Sök i Ratio Lex

Angående vissa åtgärder för att främja rekryteringen till polisen m. m

1955-03-18 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:155, Angående vissa åtgärder för att främja rekryteringen till polisen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

'' Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1955 1

Nr 155

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder

för att främja rekryteringen till polisen m. m.; given

Stockholms slott den 18 mars 1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Hedlund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att statsverket i särskild ordning skall stödja

rekryteringen till polisdistrikt med mindre än tio polismän och till vilka

statsbidrag utgår jämlikt 15 § 2 mom. polislagen. I detta syfte förordas att,

då polisrekryterna i dessa distrikt icke kan erhålla avlönad vikariatstjänst

inom något polisdistrikt, de skall få tjänstgöra vid statspolisen eller eljest

utan direkt anknytning till polisdistrikt. Deras avlöning skall härvid bekostas

av statsmedel. För ändamålet föreslås att ett särskilt förslagsanslag

om 390 000 kronor uppföres å riksstaten. Av nämnda belopp föreslås trefjärdedelar

skola avräknas mot automobilskattemedlen.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 155

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1955

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

18 mars 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,

Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, finansoch

civildepartementen anför chefen för inrikesdepartementet, statsrådet

Hedlund.

Inom inrikesdepartementet har en utredning rörande polisens rekrytering

och behov av semester- och sjukvikarier samt rekryteringspersonalens

ekonomiska villkor företagits. Synpunkterna i frågan har sammanfattats

i en departementspromemoria, vilken varit föremål för remissbehandling.

Yttranden över promemorian har avgivits av länsstyrelserna i Stockholms,

Södermanlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län,

statskontoret, statspolisintendenten, styrelsen för statens polisskola, polisväsendets

organisationsnämnd samt svenska polisförbundet.

Länstyrelserna har bifogat yttranden från landsfogdarna i länen. Härutöver

har länsstyrelsen i Stockholms län inhämtat yttrande från länets avdelning

av föreningen Sveriges landsfiskaler samt länets polisförening.

Sedan beredningen inom departementet av hithörande spörsmål numera

avslutats, önskar jag till behandling upptaga frågan om vissa åtgärder för

att främja rekrgteringen till polisen.

Nuvarande ordning

I proposition nr 175 till 1954 års riksdag angående anslag till statens

polisskola för budgetåret 1954/55 m. m. framhölls, att den i propositionen

föreslagna kapacitetsökningen vid skolan syftade till att snarast få bort

den rådande utbildningsbalansen i konstapelsklassen och nå fram till ett

sådant tillstånd, att polisaspiranterna kunde komma in i konstapelsklassen,

så snart de i vederbörande polisdistrikt prövats tillräckligt för att ett omdöme

skulle kunna avges om deras lämplighet för fortsatt polisutbildning.

Normalt skulle prövotiden icke behöva överstiga två månader.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1955

Vidkommande de ekonomiska förmånerna under tiden före inträde i

konstapelsklassen må framhållas, att lön endast utgår till den, som anställts

å i personalstat upptagen lönegradsplacerad rekryteringstjänst. Sådana

tjänster finns som regel inrättade i polisdistrikt med över 10 000 invånare.

I övriga distrikt erhåller den, som har för avsikt att ägna sig åt

polismannabanan, ersättning endast om han som vikarie uppehåller tjänst

som är upptagen å den fastställda personalstaten. Då emellertid landsfogden

skall verka för att förordnande att på egen hand förrätta polistjänst

icke meddelas annan än den, som dessförinnan erhållit erforderlig grundläggande

kännedom om polistjänst, är vederbörandes möjligheter att erhålla

vikariat i viss mån begränsade.

Garantilån åt dem som genomgått polisskola kan endast om synnerliga

skäl därtill är avse även skulder, som hänför sig till praktikanttjänstgöring

före genomgången av polisskola.

Under genomgång av konstapelsklassen vid polisskolan erhåller elev, som

icke uppbär oavkortad lön, av statsmedel ett arvode om tio kronor per dag

samt resekostnadsersättning och traktamente för resor vid utbildningens

början och slut.

Efter genomgång av konstapelsklassen och före vinnande av fast anställning

gäller för polismannen i stort sett samma ekonomiska betingelser som

före genomgången av kursen, dock att han i större utsträckning kan erhålla

vikariatsförordnande.

Tidigare förslag

Frågan om polisens rekrytering och därmed sammanhängande ekonomiska

spörsmål har behandlats av ett flertal utredningar.

1939 års polisutredning föreslog en centraliserad polisrekrytering. Sökande

till polisen skulle antagas till poliselev. Eleven skulle undergå utbildning

i praktisk polistjänst under omkring ett år och därefter i konstapelsklass

vid polisskolan. Efter elevtidens slut skulle eleven antagas till

polisaspirant. Visst dagarvode skulle utgå under elevtiden och viss lön

under aspiranttiden.

Enligt 1948 års polisutredning borde polisaspirant efter genomgången

polisskola erhålla anställning som extra konstapel. Därest aspirant efter

utbildningen i polisskola icke omedelbart skulle vinna anställning i polisdistrikt,

borde han tillfälligtvis få tjänstgöra vid statspolisen. Därvid skulle

han erhålla ett lämpligt avvägt arvode, vilket skulle utgå av statsmedel.

Arvodet borde bestämmas så, att aspiranterna icke skulle frestas att alltför

länge kvarstanna vid statspolisen. Tjänstgöringstiden hos statspolisen

borde normalt icke överstiga omkring sex månader.

1948 års polisutbildningskommitté förordade bl. a., att aspirant efter

genomgången konstapelsutbildning genom förmedling av rekryterings
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1955

nämnd omedelbart skulle placeras för tjänstgöring i polisdistrikt. Ett mindre

antal av de utexaminerade aspiranterna skulle dock under en begränsad

tid avdelas som rörliga vikarier i länen och därvid vara förpliktade att

tjänstgöra på de platser i länet (eventuellt i grannlän), där de efter förekommande

behov kunde bliva insatta. De skulle tjänstgöra i första hand

såsom ersättare vid semester och sjukledighet för andra polismän (huvudsakligen

på landsbygden) och i andra hand som en förstärkning i särskilt

arbetstyngda distrikt. I den mån de icke kunde sysselsättas på detta sätt,

borde de biträda vid statspolisavdelningarna.

Föreliggande förslag jämte yttranden

Promemorian

I promemorian framhålles, att s. k. rekryteringstjänster bör finnas inrättade

i polisdistrikt, som är av den storleksordning, att polisstyrkan i

distriktet uppgår till minst tio polismän. I den mån sådana tjänster nu

saknas, bör landsfogdarna verka för deras inrättande.

Vad angår övriga distrikt har i promemorian redovisats det nuvarande

antalet polismän inom dessa distrikt samt nyrekryterings- och vikariebehovet

under de närmaste sex åren. Antalet polismän i de berörda distrikten

utgör f. n. icke fullt 2 100 och nyrekryteringsbehovet per år icke fullt

80. För vikariat vid semestrar m. m. skulle erfordras 348 man för år 1955.

Vid beräkningen av nyrekryteringsbehovet har hänsyn icke tagits till

vakanser på grund av dödsfall eller avgång av annan anledning än uppnådd

pensionsålder. Behovet är sålunda säkerligen något större än 80 man

per år. Vid bedömningen av vikariebehovet har förutsatts 30 dagars semester

för varje polisman samt förläggning av ledigheten till andra och tredje

kvartalen.

I promemorian framhålles, att statsverket i särskild ordning synes böra

stödja rekryteringen till distrikt med mindre än tio polismän och till vilka

statsbidrag utgår jämlikt 15 § 2 mom. polislagen. I detta syfte föreslås,

att för varje län inrättas ett antal ambulerande polisaspirantbefattningar,

avlönade av statsmedel. Aspiranterna skulle antagas i enlighet med centrala

anvisningar och förordnas av länsstyrelse utan fast placering. I avlöningshänseende

skulle de vara underkastade polislönereglementet. Beträffande

deras tjänstgöring och allmänna skyldigheter skulle vanliga bestämmelser

för polispersonal gälla. Aspiranterna skulle vidare vara förpliktade att dels

fullgöra den utbildningstjänstgöring och tjänstgöring i övrigt, som av landsfogden

föreskrives, dels ock åtaga sig vikariat som anvisas. I stor utsträckning

torde tjänstgöringen komma att förläggas till ordningsstatspolisen,

där dessa aspiranter skulle kunna lämna ett värdefullt biträde vid trafikövervakningen.

Med hänsyn till att aspiranterna skulle bli statligt anställda,

föreslås att deras beklädnad och utrustning (21 § 2 mom. polis
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1955

lönereglementet) ombesörjes centralt, förslagsvis genom statspolisen. De

skulle dock berättigas att under kortvariga vikariat å kommunala polismanstjänster

få använda vad de utfått av beklädnad och utrustning.

Vad angår frågan om storleken av en statlig aspirantkår framhålles i

promemorian, att rekryteringsbehovet i de olika länen visat sig skiftande.

Vidare betonas, att det ställer sig synnerligen svårt att riktigt avväga rekryterings-

och vikariebehov. Vid bestämmande av aspirantkaderns storlek

bör man lämpligen utgå från vikariebehovet, varvid man emellertid torde

få förutsätta, att befattningshavarna även i de mindre poliskårerna alltjämt

i viss utsträckning skall vikariera för varandra. Med denna utgångspunkt

och då, i avbidan på närmare erfarenhet av det nya systemet, försiktighet

bör iakttagas vid bestämmandet av den gemensamma aspirantkårens

numerär, har i promemorian föreslagits, att för nästa budgetår

medel beräknas för etthundra aspiranter. Detta antal är något större än

det genomsnittliga årliga rekryteringsbehovet för åren 1955—1960.

Beträffande kostnaderna för den statliga aspirantkåren framhålles i promemorian,

att aspiranterna i enlighet med bestämmelserna i polislönereglementet

synes böra placeras i lönegrad Cf 11.

Under den tid aspirant vikarierar i polisdistrikt skulle lönen bestridas av

vederbörande polisdistrikt. Under aspiranttiden torde även polisskolan

komma att genomgås, varunder aspiranten erhåller sedvanligt arvode om

tio kronor per dag. Ersättning av statsmedel med aspirantlön komme därför

endast att utgå för den återstående delen av aspiranttjänstgöringen.

Denna har beräknats till fyra å fem månader. Med hänsyn härtill har de

årliga kostnaderna för staten uppskattats till cirka 300 000 kronor. Då i

enlighet med vad tidigare sagts denna tjänstgöring till stor del kommer att

vara förlagd till statspolisen med biträde vid trafikkontroll föreslås i promemorian,

att en del av denna kostnad, förslagsvis trefjärdedelar, avräknas

mot automobilskattemedlen. Till anskaffande av beklädnad och utrustning

har för nästa budgetår beräknats ett belopp av 80 000 kronor.

Yttranden

Samtliga remissinstanser utom statskontoret samt länsstyrelsen och

landsfogden i Västernorrlands län har dels i princip godtagit, att polisdistrikt

med minst tio polismän själva bör sörja för sin rekrytering, dels

understrukit, att inrättandet av en rörlig statlig aspirantkader är välbetänkt

och ägnat att avhjälpa nu rådande rekryteringssvårigheter i de berörda

distrikten. I vissa remissvar har anförts, att det föreslagna antalet

statliga aspiranter, etthundra, är alltför litet för att undvika det nuvarande

systemet med dubbeltjänster under semestrar o. dyl. Från några

håll har framhållits, att en högre aspirantlön än den nu enligt polislönereglementct

gällande, Cf 11, är nödvändig för att till polisinannabanan locka

kvalificerade sökande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1955

Polisväsendets organisationsnämnd, som i princip tillstyrker inrättandet

av en statlig aspirantkår, anför vissa synpunkter på frågan om huvudmannaskapet

för kåren. Sålunda anser nämnden sig kunna godtaga, att

länsstyrelserna blir huvudmän för kåren under förutsättning, dels att vissa

administrativa problem såsom aspiranternas tilldelning av hemort, anslutning

till avlöningskontor m. m. löses, och dels att den förberedande utbildningen

ordnas efter enhetliga linjer. I denna fråga anför nämnden

vidare.

Mot bakgrunden av de antydda problemen av administrativ art synes det

emellertid böra övervägas, om icke aspiranterna bör anslutas till kommunala

poliskårer, t. ex. poliskårerna i de städer, varest statspolisavdelningar

f. n. finns inrättade. Sålunda skulle beträffande sådan kommunal kår i

samma ordning som gäller beträffande statspolisen kunna föreskrivas inrättande

av en eller flera »statliga» rekryteringstjänster, vilkas innehavare

skall disponeras enligt landsfogdes bestämmande. Alla omkostnader för

dessa tjänster (utbildnings-, utrustnings-, rese- och traktaments- samt, i

förekommande fall, avlöningskostnader) torde med det undantag, som i

det följande angives, böra bestridas av statsverket, i huvudsak enligt samma

grunder, som gäller beträffande statspolisen. Likheten beträffande nu

ifrågavarande aspiranters lokala disponering och statspolisens är påfallande.

Den förberedande utbildningen torde lämpligen kunna meddelas

aspiranterna på samma sätt som gäller för den kommunala kårens »egna»

aspiranter. De »statliga» aspiranternas avlöning synes böra utbetalas från

moderkåren, som emellertid i förekommande fall bör avkräva polisdistrikt,

vilka tager aspiranternas tjänster i anspråk, ersättning härför i vederbörlig

ordning. Tjänstgöring vid ordningsstatspolisavdelning bör naturligtvis

också kunna ifrågakomma, dock först sedan den förberedande insikten om

polisarbetet vunnits. Det ifrågasättes, om icke de »statligt» anställda polisaspiranterna

bör förbinda sig att under den »normala» aspiranttiden (ca 18

månader) ställa sig till förfogande för tjänstgöring enligt vederbörande

landsfogdes bestämmande.

Statskontoret erinrar, att ämbetsverket i yttrande över 1948 års polisutbildningskommittés

förslag om inrättande av en till statspolisorganisationen

anknuten rörlig aspirantkader avstyrkte en sådan anordning, enär

statspolisavdelningarna uteslutande rekryterades av polismän, som erhållit

ordinarie befattning inom polisdistrikt. De färdigutbildade polismännen

borde i stället knytas till något polisdistrikt, som hade att svara för deras

avlöning. I övrigt anför statskontoret i huvudsak följande.

Statskontoret anser sig alltjämt böra vidhålla sin sålunda uttalade principiella

uppfattning. Å andra sidan synes åtgärder uppenbarligen vara erforderliga

för underlättande av rekryteringen av polismän i de mindre

polisdistrikten.

Därest åtgärder i den riktning, som i promemorian föx-eslagits, härvid

anses böra ifrågakomma, bör enligt statskontorets mening uttryckligen

framhållas, att det icke — såsom i promemorian uttalats — är fråga om

att inrätta några statligt avlönade befattningar utan närmast att inom

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1955

varje län tillhandahålla några aspirantarvoden, som av vederbörande får

åtnjutas under de tidsperioder, då de icke kan erhålla vikariat i något

polisdistrikt. Som villkor för erhållande av dylikt arvode bör föreskrivas

den tjänstgöringsskyldighet, som föreslagits i promemorian.

Av särskild vikt anser statskontoret det vara, att utgående arvode tidsbegränsas,

förslagsvis till högst två år. Ämbetsverket förordar vidare, att

antalet arvoden reduceras, förslagsvis till i genomsnitt högst tre för

varje län.

Slutligen anser sig statskontoret böra utgå från att inrättandet av dessa

aspirantarvoden bör betraktas som en extraordinär tillfällig åtgärd, föranledd

av förefintliga rekryteringsåtgärder inom de mindre polisdistrikten.

Länsstyrelsen samt landsfogden i Västernorrlands län, vilka funnit promemorians

huvudprinciper godtagbara, anser, främst med hänsyn till att

den föreslagna aspirantkåren är för knapp samt till att i förslaget ej berörts,

hur det skall förfaras med de aspiranter, som redan nu tjänstgör

inom länen, att promemorian icke i sitt nuvarande skick bör läggas till

grund för bestämmelser i ämnet.

Departementschefen

Frågan om polispersonalens rekrytering och därmed sammanhängande

ekonomiska spörsmål har under senare tid uppmärksammats vid olika tillfällen.

Sålunda har bl. a. 1948 års polisutbildningskommitté behandlat hithörande

frågor. På grundval av kommitténs betänkande framlades i proposition

nr 175/1954 vissa förslag om polisens utbildning. I proposition nr

75/1954 upptogs frågan om polispersonalens avlöningsförmåner och föreslogs

bl. a., att polisdistrikten skulle vara skyldiga att avlöna polisaspiranter

och tillfällig polispersonal enligt polislönereglementet samt att vissa elever

i konstapelsldassen vid statens polisskola under skoltiden skulle äga åtnjuta

dagarvode. Emellertid kvarstår alltjämt för de mindre polisdistrikten

vissa problem rörande rekryteringen, vilka jag anser bör vinna statsmakternas

beaktande och som jag i det följande upptager till behandling.

Inledningsvis vill jag i korthet redogöra för olikheterna i rekryteringsförfarandet

inom de större och de mindre polisdistrikten. I de större polisdistrikten

— vartill jag i detta sammanhang räknar sådana med minst tio

polismän för egentlig polisverksamhet — torde frekvensen av ledigheter

och avgång i allmänhet vara så stor, att en eller flera aspiranter kan beredas

kontinuerlig sysselsättning i distriktet. Då behovet av aspiranter

således här är stadigvarande, torde det, såsom i promemorian förutsatts

och av flertalet remissmyndigheter godtagits, böra ankomma på polisdistrikten

att för ändamålet på personalplanerna upptaga särskilda aspiranttjänster,

i den mån icke antalet ordinarie tjänster är så avvägt, alt behovet

av rekryterings- och vikariepersonal är täckt inom ramen för detta antal.

I distrikt, där behov av aspiranttjänster sålunda föreligger men sådana

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1955

tjänster likväl icke inrättats, anser jag, att landsfogdarna i länen samt polisväsendets

organisationsnämnd bör verka för deras inrättande.

I sådana polisdistrikt, sonr har mindre än tio polismän och till vilka

statsbidrag utgår jämlikt 15 § 2 mom. polislagen, är det oftast icke möjligt

att kontinuerligt sysselsätta en eller flera aspiranter. Inom dessa distrikt

förekommer därför vanligen icke några särskilda rekryteringstjänster och

följaktligen ej heller några aspirantanställda polismän.

Dessa distrikt tillgodoser nu rekryteringen på det sättet, att personer,

som har för avsikt att ägna sig åt polismannabanan, i mån av tillgång till

vikariat arvodesanställes som vikarier i distrikten. När vikariatet upphör,

är vederbörande hänvisad att söka sig ett vikariat inom ett annat polisdistrikt.

Kan vederbörande icke erhålla något vikariat, måste han oftast för

sin utkomst skaffa sig en tillfällig sysselsättning av annat slag, intill dess

han på nytt erhåller ett vikariat.

Inom varje län finnes en kader av personer, som har för avsikt att bli

polismän och som, i avvaktan på att erhålla en fast anställning i något

polisdistrikt, tjänstgör som vikarier på sätt nyss angivits. Dessa personer

benämner jag i det följande (polis-)rekryter.

Landsfogdarna i länen eftersträvar som regel att sörja för att rekryterna

har kontinuerlig sysselsättning som vikarier. Det torde emellertid vara

synnerligen svårt att undvika ett uppehåll i vikariatstjänstgöringarna. Rekryterna

kan sålunda ej tillförsäkras en jämn anställning och inkomst.

Sistnämnda förhållande utgör säkerligen en väsentlig orsak till förekommande

rekryteringssvårigheter. Såsom framhållits i promemorian och understrukits

av remissmyndigheterna torde därför åtgärder böra vidtagas

för att undanröja nu angivna olägenheter. Dessa åtgärder bör i första hand

syfta till att åstadkomma en central överblick inom länen över tillgången

på rekryter och vikariat, så att alla möjligheter att erbjuda rekryterna

vikariattjänstgöring verkligen tillvaratages. Det torde emellertid icke kunna

undvikas, att någon eller några rekryter trots dessa åtgärder kommer att

gå utan sysselsättning under vissa perioder. För att så ej skall ske förordar

jag, att rekryter, som förklarat sig vilja ifrågakomma härför, under eventuella

uppehåll i vikariattjänstgöringen, beredes tjänstgöring vid statspolisen

eller i annan lämplig ordning utan direkt anknytning till visst polisdistrikt.

Kostnaderna för deras avlöning under denna tid torde böra bestridas av

statsverket. Härför är det emellertid icke nödvändigt att inrätta en statlig

aspirantkår såsom föreslagits i promemorian. Jag förordar i stället, att

polisdistrikt, i vilket rekryt förordnas såsom vikarie, skall bibehålla rekryten

i sin tjänst, intill dess nytt vikariat tillträdes, men, då det löpande

vikariatet upphör, tillhandahålla honom för tjänstgöring vid statspolisen

eller motsvarande efter landsfogdens bestämmande. Polisdistriktet bör av

statsverket erhålla full gottgörelse i form av statsbidrag till rekrytens av
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1955

löning under den tid han fullgör sådan polistjänst. Skulle rekryten sedermera

erhålla nytt vikariat i det distrikt, som tillhandahåller honom, eller

förordnas såsom vikarie i något annat av länets polisdistrikt, skall förstnämnda

distrikt icke längre tillhandahålla honom för särskild polistjänst.

Gäller det ett vikariat i annat distrikt än det som tillhandahållit honom,

skall han alltså entledigas från sin arvodesbefattning i sistnämnda distrikt.

Jag förordar sålunda, att rekryteringen av polisen i de mindre polisdistrikten

försöksvis stödjes på sätt jag nu angivit. För genomförande

härav anser jag följande åtgärder böra vidtagas.

Landsfogdarna bör i administrativ ordning åläggas att upprätta fullständiga

personalkort för varje rekryt i länet. Polischeferna i landsbygdsdistrikten

bör uppmanas att till landsfogden i god tid anmäla uppkommande

vikariat. Genom detta system erhålles en central överblick över såväl tillgång

på rekryter som vikariat. Enär det enligt polislagen ankommer på

polischeferna att förordna vikarier, bör vidare polischeferna i de berörda

distrikten anmodas att som vikarie godtaga den person eller någon av de

personer, som landsfogden anvisar. Vidare bör polisdistrikten förbinda sig,

att då ett vikariat, som uppehälles av polisrekryt, upphör och rekryten icke

kan beredas fortsatt vikariat i annat polisdistrikt, bibehålla rekryten vid

hans arvodesanställning samt — mot full gottgörelse i form av statsbidrag

— tillhandahålla honom för den polistjänst landsfogden bestämmer. Varje

polisrekryt bör beredas tillfälle att avge en försäkran, att han är villig att

vid uppehåll i vikariatstjänstgöring med bibehållna löneförmåner fullgöra

sådan polistjänstgöring, som nyss sagts.

Jag vill i detta sammanhang särskilt understryka, att vad jag här föreslagit

i fråga om viss arvodesanställd polispersonal icke avsetts innebära

avvikelse från den normala ordningen, att — då vakans föreligger å tjänst,

som är upptagen i personalstat och vilken icke kunnat besättas med ordinarie

innehavare — polisaspirantanställning i löneteknisk mening i förekommande

fall skall användas.

Till täckande av de statsbidrag, som kan komma ifråga till de polisdistrikt,

som skulle komma att tillhandahålla polisrekryter, torde till länsstyrelsernas

förfogande böra ställas särskilda medel. Därest man utgår från

att i genomsnitt fyra rekryter i varje län under drygt fyra månader om

året kommer att fullgöra tjänstgöring vid statspolisen (motsvarande),

skulle för varje län utgå i runt tal 12 000 kronor eller totalt i runt tal

290 000 kronor. Härvid utgår jag ifrån att liksom f. n. semestervikariat

inom ett distrikt i viss utsträckning skall bestridas av polismän från angränsande

distrikt samt att rekryter som regel icke nyanställes för utpräglade

korttidsvikariat.

Då polisrekryten, enligt vad här angivits, kommer alt vid varje tillfälle

vara arvodesanställd och då han själv förklarat sig villig att under uppe
2

— Bilumtj till riksdagens protokoll 1955. I sand. Nr 155

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 155 år 1955

håll i vikariatstjänstgöring åtaga sig annan tjänstgöring på oförändrade

lönevillkor, vilken tjänstgöring tillkommit för att bereda honom en jämn

sysselsättning, räknar jag med att för statsverkets del resekostnadsersättning

endast kommer att utgå för resa till orten för den särskilda polistjänsten

samt resekostnadsersättning och traktamente för tjänsteresor i denna polistjänst.

Jag förutsätter slutligen, att det skall ankomma på det polisdistrikt, i

vilket polisrekryten vid varje tillfälle skall fullgöra vikariatstjänstgöring,

att betala honom resekostnadsersättning för hans resa från bostadsorten

eller förutvarande tjänstgöringsort till distriktet.

Till reseersättningar beräknar jag genomsnittligt 4 000 kronor per länsstyrelse

eller totalt 96 000 kronor. Vid bifall till mina förslag skulle således

erfordras (290 000 + 96 000) 386 000 eller avrundat 390 000 kronor. Härav

torde, som i promemorian föreslagits, trefjärdedelar böra avräknas mot automobilskattemedlen.

Medlen torde böra anvisas under ett särskilt förslagsanslag, vilket jag

föreslår skall erhålla benämningen Bidrag till främjande av rekryteringen

i vissa polisdistrikt. I syfte att begränsa utgifterna synes sådana åtgärder

böra vidtagas av Kungl. Maj :t, att länsstyrelserna icke utan Kungl. Maj :ts

medgivande äger överskrida dem av anslaget tilldelade medel.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

a) godkänna de riktlinjer för främjande av rekryteringen

till polisen, vilkas genomförande försöksvis förordats av

mig i det föregående;

b) till Bidrag till främjande av rekryteringen i vissa

polisdistrikt för budgetåret 1955/56 under elfte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 390 000 kronor, därav

292 500 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter, hemställt förordnar Hans Maj :t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Göran Herner

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLM 55

504282

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1955:257 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts ;proposition angående vissa åtgärder för att främja rekryteringen till polisen m. m. a1 i texten
  2. SU 1955:107 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa åtgärder för att främja rekryteringen till polisen 771. in. s. 1 i texten