk,

Folkpartiets kvinnoförbund och Högerns kvinnoförbund ansluter sig helt till

förslaget, varjämte detta lämnas utan erinran i ett femtontal yttranden.

I ett stort antal yttranden avstyrkes däremot förslaget. I några yttranden,

bl. a. från Svenska landskommunernas förbund, statens fattigvårds- och

barnavårdskonsulenter i femte och tolfte distrikten, Fredrika-Bremer-förbundet

samt Svenska personal-pensionskassan, framhålles, att nu ifrågavarande

hjälpbehov hellre bör tillgodoses i form av allmän socialhjälp. I andra

yttranden, bl. a. från statskontoret, länsstyrelsen i Östergötlands län och

Svenska arbetsgivareföreningen, göres gällande, att förslaget kan befaras

motverka bemödandena att få de ensamstående kvinnorna in i produktivt

arbete.

Socialvårds förbundet anför.

Trots att förbundet redan tidigare deklarerat sin positiva inställning till

frågan om ett verksamt ekonomiskt stöd åt hela gruppen ensamställda kvinnor,

kan förbundet dock icke tillstyrka, att det föreliggande förslaget till

vårdnadsbidrag till frånskilda och ogifta mödrar utan vidare lägges till

grund för lagstiftning i ämnet. Några undersökningar om hur de tillämnade

bestämmelserna komma att verka i praktiken ha icke företagits av änkepensioneringskommittén.

Bland de ogifta mödrarna växla de enskilda förhållandena

starkt från fall till fall. Alt under sådana förhållanden utnyttja

en socialförsäkrings med nödvändighet mera stela och schematiska regler för

ett bedömande av hjälpbehovens omfattning torde icke alltid kunna förenas

med kraven på effektiva och efter den enskilde individens personliga för
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 12S

hålländen avpassade åtgärder. I vart fall synes hela frågan om ett ekonomiskt

stöd åt ogifta mödrar böra göras till föremål för förnyade överväganden.

Dessa böra icke, som änkepensioneringskommittén i huvudsak får anses ha

gjort, grundas på teoretiska spekulationer i frågan. Med utgångspunkt från

taktiskt föreliggande förhållanden i ett representativt urval fall bör förutsättningslöst

prövas i vilken form — inkomstprövad socialförsäkring eller

allmän behovsprövad hjälp — föreliggande hjälpbehov lämpligen bör tillgodoses.

I övrigt har i remissyttrandena framställts erinringar mot olika detaljer

i förslaget. Vad angår vårdnadsbidragen till frånskilda kvinnor har bl. a.

anmärkts, att mannens underhall bör helt avdragas från vårdnadsbidraget

eller att mannen i varje fall bör åläggas att återbetala detta bidrag. Denna

uppfattning har framförts av bl. a. länsstijrelserna i Uppsala, Örebro och

Jämtlands län.

Att vårdnadsbidrag skall utgå även till ogifta kvinnor avstyrkes av bl. a.

overståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Våsternorrlands

och Jämtlands län. Länsstyrelsen i Örebro län framhåller, alt vårdnadsbidragen

i dessa fall skulle kunna leda till att många äktenskap ej kommer

till stånd. Pcnsionsstyrelsen delar denna uppfattning och tillstyrker vårdnadsbidrag

till ogifta mödrar blott under den förutsättningen, att en avse''ärd

karenstid stadgas innan rätten till bidraget inträder.

Karenstiden å tre år, då faderskapet till barnet ej fastställts, avstyrkes av

lansstyrelserna i Gotlands och Skaraborgs län. Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund ställer sig tveksamt till detta villkor. Fattigvårds- och barnavårdskonsulenten

i nionde distriktet anser, att kravet blott bör upprätthållas,

då modern vägrar att uppgiva fadern till barnet.

Anmärkningar har även riktats mot villkoren i fråga om samboende med

barnet och självständigt hushåll tillsammans med detta, bl. a. av socialstyrelsen,

länsstyrelserna i Södermanlands, Örebro och Västernorrlands län och

Tjänstemännens centralorganisation.

Rörande vårdnadsbidragets belopp har framställts samma erinringar som

förut nämnts i fråga om änke- och änklingsbidraget.

o\a<^ an§år de särskilda barnbidragen saknas anledning att

gå in på yttrandena annat än i vad de berör nu aktuella delar av änkepensioneringskommitténs

förslag.

Förslaget om indexreglering av de särskilda barnbidragen hai

tillstyrkts i några yttranden, bl. a. av länsstyrelserna i Jönköpings, Göteborgs

och Bohus, Västmanlands och Jämtlands län. Statskontoret och pensionsstyrelsen

har däremot avstyrkt förslaget i denna del. I Övriga yttranden

har frågan i allmänhet ansetts vara inaktuell efter den år 1953 företagna

höjningen av de särskilda barnbidragen.

Förslaget rörande inkomstprövning av de särskilda barnbidragen

har i allmänhet lämnats utan erinran i remissyttrandena. Socialvårdsforbundet

och Svenska personal-pensionskassan förordar dock att inkomstprövningen

slopas.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 128

Den föreslagna utvidgningen av kretsen av barnbidragsberättigade

har berörts i några yttranden, varvid länsstyrelserna

i Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län tillstyrker förslaget, liksom

pensionsstyrelsen, som anser att rätten till barnbidrag bör utsträckas även

till änklingars barn.

Förslaget att i fråga om finansieringen av det förbättrade ekonomiska

stödet till ensamstående kvinnor anknyta till nuvarande kostnadsfördelning

mellan stat och kommun inom folkpensioneringen har föranlett

överståthållarämbetet, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas

förbund, Stockholms stad och Norrköpings stad att yrka att frågan om denna

kostnadsfördelning i stort upplages till omprövning.

Fråga rörande pensionspristalets beräkning

Indexregleringen inom folkpensioneringen bygger på en för hela riket

gemensam index med anknytning till socialstyrelsens levnadskostnadsindex

men med en särskild pristalsserie för folkpensionärerna (pensionspristalet)

med utgångspunkt från levnadskostnadernas storlek vid tiden för folkpensionsreformens

genomförande.

I samband med att Kungl. Maj:t i brev den 27 mars 1954 till socialstyrelsen

och statistiska centralbyrån (jämför prop. 1954: 1 bil. 2 p. 8, SU 13,

Rskr. 92) förordnade, att levnadskostnadsindexen skulle från och med den

1 juli 1954 ersättas av en ny indexserie, benämnd konsumentprisindex, anbefalldes

socialstyrelsen att inkomma med förslag till de anvisningar som i

fortsättningen erfordrades för pensionspristalets beräkning. I samband därmed

anbefalldes socialstyrelsen att även under andra halvåret 1954 beräkna

levnadskostnadsindex i enlighet med de före den 1 juli 1954 gällande grunderna

för möjliggörande av pensionspristalets beräkning i avvaktan på ändrade

anvisningar härom.

Socialstyrelsen har den 3 augusti 1954 avgivit ett förslag i frågan. Över

detta förslag har statskontoret och pensionsstyrelsen yttrat sig.

Socialstyrelsen föreslår, att pensionspristalet framdeles skall anknytas till

konsumentprisindexen, eftersom denna index skall träda i stället för levnadskostnadsindexen

och någon annan fortlöpande, på detaljhandelspriser

grundad index inte kommer att finnas. Styrelsen framhåller, att anknytningen

till konsumentprisindexen medför, att det grundläggande prismaterialet

kommer att hänföra sig ej endast till städer och tätorter, såsom var

fallet i fråga om levnadskostnadsindexen, utan även till den icke tätbebyggda

landsbygden samt att vägningstalen för beräkningarna kommer att avspegla

ej blott såsom hittills konsumtionen inom en viss befolkningsgrupp

(arbetare och lägre tjänstemän) och en viss familjetyp (man, hustru och

två barn) utan den totala privata konsumtionen. Styrelsen påpekar även,

att verkställda beräkningar för månaderna mars och juni 1954 utvisar, att

skillnaden mellan pcnsionspristalen enligt den föreslagna och den hittills

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 128

använda beräkningsmetoden är helt obetydlig och att båda metoderna efter

avrundning till hela tal ger för dessa månader helt överensstämmande resultat.

I folkpensioneringslagen definieras pensionspristalet såsom det procenttal,

som utmärker förhållandet mellan de allmänna levnadskostnaderna under

varje kvartals sista månad och levnadskostnaderna i juni 1946. Eftersom

termen levnadskostnad ej längre kommer att ingå i indexseriens benämning,

föreslår socialstyrelsen, att nämnda definition ändras så att den

i stället anknyter till förhållandet mellan »det allmänna prisläget», alternativt

»den allmänna prisnivån», vid beräkningstillfället och »prisläget» (»prisnivån»)

under juni 1946. Styrelsen påpekar vidare, att eftersom konsumentprisindexen

kommer att beräknas månadsvis, så kan den hittills endast en

gång i kvartalet företagna beräkningen av pensionspristalet hädanefter av

socialstyrelsen göras varje månad, med påföljd att nytt pensionspristal kan

av Kungl. Maj :t fastställas för varje månad. Med hänsyn till lämpligheten av

en sådan samordning mellan de båda talserierna föreslår socialstvrelsen, att

i folkpensioneringslagen stadgas den ordningen, att styrelsen skall verkställa

beräkning av förhållandet mellan det allmänna prisläget under varje månad

och prisläget i juni 1946 samt att Kungl. Maj:t på grundval härav skall

senast den 5 i andra månaden efter den månad, som beräkningen avser, fastställa

det procenttal, pensionspristalet, som utmärker angivna förhållande,

varefter detta pensionspristal skall gälla under tredje månaden efter den,

som beräkningen avser. De närmare föreskrifterna rörande socialstyrelsens

förutnämnda beräkning förutsätter styrelsen skall liksom hittills upptagas

i en särskild tillämpningskungörelse.

Statskontoret och pensionsstyrelsen har ingen erinran mot förslaget.

Anslagsfrågor

För innevarande budgetår är under rubriken Bidrag till folkpensioner

m. m. uppfört ett förslagsanslag av 1 085 milj. kronor och under rubriken

Indextillägg å folkpensioner ett förslagsanslag av 243 milj. kronor. Under

dessa rubriker hade för budgetåret 1953/54 anvisats 1 030 milj. kronor

(nettoutgiften blev nämnda år 1 023 893 236 kronor) resp. 242 milj. kronor

(nettoutgiften blev 243 565 014 kronor). Med hänsyn till att förslag om inläkning

av flertalet indextillägg i folkpensionernas grundbelopp kunde väntas

och det därför inte torde bli ändamålsenligt att redovisa indextilläggen

under särskilt anslag, har i årets statsverksproposition förenämnda båda

anslag sammanförts till ett anslag under rubriken Bidrag till folkpensioner

in. m.

Pensionsstyrelsen har i vederbörlig anslagsframställning den 28 augusti

1954 beräknat medelsbehovet för nästa budgetår för de båda delanslagen

till 1 086 resp. 280,7 milj. kronor eller till sammanlagt 1 366,7 milj. kronor.

Följande sammanställning utvisar antalet pensionstagare, som uppburit

pension för januari 1953, samt motsvarande för budgetåret 1955/56 uppskattade

antal.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 128

33

Antal

pensionstagare

Beräknat antal

pensionstagare

i

januari 1953

1955/56

A.

Ålderspension

Ogifta pensionstagare ................

361 459

375 000

Gifta pensionstagare, vars make ej upp- bär folkpension eller hustrutillägg . ..

. 63 774

64 000

Gifta manliga pensionstagare, vars hustru

uppbär hustrutillägg................

14 897

19 000

Gifta pensionstagare, vars make uppbär

folkpension ......................

193 146

212 000

Delsumma för A

633 276

670 000

B.

Invalidpension och sjukbidrag

Enbart grundpension ................

14 627

14 500

Tilläggspension ......................

130 328

120 000

Delsumma för B

144 955

134 500

C.

Änkepension ........................

15 070

16 000

D.

Hustrutillägg ........................

18 781

22 000

Summa A—D

812 082

842 500

Pensionsstyrelsen uppskattar de totala folkpensionskostnaderna för budgetåret

1955/56 — frånsett indextillägg — till 1 278 milj. kronor. Av detta

belopp kunde 164,7 milj. kronor beräknas utgöra tilläggspensioner, änkepensioner,

hustrutillägg och vårdtillägg, till vilka förmåner kommunerna

skulle bidraga med en andel, som kunde uppskattas till 44,5 procent. Vidare

beräknades 209,7 milj. kronor utgöra kommunala bostadstillägg, till

vilka kommunerna skulle bidraga med en andel, som kunde uppskattas till

56,5 procent. Kommunernas bidrag kunde alltså beräknas till (73,3 + 118,5)

191,8 milj. kronor. Den på statsverket belöpande andelen av folkpensionskostnaderna

frånsett indextillägg beräknade pensionsstyrelsen på grund härav

till 1 086 milj. kronor.

Styrelsen anför vidare.

Antalet kommunala bostadstillägg till ålderspensionärer vid 1954 års ingång

utgjorde omkring 270 000, medan man haft anledning förvänta att antalet

skulle varit i runt tal 100 000 högre. Förklaringen härtill torde vara

att åldringar, som uppfyller villkoren för rätt till kommunalt bostadstilllägg,

i betydande omfattning ej i tid inkommit med ansökan om sådant tilllägg.

Visserligen har ett mycket stort antal ansökningar om kommunalt bostadstillägg

ingivits till styrelsen efter ingången av år 1954, men ännu större

är det antal ansökningar som man har anledning förvänta ytterligare. Vid

beräkningen av anslaget har sålunda förutsatts, att antalet åldringar med

kommunalt bostadstillägg kommer att uppgå till omkring 375 000 under

budgetåret 1955/56, ett antagande som givetvis är mycket osäkert. Även

kostnaden för vårdtilläggen, rörande vilka man ännu ej har någon erfarenhet,

är ytterst vansklig att uppskatta. Totalkostnaden för vårdtilläggen har

här upptagits till samma belopp, 2,5 milj. kronor, varmed räknades i propositionen

1954:66, där förslaget om tilläggens införande framlades.

il llihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 128

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 128

Vad härefter angår kostnaderna för indextillägg för budgetåret 1955/56

beräknade pensionsstyrelsen dem till 305,7 milj. kronor under förutsättning

att pensionspristalet förblir mellan 135 och 145. Av kostnaderna kunde

56,2 milj. kronor beräknas avse indextillägg å tilläggs- och änkepensioner

samt hustrutillägg, av vilken kostnad kommunerna skulle betala en

till 44,5 procent beräknad andel. Kommunernas bidrag kunde därför beräknas

till 25 milj. kronor, och den på staten belöpande andelen av kostnaderna

för indextillägg skulle sålunda utgöra 280,7 milj. kronor.

I årets statsverksproposition (V ht p. 93) har anslaget under rubriken

Bidrag till folkpensioner m. m. upptagits med ett avrundat, preliminärt beräknat

belopp, 1 365 milj. kronor.

Under rubriken Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn m. m.

är för innevarande budgetår uppfört ett förslagsanslag av 12,1 milj. kronor.

För budgetåret 1953/54 hade anvisats 14,5 milj. kronor och nettoutgiften

för detta år var 11 011 991 kronor.

Under detta anslag anvisas medel för såväl de särskilda barnbidragen som

änke- och änklingsbidragen.

Pensionsstyrelsen har i sin anslagsframställning anfört, att skillnaden mellan

anslagsbelopp och medelsåtgång under detta anslag för budgetåret 1953/

54 till större delen torde kunna förklaras med att kostnadsökningen till

följd av den 1953 beslutade höjningen av de särskilda barnbidragen överdimensionerats.

För budgetåret 1955/56 uppskattar styrelsen bruttokostnaderna för de

särskilda barnbidragen till 16 milj. kronor och för änke- och änklingsbidragen

till 4,3 milj. kronor eller sammanlagt 20,3 milj. kronor. Kommunernas

andel i kostnaderna för barnbidragen beräknades utgå efter en genomsnittlig

bidragsprocent av 42,5 och sålunda uppgå till ca 6,8 milj. kronor. Den

genomsnittliga bidragsprocenten för änke- och änklingsbidragen med därå

utgående indextillägg beräknades till 40 och för de till bidragen utgående

kommunala bostadstilläggen till 55. Då kostnaderna för änke- och änklingsbidragens

grundbelopp kunde uppskattas till 2,3 milj. kronor, för indextilläggen

till 0,7 milj. kronor och för bostadstilläggen till 1,3 milj. kronor,

skulle kommunernas bidrag till änke- och änklingsbidragen inalles uppgå

till 1,9 milj. kronor. Kommunernas andel av utgifterna för förmånerna under

detta anslag kunde sålunda beräknas till (6,8 + 1,9) 8,7 milj. kronor

och den på staten belöpande kostnaden till (20,3 — 8,7) 11,6 milj. kronor.

Med hänsyn till den aktuella höjningen av änke- och änklingsbidragen

har i årets statsverksproposition (V ht p. 96) under förevarande rubrik

preliminärt upptagits ett något högre belopp, 11,9 milj. kronor.

Departementschefen

Folkpensioneringens huvudsyfte är att bereda varje medborgare ekonomisk

trygghet på ålderns dagar eller vid dessförinnan inträdande arbetsoförmåga;

och detta syfte har i första hand varit bestämmande för avgräns
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 128

ningen av kretsen av de pensionsberättigade. Enligt 1946 års folkpensioneringslag

gäller sålunda, att den som fyllt 67 år är berättigad till ålderspension

och att den, vars arbetsförmåga dessförinnan blivit höggradigt nedsatt

genom sjukdom eller lyte, är berättigad till invalidpension eller sjukbidrag.

Folkpensioneringen tager härjämte sikte på två kategorier av kvinnor,

vilkas belägenhet befunnits påkalla visst ekonomiskt stöd från det allmännas

sida även för tid innan rätt till folkpension föreligger enligt vad nyss nämnts.

Det gäller kvinnor, som på grund av relativt hög ålder och efter tämligen

långt äktenskap i allmänhet har svårigheter att erhålla något förvärvsarbete

av betydelse, när den situationen inträder att mannen blivit hänvisad till att

försörja sig och hustrun på sin folkpension eller när mannen avlidit. Sålunda

utgår hustrutillägg till mannens folkpension, när hustrun fyllt 60 år och

makarna varit gifta minst fem år; viss dispens kan härvid förekomma från

ålderskravet. Vidare utgår änkepension till änkor som fyllt 55 år, såvida de

uppnått denna ålder senast det år mannen avled och makarna varit gifta

minst fem år. När särskilda skäl föranleder därtill kan änkepension beviljas,

oaktat änkan vid mannens frånfälle ej uppnått 55 års ålder, dock tidigast

från denna ålder.

Motsvarande ekonomisk hjälp utgår till ytterligare en grupp personer,

nämligen änkor och änklingar med minderåriga barn. Enligt 1947 års lag om

bidrag till änkor och änklingar med barn utgår sådant bidrag — i de fall

då rätt till folkpension ej föreligger — till änka eller änkling, som har vårdnad

om barn i äktenskapet med den avlidne eller om annat barn, som vid

makens död stadigvarande vistades i makarnas hem. Bidraget utgår så länge

vårdnadshavaren bor tillsammans med barnet, dock längst tills barnet fyllt

tio år.

De förmåner som nu berörts avser huvudsakligen den förmånsberättigades

eget understödsbehov. Har änka, invalid eller annan folkpensionär minderåriga

barn att draga försorg om, utgår vidare — utöver allmänt barnbidrag

— särskilt barnbidrag. Enligt 1947 års lag om särskilda barnbidrag

till änkors och invaliders in. fl. barn utgår sådant bidrag även för föräldralösa

barn och vissa med dem i lagen jämställda barn samt för sådana barn

utom äktenskap, för vilka faderskapet inte fastställts. Bidraget utgår tills

barnet fyllt 16 år.

Inom detta system av olika förmåner tillgodoses för betydande grupper

behovet av hjälp från samhällets sida till ett rimligt uppehälle. Det är givet,

att det i vissa avseenden kan råda delade meningar om hur gränsdragningen

bör göras i fråga om de förmånsberättigade, och vad särskilt angår änkor

och ensamstående kvinnor med barn har gjorts gällande, att systemet företer

bristfälligheter. Denna fråga liksom spörsmålet om samhälleliga stödåtgärder

i annan form åt dessa kvinnor bar ansetts tarva närmare utredning,

och jämlikt bemyndigande den 30 juni 1948 har tillkallats särskilda sakkunniga

för att verkställa sådan utredning. De sakkunniga, vilka antagit

benämningen änkepcnsioneringskommittén, bar i november 1952 avgivit

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 128

betänkande om stöd åt änkor och vissa andra ensamstående kvinnor in. in.

(SOU 1952: 36).

Änkepensioneringskommitténs betänkande har redan i vissa delar upptagits

till behandling i annat sammanhang. Vad nu sagts gäller av kommittén

föreslagna åtgärder för inplacering av ensamställda kvinnor i förvärvslivet,

bl. a. genom viss omskolningsverksamhet. I detta hänseende må hänvisas

till vad härom anförts i årets statsverksproposition (V ht p. 53).

Kommitténs förslag i övrigt, avseende utvidgningar och förbättringar av

de understödsformer, som står berörda kvinnogrupper till buds, har likaledes

redan realiserats i viss omfattning. Sålunda har genom den år 1953 företagna

höjningen av de särskilda barnbidragen vad kommittén i detta hänseende

föreslagit blivit tillgodosett.

Kommittén har föreslagit dels en väsentlig utvidgning av kretsen

av de änkepensionsberättigade, dels att änke- och änklingsbidraget

skall, under benämningen vårdnadsbidrag, utvidgas

att omfatta även frånskilda och ogifta kvinnor med minderåriga barn. Vad

angår änkepensionen innebär kommitténs förslag i huvudsak, att den nuvarande

vid 55 år satta änkeåldern, dvs. den ålder änkan skall ha uppnått

vid mannens död för rätt till änkepension, sänkes till 50 år samt att med

fall, då änkeåldern är uppnådd, jämställes fall då änkan från mannens död

tills hon uppnått sagda ålder haft vårdnaden om och sammanbott med barn

under tio år. Under dessa förutsättningar skulle änkepension utgå under i

övrigt samma förutsättningar som f. n„ nämligen att änkan fyllt 55 år och

att makarna varit gifta minst fem år. Vidare skall enligt förslaget de nuvarande

fåtaliga fallen, då änkepension beviljas efter viss skälighetsprövning,

utvidgas väsentligt. Yngre änkor — mellan 50 och 55 år — föreslås sålunda

under förut angivna förutsättningar kunna erhålla änkepension, om det

med hänsyn till svårighet för dem att vinna utkomst genom arbete och övriga

omständigheter prövas skäligt. Denna skälighetsregel kompletteras i

förslaget med ännu en dylik regel, enligt vilken änkepension skall kunna

utgå efter något skärpt skälighetsprövning utan annan bestämd förutsättning

än att änkan varit gift minst fem år. Förslaget har i betänkandet försetts

med en utförlig motivering angivande i vilka fall skälighetsreglerna

enligt kommitténs mening bör föranleda att änkepension beviljas och när så

bör vara uteslutet. Även vad angår vårdnadsbidraget har kommittén funnit

sig nödsakad att uppställa ett flertal speciella förutsättningar för att å ena

sidan få med alla sådana fall, där bidragsrätt bör föreligga, men å andra

sidan utesluta fall, där sådan rätt på anförda skäl ej ter sig rimlig eller kan

medföra olägenheter i andra avseenden. Vårdnadsbidraget skulle sålunda —- utöver i de nuvarande änke- och änklingsbidragsfallen — utgå till frånskilda

kvinnor, som har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med

barn under tio år. Såvitt angår ogifta mödrar skulle sådant bidrag kunna

beviljas under följande förutsättningar, nämligen a) att barnet uppnått en

ålder av tre månader, b) att, om barnet är under tre år, faderskapet blivit

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 128

fastställt, c) att modern sammanbott med barnet alltsedan dess födelse och

d) att modem och barnet bildar självständigt hushåll. Såvitt avser de under

c) och d) angivna förutsättningarna föreslår kommittén vidare viss möjlighet

till dispens efter skälighetsprövning.

Kommitténs förslag i denna del har i remissyttrandena varit föremål för

delade meningar, varvid bl. a. uttryckts uppfattningen att nu ifrågavarande

behovsfall hellre bör tillgodoses inom ramen för den nya socialhjälpen.

Kommittéförslaget innebär såvitt angår änkepensioneringen en icke oväsentlig

sänkning av den nuvarande pensionsåldern för änkor. I denna del

kan enligt min mening ifrågasättas huruvida förslaget är väl avvägt, eftersom

tendensen nu med hänsyn till befolkningsutvecklingen och läget på arbetsmarknaden

går mot en höjning av pensionsåldern. Kommitténs utredning

visar för övrigt att man, så snart man går utanför den nuvarande kretsen av

förmånsberättigade, rör sig på ett område där de ensamställda kvinnornas

hjälpbehov erbjuder så stora variationer och är beroende av så olika förutsättningar

att det inte går att konstruera schematiska regler som ger rättvisa.

Kommittén har själv insett detta och infört olika möjligheter till undantag

och skälighetsprövning. Att söka föra in dessa fall under en hjälpform

av socialförsäkringstyp med dess med nödvändighet mera stela och schematiska

regler synes enligt min mening inte lämpligt, utan området torde

vara mera lämpat för en på allmän behovsprövning uppbyggd hjälpform.

Den nya socialhjälpen, varom jag har för avsikt att inom kort framlägga

förslag och som avses skola träda i stället för fattigvården, torde här kunna

bli av betydelse. Verkningarna av detta förslag liksom av andra aktuella

reformer — jag avser bl. a. modersltapsförsäkringen, som trätt i kraft i år,

och den verksamhet för omskolning av ensamställda kvinnor, varom jag

talat i det föregående — kan givetvis ej nu klart bedömas men torde komma

att medföra att de förhållanden, varpå kommittén byggt sin bedömning av

hithörande problem, i betydande utsträckning blir inaktuella.

Med hänsyn till det anförda kan jag inte biträda förslaget om en utvidgning

av kretsen av de änkepensionsberättigade på sätt kommittén förordat,

ej heller dess förslag om vårdnadsbidrag. Förevarande frågekomplex, varav

de ensamstående mödrarnas problem utgör en väsentlig del och vars behandling

därför synes böra ingå som ett led i den familjesociala politiken i övrigt,

torde böra göras till föremål för förnyat övervägande men först sedan en

kartläggning skett av de aktuella hjälpbehoven för de ensamställda kvinnorna

och av de förutnämnda reformernas inverkan härvidlag. Att den inventering

av de familjepolitiska åtgärderna, som igångsatts av 1954 års familjeutredning,

i detta sammanhang kommer att bli av stor betydelse är

självfallet.

Innan jag lämnar frågan om den förmånsberättigade personkretsen vill

jag beröra några detalj spörsmål, som aktualiserats av kommittén eller genom

uttalanden i remissyttrandena. Den första frågan gäller kravet på

minst fem års äktenskap för rätt till änkepension eller

h u s t r u t i 11 ä g g. I ett remissyttrande har förordats en uppmjuk
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 128

ning av detta krav, så att en änka, som uppbär änkepension eller änkebidrag

och gifter om sig med en folkpensionär — ett ej så ovanligt fall — kan erhålla

hustrutillägg även innan detta äktenskap bestått fem år. En sådan

ändring finner jag rimlig men anser att den bör utformas så, att ifrågavarande

kvinna senare också kan bli berättigad till änkepension, om den nya

mannen skulle do innan äktenskapet varat fem år. Jag vill förorda att ändringen

ges sådan utformning att den nu förefintliga dispensmöjligheten i fråga

om änkeåldern resp. hustrutilläggsåldern även omfattar äktenskapstiden.

Änkepensioneringskommittén har föreslagit viss komplettering

av 12 § folkpensioneringslagen. I detta lagrum stadgas bl. a.,

att vid tillämpning av lagen ogift pensionsberättigad, vilken sedan avsevärd

tid sammanlever med annan under äktenskapsliknande förhållanden, må

när särskilda skäl föreligger därtill anses såsom gift med denne. Kompletteringen

innebär, att hon under sådana förutsättningar skall, om mannen avlider,

kunna med avseende å rätt till änkepension anses ha varit gift med

honom. Som emellertid lagen i sin nuvarande lydelse i praxis redan sedan

lång tid givits en häremot svarande tolkning, synes mig denna tilläggsbestämmelse

ej vara erforderlig.

Vad angår den för rätt till änke- och änklingsbidrag

uppställda åldersgränsen för barnet har änkepensioneringskommittén

prövat om en höjning kan anses påkallad, men med hänsyn

bl. a. till den av kommittén föreslagna utbyggnaden av änkepensionerna

har kommittén ansett den nuvarande tioårsgränsen kunna bibehållas. I

några remissyttranden har dock förordats en höjning, i ett fall till tolv år,

i ett annat fall till att omfatta hela skolåldern. Enligt min mening måste

tioårsgränsen anses för låg. Visserligen kan väl sägas, att barnet efter denna

ålder icke längre behöver samma passning och övervakning som tidigare erfordrats

och att modern därför skulle kunna ha större möjligheter att ägna

sig åt förvärvsarbete. Men å andra sidan är åren närmast efter tioårsåldern

en känslig period i barnets utveckling, då det är i stort behov av personlig

kontakt med modern och behöver en känsla av trygghet, som ej kan erhållas

i ett hem där modern en stor del av dagen är borta på arbete och under

återstående tiden har sina hemsysslor att sköta. Jag vill därför förorda att

åldersgränsen nu höjes till tolv år.

En av änkepensioneringskommittén föreslagen utökning av de till särskilt

barnbidrag berättigade barnkategorierna med ytterligare en, mycket speciell

och fåtalig grupp av barn anser jag mig ej böra förorda. Här torde socialvården

böra lämna den hjälp som må erfordras utöver den som utgår

i form av allmänt barnbidrag.

Vad härefter angår förmånernas storlek avser änkepensioneringskommitténs

förslag en höjning av beloppen av änkepension och

änke- och änklingsbidrag. Rörande de nuvarande beloppen av

folkpensioner och änke- och änklingsbidrag skall först i korthet nämnas följande.

Den allmänna ålderspensionen för ogift pensionsberättigad och för

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 128

gift pensionsberättigad, vars make ej uppbär folkpensionsförmån, utgår

med 1 000 kronor i grundbelopp, 400 kronor i indextillägg (åtta tdlagg a

50 kronor) samt 400 kronor i s. k. standardförhöjning enligt 1953 års lag

om höjning av folkpensioner in. in., sammanlagt 1 800 kronor, allt för ar

räknat. För gift pensionsberättigad, vars make uppbar ålderspension, tillläggspension

eller hustrutillägg, utgår den allmänna ålderspensionen med

800 kronor i grundbelopp, 320 kronor i indexlillägg (åtta tillägg å 40 kronor)

samt 320 kronor i standardhöjning, tillhopa 1 440 kronor, allt per ar.

För gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter enbart grundpension, utgår

allmän ålderspension med 800 kronor i grundbelopp, 400 kronor i indextillägg

och 400 kronor i standardförhöjning, tillhopa 1 600 kronor, allt per

år. Invalidpension och sjukbidrag utgår för berörda persongrupper med motsvarande

belopp som ålderspensionen, dock att förutnämnda grundbelopp

här är uppdelade å 200 kronor i grundpension och resten (800 eller 600 kronor)

i tilläggspension. Den allmänna ålderspensionen inklusive mdextilllägg

och standardförhöjning är till storleken oberoende av vederbörandes inkomst

och förmögenhet och motsvarande gäller grundpensionen. Invalidpensionen

och sjukbidraget i övrigt är däremot inkomstprövade. Hustrutillagget

och änkepensionen samt änke- och änklingsbidraget, vilka samtliga äi

inkomstprövade, utgår med 600 kronor i grundbelopp, 240 kronor i indextillägg

(åtta tillägg å 30 kronor) samt 240 kronor i standardförhöjning, sammanlagt

1 080 kronor, allt för år. Utöver de angivna beloppen utgår kommunalt

bostadstillägg till pensions- och bidragsberättigade i kommuner, som

beslutat om införande av sådant tillägg. Dessa tillägg, som är inkomstprövade,

uppgår till varierande belopp i de olika kommunerna.

Kommittéförslaget innebär, att änkepensionen och änke- och änklingsbidraget

skall höjas till vad som utgår i närmast högre beloppsgrupp, alltsa

till 800 kronor i grundbelopp och 320 kronor i indextillägg. Standardförhöjningen

hade ännu icke införts, när kommitténs förslag framlades. Kommittén,

som förutsätter att inkomstprövningen av dessa förmåner bibehålies,

har motiverat höjningen med att de gällande beloppen måste anses otillräckliga.

Vid avvägningen av det ursprungliga beloppet byggde man på antagandet

att förevarande personer vanligen vore relativt arbetsföra så att

de kunde bidraga till sin försörjning med minst så stort belopp som motsvarade

den avdragsfria inkomsten, dåmera 400 kronor per år, men utredningen

framhåller, att eu verkställd undersökning av änkornas förhållanden

visar, att detta antagande inte håller streck för en icke obetydlig del

av dem. I dessa fall hade de vanligen ingen egen inkomst. Att av den anledningen

höja änkepensionens belopp till vad som ansetts böra vara ett skäligt

belopp för den ensamstående invalidpensionären har kommittén å andra

sidan ej velat förorda, enär den som konstaterats vara invalid i folkpensioneringslagcns

mening under alla omständigheter borde vara berättigad till något

högre belopp än den som vore relativt arbetsför och ännu ej uppnått

pensionsåldern.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 128

Den av kommittén föreslagna, något lägre höjningen har i allmänhet vunnit

anslutning från remissinstansernas sida. Pensionsstyrelsen har dock föreslagit,

att grundbeloppet skall bibehållas oförändrat men indextillägget i

stället höjas till vad som utgår i högsta beloppsgruppen. En sådan anordning,

som om den genomfördes borde avse samtliga pensionsförmåner, skulle

innebära en principiell omläggning av indexsystemet inom folkpensioneringen,

som jag icke är beredd att acceptera. Jag vill i stället förorda kommitténs

förslag i denna del.

Kommittén har ej ansett sadant samband föreligga mellan änkepensionen

och hustrutillägget att en höjning av den förra nödvändiggör en höjning

jämväl av hustrutillägget men har lämnat öppet om detta tillägg bör höjas

av annan anledning. Enligt min mening synes hustrutillägget böra undergå

en motsvarande höjning som änkepensionen. Vad kommittén anfört till

stöd för höjningen av änkepensionen synes med fullt fog kunna åberopas

även i fråga om hustrutilläggen, i all synnerhet som det här gäller kvinnor

i en högre åldersgrupp; den regelmässiga nedre åldersgränsen för hustrutilläggen

ligger som bekant vid 60 år men för änkepensionen vid 55 år. Vid

den ursprungliga avvägningen av de olika pensionsbeloppen framhölls visserligen,

att hustrutillägget borde bestämmas till sådant belopp, att mannens

pension jämte hustrutillägg uppginge till något lägre belopp än vad makarna

gemensamt skulle ägt uppbära, därest jämväl hustrun varit pensionsberättigad.

Då hustrun vore arbetsför, syntes det nämligen böra vara möjligt

för makarna att reda sig på mindre folkpension än om båda vore arbetsoförmögna.

Med den höjning av hustrutillägget som jag nu förordar

skulle det bli samma belopp i båda fallen, men detta bör enligt min åsikt

ej föranleda betänkligheter, eftersom hustrutillägget ju är inkomstprövat

och hustruns arbetsinkomst därför kommer att inverka reducerande på tillagget.

Den höjning av änkepensionen, hustrutillägget samt änke- och änklingsbidraget

som jag sålunda finner böra vidtagas innebär, att grundbeloppet höjes

till 800 kronor och indextillägget till 320 kronor ävensom att standardförhöjningen

i analogi härmed höjes till 320 kronor, allt för år räknat.

I samband med denna beloppshöjning torde frågan om inräknande av

standardförhöjningen i folkpensionernas grundbelopp böra upptagas. Att

förhöjningen icke redan från början inarbetades i grundbeloppen var beroende

av flera skäl, bl. a. att reformen därigenom kunde genomföras snabbare,

vilket ansågs vara av vikt. En höjning av grundbeloppen medför vissa

ändringar i tekniskt avseende i det nuvarande indexsystemet inom folkpensioneringen.

Detta system bygger på principen att varje femprocentig ökning

av folkpensionärernas levnadskostnader skall medföra en motsvarande förhöjning

av folkpensionernas grundbelopp. Därest standardförhöjningen inräknas

i grundbeloppen, föranleder detta, att de gällande indextilläggen ej

kommer att stå i motsvarande förhållande till grundbeloppen. Innan jag går

vidare in på hithörande frågor anser jag mig böra i korthet beröra vissa bestämmelser

rörande indexregleringen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 128

Socialstyrelsen har att verkställa beräkning av förhållandet mellan de

allmänna levnadskostnaderna under varje kvartals sista månad och levnadskostnaderna

i juni 1946, dvs. vid tillkomsten av den nuvarande folkpensioneringslagen.

Nämnda månad utgör således indexregleringens basperiod. På

grundval av dessa beräkningar fastställer Kungl. Maj :t under nästpåföljande

kvartals första månad det procenttal, pensionspristalet, som utmärker

angivna förhållande. Sålunda fastställt pensionspristal gäller fr. o. m. månaden

efter den, varunder det fastställts, t. o. in. den månad, då nytt pensionspristal

fastställes. De indexintervall som utlöser ändring i indextillläggen

har, såsom framgår av vad nyss sagts, bestämts till fem enheter.

För varje hel mångfald av fem, varmed pensionspristalet överstiger 100,

utgives sålunda indextillägg motsvarande fem procent av grundbeloppet.

Vid nedgående pensionspristal bortfaller inte det senast tillkomna indextillägget

förrän pensionspristalet nedgått under närmast lägre hela femtal.

F. n. utgår åtta indextillägg. Indextilläggens belopp i de olika beloppsgrupperna

har jag angivit i det föregående.

I samband med frågan om inräknande av standardförhöjningen i grundbeloppen

bör, eftersom summan av indextilläggen nu kommit att uppgå till

så stora belopp jämfört med huvudförmånerna, även övervägas att inarbeta

några av tilläggen i grundbeloppen. En sådan åtgärd medför i sin tur, att

man även bör flytta basperioden, eftersom de nya grundbeloppen då ej längre

ger uttryck för förmånernas värde vid tiden för folkpensioneringslagens

tillkomst utan vid en senare tidpunkt. Enligt min mening bör inte ifrågakomma

att inräkna alla nuvarande indextillägg, enär någon marginal bör

finnas. Jag förordar, att sex av de åtta indextilläggen skall inräknas i grundbeloppen

samtidigt med standardförhöjningen. De kvarvarande två indextillläggens

belopp bör därvid bibehållas. De nya förmansbeloppen blir sålunda

följande. Den allmänna ålderspensionen för ogift pensionsberättigad och för

gift pensionsberättigad, vars make ej uppbär folkpensionsförmån, blir 1 700

kronor, vartill kommer två indextillägg å vartdera 50 kronor, sammanlagt

1 800 kronor. För gift pensionsberättigad, vars make uppbär enbart grundpension,

blir den allmänna ålderspensionen 1 500 kronor, vartill kommer

två indextillägg å vartdera 50 kronor, tillhopa 1 600 kronor. Uppbär maken

ålderspension, tilläggspension eller hustrutillägg, blir den allmänna ålderspensionen

1 360 kronor, vartill kommer två indextillägg å vartdera 40 kronor,

tillhopa 1 440 kronor. Invalidpension och sjukbidrag kommer att för

berörda persongrupper utgå med motsvarande belopp som ålderspensionen,

dock att grundbeloppet i dessa fall blir uppdelat å 200 kronor i grundpension

och resten (1 500, 1 300 resp. 1 160 kronor) i tilläggspension. Vad

slutligen angår änkepensionen, hustrutillägget samt änke- och änklingsbidraget

kommer dessa att uppgå till 1 360 kronor, vartill kommer tva indextillägg

å vartdera 40 kronor, sammanlagt 1 440 kronor. De sammanlagda

beloppen blir alltså desamma som f. n., med undantag av att sistnämnda

förmåner flyttas upp i närmast högre beloppsgrupp.

Den föreslagna ordningen medför vissa tekniska ändringar i indexregle
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 128

ringen, nämligen att indexintervallerna bestämmes till tre enheter samt

att basperioden flyttas till december 1951. Det kan anmärkas, att detta inte

innebär någon ändring i principerna för den nuvarande indexregleringen,

vilka principer jag ej finner anledning av ompröva i detta sammanhang,

samt att de nya indexintervallerna reellt sett motsvarar de tidigare. Förslaget

innebär, att två indextillägg utgår så länge pensionspristalet överstiger

103 och ej uppgår till 109.

Som förut nämnts bär socialstyrelsen att varje kvartal beräkna förhållandet

mellan de allmänna levnadskostnaderna vid beräkningstillfället och vid

indexregleringens basperiod, vilken beräkning sedan ligger till grund för pensionspristalets

bestämmande. Dessa förändringar har mätts med utgångspunkt

från socialstyrelsens levnadskostnadsindex, som ävenledes beräknas

kvartalsvis. Emellertid har i Kungl. brev den 27 mars 1954 i enlighet med

beslut vid förra årets riksdag förordnats, att levnadskostnadsindexen skall

fr. o. m. den 1 juli samma år ersättas av en ny indexserie, benämnd konsumentprisindex.

En omläggning av pensionspristalets beräkning måste med

hänsyn härtill övervägas och socialstyrelsen anbefalldes att utarbeta förslag

i frågan. I avbidan härpå förordnades i nyssnämnda brev, att levnadskostnadsindex

skulle beräknas även för andra halvåret 1954 i enlighet med

de före den 1 juli 1954 gällande grunderna för att möjliggöra pensionspristalets

beräkning i avvaktan på ändrade anvisningar härom.

Socialstyrelsen har nu föreslagit, att pensionspristalet framdeles skall anknytas

till den nya konsumentprisindexen. Denna index beräknas för varje

månad, och socialstyrelsen förordar, att pensionspristalet likaledes faststälies

månadsvis. Mot socialstyrelsens förslag, som biträtts av övriga berörda

fackmyndigheter, har jag ingen erinran. Det må nämnas, att den gamla och

den nya beräkningsmetoden enligt vad verkställda beräkningar utvisar ger

alldeles samma resultat i fråga om pensionspristalet.

De särskilda barnbidragen är i motsats till de förut berörda förmånerna

icke indexreglerade. Änkepensioneringskommittén har emellertid föreslagit

införande av en indexreglering för de särskilda barnbidragen

efter mönster av folkpensioneringen, dock att indexintervallen

skulle vara tio enheter i stället för fem enheter och indextilläggen motsvara

tio procent av bidragsbeloppen. Jag vill här erinra om den betydande

höjning av de särskilda barnbidragen, som genomfördes den 1 juli 1953 och

som innebar att bidragsbeloppen kom att i flertalet fall överstiga vad kommittén

föreslagit. Sedan tidpunkten för nämnda höjning har levnadskostnadsnivån

hållit sig tämligen konstant. Jag kan med hänsyn härtill icke

finna det vara något angeläget önskemål att nu komplicera denna hjälpform

med en indexreglering och anser mig därför icke kunna biträda kommitténs

förslag i denna del.

Någon ändring i reglerna för inkomstprövningen av folkpensioner,

änke- och änklingsbidrag samt särskilda barnbidrag finner jag i likhet

med kommittén och flertalet remissinstanser icke nu vara påkallad.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 128

Detta spörsmål torde få tagas upp till prövning i hela sin vidd i samband

med att frågan om en med folkpensioneringen samordnad allmän pensionsförsäkring

upptages till övervägande.

Såsom framgår av vad jag förut anfört anser jag mig ej kunna fororda

kommitténs förslag om utvidgning av kretsen av de änkepensionsberättigade,

och därmed synes även förslaget om ändringar i fråga om handläggningen

av ärenden rörande änkepension förfalla.

Utöver de av änkepensioneringskommittén väckta frågorna vill jag i detta

sammanhang upptaga ytterligare två spörsmål som rör folkpensioneringen.

Det ena avser en höjning av de s. k. fickpengarna till sådana

folkpensionärer, vilkas folkpension jämlikt 18 § 2 mom. folkpensioneringslagen

uppbäres av kommunen (fattigvårdssamhället), som därav äger tillgodogöra

sig vissa kostnader för vederbörandes vård och försörjning. Det

belopp av folkpensionen som i dessa fall dock alltid skall tillhandahållas

den pensionsberättigade för hans personliga bruk eller, om han på grund

av sitt tillstånd ej kan begagna sig av kontanta medel, skall anvandas för

hans personliga nytta, har i lagen alltsedan dess tillkomst år 1946 varit

bestämt till 200 kronor om året. Detta belopp är ett minimibelopp och i

många kommuner har man på senare år avstått mera till den pensionsberättigade.

Det bör tilläggas, att kommunen givetvis ej får tillgodogöra sig

större belopp av pensionen än som motsvarar förutnämnda kostnader. Med

hänsyn till penningvärdesutvecklingen sedan nyssnämnda belopp bestämdes

synes det vara rimligt, att detta belopp nu höjes till 360 kronor om året,

en ökning som motsvarar den höjning folkpensionsförmånerna undergått

under motsvarande tid. Jag förordar därför en sådan höjning men vill därvid

tillägga, att det givetvis även framdeles skall vara kommunerna obetaget

att ställa större belopp till vederbörandes förfogande.

Det andra spörsmålet avser storleken av de kommunala bostadstilläggen

till folkpensionärer, som ber etts plats

på ålderdomshem. Genom lagändring år 1952 ersattes som bekant

vid 1954 års ingång det statliga bostadstillägget, som bekostades delvis av

staten och delvis av kommunerna och som utgick med vissa i folkpensioneringslagen

fastställda belopp för olika bostadskostnadsgrupper, ävensom det

av vederbörande kommun beslutade och bekostade särskilda bostadstillägget

av ett enhetligt bostadstillägg. Detta tillägg, det kommunala bostadstilllägget,

bekostas av staten och kommunerna, varvid storleken av kommunens

andel är avvägd efter dess skatteunderlag, dock utgörande högst 60 och

lägst 25 procent.

Rörande det kommunala bostadstillägget gäller vidare enligt 7 § folkpensioneringslagen,

att det tillkommer kommunen att besluta huruvida sådant

tillägg skall utgå i kommunen samt att bestämma de grunder, efter

vilka tillägget skall utgå. I två avseenden är dock kommunen härvidlag

bunden av lagens bestämmelser. Sålunda skall inkomstprövning av tillägget

ske enligt folkpensioneringslagens regler, och för rätt till tillägg får ej upp
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj.ts proposition nr 128

ställas krav på viss tids bosättning i kommunen eller därmed jämförligt

villkor.

När de kommunala bostadstilläggen tillkom uttalades från några håll

farhågor för att kommunerna skulle bli alltför generösa när det gällde att

fastställa grunder för tilläggen, liksom det för övrigt inte saknades farhågor

i motsatt riktning. Bland de omständigheter, som främst ansågs tala för

att kommunerna borde kunna ges frihet att bestämma tilläggen, var finansieringsfrågans

lösning. Det förhållandet att kommunerna skulle själva få svara

för en väsentlig del av kostnaderna — de mera bärkraftiga kommunerna

ända upp till 60 procent — ansågs komma att verka återhållande.

Praktiskt taget alla kommuner har nu infört kommunala bostadstillägg.

Beloppen har i de kommunala grunderna bestämts på varierande sätt. Sålunda

har beloppet i många kommuner helt eller delvis anknutits till vederbörandes

faktiska bostadskostnad, i andra kommuner har angivits ett

bestämt, av bostadskostnaden oberoende belopp. Vanligen har uppställts

samma regler för folkpensionärer på ålderdomshem som för andra tilläggsberättigade,

men ett mindre antal kommuner har särbestämmelser för de

förra.

I kommuner där bostadskostnaden inverkar på bostadstilläggets storlek

skall pensionsnäinnden vid uträkningen av bostadstillägget för den som är

på ålderdomshem verkställa en beräkning av dennes bostadskostnad. Det

har visat sig att denna beräkning skett på mycket varierande sätt i de olika

kommunerna.

Härvid är att märka, att kommunen äger bestämma ej blott det kommunala

bostadstilläggets storlek utan även avgiftssättningen på ålderdomshemmet.

Därest kommunen såsom vanligen sker höjer avgiften i takt med

bostadstillägget, bortfaller för kommunens del den återhållande verkan som

kommunbidraget förutsatts skola ha vid avvägningen av bostadstillägget.

Detta bidrag återbekommer ju kommunen i form av avgift på ålderdomshemmet.

Genom att höja bostadstillägget och därmed också statens kostnad

för detta kan kommunen efter gottfinnande öka det statsbidrag till

driften av ålderdomshemmet, som det kommunala bostadstillägget innebär.

När det gäller anordnande eller om- och tillbyggnad av ålderdomshem äger

kommun erhålla visst statsbidrag, men i fråga om detta — och motsvarande

gäller andra statsbidrag till kommunal verksamhet — äger kommunen icke

själv bestämma storleken av statsbidraget. I detta fall är statsbidraget på

visst sätt avvägt efter en beräknad medelkostnad per vårdplats.

De stora skiljaktigheterna i fråga om beräkningen av folkpensionärernas

bostadskostnader på ålderdomshem har ansetts nödvändiggöra vissa regler

för skapande av större enhetlighet och för förhindrande av alltför hög uppskattning

av denna kostnad. Med hänsyn härtill har pensionsstyrelsen i meddelande

till pensionsnämnderna förklarat, att styrelsen i princip inte kunde

godkänna att bostadstillägget i förevarande fall beräknades efter en högre

kostnad för bostad med värme än 500 kronor om året. Skillnad skulle därvid

inte göras mellan om pensionären hade eget rum eller delade rum med

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj ds proposition nr 128

eu eller med flera andra personer; eljest skulle ändringar i detta förhållande,

något som skedde tid efter annan, kunna föranleda täta omregleringar

av bostadstillägget. I kommuner, där bostadstillägget anknutits till

bostadskostnaden, har pensionsstyrelsens anvisning som regel följts, men

i några fall har pensionsstyrelsen funnit sig böra nedsätta bostadstillägget i

enlighet med vad nyss sagts. I de fall där besvär anförts och avgjorts a%

Kungl. Maj :t har pensionsstyrelsens beslut fastställts. Det är att märka,

att dessa beslut icke inneburit ett frångående av bestämmelserna i de kommunala

grunderna för bostadstillägget i fråga utan blott gällt en ändrad

uppskattning av vederbörandes bostadskostnad, som ju ej direkt fixerats i

grunderna.

I ett antal kommuner har emellertid bostadstillägget till ålderdomshemspensionärer

bestämts till visst belopp i de kommunala grunderna, under

det att tillägget för andra tilläggsberättigade är anknutet till bostadskostnaden.

I vissa fall har därvid det angivna beloppet bestämts med utgångspunkt

från en högre bostadskostnad på ålderdomshemmet än förut angivits.

Det synes tveksamt, om en nedsättning av bostadstillägget här kan göras på

samma sätt som skett i de förut berörda fallen, eftersom beloppet fixerats

i de av kommunen antagna grunderna och dessa ej torde kunna frångås

vid beräkningen av bostadstillägget annat än om och i den mån de innehåller

bestämmelser avvikande från lagens absoluta regler, något som det ju

här ej är fråga om. En tillämpning av pensionsstyrelsens begränsningsregel i

förevarande fall synes förutsätta en ändring i folkpensioneringslagen på

denna punkt.

Av vad jag förut anfört torde framgå, att det ej kan anses tillfredsställande

om det i fråga om bostadstilläggen till de på ålderdomshem intagna

saknas möjlighet för staten att ingripa återhållande. Genom den begränsningsregel

som pensionsstyrelsen tillämpat har det varit möjligt att göra en

önskvärd reglering i flertalet fall, en reglering som kan sägas i viss mån

vara analog med den som gäller i fråga om statsbidraget till anordnande av

ålderdomshem, i det att den anknyter till en beräknad medelkostnad per

pensionär på ålderdomshem. Beloppet 500 kronor, som måhända i vissa fall

kan anses vara i underkant för en pensionär på enkelrum, måste å andra

sidan även ses mot bakgrund av att det är vanligt att både tre och fyra inackorderas

i samma rum på ålderdomshemmen, i vilket fall »hyran» för

detta rum skulle beräknas till 1 500 resp. 2 000 kronor. En differentiering

efter rumsbeläggningen kan av skäl som angivits i det föregående icke

lämpligen göras.

Den sålunda uppställda begränsningsregeln sörjer enligt min mening för

en rimlig avvägning mellan statens och kommunernas intressen i förevarande

fall. För undanröjande av de hinder som enligt vad förut sagts torde

föreligga mot en tillämpning av regeln i vissa fall förordar jag, att i folkpensioneringslagen

göres härför påkallad ändring. Lämpligast synes vara,

att till 7 § andra stycket fogas eu bestämmelse av innebörd att för pensionsberättigad,

som är bosatt i ålderdomshem eller därmed likställt hem,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 128

ej må, därest Konungen så förordnat, utgå högre kommunalt bostadstillägg

än som följer av de föreskrifter som därvid meddelas av Konungen. Uttrycket

ålderdomshem och därmed likställt hem bör härvid ges samma innebörd

som det f. n. har i fattigvårdslagstiftningen.

Begränsningsregeln bör sålunda enligt min mening lämpligen icke intagas

i lagen utan i särskild författning. Regeln torde böra utformas så, att

kommunalt bostadstillägg till den som är bosatt i nyss angivet hem ej må,

i vad bostadstillägget är avsett att bereda täckning för vederbörandes bostads-

och bränslekostnader, överstiga angivet belopp. Detta gränsbelopp torde

i nuvarande läge böra fastställas till 500 kronor om året. Möjlighet till

viss dispens från regeln synes böra finnas, exempelvis för fall då pensionstagaren

jämlikt övergångsbestämmelse vid de kommunala bostadstilläggens

tillkomst äger uppbära kommunalt bostadstillägg till belopp motsvarande

tidigare statligt bostadstillägg å mer än 500 kronor. Beloppet för sistnämnda

tillägg kunde nämligen i vissa fall uppgå till 600 kronor.

I anslutning till vad sålunda anförts har inom socialdepartementet upprättats

förslag till lag angående ändring i dels lagen om folkpensionering och

dels lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn. Beträffande dessa

förslag torde här endast böra anmärkas följande utöver vad tidigare anförts.

Vad angår förslaget till lag angående ändring i folkpensioneringslagen

har i 3 § 4 mom. införts den nu förordade dispensregeln

i fråga om kravet på minst fem års äktenskap för rätt till änkepension, i

samband varmed i momentet gjorts vissa andra ändringar av formell natur.

Motsvarande dispensregel har såvitt angår hustrutillägget införts i 5 §. I 4

och 5 §§ har införts de höjda beloppen för ålderspension, invalidpension,

sjukbidrag och hustrutillägg.

De ändringar som berör indexregleringen har införts i 6 § 2 och 3 mom.

Med anledning av att pensionspristalets beräkning föreslås anknuten till

den nya konsumentprisindexen i stället för den tidigare levnadskostnadsindexen

har i enlighet med socialstyrelsens förslag uttrycket »de allmänna levnadskostnaderna»

utbytts mot »det allmänna prisläget».

I 7 § återfinnes den förut berörda bestämmelsen om bemyndigande för

Kungl. Maj :t att föreskriva viss maximering av kommunalt bostadstillägg

till pensionsberättigad på ålderdomshem eller därmed likställt hem.

I 9 § atex finnes en bestämmelse om viss dispens från inkoxnstprövningsreglerna

i det fallet, då gift pensionsberättigad, vars make ej åtnjuter folkpension,

före 60 års ålder blivit helt oförmögen till arbete men ej är berättigad

till blind- eller vårdtillägg. När särskilda skäl föranleder därtill må

nämligen, även om enligt reglerna för inkomstprövningen ingen eller lägre

tilläggspension skulle utgå, sådan pension tillerkännas vederbörande ined

högst 400 kronor om året. Därvid erhåller denne, utöver grundpensionen å

200 kronor, även standardförhöjning och indextillägg med fullt belopp

(400 + 8 X 50 =) 800 kronor, enär dessa förmåner enligt nyssnämnda regler

minskas först sedan tilläggspensionen fallit bort. Den som får tilläggspen
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 128

sion med det högsta beloppet 400 kronor erhåller sålunda sammanlagt

(200 -f- 400 + 800 =) 1 400 kronor om året. Inräknandet av standardförhöjningen

och flertalet indextillägg i tilläggspensionen bör föranleda, att det i

9 § stadgade beloppet 400 kronor höjes till 1 100 kronor, för att den i 9 §

givna dispensregeln skall framdeles ge samma resultat som hittills eller

(200 -f 1 100 + 2 X 50 = ) 1 400 kronor. Härav påkallad ändring har föreslagits

i 9 §.

I 18 § har det s. k. fickpenningbeloppet höjts. Det må anmärkas, att hänvisningarna

i detta moment till nuvarande fattigvårdslagstiftning ej kan i

detta sammanhang anpassas till det förslag till ny socialhjälpslag, som jag

avser att framlägga, enär denna lag ej torde kunna sättas i kraft förrän vid

senare tidpunkt än förevarande lagändring.

Ändringen i 7 § föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1955, under det att

övriga ändringar avses träda i kraft den 1 januari 1956. Pensionspristalet

skulle sålunda komma att fastställas enligt de nya reglerna första gången i

januari 1956 att tillämpas under nästfoljande månad. Till dess måste pensionspristalet

bestämmas med tillämpning av nuvarande bestämmelser, vilket

förutsätter att levnadskostnadsindex beräknas även för månaderna mars, juni

och september innevarande år. Det på grundval av sistnämnda månads indextal

beräknade pensionspristalet, som fastställes i oktober, skall därvid gälla

under tiden november 1955—januari 1956. Med anledning av vad nu sagts

har jag för avsikt att i annat sammanhang denna dag föreslå Kungl. Maj:t

att förordna, att levnadskostnadsindex skall beräknas för månaderna mars,

juni och september 1955.

Vid reformens ikraftträdande utgående änkepensioner och hustrutillägg bör

uppräknas av pensionsstyrelsen utan särskild ansökning. Föreskrift härom

har upptagits i övergångsbestämmelserna.

Förslaget till lag angående ändring i lagen om bidrag

till änkor och änklingar med barn upptager en ändring

avseende höjningen av åldersgränsen för barnet. Däremot erfordras

ingen ändring med anledning av den föreslagna höjningen av bidraget, eftersom

lagen i fråga om beloppet blott hänvisar till vad i folkpensioneringslagen

stadgas om änkepension. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari

1956.

Jag övergår härefter till att beräkna in edelsbehovet för nästa budgetår

under förslagsanslagen till Bidrag till folkpensioner in. in. och till Särskilda

barnbidrag till änkors och invaliders barn in. in.

För innevarande budgetår har anvisats under rubriken Bidrag till folkpensioner

in. in. ett förslagsanslag av 1 085 milj. kronor och under rubriken

Indextillägg å folkpensioner ett förslagsanslag av 243 milj. kronor. Dessa båda

anslag har, med hänsyn till den nu föreslagna inräkningen av flertalet indextillägg

i folkpensionernas grundbelopp, i årets statsverksproposition (V

ht p. 93) sammanförts under ett anslag under rubriken Bidrag till folkpensioner

m. in.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 128

Enligt pensionsstyrelsens beräkningar torde de totala kostnaderna under

budgetåret 1955/56 komma att, med tillämpning av nu gällande bestämmelser,

uppgå till 1 278 milj. kronor för folkpensionerna frånsett indextillägg, av

vilket belopp 1 086 milj. kronor kunde beräknas belöpa på staten. För indextilläggen

beräknades totalkostnaderna till 305,7 milj. kronor, varav 280,7

milj. kronor beräknas falla på staten. Därvid har förutsatts, att pensionspristalet

förblir mellan 135 och 145, motsvarande mellan 103 och 109 enligt den

nu föreslagna ändrade skalan. Under det gemensamma anslaget för nästa

budgetår har preliminärt upptagits ett avrundat belopp av 1 365 milj. kronor.

Anslagsökningen i förhållande till de för innevarande budgetår anvisade

anslagen föranledes huvudsakligen av att under detta budgetår tillkommit

ett indextillägg utöver det antal för vilket anslag beräknats.

Den av mig förordade höjningen av änkepensioner och hustrutillägg kan

beräknas medföra en årlig kostnadsökning av ca 13 milj. kronor eller, eftersom

reformen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1956, en ökning med

ca 6,5 milj. kronor för nästa budgetår. Kommunernas bidragsandel i fråga

om dessa förmåner kan uppskattas till 44,5 procent, varför det kan beräknas

att ca 2,9 milj. kronor kommer att belöpa på kommunerna och ca 3,6 milj.

kronor på staten. De föreslagna ändringarna i övrigt i fråga om folkpensionernas

grundbelopp och indexregleringen medför ingen kostnadsökning.

Den 11 februari 1955 anmälde jag i statsrådet fråga om viss samordning

mellan den allmänna sjukförsäkringen och folkpensioneringen m. m., varvid

förordnades att lagrådets utlåtande skulle inhämtas över bl. a. ett förslag till

lag angående ändring i lagen om allmän sjukförsäkring. Den berörda frågan

avsåg bl. a. förhindrande av å ena sidan uppkomsten av luckor i det skydd som

den allmänna sjukförsäkringen och folkpensioneringen erbjuder och å andra

sidan dubbelersättningar därifrån. Därvid förordade jag i fråga om sjukförsäkringen

bl. a. viss förlängning av sjukhjälpstiden för förvärvsarbetande

personer, som åtnjuter invalidpension, sjukbidrag, änkepension eller hustrutillägg.

Vad åter angår folkpensioneringen förordade jag bl. a., att sjukhjälp

ii ån allmän sjukkassa ej skulle räknas som inkomst vid folkpensioneringens

inkomstprövning ävensom att vid retroaktiv utbetalning av folkpensionsförmåner

som nyss sagts skulle göras visst avdrag å folkpensionsbeloppet för

sjukpenning och barntillägg från allmän sjukkassa, varvid det avdragna beloppet

skulle utbetalas till sjukkassan. Kostnaderna för denna reform, som

avsågs träda i kraft den 1 januari 1956, är vanskliga att beräkna men för

folkpensioneringens del kan reformen antagas verka i såväl utgiftshöjande

som utgiftsminskande riktning. Nämnda förslag torde sålunda ej behöva påverka

nu ifrågavarande anslag.

Jag har för avsikt att inom kort föreslå Kungl. Maj:t att förelägga årets

riksdag förslag om uppräkning av vissa äldre yrkesskadelivräntor. I detta

sammanhang må nämnas, att denna uppräkning kan antagas medföra viss

minskning av folkpensionsförmåner till sådana livräntetagare, men storleken

av kostnadsminskningen till följd härav synes svår att beräkna

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 128

Med hänsyn till den ringa storleken av den för höjningen av änkepensioner

och hustrutillägg beräknade kostnadsökningen jämfört med hela anslagsbeloppet

och då folkpensionskostnaderna synes komma att påverkas i minskande

riktning genom nyssnämnda förslag om uppräkning av äldre yrkesskadelivräntor,

förordar jag att förslagsanslaget till Bidrag till folkpensioner m. in.

för nästa budgetår uppföres med det preliminärt beräknade beloppet 1 365

milj. kronor.

Vad åter angår förslagsanslaget till Särskilda barnbidrag till änkors och

invaliders barn in. in. är detta för innevarande budgetår uppfört med 12,1

milj. kronor. Under detta anslag anvisas medel för såväl särskilda barnbidrag

som änke- och änklingsbidrag.

Enligt pensionsstyrelsens beräkningar torde totalkostnaderna under budgetåret

1955/56 konnna att, med tillämpning av nuvarande bestämmelser,

uppgå till 16 milj. kronor för de särskilda barnbidragen och 4,3 milj. kronor

för änke- och änklingsbidragen, av vilka kostnader (6,8 -f 1,9) 8,7 milj. kronor

kunde beräknas belöpa på kommunerna och (9,2 -f- 2,4) 11,6 milj. kronor

på staten.

Den nu föreslagna höjningen av änke- och änklingsbidragen torde medföra

en merkostnad av 1 milj. kronor om året samt den höjda åldersgränsen för

barnet en kostnad av 1,4 milj. kronor för år, varav 0,2 milj. kronor kan beräknas

avse kommunala bostadstillägg. Eftersom reformen avses träda i kraft

den 1 januari 1956, torde hälften av nämnda belopp falla på nästa budgetår.

Vid beräkningen har gjorts samma antagande i fråga om pensionspristalet

som nyss i fråga om folkpensionsanslaget. Kommunernas bidragsandel kan

beräknas till 55 procent i fråga om bostadstilläggen och till 40 procent för

änke- och änklingsbidragen i övrigt. Av kostnaderna för nästa budgetår

torde alltså 0,7 milj. kronor belöpa på staten och 0,5 milj. kronor på kommunerna.

De nyss berörda förslagen om samordning mellan den allmänna sjukförsäkringen

och folkpensioneringen samt om uppräkning av vissa äldre yrkesskadelivräntor

berör även de under förevarande anslag hörande förmånerna

men torde i kostnadshänseende komma att motväga varandra när det gäller

detta anslag, varför de ej synes böra föranleda någon ändring av anslagsberäkningen.

Jag föreslår sålunda, att till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders

barn in. in. äskas ett förslagsanslag av (11,6 + 0,7) 12,3 milj. kronor för

nästa budgetår.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen

att antaga inom socialdepartementet upprättade förslag till dels lag angående

ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering, dels ock

lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor

och änklingar med barn,

4 Uihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 128

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 128

samt att för budgetåret 1955/56 under femte huvudtiteln anvisa dels till

Bidrag till folkpensioner m. m. ett förslagsanslag av 1 365 000 000 kronor och

dels till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn m. m. ett förslagsanslag

av 12 300 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olof Särnmark

Stockholm 1955. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

550454

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1955:347 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj: ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 s. 10 i texten
  2. S2LU 1955:5 Utlåtande i anledning av dels Kungl Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 s. 1 i texten