Med förslag till förordning om distriktsbarnmorskor
1955-02-25 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1955:130, Med förslag till förordning om distriktsbarnmorskor
Dokumentets text
Kungi. Maj.ts proposition nr 130
1
Nr 130
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om distriktsbarnmorskor; given Stockholms slott
den 25 februari 1955.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning om distriktsbarnmorskor.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Hedlund
Propositionens innehåll
I propositionen föreslås att förordningen den 30 juni 1943 (nr 570) om
anställande av distriktsbarnmorskor m. m. skall ersättas med en ny förordning.
De ändrade bestämmelserna anknyter i huvudsak till det förslag
angående barnmorskeväsendets organisation och den förebyggande mödravården
m. m., som framlägges genom proposition nr 129.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 130
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 130
(Gällande bestämmelser)
Förordning den 30 juni 1943 (nr 570)
om anställande av distriktsbarnmorskor
in. m.
1 §•
För tillgodoseende av barnaföderskors
behov av förlossningshjälp
skall riket vara indelat i barnmorskedistrikt.
Varje landstingsområde samt varje
stad, som icke deltager i landsting,
skall utgöra ett barnmorskedistrikt.
Medicinalstyrelsen äger
dock förordna, att stad, som ej deltager
i landsting, skall undantagas
från distriktsindelningen, under villkor
att staden träffar avtal med tillräckligt
antal barnmorskor att fullgöra
distriktsbarnmorskas uppgifter
inom förlossningsvården.
2 §•
Ledningen av barnmorskeväsendet
inom varje barnmorskedistrikt
tillkommer en barnmorskestyrelse.
Sådan styrelse är inom distrikt, som
utgöres av landstingsområde, den
hälsovårdsberedning, varom stadgas
i lagen om landsting, samt inom distrikt,
som utgöres av stad, efter
dess bestämmande hälsovårdsnämnden
eller en styrelse, bestående av
förste stadsläkaren eller dennes
ställföreträdare som ordförande
samt två av stadsfullmäktige för fyra
år i sänder valda ledamöter jämte
enahanda antal för samma tid utsedda
suppleanter. På framställning
av staden äger Konungen medgiva
(Kungl. Maj.ts förslag)
Förslag
till
Förordning om distriktsbarnmorskor
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
För tillgodoseende av barnaföderskors
behov av förlossningshjälp
skall riket vara indelat i barnmorskedistrikt.
Varje landstingskommun samt
varje stad, som icke tillhör landstingskommun,
skall utgöra ett barnmorskedistrikt.
Medicinalstyrelsen
äger dock förordna, att stad, som ej
tillhör landstingskommun, ävensom
annat område med tillgång till centralt
belägen förlossningsanstalt
skall undantagas från distriktsindelningen.
2 §.
Ledningen av barnmorskeväsendet
inom varje barnmorskedistrikt
tillkommer en barnmorskestyrelse.
Sådan styrelse är inom distrikt, som
utgöres av landstingskommun, den
hålsovårdsstyrelse, varom stadgas i
landstingslagen, samt inom distrikt,
som utgöres av stad, den kommunala
nämnd som stadsfullmäktige bestämma.
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 130
(Gällande bestämmelser) (Kungl. Maj.ts förslag)
den ändring av styrelsens sammansättning,
som kan finnas påkallad.
Närmare bestämmelser om barn- Instruktion för barnmorskestymorskestyrelsernas
verksamhet med- relsen fastställes av landstinget eller
delas av Konungen. stadsfullmäktige.
3 §.
Barnmorskestyrelsen skall för distriktet
anställa det antal distriktsbarnmorskor,
som medicinalstyrelsen
efter förslag av barnmorskestyrelsen
bestämmer. Anställningen
skall ske tills vidare med viss i anställningsavtalet
bestämd uppsägningstid.
Barnmorskestyrelsen skall anvisa
distriktsbarnmorska visst område
inom distriktet, där hon i första
hand skall utöva sin verksamhet,
samt bestämma hennes stationeringsort.
4 §•
Det åligger distriktsbarnmorska:
1) att utan ersättning av den
vårdade lämna förvård åt havande
kvinnor, biträda vid förlossning i
hemmet och lämna eftervård åt
kvinnor, som efter förlossning vårdas
i hemmet;
2) att tjänstgöra å förlossningsanstalt,
som drives eller erhåller
driftbidrag av landstinget eller staden;
3)
att biträda i förebyggande
mödra- och barnavård och vid barnavårdsnämnds
befattning med
ärenden om mödrahjälp; samt
4) att biträda i sådan sjukvård,
som utövas i hemmen.
3 §.
Barnmorskestyrelsen skall för distriktet
anställa det antal distriktsbarnmorskor,
som medicinalstyrelsen
efter förslag av barnmorskestyrelsen
bestämmer. Anställningen
skall ske tills vidare med viss i anställningsavtalet
bestämd uppsägningstid.
Barnmorskestyrelsen skall anvisa
distriktsbarnmorska visst område
inom distriktet, där hon i första hand
skall utöva sin verksamhet, samt bestämma
hennes stationeringsort.
4 §•
Det åligger distriktsbarnmorska:
1) att utan ersättning av den vårdade
lämna förvård åt havande kvinnor,
biträda vid förlossning i hemmet
och lämna eftervård åt kvinnor,
som efter förlossning vårdas i hemmet;
2)
att biträda i förebyggande mödravård,
försåvitt icke barnmorskestyrelsen
av särskild anledning annat
bestämt;
3) att tjänstgöra å förlossningsanstalt,
som drives eller erhåller
driftbidrag av landstingskommunen
eller staden;
4) att biträda i förebyggande barnavård
och vid barnavårdsnämnds
befattning med ärenden om mödrahjälp;
samt
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 130
(Gällande bestämmelser)
Tjänstgöring, som avses i första
stycket under 2)—4), åligger distriktsbarnmorska
allenast i den
mån barnmorskestyrelsen anvisat
henne sådan tjänstgöring. Såvitt avser
befattning med ärenden om mödrahjälp
må sådan anvisning meddelas
allenast efter framställning av
barnavårdsnämnd.
Det ankommer på medicinalstyrelsen
att utfärda närmare föreskrifter
rörande den omfattning, i vilken distriktsbarnmorska
må anlitas för
hemsjukvård.
5 §■
Finner medicinalstyrelsen antalet
distriktsbarnmorskor inom visst distrikt
uppenbarligen överstiga behovet,
äger styrelsen ålägga barnmorska
inom sådant distrikt att antaga
anställning, som erbjudes henne
av barnmorskestyrelse inom annat
distrikt.
6 §•
Den omedelbara tillsynen över distriktsbarnmorska
åligger den tjänsteläkare,
inom vars tjänstgöringsområde
barnmorskans stationeringsort
är belägen.
7 §•
Distriktsbarnmorska skall åtnjuta
kontant lön med minst det belopp,
som enligt vad särskilt är stadgat är
förutsättning för att statsbidrag till
hennes avlöning skall utgå.
Distriktsbarnmorska skall tillika
kostnadsfritt erhålla all för hennes
arbetsuppgifter erforderlig utrust
-
(Kungl. Maj:ts förslag)
5) att biträda i sådan sjukvård,
som kan utövas i hemmen.
Tjänstgöring, som avses i första
stycket under 3)—5), åligger distriktsbarnmorska
allenast i den
mån barnmorskestyrelsen anvisat
henne sådan tjänstgöring. Såvitt avser
befattning med ärenden om
mödrahjälp må sådan anvisning
meddelas allenast efter framställning
av barnavårdsnämnd.
Det ankommer på medicinalstyrelsen
att utfärda närmare föreskrifter
rörande den omfattning, i vilken
distriktsbarnmorska må anlitas för
hemsjukvård.
5 §•
Finner medicinalstyrelsen antalet
distriktsbarnmorskor inom visst distrikt
uppenbarligen överstiga behovet,
äger styrelsen ålägga barnmorska
inom sådant distrikt att antaga
anställning, som erbjudes henne av
barnmorskestyrelse inom annat distrikt.
6 §•
Distriktsbarnmorska skall åtnjuta
kontant lön med minst det belopp,
som enligt vad särskilt är stadgat är
förutsättning för att statsbidrag till
hennes avlöning skall utgå.
Distriktsbarnmorska skall tillika
kostnadsfritt erhålla all för hennes
arbetsuppgifter erforderlig utrust
-
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 130
(Gällande bestämmelser)
ning och förbrukningsmateriel. Där
hinder härför icke möter, skall distriktsbarnmorska
beredas särskilt
rum för mottagning, varjämte, där
så utan oskälig kostnad kan ske, fri
telefon skall beredas henne.
Därjämte skall distriktsbarnmorska
äga åtnjuta dels fri sjukvård
enligt de bestämmelser, som må vara
gällande för innehavare av närmast
jämförbara befattningar i landstingets
eller stadens tjänst, dels
ock utan minskning av lönen semester
under trettio dagar årligen å
tid, som barnmorskestgrelsen bestämmer.
För kostnader i anledning av färd
från bostadsorten till annan tjänstgöringsort
och åter eller mellan två
dylika tjänstgöringsorter skall distriktsbarnmorska
erhålla ersättning
efter vad som föreskrives i gällande
resereglemente beträffande
rese- och traktamentsklass 111 D.
Företager distriktsbarnmorska resa
för tjänstgöring, som avses i 4 §
första stycket under 1), skall hon
vara berättigad till ersättning för
resekostnaderna enligt vad som föreskrives
beträffande reseklass III i
nämnda reglemente. Företager distriktsbarnmorska
resa för tjänstgöring,
som avses i A § första stycket
under 3) eller A), skall hon vara berättigad
till ersättning för resekostnaderna
i den omfattning, i vilken
ersättning för sådana resekostnader
utgår till distriktssköterska, som är
anställd hos landstinget eller staden.
Då barnmorskestyrelsen eller medicinalstyrelsen
ålägger distriktsbarnmorska
tjänstgöring, som nöd
-
(Kungl. Maj.ts förslag)
ning och förbrukningsmateriel. Där
hinder härför icke möter, skall distriktsbarnmorska
beredas särskilt
rum för mottagning, varjämte, där
så utan oskälig kostnad kan ske, fri
telefon skall beredas henne.
Distriktsbarnmorska skall åtnjuta
ersättning för kostnader för resor i
tjänsten enligt av landstinget eller
stadsfullmäktige fastställda grunder
samt i den ordning och omfattning
barnmorskestyrelsen bestämmer.
]>å barnmorskestyrelsen eller medicinalstyrelsen
ålägger distriktsbarnmorska
tjänstgöring, som nöd
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 130
(Gällande bestämmelser)
gar henne att flytta till annan ort,
äger hon uppbära ersättning för
flyttningskostnad enligt de bestämmelser,
som gälla för de statens befattningshavare,
som äro hänförda
till rese- och traktamentsklass III D
i gällande resereglemente.
(Kungl. Maj.ts förslag)
gar henne att flytta till annan ort,
äger hon uppbära ersättning för
flyttningskostnad enligt de bestämmelser,
som gälla för de statens befattningshavare,
som äro hänförda
till rese- och traktamentsklass III C
i gällande resereglemente.
(8 § har upphört att gälla.)
9 §.
Landsting och stad, som ej deltager
i landsting, hava att bestrida
såväl kostnader för lön och andra
förmåner till distriktsbarnmorska
inom distriktet som de övriga utgifter,
vilka sammanhänga med sådan
barnmorskas verksamhet.
7 §•
Landstingskommun och stad, som
ej tillhör landstingskommun, hava
att bestrida såväl kostnader för lön
och andra förmåner till distriktsbarnmorska
inom distriktet som de
övriga utgifter, vilka sammanhänga
med sådan barnmorskas verksamhet.
Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1956.
Genom förordningen upphävas
förordningen den 30 juni 1943 (nr
570) om anställande av distriktsbarnmorskor
in. m.; samt
reglementet den 31 december 1943
(nr 938) för barnmorskestyrelserna
i riket.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130
7
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
25 februari 1955.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Andersson, Norup,
Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Nordenstam, Lindström, Lange.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, fråga angående ändrade
bestämmelser om anställande av distriktsbarnmorskor m. m. samt anför
därvid följande.
Förut denna dag har på min hemställan beslutats proposition till riksdagen
(nr 129) med förslag angående barnmorskeväsendets organisation och
den förebyggande mödravården m. m. Förslaget grundar sig främst på en
av medicinalstyrelsen i samråd med särskilda experter — utredningen rörande
den öppna förlossningsvården —- verkställd, med skrivelse den 21
augusti 1954 överlämnad utredning. I nämnda proposition har jag huvudsakligen
behandlat de anslagsfrågor och därmed sammanhängande organisatoriska
spörsmål, som föranledes av utredningsförslagen.
Vissa av de förslag jag där förordat är emellertid av den beskaffenhet,
att för deras genomförande kräves ändring i förordningen den 30 juni 1943
(nr 570) om anställande av distriktsbarnmorskor in. in. Vidare behandlas
i utredningen jämväl frågor som direkt avser ändringar i nämnda förordning.
Över utredningens förslag har yttranden avgivits av statskontoret, styrelsen
för statens institut för folkhälsan, länsstyrelserna i samtliga län
utom Norrbottens län, efter hörande av vederbörande förste provinsialläkare
och i förekommande fall förste stadsläkare, samtliga landstings förvaltningsutskott
utom Kalmar läns södra och Värmlands läns, Stockholms
stadsfullmäktige, stadsfullmäktige i Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg
och Gävle, styrelserna för Svenska landstingsförbundet och Svenska
stadsförbundet, Svenska barnmorskeförbundet, Sveriges läkarförbund,
Svenska läkaresällskapet, Svensk sjuksköterskeförening, styrelsen för barnmorskeläroanstalten
i Göteborg, Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters riksförbund,
Högerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Svenska
landsbygdens kvinnoförbund och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 130
Beträffande det huvudsakliga innehållet i utredningens förslag och i yttrandena
över detsamma ävensom beträffande mitt ställningstagande till anslagsfrågorna
och de organisatoriska spörsmålen får jag hänvisa till den
tidigare nämnda propositionen nr 129.
Vidare har medicinalstyrelsen med skrivelse den 15 december 1954 överlämnat
ett av utredningen angående den öppna förlossningsvården utarbetat
förslag till nytt reglemente för barnmorskor. I samband därmed har utredningen
föreslagit, att 6 § i 1943 års förordning skall upphöra att gälla.
Över utredningens förslag till nytt reglemente för barnmorskor har
yttranden avgivits av styrelserna för svenska landstingsförbundet och
svenska stadsförbundet samt Sveriges läkarförbund och svenska barnmorskeförbundet.
Jag anhåller nu att till närmare behandling få upptaga frågan om den
författningsmässiga regleringen av ändringsförslagen såvitt de angår distriktsbarnmorskornas
anställningsförhållanden m. in. Jag har därvid
funnit lämpligast att ersätta den nu gällande förordningen om anställande
av distriktsbarnmorskor m. in. med en ny förordning, benämnd förordning
om distriktsbarnmorskor. I det följande kommer jag att behandla bestämmelserna
i den ordning, vari de upptagits i den föreslagna förordningen.
1 §•
19b3 års förordning. För tillgodoseende av barnaföderskornas behov av
förlossningshjälp skall jämlikt 1 § i 1943 års förordning riket vara indelat
i barnmorskedistrikt. Varje landstingsområde samt varje stad, som icke
deltager i landsting, skall utgöra ett barnmorskedistrikt. Medicinalstyrelsen
äger dock förordna, att stad, som ej deltager i landsting, skall undantagas
från distriktsindelningen, under villkor att staden träffar avtal med tillräckligt
antal barnmorskor att fullgöra distriktsbarnmorskas uppgifter
inom förlossningsvården.
Utredningen. Utredningen har föreslagit att städer utanför landsting skall
erbjudas ett mera tidsenligt alternativ till distriktsbarnmorskorna än de
s. k. avtalsbarnmorskorna. Enligt utredningen bör den mest rationella organisationen
vara att ha heltidsanställda barnmorskor för den förebyggande
mödravården och låta stadens förlossningsanstalt, som ju likväl har jourtjänst
hela dygnet, svara för erforderlig beredskap för hemförlossningar
eller i varje fall störtförlossningar. Där huvudmannen så önskar och överenskommelse
kan träffas med förlossningsanstalt bör sålunda hinder icke
möta mot att staden av medicinalstyrelsen undantages från distriktsindelningen,
givetvis förutsatt att den förebyggande mödravården är väl utbyggd
och har särskilda barnmorskor.
Departementschefen. Paragrafen motsvarar 1 § i 1943 års förordning.
I proposition nr 129 har jag förordat att medicinalstyrelsen skall äga från
distriktsindelningen undantaga icke blott stad utanför landsting utan jäm
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 130
väl annat område med tillgång till centralt belägen förlossningsanstalt. Bifall
till vad jag sålunda föreslagit föranleder ändring av bestämmelserna
i 1 § andra stycket i 1943 års förordning. I bestämmelserna bör emellertid
icke närmare preciseras under vilka villkor undantag får göras. En av förutsättningarna
därför bör dock vara, att organisationen på ett tillfredsställande
sätt är ordnad i huvudsak enligt den av utredningen som typ D
betecknade organisationsformen. Den förebyggande mödravården bör sålunda
vara väl utbyggd och ha särskilda barnmorskor, och vidare bör
områdets förlossningsanstalt ha att svara för erforderlig beredskap for
hemförlossningar.
I anslutning till den nya landstingslagen föreslås därjämte att uttrycken
landstingsområde och landsting utbytes mot benämningen landstingskommun.
2 §•
1U3 års förordning. Enligt 2 § tillkommer ledningen av barnmorskeväsendet
inom varje barnmorskedistrikt en barnmorskestyrelse. Sådan styrelse
är inom distrikt, som utgöres av landstingsområde, hälsovårdsberedningen
och inom distrikt, som utgöres av stad, efter dess bestämmande hälsovårdsnämnden
eller en särskild styrelse. Sådan styrelse skall bestå av förste stadsläkaren
eller dennes ställföreträdare som ordförande samt två av stadsfullmäktige
för fyra år i sänder valda ledamöter jämte lika många suppleanter.
På framställning av staden äger Konungen dock medgiva den ändring
av styrelsens sammansättning, som kan finnas påkallad. Närmare bestämmelser
om barnmorskestyrelsernas verksamhet meddelas jämlikt ifrågavarande
paragraf av Konungen. Med stöd härav har Kungl. Maj .t den 31
december 1943 (nr 938) utfärdat ett särskilt reglemente för barnmorskestyrelserna
i riket.
Utredningen. Utredningen erinrar om att hälsovårdsberedningen är det
ledande landstingsorganet såväl då det gäller barnmorskeväsendet i allmänhet
som då fråga är om den förebyggande mödravården och distriktsvården.
Denna samordning är förmånlig, anför utredningen, och måste
även anses nödvändig för ett förverkligande av den av utredningen föreslagna
organisationstypen C, distriktssköterske-barnmorskor. Med hänsyn
härtill anser utredningen anledning saknas att i detta hänseende föreslå
någon ändring.
Vad angår ledningen av distriktsvården i stad utanför landsting anför
utredningen.
Den för stad utanför landsting föreskrivna huvudregeln, att hälsovårdsnämnden
skall vara barnmorskestyrelse, äger endast tillämpning i Gävle,
och möjligheten att i stad tillsätta särskild barnmorskestyrelse har i praktiken
icke utnyttjats. För närvarande tjänstgör sjukhusdirektionen som
barnmorskestyrelse i Stockholm, Göteborg och Malmö samt hälso- och sjukvårdsstyrelsen
i Norrköping och Hälsingborg. Med hänsyn till barnmorske
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 130
ärendenas ringa betydelse i städerna utanför landsting synes det icke erforderligt
att organisationen göres beroende av Kungl. Maj:ts prövning i
varje särskilt fall eller att den eljest bindes genom detaljerade bestämmelser.
Utredningen föreslår därför, att 2 § förordningen om anställande av
distriktsbarnmorskor m. m. ändras så, att »lämplig kommunal nämnd efter
stadsfullmäktiges bestämmande» skall vara barnmorskestyrelse i stad utanför
landsting.
\ idare föreslår utredningen, att närmare bestämmelser om barnmorskestyrelsernas
verksamhet skall utfärdas av respektive huvudmän i stället
för Kungl. Maj :t.
Remissyttrandena. Förslaget att i stad utanför landsting låta stadsfullmäktige
bestämma vilken kommunal nämnd som skall vara barnmorskestyrelse
har icke föranlett någon erinran vid remissbehandlingen. Även
förslaget att slopa det nuvarande reglementet för barnmorskestyrelserna
och i stället överlåta åt landstinget eller stadsfullmäktige att, där så befinnes
påkallat, fastställa instruktion för styrelserna har godtagits av remissinstanserna.
Styrelsen för svenska stadsförbundet och förste stadsläkaren i Gävle
ifrågasätter dock behovet av särskild barnmorskestyrelse i stad, som ej
deltar i landsting. De uppgifter, som enligt gällande bestämmelser ålagts
barnmorskestyrelserna, kan enligt styrelsen för svenska stadsförbundet
fullgöras av — såsom i realiteten sker redan nu — sjukvårdsberedningen.
I varje fall anser styrelsen att något behov av särskild barnmorskestyrelse
i dylika städer icke föreligger i de fall, då städerna acceptera förslaget
om att låta den öppna förlossningsvården ombesörjas av förlossningsanstalterna.
Förste stadsläkaren i Gävle framför liknande synpunkter men
finner frågan vara av den karaktären, att den bör upptagas till behandling
i samband med den pågående revisionen av sjukhuslagstiftningen.
Ett par remissmyndigheter — förvaltningsutskotten i Kalmar läns norra
och Älvsborgs läns landsting — säger sig ifrågasätta om benämningen barnmorskestyrelse
behöver bibehållas. Förstnämnda utskott uttalar därvid
bl. a., att den särskilda benämningen barnmorskestyrelse föranlett att statens
pensionsanstalt ansett sig böra registrera landstingens barnmorskestyrelser
som särskilda huvudmän.
Sveriges läkarförbund framhåller nödvändigheten av att lasarettsläkare
vid kvinnoklinik inom sjukvårdsområdet anknytes till barnmorskestyrelserna.
Depai tementschefen. Inom landstingskommun bör ledningen av barnmorskeväsendet
liksom hittills utövas av det organ inom landstinget som
närmast utövar ledningen av landstingskommunens hälso- och sjukvårdande
verksamhet i övrigt, dvs. hälso- och sjukvårdsstyrelsen. Att göra
någon ändiing härutinnan har icke heller ifrågasatts vare sig av utredningen
eller remissinstanserna.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 130
Beträffande stad utanför landsting har möjligheten att tillsätta särskild
barnmorskestyrelse icke utnyttjats i praktiken. Det har befunnits andamålsenligare
att uppdraga ledningen åt den kommunala direktion eller
styrelse som omhänderhar administrationen av stadens Övriga sjukvård.
Endast i en stad utövas ledningen av hälsovårdsnämnd.
Tillräckliga skäl för att, såsom i några remissyttranden ifrågasatts, i
förevarande sammanhang slopa begreppet barnmorskestyrelse för städer
utanför landsting anser jag icke föreligga. Däremot synes det mig icke vara
erforderligt eller — vid beaktande av hur praxis utvecklat sig — ens lämpligt
att i en förordning på detta område ha kvar detaljerade bestämmelser
om barnmorskestyrelsernas sammansättning. Ifrågavarande städer bör i
stället ha frihet att — utan särskilt tillstånd av Kungl. Maj :t till barnmorskestyrelse
utse den kommunala nämnd eller styrelse som befinnes
lämpligast. Styrelsen eller direktionen för stadens sjukhus torde väl i regel
vara särskilt lämpad att omhänderha ledningen även av barnmorskeväsendet
inom den öppna vården, bl. a. med hänsyn till den samordning mellan
den öppna och slutna vården som föreslås i vissa fall skola kunna äga rum.
I förordningen bör därför enligt min mening endast stadgas, att inom barnmorskedistrikt,
som utgöres av stad, skall den kommunala namnd som
stadsfullmäktige bestämmer vara barnmorskestyrelse.
I likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag det icke heller
påkallat att låta Kungl. Maj :t i detalj reglera barnmorskestyrelsernas verksamhet.
Det bör i stället här — liksom beträffande andra jämförbara styrelser
t. ex. distriktsvårdsstyrelse — ankomma på huvudmännen att utfärda
och fastställa de instruktioner, som kan vara erforderliga. En bestämmelse
härom har upptagits i andra stycket i förevarande paragraf.
Med hänsyn till vad jag sålunda anfört bör det nuvarande, av Kungl.
Maj :t utfärdade reglementet för barnmorskestyrelserna i riket upphävas.
Jag vill därvid erinra om att reglementet innehåller vissa bestämmelser
av allmän betydelse. Sålunda finns en bestämmelse om skyldighet för
barnmorskestyrelse att årligen avge berättelse, bl. a. till medicinalstyrelsen,
över verksamheten under det nästföregående året. Såsom utredningen föreslagit
kan denna bestämmelse lämpligen överflyttas till kungörelsen den
30 juni 1947 (nr 429) om statsbidrag till avlöning åt distriktsbarnmorskor
m. m. Reglementet innehåller vidare en allmän bestämmelse om ratt att
överklaga barnmorskestyrelses beslut bos medicinalstyrelsen om beslutet
förmenas icke ha tillkommit i behörig ordning eller eljest strida mot lag
eller författning. Det torde icke finnas någon anledning att bibehålla en
sådan speciell besvärsbestämmelse. 1 stället bör de allmänna reglerna om
kommunalbesvär gälla med länsstyrelserna och Kungl. Maj :t som besvärsinstanser.
Ifrågavarande särbestämmelse bör därför utan vidare kunna
upphävas.
Övriga föreskrifter i reglementet avser främst reglering av barnmorske
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 130
styrelsernas åligganden, och denna reglering bör, söm jag redan nämnt,
lämpligen ske i särskilda av huvudmännen fastställda instruktioner.
3 §•
19t3 års förordning. I 3 § regleras själva anställningen av distriktsbarnmorskor.
Sålunda skall barnmorskestyrelsen för distriktet anställa det antal
distriktsbarnmorskor, som medicinalstyrelsen efter förslag av barnmorskestyrelsen
bestämmer. Anställningen skall ske tills vidare med viss i anställningsavtalet
bestämd uppsägningstid. Styrelsen skall anvisa distriktsbarnmorska
visst område inom distriktet, där hon i första hand skall utöva
sin verksamhet, samt bestämma hennes stationeringsort.
Departementschefen. 3 § i 1943 års förordning har oförändrad överförts
till den föreslagna förordningen.
4 §•
1943 års förordning. 4 § handlar om distriktsbarnmorskas åligganden.
Sålunda aligger det distriktsbarnmorska 1) att utan ersättning av den
vårdade lämna förvård åt havande kvinnor, biträda vid förlossning i hemmet
och lämna eftervård åt kvinnor, som efter förlossning vårdas i hemmet,
2) att tjänstgöra å förlossningsanstalt, som drives eller erhåller driftbidrag
av landstinget eller staden, 3) att biträda i förebyggande mödra- och
barnavård och vid barnavårdsnämnds befattning med ärenden om mödrahjälp,
samt 4) att biträda i sådan sjukvård, som utövas i hemmen.
Tjänstgöring, som avses under 2)—4), åligger distriktsbarnmorskan endast
i den mån barnmorskestyrelsen anvisat henne sådan tjänstgöring.
Såvitt avser befattning med ärenden om mödrahjälp må sådan anvisning
meddelas endast efter framställning av barnavårdsnämnd. Medicinalstyrelsen
har att utfärda närmare föreskrifter rörande den omfattning, i vilken
distriktsbarnmorska må anlitas för hemsjukvård.
Utredningen. I fråga om distriktsbarnmorskas biträde i den förebyggande
mödravården föreslår utredningen, att de nuvarande bestämmelserna ändras
sålunda, att det skall åligga distriktsbarnmorska att biträda inom den
förebyggande mödravården, försåvitt icke barnmorskestyrelsen av särskild
anledning annat bestämt. En sådan formulering skulle enligt utredningen
bättre motsvara förhållandena sådana de bör vara.
Vidare föreslår utredningen en omformulering av bestämmelsen om distriktsbarnmorskas
biträdande i sjukvård. Enligt den nuvarande bestämmelsen
far hon endast biträda i sådan sjukvård, som utövas i hemmen. Även
en sjuksköterske-barnmorska bör enligt utredningen utöva endast sjukvård
av sådant slag som kan utövas i hemmen, men hon bör icke vara förhindrad
att utöva denna sjukvård även t. ex. på sin mottagning. All sjukvård,
som till sin art kan tänkas utövas i hemmen, bör en sjuksköterskebarnmorska
kunna anförtros utan avseende på platsen för vårdens med
-
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 130
delande. Då utredningen finner det osäkert, om detta kan ske med bestämmelsens
nuvarande lydelse föreslår utredningen, att bestämmelsen ändras
till att avse sjukvård, som kan utövas i hemmen.
Departementschefen. Frågan om distriktsbarnmorskas deltagande i den
förebyggande mödravården har jag närmare behandlat i proposition nr 129.
Jag har därvid i huvudsak anslutit mig till utredningens förslag härutinnan.
Mitt ställningstagande bör föranleda omformulering på sätt utredningen
föreslagit av den nuvarande bestämmelsen om distriktsbarnmorskas biträde
i den förebyggande mödravården.
Även bestämmelsen om distriktsbarnmorskas biträdande i sjukvård
synes mig böra ändras i enlighet med utredningens förslag. Distriktsbarnmorska
bör, såsom jag antytt i proposition nr 129, få utöva allmänt förekommande
sjukvård av sådant slag som kan utövas i hemmen. Om denna
sjukvård sedan utövas i hemmen, i särskild mottagningslokal eller å annan
liknande plats saknar uppenbarligen betydelse. Det är omfattningen av
sjukvården som skall avgränsas och icke platsen för dess utövande.
Övriga föreskrifter i denna paragraf har oförändrade överflyttats från
4 § i 1943 års förordning.
5 §•
1943 års förordning. Enligt 5 § äger medicinalstyrelsen, om den finner
antalet distriktsbarnmorskor inom visst distrikt uppenbarligen överstiga
behovet, ålägga barnmorska inom sådant distrikt att antaga anställning,
som erbjudes henne av barnmorskestyrelse inom annat distrikt.
Departementschefen. 5 § i den föreslagna förordningen överensstämmer
med samma paragraf i 1943 års förordning.
6 §•
1943 års förordning. I 7 § i 1943 års förordning finns vissa bestämmelser
om distriktsbarnmorskas löneförmåner in. in. Sålunda föresltrives att distriktsbarnmorska
skall åtnjuta kontant lön med minst det belopp, som
enligt vad särskilt är stadgat utgör förutsättning för att statsbidrag till
hennes avlöning skall utgå.
Vidare sägs, att distriktsbarnmorska kostnadsfritt skall erhålla all för
hennes arbetsuppgifter erforderlig utrustning och förbrukningsmateriel.
Om hinder icke möter skall hon beredas särskilt rum för mottagning samt,
om det kan ske utan oskälig kostnad, fri telefon.
Därjämte skall distriktsbarnmorska äga åtnjuta dels fri sjukvård enligt
bestämmelserna för innehavare av närmast jämförbara bctattningai i landstingskommunens
eller stadens tjänst, dels ock utan minskning av lönen
semester under trettio dagar årligen å tid, som barnmorskestyrelsen bestämmer.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 130
Paragrafen innehåller jämväl utförliga bestämmelser om distriktsbarnmorskas
rätt till ersättning för resor i tjänsten. För kostnad i anledning
av färd från bostadsorten till annan tjänstgöringsort och åter eller mellan
två dylika tjänstgöringsorter skall distriktsbarnmorska erhålla ersättning
efter vad som föreskrives i gällande resereglemente beträffande rese- och
traktamentsklass III D. Om distriktsbarnmorska företar resa för tjänstgöring,
som avses i 4 § första stycket punkt 1), är hon berättigad till ersättning
för resekostnaderna enligt vad som föreskrives beträffande reseklass
III i nämnda reglemente. Om hon företar resa för tjänstgöring, som
avses i 4 § första stycket punkterna 3) eller 4), är hon berättigad till ersättning
för resekostnaderna i den omfattning, i vilken ersättning för sådana
resekostnader utgår till distriktssköterska, som är anställd hos landstinget
eller staden.
Ifrågavarande paragraf innehåller slutligen bestämmelser om distriktsbarnmorskas
rätt till flyttningsersättning. Då hon ålägges tjänstgöring,
som nödgar henne att flytta till annan ort, äger hon sålunda uppbära ersättning
för flyttningskostnad enligt de bestämmelser, som gäller för de
statens befattningshavare, som är hänförda till rese- och traktamentsklass
III D i gällande resereglemente.
Utredningen. Såvitt angår de nuvarande bestämmelserna om distriktsbarnmorskas
lön och rätt till erforderlig utrustning och förbrukningsmateriel
m. in. föreslår utredningen icke någon ändring.
Bestämmelserna om reseersättning anser utredningen däremot böra
ändias. Efter att ha konstaterat att de gällande bestämmelserna är invecklade
anför utredningen följande.
Särskilt otillfredsställande synes det vara, att icke samma resereglemente
ga ler för barnmorskornas hela verksamhet utan att statens reglemente skall
aberopas för vissa resor och huvudmannens för andra. Även om skiljaktigheterna
mellan reglementena numera äro obetydliga bör en dvlik konstruktion
uppenbarligen undvikas om så är möjligt. Utredningen kan icke finna,
att det föreligger något sakligt behov av att ha olika formulerade bestämmelser
för olika slag av resor. Dessutom synes det angeläget, att samma
bestämmelser gäller för distriktsbarnmorskor och distriktssköterskor, då
man för framtiden får räkna med ett växande antal kombinerade befattningar.
För distriktssköterskorna gäller för närvarande 7 § 2 mom. kungörelsen
den 28 juni 1935 (nr 428) om statsbidrag till distriktsvård, vari
det stadgas, att distriktssköterska skall »åtnjuta ersättning för kostnader
för resor i tjänsten enligt av landstinget fastställda grunder samt i den
ordning och omfattning distriktsvårdsstyrelsen bestämmer». Enligt utredningens
mening bör det utan olägenhet kunna anförtros åt huvudmännen
att även bestämma grunderna för distriktsbarnmorskornas reseersättningar.
Att statsbidrag utgår till vissa av resorna — resor för förlossning och
eftervård enligt 3 § 2 mom. SFS nr 429/1947 och resor för hembesök i förebyggande
mödravård enligt 10 § 2 mom. SFS nr 396/1944 — torde ej utgöra
hinder för en omformulering av bestämmelserna till överensstämmelse med
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 130
vad som gäller för distriktssköterskor. Anmärkas må, att samma statsbidrag
för närvarande utgår till distriktssköterskors resor för hembesök i förebyggande
barnavård.
Specialbestämmelsen om rätt till flyttningskostnadsersättning anser utredningen
kunna kvarstå, ehuru den har ringa praktisk betydelse. Traktamentsklassen
D bör dock i anslutning till nu gällande resereglemente ändras
till C.
Remissyttrandena. Utredningens förslag beträffande de frågor som behandlas
i förevarande paragraf tillstyrkes eller lämnas utan erinran i så gott
som samtliga remissyttranden. Allmänt hetecknas förslagen som välgrundade.
Endast i något enstaka yttrande har kritiska synpunkter kommit
till uttryck. Beträffande den föreslagna bestämmelsen om reseersättning
anför sålunda förste provinsialläkaren i Kronobergs län att man genom
förslaget att låta landsting och stadsfullmäktige fastställa grunderna för ersättningen
visserligen skulle kunna avpassa ersättningen efter olika förhållanden
inom olika delar av landet, men att man därigenom också riskerar att
få allt för stora variationer i kostnaderna för samma prestation. Ersättningsnormerna
bör, framhålles det, lämpligen vara lika för distriktssköterska
och distriktsbarnmorska. Även förvaltningsutskottet i Jönköpings läns
landsting understryker angelägenheten av att reseersättningen blir lika
för distriktsbarnmorskor och distriktssköterskor. Det bör emellertid enligt
utskottets mening ankomma på huvudmannen att fastställa grunderna för
ersättningen. Förvaltningsutskotten i Skaraborgs och Blekinge läns landsting
ifrågasätter, huruvida icke bestämmelserna om distriktsbarnmorskas
rätt till fri sjukvård och semester bör utgå ur förordningen. Därvid framhålles,
att dessa förmåner numera regleras genom centralt träffade avtal.
Även förvaltningsutskottet i Kalmar läns norra landsting anser att bestämmelsen
om fri sjukvård bör kunna utgå och förvaltningsutskottet i Kronobergs
läns landsting föreslår, att i fråga om distriktsbarnmorskas rätt till
semester i förordningen skall hänvisas till de bestämmelser därom som
gäller för innehavare av närmast jämförbara befattningar i landstingets
eller stadens tjänst. Vidare anser förvaltningsutskottet i Blekinge läns landsting
att jämväl bestämmelsen om rätt till flyttningsersättning utan olägenhet
bör kunna utgå.
Departementschefen. I likhet med utredningen ifrågasätter jag icke att
göra någon ändring i de bestämmelser i den nu gällande förordningen som
handlar om distriktsbarnmorskas kontanta lön samt hennes rätt till utrustning
och förbrukningsmateriel in. m.
Såsom framhållits i vissa remissyttranden torde det däremot icke vara
erforderligt att i en förordning av ifrågavarande slag ha kvar bestämmelser
om rätt till sjukvård och semester. Distriktsbarnmorskornas anställningsförhållanden
regleras nämligen numera genom centrala överenskommelser
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 130
och det finns då icke någon anledning att bibehålla författningsbestämmelser
på detta område.
Bestämmelserna om distriktsbarnmorskas rätt till ersättning för resor
i tjänsten torde utan olägenhet kunna förenklas. Såsom utredningen funnit
synes något sakligt behov icke föreligga av att ha olika formulerade bestämmelser
för olika slag av resor. Vidare är det angeläget att samma
bestämmelser gäller för distriktsbarnmorskor och distriktssköterskor bl. a.
med hänsyn till det växande antal kombinerade sådana befattningar som
man räknar med. Jag biträder därför utredningens förslag att anförtro åt
huvudmännen att fastställa grunderna för reseersättning. Någon risk för
att därigenom alltför stora variationer i ersättningsnormerna skulle uppkomma
anser jag icke föreligga.
Bestämmelsen om distriktsbarnmorskas rätt till flyttningsersättning synes
— även om den har ringa praktisk betydelse — böra bibehållas t. v.,
dock med den ändringen, att traktamentsklassen i anslutning till det nu
gällande resereglementet bestämmes till C i stället för D.
7 §•
1943 års förordning. Enligt 9 § har landsting och stad, som ej deltar i landsting,
att bestrida såväl kostnader för lön och andra förmåner till distriktsbarnmorska
inom distriktet som de övriga utgifter, vilka sammanhänger
med barnmorskans verksamhet.
Departementschefen. Bestämmelsen om vem som skall svara för kostnaderna
för distriktsbarnmorskas verksamhet har överförts till 7 § i den
föreslagna förordningen med allenast den formella jämkningen, att begreppet
landstingskommun införts.
Tillsynen över distriktsbarnmorskas verksamhet
1943 års förordning. Den nu gällande förordningen innehåller en särskild
bestämmelse om tillsyn över distriktsbarnmorskas verksamhet. Sålunda
stadgas i 6 § att den omedelbara tillsynen över distriktsbarnmorska
åligger den tjänsteläkare, inom vars tjänstgöringsområde barnmorskans
stationeringsort är belägen.
Utiedningen. Utredningen framhåller, att den omedelbara tillsynen över
barnmorskorna, förmanskapet, jämlikt 6 § i 1943 års förordning icke är
beroende av tjänstgöringsområdet utan av stationeringsorten — vilken är
densamma som bostadsorten — under det att enligt 5 § i nu gällande reglemente
för barnmorskor tillsynen åligger tjänsteläkarna, envar inom hans
tjänsteområde. Sistnämnda stadgande måste enligt utredningen tolkas såsom
avseende de barnmorskor, vilka tjänstgör inom tjänsteläkarnas distrikt.
Utredningen har funnit, att den ordning som avses i reglementet
är lämpligare än den som gäller enligt förordningen. Det är, säger utred
-
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 130
ningen, icke praktiskt möjligt att genomföra en ordning som ålägger en
tjänsteläkare att öva tillsyn över en barnmorskas verksamhet inom ett
annat tjänsteläkardistrikt. Med utgångspunkt från de faktiska förhållandena
finner utredningen det sålunda naturligare, att varje tjänsteläkare
svarar för tillsynen över den barnmorskeverksamhet som utövas inom hans
distrikt. Några olägenheter av att en barnmorska på detta sätt kan komma
att erhålla mer än en förman är enligt utredningens mening icke att befara.
En sådan ordning gäller också redan för distriktssköterskor. Utredningen
har därför funnit sig böra föreslå, att den ordning, som gäller enligt reglementet,
i princip bibehålies. Vid sådant förhållande borde bestämmelserna
i 6 § i 1943 års förordning ändras till överensstämmelse härmed. Då det
emellertid icke torde kunna anses påkallat att över huvud taget reglera
förmanskapet i förordningen utan det bör vara tillfyllest om detta sker i
reglementet, har utredningen föreslagit att 6 § i 1943 års förordning skall
upphöra att gälla.
Remissyttrandena. I yttrandena framställes icke någon erinran mot utredningens
nu ifrågavarande förslag.
Departementschefen. Jag delar utredningens uppfattning, att det icke kan
anses påkallat att i förordningen ha kvar bestämmelser om förmanskapet
beträffande distriktsbarnmorskor. Bestämmelser härom liksom beträffande
vad i övrigt skall gälla om barnmorskornas subordinationsförhållanden bör
lämpligen intagas i reglementet för barnmorskor. I den föreslagna förordningen
om distriktsbarnmorskor har därför icke upptagits någon bestämmelse
som motsvarar 6 § i 1943 års förordning.
Ikraftträdande m. in.
Departementschefen. Med hänsyn till de omfattande ändringar av förevarande
bestämmelser som jag förordat, har jag, som jag förut nämnt, ansett
lämpligast att ersätta 1943 års förordning med en helt ny förordning.
De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 januari 1956. I enlighet
med vad jag anfört vid behandlingen av 2 § i förslaget bör i samband
därmed reglementet den 31 december 1943 (nr 938) för barnmorskestyrelserna
i riket upphävas.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga elt i enlighet med
det anförda inom inrikesdepartementet upprättat förslag till förordning om
distriktsbarnmorskor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:l Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Åke Eklöf
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1005. 1 samt. Nr 130
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1955:352 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om distriktsbammorskor. a1 i texten
- S2LU 1955:7 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om distriktsbarnmorskor dels o c k i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten