Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag till fångvården m. m

1955-02-25 · 151 sidor, varav 138 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 138 av 151 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:140, Angående vissa anslag till fångvården m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

1

Nr 140

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag till

fångvården m. m., given Stockholms slott den 25 februari

1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Herman Zetterberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges slutliga anslagsäskanden beträffande vissa anslag

till fångvården, vilka i förslaget till riksstat upptagits med allenast beräknade

belopp.

Sålunda föreslås en ombyggnad av ungdomsanstalten Skenäs i syfte att

denna skall bli bättre rustad att fylla sin uppgift. Bland annat skall de intagna

uppdelas i mindre grupper. Vidare framlägges ett principförslag beträffande

utbyggnaden av säkerhetsanstalten på Hall och föreslås att arbeten

nu igångsättes där på en nybyggnad för 72 intagna. Därjämte föreslås påbörjande

av två nya, slutna anläggningar med tillhopa 180 platser, den ena

vid Mariefred och den andra i närheten av Eskilstuna. Härutöver begäres,

bland annat, medel för förvärv av kolonier.

De sammanlagda äskandena under kapitalbudgeten uppgår till 5 520 000

kronor, vartill kommer ett tidigare anvisat belopp på 1 200 000 kronor för

utbyggnaden av Hall.

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 140

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr lbO

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 25 februari 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Nordenstam, Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, följande.

Vid min anmälan i årets statsverksproposition (II ht s. 118, bil. 23 s. 1) av

frågan om fångvårdsanstalternas anslagsbehov under nästa budgetår framhöll

jag, att fångvårdsbyggnadsutredningen den 8 december 1954 hade avgivit

förslag angående anstalter för fångvårdens ungdoinsklientel och angående

anstalter för förvarade och internerade och att dessa förslag voro remitterade.

Då åtskilliga av fångvårdens anslagsfrågor krävde ett ställningstagande

i första hand till utredningens förslag, upptogs följande anslag i avbidan

på särskild proposition i ämnet med allenast beräknade belopp, nämligen

anslagen till avlöningar och omkostnader för fångvårdsanstalterna

samt till maskin- och verktygsutrustning m. in., till inventarier m. m. för

långkolonier, till ersättning för vård av fångar, som ej tillhöra fångvården,

in. m., till förvärv av fångkolonier, till ombyggnadsarbeten vid äldre fångvårdsanstalter,

till om- och tillbyggnad av arbetslokaler vid fångvårdsanstalter

m. m., till nybyggnad av arbetslokaler vid fångvårdsanstalter m. m.,

till nybyggnad av personalbostäder vid fångvårdsanstalter m. in., till utbyggnad

av fångvårdsanstalten på Hall och till nybyggnad av fångvårdsanstalter

m. m. Jag anhåller nu att få ånyo anmäla hithörande anslagsfrågor.

Andra huvudtiteln

E. Fångvården m. m.

[1] 3. Fångvårdsanstalterna: Avlöningar

Anslag Nettoutgift

13 808 800 14 908 200

15 927 000

16 587 400

1953/54 ...................

1954/55 (statsliggaren s. 135)

1955/56 förslag.............

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 april 1954 har jag tillkallat

sakkunniga för att utreda frågan om förnyelse av anstaltsbeståndet

inom fångvården samt framställa härav påkallade rekommendationer och

förslag. De sakkunniga1, som antog benämningen fångvårdsbyggnadsutredningen,

har den 8 december 1954 överlämnat förslag angående dels anstalter

för fångvårdens ungdomsklientel och dels anstalter för förvarade och internerade.

Sedan iörslagen varit föremål för remissbehandling torde en redogörelse

för desamma och därmed sammanhängande frågor nu böra lämnas

riksdagen. I samband med redogörelsen för det senare förslaget torde en

resumé få lämnas av säkerhetsanstaltsutredningens betänkande med förslag

till vårdorganisation för förvarade och internerade (SOU 1953: 32) jämte

yttrandena däröver m. m., vilket förslag tidigare utförligt behandlats i

propositionen nr 170 till 1954 års riksdag.

Fångvårdsbyggnadsutredningens förslag angående anstalter för

fångvårdens ungdomsklientel

Allmänna synpunkter

Med hänsyn till det yngre kvinnliga fångklientelets obetydliga antal har

fångvårdsbyggnadsutredningen icke funnit anledning ingå på frågan om någon

särbehandling för denna kategori intagna.

Det för manligt ungdomsfängelseklientel disponerade platsutrymmet är

fördelat på följande sätt:

Anstalt Antal platser Genomsnittsbeläggning av

(exkl. häktesplatser) ungdomsfängelseklientel år 1953

Uppsala........................... 48 31

Ystad............................ 35 31

Nyköping......................... 29 20

Skenas............................ 33 69

Hildero........................... 14 10

Björkahemmet..................... 10_°

Summa 219 169

Därutöver är 6 platser på sinnessjukavdelningen vid fångvårdsanstalten

i Malmö upplåtna för detta klientel. Medelbeläggningen under åren 1949—

1953 var följande: 1949 206, 1950 208, 1951 189, 1952 185 och 1953 169.

Beläggningen månad för månad från den 1 januari 1953 till den 1 september

1954 utgjorde:

1 Landshövdingen T. Bergquist, byråchefen i socialstyrelsen T. Eriksson, byråchefen i fångvårdsstyrelsen

B. Forssell, grosshandlaren W. Josephson, byrådirektören i statens organisationsnamnd

P. Tammelin och chefen för byggnadsstyrelsen generaldirektören G. Wejke.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr HO

1953

1954

1/1.....

.... 179

1/1.....

... 164

1/2.....

.... 172

1/2.....

... 174

1/3.....

.... 176

1/3.....

... 173

1/4.....

,... 169

1/4.....

... 167

1/5.....

.... 166

1/5.....

... 168

1/6.....

.... 174

1/6.....

... 171

1/7.....

.... 171

1/7.....

... 172

1/8.....

... 167

1/8.....

... 170

1/9.....

... 154

1/9.....

... 170

1/10 ....

... 160

1/11 ....

... 173

1/12 ....

... 177

De redovisade beläggningssiffrorna ger vid handen, att i dagens läge 175

platser skulle täcka behovet. Det är självfallet icke möjligt att med någon

högre grad av tillförlitlighet förutsäga, om den nuvarande beläggningen

kommer att förbli konstant eller om den kommer att stiga eller falla. Troligen

kan man räkna med, att den redan inledda upprustningen av ungdomsanstalterna

skall resultera i en större benägenhet från domstolarnas

sida att anlita denna reaktionsform. De ökade barnkullarna torde också

komma att påverka det framtida platsbehovet. Samtidigt bör dock nämnas

att den kriminalpolitiska utvecklingen på detta område kan komma att

gå i sådan riktning, att klientelet tidigare än vad nu är fallet beredes yrkesutbildning

och vård utom anstalt.

Med hänsyn till svårigheterna att beräkna det erforderliga antalet platser

föreslår utredningen, att ungdomsfängelseorganisationen göres på så

sätt elastisk, att ett visst reservutrymme skapas vid sidan av de för ändamålet

direkt avsedda anstalterna. Skenäs och Roxtuna, vilka båda konstruerats

med sikte på ungdomsfängelseklientelet, bör utgöra kärnan i den nya

organisationen. Hildero bör behållas och i fortsättningen huvudsakligen

tjäna såsom övergångshem för ynglingar, som hör hemma i södra Sverige

och i avvaktan på förestående frigivning tillåtits ta arbete vid industrier

och hos andra privata arbetsgivare. Björkahemmet utanför Stockholm bör

behållas. Då dess klientel huvudsakligen arbetar i Stockholm, bör det möjligen

framdeles övervägas att i dess ställe anskaffa ett liknande övergångshem

inne i själva staden. Även i Göteborg eller dess närmaste omgivningar

bör ett övergångshem inrättas. Betydelsen av dylika »utslussningshem» bör

ses mot bakgrunden av att omkring hälften av ungdomsfängelseklientelet

är hemmahörande i Stockholm, Göteborg och Malmö. Såsom i det följande

skall närmare utvecklas, föreslår utredningen vidare, att en i Färjestaden,

3 km från Skenäs belägen villafastighet inköpes och drives såsom ett

annex till sistnämnda anstalt. Beträffande Skenäs föreslås att erforderliga

anordningar vidtages i syfte att, i konsekvens med förhållandena på Roxtuna,

realisera den s. k. lilla gruppens princip. Detta innebär, att i envar av

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 140

de tre tvåvåningspaviljongerna skall inrymmas två från varandra skilda

avdelningar med 12 elever i varje, varvid varje sådan avdelning skall disponera

en våning av huset. Dessutom föreslår utredningen, att ytterligare en

paviljong, innehållande mottagnings-, sjuk- och isoleringsavdelningar för

tillhopa 12 intagna, uppföres. Det för ungdomsfängelseklientelet disponibla

utrymmet skulle sålunda enligt utredningens förslag utgöras av:

Ordinarie platser

Mottagnings-, sjuk- isoleringsplatser

Skenas ........................

........ 72

12

Färjestaden...................

........ 13

18

Roxtuna ......................

Hildero.......................

........ 14

Stockholmsortens övergångshem .

........ 10

Göteborgsortens övergångshem . .

........ 10

Summa 174

30

Härutöver finns på Roxtuna 6—12 reservplatser.

Det måste anses önskvärt, att de yngre åldersgrupperna av det ordinära

fångklientelet sammanföres till gemensamma anstalter och att i stor utsträckning

samma vårdformer kommer till tillämpning för detta klientel

som för dem, som undergår ungdomsfängelse. Avvikelser i fråga om behandlingen

är motiverade endast i den mån de betingas av ungdomsfängelsepåföljdens

tidsobestämda karaktär och av dess som regel längre varaktighet.

Ehuru det yngre fångvårdsklientelet icke konstaterats vara intellektuellt

underlägset andra ungdomar, företer det likväl ofta tecken på en tydlig försening

eller underutveckling på känslo- och viljelivets område. Främst av

detta skäl anser utredningen, att den övre åldersgränsen för de unga straffoch

fängelsefångarnas intagande på säranstalt icke kan sättas lägre än vid

22 år. Enligt en av 1951 års fångvårdsutredning företagen undersökning

fanns den 15 oktober 1951 145 personer under 21 år intagna på anstalt för

vanligt fångförvar. Fångvårdsbyggnadsutredningen har från centrala fångregistret

erhållit uppgifter avseende de den 10 september 1954 intagna manliga

straff- och fängelsefångarna. Klientelet redovisas, fördelat efter ålder

vid straffverkställighetens början, i följande tablå.

Ålder

Antal

Summa

17—18

3

18—19

12

19—20

35

20—21

66

21—22

82

198

22—23

107

305

23—24

107

412

24—25

in

523

25—26

78

601

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

Enär anstalten Roxtuna är avsedd att utnyttjas för det mest svårbehandlade

ungdomsfängelseklientelet, bortfaller behovet av att normalt ta i anspråk

de slutna anstalterna i Uppsala och Ystad för detta ändamål. Genom tillkomsten

av särskilda mottagningsavdelningar på Skenäs och Roxtuna friställes

även anstalten i Nyköping för andra uppgifter. Dessa tre disponibla

anstalter bör i fortsättningen användas för unga fångar med tidsbestämda

straff. Anstalten i Västerås bör såsom hittills tagas i anspråk för samma

klientel. För att tillgodose behovet av öppna anstalter för ifrågavarande intagna

föreslår utredningen, att fyra kolonier anslutes till de fasta anstalterna.

Uppsala- och Ystadsanstalterna bör sålunda erhålla vardera en koloni

för 20 intagna samt envar av Västerås- och Nyköpingsanstalterna en 15- mannakoloni. För den till anstalten i Västerås anslutna kolonien har medel

redan beviljats av 1954 års riksdag. Det bör undersökas, om någon eller

några av dessa kolonier kan anordnas inom ramen för nuvarande koloniorganisation.

De på kolonierna intagna bör sysselsättas med verkstadsarbete

och olika slag av grovarbeten. Antalet platser (exklusive häktesplatser) på

de för ordinärt ungt fångklientel avsedda anstalterna skulle sålunda utgöra:

Uppsala 48, Ystad 35, Nyköping 29, Västerås 39 och kolonier 70, d. v. s. tillhopa

221 platser. Såsom tidigare antytts räknar utredningen med att eu

mindre del av utrymmet på nämnda slutna anstalter kan komma att tagas

i anspråk vid överbeläggning inom ungdomsfängelseorganisationen. I första

hand bör de maskinellt välutrustade Uppsala- och Västeråsanstalterna därvid

ifrågakomma. Utredningen föreslår en sådan avgränsning av det unga

ordinära klientelet, att allenast de, som vid intagningstillfället icke fyllt 22

år, skall generellt mottagas på de för detta klientel sålunda föreslagna

anstalterna. Cirka 200 av de till 221 beräknade platserna skulle, med nuvarande

höga beläggning, därvid tagas i anspråk. Ingenting hindrar emellertid,

att i mån av platstillgång även dömda ur närmast högre åldersgrupper

— efter prövning från fall till fall — hänvisas till dessa anstalter.

Den 1 oktober 1954 trädde den av 1953 års riksdag beslutade gruppindelningen

av rikets anstalter för vanligt fångförvar i kraft. Därmed har det

förslag till räjongplan, som 1951 års fångvårdsutredning lagt fram, i väsentliga

delar förverkligats. Fångvårdsutredningens förslag, till den del det avser

motsvarande gruppbildning av anstalter, avsedda för förvaringsklientel

och för unga lagbrytare, kvarstår dock alltjämt orealiserat. Den genomförda

reformen innebär, bland annat, att flertalet vårdfrågor icke längre handlägges

i fångvårdsstyrelsen utan av de kvalificerade tjänstemän i anstaltsgruppernas

ledning, som genom sin omedelbara kontakt med den intagne har de

största förutsättningarna att träffa ett riktigt avgörande. Denna synpunkt

gör sig med än större styrka gällande i fråga om abnormklientel och unga

fångar. Fångvårdsbyggnadsutredningen vill därför föreslå, att samtliga anstalter

för ungt klientel — oavsett om de utnyttjas för ungdomsfängelseelever

eller för vanliga unga fångar — tillsammans skall bilda en särskild

anstaltsgrupp, i huvudsak organiserad efter mönster av redan förefintliga

anstaltsgrupper. Med det av utredningen tidigare skisserade förslaget till

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 1W

anstaltsorganisation skulle ungdomsgruppen disponera ett anstaltsutrymme

av tillhopa 395 platser, varav normalt 174 platser för ungdomsfängelseklientel

och 221 för unga fångar med tidsbestämt straff. Den föreslagna

anstaltsgruppen hlir geografiskt sett splittrad såtillvida som Hildero och

Ystadsanstalten med tillhörande koloni är belägna på förhållandevis stort

avstånd från andra i gruppen ingående anstalter. Erfarenheten har emellertid

visat, att behov föreligger i södra Sverige av ett visst anstaltsutrymme,

avsett för ungdom som är hemmahörande i denna del av landet. Med

hänsyn härtill och till värdet av det bistånd, som beträffande behandlingen

av de på ifrågavarande anstalter intagna kan påräknas av överläkaren vid

fångvårdens sinnessjukavdelning i Malmö, har utredningen ansett, att dessa

anstalter alltjämt bör disponeras av ungt klientel och sålunda ingå i organisationen.

Eftersom gruppens tyngdpunkt måste anses ligga på ungdomsfängelseorganisationen

— bland annat med hänsyn till längden av anstaltsvistelsen

för detta klientel —, har utredningen utgått ifrån, att någon av

ungdomsfängelseinstitutionerna skall utgöra gruppens huvudanstalt. Endast

Skenäs eller Roxtuna kan därvid ifrågakomma. Då emellertid sistnämnda

anstalt har karaktären av en medicinsk specialavdelning, medan däremot

Skenäsanstalten tänkes komma att mottaga det mer normala ungdomsfängelseklientelet,

har utredningen stannat för att föreslå Skenäs såsom

centralanstalt.

Gruppen för ungt klientel bör i likhet med övriga anstaltsgrupper stå under

ledning av en fångvårdsdirektör samt i övrigt administreras av en fångvårdsinspektör,

en kamrer och en ingenjör. Den på Roxtuna verksamme

överläkaren bör tillika fungera såsom anstaltsgruppens psykiater och i denna

egenskap besöka gruppens anstalter. De vårdsynpunkter, som varit avgörande

vid inrättandet av psykiaterbefattningarna vid Övriga anstaltsgrupper,

framträder här i än högre grad. Det gäller att så långt möjligt söka förebygga

recidivism inom det unga fångvårdsklientelet. Medicinsk rådgivning

är därvid oumbärlig. Särskilt angeläget är att den medicinska, psykologiska

och pedagogiska behandlingen på Roxtuna och Skenäs samordnas och att,

såvitt möjligt, enhetliga principer därvid kommer till tillämpning. Roxtunachefen

bör därför regelbundet — minst en dag i veckan — besöka Skenäs

för att undersöka nykomna elever och överhuvudtaget följa elevbehandlingen

med råd och anvisningar. Med dessa nya uppgifter är det nödvändigt,

att överläkaren på Roxtuna erhåller biträde av en förste läkare på

denna anstalt. En sådan befattningshavare torde under alla förhållanden

vara erforderlig med hänsyn till den tidskrävande psykoterapeutiska verksamheten

hland roxtunaeleverna. Därjämte synes det rimligt, att roxtunachefen

för sitt arbete på Skenäs erhåller särskilt arvode enligt samma grunder,

som inom ungdomsvårdsskoleorganisationen utgått till chefläkaren vid

Lövsta för dennes befattning med Folåsa skolhem.

Fördelningen av arbetsuppgifter och befogenheter mellan anstaltsgruppens

ledande tjänstemän skall här endast mera allmänt beröras. Fångvårdsdirektörens

ställning har — såvitt avser de ordinära anstaltsgrupperna — reg
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

lerats dels i verkställighetslagen och dels i vissa av Kungl. Maj :t utfärdade

kungörelser och cirkulär (SFS 595—598/1954). Han skall sålunda, bland

annat, vara styresman vid gruppens centralanstalt samt tillika uppmärksamt

följa verksamheten vid gruppens övriga anstalter. Han skall leda

gruppens ekonomiska förvaltning samt, i den utsträckning fångvårdsstyrelsen

bestämmer, anställa personal och leda dess utbildning. Han skall vidare

regelbundet besöka gruppens anstalter samt därvid lämna erforderliga

råd och anvisningar till ledning för de intagnas behandling. Vidare äger

han besluta i frågor rörande, bland annat, intagens anstaltsplacering, förflyttning

från en anstalt till annan, permission och frigång. Det torde framdeles

böra bli föremål för närmare överväganden, i vilken utsträckning det

författningskomplex, som reglerar förhållandena vid de nu förefintliga anstaltsgrupperna,

kan tillämpas även inom anstaltsgruppen för ungt klientel

och i vilken omfattning specialbestämmelser är erforderliga för denna anstaltsgrupp.

Sistnämnda grupp kommer nämligen i flera hänseenden att

inta en särställning. Omedelbart faller sålunda i ögonen att dualismen i dess

klientelsammansättning nödvändiggör vissa praktiska hänsynstaganden. De

båda klientelkategorierna är bundna till sin bestämda krets av anstalter

och kan icke sinsemellan sammanblandas. Verkställigheten regleras också

av skilda författningsbestämmelser, allteftersom det är fråga om ungdomsfängelseelever

eller andra unga intagna. Fångvårdsdirektörens chefsställning

måste med nödvändighet röna inverkan av det förhållandet, att styresmannaposterna

vid gruppens övriga anstalter — till följd av den högre

lönesättning utredningen ämnar föreslå för dessa tjänster — kan beräknas

bli besatta med särskilt erfarna och högt kvalificerade fångvårdsmän. En

tämligen vidsträckt delegering av fångvårdsdirektörens befogenheter med

avseende på vårdfrågorna synes därför böra övervägas. Särskilt angeläget

är att roxtunachefens ställning regleras. Inom Övriga anstaltsgrupper intar

överläkaren vid centralanstaltens sinnessjukavdelning en i förhållande till

fångvårdsdirektören mycket självständig ställning. Utredningen anser, att

överläkaren på Roxtuna i detta hänseende bör jämställas med överläkarna

inom Övriga anstaltsgrupper. Med hänsyn till Roxtunas karaktär av specialanstalt

under medicinsk och läkepedagogisk ledning synes det självfallet,

att den ansvarige läkaren icke endast får ensam besluta i rena beliandlingsfrågor

utan även får ett avgörande inflytande på de ärenden av administrativ

art (t. ex. personalfrågor), som har samband med vården och dess utformning

på anstalten. Däremot bör han lämpligen i största möjliga utsträckning

befrias från övriga administrativa och kamerala uppgifter.

Såsom tidigare nämnts fungerar för närvarande Nyköpingsanstalten såsom

mottagningsavdelning för de till ungdomsfängelse dömda. Vistelsetiden

på denna anstalt har kommit att räcka i genomsnitt cirka två månader.

Det måste anses olämpligt, att så lång tid förflyter, innan den dömde blir

definitivt placerad. Han hinner under denna tid ofta anpassa sig till mottagningsanstalten,

och förflyttningen innebär därför nya anpassningssvårigheter.

Sedan även Skenäs, såsom föreslagits, blivit försett med särskild

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

mottagningsavdelning, kan intagningen av ungdomsfängelseklientel lämpligen

ordnas så, att fångvårdsdirektören med ledning av upplysningar per

telefon från den anstalt i landet, där den dömde varit häktad, avgör, huruvida

denne bör intagas på Skenäs eller Roxtunas mottagningsavdelning. I

tveksamma fall bör fångvårdsdirektören rådgöra med roxtunachefen. Vistelsen

på mottagningsavdelningen bör kunna förkortas till en eller annan

vecka. Den intagne får genom detta förfarande omedelbar kontakt med

den anstalt, där han avses skola stanna, och kommer redan från början in

i lämpligt arbete. Skulle icke den lämpligaste placeringen genast ha skett,

kan detta utan onödig omgång rättas till genom den dömdes förflyttning till

den andra anstalten, överläkaren bör i egenskap av anstaltsgruppens psykiater

äga rätt att besluta, att en på annan ungdomsanstalt än Roxtuna

intagen elev skall överflyttas till Roxtuna för undersökning och behandling.

Straff- och fängelsefångar under 22 år bör, såsom tidigare nämnts, generellt

hänvisas till anstaltsgruppen för yngre klientel. Därutöver kan, efter

prövning från fall till fall, även fångar av samma kategori ur de närmast

högre åldersklasserna hänvisas till denna anstaltsgrupp i mån av tillgång på

platser. Sådan hänvisning bör i dylika fall ske i överensstämmelse med nu

gällande regler för intagning inom anstaltsgrupp. Hänvisningen till viss anstalt

inom gruppen skall däremot ligga helt i fångvårdsdirektörens hand. Då

den dömde är häktad, bör fångvårdsdirektörens beslut om anstaltsplacering

ske med ledning av telefonupplysningar från häktesanstalten. Anstaltsplacering

av dömd, som befinner sig på fri fot, skall beslutas av fångvårdsdirektören

på grundval av tillgängliga handlingar rörande den dömde. Det ordinära

klientelets placering på viss anstalt skall icke föregås av intagning på

någon mottagningsavdelning. Även för detta klientel bör i tveksamma fall

psykiatern rådfrågas. Behov föreligger av att ha tillgång till en psykiatrisk

avdelning för observation och behandling av sinnesoroliga eller särskilt svårbehandlade

unga fångar. Eftersom Roxtuna ej kan utnyttjas för de till tidsbestämda

straff dömda, föreslås att den särskilda psykiatriska avdelningen

för unga intagna i Malmö bibehålies och att överläkaren vid södra anstaltsgruppen

även i fortsättningen anlitas som rådgivande psykiater för Ystadsoch

Hilderoanstalterna. De fall hland ifrågavarande intagna, som behöver

stå under särskild psykiatrisk tillsyn, kan överföras till anstalten i Ystad

och därifrån eventuellt till avdelningen i Malmö. Å andra sidan kan överläkaren

i Malmö till Ystadsanstalten utskriva sina observations- och behandlingsfall.

Med den föreslagna anordningen vinnes också att Roxtunas

överläkare kan befrias från att regelbundet besöka Ystadsanstalten.

En rationellt bedriven yrkesutbildning ingår såsom ett betydelsefullt led

i behandlingen av unga intagna. Sysselsättningen vid gruppens anstalter

bör därför främst inriktas på utbildning och icke på inkomstbringande produktion.

Yrkesutbildningen inom gruppens anstalter hör samordnas, förstärkas

och i största möjliga utsträckning göras likformad. Härigenom vinnes

också den fördelen, att avbrott i yrkesutbildningen icke behöver ske vid

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr HO

förflyttning från en anstalt till annan. Det är av kostnadsskäl uteslutet att

ordna fullgod undervisning i ett flertal olika arbetsgrenar. En begränsning

är sålunda här nödvändig. Utredningen föreslår, att yrkesskolningen huvudsakligen

inriktas på mekaniska verkstadsarbeten, bil- och motorreparationer

samt byggnadssnickeri. Avvikelser från detta schema kan vara motiverade

av speciella förhållanden vid någon anstalt. Utvecklingen på arbetsmarknaden

har medfört, att visst grovarbete, som kräver förtrogenhet med maskiner

och motoriserade redskap för utomhusarbete, är relativt välbetalt. Sådant

arbete har visat sig ligga väl till för sådan ungdom, som har svårt att

tillägna sig teoretisk undervisning. Det föreslås anordnat på vissa kolonier

och för ungdomsfängelseklientelet även på Skenäs eller dess anex. På Skenäs

bör såsom hittills lantbruksutbildning beredas eleverna. Elever, som kan

tillägna sig yrkesutbildning, bör vid de slutna anstalterna delta i där bedriven

teoretisk yrkesundervisning, »verkstadsskola». Skolgången bör, där ej

medicinsk eller psykologisk expertis annorledes förordar, göras obligatorisk.

Ledningen av den praktiska och teoretiska utbildningen vid anstaltsgruppens

verkstäder skall utövas av en skolchef. Såsom sådan skall fungera den

till gruppen knutne ingenjören. Vid Västeråsanstalten skall med hänsyn

till storleken av anstaltens mekaniska verkstad den för närvarande såsom

skolchef tjänstgörande assistenten under ingenjörens överinseende alltjämt

fungera i denna egenskap. Yrkeslärarkompetens bör krävas av den på Roxtuna

och Skenäs tjänstgörande verkstadspersonalen. Föreståndarna för verkstäderna

på Skenäs bör i konsekvens härmed, i likhet med vad fallet är på

Roxtuna och vid ungdomsvårdsskolorna, placeras i lönegrad 20. Behandlingsfrågorna

träder numera i förgrunden vid all straffverkställighet. Detta

gäller i särskilt hög grad verkställigheten vid anstalter för ungdom. Med

hänsyn härtill är det naturligt, att anstaltsgruppen för ungt klientel blir

personalmässigt starkare organiserad än de ordinära anstaltsgrupperna —

och detta icke endast till numerären utan även kvalitativt. Större krav med

avseende på personliga kvalifikationer måste nämligen ställas på befattningshavarna

inom ungdomsgruppen och stor omsorg nedläggas särskilt på

valet av styresmän. Arbetet är också betydligt mer påfrestande och tröttande

än vid anstalter med vanligt äldre klientel. Mot bakgrunden av dessa förhållanden

föreslås att styresmännen vid de större slutna sidoanstalterna i

Västerås och Uppsala inplaceras i en nyinrättad tjänstegrad som anstaltsdirektör

i lönegrad 27 (föreståndare i lönegrad 23 vid anstalter av motsvarande

storleksordning inom övriga anstaltsgrupper). Vidare rekommenderar

utredningen, att styresmännen vid de andra slutna sidoanstalterna placeras

som föreståndare i lönegrad 23 (lönegrad 21 inom övriga grupper). Koloniförestandartjänsterna

bör i likhet med motsvarande tjänster inom övriga

anstaltsgrupper vara placerade i lönegrad 21. Beträffande tillsynspersonalen

på Skenäs och Färjestaden föreslås en med Roxtuna och ungdomsvårdsskolorna

överensstämmande lönesättning, vilket innebär, att uppsyningsmän

och överkonstaplar erhåller ställning som tillsynsmän i lönegrad 18.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

Vaktkonstaplarna på anstalter med ungdomsfängelseklientel bör erhålla

tjänstetiteln vårdare. Härigenom får samtliga anstalter för ungdomsfängelseklientel

en med avseende på lönegradsplaceringar och tjänstetitlar ensartad

personalorganisation.

Förslag beträffande de särskilda anstalterna

Skenäs. Under de sexton år Skenäsanstalten varit i bruk, har den tidvis

måst överbeläggas. Man har dessutom nödgats motta ett mer aggressivt

och svårskött klientel, än det som anstalten ursprungligen var avsedd för.

Anstaltsbyggnaderna har icke kunnat i tillfredsställande utsträckning underhållas

och är numera icke i fullgott skick. En genomgripande renovering

är därför nödvändig. I samband med denna bör också åtgärder vidtagas för

de intagnas fördelning i smågruppsförläggningar. Det har nämligen visat

sig, att anstaltsungdom icke i någon större utsträckning är påverkbar vid

behandling i stora grupper. I modern anstaltsfostran har därför »den lilla

gruppens princip» blivit vägledande. För att skapa förutsättningar för smågruppsbehandling

och en mer intensiv individuell vård av klientelet föreslår

utredningen, att varje vårdenhet skall omfatta 12 elever. Detta möjliggöres

lämpligast och med minsta kostnader därigenom, att de redan befintliga

tre elevpaviljongerna (med 30 platser i varje) så uppdelas, att varje

paviljong ger utrymme för två elevgrupper med vardera högst 12 intagna.

Grupperna, som i alla tre byggnaderna blir förlagda i skilda våningar, skall

även behandlingsmässigt hållas åtskilda utom i arbete och vid vissa gemensamma

förströelser. Varje våning innehåller för närvarande 1 personalrum

och 15 elevrum. Vid den föreslagna omdisponeringen skulle sålunda uppstå

ett överloppsutrymme motsvarande 3 rum per våning. Detta utrymme bör

tagas i bruk såsom dagrum och utnyttjas för fritidsändamål. I en av elevpaviljongerna

finns på nedre botten en avdelning, som inretts med sjukoch

isoleringsrum. Även denna avdelning kan emellertid utan avsevärd

kostnad inrättas till bostadsförläggning efter de skisserade riktlinjerna.

Likartad utbildningsorganisation bör eftersträvas framför allt i fråga om

de två anstalterna Roxtuna och Skenäs. I enlighet därmed bör vid Skenäsanstalten

givas tillfälle till mekaniskt arbete, bil- och motorreparationsarbete,

byggnadsarbete jämte inredningssnickeri samt trädgårdsarbete. Dessutom

bör lantbruk alltjämt drivas vid Skenäs. Då Roxtunaanstalten saknar

jordbruk, förutsättes att där intagna elever, som är lämpade för denna utbildningsgren,

antingen omedelbart eller efter en kortare prövotid i trädgårds-

eller grovarbeten överföres till Skenäs, om förhållandena i övrigt medger

det. Någon arbetsterapiavdelning torde icke vara erforderlig på Skenäs,

enär elever med anpassningssvårigheter under någon tid kan omhändertagas

på Roxtuna. Den mekaniska verkstaden på Skenäs, vilken nu har 16

platser, bör bibehållas men skäras ned till 12 platser. Snickeriverkstaden

har likaledes 16 platser. Utbildningen, som för närvarande omfattar möbelsnickeri,

föreslås få ändrad karaktär och bli inriktad på byggnadsår
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr lbO

bete — dels byggnadssnickeri och dels egentligt byggnadsarbete. Antalet

arbetsplatser bör beräknas till 12, därav 8 på verkstaden och 4 i ett ambulerande

byggnadsarbetslag. Den befintliga verkstadslokalen är tillräcklig

för ändamålet men behöver renoveras. Bil- och motorreparationsverkstaden

föreslås få 12 platser. Utbildningen bör omfatta såväl reparations- som servicearbeten.

En för samtliga verkstäder gemensam lektionssal kan iordningställas

i en av elevpaviljongerna. Trädgårdsarbetet beräknas sysselsätta i

medeltal 8 elever och jordbruksarbetet 20. En växthusanläggning om två

växthus och ett förbindelsehus bör tillkomma. För handräckningsarbeten

inom anstalten (eldning, köksarbete, expeditions- och biblioteksarbete, städning

m. m.) beräknas åtgå 8 elever. Den yttre renhållningen (parkarbeten,

snöskottning o. dyl.) skall ombesörjas av trädgårdsarbetarna.

Utredningen föreslår vidare, att en specialpaviljong bygges på Skenäs. Den

avses skola fungera såsom mottagningsavdelning och bör även innehålla

erforderligt antal sjuk- och isoleringsrum. Byggnaden föreslås förlagd till

utkanten av paviljongbebyggelsen och inredd med 12 elevrum, fördelade med

4 på envar av mottagnings-, sjuk- och isoleringsavdelningarna. Mottagningsavdelningen

bör vid behov kunna förbindas med sjukrummen. Isolerings■avdelningen

bör däremot anordnas så, att kontakt med de båda övriga avdelningarna

förebygges. Förutom nämnda utrymmen bör byggnaden innehålla

vaktrum samt ett rum för kuratorn, vilket vid behov skall kunna användas

även av läkaren. Byggnaden bör omgärdas av nätstängsel.

Vid Skenäs föreligger f. n. en brist på 4 bostadslägenheter. Vid bifall till

utredningens förslag i personalfrågan blir viss nybyggnad erforderlig. Utredningen

föreslår, att 2 5-rumslägenheter (115 m2), 6 4-rumslä.genheter

(90 m2) och 8 3-rumslägenheter (65 m2) uppföres. Standardtillverkade typhus

synes därvid böra komma till användning.

Ett av Skenäsanstaltens elevhus innehåller fyra kontorslokaler samt två

andra för närvarande icke fullt utnyttjade rum. Dessutom finns inom de

övriga elevhusen kontorslokaler för ytterligare fyra tjänstemän. Genom omdisposition

av det nämnda utrymmet kan utan avsevärd kostnad lämpliga

expeditionslokaler beredas såväl anstaltsgruppens som anstaltens egen administrativa

personal.

Åtgärder måste, enligt vad byggnadsstyrelsen uppgivit, vidtagas på Skenäs

för att trygga vattentillgången, som för närvarande är otillräcklig. Provpumpning

av befintliga brunnar bör utföras och en ny brunn borras. Först

sedan dessa undersökningar verkställts, kan man avgöra vilka permanenta

anordningar som erfordras för vattnets rening och distribution samt kostnaderna

härför. Relativt omfattande åtgärder måste också, enligt byggnadsstyrelsens

uppfattning, vidtagas för sanering av anstaltens yttre avloppsnät.

I det föregående har föreslagits att i varje elevpaviljong skulle förläggas

två från varandra skilda elevgrupper med plats för 12 elever i varje. Befattningshavarna

i uppfostrarställning vid anstalten har för närvarande endast

begränsad möjlighet att ta individuell vård om eleverna. De arbetar

nämligen med för stora grupper. Tillsynspersonalen omhänderhar sålunda

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr lbO

grupper om 20—30 elever. Utredningen föreslår därför, att i princip varje vårdare

knytes till en enda elevgrupp. Han skall sålunda blott undantagsvis

ha hand om andra elever, än dem som tillhör gruppen. Därigenom vinnes

att han ingående kommer att lära känna gruppens alla elever och får möjlighet

att påverka dem i önskad riktning. Vidare föreslås att en assistent och

en tillsynsman tilldelas envar av de tre elevpaviljongerna på så sätt, att de

gemensamt svarar för trivseln och ordningen inom paviljongen men samtidigt

övar särskild tillsyn över var sin av paviljongens elevgrupper. Assistenten

och tillsynsmannen blir sålunda föreståndare för var sin grupp. Assistenten

skall dessutom fungera som paviljongchef. Assistent och tillsynsman får

tjänstgöra för varandra vid dags- eller veckoledigheter. Skolundervisningen

i allmänbildande ämnen bör ske paviljongvis och meddelas av assistenten.

Fritidssysselsättningarna inom paviljongen skall organiseras och ledas av

respektive gruppföreståndare och vårdare, medan de utomhus eller i gymnastiksalen

bedrivna idrottsövningarna skall ledas paviljongvis av tillsynsmannen.

Assistenten och tillsynsmannen bör sträva efter att uppnå god kontakt

även med varandras grupper. Inom anstalten finns för närvarande en

vakande och tre sovande nattvakter. Den relativa trygghet, som anordningen

är avsedd att ge, uppväger enligt utredningens mening icke de avsevärda

olägenheter, som är förenade med dylik tjänstgöring. För att erhålla mer

sammanhängande tjänstefri tid har vaktkonstaplarna nu medgivits heldygnstjänst.

Tjänstgöringsschemat är delvis betingat av att tre vaktkonstaplar

icke kunnat beredas tjänstebostäder inom anstalten och därför nödgats bo

på avsevärt avstånd från Skenäs. Den mest betydande olägenheten med det

tillämpade systemet är, att nattvakten efter en ansträngande heldagstjänst

icke kan väntas visa erforderlig vaksamhet. Utredningen föreslår i stället, att

vid de allmänna avdelningarna nattetid skall tjänstgöra 2 vakande, patrullerande

nattvakter men däremot icke några sovande. Dessutom skall 1 vakande

vakt finnas i specialpaviljongen. Rörande vårdarpersonalens tjänstgöring

i övrigt föreslås följande. Från elevernas uppstigning till klockan 9.30 skall

1 vårdare tjänstgöra inom varje elevgrupp. Under middagsrasten tjänstgör 1

vårdare per paviljong. Under övrig tid till klockan 17 bör samtliga vårdare

vara tjänstgöringsfria utom 2, som avdelas för s. k. allmän tjänst, d. v. s.

för transporter med elever till lasarett, tandkliniker, arbetsförmedlingar etc.

eller för övervakning av och deltagande i utestädningsarbeten såsom gräsklippning

och snöskottning. Under tiden klockan 17—21, vid vilken senare

tidpunkt eleverna går till sängs, skall 1 vårdare tjänstgöra inom varje grupp

och tillsyn över de intagna därjämte övas av assistent och tillsynsman. För

lördagar—söndagar ändras schemat så, att vårdarna tjänstgör hos sina respektive

grupper under al! elevernas fritid, medan assistenter och tillsynsman

alternerar som paviljongföreståndare enligt viss turordning. Det sålunda

skisserade schemat omfattar en sammanlagd tjänstgöringstid av 624

timmar per vecka för de sex öppna vårdavdelningarna, vilket efter 48 timmars

arbetsvecka innebär behov av 13 vårdartjänster. Den föreslagna speeialpaviljongen

kräver — med hänsyn till behovet av vakande nattvakt —

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

en personal bestående av 1 tillsynsman, 4 vårdare och 1 kurator (kvinnlig).

Den sistnämnda befattningshavaren förutsättes fullgöra minst halvtidstjänstgöring

på specialpaviljongen, enär det är angeläget, att hon så snart

som möjligt får tillfälle sätta sig in i elevernas enskilda angelägenheter. Specialpaviljongen

skall förestås av tillsynsmannen.

Med hänsyn till yrkeslärarnas betydelsefulla uppgifter i vårdprogrammet

måste — såsom i annat sammanhang föreslagits — dessa äga full yrkeslärarkompetens.

Utredningen föreslår 1 yrkeslärare i lönegrad 20 vid envar

av de tre verkstäderna. Ytterligare föreslås 1 biträdande yrkeslärare i lönegrad

18. Denne avses vara knuten till den mekaniska verkstaden men bör

kunna fylla tillfälliga vakanser i andra verkstäder såväl på Skenäs som på

Roxtuna. Bland Skenäsanstaltens nuvarande arbetsgrenar är trädgårdsbruket

icke särdeles väl tillgodosett. Arbetet ledes av en icke trädgårdsutbildad

befattningshavare. Endast kalljordsodling förekommer. I avsikt att infoga

trädgårdsarbetet i den allmänna utbildningsplanen för anstaltens elever och

i syfte att ge trädgårdsbruket en jämn elevbeläggning föreslås — förutom

att växthus uppföres — att yrkesgrenen ställes under ledning av en kompetent

lärare i trädgårdsskötsel, placerad i lönegrad 18. Den nuvarande jordbruksassistenten

är placerad i lönegrad 20 men åtnjuter dessutom lönetillägg

med 630 kronor för år. Utredningen föreslår, att denna tjänst ändras

till en befattning som lantbruksinspektor i lönegrad 22. För jordbrukets behov

föreslås vidare 1 ladugårdsförman i lönegrad 14 och 3 förmän i lönegrad

12, samtliga avlönade på fångvårdens stat.

Det är en allvarlig brist i Skenäsanstaltens nuvarande personalorganisation,

att behovet av kvinnlig vårdpersonal hittills icke varit tillgodosett. Den

enda kvinnliga befattningshavaren med vårdfunktion är för närvarande kuratorn.

För att skapa trivsel och hematmosfär inom elevpaviljongerna är det

önskvärt, att det kvinnliga inslaget i personaluppsättningen förstärkes. Utredningen

föreslår, att anstaltens ekonomipersonal skall organiseras efter

Roxtunas mönster och omfatta 1 husföreståndare i lönegrad 19, en biträdande

busföreståndare i lönegrad 13 samt 2 ekonomibiträden i lönegraderna

6 och 7, samtliga kvinnor. Vidare föreslås att de båda husföreståndarna, utöver

sina vanliga uppgifter, jämte en arvodesanställd kvinnlig befattningshavare

(lämpligen hustrun till någon av de anställda) skall ägna omsorg åt

var sin paviljong. Det är av stor betydelse, att sistnämnda tre kvinnliga

tjänstemän — i mån av tid — sysselsätter sig med eleverna för att därigenom

söka motsvara något av mödrainslaget i den naturliga familjeenheten.

Man kan utgå från, att den på Roxtuna verksamme psykologen blir överhopad

med arbetsuppgifter på denna anstalt med tanke på dess svårbehandlade

och komplicerade klientel. För att tillgodose de krav på psykologisk

expertis, som övriga anstalter inom gruppen kommer att göra anspråk på,

är det nödvändigt att anställa ytterligare en psykolog. Med hänsyn till de

arbetsuppgifter, som på Skenäs finns för en dylik tjänsteman (yrkesvägledning,

gruppterapi in. in.), föreslår utredningen, att den nya psykologtjänsten

förlägges till denna anstalt, med skyldighet för tjänsteinnehavaren att avlägga

regelbundna besök vid gruppens övriga anstalter (utom Roxtuna).

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr thO 15

Den föreslagna personalorganisationen framgår av följande sammanställ
-

mng.

Antal

Löne-

Antal

Löne-

grad

grad

fångvårdsdirektör.....

1

32

förman...............

3

12

fångvårdsinspektör ....

1

29

assistenter............

3

23

psykolog.............

1

29

socialkurator..........

1

17

1

25

tillsynsman...........

4

18

kamrer...............

1

25

vårdare..............

17

12

kansliskrivare.........

1

15

husföreståndare.......

1

19

kontorist.............

1

13

biträdande husförestån-

kanslibiträde.........

1

11

dare...............

1

13

biträde...............

1

rb

ekonomibiträde.......

1

7

biträde (telefonist) ....

1

rb

ekonomibiträde.......

1

6

lantbruksinspektor.....

1

22

maskinist............

1

13

yrkeslärare...........

3

20

reparatör .............

1

12

biträdande yrkeslärare.

1

18

bilförare..............

1

11

trädgårdsmästare......

1

18

52

ladugårdsförman......

1

14

jämfört med nuvarande antal befattningshavare innebär förslaget en ökning

med 13 tjänstemän. Av dessa faller emellertid 6 på den av anstaltsgrupperingen

betingade omorganisationen och 5 på den nyinrättade specialpaviljongen.

Färjestaden. Bland de ynglingar, som döms till ungdomsfängelse, kan ofta

en mindre grupp urskiljas, som har svårigheter att anpassa sig till förhållandena

på en större öppen anstalt men ändå icke hör hemma inom den

slutna vården. De särlingar det här gäller är sinsemellan mycket olika men

har alla som regel antingen ett mer än normalt behov att hävda sin individualitet

eller en benägenhet att undandra sig kamraternas uppmärksamhet.

I båda fallen brukar vederbörande bli utsatta för andra intagnas ovilja.

Ofta försöker de lösa sina konflikter genom att avvika från anstalten. För

denna kategori av särpräglade elever vore det önskvärt, att en mindre förläggning

kunde anordnas på något avstånd från centralanstalten. En annan

kategori av elever, som lämpligen kunde tagas emot på en dylik förläggning,

består av sådana, om vilka man på ett relativt tidigt stadium vågar förutsätta,

att deras anstaltsvistelse kan komma att förkortas. Den teoretiska

utbildningen skulle på en dylik förläggning kunna differentieras efter den

intagnes fallenhet och begåvning. Den till anslaltsgruppen knutne psykologen

bör vid regelbundna besök hjälpa de intagna att komma till rätta med

sina personliga problem.

Utredningen har förhandlat om inköp av en tre kilometer från Skenäs,

vid Färjestaden i östra Husby socken belägen fastighet, registerbetecknad

Björsätter med Färjestaden l22. Fastigheten, som omfattar en areal av

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr HD

16,3740 hektar, varav 6,0570 hektar utgör vattenområde, är bebyggd med

ett större boningshus, trädgårdsmästarbostad, växthus och uthus. Huvudbyggnaden,

som har två våningar, innehåller på nedre botten 4 sällskapsrum,

hall, kök samt 2 enkelrum med toalett och bad. Övre våningen omfattar

en avskild lägenhet om 2 rum och kök samt 8 mindre rum. Trädgårdsmästarbostaden

består av 2 rum och kök samt hall. Huvudbyggnaden

har nyligen renoverats och båda husen är i mycket gott skick. Fastigheten

kan förvärvas av staten för en köpeskilling av 150 000 kronor. Den är taxerad

till 115 000 kronor. Från fastigheten kan visst mindre område försäljas

till ägaren av en angränsande fastighet. Ehuru anläggningen strängt taget

är alltför påkostad och inventiös för fångvårdens behov, skulle emellertid

ett förvärv vara ekonomiskt fördelaktigt med hänsyn till fastighetens läge

nära Skenäs. De intagnas antal föreslås maximerat till 13. De kan sysselsättas

med vägföretag i trakten eller med arbete i Kolmårdenskogarna på

andra sidan Bråviken. Anläggningen kan administreras från Skenäs. Mat

och andra förnödenheter kan transporteras därifrån. Detta innebär, att personalen

kan inskränkas till att omfatta 1 tillsynsman i lönegrad 18, 1 förste

förman i lönegrad 14 och 2 vårdare i lönegrad 12. Förste förmannen skall

tjänstgöra som arbetsledare i skogs- och grovarbete. Några personalbostäder

behöver icke byggas.

Hildero. De på Hildero intagna eleverna har i stigande utsträckning lyckats

erhålla arbetsplacering utanför anstalten. Det förekommer nu endast

undantagsvis, att någon elev sysselsättes inom kolonien. I anledning härav

synes koloniens personaluppsättning kunna reduceras från nuvarande 5 1/2

(halvtidsanställd kurator) till 4 befattningshavare. Personalen skulle efter

reduceringen bestå av 1 föreståndare i lönegrad 21, 1 biträdande husföreståndare

i lönegrad 13, 1 vårdare i lönegrad 12 och 1 ekonomibiträde i lönegrad

8. Verksamheten vid anstalten bör även i fortsättningen bygga på förtroendeprincipen

och endast relativt välartade elever beredas förmånen att

vistas där. Det är avsett, att anstalten även skall tjäna som övergångshem för

skötsamma intagna, hemmahörande i södra Sverige.

Övergångshem i Stockholm och Göteborg. Björkahemmet har som övergångshem

för ungdomsfängelseklientelet visat sig fylla en värdefull uppgift.

Då hemmet saknar vanlig anstaltskaraktär, har det ur vårdsynpunkt verkat

välgörande på de visserligen många gånger labila men dock i stort sett välartade

elever, som fått vistas där. Utredningen föreslår, att hemmet bibehålies

med tillsvidare oförändrat antal anställda (ej statsanställda). Om

man i framtiden skulle nödgas upphöra med verksamheten vid hemmet, bör

ersättning för detsamma anskaffas i Stockholm eller i stadens omedelbara

närhet.

Det har förut visat sig vara angeläget, att ett liknande övergångshem anordnas

i Göteborg. Utredningen vill därför förorda, att medel anslås till

anskaffande av en för ändamålet lämplig fastighet i Göteborg eller i dess

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 1W

närmaste omgivningar, där ungdomsfängelseelever hemmahörande i göteborgstrakten

kan omhändertagas någon tid före provutskrivningen för att på

ett smidigt sätt successivt omställas från anstaltstillvaron till ett liv i frihet.

Med hänsyn till att övergångshemmen ännu icke kan anses ha lämnat försöksstadiet,

är det lämpligt, att man prövar sig fram även i fortsättningen för

att söka finna de mest ändamålsenliga formerna för verksamheten. Det vore

ur denna synpunkt välbetänkt, om man i första hand försökte hyra en lämplig

fastighet, helst av villakaraktär. Skulle detta icke låta sig göra på grund

av nuvarande läge på hyresmarknaden, far man inrikta sig pa att köpa.

Utredningen rekommenderar, att man söker tillgodogöra sig erfarenheterna

från de inackorderingshem, som godtemplarorden upplåtit för ungdomsvårdsskoleelever

m. fl. Dessa hem förestås av äkta makar, som för sitt arbete

åtnjuter fri bostad och fritt vivre. Vidare finns heltidsanställt ekonomibiträde.

Utredningen föreslår, att göteborgshemmet organiseras på samma

sätt. Det synes dock vara motiverat, att en icke alltför obetydlig kontantersättning

utgår till föreståndarparet. Man kan nämligen antaga, att det blir

ett tämligen avancerat klientel, som kommer att bo på elevhemmet i Göteborg.

Roxtuna. I den för Roxtunaanstalten fastställda personalstaten bör göras

den ändringen, att 1 förste läkare — såsom förut berörts — tillkommer

med hänsyn till överläkarens nya funktion såsom psykiater för anstaltsgruppens

hela klientel. Vidare bör överläkaren för psykiatrisk rådgivning

vid Skenäsanstalten erhålla ett årsarvode av 4 000 kronor. Då omläggningen

av räkenskapsgöromålen i anledning av anstaltsgrupperingens genomförande

endast i mindre grad påverkar arbetsuppgifterna för den på Roxtuna

tjänstgörande bokhållaren, har utredningen — med hänsyn till vikten av att

överläkaren så mycket som möjligt får ägna sig åt det egentliga vårdarbetet

— icke funnit skäl föreslå en ändring av denna befattningshavares tjänsteställning.

I den för Roxtuna fastställda personalplanen saknas telefonist

och reparatör. Eftersom dessa tjänster är oundgängligen nödvändiga för

anstalten föreslås, att organisationen utökas med en telefonist i reglerad befordringsgång

och en reparatör i lönegrad 12.

För förste läkaren och reparatören måste bostäder uppföras.

Anstalter för ordinärt ungdomsklientel. Anstalterna i Uppsala och

Västerås, som är inrättade i ålderdomliga men moderniserade lokaler av

cellfängelsetyp, är belägna inne i respektive städer, där de hindrar utvidgningsbehovet

för andra statliga ändamål. Med tanke på den nuvarande

bristen på platser inom fångvården tvingas man emellertid räkna med, att

de båda anstalterna alltjämt måste bestå en tid framåt, även om det måste

anses högst angeläget, att i varje fall Uppsalaanstalten, så snart omständigheterna

medger, friställes.

Beträffande Uppsalaanstalten vill utredningen föreslå följande. För att

man skall kunna utnyttja samtliga 48 platser, bör 3 av de (5 isoleringscel
iä

llilmng till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 110

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

lerna omändras till rum för häktade. Redogörarassistenten bör utgå ur organisationen

med anledning av gruppindelningen, och de kamerala göromålen

skall ombesörjas av en kansliskrivare. Med hänsyn till den ändrade

dispositionen av anstalten bör assistenttjänsten för lärar- och fritidsverksamhet

kunna utgå, varvid medel i stället föreslås beräknade till arvode åt

deltidsanställda fritidsledare. Av samma skäl anser utredningen, att vakande

tillsynspersonal nattetid kan reduceras från 3 till 2, vilket medför att 2

vaktkonstapeltjänster kan indragas. Nu utgående arvode till anstaltsläkare

har beräknats med utgångspunkt från att denne även skall fungera som rådgivande

psykiater vid anstalten. Denna sistnämnda funktion skall nu övertagas

av anstaltsgruppens psykiater, i samband varmed arvodet till anstaltsläkaren

i motsvarande mån bör nedsättas.

Anstalten i Ystad bör bibehållas med oförändrad organisation, bortsett

från att den ena av de 2 tjänsterna som vaktfru kan nedflyttas till en ekonomibiträdesbefattning

i lönegrad 7 för uppnående av överensstämmelse

med förhållandena på övriga anstalter för ungt klientel. Enär kolonien Hildero

icke längre skall vara kassaansluten till anstalten i Ystad, och tillsyn

över kolonien icke heller längre skall utövas därifrån, föreslås, att kontorsbiträdestjänsten

vid anstalten i Ystad skall utgå ur organisationen och att

särskilt arvode till föreståndaren vid sistnämnda anstalt icke skall beräknas

för tillsyn över kolonien. Då arbetet på konfektionsverkstaden vid denna

anstalt slagit väl ut, bör verkstaden alltjämt få bestå.

Anstalten i Nyköping bör erhålla förbättrade utbildningsmöjligheter genom

utvidgning och upprustning av dess trånga och även i övrigt otillfredsställande

verkstäder för mekaniska arbeten och snickeri. Då anstalten

icke längre skall utgöra mottagningsavdelning, kan kontorsbiträdestjänsten,

vars innehavare väsentligen ägnat sig åt utskrift av verkställighetsberättelser

jämlikt 56 § verkställighetslagen, utgå ur organisationen. Av samma

skäl bör särskilt arvode till läkare för företagande av dylika undersökningar

icke längre beräknas. Även kroppssjukläkararvodet torde kunna nedsättas.

Den yrkesvägledande verksamhet, som i viss utsträckning av psykotekniska

institutet bedrivits vid denna anstalt, bör upphöra och yrkesvägledning i

fortsättningen meddelas av den till anstaltsgruppen knutne psvkologen.

Med hänsyn till att specialanstalten Roxtuna icke kan motta andra intagna

än sådana som dömts till ungdomsfängelse föreslås, att de 6 platser

på sinnessjukavdelningen vid fångvårdsanstalten i Malmö, vilka disponerats

för ungdomsfängelseklientel, i fortsättningen skall utnyttjas för akuta

fall bland övriga på ungdomsgruppens anstalter intagna.

Beträffande personalfrågorna kan ytterligare följande framhållas. För det

kamerala arbetet vid de slutna sidoanstalterna (utom Roxtuna) bör användas

kontorspersonal. För vårdarbetets effektiva bedrivande är det angeläget,

att styresmännen vid anstalterna för ungdomligt klientel i högre grad än

kollegerna vid andra anstalter avlastas ekonomiska och kamerala ärenden.

Det är sålunda nödvändigt att erhålla kvalificerad personal för dessa uppgifter.

Utredningen föreslår därför, att det kamerala arbetet vid de större,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

slutna sidoanstalterna (utom Roxtuna) utföres av kansliskrivare (kanslibiträden

vid vanliga anstalter) och vid de mindre, slutna anstalterna av

kontorister (biträden i reglerad befordringsgång vid andra anstalter). 1954

års riksdag har beslutat, att en dagkonstapel tjänst vid Västeråsanstalten

skall uppflyttas till överkonstapelgrad, och utredningen vill nu föreslå, att

detsamma skall gälla för dagkonstapeltjänsterna vid anstalterna i Nyköping,

Uppsala och Ystad.

I fråga om personaluppsättningen vid tidigare nämnda anstalter och föreslagna

kolonier hänvisas till följande uppställning.

Uppsala

Antal

Löne-

grad

anstaltsdirektör ...

.... 1

27

yrkesmästare.....

.... 1

18

socialkurator......

.... 1

17

yrkesmästare.....

1

16

kansliskrivare.....

.... 1

15

yrkesmästare.....

.... 2

14

överkonstapel.....

.... 2

14

vaktkonstapel ....

.... 15

12

vaktfru..........

.... 1

10

biträde...........

.... 1

rb

ekonomibiträde . ..

1

27

7

Västerås

anstaltsdirektör ...

.... 1

27

assistent.........

.... 1

22

yrkesmästare.....

.... 1

18

socialkurator......

1

17

kansliskrivare.....

.... 1

15

yrkesmästare.....

.... 2

14

överkonstapel.....

.... 2

14

vaktkonstapel.....

.... 12

12

vaktfru..........

1

10

biträde...........

.... 1

rb

ekonomibiträde . ..

1

24

7

Nyköping

föreståndare......

1

23

socialkurator......

1

17

Antal

Löne-

grad

yrkesmästare......

... 2

14

överkonstapel......

... 2

14

kontorist..........

... 1

13

vaktkonstapel......

... 10

12

vaktfru...........

1

10

ekonomibiträde ....

... 1

19

7

Ystad

föreståndare.......

... 1

23

yrkesmästare......

1

18

socialkurator.......

... 1

17

yrkesmästare......

... 2

14

överkonstapel......

... 3

14

kontorist..........

... 1

13

vaktkonstapel......

... 12

12

vaktfru...........

... 1

10

ekonomibiträde ....

... 1

7

23

Envar av fyra

kolonier

föreståndare........

1

21

yrkesmästare.......

1

16

yrkesmästare.......

1

14

överkonstapel.......

1

14

vaktkonstapel.......

.. 2

12

ekonomibiträde.....

... 1

8

7

I fråga om arbetsledarnas löneställning anmärkes att den blir beroende

av sysselsättningens art.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

Kostnadsberäkningar

Skenäs. Byggnadsstyrelsen har låtit upprätta skissritningar till de ifrågavarande

om- och nybyggnadsarbetena. Med utgångspunkt från de upprättade

skisserna har byggnadsstyrelsen beräknat kostnaderna för upprustning

av Skenäsanstalten till följande belopp:

Bostadspaviljong 1, ombyggnad och renovering................... 80 000

Bostadspaviljong 2, » » » 125 000

Bostadspaviljong 3, » » » 100 000

Mekanisk verkstad, » » » 45 000

Snickeriverkstad, » » » 23 000

Bil- och motorreparationsverkstad, nybyggnad.................... 160 000

Yäxthusanläggning, två växthus med förbindelsehus, nybyggnad . .. 110 000

Mottagnings-, sjuk- och isoleringsavdelning, nybyggnad inklusive inhägnad

..................................................... 330 000

Nya personalbostäder

Två lägenheter om vardera ca 115 m2 ........................... 140 000

Sex » » » » 90 » ........................... 345 000

Åtta » » » » 65 » ........................... 380 000

Vägar, planering och ytterbelysning............................. 73 000

Yttre vatten- och avloppsledningar.............................. 285 000

Yattenundersökning m. m....................................... 20 000

Två reningsverk samt pumpstation.............................. 225 000

Arvoden, administration och oförutsett.......................... 359 000

Summa kronor 2 800 000

För inredning och utrustning av Skenäs har beräknats följande belopp:

Bostadspaviljonger 1, 2 och 3 sammanlagt....................... 30 000

Bil- och motorreparationsverkstad............................... 33 000

Mottagnings-, sjuk- och isoleringsavdelning....................... 22 000

Summa kronor 85 000

Byggnadskostnaderna samt kostnaderna för inredning och utrustning vid

Skenäs uppgår sålunda sammanlagt till 2 885 000 kronor.

I avvaktan på resultatet av undersökningarna beträffande vattentillgången

har några kostnader för tillgodoseende av vattenbehovet icke upptagits i

föregående sammanställning.

Roxtuna. Kostnaderna för två nya bostadshus vid Roxtuna har beräknats

till följande belopp:

En försteläkarbostad, inklusive yttre ledningar och planering........ 140 000

En bostad för reparatör, inklusive yttre ledningar och planering .... 55 000

Summa kronor 195 000

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

Byggnadskostnaderna vid Skenäs och Roxtuna samt kostnaderna för inredning

och utrustning vid Skenäs uppgår sålunda till sammanlagt (2 800 000

+ 195 000 + 85 000) 3 080 000 kronor.

Färjestaden. Köpeskillingen för förvärv av Färjestadskolonien upptages

till 150 000 kronor och inventarier för kolonien till 30 000 kronor.

övergångshem och övriga kolonier. I nuvarande läge kan inga beräkningar

göras beträffande kostnaden för förvärv av övergångshem och kolonier.

Möjligen kan man räkna med att få hyra lämplig fastighet till övergångshem

och utan kostnad överta befintliga kolonier.

Driftkostnader. De ökade årliga personalkostnaderna framgår av följande

uppställning.

Skenäs

Tj änsteförändringar:

1 direktör 27 — fångvårdsdirektör 32

1 assistent 22 — kamrerare 25

1 assistent 20 — lantbruksinspektor 22

1 assistent 20 — 23

1 uppsyningsman 18 — tillsynsman 18

1 uppsyningsman 16 — tillsynsman 18

1 överkonstapel 14 — tillsynsman 18

2 yrkesmästare 18 — yrkeslärare 20

1 yrkesmästare 14 — yrkeslärare 20

1 yrkesmästare 14 — biträdande yrkeslärare 18

1 vaktkonstapel 12 — trädgårdsmästare 18

1 vaktkonstapel 12 — ladugårdsförman 14

1 köksföreståndare 12 — biträdande husföreståndare 13

10 vaktkonstaplar 12 — vårdare 12

1 arbetare i statens tjänst — förman 12

2 vaktkonstaplar 12 — förmän 12

Personalökning:

1 fångvårdsinspektör 29

1 psykolog 29

1 ingenjör 25

2 assistenter 23

1 husföreståndare 19

1 kansliskrivare 15

1 kontorist 13

1 biträde rb

1 tillsynsman 18

7 vårdare 12

Personalminskning:

1 vaktkonstapel (dagkonstapel) 12

3 arbetare i statens tjänst

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr HO

Skenäskolonien

Personalökning:

1 tillsynsman 18

1 förste förman 14

2 vårdare 12

R o x t u n a

Personalökning:

1 förste läkare 31

1 reparatör 12

1 biträde rb (telefonist)

Västerås

Tjänsteförändringar:

1 direktör 27 — anstaltsdirektör 27

1 assistent 20 — kansliskrivare 15

Uppsala

Tj änsteförändringar:

1 direktör 27 — anstaltsdirektör 27

1 assistent 22 — kansliskrivare 15

1 vaktkonstapel (dagkonstapel) 12 — överkonstapel 14

Personalminskning:

1 assistent 20

2 vaktkonstaplar 12

Nyköping

Tjänsteförändringar:

1 föreståndare 22—23

1 vaktkonstapel (dagkonstapel) 12 — överkonstapel 14

1 vaktkonstapel 12 — kontorist 13

Personalminskning:

1 biträde rb

Ystad

Tj änsteförändringar :

1 föreståndare 22 — 23

1 assistent 20 — kontorist 13

1 vaktkonstapel (dagkonstapel) 12 — överkonstapel 14

1 vaktfru 10 — ekonomibiträde 7

Personalminskning:

1 biträde rb

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

H i 1 d e r o

23

Tjänsteförändringar:

1 föreståndare 19 — 21

1 vaktkonstapel 12 — vårdare 12

Personalminskning:

1 överkonstapel 14

1 kurator

Uppsalakolonien

Personalökning:

1 föreståndare 21

1 yrkesmästare 16

1 yrkesmästare 14

1 överkonstapel 14

2 vaktkonstaplar 12

1 ekonomibiträde 8

Nyköpingskolonien

Personalökning:

Lika med Uppsalakolonien.

Ystadskolonien

Personalökning:

Lika med Uppsalakolonien.

Förenämnda förslag medför en ökning i personalkostnaderna av 419 332

kronor. Härtill kommer kostnaderna för arvoden och särskilda ersättningar,

vilka förändras på följande sätt.

ökning Minskning

Arvode till överläkaren å Roxtuna.......................

Ersättning för läkarvård enligt provinsialläkartaxan:

Uppsalakolonien........................................

Nyköpingskolonien......................................

Ystadskolonien.........................................

Arvoden till fritidsassistenter ............................

Tillfällig skrivhjälp vid slutna anstalter...................

Arvode till paviljongbiträde å Skenäs.....................

Ersättning till läkare för undersökning jämlikt 56 § straffverkställighetslagen

........................................

Ersättning för yrkesrådgivning åt ungdomsfängelse ådömda .

Arvoden för tillsyn av kolonier:

Hildero................................................

Västeråskolonien........................................

Justering av vissa läkararvoden..........................

4 000

300

300

300

5 000

3 000

2 400

4 000

10 700

360

360

3 000

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

Förslagen rörande arvoden och särskilda ersättningar medför en kostnadsminskning

av 3 120 kronor.

Ökningen av de årliga personalkostnaderna (bortsett från vikariekostnader)

för lönegradsplacerade och arvodesavlönade befattningshavare uppgår

alltså till sammanlagt (419 332 — 3 120) 416 212 kronor.

Om de tre kolonierna kan anordnas inom ramen för nuvarande koloniorganisation,

begränsas ökningen av avlöningskostnaderna till ca 200 000

kronor.

De löpande fasta omkostnaderna beräknas öka med ca 100 000 kronor.

(Häri ingår ett till 10 000 kronor beräknat belopp för reseersättning till anstaltsgruppens

tjänstemän.) Om redan befintliga kolonier kan tagas i anspråk,

begränsas ökningen av dessa omkostnader till ca 30 000 kronor. De

löpande rörliga omkostnaderna ökar icke, eftersom utredningens förslag

faygger oförändrat antal intagna. Kostnaderna för driften av övergångshemraen

blir helt beroende av den form som väljes för verksamhetens bedrivande

(björkahemstypen, godtemplarhemstypen) och kan därför icke här

anges. Det blir emellertid under alla förhållanden frågan om jämförelsevis

obetydliga belopp.

Utredningens expert, byråchefen S. Blom, har enligt betänkandet i vissa

frågor rörande arbetsorganisationen och personaluppsättning vid verkstäderna

anfört avvikande mening.

Yttranden

Över fångvårdsbyggnadsutredningens förslag angående anstalter för fångvårdens

ungdomsklientel har yttranden avgivits av riksåklagarämbetet, Göta

hovrätt, fångvårdsstyrelsen (som bifogat utlåtanden från anstaltsnämnderna

vid anstalterna i Västerås, Uppsala, Ystad och å Hildero, styresmännen vid

anstalterna i Västerås, Uppsala, Nyköping, Ystad och å Hildero, överläkaren

vid Roxtuna, anstaltsläkaren vid anstalten i Uppsala samt företagsnämnderna

vid anstalterna i Västeras, Ystad och Nyköping), ungdomsfängelsenämnden,

medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret,

statens organisationsnämnd, statens lönenämnd, svenska fångvårdssällskapet,

föreningen tjänstemän inom kriminalvården, Sveriges fångvårdsmannaförbund,

svenska psykiatriska föreningen, rättspsykiatriska föreningen och

svensk kuratorsförening. Av de sålunda avgivna yttrandena, som mer eller

mindre utförligt behandlar detaljfrågor, återges i det följande allenast synpunkter

av större vikt.

Utredningens förslag har i allt väsentligt tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av det övervägande antalet remissorgan. Erinringar mot utredningens

förslag i skilda hänseenden har emellertid framförts av ett flertal remissorgan.

Mot en lösning av frågan om anstaltsvården för nu ifrågavarande klientel

på grundval av föreliggande utredning har statskontoret uttalat sig.

Vad först angår frågan om särbehandling av det yngre kvinnliga

fångklientelet anför ungdomsfängelsenämnden, att under de

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

fem sistförflutna åren sammanlagt 21 kvinnor dömdes till ungdomsfängelse.

Dessa har undergått straffet på fångvårdsanstalten i Växjö, där behandlingen

torde vara i huvudsak densamma för ungdomsfängelseklientelet som

för övriga kvinnliga fångar. Detta är oförenligt med ungdomsfängelselagen.

Nämnden anser, att åtminstone så mycket bör göras för avhjälpande av missförhållandena,

att för ungdomsfängelseklientelet avdelas en tjänsteman med

kurators kompetens, med uppgift att svara för att vården sker enligt de för

ungdomsfängelset i övrigt gällande normerna.

Enligt vad socialstyrelsen under hand erfarit är för närvarande ett 30- tal kvinnor i åldern under 25 år intagna på Växjöanstalten, varav dock icke

alla tillhör fångvårdsklientelet. Denna anstalt är otidsenlig och överhuvudtaget

icke längre lämpad såsom fångvårdsanstalt. Det är därför särskilt beklagligt,

att man alltjämt är hänvisad till att där inta det unga kvinnliga

fångvårdsklientelet. Styrelsen anser, att en utredning snarast bör verkställas

i fråga om anstaltsbehandlingen av även det kvinnliga ungdomsklientelet

inom fångvården.

Vad beträffar anstaltsresurserna m. m. inom ungdomsfängelseorganisationen

uttalar riksåklagarämbetet, att dessa genom

tillkomsten av Roxtunaanstalten i förening med den föreslagna utvidgningen

och omändringen av anstalten Skenäs synes bli fullgoda. Ämbetet

vill uttrycka sin tillfredsställelse över att härigenom det hittillsvarande krisläget

beträffande detta ungdomsklientel övervinnes. I detta sammanhang

må beträffande platsbehovet understrykas utredningens uttalande, att man

måste räkna med, att upprustningen av ungdomsanstalterna kommer att

medföra att domstolarna i större utsträckning än hittills kommer att anlita

reaktionsformen ungdomsfängelse. Det är känt, att domstolarna under senare

år ej sällan tvekat att tillgripa ungdomsfängelse, oaktat denna reaktionsform

framstått såsom befogad, endast på grund av att anstaltsresurserna

icke varit tillfredsställande. Enligt ämbetets mening har man med hänsyn

härtill anledning att vid ett genomförande av förslaget räkna med ett större

behov av platser inom ungdomsanstaltsorganisationen än det som i dagens

läge föreligger.

Fångvårdsstyrelsen anför, att de gynnsammaste erfarenheterna av öppen

anstaltsvård för ungdomsfängelseklientel har gjorts vid de små frigångshemmen

Hildero och Björka. När man nu skall öka den öppna anstaltsvårdens

användning, är det därför mera rationellt att tillföra organisationen

flera små anstaltsenheter av denna typ än att ytterligare bygga ut Skenäs.

Den föreslagna öppna anstaltsorganisationen kan icke fä full kapacitet

förrän efter en ganska lång övergångstid. Ombyggnadsarbetena på Skenäs

tar lång tid i anspråk, och vid inrättandet av de nya frigångshernmen får

man av hänsyn till effektiviteten icke gå brådstörtat fram. Då det nuvarande

läget innebär, att nära två tredjedelar av eleverna är intagna på slutna anstalter,

är det därför oundgängligt att under övergångstiden bibehålla en

av de nuvarande slutna anstalterna för verkställighet av ungdomsfängelse.

Detta är att föredraga framför att lämna frågan öppen med de risker som

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

detta innebär för att man skulle tvingas att sammanföra ungdomsfängelseelever

med vanligt fångklientel på olika anstalter. Styrelsen föreslår därför,

att Ystadsanstalten i sin helhet får fungera som ungdomsanstalt men att anstalterna

i Uppsala och Nyköping snarast möjligt avvecklas som ungdomsanstalter.

Ystadsanstalten bör därvid ombyggas och moderniseras.

Ungdomsfängelsenämnden anser, att en ytterligare utbyggnad av de egentliga

ungdomsanstalterna utöver vad nu föreslagits icke gärna bör ifrågakomma.

Beträffande intagningen i ungdomsanstalt anför nämnden:

Till intagning i dessa väl utrustade och kostsamma anstalter böra såsom

ungdomsfängelselagen förutsätter icke dömas andra än sådana ungdomar,

om vilka det efter omsorgsfull undersökning, grundad även på kännedom

orn ungdomsfängelsets metoder och möjligheter, kan antagas att de äro i

behov av och mottagliga för den behandling som där gives. Att man på

detta »förbättringsbara» klientel nedlägger relativt stora kostnader och ett

betydande arbete torde ur samhällets synpunkt vara enbart gagneligt. Det

vore enligt nämndens uppfattning olyckligt om de ökade resurser, som ställas

till ungdomsanstalternas förfogande enligt redan beslutade och nu föreslagna

reformer,, skulle förleda till en utvidgad, mer eller mindre schablonmässig

tillämpning av ungdomsfängelselagen.

Nämnden anför vidare, att ungdomsfängelset icke är och icke bör vara

en uteslutande anstaltsbetonad form av kriminalvård. De anstalter, som nu

kan vantas bli disponibla i den utformning som planerats — Roxtuna och

Skenäs , måste utan varje tvekan betraktas som nödvändiga men för att

fullfölja och befästa anstaltsvårdens resultat fordras ett omfattande och krävande

eftervårdsarbete. På detta ligger enligt nämndens uppfattning lika

stor vikt som på anstaltsverksamheten.

Medicinalstyrelsen fäster särskild vikt vid att hela det till ungdomsfängelse

dömda klientelet kan få en enhetlig behandling. Skenäs samt Roxtuna

med därtill anslutna kolonier och utslussningshem kan nämligen förväntas

vara tillfyllest för detta klientel och medge en god differentiering olika kategorier

emellan. Särskilt kommer det att underlätta behövliga omflyttningar,

att organisationen av elevernas arbete föreslagits bli likartad på de båda

moderanstalterna.

Proportionen mellan antalet slutna och öppna ungdomsfängelseplatser

förefaller enligt svenska fångvårdssällskapets uppfattning icke motsvara

behovet, även om de förbättrade behandlingsresurserna kommer att medföra

minskat behov av slutna platser i jämförelse med nuvarande situation.

Mot f. n. 100—110 slutna platser kommer enligt förslaget att svara 10

på Roxtuna. En så kraftig minskning av antalet slutna vårdplatser finner

sällskapet icke försvarlig och vill därför föreslå, att ytterligare ett antal

slutna platser reserveras för elever, som icke är mogna för öppen vård. Därvid

synes möjligheter böra beredas Skenäsanstalten att själv omhänderta de

elever, som avviker därifrån, förslagsvis genom uppförandet av en sluten

paviljong vid denna anstalt. Tänkbart vore kanske också att i fortsättningen

utnyttja t. ex. Nyköpingsanstalten — efter upprustning, särskilt beträffande

arbetsdriften — för detta ändamål.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 1A0

27

Beträffande yrkesutbildningen vill sällskapet framhålla önskvärdheten av

att de mer intellektuellt betonade intagna bland såväl ungdomsfängelseklientelet

som yngre straff- och fängelsefångar beredes möjlighet till för dem

lämpad sysselsättning och undervisning. Förslagsvis kunde en handelsskola

under en yrkeslärares ledning anordnas vid en anstalt för vardera kategorien.

Frågan om att skapa visst reservutrymme inom ungdomsfängelseorganisationen

har föranlett vissa uttalanden. Sålunda

anför riksåklagarämbetet, att det synes tveksamt, huruvida det reservutrymme,

som enligt förslaget avses skola finnas tillgängligt inom de förutvarande

ungdomsanstalterna, kommer att visa sig tillräckligt.

Liksom utredningen anser fångvårdsstyrelsen det möjligt, att ett ökat

platsbehov kan komma att inträda dels genom att domstolarna i växande

utsträckning dömer till ungdomsfängelse, dels genom att barnkullarna blir

större. I ett sådant läge bör man icke tillgripa reservplatser på anstalter för

till tidsbestämt straff dömda. I stället bör man pröva sig fram med nya små

anstaltsenheter av öppen typ (eventuellt förläggningar för pionjärarbeten).

Härtill kommer möjligheten att genom förstärkning av eftervårdsorganisationen

söka nedbringa anstaltstidens längd.

Svenska fångvårdssållskapet vill betona, att utredningens förslag om reservutrymme

för ungdomsfängelseklientelet på anstalter för straff- och

fängelsefångar säkerligen icke skulle utfalla lyckligt. En sammanblandning

av dessa båda kategorier på samma anstalt bör under inga förhållande ske.

Erfarenheten torde ha visat, att en sådan anordning skapar stark irritation

bland de intagna, inte minst genom de jämförelser, som då aktualiseras beträffande

anstaltstidernas längd vid tidsbestämda straff och ungdomsfängelse.

Föreningen tjänstemän inom kriminalvården anser sig ha all anledning

att kraftigt understryka, att någon sammanblandning av ungdomsfängelsegruppen

och övrigt ungt klientel icke får äga rum. Erfarenheten har nämligen

visat, att en tidigare sammanblandning någon tid av grupperna vid ungdomsanstalten

i Uppsala var olämplig i flera avseenden, icke minst med

tanke på ungdomsfängelseklientelets ytterst stora känslighet och irritation

med avseende på långvarigheten av anstaltsvistelsen vid straff bestämda till

tiden och dom till ungdomsfängelse. Därest reservutrymmen anses behövas

för de till ungdomsfängelse dömda, vill föreningen föreslå, att en av anstalterna

för ordinärt ungdomsklientel helt övergår till ungdomsfängelsegruppen

och därvidlag synes Nyköpingsanstalten vara lämpligast, då en omställning

torde vara lättast att verkställa på denna mindre och välbelägna

anstalt.

Vad beträffar frågan om sammanförande av de yngre åldersgrupperna

av det ordinära fång klientelet till gemensamma

anstalter vill riksåklagarämbetet erinra därom, att man

åtminstone viss tid framåt måste räkna med att inom organisationen motta

även ungdomar i åldern under 18 år. Socialvården har ännu icke till sitt

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

förfogande sådana resurser, att den kan omhänderta hela brottsklientelet

inom sistnämnda åldersgrupp. Under det halvår, som 1952 års lagstiftning

om påföljd för brott av underårig varit i tillämpning, har sålunda, sedan

socialstyrelsen förklarat sig sakna resurser för ett rationellt omhändertagande

av vederbörande, två 17-åringar dömts till långvariga frihetsstraff.

Den föreslagna avgränsningen mot övrigt fångklientel synes enligt Göta

hovrätt vara väl avvägd. Ytterligare ett skäl för att stanna vid den av utredningen

valda åldersgränsen är, att gruppen eljest skulle bli alltför omfattande.

Såsom utredningen anfört torde det vara lämpligt, att i stor utsträckning

samma vårdformer tillämpas för de yngre åldersgrupperna av det ordinära

fångklientelet som för dem, som undergår ungdomsfängelse.

Beträffande den föreslagna organisationen för omhändertagande av det

yngre, till tidsbestämt straff dömda klientelet har medicinalstyrelsen intet

att erinra. Styrelsen vill endast understryka önskvärdheten av att erforderligt

antal kolonier kommer till stånd.

Utredningens förslag i nu förevarande del, vilket enligt socialstyrelsen

otvivelaktigt innebär en avsevärd förbättring jämfört med gällande förhållanden,

anser sig styrelsen kunna tillstyrka, då styrelsen utgår ifrån att särbehandlingen

av de till tidsbestämt frihetsstraff dömda ungdomarna endast

skall fungera under en övergångstid.

Enligt fångvårdsstyrelsens mening är det önskvärt att avdela särskilda

anstalter för unga intagna, som dömts till tidsbestämt straff, men detta

bör ske endast under två viktiga förutsättningar. Den ena förutsättningen

är, att anstalterna har fullt tillfredsställande resurser för yrkesutbildning

och klientelets sysselsättning i övrigt, att organisationen erbjuder goda differentieringsmöjligheter

såväl mellan anstalterna som inom varje särskild

anstalt samt att personalen är tillräckligt stor och väl kvalificerad för ungdomsvård.

Den andra förutsättningen är, att man icke, på sätt utredningen

föreslagit, till dessa anstalter schematiskt överför samtliga straff- och fängelsefångar

under en viss ålder utan använder anstalterna endast för sådana

dömda, som med hänsyn till strafftidens längd och personliga förhållanden

är i behov av särskild utbildning och vård, dock ej för dem som kräver medicinsk

specialvård eller eljest bör utskiljas från övriga ungdomar.

Bland de unga straffångarna och fängelsefångarna finns åtskilliga med

kort strafftid och ringa eller ingen tidigare belastning, men flertalet utgöres

av personer med tämligen lång strafftid, vilka tidigare undergått anstaltsbehandling,

ej sällan på ungdomsanstalt. Den 1 januari 1955 fanns på

långvårdens anstalter 215 straffångar och fängelsefångar, som vid straffets

början ej fyllt 22 år. Av dessa hade 107 förut undergått frihetsstraff en eller

flera gånger (därav 63 ungdomsfängelse); dessutom hade (utöver de 107)

32 varit intagna i ungdomsvårdsskola. Endast 74 hade ej varit på anstalt

tidigare. Av samtliga 215 hade 21, varav 2 straffångar, kortare strafftid än

tre månader; endast en av dem hade förut varit på anstalt (ungdomsvårdsskola).

Av de övriga hade 31 en strafftid av tre till fem månader; 20 av dem

hade tidigare varit på anstalt. Bland de återstående 163 — alla med minst

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj. ts proposition nr 740

sex månaders strafftid — fanns 118, som tidigare varit på anstalt en eller

flera gånger; strafftidens längd för dessa 163 utgjorde:

beträffande

77 ... •

.. 6—11 månader

»

53 ... •

»

14 ....

»

7 ....

»

6 ....

beträffande 1................ 5 år

» 1................ 6 år

» 1................ 7 år

» 1................ 10 år

» 2................ livstid

Det är således fråga om ett klientel, som är mycket heterogent beträffande

såväl strafftidens längd som tidigare belastning. De egentliga korttidarna

av vilka de flesta är dömda för militärbrott, rattfylleri och lindriga våldsbrott,

tages för närvarande in direkt på kolonier i olika delar av landet. Enligt

styrelsens mening bör man förfara på samma sätt även i fortsättningen.

För dem som har mellan tre och sex månaders strafftid medger strafftidens

längd i regel icke, att de sammanföres till specialanstalter. Inom långtidsklientelet

finns dels några ostraffade, som icke bör sammanföras med

mera belastad ungdom, dels några som på grund av särskilt vårdbehov eller

av andra skäl bör hållas utanför ett ungdomskollektiv.

Fångvårdsstyrelsen hemställer, att frågan om avdelande av särskilda anstalter

för unga fångar göres till föremål för ytterligare utredning.

Statskontoret anför, att utredningen vid utarbetandet av förslaget till särskild

anstaltsgrupp för fångvårdens ungdomsklientel utgått från att den

övre åldersgränsen för de unga fångarnas intagande på säranstalt icke borde

sättas lägre än vid 22 år. Enligt statskontorets mening har emellertid tillräckliga

skäl icke anförts för ett frångående av den i direktiven för utredningens

arbete angivna åldersgränsen 21 år. Med utgångspunkt från de i

ärendet lämnade uppgifterna rörande antalet fångar, fördelade efter ålder

vid straffverkställighetens början, håller ämbetsverket följaktligen före, att

antalet platser inom nu ifrågavarande anstaltsorganisation bör kunna nedbringas

med inemot 100 till omkring 300. Vid en dylik begränsning skapas

också förutsättningar för en mera samlad anstaltsgrupp. Anstalten i Ystad

synes nämligen i första hand böra utgå ur den föreslagna organisationen.

Någon ny koloni, såsom i ärendet ifrågasatts, skulle i sa fall icke heller vara

påkallad.

Förslaget att samtliga anstalter för ungt klientel skall bilda en särskild

anstaltsgrupp betyder enligt ungdomsfängelsenämnden i själva verket

att två grupper, för vilka skall gälla sinsemellan olika regler, erhåller vissa

gemensamma befattningshavare. För ungdomsfängelset kan en sådan sammankoppling

icke i och för sig väntas medföra några fördelar. Å andra sidan

är några egentliga olägenheter — frånsett vad angår överläkaren vid Roxtuna

— icke heller att befara, och det tillskott i arbetskraft, som de nya befattningshavarna

skulle innebära, är naturligtvis mycket värdefullt. Det är emellertid

viktigt, att de föreskrifter, som skall reglera befattningshavarnas kompetens

och uppgifter, utformas under beaktande av ungdomsanstalternas särställning.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr ibO

Föreningen tjänstemän inom kriminalvården finner förslaget vara lämpligt

och ändamålsenligt, även om vissa olägenheter kan vara förenade med

ett dylikt arrangemang. Det kan utan tvivel medföra svårbemästrade problem

vid administrationen av en anstaltsgrupp, sammansatt av ett så disparat

klientel. Det synes dock föreningen som om fördelarna övervägde.

Statskontoret förmenar, att ungdomsräjongen — såsom 1951 års fångvårdsutredning

synes ha förutsatt i sitt slutbetänkande (SOU 1952:21) —

torde kunna administreras direkt från fångvårdsstyrelsen. Då bildandet av

särskild anstaltsgrupp för ungdomsklientelet således icke bör medföra inrättandet

av särskilda, för gruppens administration avsedda tjänster, kan

statskontoret icke tillstyrka utredningens förslag härutinnan.

Fångvårdsstyrelsen anser, att den föreslagna anstaltsgrupperingen icke nu

bör komma till stånd. Om en anstaltsgrupp för unga straffångar och fängelsefångar

inrättas framdeles, bör den icke vara gemensam för ungdomsanstalter

och anstalter för straff- och fängelsefångar.

Den föreslagna sammanslagningen av anstalter för ungdomsfängelseklientel

och ordinärt ungt fångklientel till en anstaltsgrupp torde medföra svårbemästrade

administrativa problem anser rätts psykiatris ka föreningen. Central

och lokal lednings — inklusive psykiatrers — befogenheter och inbördes

ställnmg synes icke klarlagd och konfliktanledningar kan på denna grund

måhända uppkomma. Centralanstalten Skenäs, respektive fångvårdsdirektören

därstädes, kommer exempelvis uppenbarligen icke att få annat än

andrahandskunskaper om flertalet unga lagbrytare med tidsbestämt straff,

låt vara att utredningen sökt undanröja denna nackdel genom att föreslå vidsträckt

delegering av uppgifter till vederbörande anstaltsföreståndare.

Det får enligt svenska fångvårdssällskapets mening anses angeläget, att_

oberoende av straffarten anstaltsbehandlingen av de yngsta lagöverträdarna

gives så likartad prägel som möjligt. Från den utgångspunkten är det

starkt motiverat, att ansvaret för vården av de båda klientelgrupperna samlas

på ett håll. Sällskapet tillägger:

Det är emellertid också tydligt, att straffarternas olikhet skapar skilda prof

• n i ?-0nl såval behandlingen som eftervårdsplaneringen. För dem, som

far tidsbestämda straff ar variationerna i fråga om frihetsberövandets längd

av utslagsgivande betydelse. Korttidarna kan mera sällan tillgodogöra sig en

pJanmassig behandling. För dem som har längre tider blir läget däremot me™

Jämförligt med ungdomsfängelseklientelet. Enligt sällskapets mening bör

darfor de, som har en strafftid på lägst sex månader, i första hand hänföras

till en eventuell ungdomsräjong. För dem gäller ju redan, att särskild beandhngsplan

skall utarbetas. Övriga bör utan olägenhet kunna kvarstanna

P 1§ ans.talt mom respektive räjong. En sådan ordning behöver inte

utesluta undantag från huvudregeln. Klart är exempelvis, att en från ungdomsfängelse

provutsknven, som på grund av nytt brott ådömts kort, tidsbestamt

straff, bor flyttas till ungdomsräjongen, där han redan tidigare är

k? °,c..h ^ar behandlingen från början kan anknytas till vad som tidigare

gjorts för honom. For att sådana fall inte skall »fastna» på anstalt utanför

0VeTgaS, rapportförfarande, så att i alla ungdomsfall kontakt

etableras mellan ledningen för ungdomsräjongen och den räjong, där

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr tbO

31

den lagförde dömts. De unga korttidarna, som finge stanna inom den anstaltsgrupp,

där de dömts, kunde lämpligen intagas på viss anstalt med mindre

belastat klientel, gärna av skiftande åldrar. Enligt en bland anstaltspraktikerna

utbredd uppfattning kan det mången gång vara fördelaktigt ur resocialiseringssynpunkt

att placera ynglingar, inte minst de mer svårhanterliga,

tillsammans med hyggliga förstagångsintagna äldre intagna, som i sådana

situationer ofta ådagalägger betydande ansvarskänsla och tar sig an de

yngre på ett positivt sätt. Mot förflyttning av det yngre korttidsklientelet talar

också mången gång de ofta långa transporterna och svårigheten för den

dömde att under omhändertagandet upprätthålla önskvärd kontakt med sina

anhöriga.

I jämförelse med de sakkunnigas förslag torde de ovan anförda synpunkterna

leda till mer begränsade anspråk på anstaltsutrymmen inom en blivande

ungdomsräjong för dem som dömts till tidsbestämda straff. Västeråsoch

Uppsalaanstalterna jämte tillhörande kolonier torde under alla omständigheter

komma att erfordras, möjligen också Ystad-anstalten.

Vidkommande förslaget om upprustning av Skenäsanstalt

e n anför fångvårdsstyrelsen, att anstalten, som nu är starkt försliten beträffande

såväl förläggningslokaler som verkstäder, sedan mer än ett år tillbaka

har kunnat beläggas med högst ett femtiotal elever. Beläggningen kan

icke väsentligt ökas enbart genom personalförstärkningar utan härför fordras

att såväl differentieringsmöjligheterna som resurserna för yrkesutbildning

förbättras. De av utredningen i detta hänseende väckta förslagen tillstyrkes

med vissa jämkningar. Under ombyggnadsperioden kan man — även

om de intagna i viss utsträckning sysselsättes med byggnadsarbeten — icke

placera mer än högst 50 elever på Skenas.

Utredningens förslag att låta observationen av eleverna försiggå på särskilda

intagningsavdelningar på Roxtuna och Skenäs skulle beträffande Skenäs

icke kunna förverkligas, förrän en särskild mottagningsavdelning inrättats.

Att ta in observationsfallen bland det övriga klientelet är olämpligt. Man kan

icke heller samla flertalet observationsfall på Roxtuna utan att äventyra denna

anstalts möjlighet att ta hand om det klientel, för vilket den egentligen

är avsedd. Fångvårdsstyrelsen förordar därför, att den till inköp föreslagna

fastigheten Färjestaden disponeras som mottagningsavdelning för de fall,

som från början kan placeras på öppen anstalt. Under observationstiden på

Färjestaden bör eleverna — jämte det att de undergår psykologiska prov (avdelningen

bör utrustas med erforderlig apparatur för prövning av yrkesanlag)

— erhålla en individuellt inriktad undervisning i allmänbildande ämnen.

Anstalten bör ställas under ledning av en tjänsteman med ungefär samma

kompetens som arbetsförmedlingens yrkesvägledare (föreståndare för

ungdomsförmedling). Vid observationen bör psykologen på Skenäs medverka.

I mån av behov bör såväl för dessa fall som för roxtunafallen psykotekniska

institutet fortfarande kunna anlitas; anslaget bör därför bibehållas

oförändrat. Då någon särskild observationsavdelning på Skenäs icke heller

framdeles erfordras och då det är angeläget alt hålla platsantalet på Skenäs

nere, anser fångvårdsstyrelsen, att isolerings- och sjukavdelningarna liksom

nu bör vara placerade i bottenvåningen i en av de nuvarande tre paviljonger
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 240

na. Vid ombyggnaden skulle således inrättas endast fem behandlingsavdelningar

med sammanlagt 60 platser; ett platsantal som icke synes böra överskridas

vid en anstalt av detta slag.

Vid om- och utbyggnaden bör den mekaniska verkstaden beräknas för 22

platser, bil- och motorreparationsverkstaden för 8 platser och snickeriet för

13 platser. — En reservant inom styrelsen anser, att skäl syntes kunna anföras

för att utbygga anstalten med en specialavdelning med 12 platser, varvid

vore att beakta att enligt utredningens förslag antalet elever i de nuvarande

paviljongerna skulle begränsas till 12 på varje avdelning.

Det mest betydelsefulla i det framlagda förslaget utgör enligt ungdomsfängelsenämnden

Skenäsanstaltens upprustning i olika hänseenden och dess

omdaning för att möjliggöra en både ur behandlings- och säkerhetssynpunkter

nödvändig differentiering av klientelet inom anstalten. De härmed sammanhängande

frågorna synes ha erhållit en väl genomtänkt och praktiskt

tillfredsställande lösning. Det är enligt nämndens mening av stor betydelse,

att moderniseringen av Skenäs genomföres utan dröjsmål.

Medicinalstgrelsen finner anstaltens ombyggnad, så att vårdenheternas

storlek nedbringas till 12 elever, och uppförandet av en mottagnings-, sjukoch

isoleringspaviljong med 12 platser i hög grad önskvärda.

Vad beträffar uppdelningen av Skenäs tre elevpaviljonger kan det enligt

socialstgrelsen ifrågasättas, huruvida de föreslagna anordningarna är tillräckliga

för att man skall kunna uppnå ett gott behandlingsresultat. Om man

vill bibehålla anstaltens öppna karaktär, torde det bli svårt att förhindra,

att de olika elevgrupperna konfronteras med varandra under fritiden. Enligt

styrelsens erfarenheter från ungdomsvårdsskoleverksamheten fordras för ett

rationellt genomförande av den lilla behandlingsgruppens princip, att varje

elevgrupp får sin stationära personal, sin förläggningsbyggnad och egen matsal

samt egna fritidsutrymmen. Byggnaderna måste ligga på ett tillräckligt

långt avstånd från varandra, så att de olika grupperna verkligen kan hållas

åtskilda. Dessa principer har godtagits i fråga om Roxtunaanstalten, och en

uppdelning av Skenäsanstalten efter samma grunder hade ur behandlingssynpunkt

givetvis varit att föredra. Utredningen har emellertid av kostnadsskäl

tvingats till en kompromisslösning, vilken dock otvivelaktigt innebär

en förbättring jämfört med nuvarande -storgruppsförläggning om 30 intagna.

Vidare finner styrelsen det angeläget, att utredningens förslag rörande arbetsdriftsorganisationen

vid Skenäs och den föreslagna nedskärningen av

antalet platser i verkstäderna genomföres.

Svenska fångvårdssällskapet ansluter sig helt till planerna på att genomföra

den lilla gruppens princip genom uppdelning av de nuvarande paviljongerna.

Det förefaller osäkert, om antalet platser på den nya paviljongen

kommer att täcka behovet. Särskilt gäller detta mottagningsavdelningen, som

helst bör vara helt skild från sjukavdelningen. Då platsbehovet i den senare

icke kan förutses från dag till dag, synes den icke böra tagas i anspråk som

reservutrymme för nyintagna. Sällskapet förutsätter, att hobbylokaler anordnas

i samtliga paviljonger, vilket icke framgår av skisserna. Anstaltens

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

isolerade läge och bristen på bussförbindelser utgör f. n. ett stort problem

för befattningshavarna och deras familjer. Det synes rimligt att åtgärder vidtages

för att i möjligaste mån eliminera denna källa till vantrivsel.

Statskontoret förklarar sig icke kunna tillstyrka den av utredningen förordade,

till 2 885 000 kronor kostnadsberäknade upprustningen av Skenäsanstalten.

Byggnadsstyrelsen uttalar, att Skenäsanstalten är hårt försliten och byggnaderna

har, delvis på grund av brist på medel för detta ändamål, icke kunnat

i tillfredsställande utsträckning underhållas. Styrelsen vill i detta sammanhang

understryka vikten ur ekonomiska och andra synpunkter av att,

såsom här skett, nödvändigt byggnadsunderhåll icke framdeles eftersättes.

Genom omläggning av verksamheten på snickeriverkstaden föreslår utredningen

nu inrättande av ett ambulerande byggnadsarbetslag, vilket synes vara

en välbetänkt åtgärd ur underhållssynpunkt.

I fråga om kolonien Hildero vill ungdomsfängelsenämnden vitsorda,

att den fullt motsvarar och snarast överträffar de förhoppningar, som

ställdes på den vid dess inrättande år 1952. För ungdomsfängelset måste

den betraktas som en utomordentligt värdefull tillgång. Inom fångvården

i övrigt saknar den motsvarighet. I direktiven för utredningen angavs, att

det borde undersökas, om icke ytterligare två anläggningar av denna typ

borde anskaffas. Utredningen har emellertid underlåtit att föreslå någon

åtgärd i sådan riktning. Hit kan ju icke räknas förslaget att i anslutning

till Skenäs inrätta en koloni, Färjestaden, där de intagna skulle sysselsättas

i väg- och skogsarbete. Ej heller kan det i och för sig behövliga övergångshemmet

i Göteborg jämställas med Hildero. Det förtjänar erinras, att en

koloni av Hilderotyp är billig i drift, därigenom att eleverna bidrar till kostnaderna

med sina arbetsinkomster. Skulle utredningens förslag i fråga om

ungdomsfängelset av kostnadsskäl anses böra beskäras i någon del, bör

detta ske på annat sätt. Det kan sålunda sättas i fråga, om den föreslagna

Färjestadskolonien kan bli av sådant värde, att den bör komma till stånd på

bekostnad av kolonier av samma typ som Hildero.

Vad angår den föreslagna kolonien vid Färjestaden anser

svenska fångvårdssällskapet, att den del av eleverna, som enligt förslaget

skall placeras där, med fördel torde kunna vårdas på någon av Roxtunas

paviljonger. Mer väsentligt synes det sällskapet vara, att möjligheterna till

frigångsverksamhet vidgas, förslagsvis genom anordnandet av en till Skenäs

ansluten frigångskoloni i omedelbar närhet av Norrköping.

Vad beträffar övergångshem anser Göta hovrätt, att eftersom försöket

med sådana visat sig slå väl ut, synes det vara av värde att, såsom utredningen

föreslagit, utbygga denna verksamhet.

Fångvårdsstyrelsen förordar, att utöver det av utredningen föreslagna

hemmet i Göteborg ytterligare två hem inrättas. Det ena, som bör vara avsett

för lättare fall med medicinskt vårdbehov, bör ligga så nära Roxtuna

i kommunikationshänseende, att överläkaren där kan utöva kontinuerlig

tillsyn över hemmet. Det andra hemmet bör bl. a. motta lättare fall av det

It Dihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 140

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

egentliga skenäsklientelet och sålunda i detta hänseende träda i stället för

den av utredningen föreslagna Färjestadskolonien, som med hänsyn till

arbetsmöjligheter m. in. lämpar sig mindre väl därför.

Ungdomsfängelsenämnden vill såsom särskilt angeläget framhålla utredningens

förslag att inrätta ett övergångshem utan anstaltskaraktär i eller

i närheten av Göteborg med samma uppgift som Björkahemmet utanför

Stockholm. Erfarenheten har visat, att detta hem varit av stort värde för

resocialiseringen av det klientel som hänvisats dit. Det nya hemmet skulle

utgöra ett komplement till Björkahemmet, vilket får anses vara erforderligt

med hänsyn till att en ej obetydlig del av ungdomsfängelsets klientel,

som dessutom ofta visar svår asocialitet och bereder de eftervårdande organen

synnerliga svårigheter, har sitt ursprung i Göteborg och merendels

icke kan placeras annorstädes än i hemorten.

Medicinalstyrelsen håller före, att anordningen med ett övergångshem inne

i Stockholm torde medföra större risker, än dem man måste ta med det

strax utanför huvudstaden belägna övergångshemmet. Man torde böra avstå

från försöket.

Statskontoret kan på föreliggande utredning icke tillstyrka inrättande av

ytterligare övergångshem för ungdomsklientelet. Under alla förhållanden

anser ämbetsverket, att det icke kan ifrågakomma, att till föreståndarparet

skall utöver fritt vivre utgå kontant ersättning.

Då socialstyrelsens erfarenheter från ungdomsvårdsskoleorganisationens

inackorderingshem visar, att de göromål, som åvilar föreståndarparet på

dylika anstalter, är av större omfattning än som från början antagits, finner

styrelsen en icke alltför obetydlig kontantersättning till föreståndarparet

vara väl motiverad.

Vad angår de föreslagna särskilda anstalterna för ordinärt

ungdom sklientel anser riksåklagarämbetet, att själva anstaltsbeståndet

icke kan anses tillfredsställande. Särskilt torde detta få anses

gälla om Uppsala- och Ystadsanstalterna. Med hänsyn till att frågan

om behandlingen av unga lagöverträdare alltjämt är föremål för strafflagberedningens

övervägande och att denna fråga sålunda fortfarande står

öppen, torde det emellertid vara försvarligt, att man godtar utredningens

anstaltsförslag såsom en provisorisk lösning.

Fångvårdsstyrelsen kan icke tillstyrka, att anstalten i Uppsala i fortsättningen

disponeras för ungdomligt klientel. Nyköpingsanstalten kan under

förutsättning av ombyggnad och utbyggnad av verkstäderna användas under

en övergångstid. Ystadsanstalten slutligen torde efter ombyggnad kunna

även framdeles användas för ungdom, varvid emellertid är att märka att

den under ett par år framåt måste helt disponeras för ungdomsfängelseklientel.

Vid den nya utredning om avdelande av särskilda anstalter för

unga fångar, om vilken styrelsen i det föregående hemställt, bör det övervägas

uppförande av två nybyggnader, förslagsvis en anstalt (i stället för anstalten

i Nyköping) med särskilda resurser för observation och en anstalt i

Mariestad — den nuvarande slutna anstalten skulle nedläggas —, som bör

opaginerad Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

ha såväl slutna som öppna avdelningar (bl. a. Lockerud och Rödjan) och

innefatta lantbruksskola samt yrkesskola i byggnadssnickeri. I övrigt bör

Västeråsanstalten samt, efter ombyggnad, Ystadsanstalten jämte erforderliga

kolonier och frigångshem disponeras för unga straffångar och fängelsefångar.

Ersättningsbygge för Uppsalaanstalten bör övervägas i samband

med frågan om ersättningsbygge för Långholmen. När Uppsala- och Nyköpingsanstalterna

nedlägges som ungdomsanstalter, torde de tillsvidare

böra användas för att avlasta Långholmen, varvid även bör beaktas möjligheten

att på dessa anstalter placera vissa häktade och interner, som skall

behandlingsundersökas.

Svenska fångvårdssällskapet uttalar, att för de yngre straff- och fängelsefångarna

föreligger utan tvivel behov av modernare och bättre utrustade

anstalter än de nu föreslagna. Sällskapet förutsätter, att detta behov snarast

tillgodoses. Om nybyggnad av statsfinansiella skäl icke omedelbart kan

komma i fråga, är det ofrånkomligt, att särskilt Uppsala- och Ystadsanstalterna

avsevärt upprustas.

I fråga om personalbostäder hemställer fångvårdsstyrelsen, att åtgärder

omedelbart vidtages för anskaffande av ytterligare sådana vid Roxtuna.

Ungdomsfängelsenämnden vill framhålla, att allvarliga svårigheter visat

sig föreligga att rekrytera en del av den erforderliga personalen vid Roxtuna.

Anledningen är att familjebostäder i tillräckligt antal icke står till buds

vare sig vid anstalten eller i Linköping och ej heller i trakten däromkring.

Ogifta personer söker sig i nuvarande läge på arbetsmarknaden icke till Roxtuna.

Bostäder saknas nu för 3 yrkeslärare, 1 terapeut och 12 vårdare. Så

länge denna brist består, kan blott omkring hälften av anstaltens kapacitet

tagas i anspråk. Nämnden hemställer, att familjebostäder måtte uppföras vid

Roxtuna i sådant antal, att personalen kan bli fulltalig. Denna fråga måste

anses vara av särdeles brådskande natur.

I den mån det framlagda förslaget avser uppförandet av nya personalbostäder

vill medicinalstyrelsen livligt tillstyrka detsamma. Skenäs och Roxtuna

är så belägna, att något samgående med en mer eller mindre kommunalt betonad

bostadsproduktion icke torde bli möjlig. Tillgång till goda bostäder

och — där så erfordras — ordnandet av lämpliga kommunikationer till närmaste

större samhälle är av avgörande betydelse för uppnående av en god

personalrekrytering, av vilken dessa specialanstalters effektivitet är särskilt

beroende.

Utredningens förslag angående personalbehovet har föranlett vissa

uttalanden. Statskontoret förklarar, att med den ståndpunkt ämbetsverket intagit

till föreliggande organisationsspörsmål följer, att statskontoret icke heller

kan tillstyrka, att någon ändring genomföres med avseende å anstalternas

nuvarande personaluppsättning.

Enligt Göta hovrätts uppfattning förefaller det välbetänkt med en personalmässigt

starkare organisation än för de ordinära anstaltsgrupperna. Det

torde bl. a. utgöra en förutsättning för att man på ett ändamålsenligt sätt

opaginerad Kontrollera mot PDF

36 Kungi. Maj:ts proposition nr Ilo

skall kunna förverkliga den lilla gruppens princip för de till ungdomsfängelse

dömda.

Fångvårdsstyrelsen uttalar, att utredningens förslag om personalförstärkningar

på Skenäs och Roxtuna delvis har motiverats med att vissa befattningshavare

skulle erhålla arbetsuppgifter jämväl beträffande anstalterna för

unga straff- och fängelsefångar. En sådan anordning skulle enligt fångvårdsstyrelsens

mening vara olämplig bl. a. därför, att den kan befaras splittra

arbetsinsatsen till men för dessa tjänstemäns huvuduppgifter inom behandlingen

av ungdomsfängelseklientelet. Den omständigheten att en gemensam

anstaltsgruppering för ungdomsfängelseelever och yngre fångar med tidsbestämt

straff enligt styrelsens förslag ej kommer till stånd, föranleder vissa

jämkningar i utredningens förslag till personalorganisation. Beträffande Skenäs

synes det vara lämpligt, dels att i stället för tjänsten såsom fångvårdsinspektör

tillföra anstalten en ny kuratorstjänst, dels att i stället för en ingenjör

tillsätta en skolchef (jfr Västeråsanstalten), dels att inrätta de föreslagna

tjänsterna som psykolog och kamrer, dels att antalet biträdande yrkeslärare

ökas med 2, dels ock att personalen i övrigt får den storlek och sammansättning

som utredningen föreslagit, med den minskning dock som kan påkallas

av reduktionen av platsantalet. Beträffande Roxtuna tillstyrker styrelsen

vad de sakkunniga föreslagit med särskilt framhållande av behovet av en

tjänst som förste läkare.

I fråga om Hildero avstyrker styrelsen den föreslagna indragningen av kuratorstjänsten

och överkonstapeltjänsten. De tre nytillkommande frigångshenimen

bör ha samma personaluppsättning som Hildero för närvarande

har. Vid anstalterna i Västerås, Ystad, Uppsala och Nyköping bör någon indragning

av tjänster icke ifrågakomma. Fångvårdsstyrelsen finner skäligt, att

assistenten vid anstalten i Västerås i ökad utsträckning frigöres från kamerala

göromål för att i stället biträda direktören i vårdarbetet. Beträffande

anstalterna i Uppsala och Nyköping synes det vara lämpligast att bibehålla

personalorganisationen oförändrad i avvaktan på resultatet av den i det föregående

föreslagna utredningen.

Ungdomsfängelsenämnden vill understryka, att en förste läkare vid Roxtuna

under alla förhållanden är erforderlig, samtidigt som nämnden vill uttala

sina betänkligheter mot förslaget att överläkaren och styresmannen skall

ta befattning icke blott med ungdomsfängelseklientelet utan även med kliéntelet

vid anstalterna för vanligt fångförvar. Personalen vid Hildero är beräknad

med tanke på att eleverna arbetar utom kolonien, och den kan icke

minskas, om kolonin i fortsättningen skall kunna användas för sitt ändamål.

Kuratorn är oundgängligen erforderlig, utom för egentliga kuratorsuppgifter,

för biträde åt styresmannen vid arbetsplaceringen av eleverna under vistelsen

på Hildero samt arbets- och bostadsanskaffningen vid utskrivningen

in. in., allt uppgifter som kräver stor insikt och ett oavlåtligt arbete, för vilket

styresmannen icke ensam räcker till. Enligt vunna erfarenheter kan överkonstapeln

icke indragas utan att erhålla ersättare. Han kan dock lämpligen

utbytas mot en vårdare i 12 lönegraden.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

Medicinalstyrelsen finner det ofrånkomligt, att personalorganisationen vid

Roxtuna utökas med en förste läkare. Anstaltschefens arbete kommer att så

avsevärt utökas genom hans föreslagna ställning såsom rådgivande psykiater

för hela anstaltsgruppen, att det enligt styrelsens förmenande blir nödvändigt

med denna ytterligare läkare därstädes. Medicinalstyrelsen vill därutöver

ifrågasätta, om icke behovet av rådgivande psykiater vid de längst från Roxtuna

belägna anstalterna eller kolonierna lämpligen kunde tillgodoses från

annat håll än Roxtuna, enär det är att befara, att denna anstalts överläkare

löper fara att få sitt arbete alltför mycket splittrat. Detta skulle visserligen

innebära ett avsteg från den eljest inom fångvården tillämpade gruppindelningen

av anstalterna. Den geografiskt starka spridningen, vilken i övrigt

ingalunda enligt medicinalstyrelsens uppfattning är en svaghet, kan göra ett

dylikt avsteg väl motiverat. Styrelsen finner det också välbetänkt att utöka

Skenäs personalstab med en psykolog med skyldighet att regelbundet besöka

jämväl övriga anstalter utom Roxtuna. Att ett ökat inslag av kvinnlig arbetskraft

även föreslagits för Skenäs finner styrelsen likaledes lyckligt.

Erfarenheterna från Lövsta ungdomsvårdsskola har styrkt socialstyrelsen

i uppfattningen, att en överläkare, vilken liksom chefen för Roxtuna samtidigt

skall fungera som anstaltschef och som rådgivande psykiater vid en

anstaltsorganisation, måste ha en biträdande läkare vid sin sida. Styrelsen vill

därför särskilt understryka betydelsen av att förslaget i denna del förverkligas.

Svenska fångvårdssällskapet uttalar, att det behov, som utan tvivel föreligger

av att en befattningshavare i ledande ställning ständigt finns tillgänglig

på en ungdomsanstalt, motiverar, att anstaltschefen vid sin sida får en

assistent som avlösare. Denne kunde lämpligen — såsom fallet är i Västerås

— fungera som skolchef och som ledare för fritidsverksamheten. Angeläget

är vidare, att anstaltschefen får ägna största möjliga tid åt kontakten med

de intagna. Han bör därför befrias från rutinbetonade kontorsuppgifter, vilket

förutsätter, att de nuvarande tjänsterna som kontorsbiträde bibehålies på

samtliga anstalter. Skenäsanstalten torde ha behov av en särskild sjuksköterska,

som vid sidan av sina ordinarie uppgifter lämpligen kunde avdelas

för tjänstgöring på den paviljong, där en arvodesanställd kvinnlig befattningshavare

nu är föreslagen. Anstalterna i Uppsala och Ystad bör tillföras

bättre personella resurser för behandlingen än som föreslagits. Detta krav

gäller givetvis också Nyköpingsanstalten, om denna i fortsättningen måste

användas för yngre klientel. Kuratorn vid Hildero har hittills ägnat sig såväl

åt anskaffning av frigångsarbeten som åt eftervårdsplaneringen. Föreståndaren

torde icke ha möjlighet att ensam hinna med dessa uppgifter. Sällskapet

vill med skärpa framhålla önskvärdheten av att kuratorstjänsten får

bibehållas.

Svenska psykiatriska föreningen anser, att roxtunachefens verksamhet bör

begränsas till all omfatta Roxtuna och Skenäs och att, i den mån psykiatriskt

ställningstagande erfordras för klient å annan anstalt inom ungdomsfängelsegruppen,

den intagne i regel för observation överföres till antingen Skenäs el
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

ler Roxtuna. Tillgång till rådgivande psykiatrisk expertis vid övriga anstalter

för unga lagöverträdare med tidsbestämt straff torde sålunda även i fortsättningen

bli erforderlig. Måhända vor det riktigast, om denna senare grupp

(Västerås, Uppsala, Nyköpning, Ystad) erhöll egen psykiatrisk expert. Föreningen

finner utredningens förslag att anställa en förste läkare vid Roxtuna

vara synnerligen välmotiverat. Utan sådant biträde i verksamheten kommer

ingen effektiv medicinsk-psykologisk behandling att kunna genomföras. Det

kommer sannolikt att snart visa sig nödvändigt att anställa ytterligare en

läkare vid anstalten.

Föreningen tillstyrker inrättandet av en psykologtjänst vid Skenäs men

vill understryka, att föreningen icke anser, att psykologens uppgifter omfattar

behandling av psykiskt abnorma. I vårt land existerar inga psykologer

med någon som helst utbildning för psykoterapeutiskt arbete. Föreningen

anser, att psykologens arbetsområde (testning, yrkesvägledning, kontinuerlig

forskning m. m.) är av sådan omfattning, att det icke råder tvivel om att

han erhåller full sysselsättning, även om han icke tilldelas terapeutiska arbetsuppgifter.

Föreningen finner det anmärkningsvärt, att Skenäsanstalten

föreslås bli utrustad med en psykolog, 3 assistenter och en kurator, under

det att Roxtuna med sitt svårbemästrade klientel och nästan lika många

klienter föreslås utrustat med endast en psykolog och 2 assistenter. Det är

väl motiverat, att Roxtunaanstalten erhåller ytterligare åtminstone en assistent.

Rättspsykiatriska föreningen hävdar, att överläkaren på Roxtuna torde ha

tillagts alltför omfattande uppgifter. Med hänsyn till nödvändiga resor till

perifera anstalter kan han knappast tänkas medhinna mer än överinseende

över Roxtuna. Då det otvivelaktigt kommer att yppa sig stora behov av psykiatrisk

undersöknings- och behandlingsexpertis på Roxtuna och Skenäs,

vore det därför säkerligen lämpligast om roxtunachefen finge ägna sig enbart

åt ungdomsfängelseklientelet. Det synes stå utom allt tvivel, att förutom

roxtunachefen ytterligare minst en psykiater kommer att visa sig oundgänglig

vid anstalten, där behandlingen ju avses att få delvis sjukhusmässig

prägel. Den av utredningen föreslagna psykologtjänsten finner föreningen

välmotiverad. Om Ystadsanstalten skall mottaga de mera psykiskt abnorma

unga fångarna med tidsbestämt straff, måste säkerligen sinnessjukavdelningen

i Malmö utbyggas och ytterligare en förste läkare krävas.

Med hänsyn till klientelets svårighetsgrad på Skenäs synes det svensk

kurator sförening anmärkningsvärt, att endast en kuratorstjänst föreslagits

vid Skenäs med beräknade 84 platser. Arbetsbelastningen för denna kurator

måste givetvis bli väsentligt större än för kuratorerna vid de betydligt mindre

anstalterna för unga fångar med tidsbestämda straff i Uppsala, Västerås,

Nyköping och Ystad. Föreningen skulle därför vilja förorda, att anstalten

utrustades med två kuratorstjänster.

Vad angår befattningshavarnas löne ställning finner

statens lönenåmnd, att de för Skenäs avsedda tjänsterna som ekonomibiträde

i överensstämmelse med gällande normer för lönegradsplacering av fång
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

vårdens ekonomipersonal bör hänföras till 8 respektive 7 lönegraderna, i

stället för såsom föreslagits 7 respektive 6 lönegraderna. Enligt utredningens

förslag skall föreståndarna vid de större, slutna sidoanstalterna i Västerås

och Uppsala placeras i 27 lönegraden såsom anstaltsdirektörer. Vid de mindre,

slutna sidoanstalterna inom den planerade räjongcn skall styresmannen

enligt förslaget hänföras till 23 lönegraden. I denna del innebär utredningens

förslag högre löneställning för berörda kategori än som gäller motsvarande

tjänstemän inom övriga redan beslutade anstaltsgrupper. Lönenämnden har

icke blivit övertygad av utredningens motivering på denna punkt och anser

därför, att föreståndarna för anstalterna i Västerås och Uppsala bör hänföras

till 23 lönegraden och föreståndarna för övriga slutna sidoanstalter,

d. v. s. Nyköping och Ystad, till 21 lönegraden. Utredningen har vidare föreslagit,

att det kamerala arbetet vid anstalterna i Västerås och Uppsala skall

utföras av kansliskrivare och vid anstalterna i Nyköping och Ystad av kontorister.

Enligt nämndens mening föreligger icke tillräckliga skäl att för bär

ifrågavarande anstaltsgrupp införa en annan lönesättning än som gäller

jämförbara tjänster inom anstaltsgrupperna för vanligt klientel (kanslibiträdestjänster

respektive biträdestjänster i reglerad befordringsgång).

Enligt statskontorets mening lär någon ändring av löneställningen för anstalternas

personal icke kunna ifrågakomma, sedan den allmänna tjansteförteckningsrevisionen

numera torde få anses definitivt slutförd. Det för

överläkaren vid Roxtuna ifrågasatta arvodet för psykiatrisk rådgivning vid

Skenäsanstalten bör, i överensstämmelse med vad som tillämpas vid vissa

andra fångvårdsanstalter, icke fastställas till högre belopp än 2 400 kronor.

Med utgångspunkt bl. a. från att en gemensam anstaltsgruppering för

ungdomsfängelseelever och yngre fångar med tidsbestämt straff icke kommer

till stånd föreslår fångvårdsstyrelsen, dels att direktören vid Skenas

uppflyttas till anstaltsdirektör i Ca 31, dels att föreståndaren på Färjestaden

placeras i 25 lönegraden (jfr arbetsförmedlingens yrkesvägledare), dels

att direktören vid anstalten i Västerås, vilken nu är placerad i lönegrad 27

(jämte lönetillägg), uppflyttas till lönegrad Ca 29, dels att styresmannen

vid Ystadsanstalten uppföres som anstaltsdirektör i Ca 27, dels ock att arbetsledarna

vid de båda sistnämnda anstalterna placeras i lönegraderna 20

och 18.

Styrelsen tillstyrker förslaget att överläkaren vid psykiatriska avdelningen

i Malmö får bibehålla det föreslagna arvodet av 2 400 kronor såsom rådgivande

psykiater vid anstalterna i Ystad och å Hildcro. Likasa bör de nuvarande

särskilda arvodesbeloppen bibehållas i vad avser psykiatiisk expeitis

för undersökning och rådgivning vid anstalterna i Nyköping och Uppsala,

även sedan dessa anstalter upphört att vara ungdomsanstalter.

Ungdomsfängelsenämnden erinrar, att lönegradsplaceringen för den föreslagna

kuratorstjänsten vid Skenäs är densamma, som för närvarande gällei

för samtliga kuratorer vid ungdomsanstalterna. Det har visat sig, att den

med hänsyn till kompetensfordringarna alltför låga lönesättningen medför,

alt kuratorerna i allmänhet stannar vid ungdomsanstalterna endast kortare

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

tider och därefter övergår till befattningar i 21 lönegraden inom skyddskonsulentorganisationen.

De talrika ombytena och det inom fångvården rådande

vikariatsystemet har minskat värdet av kuratorsinstitutionen. Kuratorernas

verksamhet torde vara av minst lika kvalificerad och krävande natur som

skyddsassistenternas. Det synes därför nödvändigt att höja placeringen till

21 lönegraden.

Den föreslagna personalens lönegradsplacering synes enligt medicinalstyrelsen

ej helt överensstämma med vad som gäller för den statliga sinnessjukvården.

Styrelsen anför, att vid jämförelse med lönegradsplacering av

vissa tjänster vid de statliga sinnessjukhusen har framkommit följande divergenser.

Utredningen har föreslagit trädgårdsmästare placerad i lönegrad 18. Vid

statens sinnessjukhus är placeringen Ca 15 vid de stora sjukhusen och Ca 13

vid de mindre. Såsom chaufförer vid statens sinnessjukhus äro anställda

ekonomibiträden i Ca eller Ce 10. Slutligen har utredningen föreslagit ett

antal ekonomibiträdestjänster, därav två i lönegrad 8 och de övriga i lönegrad

6 och 7. Häremot må anföras, att vid statens sinnessjukhus anställda

kvinnliga ekonomibiträden äro placerade i 4—7 lönegraderna, av vilka biträdena

i lönegrad 7 uteslutande tjänstgöra i kök som kokerskor. Biträdena

i lönegrad 6 äro antingen barföreståndare (servering), bitr. kokerskor eller

telefonister. Övriga tjänster (det övervägande antalet) äro placerade i Ce 5

eller Ce 4.

Styrelsen anser sig böra föreslå, att i fråga om personalens lönegradsplacering

likformighet med motsvarande tjänster inom den statliga sinnessjukvården

eftersträvas. Styrelsen vill därjämte erinra om att tjänst som psykolog

av fångvårdsbyggnadsutredningen placerats i 29 lönegraden, medan i

1947 års psykopatvårdsutrednings betänkande (SOU 1952:46) motsvarande

tjänst placerats i Ce 25.

Socialstyrelsen har fäst sig vid att utredningen beträffande den personal,

som närmast är ansvarig för yrkesutbildningen vid anstalterna i Uppsala,

Ystad, Nyköping och Västerås, föreslagit lägre kompetens och lönesättning

än för motsvarande personal vid de för ungdomsfängelseklientelet avsedda

anstalterna. Styrelsen kan icke finna, att skäl föreligger till en dylik kategoriklyvning

utan föreslår, att man av ifrågavarande personal genomgående

kräver yrkeslärarkompetens. Även dessa tjänstemän bör placeras i 20 lönegraden.

Svenska fångvårdssällskapet erinrar därom, att utredningen framhållit

att stora krav måste ställas på personliga kvalifikationer hos befattningshavare

på ungdomsanstalter och att arbetet därstädes är betydligt mer påfrestande

och tröttande än vid anstalter med vanligt äldre klientel. Mot

uenna bakgrund synes det sällskapet uppenbart, att anstaltscheferna bör

placeras i 29 lönegraden på samtliga ifrågavarande slutna anstalter. Någon

gradering mellan de olika anstalterna är i detta hänseende icke motiverad,

då anstaltschefernas kvalifikationer givetvis bör vara lika på alla anstalter,

oberoende av om antalet intagna är något 10-tal mer eller mindre. Sällskapet

anser vidare, att all arbetsledarpersonal skall äga yrkeslärarkompetens och

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

lönegradsplaceras i enlighet därmed. Vid Ystadsanstalten synes överkonstapeltjänsten

för trädgården böra ändras till trädgårdsmästaretjänst och erhålla

samma lönegradsplacering som av utredningen föreslagits för motsvarande

tjänst vid Skenäs.

Föreningen tjänstemän inom kriminalvården förklarar sig ha flera viktiga

erinringar att göra vad beträffar den föreslagna personalstaten och anför

därvid följande.

De sakkunniga uttalar, att styresmannatjänsterna vid anstalterna i Uppsala

och Västerås kan beräknas bli besatta med särskilt erfarna och högt

kvalificerade fångvårdsmän, då man avsett att föreslå tjänsterna placerade

i lönegrad Ca 27. I det ursprungliga förslaget till anstaltsgruppering, den

s. k. räjongplanen, ha de sakkunniga uttalat, att fångvårdstjänstemän av

högre grad bör äga akademisk utbildning. Detta krav kvarstår väl fortfarande

och föreningen anser sig ha anledning fråga, hur de sakkunniga i en tid

av brist på akademiskt utbildad personal kan räkna med att till tjänster i

Ca 27 erhålla särskilt kvalificerade sökande.

Föreningen vill vidare erinra om att de båda ifrågavarande tjänsterna

f. n. är placerade i oreglerad lönegrad Ca 27, d. v. s. med ett av riksdagen

sedan åtskilliga år tillbaka beviljat provisoriskt lönetillägg.

De ökade kvalifikationerna hos tjänsterna skulle enligt de sakkunnigas

förslag alltså motsvaras av en reell lönesänkning. Det har i åtskilliga sammanhang

framförts att en modern och rationellt bedriven kriminalvård

fordrar en avsevärd höjning av fångvårdsmännens kvalifikationer. Det är

också en känd sak, att få personalgrupper inom statsförvaltningen i så hög

grad släpat efter i löneutvecklingen som fångvårdstjänstemännen i högre

grad, vilka icke på långt när i ekonomiskt och socialt avseende fått följa

med i den utveckling, som motsvaras av de ökade kraven på deras kvalifikationer.

Detta har också avsatt icke önskvärda spår i rekryteringen till fångvårdsmannabanan.

Föreningen vill poängtera, att den betraktar en lösning

av rekryterings- och befordringsproblemen för de högre fångvårdstjänstemännen

som en av de angelägnaste frågorna f. n. inom fångvården.

Beträffande de här ifrågavarande tjänsterna intar föreningen den ståndpunkten,

att direktör stjänsterna i Uppsala och Västerås böra placeras i lönegrad

Ca 29 samt Ystads- och Nyköpingstjänsterna i lönegrad Ca 27.

Det synes svensk kurator sförening egendomligt, att kuratorstjänsterna av

utredningen ansetts kunna placeras två lönegrader lägre än den nyinrättade

husföreståndaretjänsten vid Skenäs, för vilken inga kompetenskrav finns angivna.

Då det vidare kan förmodas, all till assistenter kommer att kunna

antagas personer med samma utbildning som kuratorer och då kuratorernas

arbetsuppgifter för återanpassning av ungdomsklientelet måste anses lika

krävande och ansvarsfullt som assisternas, förefaller det föreningen lika

egendomligt med skillnaden i lönesättning för kuratorstjänst (17 lönegraden)

och assistenttjänst (213 lönegraden). Delta så mycket mer som befattningshavare

med mot kuratorernas direkt svarande arbetsuppgifter vid ungdomsvårdsskolorna

och även vid Roxtuna är placerade i 2.''3 lönegraden, länder

sådana förhållanden måste man räkna med alt kuratorstjänsterna inom

fångvården liksom hittills endast kommer alt bli rekryterings- och genomgångsljänster,

varmed följer alla de nackdelar för arbetet, som ständiga

byten av tjänsteinnehavare för med sig.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj. ts proposition nr HO

Säkerhetsanstaltsutredningens förslag till vårdorganisation för

förvarade och internerade

I sitt på hösten 1953 avgivna betänkande med förslag till vårdorganisation

för förvarade och internerade (SOU 1953:32) framhöll säkerhetsanstaltsutredningen

bland annat följande. Vården för säkerhetsanstalternas klientel är

behäftad med brister, som hänför sig dels till anstalternas och öppenvårdens

organisation och dels till de regler, som gäller för själva vården. Ehuru alkoholen

utgör ett avgörande personligt problem för huvudparten av klientelet,

har erforderliga åtgärder icke vidtagits för att lösa frågan. En fjärdedel

av klientelet lider av sjukdomar och defekter av arbetshindrande art men

tillräckliga behandlingsresurser saknas. Det råder en besvärande arbetsbrist

på vissa anstalter. För detta socialt tungt belastade och övervägande abnorma

klientel finns ytterst ringa möjlighet att erhålla behövlig psykiatrisk

tillsyn. Bristerna inom anstaltsvården framhäves ytterligare genom de otillräckliga

anordningarna inom den öppenvård som förutsättes skola följa på

anstaltsbehandlingen. Det måste antagas, att dessa brister avsevärt bidrar

till den höga återfallsfrekvensen inom klientelet. Anstaltssystemets splittring

och överbeläggning på anstalterna har medfört ideliga förflyttningar av de

intagna, vilket i sin tur medfört bristande kontinuitet i behandlingen. Därjämte

saknas samordning mellan anstaltsvård och öppenvård.

Beträffande frågan om en förbättring av behandlingsresultaten inom vårdorganisationen

anförde säkerhetsanstaltsutredningen i sitt förslag bland annat

följande. Vården bör erhålla en avgjort medicinsk inriktning. Detta förutsätter,

att organisationen får disponera över ett tillräckligt antal läkare,

psykologer och socialarbetare. Internerna måste få arbeta i en välordnad arbetsdrift.

Anstaltsbehandlingen bör differentieras bättre efter vårdbehoven.

Det måste sålunda finnas fast avdelning för verkligt farliga brottslingar, slutna

avdelningar för sådana som kräver noggrann tillsyn, ehuru de ej är farliga,

och öppna avdelningar för de pålitligaste internerna. Härjämte erfordras

ordentliga sjukvårdsresurser. Vidare bör ett verkligt öppenvårdssystem

inrättas med familjevård och vård i inackorderingshem.

I fråga om platsbehovet ansåg säkerhetsanstaltsutredningen, att organisationen

bör omfatta 40 platser på fast avdelning, 280 platser på vanlig sluten

avdelning och 120 platser på öppen anstaltsavdelning. Därjämte bör för sjuka

finnas 25 platser och för mottagningsfall 5 platser. Det totala behovet av

anstaltsplatser beräknades sålunda utgöra 470. För familjevård uppskattades

platsbehovet till 50 och för inackorderingshemsvård föreslogs försöksverksamhet

med till en början 10 intagna.

Vad beträffar lokaliseringen av erforderliga nya avdelningar uttalade säkerhetsanstaltsutredningen

bland annat följande. Det står utom all fråga, att

en koncentration av klientelet enligt räjongprinciperna är önskvärd. Spörsmålet

är blott hur långt denna koncentration bör drivas. Man kan sålunda an
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr tbO

vända sig av en enda anstalt, göra två ä tre anstalter eller bygga upp ett system

av småanstalter, förlagda inom ett relativt begränsat område för att framja

kontakten mellan de enskilda anstalterna och möjliggöra viss gemenskap beträffande

personal. Vid planerandet av den framtida vårdorganisationen bör

alla ansträngningar inriktas på att skapa en medicinskt upplagd behandling

och hänsyn därvid i främsta rummet tagas till önskemålen om en tillräckligt

talrik personalstab för individual- och gruppterapigöromålen. Därjämte bör

tillses att erforderliga utrymmen och behövlig utrustning för den medicinska

behandlingen erhålles. Med utgångspunkt härifrån står det klart, att staten

i rådande ekonomiska läge icke kan beräknas vara villig att medicinskt

utrusta två eller tre anstalter. Ett förslag om uppdelning av klientelet på

två likartat utrustade anstalter, en i mellersta och en i södra Sverige, som sakerhetsanstaltsutredningen

haft uppe till diskussion hade således fått falla.

Vidare hade utredningen prövat frågan om lämpligheten och möjligheten att

grunda verksamheten på en medicinskt utrustad huvudanstalt och därtill

knyta mindre anläggningar, belägna högst ett par timmars bilfärd från huvudanstalten.

Utredningen hade emellertid funnit, att ett sådant projekt

skulle ställa sig mycket kostsamt. Av organisatoriska skäl och kostnadsskäl

stannade utredningen för att föreslå att anstaltsvården för de förvarade och

internerade koncentreras till anstalten på Hall, som föreslogs utbyggd från

114 till 470 platser. Utbyggnaden skulle enligt förslaget ske på följande sätt.

Inom det nuvarande muromgärdade området, där det för närvarande finns en

sluten avdelning (med 66 platser), skall uppföras ytterligare en sluten avdelning

(med 72 platser). Vidare skall skapas ett helt nytt, muromgärdat anstaltsområde

med två slutna avdelningar (om vardera 72 platser). Dessa båda

områden skall åtskiljas av ett industri-och fritidsområde. Dessutom skall till

Hallanläggningen höra en särskild, nyuppförd byggnad, innehållande administrationslokaler,

medicinska behandlingslokaler, sjukavdelning (25 platser),

mottagningsavdelning (5 platser) och fast avdelning (40 platser). Helt

fristående från de ovan nämnda byggnaderna skall ligga öppna avdelningar

med egna verkstäder och idrottsplats. Utbyggnaden av Hall skall utföras på

sådant sätt att de fyra anstaltsavdelningarna kommer att ligga spridda inom

ett ganska stort område. Varje avdelning skall i viss mån få karaktären av en

särskild enhet inom anläggningen, och klientelet på de olika avdelningarna

förutsättes icke få någon beröring med varandra annat än undantagsvis i individuella

fall. Hallanläggningens totalkapacitet skulle enligt förslaget med

37 platser överstiga det platsantal, som disponeras vid de nuvarande säkerhetsanstalterna.

Vad beträffar personalbostäder föreslog utredningen, att vid planeringen

av Halls utbyggnad kontakt skulle tagas med vederbörande myndigheter i

vissa angränsande kommuner i syfte att skapa garantier för en rimlig försörjning

med bostäder åt de nya befattningshavarna. Därjämte förordades

bl. a. fria kommunikationer (anstaltsbuss) till ett par närliggande järnvägsstationer.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj. ts proposition nr 140

Personalen vid den utvidgade Hallanstalten skulle enligt säkerhetsanstaltsutredningens

förslag bestå av 206 anställda enligt följande fördelning:

1. Behandlingspersonal: 1 överläkare, 1 förste psykolog och två team —

vardera bestående av 1 biträdande överläkare, 1 förste läkare, 1 andre läkare,

1 psykolog, 1 förste kurator och 3 kuratorer — samt dessutom 12 assistenter

och biträden = 30 anställda;

2. Administrationspersonal: 17 anställda under ledning av en fångvårdsdirektör;
3.

Arbetsledande personal: 36 anställda;

4. Tillsynspersonal: 112 anställda;

5. Ekonomister och övriga: 11 anställda.

Härutöver föreslogs i personalstaten upptagna 1 skyddskonsulent och 1

uppsyningsman vid inackorderingshem. Då antalet tjänstemän vid dåvarande

säkerhetsanstalter var 237, innebar utredningens förslag sålunda en besparing

av 29 tjänster. Därest ett förslag av strafflagberedningen beträffande

viss omläggning av interneringsnämndens verksamhet genomföres, skulle

nämndens kansli förläggas till Hall utan ökning av det ovan angivna antalet

befattningshavare vid anstalten. Härigenom skulle 4 tjänster hos nämnden

kunna indragas.

Kostnaderna för den föreslagna utbyggnaden av Hallanläggningen skulle

enhgt byggnadsstyrelsens preliminära beräkningar uppgå till 18 miljoner

kronor. Härvid borde emellertid beaktas, att anstalterna i Norrköping, Karlstad,

Kalmar och Västervik samt tre kolonier bleve friställda varjämte genom

koncentrationen beräknades uppstå en årlig besparing, av utredningen

uppskattad till minst 200 000 kronor. Av detta belopp avsåg, trots en ansenlig

förstärkning av medicinsk och annan behandlingspersonal, ca 160 000

kronor lönekostnader.

Yttrandena över säkerhetsanstaltsutredningens förslag

I remissyttrandena över säkerhetsanstaltsutredningens betänkande förekom

såväl instämmanden som stark kritik. Utredningens förslag tillstyrktes

sålunda i allt väsentligt av anstaltsnämnden vid fångvårdsanstalten i

Karlstad, statens organisationsnämnd, Sveriges fångvårdsmannaförbund,

Sveriges advokatsamfund, föreningen Sveriges stadsfiskaler och föreningen

Sveriges landsfiskaler. Mot en lösning av frågan om anstaltsvården för förvarings-

och interneringsklientelet enligt det föreliggande förslaget uttalade

sig däremot Svea hovrätt, fångvårdsstyrelsen, interneringsnämnden, anstaltsnamnderna

vid fångvårdsanstalterna i Norrköping, Kalmar och Västervik,

medicinalstyrelsen, statskontoret, svenska fångvårdssällskapet, föreningen

direktörer och assistenter vid fångvårdsstaten samt svenska psykiatriska föreningen.

Flera andra remissorgan framförde därjämte erinringar mot detaljer

i förslaget. Av de avgivna yttrandena återges i det följande blott synpunkter

av större vikt i nu förevarande sammanhang.

Särskilt stora betänkligheter framfördes mot utredningens förslag att till

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

Hail sammanföra hela förvarings- och interneringsklientelet. Sålunda fann

anstaltsnämnden vid fångvårdsanstalten i Norrköping det av säkerhetsskäl

icke försvarligt att till en enda anstalt, därtill belägen endast några få mil

från Stockholm, där flertalet på prov utskrivna kan antas uppehålla sig,

sammanföra cirka 450 förbrytare. Föreningen direktörer och assistenter vid

fångvårdsstalen in. fl. framhöll enahanda synpunkter och riksåklagarämbetet

uttalade, att komplikationer med hänsyn till klientelets samhällsbesvärlighet

och farlighet inte torde kunna undvikas. Socialstyrelsen ansåg förslaget

om en storanstalt vara ur behandlingssynpunkt förenat med betydande

olägenheter och framhöll, att icke minst erfarenheterna från styrelsens

förvaltningsområde givit belägg för svårigheterna att tillfredsställande ombesörja

vården på stora anstalter och att det omvända förhållandet råder

på mindre anstalter. Även anstaltsnämnderna vid fångvårdsanstalterna i

Kalmar och å Hall samt Håga sjukhus framhöll, att erfarenheten visat, att

individuell behandling bäst kan komma till utförande i mindre anstalter.

Fångvårdsstyrelsen uttalade, att säkerhetsanstaltsutredningen inte visat eller

gjort sannolikt att man genom en storanstalt för förvaringsklientelet

skulle kunna uppnå någon verklig förbättring av behandlingen. Med tanke

på behandlingsmomentets dominerande roll i utformningen av vården syntes

det riksåklagarämbetet tveksamt, huruvida inom ett anstaltskomplex av

den föreslagna typen och storleksordningen skulle kunna skapas en »terapeutisk

atmosfär» som erhjöd tillräckligt gynnsamma yttre betingelser för ett

främjande av denna betydelsefulla del av verksamheten. Att anstalten uppdelas

på flera avdelningar syntes enligt fångvårdsstyrelsens uppfattning icke

kunna förhindra att de intagna menligt påverkar varandra och att den intagne

blir bekant med det övriga klientelet. De 120 personer, som enligt förslaget

skulle vistas på de öppna paviljongerna skulle ganska obehindrat komma

att umgås med varandra och även de 280 på de slutna avdelningarna

skulle komma att råkas, bl. a. under arbete och på fritid. Inte heller kommunikationerna

mellan dessa båda grupper skulle kunna förhindras. Att en

intagen får tillfälle att bli bekant med ett stort antal andra kriminella försvårar

emellertid uppfostringsarbetet och innebär betydande risker för återfall

efter utskrivningen. Interneringsnämnden hävdade, att den personliga

kontakten mellan den intagne och anstaltsledningen lätt går förlorad vid en

storanstalt och att hela anstaltslivet blir mera kasernbetonat än vid en mindre

anstalt. Även fångvårdsstyrelsen anförde liknande synpunkter samt erinrade

därjämte om att det skulle saknas möjlighet att flytta en intagen till en

annan anstalt, vilket i vissa lägen kunde bli nödvändigt, t. ex. om den intagne

råkar i svåra konflikter med befattningshavare eller kamrater. För fångar

som gått länge på en och samma anstalt kan ett miljöombyte vara behövligt

för att hindra försoffning. I ett par yttranden erinrades om att det för många

av de intagna skulle bli långa och kostsamma resor vid permission till hem

och anhöriga och att för dessa senare besöksmöjligheterna hos de intagna

skulle försvåras och fördyras i hög grad. Fn av hovrätterna uttalade, att

anläggningens storlek skulle medföra alt den föreslagna samordningen mel
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

lan anstaltsvård och öppenvård bleve svårare att upprätthålla. Jämväl i

vissa andra remissyttranden uttalades betänkligheter ur såväl vård- som

säkerhetssynpunkt mot ett enda anstaltskomplex.

I flera av yttrandena förekom förslag till andra lösningar av anstaltsorganisationen.

Huvudparten av dessa gick ut på en begränsning av utbyggnaden

av Hall till en eller annan avdelning innanför den nuvarade muren

samt någon avdelning av öppen karaktär. Förslag framfördes även om uppförande

av en ny, mindre säkerhetsanstalt, om utbyggnad av Håga sjukhus,

om bibehållande av Norrköpingsanstalten, om utnyttjande av ungdomsanstalten

i Nyköping samt om anordnande av kolonier.

I fråga om den byggnadsmässiga utformningen av den utvidgade Hallanstalten

borde enligt svenska fångvårdssällskapet alla ansträngningar inriktas

på att i möjligaste mån undvika en stel, institutionell prägel. I stället

för mäktiga byggnadskomplex i linjerak formering kunde uppföras mindre

förläggningsbyggnader, för de öppna platserna delvis av stugtyp, utplacerade

på lämpligt sätt i öppenområdet mellan Hall och Håga. Socialstyrelsen

ifrågasatte, om inte de cirka 280 platser på slutna avdelningar, som förlagts

på var sin sida om ett industri- och fritidsområde, i stället kunde uppdelas

på förslagsvis två fristående avdelningar — med vardera flera paviljonger

— på några kilometers avstånd från varandra och huvudanstalten.

Även riksåklagarämbetet ifrågasatte en viss större spridning och uppdelning

av anstaltsbyggnaderna. Anstaltsnämnden vid fångvårdsanstalten i Kalmar

fann den föreslagna placeringen av 120 vårdplatser på öppen avdelning i de

slutna och fasta avdelningarnas omedelbara närhet betänklig varjämte den

fasta avdelningen ansågs felplacerad och ha otillräckligt antal platser. Fångvårdsstyrelsen

och medicinalstyrelsen ansåg det olämpligt att förlägga den

fasta avdelningen inom administrationsbyggnaden samt ifrågasatte om det

vore tillräckligt med 5 platser för mottagningsfall.

Enligt fångvårdsstyrelsens och socialstyrelsens mening måste bostadsfrågan

för personalen lösas i huvudsak genom att tjänstebostäder uppföres.

Sveriges fångvårdsmannaförbund ansåg, att de vägar som anvisades i förslaget

för anskaffande av bostäder måste bli föremål för särskild prövning.

Utredningens förslag angående personalbehovet föranledde vissa uttalanden.

Vad först beträffar behandlingspersonalen uttalade medicinalstyrelsen,

att läkarorganisationen blivit underdimensionerad och styrelsen ställde sig

tvivlande till huruvida behandlingsteamen kunde prestera en medicinsk vård,

som kunde förväntas ge resultat, i synnerhet då på teamen även skulle falla

tillsynen av provutskrivna och kontrollen av öppenvården. Svenska psykiatriska

föreningen ansåg den tanken vara absurd, att det synnerligen svårskötta

och tidskrävande klientelet omfattande 470 personer skulle sortera

endast under en överläkare. Ej heller kunde föreningen finna, att antalet

underläkare var tillfyllest. Fångvårdsstyrelsen ansåg, att utöver vad som

föreslagits vissa deltidsanställda läkare erfordrades och att ett större antal

sjukskötersketjänster borde inrättas för att förstärka det kvinnliga inslaget

bland befattningshavarna. Det syntes statskontoret tveksamt, om tillräckliga

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

skäl förelåg att vid sidan av läkarbefattningarna inrätta särskilda psykologtjänster.

I allt fall borde inte mer än en dylik befattningshavare till en början

anställas. Föreningen direktörer och assistenter vid fångvårdsstaten fann

det anmärkningsvärt, att i förslaget behandlingspersonalen genomgående

blivit synnerligen väl tillgodosedd med tjänster, under det att antalet tjänster

för administrativ personal samt tillsyns- och arbetsledarpersonal blivit

alltför sparsamt beräknat. I fråga om administrationspersonalen föreslog

fångvårdsstyrelsen en utökning med 2 befattningshavare. Vidare erinrade

styrelsen om att i jämförelse med arbetsledarantalet inom den nuvarande

anstaltsorganisationen för förvarings- och interneringsklientel (49 st.), utredningens

förslag innebar en minskning med 13 tjänster, eller drygt 25 %.

Enligt styrelsens mening hade utredningen gått för långt vid sin reducering

av antalet arbetsledareänster och styrelsen föreslog i likhet med svenska

fångvårdssällskapet en uppräkning med 8 tjänster. Enligt Sveriges fångvårdsmannaförbund

syntes såväl arbetsledar- som tillsynspersonalen vara

i hög grad minimiberäknad och någon reserv för oförutsedda händelser, vilka

på en anstalt av föreslagen typ och storleksordning måste förutsättas,

skulle inte finnas att tillgå. Det vore därför nödvändigt, att viss förstärkning

av denna personal kommer till stånd.

I fråga om arbetsdriften vid anstalten förordade fångvårdsstyrelsen en

ny undersökning och förklarade sig beredd att medverka därvid. Styrelsen

fann det anmärkningsvärt, att utredningen inte i något avseende berört frågan

om yrkesutbildningen och omskolning av klientelet samt framhöll, att

en inte alldeles obetydlig omskolning till tvätteriyrket trots knappa resurser

försiggått vid Hall. Den av utredningen föreslagna proportionen av antalet

arbetsplatser inom de olika arbetsgrenarna var enligt styrelsens mening

i vissa fall olämplig, och styrelsen framlade därför vissa ändringsförslag.

Även svenska fångvårdssällskapet fann det vara ägnat väcka förvåning,

att utredningen icke ingått på frågan rörande omskolning och yrkesutbildning.

Därjämte underströk sällskapet behovet av arbetsterapi, som

borde givas större omfattning än vad utredningen tänkt sig. Socialstyrelsen

ansåg, att den till resocialisering syftande behandlingen måste komma i

första rummet och att således produktionsintresset måste vika för behandlingen,

i den mån de båda intressena vore oförenliga. Icke oväsentliga

kostnadsbesparingar borde enligt statskontoret kunna ernås genom en minskning

av antalet yrkesgrenar inom arbetsdriften.

Byggnadsstyrelsen fann de beräknade kostnaderna — ca 50 000 kronor

per vårdplats — efter jämförelse med motsvarande kostnader inom andra

vårdområden kunna godtagas. Enligt statskontorets mening däremot borde

utredningens förslag överarbetas i syfte att nedbringa kostnaderna. Interneringsnämnden

och eu av anstaltsnämnderna ställde sig tvivlande till uppgiften

om alt den årliga besparingen torde komma att uppgå till minst

200 000 kronor. I

I propositionen 170/1954 uttalade jag i huvudfrågan bland annat följande.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

Enligt min mening är det icke tillrådligt att nu i ett sammanhang binda

sig för en så betydande utbyggnad av Hall som utredningen föreslagit. Man

bör i stället pröva sig fram och i första hand göra en mera begränsad utbyggnad

av anstalten. Sedan erfarenhet härav vunnits, torde man vid en senare

tidpunkt lättare kunna bedöma, hur långt utbyggnaden av anstalten

bör drivas.

Vid en sådan mindre långtgående utbyggnad av Hall synes i första hand

komma i fråga att inom den befintliga muren, där nu en sluten avdelning

för 66 intagna finnes, uppföra ytterligare en sluten avdelning för 72 intagna.

Denna byggnad ingår i utredningens förslag, och det synes vara en ganska

allmän mening bland remissorganen att denna byggnad utan olägenhet kan

tillföras anstalten. Härför talar också att plats för denna byggnad redan

tidigare beräknats och att den snabbt kan uppföras enligt redan föreliggande

fullständiga ritningar. Kostnaden för denna byggnad har av byggnadsstyrelsen

beräknats till 1 200 000 kronor, d. v. s. ca 16 000 kronor för vårdplats.

Att kostnaden icke blir högre sammanhänger med att nuvarande ledningssystem

och panncentral kan utnyttjas. Jag vill ansluta mig till utredningens

förslag i denna del och alltså tillstyrka att den angivna byggnaden

uppföres.

Statsutskottet (uti. nr 128) tillstyrkte i princip, att den i propositionen

föreslagna byggnaden skulle komma till utförande och uttalade bland annat.

Emellertid kan tvekan råda om det är lämpligt att med den begränsade

utbyggnad, som nu är i fråga, förlägga byggnaden inom muren. Vid en sådan

förläggning skulle nämligen idrottsplatsen, som torde vara av stort värde

ur behandlingssynpunkt, spolieras, varjämte det kan befaras att svårigheter

skulle uppkomma att hålla olika grupper av klientelet på önskvärt sätt åtskilda.

Ehuru utskottet av chefen för byggnadsstyrelsen inhämtat vissa uppgifter

om kostnaderna för antingen en förläggning av den föreslagna byggnaden

utanför den befintliga muren, men inom särskilt stängsel, eller en

flyttning av idrottsplatsen till annan på lämpligt sätt omgärdad plats, är det

— med hänsyn även därtill, att den slutliga utformningen av Hallanstalten

måste beaktas -— icke möjligt för utskottet att härutinnan göra en bestämd

rekommendation. Utskottet förordar därför att riksdagen dels anhåller, att

Kungl. Maj:t ville taga frågan om förläggningen av den av utskottet tillstyrkta

byggnaden under förnyat skyndsamt övervägande och därvid beakta

önskvärdheten av att anstalten även i fortsättningen äger tillgång till lämplig

idrottsplats, dels ock bemyndigar Kungl. Maj :t att bestämma, var byggnaden

skall placeras.

Vad utskottet anfört rörande förläggningen av den föreslagna byggnaden

godkändes av riksdagen.

Fångvårdsbyggnadsutredningens förslag angående anstalter för

förvarade och internerade

Allmänna synpunkter

Säkerhetsanstaltsutredningens förslag till vårdorganisation för förvarings-

och interneringsklientelet innebar såväl en betydande förbättring i

vårdresurserna som en ansenlig sänkning av driftkostnaderna. Vid den

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj-.ts proposition nr HO

granskning av säkerhetsanstaltsutredningens förslag, som fångvårdsbyggnadsutredningen

företagit, har det klart framstått, att en dylik kostnadsbesparing

icke är möjlig att uppnå, därest anstalten på Hall utbygges endast

i begränsad omfattning och i stället kompletteras med vissa sidoanstalter.

Av kostnadsskäl torde därvid inte heller rimligen kunna ifrågakomma en

vårdteknisk förstärkning av den omfattning som avsetts vid en koncentration

av hela organisationen till Hall.

Utredningen vill till en början i fråga om den medicinska vården inom

fångvården uttala, att de framtida centralanstalterna för respektive anstaltsgrupper

bör — utöver i verkställighetslagen föreskriven psykiatrisk avdelning

— erhålla en för hela anstaltsgruppens behov avsedd allmän sjukavdelning.

Jämväl specialanstalterna för förvarade och internerade bör äga en

centralanstalt med motsvarande utrustning. De sålunda erforderliga vårdmöjligheterna

bör tillföras Hall. Möjligheterna att utnyttja Håga sjukhus,

som har 76 platser, för den medicinska vården har diskuterats. Håga kan

emellertid ej utan mycket omfattande byggnadsåtgärder tillgodose behovet

av avdelningar av olika karaktär (mottagnings-, sjuk- och isoleringsavdelningar).

Nybyggnad för expeditions- och behandlingslokaler m. m. erfordras.

Härtill kommer att Håga ligger på alltför stort avstånd från Hall. Håga

kan däremot i en framtid utnyttjas som sidoanstalt till Hall för vissa mindre

arbetsföra intagna.

Vad i övrigt beträffar Hall föreslår utredningen plats för uppförandet av

den beslutade nya slutna förläggningen samt verkstäder för de slutna avdelningarna.

Vidare avges förslag beträffande två nya öppna avdelningar för

vardera 20 intagna samt verkstäder för dessa avdelningar och de redan befintliga

öppna avdelningarna ävensom en mindre idrottsplats. Därjämte

framlägger utredningen förslag i fråga om lokaler för sjuka, mottagningsfall

och isoleringsfall med tillhopa 75 platser samt om personalbostäder. Vid

upprättandet av förslagen har utredningen beaktat önskvärdheten av att

möjligheterna till en framtida ytterligare utbyggnad av anstalten bibehålies.

Härutöver föreslås behövlig personal för den nya Hallanstalten. Slutligen

framlägges förslag till två sidoanstalter till Hall, vardera bestående av fem

paviljonger med plats för tillhopa 90 intagna samt verkstäder m. m. Enligt

förslaget skall dessa anstalter avses för intagna beträffande vilka vissa säkerhetsåtgärder

är nödvändiga men vilka dock inte är farliga eller aktiva

rymmare. Anstalterna skall därför vara av »medium»-säkerhetstypen. För

förslagens närmare innebörd redogöres i det följande.

Under år 1954 har den av 1953 års riksdag beslutade indelningen i anstaltsgrupper

av rikets anstalter för vanligt fångförvar trätt i kraft. Därmed

har det förslag till räjongplan för fångvården, vilket framlades av 1951 års

fångvårdsutredning, i väsentliga delar förverkligats. I vad avser motsvarande

gruppbildning av anstalter avsedda för unga lagöverträdare och för

internerings- och förvaringsklientelet är dock frågan härom ännu olöst. Det

kan erinras om att den nu genomförda reformen utöver viss samverkan i

fråga om den ekonomiska förvaltningen och arbetsdriften bland annat inne
4

nihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr Ilo

opaginerad Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

bär, att flertalet vårdfrågor icke längre i första hand skall handläggas av

fångvårdsstyrelsen utan av vissa särskilt kvalificerade tjänstemän i anstaltsgruppernas

ledning, som har omedelbar kontakt med de intagna. Enligt

utredningens mening är det icke minst ur vårdsynpunkt av synnerlig

vikt, att anstalterna för förvarade och internerade för samverkan bildar en

anstaltsgrupp. Utredningen vill därför föreslå en sådan grupp för abnormklientelet

bestående av centralanstalten Hall och två sidoanstalter med föl
-

jande platsantal:

Hall

nuvarande sluten avdelning.............................. 66 pl.

» öppna avdelningar............................ 38 »

beslutad ny sluten avdelning............................. 72 »

föreslagna öppna avdelningar............................. 40 »

» mottagnings-, sjuk- och isoleringsavdelningar..... 75 » 291 pl.

Sidoanstalt I...............................................~ 90 »

» 11................................................... 90 »

Summa 471 pl.

Vid en senare tidpunkt kan eventuellt Håga tagas i anspråk som sidoanstalt,

varvid - om ej abnormklientelet ökar utöver nuvarande nivå — en av

sidoanstalterna I och II i stället kan användas för vanligt fångförvar. Efter

ut4>yggnaden av Hallanstalten och dess sidoanstalter kan de nu för abnormklientel

utnyttjade anstalterna i Norrköping, Kalmar, Karlstad och Västervik

samt kolonierna Sjöboda och Orretorp friställas för annat ändamål.

Med hänsyn till den för närvarande stora överbeläggningen av säkerhetsanstalterna

samt till önskvärdheten av att de tillgängliga platserna utnyttjas

på effektivast möjliga sätt är det angeläget, att placeringarna sker smidigt

och utan onödig omgång. Av denna anledning anses nyssnämnda för abnormklientel

utnyttjade anstalter redan nu — i avvaktan på den föreslagna

utbyggnaden — böra med Hall såsom centralanstalt bilda en särskild anstaltsgrupp.

Denna bör i likhet med övriga anstaltsgrupper administreras

av en fångvårdsdirektör, eu fångvårdsinspektör, en fångvårdsassistent, en

kamrer och en ingenjör.

De undersökningar av klientelet, som säkerhetsanstaltsutredningen företagit,

har klart ådagalagt, att psykopatier, svåra psykoneuroser och manifest

alkoholism är mycket vanliga företeelser bland de intagna. Därmed har

också behovet av medicinsk vård och speciellt psykiatrisk sakkunskap klart

dokumenterats. Fångvårdsbyggnadsutredningen föreslår därför en välutrustad

psykiatrisk mottagnings- och behandlingsavdelning, varigenom fångvården

kommer att tillförsäkras möjligheter för ett effektivt omhändertagande

av det s. k. psykopatklientelet. Den medicinska verksamheten bör stå under

ledning av en överläkare med psykiatrisk utbildning. Denne föreslås skola

vara chef för mottagnings-, sjuk- och de speciella behandlingsavdelningarna

på Hall samt vidare fungera som rådgivande psykiater för anstaltsgruppen

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr lbO

i dess helhet. Kompetensfördelningen mellan honom och fångvårdsdirektören

bör avvägas så, att överläkaren beslutar om behandlingen av de på hans

avdelningar intagna, medan vårdfrågor beträffande övriga intagna avgöres

av fångvårdsdirek tören och på sidoanstalterna i viss utsträckning av anstaltsdirektören.

Såsom anstaltsgruppens psykiater bör överläkaren äga rätt att besluta

om intagens överförande till den psykiatriska avdelningen för undersökning

och behandling. Det förutsättes, att i alla väsentliga frågor rörande

behandlingen av de på gruppens anstalter intagna ett intimt samarbete kommer

till stånd mellan överläkaren och fångvårdsdirektören. Vid bedömningen

av läkarbehovet i övrigt har särskild hänsyn tagits till den av säkerhetsanstaltsutredningen

framförda synpunkten om behovet av psykoterapi och

gruppterapi för abnormklientelet. För att terapien skall kunna bedrivas på

ett effektivt sätt, bör den anordnas i form av teamarbete och bedrivas i

mindre grupper. För sammansättningen av detta team liksom även för personalbehovet

i övrigt vid Hallanstaltens psykiatriska behandlingsavdelning

redogöres närmare i det följande.

Säkerhetsanstaltsutredningen framhöll, att arbetsdriften är ett verkningsfullt

medel att anpassa klientelet till ett normalt samhällsliv, att den bör organiseras

rationellt och medge en högvärdig produktion samt att den i görligaste

mån bör efterlikna motsvarande tillverkningsförhållanden inom den

fria marknaden. I anslutning härtill har fångvårdsbyggnadsutredningen velat

inrikta sig på att skapa förutsättningar för en produktiv verksamhet av

industriell karaktär. Utredningen räknar med att de intagna genom att sysselsättas

med dylikt arbete får sådan arbetsträning, att de efter utskrivningen

lättare skall kunna finna sig till rätta i ordnat arbete. Sysselsättningen

bör med andra ord inordnas i rehabiliteringsprocessen. Yrkesutbildning i

egentlig mening kan det endast i begränsad omfattning bli fråga om. Däremot

torde omskolningsverksamheten komma att inta ett icke obetydligt

utrymme på sysselsättningsprogrammet. Utredningens förslag innebär vidare,

att sysselsättningen inom de olika anstalterna — eller i förekommande

fall anstaltsavdelningarna — blir samordnad såtillvida som dessa så långt

som möjligt bör erhålla en ensartad verkstadsorganisation. Härigenom vinnes,

bland annat, den fördelen, att en intagen, som förflyttas från en

anstalt till annan, kan fortsätta inom den arbetsgren, vari han tidigare varit

sysselsatt. Samtliga anstalter bör förses med särskilda arbetsterapiavdelningar

för sådana intagna som av olika skäl svårligen kan inpassas i vanligt

arbete. Av den klientelundersökning som säkerhetsanstaltsutredningen

lät företa framgick nämligen, att nära en fjärdedel av det undersökta klientelet

led av arbetshindrande sjukdomar eller defekter. Arbetsplaceringen

bör avgöras under medverkan av anstaltens behandlingskollegium. Fångvårdsbyggnadsutredningens

förslag beträffande arbetsdriften innebär en

avsevärd utökning av verkstadsdriften, medan däremot jordbruks-, skogsoch

trädgårdsarbetena bibehålies i oförändrad omfattning.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

Förslag beträffande Hall

Planlösningen av Hallanläggningen i dess nu aktuella, begränsade utbyggnad

är i första hand beroende av frågan om den beviljade slutna 72- mannaavdelningens placering. Säkerhetsanstaltsutredningen föreslog, att

avdelningen skulle förläggas inom det nuvarande muromgärdade området

(på den som bilaga B till detta protokoll fogade skissen betecknat med A).

Då emellertid statsmakterna icke velat acceptera tanken på en fullständig

utbyggnad av Hall på sätt säkerhetsanstaltsutredningen föreslagit och då vid

remissbehandlingen av säkerhetsanstaltsutredningens förslag farhågor uttalats

för en alltför stark lokal koncentration av abnormklientelet, föreslår

tångvårdsbyggnadsutredningen, att avdelningen i stället förlägges på något

avstånd från den befintliga slutna paviljongen. Utredningen anser det lämpligt,

att avdelningen såsom skissen utvisar placeras på område C. Det mellan

områdena A och C belägna fältet (B) avses skola utnyttjas för verkstäder,

gemensamma för intagna från områdena A och C. På denna sektion kan vidare

idrottsplan anläggas och framdeles en samlingslokal uppföras. Den omkring

område A uppförda muren föreslås skola utbyggas att omfatta hela

den nu planerade slutna anläggningen. Även områdena B och C bör avskiljas

från varandra genom tvärgående mur. Genom denna anordning blir varje

område isolerat för sig, och gemenskap förekommer endast under arbete och

— i särskilda fall — vid viss kontrollerad förströelse. Genom att förlägga den

nybyggda paviljongen till område C vinnes också att möjligheterna tillvaratages

för eventuell fortsatt utbyggnad av Hallanstalten, nämligen dels på den

av säkerhetsanstaltsutredningen föreslagna platsen på område A, och dels —

efter förlängning av det muromslutna området C — öster om den nu projekterade

byggnaden. Fångvårdsbyggnadsutredningen föreslår vidare uppförandet

av en byggnad, innehållande mottagnings-, isolerings-, sjuk- och behandlingsavdelningar

jämte administrationslokaler, norr om område B ett stycke

utanför muren. Till denna byggnad bör huvudentrén till anstalten vara förlagd.

På murens norra sida i gränsen mellan A- och B-områdena föreslås

att en vaktbyggnad uppföres. Från entrén skall kulvertförbindelse finnas

till vakthuset och därifrån dels till paviljongen på område A och dels till

verkstaden på område B. Samma kulvert skall fortsätta in i den planerade

paviljongen på område C. En intagen skall sålunda kunna »slussas» från

den slutna avdelningen på område C till de olika verkstäderna på område B

och till administrationsbyggnaden med specialavdelningar. Detsamma gäller

de intagna på område A. Denna anordning med endast en bevakad entré

för hela det slutna området innebär en avsevärd personalbesparing. Den nuvarande

panncentralen utbygges i erforderlig omfattning, och nytt centralkök

uppföres. De lokaler, som för närvarande inrymmer tvätteriet, föreslås skola

i fortsättningen användas för arbetsterapi. Tvätteriet liksom också snickeriet

flyttas till den planerade större verkstadsbyggnaden på område B. De

nuvarande snickerilokalerna användes som samlingslokaler för de intagna

på område A. Vidare föreslås att två öppna avdelningar uppföres i en skogs
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr IM

dunge soder om område B. Avdelningarna skall ha plats för vardera 20 intagna.

Den öppna 10-mannaavdelningen på kökets baksida bortfaller i samband

med nybyggnaden. Mellan dessa nya avdelningar och de två redan befintliga

öppna avdelningarna bör en mekanisk verkstad uppföras för det

öppna klientelet. Där bör även anordnas en fotbollsplan och en bastu. Sågverket

bör byggas ut och kompletteras med en snickeriverkstad. Avloppet

från Håga rinner i en öppen bäck tvärs genom Hallområdet ned i Hallfjärden.

I samma bäck utföres avloppet från Hall. Detta medför stora sanitära olägenheter.

Vid den föreslagna utbyggnaden av Hall är de nuvarande avloppsanordningarna

icke längre försvarliga. Ledningen från Håga till Hallfjärden

— med anslutning från Hall — måste läggas i en kulvert. Före utloppet i

Hallfjärden måste en höggradig reningsanläggning anordnas.

Den nya slutna avdelning, vartill 1954 års riksdag beviljade medel, föreslås

uppförd i två våningar jämte souterrängvåning och med ett centralt

trapphus. Den bör utformas i huvudsak efter mönster av den redan befintliga

slutna avdelningen på område A. Avdelningen skall omfatta 72 enkelrum,

uppdelade på två våningar med två sektioner i vardera våningen. Varje

rum får en yta av 7 in2. Sektionerna, som skall vara åtskilda, utrustas med

toalettrum samt dagrum med pentry. Rummen förses med tvättställ och

garderob. I varje bostadsvåning skall finnas rum för vakande och sovande

vakt, borst- och städrum samt samtalsrum. Då de i byggnaden intagna avses

skola ha gemensamma måltider, kommer en matsal för självservering

att förläggas till souterrängvåningen. Matsalen bör även kunna utnyttjas som

samlingsrum med möjligheter till filmförevisning o. dyl. I souterrängvåningen

skall i övrigt finnas en badavdelning, hobbylokaler samt skyddsrum.

Med uppsikt över entrén till byggnaden och nedgången till kulverten skall

finnas ett vaktrum och en överkonstapelsexpedition.

Verkstadsdriften på Hall omfattar för närvarande ett snickeri om cirka

25 platser, inrymt i en äldre, otidsenlig träbyggnad i tre våningar, samt ett

mindre tvätteri om 15 platser, beläget i samma byggnad som maskincentralen.

Snickeriverkstaden är, bland annat ur brandsäkerhetssynpunkt, olämplig

för sitt ändamål. Tvätteriet förfogar över fullt godtagbara arbetslokaler

men kan icke utvidgas i önskvärd omfattning. För klientelet på de slutna

avdelningarna föreslår utredningen en arbetsorganisation med följande sysselsättningsgrenar

(antalet arbetsplatser inom parentes): mekaniskt arbete

(20), träindustri (30), tvätteri (40), tryckeri (15), arbetsterapi (15) och

handräckning (18). Driften i mekaniska verkstaden föreslås inriktad på

blandad produktion (verktygsarbete, svarvning, fräsning, slipning, svetsning,

pressning etc.). Snickeriverkstaden planeras främst för framställning av inredningssnickerier.

Tryckeriet inrättas såsom accidcnstryckeri för blanketter

till statliga institutioner. Tvätteriet avses skola betjäna dels fångvårdsanstalterna

i mellersta Sverige och dels vissa statliga institutioner inom Stockholms

stad och län i enlighet med de riktlinjer, som uppdragits av statens

kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande i dess betänkande angående

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr IM

samordning av den statliga tvättverksamheten m. m. Tvätteriets Begynnelsekapacitet

blir cirka 3 ton tvättgods per dag. Tvätteriet bör planeras så, att

kapaciteten kan höjas till cirka 4 ton per dag utan att tillbyggnad behöver

ske.

Ny verkstadsbyggnad måste uppföras med lokaler för mekaniskt arbete,

snickeri, tryckeri och tvätteri. Byggnaden föreslås uppförd såsom en hallbyggnad

i ett plan utan källare samt utförd av fabrikstillverkade betongelement.

Den bör utrustas med automatiskt brandalarm. Lastbilsgarage föreslås

anordnat inom byggnadskroppen. Utanför byggnaden bör förläggas

spånsilo. Byggnaden avses så planerad, att man vid en eventuell framtida

omläggning av driften kan utöka en verkstad på bekostnad av en annan.

Utbyggnadsmöjligheter bör därjämte finnas. Denna byggnad förlägges till

område B. På samma område föreslås en särskild förrådsbyggnad (centralförråd).

Det nuvarande tvätteriet omdisponeras för terapilokaler.

De två nya öppna avdelningarna föreslås förlagda till särskilda byggnader,

vilka bör uppföras i en våning utan källare, med väggar och tak av

fabrikstillverkade betongelement. Varje byggnad skall bestå av två sektioner,

vardera omfattande 10 enkelrum om 7 m2, utrustade med tvättställ och

garderob. Sektionerna förses med ett toalettrum, ett dag- och matrum med

pentry samt ett hobbyrum. I varje byggnad skall finnas ett vaktrum med

uppsikt över entrén och över de båda dagrummen. I byggnaderna skall också

finnas torkrum och städrum. Då de redan befintliga öppna avdelningarna

saknar bad, föreslår utredningen, att en för dessa och de nytillkomna

öppna avdelningarna gemensam bastu anlägges i anslutning till en för ifrågavarande

intagna planerad fotbollsplan.

För klientelet på de öppna avdelningarna föreslår utredningen följande

arbetsorganisation: mekaniskt arbete (20 platser), träindustri (18), jordbruk

(15), trädgårdsarbete (5), skogsarbete (10) och handräckning (10).

Den mekaniska verkstaden och snickeriet bör inriktas på samma produktion

som tidigare föreslagits beträffande verkstäderna inom det slutna området.

Den nya mekaniska verkstaden föreslås uppförd i närheten av bostadsavdelningarna.

Ett på området redan befintligt sågverk bör utbyggas och kompletteras

med en snickeriverkstad. I sågverket beräknas 6 och i snickeriet 12

man kunna sysselsättas.

Den nya administrationsbyggnaden föreslås skola inrymma två isoleringsavdelningar,

en sjukavdelning, en psykiatrisk mottagnings- och behandlingsavdelning,

administrationslokaler för läkarpersonal och viss administrativ

personal samt besöksrum. Av de båda isoleringsavdelningarna bör den ena

utformas så, att den uppfyller högre ställda säkerhetskrav än den andra. Avdelningarna

skall taga emot huvudsakligen sådana fall, där upprepade rymningar

förekommit eller som av andra skäl måste vårdas på ett ur säkerhetssynpunkt

särskilt betryggande sätt. Förutom tillhopa 20 enkelrum bör avdelningarna

ha samtalsrum, rum för behandling, lokaler för arbetsterapi

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

(hobbyarbeten) och vaktrum. Sjukavdelningen för kroppssjuka föreslås innerhålla

20 enmansrum uppdelade i två grupper. Säkerhetsanordningarna

bör vara betryggande utformade men behöver icke vara av samma kvalitet

som på isoleringsavdelningarna. På avdelningen bör företrädesvis omhändertagas

patienter med mera långvariga sjukdomstillstånd. Smärre skador

och lättare sjukdomsfall bör behandlas på respektive bostadspaviljong. Avdelningen

skall så anordnas, att eventuellt icke utnyttjade platser kan användas

för den psykiatriska behandlingsavdelningens behov. Behandlingslokaler

skall icke finnas inom avdelningen. Däremot erfordras utrymme för

bedrivande av arbetsterapi. Den psykiatriska mottagnings- och behandlingsavdelningen

föreslås utbyggd för en vårdkapacitet motsvarande 35 platser,

samtliga i enkelrum. Även denna avdelning uppdelas i två grupper. Säkerhetsanordningarna

bör vara något olika utformade för olika behov. Rum

bör finnas för arbetsterapi. I anslutning till vårdavdelningarna bör finnas

erforderligt antal rum för olika slag av undersökningar och behandling. Utrustningen

bör motsvara den på en psykiatrisk klinik. Det förutsättes, att

alla inträffade fall av psykiska sjukdomstillstånd med undantag av stormande

psykoser med långvarigt förlopp skall kunna behandlas. Även kroppssjukavdelningen

bör kunna fungera på ett sådant sätt, att alla utom mycket

allvarliga och svårutredda sjukdomar skall kunna undersökas och behandlas.

Med utgångspunkt från de riktlinjer för verksamheten vid Hall som utredningen

föreslagit och den utformning av anstalten som förordats framlägger

utredningen följande förslag till personalplan.

Antal Löne- Antal Löne
-

grad

grad

Administrationspersonal

socialkurator...........

1

19

fångvårdsdirektör.......

1

32

socialkurator............

3

17

fångvårdsinspektör......

1

29

översköterska...........

3

14

kamrerare..............

1

25

EEG-assistent...........

1

14

ingenjör ................

1

25

kanslibiträde...........

1

11

fångvårdsassistent.......

1

23

biträde.................

2

rb

kansliskrivare...........

1

15

18

kontorist...............

1

13

kanslibiträde............

1

11

Arbetsledarpersonal

biträde.................

4

rb

för mekaniskt arbete:

telefonist...............

2

rb

yrkesmästare...........

1

18

14

yrkesmästare...........

1

16

yrkesmästare...........

2

14

Medicinsk vårdpersonal

för träindustri:

18

överläkare..............

1

37

yrkesmästare...........

1

förste läkare............

H

31

yrkesmästare...........

2

16

psykolog...............

2

29

yrkesmästare...........

2

14

1 Varav 2 med visst arvodestillägg.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

Antal

Löne-

grad

för tvätteri:

tvättmästare............

1

20

tvättföreståndare........

1

16

tvättföreståndare........

1

14

tvättföreståndare (kvinnlig)

2

13

för tryckeri:

yrkesmästare...........

1

18

yrkesmästare...........

1

16

för arbetsterapi:

arbetsterapeut..........

1

14

för jordbruk:

lantbruksinspektor.......

1

22

rättare .................

1

14

ladugårdsföreståndare. ...

1

14

jordbruksförman........

3

12

ladugårdsförman........

1

12

stallförman...........

1

12

smed, tillika traktorskö-

tare.................

1

12

för trädgårdsarbete:

trädgårdsmästare ........

1

14

Antal Lönegrad
för

skogsarbete:

skogvaktare............ 1 14

28

Ekonomipersonal

maskinmästare.......... 1 18

maskinist.............. \ 15

förrådsförvaltare........ 1 14

köksföreståndare........ 1 14

reparatör............... l 13

bitr. förrådsförvaltare.... 1 12

bitr. köksföreståndare____ 2 12

vaktkonstapel (för handräckning)

............. 2 12

eldare................ 2 11

bilförare................ 2 11

14

Tillsynspersonal

uppsyningsman......... 3 18

överkonstapel........... 13 14

vaktkonstapel........... 73 12

89

Den av utredningen för Hallanstalten föreslagna personalen uppgår sålunda

till sammanlagt 163 befattningshavare, vilket innebär en ökning i förhållande

till nuvarande antal med 90. I anslutning till sitt förslag i personalfrågan

framhåller utredningen bland annat följande. Vad först beträffar

den medicinska vårdpersonalen skall överläkaren på Hall tillika fungera som

anstaltsgruppens chefspsykiater. Han skall i sistnämnda egenskap genom

regelbundna besök på sidoanstalterna följa behandlingen av de på dessa anstalter

intagna. Vid sin sida på den psykiatriska mottagnings- och behandlingsavdelningen

bör han ha två förste läkare, av vilka den ena skall tjänstgöra

som biträdande överläkare. Till avdelningen bör vidare knytas en psykolog

samt tre kuratorer. Kuratorerna skall — vid sidan av vanliga kuratorsuppgifter

vid anstalten i dess helhet — verkställa utredningar rörande

de intagna på mottagnings- och behandlingsavdelningen. Tre översköterskor

erfordras, varav två för det allmänna vårdarbetet och en för laboratorium

och röntgen. EEG-assistenten kan utnyttjas även av Håga, så länge denna

anstalt fungerar som sjukhus, samt för arbete på andra laboratorie- eller

röntgenavdelningar. Det team, som enligt vad förut sagts avses skola bedriva

psykoterapi på Hall och dess sidoanstalter, föreslås bestå av två förste läkare,

varav den ena med ställning som biträdande överläkare, 1 psykolog och 1

kurator. Förutom i sammanställningen (s. 55 f.) upptagna befattningshavare

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

bör finnas viss arvodesanställd personal, nämligen invärteskonsult, röntgenkonsult,

EEG-konsult, sjukgymnast och tandläkare. Vad angår arbetsledarpersonalen

vill utredningen framhalla, att de mekaniska verkstäderna

bör betraktas som en enhet med förste yrkesmästaren på den slutna avdelningen

som föreståndare. Detsamma bör gälla träindustriverkstäderna. Hänsyn

härtill har tagits vid förslag till verkstadsföreståndarnas lönegradsplacering.

Av yrkesmästarna på träindustriverkstäderna skall 3 tjänstgöra på

den slutna och 2 på den öppna avdelningen samt av yrkesmästarna på de

mekaniska verkstäderna 2 på vardera avdelningen. Det föreslagna arbetsledarantalet

vid tvätteriet är baserat på kommitténs för sinnessjukvårdens

utbyggande avgivna förslag beträffande arten av det gods som skall tvättas

vid Hall samt på att tvätteriet skall inrymma en reparationsavdelning för

tvättgods. Tvättmästaren bör lönegradsplaceras med hänsyn till att han

skall fungera jämväl som yrkeslärare med skyldighet att meddela teoretisk

undervisning. Av jordbrukspersonalen avlönas för närvarande en jordbruksförman,

en stallförman och två traktorförare på specialstaten för jordbruksdriften.

Utredningen föreslår, att dessa befattningshavare överföres till avlöningsstat.

Vad slutligen angår frågan om storleken och sammansättningen

av tillsynspersonalen har utredningen till grund för förslaget lagt ett särskilt

utarbetat tjänstgöringsschema.

I administrationsbyggnaden torde utrymme böra beredas för den administrativa

personal, som har utpräglad vårdfunktion, d. v. s. för fångvårdsdirektören,

fångvårdsinspektören, fångvårdsassistenten samt deras skrivhjälp.

Därmed vinnes att nämnda befattningshavare får nära kontakt med

överläkaren och hans medhjälpare, vilket bör innebära eu väsentlig fördel

för det gemensamma behandlingsarbetet. Kamreraren, ingenjören och deras

biträdespersonal föreslås få sina expeditionslokaler i den nuvarande administrationsbyggnaden

(kameralkontoret). Där bör även ytterligare erforderliga

expeditioner kunna inrymmas.

I fråga om personalbostäder erinrar utredningen därom, att redan med

nuvarande personaluppsättning viss brist föreligger. Ehuru personalen ökar

med 90 befattningshavare, har utredningen icke ansett sig behöva räkna med

mer än ett 70-tal nya bostäder av olika storlek på Hallområdet. Med hänsyn

till det för bebyggelse begränsade området föreslås att fyra 4-våningars

punkthus uppföres på området väster om infartsvägen till Hall nere vid Hallfjärden.

Dessa hus skall innehålla sammanlagt 59 lägenheter om 65 in-, 4

dubbletter och 2 enkelrum. Därutöver föreslås att ytterligare tre bostadshus

uppföres med tillhopa 5 lägenheter. Förslaget gäller under förutsättning att

frågan om personalens bostadsförsörjning icke kan lösas på sätt säkerhelsanstaltsutredningen

förordat, nämligen genom att erforderligt antal bostäder

anskaffas i öppna marknaden. Utredningen föreslår, att denna fråga upptages

till ytterligare överväganden och klarlägges i samråd med representanter

för vederbörande personalsammanslutningar och berörda kommuner.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

Sidoanstalter

Utredningen föreslår uppförandet av två sidoanstalter till Hall, vardera

med plats för 90 intagna. Anstalterna är avsedda för sådana intagna som

icke är aktiva rymmare men för vilka vissa säkerhetsåtgärder är erforderliga.

Anstalterna skall sålunda företrädesvis mottaga det s. k. mellangradsklientelet.

Med hänsyn till den allmänt rådande uppfattningen om värdet av

mindre behandlingsenheter har utredningen funnit sig böra föreslå en tämligen

långtgående uppdelning av klientelet på skilda byggnader och räknar

sålunda med fyra bostadspaviljonger, envar om 20 man, innanför ett med

mur eller stängsel omgärdat område samt utanför inhägnaden en öppen paviljong,

avsedd för 10 intagna. På det slutna området bör förutom de fyra

bostadspaviljongerna finnas verkstäder, administrationsbyggnad, innehållande

kontorslokaler och specialavdelningar, samt ekonomibyggnad.

Varje bostadspaviljong föreslås omfatta 20 enkelrum om 7 in2, fördelade

på två sektioner. Rummen skall förses med tvättställ och garderob. En entré

med vaktrum skiljer de båda sektionerna från varandra. Från vaktrummet

bör uppsikt kunna hållas även över dagrummet inom varje sektion. Inom sektionen

skall dessutom finnas ett mindre pentry, hobbyrum och toaletter. Intill

entrén skall finnas för sektionerna gemensamt borst- och städrum samt

bad med bastu. Skulle man i besparingssyfte göra för hela anstalten gemensamma

hobbylokaler och bastu, ökar behovet av bevakningspersonal. Möjlighet

skall finnas att bevaka byggnadens yttre långsidor genom burspråk i

dagrummen. Byggnaderna bör uppföras i en våning utan källare, med väggar

och tak av fabrikstillverkade betongelement. De bör så konstrueras, att

de med lätthet kan tillbyggas. Den öppna paviljongen föreslås innehålla 10

enkelrum om 7 m2. Varje rum bör förses med tvättställ och garderob. I anslutning

till entrén bör inredas borst- och städrum, bad samt toaletter. Byggnaden

skall vidare innehålla ett dag- och matrum med pentry samt ett hobbyrum.

Måltiderna skall intagas i matrummet. Mat hämtas från centralköket.

Även den öppna paviljongen föreslås uppförd i en våning utan källare. Administrationsbyggnaden

bör bestå av en våning med källare och vara uppförd

kring en central gård. Byggnaden bör vara belägen vid entrén till det

inhägnade området men innanför muren eller stängslet. Den föreslås uppdelad

dels i kontorslokaler och dels i en avdelning med vakt-, sjuk-, mottagnings-

och isoleringsrum. Förutom erforderliga expeditionsutrymmen bör

kontorsavdelningen innehålla konferensrum för sammanträden med anstaltsnämnd

och behandlingskollegium samt vidare arkiv, toalettrum och ett

mindre pentry. Intill vaktrummet, varifrån man skall ha direkt uppsikt över

entrén till det inhägnade området, skall finnas telefonväxel samt rum för

överkonstapel. Ytterligare skall inrättas fyra mottagnings- och sjukrum, tre

besöksrum samt ett behandlingsrum med ett mindre laboratorium/apotek.

Besöksrummen avses skola ligga mot den kringbyggda gården, och besökare

kan där fa träffa en intagen utan att särskild bevakning behöver anordnas.

Mottagnings-, sjuk- och besöksrummen skall kunna användas för vilket som

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

helst av dessa ändamål. Avskilda från sjuk- och mottagningsrummen skall

inrättas två isoleringsrum. I källaren skall förrådslokaler samt skyddsrum

för anstalten anordnas. Ekonomibyggnaden bör innehålla gemensam matsal

för alla på det slutna området intagna. Utspisningen skall ske från en utlämningsdisk.

Matsalen skall även kunna utnyttjas som samlingslokal. Intill

matsalen för de intagna skall ligga en personalmatsal och ett klubbrum.

Dessa tre lokaler skall ha förbindelse sinsemellan och vid behov kunna utnyttjas

gemensamt. I byggnaden skall dessutom finnas centralkök, förrådsutrymmen,

en för anstalten gemensam värmecentral samt bastu för personalen.

Verkstadsbyggnaden föreslås utförd såsom en hallbyggnad i ett plan

utan källare. Byggnaden skall innehålla en mekanisk verkstad för 28 intagna,

en träindustriverkstad för 20, en konfektionsverkstad för 10 samt arbetsterapilokaler

för 15. Övriga intagna bör sysselsättas med handräckningstjänst

i kök och panncentral samt med reparationsarbeten, skogsarbete m. m.

Driften vid verkstäderna bör vara av samma art som vid motsvarande verkstäder

på Hall. Konfektionsverkstaden bör främst inriktas på tillverkning

av överdragskläder o. dyl. Verkstadsbyggnaden bör planeras sa, att expeditioner,

omklädnads- och rastrum förlägges utefter den ena långsidan, de

egentliga verkstadslokalerna i mittdelen samt lager- och förrådsutrymmen

utefter den andra långsidan, där det även skall finnas en lastkaj. Byggnaden

skall även innehålla garage för anstaltens två bilar. Utanför byggnaden skall

uppföras ett virkesförråd. Personalbostäder bör uppföras i anslutning till

anstalten, i den mån bostadsmöjligheter icke kan beredas på platsen. De bör

konstrueras i form av standard tillverkade typhus av enfamilj smodell. Det

inhägnade anstaltsområdet bör förses med bevakningstorn i två diagonalt liggande

hörn. Planteringar på området måste utformas med hänsyn till bevakningssynpunkterna.

Inom området bör anordnas en fotbollsplan. På båda sidor

om inhägnaden måste vara fri och öppen mark.

För envar av sidoanstalterna föreslår utredningen följande personaluppsättning.

Antal Löne- grad

Administrationspersonal

anstaltsdirektör.........

1

29

assistent...............

1

23

kurator................

1

17

kansliskrivare...........

1

15

kanslibiträde............

1

11

biträde.................

1

rb

telefonist...............

1

7

rb

Arbetsledarpersonal

för mekaniskt arbete:

yrkesmästare...........

1

18

Antal Löne
-

grad

yrkesmästare........... 1 16

yrkesmästare........... 1 14

för träindustri:

yrkesmästare........... 1 18

yrkesmästare........... 1 14

för konfektion:

yrkesmästare........... 1 16

för arbetsterapi:

arbetsterapeut.......... 1 14

för skogsarbete:

arbetsförman........... _J_ 12

8

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj. ts proposition nr 140

Antal

Löne-

grad

13

Antal

Löne-

Ekonomipersonal

maskinist...........

1

bilförare...........

grad

11

vaktkonstapel (för hand-

ekonomibiträde.....

1

8

räckning) ............

1

12

7

reparatör...............

1

12

Tillsynspersonal

köksföreståndare........

1

12

uppsyningsman.....

1

18

vaktkonstapel (sjukvår-

överkonstapel.......

.... 4

14

dare)..............

1

12

vaktkonstapel......

.... 22

12

27

Den HV„ utredningen för envar av sidoanstalterna föreslagna personalen

uppgår sålunda till 49 befattningshavare. I anslutning till sitt förslag i denna

del vill utredningen framhålla, att direktören med hänsyn till anstaltens

storlek och dess klientelsammansättning bör placeras i lönegrad 29. Tillsynspersonalens

storlek och sammansättning har bestämts i huvudsak med utgångspunkt

från att normaldagschemat skall tillämpas.

Utredningen föreslår, att sidoanstalt I förlägges å kronoegendomen Bondängen

inom Mariefreds stad. Egendomen är belägen 2 km från Mariefreds

centium men ändå avskild från trafik och bebyggelse. Sjukstuga finns i

Mariefred samt skolor av skilda slag i det närbelägna Strängnäs. Egendomen

är utarrenderad, och arrendetiden utgår först den 14 mars 1957. Arrendatorn

äger på egendomen befintlig mangårdsbyggnad samt några ekonomihus och

arbetarbostäder. Utredningen har — under förbehåll om Kungl. Maj :ts godkännande

träffat överenskommelse med arrendatorn, varigenom denne

förbundit sig att frånträda arrendet den 1 oktober 1955 med rätt för honom

att inbärga 1955 års skörd på egendomen samt att kvarbo i huvudbyggnaden

intill den 1 juli 1956. Arrendatorn skall enligt den träffade överenskommelsen

äga uppbära dels ersättning med 25 000 kronor för sitt förtidiga frånträde

av arrendet och dels 160 000 kronor i lösensumma för de å egendomen

befintliga, honom tillhöriga åbyggnaderna. Uppgörelsen har av domänintendenten

i östra domänområdet H. F. Flodkvist vitsordats såsom skälig. Drätselkammaren

i Mariefred har förklarat sig ämna för stadsfullmäktige framlägga

förslag om att staden skall åtaga sig kostnaderna för dragande av vatten-

och avloppsledningar till anstaltsområdets gräns. I egendomens manbyggnad

kan enkelrum inrättas för 8 ogifta befattningshavare. I anslutning

till anstaltsområdet bör uppföras 34 enfamilj svillor. Utredningen räknar med

att den övriga personalen skall vara bosatt i Mariefred eller de närmaste omgivningarna.

Den del av egendomen, som icke tages i anspråk för anstalten,

kan lämpligen sambrukas med Gripsholms kungsladugård.

Sidoanstalt II föreslås av utredningen förlagd till kronoegendomen Berga

i Hällby kommun, Södermanlands län. Berga är beläget vid rikshuvudvägen

mellan Kungsör och Eskilstuna, cirka 12 kilometer från sistnämnda stad.

Rekarne järnvägsstation ligger på någon kilometers avstånd från egendomen.

Bussförbindelse finns med Eskilstuna. Endast en mindre del av egendomen

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kiingl. Maj:ts proposition nr HO

behöver tagas i anspråk. Denna del ligger i närheten av rikshuvudvägen men

är ändå avskild från trafik och bebyggelse. Egendomen är utarrenderad, och

arrendetiden utlöper först år 1965. Uppgörelse har träffats med arrendatorn

därom, att denne skall avstå från det ifrågavarande området mot en ersättning

av dels en gång för alla 2 410 kronor, motsvarande vissa på området av

arrendatorn nedlagda kostnader, dels ock årligen intill arrendetidens utgång

3 500 kronor för frånträdandet av nyttjanderätten i förevarande del. Uppgörelsen

har av förenämnde domänintendent vitsordats såsom skälig.

Utredningen har fört underhandlingar angående förvärv av anstaltsområde

även i Pålsboda, Västerhaninge, Nyköping och Eskilstuna. Inget av dessa

objekt synes emellertid vara av den beskaffenheten, att det i dagens läge bör

tagas under övervägande.

Inackorderingshem

Inom ungdomsfängelseorganisationen har med gott resultat prövats inackordering

av vissa intagna i därför särskilt avsedda hem. Denna vårdform

har särskilt kommit till användning för sådana intagna som inom en nära

framtid skall frigivas men som övergångsvis behöver anpassa sig till friare

förhållanden. De intagna har regelmässigt arbete utanför hemmet. I likhet

med vad säkerhetsanstaltsutredningen föreslagit vill fångvårdsbyggnadsutredningen

rekommendera, att ett dylikt hem inrättas även för säkerhetsklientelet.

Hemmet bör ligga i Stockholm eller dess närhet. I första hand

bör man inrikta sig på att — i varje fall under en försöksperiod — förhyra

lämplig lokal. Skulle detta icke låta sig göra, bör övervägas inköp eller uppförande

av en villabyggnad. Hemmet bör kunna taga emot ett 10-tal intagna.

Hemmets föreståndare bör vara heltidsanställd och ha uppsyningsmans löneställning.

Däremot bör viss tillsyn över hushållet mot skälig ersättning

utövas av en kvinnlig arbetskraft, eventuellt föreståndarens hustru. Avlösning

åt föreståndaren på hans fritid bör ordnas genom avtal med någon befattningshavare

på Hall. Administrativt bör hemmet sortera under anstaltsgruppens

fångvårdsdirektör.

Kostnadsberäkningar

Beträffande byggnads- och utrustningskostnaderna för Hallanläggningen

anföres att genom byggnadsstyrelsens försorg skissritningar upprättats och

att styrelsen med ledning av dessa beräknat kostnaderna för Halls utbyggande

till de belopp, som angives i följande uppställning. Utredningen vill

understryka, att de redovisade byggnads- och utrustningskostnaderna är att

betrakta som överslagsberäkningar. Först sedan mera fullständiga handlingar

utarbetats, kan kostnaderna mera definitivt anges.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

Anstaltsbyggnader

Administrationsbyggnad med specialavdelningar, uppskattad kostnad 2 990 000

Yaktbyggnad.................................................. 52 000

Verkstäder jämte tvätt för slutna avdelningar.................... 2 130 000

Centralförråd.................................................. 80 000

Centralkök, uppskattad kostnad................................. 600 000

Två öppna paviljonger......................................... 420 000

Bastu för öppna paviljonger.................................... 50 000

Mekanisk verkstad för öppna avdelningar........................ 210 000

Träverkstad för öppna avdelningar.............................. 290 000

Ombyggnad av befintlig såg, uppskattad kostnad................. 25 000

Om- och tillbyggnad av panncentralen........................... 850 000

Ombyggnad av nuvarande tvätten till terapilokaler............... 50 000

Mur omkring område C, 420 m................................. 170 000

Mur omkring område B, 630 m................................. 250 000

Två vakttorn.................................................. 25 000

Gångkulvertar, 450 m.......................................... 455 OOO

Värmekulvertar................. 260 000

Yttre vatten- och avloppsledningar.............................. 165 000

Omläggning av befintligt öppet avloppsdike från Håga till Hall____ 100 000

Anslutningsledningar för avlopp från befintliga öppna paviljonger och

radhus till reningsverk....................................... 75 000

Reningsverk................................................... 200 000

Vägar, planering och ytter belysning............................. 650 000

Arvoden, administration och oförutsett........................... 1 503 000

Summa kronor 11 600 000

Personalbostäder

En lägenhet om 160 m2 ........................................ 90 000

Två lägenheter om 140 m2 ..................................... 160 000

Två lägenheter om 115 m2 ..................................... 140 000

Fyra hyreshus innehållande sammanlagt 59 lägenheter om 65 m2,

fyra dubbletter samt två enkelrum............................ 2 600 000

Vägar, planering och ytterbelysning............................. 175 000

Yttre vatten- och avloppsledningar.............................. 130 000

Arvoden, administration och oförutsett.......................... 505 000

Summa kronor 3 800 000

Inredning och utrustning

Administrationsbyggnad med specialavdelningar................... 450 000

Verkstäder jämte tvätt för slutna avdelningar.................... 1100 000

Beslutad sluten avdelning...................................... 155 000

Centralkök.................................................... 75 000

Två öppna paviljonger......................................... 65 000

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr HO 63

Mekanisk verkstad för öppna avdelningar........................ 130 000

Träverkstad för öppna avdelningar.............................. 85 000

Terapilokaler i nuvarande tvätten............................... 18 000

Telefonväxel................................................... 40 000

Lastbil........................................................ 20 000

Paketbuss..................................................... 12 000

Summa kronor 2 150 000

Byggnadskostnaderna för utbyggnaden av fångvårdsanstalten Hall med

personalbostäder samt kostnaderna för inredning och utrustning uppgår sålunda

sammanlagt till (11 600 000 + 3 800 000 + 2 150 000) 17 550 000

kronor.

Om den av 1954 års riksdag beviljade slutna avdelningen uppföres enligt

utredningens förslag på område C, tillkommer — utöver tidigare anvisade

1 200 000 kronor för själva byggnaden — kostnader för yttre ledningar,

planering och mur kring område C. Då de värmeförande ledningarna enligt

fångvårdsbyggnadsutredningens utbyggnadsförslag är avsedda att framdragas

i planerade gångkulvertar, synes det lämpligt, att dessa i viss utsträckning

utföres i samband med uppförande av den redan beslutade nybyggnaden.

Kostnaderna för dessa tillkommande yttre arbeten in. m., vilka är

inräknade i förenämnda totalkostnad, 11 600 000 kronor, för anstaltens utbyggande,

uppgår till sammanlagt cirka 600 000 kronor.

Det befintliga köket är dimensionerat för den nuvarande beläggningen på

Hall och Håga. Själva byggnaden är byggnadstekniskt mycket dålig och apparaturutrustningen

i stort sett försliten. Kapaciteten på köket är otillräcklig

för den planerade utbyggnaden på Hall, och anläggningen måste därför utbyggas.

En preliminär undersökning har visat, att kostnaderna för en ombyggnad

av den befintliga köksbyggnaden torde i stort sett uppgå till lika

mycket som en motsvarande nybyggnad. Utredningen har därför räknat

med ett nytt centralkök förlagt omedelbart söder om den nuvarande byggnaden.

Med utgångspunkt från de upprättade skissritningarna har byggnadsstyrelsen

uppskattat kostnaderna för en sidoanstalt i Mariefred till följande

belopp. Det har förutsatts, att Mariefreds stad utan kostnad för statsverket

drager fram vatten- och avloppsledningar till anstaltsområdets gräns.

Anstaltsbyggnader

Fyra förläggningsbyggnader för vardera 20 man, sammanlagt...... 805 000

Förläggningsbyggnad för 10 man................................ 100 000

Administrationsbyggnad........................................ 445 000

Matsalsbyggnad, inklusive panncentral .......................... 520 000

Verkstadsbyggnad.............................................. 940 000

Ombyggnad av befintlig mangårdsbyggnad....................... 100 000

Omslutningsmur med grindar cirka 1 000 m...................... 400 000

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

Två vakttorn på mur.......................................... 25 000

Vägar, planering och ytterbelysning............................. 470 000

Yttre vatten- och avloppsledningar.............................. 210 000

Arvoden, administration och oförutsett ......................... 585 000

Summa kronor 4 600 000

Personalbostäder

En lägenhet om 115 m2 ........................................ 70 000

En lägenhet om 90 m2 ......................................... 60 000

31 lägenheter om 65 m2........................................ 1 470 000

Vägar, planering och ytterbelysning.............................. 230 000

Yttre vatten- och avloppsledningar.............................. 150 000

Arvoden, administration och oförutsett.......................... 270 000

Summa kronor 2 250 000

Inredning och utrustning

Fyra 20-mannaförläggningar .............. 130 000

En 10-mannaförläggning ................................. 15 000

Administrationsbyggnad......... 40 000

Matsalsbyggnad ...................... 85 000

Verkstadsbyggnad.......................................... 345 000

Befintlig mangårdsbyggnad..................................... 10 000

En stationsvagn............... 12 000

En jeep med tillbehör ....................... 13 000

Summa kronor 650 000

Byggnadskostnaderna för själva anstalten med personalbostäder samt kostnaderna

för inredning och utrustning uppgår sålunda sammanlagt till

(4 600 000 -|- 2 250 000 + 650 000) 7 500 000 kronor. Om omslutningsmuren

kring anstalten utbytes mot ett industristängsel av motsvarande höjd, minskas

totalkostnaden med cirka 300 000 kronor.

Ersättning för arrendatorns förtidiga frånträdande av arrendet upptages

till 25 000 kronor och lösensumma för å egendom befintliga, arrendatorn

tillhöriga åbyggnader till 160 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen bedömer kostnaderna för sidoanstalt II vid Berga till i

stort sett desamma som för anstalten vid Bondängen. Vid Berga måste man

visserligen räkna med särskilt reningsverk med höggradig rening för avloppsvattnet

och vattenverk i samband med borrbrunnar i den där befintliga

grusåsen. I gengäld är markförhållandena bättre, med lägre kostnader för

grundläggning, vilket i stort sett uppväger nämnda merkostnader för vatten

och avlopp. Till arrendatorn skall för avståendet av ifrågavarande område

gottgörelse lämnas dels kontant med 2 140 kronor, motsvarande av arrendadatorn

å området nedlagda kostnader, dels ock till och med den 14 mars

1965 (då arrendetiden utgår) med en årlig avgäld av 3 500 kronor.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

Utredningen erinrar i fråga om kostnaderna för säkerhetsanstaltsutredningens

byggnadsförslag därom, att säkerhetsanstaltsutredningen, som byggde

sina kostnadsberäkningar enbart på preliminära programuppgifter, uppskattade

kostnaderna för Hallanläggningen till 18 000 000 kronor. En jämförelse

mellan säkerhetsanstaltsutredningens förslag och fångvårdsbyggnadsutredningens

blir emellertid icke rättvisande, då det förstnämnda förslaget

icke upptar motsvarande utrymmen och anordningar, främst beträffande

administrationsbyggnaden med specialavdelningar, verkstäder, yttre arbeten

och inventarier. Vid en översyn av beräkningarna med utgångspunkt

från det nu framlagda förslaget har befunnits, att kostnaderna för säkerhetsanstaltsutredningens

program bör uppjusteras till 22 000 000 kronor.

I fråga om vårdkostnaderna vill fångvårdsbyggnadsutredningen uttala, att

det ligger i sakens natur, att vårdkostnaderna vid anstalter för förvarade

och internerade måste ligga högre än vid anstalter för ordinärt klientel. På

samma sätt är det tydligt, att olika slag av säkerhetsanstalter skiljer sig

från varandra med avseende på vårdkostnader, alltefter graden av säkerhetsanordningar

och intensiteten i behandlingen. Vårdkostnaderna för t. ex.

Hall är sålunda högre än de för Västerviksanstalten och dessa senare högre

än kostnaderna för en koloni med samma klientel. Utredningen framlägger

i det följande en jämförelse mellan kostnaderna för den nuvarande anstaltsorganisationen

och motsvarande kostnader för dels den av säkerhetsanstaltsutredningen

och dels den av utredningen föreslagna organisationen.

De årliga personalkostnaderna (lönegradsplacerad personal och arvodesavlönade

läkare) för de nuvarande säkerhetsanstalterna uppgår till 2 302 314

kronor enligt följande fördelning.

Anstaltsvis

Hall.......................................................... 708 744

Norrköping.................................................... 537 384

Karlstad...................................................... 303 030

Kalmar....................................................... 321 972

Västervik..................................................... 293 568

Sjöboda....................................................... 67 758

Orretorp...................................................... 69 858

Kategorivis

Administrationspersonal........................................ 376 794

Arbetsledarpersonal............................................ 441 336

Tillsynspersonal................................................ 1 268 820

Ekonomipersonal............................................... 195 144

Kroppssjukläkare.............................................. 12 300

Rådgivande psykiatrer......................................... 7 200

Koloniarvoden................................................. 720

5 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr Ilo

opaginerad Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

De årliga personalkostnaderna vid Hallanläggningen enligt säkerhetsanstaltsutredningens

förslag uppgick till 2 243 324 kronor, fördelade på följande

personalgrupper.

Behandlingspersonal............................................ 455 995

Administra tionspersonal........................................ 192 444

Arbetsledarpersonal............................................ 392 520

Tillsynspersonal................................................ 1 067 916

Ekonomipersonal............................................... 105 492

Öppenvårdspersonal............................................ 28 956

De årliga personalkostnaderna vid Hallanläggningen med sidoanstalter

enligt fångvårdsbyggnadsutredningens förslag skulle uppgå till 2 726 424 kronor,

fördelande sig på följande sätt.

Anstaltsvis

Hall.......................................................... 1 744 944

Sidoanstalt I.................................................. 490 740

Sidoanstalt II................................................. 490 740

Kategorivis

Behandlingspersonal............................................ 304 764

Administrationspersonal........................................ 328 440

Arbetsledarpersonal............................................ 464 268

Tillsynspersonal................................................ 1 359 420

Ekonomipersonal............................................... 262 332

Kroppssjukläkare å sidoanstalterna.............................. 7 200

Vid beräkningen har hänsyn icke tagits till löner för vikarier under semester

och sjukledighet, ej heller till ersättning för tjänstgöring på s. k.

obekväm arbetstid. Beträffande sistnämnda löneförmån torde knappast någon

skillnad uppkomma. Befattninghavare i högst lönegrad 18 vid säkerhetsanstalterna

i Norrköping och Karlstad åtnjuter, med hänsyn till tjänstgöringens

påfrestande natur, särskilda arvoden med 264 kronor om året för

tjänstgöring i bevakningstjänst. För ändamålet upptages i fångvårdsanstalternas

avlöningsanslag 19 800 kronor för år. Samma förmån bör beräknas

för den personal vid Hall, som får sin tjänstgöring förlagd till de slutna

avdelningarna samt i ytterbevakningen, och medelsanvisningen bör uppräknas

till 21 000 kronor. Utredningens förslag innebär sålunda en ökning av

lönekostnaderna med (2 726 424 + 21 000 — 2 302 314 — 19 800) 425 310

kronor om året. Säkerhetsanstaltsutredningens förslag innebar för anstalterna

en reducering av lönekostnaderna med 93 956 kronor för år.

Eftersom enligt fångvårdsbyggnadsutredningens förslag klientelet fördelas

på tre olika anstalter i stället för att såsom säkerhetsanstaltsutredningen

föreslog koncentreras till en enda anstaltsenhet, är det naturligt, att personalen

i förvaltnings-, ekonomi- och tillsynstjänst blir väsentligt större vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

67

Kungl. May.ts proposition nr IM

den nu föreslagna anstaltsorganisationen än vid säkerhetsanstaltsutredningens.

Även antalet arbetsledare betingas i någon män av klientelets spridning,

men fångvårdsbyggnadsutredningen har tillika ansett, att säkerlietsanstaltsutredningen

beräknat behovet av dylik personal i underkant. Den

medicinska vårdpersonalen har däremot reducerats i förhållande till vad

säkerhetsanstaltsutredningen föreslog, vilket sammanhänger med att den

medicinska verksamheten fått en mera begränsad målsättning.

Beträffande de löpande omkostnaderna slutligen har fångvårdsbyggnadsutredningen

— till skillnad från säkerhetsanstaltsutredningen, som räknade

med en viss reducering — icke kalkylerat med någon väsentlig total höjning

eller sänkning.

Av utredningens experter har byråchefen S. Blom och direktören G. Marnell

enligt betänkandet i vissa frågor anfört avvikande mening.

Yttranden

Över fångvårdsbyggnadsutredningens förslag angående anstalter för förvarade

och internerade har yttranden avgivits av riksåklagarämbetet, Göta

hovrätt, fångvårdsstyrelsen (som låtit höra anstaltsnämnderna vid Håga

sjukhus samt fångvårdsanstalterna på Hall och i Norrköping, Karlstad,

Kalmar), interneringsnämnden, medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

statskontoret, statens organisationsnämnd, statens lönenämnd,

länsstyrelsen i Södermanlands län (som låtit höra drätselkammaren i Mariefred

och kommunalnämnden i Hällby kommun), svenska fångvårdssällskapet,

föreningen tjänstemän inom kriminalvården, Sveriges fångvårdsmannaförbund,

svenska psykiatriska föreningen, rättspsykiatriska föreningen och

svensk kuratorsförening. Av de sålunda avgivna yttrandena, vilka delvis är

tämligen omfångsrika och mer eller mindre utförligt behandlar detaljfrågor,

återges i det följande allenast synpunkter av större vikt.

Utredningens förslag har i allt väsentligt tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av det övervägande antalet remissorgan. Mot en lösning av frågan

om anstaltsvården för förvarings- och interneringsklientelet på grundval av

föreliggande utredning har fångvårdsstyrelsen, statskontoret, statens organisationsnämnd

och svenska psykiatriska föreningen uttalat sig.

Vad först angår frågan om klientelets storlek anför fångvårdsstyrelsen,

att arbetet med en revision av förvarings- och interneringslagstiftningen

pågår inom strafflagberedningen. Man torde kunna utgå ifrån,

att i en blivande lagstiftning minsta tiden för förvaring höjes från nuvarande

ett år till två år. Härigenom skulle de intagnas vistelsetid visserligen bli

längre än nu, men å andra sidan torde domstolarna komma att iaktta stor

återhållsamhet, när fråga uppkommer om att döma till förvaring. Antalet

domar till förvaring påverkas icke blott av utformningen av förvaringslagen

utan även av reaktionssystemet i övrigt, som jämväl utredes av strafflagberedningen.

Om, för alt ta ett exempel, tillsynstiden efter villkorlig frigivning

skulle kunna göras mera elastisk, så att den i vissa fall kunde bli längre än

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungi. Maj:ts proposition nr 140

nu, skulle sannolikt åtskilliga recidivister, som nu dömes till förvaring,

ådömas tidsbestämt straff. Vid bedömandet av platsbehovet i framtiden bör

vidare beaktas, att den ökning av klientelet, som pågått under senare år, nu

synes ha förbytts i en minskning. Antalet nyintagna förvarade och internerade

män, vilket före 1947 aldrig nådde upp till mer än 78 om året, låg under

åren 1947—1951 mellan 97 och 104 men har därefter sjunkit, år 1952

till 87 och år 1953 till 76. Tillgängliga uppgifter för 1954 synes visa på ytterligare

någon minskning. Verkningarna av ett minskat antal domar återspeglas

långsammare i anstalternas beläggningssiffror. Den 1 januari 1954 utgjorde

totalantalet på fångvårdsanstalt intagna förvarade 467, det högsta antal

som noterats, men har därefter minskats kontinuerligt, så att beläggningen

den 1 januari 1955 var 417.

Interneringsnämnden framhåller, att det synes svårt att bedöma behovet

av antalet vårdplatser, innan strafflagberedningens slutliga förslag i hithörande

ämnen föreligger.

Utredningens förslag att för anstalts v ård placera klientelet

på Hall och två si doanstalter har föranlett vissa särskilda uttalanden.

Sålunda anför Göta hovrätt, att vid remissbehandlingen av säkerhetsanstaltsutredningens

betänkande kraftig kritik framfördes mot förslaget att

sammanföra hela förvarings- och interneringsklientelet till en enda anstalt.

Även hovrätten anser ett sådant sammanförande olämpligt. Det kan ifrågasättas,

om icke motsvarande kritik med visst fog kan riktas även mot förevarande

förslag, såvitt angår den föreslagna utbyggnaden av Hallanstalten,

vilken innebär en anhopning av det farligaste klientelet till denna anstalt.

Jämfört med säkerhetsanstaltsutredningens förslag är emellertid fångvårdsbyggnadsutredningens

förslag ur nu ifrågavarande synpunkter att föredraga.

Hovrätten vill dock å andra sidan icke förorda en mera långtgående splittring

av organisationen på mindre anstalter än vad fångvårdsbyggnadsutredningen

förordat. Dess förslag synes nämligen medföra andra fördelar. I

fråga om förvarings- och interneringsklientelet gäller i långt högre grad än

beträffande övrigt fångklientel, att samhället måste söka på bästa sätt skydda

sig mot farliga brottslingar och samhällsbesvärliga återfallsförbrytare. Det

torde då icke kunna undvikas, att behandlingssynpunkter i viss mån får stå

tillbaka för intresset av säkerhet. Med hänsyn härtill kan det vara motiverat

att beträffande ifrågavarande klientel ge avkall på den eljest inom

fångvården godtagna principen med relativt små anstaltsenheter för att

öka de faktiska möjligheterna för uppdelning av klientelet och individuell

behandling. Ett sammanförande av ifrågavarande klientel på ett fåtal nära

varandra belägna anstalter torde befordra en fast och enhetlig ledning och

möjliggöra en rationell arbetsdrift. Ehuru fångvårdsbyggnadsutredningens

förslag ställer sig icke oväsentligt kostsammare än säkerhetsanstaltsutredningens,

anser hovrätten, att detsamma i stort sett innefattar en ändamålsenlig

lösning och tillstyrker därför i princip förslaget. Hovrätten vill emellertid

tillägga, att den föreslagna organisationen saknar helt kolonier. Någon

särskild motivering härför har icke lämnats. Såvitt hovrätten har sig be
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

kant torde det nuvarande systemet med fristående kolonier ha fungerat väl.

Rent allmänt torde även gälla att kolonierna ur kostnadssynpunkt ställer

sig fördelaktiga. Hovrätten ifrågasätter därför, om icke kolonier bör ingå

i den föreslagna organisationen.

Ehuru medicinalstyrelsen fortfarande närmast ställer sig kritisk till den

dubblering av vårdorganisationen för psykopatiska lagbrytare, som det nu

föreliggande förslagets realiserande kommer att åvägabringa, hälsar styrelsen

med tillfredsställelse, att vad styrelsen i sitt utlåtande över säkerhetsanstaltsutredningens

betänkande anförde mot den då föreslagna, enligt styrelsens

förmenande allt för stora anstalten, i viss mån beaktats genom nedskärning

av Hallanstalten och förslaget om två sidoanstalter. — En reservant

inom styrelsen har bl. a. ansett, att vårdorganisationen för förvarade

och internerade i princip borde uppbyggas enligt säkerhetsanstaltsutredningens

förslag, som dock i vissa detaljer borde överarbetas.

Enligt socialstyrelsens uppfattning skulle ur behandlingssynpunkt en

ännu längre gående begränsning av centralanstaltens storlek än vad utredningen

föreslagit ha varit önskvärd. Härtill kommer att det icke utan vidare

kan anses klarlagt, att en centralisering av anstaltsdriften på föreslaget

sätt innebär den fördel ur driftsekonomiska synpunkter som antagits

i såväl den föreliggande som den tidigare utredningen. En närmare och

ingående undersökning om de driftsekonomiska fördelarna av en centraliserad

verksamhet borde ha lagts till grund för så viktiga ställningstaganden

som de nu föreliggande. Fångvårdsbyggnadsutredningens förslag måste

emellertid anses utgöra en sådan avsevärd förbättring jämfört med det tidigare

förslaget till storanstalt, att socialstyrelsen icke vill motsätta sig den

föreslagna utbyggnaden i stort sett i enlighet med de av utredningen uppdragna

riktlinjerna. Styrelsen förutsätter doek, att de föreslagna sidoanstalterna

i Eskilstuna och Mariefred utbygges, först sedan behov av dessa anstalter

i framtiden verkligen visat sig vara för handen.

Länsstyrelsen i Södermanlands län uttalar, att med hänsyn till de erinringar,

som från åtskilliga håll anförts mot säkerhetsanstaltsutredningens

förslag synes det välbetänkt att, såsom föreslagits, endast utnyttja Hall såsom

centralanstalt och att dessutom uppföra två sidoanstalter till denna.

Att till centralanstalten knytes en medicinsk avdelning med särskild psykiatrisk

mottagnings- och behandlingsavdelning för 35 patienter finner länsstyrelsen

tillfredsställande. Länsstyrelsen anser sig i anledning härav kunna

hysa den förhoppningen, att den kvalificerade vård, som, enligt vad utredningen

förutsätter, kommer att lämnas på sistnämnda avdelning, så småningom

skall medföra eu varaktig förbättring med därav följande minskning

av detta klientel. Länsstyrelsen, som icke bortser ifrån, alt ortsbefolkningen

kan komma alt beredas vissa bekymmer genom de internerade, särskilt

i den mån det är avsett alt de skall kunna få permission till den angränsande

staden, får dock efter hörande av de närmast berörda kommunerna

förklara sig intet ha alt erinra mot placeringen av de båda sidoanstalterna.

Ur allmän byggnadsplaneringssynpunkt, synes anstalternas lokalisering

icke medföra olägenhet.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 110

Svenska fångvårdssällskapet tillstyrker utbyggnaden av Hall med de förläggningsenheter

och övrigt byggnadsbestånd, som de sakkunniga förordat.

Föreningen tjänstemän inom kriminalvården vill uttrycka sin tillfredsställelse

däröver, att i det föreliggande förslaget koncentrationen av hela

förvarings- och interneringsklientelet till en enda stor anstalt frångåtts. De

två sidoanstalterna kan medgiva en avsevärd differentiering av klientelet

och bl. a. möjliggöra, att skadlig ligabildning mellan målskamrater och

andra förhindras. Föreningen ställer sig däremot tveksam till de sakkunnigas

förslag rörande fördelningen av klientelet på de olika anstalterna. Det

förefaller sålunda föga rationellt att till den utbyggda Hallanstalten förlägga

såväl det labila och opålitliga klientelet av »maximum-security»-typ som

det lättskötta klientel, som kan vårdas under helt öppna förhållanden. De

sakkunnigas motivering härför förefaller föreningen föga övertygande. Det

torde nämligen förhålla sig så, att det anstaltsanpassade lättskötta klientelet

på de öppna anstalterna alls icke är mera tillgängligt för en läkepedagogisk

eller gruppterapeutisk behandling än det »medium-security»-klientel,

som skall förvaras på sidoanstalterna.

Riksåklagarämbetet finner, att den mot säkerhetsanstaltsutredningens

förslag riktade kritiken över sammanförandet av hela förvarings- och interneringsklientelet

till Hall genom det nu föreliggande förslaget i viss mån

tillgodosetts. Ehuru det fortfarande kommer att finnas en storanstalt —

Hall —, förefaller det sålunda ämbetet som om vissa fördelar ur behandlingssynpunkt

skulle vara att vinna genom att i det närmaste 40 procent av

klientelet förlägges till de föreslagna sidoanstalterna.

Interneringsnämnden anser, att anstalten på Hall även med den av fångvårdsbyggnadsutredningen

föreslagna utbyggnaden blir väl stor. Med hänsyn

till att utredningen i sin byggnadsplan föreslagit, att en nytillkommen sluten

avdelning skall förläggas på ett område, som är beläget på något avstånd

från den redan befintliga slutna avdelningen, och att de å den nytillkomna

avdelningen intagna — förutom under arbetet — i stort sett skall

vara skilda från det övriga klientelet, finner nämnden dock olägenheterna

av en anstalt av den storleksordning som föreslagits i viss mån minskade.

Beträffande de föreslagna sidoanstalterna anser nämnden, att det ur flera

synpunkter varit önskvärt att dessa förlagts till andra delar av landet.

Nämnden finner dock åtskilliga fördelar onekligen vara att vinna genom att

anstalterna förlägges i närheten av varandra, såsom att förflyttningar av de

intagna lättare kan verkställas och att chefläkaren på centralanstalten kan

beredas större möjligheter att biträda med råd beträffande vården å de övriga

anstalterna. Under åberopande av det anförda finner interneringsnämnden

ur de synpunkter, som nämnden har att beakta, fångvårdsbyggnadsutredningens

förslag ej föranleda någon erinran.

Det nu föreliggande förslaget motsvarar icke de krav i fråga om kostnadsbegränsning,

som enligt statskontorets mening kunde ställas redan på

säkerhetsanstaltsutredningens förslag. Medan anläggnings- och utrustningskostnaderna

enligt sistnämnda förslag uppgick till 50 000 kronor per plats

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

skulle de enligt föreliggande förslag uppgå till 80 000 kronor (inberäknat

den redan beslutade utbyggnaden) per plats vid Hall och 58 000 kronor per

plats vid sidoanstalterna. Det synes ämbetsverket vid angivna förhållande

icke kunna komma i fråga, att föreliggande utbyggnadsprojekt för närvarande

bör föranleda vidare åtgärd. Härför talar även det förhållandet, att

enligt statsmakternas beslut vid 1954 års riksdag med åtgärder för ytterligare

utbyggnad av ifrågavarande anstaltsorganisation borde anstå, till dess

inan vunnit erfarenhet av den då beslutade utbyggnaden vid Hall.

Statens organisationsnämnd anför, att fångvårdsbyggnadsutredningens

förslag beräknas i förhållande till säkerhetsanstaltsutredningens förslag

komma att medföra ökning av personalkostnaderna med 483 000 kronor per

år och ökning av kostnaderna för byggnader, inklusive inredning och utrustning,

med 3 450 000 kronor. Kostnadsökningarna är enligt nämndens

mening så betydande, att säkerhetsanstaltsutredningens förslag är att föredra,

trots de olägenheter som en stark koncentration av förvaringsklientelet

kan medföra. Det förhållandet, att detta förslag innebär bättre vårdresurser

än fångvårdsbyggnadsutredningens förslag, synes även böra beaktas vid

jämförelse mellan förslagen. Mot fångvårdsbyggnadsutredningens förslag

såsom sådant har organisationsnämnden intet att erinra.

Fångvårdsstyrelsen motsätter sig av principiella och praktiska skäl utredningens

förslag om utbyggnad av Hallanstalten till 291 platser och om

uppförande av två sidoanstalter. Med hänsyn till bl. a. att antalet förvarade

och internerade numera synes vara i nedgående och att revisionen av hithörande

lagstiftning alltjämt pågår, synes försiktigheten bjuda att uppförandet

av nya anstalter och avdelningar sker i mindre omfattning än de sakkunniga

avsett. En sådan begränsning påkallas också av det minst lika

trängande behovet att bygga nya anstalter för straffångar och fängelsefångar,

ett numerärt större och prognostiskt sett gynnsammare ställt klientel;

behovet av nya anstalter framträder särskilt i fråga om unga långar

och de fångar i alla åldersgrupper, som nödgas vistas på Långholmen. Styrelsen

kan icke bedöma, huru stora belopp statsmakterna vill investera i

nya fängelsebyggnader under de närmaste åren men håller för mindre sannolikt,

att medel skulle stå att få samtidigt för genomförande av det nu

framlagda byggnadsprogrammet (34 miljoner kronor) och för de nya anstalter

— beräknad kostnad minst 42 miljoner kronor — som behövs för att

ersätta Långholmen. Om anstalterna för förvarade och internerade skulle

uppföras först, kommer den övervägande delen av straffångarna och fängelsefångarna

att för lång tid framåt vara hänvisade till Långholmen och andra

såsom instrument för modern fångvård klart olämpliga anstalter.

Fångvårdsstyrelsen — som erinrar därom, att under de senaste 25 åren

betänkligheterna mot stora anstalter, vilka omhänderhar klientel med asociala

tendenser, kommit till uttryck i många sammanhang — vill vidare uttala

den meningen, att 291 platser på Hall väsentligt överstiger vad som är

lämpligt för bedrivande av eu individualiserande behandling. Kritiken mot

den tidigare straffverkställigheten riktade sig framför allt mot det fölhål
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

landet, att man genom en ofta långt driven isolering och genom föreskrifter,

som i detalj reglerade den intagnes förehavanden under anstaltstiden,

beiövade honom initiativkraft och förmåga alt själv ordna för sig. Om den

dömde skall kunna fostras för ett liv i frihet, måste anstaltsvården enligt

styrelsens mening ha en öppen och naturlig prägel; de intagnas isolering

skall hävas, så långt det är förenligt med hänsyn till ordning och säkerhet

och med önskemålet att förebygga skadlig inverkan de intagna emellan. Ju

större anstalten är, dess svårare blir det, både ur ordningssynpunkt och med

hänsyn till de intagnas krav på att behandlingen skall vara något så när

lika för alla, att åstadkomma en ändamålsenlig individualisering och differentiering.

Det bör också framhållas, att behandling på anstalt kräver, att

anstalten är uppförd och utrustad på ett sådant sätt, att de yttre anordningarna

är gynnsamma för behandlingen. Det lönar sig icke mycket med

individuell terapi eller gruppterapi, om anstalten till följd av det stora antalet

intagna får prägel av kasern. Enligt styrelsens mening har fångvårdsbyggnadsutredningen

icke förebragt material som visar, att mindre anstalter

skulle ställa sig dyrare i drift än större. Även om så vore fallet, går det

icke att beakta enbart de ekonomiska synpunkterna. Om vårdresultatet blir

sämre på stora anstalter, t. ex. i form av ett större antal återfall, blir den

stora anstaltstypen ur samhällsnyttans synpunkt underlägsen även i ekonomiskt

avseende.

Fångvårdsstyrelsen vill vidare framhålla, att systemet med fristående kolonier

för förvarings- och interneringsklientelet visat sig fungera väl. Enligt

styrelsens mening är det av stor betydelse för behandlingen av detta klientel,

att inom organisationen finns tillgång till öppna anläggningar, som i

fråga om belägenheten är helt skilda från de slutna anstalterna. Behovet av

öppet anstaltsutrymme genom öppna avdelningar i omedelbar anknytning

till en sluten anstalt bör ifrågakomma endast undantagsvis, t. ex. såsom öppen

avdelning till sjukhus. I andra fall innebär det vanligen en halvmesyr,

som är föga rationell. Genom att göra den öppna anstalten beroende av den

slutna avsäger man sig många av de fördelar, som vinnes genom en utplacering

i fristående öppen vård: en naturligare livsform, som är ägnad att

motverka hospitaliseringen och underlätta övergången till vanligt samhällsliv.

Styrelsen avstyrker utbyggandet av den öppna vården vid Hall och föreslår,

att systemet med fristående kolonier bibehålies. Av de nuvarande kolonierna

ligger Sjöboda väl till i förhållande till Hall. Orretorp (i Värmland)

bör ersättas med en koloni närmare Hall. Även ur statsfinansiell synpunkt

synes det välbetänkt att bibehålla systemet med fristående kolonier. Kostnaderna

för de öppna avdelningarna vid slutna anstalter bli nämligen betydande.

Fångvårdsstyrelsen förordar, att utbyggnaden av Hallanstalten begränsas

till att omfatta utom den redan beslutade avdelningen, med 72 platser,

till vilken bör anknytas en mindre avdelning för arbetsterapi — en mottagningsavdelning,

en sjukavdelning och en isoleringsavdelning med tillhopa

40 platser. Verkstäder bör uppföras och vara gemensamma för intagna i både

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

slutna och öppna avdelningar samt omgivna av nätstängsel i stället för

mur. Öppna platser bör inredas i kolonier, fristående från slutna anstalter.

Platsantalet på Hall skulle efter denna utbyggnad uppgå till (114 + 72i +

40) 226 platser, varigenom en av de nuvarande säkerhetsanstalterna kan

nedläggas. Med uppförande av sidoanstalterna bör anstå.

Svenska psykiatriska föreningen anser förvarings- och interneringsklientelet

vara nästan undantagsvis behäftat med mer eller mindre utpräglade

psykiska abnormtillstånd. Det borde därför erbjudas vård inom sjukvårdens

organisation. Den planerade psykopatvårdsorganisationen skulle erbjuda

en adekvat behandlingsform och icke ställa sig väsentligt dyrare än

den nu framlagda vårdformen. Enligt föreningens mening är det nu framlagda

förslaget om anstalter för internerade och förvarade väsentligt överlägset

det tidigare av säkerhetsanstaltsutredningen framlagda förslaget men

lider av väsentliga brister. Utbyggnaden av Hall till en enhet omfattande

291 interner med två sidoanstalter med vardera 90 platser medför en för stor

och splittrande belastning på den behandlande centrala gruppen. Föreningen

föreslår att i stället för en utbyggnad av Hall upprättas en självständig

observations- och behandlingsavdelning med högst 150 platser, vilken måste

passeras av varje intern. Där skall ske diagnostisering, prognosbedömning

och initial intensivbehandling samt beslutas beträffande senare placering

å sidoanstalt.

Vad angår frågan om samordning av anstalterna Hall och

Håga anför fångvårdsstyrelsen bl. a., att det hade varit av stort värde,

om de sakkunniga lämnat motivering för sitt ställningstagande genom att

angiva vilka mycket omfattande ny- och ombyggnader, som skulle bli erforderliga

på Håga samt kostnaderna för dessa arbeten. Enligt förslaget erfordras

en byggnad för omkring 3 miljoner kronor, till största delen avsedd

för medicinsk vård. Den omständigheten att Håga ligger på ett avstånd av

omkring 3 km från Hall kan knappast utgöra hinder för en samverkan mellan

de båda anstalterna. Håga är och kommer för lång tid framåt att vara

oumbärlig såsom medicinsk anstalt inom fångvården. Om Håga bygges ut,

skulle det bli möjligt att till rimliga kostnader per vårdplats förse den med

mera mångsidig utrustning i fråga om personal, laboratorier och apparatur.

Anstalten har en markerad sjukhusprägel och en för vårduppgifterna tränad

personal. Om man såsom nu planerar ett nytt sjukhus i Hågas närhet, är

det av praktiska och ekonomiska skäl ofrånkomligt, att frågan om Hågas

framtida ställning blir föremål för grundligt övervägande. Att anvisa Håga

såsom säkerhetsanstalt för mindre arbetsföra vore dålig hushållning med

resurserna. Enligt styrelsens mening bör Håga efter en mindre utbyggnad av

Hall fortsätta att vara sjukhus för olika kategorier intagna, även förvarade

och internerade. Vid en anstalt med sjukhuskaraktär medför ett sådant sammanförande

icke samma olägenheter som vid andra fångvårdsanstalter. För

att bättre och i vidare utsträckning kunna fylla sin uppgift bör Håga utbyggas

med 50—75 platser. Då behovet av psykiatrisk eller annan vård icke

alltid sammanfaller med behovet av sluten vård, bör utbyggnaden med nya

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:Is proposition nr 140

vårdplatser till en del ske genom inrättande av öppna avdelningar. Hågaanstalten

bör få medicinska vårdresurser i ungefär den omfattning, som de

sakkunniga föreslagit beträffande sjukhuset på Hall. Utrustningen bör över

huvud taget vara sådan, att man uppnår en begränsning av behovet — även

för Halls del — att överföra intagna till lasarett för diagnostisering och

mindre operationer. Även ökade utrymmen för expeditioner m. m. blir behövliga.

En utbyggnad av Håga kräver ökad personal, i första rummet flera

psykiatrer. En av överläkarna på sjukhuset bör, med visst biträde av övriga

läkare vid sjukhuset, vara chef för mottagnings- och sjukavdelningen

på Hall och utöva den psykiatriska tillsynen av klientelet på Hall och övriga

säkerhetsanstaltei (även kolonier). Frågan om personalens storlek får upptagas

till prövning i samband med fortsatt utredning om Hågas ställning.

Rättspsykiatriska föreningen är medveten om, att man måste tillgodose

ett trängande behov av ytterligare möjligheter till psykiatrisk behandling

av förvaringsklientelet genom att förbättra de medicinska vårdmöjligheter,

som redan finns inom fångvården. I första hand bör man därvid tänka på en

utbyggnad av Håga sjukhus. I betänkandet har Hågaanstalten avfärdats med

ett par ord och utan bärande motivering. Några kostnadsberäkningar för

ombyggnad av Håga redovisas icke. Föreningen vill förorda, att det tages

under ytterligare omprövning, huruvida Håga kan utbyggas och utrustas

till tillräcklig medicinsk kapacitet för rimligare kostnader än de, som kan

kalkyleras för nu föreslagna sjukhusutrymmen. I detta sammanhang vill

föreningen påpeka, att om i betänkandet föreslagna åtgärder godkännes,

antalet sinnessjukvårdsplatser inom fångvården skulle i betänklig grad

minskas. I stället för som nu ett 70-tal platser på fångvårdens modernaste

sjukhus skulle ställas till förfogande endast 35 specialvårdplatser. Föreningen

är helt övertygad därom, att man med relativt små utgifter skulle kunna

om- och tillbygga Håga sjukhus, så att det fyller högt ställda anspråk. Den

invändningen att sjukhuset ligger ca 3 km från en viss punkt på Hallanläggningen

synes föreningen sakna betydelse.

Förslaget att anstalterna för förvarade och internerade för samverkan

skall bilda en anstaltsgr upp tillstyrkes uttryckligen av medicinalstyrelsen,

av socialstyrelsen, som anser detta medföra mycket stora fördelar ur

vårdsynpunkt, samt av svenska fångvårdssällskapet. Enligt föreningen

tjänstemän inom kriminalvården har utredningens förslag om anstaltsgrupperingen

sina fördelar och förtjänster och synes vara ägnat att på ett ändamålsenligt

sätt lösa vårdproblemet för klientelet. Göta hovrätt anser, att anstalterna

för förvarade och internerade bör bilda en anstaltsgrupp med Hall

som centralanstalt. Emellertid ifrågasätter hovrätten lämpligheten av att redan

nu, innan någon del av utredningens förslag kommit i praktisk tillämpning,

sammanföra nuvarande anstalter för abnormklientel till en anstaltsgrupp.

Med hänsyn till anstaltssystemets splittring, avsaknaden av mottagningsavdelning

och till att den psykiater, som skulle fungera inom en sådan

anstaltsgrupp, icke finnes vid den tänkta centralanstalten utan i Västervik,

torde genomförandet av en sådan anordning medföra åtskilliga olägenheter.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

Fångvårdsstyrelsen uttalar, bland annat, att det synes vara tillrådligt att låta

anstå med gruppbildningen med hänsyn till att erfarenheterna från de anstaltsgrupper

som redan bildats icke sträcker sig över mera än knappt fyra

månader och därtill synes ge vid handen, att åtskilliga uppgifter, bl. a. undersökning

av nykomna, blir fördröjda genom att arbetsanhopningen vid

centralanstalterna blivit större än beräknat.

Vad beträffar byggnadernas utformning och placering

m. in. framhåller byggnadsstyrelsen, att då de till grund för förslagsritningarna

liggande lokalprogrammen i allt väsentligt är avhängiga av de

Aårdformer, som avses bli tillämpade vid anstalterna, och da de angnna

motiveringarna för dessa till stor del undandrar sig byggnadsstyrelsens bedömande,

har styrelsen vid projekteringsarbetet måst utgå från de sålunda

givna förutsättningarna. De av fångvårdsbyggnadsutredningen framlagda

principförslagen till anstalter för förvarade och internerade samt föi

fångvårdens ungdomsklientel — torde böra i detalj överarbetas, innan föislagen

lägges till grund för utförande. Då detta arbete är av stor omfattning

och beräknas erfordra ungefär ett år, synes för det kommande budgetåret

böra anvisas särskilda medel för utarbetande av definitiva ritningar och för

övriga förberedande arbeten.

Medicinalstyrelsen anför, att — med den föreslagna storleken av Hallanstalten

— intet synes vara att invända mot föreslagna nya byggnader för vård

och verkstäder liksom mot hela komplexets uppdelande på tre muromslutna

områden. Styrelsen delar även de sakkunnigas uppfattning, att särskilda

verkstadslokaler utanför muren bör uppföras för det klientel, som är omhändertaget

på de öppna avdelningarna. Med hänsyn till klientelets beskaffenhet

torde det vara ofrånkomligt, att endast enkelrum kommer till användning,

även om man skulle önska att på sjukavdelningen tillgång till åtminstone

någon mindre sal kunde medföra vissa fördelar ur rent vårdteknisk

synpunkt. Den föreslagna rumsstorleken, 7 nr2 per enkelrum med

enligt vad under hand inhämtats — en höjd av 2,6 m är hårt pressad, till

och med något mera än vid den nyuppförda Roxtunaanstalten. Medicinalstyrelsen

är väl medveten om, att kostnadshänsyn kräver den allra största

återhållsamhet vid planerandet av alla anstalter av ifrågavarande slag men

anser sig dock böra framhålla, att endast förefintligheten av en effektiv och

välskött mekanisk ventilation gör att så små dimensioner kan godtagas ur

hygienisk synpunkt.

Socialstyrelsen anför, att i den beslutade slutna avdelningen på Hall om

72 platser skall enligt förslaget de intagna uppdelas på 4 avdelningar. De

skall inta gemensamma måltider i samma matsal. Detsamma synes gälla de

DO intagna vid vardera sidoanstalten. Detta strider mot den lilla gruppens

princip. Då nackdelarna med en dylik klientelanhopning under ett så känsligt

moment av anstaltstillvaron som måltiderna är avsevärda, bör enligt styrelsens

mening åtgärder vidtagas, så att varje grupp kan inta sina måltider

för sig.

Med hänsyn till det ovissa läge, vari frågan om den fortsatta utbyggnaden

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj. ts proposition nr HO

av anstalten på Hall befinner sig, synes det statskontoret naturligt, att den

vid anstalten befintliga muren utnyttjas för den beslutade nya avdelningen.

Uvggnaden i fråga bör följakligen enligt ämbetsverkets mening förläggas

inom sagda mur.

Enligt fångvårdsstyrelsens mening är de slutna avdelningarna spridda

över ett större område än nödvändigt. Vad som särskilt inger betänkligheter

äi, att anläggningen icke längre skulle byggas upp kring den nuvarande

entrébyggnaden med den framför denna belägna gårdsplanen, omgiven av

bostads-, expeditions-, ekonomi- och förrådsbyggnader m. in. Genom att de

sakkunniga förlagt huvudentrén till en stor administrationsbyggnad. som

skulle uppföras norr om anstalten, torde totalintrycket av det slutna anstaltsonnådet

bli mindre fördelaktigt. Den besökande, som närmar sig byggnaden,

ser bakom denna en 480 in lång mur, som icke avbrytes mer än mittpå,

där en mindre vaktbyggnad är belägen. Genom administrationsbyggnadens

förläggning i utkanten av anstaltsområdet kommer förbindelserna mellan

administrationsbyggnaden och de olika avdelningarna, arbetsplatserna

och personalbostäderna att bli krångligare och ta mera tid. Arbetsplatserna

och den nuvarande och föreslagna personalbostadsbebyggelsen ligger nämligen

till största delen väster och söder om anstalten. Kostnaden för utbyggnaden

av vägnätet och för planering blir betydande.

I fråga om gångkulvertar anför styrelsen bl. a.:

För att underlätta kommunikationen mellan avdelningarna föreslå de

sakkunniga, att 450 in långa gångkulvertar skulle förena administrationsbyggnaden^med

de två slutna avdelningarna och verkstadsområdet. Det må

vara, att gångkulvertar kunna vara oundvikliga vid fångvårdsanstalter med

tusen eller ännu flera intagna, men för att uppehålla förbindelsen mellan

slutna avdelningar för sammanlagt 213 intagna lärer man böra söka en

lcisnlng- Uppgiften att anordningen, som skulle draga en kostnad av

4o5 000 kronor, skulle medföra avsevärd personalbesparing är styrelsen icke

beredd att godtaga. Eftersom kulvertarna som nämnts ha en betydande

langd och dessutom, 100 in från administrationsbyggnaden, grena sig i två,

torde de intagna som skola föras genom desamma så gott som regelmässigt

böra atföljas av personal. Ur ordnings- och säkerhetssynpunkt torde det vara

lämpligare att lata de intagna vandra i dagsljus, där de lättare kunna observeras.

Då det talas om att hela det slutna området skall vara försett med endast

en bevakad entré, nämligen vid administrationsbyggnaden, har man anlednmg

betvivla att detta är realistiskt. Att hänvisa sådana intagna å

omiade A, som ha sitt arbete i skogen, på åkern, i trädgården och i djurstallar

in. in., att till eller från arbetet använda kulvertarna, innebär att de

måste gå cirka 400 m längre än nu; styrelsen utgår ifrån att även en på sluten

avdelning mtagen skall kunna få arbeta utom mur. Det kan också ifrågasättas

om det är lämpligt att utsätta administrationsbyggnaden och trakten

däromkring för en livlig trafik av utearbetare, permittenter, personal och

av dem som besöka de intagna. De senare uppgå om söndagarna till ett betydande

antal redan nu och bli självfallet flera, när klientelet ökas. Då stå

icke längre den nuvarande entrébyggnadens besöksrum till förfogande;

vad styrelsen under hand inhämtat synes tyda på att man icke tillgodosett

behovet av tillräckligt antal besöksrum vid uppgörandet av planen för ad
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 140

77

ministrationsbyggnaden. Om porten i nuvarande entrébyggnaden muras

igen eller hålles "låst, komma praktiska hänsyn att framtvinga dess användande.

Transporten av mat, åtminstone till området A, går likaledes snabbare

genom nuvarande entré. Vid övervägande av nu nämnda faktorer, synes

det styrelsen mest praktiskt att undvika anordningen med de långa

gångkulvertarna och söka en annan plats för placering av administrationsbyggnaden.

I detta syfte föreslår styrelsen att man behåller huvudentrén

ungefär där den nu är. Detta förutsätter emellertid att de byggnader som

skola uppföras förläggas i närheten av densamma. Genom en sådan anordning

skulle vissa vid gårdsplanen befintliga byggnader kunna användas för

administration m. in.

Styrelsen anför vidare, att om den slutna avdelning, som nu skall uppföras,

och den nya administrationsbyggnaden placeras i närheten av nuvarande

entrébyggnaden, kan åtminstone administrationsbyggnaden och köksbyggnaden

tagas i anspråk för bl. a. expeditionslokaler, i första hand för

direktör, inspektör, assistent och andra i sjukvården icke sysselsatta befattningshavare.

Av köksbyggnaden torde endast en del behöva tagas i anspråk,

varför utrymmen där blir tillgängliga för andra ändamål; exempelvis

kunde den öppna avdelningen med 10 platser, vilken redan finns i byggnaden,

bibehållas, eventuellt i annan del därav. Besöksrum, utökade vaktlokaler

samt expeditioner för läkare och annan till sjukvården hörande personal

skulle kunna erhållas i nuvarande entrébyggnaden och snickeribyggnaden

samt i en låg nybyggnad, som enligt styrelsens mening kunde uppföras

och sträcka sig fram till den nya sjukhusbyggnad, vars stomme, avsedd

för expeditionslokaler, laboratorier m. m. skulle — liksom övriga nyss nämnda

byggnader — bilda mur mot de två områden, där de slutna avdelningarna

ligger. Styrelsen har räknat med, att den nuvarande snickeribyggnaden

skulle bibehållas och ingå i den rad byggnader norr om nuvarande entrébyggnaden,

som bildar mur mot vissa områden. Alternativt får man emellertid

räkna med, att huset icke går att inpassa i raden av låga byggnader;

det får då rivas och ersättas med en ny byggnad.

Den ändrade placeringen av byggnaderna beskrives på följande sätt. Intill

området A och norr om detta skulle den redan beslutade slutna avdelningen

placeras. Avdelningen skulle hysa mera svårbehandlade och bör

därför förses med en arbetsterapilokal, inrymd i en flygel till byggnaden,

och avsedd för sådana intagna — omkring ett tjugotal — som av säkerhetsskäl

icke kan föras samman med övriga intagna i arbetslokalerna på

verkstadsområdet. Kostnaden för särskild arbetsterapiflygel kunde inbcsparas,

därest de mera svårbehandlade internerna förlädes till avdelningen

A. Lokalerna för tvälteriet, som blir obehövligt för sitt nuvarande ändamål,

kunde då tagas i anspråk för arbetsterapi. En byggnad, innehållande

mottagnings-, sjuk- och isoleringslokaler samt lokaler för läkare och för

sjukvården, uppföres väster om det för den nya slutna avdelningen av styrelsen

avsedda området och bildar mur mot detsamma. Härigenom kommer

läkarna i mera omedelbar kontakt med båda de slutna avdelningarna.

Arbetslokalerna skulle läggas på ett område öster om sistnämnda område

opaginerad Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

och område A. Styrelsen föreslår, att verkstäderna blir gemensamma för

intagna från öppna och slutna avdelningar, med undantag för dem i den

nya slutna avdelningen som finnes böra sysselsättas inom området. Då antalet

på verkstadsområdet arbetande härigenom ökas, behöver verkstäderna

på området göras större än enligt de sakkunnigas förslag. Då emellertid

enligt styrelsens förslag de öppna avdelningarnas verkstäder kan slopas,

uppstår en besparing. Verkstäderna bör läggas med längdriktningen i norr

och söder. Då flertalet av de intagna under arbetstid är inlåsta i arbetslokalerna,

torde det räcka med att omgärda området med högt nätstängsel

i stället för, som de sakkunniga föreslagit, med mur. Liksom de på öppna

avdelningar intagna sålunda skulle arbeta på verkstäderna tillsammans

med internerna från slutna avdelningar måste de sistnämnda, liksom nu,

få delta i arbetet utom mur, lantbruk, skogsarbete in. in. Att såsom de sakkunniga

tydligen avser utesluta dem som på anstalten bor under mera instängda

förhållanden från arbete utom mur, är ett steg tillbaka och innebär,

att man avstår från en möjlighet till individualisering. Enligt styrelsens

förslag blir gångkulvertar obehövliga. Från entrébyggnaden finnes direkt

förbindelse med de tre avdelningarna. Förbindelsen mellan verkstadsområdet

och övriga områden förmedlas genom portar i muren.

Förslaget att uppföra två vakttorn för bevakning är ägnat att väcka betänkligheter,

när det gäller en ny anstalt. Det synes mera tilltalande att

genom andra anordningar — t. ex. inåtgående nätstängsel på murarnas

överkant ■— undgå denna kvarleva från de gamla fängelsernas tid.

I fråga om sidoanstalterna ifrågasätter styrelsen, om egendomen Berga

i Hällby kommun är lämpad för en säkerhetsanstalt, eftersom anstalten

skulle bli belägen mycket nära rikshuvudvägen. Vad styrelsen i det föregående

anfört om vakttorn vid Hallanstalten är tillämpligt även i fråga

om sidoanstalterna.

Isoleringsavdelningen vid Hall bör enligt svenska fångvårdssällskapets

mening ej användas annat än för relativt kortvariga intagningar. Sjukoch

observationsavdelningarna bör odelat utnyttjas för sina speciella uppgifter

och kan inte vid ev. fullbeläggning av isoleringsavdelningen bereda

reservutrymme för utpräglat rymningsriskabla intagna. Det blir därmed

nödvändigt, att avdelningen på område C får fungera som en sluten avdelning,

och att anordningar vidtages, så att de där intagna kan inom området

beredas arbete. Av säkerhetsskäl kan det icke anses försvarligt, att

klientelet på de två slutna avdelningarna, mellan vilka utredningen räknat

med viss differentiering, gives möjligheter till kontakt vare sig under

arbetet eller på fritiden. Att ha rymningsfarliga intagna sysselsatta på mekanisk

verkstad är inte heller att rekommendera. Enligt sällskapets mening

kan ingen tvekan råda därom, att område C måste få egen verkstad,

förslagsvis med arbetsterapi, konfektionssömnad och träarbeten. Proportionerna

mellan de olika arbetsgrenarna bör kunna bli följande: arbetsterapi

30—3 arbetsledare, konfektion 20—2 arbetsledare, träarbete 10—1

arbetsledare. Övriga intagna torde åtgå till yttre och inre handräckning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj.ts proposition nr l''i()

Verkstäderna för de öppna avdelningarna kan slopas. Av de där bosatta

får ungefär hälften sysselsättning i lantbruket, trädgården, skogen eller

sågen. Några bör prövas under frigång. Återstoden kunde däremot fortsätta

i storverkstaden på område B med samma arbete de hade före utflyttningen

till öppen avdelning. Verkstaden på område B bör sysselsätta

40 man i tvätteri med 5 arbetsledare, 25 man i mekaniskt arbete med 3 arbetsledare

och 25 man i snickeri med likaledes 3 arbetsledare. För handräckning

torde åtgå några man. Sällskapets förslag beträffande arbetsdriften

innebär, att verkstaden på område B kan minskas med omkring 25 %.

Med hänsyn därtill och då de öppna verkstäderna slopas, synes det möjligt

att inom ramen för sålunda vunna investeringsminskningar uppföra verkstad

på område C enligt nyssnämnda förslag.

Enligt situationsplanen skall administrationsbyggnaden placeras på

nordsidan av murområdet, vilket isolerar byggnaden från de öppna avdelningarna

utan att byggnaden därigenom utåt blir kringgärdad på ett fullt

betryggande sätt. Sällskapet vill ifrågasätta, om inte i stället denna byggnad

med dess specialavdelningar hellre borde förläggas på den södra hälften

av det slutna mellanområdet B. Enligt betänkandet skulle det området

reserveras för fotbollsplan, eventuellt också för samlingslokal. Enligt sällskapets

mening bör den slutna avdelningen på område C vara helt skild

från andra avdelningar. På området kan ordnas mindre bollplan, och matsalen

i souterrängplanet kan användas som samlingslokal för avdelningen.

Nuvarande slutna avdelning på område A kan erhålla samlingslokal i den

befintliga snickeribyggnaden. Fotbollsplan finns redan. Nuvarande tvätteriet

kommer att lämpa sig väl som fritidsutrymmen för hobbyarbeten

in. in.; ett lokalbehov, som inte på långt när är tillgodosett i paviljongen på

område A. De öppna avdelningarna kan använda den nuvarande samlingssalen

och för dem planeras särskild fotbollsplan. Efter vad sällskapet funnit

föreligger alltså icke behov av ytterligare idrottsplan och samlingslokaler.

Någon stor idrottshall är knappast heller erforderlig för detta litet

äldre klientel. Skulle administrationsbyggnaden inplaceras såsom sällskapet

förordat, vore åtskilliga fördelar att ernå. Då specialavdelningarna enligt

förslaget får slutna promenadgårdar i anknytning till administrationsbyggnaden,

bör område B i nord- och sydlinjerna kunna inhägnas med nätstängsel,

medan område C gives murinhägnad. Bevakningsbyggnaden blir

överflödig, då bevakningen av infartsgrinden mitt på södra inhägnadspartiet

kan skötas av portvakten i administrationshuset. Ur kostnadssynpunkt

betyder detta icke föraktliga inbesparingar. Personalen, som enligt utredningens

förslag bindes för den planerade bevakningsbyggnaden, skulle i

stället avdelas till patrullerande dygnet-runtbevakning på slutna området

It runt administrationshuset, som på det sättet ur rymningssynpunkt blir

nästan hundraprocentigt säkert. Med den sålunda föreslagna placeringen

av administrationsbyggnaden skulle verkstadsbyggnaden smidigt kunna

anlitas också av sjuk- och observationsavdelningarna för intagna med specialsjukdomar,

som inte är helt arbetshindrande, eller för psykiatriska observationsfall,

som behöver prövas i olika arbetssituationer, in. fl.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

Med sällskapets förslag till placering av administrationsbyggnaden skulle

denna få ett centralt läge i förhållande till de slutna och de öppna avdelningarna.

Det skulle bli lättare för behandlingspersonalen att stå i kontakt

med intagna på de öppna avdelningarna. De på sistnämnda avdelningar

boende, som bör arbeta på verkstaden på område B, kunde passera

genom grind i södra inhägnadspartiet. Från område A måste portar ordnas

i omslutningsmuren, som gränsar mot B-området. Till område C bör finnas

kulvert, men även portar i muren för transporter till och från område B.

Om så finns lämpligt, kan verkstadsbyggnaden isoleras med lägre nätstängsel

mot administrationsbyggnadens norra del. Avståndet tvärs över det

slutna B-området blir av en längd, som medger så stort mellanrum mellan

verkstaden och administrationsbyggnaden, att härav ej behöver uppstå

några som helst olägenheter. Enligt sällskapets förslag erfordras kulvert

endast mellan slutna C-avdelningen och isoleringen i administrationsbyggnaden

på område B. Största delen av de kalkylerade utgifterna för gångoch

ledningskulvertar skulle kunna inbesparas.

Gårdsbevakningen på område C bör ordnas genom två patrullerande vakter

dygnet om. Förslaget att uppföra vaktkurer avstyrkes. Område B skulle

enligt sällskapets mening likaledes avpatrulleras hela dygnet, medan klientelet

på område A såsom hittills inte skulle fordra gårdsbevakning nattetid

och dagtid endast vid gemensamma promenadtider. Besöksrummen i nuvarande

entrébyggnaden bör utnyttjas för de i avdelning A boende.

Föreningen tjänstemän inom kriminalvården föreslår, att någon utbyggnad

av öppna platser på Hall icke skall äga rum utan att de öppna platserna

fördelas på sidoanstalterna, så att dessa förutom de 80 slutna platserna erhåller

vardera 30 öppna vårdplatser. Under dessa förhållanden synes icke

några nya verkstäder för öppenplatsklientelet behöva inrättas på Hall. Vidare

synes den föreslagna utbyggnaden dra onödigt stora kostnader genom

de exceptionellt stora muromgärdade områdena med beteckningen B och C.

Föreningen anser, att den nya slutna flygeln bör kunna placeras på området

A samt att den nya verkstadsbyggnaden kan förläggas utmed omfattningsmuren,

lämpligen utefter södra sidan. Administrationsbyggnaden bör även

kunna förläggas i omedelbar anslutning till omfattningsmuren vid norra

sidan, varigenom särskild portvaktsstuga utgår. Genom dessa förändringar

i forslaget synes en väsentlig besparing kunna göras i fråga om byggnadskostnaden

för omfattningsmurar och kulvertar, utan att några väsentliga

nackdelar uppstår. En lämplig idrottsplan bör kunna erhållas, om en del

av området B inhägnas med stängsel. Vid sidoanstalterna synes också administrationsbyggnaderna

kunna uppföras i anslutning till omfattningsmur

eller staket.

Sveriges fångvårdsmannaförbund förmenar, att korridorbredden i bostadscellvåningarna

— enligt skissritningarna — till den slutna paviljongen

på C-området är för knappt tilltagen. I korridoren finns dörrar till tjugo

bostadsrum för interner, tio på varje sida. Samtliga dörrar skall kunna

öppnas utåt korridoren. Det disponibla utrymmet blir därför mycket knappt.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

Särskilt vid de tillfällen, då samtliga dörrar är öppnade, blir korridorerna

svårframkomliga och lätta att blockera. Det knappa utrymmet kommer att

medföra trängsel och onödig irritation för såväl klientel som personal. En

ökning av korridorbredden är därför erforderlig.

Utredningens förslag till lösning av den yttre bevakningen av anstalten

genom uppförande av bevakningstorn i omslutningsmurens diagonalhörn

tillstyrkes. Anordningen är, som nu kan bedömas, den mest effektiva som

kan ernås med hänsyn till den för uppgiften avdelade personalstyrkan. På

så sätt kan den övervägande delen av anstaltsområdet samt anstaltens närmaste

omgivningar utanför omslutningsmuren hållas under ständig uppsikt,

vilket ur säkerhetssynpunkt är nödvändigt vid en anläggning av denna

karaktär och storleksordning.

Rättspsijkiatriska föreningen håller före, att det, enligt den erfarenhet

som vunnits beträffande svenska förhållanden, när det gäller sinnessjukvården

inom fångvården, är fördelaktigt, att man jämte några isoleringsrum

har salar med plats för flera patienter. Föreningen anser vidare sannolikt,

att man utan större risk kan pruta av något på lokalerna för somatisk behandling

och undersökning.

I fråga om personalbostäder erinrar statskontoret att från statsmakternas

sida vid upprepade tillfällen framhållits, att tjänstebostäder i

princip endast bör uppföras för personal, som på grund av sin tjänst

måste bo vid arbetsplatsen. Medicinalstyrelsen, som finner det icke klart

framgå i vilken utsträckning läkarna skall beredas tjänstebostäder vid Hallanstalten,

anser sig böra framhålla, att icke blott överläkarna bör bo vid

anstalten utan även minst två av de underordnade läkarna, detta med hänsyn

till att jourtjänst måste ordnas vid en anstalt, där behandlingen med

rätta måste vara i hög grad medicinskt betonad och där komplikationer av

olika slag kan förutsättas bli relativt vanliga och kräva ett omedelbart sakkunnigt

ingripande. Sveriges fångvårdsmannaförbund understryker kravet

att bostadsförhållandena blir lösta på ett för personalen tillfredsställande

sätt och att personalorganisationen beredes tillfälle till överläggningar

därom, innan frågan slutgiltigt avgöres. Bostadsberäkningen förefaller enligt

föreningens för tjänstemän inom kriminalvården mening vara alltför

optimistisk. Flera bostäder torde vara erforderliga för personalen. Det är

olämpligt att skjuta problemet på framtiden, vilket kommer att avsevärt

försvåra rekryteringen av lämpligt folk, om bostäder ej kan erbjudas i tillräcklig

omfattning redan från början. De föreslagna lägenhetsarealerna

synes vara alltför standardiserade; behoven är mycket olika inom olika

familjer och föreningen föreslår fördenskull en differentiering.

Utredningens förslag angående personalbehovet har föranlett

vissa yttranden. Fångvårdsstyrelsen finner med hänsyn till den ställning

styrelsen tagit till huvudfrågan i de sakkunnigas förslag icke anledning att

närmare ingå på en granskning av personalberäkningarna. I vad avser valet

av tjänstekategorier har styrelsen intet att erinra. Vad angår arbetsdriften

förordar styrelsen viss mindre utökning av personalen. Därest Hallanstal
(>

Ilihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. .Yr 140

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

ten, utan att anstaltsgrupperingen genomföres, finnes böra utbyggas till att,

såsom styrelsen föreslagit, omfatta sammanlagt omkring 225 platser, ökar

denna utbyggnad behovet av personal. Enligt styrelsens mening erfordras

dels att anstalten, som är kassaanstalt för Håga, Kalmar och Västervik,

för det kamerala arbetet erhåller förstärkning med en tjänst såsom kansliskrivare,

dels att för verkstadsdriften, genom att den till anstaltsgrupperingen

hörande ingenjörstjänsten (lönegrad 25) faller bort, tillsättes en

arbetsledartjänst, vilken liksom fallet är vid anstalten å Långholmen blir

arbetsassistent i lönegrad 23, dels att en assistenttjänst i lönegrad 23 inrättas

för ledning av fritidsverksamheten (jämväl på Håga), dels att ytterligare

en tjänst såsom socialkurator i lönegrad Ce 19 inrättas, dels ock att

en befattning som biträdande köksföreståndare i lönegrad 12 inrättas. Fångvårdsstyrelsen

vill vidare framhålla, att, oberoende av om ytterligare gruppindelning

av anstalter kommer till stånd, en sådan minskning av styrelsens

personal som föreslagits i årets statsverksproposition (II ht s. 114) icke är

möjlig, i vad angår socialbyrån. Styrelsen tillägger:

Det har nämligen visat sig, sedan beslutanderätten i vissa behandlingsfrågor

överlämnats till styresmännen vid centralanstalterna, att de intagna

i stor utsträckning hänvända sig till styrelsen eller enskilda personer ''hos

styrelsen med framställningar i olika hänseenden. Dessa kunna avse ändringar

av ett av styresmannen fattat beslut eller önskemål om hjälp från

styrelsens sida för att ordna ett för den intagne trängande personligt problem

eller önskan om förklaring beträffande skälet till eller innebörden av

någon mot honom inom eller utom fångvården vidtagen åtgärd. I många

fall erfordras rätt tidsödande utredningar, som styrelsen icke kan skjuta

ifrån sig, enär den intagne i sådant fall anser att den centrala administrationen

är likgiltig beträffande hans angelägenheter. För just dessa ärenden

erfordras en socialt eller juridiskt skolad arbetskraft. Det synes därför nödvändigt

att styrelsen för dessa ärendens handläggning —’ frågan om ledningen

av kriminalvård i frihet beröres icke här — får behålla en av de

amanuenstjänster på socialbyrån som föreslagits till indragning.

Medicinalstyrelsen anser, att den föreslagna läkarstaben torde vara tillräcklig

för den första utbyggnadsetappen. I den mån överläkaren emellertid

— utöver sitt ansvar för ledningen av den medicinska verksamheten

vid Hallanstalten — även skall fungera som rådgivande psykiater för hela

anstaltsgruppen kan det dock sättas i fråga om läkarkrafterna kommer att

räcka till.

Antalet befattningshavare i de olika personalgrupperna synes enligt socialstyrelsen

väl avvägt i förhållande till antalet intagna och till de skiftande

arbetsuppgifterna. Med särskild tillfredsställelse konstaterar styrelsen, att

kvinnlig personal avses skola bestrida vissa vårduppgifter.

Svenska fångvårdssällskapet förordar beträffande Hall, att ytterligare en

tjänst som arbetsterapeut inrättas. Därjämte finner sällskapet det erforderligt

med ytterligare minst en bilförare, eftersom det av förslaget kan utläsas,

att man utöver personbil räknat med lastbil och paketbuss men i

personalförteckningen endast upptagit två bilförartjänster. Till att ordna

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

vikarier vid förordnanden, semestrar och sjukledigheter, för kontroll av

kompensationsledigheter och obekväm arbetstid samt för tillsyn av säkerhetsanordningar

m. m. inom anläggningen fordras en särskild tjänsteman.

Sällskapet tillstyrker därför inrättandet av en befattning som överuppsyningsman,

vilket förordades av säkerhetsanstaltsutredningen men inte medtagits

av fångvårdsbyggnadsutredningen.

I fråga om de föreslagna personalstaterna noterar föreningen tjänstemän

inom kriminalvården med tillfredsställelse, att det ursprungliga förslagets

starkt reducerade kår av fångvårdstjänstemän av högre grad i det

föreliggande förslaget förstärkts genom inrättande av två tjänster som

anstaltsdirektör och två som fångvårdsassistent. Beträffande frågan om anställandet

av psykologer vid anstalterna vill föreningen erinra om, att någon

utbildning av s. k. kliniska psykologer ännu icke ägt rum och att frågan

härom ännu endast ligger på utredningsstadiet. En akademiker med

enbart teoretisk utbildning motsvarande fil. lic.-examen i psykologi kan

enligt föreningens mening uträtta föga inom den praktiska kriminalvården.

Även om en viss tillgång på kliniska psykologer framdeles kommer

att finnas, är dessa enligt föreningens mening av föga värde, såvida de

icke jämsides med sin vetenskapliga utbildning förskaffat sig ingående

erfarenhet om kriminalvårdens klientel och dess speciella reaktionssätt. Endast

under dessa förutsättningar kan psykologen göra den insats i terapeutiskt

avseende, som de sakkunniga förväntar.

Svenska psykiatriska föreningen finner, att det antal läkare, som föreslås

skola handha behandlingen vid klientelet, med hänsyn till den allmänna

bristen på psykiatrer är rimligt, men fruktar, att besättandet av

dessa tjänster kommer att bli omöjligt inom överskådlig tid.

Rättspsykiatriska föreningen vill förorda, att en enda person blir chef vid

Hallanstalten, och det synes föreningen naturligt, att, såsom säkerhetsanstaltsutredningen

föreslagit, chefpsykiatern även blir styresman. Föreningen

vill bestämt avråda från att psykiatrerna belastas med jämväl kroppssjukvård

inom anstalten, och föreningen vill för sin del rekommendera, att

det vid anstalten deltidsanställes en läkare med kompetens att vara överläkare

vid odelat lasarett samt att det vid hans sida skall finnas en röntgenkonsulent.

Om en EEG-avdelning inrättas, måste givetvis en särskild

EEG-konsult arvodesanställas. I den mån det är avsett, att medicinsk-psykiatrisk

vård skall lämnas de provutskrivna, synes det föreningen nödvändigt,

att en tjänst som hjälpverksamhetsöverläkare, och då lämpligen med

placering i Stockholm, inrättas. Denna läkare bör i så fall till sin hjälp

erhålla eu socialkurator och ett kontorsbiträde. Det framgår inte av förslaget,

om det är avsett, alt rättspsykiatriska utlåtanden skall skrivas vid

anstalten. Om så är fallet, torde det vara nödvändigt, att ett arbetslag beslående

av en överläkare, en socialassistent och ett kontorsbiträde anstältes

och alt lämpliga lokaler också iordningställes för dessa. Om avsikten

är den, all dylik verksamhet icke skall bedrivas vid anstalten, vill föreningen

föreslå, att förenämnda undersökningsarbetslag placeras vid annan lämp
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

lig fångvårdsanstalt. Det vore i hög grad beklagligt och olyckligt om rättspsykiaterkåren

skulle på administrativ väg decimeras med ytterligare en

undersökningsläkare samtidigt som antalet undersökningsfall hopas. För

övrigt förutsätter föreningen, att över läkartjänsten vid Västervik bibehålies.

Beträffande behovet av underordnad sjukvårdspersonal är föreningen

icke beredd att nu ta ställning. Föreslagna personalkadrar synes emellertid

icke vara tillräckliga och motsvarar icke vanlig sinnessjukhusstandard. Föreningen

föreslår, att det tages under övervägande, om icke en del av personalen

bör utbytas mot sådan som utbildats inom sinnessjuk vården.

Vad angår befattningshavarnas löneställning och

tjänstebenämningar uttalar statens lönenämnd, att förslaget att

hänföra tvätteriets föreståndare vid Hall till lönegraden 20 förefaller icke

tillräckligt motiverat. Nämnden vill ifrågasätta, om icke lönegraden 18

närmast bör komma i fråga. Löneställningen för arbetsledarpersonalen på

det föreslagna tryckeriet vid samma anstalt finner nämnden något för hög

jämförd med nuvarande placering för motsvarande befattningshavare vid

Långholmen och föreslår, att de båda tjänsterna som yrkesmästare hänföres

till lönegraderna 16 respektive 14. Lönenämnden kan icke finna tillräckliga

skäl för den lönegradsplacering —- lönegraden 15 — som föreslagits

för en av de kamerala biträdestjänsterna vid var och en av de

båda sidoanstalterna. Dessa tjänster bör hänföras till samma lönegrad

(13), som gäller för sidoanstalter av motsvarande storleksordning inom redan

befintliga räjonger för vanligt fångförvar. Beträffande sidoanstalternas

arbetsledarpersonal anser nämnden de för träindustri föreslagna yrkesmästartjänsterna

— en på varje anstalt — i 18 lönegraden för högt placerade

i jämförelse med en motsvarande befattning vid snickeriet på Härlanda

(lönegraden 16). Lönenämnden föreslår därför, att tjänsterna hånföres

till 16 lönegraden. Vad gäller sidoanstalternas ekonomipersonal vill

nämnden endast ifrågasätta, om icke de båda ekonomibiträdestjänsterna —

vilka, en på varje anstalt, föreslagits placerade i 8 lönegraden — enligt

för fångvården i allmänhet gällande normer bör hänföras till 7 lönegraden.

Vad angår tjänstebenämningar anser nämnden, att tvättmästare respektive

tvättföreståndare bör ersättas med yrkesmästare. I betänkandet har utredningen

redovisat de för jordbruket vid Hall avsedda arbetsledande tjänsterna

under skilda beteckningar i syfte att därmed markera själva arbets

uppgifterna. Redan befintlig personal med motsvarande göromål redovisas

emellertid i vederbörande personalförteckningar under benämningar såsom

■överkonstapel och vaktkonstapel. Något skäl att för här ifrågavarande personal

göra ett avsteg från gällande principer beträffande tjänstebenämningarna

synes icke föreligga. Benämningen lantbruksinspektor, som redan finns

upptagen i fångvårdsstaten, synes emellertid böra ersätta benämningen

assistent för ifrågavarande arbetsledartjänst vid Hall.

Om Hallanstalten utbygges på sätt fångvårdsstyrelsen föreslagit, erfordras

enligt styrelsens mening dels att styresmannen uppflyttas från direktör

i Ca 29 — med rätt till särskilt lönetillägg — till anstaltsdirektör i Ca 31,

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

d. v. s. samma lönegrad som direktör stjänsten å Svartsjö, som har 200

platser, inklusive åt fångvården upplåtna platser, dels att nuvarande assistenttjänsten

i Ca 22 — med rätt till särskilt lönetillägg — uppflyttas till

lönegrad 23 med bibehållen tjänstetitel och åliggande att jämväl i fortsättningen

biträda styresmannen i det administrativa arbetet, dels ock att köksföreståndaren

uppflyttas till lönegrad 14.

Medicinalstyrelsen framhåller, att den föreslagna personalens lönegradsplacering

ej helt synes överensstämma med vad som gäller för den statliga

sinnessjukvården. Utredningen har placerat kvinnlig tvättföreståndare i lönegrad

13, medan motsvarande tjänstemän vid statens sinnessjukhus är placerade

i Ca 12 eller Ca 10. Vidare har föreslagits placering i lönegrad 12 av

ladugårdsförman och stallförman, medan vid statens sinnessjukhus föreståndare

för ladugård och svinstall är placerade i respektive Ca 11 och Ca 10.

Trädgårdsmästare har föreslagits placerad i lönegrad 14. Vid statens sinnessjukhus

är placeringen Ca 15 vid de stora sinnessjukhusen och Ca 13 vid de

mindre. En tjänst som förrådsförvaltare har placerats i 14 lönegraden, under

det att vid större statliga sinnessjukhus förrådsförman är placerad i

Ca 13. Vid de mindre sinnessjukhusen tjänstgör i allmänhet ett ekonomibiträde

i 11 lönegraden som förrådsförman. Eldartjänsterna har föreslagits

placerade i lönegrad 11 liksom tjänster som bilförare. Vid statens sinnessjukhus

är endast ett fåtal eldare placerade i Ca 11, medan det stora flertalet

har placering i Ca eller Ce 10. Såsom chaufförer är anställda ekonomibiträden

i Ca eller Ce 10. Slutligen har utredningen föreslagit ekonomibiträdestjänst

i lönegrad 8. Häremot må anföras, att vid statens sinnessjukhus

anställda kvinnliga ekonomibiträden är placerade i 4—7 lönegraderna, av

vilka biträdena i lönegrad 7 uteslutande tjänstgör som kokerskor och biträdena

i lönegrad 6 är antingen barföreståndare, biträdande kokerskor eller

telefonister. Övriga tjänster (det övervägande antalet) är placerade i Ce 5

eller Ce 4. Styrelsen anser sig böra föreslå, att i fråga om personalens lönegradsplacering

likformighet med motsvarande tjänster inom den statliga

sinnessjukvården eftersträvas. Styrelsen har därjämte bemärkt, att psykologtjänsterna

placerats i 29 lönegraden, medan i 1947 års psykopatvårdsutrednings

betänkande (SOU 1952:46) motsvarande tjänst placerats i Ce 25.

Enligt socialstyrelsens uppfattning bör socialkuratorerna uppflyttas från

19 och 17 lönegraden till 23 respektive 21 lönegraden. Avsevärda svårigheter

torde under lång tid framåt eljest föreligga att förvärva tillräckligt kvalificerad

arbetskraft till dessa viktiga befattningar.

Statskontoret anser, att frågan om överförande till avlöningsstat av personal

som avlönas med medel från jordbruksdrift lär få prövas sedan slutlig

ställning tagits till 1948 års anställningsutrednings betänkande om löneplan

eller kollektivavtal.

Svenska fång vårdssällskapet förordar, att kuratorernas löneställning omprövas.

Sakligt sett kan ej förebäras någon anledning att placera kuratorerna

lägre än exempelvis elevvårdsassistentcrna vid Roxtuna. Först med

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Kungl. Maj.ts proposition nr HO

en löneställning av nämnda nivå blir det möjligt att få en stabil personuppsättning.

Föreningen tjänstemän inom kriminalvården anser, att de senaste årens

reformer inom fångvården, framför allt anstaltsgrupperingen, har medfört,

att de högre fångvårdstjänstemännen belastats med så kvalificerade och

ansvarsfulla uppgifter, att kravet på en genomgående väsentlig höjning av

tjänsternas lönegradsplacering gör sig med särskild kraft gällande.

Svenska psykiatriska föreningen ifrågasätter, om icke läkartjänsterna bör

placeras i högre lönegrad än motsvarande tjänster inom sinnessjukvården

med hänsyn till arbetets särpräglade och påfrestande natur.

Svensk kuratorsförening förmenar, att man vid den föreslagna lönesättningen

för kuratorerna måste räkna med att personer, intresserade av arbete

bland missanpassade, kommer att föredraga de i 23 lönegraden placeraxie

assistenttjänsterna inom fångvården eller vid ungdomsvårdsskolorna.

Även skyddskonsulentverksamheten kommer att starkt konkurrera

om den för ifrågavarande arbete kvalificerade arbetskraften. Kuratorstjänsterna

inom fångvården — placerade i 17 och 19 lönegraderna — kommer

som hittills endast att bli rekryterings- och genomgångstjänster.

Inrättandet av inackorderingshem anser Göta hovrätt vara ett

förslag till effektivisering av kriminalvården i frihet för ifrågavarande

klientel som bör prövas. Även medicinalstyrelsen ställer sig positiv till förslaget.

Statskontoret däremot avstyrker inrättande av inackorderingshem

och uttalar, att enligt ämbetsverkets mening bör den eftersträvade effektiviseringen

av den öppna vården kunna komma till stånd inom vårdsystemets

nuvarande ram, d. v. s. med enskild övervakning.

I fråga om kostnaderna för anstalterna uttalar byggnadsstyrelsen,

att den skyndsamhet, med vilken utredningen med hänsyn till direktiven

ansett sig böra bedriva arbetet, har medfört alltför knapp tid för ett så omfattande

projekteringsarbete. Styrelsen vill därför understryka, att förslagen

ej hunnit tillräckligt genomarbetas i byggnadstekniska avseenden. Byggnadsstyrelsen

har sålunda bl. a. räknat med att flertalet av de projekterade

byggnaderna skall uppföras av fabrikstillverkade betongelement. Då denna

fråga emellertid ej hunnit i detalj utredas, har styrelsen vid den gjorda

överslagsberäkningen ej heller ansett sig kunna räkna med den lägre anläggningskostnad,

som ett dylikt byggnadssätt torde kunna medföra i förhållande

till tradionellt byggande. Styrelsen finner den beräknade sammanlagda

överslagskostnaden för utbyggnad av Hallanläggningen och två sidoanstalter

— ca 70 000 kronor per vårdplats, varvid kostnaderna för personalbostäder

icke inräknats — förhållandevis hög; dock synes denna kostnad,

med hänsyn till de givna förutsättningarna och efter jämförelse med

motsvarande kostnader inom andra liknande vårdområden, böra godtagas.

Fångvårdsstyrelsen uttalar, att sjukhusbyggnaden vid Hall av skissen att

döma skulle bli en envåningsbyggnad, 120 m lång med tre flyglar. Styrelsen

håller före, att en tvåvåningsbyggnad blir mera ändamålsenlig och därtill

billigare. Styrelsen finner icke osannolikt, att uppförandet av en ny köks
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj. ts proposition nr HO

byggnad icke behöver ställa sig dyrare än en ombyggnad av det nuvarande

köket; att säga något säkert därom är omöjligt, förrän en ingående undersökning

verkställts.

Beträffande kostnaden för öppna platser anför styrelsen:

Enligt de sakkunnigas kalkyler skulle anläggningskostnaderna för två

öppna avdelningar vid Hall (40 platser) uppgå till 420 000 kronor och for

två verkstäder till 500 000 kronor eller sammanlagt 920 000 kronor, vilket

belopp utslaget på 40 platser ger en platskostnad av 23 000 kronor. Härtill

kommer den öppna vårdens andel i de kostnader, som äro en konsekvens

av det utvidgade platsantalet. Hit höra kostnaderna för

centralkök .........................

om- och tillbyggnad av panncentralen

värmekulvertar .....................

yttre vatten- och avloppsledningar . ..

reningsverk ........................

vägar, planering och ytterbelysning . ..

arvoden, administration och oförutsett

............. 600 000

............. 850 000

.............. 260 000

.............. 165 000

.............. 200 000

.............. 650 000

.............. 1 503 000

Summa kronor 4 228 000

Om beloppet slås ut på de 187 slutna och öppna platser som skulle inrättas

ger detta i runt tal ett belopp av 23 000 kronor per plats

Kostnaden för en öppen plats skulle då uppgå till (23 000 + 23 000)

46 000 kronor. Härav kan emellertid icke den slutsatsen dragas, att kostnadsminskningen,

därest de 40 öppna platserna icke inrättas, blir sa stor som

(40 X 46 000) 1 840 000 kronor.

I platskostnaden böra ingå även kostnaderna för byggandet av personalbostäder.

Då det icke synes möjligt att avgöra, i vilken omfattning uppförandet

av dessa bostäder är en konsekvens av platsantalets ökning — det

kan också sammanhänga med en eftersläpning i fråga om bostadsbyggandet

vid anstalten — anser sig styrelsen, efter detta påpekande, böra lamna

dessa kostnader utanför.

I fråga om de föreslagna två sidoanstalterna må erinras om att envar av

dem är avsedd för 90 intagna: 80 i slutna och 10 i öppna avdelningar. Vid

beräkning av platskostnaden beträffande den öppna vården bör denna proportionellt

belastas med samtliga upptagna kostnader för själva anstaltsbyggngderna

(4 600 000 kronor) med avdrag för fyra slutna förläggnmgsbyggnader

(805 000 kronor), omslutningsmur (400 000 kronor) och två

vakttorn (25 000 kronor). Med dessa avdrag utgöra kostnaderna (4 600 000

— 805 000 _ 400 000 — 25 000) 3 370 000 kronor, varav på varje plats i

den öppna vården kommer en nittiondedel eller omkring 37 400 kronor. Om

härtill lägges en nittiondedel av kostnaderna, 2 250 000 kronor, för de personalbostäder

som skola inredas för 34 av 49 befattningshavare (= cirka

70 % av personalen) ökas platskostnaden med 25 000 kronor till 62 400

kronor. Detta berättigar icke slutsatsen att kostnadsminskningen, därest de

10 öppna platserna icke inrättas, blir så stor som (10 X 62 400) 624 000

kronor.

Till jämförelse vill styrelsen framhålla, att platskostnaderna för de nuvarande

två kolonierna för förvarade och internerade, Orretorp och Sjöboda,

uppgått till omkring 13 600 kronor respektive 11 000 kronor.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr liO

I fångvårdsbyggnadsutredningens förslag är, såsom de sakkunniga särskilt

understryker, kalkylerna endast överslagsberäkningar. Då vissa för

projektets bedömande betydelsefulla ritningar icke är att tillgå och beskrivningen

i texten är knapphändig, blir det omöjligt att underkasta de

preliminära kalkylerna närmare granskning. Till följd av dels den ovisshet

som sålunda råder angående de verkliga kostnaderna för byggnader m. m.

inom anstaltsorganisationen, dels det förhållandet att styrelsens förslag

endast är ett utkast, som icke kunnat närmare utarbetas, går det heller

icke att ange hur stora besparingar, som skulle uppnås därest anstaltsanläggningen

på Hall utformades enligt styrelsens förslag. Såvitt nu kan bedömas

skulle vid ett genomförande av styrelsens förslag besparingar kunna

ernås beträffande bl. a. dels planering och vägar (anstaltsområdet blir

mindre och mera koncentrerat), dels gångkulvertar, ledningar för elström,

värme, vatten och avlopp, dels inhägnader (genom att mur kring verkstadsområdet

utbytes mot nätstängsel och genom att entré- och sjukhusbyggnader

helt eller delvis ersätter mur), dels administrationsbyggnaden (expeditionslokalerna

blir färre, byggnaden uppföres i två våningar i stället för en),

dels verkstadsbyggnaderna (intagna från både slutna och öppna avdelningar

arbetar i gemensamma verkstäder, varigenom två för de öppna avdelningarna

avsedda verkstäder kan slopas), dels ock personalen (koncentrationen

gör arbetet mindre tidskrävande). Förslaget medför däremot ökade kostnader

för bl. a. dels arbetsterapiflygel, dels ytterligare byggnader för besöksrum

m. m. vid entrén, dels ombyggnad av nuvarande expeditionsbyggnad

och köksbyggnad, dels ock utvidgade verkstäder på verkstadsområdet.

Svenska psykiatriska föreningen erinrar därom, att byggnadskostnader,

inventarier och utrustning samt personalbostäder vid den planerade utbyggnaden

av Hall med sidoanstalter beräknats komma att uppgå till 33 750 000

kronor. Genom förslaget skulle platser erhållas för 471 interner, varav 104

platser redan finns på Hall. 367 platser skulle sålunda nyskapas. Om 4 psykopatsjukhus

i enlighet med 1947 års psykopatvårdsutrednings förslag i

betänkandet angående psykopatvård m. m. (SOU 1952: 46) uppfördes,

skulle dessa kosta ca 30 000 000 kronor och ge plats åt (4 X 124) 496 psykiskt

abnorma. Vardera av de båda sidoanstalterna för 90 interner förutsättes

komma att kosta 7 500 000, d. v. s. samma belopp som de föreslagna

psykopatsjukhusen för 124 patienter. De senare är dessutom fullständigt

medicinskt utrustade. Driftkostnaderna för 4 psykopatsjukhus skulle dock

ställa sig cirka 2 miljoner kronor dyrare än för de planerade anstalterna,

vilket dock enligt föreningens mening väl uppväges av den mer adekvata

medicinska karaktären av sjukhusen samt av det vunna antalet vårdplatser.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

89

Övriga frågor

Yrkanden

Fångvårdsstyrelsen (skr. 12/8, 22/11 1954) hemställer, att anslaget höjes

med 560 500 kronor.

ökning Minsk

ning

1. Tjänsteförändringar

a) 1 läkare Cg 29—Ce 29 (Långholmen)................. 1 836 —

b) 1 föreståndare Ca 19—Ca 23 (Kalmar)................ 2 466 —

1 föreståndare Ca 19—Ca 21 (Orretorp)............... 834 —

1 föreståndare Ce 19—Ce 21 (Hildero)................ 834 —

1 föreståndare Cg 19—Cg 21 (Sjöboda)............... 558 —

c) 4 uppsyningsmän Ca 16—Ca 18 (Långholmen, Hall,

Mariestad, Härnösand)............................. 4176 —

10 överkonstaplar Ca 14—uppsyningsmän Ca 16 ........ 8 040 —

d) 2 överkonstaplar Ca 14—uppsyningsmän Ca 16 (sinnes
sjukavdelningama

i Malmö och å Härianda)......... 1 608 —

e) 15 dagkonstaplar Ca 12—överkonstaplar Ca 14 ........ 5 925 —

f) 50 vaktkonstaplar Ce 12—Ca 12..................... — —

g) 1 vaktkonstapel Ce 12—yrkesmästare Ce 16 (Falun) ... 1 584 —

h) 1 vaktkonstapel Ce 12—yrkesmästare Ce 16 (Luleå) ... 1 584 —

i) 1 vaktkonstapel Ce 12—yrkesmästare Ce 16 (Johannes
berg).

............................................ 1 584 —

j) 1 vaktkonstapel Ce 12—yrkesmästare Ce 16 (Åby)---- 1 584 —

k) 1 yrkesmästare Ce 16—Ce 18 (Härianda).............. 1 044 —

1 yrkesmästare Ce 14—Ce 16 (Härianda).............. 804 —

2 vaktkonstaplar Ce 12—arbetsterapeuter Ce 14 (Här
landa)

............................................ 1 560 —

l) 1 vaktkonstapel Cg 12—arbetsterapeut Cg 14 (Jönkö
ping)

............................................. 548 —

m) 1 vaktkonstapel Ce 12—yrkesmästare Ce 16 (Mäshult) . 1 584 —

n) 1 vaktkonstapel Ce 12—yrkesmästare Ce 14 (Singeshult) 780 —

o) 1 vaktkonstapel Ce 12—arbetsterapeut Ce 14 (Håga). .. 780 —

p) 1 vaktkonstapel Ce 12—arbetsterapeut Ce 14 (Karlstad) 780 —

q) 3 biträden för skriv- och kontorsgöromål Ce 8—kanslibi
träden

Ce 11 ..................................... 5 220 —

3 kontorsbiträden Ca 8—kanslibiträden Ca 11......... 3 132 —

r) 5 kanslibiträden Ce 11—Ca 11....................... —

2. Personalförstärkningar m. m.

a) 2 socialassistenter Ce 17 å sinnessjukavdelningar........ 22 800 —

b) 2 sociala kuratorer Ce 17 (Långholmen, Västervik)...... 22 800 —

c) 1 vaktkonstapel Ce 12 (Härianda).................... 9 300 -

d) 3 bilförare Ca 11 (för centralanstaltemas nya bilar)..... 26 964 -

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

Ökning

Minsk
ning
-

e) 1 arbetsterapeut Ce 14 (Härnösand)................... 10 080 —

f) 1 yrkesmästare Ce 14 (Östersund).................... 10 080 —

g) 1 yrkesmästare Ce 14 (Luleå)........................ 10 080 —

h) 1 arbetsterapeut Ce 14 (Långholmen)................. 10 080 —

i) 1 yrkesmästare Ce 14 (Johannesberg)................. 10 080 —

j) 1 yrkesmästare Ce 14 (Visby)........................ 10 080 —

k) 1 arbetsterapeut Ce 14 (Örebro)...................... 10 080 —

l) 1 yrkesmästare Ce 14 (Härianda)..................... 10 080 —

m) 1 yrkesmästare Ce 14 (Mäshult)...................... 10 080 —

n) 1 yrkesmästare Ce 16 (Vänersborg)................... 10 884 —

o) 1 yrkesmästare Ce 16 (ödevata)...................... 10 884 —

p) 1 arbetsterapeut Ce 14 (Norrköping).................. 10 080 —

q) 1 arbetsterapeut Ce 14 (Västervik)................... 10 080 —

r) 1 första sköterska Ce 12 (Håga)................... 9 300 —

s) Personal för två kolonier, beslutade vid 1954 års riksdag,

m. m.: 2 föreståndare Ce 21, 1 social kurator Ce 17, 2

yrkesmästare Ce 16, 2 överkonstaplar Ce 14, 2 yrkesmästare

Ce 14, 7 vaktkonstaplar Cg 12, 2 ekonomibiträden

Cg 8 och 1 biträde för skriv- och kontorsgöromål 182 964 —

Personal för kolonien Lingatan: 1 föreståndare Ce 21, 1

yrkesmästare Ce 16, 1 överkonstapel Ce 14, 3 vaktkonstaplar

Cg 12 och 1 ekonomibiträde Cg 8 ............ 67 752 —

t) Arvoden till fritidsledare............................ 3 000 —

u) 1 kanslibiträde Ce 11 (Håga), 1 biträde för skriv- och kon
torsgöromål

med halvtidstjänstgöring (Växjö)........ 12 612 —

v) 1 direktörsbefattning Ca 30 å övergångsstat indrages .... — 22 884

3. Arvoden och särskilda ersättningar

a) Arvode till biträdande överläkare vid sinnessjukavdel
ningen

på Långholmen............................ 1 440 —

b) Särskild ersättning för sinnesundersökningar............ 30 000 —

c) Ersättning åt kroppssjukläkare vid fångvårdsanstalten i

Härnösand......................................... 4 800 —

d) Ersättning för yrkesrådgivning....................... 7 000 —

4. Omräkning

2 maskinmästare Ca 17—Ca 18; avrundning............ 1 059 —

583 384 22 884

+ 560 500

Motiv

1. Tjänsteförändringar

a) Såsom överläkare vid sinnessjukavdelningen å Långholmen tjänstgör

från och med budgetåret 1953/54 professorn i rättspsykiatri å Karolinska

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

institutets stat. Vid avdelningen finnes två ordinarie förste läkare samt två

extra ordinarie förste läkare. Av de sistnämndas båda befattningar överfördes

den ena från extra till extra ordinarie stat från och med budgetåret

1954/55, medan den andra inrättades från och med budgetåret 1953/54 med

anledning av anstaltsgrupperingen. Vidare finnes en läkare i Ce 29 och en

läkare i Cg 29. Beträffande sistberörda tjänst hemställde styrelsen år 1953,

att tjänsten måtte förändras till extra ordinarie, men detta föranledde ej

någon åtgärd (II ht 1954 s. 55, 57 och 66). Med hänsyn till det stadigvarande

behovet av tjänsten samt tjänstens betydelse ur rekryteringssynpunkt upprepar

styrelsen detta yrkande.

b) I samband med att fångvårdsanstalterna för ordinärt manligt fångklientel

organiserats i grupper har föreståndartjänsterna vid vissa anstalter, som

beröres av omorganisationen, uppflyttats i lönegrad, i det att föreståndartjänster,

som varit placerade i lönegrad 19, uppflyttats till lönegrad 21. Kvar

i förstnämnda lönegrad står föreståndarbefattningarna vid anstalterna för

förvarade och internerade i Kalmar samt å Orretorp och Sjöboda ävensom

vid ungdomsanstalten Hildero. Att bibehålla dessa fyra föreståndartjänster i

lönegrad 19 kan icke anses rättvist, enär tjänsteinnehavarna till följd avklientelets

beskaffenhet har minst lika krävande uppgifter som de föreståndare,

vilka i samband med nyssnämnda anstaltsgruppering inplaceras i lönegraden

21. Vad Kalmar beträffar har anstalten 65 platser för huvudsakligen

förvarade. Då föreståndare vid alla andra anstalter av gamla straffängelsetypen

med 45—65 vårdplatser utan undantag är placerade i lönegrad 23,

föreslår styrelsen, att föreståndaren i Kalmar uppföres i lönegrad 23 och

övriga här angivna föreståndare i lönegrad 21.

I regleringsbreven från och med budgetåret 1947/48 har Kungl. Maj :t föreskrivit,

att styresmannabefattningen vid fångvårdsanstalten i Kalmar icke

må återbesättas utan Kungl. Maj :ts medgivande (jfr II ht 1947 s. 67). Fångvårdsstyrelsen

finner det angeläget, att sådant medgivande nu kan lämnas.

Kalmaranstalten har under de senaste åren undergått en sådan modernisering

och upprustning med arbetslokaler m. in., att den med fördel kan användas

även för vanligt fångklientel, sedan förvaringsklientelet överförts till andra

anstalter.

c) I föregående petitaskrivelse (jfr II ht 1954 s. 57) framhöll styrelsen,

att bevaknings&e/öte/s arbetsbörda genom straffverkställighetsreformen ökat

mer än bevakningsperso/w/ens, vilket försvårat rekryteringen av befälet. Behovet

av dugligt befäl såsom rekryteringsbas för föreståndartjänster hade

ytterligare skärpts genom beslutet om anstaltsgrupperingen. Under hänvisning

till vad sålunda anförts framför styrelsen ånyo sin framställning att

dels uppsyningsmanstjänsterna i Ca 16 å kronohäktesavdelningen vid

anstalten å Långholmen samt vid anstalterna å Hall, i Mariestad och i Härnösand

uppflyttas till uppsyningsmanstjänster i Ca 18 och dels en av befälstjänsterna

vid vart och ett av de gamla straffängelserna i Gävle, Kalmar,

Karlskrona, Karlstad, Kristianstad, Uppsala, Vänersborg, Västerås och Örebro

samt vid säkerhetsanstalten i Västervik, vilka ha 45—65 vårdplatser,

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

uppflyttas till uppsyningsmanstjänst i Ca 16. Förslaget avser icke tillskapande

av nya tjänstegrader utan endast omfördelning inom redan befintliga

tjänstegrader med hänsyn till ändrade tjänstgöringsförhållanden.

d) Vid sinnessjukavdelningen på Långholmen finnes fyra överkonstaplar

jämte en uppsyningsman i lönegrad 18. Vid var och en av avdelningarna

i Malmö, å Härianda och i Härnösand finnes två överkonstaplar. Antalet

platser vid nämnda avdelningar är respektive 66, 28, 23 och 18. Ä ifrågavarande

avdelningar intages dels häktade, som skall undergå sinnesundersökning,

och dels fångar, som på grund av sinnesoro eller av annan orsak

ej kan förvaras på annan avdelning inom fångvården. I sistnämnda avseende

gäller det svårhanterliga intagna, som i fråga om behandlingen behöver de

särskilda resurser, vilka står till buds på avdelningarna. Härjämte måste i

stor utsträckning å sinnessjukavdelningarna förvaras straffriförklarade, som

avvaktar plats å sinnessjukhus. Beträffande avdelningen i Malmö är att

märka, att å nämnda avdelning intages jämväl sådana till ungdomsfängelse

dömda, som på grund av sin sinnesbeskaffenhet ej kan vårdas å ungdomsanstalterna.

Även om antalet platser å fångvårdens sinnessjukavdelningar

icke är så stort, vilar ett betydande ansvar på den befattningshavare, som

närmast under läkarna har att svara för vederbörande avdelning. Då han

vid de tillfällen då läkare icke finnes på avdelningen ofta måste handla självständigt,

kräves av honom grundlig sjukvårdsutbildning och stor erfarenhet

beträffande vården av detta särskilda klientel. För nu angivna uppgifter finnes,

såsom nyss nämnts, vid avdelningen å Långholmen en uppsyningsman

i lönegrad 18 och vid övriga avdelningar överkonstaplar. Fångvårdsstyrelsen

finner det påkallat, att en av de båda överkonstaplarna vid var och en av avdelningarna

i Malmö och å Härianda uppflyttas i uppsyningsmansgrad. Med

hänsyn till det mindre platsantalet å Härnösandsavdelningen påyrkas ej upnflyttning

i lönegrad av någon överkonstapel vid nämnda avdelning.

e) Styrelsen hemställde i föregående petita (jfr II ht 1954 s. 55 o. 57), att

20 av de s. k. dagkonstaplarna, som jämlikt riksdagens beslut äger uppbära

vikariatsersättning för fullgörande av göromål som ankommer på överkonstapel,

måtte uppflyttas till överkonstaplar. Enligt statsmakternas beslut

uppflyttades endast 5 dagkonstaplar till överkonstaplar. Styrelsens förslag

innebär nu, att återstående 15 dagkonstaplar uppflyttas.

f) Styrelsen har vid upprepade tillfällen i sina petitaskrivelser under

senaste tid framhållit (jfr II ht 1954 s. 58), att proportionen mellan ordinarie

och extra ordinarie vaktkonstaplar vore helt otillfredsställande. Den tid,

som åtgår innan vederbörande erhåller ordinarie tjänst, är avsevärt längre

än t. ex. vid de affärsdrivande verken. Vid 1954 års riksdag beslöts, att 25

extra ordinarie vaktkonstaplar av 75, som styrelsen begärt, skulle överföras

till ordinarie stat. Styrelsens hemställan avser nu återstående 50 extra

ordinarie vaktkonstaplar. Trots att antalet ordinarie vaktkonstapelstjänster

jämlikt beslut av 1953 och 1954 års riksdagar ökats med sammanlagt 50, är

väntetiden till ordinarieskap fortfarande över 10 1/2 år.

g) Medel har av 1953 års riksdag beviljats till komplettering av maskin
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

utrustningen vid den mekaniska verkstaden vid fångvårdsanstalten i Falun

(jfr II ht 1953 s. 48 f.). Härigenom får verkstaden, som förestås av en yrkesmästare

i Ce 14, en betydligt utökad kapacitet (från 10 till omkring 20 arbetsplatser),

vilket medför, att det diversearbete, som hittills bedrivits vid

anstalten, kan nedläggas. Arbetsledartjänsten i vaktkonstapelsgrad å diverseverkstaden

bör överföras till den mekaniska verkstaden; i samband

härmed föreslås att den förändras till tjänst som yrkesmästare i Ce 16

(verkstadsföreståndare).

h) Genom brev den 19 juni 1954 har Kungl. Maj:t bemyndigat fångvårdsstyrelsen

att till en arbetsledare i vaktkonstapelsgrad vid envar av fångvårdsanstalterna

i Jönköping och Luleå tills vidare till och med den 30

juni 1955 utbetala vikariatsersättning för bestridande av göromål som ankommer

på yrkesmästare i lönegrad 14. I den framställning, som låg till

grund för bemyndigandet, hade styrelsen i fråga om Luleåans tälten anmält,

att avsikten vore att där inrätta en sadelmakeriverkstad för tillverkning

av arbetshandskar. Sedermera har styrelsen från försvarsdepartementet fått

en förfrågan, huruvida styrelsen vore i tillfälle att vid sina anstalter övertaga

sadelmakerireparationerna för försvarsväsendet. Dessa bedrives nu vid

sex verkstäder, anordnade vid Lv 2 i Linköping, Gotlands tygstation i Visby,

A 3 i Kristianstad, A 2 i Göteborg, A 4 i Östersund och Bodens tygstation i

Boden; envar av verkstäderna sysselsätter i regel 8 å 10 man. Då arbetet

med fördel kan utföras inom fångvården, synes verkstäder för sadelmakerireparationer

böra inrättas vid till en början tre anstalter, nämligen fångvårdsanstalten

i Luleå (ersätter verkstaden vid Bodens tygstation), kolonien

Johannesberg (ersätter verkstaden vid Lv 2) samt kolonien Mäshult (ersätter

verkstaden vid A 2). Varje verkstad beräknas få 15 å 16 arbetsplatser.

Då arbetet kräver särskilt noggrann tillsyn och kontroll, erfordras två arbetsledare,

som föreslås placerade såsom yrkesmästare i Ce 16 resp. Ce 14.

Det må framhållas, att förmännen vid de militära verkstäderna är placerade

i lägst lönegrad 17.

För Luleåanstaltens del föreslås under denna punkt uppflytlning av

vaktkonstapelstjänsten till yrkesmästare i Ce 16. Därjämte föreslås under

punkt 2 g) inrättande av en ny yrkesmästartjänst i Ce 14.

i) Vid kolonien Johannesberg med 35 platser förekommer endast skogsarbete.

Med hänsyn till klientelets beskaffenhet finnes emellertid behov

även av lättare verkstadsarbete. Styrelsen föreslår (jfr punkt 1 h), att en

sadelmakeriverkstad inrättas för ombesörjande av reparationer för försvarets

räkning. Vid kolonien finnes en större, endast delvis utnyttjad barack,

som skulle lämpa sig såsom förrådslokal. Den bör kompletteras med en

verkstadsbarack. Kostnaderna för den sistnämnda torde böra bestridas av

medel å anslaget till Anskaffning, montering och transport av baracker m. in.

Två yrkesmästartjänster erfordras, en i Ce 16 och en i Ce 14. Under denna

punkt föreslås förändring av en av vaktkonstapelstjänsterna för skogsarbete

till yrkesmästare i Ce 16. Yrkesmästartjänsten i Ce 14 upptages under

punkt 2 i).

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj. ts proposition nr 140

j) I särskild skrivelse angående anslag för byggnadsändamål föreslår

styrelsen, att medel anvisas till ny mekanisk verkstad vid kolonien Åby

med till en början 10 arbetsplatser. Vid bifall härtill erfordras en yrkesmästartjänst

i Ce 16. Samtidigt kan en vaktkonstapelstjänst för jordbruksarbete

indragas.

k) I särskild skrivelse angående anslag för byggnadsändamål föreslår

styrelsen, att medel äskas till ombyggnad av snickeri- och mekaniska verkstäderna

vid fångvårdsanstalten å Härianda, varigenom antalet arbetsplatser

i den mekaniska verkstaden skulle utökas från 20 till 30, medan snickeriverkstadens

platsantal skulle bibehållas oförändrat. Den mekaniska

verkstaden har nu två yrkesmästartjänster, en i Ce 16 och en i Ce 14. Dessa

tjänster bör vid bifall till ombyggnadsförslaget höjas till resp. Ce 18 och

Ce 16, varjämte en ny yrkesmästartjänst i Ce 14 bör inrättas. Den sistnämnda

upptages under punkt 2 1). — I brev den 4 juni 1954 har Kungl.

Maj :t uppdragit åt styrelsen att med anlitande av anslaget till Ombyggnadsarbeten

vid äldre fångvårdsanstalter låta inreda två arbetslokaler för diversearbete

vid Härlandaanstalten. För dylikt arbete finnes nu två arbetsledare

i vaktkonstapelsgrad, som svarar dels för den hittillsvarande diverseverkstaden

(en arbetslokal) dels för cellarbetet. Dessa arbeten, med vilka

sådana intagna sysselsättes som av olika anledningar icke kan placeras å de

egentliga verkstäderna, bör ges terapikaraktär och vaktkonstapelstjänsterna

förändras till arbetsterapeut tjänster i Ce 14.

l) Genom brev den 19 juni 1954 har Kungl. Maj :t bemyndigat styrelsen

att tills vidare till och med den 30 juni 1955 till en arbetsledare i vaktkonstapelsgrad

vid anstalten i Jönköping utbetala vikariatsersättning för

bestridande av göromål, som ankommer på yrkesmästare i lönegrad 14 (jfr

punkt 1 h). Sysselsättningen består av diversearbeten av olika slag. Styrelsen

finner önskvärt, att dessa arbeten småningom avvecklas och ersättes

med terapiarbete, varvid vaktkonstapelstjänsten bör förändras till arbetsterapeut

i Cg 14.

m) Vid kolonien Mäshult, som fångvårdsstyrelsen avser att förvärva,

bör anordnas verkstadsdrift såsom komplettering till jordbruks- och grovarbetet.

Även för denna anstalt föreslås sadelmakerireparationsarbete (jfr

punkt 1 h). Medel för uppförande av verkstadsbyggnad äskas i särskild

skrivelse angaende anslag för byggnadsändamål. Två yrkesmästartjänster

erfordras, en i Ce 16 och en i Ce 14. Styrelsen föreslår, att en av vaktkonstapelstjänsterna

för jordbruks- och grovarbete förändras till yrkesmästartjänst

i Ce 16 för sadelmakeri. En ny yrkesmästartjänst i Ce 14 upptages

under punkt 2 m).

n) Även vid kolonien Singeshult föreligger behov av verkstadsarbete såsom

komplettering till jordbruksarbetet. I särskild skrivelse angående anslag

för byggnadsändamål föreslår styrelsen, att medel äskas till uppförande

av en snickeriverkstad vid kolonien med omkring 10 arbetsplatser. Vid

bifall härtill erfordras en yrkesmästartjänst. Samtidigt kan antalet arbetsledare

i vaktkonstapelsgrad i jordbruket minskas med en. Stvrelsen före
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

slår, att en vaktkonstapelstjänst för jordbruksarbete förändras till yrkesmästare

i Ce 14 för snickeri.

o) Vid Håga sjukhus finnes för arbetsterapi en arbetsterapeut i Ca 14

och två vaktkonstaplar. Sysselsättningen består av vävning, maskinstickning

och annat enklare arbete. För att skapa en mera differentierad sysselsättning

är en träslöjdsverkstad under inrättande. Arbetet inom denna avses

komma att närmast inriktas på framställning av träleksaker. För ledningen

av verksamheten erfordras en arbetsterapeut. En av vaktkonstapelstjänsterna

bör förändras till arbetsterapeut i Ce 14.

p) Vid fångvårdsanstalten i Karlstad finnes förutom mekaniskt arbete

och konfektion även enklare diversearbeten för sysselsättning av sådana intagna,

som icke lämpar sig för verkstadsarbete. Diversearbetet, som hittills

omfattat huvudsakligen pappersarbete för privata beställare, bör utbytas

mot arbetsterapi och en befintlig vaktkonstapelstjänst för diversearbete förändras

till tjänst som arbetsterapeut i Ce 14.

q) Biträdespersonalen vid fångvårdens sinnessjukavdelningar utgöres a\

följande befattningshavare: vid sinnessjukavdelningen å Långholmen 1

kanslibiträde och 6 kontorsbiträden, vid avdelningen i Malmö 2 kontorsbiträden

samt vid var och en av avdelningarna å Härianda, i Härnösand och

i Västervik 1 kontorsbiträde. Vid anstalten å Håga har Kungl. Maj :t den 30

april 1954, i syfte att nedbringa väntetiderna vid sinnesundersökning i brottmål,

medgivit anställande av ytterligare ett biträde för skriv- och kontorsgöromål.

Framställningar om förbättrad löneställning för ifrågavarande befattningshavare

har gjorts dels av överläkaren vid sinnessjukavdelningen å

Långholmen, i vad rör biträdena vid avdelningen å Långholmen, och dels

av Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund. Till stöd för framställningarna

har åberopats de krävande arbetsuppgifter, som särskilt med hänsyn

till klientelets beskaffenhet åvilar ifrågavarande biträden. För att underlätta

läkarnas arbete bör biträdena vara i stånd att i vissa fall självständigt

utforma skrivelser och rapporter. De har vidare att i stor utsträckning

göra sammandrag ur rättegångshandlingarna, ett arbete som kräver

stor erfarenhet och kan vara mycket påfrestande i psykiskt avseende, eftersom

undersökningarna ofta avser de svåraste slagen av brott, såsom sexualförbrytelser,

mord, rån. Vidare fordras kunskap i stenografi samt kännedom

om medicinska fackuttryck. Biträdenas arbete blir ofta pressande

med hänsyn till den begränsade tiden för utlåtandenas avgivande. Vid sinnessjukhusens

rättspsykialriska stationer har vissa skrivbiträden uppflyttats

i lönegrad. Vid psykiatriska sjukhuset i Stockholm består sålunda biträdespersonalen

av 1 kontorist i Ce 13, 1 kanslibiträde i Ce 11 och 2 skrivbiträden.

Styrelsen finner skäligt, att två av de sex kontorsbiträdena vid

sinnessjukavdelningen å Långholmen, det ena kontorsbiträdet vid sinnessjukavdelningen

i Malmö samt kontorsbiträdet vid var och eu av de

övriga sinnessjukavdelningarna (Härianda, Härnösand och Västervik) uppflyttas

till kanslibiträde. Beträffande biträdet vid anstalten å Håga gör styrelsen

framställning under punkt 2 u). Däremot anser sig styrelsen icke

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition nr lbO

kunna föreslå, att kanslibiträdet vid avdelningen å Långholmen, såsom

föreslagits, placeras som kontorist. Sådana befattningar förekommer mycket

sparsamt vid fångvårdsstaten, och frågan om inrättandet av dylika

tjänster bör enligt styrelsens mening lämpligen prövas i samband med behandlingen

av likalönskommitténs betänkande.

r) För fångvårdsanstalterna finnes 5 ordinarie och 15 extra ordinarie

kanslibiträdestjänster. Av de extra ordinarie kanslibiträdena är för närvarande

2 ordinarie kontorsbiträden. Enligt grunderna för reglerad befordringsgång

är 7 extra ordinarie kanslibiträden berättigade att erhålla ordinarie anställning

i kontorsbiträdesgrad senast från och med den 1 juli 1955. Styrelsen

finner det därför angeläget, att proportionen mellan ordinarie och

extra ordinarie kanslibiträdestjänster förbättras genom överförande till ordinarie

stat av 5 extra ordinarie tjänster.

2. Personalförstärkningar

a) I sitt utlåtande, nr 26, i anledning av propositionen nr 203/1954 med

förslag till lag om personundersökning i brottmål uttalade första lagutskottet,

att socialassistenternas medverkan vid sinnesundersökningarna, enligt

vad som framginge av verkställd utredning, vore av väsentlig betydelse

samt att det under rådande krissituation på undersökningsväsendets område

givetvis icke kunde godtagas, att psykiaternas arbetskapacitet vid vissa

avdelningar icke kunde helt utnyttjas på grund av att antalet socialassistenter

vore otillräckligt. Statsutskottet har i utlåtande, nr 152/1954, angående

motioner om anställande vid de rättspsykiatriska undersökningsstationerna

av socialassistenter in. m. anslutit sig till vad första lagutskottet sålunda

anfört samt framhållit bland annat, att fångvårdsstyrelsen i sitt yttrande

över 1953 års utredning om sinnesundersökningar m. m. föreslagit inrättande

av 2 socialassistentbefattningar. Statsutskottet förklarade i sitt utlåtande,

att utskottet förutsatte, att Kungl. Maj :t skulle taga frågan om anställande

under budgetåret 1954/55 av ytterligare socialassistenter vid de

rättspsykiatriska undersökningsstationerna under förnyat övervägande samt

vidtaga erforderliga åtgärder. Utskottet uttalade sig därvidlag för en förstärkning

av den rättspsykiatriska organisationen i dess helhet med högst

tre socialassistenter.

Då enligt vad styrelsen erfarit en ny socialassistent behövs för sinnessjukhusens

rättspsykiatriska stationer, föreslår fångvårdsstyrelsen, att medel

för de tva återstående tjänsterna beräknas under fångvårdsanstalternas

avlöningsanslag.

b) Vid fångvårdsanstalterna fanns under budgetåret 1952/53 16 sociala

kuratorer. Från och med budgetåret 1953/54 har medel beviljats för ytterligare

3 sociala kuratorer, varför antalet nu är sammanlagt 19. Av nämnda

19 befattningshavare är 3, avsedda för anstalterna å Härianda, Långholmen

och Malmö, placerade i Ce 19, medan de övriga är hänförda till Ce 17 och

avsedda för anstalterna Hall, Håga, Härnösand, Kalmar, Karlstad, Långholmen,

Mariestad, Norrköping, Nyköping, Slcenäs, Uppsala, Västerås, Växjö

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr lbO

och Ystad samt två 50-mannakolonier. Ytterligare kurator stjänster är behövliga.

Ehuru Långholmsanstalten under budgetåret 1953/54 fått en andra

kurator, är detta otillräckligt för en anstalt, som har en genomsnittlig beläggning

av över 500 intagna, därav ett stort antal rannsakningsfångar.

Erfarenheten visar, att på denna anstalt kräves minst ytterligare en kurator

(jfr fångvårdsstyrelsens äskande till 1953 års riksdag, prop. nr 144/

1953 s. 12). Vidare behövs en kurator vid säkerhetsanstalten i Västervik,

där 40—50 intagna, huvudsakligen av psykopattyp, vårdas.

c) Vid sin översyn av fångvårdsanstalternas personalstater utgick 1951

års fångvårdsutredning från att medelbeläggningen å anstalterna å Härianda

och i Malmö skulle vara 140 resp. 170. På grundval av detta förslag har

vardera av anstalterna såsom bevakningsbefäl för central- och länsavdelningarna

haft 4 överkonstapelstjänster, varjämte Malmöanstalten haft en

vaktkostapelstjänst för förrådsarbete. Platsantalet å anstalterna är numera

å Härlandaanstalten 177 och å Malmöanstalten 189. Det höga fångantalet har

gjort, att anstalterna haft stor överbeläggning. Den fasta personalorganisationen

bör därför vara likartad vid de båda anstalterna och personalen vid

Härlandaanstalten ökas med en förrådskonstapel. Under budgetåret 1953/54

har det högsta och lägsta antalet intagna män å Härlandaanstalten varit

254 resp. 194, medan medelbeläggningen å anstalten varit 223. Beläggningen

å anstalten kan beräknas även framgent överstiga det officiella platsantalet

177.

d) Enligt beslut vid 1953 års riksdag har medel beviljats för inköp av

tre nya bilar för centralanstalter för manligt fångklientel. Medel har däremot

ej beräknats till förare för ifrågavarande bilar.

e) Vid fångvårdsanstalten i Härnösand bör verkstadsarbetet, bestående

av snickeri, tapetserararbete och tvätteri, kompletteras med arbetsterapi för

sådana intagna, som icke kan placeras i verkstäderna. En ny arbetsterapeuttjänst

i Ce 14 erfordras (med tjänstgöring i det s. k. nya fängelset).

f) I petitaskrivelse den 19 augusti 1953 hemställde styrelsen om en yrkesmästartjänst

i Ce 14 för skogsarbete m. in. vid fångvårdsanstalten i Östersund.

Framställningen föranledde ej något Kungl. Maj :ts förslag till riksdagen.

Då behovet av tjänsten kvarstår, förnyar styrelsen sin hemställan.

g) Beträffande behovet av en ny yrkesmästartjänst i Ce 14 vid fångvårdsanstalten

i Luleå hänvisas till vad styrelsen anfört under punkt 1 b). Tjänsten

är avsedd för sadelmakeri.

h) Vid fångvårdsanstalten å Långholmen finnes två arbetsterapeuter i lönegrad

14 och två vaktkonstaplar för arbetsterapi och diversearbete. Av dessa

fyra befattningshavare tjänstgör 1 arbetsterapeut och 1 vaktkonstapel på

sinnessjukavdelningen, en arbetsterapeut på den slutna avdelningen och

en vaktkonstapel på centralavdelningen. Vid den sistnämnda föreligger stort

behov av en arbetsterapeut med uppgift att ägna sig åt ur sysselsättningssynpunkt

särskilt svårbehandlade intagna.

i) Beträffande behovet av eu ny yrkesmästartjänst i Ce 14 vid kolonien

7 ltihumj till riksdagens protokoll 1955. I samt. Yr 140

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

Johannesberg hänvisas till vad styrelsen anfört under punkt 1 i). Tjänsten

är avsedd för sadelnrakeri.

j) I skrivelse den 19 augusti 1953 hemställde styrelsen om en yrkesmästartjänst

i Ce 14 för skogsarbete m. m. vid fångvårdsanstalten i Visby. Framställningen

föranledde ej något Kungl. Maj :ts förslag till riksdagen. Då

behovet av tjänsten kvarstår, förnyar styrelsen sin hemställan.

k) Vid Örebroanstalten finnes verkstäder för grovsömnad (tälttillverkning

o. d.). Därjämte åtager sig anstalten tidvis skogsarbete i mindre omfattning.

För ledningen av den förstnämnda verksamheten disponerar anstalten tre

tjänster, en yrkesmästare Ce 16, en yrkesmästare Ce 14 och en vaktkonstapel.

Skogsarbetet ledes av en extra tjänsteman, avlönad på specialstaten för

jordbruksdriften. De nämnda arbetsgrenarna är emellertid ej tillräckliga för

att medgiva full sysselsättning. Styrelsen föreslår därför, att de kompletteras

med arbetsterapi och att en arbetsterapeuttjänst i Ce 14 inrättas för ändamålet.

l) Beträffande behovet av en ny yrkesmästartjänst i Ce 14 för mekaniskt

arbete vid fångvårdsanstalten å Härianda hänvisas till vad styrelsen anfört

under punkt 1 k).

m) Beträffande behovet av en ny yrkesmästartjänst i Ce 14 för sadelmakeri

vid kolonien Mäshult hänvisas till vad styrelsen anfört under punkt

1 m).

n) Vid fångvårdsanstalten i Vänersborg, med 63 platser, sysselsättes de

intagna dels med grovsömnad (35 man), dels med skogsarbete (8—10 man).

För sömnadsarbetet finnes två arbetsledare, en yrkesmästare Cg 14 och en

vaktkonstapel. Skogsarbetet ledes av en extra arbetsledare, avlönad på specialstaten

för jordbruksdriften. Sömnadsarbetet har tidigare huvudsakligen

omfattat postpåstillverkning. På grund av otillräcklig tillgång på sådant

arbete övergår man alltmer till tält- och presenningssömnad o. d„ där arbetstillgången

är god. Dylikt arbete kräver emellertid mera tillsyn och kontroll

än postpåstillverkningen och beräknas även komma att sysselsätta

flera intagna än tidigare. Arbetsledarpersonalen måste därför förstärkas med

en man. En yrkesmästare i Ce 16 (verkstadsföreståndare) begäres.

o) Enligt beslut av 1954 års riksdag har medel anvisats för budgetåret

1954/55 till uppförande av en ny verkstadsbyggnad för mekaniskt arbete

vid kolonien Ödevata. Verkstaden får tio arbetsplatser. För ledningen av

arbetet erfordras en yrkesmästare i Ce 16.

p) Vid Norrköpingsanstalten består sysselsättningen av konfektion, tvätleri

och diversearbete. bör den förstnämnda arbetsgrenen disponerar anstalten

tre arbetsledare, en yrkesmästare Ca 16 och två yrkesmästare Ca 14,

ävensom en förrådsman i vaktkonstapelsgrad. För tvätteriet finnes eu yrkesmästare

i Ca 14 och för diversearbetet en vaktkonstapel. Då diversearbetet,

som försiggår dels i två arbetslokaler och dels i bostadsrummen, är

utspritt på alla fyra flyglarna, är det uteslutet, att en enda arbetsledare skall

kunna medhinna alt leda arbetet på ett tillfredsställande sätt. Ytterligare

en tjänst — arbetsterapeut i Ce 14 — erfordras.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj. ts proposition nr HO

q) I petitaskrivelse den 19 augusti 1953 hemställde styrelsen om en arbetsterapeuttjänst

i Ce 14 vid fångvårdsanstalten i Västervik. Framställningen

föranledde ej något Kungl. Maj :ts förslag till riksdagen. Då behovet

av tjänsten kvarstår, förnyar styrelsen sin hemställan. Styrelsen hänvisar

även till vad styrelsen i särskild skrivelse den 9 januari 1954 angående

vissa förhållanden vid fångvårdsanstalten i Västervik anfört i fråga om behovet

av nämnda arbetsterapeuttjänst.

r) Å fångvårdsanstalternas personalförteckning finnes för närvarande

upptagna två översköterskor i Ca 14, den ena placerad vid fångvårdsanstalten

å Långholmen och den andra vid anstalten å Håga. Härjämte finnes medel

anvisade till en översköterska i Ce 14 vid sinnessjukavdelningen i Malmö,

vilka medel emellertid ej tagits i anspråk i avvaktan på undersökning

rörande den lämpligaste personalorganisationen vid nämnda anstalts sjukavdelningar.

Denna undersökning kommer att slutföras under hösten 1954.

Med anledning av förslag från överläkaren vid anstalten å Håga hemställer

styrelsen, att medel beviljas till ytterligare en sjukvårdsutbildad befattningshavare,

med placering såsom första sköterska i Ce 12, för nämnda anstalt.

Till stöd för framställningen må framhållas att den sköterska, som nu finnes,

är alltför hårt belastad med arbete — hon är förutom annat kroppssjuksköterska,

apotekssköterska och laboratoriesköterska. Vidare må framhållas

att, om två sköterskor får anställas vid anstalten, insulinbehandlingen,

som i många fall visat sig vara av stor betydelse för den intagnes tillfrisknande,

skulle kunna bedrivas mera intensivt än som är möjligt med

nuvarande resurser, d. v. s. en vaktkonstapel som biträde åt läkarna.

s) 1954 års riksdag har på Kungl. Maj:ts förslag för budgetåret 1954/55

anvisat ett investeringsanslag av 500 000 kronor för förvärv av två nya

kolonier, den ena om 15 platser avsedd att anslutas till säranstalten för unga

fångar i Västerås och den andra om 50 platser för vanligt fångförvar. Med

hänsyn till att det ansetts ovisst, om ifrågavarande båda kolonier kunde

tagas i bruk under budgetåret 1954/55, har departementschefen icke funnit

behövligt att för sagda budgetår beräkna medel till personal för nämnda

kolonier. Motsvarande gäller även beträffande den vaktkonstapel, som blir

erforderlig, då en ny provisorisk koloni skall inrättas i stället för kolonien

Halmsjön. (Se II ht 1954 s. 61, 66 o. 67.)

Vidare har Kungl. Maj :t genom beslut den 22 oktober 1954 förordnat

bl. a., att den kronan tillhöriga egendomen Lingatan i Stångenäs kommun

skulle överföras till fångvårdsstyrelsens förvaltning samt att å egendomen

skulle vara anordnad en koloni för vanligt fångförvar. Samtidigt föreskrevs

att vid kolonien må vara anställda högst följande befattningshavare, nämligen

en föreståndare i lönegrad 21, en yrkesmästare i lönegrad 16, en överkonstapel

i lönegrad 14, tre vaktkonstaplar och ett ekonomibiträde. Personalbehovet

skulle tillgodoses i första hand genom förflyttning av personal

från andra anstalter och, i den mån så cj lämpligen kunde ske, genom nyanställning

av personal å extra stat.

Med rådande höga beläggning på fångvårdsanstalterna är det icke möj
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

ligt att skaffa personal till Lingatan genom förflyttning från andra anstalter.

Medel bör därför äskas för ifrågavarande personal. Med hänsyn till alt

kolonien blir av permanent karaktär bör tjänsterna såsom föreståndare, yrkesmästare

och överkonstapel beviljas å extra ordinarie stat.

t) Sedan 1951 års fångvårdsutredning i sitt förslag om fritidsverksamhetens

förbättrande vid anstalterna föreslagit bland annat, att ett årligt

belopp av 120 000 kronor skulle anvisas dels till fritidsledare och dels för

studiecirklar, föreläsningar m. in., blev enligt beslut vid 1952 års riksdag

(jfr II ht s. 80) det begärda beloppet begränsat till 106 000 kronor, varav

36 000 kronor upptagits under fångvårdsanstalternas avlöningsanslag och

70 000 kronor under anstalternas omkostnadsanslag. I petita till 1953 års

riksdag hemställde fångvårdsstyrelsen, att medlen till förbättrad fritidssysselsättning

måtte för budgetåret 1953/54 höjas med sammanlagt 39 000

kronor (jfr prop. nr 144/1953 s. 14 o. 15). Av det sålunda begärda beloppet

torde 13 000 kronor få anses ha beviljats vid 1953 års riksdag

nämligen 5 000 kronor som ersättning för indexhöjning, 4 000 kronor

till fritidsverksamhet vid ungdomsanstalter och 4 000 kronor för nytillkommande

anstalter och kolonier, beloppet å 5 000 kronor avseende avlöningsanslaget

och (4 000 -f- 4 000) 8 000 kronor omkostnadsanslaget. I petita

för budgetåret 1954/55 åberopade styrelsen, utöver de skäl, som framförts

föregående år, att hobbyverksamheten krävde ökade resurser till inköp

av material ävensom kvalificerad ledning, varjämte styrelsen framhöll,

att fritidssysselsättningen vid ungdomsanstalten Roxtuna vore avsedd att

från början hållas på en hög nivå. Styrelsen hemställde, att medlen till fritidsverksamheten

för budgetåret 1954/55 måtte höjas med 26 000 kronor,

därav 8 000 kronor under avlöningsanslagets icke-ordinariepost och återstående

18 000 kronor under omkostnadsanslaget, posten till undervisning

och fritidssysselsättning (jfr II ht 1954 s. 61). För budgetåret 1954/55 har

emellertid beviljats allenast 2 000 kronor under avlöningsanslaget för arvoden

till ytterligare fritidsledare samt 5 000 kronor under omkostnadsanslaget.

För budgetåret 1955/56 hemställer styrelsen under åberopande av förut

framförda skäl samt under framhållande att fångvården numera har över

20 öppna anstalter (bortsett från de sju tillfälliga förläggningarna), som behöver

ökade resurser för fritidsverksamheten, att medlen till fritidsverksamheten

matte höjas med 10 000 kronor, därav 3 000 kronor under avlöningsanslaget

och 7 000 kronor under omkostnadsanslaget.

u) Kungl. Maj :t har den 30 april 1954 beslutat att, i syfte att nedbringa

väntetiderna vid sinnesundersökning i brottmål, uppdraga åt fångvårdsstyrelsen

att utöver tidigare medgivna biträden för skriv- och kontorsgöromål

vid fångsvårdsanstalterna anställa ytterligare två sådana biträden, av vilka

det ena avses för heltidstjänstgöring på sinnessjukavdelningen å Håga och

det andra för halvtidstjänstgöring på sinnessjukavdelningen vid anstalten

i Växjö. Då det gäller att beräkna medel för ändamålet under avlöningsanslaget

för budgetåret 1955/56, får styrelsen erinra om den i det föregå
ö
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

ende omnämnda framställningen från Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund

om förbättrad löneställning för biträdena vid fångvårdens sinnessjukavdelningar

samt vid anstalten å Håga (se punkten 1 q). I enlighet

med vad styrelsen i det föregående tillstyrkt beträffande biträdespersonalen

vid sinnessjukavdelningarna, anser styrelsen, att medel bör beräknas

för ett kanslibiträde i stället för till ett biträde för skriv- och kontorsgöromål

vid anstalten å Håga. Beträffande sinnessjukavdelningen vid anstalten

i Växjö bör medel beräknas för ett biträde för skriv- och kontorsgöromål

med halvtidstjänstgöring.

v) Direktörstjänsten i Ca 30 vid uppfostringsanstalten å Bona överfördes

med ingången av budgetåret 1948/49 till fångvårdsanstalternas personalförteckning

(prop. nr 220/1948 s. 33—34). Innehavaren av tjänsten har

numera utnämnts till byråchef i fångvårdsstyrelsen.

3. Arvoden och särskilda ersättningar

a) Med anledning av framställning från överläkaren vid sinnessjukavdelningen

å Långholmen hemställer styrelsen, att en tjänst såsom biträdande

överläkare inrättas vid nämnda avdelning. Härom har fångvårdsstyrelsen

gjort framställning redan i petitaskrivelser till 1950 och 1953 års riksdagar.

Styrelsens sistnämnda framställning tillstyrktes i yttrande av universitetskanslern.

Sedan innehavaren av överläkartjänsten vid avdelningen

såsom professor i rättspsykiatri från och med budgetåret 1953/54 uppförts

å Karolinska institutets stat, är det mer angeläget än tidigare, att en del av

ansvaret för vården av de å avdelningen intagna kan överflyttas på en av

de övriga läkarna vid sinnessjukavdelningen (jfr redogörelsen under punkt

1 a i det föregående). Avdelningen är i regel till 40—50 % belagd med

vårdfall, vartill kommer, att till avdelningen hänvisas svårskötta och abnorma

intagna, som ej kan skötas på andra anstalter och avdelningar. Det

må framhållas, att de professorer vid Karolinska institutet, som tillika är

överläkare vid Karolinska sjukhuset, för skötseln av sina kliniker erhållit

biträdande överläkare. Styrelsen vill denna gång inskränka sitt äskande till

att avse att, i likhet med vad som gäller vid statens sinnessjukhus, en av

förste läkarna vid långholmsavdelningen erhåller ställföreträdararvode, som

numera utgår med 1 440 kronor.

b) Enligt gällande bestämmelser åligger det de läkare vid sinnessjukavdelning

inom fångvården, som är behöriga att utföra sinnesundersökningar,

att utan särskild ersättning utföra sådana undersökningar av personer,

som intages å vederbörande avdelning. Vid tillkomsten år 1945 av den nuvarande

organisationen av sinnessjukavdelningarna räknade man med att

varje sådan läkare skulle utföra i medeltal 50 sinnesundersökningar per år.

Erfarenheten har visat, att antalet utförda sinnesundersökningar avsevärt

understiger, vad man sålunda räknat med, och följden har blivit, att väntetiderna

för dem, som skall undergå sinnesundersökningar, blivit betydligt

längre än lagen avser. Hithörande fråga har behandlats av en särskild

kommitté, vars förslag förelagts 1954 års riksdag. Härutöver har inom me
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

dicinalstyrelsen undersökts möjligheterna att öka anialet sinnesundersökningar,

varvid föreslagits, att det skulle fastställas ett visst antal undersökningar,

som varje vid sinnessjukavdelningarna anställd läkare hade att

på grund av sin tjänst utföra. För undersökning, som utföres därutöver,

skulle läkaren erhålla särskild ersättning motsvarande vad som utgår till

utomstående läkare, som utför sinnesundersökning, d. v. s. 300 kronor per

undersökning. Ersättningen skulle alltså icke i någon mån utgå såsom

övertidsersättning utan i stället utgöra ersättning för arbete, som läkaren

utför utom tjänsten på sin fritid. Härvid räknas med att överläkare, som

handhar ledningen av avdelningen med åtföljande uppgifter, skall på grund

av sin tjänst och alltså utan särskild ersättning utföra 35 sinnesundersökningar

per år och förste läkare 40 sådana undersökningar. Då fångvårdsstyrelsen

i samråd med medicinalstyrelsen föreslår, att sådan särskild ersättning

får utgå, har styrelsen beräknat, att kostnaderna härför för fångvårdens

del skulle uppgå till 30 000 kronor.

c) Alltsedan inrättandet av överläkartjänsten vid sinnessjukavdelningen

i Härnösand har med densamma varit förenad skyldigheten att fullgöra

kroppssjukvården bland anstaltens befattningshavare och intagna. Då Sveriges

läkarförbund icke velat godtaga sådana anställningsvillkor, har tjänsten

sedan flera år tillbaka icke kunnat återbesättas, varvid de psykiatriska och

kroppssjukvårdande uppgifterna fullgjorts av olika arvodesavlönade läkare

på orten. Enligt den av 1953 års riksdag beslutade anstaltsgrupperingen

skall överläkare vid centralanstalt tilläggas nya viktiga arbetsuppgifter. För

norra anstaltsgruppen är därför återbesättandet av överläkar tjänsten av stor

betydelse. Förutsättningen härför är emellertid, att kroppssjukvården överlåtes

å särskild, arvodesavlönad läkare. Fångvårdsstyrelsen föreslår, att arvodet

sättes till 4 800 kronor per år.

d) Under arvodesposten finnes upptagen en post till ersättning för yrkesrådgivning

åt ungdomsfängelse ådömda personer å högst 10 700 kronor.

Beloppet disponeras till ersättning åt psykotekniska institutet vid Stockholms

högskola för anlagsundersökningar av ungdomsfängelse ådömda personer,

medan de är intagna på mottagningsavdelningen i Nyköping. Posten

är beräknad på grundval av en avgift av 120 kronor per undersökning. Behov

föreligger att kunna företaga anlagsundersökningar även i andra fall

än när det gäller ungdomsfängelseklientelet. Under det senast förflutna

budgetåret har åtskilliga framställningar härom inkommit. Behovet kommer

att bli alltmer framträdande, eftersom frågan om de intagnas arbetsplacering

är av avgörande betydelse för arbetet både under anstaltstiden och

därefter. Enligt uppgift från psykotekniska institutet utgör kostnaden för

enstaka anlagsundersökningar 140 kronor per styck. Tills vidare böra medel

beräknas till 50 dylika undersökningar per år och arvodesposten sålunda

höjas för budgetåret 1955/56 med (50 X 140) 7 000 kronor.

4. Omräkning

I propositionen nr 125/1954 framlades förslag om förbättrad löneställning

för bland andra vissa tjänster vid fasta maskinanläggningar, vilken propo
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

sition godkänts av riksdagen. För fångvårdens del är att beakta, att enligt

den sålunda godkända löneregleringen två maskinmästare i Ca 17, tillhörande

kvalificeringsgrupp 5, uppflyttas till Ca 18. För budgetåret 1954/55 har

medel för löneökningen beräknats under ett särskilt förslagsanslag; för budgetåret

1955/56 bör medel för ändamålet beräknas under fångvårdsanstalternas

avlöningsanslag.

Yttranden

Statskontoret. Vad gäller det förnyade förslaget, att innehavaren av befattningen

som läkare i lönegrad Cg 29 vid fångvårdsanstalten å Långholmen

skulle beredas extra ordinarie anställning, vill statskontoret erinra, att ämbetsverket

vid granskningen av anslagsframställningen för innevarande budgetår

tillstyrkte detta yrkande.

Till stöd för yrkandet om förbättrad löneställning för föreståndarna vid

anstalterna för förvarade och internerade i Kalmar, å Orretorp och Sjöboda

samt vid ungdomsanstalten Hildero har enligt statskontorets mening anförts

bärande skäl. Emellertid bär sakkunniga tillkallats för att utreda frågan

om förnyelse av anstaltsbeståndet inom fångvården samt framställa därav

påkallade rekommendationer och förslag (fångvårdsbyggnadsutredningen).

Enligt direktiven skall utredningen bl. a. granska vårdorganisationen för förvarade

och internerade samt överväga organiserandet av en särskild anstaltsgrupp

för yngre fångvårdsklientel. I avvaktan på utredningens resultat bör

enligt statskontorets mening någon ändring i löneställningen för berörda

föreståndare ej vidtagas. Av samma skäl torde tills vidare böra anstå med

återbesättande av styresmannabefattningen vid anstalten i Kalmar.

Yrkandet om uppflyttning av uppsyningsmannatjänsterna i Ca 16 å kronohäktesavdelningen

vid anstalten å Långholmen samt vid anstalterna å Hall,

i Mariestad och Härnösand till lönegrad Ca 18 och om uppflyttning av vissa

befälstjänster vid de gamla straffängelserna till uppsyningsmannatjänster i

Ca 16 framfördes i fjolårets anslagsäskanden utan att vinna beaktande. Statskontoret

utgår från att ej heller den förnyade framställningen föranleder

någon åtgärd.

Såsom framgår av 1954 års statsverksproposition (II ht s. 66) har medel

beräknats för uppflyttning av 2 s. k. dagkonstaplar till överkonstaplar, avsedda

att placeras vid sinnessjukavdelningarna i Malmö och å Härianda. Då

löneställningen för sagda befattningshavare sålunda nyligen omprövats, finner

statskontoret ej skäl tillstyrka den nu påkallade uppflyttningen från 14

till 16 lönegraden av dessa befattningshavare. Med hänsyn till den ståndpunkt

1954 års riksdag intagit till det då framförda yrkandet-om förändring

av s. k. dagkonstapelstjänster till befattningar som överkonstaplar

vill statskontoret ej motsätta sig, att medel beräknas för uppflyttning av

ytterligare 5 dagkonstaplar. Beträffande den föreslagna ordinariesättningen

av visst antal vaktkonstapelstjänster tillstyrker statskontoret, i anslutning

till sitt förslag i anledning av samma yrkande i fjolårets anslagsframställning,

att ytterligare ett 25-tal sådana befattningar överföras på ordinarie

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

stat. Då frågan om den fasta personaluppsättningen vid anstalterna i Malinö

och å Härianda prövats av innevarande års riksdag, torde yrkandet om utökning

av personalen vid sistnämnda anstalt med en förrådskonstapelstjänst

ej böra vinna beaktande.

Med anledning av förslaget om förbättrad löneställning för arbetsledarepersonalen

samt om utökning av samma personal vid vissa anstalter får statskontoret

erinra, att departementschefen vid anmälan av anslagsbehovet för

innevarande budgetår fann sig i stort sett böra begränsa utökningen av medelsanvisningen

härför till vad som betingades därav, att nya eller omändrade

verkstäder beräknades kunna tagas i bruk under budgetåret. Då eu

liknande begränsning torde böra ifrågakomma även vad avser nästkommande

budgetår lärer ett tillmötesgående av styrelsens här avsedda förslag bli beroende

av i vilken utsträckning medel anses böra anvisas för om- och tillbyggnad

av verkstäder. Den föreslagna utökningen av antalet arbetsterapeuter

synes likaledes böra begränsas till vad som kan motiveras av en utvidgning

av nuvarande anstaltsorganisation och av arbetsdriften vid anstalterna. Då

någon närmare redogörelse ej lämnats för de förhållanden, som under den

avslutade tjänsteförteckningsrevisionen lagts till grund för lönegradsplaceiingen

av de olika tjänster, som omfattats av revisionen, har statskontoret

ej kunnat ingå på prövning av den föreslagna lönegradsplaceringen av de

påkallade yrkesmästare- och arbetsterapeutbefattningarna.

Yrkandet om anställande av ytterligare en kurator vid fångvårdsanstalten

å Långholmen framfördes vid 1953 års riksdag utan att vinna beaktande.

Statskontoret utgår från att ej heller det förnyade förslaget härom röner tillmötesgående.

Med anledning av den påkallade medelsanvisningen för anställande

av en första sköterska i lönegrad Ce 12 samt för utbyte av ett biträde

för skriv- och kontorsgöromål mot ett kanslibiträde vid anstalten å Håga må

erinras, att fångvårdsbyggnadsutredningen har att undersöka frågan om den

framtida användningen av Håga. Då utredningen enligt inhämtad uppgift även

kommer att pröva personalbehovet vid anstalten, torde framställningen i

denna del ej böra föranleda någon åtgärd. Statskontoret finner ej heller

skal tillstyrka, att medel beräknas för ett biträde med halvtidstjänstgöring

vid sinnessjukavdelningen i Växjö. Den påkallade uppflyttningen av konlorsbitraden

vid sinnessjukavdelningarna å Långholmen och i Malmö samt ä

Harlanda, i Harnösand och i Västervik till kanslibiträden kan statskontoret

ej fororda med hänsyn till den översyn av personalstaterna vid flertalet anstalter,

som nyligen vidtagits av 1951 års fångvårdsutredning, vars förslag

underställts och godkänts av 1953 års riksdag (prop. nr 144/1953, sammansatta

stats- och första lagutsk. uti. nr 10, rdskr. nr 303). Den föreslagna ordinanesattningen

av 5 extra ordinarie kanslibiträdestjänster torde böra begränsas

till att avse 2 sådana befattningar.

.. JJnder erinran om den uppräkning av medlen till fritidssysselsättning, som

ag rum under de två senaste budgetåren — om sammanlagt 20 000 kronor

— vill statskontoret avstyrka det nu framförda förslaget om ytterligare mcdelsanvisning

för detta ändamål.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

Med hänsyn till den förstärkning av läkarpersonalen vid fångvårdsanstalten

å Långholmen, som genomfördes vid 1953 års riksdag, kan statskontoret

ej biträda förslaget att en av förste läkarna vid anstaltens sinnessjukavdelning

skall erhålla ställföreträdararvode. I syfte att öka antalet sinnesundersökningar

har styrelsen föreslagit, att det skulle fastställas ett visst antal

dylika undersökningar, som varje vid sinnessjukavdelningarna antälld läkare

hade att på grund av sin tjänst utföra, och att särskild ersättning skulle

utgå för undersökning, som utföres därutöver. Statskontoret vill med anledning

härav erinra om det beslut om vidtagande av olika åtgärder för att effektivisera

det rättspsykiatriska undersökningsväsendet, som fattats vid innevarande

års riksdag (prop. nr 203/1954). Enligt statskontorets mening bör

resultatet av de sålunda beslutade reformerna avvaktas, innan andra åtgöranden

i förenämnda syfte överväges. Av principiella skäl kan statskontoret

i varje fall icke biträda det nu framförda förslaget. Med anledning av yrkandet

att kroppssjukvården vid anstalten i Härnösand skulle överlåtas å särskild,

arvodesavlönad läkare må erinras, att 1951 års fångvårdsutredning föreslagit,

att läkarvården vid fångvårdsanstalterna i samband med räjongplanen

skulle omläggas så att till anstalterna skulle finnas bl. a. mer eller mindre

fast knutna arvodesläkare för kroppssjukvård. Med hänsyn till den kritik,

som förslaget mötte i en del remissyttranden, ansåg departementschefen, alt

detsamma ej borde genomföras (prop. nr 143/1953 s. 43). Riksdagen anmälde

ej någon erinran häremot. Vid sådant förhållande synes föreliggande förslag

ej böra föranleda någon åtgärd.

I övrigt har framställningen icke givit statskontoret anledning till särskilt

uttalande.

Statens lönenämnd, som haft att taga ställning till i de punkterna 1 b—e, 1

g—q, 2 e—r, 2 u samt 3 a—c väckta förslagen, anför följande.

Med avseende på befogenheter och vederbörande anstalters storlek synes

de under punkten 1 h nämnda föreståndarbefattningarna, såvitt gäller Orretorp,

Sjöboda och Hildero, ha nära motsvarigheter i tjänster, som reglerats

i samband med anstaltsgrupperingen. Vad gäller föreståndartjänsten vid anstalten

för förvarade och internerade i Kalmar, synes denna i nu angivna hänseenden

närmast kunna jämföras med sådana anstalter av äldre fängelsetyp,

där föreståndarna är placerade i 23 lönegraden. Lönenämnden tillstyrker därför

de under denna punkt föreslagna lönegradsuppflyttningarna.

Beträffande frågan om uppflyttning av vissa tjänster såsom uppsyningsmän

och överkonstaplar (punkten 1 c) finner lönenämnden — som därvid

erinrar om sitt ställningstagande i detta spörsmål vid behandlingen av anslagsäskandena

för budgetåret 1954/55 — icke skäl att tillstyrka de ifrågasatta

förändringarna. Lönenämnden finner ej heller anledning föreligga till

omvandling av de under punkten 1 d angivna tjänsterna såsom överkonstaplar.

Vad gäller förslaget under punkten 1 e om inplacering i överkonstapelsgrad

av vissa återstående tjänster som dagkonstaplar vill lönenämnden endast

erinra om alt nämnden i sitt utlåtande över styrelsens anslagsäskanden

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr ikO

för budgetåret 1954/55 uttalat att, i den mån det därvid vore fråga om ej blott

tillfälliga förordnanden, ett motsvarande antal överkonstapelstjänster borde

inrättas.

Den föreslagna differentieringen (punkterna 1 k och 2 1) av tjänsterna såsom

yrkesmästare vid snickeri- och mekaniska verkstäderna i Härianda — - 18, 16 och 14 lönegraderna — synes lönenämnden icke motiverad. Lönenämnden

vill för sin del endast tillstyrka bifall till uppflyttning av tjänsten i Ce 16

till Ce 18 samt till placering av den föreslagna nya tjänsten i Ce 14.

Vad beträffar förslaget om särskild ersättning för vissa sinnesundersökningar

enligt i styrelsens framställning angivna grunder (punkten 3 b) finner

sig lönenämnden redan av pricipiella skäl böra avstyrka bifall.

Mot förslaget om att överlåta kroppssjukvården vid sinnessjukavdelningen

i Härnösand åt särskild arvodesavlönad läkare (punkten 3 c) har lönenämnden

intet annat att erinra än att arvodesbeloppet i jämförelse med övriga anstalter

synes högt. Ett arvode av 3 600 kronor för år förefaller nämnden bättre

ansluta sig till arvodessättningen i övrigt.

Lönenämnden som icke ansett sig ha att pröva behovet av de föreslagna

nya tjänsterna — har i övrigt intet annat att erinra i anledning av de remitterade

förslagen än att nämnden ifrågasätter om icke för de arbetsuppgifter

som avses för yrkesmästare i 14 lönegraden i Luleå, Johannesberg och Mäshult

(punkterna 2 g, i och m) bör tagas i anspråk vaktkonstaplar i lönegraden

12, liksom om icke 14 lönegraden är tillräcklig för verkstadsföreståndaren

för sömnadsarbete i Vänersborg (punkten 2 n).

Med anledning av fångvårdsstyrelsens yrkande under punkten 1 q hemställer

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund (OST) i skrivelse den

23 september 1954, att vid rättspsykiatriska kliniken i Stockholm ytterligare

fyra kontorsbiträdestjänster utbytes mot kanslibiträdestjänster och att en

kanslibiträdestjänst utbytes mot en kontoristtjänst.

I yttrande över denna framställning förklarar fångvårdsstyrelsen sig av

olika skäl icke kunna biträda förbundets hemställan.

I detta sammanhang ber jag att få anmäla fråga om behovet och

sammansättningen av expeditionspersonal vid tvångsarbets-,

alkoholist- och fångvårdsanstalterna å Svartsjö.

Expeditionspersonalen vid Svartsjöanstalterna1 utgöres för närvarande

av — direktör och pastor ej inräknade — följande 11 tjänstemän, nämligen

för fångvården (ca 100 platser): 1 assistent Cg 23 jämte provisoriskt lönetillägg

å 780 kronor, 1 uppsyningsman Ca 15 å övergångsstat (jfr II ht 1943

s. 67 f.) och 1 vaktkonstapel;

för alkoholistvården (ca 100 platser exklusive 20 sjukavdelningsplatser): 1

assistent Ca 25, 1 assistent Ce 20, 1 kontorist Ce 13 och 1 kontorsbiträde

Ce 8;

1 Antalet tvångsarbetare är numera så ringa, att för tvångsarbets- och alkoholistanstalten

beteckningen alkoholistanstalt i fortsättningen för enkelhetens skull användes.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

vid det gemensamma kamrerarkontoret: 1 kamrerare Ca 25, 1 köksföreståndare

Ce 16, 1 förste förman Ca 14 och 1 förman Ca 12.

Genom beslut den 25 september 1953 uppdrog Kungl. Maj:t åt statens organisationsnämnd

att i samråd med fångvårdsstyrelsen och styrelsen för

tvångsarbets- och alkoholistanstalten å Svartsjö utreda behovet och sammansättningen

av expeditionspersonal vid Svartsjöanstalterna samt att till

Kungl. Mj :t inkomma med förslag till de åtgärder, vartill utredningen kunde

giva anledning.

Statens organisationsnämnd har efter fullgjort uppdrag och föreskrivet

samråd redovisat resultatet av utredningen i en den 13 oktober 1954 upprättad

promemoria, vari i huvudsak anföres följande.

Beträffande administrationspersonalens storlek i förhållande till antalet

vårdplatser (sjukavdelningar icke medräknade) råder god överensstämmelse

mellan Svartsjöanstalterna och anstalter för enbart fångvård. Det nuvarande

antalet tjänstemän för expeditionsgöromål vid Svartsjöanstalterna

synes svara mot behovet.

Fångvårdsans tälten å Svartsjö torde komma att under lång tid bestå såsom

en anstalt tillhörande fångvårdens östra anstaltsgrupp. På grund av

anstaltens storlek och det förhållandet att direktören är gemensam för

fångvårds- och alkoholistanstalterna erfordras en assistent, som svarar för

ledningen av fångvårdsanstalten närmast under direktören. Organisationsnämnden

föreslår därför, att den extra assistenttjänsten ersättes med en

extra ordinarie assistenttjänst i lämplig lönegrad, varvid nu utgående provisoriskt

lönetillägg förutsättes skola bortfalla.

Uppsyningsmannens göromål utgöres till övervägande del av kontorsarbete

av sådan art, att det enligt av 1947 års biträdesutredning angivna normer

synes böra bestridas av kontorist. I vad gäller uppgiften att svara för

ordningen inom anstalten erfordras icke någon inellaninstans mellan å ena

sidan direktör jämte assistent och å andra sidan tillsynsbefälet (överkonstapel

och avlösare för denne) samt föreståndaren (tillika trädgårdsmästare)

för den till anstalten hörande kolonien Kungsgården. Icke heller för

jourtjänst å sön- och helgdagar synes uppsyningsmansbefattningen behövas.

Av 1951 års fångvårdsutredning har föreslagits, att befattningshavarkategorier,

som närmast är avsedda för tillsynstjänst, icke skall utnyttjas för

rena kontorsgöromål och att för sådant arbete skall användas befattningar

tillhörande biträdeskarriären, d. v. s. kontorsbiträden, kanslibilräden o. s. v.

Dessa förslag har godtagits av statsmakterna. Med anledning därav och i

anslutning till förut anförda synpunkter föreslås, att uppsyningsmanstjänsten

utbytes mot en kontoristtjänst.

Bland vaktkonstapelns arbetsuppgifter ingår handhavande av förråd.

Denna tjänst torde därför icke böra utbytas mot kontorsbiträdesbefattning.

Vad beträffar den för alkoholistanstalten avdelade personalen föreslås

icke någon ändring i nuvarande sammansättning.

Förslag om förening av fångvårdsanstaltens och alkoholistanstaltens

kanslier till eu enhet har övervägts, men med en dylik sammanslagning torde

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 1''rO

icke stå något att vinna i arbetsutjämnings- eller andra hänseenden. Emellertid

bör respektive anstalters assistenter göra sig förtrogna med varandras

arbetsuppgifter och med de författningar som reglerar desamma. Även

om skilda kanslier bibehålies, bör detta givetvis icke hindra, att det ena

kansliet hjälper det andra med skrivgöromål o. d. vid tillfälliga ojämnheter

i arbetsbelastningen.

Förste förmannens och förmannens arbetsuppgifter består dels av rena

kontorsgöromål, dels av sådana sysslor som inom fångvården brukar betecknas

såsom förråds- och diversekonstapelsgöromål. De olika arbetsuppgifternas

omfattning är sådan, att de kan omfördelas på så sätt, att det

kontorsarbete, som medför ingen eller ringa kontakt med intagna, ålägges

en tjänsteman och övriga uppgifter en annan. I den förstnämnda tjänstemannens

göromål bör avlöningsuträkning för personal ingå, och befattningen

bör vara en kanslibiträdestjänst. Den andra befattningen bör vara en förmanstjänst.

Det förutsättes, att expeditionspersonalen, i likhet med vad som

numera är fallet inom fångvårdsanstalterna, icke utnyttjas i tillsynstjänst

för söndagsavlösning in. in. I anslutning till det anförda föreslås, att förste

förmanstjänsten utbytes mot en kanslibiträdestjänst.

Fångvårdsstyrelsen erinrar om att assistenttjänsten vid fångvårdsanstalten

å Svartsjö överfördes till fångvårdsanstalternas stat år 1943 (jfr II ht

1943 s. 63, 67) med placering i lönegrad A 20 (Ca 23). Vid samma tidpunkt

tanns för den egentliga tvångsarbetsanstalten en assistenttjänst i A 18 (Ca

22), som jämlikt beslut av 1954 års riksdag (jfr prop. nr 125, bil. 8) uppflyttats

till lönegrad Ca 25. Fångvårdsstyrelsen föreslår, att jämväl souschefen

för fångvårdsanstalten å Svartsjö erhåller samma lönegradsplacering

med extra ordinarie anställningsform. Styrelsen tillstyrker utbytet av en

uppsymngsmanstjänst i Ca 15 å övergångsstat mot en kontoristbefattning,

som bör placeras å ordinarie stat. Den nuvarande uppsyningsmanstjänsien

bör tills vidare kvarstå å övergångsstat å personalförteckningen för

fångvårdsanstalterna. Genomförandet av nu förordade tjänsteförändringar

skulle föranleda en uppräkning av tångvårdsanstalternas avlöningsanslag

med 240 kronor.

Styrelsen för tvångsarbets- och alkoholistanstalten å Svartsjö uttalar i

hu\udsak följande: Styrelsen är medveten om att allmänna kontorstekniska

synpunkter kan motivera ett utbyte av en förste förmanstjänst vid kamrerarkontoret

mot en kanslibiträdestjänst men nödgas av andra skäl bestämt

avstyrka förslaget. Enligt styrelsens erfarenhet måste det nämligen

betiaktas som utsiktslöst att till Svartsjö kunna förvärva någon kvalificerad

kvinnlig arbetskraft mot de löneförmåner, som är förenade med en kanslibiträdestjänst.

Anstalten är belägen ca 3 mil från Stockholm, som självfallet

erbjuder större lockelser för den arbetskraft, varom här är fråga. Det

böi vidare uppmärksammas, att Svartsjö tillhör dyrortsgrupp 3, medan

Stockholm är placerad i grupp 5. Därest styrelsen skulle nödgas acceptera

nämndens förslag, skulle följden sannolikt bli, att kanslibiträdestjänsten antingen

icke skulle kunna besättas eller också finge besättas med okvalificerad

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

109

arbetskraft. Det kan därför mycket väl tänkas, att den föreslagna ändringen

i stället för att medföra en åsyftad besparing skulle leda till en utgiftsökning.

Statskontoret. Förslaget att en uppsyningsmanstjänst i Ca 15 skall utbytas

mot en kontoristtjänst i Ca 13 föranleder ej erinran från statskontorets

sida. I betraktande av att arbetsuppgifterna på assistenttjänsten vid

tangvårdsanstalten torde vara minst lika ansvarskrävande som åliggandena

för assistenten vid alkoholistanstalten, vill statskontoret ej heller motsätta

sig, att förstnämnda assistenttjänst placeras i lönegrad Ce 25, därvid nu utgående

provisoriskt lönetillägg bör bortfalla.

Statens lönenämnd finner ej tillräckliga skäl för en uppflyttning i lönegrad

av den för fångvården avsedda tjänsten som assistent i Cg 23 men har

intet att erinra mot att tjänsten extraordinariesättes. I samband därmed

bör enligt lönenämndens mening nu utgående lönetillägg indragas. Lönenämnden

tillstyrker i övrigt bifall till de av organisationsnämnden föreslagna

utbytena.

Vidare torde här få upptagas frågan om utökning av bevakning spersonalen

vid vissa isoleringsa v delningar.

Under de senaste åren har särskilda isoleringsavdelningar inrättats vid

— förutom fångvårdsanstalten å Långholmen — anstalterna i Malmö och

Härnösand. Vid sistnämnda anstalter har genom avskiljande från anstalternas

övriga avdelningar av vissa cellutrymmen erhållits isoleringsavdelningar

med 8 platser i Malmö och 6 platser i Härnösand. I samband därmed beviljades

utökning av bevakningspersonalen med 4 resp. 3 vaktkonstaplar (jfr

prop. nr 144/1953 s. 26).

I skrivelse den 29 november 1954 har Malmöavdelningen av Sveriges fångvårdsmannaförbund

hemställt, att bevakningspersonalen vid anstalten i

Malmö måtte med hänsyn till att isoleringsavdelning tillkommit vid anstalten

utökas med eu överkonstapel. Hittills har de överkonstaplar, som har

hand om läns- och centralavdelningarna, fått svara även för isoleringsavdelningen.

överkonstaplarnas arbete har under de senaste åren ökat i sådan

grad, att en förstärkning av bevakningsbefälet är ofrånkomlig. Den nye

överkonstapeln bör främst vara ansvarig för isoleringsavdelningen.

Fångvårdsstgrelsen. Beräkningen av personalbehovet för isoleringsavdelningarna

i Malmö och Härnösand inriktades främst på faevakningspersonal

i vaktkonstapelsgrad. Behov av bevakningsbefäl kunde icke då bedömas. De

gångna årens erfarenheter har emellertid visat, att ytterligare befälstjänster

erfordras på grund av isoleringsavdelningarnas inrättande. Då genomförandet

av anstaltsgrupperingen ytterligare accentuerat isoleringsavdelningarnas

betydelse, är det angeläget, att deras personalresurser blir rätt avvägda.

Malmöanstalten har fyra överkonstapelstjänster för allmänna bevakningstjänsten.

Med dessa skall täckas behovet under dagtid av befäl dels i länsavdelningen,

dels i centralavdelningen, dels ock för in- och utskrivning av

intagna, ordnandet av transporter in. in. Omfattningen av det härmed för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj.ts proposition nr IM

enade detaljarbetet gör, att isoleringsavdelningen icke kunnat få den befälstillsyn,

som på grund av avdelningens karaktär är nödvändig.

Härnösandsanstalten har tre överkonstapelstjänster för allmänna bevakningstjänsten.

Med dem skall täckas behovet under dagtid av befäl dels i

gamla fängelset, dels i nya fängelset, dels ock för in- och utskrivning av

intagna, ordnandet av transporter m. m. Även här kräves ökad befälstillsyn

över isoleringsavdelningen.

På grund av vad sålunda anförts vill fångvårdsstyrelsen hemställa, att i

anslagsäskandena beträffande fångvårdsanstalterna måtte upptagas två överkonstapelstjänster

i Ce 14 för placering vid fångvårdsanstalterna i Malmö

och Härnösand.

Fångvårdsstyrelsens hemställan har ej givit statskontoret anledning till

annan erinran än att ämbetsverket vill föreslå, alt de begärda överkonstapelstjänsterna

tills vidare upptages såsom Cg.

Departementschefen

Inom fångvården pågår sedan några år tillbaka ett omfattande nybyggnads-

och reformarbete. Detta har till syfte att skapa en bättre och mera

ändamålsenlig behandling av de intagna, och det sammanhänger sålunda

med en ändrad uppfattning om fångvårdens uppgifter. Tidigare nöjde man

sig med att fångvården skulle, i huvudsakligen straffande syfte, omhändertaga

de dömda. Numera bär man fått klart för sig att en så beskaffad fångvård

ger ett dåligt resultat i kampen mot brottsligheten, och man eftersträvar

alltmera att genom en individuell behandling av de intagna främja

deras återanpassning i samhället och motverka återfall i brott. Härigenom

ställes ökade krav på fångvården, både på dess personalorganisation och på

dess materiella resurser.

I ett interpellationssvar rörande fångvården, som jag lämnade i första

kammaren den 24 mars 1954, redogjorde jag för det pågående arbetet med

fångvårdens nydaning. Jag vill därför hänvisa till denna utförliga framställning,

och jag skall här uppehålla mig endast vid det aktuella läget.

Såsom jag vid flera tillfällen anmält för riksdagen har under de senaste

åren avsevärda förbättringar gjorts i behandlingen. Efter ingående förberedelser

har under år 1954, i enlighet med riksdagens tidigare beslut, anstalsgruppering

genomförts beträffande anstalter för vanligt fångförvar.

För manliga intagna har skapats fyra anstaltsgrupper med Långholmen,

Malmö, Härianda och Härnösand såsom centralanstalter; för kvinnor har

Växjö med tillhörande koloni inrättats såsom en anstaltsgrupp. Denna anstaltsgruppering

bygger på ett förslag av 1951 års fångvårdsutredning att

genom decentralisering enligt en s. k. räjongplan åstadkomma en enklare

handläggning av administrativa ärenden och en mera effektiv behandling

av de intagna.

De erfarenheter, som hittills vunnits av anstaltsgrupperingen, synes vara

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

goda. Särskilt har införandet av regelbundna sammankomster mellan befattningshavarna,

s. k. behandlingskollegier, möjliggjort att behandlingen

kan bättre än tidigare anpassas efter de intagnas personliga förhållanden.

Då frågan om anstaltsgruppering behandlades vid 1953 års riksdag, lämnades

ungdoms- och säkerhetsanstalterna tillvidare åsido. Frågan om ett

genomförande av anstaltsgrupperingen vid dessa anstalter torde vid lämplig

tidpunkt få upptagas och övervägas med ledning av vunna erfarenheter.

Mycket viktiga frågor, som ur olika synpunkter kräver överväganden och

åtgärder, gäller de intagnas frigivning och vad därmed äger samband. Dessa

frågor har anknytning både till förhållandena under anstaltsvistelsen och

till de anordningar för hjälp och tillsyn som kan vidtagas därefter. Betydelsen

av behandlingskollegiernas verksamhet ligger icke minst däri, att den

intagnes förhållanden vid frigivningen kan i god tid övervägas. Genom flera

andra speciella åtgärder har man sökt inrikta anstalsbehandlingen så, att

den skall kunna främja den intagnes återanpassning efter frigivningen. Den

långt framskridna upprustningen av arbetsdriften har i detta hänseende sin

givna betydelse. Utredning pågår rörande arbetspremierna och deras fördelning,

och vidare är självfallet den pågående utbyggnaden av skyddskonsulentorganisationen

av den största vikt för arbetet med att hjälpa de frigivna.

En framgångsrik fångvård kräver ändamålsenliga lokaler. På längre sikt

är fångvårdens möjligheter att väl fylla sin uppgift beroende av att det omfattande

nybyggnadsprogram, som riksdagen i princip godkänt, blir successivt

fullföljt. För fångvårdens verksamhet finnes för närvarande 60 anstalter

av olika slag med tillhopa 3 430 platser. Antalet intagna har under

de senaste åren ökats och utgjorde 3 392 den 1 februari 1955. Särskilt under

åren 1948—1953 är denna fortskridande ökning påfallande. Den synes

emellertid icke i samma grad ha fortsatt under år 1954. Tvärtom visar

det senare halvåret 1954 en lägre beläggning än det närmast föregående året.

Den nyss angivna beläggningssiffran för den 1 februari 1955 är å andra

sidan högre än något år tidigare. Huruvida den är ett uttryck för en fortsatt

mera allmän ökning av antalet intagna kan ännu icke bedömas. Det bör

hållas i minnet att de första månaderna under året regelbundet brukar uppvisa

den högsta beläggningen. Under våren brukar beläggningen efter hand

sjunka och en lägsta beläggning brukar varje år förekomma under sommarmånaderna.

Den högsta beläggningen har under senare år visat sig ligga ungefär

300 intagna över medelbeläggningen för året. En statistisk undersökning

för att närmare klargöra beläggningsförhållandena pågår i syfte att

möjliggöra ett övervägande, på vad sätt en jämnare beläggning skall kunna

åstadkommas.

Då man bedömer den föreliggande situationen bör beaktas alt vissa reserver

är outnyttjade. Sålunda finnes medel anslagna till tre nya kolonier,

två på 50 platser vardera och en på 15 platser. Vissa förslag att anskaffa

två av dessa kolonier har upprättats av fångvårdsstyrelsen. Vidare anslog riks
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

dagen föregående budgetår medel till provisoriska förläggningar, som hade till

syfte att möta överbeläggningen och sålunda skulle kunna ftastigt sättas upp

vid en plötsligt påkommen stegring i beläggningen. Av de sju provisoriska förläggningar,

för vilka medel beviljats, har tre inrättats. Framställning om

en fjärde har inkommit från fångvårdsstyrelsen och torde föranleda beslut

inom kort. Möjlighet finnes alltså för närvarande att — inräknat den sist

angivna förläggningen — inrätta fyra provisoriska förläggningar på sammanlagt

120 platser. Härtill kommer att verksamheten vid den nya ungdomsanstalten

Roxtuna blivit igångsatt och att överförande av ungdomselever

till denna anstalt torde frigöra motsvarande utrymme, eller sålunda

ett 70-tal platser, på andra anstalter.

De flesta av de anstalter som finnes inom fångvården är föråldrade

och olämpliga för modern fångvård. Flertalet av de slutna anstalterna har

tillkommit under 1800-talet och är inrättade för behandlingsformer, som nu

är övergivna. Det har icke varit möjligt att, trots de förbättringar som vidtagits,

försätta dem i sådant skick att de motsvarar de anspråk, som bör

ställas på moderna anstalter. Därför pågår också i anslutning till besluten

vid 1945 och 1950 års riksdagar en planmässig nybyggnad. En jämförelse

mellan investeringarna under de senaste tre 1 O-årsperioderna visar hur denna

nybyggnad bedrives med ökad snabbhet. Anslagen till ny-, om- och tillbyggnader

inom fångvården samt till förvärv av kolonier utgjorde för budgetåren

1925/26—1934/35 tillhopa 1 055 000 kronor. Budgetåren 1935/36—

1944/45 hade denna siffra stegrats till 5 955 000 kronor, och för 10-årsperioden

1945/46—1954/55 utgör motsvarande investering 17 707 000 kronor.

Den närmare innebörden av de senaste tio årens tillskott till fångvårdens

anstaltsbestånd framgår vid en jämförelse med de anstalter som fanns den 1

februari 1945. Antalet slutna platser av olika slag var då 2 762, medan de

nu är 2 370. Antalet öppna platser utgjorde 321, varav 193 ingick i ungdomsanstalterna.

De öppna platserna utgör nu 1 060, varav 108 tillhör ungdomsanstalterna.

Det kan alltså sägas att den upprustning av fångvårdens

anstaltsbestånd som skett under de senaste tio åren — förutom byggandet

av den moderna ungdomsanstalten Roxtuna — bestått i anskaffande av eu

rad öppna anläggningar. I stället har fångvården avstått ifrån ett antal

äldre häkten och länsfängelser, vilka var föga ägnade för en ändamålsenlig

fångvård.

För den nybyggnad som bedrives har riksdagen år 1950 fastställt riktlinjer.

Med hansyn till den betydande omfattningen av fångvårdens nydaning bestämde

riksdagen, att denna skulle ske i etapper och att även utredningsarbetet

borde bedrivas i etapper. Den första etappen skulle avse de unga lagöverträdarna,

den andra etappen de abnorma eller eljest svår skötta och de^i

tiedje slutligen det ordinära fangklientelet. Detta program byggde på en

bedömning av vad som var mest angeläget och anslöt sig till tanken att i

första hand åstadkomma en kvalitativ förstärkning av fångvårdens behandlingsresurser.

I enlighet därmed har, såsom ett första led i nybyggnaden,

ett högvärdigt instrument för bekämpande av ungdomsbrottsligheten till
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj.ts proposition nr 1W

förts fångvården i den nya ungdomsanstalten Roxtuna. Planer har upprättats

för fullbordande av den första byggnadsetappen och för uppförande

av erforderliga nybyggnader inom den andra etappen. Utredningsarbete

pågår för närvarande även beträffande nybyggnader inom den tredje

etappen. Den år 1954 tillkallade fångvårdsbyggnadsutredningen har sålunda

i uppdrag att utreda frågan om ersättningsbyggnad för Långholmen och

för centralanstalterna i Malmö, Göteborg och Härnösand. Det nybyggnadsbehov

som föreligger inom fångvården är betydande och man måste räkna

med att det kommer att ta en avsevärd tid innan detta kan anses tillgodosett.

Det är uppenbart, att de största vinsterna kan göras genom att ansträngningarna

inriktas i första hand på det yngre klientelet. Utredningar har

visat att de ungdomar, som kommer till ungdomsanstalterna, i de flesta fall

haft mycket svåra uppväxtförhållanden och tidigt dragits in i kriminalitet.

Det är av största vikt, att effektiva åtgärder insättes för att så långt det är

möjligt hejda deras utveckling till fortsatt brottslighet. Härtill kommer

att man vid en realistisk bedömning måste räkna med en ökad ungdomsbrottslighet

under det närmaste årtiondet. Ett av skälen härtill är befolkningsutvecklingen.

De förhållandevis stora barnkullarna från början av

1940-talet kommer då i den ålder, när ungdomskriminaliteten kulminerar.

Såsom bilaga till detta protokoll (Bilaga A) bär fogats en statistisk utredning,

som belyser detta förhållande. Den prognos för antalet ovillkorliga

frihetsberövanden i olika åldrar, som framlägges i denna utredning, har gjorts

med två metoder. Den ena utgår ifrån brottslighetsvolymen 1952 och tilllämpar

på denna de väntade förändringarna i folkmängdssiffrorna för olika

åldrar. Den andra metoden tillfogar jämväl den ökning av brottsligheten,

som kunnat konstateras under senare år. Det gäller alltså i viss mån schematiska

uträkningar, vari prognosen för brottsligheten endast i fråga om

befolkningsutvecklingen bygger på kända förhållanden och beträffande

brottslighetsvolymen självfallet är mera osäker. Klart är emellertid att man

redan på grund av de stigande folkmängdssiffrorna för de yngsta åldersgrupperna

i straffbar ålder måste räkna med att större anspråk kommer att

ställas på fångvårdens resurser. Det torde dock även vara anledning att

beakta den stigande brottsligheten. Vad denna beror på kan väl icke med

någon säkerhet angivas. Såsom viktiga faktorer av brottslighetsbefrämjande

art har man att räkna ändrade bosättningsförhållanden, varvid framför allt

den starka inflyttningen till städerna och särskilt till de största städerna är

betydelsefull. En annan faktor ligger självfallet i den ekonomiska och tekniska

utvecklingen. Det stora tillskottet av motorfordon de senaste åren

har, såsom kunde väntas, dragit med sig en ökad brottslighet.

Såväl allmänna överväganden av vad som måste anses mest nödvändigt

som en prognos för den kommande utvecklingen leder alltså till att den första

byggnadsetappen bör fullbordas i första hand. Därjämte bör byggnadsarbeten

igångsättas inom den andra etappen. Ställning bör tagas till de olika planer,

8 liihang till riksdagens protokoll It)55. i samt. Nr 140

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr tkO

som här föreligger, och arbeten påbörjas och bedrivas i den takt, som kan

ifrågakomma under nästa budgetår. Inom den tredje etappen föreligger

ännu icke några byggnadsplaner till bedömande. I avbidan på de pågående

utredningarna bör därför inom denna etapp endast vissa kompletteringar

göras av de öppna anstalterna. Jag vill emellertid betona att, i fråga om

den andra och den tredje etappen, byggnadsobjekten icke kan strängt särhållas.

Om man bortser från specialanstalter, t. ex. för medicinsk behandling,

kan fångvårdsanstalter inom vida gränser komma till användning för

olika klientel alltefter föreliggande behov. Varje nybyggnad medför alltså

en förbättring av anstaltsbeståndet för fångvården i dess helhet.

I det följande skall jag närmare ingå på de förslag, som jag avser att

framlägga.

Anstalter för ungdomsklientel

För närvarande disponeras för det manliga klientel, som ådömts ungdomsfängelse,

de slutna anstalterna i Uppsala, Ystad och Nyköping, den

öppna anstalten Skenäs samt kolonien Hildero och övergångshemmet Björka.

Dessa anstalter har — utöver i förekommande fall häktesplatser — tillhopa

219 platser, vartill kommer 6 platser, som upplåtits för detta klientel på

sinnessjukavdelningen vid fångvårdsanstalten i Malmö. Den genomsnittliga

beläggningen av ungdomsfängelseklientel utgjorde under vart och ett av

åren 1949—1953 resp. 206, 208, 189, 185 och 169. Ingångssiffrorna för de

nio första månaderna 1954 var lägst 164 och högst 174. Fångvårdsbyggnadsutredningen

uttalar med hänvisning till beläggningssiffrorna, att 175 platser

nu skulle täcka behovet. Utredningen tillägger emellertid, att det icke är

möjligt att med någon grad av tillförlitlighet förutsäga, huruvida beläggningen

kommer att förbli konstant, stiga eller sjunka. Med hänsyn härtill föreslår

utredningen, att platsantalet inom ungdomsfängelseorganisationen göres

på så sätt elastisk, att ett visst reservutrymme skapas vid sidan av de för

ändamålet direkt avsedda anstalterna.

Utredningen uttalar vidare, att Skenäs, som redan från början byggts för

att motta ungdomsfängelseklientel, och den nya specialanstalten för särskilt

svårbehandlade, Roxtuna, bör utgöra kärnan i den nya organisationen. Härjämte

bör Hildero och Björkahemmet behållas. I Göteborg eller dess närhet

bör ett övergångshem inrättas. Slutligen föreslås att i en i Färjestaden, 3 km

från Skenäs belägen fastighet inrättas ett annex till sistnämnda anstalt. De

sålunda i organisationen ingående anstalterna och övergångshemmen skulle

komma att erhålla 174 ordinära platser samt 30 mottagnings-, sjuk- och

isoleringsplatser, vartill skulle komma 6—12 reservplatser vid Roxtuna. Genom

tillkomsten av den nya organisationen skulle de slutna anstalterna i

Uppsala, Ystad och Nyköping bli disponibla för annat ändamål.

För egen del vill jag till en början understryka, att frågan om hur mycket

anstaltsutrymme, som framdeles kan behövas för ungdomsfängelse, icke kan

besvaras med någon större säkerhet. Å ena sidan har man, såsom jag nyss

framhållit, att räkna med att befolkningsutvecklingen under det närmaste

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj.ts proposition nr IkO

årtiondet och även den brottslighetsutveckling som hittills kunnat iakttagas

leder till en ökning av antalet intagna på ungdoinsanstalterna. Den pågående

upprustningen av dessa anstalter kan även tänkas medföra en något större

benägenhet hos domstolarna att begagna denna behandlingsform i stället

för vanligt frihetsstraff. Man måste emellertid å andra sidan också ta hänsyn

till att förstärkningen av anstalterna, särskilt deras utrustande med heltidsarbetande

psykiatrer och annan högt kvalificerad personal, bör medföra

att behandlingsresultat kan vinnas snabbare och möjligheter alltså erbjuda

sig att i många fall nedbringa behandlingstiden. Jag finner mig dock böra

utgå från utredningens förslag att organisationen skall omfatta i runt tal

175 platser, förutom vissa specialplatser. Därvid bör dock anstalter, som

närmast är avsedda för yngre åldersgrupper bland det vanliga fångvårdsklientelet,

betraktas som reservutrymme för ungdoinsanstalterna. Vad beträffar

frågan om reservutrymmet vill jag i likhet med flera av remissorganen

understryka, att ett sammanförande av ungdomsfängelseelever med vanligt

fångvårdsklientel på samma anstalt icke bör ske. Till frågor rörande de

olika anstalterna återkommer jag i det följande.

Beträffande de yngre åldersgrupperna av det ordinära manliga fångvårdsklientelet

innebär utredningens förslag, att samtliga till tidsbestämt straff

dömda fångar, som vid straffverkställighetens början icke uppnått 22 års

ålder, skall omhändertagas i särskilda anstalter. Beträffande behandlingen

av dessa bör man söka att tillgodogöra sig de erfarenheter, som vinnes på

ungdoinsanstalterna av ett klientel i samma ålder. Enligt uppgifter, som

införskaffats av utredningen, utgjorde den 10 september 1954 antalet intagna

manliga straff- och fängelsefångar under nyssnämnda ålder 198. För nu ifrågavarande

klientel skall enligt förslaget följande anstalter (platsantal utöver

häktesplatser angives inom parentes) avdelas, nämligen anstalten i Västerås

(39), som redan nu mottar yngre klientel, samt de nuvarande ungdomsanstalterna

i Uppsala (48), Ystad (35) och Nyköping (29). För att tillgodose

behovet av öppna platser skall till envar av anstalterna anslutas en

mindre koloni (15 + 20 + 20 + 15). Sammanlagt skall organisationen sålunda

förfoga över 221 platser. I mån av platstillgång skall även dömda ur

närmast högre åldersgrupper efter prövning från fall till fall kunna hänvisas

till anstalterna i fråga. Vad beträffar omfattningen av det klientel,

som skulle intagas i säranstalterna för unga fångar, har några remissorgan

ställt sig avvisande till utredningens förslag. Sålunda hävdar fångvårdsstyrelsen,

att de som har strafftider upp till tre månader borde intagas på kolonier

i olika delar av landet. För dem som har mellan tre och sex månaders

strafftid skulle strafftidens längd icke medge, att de sammanfördes till specialanstalter

och bland långtidsklientelet funnes dels sådana som icke borde

sammanföras med mera belastad ungdom dels ock sådana som på grund av

särskilt vårdbehov eller av andra skäl borde hållas utanför ett ungdomskollektiv.

Enligt min mening torde sa goda möjligheter till differentiering

av klientelet mellan de olika anstalterna komma att föreligga, att några

olägenheter av betydelse ur vårdsynpunkt icke är att befara. Härvid bortser

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungi. Maj.ts proposition nr 140

jag självfallet från sådana intagna, som av medicinska skäl måste intagas

på specialanstalt, t. ex. på Håga. Beträffande de Övriga intagna i angivna

åldersgrupper ansluter jag mig i princip till utredningens förslag, som skapar

möjlighet att få till stånd en för det yngre klientelet avpassad behandling.

1 ill speciella frågor, som berör de enskilda anstalterna, återkommer jag i det

följande.

Utredningen har såsom nyss angivits räknat med att som ungdomsanstalter

skall användas endast Skenäs och Roxtuna jämte vissa mindre anläggningar

men att visst reservutrymme skall finnas utanför denna organisation.

Därvid har utredningen utgått ifrån att reservutrymme skall behöva tillgripas

endast om antalet elever överstiger det beräknade 175. En förutsättning

för att denna beräkning skall hålla är emellertid, att Skenäs kan motta 72

intagna. För närvarande finns på anstalten tillhopa 83 platser. Beläggningen

på anstalten har på senare år icke kunnat hållas så hög. Medeltalet intagna

ungdomsfängelseelever utgjorde sålunda under år 1954 endast 48. Den 1

februari 1955 fanns på Skenäs 54 intagna. Samtidigt fanns på de äldre slutna

anstalterna i Uppsala och Ystad med tillhopa 83 platser 79 intagna och på

Nyköping, som i huvudsak är mottagningsanstalt med 29 platser, 24 intagna.

Att Skenäs sålunda utnyttjas endast till två tredjedelar av sin kapacitet,

medan de äldre slutna anstalterna är praktiskt taget fullbelagda, sammanhänger

med att ett mera svårskött klientel hänvisas till ungdomsanstalterna,

än vad man räknade med, då Skenäs anlades.

Det är uppenbarligen icke ekonomiskt försvarligt, att Skenäs icke kan utnyttjas

till fullo. Det är därför påkallat, att man eftersträvar en sådan förstärkning

av anstaltens organisation, att denna kan fylla sin uppgift. Enligt

utredningens förslag bör detta ske genom att klientelet fördelas i mindre

grupper, vilket förutsätter vissa ombyggnadsarbeten samt någon utökning

av personalen. Härigenom möjliggöres en mera framgångsrik fostran och

påverkan av de intagna. En ytterligare förbättring av anstalten med samma

syfte skulle enligt förslaget ske genom att en öppen anläggning vid Färjestaden

fogades till anstalten som ett annex. Såsom ett led i förbättringen av

Skenäs har utredningen vidare förordat en utbyggnad av verkstadsorganisationen,

så att utbildningen på Skenäs och Roxtuna blir likartad. För att dessa

båda anstalter skall kunna samverka på det sätt som avsågs vid tillskapandet

av Roxtuna, är det nämligen nödvändigt, att utbildningen vid anstalterna

göres i huvudsak likformig. En förstärkning av Skenäs skulle vidare ske genom

förslaget att tillföra anstalten en specialpaviljong, försedd med mottagnings-,

sjuk- och isoleringsavdelningar. Genom de olika anordningarna

som sålunda föreslagits, torde anstalten bli i stånd att väsentligt bättre än

för närvarande fylla sin uppgift inom organisationen. Det är självfallet en

avvägningsfråga, hur långt man därvid bör gå och vilka kostnader man sålunda

bör nedlägga på anstaltens utbyggnad och drift. Det torde emellertid

icke vara nödvändigt att i detta sammanhang ta slutlig ställning till denna

fråga. I samband med detaljplaneringen torde möjligheten att genom ökat

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj.ts proposition nr IhO

utnyttjande eller på annat sätt nedbringa vårdkostnaden vid Skenäs jämte

Färjestaden böra undersökas. Dessa detaljöverväganden inverkar emellertid

icke på frågan om lämpligheten att i stort sett vidta en sådan utbyggnad och

förstärkning av Skenäs som utredningen föreslagit. Jag vill därför förorda,

att om- och nybyggnadsarbeten kommer till utförande och att beslut fattas

om förvärv av den fastighet i Färjestaden för 150 000'' kronor, varom utredningen

träffat preliminärt avtal. Enligt av byggnadsstyrelsen gjorda beräkningar

skulle byggnadskostnaderna, däri inräknade kostnaderna för

uppförande av 16 personalbostäder, uppgå till 2 800 000 kronor. Inredningsoch

utrustningskostnaderna vid Skenäs har beräknats till 85 000 kronor och

inventariekostnaderna för anstaltens annex i Färjestaden till 30 000 kronor.

På grund av omfattningen av byggnadsarbetena synes desamma böra uppdelas

på budgetåren 1955/56 och 1956/57. Till det senare budgetåret torde

därvid bland annat böra uppskjutas anordnandet av personalbostäder, då

behovet av sådana bättre kan bedömas. Medelsanvisningen för budgetåret

1955/56 för byggnadsarbetena vid Skenäs torde kunna begränsas till

1 500 000 kronor. För inrednings- och utrustningskostnader vid Skenäs bör

för nästa budgetår beräknas 30 000 kronor. Samma belopp bör äskas för

inventarier till anstaltens annex. Då byggnadsarbetena sålunda icke kommer

att avslutas under nästa budgetår, torde det kunna anstå med framläggandet

av förslag i personalfrågor i vad avser Skenäs. För anstaltens

annex däremot bör från och med den 1 juli 1955 medel finnas beräknade

för fyra tjänster, förslagsvis en som uppsyningsman i Cg 16, en som överkonstapel

i Cg 14 och två som vaktkonstapel i Cg 12. Såsom utredningen

föreslagit, bör överläkaren vid Roxtuna anlitas för psykiatrisk ladgivning

och behandling vid Skenäs. Hans tjänstgöring vid sistnämnda anstalt med

annexet i Färjestaden torde få bestämmas att omfatta i genomsnitt minst

ett besök i veckan och i övrigt besök vid uppkommande behov. Arvodet för

uppdraget torde få bestämmas till 4 000 kronor för år.

Anstalterna i Uppsala, Nyköping, Ystad och Västerås är alla av ålderdomlio

typ. De har visserligen på senare år upprustats och förbättrats men är

dock opraktiska och relativt dyra i drift. Någon utbyggnad och ytterligare

förbättring av anstalterna, som alla ligger på ganska små tomter, synes

icke böra göras. Däremot synes en utväg vara att, såsom utredningen föreslagit,

för den följd av år de alltjämt måste vara i bruk förbättra deras kapacitet

genom att till envar av dem för samverkan med den slutna anstalten

knyta en mindre koloni. Med hänsyn till klientelets art bör kolonierna icke

avses för mer än 15 -20 intagna. För Västeråsanstaltens vidkommande anslogs

medel till inköp av en sådan koloni av 1954 års riksdag. Kolonien i

fråga har dock ännu icke upprättats. Medel bör nu äskas för förvärv av

ytterligare tre kolonier. Kostnaderna härför torde kunna beräknas till 200 000

kronor per koloni. För inventarie- och klädesutrustning torde få räknas med

engångsbelopp av 90 000 kronor resp. 50 000 kronor för de tre kolonierna

tillhopa. Vad beträffar personalen förordar jag, att envar av nu ifrågavarande

kolonier erhåller samma organisation som avsctts för Västeråskolonien,

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

nämligen. 1 föreståndare i Ce 21, 1 yrkesmästare i Ce 16, 1 yrkesmästare i

Ce 14, 1 överkonstapel i Ce 14, 2 vaktkonstaplar i Cg 12 och 1 ekonomibiträde

i Cg 8. Med hänsyn till att det är ovisst, vid vilken tidpunkt ifrågavarande

tre kolonier kan anskaffas och tagas i bruk, synes det icke behövligt

att föi desamma beräkna medel till avlöningar för mer än förslagsvis

halva budgetåret.

Med utgångspunkt från mitt ställningstagande i skilda hänseenden och då

jag icke är beredd att i anledning av fångvårdsbyggnadsutredningens förslag

i denna del till nästa budgetår framlägga förslag beträffande några andra

frågor än de i det föregående berörda, föreslår jag under särskilda punkter

att medel anvisas för följande ändamål, nämligen dels under punkten [7]

750 000 kronor för förvärv av en fastighet i Färjestaden och tre kolonier,

dels under punkten [8] 1 500 000 kronor till om- och nybyggnader vid Skenäs,

dels ock under punkten [4] 30 000 kronor för inredning och utrustning

vid Skenäs, 120 000 kronor för inventarieanskaffning till anstaltsannexet "i

Färjestaden och tre kolonier samt 50 000 kronor till klädesutrustning vid

nyssnämnda kolonier.

Anstalter för förvarade och internerade

Anstaltsorganisationen för förvarade och internerade omfattar för närval

ande anstalterna å Hall (114 platser) samt i Norrköping (92 platser,

varav 12 för häktade), Karlstad (63 platser, varav 10 för häktade), Kalmar

(65 platser, varav några kan disponeras för häktade) och Västervik (51

platser, som utnyttjas för förvarade, straffriförklarade, sinnessjuka fångar

och undersökningsfall), vartill kommer kolonierna Sjöboda (15 platser)

och Orretorp (23 platser). Det sammanlagda disponibla platsantalet för förvarade

och internerade utgör omkring 400.

Medeltalet förvarade och internerade på samtliga fångvårdsanstalter har

under vart och ett av åren 1950—1954 uppgått till resp. 367, 393, 418, 435

och 437.

I sitt på hösten 1953 avgivna betänkande (SOU 1953: 32) föreslog säkerhetsanstaltsutredningen,

att anstaltsorganisationen för förvarade och internerade

skulle beräknas för 470 platser samt att det erforderliga platsantalet

skulle utvinnas genom en utbyggnad av Hallanstalten. I många av remissyttrandena

framfördes starka betänkligheter mot att till Hall sammanföra

ett så stort antal abnorma brottslingar som föreslagits. Själv tog jag den

ställningen, redovisad i propositionen nr 170 till 1954 års riksdag, att det

icke vore tillrådligt att nu i ett sammanhang binda sig för en så betydande

utbyg''gnad av anstalten som utredningen föreslagit. I stället borde man pröva

sig fram och i första hand göra en mera begränsad utbyggnad av Hall

med en sluten avdelning för 72 intagna. Sedan erfarenhet härav vunnits,

borde man vid en senare tidpunkt lättare kunna bedöma, hur långt utbyggnaden

av anstalten borde drivas. Jag uttalade vidare, att frågorna om anordnande

av verkstäder, om uppförande av ett par öppna avdelningar vid

Hall och om anordnandet av utrymmen för sjuka, mottagningsfall och iso
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

lerade skulle ytterligare utredas av särskilda sakkunniga och förslag härom

framläggas till 1955 års riksdag. I direktiven för dessa sakkunniga (fångvårdsbyggnadsutredningen)

uttalade jag, bland annat, att man, för att

det skulle bli möjligt att ta slutlig ställning till säkerhetsanstaltsutredningens

förslag, måste äga kännedom om de alternativ, som kunde komma

ifråga. Utredningsarbetet borde därför inriktas på att även upprätta förslag

till en eller flera sidoanstalter till Hall. Dessa sidoanstalter borde så

utformas, att de kunde användas för vanligt fångförvar, därest det vid en

senare tidpunkt kunde visa sig lämpligt att fortsätta utbyggnaden av Hall

och där koncentrera förvarings- och interneringsklientelet.

Fångvårdsbyggnadsutredningens nu framlagda förslag till anstalter för

förvarade och internerade, vilket är så utformat, att dess realiserande icke

skall utgöra hinder för en eventuell fortsatt framtida utbyggnad av anstalten

på Hall, går i huvudsak ut på följande.

Vad först beträffar Hall föreslås utbyggnaden ske på följande sätt. Öster

om och i anslutning till det nuvarande muromgärdade området (på den som

Bilaga B till detta protokoll fogade skissen betecknat med A), där for narvarande

finns bland annat en sluten avdelning, skall skapas ett muromslutet

område (B), avsett för verkstadsbebyggelse m. m. Vidare skall i sin tur

omedelbart öster om sistnämnda område bildas ett likaledes muromgärdat

område (C), där den av 1954 års riksdag beviljade nya avdelningen för 72

intagna föreslås uppförd. Alla dessa tre områden skall sålunda erhålla en

gemensam, rektangulär yttermur och skiljas från varandra genom tvärgående

innermurar. Härigenom kan ytterbevakningen av murarna göras gemensam

och koncentreras till motstående vakttorn i två murhörn. De nya

verkstäderna för mekaniskt arbete, träindustri, tvätteri, tryckeri och arbetsterapi

på område B är avsedda att utnyttjas för intagna, som är förlagda

till såväl A- som G-området. Dessa sistnämnda båda områden kan, om så

befinnes lämpligt, framdeles utbyggas med ytterligare bostadsavdelningar.

Härutöver skall till anstalten höra en särskild, nyuppförd byggnad, innehållande

administrationslokaler samt mottagnings-, sjuk- och isoleringsavdelningar

med tillhopa 75 platser ävensom behandlingsavdelningar. Till denna

byggnad, som föreslås placerad ett hundratal meter norr om gränsen mellan

områdena A och B, skall huvudentrén till anstalten vara förlagd. Från entrén

skall kulvertförbindelse finnas till de innanför murarna belägna bostadsavdelningarna

och verkstäderna, varigenom behovet av bevakningspersonal

kan begränsas. Helt fristående från tidigare nämnda byggnader skall enligt

förslaget uppföras två öppna avdelningar för tillhopa 40 intagna. För dessa

avdelningar och redan befintliga öppna avdelningar skall anordnas gemensamma

verkstäder och idrottsplan in. in. 1 samband med ombyggnad av centralköket

skall en i denna byggnad anordnad avdelning för 10 intagna bortfalla.

Enligt förslaget skall Hallanläggningens totala kapacitet sålunda oka

från 114 till (114 + 72 + 75 + 40 — 10) 291 platser. Personalen skall

omfatta 103 anställda.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

Utredningen har vidare föreslagit uppförande av två sidoanstalter till

Hall, vardera med plats för 90 intagna. Den ena anstalten föreslås förlagd

till kronoegendomen Bondängen i Mariefred och den andra till kronoegendomen

Berga inom Hällby kommun nära Eskilstuna. Varje anstalt skall bestå

av fyra bostadspaviljonger, envar för 20 intagna, innanför ett med mur

eHei stängsel omslutet område samt en öppen paviljong utanför inhägnaden

för 10 intagna. På det slutna området skall vidare finnas verkstäder, administrations-

och ekonomilokaler. Personalen har beräknats till 49 befattningshavare

vid envar av anstalterna.

Slutligen föreslår utredningen inrättande av ett inackorderingshem för

säkerhetsanstaltsklientelet i Stockholm eller dess närhet. I fråga om verksamheten

vid Håga sjukhus anser utredningen att någon förändring icke

för närvarande bör äga rum.

Säkerhetsanstalterna bör enligt utredningens uppfattning för samverkan

sammanföras till en anstaltsgrupp med Hall som centralanstalt.

Enligt av byggnadsstyrelsen gjorda preliminära beräkningar skulle byggnadskostnaderna

utgöra, för den nu föreslagna utvidgningen av Hallanstalten

11 600 000 kronor och för de båda sidoanstalterna sammanlagt

9 200 000 kronor. Inrednings- och utrustningskostnaderna har uppskattats

till 2 150 000 kronor vid Hall och 1 300 000 kronor för två sidoanstalter. Totalkostnaderna

för uppförande av tjänstebostäder vid de tre anstalterna har

uppskattats till 8 300 000 kronor. Enligt av utredningen träffade preliminära

avtal skall arrendatorn på Bondängen erhålla ersättning med 25 000 kronor

för sitt förtidiga frånträde av arrendet och 160 000 kronor i lösensumma

för honom tillhöriga åbyggnader samt arrendatorn på Berga en engångsersättning

med 2 140 kronor för vissa å området nedlagda kostnader samt intill

arrendetidens utgång den 14 mars 1965 en årlig avgäld av 3 500 kronor.

De årliga personalkostnaderna vid Hall med sidoanstalter har av utredningen

beräknats komma att överstiga kostnaderna vid de nuvarande säkerhetsanstalterna

med i runt tal 425 000 kronor. I fråga om de löpande omkostnaderna

däremot har utredningen icke räknat med någon höjning.

Fångvårdsbyggnadsutredningens nu ifrågavarande förslag har i mycket

stoi utsträckning mötts av instämmanden men även av vissa erinringar. Sålunda

har, bland annat, flera remissorgan uttalat betänkligheter mot en så

omfattande utvidgning av Hallanläggningen som föreslagits, under det att i

nagra yttranden ur ekonomiska synpunkter förordats en längre gående utbyggnad.

I fråga om byggnadernas utformning och placering vid denna

anstalt har i några yttranden förslag till andra lösningar förekommit.

Såsom flera gånger tidigare framhållits är en mera ändamålsenlig vård och

behandling särskilt påkallad för förvarings- och interneringsklientelet, som

är omhändertaget på längre tid. Säkerhetsanstaltsutredningens förslag i ämnet

gick ut på att hela klientelet skulle koncentreras till Hallanstalten. Vid

min anmälan till riksdagen föregående år av detta förslag uttalade jag, att

man borde gå försiktigare fram. Det av fångvårdsbyggnadsutredningen framlagda

förslaget är så utformat, att det motsvarar en mera försiktig utbygg
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

nåd. Om Hallanläggningen nu utbygges enligt fångvårdsbyggnadsutredningens

förslag, kvarstår likväl möjligheten att, om så befinnes lämpligt, vid en

senare tidpunkt fortsätta utbyggnaden till den av säkerhetsanstaltsutredningen

förordade omfattningen och att därvid kunna tillgodogöra sig den

kostnadsbesparing, som icke varit möjlig att uppnå vid en mera begränsad

utbyggnad. Vad nu anförts äger icke tillämpning på fångvårdsstyrelsens förslag,

som innebär en sammanträngning av byggnaderna och icke på samma

sätt lämnar möjligheterna öppna för en framtida fortsatt utbyggnad av

anstalten. Även i andra hänseenden måste fångvårdsstyrelsens byggnadsförslag

anses innebära praktiska olägenheter. Sålunda har byggnadsstyrelsen,

efter granskning av fångvårdsstyrelsens förslag, under hand framhållit, att

detta förslag icke tillgodoser de tekniska säkerhetskrav som bör ställas på

en anstalt för förvarings- och interneringsklientelet. Härtill kan fogas att

förslaget även ur vårdsynpunkt är mindre tillfredsställande. Vad beträffar

svenska fångvårdssällskapets förslag innehåller det vissa praktiska uppslag,

som kunde förtjäna att övervägas. Även detta förslag innebär emellertid

en sammanträngning av byggnaderna, som måste medföra betjMande olägenheter.

Den föreslagna förläggningen av administrationsbyggnaden till

område B anser jag mig sålunda icke kunna förorda.

Mot bakgrunden av det anförda torde den principståndpunkten till anstaltens

utbyggnad böra tagas, att den nya redan beslutade bostadspaviljongen

förlägges till område C och att vid iordningställande av kulvertar och dragning

av ledningar räknas med att på område B skall anordnas verkstäder

samt att utanför omslutningsmuren skall uppföras en administrationsbyggnad

av den storlek utredningen föreslagit med anslutna specialavdelningar.

Den närmare utformningen och placeringen av sistnämnda byggnad torde

få övervägas av byggnadsstyrelsen under det att arbetet med uppförandet

av den nya paviljongen pågår. Vid planeringen för vatten- och avloppsledningar

samt andra för anläggningen gemensamma anordningar bör, även

om det skulle medföra vissa ökade kostnader, tillses att dessa erhåller sådan

kapacitet, att en framtida utbyggnad av anstalten i huvudsaklig överensstämmelse

med säkerhetsanstaltsutredningens förslag icke uteslutes. Beträffande

arbetsdriften har utredningen stannat vid alt föreslå gemensamma

verkstäder för klientelet på såväl A- som C-områdena. Utredningen har därmed

avvisat ett förslag att anordna separat arbetsdrift för varje område.

Som en Iredje möjlighet kan man tänka sig en delvis gemensam arbetsdrift.

Flertalet remissutlåtanden stöder utredningsförslaget. Att praktiska fördelar

står att vinna med en gemensam arbetsorganisation ligger i öppen

dag. Driftsekonomien blir bättre och klientelets möjligheter att få lämpligt

arbete större. Nackdelarna beslår i vissa säkerhetsrisker och olägenheten

av att sammanföra alltför många intagna. Med hänsyn till de goda erfarenheter,

som man hittills synes ha haft inom fångvården även av mycket stora

verkstäder, finner jag mig närmast kunna biträda utredningens förslag.

.lag utgår emellertid därvid från att de som arbetar i Halls verkstäder delas

upp i mindre grupper. Skulle olägenheter uppstå av sammanförandet, torde

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr lbO

det inte möta några svårigheter att framdeles uppföra någon verkstad på

C-området för dem som lämpligen bör avskiljas från de övriga. Jag delar

fångvårdsstyrelsens uppfattning att vid Hall icke bör uppföras några ytterligare

öppna paviljonger eller verkstäder för öppenklientelet utan att dessa

frågor bör ställas på framtiden. Detsamma gäller i fråga om för dessa avdelningar

avsedd idrottsplats och bastuanläggning. Behovet av öppna platser

torde få tillgodoses på lämpliga kolonier. Enligt vad jag under hand inhämtat

från byggnadsstyrelsen, kan de byggnadskostnader som bortfaller,

om de öppna avdelningarna och verkstäder in. in. för dem icke anordnas,

uppskattas till 1 425 000 kronor. Härtill kommer att avdrag kan göras för

de inrednings- och utrustningskostnader, som belöper på dessa byggnader

med 280 000 kronor. Med undantag av de öppna avdelningarna och därtill

hörande anläggningar torde alltså utbyggnaden av Hall böra komma till

stånd i huvudsak enligt fångvårdsbyggnadsutredningens förslag.

Med den ståndpunkt jag sålunda tagit till frågan om utbyggnad av Hall,

kommer denna anstalt att kunna bereda plats för ca 250 intagna. Såsom

tidigare angivits uppgick medeltalet förvarade och internerade på samtliga

fångvårdsanstalter under föregående år till 437. Enligt säkerhetsanstaltsutredningens

förslag avsågs, såsom tidigare nämnts, att hela förvarings-

och interneringsklientelet skulle sammanföras till Hall, när denna anstalt

blivit slutligt utbyggd. Det torde bli nödvändigt att för hithörande klientel

annorstädes ställa till förfogande ytterligare omkring 200 platser.

De övriga slutna anstalter, som för närvarande är avsedda för förvarade

och internerade, nämligen anstalterna i Norrköping, Karlstad, Kalmar och

Västervik, är synnerligen omoderna och måste anses helt olämpliga för de

vårdformer, som de skall betjäna. Det bör därjämte beaktas att, även om

hela förvarings- och interneringsklientelet icke sammanföres till Hall, det

likväl är angeläget, att denna anstalts medicinska vårdresurser kan utnyttjas

för hela klientelet. De ytterligare anstalter, som är erforderliga, bör därför

vara förlagda på ett icke alltför långt avstånd från Hall. Utredningens

förslag om uppförande av två särskilda anstalter, den ena i Mariefred och

den andra utanför Eskilstuna, tillgodoser nu angivna synpunkter. Anstalterna

synes vara väl ägnade för den avsedda uppgiften, nämligen att fungera

som sidoanstalter till Hall för ett mellangradsklientel. Om klientelet inom

detta vårdområde i framtiden skulle minska starkt eller en ytterligare utbyggnad

av Hall skulle komma till stånd, kan dessa båda anstalter eller en

av dem utan olägenhet motta fångklientel av annat slag. De båda sidoanstalterna

bör alltså uppföras enligt fångvårdsbyggnadsutredningens förslag.

Vad beträffar bostadsfrågan för personalen har utredningen ifrågasatt,

att densamma i ganska stor utsträckning skall lösas genom uppförandet av

tjänstebostäder. Kostnaderna härför vid Hall med sidoanstalter har såsom

tidigare angivits uppskattats till 8 300 000 kronor. Såsom riksdagen tidigare

uttalat vid behandlingen av enahanda fråga vid Roxtunaanstalten (jfr statsutsk.

uti. 170/1951 s. 8), bör i princip dylika bostäder uppföras endast för

den personal, som på grund av sin tjänst måste bo vid anstalten. Jag bar

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

därför för avsikt att låta ytterligare utreda möjligheterna att på annat sätt

bereda den övervägande delen av personalen bostäder. I avvaktan härpå bör

ställning icke nu tagas till frågan om anordnandet av tjänstebostäder vid

ifrågavarande anstalter.

Då det gäller att ta ställning till vilka byggnadsobjekt som i första hand

bör komma till utförande bör beaktas, att byggnadsverksamheten vid Hall

icke lämpligen kan så forceras, att arbetet inriktas på ett samtidigt utbyggande

av hela anstalten. Det torde vara lämpligt att i en första etapp inrikta

sig på att uppföra den nya paviljongen på område C, att förse detta område

med en mur, att uppföra ett reningsverk och utföra vissa lednings- och planeringsarbeten.

För att emellertid inom en snar framtid tillföra fångvården

ett välbehövligt tillskott på slutna platser bör planering och byggande av de

båda sidoanstalterna påbörjas under det kommande budgetåret. Vid det fortsatta

projekteringsarbetet bör, såsom byggnadsstyrelsen förutsatt, bland annat

undersökas om i kostnadsbesparande syfte vissa byggnader lämpligen

kan uppföras av fabrikstillverkade betongelement.

Under tiden intill den 1 juli 1956 torde högst så stor del av byggnadsprogrammet

kunna antagas bli genomfört, som motsvarar en ungefärlig kostnad

av 1 600 000 kronor vid Hall och 1 700 000 kronor vid sidoanstalterna.

Sedan 1954 års riksdag för utbyggnad av Hall anvisat ett anslag av 1 200 000

kronor, torde för budgetåret 1955/56 under statens allmänna fastighetsfond

å kapitalbudgeten böra upptagas ett belopp av 2 100 000 kronor. För att

förut angivna kostnader av engångsnatur, tillhopa i runt tal 187 500 kronor,

enligt de med vissa arrendatorer träffade preliminära avtalen, vilka synes

böra godtagas, föreslår jag i det följande under punkten [6], att ett särskilt

anslag äskas. Den årliga avgäld å 3 500 kronor, som enligt avtalet skall utgå

till arrendatorn vid Berga, torde däremot få bestridas från den å statens allmänna

fastighetsfond (fångvårdsstyrelsens delfond) upptagna posten till

reparations- och underhållskostnader in. in. Då den nya avdelningen vid

Hall samt de båda sidoanstalterna icke kan väntas bli färdiga under nästa

budgetår, är det icke erforderligt att nu äska medel för avlöningar till ytterligare

personal eller för inredning och utrustning. Ej heller i övrigt är jag

beredd att i anledning av fångvårdsbyggnadsutredningens förslag för nästa

budgetår framlägga förslag beträffande några andra frågor än de i det föregående

berörda.

Övriga frågor

Vad först angår de av fångvårdsstyrelsen föreslagna tjänsteförändringarna

tillstyrker jag, att en läkare i Cg 29 vid anstalten på Långholmen överföres

till extra ordinarie stat. Likaså biträder jag förslaget om uppflyttning av

föreståndartjänsten vid anstalten i Kalmar från Ca 19 till Ca 23 samt av

motsvarande tjänster vid kolonierna Orretorp, Hildero och Sjöboda från

resp. Ca 19, Ce Hi och Cg li) till resp. Ca 21, Ce 21 och Cg 21. Nu utgående

provisoriska lönetillägg å 630 kronor bör i detta sammanhang bortfalla. Då

de särskilda förhållanden, som motiverat att förstnämnda föreståndartjänst

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj. ts proposition nr 140

hållits obesatt, numera icke föreligger, torde tjänsten böra återbesättas med

ordinarie innehavare. Jag anser mig vidare kunna förorda, att 5 s. k. dagkonstaplar

i Ca 12 uppflyttas till överkonstaplar i Ca 14 samt att 25 vaktkonstaplar

i Ce 12 överföres till ordinarie stat. Överkonstaplarna avses placerade

vid anstalterna i Kalmar, Nyköping, Svartsjö, Uppsala och Ystad. Mot

utbyte vid anstalten i Falun av en vaktkonstapel i Ce 12 mot en vrkesmästare

i Ce 16 har jag icke något att erinra.

Styrelsens förslag om utbyte av vaktkonstaplar mot yrkesmästare — liksom

om inrättande av nya arbetsledartjänster — vid anstalten i Luleå samt

kolonierna Johannesberg och Mäshult sammanhänger med avsikten att på

dessa platser anordna verkstäder för sadelmakerireparationer för försvarsväsendet.

Jag får med anledning härav erinra om att Kungl. Maj:t den 30

december 1954 beslutat, att överlämnande av sådana sadelmakeriarbeten till

långvåiden tills vidare icke skall ske. Behov av verkstäder för nyssnämnda

ändamål torde därför sannolikt icke komma att föreligga under det närmaste

budgetåret. Emellertid har fångvårdsstyrelsen på grund härav, såvitt angår

Luleåanstalten, under hand framhållit, att denna anstalt, som för närvarande

saknar ordnad sysselsättning, snarast måste förses med verkstadsarbete av

något slag. Enligt styrelsens mening skulle de intagna lämpligen fram till

övertagandet av arbetena för försvaret sysselsättas med sadelmakerireparationer

o. dyl. för andra statliga institutioner, främst postverket. Yrkandet

om utbyte av en vaktkonstapel i Ce 12 mot en yrkesmästare, placerad i

Ce 16, vidhålles därför av styrelsen. För egen del har jag intet att erinra

mot att sysselsättningen vid anstalten i Luleå ordnas på ifrågasatt sätt. Jag

kan dock ej tillstyrka att yrkesmästartjänsten placeras högre än i Ce 14.

Under kapitalbudgeten föreslås medel anvisade för uppförande av nv snickeriverkstad

vid kolonien Singeshult. I anslutning härtill bör vid denna koloni,

såsom fångvårdsstyrelsen föreslagit, en vaktkonstapel i Ce 12 utbytas

mot en yrkesmästare i Ce 14.

Vidare finner jag mig kunna tillstyrka förändring av en vaktkonstapelstjänst

i Ce 12 vid vardera Håga sjukhus och anstalten i Karlstad till tjänst

som arbetsterapeut i Ce 14 liksom av en vaktkonstapelstjänst i Cg 12 vid

anstalten i Jönköping till tjänst som arbetsterapeut i Cg 14. Vad angår frågan

om ändrad löneställning för biträdespersonalen vid fångvårdens sinnessjukavdelningar

ansluter jag mig till fångvårdsstyrelsens förslag, enligt vilket

3 kontorsbiträden i Ca 8 bör uppflyttas till kanslibiträden i Ca 11 samt 3

biträden i reglerad befordringsgång bör utbytas mot 3 kanslibiträden i Ce

11. I fråga om föreslagen ordinariesättning av vissa kanslibiträdestjänster

tillstyrker jag, att 3 tjänster i Ce 11 överföres till ordinarie stat.

Mot fångvårdsstyrelsens i annat sammanhang framlagda förslag om extra

ordinariesättning av tjänsterna som föreståndare i Cg 21 och överkonstapel

i Cg 14 vid kolonien Tenhult har jag, vid bifall till förslaget om förvärv

av kolonien, intet att erinra.

I övrigt finner jag mig icke kunna biträda styrelsens förslag om ändrade

lönegradsplaceringar.

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

Vad beträffar föreslagen förstärkning av personalen vid fångvårdens sinnessjukavdelningar

vill jag erinra om att Kungl. Maj :t den 17 september 1954

medgivit, att 1 socialassistent i Cg 17 finge anställas vid anstalten å Långholmen

till budgetårets utgång. Denna tjänst torde fr. o. in. den 1 juli 1955

böra placeras på extra ordinarie stat. Förutom för nämnda tjänst bör i enlighet

med fångvårdsstyrelsens förslag medel nu beräknas för ett kanslibiträde

vid Håga sjukhus och ett biträde med halvtidstjänstgöring vid anstalten

i Växjö. I båda dessa fall torde endast böra ifrågakomma anställning såsom

extra tjänstemän.

För en ny mekanisk verkstad vid kolonien Ödevata bör, såsom styrelsen

föreslagit, inrättas en yrkesmästartjänst i Ce 16. Övriga av styrelsen framlagda

förslag om utökning av personalen för arbetsdriften kan jag icke tillmötesgå

i vidare mån än att jag föreslår inrättande av tjänster för 1 yrkesmästare

i Ce 14 vid anstalten i Vänersborg och 2 arbetsterapeuter i Ce 14,

avsedda för anstalterna i Norrköping och Härnösand.

Fångvårdsstyrelsens begäran om en ny tjänst såsom första sköterska vid

Håga sjukhus bör av skäl som statskontoret anfört icke föranleda någon

åtgärd.

Förslaget om inrättande av tjänster för 3 bilförare i lönegrad 11 anser

jag mig böra biträda. Tjänsterna bör upptagas på extra ordinarie stat. Då

behovet av dessa tjänster hittills kunnat provisoriskt tillgodoses inom ramen

för nuvarande anslag synes icke erforderligt att bevilja särskilda medel för

ändamålet.

Däremot bör i enlighet med styrelsens förslag för nästa budgetår beräknas

löner, sammanlagt uppgående till 250 716 kronor, för den av styrelsen angivna

personalen vid kolonien Lingatan, en 50-mannakoloni, den för Västeråsanstalten

avsedda kolonien och den i stället för kolonien Halmsjön inrättade

kolonien Tenhult (en vaktkonstapel). Jag har härvid icke något

att erinra mot att föreståndaren, yrkesmästaren och överkonstapeln vid kolonien

Lingatan beredes extra ordinarie anställning.

Utöver vad som framgår av det föregående har jag funnit mig icke kunna

tillstyrka fångvårdsstyrelsens förslag om personalförstärkning.

Såsom fångvårdsstyrelsen framhållit, måste det anses angeläget, att en

del av ansvaret för vården av de på sinnessjukavdelningen vid anstalten å

Långholmen intagna kan överflyttas från överläkaren på en av förste läkarna

vid nämnda avdelning. Härvid bör särskilt s. k. ställföreträdararvode utgå.

Jag tillstyrker, att medel anvisas härför med föreslaget belopp, 1 440 kronor.

Likaså finner jag skäligt, att arvode beviljas åt särskild kroppssjukläkare

vid anstalten i Härnösand. Arvodet torde dock, med hänsyn tagen till de

motsvarande arvoden som utgår vid andra fångvårdsanstalter, icke böra bestämmas

till högre belopp än 3 960 kronor.

I likhet med fångvårdsstyrelsen finner jag angeläget, alt möjlighet beredes

inom fångvården alt i viss utsträckning kunna företaga anlagsundersökningar

även av andra intagna än sådana som dömts till ungdomsfängelse. Jag

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj. ts proposition nr i 40

tillstyrker därför, att arvodesposten nu uppräknas med 7 000 kronor för tillgodoseende

av det mest framträdande behovet i detta hänseende.

I syfte att öka antalet sinnesundersökningar vid fångvårdens sinnessjukavdelningar,

varigenom väntetiderna för dem som skall undergå dylika undersökningar

kunde förkortas, har fångvårdsstyrelsen föreslagit, att särskild

ersättning skall utgå till överläkare för undersökningar som denne utför

utöver ett antal av 35 undersökningar per år och till förste läkare för undersökningar

som denne utför utöver ett antal av 40 per år. Ehuru det är synnerligen

angeläget att väntetiderna för sinnesundersökningar nedbringas och

de föreslagna ersättningarna ur denna synpunkt kan förefalla motiverade,

anser jag mig med hänsyn till de principiella invändningar, som statskontoret

och lönenämnden anfört, icke kunna tillstyrka förslaget.

I den av statens organisationsnämnd framlagda utredningen angående expeditionspersonalen

vid tvångsarbets-, alkoholist- och fångvårdsanstalterna

å Svartsjö har bl. a. föreslagits utbyte av vissa befattningshavarkategorier,

som nu tages i anspråk för kontorsgöromål men som närmast är avsedda för

tillsynstjänst, mot tjänster i biträdeskarriären. Förslaget överensstämmer i

princip med den ordning, som enligt beslut av statsmakterna fastställts för

andra anstalter tillhörande fångvården. Jag tillstyrker i fråga om fångvårdsanstalten

på Svartsjö förslaget om utbyte av en uppsyningsmanstjänst i Ca 15

på övergångsstat mot en kontoristtjänst med den erinran likväl, att sistnämnda

tjänst bör vara placerad på extra ordinarie stat. Vidare föreslår jag

i huvudsaklig anslutning till vad organisationsnämnden anfört, att den för

fångvården f. n. avsedda assistenttjänsten i Cg 23 ersättes med en ordinarie

assistenttjänst i samma lönegrad. Nu utgående provisoriskt lönetillägg bör

därvid bortfalla. Vad angår föreslaget utbyte av tjänster vid det för Svartsjöanstalterna

gemensamma kamrerarkontoret, vilka tjänster anslagsmässigt är

hänförliga under elfte huvudtiteln, avser chefen för inrikesdepartementet att

i ett senare sammanhang upptaga frågan härom till prövning i samband

med vissa förutsedda personalförändringar.

Med hänsyn till vikten av att isoleringsavdelningarna vid centralanstalterna

i Malmö och Härnösand äger tillgång till den ytterligare personal i befälsställning,

som på grund av avdelningarnas karaktär visat sig nödvändig,

tillstyrker jag att bevakningspersonalen vid vardera avdelningen förstärkes

med en överkonstapel, som bör placeras i Ce 14.

I sitt den 30 september 1954 överlämnade förslag till organisation för fångvårdsstyrelsen

erinrade fångvårdens organisationskommitté om att sedan

hösten 1953 gruppterapeutisk försöksverksamhet bedrivits av en expert bland

olika kategorier av kriminalvårdsklientelet. Kommittén, som ansåg önskvärt,

att denna verksamhet finge bedrivas i fastare former förordade, att till fångvårdsstyrelsens

socialbyrå skulle stadigvarande knytas en psykologtjänst i

lönegrad 29. Vid min anmälan i årets statsverksproposition (II ht s. 113 f.l

av detta kommitténs förslag uttalade jag bl. a., att det vore värdefullt, att

den sålunda påbörjade försöksverksamheten på området finge fortsätta. Jag

förklarade mig dock för det dåvarande icke beredd att förorda inrättandei

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj. ts proposition nr ibO

av en särskild psykologtjänst men uttalade samtidigt, att min avsikt vore

att vid anmälan av anslagen till fångvårdsanstalterna föreslå, att medel beräknades

för fortsatt dylik verksamhet. Under åberopande av det anförda

förordar jag, att ett belopp av 20 000 kronor beräknas under fångvårdsanstalternas

anslagspost till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal för

gruppterapeutisk försöksverksamhet.

I föregående års statsverksproposition (II ht s. 68) förordades, i samband

med att förslag framlades om vakantsättning av den ledigblivande befattningen

såsom förste pastor och överlärare i Ca 29 vid anstalten på Långholmen,

att i stället för lön å nämnda befattning skulle anvisas ett belopp av

6 000 kronor till religionsvård vid Långholmsanstalten. Riksdagen beslöt i enlighet

härmed. För att på bästa sätt tillvarataga de resurser, som inom fångvården

finnes tillgängliga för sådana ändamål, för vilka de prästerliga befattningshavarna

anlitats, har Kungl. Maj :t sedermera, efter förslag av fångvårdsstyrelsen,

funnit lämpligt förordna, att innehavaren av tjänsten såsom

pastor och förste lärare i Ca 27 vid anstalten i Malmö skall tills vidare

vara placerad vid anstalten å Långholmen med Stockholm såsom stationeringsort.

I samband därmed har det för Långholmsanstalten beviljade beloppet

å 6 000 kronor överförts till anstalten i Malmö, fördelat med 2 000

kronor till religionsvård och 4 000 kronor till fritidsledare. Härom torde anmälan

böra göras till riksdagen.

I enlighet med det anförda uppräknas anslaget med 39 500 kronor för

nya tjänster vid det till Skenäsanstalten hörande annexet Färjestaden, med

103 800 kronor för nya tjänster under ett halvt år vid tre kolonier, avsedda

för ungdomligt klientel, med 19 027 kronor för av mig föreslagna tjänsteförändringar

beträffande 1 läkare (Långholmen), 5 föreståndare (Kalmar,

Orretorp, Hildero, Sjöboda, Tenhult), 1 överkonstapel (Tenhult), 5 dagkonstaplar

vid vissa anstalter samt 6 kontors- eller skrivbiträden vid fångvårdens

sinnessjukavdelningar, med 5 352 kronor för utbyte av 6 vaktkonstaplar

mot yrkesmästare (Falun, Luleå, Singeshult) och mot arbetsterapeuter

(Håga, Karlstad, Jönköping), med 23 328 kronor för 1 socialassistent

(Långholmen), 1 kanslibiträde (Håga) och 1 kontor sbiträde med halvtidstjänstgöring

(Växjö), med 41 124 kronor för 2 yrkesmästare (ödevata,

Vänersborg) och 2 arbetsterapeuter (Norrköping, Härnösand), med 20 160

kronor för 2 överkonstaplar (isoleringsavdelningarna i Malmö och Härnösand),

med 250 716 kronor för personalen vid kolonien Lingatan, en ny 50- mannakoloni och en för Västeråsanstalten avsedd ny koloni jämte en vaktkonstapel

(Tenhult), med 1 440 kronor för ställföreträdararvode åt 1 förste

läkare (Långholmen), med 3 960 kronor för kroppssjukläkare (Härnösand),

med 4 000 kronor till överläkaren vid Roxtunaanstalten för rådgivning vid

Skenäs och Färjestaden, med 7 000 kronor för anlagsundersökningar och

med 20 000 kronor för gruppterapeutisk försöksverksamhet. Därjämte bör

uppräkning ske med 1 100 kronor för automatisk anslagsförändring. Med

hänsyn till beslut av årets riksdag angående ersättning för tjänstgöring

på obekväm arbetstid m. in. (prop. nr 21; statsulsk. uti. nr 30) bör ansla
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

get ytterligare uppräknas med 170 000 kronor. Å andra sidan synes anslaget

kunna nedräknas med 22 884 kronor för 1 direktörstjänst i Ca 30 å övergångsstat

och med 1 524 kronor i samband med utbyten av tjänster för

expedition spersonal vid fångvårdsanstalten å Svartsjö. Sedan riksdagen numera

beslutat om inrättande hos fångvårdsstyrelsen av vissa tjänster i

utbyte mot en på fångvårdsanstalternas stat uppförd assistenttjänst i Ca 22

och en från samma stat avlönad yrkesmästartjänst i Cg 14 (jfr II ht 1955

s. 113) bör, i samband med överförande av assistenttjänsten till övergångsstat,

förevarande anslag ytterligare nedräknas med tillhopa 25 692 kronor.

Anslaget höjes alltså med (39 500 + 103 800 + 19 027 -f- 5 352 + 23 328

+ 41 124 + 20 160 + 250 716 -f 1 440 + 3 960 + 4 000 + 7 000 + 20 000

+ 1 100 + 170 000 — 22 884 — 1 524 — 25692) 660407 kronor eller i runt

tal 660 400 kronor.

De beslutade ändringarna av grundlönebeloppen föranleder en omräkning

av vissa anslagsposter. Anslaget beräknas sålunda:

avlöningar till ordinarie tjänstemän 6 865 200 (+ 1 887 500) kronor;

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t 368 700

(+ 16 400) kronor;

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 7 229 100 (+ 1 899 500) kronor;

rörligt tillägg 2 124 400 (—3 143 000) kronor.

Anslaget uppföres alltså med 16 587 400 (+ 660 400) kronor. Vid beräkningen

har hänsyn tagits till att enligt grunderna för reglerad befordringsgång

7 biträden för skriv- och kontorsgöromål bör erhålla ordinarie kontorsbiträdestjänster.

Enligt samma grunder bör 4 kanslibiträden i Ce 11 erhålla

konstitutorial å tjänster i Ca 8.

I personalförteckningen bör vidtagas de ändringar, som erfordras

i anledning av vad jag förut anfört. Sålunda bör ökning ske av

antalet läkare i Ce 29 från 5 till 6, av antalet assistenter i Ca 23 från 1 till

2, av antalet föreståndare i Ca 23 från 6 till 7, av antalet föreståndare

i Ca 21 från 14 till 15, av antalet överkonstaplar i Ca 14 från 67 till 72,

av antalet vaktkonstaplar i Ca 12 från 402 till 422, av antalet kanslibiträden

i Ca 11 från 5 till 11 och av antalet kontorsbiträden i Ca 8 från 18

till 26. Samtidigt bör från förteckningen avföras 2 föreståndare i Ca 19.

Av de på ordinarie stat uppförda 6 assistenterna i Ca 22 bör 1 överföras

till övergångsstat. Enligt anmälan av fångvårdsstyrelsen kan vidare av de

å övergångsstat uppförda tjänsterna — förutom den förut omnämnda direktören

i Ca 30 — följande avföras från förteckningen, nämligen 1 direktör i

Ca 29, 4 direktörer i Ca 27, 2 assistenter i Ca 23, 5 assistenter i Ca 22,

4 assistenter i Ca 20, 5 föreståndare i Ca 20 och 11 föreståndare i Ca 19.

Därest den föreslagna nya tjänsten såsom assistent i Ca 23 vid fångvårdsanstalten

å Svartsjö skulle besättas med nuvarande extra assistent vid anstalten,

vilken assistent är innehavare av den å övergångsstat uppförda

tjänsten såsom uppsyningsman i Ca 15, bör jämväl sistnämnda tjänst utgå

ur personalförteckningen.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga nyss angivna ändringar

i fångvårdsanstalternas personalförteckning;

b) fastställa följande avlöningsstat för fångvårdsanstalterna,

att tillämpas under budgetåret 1955/56;

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

..................................... 6 865 200

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis ................ 368 700

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis .............................. 7 229 100

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................. 2 124 400

Summa kronor 16 587 400

c) till Fångvårdsanstalterna: Avlöningar för budgetåret

1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 16 587 400 kronor.

[2] 4. Fångvårdsanstalterna: Omkostnader

Anslag Nettoutgift

1953/54....................... 7 332 600 8 171 700

1954/55 (statsliggaren s. 141) ... 7 313 100

1955/56 förslag................ 7 703 100

Enligt gällande omkostnadsstat för fångvårdsanstalterna har anvisats

62 000 kronor till sjukvård in. m. för personal (66 100), 200 000 kronor till

reseersättningar (244 100), 1 500 000 kronor till bränsle, lyse och vatten

(1 199 300), 195 000 kronor till övriga expenser (209 800), 200 000 kronor

till inköp och underhåll av inventarier (260 800), 40 000 kronor till inköp

och underhåll av nutomobiler (79 800), 190 000 kronor till renhållning av

fängelseområden och fängelselokaler (215 600), 2 300 000 kronor till utspisning

(2 711 800), 1 120 000 kronor till beklädnad och sängkläder (1 366 000),

400 000 kronor till hälso- och sjukvård (504 900), 133 000 kronor till undervisning

och fritidssysselsättning (135 100), 325 000 kronor till omkostnader

för permitterade, frigivna och utskrivna (342 300), 68 600 kronor till utbildning

av personal (68 500), 79 500 kronor till diverse utgifter (66 900), 380 000

kronor till fångtransport (551 600), 60 000 kronor till tjänstedräkt åt befattningshavare

(89 400) samt 60 000 kronor till understöd åt intagnas familjer

(59 000).

9 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 140

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

Yrkanden

Fångvårdsstyrelsen (skr. 12/8 1954) — som utgår från att särskilt driftkostnadsanslag

för tillfälliga förläggningar kommer att beviljas för nästa

budgetår — hemställer, att förevarande anslag höjes med 492 500 kronor.

Ökning Minskning

1. Reseersättningar.................................. 50 000 _

2. Bränsle, lyse och vatten........................... — 150 000

3. Övriga expenser.................................. 25 000 _

4. Inköp och underhåll av inventarier................. — _

5. Inköp och underhåll av automobiler................ 30 000 _

6. Renhållning av fängelseområden och fängelselokaler .. — —

7. Utspisning........................................ 275 000 —

8. Beklädnad och sängkläder......................... ISO 000 _

9. Hälso- och sjukvård.............................. 75 000 _

10. Undervisning och fritidssysselsättning............... 7 000 -

11. Omkostnader för permitterade, frigivna och utskrivna — 5 000

12. Utbildning av personal............................ 5 000 _

13. Diverse utgifter................................... .— 9 500

14. Fångtransport.................................... — _

15. Tjänstedräkt åt befattningshavare.................. 10 000 —

657 000 164 500

+ 492 500

Motiv

1. Reseersättningar. Posten uppräknades avsevärt för budgetåret 1953/54

med hänsyn bland annat till den nya anstaltsorganisationen. Vidtagna omflyttningar

av direktörer, assistenter in. fl. har medfört betydande kostnader

för tjänstgöringstraktamenten m. in. i anledning av tjänstgöring å annan

ort än stationeringsorten; detta är bland annat anledningen till överbelastningen

för budgetåret 1953/54. När det gäller instundande budgetår är att

beakta bland annat, att anstaltsorganisationen ännu i stor utsträckning beslår

av provisoriska kolonier, där personalen endast i ringa utsträckning kan

beredas bostäder, vilket medför kostnader för tjänstgöringstraktamenten.

Vidare må erinras att för de resor till sidoanstalter, som det åligger vissa

befattningshavare vid centralanstalterna att fullgöra, beräknats ca 20 000

kronor (prop. nr 144/1953 s. 34). Om föreskrifterna i detta avseende skall

kunna följas, är det enligt styrelsens mening nödvändigt med minst en fördubbling

av nämnda medelsanvisning. På nu angivna grunder finner fångvårdsstyrelsen,

att reseersättningsposten för nästa budgetår bör höjas med

50 000 kronor.

2. Bränsle, lyse och vatten. Belastningen har för budgetåren 1952/53 och

1953/54 uppgått till 1 315 300 kronor resp. 1 199 300 kronor; posten är för

innevarande budgetår upptagen med 1 500 000 kronor. En sänkning av pos
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

131

len torde kunna vidtagas, men med hänsyn till att medel måste finnas beträffande

här ifrågavarande kostnader till ytterligare kolonier och till ungdomsanstalten

Roxtuna synes posten icke kunna upptagas till lägre belopp än

1 350 000 kronor.

3. Övriga expenser. Denna post har, såsom styrelsen vid upprepade tillfällen

framhållit, alltid hört till de mest ansträngda å fångvårdsanstalternas omkostnadsstat.

Posten har uppräknats för budgetåren 1953/54 och 1954/55 —

för förstnämnda budgetår med hänsyn till bland annat anstalternas omorganisation

— med 35 000 kronor resp. 10 000 kronor och är för sistnämnda

budgetår uppförd med 195 000 kronor. Posten belastas väsentligen av telefonkostnader

samt i övrigt av utgifter för skrivmaterialier, papper och blanketter.

Trots att styrelsen avvisat ett stort antal framställningar från anstalterna

om förbättrade telefonförbindelser för expeditioner och verkstäder,

uppgår telefonkostnaderna för närvarande till omkring 125 000 kronor per år.

Även kostnaderna för blanketter är betydande och beräknas stiga i samband

med anstalternas omorganisation. Med hänsyn till belastningen för det senast

förflutna budgetåret och på grund av behovet av snabba kontakter inom

de nya anstaltsgrupperna finner styrelsen nödvändigt, att posten nu uppräknas

med 25 000 kronor.

4. Inköp och underhåll av inventarier. För budgetåret 1953/54 uppräknades

posten med 115 000 kronor, från 135 000 kronor till 250 000 kronor.

Av nämnda belopp å 115 000 kronor avsåg ett belopp av 30 000 kronor kontorsmaskiner

för arbetsdriften, 20 000 kronor möbler till fritidslokaler, 8 500

kronor vissa inventarier för ungdomsanstalter samt 40 000 kronor kontorsmöbler

åt nya befattningshavare, som anställes på grund av fångvårdsanstalternas

omorganisation, tillhopa alltså (30 000 -f- 20 000 + 8 500 + 40 000 >

98 500 kronor. I övrigt var uppräkningen betingad av fångantalets stegring.

För budgetåret 1954/55 har posten nedsatts med 50 000 kronor, motsvarande

i huvudsak engångskostnader för inventarier till ungdomsanstalter

samt för möbler åt nya befattningshavare.

Beträffande budgetåret 1955/56 kan posten nedsättas med ytterligare engångsbelopp,

nämligen med 30 000 kronor till kontorsmaskiner, vilket belopp,

såsom förutsatts, anvisats under vartdera av budgetåren 1953/54 och

1954/55, samt med 20 000 kronor till möbler in. in. för fritidslokaler, eller

med tillhopa 50 000 kronor. Styrelsen hänvisar emellertid till vad styrelsen

i föregående års petitaskrivelse (jfr II ht 1954 s. 70) anförde om behovet av

nya radioapparater och orglar, nya servisartiklar för matens utportionerandc,

nya sängar in. in. Vidare vill styrelsen framhålla, att inventarierna i övrigt

till följd av den höga beläggningen måste ersättas; vid de äldre anstalterna

är inventariebeståndet, såsom styrelsen många gånger haft anledning

framhålla, undermåligt och även vid så relativt nya anstalter som de

å Skenäs och Hall hårt slitet. Slutligen är att märka, att projektionsapparaler

och pianon behöver anskaffas för flera anstalter. Styrelsen hemställer

därför, att posten för nästa budgetår upptages med oförändrat belopp.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

5. Inköp och underhåll av automobiler. För innevarande budgetår har anvisats

sammanlagt 40 000 kronor till inköp av en ny bil samt till reparationer.

För nästa budgetår är det enligt styrelsens mening nödvändigt, att medel

beviljas för ersättningsanskaffning av tre bilar, nämligen för Skenäsanstalten,

vars nuvarande bil är helt utsliten, samt till två kolonier, tillhopa

45 000 kronor. Posten uppräknas med 30 000 kronor och uppföres alltså med

70 000 kronor.

6. Renhållning av fängelseområden och fängelselokaler. Posten har för

budgetåret 1953/54 överskridits med cirka 50 000 kronor, vilket sammanhänger

framför allt med kolonisystemets utbyggande. Då emellertid posten

för budgetåret 1954/55 uppräknats med 35 000 kronor, torde i avvaktan på

närmare erfarenheter om belastningen någon ytterligare höjning tills vidare

ej böra påyrkas.

7—9. Utspisning, beklädnad och sängkläder, hälso- och sjukvård. Enligt

de beräkningar, som legat till grund för bestämmandet av det särskilda

driftkostnadsanslaget för tillfälliga förläggningar (prop. nr 170/1954), skulle

på grund av att vissa kostnader överflyttas å nämnda anslag besparingar

uppstå å förevarande poster å resp. 126 000 kronor, 49 000 kronor och 4 900

kronor. Med hänsyn till posternas belastning under budgetåren 1952/53 och

1953/54 (utspisning 2 495 200 resp. 2 711 800, beklädnad och sängkläder

1 258 400 resp. 1 366 000, hälso- och sjukvård 460 200 resp. 504 900) anser

styrelsen nödvändigt, att ifrågavarande poster uppräknas med förslagsvis

resp. 275 000 kronor, 180 000 kronor och 75 000 kronor.

10. Undervisning och fritidssysselsättning. Under avlöningsanslaget har

långvårdsstyrelsen angivit, att förevarande post behöver för fritidsverksamhetens

utveckling ökas med 7 000 kronor.

I petita rörande budgetåret 1954/55 föreslog styrelsen under hänvisning

till ett av folkbibliotekssakkunniga avgivet betänkande, att skötseln av

1 ängvardsanstalternas bibliotek skulle övertagas av de kommunala biblioteken

samt att kostnaderna härför skulle helt bestridas av medel från åttonde

huvudtitelns biblioteksanslag (II ht 1954 s. 71). Framställning i enlighet

härmed gjordes ock av skolöverstyrelsen (VIII ht 1954 s. 508), men varken

fångvårdsstyrelsens eller skolöverstyrelsens framställningar föranledde något

förslag från Kungl. Maj:ts sida. Beträffande budgetåret 1955/56 får styrelsen

upprepa sin framställning om att skötseln av fångvårdsanstalternas

bibliotek övertages av de kommunala biblioteken, varigenom omkring 7 000

kronor av de under förevarande post till inköp av böcker och annan undervisningsmateriel

anvisade medlen icke blir behövliga för detta ändamål.

Styrelsen hemställer, att dessa 7 000 kronor måtte få disponeras för fritidsverksamheten,

eftersom denna, framför allt vid de öppna anstalterna, är i

trängande behov av medel. Den föreslagna omorganisationen bör genomföras

så snart som möjligt. Avsaknaden av kompetent ledning för biblioteksverksamheten

blir för varje år alltmer kännbar; denna del av bildningsarbetet

fungerar för närvarande ej i överensstämmelse med verkstäl
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:Is proposition nr 1W

lighetslagens intentioner. I enlighet med vad sålunda anförts skulle posten

till undervisning och fritidssysselsättning för nästa budgetår höjas med

7 000 kronor.

11. Omkostnader för permitterade, frigivna och utskrivna. Med hänsyn

till belastningen och i enlighet med vad som förutsatts i propositionen nr

170/1954 torde posten böra nedsättas till 320 000 kronor.

12. Utbildning av personal. För budgetåret 1954/55 hemställde fångvårdsstyrelsen,

att posten måtte uppräknas med 5 000 kronor för anordnande

av en kurs i psykologi för ledare av den religiösa verksamheten vid

fångvårdsanstalterna. Framställningen föranledde ej något äskande av Kungl.

Maj :t. Styrelsen anser sig böra hemställa, att äskande förelägges 1955 års

riksdag.

13. Diverse utgifter. Med hänsyn till belastningen kan posten nedsättas

till 70 000 kronor.

14. Fångtransport. Verkningarna av anstaltsgrupperingen har ännu ej

kunnat göra sig gällande. Posten bör därför uppföras med oförändrat belopp.

15. Tjänstedräkt åt befattningshavare. Anskaffningen av persedlar till

tjänstedräkt sker icke på regelbundna tider utan med vissa mellanrum;

vederbörande befattningshavares andel i ersättningen för persedlar inbetalas

i regel genom avdrag å lönen. Detta medför, att belastningen kommer

att förete vissa ojämnheter. Trots anförda förhållanden synes posten på

grund av belastningen för det senaste budgetåret böra uppräknas med

10 000 kronor.

yttrande

Statskontoret. Den jämkning av anslagsposten till sjukvård in. in. för personal,

som föranledes av sjukförsäkringsreformen, torde böra företagas jämväl

med beaktande av de senaste årens belastningssiffror. Den föreslagna

uppräkningen av delposten till övriga expenser synes med hänsyn till medelsåtgången

under budgetåret 1953/54 böra begränsas till 15 000 kronor.

Inventarieposten inrymmer för innevarande budgetår ett engångsbelopp av

50 000 kronor. Då statskontoret ej anser sig kunna tillstyrka ökad medelsanvisning

för av styrelsen angivna ändamål, får ämbetsverket föreslå, att

posten uppföres med 150 000 kronor. Beträffande beräkningen av medelsbehovet

till undervisning och fritidssysselsättning må hänvisas till vad som

anförts under avlöningsanslaget. Någon uppräkning av de för utbildning

av personal avsedda medlen anser sig statskontoret icke kunna förorda. I

övrigt bar framställningen icke givit statskontoret anledning till särskilt

uttalande.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

Departementschefen

Under punkten [7] i det följande föreslår jag en utvidgning av nuvarande

anstaltsorganisation bl. a. genom förvärv av tre nya kolonier och fastigheten

Färjestaden. Vid bifall till detta förslag torde i fråga om ett flertal

av de under förevarande anslag upptagna posterna komma att under nästa

budgetår uppstå ett ökat medelsbehov, vartill hänsyn icke tagits i fångvårdsstyrelsens

anslagsframställning. En jämkning uppåt av de av styrelsen yrkade

beloppen synes därför i viss utsträckning böra ske.

Anslagsposten till sjukvård in. m. för personal torde böra upptagas med

oförändrat belopp.

Vad beträffar posten till reseersättningar föreslår jag en höjning med

57 000 kronor.

Posten till bränsle, lyse och vatten torde kunna nedsättas med förslagsvis

140 000 kronor, medan posten till övriga expenser bör höjas med 28 000

kronor.

Då jag härefter övergår till fångvårdsstyrelsens yrkanden, i vad de avser

posterna till inventarier samt till beklädnads- och sängutrustning, vill jag

erinra om att Kungl. Maj:t förut denna dag beslutat angående viss engångsanskaffning

av inventarier och persedlar för fångvården. Med beaktande av

ett av 1951 års riksdag gjort uttalande (skr. nr 134, statsutsk. utlåt, nr 77)

angående sättet för bestridande av vissa erforderliga utrustningskostnader

vid fångvårdsanstalterna har Kungl. Maj:t därvid anbefallt fångvårdsstyrelsen

att skyndsamt genom att, intill ett värde av 275 000 kronor, utan ersättning

taga i anspråk varor ur förråd tillhöriga fångvårdens arbetsdrift verkställa

en med hänsyn till nuvarande fångantal erforderlig upprustning av

anstalternas inventarie- och persedelförråd i huvudsaklig överensstämmelse

med ett av styrelsen på anmodan framlagt förslag. Till den del de erforderliga

persedlarna ej finnes i verkstadsdriftens förråd skall de anskaffas

för medel, som erhålles genom försäljning av varor i detta förråd. Om detta

Kungl. Maj :ts beslut torde i förevarande sammanhang anmälan böra göras

till riksdagen. Till följd av nämnda beslut kan, enligt av fångvårdsstyrelsen

lämnade uppgifter, medelsbehovet beträffande inventarieposten och posten

till beklädnad och sängutrustning för nästa budgetår bestämmas till 175 000

kronor resp. 1 200 000 kronor i stället för i anslagsframställningen beräknade

200 000 kronor resp. 1 300 000 kronor. Av förstnämnda belopp avser emellertid

ca 25 000 kronor engångsanskaffning av vissa inventarier in. in.,

som icke omfattas av Kungl. Maj :ts förutnämnda beslut. Såvitt angår utgifter

av löpande natur föreslår jag, att under förevarande anslag anvisas till

inköp och underhåll av inventarier 153 000 kronor och till beklädnad och

sängkläder 1 200 000 kronor, innebärande en minskning av den förra posten

med 47 000 kronor och en höjning av den senare med 80 000 kronor. Vad

åter angår nyssnämnda, för viss engångsanskaffning av inventarier in. in. anmälda

behov av 25 000 kronor, vilket jämväl bör tillgodoses, avser jag att

— i enlighet med riksdagens år 1950 fattade beslut angående dylika kost
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj.ts proposition nr UO

nåders budgettekniska redovisning (prop. nr 131, statsutsk. utlåt, nr 164)

— äska medel under särskilt anslag (se punkten [4] i det följande).

Under posten till inköp och underhåll av automobiler har för innevarande

budgetår beräknats medel för bl. a. inköp av en ny bil. Då jag för nästa

budgetår kan tillstyrka anskaffning av endast en bil ytterligare, bör denna

post upptagas med oförändrat belopp.

Vad beträffar posterna till utspisning, till hälso- och sjukvård samt till

undervisning och fritidssysselsättning vill jag förorda en höjning med resp.

300 000 kronor, 100 000 kronor och 10 000 kronor.

Fångvårdsstyrelsens framställning om ökad medelsanvisning till utbildning

av personal kan jag icke tillstyrka.

Posten till diverse utgifter föreslås nedräknad med 8 000 kronor och posten

till tjänstedräkt åt befattningshavare höjd med 10 000 kronor.

Till omkostnader för permitterade, frigivna och utskrivna torde böra beräknas

oförändrat belopp.

I detta sammanhang vill jag erinra om att strafflagberedningen den 21

december 1954 avgivit en framställning angående omedelbara åtgärder till

förbättrande av eftervården efter frigivning och utskrivning från fångvårdsanstalt.

I framställningen, som varit föremål för remissbehandling, föreslås

bl. a. höjning av nuvarande arbetspremiers belopp, omprövning av grunderna

för arbetsinkomstens fördelning i besparade och disponibla medel samt

utvidgning av hjälpen med klädesutrustning m. in. Då erforderliga utredningar

ännu icke avslutats, är jag icke beredd att nu taga upp strafflagberedningens

framställning till behandling. Med hänsyn till den diskussion,

som förekommit i ämnet, vill jag framhålla följande rörande de redan nu

gällande bestämmelserna.

Enligt 71 § 2 stycket verkställighetslagen gäller att vid den intagnes frigivning

må, i händelse han saknar andra tillgängliga medel, enligt fångvårdsstyrelsens

bestämmande av hans besparade medel anvisas främst skäligt

belopp för hans uppehälle under den närmaste tiden samt därnäst vad

som åtgår till hans nödiga beklädnad. I vad mån den frigivne får bekosta

kläder av sina besparade medel blir enligt detta stadgande beroende på hur

man tolkar uttrycket »skäligt belopp för hans uppehälle under den närmaste

tiden». Vid lagens tillkomst synes något uttalande härom icke ha gjorts. Uppenbarligen

måste emellertid innebörden av bestämmelsen vara den, att

den frigivne skall ha möjlighet att komma igång med ett förvärvsarbete.

Som allmän regel bör alltså de besparade medlen i första hand tagas i anspråk

för vad som åtgår till nödvändigt uppehälle åt honom och hans tamilj

under tiden, till dess han kan påräkna en utbetalning av arbetsinkomst.

Beträffande beskaffenheten av de kläder, som utlämnas till de frigivna

och bekostas av anslaget, bär iakttagas att dessa är ändamålsenliga

med hänsyn till årstid och till den frigivnes förhållanden. Det bör icke få

förekomma, att kläderna och annan utrustning har en sadan enhetlig prägel

att den som känner förhållandena kan på den frigivnes utrustning se, att

han nyligen kommit från fångvårdsanstalt. Inom rimliga gränser bör den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

frigivnes egna önskemål beträffande klädernas modell, utförande in. in. tillgodoses.

Anslaget bestämmes i enlighet med vad jag anfört till (7 313 100 + 57 000

140 000 -f 28 000 — 47 000 + 80 000 + 300 000 -f- 100 000 + 10 000 _

8 000 -J- 10 000) 7 703 100 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Fångvårdsanstalterna: Omkostnader för budgetåret

1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 7 703 100 kronor.

[3] 5. Fångvårdsanstalterna: Maskin- och verktygsutrustning m. m. Under

de senaste budgetåren har — utöver medel som disponerats av arbetsdriftens

inkomster — särskilda reservationsanslag beviljats till maskin- och

verktygsutrustning in. m. för nya eller ombyggda verkstäder vid vissa anstalter.

Av det för innevarande budgetår anvisade beloppet, 600 000 kronor,

har 150 000 kronor beräknats för sådan komplettering av maskinutrustningen

vid olika verkstäder, som sammanhänger med den löpande tekniska

översynen och rationaliseringen, och 15 000 kronor för inköp av en

bil. Återstående belopp, 435 000 kronor, har avsetts för utrustning helt eller

delvis av ny- eller ombyggda verkstäder vid anstalterna å Långholmen, i

Malmö, å Tygelsjö, å Ödevata, å Orretorp samt å ytterligare en koloni (den

under år 1954 inrättade kolonien Vångdalen). Hela utrustningskostnaden

för verkstäderna vid nu angivna sex anstalter beräknades till 698 000 kronor.

Begränsningen av medelsanvisningen för budgetåret 1954/55 skedde

med hänsyn till att samtliga ifrågavarande byggnadsarbeten beräknades

knappast kunna bli slutförda under detta budgetår.

Fångvårdsstyrelsen (skr. 12/8 1954) hemställer om anslag å ytterligare

805 000 kronor.

Med hänvisning till vad som förekommit vid beviljandet av anslaget för

innevarande budgetar yrkar styrelsen sålunda, att för den återstående maskinutrustningen

m. in. till verkstäder vid berörda anstalter måtte anvisas

(698 000 — 435 000) 263 000 kronor.

Under erinran att styrelsen i särskild framställning begärt anslag under

kaphalbudgeten för om- och tillbyggnad av arbetslokaler vid anstalterna i

Härnösand och å Härianda samt till nybyggnad av arbetslokaler vid kolonierna

Åby och Singeshult yrkas vidare ett belopp av 346 000 kronor för

maskinutrustning m. m. till verkstäder vid dessa anstalter med följande

fördelning:

snickeriverkstad i Härnösand .............

snickeri- och mekanisk verkstad å Härianda

mekanisk verkstad vid Åby ...............

snickeriverkstad vid Singeshult ............

32 000

146 000

115 000

53 000

Summa kronor 346 000

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

Särskilda medel erfordras även för budgetåret 1955/56 till anskaffande av

bilar för arbetsdriftens räkning, närmast för skogs- och vägarbetets behov.

Anskaffningen bör avse personbussar med ett platsantal av omkring 20. Särskilt

i fråga om sådana större slutna anstalter, vid vilka skogsarbete o. d.

förekommer såsom komplettering till verkstadsarbetet, har det visat sig tidsbesparande

och ändamålsenligt att anskaffa större vagnar än tidigare. Kostnaden

för en sådan personbuss beräknas genomsnittligt till 23 000 kronor.

För nästa budgetår bör för inköp av två dylika vagnar anvisas 46 000 kronor.

Slutligen föreslår styrelsen att, liksom skett för budgetåren 1953/54 och

1954/55, ett belopp av 150 000 kronor beräknas för nyanskaffning av maskinutrustning

i samband med arbetsdriftens utbyggnad och rationalisering.

De under anslaget för nästa budgetår erforderliga medlen uppgår sålunda

till (263 000 + 346 000 -f 46 000 + 150 000) 805 000 kronor.

Departementschefen

I enlighet med fångvårdsstyrelsens förslag bör för fullständigande av utrustningen

vid vissa nya eller omändrade verkstäder vid anstalterna å Långholmen,

i Malmö, å Tygelsjö, å Ödevata, å Orretorp och å Vångdalen — vilka

samtliga verkstäder beräknas vara byggnadsmässigt färdiga under nästa

budgetår — anvisas tillhopa 263 000 kronor.

Då anslag för ny- och ombyggnad av arbetslokaler vid anstalterna i

Härnösand och å Härianda samt kolonien Åby icke upptages på nästa budgetårs

kapitalbudget, bortfaller frågan om utrustning av dessa anstalter.

Däremot bör, såsom fångvårdsstyrelsen föreslagit, för maskinutrustning

m. m. till snickeriverkstad vid kolonien Singeshult beviljas 53 000 kronor.

Förslaget om anskaffande av bilar för arbetsdriftens räkning biträder jag

såtillvida att jag föreslår, att 23 000 kronor beviljas för inköp av en personbuss.

Liksom under föregående budgetår bör under anslaget beräknas ett belopp

av 150 000 kronor för sådana behov av komplettering av maskinutrustningar

vid olika verkstäder, som sammanhänger med den löpande tekniska

översynen och rationaliseringen.

I enlighet med det anförda bör anslaget för nästa budgetår bestämmas till

(263 000 + 53 000 + 23 000 + 150 000) 489 000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Fångvårdsanstalterna: Maskin- och verktygsutrustning

in. in. för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag

av 489 000 kronor.

[4] 6. Fångvårdsanstalterna: Engångsanskaffning av inventarier m. m.

I gällande riksstat har upptagits ett reservationsanslag å 150 000 kronor

till inventarier m. in. för fångkolonier. Beloppet är avsett för utrustning av

vissa planerade kolonier.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

Fångvårdsstyrelsen (skr. 12/8 1954) hemställer om nytt anslag å 50 000

kronor för liknande ändamål. Till motivering härav åberopas följande. I särskild

skrivelse begär styrelsen anslag under kapitalbudgeten för förvärv av

de egendomar, varå kolonierna Tenhult och Mäshult är belägna. Härvid är

det erforderligt, att anslag beviljas jämväl å driftbudgeten till viss inventarieutrustning

vid nämnda båda kolonier. Vad beträffar Tenhult torde det

erforderliga beloppet kunna begränsas till 10 000 kronor. Beträffande Mäshult

är att märka dels att fångvården jämlikt köpeavtalet förbinder sig att

inlösa jordbruks- och andra inventarier för ett belopp av cirka 14 000 kronor

och dels att de nuvarande inventarierna, sedan kolonien varit i verksamhet

under cirka 15 år, blivit i hög grad förslitna.

Departementschefen

Under punkten [7] i det följande föreslår jag, att anslag anvisas under

kapitalbudgeten för förvärv av bl. a. kolonierna Tenhult och Mäshult. Vid

bifall häi till bör medel anvisas även till inköp av vissa inventayier. För

Tenhult torde härvid i enlighet med fångvårdsstyrelsens förslag böra beräknas

10 000 kronor, medan för Mäshult medelsanvisningen synes kunna bestämmas

till 30 000 kronor.

Under åberopande av vad under punkterna [1] och [2] anförts bör därjämte

för engångsanskaffning av inventarier in. in. anvisas dels såvitt angår

Skenäs, Färjestaden och tre nya kolonier tillhopa 200 000 kronor, dels ock

i vad avser fångvårdsanstalterna i allmänhet 25 000 kronor.

Då samtliga nu berörda utgiftsändamål lämpligen bör sammanföras under

ett gemensamt anslag, föreslås viss jämkning av hittillsvarande anslagsbenämning.

Vid utgången av innevarande budgetår förefintlig reservation å det

i gällande riksstat upptagna reservationsanslaget till Fångvårdsanstalterna:

In\entai ier m. m. för fångkolonier bör vid bifall till förslaget överföras till

nu förevarande anslag.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Fångvårdsanstalterna: Engångsanskaffning av inventarier

in. m. för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag

av 265 000 kronor.

[5] 9. Ersättning för vård av fångar på anstalter, som ej tillhöra fångvården,

m. m.

Anslag Nettoutgift

1953/54 ......................... 50 600 52 900

1954/55 (statsliggaren s. 143)..... 56 000

1955/56 förslag ................. 56 000

Anslaget har för innevarande budgetår bestämts med hänsyn till att från

detsamma skall bestridas dels kostnader för vård av personer, som ådömts

ungdomsfängelse, å det av föreningen Skyddsvärnet i Stockholm dispone
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj. ts proposition nr 140

rade Björkaheramet, dels ock avgifter för inackordering i enskilda hem av

sådana personer. Därvid har medelsbehovet för Björkahemmet, i samband

med höjning av ersättningsbeloppen, beräknats till 51 000 kronor, medan

för inackorderingsavgifter liksom tidigare beräknats 5 000 kronor.

I enlighet med förslag av fångvårdsstyrelsen (skr. 12/8 1954) torde anslaget

böra upptagas med oförändrat belopp.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Ersättning för vård av fångar på anstalter, som

ej tillhöra fångvården, m. m. för budgetåret 1955/56 anvisa

ett förslagsanslag av 56 000 kronor.

[6] 9 a. Inlösen av vissa byggnader å kronojord m. m.

Under åberopande av vad under punkten [1] anförts hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Inlösen av vissa byggnader å kronojord m. m. för

budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag av 187 500

kronor.

Kapitalbudgeten

Statens affärsverksfonder

E. Domänverket

I skrivelser den 10 och den 19 augusti 1954 har fångvårdsstyrelsen hemställt

om anvisande av anslag under förevarande fond å dels 205 200 kronor

till förvärv av fångkolonier, dels 167 000 kronor till nybyggnad av ekonomibyggnader

vid fångvårdsanstalter och dels 65 000 kronor till ombyggnad av

personalbostadshus vid kolonien Orretorp. Med hänsyn till nödvändigheten

att begränsa de offentliga investeringarna kan jag här upptaga endast fragan

om anslag till förvärv av fångkolonier.

[7] Förvärv av fångkolonier

För inköp av nya kolonier har investeringsanslag anvisats av 1945 och 1947

års riksdagar, vilka anslag i budgetredovisningen sammanförts till ett anslag.

Av detta återstod vid ingången av budgetåret 1952/53 odisponerat i runt

tal 237 000 kronor. För budgetåret 1953/54 anvisade riksdagen ytterligare

338 000 kronor, som tillsammans med nyssnämnda odisponerade belopp

skulle täcka kostnaderna för inköp av två kolonier, var och en för 50 intagna,

samt av egendomen ödevata, som arrenderats av fångvården. 1954 års

riksdag har slutligen beviljat medel, 500 000 kronor, för anskaffande av

ännu en 50-mannakoloni och en koloni med omkring 15 platser, avsedd för

anstalten i Västerås.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

Fångvårdsstyrelsen (skr. 10/8, 20/11, 26/11 1954) anser nödvändigt, alt

anslag jämväl för budgetåret 1955/56 beviljas till förvärv av fångkolonier.

Två av de koloniegendomar, som styrelsen för närvarande arrenderar, har

nämligen visat sig så väl lämpade för koloniändamål, att de bör av statsverket

förvärvas. Detta gäller Mäshult, beläget tre mil från Varberg, vilken

egendom styrelsen sedan år 1939 arrenderar av Hallands läns landsting, samt

den nära Jönköping belägna egendomen Spexeryd l4, som styrelsen sedan

ar 1953 arrenderar av konfektionsaktiebolaget Junex och varå kolonien Tenhult

anordnats. Enligt avtal, som träffats med fastighetsägarna under förutsättning

av Ivungl. Maj:ts godkännande, skulle Mäshult förvärvas för

125 000 kronor och Spexeryd, efter tillägg av ett mindre, angränsande jordområde

om 10 000 m2 som behövs för egendomens skötsel, för 80 200 kronor.

Vad beträffar Mäshult vill ägaren nu sälja egendomen och reflekterar icke

på foi tsatt utarrendering. Om Mäshult skall användas såsom permanent koloni,

kräves bl. a. vissa ändrings- och förbättringsarbeten beträffande befintliga

byggnader. För sådant ändamål yrkar styrelsen i annat sammanhang

ett anslag å 203 000 kronor. Med ett platsantal av 35 kommer kostnaden per

plats likväl att understiga 10 000 kronor.

Kolonien Tenhult kan giva plats åt 30 intagna.

Statskontoret har icke något att erinra mot bifall till fångvårdsstyrelsens

framställningar.

Departementschefen

Vad angår dispositionen av de av 1953 och 1954 års riksdagar anvisade

medlen till förvärv av fångkolonier vill jag erinra, att inköp skett av kolonien

ödevata och en av de avsedda 50-mannakolonierna (Vångdalen). Vidare

har förslag framlagts av fångvårdsstyrelsen om förvärv av vissa egendomar

för anordnande av de återstående båda 50-mannakolonierna; dessa

framställningar är för närvarande föremål för Kungl. Maj :ts prövning. Så80111

jag förut anfört (s. 99) har en koloni under hösten tillkommit på egendomen

Lingatan.

Det antal öppenvårdsplatser, som finnes vid kolonierna Mäshult och Tenhult,

är oumbärligt. Med hänsyn härtill och till ifrågavarande egendomars

lämplighet för koloniändamål är det angeläget, att fångvården i fortsättningen

kan obehindrat förfoga över desamma. Jag tillstyrker fördenskull fångvårdsstyrelsens

förslag om inköp av berörda fastigheter. I samband därmed torde

även det av styrelsen omnämnda, intill egendomen Spexeryd gränsande området

om 10 000 m2 böra förvärvas. Mot de angivna köpeskillingarna, sammanlagt

205 200 kronor, synes intet vara att erinra.

Under åberopande av vad jag under punkten [1] anfört föreslås härjämte,

att för förvärv av fastigheten Färjestaden samt ytterligare tre nya kolonier

beräknas tillhopa 750 000 kronor.

I enlighet med det anförda bör under förevarande punkt anvisas sammanlagt

(205 200 + 750 000) 955 200 kronor eller i runt tal 955 000 kronor.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela erforderliga bestäm
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr HO 141

melser angående redovisning av de nyförvärvade egendomarna under vederbörliga

fonder.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Förvärv av fångkolonier för budgetåret 1955/56

anvisa ett investeringsanslag av 955 000 kronor.

Statens allmänna fastighetsfond

[8] Vissa byggnadsarbeten för fångvården

Å kapitalbudgeten för innevarande budgetår har under statens allmänna

fastighetsfond anvisats följande investeringsanslag för fångvårdsändamål,

nämligen till

Ombyggnadsarbeten vid äldre fångvårdsanstalter .............. 500 000

Om- och tillbyggnad av arbetslokaler vid fångvårdsanstalter in. in. 412 000

Nybyggnad av arbetslokaler vid fångvårdsanstalter in. in....... 610 000

Nybyggnad av personalbostäder vid fångvårdsanstalter in. in..... S00 000

Utbyggnad av fångvårdsanstalten på Hall . ..................... 1 200 000

Fångvårdsstyrelsen (skr. 18/8 1954) hemställer, att medel måtte för bud
-

getåret 1955/56 anvisas för följande ändamål:

Ombyggnadsarbeten vid företrädesvis äldre fångvårdsanstalter . . 500 000

Iståndsättande av nyförvärvade kolonier...................... 603 000

Om- och tillbyggnad av arbetslokaler vid fångvårdsanstalterna i

Härnösand (228 000) och å Härianda (263 000) .............. 491 000

Verkstadsbyggnad vid kolonien Singeshult .................. 110 000

Verkstadsbyggnad vid kolonien Åby.......................... 162 000

Verkstadsbyggnad vid kolonien Mäshult...................... 112 000

Personalbostäder........................................... 712 000

Summa kronor 2 690 000

Det äskade anslaget å 500 000 kronor till ombyggnadsarbeten bör icke

såsom hittills begränsas till att avse endast äldre anstalter — behov av ändringsarbeten

kan givetvis föreligga vid alla anstalter, oavsett deras ålder —

och det bör dessutom kunna få användas även till nybyggnadsarbeten av

mindre omfattning t. ex. garage för tjänstebilar.

Vad beträffar yrkandet om medel för iståndsättande av nyförvärvade kolonier

vill styrelsen framhålla, att av de egendomar, som fångvården sedan

år 1946 förvärvat för koloniändamål, icke någon enda redan från början

haft ett byggnadsbestånd av sådan storlek och sammansättning, att det täckt

det föreliggande behovet. Tämligen genomgripande ändringsarbeten har måst

vidtagas för att göra förläggnings- och fritidsutrymmena lämpade för det

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj.ts proposition nr l''iO

nya ändamålet. I allmänhet har verkstadslokaler saknats helt och hållet.

Där sådana funnits, har de varit otillräckliga för fångvårdens behov, och

detsamma har gällt i fråga om personalbostäder. Den omständigheten att

medel till dylika nödvändiga om- och tillbyggnadsarbeten icke funnits tillgängliga

redan från starten har medfört, att det tagit avsevärd tid, innan

verksamheten kommit igång i avsedd utsträckning och platstillskottet vid

de nya kolonierna kunnat till fullo utnyttjas. Om man vill undvika dylika

olägenheter, bör samtidigt med att dispositionsbeslut meddelas beträffande

anslag till förvärv av fångkolonier medel ställas till förfogande för erforderliga

ändrings- och ombyggnadsarbeten. Av de för budgetåren 1953/54

och 1954/55 till förvärv av fångkolonier anvisade medlen, 338 000 resp.

oOO 000 kronor, återstår för närvarande outnyttjat sammanlagt 732 973 kronor

till inköp av dels två 50-mannakolonier för vanligt fångförvar, dels en

tö-inannakoloni till fångvårdsanstalten i Västerås. Då alla tre kolonierna

iorutsättes komma att förvärvas inom det närmaste året, bör anslag för

ändrings- och kompletteringsarbeten beräknas för budgetåret 1955/56. Det

är givetvis vanskligt att bedöma medelsbehovet, innan man känner byggnadsbeståndet

vid egendomarna i fråga. Med stöd av de senaste årens* erfarenheter

synes man dock vara berättigad utgå från det antagandet, att

yårdplatskostnaden vid en fullt utbyggd anläggning ligger vid omkring

10 000 kronor, exklusive kostnaden för verkstäder och oftast också familjebostader.

I enlighet härmed skulle totalkostnaden för tre kolonier med inalles

115 platser kunna uppskattas till 1 150 000 kronor. Då det till förvärv

av egendomarna disponibla beloppet såsom nämnts uppgår till 732 973

kronor, erfordras således ytterligare ca 400 000 kronor för egendomarnas

istandsattande, vilket belopp bör äskas för 1955/56. Närmare bestämmelser

angående anslagets disposition torde böra meddelas av Kungl. Maj :t. Medel

för nybyggnadsändamål — verkstäder, personalbostäder in. m. — begäres i

annat sammanhang.

I särskild skrivelse har styrelsen hemställt, att medel äskas för budgetaret

1955/56 till förvärv av bl. a. egendomen Mäshult, vilken för närvarande

arrenderas. Mäshult har disponerats av fångvården sedan år 1939.

Under hela denna tid har inga större ändrings- eller förbättringsarbeten vidtagits,

och särskilt huvudbyggnaden är därför i behov av en genomgripande

restaurering. Dessutom erfordras iordningställande av bastu, komplettering

av vattenledningen samt iordningställande av tvättstuga och badrum m. in.

i personalbostadshuset. Moderniseringen av huvudbyggnaden avses omfatta

bl. a. uppdelning av de mycket stora bostadsrummen, som från den tid anstalten

var skyddshem bibehållit karaktären av sovsalar, i mindre rum för

två å tre intagna, renovering av köket och anskaffande av modern köksutrustning,

anordnande av självservering i matsalen, inredande av nya expeditioner,

utbyte av samtliga fönster, omläggning av värmeledningssystemet,

anordnande av nya toalettrum m. m. samt omläggning av elinstallationen.

Kostnaderna för nämnda iståndsättningsarbeten har av styrelsens

arkitekt beräknats till sammanlagt 203 000 kronor. Då anstalten efter om
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

byggnaden får 35 platser, kommer platskostnaden, inklusive förvärvskostnaden

å 125 000 kronor, att bli i runt tal 9 400 kronor. I detta belopp är ej

inräknade kostnaderna för verkstad och för andra än redan befintliga personalbostäder.

Styrelsen har vid sina beräkningar utgått från att förläggnings- och verkstadsbyggnader

o. d. vid nyförvärvade kolonier komma att överföras från

statens domäners fond till statens allmänna fastighetsfond.

Vid kolonien Singeshult föreligger behov av komplettering av den nuvarande

arbetsdriften med verkstadsarbete. Kolonien, som har 35 platser, har

för sysselsättning av de intagna tillgång till i huvudsak endast jordbruksoch

skogsarbete. Egendomen omfattar 49 ha åker, 36 ha betesmark och 30

ha skog. I 1951 års fångvårdsutrednings betänkande angående räjongplan

för fångvården föreslogs, att en betongfabrik skulle organiseras vid kolonien,

därest ett på egendomen befintligt grustag visade sig ha sådan sammansättning,

att det kunde utnyttjas för ändamålet. Enligt vad som vid hittills

utförda provundersökningar framkommit, synes gruset icke vara av

lämplig beskaffenhet. Styrelsen har därför ansett sig icke kunna längre

uppskjuta ett förslag till utbyggnad av driften. Styrelsen föreslår, att en

snickeriverkstad med omkring tio arbetsplatser under en yrkesmästare inrättas

vid kolonien. Styrelsens arkitekt, som utarbetat förslag till verkstadsbyggnad

för snickeri, har beräknat kostnaderna för densamma till 110 000

kronor. En yrkesmästartjänst erfordras. Samtidigt kan antalet arbetsledare

i jordbruket minskas med en.

Fångvårdsstyrelsen erinrar om att styrelsen i sin framställning om anslag

för budgetåret 1954/55 framlagt en fler årsplan rörande förbättring av

bostadsbeståndet vid fångkolonierna. Styrelsen beräknade därvid, att behovet

kunde angivas till omkring 30 familjebostäder och ett antal enkelrum.

Efter förslag av Kungl. Maj :t anvisade riksdagen för innevarande budgetår

medel till nybyggnad av personalbostäder vid bl. a. kolonier i den omfattning

styrelsen föreslagit, d. v. s. till sex familjebostäder och sex enkelrum.

Utplaceringen av bostäderna på de olika kolonierna skulle bestämmas

av Kungl. Maj :t efter förslag av fångvårdsstyrelsen. Under hänvisning till

nämnda flerårsplan föreslår fångvårdsstyrelsen, att medel äskas för nästa

budgetår till nybyggnad vid kolonier av åtta familjebostäder om tre rum och

kök samt fyra enkelrum till en sammanlagd kostnad av 712 000 kronor.

Beträffande motiveringen till styrelsens övriga yrkanden torde få hänvisas

till handlingarna i ärendet.

Byggnadsstyrelsen anser, att dispositionen av det för ombyggnadsarbeten

vid företrädesvis äldre fångvårdsanstalter äskade, ej specificerade anslaget

bör bli beroende av den generalplan för dessa anstalters om- och utbyggnad

som enligt Kungl. Maj :ts uppdrag för närvarande utföres av styrelsen i samråd

med fångvårdsstyrelsen.

Vad beträffar de övriga framlagda enskilda förslagen, har byggnadsstyrelsen

funnit, att desamma kan i huvudsak godtagas. De föreslagna verkstäderna

vid kolonierna Åby, Singeshult och Mäshult har planerats att ut
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

föras i träkonstruktion. På grund av eldfaran i dylika verkstäder bör vidare

utredas, huruvida icke dessa byggnader skall kunna uppföras för ungefär

samma kostnad med tillämpning av standardiserade betong- eller siporexelement.

byggnadsstyrelsen på grund av den korta remisstiden icke hunnit besiktiga

de olika platserna för de planerade byggnadsföretagen, föreligger

s^righeter för styrelsen att på grundval av det föreliggande ritningsmaterialet

med säkerhet bedöma kostnaderna för byggnadsföretagens genomförande.

Styrelsen har emellertid rent överslagsmässigt funnit de angivna

kostnaderna skäliga.

Departementschefen

Vid bifall till vad jag i det föregående under punkten [1] förordat i fråga

om utförande av vissa byggnadsföretag bör för budgetåret 1955/56 medel anvisas

för följande ändamål:

Om- och nybyggnadsarbeten vid ungdomsanstalten Skenäs...... 1 500 000

Utbyggnad av säkerhetsanstalten på Hall.................... 400 000

Två sidoanstalter till säkerhetsanstalten på Hall.............. 1 700 000

Summa kronor 3 600 000

Med hänsyn till att en betydande reservation beräknas uppkomma å det

för innevarande budgetår anvisade investeringsanslaget till Ombyggnadsai

beten vid äldre fångvårdsanstalter och i avvaktan på den generalplan för

sådana arbeten som utarbetas av byggnadsstyrelsen och fångvårdsstyrelsen,

synes ytterligare medel för sådant ändamål icke nu böra beräknas. Därest

riksdagen icke framställer erinran häremot, bör dock hinder icke möta att

anlita ifi ågavarande anslag även för om- och tillbyggnadsarbeten vid nyare

anstalter, där arbetena är av den mindre omfattning att de icke påverkar

fastighetsvärdet.

Vad beträffar fångvårdsstyrelsens Övriga anslagsäskanden vill jag här

upptaga de anslagsfrågor som avser iståndsättande av nyförvärvade kolonier

samt uppförande av verkstadsbyggnad vid kolonien Singeshult och personalbostäder.

Såsom fångvårdsstyrelsen framhållit, kräves i regel vid förvärv av fångkolonier

vissa om- och tillbyggnadsarbeten för att kolonierna skall kunna

effektivt utnyttjas. Det måste därför anses angeläget, att medel står till

förfogande för utförande av sådana arbeten. Jag vill därför tillstyrka att för

ändamålet beräknas ett belopp av 400 000 kronor. Det torde få ankomma på

Kungl. Maj .t att meddela närmare bestämmelser om dispositionen av dessa

medel.

För att bereda de å kolonien Singeshult intagna tillfredsställande sysselsättningsmöjligheter

bör den nuvarande arbetsdriften vid kolonien (jordbruks-

och skogsarbete) kompletteras med verkstadsdrift. Jag biträder fångvårdsstyrelsens

förslag om anvisande av 110 000 kronor för uppförande vid

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

denna koloni av en verkstadsbyggnad för snickeri. Vad gäller valet av byggnadskonstruktion

torde av byggnadsstyrelsen framställd erinran böra beaktas.

Bostadssituationen för fångvårdens personal är på flera håll mycket otillfredsställande.

För att åstadkomma en förbättring i detta hänseende har för

innevarande budgetår anvisats ett investeringsanslag av 800 000 kronor för

nybyggnad av personalbostäder m. in. Detta anslag har tagits i anspråk

för — förutom visst bostadsbygge vid Håga sjukhus — anordnande av två

lägenheter och två enkelrum vid envar av kolonierna Skogsgard och Sörbyn

samt en lägenhet och ett enkelrum vid envar av kolonierna Tygelsjö och

Ödevata. Då en ytterligare utökning av bostadsbeståndet vid fångkolonier

är angelägen, tillstyrker jag, att även för nästa budgetår medel beräknas för

sådant ändamål med 375 000 kronor. Genom användande av fabrikstillverkade

byggnader synes möjligt att härför anordna fem familjebostäder om tre

rum och kök jämte några enkelrum. Utplaceringen av bostäderna på olika

kolonier torde få bestämmas av Kungl. Maj :t efter förslag av fångvårdsstyrelsen.

Såsom i det föregående under punkten [1] berörts har Kungl. Maj :t genom

beslut den 22 oktober 1954 förordnat, att den kronan tillhöriga egendomen

Lingatan i Stångenäs kommun skulle överföras till fångvårdsstyrelsens

förvaltning samt att å egendomen skulle vara anordnad en koloni

för vanligt fångförvar. Därvid förutsattes att vid den nyupprättade kolonien

skulle uppföras en enklare verkstadsbyggnad för en kostnad av högst 80 000

kronor. Jag föreslår, att medel här beräknas för att täcka denna kostnad.

Sammanlagda medelsbehovet för nu angivna arbeten skulle alltså uppgå

till (3 600 000 + 400 000 + 110 000 + 375 000 ~f- 80 000) 4 565 000 kronor.

För att i fortsättningen åstadkomma en bättre överblick än hittills över

investeringsverksamhetens omfattning vid fångvården, förordar jag, att sådana

kapitalinvesteringar, varom här är fråga, sammanföres under ett gemensamt

anslag, benämnt Vissa byggnadsarbeten vid fångvården. I anslutning

härtill bör vid utgången av innevarande budgetår förefintliga behållningar

å de i gällande riksstat uppförda investeringsanslagen till Utbyggnad

av fångvård sanstalten å Hall, till Om- och tillbyggnad av arbetslokaler vid

fångvårdsanstalter in. in., till Nybyggnad av arbetslokaler vid fångvårdsanstalter

m. in. samt till Nybyggnad av personalbostäder vid fångvårdsanstalter

in. in. vid bifall till förslaget överföras till det nya anslaget.

I det angivna syftet bör vidare vid medelsäskandena för kommande budgetår

framläggas förslag till investeringsplan innehållande uppgifter rörande

beräknad medelsförbrukning för varje enskilt byggnadsföretag, som godkänts

av riksdagen. Beträffande nya företag, som föreslås upptagna i planen,

bör liksom hittills erforderliga redogörelser lämnas. Med avseende å den föreslagna

medelsanvisningen torde få gälla, att den i det föregående angivna

fördelningen icke skall vara i detalj bindande för medlens disposition. I

den mån så med hänsyn till sättet för byggnadsarbetenas rationella bedri
10

Bihang till riksdagens protokoll 195!i. 1 samt. Nr Ilo

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

vande eller eljest ur ekonomiska synpunkter kan finnas lämpligt torde enligt

Kungl. Maj :ts bestämmande en ökning av beräknad medelsdisposition för

visst, av riksdagen godkänt ändamål kunna ske under förutsättning dels att

medel finnes disponibla under anslaget och dels att den av statsmakterna

godkända kostnadsramen för ändamålet i fråga icke överskrides.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Vissa byggnadsarbeten för fångvården för budgetåret

1955/56 anvisa ett investeringsanslag av 4 565 000

kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt

bifaller Hans Maj :t Konungen samt förordnar, att proposition,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Fischier

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

147

Bilaga A

Prognos för antalet brottslingar i olika åldersgruppper, som åren

1960, 1965 och 1970 komma att dömas till ovillkorligt

frihetsberövande eller erhålla villkorlig dom

Nedanstående beräkning är baserad på en prognos för befolkningsutvecklingen,

som publicerats i Statistisk tidskrift (1955 nr 1 s. 76 f.). Vissa kompletterande

räkningar ha gjorts för att möjliggöra en fördelning av siffrorna

för åldrarna 15—25 år, som i prognosen lämnas för två femår sgrupper, på

de tre grupper, som användas i brottslingsstatistiken, dvs. 15—17, 18—20

och 21—24 år. Någon undersökning av åldersgruppen 15—17 år har icke

gjorts, emedan det är omöjligt att förutse den inverkan lagen den 30/12 1952

med vissa bestämmelser om påföljd för brott av underårig, som trätt i kraft

den 1/7 1954, kommer att få. På grund av att brottslighetssiffrorna för kvinnor

äro låga har undersökningen begränsats till att gälla män.

Eftersom den relativa brottsligheten (dvs. antalet dömda på 100 000 av

motsvarande medelfolkmängd) är mycket olika i olika åldersgrupper, kommer

befolkningsutvecklingen, som för relativt korta tidsperioder kan förutsägas

med ganska god säkerhet, att medföra betydelsefulla ändringar i antalet

dömda inom olika åldersgrupper även om den relativa brottsligheten

antages konstant.

1. Ovillkorligt frihetsberövande

Antalet år 1952 till ovillkorligt frihetsberövande (straffarbete, fängelse,

ungdomsfängelse, förvaring, internering) dömda män på 100 000 av motsvarande

folkmängd den 31/12 1952 (denna måste användas i stället för medelfolkmängden

enär befolkningsprognosen ger folkmängdssiffror för den 31/12

1960, 1965 och 1970) utgjorde:

Ålder

18—20 21—24 25-29 30-39 40—49 50—59 60-a>

382,6 614,9 486,7 364,2 204,3 97,0 14,4

Om man antager, att relativa antalet förblir oförändrat fram till år 1970,

kan man med hjälp av befolkningsprognosen beräkna absoluta antalet män,

som kommer att dömas till ovillkorligt frihetsberövande åren 1960, 1965 och

1970. Delta antal framgår av nedanstående tablå, där för jämförelsens skull

dessutom angivits motsvarande siffror för åren 1949—1952.

Alder 1949 1950 1 951 1952 1960 1965 1970

18—20 407 458 509 482 587 5*" 749 652

21—24 843 913 1 027 1 118 1 111 "P 1 432 1 542

25—29...... 906 983 1 156 1 233 1 024 Tf 11 103 1 449

30—39 1 237 1 237 1 652 2 009 1 815 1 598 1 577

40—49’".''. 673 621 909 1099 1 102 1 085 1 000

50—59 218 215 295 403 473 499 499

60_o) . . 40 42 53 73 84 93 102

Summa 4324 4 469 5 601 6 417 6 196 6 559 6 821

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

Anmärkningsvärd är den kraftiga ökningen i de yngsta åldersgrupperna

(18—20 och 21—24 år) samt dessutom minskningen av de äldre — antalet i

gruppen 30—eu skulle komma att sjunka från 3 584 år 1952 till 3 474 år

1960, 3 275 år 1965 och 3 178 år 1970.

Ovanstående beräkning har som nämnts gjorts med utgångspunkt från antagandet

att den relativa brottsligheten skulle vara konstant och lika med

den under år 1952 under den tidsperiod prognosen omfattade. Givetvis bli

resultaten annorlunda, om man utgår från andra antaganden. Såsom exempel

kan följande nämnas.

Man känner antalet under vartdera av åren 1949—1952 till ovillkorligt

frihetsberövande dömda på 100 000 av folkmängden vid slutet av året (se

nedanstående tablå).

18-20

21-24

25-29

1949 ..

.. 308,2

440,4

321,7

1950 ..

.. 349,4

491,5

365,1

1951 ..

.. 397,5

559,6

445,1

1952 ..

.. 382,6

614,9

486,7

30-39

40-49

50-59

60—(o

227,5

132,9

56,2

8,3

225,0

120,9

54,2

8,5

298,6

174,5

72,7

10,6

364,2

204,3

97,0

14,4

.. man utgår från det antagandet, att det relativa antalet brottslingar

aven i fortsättningen kommer att utvecklas på det sätt tablån visar, kan man

!lle.d„hjälP av den s- k- minsta kvadratmetoden beräkna följande siffror för

o r 1 OCH J

Ålder

På 100000 av folk-

Absoluta

mängden den 31/12 1960

antalet d

18-

-20..........

946

21-

-24..........

1968

25—

-29..........

2 000

30-

-39..........

3 678

40-

-49..........

2 227

50-

-59..........

994

60-

-Cd..........

175

Summa

11988

2. Villkorlig dom

*™ntalet män’ som ar 19^2 erhöll° villkorlig dom, utgjorde i relation till

100 000 av motsvarande folkmängd den 31/12 1952:

Ålder

18-20 [21-24 25-29 30-39 40-49 50-59 60-»

740,5 432,8 290,9 202,7 110,6 51,3 13,4

J ^ietta antaI antages oförändrat fram till år 1970, erhålles nedanstående

täblå, som visar antalet män, som kommer att erhålla villkorlig dom åren

1960, 1965 och 1970.

Ålder

1949

1950

1951

1952

1960

1965

1970

18—20.....

.. 798

792

921

933

1 136

1 450

1 262

21—24.....

.. 621

685

811

787

782

1 008

1 085

25—29.....

582

667

767

737

612

659

866

30—39.....

.. 663

866

1 160

1 118

1 010

890

878

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr HO H9

Ålder

1949

1950

1951

1952

1960

1965

1970

40—49......

332

425

584

595

596

588

541

50—59......

121

150

224

213

250

264

264

60—Cd......

39

43

83

68

78

86

95

Summa

3156

3 628

4 550

4 451

4 464

4 945

4 991

Om man å andra sidan antager att utvecklingen av den relativa brottsligheten

fortsätter fram till år 1960 på samma sätt som under tiden 1949—1952,

får man följande. _.

Antalet män, som under vartdera av åren 1949—1952 erhollo villkorlig

dom, satt i relation till 100 000 av folkmängden vid slutet av året, framgår

av nedanstående

tablå.

18-20

21—24

25—29

1949 ...

.. 604,3

324,4

206,7

1950 ...

.. 604,2

368,8

247,7

1951 ..

.. 719,3

441,9

295,3

1952 ..

.. 740,5

432,8

290,9

30—39

40-49

50-59

60—ro

121,9

65,6

31,2

8,0

157,5

82,7

37,8

8,7

209,7

112,1

55,2

16,6

202,7

110,6

51,3

13,4

Medelst minsta kvadratmetoden erhålles härur för år 1960.

Alder På 100 000 av folk- Absoluta

mängden den 31/12 1960 antalet dömda

18—20 ..................... 1 165 1 787

21—24...................... 770 1 391

25—29...................... 545 1 146

30—39...................... 453 2 258

40—49...................... 249 1343

50—59...................... 118 575

60—....................... 35 205

Summa 8 705

Som synes komma resultaten att skilja sig avsevärt, om olika antaganden

läggas till grund för prognosen. Vid bedömning av den troliga utvecklingen

torde kunna sägas, att mot antagandet, att den relativa brottsligheten skulle

förbli vid 1952 års nivå, tala dels de mycket höga brottslighetssiffror för

åldersgruppen 15—18, som erhållas fö,r åren 1951 och 1952, om hänsyn

tages till åtalseftergifterna, dels den fortgående ökningen i polisstatistiken av

antalet misstänkta personer i grupperna 15—18 år och under 15 år. Å andra

sidan förefaller en jämn ökning av den relativa brottsligheten under en så

lång tidsperiod som från 1949 till 1960 knappast trolig.

Framhållas må emellertid att ett gemensamt drag hos de båda prognoserna

är en avsevärd ökning av antalet dömda i åldersgrupperna 18—20 år och

21—24 år. Denna ökning undgås endast om den relativa brottsligheten inom

de båda åldersgrupperna skulle kraftigt sjunka.

Sven Rengbij

opaginerad Kontrollera mot PDF

ILULVE R.T r 6*.&t N D E L SI

Q CT

H D’0, 4 VAN* S fUNUTH''

-8KP 8VSCNAD

15 ‘ K.&K.

16 '' Ten.AP I /hov- tvätt/

17 " SLUTEN fAVIL*]ONS

18 ■ OP»NA PAVILIONCUI.

t9 SÅCEN

SAKER HETSANSTALTEN A HALL

UT»yqcNAO

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungt. Mnj.ts proposition nr HO

151

Innehållsförteckning

1. Fångvårdsanstalterna: Avlöningar .................................... 2

Fångvårdsbyggnadsutredningens förslag angående anstalter för fångvårdens

ungdomsklientel.................................................. 3

Säkerhetsanstaltsutredningens förslag till vårdorganisation för förvarade och

internerade...................................................... 42

Fångvårdsbyggnadsutredningens förslag angående anstalter för förvarade och

internerade...................................................... 48

Övriga frågor...................................................... 89

Departementschefen ................................................ 110

2. Fångvårdsanstalterna: Omkostnader .................................. 129

3. Fångvårdsanstalterna: Maskin- och verktygsutrustning m. m............. 136

4. Fångvårdsanstalterna: Engångsanskaffning av inventarier m. m........... 137

5. Ersättning för vård av fångar på anstalter, som ej tillhöra fångvården, m. m. 138

6. Inlösen av vissa byggnader å kronojord m. m......................... 139

7. Förvärv av fångkolonier ............................................ 139

8. Vissa byggnadsarbeten för fångvården ................................ 141

Bilaga A. Statistisk utredning av aktuarien Sven Rengby.................. 147

Bilaga B. Schematisk skiss över Hall.................................... 150

660834. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1955:314 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående vissa anslag för budgetåret 1955/56 till regering a1 i texten
  2. SU 1955:142 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för budgetåret 1955/56 till fångvården m. m. jämte i ämnet väckt motion. s. 8 i texten