Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om distriktsbarnmorskor

1955-02-25 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:130, Med förslag till förordning om distriktsbarnmorskor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 130

1

Nr 130

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om distriktsbarnmorskor; given Stockholms slott

den 25 februari 1955.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om distriktsbarnmorskor.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Hedlund

Propositionens innehåll

I propositionen föreslås att förordningen den 30 juni 1943 (nr 570) om

anställande av distriktsbarnmorskor m. m. skall ersättas med en ny förordning.

De ändrade bestämmelserna anknyter i huvudsak till det förslag

angående barnmorskeväsendets organisation och den förebyggande mödravården

m. m., som framlägges genom proposition nr 129.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 130

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 130

(Gällande bestämmelser)

Förordning den 30 juni 1943 (nr 570)

om anställande av distriktsbarnmorskor

in. m.

1 §•

För tillgodoseende av barnaföderskors

behov av förlossningshjälp

skall riket vara indelat i barnmorskedistrikt.

Varje landstingsområde samt varje

stad, som icke deltager i landsting,

skall utgöra ett barnmorskedistrikt.

Medicinalstyrelsen äger

dock förordna, att stad, som ej deltager

i landsting, skall undantagas

från distriktsindelningen, under villkor

att staden träffar avtal med tillräckligt

antal barnmorskor att fullgöra

distriktsbarnmorskas uppgifter

inom förlossningsvården.

2 §•

Ledningen av barnmorskeväsendet

inom varje barnmorskedistrikt

tillkommer en barnmorskestyrelse.

Sådan styrelse är inom distrikt, som

utgöres av landstingsområde, den

hälsovårdsberedning, varom stadgas

i lagen om landsting, samt inom distrikt,

som utgöres av stad, efter

dess bestämmande hälsovårdsnämnden

eller en styrelse, bestående av

förste stadsläkaren eller dennes

ställföreträdare som ordförande

samt två av stadsfullmäktige för fyra

år i sänder valda ledamöter jämte

enahanda antal för samma tid utsedda

suppleanter. På framställning

av staden äger Konungen medgiva

(Kungl. Maj.ts förslag)

Förslag

till

Förordning om distriktsbarnmorskor

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För tillgodoseende av barnaföderskors

behov av förlossningshjälp

skall riket vara indelat i barnmorskedistrikt.

Varje landstingskommun samt

varje stad, som icke tillhör landstingskommun,

skall utgöra ett barnmorskedistrikt.

Medicinalstyrelsen

äger dock förordna, att stad, som ej

tillhör landstingskommun, ävensom

annat område med tillgång till centralt

belägen förlossningsanstalt

skall undantagas från distriktsindelningen.

2 §.

Ledningen av barnmorskeväsendet

inom varje barnmorskedistrikt

tillkommer en barnmorskestyrelse.

Sådan styrelse är inom distrikt, som

utgöres av landstingskommun, den

hålsovårdsstyrelse, varom stadgas i

landstingslagen, samt inom distrikt,

som utgöres av stad, den kommunala

nämnd som stadsfullmäktige bestämma.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 130

(Gällande bestämmelser) (Kungl. Maj.ts förslag)

den ändring av styrelsens sammansättning,

som kan finnas påkallad.

Närmare bestämmelser om barn- Instruktion för barnmorskestymorskestyrelsernas

verksamhet med- relsen fastställes av landstinget eller

delas av Konungen. stadsfullmäktige.

3 §.

Barnmorskestyrelsen skall för distriktet

anställa det antal distriktsbarnmorskor,

som medicinalstyrelsen

efter förslag av barnmorskestyrelsen

bestämmer. Anställningen

skall ske tills vidare med viss i anställningsavtalet

bestämd uppsägningstid.

Barnmorskestyrelsen skall anvisa

distriktsbarnmorska visst område

inom distriktet, där hon i första

hand skall utöva sin verksamhet,

samt bestämma hennes stationeringsort.

4 §•

Det åligger distriktsbarnmorska:

1) att utan ersättning av den

vårdade lämna förvård åt havande

kvinnor, biträda vid förlossning i

hemmet och lämna eftervård åt

kvinnor, som efter förlossning vårdas

i hemmet;

2) att tjänstgöra å förlossningsanstalt,

som drives eller erhåller

driftbidrag av landstinget eller staden;
3)

att biträda i förebyggande

mödra- och barnavård och vid barnavårdsnämnds

befattning med

ärenden om mödrahjälp; samt

4) att biträda i sådan sjukvård,

som utövas i hemmen.

3 §.

Barnmorskestyrelsen skall för distriktet

anställa det antal distriktsbarnmorskor,

som medicinalstyrelsen

efter förslag av barnmorskestyrelsen

bestämmer. Anställningen

skall ske tills vidare med viss i anställningsavtalet

bestämd uppsägningstid.

Barnmorskestyrelsen skall anvisa

distriktsbarnmorska visst område

inom distriktet, där hon i första hand

skall utöva sin verksamhet, samt bestämma

hennes stationeringsort.

4 §•

Det åligger distriktsbarnmorska:

1) att utan ersättning av den vårdade

lämna förvård åt havande kvinnor,

biträda vid förlossning i hemmet

och lämna eftervård åt kvinnor,

som efter förlossning vårdas i hemmet;
2)

att biträda i förebyggande mödravård,

försåvitt icke barnmorskestyrelsen

av särskild anledning annat

bestämt;

3) att tjänstgöra å förlossningsanstalt,

som drives eller erhåller

driftbidrag av landstingskommunen

eller staden;

4) att biträda i förebyggande barnavård

och vid barnavårdsnämnds

befattning med ärenden om mödrahjälp;

samt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 130

(Gällande bestämmelser)

Tjänstgöring, som avses i första

stycket under 2)—4), åligger distriktsbarnmorska

allenast i den

mån barnmorskestyrelsen anvisat

henne sådan tjänstgöring. Såvitt avser

befattning med ärenden om mödrahjälp

må sådan anvisning meddelas

allenast efter framställning av

barnavårdsnämnd.

Det ankommer på medicinalstyrelsen

att utfärda närmare föreskrifter

rörande den omfattning, i vilken distriktsbarnmorska

må anlitas för

hemsjukvård.

5 §■

Finner medicinalstyrelsen antalet

distriktsbarnmorskor inom visst distrikt

uppenbarligen överstiga behovet,

äger styrelsen ålägga barnmorska

inom sådant distrikt att antaga

anställning, som erbjudes henne

av barnmorskestyrelse inom annat

distrikt.

6 §•

Den omedelbara tillsynen över distriktsbarnmorska

åligger den tjänsteläkare,

inom vars tjänstgöringsområde

barnmorskans stationeringsort

är belägen.

7 §•

Distriktsbarnmorska skall åtnjuta

kontant lön med minst det belopp,

som enligt vad särskilt är stadgat är

förutsättning för att statsbidrag till

hennes avlöning skall utgå.

Distriktsbarnmorska skall tillika

kostnadsfritt erhålla all för hennes

arbetsuppgifter erforderlig utrust
-

(Kungl. Maj:ts förslag)

5) att biträda i sådan sjukvård,

som kan utövas i hemmen.

Tjänstgöring, som avses i första

stycket under 3)—5), åligger distriktsbarnmorska

allenast i den

mån barnmorskestyrelsen anvisat

henne sådan tjänstgöring. Såvitt avser

befattning med ärenden om

mödrahjälp må sådan anvisning

meddelas allenast efter framställning

av barnavårdsnämnd.

Det ankommer på medicinalstyrelsen

att utfärda närmare föreskrifter

rörande den omfattning, i vilken

distriktsbarnmorska må anlitas för

hemsjukvård.

5 §•

Finner medicinalstyrelsen antalet

distriktsbarnmorskor inom visst distrikt

uppenbarligen överstiga behovet,

äger styrelsen ålägga barnmorska

inom sådant distrikt att antaga

anställning, som erbjudes henne av

barnmorskestyrelse inom annat distrikt.

6 §•

Distriktsbarnmorska skall åtnjuta

kontant lön med minst det belopp,

som enligt vad särskilt är stadgat är

förutsättning för att statsbidrag till

hennes avlöning skall utgå.

Distriktsbarnmorska skall tillika

kostnadsfritt erhålla all för hennes

arbetsuppgifter erforderlig utrust
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 130

(Gällande bestämmelser)

ning och förbrukningsmateriel. Där

hinder härför icke möter, skall distriktsbarnmorska

beredas särskilt

rum för mottagning, varjämte, där

så utan oskälig kostnad kan ske, fri

telefon skall beredas henne.

Därjämte skall distriktsbarnmorska

äga åtnjuta dels fri sjukvård

enligt de bestämmelser, som må vara

gällande för innehavare av närmast

jämförbara befattningar i landstingets

eller stadens tjänst, dels

ock utan minskning av lönen semester

under trettio dagar årligen å

tid, som barnmorskestgrelsen bestämmer.

För kostnader i anledning av färd

från bostadsorten till annan tjänstgöringsort

och åter eller mellan två

dylika tjänstgöringsorter skall distriktsbarnmorska

erhålla ersättning

efter vad som föreskrives i gällande

resereglemente beträffande

rese- och traktamentsklass 111 D.

Företager distriktsbarnmorska resa

för tjänstgöring, som avses i 4 §

första stycket under 1), skall hon

vara berättigad till ersättning för

resekostnaderna enligt vad som föreskrives

beträffande reseklass III i

nämnda reglemente. Företager distriktsbarnmorska

resa för tjänstgöring,

som avses i A § första stycket

under 3) eller A), skall hon vara berättigad

till ersättning för resekostnaderna

i den omfattning, i vilken

ersättning för sådana resekostnader

utgår till distriktssköterska, som är

anställd hos landstinget eller staden.

Då barnmorskestyrelsen eller medicinalstyrelsen

ålägger distriktsbarnmorska

tjänstgöring, som nöd
-

(Kungl. Maj.ts förslag)

ning och förbrukningsmateriel. Där

hinder härför icke möter, skall distriktsbarnmorska

beredas särskilt

rum för mottagning, varjämte, där

så utan oskälig kostnad kan ske, fri

telefon skall beredas henne.

Distriktsbarnmorska skall åtnjuta

ersättning för kostnader för resor i

tjänsten enligt av landstinget eller

stadsfullmäktige fastställda grunder

samt i den ordning och omfattning

barnmorskestyrelsen bestämmer.

]>å barnmorskestyrelsen eller medicinalstyrelsen

ålägger distriktsbarnmorska

tjänstgöring, som nöd
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 130

(Gällande bestämmelser)

gar henne att flytta till annan ort,

äger hon uppbära ersättning för

flyttningskostnad enligt de bestämmelser,

som gälla för de statens befattningshavare,

som äro hänförda

till rese- och traktamentsklass III D

i gällande resereglemente.

(Kungl. Maj.ts förslag)

gar henne att flytta till annan ort,

äger hon uppbära ersättning för

flyttningskostnad enligt de bestämmelser,

som gälla för de statens befattningshavare,

som äro hänförda

till rese- och traktamentsklass III C

i gällande resereglemente.

(8 § har upphört att gälla.)

9 §.

Landsting och stad, som ej deltager

i landsting, hava att bestrida

såväl kostnader för lön och andra

förmåner till distriktsbarnmorska

inom distriktet som de övriga utgifter,

vilka sammanhänga med sådan

barnmorskas verksamhet.

7 §•

Landstingskommun och stad, som

ej tillhör landstingskommun, hava

att bestrida såväl kostnader för lön

och andra förmåner till distriktsbarnmorska

inom distriktet som de

övriga utgifter, vilka sammanhänga

med sådan barnmorskas verksamhet.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1956.

Genom förordningen upphävas

förordningen den 30 juni 1943 (nr

570) om anställande av distriktsbarnmorskor

in. m.; samt

reglementet den 31 december 1943

(nr 938) för barnmorskestyrelserna

i riket.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130

7

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

25 februari 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Nordenstam, Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, fråga angående ändrade

bestämmelser om anställande av distriktsbarnmorskor m. m. samt anför

därvid följande.

Förut denna dag har på min hemställan beslutats proposition till riksdagen

(nr 129) med förslag angående barnmorskeväsendets organisation och

den förebyggande mödravården m. m. Förslaget grundar sig främst på en

av medicinalstyrelsen i samråd med särskilda experter — utredningen rörande

den öppna förlossningsvården —- verkställd, med skrivelse den 21

augusti 1954 överlämnad utredning. I nämnda proposition har jag huvudsakligen

behandlat de anslagsfrågor och därmed sammanhängande organisatoriska

spörsmål, som föranledes av utredningsförslagen.

Vissa av de förslag jag där förordat är emellertid av den beskaffenhet,

att för deras genomförande kräves ändring i förordningen den 30 juni 1943

(nr 570) om anställande av distriktsbarnmorskor in. in. Vidare behandlas

i utredningen jämväl frågor som direkt avser ändringar i nämnda förordning.

Över utredningens förslag har yttranden avgivits av statskontoret, styrelsen

för statens institut för folkhälsan, länsstyrelserna i samtliga län

utom Norrbottens län, efter hörande av vederbörande förste provinsialläkare

och i förekommande fall förste stadsläkare, samtliga landstings förvaltningsutskott

utom Kalmar läns södra och Värmlands läns, Stockholms

stadsfullmäktige, stadsfullmäktige i Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg

och Gävle, styrelserna för Svenska landstingsförbundet och Svenska

stadsförbundet, Svenska barnmorskeförbundet, Sveriges läkarförbund,

Svenska läkaresällskapet, Svensk sjuksköterskeförening, styrelsen för barnmorskeläroanstalten

i Göteborg, Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters riksförbund,

Högerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Svenska

landsbygdens kvinnoförbund och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 130

Beträffande det huvudsakliga innehållet i utredningens förslag och i yttrandena

över detsamma ävensom beträffande mitt ställningstagande till anslagsfrågorna

och de organisatoriska spörsmålen får jag hänvisa till den

tidigare nämnda propositionen nr 129.

Vidare har medicinalstyrelsen med skrivelse den 15 december 1954 överlämnat

ett av utredningen angående den öppna förlossningsvården utarbetat

förslag till nytt reglemente för barnmorskor. I samband därmed har utredningen

föreslagit, att 6 § i 1943 års förordning skall upphöra att gälla.

Över utredningens förslag till nytt reglemente för barnmorskor har

yttranden avgivits av styrelserna för svenska landstingsförbundet och

svenska stadsförbundet samt Sveriges läkarförbund och svenska barnmorskeförbundet.

Jag anhåller nu att till närmare behandling få upptaga frågan om den

författningsmässiga regleringen av ändringsförslagen såvitt de angår distriktsbarnmorskornas

anställningsförhållanden m. in. Jag har därvid

funnit lämpligast att ersätta den nu gällande förordningen om anställande

av distriktsbarnmorskor m. in. med en ny förordning, benämnd förordning

om distriktsbarnmorskor. I det följande kommer jag att behandla bestämmelserna

i den ordning, vari de upptagits i den föreslagna förordningen.

1 §•

19b3 års förordning. För tillgodoseende av barnaföderskornas behov av

förlossningshjälp skall jämlikt 1 § i 1943 års förordning riket vara indelat

i barnmorskedistrikt. Varje landstingsområde samt varje stad, som icke

deltager i landsting, skall utgöra ett barnmorskedistrikt. Medicinalstyrelsen

äger dock förordna, att stad, som ej deltager i landsting, skall undantagas

från distriktsindelningen, under villkor att staden träffar avtal med tillräckligt

antal barnmorskor att fullgöra distriktsbarnmorskas uppgifter

inom förlossningsvården.

Utredningen. Utredningen har föreslagit att städer utanför landsting skall

erbjudas ett mera tidsenligt alternativ till distriktsbarnmorskorna än de

s. k. avtalsbarnmorskorna. Enligt utredningen bör den mest rationella organisationen

vara att ha heltidsanställda barnmorskor för den förebyggande

mödravården och låta stadens förlossningsanstalt, som ju likväl har jourtjänst

hela dygnet, svara för erforderlig beredskap för hemförlossningar

eller i varje fall störtförlossningar. Där huvudmannen så önskar och överenskommelse

kan träffas med förlossningsanstalt bör sålunda hinder icke

möta mot att staden av medicinalstyrelsen undantages från distriktsindelningen,

givetvis förutsatt att den förebyggande mödravården är väl utbyggd

och har särskilda barnmorskor.

Departementschefen. Paragrafen motsvarar 1 § i 1943 års förordning.

I proposition nr 129 har jag förordat att medicinalstyrelsen skall äga från

distriktsindelningen undantaga icke blott stad utanför landsting utan jäm
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 130

väl annat område med tillgång till centralt belägen förlossningsanstalt. Bifall

till vad jag sålunda föreslagit föranleder ändring av bestämmelserna

i 1 § andra stycket i 1943 års förordning. I bestämmelserna bör emellertid

icke närmare preciseras under vilka villkor undantag får göras. En av förutsättningarna

därför bör dock vara, att organisationen på ett tillfredsställande

sätt är ordnad i huvudsak enligt den av utredningen som typ D

betecknade organisationsformen. Den förebyggande mödravården bör sålunda

vara väl utbyggd och ha särskilda barnmorskor, och vidare bör

områdets förlossningsanstalt ha att svara för erforderlig beredskap for

hemförlossningar.

I anslutning till den nya landstingslagen föreslås därjämte att uttrycken

landstingsområde och landsting utbytes mot benämningen landstingskommun.

2 §•

1U3 års förordning. Enligt 2 § tillkommer ledningen av barnmorskeväsendet

inom varje barnmorskedistrikt en barnmorskestyrelse. Sådan styrelse

är inom distrikt, som utgöres av landstingsområde, hälsovårdsberedningen

och inom distrikt, som utgöres av stad, efter dess bestämmande hälsovårdsnämnden

eller en särskild styrelse. Sådan styrelse skall bestå av förste stadsläkaren

eller dennes ställföreträdare som ordförande samt två av stadsfullmäktige

för fyra år i sänder valda ledamöter jämte lika många suppleanter.

På framställning av staden äger Konungen dock medgiva den ändring

av styrelsens sammansättning, som kan finnas påkallad. Närmare bestämmelser

om barnmorskestyrelsernas verksamhet meddelas jämlikt ifrågavarande

paragraf av Konungen. Med stöd härav har Kungl. Maj .t den 31

december 1943 (nr 938) utfärdat ett särskilt reglemente för barnmorskestyrelserna

i riket.

Utredningen. Utredningen erinrar om att hälsovårdsberedningen är det

ledande landstingsorganet såväl då det gäller barnmorskeväsendet i allmänhet

som då fråga är om den förebyggande mödravården och distriktsvården.

Denna samordning är förmånlig, anför utredningen, och måste

även anses nödvändig för ett förverkligande av den av utredningen föreslagna

organisationstypen C, distriktssköterske-barnmorskor. Med hänsyn

härtill anser utredningen anledning saknas att i detta hänseende föreslå

någon ändring.

Vad angår ledningen av distriktsvården i stad utanför landsting anför

utredningen.

Den för stad utanför landsting föreskrivna huvudregeln, att hälsovårdsnämnden

skall vara barnmorskestyrelse, äger endast tillämpning i Gävle,

och möjligheten att i stad tillsätta särskild barnmorskestyrelse har i praktiken

icke utnyttjats. För närvarande tjänstgör sjukhusdirektionen som

barnmorskestyrelse i Stockholm, Göteborg och Malmö samt hälso- och sjukvårdsstyrelsen

i Norrköping och Hälsingborg. Med hänsyn till barnmorske
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 130

ärendenas ringa betydelse i städerna utanför landsting synes det icke erforderligt

att organisationen göres beroende av Kungl. Maj:ts prövning i

varje särskilt fall eller att den eljest bindes genom detaljerade bestämmelser.

Utredningen föreslår därför, att 2 § förordningen om anställande av

distriktsbarnmorskor m. m. ändras så, att »lämplig kommunal nämnd efter

stadsfullmäktiges bestämmande» skall vara barnmorskestyrelse i stad utanför

landsting.

\ idare föreslår utredningen, att närmare bestämmelser om barnmorskestyrelsernas

verksamhet skall utfärdas av respektive huvudmän i stället

för Kungl. Maj :t.

Remissyttrandena. Förslaget att i stad utanför landsting låta stadsfullmäktige

bestämma vilken kommunal nämnd som skall vara barnmorskestyrelse

har icke föranlett någon erinran vid remissbehandlingen. Även

förslaget att slopa det nuvarande reglementet för barnmorskestyrelserna

och i stället överlåta åt landstinget eller stadsfullmäktige att, där så befinnes

påkallat, fastställa instruktion för styrelserna har godtagits av remissinstanserna.

Styrelsen för svenska stadsförbundet och förste stadsläkaren i Gävle

ifrågasätter dock behovet av särskild barnmorskestyrelse i stad, som ej

deltar i landsting. De uppgifter, som enligt gällande bestämmelser ålagts

barnmorskestyrelserna, kan enligt styrelsen för svenska stadsförbundet

fullgöras av — såsom i realiteten sker redan nu — sjukvårdsberedningen.

I varje fall anser styrelsen att något behov av särskild barnmorskestyrelse

i dylika städer icke föreligger i de fall, då städerna acceptera förslaget

om att låta den öppna förlossningsvården ombesörjas av förlossningsanstalterna.

Förste stadsläkaren i Gävle framför liknande synpunkter men

finner frågan vara av den karaktären, att den bör upptagas till behandling

i samband med den pågående revisionen av sjukhuslagstiftningen.

Ett par remissmyndigheter — förvaltningsutskotten i Kalmar läns norra

och Älvsborgs läns landsting — säger sig ifrågasätta om benämningen barnmorskestyrelse

behöver bibehållas. Förstnämnda utskott uttalar därvid

bl. a., att den särskilda benämningen barnmorskestyrelse föranlett att statens

pensionsanstalt ansett sig böra registrera landstingens barnmorskestyrelser

som särskilda huvudmän.

Sveriges läkarförbund framhåller nödvändigheten av att lasarettsläkare

vid kvinnoklinik inom sjukvårdsområdet anknytes till barnmorskestyrelserna.

Depai tementschefen. Inom landstingskommun bör ledningen av barnmorskeväsendet

liksom hittills utövas av det organ inom landstinget som

närmast utövar ledningen av landstingskommunens hälso- och sjukvårdande

verksamhet i övrigt, dvs. hälso- och sjukvårdsstyrelsen. Att göra

någon ändiing härutinnan har icke heller ifrågasatts vare sig av utredningen

eller remissinstanserna.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 130

Beträffande stad utanför landsting har möjligheten att tillsätta särskild

barnmorskestyrelse icke utnyttjats i praktiken. Det har befunnits andamålsenligare

att uppdraga ledningen åt den kommunala direktion eller

styrelse som omhänderhar administrationen av stadens Övriga sjukvård.

Endast i en stad utövas ledningen av hälsovårdsnämnd.

Tillräckliga skäl för att, såsom i några remissyttranden ifrågasatts, i

förevarande sammanhang slopa begreppet barnmorskestyrelse för städer

utanför landsting anser jag icke föreligga. Däremot synes det mig icke vara

erforderligt eller — vid beaktande av hur praxis utvecklat sig — ens lämpligt

att i en förordning på detta område ha kvar detaljerade bestämmelser

om barnmorskestyrelsernas sammansättning. Ifrågavarande städer bör i

stället ha frihet att — utan särskilt tillstånd av Kungl. Maj :t till barnmorskestyrelse

utse den kommunala nämnd eller styrelse som befinnes

lämpligast. Styrelsen eller direktionen för stadens sjukhus torde väl i regel

vara särskilt lämpad att omhänderha ledningen även av barnmorskeväsendet

inom den öppna vården, bl. a. med hänsyn till den samordning mellan

den öppna och slutna vården som föreslås i vissa fall skola kunna äga rum.

I förordningen bör därför enligt min mening endast stadgas, att inom barnmorskedistrikt,

som utgöres av stad, skall den kommunala namnd som

stadsfullmäktige bestämmer vara barnmorskestyrelse.

I likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag det icke heller

påkallat att låta Kungl. Maj :t i detalj reglera barnmorskestyrelsernas verksamhet.

Det bör i stället här — liksom beträffande andra jämförbara styrelser

t. ex. distriktsvårdsstyrelse — ankomma på huvudmännen att utfärda

och fastställa de instruktioner, som kan vara erforderliga. En bestämmelse

härom har upptagits i andra stycket i förevarande paragraf.

Med hänsyn till vad jag sålunda anfört bör det nuvarande, av Kungl.

Maj :t utfärdade reglementet för barnmorskestyrelserna i riket upphävas.

Jag vill därvid erinra om att reglementet innehåller vissa bestämmelser

av allmän betydelse. Sålunda finns en bestämmelse om skyldighet för

barnmorskestyrelse att årligen avge berättelse, bl. a. till medicinalstyrelsen,

över verksamheten under det nästföregående året. Såsom utredningen föreslagit

kan denna bestämmelse lämpligen överflyttas till kungörelsen den

30 juni 1947 (nr 429) om statsbidrag till avlöning åt distriktsbarnmorskor

m. m. Reglementet innehåller vidare en allmän bestämmelse om ratt att

överklaga barnmorskestyrelses beslut bos medicinalstyrelsen om beslutet

förmenas icke ha tillkommit i behörig ordning eller eljest strida mot lag

eller författning. Det torde icke finnas någon anledning att bibehålla en

sådan speciell besvärsbestämmelse. 1 stället bör de allmänna reglerna om

kommunalbesvär gälla med länsstyrelserna och Kungl. Maj :t som besvärsinstanser.

Ifrågavarande särbestämmelse bör därför utan vidare kunna

upphävas.

Övriga föreskrifter i reglementet avser främst reglering av barnmorske
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 130

styrelsernas åligganden, och denna reglering bör, söm jag redan nämnt,

lämpligen ske i särskilda av huvudmännen fastställda instruktioner.

3 §•

19t3 års förordning. I 3 § regleras själva anställningen av distriktsbarnmorskor.

Sålunda skall barnmorskestyrelsen för distriktet anställa det antal

distriktsbarnmorskor, som medicinalstyrelsen efter förslag av barnmorskestyrelsen

bestämmer. Anställningen skall ske tills vidare med viss i anställningsavtalet

bestämd uppsägningstid. Styrelsen skall anvisa distriktsbarnmorska

visst område inom distriktet, där hon i första hand skall utöva

sin verksamhet, samt bestämma hennes stationeringsort.

Departementschefen. 3 § i 1943 års förordning har oförändrad överförts

till den föreslagna förordningen.

4 §•

1943 års förordning. 4 § handlar om distriktsbarnmorskas åligganden.

Sålunda aligger det distriktsbarnmorska 1) att utan ersättning av den

vårdade lämna förvård åt havande kvinnor, biträda vid förlossning i hemmet

och lämna eftervård åt kvinnor, som efter förlossning vårdas i hemmet,

2) att tjänstgöra å förlossningsanstalt, som drives eller erhåller driftbidrag

av landstinget eller staden, 3) att biträda i förebyggande mödra- och

barnavård och vid barnavårdsnämnds befattning med ärenden om mödrahjälp,

samt 4) att biträda i sådan sjukvård, som utövas i hemmen.

Tjänstgöring, som avses under 2)—4), åligger distriktsbarnmorskan endast

i den mån barnmorskestyrelsen anvisat henne sådan tjänstgöring.

Såvitt avser befattning med ärenden om mödrahjälp må sådan anvisning

meddelas endast efter framställning av barnavårdsnämnd. Medicinalstyrelsen

har att utfärda närmare föreskrifter rörande den omfattning, i vilken

distriktsbarnmorska må anlitas för hemsjukvård.

Utredningen. I fråga om distriktsbarnmorskas biträde i den förebyggande

mödravården föreslår utredningen, att de nuvarande bestämmelserna ändras

sålunda, att det skall åligga distriktsbarnmorska att biträda inom den

förebyggande mödravården, försåvitt icke barnmorskestyrelsen av särskild

anledning annat bestämt. En sådan formulering skulle enligt utredningen

bättre motsvara förhållandena sådana de bör vara.

Vidare föreslår utredningen en omformulering av bestämmelsen om distriktsbarnmorskas

biträdande i sjukvård. Enligt den nuvarande bestämmelsen

far hon endast biträda i sådan sjukvård, som utövas i hemmen. Även

en sjuksköterske-barnmorska bör enligt utredningen utöva endast sjukvård

av sådant slag som kan utövas i hemmen, men hon bör icke vara förhindrad

att utöva denna sjukvård även t. ex. på sin mottagning. All sjukvård,

som till sin art kan tänkas utövas i hemmen, bör en sjuksköterskebarnmorska

kunna anförtros utan avseende på platsen för vårdens med
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 130

delande. Då utredningen finner det osäkert, om detta kan ske med bestämmelsens

nuvarande lydelse föreslår utredningen, att bestämmelsen ändras

till att avse sjukvård, som kan utövas i hemmen.

Departementschefen. Frågan om distriktsbarnmorskas deltagande i den

förebyggande mödravården har jag närmare behandlat i proposition nr 129.

Jag har därvid i huvudsak anslutit mig till utredningens förslag härutinnan.

Mitt ställningstagande bör föranleda omformulering på sätt utredningen

föreslagit av den nuvarande bestämmelsen om distriktsbarnmorskas biträde

i den förebyggande mödravården.

Även bestämmelsen om distriktsbarnmorskas biträdande i sjukvård

synes mig böra ändras i enlighet med utredningens förslag. Distriktsbarnmorska

bör, såsom jag antytt i proposition nr 129, få utöva allmänt förekommande

sjukvård av sådant slag som kan utövas i hemmen. Om denna

sjukvård sedan utövas i hemmen, i särskild mottagningslokal eller å annan

liknande plats saknar uppenbarligen betydelse. Det är omfattningen av

sjukvården som skall avgränsas och icke platsen för dess utövande.

Övriga föreskrifter i denna paragraf har oförändrade överflyttats från

4 § i 1943 års förordning.

5 §•

1943 års förordning. Enligt 5 § äger medicinalstyrelsen, om den finner

antalet distriktsbarnmorskor inom visst distrikt uppenbarligen överstiga

behovet, ålägga barnmorska inom sådant distrikt att antaga anställning,

som erbjudes henne av barnmorskestyrelse inom annat distrikt.

Departementschefen. 5 § i den föreslagna förordningen överensstämmer

med samma paragraf i 1943 års förordning.

6 §•

1943 års förordning. I 7 § i 1943 års förordning finns vissa bestämmelser

om distriktsbarnmorskas löneförmåner in. in. Sålunda föresltrives att distriktsbarnmorska

skall åtnjuta kontant lön med minst det belopp, som

enligt vad särskilt är stadgat utgör förutsättning för att statsbidrag till

hennes avlöning skall utgå.

Vidare sägs, att distriktsbarnmorska kostnadsfritt skall erhålla all för

hennes arbetsuppgifter erforderlig utrustning och förbrukningsmateriel.

Om hinder icke möter skall hon beredas särskilt rum för mottagning samt,

om det kan ske utan oskälig kostnad, fri telefon.

Därjämte skall distriktsbarnmorska äga åtnjuta dels fri sjukvård enligt

bestämmelserna för innehavare av närmast jämförbara bctattningai i landstingskommunens

eller stadens tjänst, dels ock utan minskning av lönen

semester under trettio dagar årligen å tid, som barnmorskestyrelsen bestämmer.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 130

Paragrafen innehåller jämväl utförliga bestämmelser om distriktsbarnmorskas

rätt till ersättning för resor i tjänsten. För kostnad i anledning

av färd från bostadsorten till annan tjänstgöringsort och åter eller mellan

två dylika tjänstgöringsorter skall distriktsbarnmorska erhålla ersättning

efter vad som föreskrives i gällande resereglemente beträffande rese- och

traktamentsklass III D. Om distriktsbarnmorska företar resa för tjänstgöring,

som avses i 4 § första stycket punkt 1), är hon berättigad till ersättning

för resekostnaderna enligt vad som föreskrives beträffande reseklass

III i nämnda reglemente. Om hon företar resa för tjänstgöring, som

avses i 4 § första stycket punkterna 3) eller 4), är hon berättigad till ersättning

för resekostnaderna i den omfattning, i vilken ersättning för sådana

resekostnader utgår till distriktssköterska, som är anställd hos landstinget

eller staden.

Ifrågavarande paragraf innehåller slutligen bestämmelser om distriktsbarnmorskas

rätt till flyttningsersättning. Då hon ålägges tjänstgöring,

som nödgar henne att flytta till annan ort, äger hon sålunda uppbära ersättning

för flyttningskostnad enligt de bestämmelser, som gäller för de

statens befattningshavare, som är hänförda till rese- och traktamentsklass

III D i gällande resereglemente.

Utredningen. Såvitt angår de nuvarande bestämmelserna om distriktsbarnmorskas

lön och rätt till erforderlig utrustning och förbrukningsmateriel

m. in. föreslår utredningen icke någon ändring.

Bestämmelserna om reseersättning anser utredningen däremot böra

ändias. Efter att ha konstaterat att de gällande bestämmelserna är invecklade

anför utredningen följande.

Särskilt otillfredsställande synes det vara, att icke samma resereglemente

ga ler för barnmorskornas hela verksamhet utan att statens reglemente skall

aberopas för vissa resor och huvudmannens för andra. Även om skiljaktigheterna

mellan reglementena numera äro obetydliga bör en dvlik konstruktion

uppenbarligen undvikas om så är möjligt. Utredningen kan icke finna,

att det föreligger något sakligt behov av att ha olika formulerade bestämmelser

för olika slag av resor. Dessutom synes det angeläget, att samma

bestämmelser gäller för distriktsbarnmorskor och distriktssköterskor, då

man för framtiden får räkna med ett växande antal kombinerade befattningar.

För distriktssköterskorna gäller för närvarande 7 § 2 mom. kungörelsen

den 28 juni 1935 (nr 428) om statsbidrag till distriktsvård, vari

det stadgas, att distriktssköterska skall »åtnjuta ersättning för kostnader

för resor i tjänsten enligt av landstinget fastställda grunder samt i den

ordning och omfattning distriktsvårdsstyrelsen bestämmer». Enligt utredningens

mening bör det utan olägenhet kunna anförtros åt huvudmännen

att även bestämma grunderna för distriktsbarnmorskornas reseersättningar.

Att statsbidrag utgår till vissa av resorna — resor för förlossning och

eftervård enligt 3 § 2 mom. SFS nr 429/1947 och resor för hembesök i förebyggande

mödravård enligt 10 § 2 mom. SFS nr 396/1944 — torde ej utgöra

hinder för en omformulering av bestämmelserna till överensstämmelse med

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 130

vad som gäller för distriktssköterskor. Anmärkas må, att samma statsbidrag

för närvarande utgår till distriktssköterskors resor för hembesök i förebyggande

barnavård.

Specialbestämmelsen om rätt till flyttningskostnadsersättning anser utredningen

kunna kvarstå, ehuru den har ringa praktisk betydelse. Traktamentsklassen

D bör dock i anslutning till nu gällande resereglemente ändras

till C.

Remissyttrandena. Utredningens förslag beträffande de frågor som behandlas

i förevarande paragraf tillstyrkes eller lämnas utan erinran i så gott

som samtliga remissyttranden. Allmänt hetecknas förslagen som välgrundade.

Endast i något enstaka yttrande har kritiska synpunkter kommit

till uttryck. Beträffande den föreslagna bestämmelsen om reseersättning

anför sålunda förste provinsialläkaren i Kronobergs län att man genom

förslaget att låta landsting och stadsfullmäktige fastställa grunderna för ersättningen

visserligen skulle kunna avpassa ersättningen efter olika förhållanden

inom olika delar av landet, men att man därigenom också riskerar att

få allt för stora variationer i kostnaderna för samma prestation. Ersättningsnormerna

bör, framhålles det, lämpligen vara lika för distriktssköterska

och distriktsbarnmorska. Även förvaltningsutskottet i Jönköpings läns

landsting understryker angelägenheten av att reseersättningen blir lika

för distriktsbarnmorskor och distriktssköterskor. Det bör emellertid enligt

utskottets mening ankomma på huvudmannen att fastställa grunderna för

ersättningen. Förvaltningsutskotten i Skaraborgs och Blekinge läns landsting

ifrågasätter, huruvida icke bestämmelserna om distriktsbarnmorskas

rätt till fri sjukvård och semester bör utgå ur förordningen. Därvid framhålles,

att dessa förmåner numera regleras genom centralt träffade avtal.

Även förvaltningsutskottet i Kalmar läns norra landsting anser att bestämmelsen

om fri sjukvård bör kunna utgå och förvaltningsutskottet i Kronobergs

läns landsting föreslår, att i fråga om distriktsbarnmorskas rätt till

semester i förordningen skall hänvisas till de bestämmelser därom som

gäller för innehavare av närmast jämförbara befattningar i landstingets

eller stadens tjänst. Vidare anser förvaltningsutskottet i Blekinge läns landsting

att jämväl bestämmelsen om rätt till flyttningsersättning utan olägenhet

bör kunna utgå.

Departementschefen. I likhet med utredningen ifrågasätter jag icke att

göra någon ändring i de bestämmelser i den nu gällande förordningen som

handlar om distriktsbarnmorskas kontanta lön samt hennes rätt till utrustning

och förbrukningsmateriel in. m.

Såsom framhållits i vissa remissyttranden torde det däremot icke vara

erforderligt att i en förordning av ifrågavarande slag ha kvar bestämmelser

om rätt till sjukvård och semester. Distriktsbarnmorskornas anställningsförhållanden

regleras nämligen numera genom centrala överenskommelser

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 130

och det finns då icke någon anledning att bibehålla författningsbestämmelser

på detta område.

Bestämmelserna om distriktsbarnmorskas rätt till ersättning för resor

i tjänsten torde utan olägenhet kunna förenklas. Såsom utredningen funnit

synes något sakligt behov icke föreligga av att ha olika formulerade bestämmelser

för olika slag av resor. Vidare är det angeläget att samma

bestämmelser gäller för distriktsbarnmorskor och distriktssköterskor bl. a.

med hänsyn till det växande antal kombinerade sådana befattningar som

man räknar med. Jag biträder därför utredningens förslag att anförtro åt

huvudmännen att fastställa grunderna för reseersättning. Någon risk för

att därigenom alltför stora variationer i ersättningsnormerna skulle uppkomma

anser jag icke föreligga.

Bestämmelsen om distriktsbarnmorskas rätt till flyttningsersättning synes

— även om den har ringa praktisk betydelse — böra bibehållas t. v.,

dock med den ändringen, att traktamentsklassen i anslutning till det nu

gällande resereglementet bestämmes till C i stället för D.

7 §•

1943 års förordning. Enligt 9 § har landsting och stad, som ej deltar i landsting,

att bestrida såväl kostnader för lön och andra förmåner till distriktsbarnmorska

inom distriktet som de övriga utgifter, vilka sammanhänger

med barnmorskans verksamhet.

Departementschefen. Bestämmelsen om vem som skall svara för kostnaderna

för distriktsbarnmorskas verksamhet har överförts till 7 § i den

föreslagna förordningen med allenast den formella jämkningen, att begreppet

landstingskommun införts.

Tillsynen över distriktsbarnmorskas verksamhet

1943 års förordning. Den nu gällande förordningen innehåller en särskild

bestämmelse om tillsyn över distriktsbarnmorskas verksamhet. Sålunda

stadgas i 6 § att den omedelbara tillsynen över distriktsbarnmorska

åligger den tjänsteläkare, inom vars tjänstgöringsområde barnmorskans

stationeringsort är belägen.

Utiedningen. Utredningen framhåller, att den omedelbara tillsynen över

barnmorskorna, förmanskapet, jämlikt 6 § i 1943 års förordning icke är

beroende av tjänstgöringsområdet utan av stationeringsorten — vilken är

densamma som bostadsorten — under det att enligt 5 § i nu gällande reglemente

för barnmorskor tillsynen åligger tjänsteläkarna, envar inom hans

tjänsteområde. Sistnämnda stadgande måste enligt utredningen tolkas såsom

avseende de barnmorskor, vilka tjänstgör inom tjänsteläkarnas distrikt.

Utredningen har funnit, att den ordning som avses i reglementet

är lämpligare än den som gäller enligt förordningen. Det är, säger utred
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 130

ningen, icke praktiskt möjligt att genomföra en ordning som ålägger en

tjänsteläkare att öva tillsyn över en barnmorskas verksamhet inom ett

annat tjänsteläkardistrikt. Med utgångspunkt från de faktiska förhållandena

finner utredningen det sålunda naturligare, att varje tjänsteläkare

svarar för tillsynen över den barnmorskeverksamhet som utövas inom hans

distrikt. Några olägenheter av att en barnmorska på detta sätt kan komma

att erhålla mer än en förman är enligt utredningens mening icke att befara.

En sådan ordning gäller också redan för distriktssköterskor. Utredningen

har därför funnit sig böra föreslå, att den ordning, som gäller enligt reglementet,

i princip bibehålies. Vid sådant förhållande borde bestämmelserna

i 6 § i 1943 års förordning ändras till överensstämmelse härmed. Då det

emellertid icke torde kunna anses påkallat att över huvud taget reglera

förmanskapet i förordningen utan det bör vara tillfyllest om detta sker i

reglementet, har utredningen föreslagit att 6 § i 1943 års förordning skall

upphöra att gälla.

Remissyttrandena. I yttrandena framställes icke någon erinran mot utredningens

nu ifrågavarande förslag.

Departementschefen. Jag delar utredningens uppfattning, att det icke kan

anses påkallat att i förordningen ha kvar bestämmelser om förmanskapet

beträffande distriktsbarnmorskor. Bestämmelser härom liksom beträffande

vad i övrigt skall gälla om barnmorskornas subordinationsförhållanden bör

lämpligen intagas i reglementet för barnmorskor. I den föreslagna förordningen

om distriktsbarnmorskor har därför icke upptagits någon bestämmelse

som motsvarar 6 § i 1943 års förordning.

Ikraftträdande m. in.

Departementschefen. Med hänsyn till de omfattande ändringar av förevarande

bestämmelser som jag förordat, har jag, som jag förut nämnt, ansett

lämpligast att ersätta 1943 års förordning med en helt ny förordning.

De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 januari 1956. I enlighet

med vad jag anfört vid behandlingen av 2 § i förslaget bör i samband

därmed reglementet den 31 december 1943 (nr 938) för barnmorskestyrelserna

i riket upphävas.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga elt i enlighet med

det anförda inom inrikesdepartementet upprättat förslag till förordning om

distriktsbarnmorskor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:l Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Åke Eklöf

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1005. 1 samt. Nr 130

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1955:352 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om distriktsbammorskor. a1 i texten
  2. S2LU 1955:7 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om distriktsbarnmorskor dels o c k i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten