Angående vissa åtgärder för att främja rekryteringen till polisen m. m
1955-03-18 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1955:155, Angående vissa åtgärder för att främja rekryteringen till polisen m. m
Dokumentets text
'' Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1955 1
Nr 155
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder
för att främja rekryteringen till polisen m. m.; given
Stockholms slott den 18 mars 1955.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Hedlund
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att statsverket i särskild ordning skall stödja
rekryteringen till polisdistrikt med mindre än tio polismän och till vilka
statsbidrag utgår jämlikt 15 § 2 mom. polislagen. I detta syfte förordas att,
då polisrekryterna i dessa distrikt icke kan erhålla avlönad vikariatstjänst
inom något polisdistrikt, de skall få tjänstgöra vid statspolisen eller eljest
utan direkt anknytning till polisdistrikt. Deras avlöning skall härvid bekostas
av statsmedel. För ändamålet föreslås att ett särskilt förslagsanslag
om 390 000 kronor uppföres å riksstaten. Av nämnda belopp föreslås trefjärdedelar
skola avräknas mot automobilskattemedlen.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 155
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1955
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
18 mars 1955.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,
Lindström, Lange.
Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, finansoch
civildepartementen anför chefen för inrikesdepartementet, statsrådet
Hedlund.
Inom inrikesdepartementet har en utredning rörande polisens rekrytering
och behov av semester- och sjukvikarier samt rekryteringspersonalens
ekonomiska villkor företagits. Synpunkterna i frågan har sammanfattats
i en departementspromemoria, vilken varit föremål för remissbehandling.
Yttranden över promemorian har avgivits av länsstyrelserna i Stockholms,
Södermanlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län,
statskontoret, statspolisintendenten, styrelsen för statens polisskola, polisväsendets
organisationsnämnd samt svenska polisförbundet.
Länstyrelserna har bifogat yttranden från landsfogdarna i länen. Härutöver
har länsstyrelsen i Stockholms län inhämtat yttrande från länets avdelning
av föreningen Sveriges landsfiskaler samt länets polisförening.
Sedan beredningen inom departementet av hithörande spörsmål numera
avslutats, önskar jag till behandling upptaga frågan om vissa åtgärder för
att främja rekrgteringen till polisen.
Nuvarande ordning
I proposition nr 175 till 1954 års riksdag angående anslag till statens
polisskola för budgetåret 1954/55 m. m. framhölls, att den i propositionen
föreslagna kapacitetsökningen vid skolan syftade till att snarast få bort
den rådande utbildningsbalansen i konstapelsklassen och nå fram till ett
sådant tillstånd, att polisaspiranterna kunde komma in i konstapelsklassen,
så snart de i vederbörande polisdistrikt prövats tillräckligt för att ett omdöme
skulle kunna avges om deras lämplighet för fortsatt polisutbildning.
Normalt skulle prövotiden icke behöva överstiga två månader.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1955
Vidkommande de ekonomiska förmånerna under tiden före inträde i
konstapelsklassen må framhållas, att lön endast utgår till den, som anställts
å i personalstat upptagen lönegradsplacerad rekryteringstjänst. Sådana
tjänster finns som regel inrättade i polisdistrikt med över 10 000 invånare.
I övriga distrikt erhåller den, som har för avsikt att ägna sig åt
polismannabanan, ersättning endast om han som vikarie uppehåller tjänst
som är upptagen å den fastställda personalstaten. Då emellertid landsfogden
skall verka för att förordnande att på egen hand förrätta polistjänst
icke meddelas annan än den, som dessförinnan erhållit erforderlig grundläggande
kännedom om polistjänst, är vederbörandes möjligheter att erhålla
vikariat i viss mån begränsade.
Garantilån åt dem som genomgått polisskola kan endast om synnerliga
skäl därtill är avse även skulder, som hänför sig till praktikanttjänstgöring
före genomgången av polisskola.
Under genomgång av konstapelsklassen vid polisskolan erhåller elev, som
icke uppbär oavkortad lön, av statsmedel ett arvode om tio kronor per dag
samt resekostnadsersättning och traktamente för resor vid utbildningens
början och slut.
Efter genomgång av konstapelsklassen och före vinnande av fast anställning
gäller för polismannen i stort sett samma ekonomiska betingelser som
före genomgången av kursen, dock att han i större utsträckning kan erhålla
vikariatsförordnande.
Tidigare förslag
Frågan om polisens rekrytering och därmed sammanhängande ekonomiska
spörsmål har behandlats av ett flertal utredningar.
1939 års polisutredning föreslog en centraliserad polisrekrytering. Sökande
till polisen skulle antagas till poliselev. Eleven skulle undergå utbildning
i praktisk polistjänst under omkring ett år och därefter i konstapelsklass
vid polisskolan. Efter elevtidens slut skulle eleven antagas till
polisaspirant. Visst dagarvode skulle utgå under elevtiden och viss lön
under aspiranttiden.
Enligt 1948 års polisutredning borde polisaspirant efter genomgången
polisskola erhålla anställning som extra konstapel. Därest aspirant efter
utbildningen i polisskola icke omedelbart skulle vinna anställning i polisdistrikt,
borde han tillfälligtvis få tjänstgöra vid statspolisen. Därvid skulle
han erhålla ett lämpligt avvägt arvode, vilket skulle utgå av statsmedel.
Arvodet borde bestämmas så, att aspiranterna icke skulle frestas att alltför
länge kvarstanna vid statspolisen. Tjänstgöringstiden hos statspolisen
borde normalt icke överstiga omkring sex månader.
1948 års polisutbildningskommitté förordade bl. a., att aspirant efter
genomgången konstapelsutbildning genom förmedling av rekryterings
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1955
nämnd omedelbart skulle placeras för tjänstgöring i polisdistrikt. Ett mindre
antal av de utexaminerade aspiranterna skulle dock under en begränsad
tid avdelas som rörliga vikarier i länen och därvid vara förpliktade att
tjänstgöra på de platser i länet (eventuellt i grannlän), där de efter förekommande
behov kunde bliva insatta. De skulle tjänstgöra i första hand
såsom ersättare vid semester och sjukledighet för andra polismän (huvudsakligen
på landsbygden) och i andra hand som en förstärkning i särskilt
arbetstyngda distrikt. I den mån de icke kunde sysselsättas på detta sätt,
borde de biträda vid statspolisavdelningarna.
Föreliggande förslag jämte yttranden
Promemorian
I promemorian framhålles, att s. k. rekryteringstjänster bör finnas inrättade
i polisdistrikt, som är av den storleksordning, att polisstyrkan i
distriktet uppgår till minst tio polismän. I den mån sådana tjänster nu
saknas, bör landsfogdarna verka för deras inrättande.
Vad angår övriga distrikt har i promemorian redovisats det nuvarande
antalet polismän inom dessa distrikt samt nyrekryterings- och vikariebehovet
under de närmaste sex åren. Antalet polismän i de berörda distrikten
utgör f. n. icke fullt 2 100 och nyrekryteringsbehovet per år icke fullt
80. För vikariat vid semestrar m. m. skulle erfordras 348 man för år 1955.
Vid beräkningen av nyrekryteringsbehovet har hänsyn icke tagits till
vakanser på grund av dödsfall eller avgång av annan anledning än uppnådd
pensionsålder. Behovet är sålunda säkerligen något större än 80 man
per år. Vid bedömningen av vikariebehovet har förutsatts 30 dagars semester
för varje polisman samt förläggning av ledigheten till andra och tredje
kvartalen.
I promemorian framhålles, att statsverket i särskild ordning synes böra
stödja rekryteringen till distrikt med mindre än tio polismän och till vilka
statsbidrag utgår jämlikt 15 § 2 mom. polislagen. I detta syfte föreslås,
att för varje län inrättas ett antal ambulerande polisaspirantbefattningar,
avlönade av statsmedel. Aspiranterna skulle antagas i enlighet med centrala
anvisningar och förordnas av länsstyrelse utan fast placering. I avlöningshänseende
skulle de vara underkastade polislönereglementet. Beträffande
deras tjänstgöring och allmänna skyldigheter skulle vanliga bestämmelser
för polispersonal gälla. Aspiranterna skulle vidare vara förpliktade att dels
fullgöra den utbildningstjänstgöring och tjänstgöring i övrigt, som av landsfogden
föreskrives, dels ock åtaga sig vikariat som anvisas. I stor utsträckning
torde tjänstgöringen komma att förläggas till ordningsstatspolisen,
där dessa aspiranter skulle kunna lämna ett värdefullt biträde vid trafikövervakningen.
Med hänsyn till att aspiranterna skulle bli statligt anställda,
föreslås att deras beklädnad och utrustning (21 § 2 mom. polis
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1955
lönereglementet) ombesörjes centralt, förslagsvis genom statspolisen. De
skulle dock berättigas att under kortvariga vikariat å kommunala polismanstjänster
få använda vad de utfått av beklädnad och utrustning.
Vad angår frågan om storleken av en statlig aspirantkår framhålles i
promemorian, att rekryteringsbehovet i de olika länen visat sig skiftande.
Vidare betonas, att det ställer sig synnerligen svårt att riktigt avväga rekryterings-
och vikariebehov. Vid bestämmande av aspirantkaderns storlek
bör man lämpligen utgå från vikariebehovet, varvid man emellertid torde
få förutsätta, att befattningshavarna även i de mindre poliskårerna alltjämt
i viss utsträckning skall vikariera för varandra. Med denna utgångspunkt
och då, i avbidan på närmare erfarenhet av det nya systemet, försiktighet
bör iakttagas vid bestämmandet av den gemensamma aspirantkårens
numerär, har i promemorian föreslagits, att för nästa budgetår
medel beräknas för etthundra aspiranter. Detta antal är något större än
det genomsnittliga årliga rekryteringsbehovet för åren 1955—1960.
Beträffande kostnaderna för den statliga aspirantkåren framhålles i promemorian,
att aspiranterna i enlighet med bestämmelserna i polislönereglementet
synes böra placeras i lönegrad Cf 11.
Under den tid aspirant vikarierar i polisdistrikt skulle lönen bestridas av
vederbörande polisdistrikt. Under aspiranttiden torde även polisskolan
komma att genomgås, varunder aspiranten erhåller sedvanligt arvode om
tio kronor per dag. Ersättning av statsmedel med aspirantlön komme därför
endast att utgå för den återstående delen av aspiranttjänstgöringen.
Denna har beräknats till fyra å fem månader. Med hänsyn härtill har de
årliga kostnaderna för staten uppskattats till cirka 300 000 kronor. Då i
enlighet med vad tidigare sagts denna tjänstgöring till stor del kommer att
vara förlagd till statspolisen med biträde vid trafikkontroll föreslås i promemorian,
att en del av denna kostnad, förslagsvis trefjärdedelar, avräknas
mot automobilskattemedlen. Till anskaffande av beklädnad och utrustning
har för nästa budgetår beräknats ett belopp av 80 000 kronor.
Yttranden
Samtliga remissinstanser utom statskontoret samt länsstyrelsen och
landsfogden i Västernorrlands län har dels i princip godtagit, att polisdistrikt
med minst tio polismän själva bör sörja för sin rekrytering, dels
understrukit, att inrättandet av en rörlig statlig aspirantkader är välbetänkt
och ägnat att avhjälpa nu rådande rekryteringssvårigheter i de berörda
distrikten. I vissa remissvar har anförts, att det föreslagna antalet
statliga aspiranter, etthundra, är alltför litet för att undvika det nuvarande
systemet med dubbeltjänster under semestrar o. dyl. Från några
håll har framhållits, att en högre aspirantlön än den nu enligt polislönereglementct
gällande, Cf 11, är nödvändig för att till polisinannabanan locka
kvalificerade sökande.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1955
Polisväsendets organisationsnämnd, som i princip tillstyrker inrättandet
av en statlig aspirantkår, anför vissa synpunkter på frågan om huvudmannaskapet
för kåren. Sålunda anser nämnden sig kunna godtaga, att
länsstyrelserna blir huvudmän för kåren under förutsättning, dels att vissa
administrativa problem såsom aspiranternas tilldelning av hemort, anslutning
till avlöningskontor m. m. löses, och dels att den förberedande utbildningen
ordnas efter enhetliga linjer. I denna fråga anför nämnden
vidare.
Mot bakgrunden av de antydda problemen av administrativ art synes det
emellertid böra övervägas, om icke aspiranterna bör anslutas till kommunala
poliskårer, t. ex. poliskårerna i de städer, varest statspolisavdelningar
f. n. finns inrättade. Sålunda skulle beträffande sådan kommunal kår i
samma ordning som gäller beträffande statspolisen kunna föreskrivas inrättande
av en eller flera »statliga» rekryteringstjänster, vilkas innehavare
skall disponeras enligt landsfogdes bestämmande. Alla omkostnader för
dessa tjänster (utbildnings-, utrustnings-, rese- och traktaments- samt, i
förekommande fall, avlöningskostnader) torde med det undantag, som i
det följande angives, böra bestridas av statsverket, i huvudsak enligt samma
grunder, som gäller beträffande statspolisen. Likheten beträffande nu
ifrågavarande aspiranters lokala disponering och statspolisens är påfallande.
Den förberedande utbildningen torde lämpligen kunna meddelas
aspiranterna på samma sätt som gäller för den kommunala kårens »egna»
aspiranter. De »statliga» aspiranternas avlöning synes böra utbetalas från
moderkåren, som emellertid i förekommande fall bör avkräva polisdistrikt,
vilka tager aspiranternas tjänster i anspråk, ersättning härför i vederbörlig
ordning. Tjänstgöring vid ordningsstatspolisavdelning bör naturligtvis
också kunna ifrågakomma, dock först sedan den förberedande insikten om
polisarbetet vunnits. Det ifrågasättes, om icke de »statligt» anställda polisaspiranterna
bör förbinda sig att under den »normala» aspiranttiden (ca 18
månader) ställa sig till förfogande för tjänstgöring enligt vederbörande
landsfogdes bestämmande.
Statskontoret erinrar, att ämbetsverket i yttrande över 1948 års polisutbildningskommittés
förslag om inrättande av en till statspolisorganisationen
anknuten rörlig aspirantkader avstyrkte en sådan anordning, enär
statspolisavdelningarna uteslutande rekryterades av polismän, som erhållit
ordinarie befattning inom polisdistrikt. De färdigutbildade polismännen
borde i stället knytas till något polisdistrikt, som hade att svara för deras
avlöning. I övrigt anför statskontoret i huvudsak följande.
Statskontoret anser sig alltjämt böra vidhålla sin sålunda uttalade principiella
uppfattning. Å andra sidan synes åtgärder uppenbarligen vara erforderliga
för underlättande av rekryteringen av polismän i de mindre
polisdistrikten.
Därest åtgärder i den riktning, som i promemorian föx-eslagits, härvid
anses böra ifrågakomma, bör enligt statskontorets mening uttryckligen
framhållas, att det icke — såsom i promemorian uttalats — är fråga om
att inrätta några statligt avlönade befattningar utan närmast att inom
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1955
varje län tillhandahålla några aspirantarvoden, som av vederbörande får
åtnjutas under de tidsperioder, då de icke kan erhålla vikariat i något
polisdistrikt. Som villkor för erhållande av dylikt arvode bör föreskrivas
den tjänstgöringsskyldighet, som föreslagits i promemorian.
Av särskild vikt anser statskontoret det vara, att utgående arvode tidsbegränsas,
förslagsvis till högst två år. Ämbetsverket förordar vidare, att
antalet arvoden reduceras, förslagsvis till i genomsnitt högst tre för
varje län.
Slutligen anser sig statskontoret böra utgå från att inrättandet av dessa
aspirantarvoden bör betraktas som en extraordinär tillfällig åtgärd, föranledd
av förefintliga rekryteringsåtgärder inom de mindre polisdistrikten.
Länsstyrelsen samt landsfogden i Västernorrlands län, vilka funnit promemorians
huvudprinciper godtagbara, anser, främst med hänsyn till att
den föreslagna aspirantkåren är för knapp samt till att i förslaget ej berörts,
hur det skall förfaras med de aspiranter, som redan nu tjänstgör
inom länen, att promemorian icke i sitt nuvarande skick bör läggas till
grund för bestämmelser i ämnet.
Departementschefen
Frågan om polispersonalens rekrytering och därmed sammanhängande
ekonomiska spörsmål har under senare tid uppmärksammats vid olika tillfällen.
Sålunda har bl. a. 1948 års polisutbildningskommitté behandlat hithörande
frågor. På grundval av kommitténs betänkande framlades i proposition
nr 175/1954 vissa förslag om polisens utbildning. I proposition nr
75/1954 upptogs frågan om polispersonalens avlöningsförmåner och föreslogs
bl. a., att polisdistrikten skulle vara skyldiga att avlöna polisaspiranter
och tillfällig polispersonal enligt polislönereglementet samt att vissa elever
i konstapelsldassen vid statens polisskola under skoltiden skulle äga åtnjuta
dagarvode. Emellertid kvarstår alltjämt för de mindre polisdistrikten
vissa problem rörande rekryteringen, vilka jag anser bör vinna statsmakternas
beaktande och som jag i det följande upptager till behandling.
Inledningsvis vill jag i korthet redogöra för olikheterna i rekryteringsförfarandet
inom de större och de mindre polisdistrikten. I de större polisdistrikten
— vartill jag i detta sammanhang räknar sådana med minst tio
polismän för egentlig polisverksamhet — torde frekvensen av ledigheter
och avgång i allmänhet vara så stor, att en eller flera aspiranter kan beredas
kontinuerlig sysselsättning i distriktet. Då behovet av aspiranter
således här är stadigvarande, torde det, såsom i promemorian förutsatts
och av flertalet remissmyndigheter godtagits, böra ankomma på polisdistrikten
att för ändamålet på personalplanerna upptaga särskilda aspiranttjänster,
i den mån icke antalet ordinarie tjänster är så avvägt, alt behovet
av rekryterings- och vikariepersonal är täckt inom ramen för detta antal.
I distrikt, där behov av aspiranttjänster sålunda föreligger men sådana
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1955
tjänster likväl icke inrättats, anser jag, att landsfogdarna i länen samt polisväsendets
organisationsnämnd bör verka för deras inrättande.
I sådana polisdistrikt, sonr har mindre än tio polismän och till vilka
statsbidrag utgår jämlikt 15 § 2 mom. polislagen, är det oftast icke möjligt
att kontinuerligt sysselsätta en eller flera aspiranter. Inom dessa distrikt
förekommer därför vanligen icke några särskilda rekryteringstjänster och
följaktligen ej heller några aspirantanställda polismän.
Dessa distrikt tillgodoser nu rekryteringen på det sättet, att personer,
som har för avsikt att ägna sig åt polismannabanan, i mån av tillgång till
vikariat arvodesanställes som vikarier i distrikten. När vikariatet upphör,
är vederbörande hänvisad att söka sig ett vikariat inom ett annat polisdistrikt.
Kan vederbörande icke erhålla något vikariat, måste han oftast för
sin utkomst skaffa sig en tillfällig sysselsättning av annat slag, intill dess
han på nytt erhåller ett vikariat.
Inom varje län finnes en kader av personer, som har för avsikt att bli
polismän och som, i avvaktan på att erhålla en fast anställning i något
polisdistrikt, tjänstgör som vikarier på sätt nyss angivits. Dessa personer
benämner jag i det följande (polis-)rekryter.
Landsfogdarna i länen eftersträvar som regel att sörja för att rekryterna
har kontinuerlig sysselsättning som vikarier. Det torde emellertid vara
synnerligen svårt att undvika ett uppehåll i vikariatstjänstgöringarna. Rekryterna
kan sålunda ej tillförsäkras en jämn anställning och inkomst.
Sistnämnda förhållande utgör säkerligen en väsentlig orsak till förekommande
rekryteringssvårigheter. Såsom framhållits i promemorian och understrukits
av remissmyndigheterna torde därför åtgärder böra vidtagas
för att undanröja nu angivna olägenheter. Dessa åtgärder bör i första hand
syfta till att åstadkomma en central överblick inom länen över tillgången
på rekryter och vikariat, så att alla möjligheter att erbjuda rekryterna
vikariattjänstgöring verkligen tillvaratages. Det torde emellertid icke kunna
undvikas, att någon eller några rekryter trots dessa åtgärder kommer att
gå utan sysselsättning under vissa perioder. För att så ej skall ske förordar
jag, att rekryter, som förklarat sig vilja ifrågakomma härför, under eventuella
uppehåll i vikariattjänstgöringen, beredes tjänstgöring vid statspolisen
eller i annan lämplig ordning utan direkt anknytning till visst polisdistrikt.
Kostnaderna för deras avlöning under denna tid torde böra bestridas av
statsverket. Härför är det emellertid icke nödvändigt att inrätta en statlig
aspirantkår såsom föreslagits i promemorian. Jag förordar i stället, att
polisdistrikt, i vilket rekryt förordnas såsom vikarie, skall bibehålla rekryten
i sin tjänst, intill dess nytt vikariat tillträdes, men, då det löpande
vikariatet upphör, tillhandahålla honom för tjänstgöring vid statspolisen
eller motsvarande efter landsfogdens bestämmande. Polisdistriktet bör av
statsverket erhålla full gottgörelse i form av statsbidrag till rekrytens av
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1955
löning under den tid han fullgör sådan polistjänst. Skulle rekryten sedermera
erhålla nytt vikariat i det distrikt, som tillhandahåller honom, eller
förordnas såsom vikarie i något annat av länets polisdistrikt, skall förstnämnda
distrikt icke längre tillhandahålla honom för särskild polistjänst.
Gäller det ett vikariat i annat distrikt än det som tillhandahållit honom,
skall han alltså entledigas från sin arvodesbefattning i sistnämnda distrikt.
Jag förordar sålunda, att rekryteringen av polisen i de mindre polisdistrikten
försöksvis stödjes på sätt jag nu angivit. För genomförande
härav anser jag följande åtgärder böra vidtagas.
Landsfogdarna bör i administrativ ordning åläggas att upprätta fullständiga
personalkort för varje rekryt i länet. Polischeferna i landsbygdsdistrikten
bör uppmanas att till landsfogden i god tid anmäla uppkommande
vikariat. Genom detta system erhålles en central överblick över såväl tillgång
på rekryter som vikariat. Enär det enligt polislagen ankommer på
polischeferna att förordna vikarier, bör vidare polischeferna i de berörda
distrikten anmodas att som vikarie godtaga den person eller någon av de
personer, som landsfogden anvisar. Vidare bör polisdistrikten förbinda sig,
att då ett vikariat, som uppehälles av polisrekryt, upphör och rekryten icke
kan beredas fortsatt vikariat i annat polisdistrikt, bibehålla rekryten vid
hans arvodesanställning samt — mot full gottgörelse i form av statsbidrag
— tillhandahålla honom för den polistjänst landsfogden bestämmer. Varje
polisrekryt bör beredas tillfälle att avge en försäkran, att han är villig att
vid uppehåll i vikariatstjänstgöring med bibehållna löneförmåner fullgöra
sådan polistjänstgöring, som nyss sagts.
Jag vill i detta sammanhang särskilt understryka, att vad jag här föreslagit
i fråga om viss arvodesanställd polispersonal icke avsetts innebära
avvikelse från den normala ordningen, att — då vakans föreligger å tjänst,
som är upptagen i personalstat och vilken icke kunnat besättas med ordinarie
innehavare — polisaspirantanställning i löneteknisk mening i förekommande
fall skall användas.
Till täckande av de statsbidrag, som kan komma ifråga till de polisdistrikt,
som skulle komma att tillhandahålla polisrekryter, torde till länsstyrelsernas
förfogande böra ställas särskilda medel. Därest man utgår från
att i genomsnitt fyra rekryter i varje län under drygt fyra månader om
året kommer att fullgöra tjänstgöring vid statspolisen (motsvarande),
skulle för varje län utgå i runt tal 12 000 kronor eller totalt i runt tal
290 000 kronor. Härvid utgår jag ifrån att liksom f. n. semestervikariat
inom ett distrikt i viss utsträckning skall bestridas av polismän från angränsande
distrikt samt att rekryter som regel icke nyanställes för utpräglade
korttidsvikariat.
Då polisrekryten, enligt vad här angivits, kommer alt vid varje tillfälle
vara arvodesanställd och då han själv förklarat sig villig att under uppe
2
— Bilumtj till riksdagens protokoll 1955. I sand. Nr 155
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 155 år 1955
håll i vikariatstjänstgöring åtaga sig annan tjänstgöring på oförändrade
lönevillkor, vilken tjänstgöring tillkommit för att bereda honom en jämn
sysselsättning, räknar jag med att för statsverkets del resekostnadsersättning
endast kommer att utgå för resa till orten för den särskilda polistjänsten
samt resekostnadsersättning och traktamente för tjänsteresor i denna polistjänst.
Jag förutsätter slutligen, att det skall ankomma på det polisdistrikt, i
vilket polisrekryten vid varje tillfälle skall fullgöra vikariatstjänstgöring,
att betala honom resekostnadsersättning för hans resa från bostadsorten
eller förutvarande tjänstgöringsort till distriktet.
Till reseersättningar beräknar jag genomsnittligt 4 000 kronor per länsstyrelse
eller totalt 96 000 kronor. Vid bifall till mina förslag skulle således
erfordras (290 000 + 96 000) 386 000 eller avrundat 390 000 kronor. Härav
torde, som i promemorian föreslagits, trefjärdedelar böra avräknas mot automobilskattemedlen.
Medlen torde böra anvisas under ett särskilt förslagsanslag, vilket jag
föreslår skall erhålla benämningen Bidrag till främjande av rekryteringen
i vissa polisdistrikt. I syfte att begränsa utgifterna synes sådana åtgärder
böra vidtagas av Kungl. Maj :t, att länsstyrelserna icke utan Kungl. Maj :ts
medgivande äger överskrida dem av anslaget tilldelade medel.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att
a) godkänna de riktlinjer för främjande av rekryteringen
till polisen, vilkas genomförande försöksvis förordats av
mig i det föregående;
b) till Bidrag till främjande av rekryteringen i vissa
polisdistrikt för budgetåret 1955/56 under elfte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 390 000 kronor, därav
292 500 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.
Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter, hemställt förordnar Hans Maj :t
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Göran Herner
IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLM 55
504282
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1955:257 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts ;proposition angående vissa åtgärder för att främja rekryteringen till polisen m. m. a1 i texten
- SU 1955:107 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa åtgärder för att främja rekryteringen till polisen 771. in. s. 1 i texten