Sök i Ratio Lex

Angående avgångsåldern för befattningshavare underkastade SPA-reglementet m. m

1955-03-18 · 56 sidor, varav 52 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 52 av 56 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:159, Angående avgångsåldern för befattningshavare underkastade SPA-reglementet m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1955

1

Nr 159

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avgångsåldern

för befattningshavare underkastade SPA-reglementet

m. m.; given Stockholms slott den 18 mars 1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I huvudsaklig överensstämmelse med ett av 1948 års pensionsålder skommitté

i betänkande den 26 maj 1954 (stencilerat) framlagt förslag förordas i

propositionen, att de enligt SP A-reglementet gällande fixa pensionsåldrarna

skall ersättas med ett system med pensioneringsperioder motsvarande det,

som enligt förordningen den 1 juni 1951 (nr 335) gäller i fråga om civila

statstjänstemän. Under pensioneringsperiod skall det i allmänhet vara en befattningshavares

ensak att bestämma den närmare tidpunkten för sin avgång.

Befattningshavares rätt att avgå före pensioneringsperiodens övre gräns

skall emellertid motsvaras av en möjlighet för vederbörande myndighet eller

huvudman att tillse, att en befattningshavares tjänstgöring icke fortgår

längre än han kan på tillfredsställande sätt fullgöra sin tjänst. Likaså skall

myndigheten eller huvudmannen ha möjlighet att motsätta sig fortsatt

tjänstgöring under perioden, då avgång från tjänsten påkallas av organisatoriska

och liknande förhållanden.

De reguljära pensioneringsperioderna skall enligt förslaget vara tre till

antalet och i princip omfatta

pensionerings period I tiden från uppnådda 60 år till uppnådda 63 år,

pensionerings period II tiden från uppnådda 63 år till uppnådda 65 år och

pensioneringsperiod III tiden från uppnådda 65 år till uppnådda 66 år.

För de särskilda fall, då det anses erforderligt, att pensioneringsperioden

har annan omfattning i tiden än någon av de reguljära perioderna, skall

finnas en särskild pensionerings period IV, omfattande den tid, som för varje

fall bestämmes.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 159

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr i59

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18 mars

1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam,

Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för civildepartementet, statsrådet Lange, fråga om avgångsåldern för

befattningshavare underkastade SPA-reglementet m. m. samt anför därvid

följande.

I. Inledning

De enligt SP A-reglementet den 29 december 1949 (nr 726) för närvarande

gällande bestämmelserna angående pensionsåldrar och avgångsskyldighet

ansluter sig nära till de motsvarande bestämmelser, som vid SP A-reglementets

tillkomst gällde för statstjänstemän enligt 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente.

I fråga om den principiella utformningen av reglerna om pensionsåldrar

och om skyldighet att avgå ur tjänst anförde 1944 års pensionsutredning i

sitt betänkande med förslag angående pensionering genom statens pensionsanstalt

av vissa icke-statliga befattningshavare (SOU 1948:47), vilket förslag

ligger till grund för SP A-reglementet, bl. a. följande (s. 165 o. f.).

I de för pensionsutredningen meddelade statsrådsdirektiven har en närmare

anpassning av förutsättningarna för avgångsskyldighet efter de för

statstjänstemän i allmänhet gällande bestämmelserna angivits vara önskvärd.

Utredningen har funnit en sådan anpassning kunna ske och vill förorda,

att de i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente meddelade allmänna

bestämmelserna om pensionsåldrar och avgångsskyldighet göras i princip

tillämpliga även å de befattningshavare som skola vara anslutna till statens

pensionsanstalt.

Enligt 1919 års reglemente för statens pensionsanstalt äro för några befattningar

pensionsåldrarna andra än de som gälla för liknande befattningar,

å vilka allmänna tjänstepensionsreglementet eller liknande tjänstepensionsbestämmelser

äro tillämpliga. Pensionsutredningen förordar i enlighet

med sin principiella inställning även här en närmare anpassning efter vad

som gäller för sistnämnda befattningar. 1947 års riksdag har emellertid anhållit

om utredning rörande ett av 1946 års riksdags revisorer behandlat

spörsmål angående utnyttjande av äldre arbetskraft inom statsförvalt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 159

ningen. Då detta spörsmål även omfattar fråga om höjning av pensionsåldrarna

för vissa personalgrupper, vilken fråga numera är föremål för särskild

utredning, anser pensionsutredningen, att, där en anpassning av pensionsåldern

efter allmänna tjänstepensionsreglementets bestämmelser skulle medföra

att pensionsåldern skulle sänkas, denna tills vidare i allmänhet lämnas

oförändrad. Eljest synas avvikelser från den enligt allmänna tjänstepensionsreglementet

för jämförlig befattning fastställda pensionsåldern endast

böra ske, där särskilda skäl härför föreligga.

I prop. 1949:200 med förslag rörande pensionering genom statens pensionsanstalt

av vissa icke-statliga befattningshavare, m. m. förklarade sig

föredragande departementschefen (s. 183) kunna i huvudsak biträda utredningens

förslag om pensionsålder för olika befattningar. Departementschefen

ville emellertid framhålla, att det syntes lämpligt att 1948 års pensionsålderskommitté

företog en granskning av pensionsåldrarna för icke-statliga

befattningshavare med anslutning till statens pensionsanstalt.

Genom förordningen den 1 juni 1951 (nr 335) om ändrade bestämmelser

rörande avgångsåldern för civila statstjänstemän, m. m. har — i huvudsaklig

överensstämmelse med förslag, som av 1948 års pensionsålderskommitté

framlagts i betänkande den 29 december 1950 (stencilerat) — fr. o. mden

20 juni 1951 för de civila statstjänstemännen de tidigare gällande pensionsåldrarna

ersatts av ett system med pensioneringsperioder. Motsvarande

reglering har skett i 1947 års tjänstepensionsreglementen för de högre kommunala

skolorna, för folkskolan och för arbetare samt i 1951 års tjänstepensionsreglemente

för präster. Även bestämmelserna om s. k. summariska

arbetarpensioner kan sägas innefatta ett periodsystem.

I prop. 1951: 184 angående ändrade bestämmelser rörande avgångsåldern

för civila anställningshavare i statens tjänst m. in., vilken proposition ligger

till grund för nyss nämnda förordning, uttalade föredragande departementschefen

(s. 57) bl. a. följande.

Statens pensionsanstalt har föreslagit, att systemet med pensioneringsperioder

skall införas för övningslärarna vid de kommunala skolorna samtidigt

som det genomföres för de i kommitténs betänkande upptagna personalkategorierna.

I princip delar jag denna uppfattning. Emellertid torde vad

pensionsanstalten anfört i fråga om dessa lärargrupper vara tillämpligt även

å vissa övriga SPA-reglementet underkastade kategorier. Jag finner det med

hänsyn härtill mest ändamålsenligt, att 1948 års pensionsålderskommitté

upptager till övervägande frågan om tillämpningen av systemet med pensioneringsperioder

även inom denna del av pensionsväsendet och att i avvaktan''

härpå de nuvarande bestämmelserna bibehållas.

Till fullgörande av det sålunda erhållna uppdraget att jämväl överväga

frågan om tillämpningen av systemet med pensioneringsperioder i fråga om

personal underkastad SPA-reglementet har 1948 års pensionsålderskommitté''

den 26 maj 1954 avgivit betänkande med utredning och förslag rörande

avgångsåldrar m. m. för icke-statliga befattningshavare med anslutning till

statens pensionsanstalt (stencilerat).

1 Överdirektören G. A. O. N. liouveng, tillika ordförande, kanslirådet S. J. G. Ericsson

(t. o. m. den 7 mai 1954). översten K. J. A. Silfverbcrg och ledamoten av riksdagens andra

kammare S. P. Svensson. Vid kommitténs behandling av frågorna rörande SPA-rcglementfct

har byrådirektören i statens pensionsanstalt N. P. E. Isoz såsom expert biträtt kommittén.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr löt)

Över kommitténs betänkande har utlåtanden avgivits av försvarets civilförvaltning

(såvitt angår personal vid skytteförbundens överstyrelse och

centralförbundet för befälsutbildning), socialstyrelsen, statskontoret, vetenskapsakademien

(såvitt angår personal vid dess forskningsinstitut för experimentell

fysik), riksantikvarieämbetet (såvitt angår vissa landsantikvarier),

styrelsen för musikaliska akademien (såvitt angår personal vid kungl.

teatern och de statsunderstödda orkestrarna), universitetskanslern (efter

hörande av styrelsen för Stockholms högskola), skolöverstyrelsen, överstyrelsen

för yrkesutbildning, styrelsen för Göteborgs diakonissällskap, styrelsen

för stiftelsen diakonissanstalten Samariterhemmet i Uppsala, styrelsen

för svenska diakonsällskapet, styrelsen för stiftelsen Vårsta diakonissanstalt,

styrelsen för Stockholms stadsmission, domkapitlet i Uppsala (såvitt

angår kyrkomusiker), teaterrådet, styrelsen för kungl. dramatiska

teatern, styrelsen för kungl. teatern, lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien,

styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök (såvitt

angår personal hos Sveriges utsädesförening och Weibullsholms växtförädlingsanstalt),

veterinärstyr elsen (såvitt angår besiktningsveterinärer vid

kontrollslakterier), hushållningssällskapens förbund, domänstyrelsen (såvitt

angår personal hos svenska jägareförbundet), kommerskollegium (såvitt

angår personal vid sjömanshusen), styrelsen för statens hantverksinstitut,

medicinalstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen (såvitt angår personal hos

Sveriges civilförsvarsförbund), statens pensionsantalt, 1951 års pensionsutredning,

styrelsen för svenska landskommunernas förbund, styrelsen för

svenska landstingsförbundet, styrelsen för svenska stadsförbundet samt Statstjänarkartellen,

Sveriges akademikers centralorganisation och Tjänstemännens

centralorganisation.

Statens pensionsanstalt har sedermera inkommit med en promemoria, innehållande

synpunkter på vissa detaljer i pensionsålderskommitténs förslag.

II. SPA-reglementets tillämpningsområde m. m.

Den pensionering, som sker eller kan komma till stånd enligt SP A-reglementet,

är begränsad till att i huvudsak avse befattningshavare inom undervisningsväsendet,

hälso- och sjukvården, socialvården, polisväsendet, jordbruket

med binäringar, kyrkoväsendet, sjömanshusen samt viss teater- och

orkesterverksamhet.

Följande exempel på de inom de nu angivna huvudområdena ifrågakommande

särskilda grupperna av befattningshavare må tjäna till närmare belysning

av pensioneringens omfattning.

Inom undervisningsväsendet äger reglementet tillämpning å övningslärare

vid folkskolor och högre kommunala skolor, lärare vid den statsunderstödda

yrkesundervisningen (centrala verkstadsskolor, yrkesskolor, handelsgymnasier

m. fl.), lärare vid folkhögskolor, lärare vid den lägre lantbruksundervisningen

(lantbruksskolor, lantmannaskolor, lanthushållsskolor

m. fl.), lärare vid privatläroverk samt lärare och andra befattningshavare

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Mcij.ts proposition nr 159

vid •socialinstituten och vissa enskilda högskolor (Stockholms högskola och

handelshögskolan i Göteborg).

Inom hälso- och sjukvården kan särskilt nämnas sjuksköterskor, barnmorskor

och överläkare vid den av landsting och städer utanför landsting

bedrivna sjukhusvården samt befattningshavare i allmänhet vid vanföreanstalter,

kustsanatorier m. fl. Bland större grupper märkes bär vidare den

öppna vårdens distriktssköterskor och distriktsbarnmorskor samt den inom

folktandvården sysselsatta läkar- och sköterskepersonalen.

Socialvårdens huvudgrupper utgöres av föreståndarinnor vid ålderdomshem

och barnhem, befattningshavare i allmänhet vid erkända alkoholistanstalter

samt hemvårdarinnor.

Inom polisväsendet omfattar pensioneringen i huvudsak de å den egentliga

landsbygden sysselsatta polismännen.

Beträffande övriga verksamhetsområden kan här slutligen nämnas befattningshavare

vid vissa jordbruket närstående organ såsom Sveriges utsädesförening

och Svenska kontrollanstalten för mejeriprodukter och ägg,

besiktningsveterinärer vid kontrollslakterier, vissa befattningshavare vid

centrala kyrkliga organ för diakoniverksamhet, sjömansvård och missionsverksamhet

ävensom vissa kyrkomusiker (organister och biträdande kyrkomusiker).

Gemensamt för den övervägande delen av de i pensioneringen ingående

befattningshavargrupperna är, att kostnaderna för vederbörande verksamhet

helt eller i huvudsak finansieras med statsunderstöd eller eljest med

skattemedel.

Slutligen må i detta sammanhang nämnas, att vissa befattningshavar-*

grupper är inordnade under statens allmänna avlöningsreglemente (i huvudsak

befattningshavare vid Stockholms högskola samt ämneslärare och

rektorer vid privatläroverken) eller andra statliga avlöningsreglementen

(avlöningsreglementet för övningslärare, avlöningsreglementet för statsunderstödda

folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter m. m., avlöningsreglementet

för kyrkomusiker samt polislönereglementet).

De viktigaste kategorierna av huvudmän är landsting och kommuner (i

huvudsak inom undervisningsväsendet, hälso- och sjukvården, socialvården

och polisväsendet). Vidare finnes såsom huvudmän stiftelser ävensom offentligrättsliga

institutioner samt föreningar, såväl ideella som ekonomiska

(främst inom undervisningsväsendet samt jordbruk med binäringar). I vissa

fall är aktiebolag huvudmän (t. ex. i fråga om de kungl. teatrarna samt

vissa privatläroverk).

III. SPA-pensioneringens finansiering

I ekonomiskt avseende innebär SPA-pensioneringen, att staten — under

förutsättning av stabil löne- och pensionsnivå — svarar för i stort sett hab

va kostnaderna. Pensionens storlek i det särskilda fallet är beroende av

bland annat pensionsunderlag och antalet för pension beräkneliga tjänstår.

Angivna resultat åstadkommes genom avvägningen för de skilda pensionsklasserna

av de fortlöpande avgifter och engångsavgifter, som vederbörande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 159

huvudman erlägger för varje beräkneligt tjänstår. I fråga om den med engångsavgift

belagda tillgodoräkningen av tjänstår är härvid att märka, att

dén i princip är beroende av huvudmannens frivilliga åtagande att erlägga

densamma. På grund härav blir statens bidragsgivning med avseende å den

pensionskostnad, som kan hänföras till engångsavgiftsbelagd tjänstetid, så

till vida villkorlig, att den beror av viss prestation från huvudmannen.

Den fortlöpande avgiften består av grundavgift och, i förekommande fall,

rörlig tilläggsavgift. Fortlöpande avgift skall erläggas för tiden från och

med den dag, då befattningshavaren blivit underkastad SPA-reglementet,

intill hans avgång från befattningen, dock med undantag för tiden för viss

tjänstledighet in. in.

Grundavgiftens årsbelopp motsvarar som regel det avgiftsunderlag, som i

reglementet finnes angivet för var och en av de pensionsklasser, till vilka de

olika befattningarna skall vara hänförda.

Den rörliga tilläggsavgiften beräknas på grundavgiften efter samma grunder,

som gäller för beräkning av rörligt tillägg på tjänstepensions grundbelopp

före 67 års ålder.

Till grund för de sålunda gällande bestämmelserna om storleken av de

fortlöpande pensionsavgifterna ligger tanken, att staten bör bidraga till pensioneringen

av befattningshavare, underkastade SPA-reglementet, enligt ungefär

samma grunder som då det gäller statens egna tjänstemän. För statstjänstemännen

tillämpas numera det s. k. nettolönesystemet. Enligt detta

utgår de fastställda lönerna utan avdrag för pensionsavgifter.

I anslutning till nyssnämnda grundtanke om överensstämmelse mellan

ståtens bidrag till pensioneringen av sina egna tjänstemän och till pensioneringen

av befattningshavare, tillhörande SPA-reglementet, har de i detta

reglemente för de olika pensionsklasserna stadgade avgiftsunderlagen beräknats

såsom skillnaden mellan vederbörande brutto- och nettolöner. Den

använda bruttolöneplanen — vilken ursprungligen framlagts av 1946 års

pensionssakkunniga — har framkommit när till nettolönerna lagts pensionsavgifter,

som beräknats med hänsyn till vad på den allmänna arbetsmarknaden

ansetts brukligt i fråga om pensionsavgifter enligt avtal mellan

arbetsgivare och anställda.

Vad åter angår engångsavgiften, sammanhänger denna med att SPA-reglementet

ger möjlighet till tillgodoräkning såsom tjänstår icke endast av

tid, då en befattningshavare haft pensionsrätt enligt reglementet eller som

tillgodoräknats honom enligt andra av Kungl. Maj :t utfärdade tjänstepensionsbestämmelser.

I den mån tid, som tillgodoräknats enligt nyssnämnda

bestämmelser, tillsammans med för befattningshavaren återstående tid till

pensionsåldern understiger den tid, som erfordras för hel ålderspension, kan

sålunda statens pensionsanstalt medge, att tillgodoräkning får äga rum av

sådan tid före inordnandet under reglementet, varunder befattningshavaren

haft anställning inom verksamhetsområde, som numera omfattas av SPAreglementet.

Härför förutsättes i princip, att huvudmannen med avseende å

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 159

den sålunda tillgodoräkningsbara tiden inbetalar en engångsavgift, vilken

beräknas i stort sett täcka halva värdet av den pensionsökning, som uppkommer

genom tillgodoräkningen.

I motsats till vad som är fallet enligt t. ex. pensionsreglementet för statstjänstemän

är enligt SPA-reglementet ett tjänstar icke nagon konstant storhet,

utan det gäller endast för pension, beräknad med utgångspunkt från

ett visst högsta pensionsunderlag. Om för en befattningshavare under ett

givet år gäller ett pensionsunderlag av 5 000 kronor, intjänar han — om

inga på beräkningen inverkande ledigheter förekommer — ett tjänstår

för 5 000 kronors pension. Om därefter pensionsunderlaget höjes till 6 000

kronor, gäller det redan intjänta tjänståret inte såsom helt tjänstår för

6 000 kronors pension utan endast som 5/6 tjänstår. Detta sammanhänger

med att den fortlöpande avgift, som inbetalts för det år, då pensionsunderlaget

var 5 000 kronor, utgör i princip 5/6 av avgiften för ett tjänstår med

6 000 kronors underlag. För att inte statens bidrag till täckande av pensionskostnaderna

skall bli relativt sett större på grund av höjningen av pensionsunderlaget

måste den angivna tjänstårsreduktionen vidtagas. Reduktionen

kan emellertid undvikas genom att huvudmannen inbetalar en engångsavgift,

vilken — liksom i nyss angivna fall av retroaktiv tillgodoräkning —

skall i stort sett motsvara hälften av förhöjningen av pensionsrätter värde.

I enlighet härmed föreskrives i SPA-reglementet, att engångsavgiften skall

bestämmas så, att den motsvarar sammanlagda beloppet av de fortlöpande

avgifter, som enligt för befattningshavaren gällande avgiftsunderlag beräknas

för den tid den särskilda tillgodoräkningen av tjänstår avser. Engångsavgiften

skall dock motsvara minst hälften av de genom tillgodoräkningen

uppkommande pensionsökningarnas sammanlagda värde.

I fråga om den retroaktiva tjänstårstillgodoräkningen och den uppräkning

av på grund av pensionsklasshöjning reducerad tid, som må medges

av pensionsanstalten, har bl. a. i samband med ikraftträdandet av SPAreglementet

den 1 januari 1950 och vid senare tillfällen, då nya personalgrupper

inordnats i SP A-systemet, genom övergångsbestämmelser gjorts avsteg

från principen att det statliga bidraget skall bero av att huvudmannen

inbetalar avgift för ifrågavarande förhöjning av pensionsrättens värde.

IV. SP A-reglementets pensionsålderssystem m. m.

I fråga om pensionsåldern finnes i SPA-reglementet för vissa av de reglementet

underkastade befattningarna direkt angiven den pensionsålder, som

skall gälla för den särskilda befattningen. För åtskilliga befattningar är emellertid

pensionsåldern icke angiven i själva reglementet. Detta innehåller därutinnan

endast den bestämmelsen, att pensionsåldern skall utgöra för befattning,

hänförd till någon av pensionsklasserna 1: 1—1: 19 (pensionsklasserna

1: 4—1: 19 motsvarar de statliga lönegraderna Ca, Ce 1—16) 60 år och

för annan befattning 65 år; dock äger statens pensionsanstalt bestämma,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr i59

att pensionsåldern skall utgöra 63 eller 65, resp. 60 eller 63 år, där så med

hänsyn till pensionsåldern för jämförlig statlig befattning finnes påkallat.

Befattningshavare, som till följd av olycksfall i tjänsten eller lyte eller

eljest på grund av nedsatt arbetsförmåga befinnes för framtiden oförmögen

att på tillfredsställande sätt sköta sin befattning, är — om flyttning till annan

befattning icke anses böra ifrågakomma — skyldig att avgå mot åtnjutande

av invalid- resp. sjukpension. Befinnes befattningshavare, som icke

kan uppsägas från sin befattning, i annat fall än nyss sagts urståndsatt att

på tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden, må entledigande

tillika äga rum, därest högst fem år återstår till pensionsålderns inträde.

Likaså må sådan befattningshavare entledigas, om han genom lagakraftägande

dom befunnits skyldig till förfarande, varå avsättning kunnat följa,

men jämlikt 5 kap. 5 § strafflagen förklarats fri från ansvar. I fråga om

befattningshavare, vilkens entledigande ankommer på annan än Kungl.

Maj:t, må nyssnämnda entledigande ej äga rum, med mindre medgivande

därtill lämnas av Kungl. Maj :t eller enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande av

annan myndighet eller vederbörande huvudman.

Enligt de för närvarande gällande bestämmelserna angående kvarstående

i tjänst efter pensionsålderns inträde må den myndighet eller huvudman,

som äger meddela avsked eller entledigande från befattningen, då synnerliga

skäl därtill är, medge anstånd med avgång efter pensionsålderns inträde,

så länge befattningshavaren är fullt tjänstduglig, dock icke längre

tid än sammanlagt tre år. Sistnämnda tid överensstämmer med den maximitid

för anstånd som gällde för samtliga statstjänstemän före införandet av

systemet med pensioneringsperioder.

Befattningshavare, som trots bestående förmåga att på tillfredsställande

sätt fullgöra sina åligganden i förtid frivilligt avgår ur tjänst, förlorar normalt

sin rätt till pension men blir berättigad att vid 65 års ålder eller vid

dessförinnan inträffad varaktig arbetsoförmåga tillträda s. k. tjänstelivränta.

Därest vid avgången högst fem år återstår till pensionsålderns inträde,

kan dock Kungl. Maj :t medge befattningshavaren rätt att komma i

åtnjutande av en efter vissa grunder bestämd förtidspension under förutsättning

att avgången finnes icke vara stridande mot det allmännas intressen.

Såsom villkor för dylik förtidspensionering gäller i princip, att befattningshavaren

skall inneha minst det antal tjänstår, som erfordras för hel

pension, eller att han skulle ha kunnat inneha sagda antal tjänstår, om han

ägt tillgodoräkna all sådan tid, för vilken huvudmannen kan erlägga engångsavgift.

V. Det för civila statstjänstemän m. fl. gällande systemet med

pensioneringsperioder

Som nämnts i det föregående har jämlikt förordningen 1951: 335 beträffande

de civila statstjänstemännen fr. o. m. den 20 juni 1951 de fixa pensionsåldrarna

ersatts med ett system med pensioneringsperioder. I fråga om

huvudprinciperna för detta system torde här få framhållas följande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 159

Det införda systemet med pensioneringsperioder innebär, att en befattningshavare

i huvudsak efter eget gottfinnande själv kan bestämma tidpunkten

för sin avgång ur tjänst inom den tidrymd, som omfattas av pensioneringsperioden.

Han har sålunda en ovillkorlig rätt att avgå vid pensioneringsperiodens

nedre gräns, om han så önskar. Hans befogenhet att bestämma

tidpunkten för avgången är emellertid begränsad i så måtto, att

myndigheten äger rätt att besluta om hans avgång, om han befunnits icke

kunna på tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden eller hans

bibehållande i tjänst på grund av arbetsuppgifternas särskilda art anses innebära

risk för hans eller andras säkerhet eller hälsa. Rätt att förhindra

fortsatt tjänstgöring under perioden föreligger även, därest tjänstemannens

avgång finnes önskvärd i samband med genomförande av omorganisation,

berörande hans tjänsteställe, eller rationalisering av arbetsförhållandena

därstädes.

I fråga om tjänstår sberäkning innebär det införda periodsystemet, att tid

för kvarstående inom perioden får tillgodoräknas som tjänstår, däremot icke

tid för eventuellt anstånd med avgång efter pensioneringsperiodens utgång.

För familje- och sjukpension skall i princip tjänstår räknas fram till periodens

övre gräns, oavsett när pensionsfallet inträffar.

Pensioneringsperioderna är till antalet fyra och omfattar i princip

pensioneringsperiod 1 tiden från uppnådda 60 år till uppnådda 63 år,

pensionerings period II tiden från uppnådda 63 år till uppnådda 65 år,

pensioneringsperiod III tiden från uppnådda 65 år till uppnådda 66 år

samt

pensioneringsperiod IV den tid, som för varje särskilt fall bestämmes.

Enligt kungörelsen 1951:336 med särskilda föreskrifter i fråga om tilllämpningen

av nyssnämnda förordning skall för befattningar i lönegrad Ca

eller Ce 1—16 gälla pensioneringsperiod I samt för befattningar i lönegrad

Ca eller Ce 17—37 och Co 1—25 pensioneringsperiod III. I avbidan å en avsedd

— dock ännu ej verkställd — genomgång av olika tjänster för utrönande

av i vilka fall avvikelse från nu angivna huvudregel är påkallad, har i

kungörelsen föreskrivits att, om särskild pensionsålder finnes föreskriven

för viss befattning, för sådan befattning skall gälla den pensioneringsperiod,

vars nedre gräns motsvarar den särskilda pensionsåldern. För de befattningar,

beträffande vilka tidigare gällt en särskild pensionsålder av 55 eller 57

år, skall gälla särskild pensioneringsperiod (IV), omfattande levnadsåldern

55 till 58 år resp. 57 till 60 år.

Beträffande kvarstående i tjänst efter pensioneringsperiodens utgång gäller

att, därest det ur tjänstesynpunkt finnes önskvärt att tjänsteman efter

uppnåendet av den för honom gällande pensioneringsperiodens övre gräns

tages i anspråk för fullgörande av arbetsuppgifter, som ålegat honom i hans

senast innehavda befattning, Kungl. Maj :t må kunna medge honom att kvarstå

i tjänst under ytterligare högst två år, dock allenast så länge han är

fullt tjänstduglig.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 159

Förutom för civila statstjänstemän har — som antytts i det föregående —

även för vissa andra grupper av anställningshavare tiden för avgång ur

tjänst fastställts i form av pensioneringsperiod.

Sålunda gäller periodsystemet för befattningshavare underkastade 1947

års tjänstepensionsreglemente för de högre kommunala skolorna (ordinarie

och extra ordinarie lärare med undantag av övningslärare vid kommunala

flickskolor, kommunala realskolor, praktiska kommunala realskolor

och högre folkskolor).

Vidare tillämpas systemet med pensioneringsperioder beträffande befattningshavare,

å vilka 1947 års tjänstepensionsreglemente för folkskolan är

gällande. Detta reglemente äger i första hand tillämpning å befattningshavare

(lärare), som är underkastade avlöningsreglementet för folkskolan och

innehar anställning i lönegrad med beteckningen Ca, Cb eller Ce. Genom särskilda

författningar har tjänstepensionsreglementet för folkskolan förklarats

skola äga tillämpning även å vissa andra befattningshavare än de nyss

nämnda, nämligen å vissa ordinarie och extra ordinarie befattningshavare

vid sinnesslöskolorna och epileptikerskolorna, skogsvårdsstyrelserna och

hushållningssällskapen samt å vissa kantorer.

Jämväl 1951 års tjänstepensionsreglemente för präster är byggt på periodsystemet.

De enligt nämnda pensionsreglementen gällande avgångsbestäminelserna

är utformade i principiell överensstämmelse med de motsvarande bestämmelser,

som enligt förenämnda förordning 1951: 335 tillämpas å civila statstjänstemän.

Slutligen gäller enligt 1947 års tjänstepensionsreglemente för arbetare för

samtliga reglementet underkastade arbetare en pensioneringsperiod omfattande

tiden från uppnådda 60 år till uppnådda 63 år. Även för personal, beträffande

vilken kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 490) med föreskrifter

angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst (de s. k.

summariska arbetarpensionsbestämmelserna) äger tillämpning, kan sägas i

princip gälla nyssnämnda pensioneringsperiod.

VI. 1948 års pensionsålderskommittés förslag och yttrandena däröver

1948 års pensionsåldersko in mitté föreslår, att även för

SPA-reglementets personal införes ett system med pensioneringsperioder

och att detta system utformas i överensstämmelse med motsvarande bestämmelser

för de civila statstjänstemännen.

Den till kommittén hänskjutna frågan om tillämpning av systemet med

pensioneringsperioder även för befattningshavare, underkastade SPA-reglementet,

har av kommittén övervägts med särskilt beaktande av dels huruvida

med hänsyn till arten av befattningshavarnas arbetsuppgifter o. d. ett

sådant system kan anses ändamålsenligt, dels huruvida ur praktiska och

tekniska synpunkter detta system lämpligen låter sig tillämpa inom SPAreglementets

giltighetsområde.

Vid en för frågans bedömande ur först angivna synpunkter företagen ge
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

II

Kungl. Maj.ts proposition nr 159

noingång av de befattningar, för vilka SPA-reglementet är gällande, har

kommittén funnit så väsentliga beröringspunkter föreligga med statliga civila

befattningar, för vilka pensioneringsperiodsystemet genomförts, att det

för kommittén framstår såsom naturligt, att den tidigare existerande och

såsom önskvärd betraktade överensstämmelsen i avgångsföreskrifter för

statliga befattningshavare och befattningshavare, underkastade SPA-reglementet,

återställes genom att periodsystemet införes även för sistnämnda

befattningshavare.

Vid spörsmålets bedömande ur praktiska och tekniska synpunkter har

kommittén funnit, att i avseende å pensioneringen enligt SPA-reglementet

en del speciella förhållanden är för handen, som saknar motsvarighet eller

i allt fall icke äger samma betydelse i fråga om de statliga civila tjänstemännen

och som måste särskilt beaktas vid ifrågavarande överväganden.

En sådan speciell omständighet har samband med huvudmannaskapet för

de SPA-reglementet underkastade befattningshavarna. Huvudmännen för

de statliga befattningshavarna utgöres regelmässigt av centrala förvaltningsmyndigheter,

som var och en är chefsmyndighet för ett i många fall avsevärt

antal befattningshavare samt utrustad med administrativt skolad personal

med betydande praktisk erfarenhet. Huvudmännen för befattningar under

SPA-reglementet åter är i stor utsträckning fackmän inom en begränsad

verksamhetsgren med ringa egen erfarenhet i administrativa angelägenheter

och icke sällan utan tillgång till biträde av personal med administrativ utbildning.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden anser kommittén risk

kunna föreligga, att de med införande av systemet med pensioneringsperioder

förenade, stundom tekniskt icke alltid lättbemästrade övervägandena i fråga

om avgångsförhållandena under pensioneringsperiod icke blir grundade på

erforderlig kännedom om innebörden av meddelade bestämmelser. Med hänsyn

härtill och till det stora antalet huvudmän av skiftande slag, varom är

fråga, kan enligt kommittén befaras bristande enhetlighet vid tillämpningen

av bestämmelserna.

Kommittén har emellertid funnit dessa omständigheter icke utgöra tillräckliga

skäl för bibehållande av fixa pensionsåldrar för befattningar, som

avses i SPA-reglementet. Huvudsynpunkten för kommittén har därvid varit,

att för de grupper av huvudmän, som representerar det alldeles övervägande

antalet befattningshavare, de organisatoriska förhållandena är sådana, att

anledning saknas alt räkna med olägenheter av antydda slag. I övriga fall

torde den brist i kompetensen att bedöma ifrågavarande spörsmål på ett

sätt, som överensstämmer med bestämmelsernas innebörd, kunna i erforderlig

grad ersättas av samråd med statens pensionsanstalt. I anknytning

härtill må anmärkas, att kommittén övervägt förslag att — i syfte att därigenom

skulle befordras största möjliga enhetlighet vid tillämpningen av

bestämmelserna om pensioneringsperioder — å central statlig förvaltningsmyndighet

överflytta avgörandet av eljest på de skilda huvudmännens prövning

ankommande spörsmål av här avsett slag. Kommittén har dock ansett

att vad som skulle vinnas genom en dylik anordning icke uppväger vad som

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 159

i det stora flertalet fall skulle gå förlorat genom att den egentlige huvudmannen,

som dock självfallet äger den bästa inblicken i föreliggande förhållanden,

icke skulle bli den direkt beslutande instansen.

En annan omständighet att beakta i samband med ett eventuellt införande

av pensioneringsperioder för ifrågavarande befattningshavare utgör anställningsförhållandena

för dessa. I fråga om civila statliga befattningshavare

föreligger pensionsrätt regelmässigt allenast för ordinarie och extra ordinarie

anställningshavare. Bestämmelserna rörande pensioneringsperioder anknyter

i första hand till de ordinarie tjänstemännen men har gjorts analogt

tillämpliga på den extra ordinarie personalen. Inom SPA-reglementets tilllämpningsområde

förekommer — bortsett från vissa befattningshavare, vilka

är underkastade avlöningsbestämmelser motsvarande de för statliga befattningshavare

gällande eller vilka skall utnämnas av Kungl. Maj :t eller av

statlig myndighet — icke några befattningshavare, vilkas anställningsform

helt motsvarar de ordinarie statstjänstemännens. Den vanligaste anställningsformen

torde vara anställning tills vidare med viss uppsägningstid.

Rätten till pension har i princip ansetts böra vara avhängig av att anställningen

har minst samma fasthet som extra ordinarie statsanställning. Dylik

för pensionsrätt enligt SPA-reglementet erforderlig fasthet i anställningen

lärer i själva verket ofta kunna vinnas tidigare än extra ordinarie statsanställning.

Pensionsrätt enligt SPA-reglementet kan emellertid i vissa fall

vinnas även av kontraktsanställd personal, som genom kontrakt bundits

lör relativt kort tid. Kommittén syftar härvid på bland andra de kungl.

teatrarnas — i stor utsträckning enligt kollektivavtal anställda — artistpersonal.

Då emellertid periodsystemet ansetts kunna införas icke blott

för alla statliga civila tjänstemän, som äger rätt till pension, utan även

för arbetare i statens tjänst, på vilka 1947 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare är tillämpligt, anser sig kommittén kunna förorda, att systemet

kommer till tillämpning för samtlig SPA-ansluten personal. En ytterligare

omständighet, som talar för att så bör kunna ske, finner kommittén ligga

däri, att anställningsförhållandena för sistnämnda personal icke ansetts utgöra

hinder för tillämpning på densamma av i SPA-reglementet innefattade

pensioneringsgrunder, vilka i fråga om avgångsskyldighet samt jämväl i

övrigt i de delar desamma har samband med nu berörda problem, i väsentliga

delar sammanfaller med de statliga pensionsreglementenas bestämmelser.

Att så kunnat ske torde ha sin grund i att den SPA-anslutna personalen

— trots den formellt sett lösligare anställningsformen — ansetts i realiteten

åtnjuta sådan stabilitet i anställningsförhållandena, som erfordras för afl

SPA-reglementets pensioneringsgrunder skall kunna tillämpas på dem på

avsett sätt. I detta sammanhang må även påpekas, att systemet med pensioneringsperioder

redan införts för åtskilliga 1947 års pensionsreglementen

för folkskolan underkastade befattningshavare, som i avseende å anställningsförhållandena

är jämförbara med sådan personal, varom nu är fråga.

En ytterligare omständighet, som kommittén i förevarande sammanhang

beaktat, utgöres av den huvudmännen åvilande bidragsskyldigheten till SPA
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 159

pensioneringen. Kommittén har utgått från att — i likhet med vad för närvarande

gäller i fråga om tid, varunder en befattningshavare kvarstår i

tjänst efter uppnåendet av i SPA-reglementet angiven fix pensionsålder —

de fortlöpande pensionsavgifterna skall gäldas även under pensioneringsperioden.

Beträffande engångsavgifterna uppkommer vid ett införande av

pensioneringsperioder vissa särskilda spörsmål, för vilka redogörelse lämnas

i det följande. Kommittén har emellertid icke funnit sistnämnda spörsmål

vara av beskaffenhet att innefatta hinder mot periodsystemets tillämpning

å den SPA-anslutna personalen.

Med stöd av vad pensionsålderskommittén sålunda anfört förordar kommittén,

att även för SP A-reglementets personal införes ett system med pensioneringsperioder.

Vad sedan gäller den närmare utformningen av periodsystemet har det

synts kommittén naturligt, att även i detta hänseende överensstämmelse

åvägabringas mellan bestämmelserna för de civila statstjänstemännen och

för de SPA-reglementet underkastade befattningshavarna. Sålunda bör enligt

kommittén å ena sidan befattningshavaren ha en ovillkorlig rätt att avgå vid

pensioneringsperiodens inträde eller vid tidpunkt under perioden. Å andra

sidan bör vederbörande myndighet eller huvudman ha möjlighet att motsätta

sig fortsatt tjänstgöring under perioden, då bl. a. bristande förmåga hos

vederbörande att fullgöra sina tjänsteåligganden föreligger eller hans avgång

från tjänsten betingas av organisatoriska och liknande förhållanden.

Vad vidare gäller tjänstår sberäkning för pension bör enligt kommittén

såsom tjänstår få tillgodoräknas all tjänstgöring, som fullgöres under pensioneringsperioden

fram till dennas övre gräns. Däremot bör tjänstårsberäkningen

icke få omfatta tid för eventuellt anstånd med avsked efter periodens

utgång.

Enligt kommittén kan ett genomförande av systemet med pensioneringsperioder

förväntas komma att minska behovet av anstånd med avgång ur

tjänst. Kommittén anser att i fortsättningen dylikt anstånd bör ifrågakomma

endast i sådana fall där anståndet helt motiveras av tjänstesynpunkter.

Anstånd bör då enligt kommittén beviljas av den huvudman eller

myndighet, som äger meddela entledigande från befattningen, och torde

i likhet med vad som gäller för de civila statstjänstemännen icke böra

ifrågakomma för längre sammanlagd tid än två år.

Även när det gäller pensioneringsperiodernas antal och omfattning i tiden

anser kommittén, att full överensstämmelse bör råda med motsvarande

statliga bestämmelser. Pensioneringsperioderna bör således vara till antalet

fyra (I—IV) och omfatta

pensioneringsperiod I tiden från utgången av den kalendermånad, varunder

en befattningshavare uppnår 60 års ålder, till utgången av den månad,

under vilken han uppnår 63 års ålder,

pensioneringsperiod 11 tiden från utgången av den kalendermånad, varunder

en befattningshavare uppnår 63 års ålder, till utgången av den månad,

under vilken han uppnår 65 års ålder,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 159

pensionerings period III tiden från utgången av den kalendermånad, varunder

en befattningshavare uppnår 65 års ålder, till utgången av den månad,

under vilken han uppnår 66 års ålder, samt

pensionerings period IV den tid, som i varje särskilt fall bestämmes.

I fråga om avgångsåldrarna för de SPA-reglementet underkastade särskilda

befattningarna gäller för närvarande — som nämnts i det föregående

— att för vissa befattningar finnes i reglementet angiven den pensionsålder,

som skall tillämpas för befattningen i fråga. För återstoden av

befattningarna fastställes pensionsåldern av statens pensionsanstalt med iakttagande

av vad i fråga om pensionsålder gäller för motsvarande statlig befattning.

Kommittén anser, att denna åtskillnad i fråga om befogenheter

att fastställa avgångsåldrar för de olika befattningarna bör bestå även i fortsättningen.

Vidare bör enligt kommittén — i överensstämmelse med vad som

gäller i fråga om civila statstjänstemän — Kungl. Maj :t äga rätt att fastställa

pensioneringsperiod för befattning utan medverkan av riksdagen.

Kommitténs ståndpunkt i fråga om den pensioneringsperiod, som bör gälla

beträffande sådana befattningar, för vilka pensionsåldern för närvarande

finnes direkt angiven i SPA-reglementet, framgår av ett av kommittén utarbetat

förslag till kungörelse om ändring i SPA-reglementet, vilket torde

få fogas såsom bilaga till statsrådsprotokollet i detta ärende. Beträffande

återstående befattningar, d. v. s. de befattningar, för vilka pensioneringsperioden

bör bestämmas av statens pensionsanstalt, har kommittén utarbetat

en vid betänkandet fogad förteckning, i vilken för varje där upptagen

befattning finnes föreslagen pensioneringsperiod. Med hänsyn till vad jag

i det följande föreslår torde det emellertid icke vara erforderligt att i förevarande

sammanhang gå närmare in på kommitténs förslag i fråga om de

pensioneringsperioder, som bör tillämpas i de enskilda fallen, liksom icke

heller på de olika yttrandena rörande dessa förslag.

Kommitténs förslag att även för SPA-personalens del ersätta de nuvarande

fixa pensionsåldrarna med ett system med pensioneringsperioder har tillstyrkts

eller lämnats utan erinran i det stora flertalet av remissyttrandena.

Förslaget har dock direkt avstyrkts av 1951 års pensionsutredning

och styrelsen för svenska landskommunernas förbund. Statens pensionsanstalt

och styrelsen för svenska stadsförbundet har anfört betänkligheter

mot att pensioneringsperiodsystemet nu införes på SPA-området. Även

statskontoret har uttalat tvekan om lämpligheten av att förslaget nu genomföres.

Av remissyttrandena må i detta sammanhang återgivas följande.

Socialstyrelsen har uttalat, att styrelsen har goda erfarenheter av periodsystemet

med de möjligheter som detta erbjuder att anpassa tidpunkten fölen

tjänstemans avgång till de individuella förhållandena. Med hänsyn härtill

och då någon särskild olägenhet icke synes vara förknippad med systemets

tillämpning även på nu ifrågavarande befattningshavare tillstyrker styrelsen

förslaget.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 159

15

Skolöverstyrelsen har anfört i huvudsak följande.

Behovet av en anpassning av förutsättningarna för avgångsskyldigheten

efter de för statstjänstemän i allmänhet gällande bestämmelserna är särskilt

framträdande inom överstyrelsens verksamhetsområde. För flertalet här

ifrågavarande icke-statliga lärarkategorier har sålunda anställningsvillkoren

numera i princip konstruerats med utgångspunkt i de för de statliga

befattningshavarna inom motsvarande områden tillämpade grunderna. Privatläroverkens

ämneslärare har sålunda fr. o. in. den 1 juli 1951 inordnats

under Saar. Folkhögskolans ämneslärare, för vilka lönereglering genomförts

fr. o. m. den 1 oktober 1951, har visserligen med hänsyn till tjänstgöringens

speciella natur måst underkastas särskilda avlöningsbestämmelser, men i

de grundläggande principerna har därvid eftersträvats likformighet med

det statliga lönesystemet. Vad övningslärarna beträffar har dessa fr. o. in.

den 1 juli 1950, oavsett statlig eller icke-statlig anställning, inordnats under

ett och samma avlöningsreglemente. Även i övrigt föreligger numera i huvudsak

full överensstämmelse beträffande tjänstgöringsförhållanden och

arbetsuppgifter inellan här berörda icke-statliga lärargrupper och lärare inom

närmast motsvarande statliga skolformer. Konsekvensen bör då självfallet

bjuda, att en motsvarande anpassning kommer till stånd även när det

gäller villkoren för pensionsavgång och annan avgångsskyldighet. Principen

för en dylik likformighet torde för övrigt redan kunna anses vara accepterad,

då inom överstyrelsens område systemet med pensioneringsperioder

redan genomförts för betydande icke-statliga lärarkategorier. Sålunda gäller

sådana föreskrifter för folkskollärare och ämneslärare vid de högre

kommunala skolorna liksom för sinnesslölärare, vilka grupper är underkastade

särskilda pensionsreglementen. Ur den enskilde lärarens synpunkt

framstår det helt naturligt som svårförklarligt, varför för lärare inom en och

samma skolform skilda bestämmelser skall gälla för avgångsskyldigheten.

Även ur principiella synpunkter är en sådan anordning mindre tillfredsställande.

Även om för andra grupper med anslutning till SPA-reglementet

tvekan måhända kan råda beträffande lämpligheten av ett generellt genomförande

av systemet med pensioneringsperioder, finner överstyrelsen vad beträffar

förhållandena inom överstyrelsens område avgörande skäl tala för

att systemet med pensioneringsperioder med det snaraste genomföres för

berörda icke-statliga lärarkategorier. De skäl av i huvudsak teknisk natur,

vilka eventuellt kan anföras mot en sådan åtgärd, finner överstyrelsen icke

vara av sådan styrka, att de i detta sammanhang bör vinna beaktande.

Medicinalstyrelsen har erinrat om att styrelsen i sitt utlåtande över pensionsålderskommitténs

förslag rörande avgångsåldern för civila anställningshavare

i statens tjänst framhållit hl. a., att den medicinska forskningen rörande

ålderns inverkan på den mänskliga organismen kunnat påvisa, att

åldrandet i biologisk mening sker med större individuella variationer än

man tidigare vetat om. Ett för tidigt åldrande förekommer i en mängd fall

utan att företeelsen kan betraktas som sjuklig. A andra sidan har kunnat

fastslås, att ett större antal individer än man tidigare antagit, bevarar den

psykiska prestationsförmågan praktiskt taget oförminskad till hög ålder.

Medicinalstyrelsen fann ur angivna synpunkt vad kommittén anfört till

stöd för sitt förslag om fixerade pensionsåldrars ersättande med pensioneringsperioder

fulll riktigt. Vad sålunda anförts äger enligt styrelsen givetvis

giltighet även beträffande kommitténs nu föreliggande förslag till pen
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 159

sioneringsperioder, vilket alltså förordas av styrelsen framför en höjning

av de fasta pensionsåldersgränserna.

Statskontoret anser i likhet med pensionsålderskommittén en anpassning

av systemet med pensioneringsperioder till pensionsanstaltens verksamhetsområde

i och för sig naturlig, även om till denna är anslutna vissa speciella

med den statliga personalen knappast jämförbara grupper, beträffande vilka

med fog torde kunna ifrågasättas, om de låter sig inordna i ett system med

pensioneringsperioder. Ämbetsverket erinrar emellertid, att åt 1951 års pensionsutredning

uppdragits bl. a. att taga ställning till frågan om en avgränsning

av den statsunderstödda pensioneringen m. m., varvid det står

kommittén fritt att överväga anordnandet av en ieke-statsunderstödd pensioneringslinje

i statens pensionsanstalt. Ett införande av pensioneringsperioder

inom SPA-reglementets giltighetsområde måste under dessa förhållanden

få formen av ett provisorium. Med hänsyn härtill och då statskontoret förutsätter,

att sedan en längre tids erfarenhet vunnits beträffande systemets verkningar

inom den rent statliga sektorn, frågan i dess helhet kommer att omprövas,

är ämbetsverket tveksamt, om det framlagda förslaget nu bör genomföras.

Statens pensionsanstalt har uttalat, att allmän enighet torde råda om att

en höjning av den genomsnittliga åldern för avgång ur tjänst i nuvarande

läge på arbetsmarknaden är önskvärd och ur tjänstbarhetssynpunkt även

möjlig.

I syfte att få belyst den praktiska betydelse, som pensioneringsperiodsystemet

hittills haft för den genomsnittliga avgångsåldern, har pensionsanstalten

gjort viss undersökning rörande avgångsåldern för sådan personal inom

pensionsanstaltens verksamhetsområde, för vilken f. n. tillämpas pensioneringsperioder.

Rörande denna utredning och dess resultat har anstalten anfört

följande.

I angivet syfte har anstalten undersökt avgångsåldern för de statens arbetare,

som under åren 1948—54 hittills avgått med ålderspension från anstalten,

samt för de under samma tid med ålderspension avgångna folk- och

småskollärarna. Undersökningens resultat ger vid handen, att den genomsnittliga

avgångsåldern för arbetare icke förändrats efter det systemet med

pensioneringsperioder trätt i tillämpning, bortsett från mindre årliga ändringar

i den ena eller andra riktningen. Detsamma gäller i huvudsak även

småskollärarna och de kvinnliga folkskollärarna. Vad de manliga folkskollärarna

angår, har kurvan för genomsnittlig avgångsålder stigit kontinuerligt

från värdet 63,5 år 1948 till 63,9 år 1952, vilket senare värde gällde även

år 1953. För år 1954 slutligen gäller siffran 64,3 år. Beträffande folk- och

småskollärarna torde emellertid böra beaktas vissa särskilda omständigheter.

Sålunda bör utvecklingen i fråga om folkskollärarna icke bedömas

med året 1948 som utgångspunkt. På grund av att pensionsavgång vid lägre

ålder än 63 år tidigare övergångsvis varit möjlig torde nämligen antalet

folkskollärare i högre åldrar under detta och även närmast därpå följande

år ha varit jämförelsevis ringa. Vidare kunna de mellan åren 1949 och 1953

på detta område förda löneförhandlingarna i viss grad ha påverkat kvarståendefrekvensen

under de senaste åren.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 159

Pensionsanstalten har ansett, att pensioneringen enligt SPA-reglementet

bör vara ordnad i huvudsaklig överensstämmelse med pensioneringen av

statsanställda, så långt en dylik överensstämmelse är lämplig och tekniskt

möjlig. Från denna synpunkt har anstalten intet i och för sig att erinra mot

att, såsom kommittén föreslagit, systemet med pensioneringsperioder från

och med den 20 juni 1955 införes på SP A-reglementet, därest reformens genomförande

från denna tidpunkt skulle anses ändamålsenlig. Ej heller hyser

anstalten betänkligheter mot att införa detta system för personal med anställning

av mindre fast varaktighet än den som gäller för statens extra ordinarie

tjänstemän. De av kommittén uttalade farhågorna att vissa — särskilt

mindre — huvudmän skulle få svårt att administrativt bemästra tillämpningen

av systemet med pensioneringsperioder, torde icke vara utan fog men bör

enligt anstaltens mening icke tillmätas särskild betydelse.

Enligt pensionsanstalten får emellertid reformens lämplighet bedömas även

från andra utgångspunkter än den rent principiella uppfattningen, att bestämmelserna

rörande avgångsåldern för SP A-klientelet bör överensstämma

med motsvarande bestämmelser för den civila statsförvaltningens tjänstemän.

Anstalten erinrar härutinnan till en början om att 1951 års pensionsutredning

har i uppdrag att företaga en allmän översyn av grunderna för den

statligt ordnade pensioneringen. Vidare uttalar pensionsanstalten, att det

knappast finnes anledning tro, att kvarståendet i tjänst får större omfattning

beträffande de under SP A-reglementet lydande befattningshavarna än beträffande

statens arbetare samt folk- och småskollärarna.

Anstalten anför vidare, att syftet med pensioneringsperioderna kan komma

att motverkas av huvudmännen, då dessa har intresse att utbyta lönen

mot en från anstalten utgående pension vid en så tidig tidpunkt som möjligt

och i stället endast betala skillnaden mellan den gamla lönen och den utgående

pensionen.

Mot bakgrunden av de sålunda anförda förhållandena har pensionsanstalten

förklarat sig hysa starka betänkligheter mot att systemet med pensioneringsperioder

nu införes på SP A-reglementets tillämpningsområde. Anstalten

finner övervägande skäl tala för ett uppskov med reformens genomförande

i avvaktan på resultatet av den nyssnämnda pågående allmänna översynen

av grunderna för den statligt ordnade pensioneringen.

Vid ärendets behandling inom statens pensionsanstalt har avvikande mening

anmälts av byrådirektören N. P. E. Isoz, som ansett, att pensionsanstalten

bort finna övervägande skäl tala för ett införande i SPA-reglementet av

systemet med pensioneringsperioder, och till utveckling av sin mening anfört

huvudsakligen följande.

Med hänsyn til! förekomsten av personalgrupper, som äro företrädda såväl

inom de områden, där pensioneringen sker enligt SPA-reglementet, som

inom de områden, där pensioneringen sker enligt övriga statliga reglementen,

måste man räkna med viss övergång av befattningshavare från den ena

pensioneringen till den andra. Som exempel på sådana personalgrupper kun2

Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 159

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 159

na särskilt nämnas övningslärare och sjuksköterskor. Även beträffande övriga

personalgrupper torde förekomsten av cirkulation icke vara utesluten.

Nu berörda förhållanden tala enligt min mening starkt för att SPA-reglementets

bestämmelser om avgångsåldrar snarast möjligt böra anpassas "till

de motsvarande bestämmelser, som — frånsett militären — gälla inom den

statliga tjänstepensioneringen i övrigt.

För min del kan jag icke finna, att de omständigheter, som anförts mot

införandet i SPA-reglementet av systemet med pensioneringsperioder, utgöra

bärande skäl för ett uppskov med reformens genomförande.

Den tid, under vilken periodsystemet varit tillämpligt, synes vara allt för

kort för att några slutsatser rörande systemets verkningar med tillräcklig

säkerhet skola kunna dragas. Vad särskilt folk- och småskollärarna angår

må framhållas, att systemet på grund av viss övergångsanordning icke helt

genomförts förrän vid utgången av juni 1954 respektive juni 1955.

1951 års pensionsutredning har mot bakgrunden av främst åldersstrukturen

inom befolkningen anfört bl. a. följande om lämpligheten av ett periodsystem

av den föreslagna utformningen.

Med hänsyn till de av utredningen angivna långtidsperspektiven, som visa

en oroande hastig ökning av andelen äldre personer i den vuxna befolkningen,

synes det redan kunna ifrågasättas, om de levnadsåldrar, som

framgå av pensioneringsperiodernas övre gränser, och möjligheterna att därefter

bevilja anstånd med avsked, lämna tillräckligt utrymme för ett önskvärt

utnyttjande av den äldre arbetskraften. I än högre grad måste tveksamheten

gälla, huruvida periodernas nedre gränser och sättet för att träffa

avgörande om vilken avgångsålder inom perioden, som skall tillämpas i

det konkreta fallet, valts med beaktande av situationens allvar. Vad beträffar

de hittills gjorda erfarenheterna av periodsystemets utnyttjande syntes

det redan av material, som utredningen i visst sammanhang införskaffade

för ungefär två år sedan, framgå att utbytet av periodsystemet i form av genomsnittlig

höjning av avgångsåldrarna varit obetydligt i förhållande till

vad som får antagas ha varit avsett vid systemets tillkomst. Anledning synes

finnas befara, att de anställdas benägenhet att uppskjuta tidpunkten för

avgången kommer att visa sig vara störst i tider, då ett kvarstående ur

arbetskraftssynpunkt är minst behövligt, och av ringa betydelse i situationer,

då det råder stor brist på arbetskraft, att kvarståendet blir störst inom

grupper, som ej äro i nämnvärd utsträckning efterfrågade på den allmänna

arbetsmarknaden, men obetydligt inom de grupper, som till följd av beskaffenheten

av befattningshavarnas dittillsvarande arbete äro direkt efterfrågade

— en skillnad som kan väntas bli förstärkt genom att för dessa senare

ofta också gäller en period med lägre åldersgräns — och att kvarståendet

blir mindre i fråga om de mera tjänstedugliga än i fråga om övriga personer.

Pensionsutredningen har vidare anfört att, därest avgångsreglerna för de

av periodsystemet nu omfattade anställningshavarna kommer att bli reviderade

inom en nära framtid, det uppenbarligen måste betraktas som diskutabelt,

om systemet nu bör utsträckas till ett nytt område, inom vilket därtill

både de organisatoriska och de pensionstekniska förutsättningarna medför

vissa särskilda problem. Under nämnda förutsättning bör man enligt utredningens

mening för att möjliggöra ett bättre utnyttjande av den äldre

arbetskraften, som självfallet bör eftersträvas lika väl inom SPA-området

som inom det statliga, för närvarande stanna vid att på sådant sätt anpassa

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 159

19

de nuvarande avgångsreglerna i SPA-reglementet med hänsyn till vad som

gäller för de civila statstjänstemännen, att anstånd med avgång utan vidare

kan medgivas inom motsvarande tidslatitud, i den mån arbetskraft erfordras

och vederbörande anställningshavare kan väntas fullgöra sina uppgifter

på tillfredsställande sätt.

För det fall, att det för de civila statstjänstemännen gällande periodsystemet

skulle vara att uppfatta som en mera definitiv lösning av pensionsåldersproblemet,

har pensionsutredningen uttalat bl. a. följande.

1951 års pensionsutredning anser för sin del, att ett tungt vägande skäl

emot att införa periodsystemet på SPA-området ligger däri, att kostnaderna

för SPA-pensionerna fördelas mellan staten och huvudmännen under användande

av en finansieringsteknik, som går ut på att huvudmännen skola

lämna sina bidrag till täckande av de framtida beräknade pensionskostnaderna

successivt under loppet av befattningshavarens anställningstid, under

det att staten, som verkställer utbetalningen av pensionen, belastas med den

verkliga pensionskostnaden, vilken, i motsats till vad fallet är i fråga om

en privat pensionsförsäkring, till följd av pensionernas rörlighet kan högst

avsevärt skilja sig från den under premiebetalningstiden beräknade kostnaden.

I fråga om de statsanställdas pensionering torde man endast ha anledning

räkna med att staten och de anställda kunna ha motsatta intressen i

fråga om pensioneringsperiodernas utnyttjande; av statsmyndigheterna i gemen

bör man ju kunna kräva, att de i sin personalpolitik beakta statens

intressen i stort, och beträffande de affärsdrivande verken, vilkas driftmedel

belastas med pensionsutgifterna, bör man ju dessutom kunna räkna med

att det allmänna intresset av god personalhushållning skall sammanfalla

med vederbörande verks intresse av ett gott driftresultat. Den på SPA-området

tillämpade finansieringstekniken medför därutöver, att huvudmannen

och staten ingalunda få något ovillkorligen sammanfallande intresse att tillvarataga

de äldre befattningshavarnas arbetskraftsresurser. Om man i enlighet

med kommittéförslaget skulle från statens sida eftersträva förbättrat utnyttjande

av arbetskraften genom tillämpning av periodsystemet, finnes enligt

pensionsutredningens mening grundad anledning befara, att de tekniskt

betingade intressemotsättningarna leda till att det direkta intresset av personalens

kvarstående i tjänst under perioderna i flertalet fall blir representerat

av staten ensam — och staten skulle icke ha något direkt inflytande

på kvarståendet — medan huvudmännens intresse av ekonomiska skäl blir

inriktat på att befattningshavarna skola tillerkännas pension så snart detta

är möjligt med hänsyn till pensionsbestämmelserna. Det är att märka, att

en dylik intressekonflikt kan förutsättas uppkomma ej endast då huvudmannen

önskar erhålla yngre och billigare arbetskraft ulan också i situationer,

då huvudmannen önskar i fortsättningen utnyttja befattningshavarens

arbetskraft. Finansieringstekniken måste redan f. n. leda till att huvudmannen

föredrager att återanställa befattningshavaren för en reducerad lönekostnad

framför att medverka till ett anstånd med avsked, i vilket fall huvudmannen

får vidkännas hel lönekostnad jämte pensionsavgifter, och det motsvarande

skulle bli fallet vid införande av ett periodsystem.

Då pensionsutredningen icke funnit grund för annan uppfattning än att

ett periodsystem av sådant slag, som nu användes inom statsförvaltningen,

icke lämpar sig för användning inom SPA-området så länge man ej inom

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 159

detta område tillämpar ett finansieringssystem, vid vilket såväl huvudmännens

som statens utgifter påverkas av de verkliga pensionskostnaderna, och

då det påräkneliga utbytet av periodsystemet i varje fall icke synes uppväga

de olägenheter av teknisk art, som periodsystemet skulle medföra, har utredningen

icke kunnat förorda att förevarande förslag nu genomföres. Även

om periodsystemet skulle anses böra bibehållas inom statsförvaltningen, bör

man enligt utredningens mening tills vidare nöja sig med sådana jämkningar

av avgångsbestämmelserna för SPA-området, som utredningen tidigare i sitt

utlåtande berört.

Två av utredningens ledamöter har förklarat, att de med hänsyn till beskaffenheten

av det nuvarande systemet för SPA-pensioneringens finansiering

kommit till samma slutsatser som utredningens övriga ledamöter

angående den tills vidare lämpliga utformningen och tillämpningen av avgångsreglerna

inom SPA-området, men att de i övrigt icke funnit erforderligt

att i förevarande sammanhang taga ställning till utredningens resonemang

och motiveringar.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund har framhållit bl. a.,

att införandet av pensioneringsperioder beträffande arbetstagare med anslutning

till statens pensionsanstalt skulle för huvudmännens del medföra

vissa speciella praktiska och tekniska problem, och uttalar härom bl. a.

följande.

Kommittén har berört dessa problem men funnit, att dessa icke utgör

tillräckliga skäl för bibehållande av fixa pensionsåldrar för befattningar,

som avses i SPA-reglementet. Styrelsen kan icke dela kommitténs inställning

att, eftersom hos de huvudmän, som representerar det övervägande

antalet befattningshavare, de organisatoriska förhållandena är sådana, att

anledning saknas att räkna med de olägenheter, som följer av de berörda

problemen, så bör dessa icke kunna motivera, att pensioneringsperiodsystemet

icke införes. Majoriteten av huvudmännen torde nämligen ha sådana

organisatoriska förhållanden, att man måste räkna med dylika olägenheter.

Visserligen representerar dessa huvudmän måhända en minoritet av antalet

befattningshavare, men »summan» av olägenheter torde icke vara proportionell

mot antalet befattningshavare utan snarare mot antalet huvudmän.

Kommitténs förmodan, att dessa huvudmäns »brist i kompetens» kan ersättas

av samråd med statens pensionsanstalt är nog i viss omfattning riktig.

Svårigheterna torde emellertid komma att uppstå i de fall, där befattningshavaren

önskar kvarstå till pensioneringsperiodens övre gräns, men huvudmannen

anser, att allmänna effektivitetsskäl ur verksamhetens synpunkt

sett talar för att befattningshavaren bör avgå vid den nedre gränsen. I dvlika

fall kan det icke alltid vara så lätt för huvudmannen att påvisa, att

befattningshavaren icke kan på ett tillfredsställande sätt fullgöra sin tjänst.

Det vore säkerligen mindre lyckligt, om i sådana fall organisatoriska förhållanden

framkonstruerades som motiv för avgången. Ett samråd med pensionsanstalten

torde icke kunna avhjälpa dylika svårigheter och lösa därav

föranledda konflikter.

Styrelsen avstyrker införandet av pensioneringsperioder inom området för

statens pensionsanstalts verksamhet och uttalar, att det nuvarande systemet

med möjlighet för huvudmannen att medge anstånd med avgång ur tjänst

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 159

visat sig tillfredsställande. Den sporre till kvarstående i tjänst efter uppnåendet

av pensioneringsperiodens nedre gräns, som ligger i kommitténs förslag

om rätt att räkna tjänstår upp till den övre gränsen, kan mycket väl

erhållas även vid det nu gällande systemet med anstånd med avgång ur

tjänst genom att dylika anståndsår får tillgodoräknas som tjänstår.

Även pensionsålderskommitténs förslag att periodsystemet för SPA-personalen

bör vara utformat i principiell överensstämmelse med vad som gäller

för de civila statstjänstemännen m. fl. har i allmänhet lämnats utan erinran

av remissinstanserna. Vissa särskilda uttalanden har dock gjorts i denna

fråga.

Sålunda har skolöverstyrelsen understrukit, att frågan om skyldigheten

att avgå under perioden bör prövas av vederbörande skolstyrelse, överstyrelsen

avstyrker bestämt den av kommittén antydda möjligheten att överflytta

denna prövning till den centrala statliga myndigheten, då denna i varje

fall icke utan onödig omgång torde kunna förvärva lika ingående kännedom

om de speciella förhållanden, som i det enskilda fallet ligger till grund vid

bedömningen.

Beträffande frågan om anstånd med avgång ur tjänst efter pensioneringsperiodens

utgång har skolöverstyrelsen anfört följande.

Enligt de sakkunniga bör vidare anstånd med avgång ur tjänst på sätt

gäller för statliga befattningshavare kunna ifrågakomma under sammanlagt

högst två år efter pensioneringsperiodens utgång. Anståndet föreslås i detta

fall skola beviljas av den huvudman eller myndighet, som äger meddela entledigande

från befattningen. För de icke-statliga lärarna meddelas entledigande

i regel av vederbörande skolstyrelse, överstyrelsen anser, att även i avseende

å möjligheten till anstånd med avsked överensstämmelse bör komma till

stånd med de för statliga befattningshavare gällande villkoren, överstyrelsen

vill dock ifrågasätta, huruvida icke dylikt anstånd bör meddelas av Kungl.

Maj :t. Denna ordning tillämpas nu såväl beträffande statliga som de ickestatliga

befattningshavare (folkskollärare, ämneslärare vid högre kommunala

skolor), för vilka anståndsinstitutet nu gäller.

I fråga om tjänstårsberäkningen anser statskontoret, att rätten till tjänstårsberäkning

av tid inom vederbörlig pensioneringsperiod bör begränsas till

sådana fall, då faktisk tjänstgöring ägt rum under perioden. Härigenom skulle

från tjänstår sberäkning inom pensioneringsperiod för sjukpension eller familjepension

helt eller delvis uteslutas den, som antingen avlidit i tjänsten,

kommit i åtnjutande av sjukpension eller lämnat tjänsten före uppnåendet

av periodens övre gräns. För en dylik inskränkning talar enligt ämbetsverkets

mening även den omständigheten, att inom SPA-pensioneringen, där staten

icke är arbetsgivare, frekvensen av kvarstående under pensioneringsperioden

får anses vara mera svårbedömbar än inom den statliga sektorn. För

den händelse kvarstående under perioden skulle äga rum endast i obetydlig

omfattning, skulle nämligen kostnaderna för den av kommittén föreslagna

förmånliga tillgodoräkningen för familjepensioner och sjukpensioner kunna

komma att motväga de fördelar, som uppstår vid befattningshavarens faktiska

kvarstående under perioden. Vad särskilt sjukpensioneringen angår

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 159

erinrar statskontoret om de begränsade möjligheterna enligt SPA-reglementet

att förflytta vederbörande till annan tjänst.

Statens pensionsanstalt har framhållit, att den ökade tjänstårsberäkningen

för familje-, sjuk- och invalidpensionerna betyder en kostnadsökning, som

helt faller på statsverket.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet har understrukit lämpligheten

av att periodernas nedre eller övre gränser förskjutes ett eller annat år uppåt

i förhållande till vad kommittén föreslagit.

VII. Särskilda frågor

1. Tjänstårsberäkning mot engångsavgift

Som jag i det föregående antytt uppkommer vid införandet i SPA-reglementet

av pensioneringsperioder vissa spörsmål i samband med tjänstårsberäkningen

mot engångsavgift. 1948 års pensionsåldersko mm

i 11 é har med avseende å detta spörsmål till en början erinrat om att vid

bestämmande av tjänstepension enligt SPA-reglementet en befattningshavare

såsom tjänstår i första hand tillgodoräknas den tid före inträdet av

pensionsåldern, under vilken han varit underkastad SPA-reglementet eller

andra tjänstepensionsbestämmelser eller som han eljest ägt tillgodoräkna

enligt dessa senare bestämmelser. I fråga om befattningshavare, som icke

har möjlighet att med denna tjänstårsberäkning uppnå för hel ålderspension

stadgat antal tjänstår men som kan åberopa annan tjänstetid i befattning

inom SPA-reglementets tillämplighetsområde, kan statens pensionsanstalt

enligt 18 § 3 mom. reglementet medge rätt till tjänstårsberäkning mot

erläggande av engångsavgift. Sådant medgivande får dock avse högst så

stor del av den föregående tjänstetiden, som erfordras för att befattningshavaren

skall äga möjlighet att framdeles erhålla hel ålderspension.

För en till SP A-pensioneringen nyansluten befattningshavare kan medgivande

om tillgodoräkning således allenast förekomma under förutsättning

att tiden från anslutningstillfället till pensionsåldern är kortare än

den för hel tjänstepension stadgade tjänstetiden (tjänståldern). Om nämnda

förutsättning är för handen, kan tillgodoräkning medgivas för högst så

lång tid, som motsvarar skillnaden mellan tjänståldern och den till pensionsåldern

återstående tiden. Vad angår beräkning av tjänstår för tid, under

vilken befattningshavaren är underkastad SPA-reglementet, gäller att

tillgodoräkningen upphör med inträdet i pensionsåldern. Den särskilt medgivna

tillgodoräkningen kan således icke få till följd, att befattningshavaren

genom kvarstående efter inträdd pensionsålder kommer att uppnå flera för

pension beräkneliga tjänstår än som motsvarar tjänståldern.

Vid systemet med pensioneringsperioder är nedre gränsen av gällande

period såsom utgörande den tidigaste tidpunkt, vid vilken avgång med ålderspension

kan äga rum, närmast att likställa med tidpunkten för inträdet

i pensionsåldern. Utmärkande för systemet är emellertid bl. a., att även

tid, varunder en befattningshavare kvarstår inom perioden, tillgodoräknas

honom såsom tjänstår i pensionshänseende. Fråga uppkommer då vid in
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 159

förandet i SPA-reglementet av bestämmelser om pensioneringsperioder, huruvida

vid bedömandet av i vilken mån tillgodoräkning av tidigare tjänstetid

är erforderlig för hel pensions erhållande hänsyn skall tagas till de

tjänstår, som befattningshavaren kan intjäna genom kvarstående under

perioden. Kommittén hyser den uppfattningen, att vid det ifrågavarande bedömandet

skall bortses från sistnämnda, under perioden infallande tjänstetid

och att en huvudman sålunda, för det fall att föregående anställningstid

i tillräcklig utsträckning förefinnes, skall kunna för en befattningshavare

utverka tillgodoräkning av dylik tid i sådan omfattning, att denne redan vid

periodens inträde kan åberopa för hel pension föreskrivet antal tjänstår.

Kommittén har funnit detta ståndpunktstagande bäst överensstämmande

med den vid periodsystemets utformande iakttagna principen, att största

möjliga rörelsefrihet bör tillkomma befattningshavaren, då han har att taga

ställning till frågan om fortsatt tjänstgöring efter periodens inträde. Härvid

må erinras, att Kungl. Maj:t, då särskild tillgodoräkning för statstjänstemän

av tid, varunder vederbörande innehaft icke pensionsberättigande anställning,

anses böra ifrågakomma, följer en princip, överensstämmande

med vad kommittén sålunda förordar. Kungl. Maj:t plägar nämligen vid

dylik tillgodoräkning för statstjänstemän begränsa tillgodoräkningen till

att avse tid, som erfordras för uppnående av för hel pension stadgat antal

tjänstår, och härvid räkna med avgång vid den tidpunkt då befattningshavaren

uppnår periodens nedre gräns.

Kommittén framhåller, att gentemot den av kommittén sålunda förordade

principen för beräkning av den maximala omfattningen av tillgodoräkning

av tjänstår mot engångsavgift möjligen kan invändas, att vid tillämpning

av densamma den situationen kan komma att inträda, att befattningshavaren

genom kvarstående under perioden kan komma att förvärva tjänstår i

sådan utsträckning, att tillgodoräkning mot engångsavgift med hänsyn till

den faktiska avgångstiden icke varit erforderlig för så lång tid, som avgiftsbetalningen

avsett. En dylik konsekvens synes kommittén dock icke böra

föranleda några särskilda reglerande föreskrifter, exempelvis i form av medgivande

till återbetalning av redan inbetalade avgifter.

I förevarande hänseende har kommittén erinrat om att tillgodoräkningsmedgivandet,

även till den del detsamma avsett tjänstetid för vilken tjänstårsberäkning

mot engångsavgift framdeles kan visa sig icke ha varit erforderlig,

varit av värde icke blott genom den ökade rörelsefrihet, detsamma

skänkt såväl befattningshavaren som huvudmannen i fråga om dispositionerna

i samband med befattningshavarens uppnående av pensioneringsperiodens

nedre gräns, utan även genom den möjlighet, som medgivandet

innefattat för befattningshavaren att i händelse av avgång på grund av

sjukdom före periodens inträde kunna erhålla pension, beräknad på grundval

av ett större antal tjänstår än eljest skulle ha kunnat ske. Tillika framhåller

kommittén att enligt bestämmelserna i SPA-reglementet erläggandet

av fortlöpande avgifter icke är begränsat till tid, motsvarande det för hel

pension erforderliga antalet tjänstår, och att dylika avgifter således skall

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 159

erläggas även under tid, varunder en befattningshavare åtnjuter anstånd

med avsked efter uppnående av pensionsåldern. Med hänsyn härtill synes

det kommittén icke heller ur principiell synpunkt påkallat att genom särbestämmelser

medge efterhandsreglering av redan erlagda engångsavgifter i

syfte att dessa skall bli anpassade efter det för hel pension lägst erforderliga

antalet tjänstår.

Även praktiska synpunkter finner kommittén tala mot en dylik efterhandsreglering.

Bortsett från det betydande merarbete i administrativt avseende,

som en sådan skulle i och för sig åsamka statens pensionsanstalt,

erinrar kommittén om att man i fråga om vissa personalgrupper torde ha

anledning räkna med, att befattningshavarna byter huvudmän och att således

engångsavgiften kan ha erlagts av annan huvudman än den, hos vilken

en befattningshavare är anställd vid avgången.

Kommitténs förslag rörande tjänstår sberäkning mot engångsavgift har

i allmänhet lämnats utan erinran i remissyttrandena. I några yttranden

avstyrkes dock förslaget.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund har sålunda uttalat,

att vad kommittén föreslagit för engångsavgiftens beräknande i realiteten

innebär en försämring i förhållande till nuvarande läge, eftersom kvarstående

i tjänst efter det pensioneringsperiodens nedre gräns uppnåtts torde bli

mycket mera frekvent än hittillsvarande anstånd med avgång ur tjänst. De

olägenheter, som skulle följa av att engångsavgifterna beräknas på tjänstetid

fram till periodens övre gräns och därav föranledd efterhandsreglering,

utgör icke tillräcklig motivering för ett genomförande av kommitténs förslag

på denna punkt.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet har med hänsyn till det gällande

avgifts- och tjänstetidsberäkningssystemet ansett det icke vara riktigt,

att sasom kommittén föreslagit vid engångsavgiftsberäkningarna endast

tjänstetid fram till pensioneringsperiodens nedre gräns skall beaktas.

Bl. a. ur den synpunkten, att befattningshavarna bör stimuleras att kvarstå

i tjänst utöver pensioneringsperiodernas nedre gränser och att pensionskostnadsfördelningen

mellan staten och huvudmännen icke rubbas, synes

det styrelsen motiverat, att man vid engångsavgiftsberäkningarna utgår

från en högre avgångsålder än vad kommittén föreslagit.

Styrelsen för svenska stadsförbundet har anfört följande.

SPA-avgifterna äro grundade på försäkringstekniska principer, vilket

bl. a. innebär att den i en kalkyl ingående tidsperioden är på förhand fixerad.

Kommittén har från denna utgångspunkt förutsatt, att avgifterna för

här avsedda grupper av befattningshavare skola beräknas som om avgång

sker vid pensioneringsperiodens undre gräns. Huvudmannens andel i pensioneringskostnaderna

skall i enlighet härmed alltså vara till fullo erlagd

vid angivna tidpunkt. 1 rots detta skola enligt förslaget avgifter erläggas

av huvudman under pensioneringsperioden och detta även i de fall, då tillgodoräkning

av tjänstetid under denna period icke ifrågakommer. Förbundet

finner detta förfarande icke tillfredsställande. Direkt anmärkningsvärt

blir det i sådana fall, då huvudman erlägger hela den med pensioneringen

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 159

25

förenade kostnaden. Tilläggas må att när befattningshavare uppnår pensioneringsperiodens

undre gräns, kan statsverket komma att vidkännas en

utgift omfattande hela den vid angivna tidpunkt intjänta pensionen; om

befattningshavaren kvarstår under pensioneringsperioden, har statsverket

icke någon pensionskostnad under samma tid, utan huvudmannen har att

för samme befattningshavare erlägga en avgift till statsverket under perioden.

Det synes icke uteslutet, att här angivna bestämmelser av för huvudmannen

ofördelaktig innebörd kunna -— med eller utan samförstånd med

vederbörande befattningshavare — föranleda en för statsverket ogynnsam

tillämpning, eftersom frågan om tidpunkten för befattningshavarens avgång

under pensioneringsperioden avgöres utan statligt inflytande.

I den av statens pensionsanstalt överlämnade promemorian framhålles,

att engångsavgifterna röner inverkan dels av de föreslagna ändringarna av

rätten att räkna tjänstår och dels av övergången från fasta till rörliga

pensionsåldrar. Båda dessa omständigheter medför en tendens att uppskjuta

erläggandet av engångsavgifter. Eftersom det likväl förutsatts, att inbetalning

av engångsavgifter skall vara möjlig så snart dylik fråga enligt SPAreglementet

kan uppkomma, kan enligt promemorian en jämkning av engångsavgiftsberäkningarna

bli påkallad.

2. De kungl. teatrarna

Kommittén har även upptagit till behandling vissa frågor berörande de

kungl. teatrarna.

Med hänsyn till de vid operan föreliggande särskilda förhållandena har

kommittén ansett lämpligt att med operaledningen närmare diskutera de

med en eventuell övergång till systemet med pensioneringsperioder förbundna

konsekvenserna. Vid dessa överväganden har enligt vad kommittén uppger

operaledningen ansett sig kunna tillstyrka, att systemet med pensioneringsperioder

införes för ifrågavarande personal. Härvid har operaledningen

dels framfört vissa önskemål i fråga om pensioneringsperiodernas

omfattning, dels särskilt understrukit angelägenheten av att operaledningen

skall äga erforderlig befogenhet att även i fall, då en befattningshavare, tillhörande

solist-, kör- eller balettpersonalen, önskar kvarstå under perioden,

vidtaga åtgärd för hans avkopplande, om så är betingat med hänsyn till

vederbörandes prestationsförmåga. Enligt operaledningen utgör en dylik befogenhet

en förutsättning för att det nya systemet icke skall komma att

leda till en standardsänkning i konstnärligt avseende. Kommittén framhåller

vidare, att operaledningen vid överläggningarna upptagit även vissa

spörsmål angående sjukpensionering och därom anfört i huvudsak följande.

Operaledningen har erinrat om att enligt stadgande i 9 § 1 mom. c)

SPA-reglementet befattningshavare vore skyldig att avgå från sin befattning,

därest han till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte, som ej hade sin

grund i olycksfall i tjänsten, eller till följd av nedsatt arbetsförmåga befunnes

för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta sin

befattning. Vid prövning av den rätt till sjukpension, som jämlikt 13 § reg
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 159

lementet i sådant fall tillkommer en befattningshavare, skulle enligt 5 §

i tillämpningsföreskrifterna till SPA-reglementet (1950:359) beträffande

vederbörande företes ett av tjänsteläkare eller personalläkare utfärdat intyg

angående hans otjänstbarhet.

Bland operans sångartister hade emellertid förekommit fall, då vederbörande

antingen helt förlorat sin röst eller i allt fall fått densamma så

väsentligt förändrad, att hans användbarhet varit i fortsättningen utesluten

med hänsyn till de höga konstnärliga krav, som måste ställas på en var vid en

institution sådan som operan verksam artist. Motsvarande förhållanden

hade jämväl förekommit bland de koreografiskt verksamma artisterna. Att

man i nu åsyftade fall skulle kunna bereda vederbörande sysselsättning i

annan befattning vid operan vore med hänsyn till målsättningen för vederbörandes

utbildning och det obetydliga antalet befattningar av annat slag

allenast i undantagsfall möjligt.

En dylik förlust av eller nedsättning i en artists konstnärliga förmåga

sammanhängde mera sällan med faktorer, som läte sig medicinskt fastställa.

På grund härav hade operaledningen ansett vägen att söka utverka sjukpension

åt vederbörande oframkomlig. Följden hade således blivit, att operan

belastades med lönekostnader utan att institutionen därav hade någon

egentlig reveny.

Operaledningen har i anslutning till det anförda såsom ett angeläget önskemål

framhållit, att det kunde klarläggas, att sjukpensionering bör kunna

tillgripas även i de förut närmare berörda fall av förlust av eller väsentlig

nedsättning i en artists konstnärliga prestationsförmåga, även då för en dylik

förändring icke kan anföras medicinska indikationer.

Vid de överläggningar, som kommittén haft med ledningen för dramatiska

teatern, har framgått, att även för denna teaters vidkommande ett system

med pensioneringsperioder skulle vara värdefullt. Teaterledningen har därvid,

i likhet med operaledningen, utgått från att, då det gäller frågan om

kvarstående i tjänst efter uppnåendet av pensioneringsperiodens nedre

gräns, teaterledningen skall äga besluta om pensionering, då så får anses

motiverat med hänsyn till vederbörandes konstnärliga prestationsförmåga.

För egen del har kommittén anfört, att vid tillämpning av systemet

med pensioneringsperioder å den konstnärligt verksamma personalen vid de

båda nationalscenerna måste beaktas vissa omständigheter, som saknar motsvarighet

beträffande andra jämlikt statliga reglementen pensionerade befattningshavare.

Genom nämnda system, enligt vilket de fixa pensionsåldrarna

ersättes med pensioneringsperioder, har man velat åstadkomma cn

ordning, som — under största möjliga hänsynstagande till den enskilde befattningshavaren

— möjliggör anpassning av tjänstetidens längd till de

individuella variationerna i fråga om tjänstduglighet. Då det gäller personer,

beträffande vilka resultatet av deras arbetsprestationer skall bedömas efter

konstnärliga grunder, finner kommittén det av den gjorda utredningen framgå,

att begreppet tjänstduglighet förutsätter en värdering från delvis andra

utgångspunkter än vad förhållandet är i fråga om andra befattningshavare.

Varken vid operan eller vid dramatiska teatern anser kommittén i och för

sig föreligga något hinder ur nyssnämnda synpunkt mot införande av pen
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 159

sioneringsperioder. Kommittén uttalar, att för dramatiska teaterns vidkommande

några speciella problem icke torde uppkomma, under förutsättning

att pensioneringsperiodernas nedre gräns samt längd bestämmes i enlighet

med de av teaterledningen framförda förslagen. I fråga om nu förevarande

spörsmål — huru de allmänna bestämmelserna om pensionsavgång bör tolkas

— finner kommittén dock, att mellan de båda institutionerna föreliggei

överensstämmelse därutinnan, att man vid bedömandet av frågan, huruvida

en artist befinnes på ett tillfredsställande sätt kunna fullgöra sina tjänsteåligganden,

har att i första hand anlägga konstnärliga synpunkter. Till följd

härav och på grund av de krav, som i sadant avseende maste ställas pa de

båda nationalscenerna, bör enligt kommitténs mening, då det gäller där anställda

artister, kvarstående i tjänst efter uppnående av pensioneringsperiodens

nedre gräns icke ifrågakomma, där huvudmannen, dvs. teaterledningen,

med hänsyn till vederbörandes konstnärliga prestationsförmåga finner

att pensionering bör ske.

Vidkommande det andra av operaledningen framförda önskemålet eller

att det skulle klarläggas, att möjligheter finnes till sjukpensionering av i

främsta rummet vokalartister, som helt eller delvis förlorat sin röst, kan

det enligt kommitténs uppfattning väl ifrågasättas, huruvida nämnda spörsmål

har sådant principiellt samband med frågan om införande för ifrågavarande

personal av systemet med pensioneringsperioder, att det bör här

tagas upp till behandling. Ersättandet av de fixa pensionsåldrarna med

pensioneringsperioder kan emellertid komma att ställa operaledningen inför

avgöranden av grannlaga natur. I trots av vad kommittén förut uttalat finner

kommittén det ingalunda kunna anses såsom något a priori säkerställt,

att vid ett sådant avgörande de konstnärliga synpunkterna till sist får fälla

utslaget. Det bör därför icke anses sakligt oberättigat, att man vid införande

av pensioneringsperioder söker att kompensera nyssnämnda potentiella risk

för konstnärlig standardsänkning. Upprätthållandet av högsta möjliga konstnärliga

standard vid rikets enda operascen måste nämligen betraktas sasom

en primär angelägenhet för landets musik- och teaterliv. Även ur ekonomisk

synpunkt synes det kommittén, att den ifrågasatta möjligheten till

sjukpensionering bör på längre sikt medföra gynnsamt resultat. Kommittén

uttalar på grund härav, att vid prövning av frågan, huruvida sjukpensionering

bör ske av en artist, som förlorat sin röst eller som fått densamma så

väsentligt förändrad, att den icke längre motsvarar de krav, som ur konstnärlig

synpunkt måste ställas på densamma, åt annan auktoritet än läkaren

bör kunna anförtros att avge det utslagsgivande omdömet. En motsvarande

icke-medicinsk bedömning bör kunna godtagas i de troligen mycket sällsynta

fall, då förlust av den konstnärliga prestationsförmågan drabbar en

koreografiskt arbetande artist. Kommittén understryker, att det enligt dess

mening är vederbörandes ursprungliga resurser, som bör tagas till utgångspunkt

vid nu ifrågavarande bedömning, samt att det under inga förhållanden

bör få förekomma, alt bedömningen influeras av moderiktningar. Kommittén

är vidare övertygad om alt den reslriktivitet, som hittills präglat och

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 159

väl framgent torde komma att prägla de pensionsbeviljande myndigheternas

prövning av sjukpensioneringsfrågor, kommer att utgöra en borgen för att

sjukpensionering på icke-medicinska indikationer icke kommer att beviljas i

oträngt mål.

Vad kommittén sålunda anfört har berörts i vissa remissyttranden.

Sålunda har statens pensionstanstalt uttalat, att sjukpensionering på andra

än medicinska grunder icke synes utan vidare kunna godtagas. I varje fall

bör enligt anstaltens mening icke nu vidtagas någon ändring av de allmänna

förutsättningarna för sjukpensions beviljande. Statskontoret anser, att åt

medicinalstyrelsen bör, liksom hittills, anförtros att avge det utslagsgivande

omdömet.

Styrelsen för kungl. teatern har förklarat sig icke ha någon erinran mot

införandet av pensioneringsperioder för den vid kungl. teatern fast anställda

personalen under förutsättning att styrelsen äger rätt att med hänsyn till

den anställdes prestationsförmåga, oavsett dennes önskan, besluta om pensionering

under pensioneringsperioden. I fråga om möjligheten till sjukpensionering

har styrelsen anfört i huvudsak följande.

Styrelsen vill understryka vikten av att bestämmelserna angående förtidspensionering

uppmjukas, så att beträffande vokalartister, vilka ur operasynpunkt

förlorat rösten, möjlighet till förtidspensionering utan intyg från

läkare må förefinnas. En vokalartist, som ur medicinsk synpunkt har sin

stämma intakt, kan nämligen ur konstnärliga synpunkter alldeles ha »förlorat

rösten», då det gäller användbarhet i operaverksamheten. Styrelsen

har erfarenhet av många sådana fall, då vederbörande blivit helt oanvändbara

å operascenen, trots att medicinska indikationer icke förefunnits. På

grund av humanitära skäl och med hänsyn till kungl. teaterns ställning som

enda operascen i riket har styrelsen icke velat skilja vederbörande från sin

befattning förrän pensionsåldern inträtt, vilket givetvis utgjort en svår belastning

å teaterns ekonomi.

Styrelsen föreslår, att ett enstämmigt utlåtande från teaterns styrelse

efter hörande av teaterns repertoarråd (bestående av operachefen, samtliga

kapellmästare, regissörer och kormästaren) måtte tillerkännas utslagsgivande

verkan i fråga om förtidspensionering av vokalartist.

3. Undantag från periodsysteinet

Pensionsålderskommittén har i sitt betänkande även upptagit fråga om

undantagande från det förordade periodsystemet av vissa personalkategorier,

som endast övergångsvis är underkastade SPA-reglementet. Det gäller

häi befattningshavare vid polisväsendet i köpingar och städer, viss personal

vid skol- och vårdhemmet Stretered och vissa lärare.

I fråga om polisväsendet är tillämpligheten av SPA-reglementet begränsad

till befattningshavare i polisdistrikt, som helt utgöres av egentlig landsfrjgd

eller som utgöres av landsbygd jämte stad eller köping. Enligt kungörelsen

den 4 juni 1954 (nr 495) kan emellertid reglementet övergångsvis på

vissa villkor erhålla fortsatt tillämpning på polismän, som i samband med

bl. a. ändiing i likets kommunala indelning övergått från anställning anslu
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 159

29

ten till SPA-pensioneringen, till polistjänst hos distrikt, som utgöres av enhart

stad eller köping. Villkoren härför innebär bl. a. en avsevärd höjning

av den fortlöpande avgift, som för polismannen erlagts före övergången till

distrikt, bestående av endast stad eller köping. I sådan avgift ingående grundavgift

skall nämligen enligt kungörelsen bestämmas så, att värdet av de

grundavgifter, som belöper på den för polismannen till pensionsålderns inträde

återstående tiden, motsvarar hela sammanlagda värdet av de grundbeloppsdelar

av tjänstepension och familjepension, vilka kan hänföras till

samma tid.

I prop. 1953: 215 behandlades, bland andra, pensionsförhållandena för viss

vid Styrsö kustsanatorium tidigare anställd personal. Sanatoriet tillhörde

den grupp av institutioner, som har rätt att ansluta i princip alla befattningar

till SPA-reglementet. I samband med att föreningen Styrsö kustsanatorium

år 1951 nedlade sin till föreningens fastigheter å Styrsö knutna verksamhet

träffades avtal mellan föreningen och styrelsen för skol- och vårdhemmet

Stretered angående upplåtelse av samma fastigheter till skol- och

vårdhemmet, som även skulle övertaga viss personal från föreningen. Ehuru

beträffande befattningshavare hos skol- och vårdhemmet icke finnes SPAanslutningsmöjlighet

i fråga om ekonomi- och administrationspersonalen, förutsattes

i avtalet, att sådan personal även efter övergången från föreningen

till skol- och vårdhemmet skulle vara ansluten till statens pensionsanstalt.

I samband med Kungl. Maj :ts prövning av avtalet anmäldes den uppkomna

pensionsfrågan för riksdagen. Därvid beslutades ingen ändring i SPA-anslutningsmöjligheten

för skol- och vårdhemmet. Sedan i anledning härav

enligt beslut av Kungl. Maj :t med föreningen Styrsö kustsanatorium upptagits

frågan om jämkning av det nyssnämnda avtalet, träffades ett tilläggsavtal,

vilket går ut på att den berörda ekonomi- och administrationspersonalen

skall, så länge den kvarstår i tjänst hos skol- och vårdhemmet, vara underkastad

SPA-reglementet enligt i tillämpliga delar de bestämmelser, som

gäller enligt den i det föregående omnämnda kungörelsen 1954:495. Detta

innebär bl. a., att pensionsavgifter, som motsvarar de enligt försäkringstekniska

grunder beräkneliga pensionskostnaderna, skall erläggas.

I nyssnämnda proposition uttalade föredragande departementschefen, att

han i förevarande läge ansåg sig kunna godtaga den lösning av pensionsfrågan

för ifrågavarande personal, som angavs i tilläggsavtalet. Häremot hade

riksdagen intet att erinra.

Genom kungörelsen den 29 december 1949 (nr 728) förordnades, att SPAreglementet

jämte de till detsamma hörande övergångsbestämmelserna skulle

med vissa i kungörelsen angivna tillägg och undantag tills vidare äga tilllämpning

å följande i 1 § kungörelsen angiven personal, nämligen

a) vissa ordinarie och extra ordinarie övningslärare vid kommunala flickskolor

m. fl.,

b) vissa vid folkskola eller fortsättningsskola anställda ordinarie och

extra ordinarie övningslärare samt

c) vid statsunderstödda privatläroverk — enskilda mellanskolor, högre

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 159

flickskolor eller högre goss- eller samskolor — anställda föreståndare samt

vissa övnings- och ämneslärare.

Beträffande den under a) och b) angivna lärarpersonalen fattades vid 1948

års riksdag principbeslut om en lönereglering. En sådan genomfördes sedermera

efter beslut vid 1950 års riksdag fr. o. in. den 1 juli 1950, varvid personalen

inordnades under övningslärarstadgan den 2 juni 1950 (nr 376) och

avlöningsreglementet den 9 juni 1950 (nr 386) för övningslärare. I samband

därmed upptogs personalen i 39 § SPA-reglementet. Endast enstaka lärare,

som vägrat underkasta sig stadgan eller eljest ej erhållit ordinarie eller extra

ordinarie anställning, kvarstår under kungörelsen 1949: 728.

I fråga om den under c) avsedda personalen genomfördes efter beslut vid

1951 års riksdag lönereglering fr. o. in. den 1 juli 1951. Därvid inordnades

övningslärarna under förenämnda stadga och avlöningsreglemente, medan

lärarpersonalen i övrigt inordnades under statens allmänna avlöningsreglemente.

Endast någon enstaka lärare, som icke erhållit ordinarie eller extra

ordinarie anställning, kvarstår numera under kungörelsen 1949: 728.

Pensionsålderskommitten har i fråga om den här avsedda

polispersonalen uttalat att, om systemet med pensioneringsperioder införes i

SPA-reglementet, det synes följdriktigt att samma system får gälla beträffande

polismän, för vilka fortsatt pensionsrätt enligt reglementet framdeles

kommer att erhållas på grund av kungörelsen 1954:495. I avgiftshänseende

finner kommittén införandet av systemet med pensioneringsperioder icke

böra föranleda någon ändring. Den återstående tjänstetiden bör vid grundavgiftens

bestämmande räknas fram till periodens nedre gräns. I familjepensionshänseende

bör vid beräkning av grundbeloppsdelen beaktas även

den mot pensioneringsperioden svarande tiden. För tid, under vilken polismannen

kvarstår i tjänst efter inträdet i pensioneringsperioden, torde emellertid

— i betraktande av det förbilligande av pensioneringskostnaderna, som

regelmässigt följer av sådant kvarstående — enligt kommitténs mening kunna

anses till fyllest, om grundavgiften begränsas till att utgöra det enligt SPAreglementet

för vederbörande pensionsklass fastställda beloppet.

Vad angår polispersonal, å vilken kungörelsen 1954: 495 redan erhållit tilliämpning,

skulle ett inordnande under periodsystemet med hänsyn till därav

följande tjänstårsberäkning i familjepensionshänseende i regel medföra

höjning av gällande fortlöpande avgift. Vid sådant förhållande finner kommittén

denna personal icke böra hänföras till nämnda system, såvida icke

huvudmannen gör framställning därom.

Även ett inordnande under systemet med pensioneringsperioder av den i

prop. 1953:215 åsyftade personalen vid skol- och vårdhemmet Stretered kan

komma att medföra höjning av gällande fortlöpande avgift. Då kommittén

av den redogörelse för tilläggsavtalets tillkomst, som lämnats i nämnda proposition,

funnit sig kunna sluta att avsevärd betydelse tillmätts frågan om

pensioneringskostnadernas storlek, har det synts kommittén föreligga goda

skäl att undvika en höjning av sagda kostnader. Kommittén har därför —

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 159

i överensstämmelse med vad kommittén funnit i fråga om den polispersonal,

å vilken kungörelsen 1954: 495 redan erhållit tillämpning, samt under hänvisning

till att i tilläggsavtalet förutsatts, att det skall kunna omprövas, då

resultatet av 1951 års pensionsutrednings arbete föreligger — föreslagit, att

ifrågavarande av skol- och vårdhemmet Stretered från föreningen Styrsö

kustsanatorium övertagna ekonomi- och administrationspersonal icke skall

inordnas under systemet med pensioneringsperioder med mindre huvudmannen

gör framställning därom.

Vad slutligen beträffar den i kungörelsen 1949:728 avsedda lärarpersonalen

har kommittén med hänsyn till såväl det ringa antal befattningshavare,

beträffande vilka bestämmelserna i kungörelsen fortfarande äger tilllämpning,

som orsaken till att så är förhållandet, ansett att systemet med

pensioneringsperioder icke lämpligen bör göras tillämpligt på dem. Kommittén

föreslår alltså, att SPA-reglementet i sin nu gällande lydelse skall äga fortsatt

giltighet beträffande befattningshavare, som avses i 1 § kungörelsen

1949: 728 och som fortfarande är underkastad bestämmelserna i samma kungörelse.

Vid remissbehandlingen har förevarande problem berörts endast

av statens pensionsanstalt. I anstaltens förut omförmälda promemoria anföres,

att motiveringen till förslaget, att förenämnda lärarpersonal skulle

undantagas från periodsystemet, icke synes bärande, när det som här är

fallet gäller införandet av en anordning, som syftar till att tillvarataga äldre

arbetskraft. Enligt pensionsanstaltens mening saknas därför anledning att

undantaga dessa befattningshavare från periodsystemet. I fråga om den i

prop. 1953:215 åsyftade personalen vid skol- och vårdhemmet Stretered

samt polispersonal, som redan nu är underkastad kungörelsen 1954: 495,

vill pensionsanstalten däremot icke motsätta sig kommitténs förslag att

periodsystemet skall tillämpas endast om huvudmannen gör framställning

därom. Sådan framställning bör dock enligt pensionsanstaltens mening få

göras endast inom viss kortare tid, förslagsvis före den 1 januari 1956.

I promemorian framhålles vidare, att den särskilda pensionering enligt

SP A-reglementet, som förekommer för polispersonal i släder och köpingar,

vid införandet av periodsystemet påkallar speciell uppmärksamhet beträffande

såväl fortlöpande avgifter som engångsavgifter. Enligt pensionsanstaltens

mening bör riksdagens bemyndigande utverkas för Kungl. Maj :t att

i fråga om förevarande grupp utfärda bestämmelser för avgiftsberäkningarna

med utgångspunkt från nu tillämpade antaganden rörande räntefot, dödlighet

och kapitalvärde för familjepensionsrätt.

I detta sammanhang upptages i promemorian ytterligare ett problem beträffande

SPA-pensioneringen av polispersonal. Det framhålles sålunda, att

polispersonalen intager en särställning med hänsyn till alt bestämmelser

om avgångsskyldighet och pension finnes även i polislagstiftningen. Dessa

bestämmelser avviker i väsentlig grad från de nu föreslagna. Sådana avvikelser

föreligger visserligen redan på grund av nu gällande SPA-bestäm
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 159

melser, vilket såsom i promemorian framhålles, bort föranleda upphävande

av nämnda särlagstiftning för SPA-ansluten polispersonal med utgången av

år 1949. Då emellertid de nu föreslagna avgångsbestämmelserna skulle medföra

ytterligare skiljaktigheter i detta hänseende, förefaller det pensionsanstalten

lämpligt att ifrågavarande särbestämmelser upphäves i nu förevarande

sammanhang. Vad sålunda förordats gäller i motsvarande mån sådan

hos städer eller köpingar anställd polispersonal, som är eller blir underkastad

kungörelsen 1954:495.

Departementschefen

Som framgår av det föregående har enligt beslut vid 1951 års riksdag

tr. o. m. den 20 juni 1951 för civila statstjänstemän m. fl. de tidigare gällande

fixa pensionsåldrarna ersatts av ett system med pensioneringsperioder.

Bakgrunden till detta beslut var, att den situation på arbetsmarknaden

med omfattande arbetslöshet bland de produktiva åldersklassernas yngre

årsgrupper, som förelåg vid tillkomsten av 1934 års bestämmelser angående

pensionsålder för befattningshavare inom den civila statsförvaltningen,

avlösts av ett läge med betydande arbetskraftsbrist. Då befolkningsutvecklingen

visade, att endast en obetydlig ökning av de arbetsföra åldrarna

var att vänta, medan däremot en betydande ansvällning av de äldre årsgrupperna

förutsågs, kunde förväntas att denna arbetskraftsbrist icke endast

skulle bli bestående utan även ytterligare accentueras. Frånsett de direkta

arbetskraftssynpunkterna innebar befolkningsutvecklingen även, att de

yngre åldersgruppernas försörjningsbörda gentemot den äldre delen av befolkningen

skulle komma att högst väsentligt öka. I denna situation var det

angeläget att vidtaga åtgärder i syfte att i större utsträckning tillvarataga

äldre duglig arbetskraft, och ur effektivitetssynpunkt fanns även utrymme

för sådana ågärder. Då företagna undersökningar givit vid handen, att anstånds-

och återanställningsinstituten var ineffektiva för detta syfte, ansågs

endast två alternativ återstå för dylika åtgärder, nämligen dels en mer

eller mindre allmän höjning av de fixa pensionsåldrarna, dels det av 1948

års pensionsålderskommitté föreslagna systemet med pensioneringsperioder.

Med hänsyn bl. a. till de möjligheter, som detta system erbjuder att anpassa

tiden för avgången ur tjänst efter arbetsförmågan, valdes det sistnämnda

alternativet.

Enligt vad jag inledningsvis framhållit, har de f. n. gällande bestämmelserna

i SP A-reglementet om pensionsålder och avgångsskyldighet utformats

i principiell överensstämmelse med de motsvarande bestämmelser, som före

den 20 juni 1951 gällde för de civila statstjänstemännen m. fl. Detta innebär

bl. a., att de nu för SPA-personalen gällande avgångsåldrarna kommit

att bli avvägda med beaktande av den arbetsmarknadssituation med ungdomsarbetslöshet

m. m., som förelåg vid de tidigare statliga bestämmelsernas

tillkomst.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 159

De förhållanden med hänsyn till arbetsmarknad och befolkningsutveckling,

som föranledde övergången beträffande civila statstjänstemän m. fl.

från fixa pensionsåldrar till pensioneringsperioder, är alltjämt i oförminskad

grad aktuella. Fortfarande råder på de flesta områden en markant

brist på arbetskraft, och i utvecklingen av befolkningssammansättningen

hän mot en allt större andel av äldre befolkningsgrupper har under dessa

år icke skett någon förändring. Det är därför alltjämt synnerligen angeläget,

att arbetsduglig äldre arbetskraft tages till vara i största möjliga

utsträckning. Givetvis gäller detta även på de verksamhetsområden, där

befattningshavarnas pensionering sker enligt SPA-reglementet.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag det påkallat, att SPAreglementets

avgångsbestämmelser nu upptages till omprövning. Jag torde

i detta sammanhang även få erinra om att 1954 års statsrevisorer uttalat,

att åtgärder bör vidtagas för tillvaratagande av den äldre arbetskraften.

Vidare har i två likalydande motioner till 1953 års riksdag (I: 150 och II:

195) hemställts, att en anordning med pensioneringsperioder införes även

beträffande SP A-reglementet. I sitt utlåtande (nr 173) i anledning av dessa

motioner framhöll statsutskottet, att enligt vad utskottet inhämtat förslag

i ämnet från 1948 års pensionsålderskommitté kunde förväntas inom den

närmaste tiden, varför några åtgärder i anledning av motionerna icke påkallades

från riksdagens sida.

Det torde vara uppenbart, att effektivitetssynpunkter icke lägger hinder

i vägen för åtgärder i syfte att i större utsträckning än som sker tillvarataga

den äldre SP A-personalens arbetskraft. Vidare må framhållas, att —

såsom pensionsålderskommittén antytt — de arbetsuppgifter, som åligger

de SP A-reglementet underkastade anställningshavarna, i det stora hela icke

väsentligt avviker från göromål, som ankommer på de civila statstjänstemännen

och de övriga anställningshavare, beträffande vilka åtgärder redan

vidtagits i syfte att tillvarataga den äldre arbetskraften.

När det gäller sättet att skapa möjligheter för det sålunda önskvärda

tillvaratagandet av den äldre SPA-personalens arbetskraft finnes de av mig

i det föregående angivna alternativen, nämligen anstånds- och återanställningsinstituten,

höjning av de fixa pensionsåldrarna samt systemet med

pensioneringsperioder. Pensionsålderskommittén har i sitt betänkande rörande

avgångsåldern för civila anställningshavare i statens tjänst m. m. visat,

att för statsförvaltningens del anstånds- och återanställningsinstituten är

ineffektiva, när det gäller att tillvarataga äldre arbetskraft. Kommittén

har icke verkställt någon utredning rörande frekvensen för SPA-personalens

del av anstånd och återanställning. Anledning synes emellertid icke

föreligga att antaga, att dessa båda institut har eu större tillämpning på

SP A-området än på de av kommittén undersökta områdena. Tvärtom synes

åtminstone vad beträffar anståndsinstitutet anledning finnas att antaga, att

tillämpningen är av mindre omfattning på SPA-området på grund av det

av pensionsanstalten och 1951 års pensionsutredning påpekade förhållandet,

I} llihang till riksdagens protokoll 1 !)!>?>. I samt. Nr Vt''.)

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 159

att huvudmännen har ett ekonomiskt intresse av att vid tidigast möjliga

tidpunkt utbyta lönen för en befattningshavare mot pension. Jag kan således

icke förorda, att man på detta område nöjer sig med att söka åstadkomma

en ökad användning av anstånds- och återanställningsinstituten. När det

sedan gäller valet mellan höjning av de fixa pensionsåldrarna och införande

av pensioneringsperiodsystemet, finner jag mig f. n. icke böra förorda det

första alternativet.

För införande av periodsystemet även på SPA-området talar, att man

därigenom återfår den överensstämmelse i förutsättningarna för avgångsskyldighet

mellan statstjänstemän och SPA-anslutna, som tidigare angivits

såsom önskvärd och som med hänsyn till de nära beröringspunkterna mellan

de båda pensionsområdena är naturlig. Särskilt gäller detta i fråga om

tjänstemän, för vilka samma avlöningsbestämmelser gäller. I detta hänseende

torde jag få hänvisa till skolöverstyrelsens i det föregående återgivna

yttrande. Periodsystemet ger också möjlighet att anpassa avgången ur tjänst

efter förhållandena i det särskilda fallet.

I fråga om periodsystemet har i vissa utlåtanden ifrågasatts den verkliga

effekten i detta system; bl. a. har pensionsanstalten — med anförande

av vissa siffror rörande den omfattning i vilken hittills inom anstaltens

verksamhetsområde kvarstående inom pensioneringsperiod förekommit —

framfört sådant tvivel rörande den praktiska verkan av systemet. För egen

del kan jag icke finna, att de anförda siffrorna ger vid handen, att systemet

har mindre tillfredsställande effektivitet. Hänsyn måste nämligen tagas till

att pensioneringsperiodsystemet varit i tillämpning endast under kort tid

och till att för de personalkategorier, som pensionsanstaltens ifrågavarande

undersökning avser, hittills funnits goda möjligheter till att efter pensionsavgången

erhålla anställning på den enskilda arbetsmarknaden resp. varit

gällande sådana övergångsbestämmelser, att periodsystemet ännu icke helt

genomförts.

Beträffande SPA-reglementet föreligger vissa speciella omständigheter,

som bör beaktas vid ställningstagandet till frågan om införande av pensioneringsperioder

i detta reglemente. Jag åsyftar härvid närmast de av kommittén

framhållna särskilda förhållandena i samband med dels huvudmannaskapet

för de SPA-reglementet underkastade befattningshavarna, dels dessa

befattningshavares anställningsförhållanden. Beträffande huvudmannaskapet

anser jag liksom kommittén och pensionsanstalten, att de svårigheter,

som i vissa fall kan föreligga för huvudmännen att på avsett sätt

tillämpa de nya bestämmelserna, icke kan förväntas bli av den art, att de

bör anses utgöra hinder mot periodsystemets genomförande. Samråd kan

givetvis i tekniska o. d. frågor alltid ske med pensionsanstalten. Jag delar

kommitténs uppfattning, att mera skulle vara att förlora än att vinna på

en överflyttning på central statlig förvaltningsmyndighet av eljest på de

skilda huvudmännens prövning ankommande spörsmål av nu ifrågavarande

slag. I likhet med kommittén anser jag heller icke SPA-personalens anställ
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 159

35

ningsförhållanden utgöra hinder för införande av pensioneringsperioder.

I realiteten torde nämligen denna personal åtnjuta den stabilitet i anställningsförhållandena,

som erfordras för systemets tillämpning. Det må även

erinras — såsom kommittén också framhållit — att pensioneringsperiodsystemet

redan genomförts för viss personal, som i fråga om anställningsförhållandena

är jämförbar med SPA-personalen.

Som av det följande framgår torde ej heller den finansieringsteknik, som

gäller för SP A-pensioneringen, innebära oöverstigliga svårigheter för periodsystemets

införande på SPA-området. Jag anser sålunda, att några tekniska

eller andra omständigheter icke föreligger, som utgör hinder för ett pensioneringsperiodsystem

i SP A-reglementet.

I vissa utlåtanden har ifrågasatts, huruvida icke nuvarande avgångsbestämmelser

i SPA-reglementet borde bibehållas i avvaktan på det resultat,

vartill 1951 års pensionsutredning kan komma. Då det emellertid torde

dröja eu icke oväsentlig tid, innan pensionsutredningens arbete hinner avslutas

och därvid eventuellt framkomna förslag i fråga om nya regler rörande

tiden för avgång ur tjänst blir genomförda, och då det är angeläget

att snarast möjligt även på SP A-pensioneringens område den äldre arbetskraften

tillvaratages i större omfattning än som nu sker, finner jag mig

icke böra förorda, att frågan rörande ändringen av avgångsbestämmelserna

för SPA-personalen uppskjutes. Det torde även böra framhållas, att det

vid det framtida definitiva ställningstagandet till den statliga pensioneringens

utformning bör vara av visst värde att äga erfarenhet beträffande ett

pensioneringsperiodsystem för den personal, som nu faller under SPA-reglementet.

På grund av vad jag sålunda anfört anser jag mig i likhet med flertalet

remissinstanser böra förorda, att systemet med pensioneringsperioder nu

införes även för SPA-personalen. Jag vill därvid även — i likhet med

bl. a. skolöverstyrelsen — understryka önskvärdheten av att bestämmelserna

i SPA-reglementet om avgångsålder etc. i den mån så är möjligt

överensstämmer med motsvarande bestämmelser för de tjänstemän, för

vilka periodsystemet redan genomförts.

Jag vill i detta sammanhang framhålla, att jag har för avsikt att på grundval

av pensionsålderskomitténs år 1952 avgivna betänkande angående til 1- lämpning av pensioneringsperiodsystemet även för militära och civilmilitära

heställningshavare låta göra ytterligare undersökningar rörande förutsättningarna

för tillvaratagande i större utsträckning av den arbetskraft, som

representeras av den från aktiv stat avgående personalen.

Vad angår periodsystemets närmare utformning biträder jag, som framgår

av det nyss anförda, det av flertalet remissinstanser understödda förslaget,

att systemet hör, i den mån så är möjligt, överensstämma med det

för civila statstjänstemän m. fl. redan införda periodsystemet. Anställningshavaren

skall sålunda ha rätt att avgå ur tjänst när som helst under

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 159

perioden. Vederbörande myndighet eller huvudman skall emellertid ha möjlighet

att under vissa förhållanden entlediga vederbörande under perioden.

Denna rätt skall dock icke innebära, att myndigheten eller huvudmannen

regelmässigt bör upptaga befattningshavarens fortsatta tjänstgöring utöver

pensioneringsperiodens nedre gräns till särskilt övervägande, utan tjänstgöringen

bör oförändrat fortgå till den tidpunkt före periodens slut, intill

vilken befattningshavaren önskar kvarstå, såvida icke myndigheten eller

huvudmannen av särskilda skäl finner anledning bestämma att tjänstgöringen

skall upphöra tidigare. Ett sådant skäl är, att befattningshavaren

befunnits icke kunna på tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden.

Därutöver bör entledigande kunna ske, då befattningshavarens bibehållande

i tjänst får anses innebära risker för hans eller andras säkerhet

eller hälsa. Vidare bör, även om befattningshavarens arbetsförmåga icke

kan i och för sig anses vara nedsatt, hans tjänstgöring under perioden

kunna avbrytas i sådana fall då hans avgång är önskvärd antingen med

hänsyn till omorganisation, berörande hans tjänsteställe, eller i och för rationalisering

av arbetsförhållandena därstädes.

Beslut om anställningens upphörande under pensioneringsperiod bör fattas

av den myndighet eller huvudman, som äger meddela avsked eller entledigande

från befattningen. Innan sådant beslut meddelas, bör befattningshavaren

beredas tillfälle att inkomma med yttrande eller eventuellt själv

begära sitt entledigande.

Beträffande tjänstår sberäkning för pension innebär, som jag i det föregående

framhållit, de för civila statstjänstemän m. fl. gällande bestämmelserna,

att tid för kvarstående inom perioden får tillgodoräknas som tjänstår,

däremot icke tid för eventuellt anstånd efter periodens utgång. För familj eoch

sjukpension skall, i den mån sådan pension är beroende av beräknat

antal tjänstår, tjänstår sberäkning ske fram till periodens övre gräns, även

om kvarstående icke ägt rum till denna tidpunkt. Statskontoret har uttalat,

att rätten till tjänstår sberäkning av tid under pensioneringsperiod bör

begränsas till sådana fall, då faktisk tjänstgöring ägt rum under perioden.

Härigenom skulle från tjänstår sberäkning inom period för sjukpension

eller familjepension helt eller delvis uteslutas den som antingen kommit

i åtnjutande av sjukpension eller lämnat tjänsten före uppnåendet av periodens

övre gräns. För egen del finner jag icke tillräckliga skäl föreligga

att utforma ifrågavarande bestämmelser för SPA-personalen på ett från

motsvarande bestämmelser för civila statstjänstemän m. fl. avvikande sätt.

Jag förordar således även i förevarande avseende full överensstämmelse

mellan periodsystemet i SP A-reglementet och det för civila statstjänstemän

in. fl. redan gällande systemet.

I fråga om pensioneringsperiodernas avvägning förordar jag i anslutning

till vad som gäller beträffande civila statstjänstemän m. fl., att perioderna

blir till antalet fyra och i princip omfattar, pensioneringsperiod I 60—63

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungi. Maj:ts proposition nr 159

års ålder, pensioneringsperiod II 63—65 års ålder, pensioneringsperiod III

65—66 års ålder samt pensioneringsperiod IV den tid, som för varje särskilt

fall bestämmes. Anledning torde icke föreligga att i förevarande sammanhang

utsträcka sistnämnda pensioneringsperiod till att omfatta mer

än 3 år.

I den mån pensionsåldern f. n. inträder med utgången av kalenderhalvår

etc., bör pensioneringsperioden börja resp. utgå med angivna tidrymd. Avgång

under pensioneringsperioden bör i dessa fall regelmässigt äga rum vid

utgången av dylik särskild tidrymd, såvida icke avgången påkallas av nedsatt

arbetsförmåga eller vederbörande myndighet eller huvudman eljest finner

skäl medge att avgången sker vid annan tidpunkt.

Som jag i det föregående framhållit, finnes f. n. för vissa av de SPAreglementet

underkastade befattningarna gällande pensionsålder direkt angiven

i själva reglementet, medan för övriga befattningar pensionsåldern

bestämmes av pensionsanstalten med iakttagande av vad som gäller för

jämförlig statlig befattning. Jag förordar, att denna ordning för avgångsålderns

bestämmande för de olika befattningarna bibehålies även efter

periodsystemets införande. Beträffande de befattningar, för vilka sålunda

pensioneringsperioden skall vara direkt angiven i reglementet, synes i överensstämmelse

med vad som numera gäller i fråga om civila statliga befattningar

Kungl. Maj :t böra äga befogenhet att fastställa pensioneringsperiod

utan medverkan av riksdagen. Vid inplaceringen av de olika befattningarna

i perioder bör i huvudsak tillämpas motsvarande principer, som

är vägledande vid fastställandet av perioder för de civila statstjänstemännen

m. fl. Som jag i det föregående delvis antytt, är avsikten att den definitiva

inplaceringen av de civila statliga befattningarna i pensioneringsperioder

skall påbörjas inom kort. Vinner nyss angivna förslag rörande

Kungl. Maj :ts befogenhet att bestämma pensioneringsperioder för befattningar

underkastade SPA-reglementet riksdagens bifall, synes det lämpligt,

att det definitiva bestämmandet av de pensioneringsperioder, som för olika

befattningar skall upptagas i själva reglementet, får ske i anslutning till

den statliga inplaceringen i pensioneringsperioder. I avvaktan härpå torde

-—- i analogi med vad som skedde vid införandet av periodsystemet beträffande

de civila statliga befattningarna — böra i princip för de olika befattningarna

tills vidare föreskrivas den pensioneringsperiod, vars nedre gräns

motsvarar den för befattningen nu gällande avgångsåldern. Sistnämnda

princip bör även gälla i fråga om de befattningar, för vilka pensioneringsperioden

skall fastställas av pensionsanstalten.

I fråga om anstånd med avgång ur tjänst efter pensioneringsperiodens utgång

ansluter jag mig till kommitténs uppfattning, att i fortsättningen i likhet

med vad som gäller för de civila statstjänstemännen anstånd bör kunna

ifrågakomma under sammanlagt två år. Avgörandet av frågan rörande

anstånd torde böra ankomma på den huvudman eller myndighet, som äger

meddela entledigande från befattningen. Jag kan sålunda icke förorda

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 15i)

skolöverstyrelsens förslag, att frågor angående anstånd beträffande under

SPA-reglementet fallande lärarpersonal skall ankomma på Kungl. Maj :t.

Sedan jag sålunda redogjort för min inställning till pensioneringsperiodsystemets

införande samt till periodsystemets allmänna utformning, torde

jag få övergå till vissa särskilda frågor.

Vad till en början angår det av kommittén behandlade spörsmålet angående

tjänstårsberäkning mot engångsavgift biträder jag kommitténs förslag,

att möjlighet skall föreligga för huvudman att erlägga engångsavgift

för en befattningshavare i sådan utsträckning, att befattningshavaren, om

han har erforderlig tjänstetid, kan avgå med hel ålderspension vid den

för honom gällande pensioneringsperiodens nedre gräns. Det bör sålunda

vid medgivande av tillgodoräkning av tjänstår mot engångsavgift icke

generellt förutsättas, att han kvarstår i tjänst under perioden. Som pensionsålderskommittén

påpekat, kräves enligt praxis icke sådant kvarstående

av civila statstjänstemän vid tillgodoräkning för deras del av icke pensionsberättigande

tjänstgöring. Med anledning av de av kommunförbunden gjorda

erinringarna mot kommitténs nu förevarande förslag må framhållas,

att SPA-reglementet icke ålägger en huvudman att inbetala engångsavgift.

Sådan inbetalning sker i stället fullt frivilligt från huvudmannens sida.

Bestämmelserna innebär således icke något tvång för huvudmannen att

erlägga engångsavgift i sådan omfattning, att exempelvis hel pension kan

erhållas vid avgång vid periodens nedre gräns. De farhågor för att härigenom

skulle uppstå en ökad tendens att uppskjuta inbetalningen av engångsavgifter,

som uttalats i vissa remissyttranden, synes icke utgöra tillräckligt

motiv för en annan anordning än den av kommittén föreslagna. Med

anledning av vad statens pensionsanstalt anfört i förevarande hänseende

vill jag förorda, att för Kungl Maj :t utverkas riksdagens bemyndigande

att efter den ytterligare utredning, som kan befinnas erforderlig, eventuellt

modifiera grunderna för beräkning av engångsavgift. Jämväl i ett annat

hänseende synes anledning föreligga att vidtaga jämkningar i avgiftsberäkningarna.

Härtill återkommer jag i det följande.

För det fall, att engångsavgift — på grund av att befattningshavaren avgått

ur tjänst vid senare tidpunkt än som förutsatts vid avgiftens beräkning

— blivit erlagd med högre belopp än som i och för sig varit erforderligt,

har kommittén föreslagit, att någon efterhandsreglering av redan

erlagda engångsavgifter icke bör ske. Detta förslag anser jag mig böra biträda

dels av praktiska skäl och dels med hänsyn till att staten enligt gällande

finansieringssystem i realiteten har att svara för betydligt större del

av pensioneringskostnaderna än huvudmännen. Det är ju endast under förutsättning

av stabil lönc- och pensionsnivå under hela den tid en befattningshavare

är ansluten till SPA-pensioneringen, som huvudmannaavgifterna

motsvarar halva kostnaderna.

Kommittén har vidare till särskild behandling upptagit vissa spörsmål

berörande de kungl. teatrarna, nämligen dels frågan om möjligheten beträf
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 159

iande artistpersonal att förhindra kvarstående under perioden, där så är

påkallat med hänsyn till vederbörandes prestationsförmåga, dels förutsättningarna

för sjukpensionering av vokalartister, som förlorat sin röst. Beträffande

det förra spörsmålet har kommittén uttalat, att kvarstående i tjänst

under perioden icke bör ifrågakomma, där teaterledningen med hänsyn till

vederbörandes konstnärliga prestationsförmåga finner att pensionering bör

ske. Mot bakgrunden av den av mig i det föregående deklarerade uppfattningen,

att vederbörande huvudman skall ha möjlighet att avbryta tjänstgöring

under perioden, där befattningshavaren befunnits icke kunna på tillfredsställande

sätt fullgöra sina tjänståligganden, har jag icke någon invändning

att göra mot detta kommitténs uttalande. Principen bör självfallet

äga tillämpning även i fråga om artistpersonalen vid de statsunderstödda

stadsteatrarna samt Göteborgs lyriska teater. Beträffande förutsättningarna

för sjukpensionering av vokalartist uttalar kommittén, att åt annan auktoritet

än läkare bör kunna anförtros att avge det utslagsgivande omdömet.

Såsom kommittén själv antytt har emellertid förevarande spörsmål icke något

omedelbart sammanhang med frågan om införandet av pensioneringsperioder.

I varje fall bör icke nu vidtagas någon ändring i de allmänna förutsättningarna

för sjukpensionering.

Jag övergår härefter till periodsystemets tillämpning på de personalkategorier,

vilkas anslutning till SPA-reglementet regleras genom särskilda föreskrifter.

Kommittén har i detta hänseende föreslagit, att periodsystemet

skall införas för polismän, som enligt kungörelsen 1954: 495 övergångsvis

är anslutna till SPA-pensioneringen, ehuru de icke längre är anställda i polisdistrikt,

som helt utgöres av landsbygd eller av landsbygd jämte stad eller

köping. Med hänsyn till de högre fortlöpande avgifter, som blir följden av

systemets tillämpning på denna polispersonal, har kommittén emellertid

ansett, att i fråga om den personal, på vilken kungörelsen redan äger tilllämpning,

periodsystemets införande skall vara beroende av att vederbörande

huvudman gör framställning därom. Även beträffande den av skoloch

vårdhemmet Stretered från Styrsö kustsanatorium övertagna ekonomioch

administrationspersonalen bör enligt kommittén periodsystemet tillämpas,

i den mån huvudmannen hemställer därom. I fråga om övningslärare

m. fl., på vilka kungörelsen 1949: 728 är tillämplig, har kommittén anfört,

att endast enstaka lärare, som vägrat underkasta sig övningslärarstadgan

den 2 juni 1950 resp. avlöningsreglementet för övningslärare eller eljest ej

erhållit ordinarie eller extra ordinarie anställning, kvarstår under denna

kungörelse. Med hänsyn härtill har kommittén ansett, att periodsystemet

icke lämpligen bör göras tillämpligt på dessa befattningshavare.

För egen del ansluter jag mig till kommitténs förslag i vad avser nu ifrågavarande

polispersonal samt personal vid skol- och vårdhemmet Stretered.

Samma regler bör emellertid enligt min mening gälla i fråga om förenämnda

lärarpersonal. I likhet med statens pensionsanstalt anser jag, att framställning

av vederbörande huvudman om periodsystemets tillämpning på här

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 159

avsedd personal bör ha inkommit inom viss begränsad tid från systemets

genomförande, lämpligen före den 1 juli 1956.

I fråga om sådan polispersonal, för vilken fortsatt pensionsrätt enligt

SPA-reglementet framdeles kommer att erhållas på grund av kungörelsen

1954:495, har pensionsålderskommittén föreslagit viss begränsning av

grundavgiften. Vidare har statens pensionsanstalt ansett, att på Kungl. Maj :t

bör få ankomma att beträffande polispersonalen i städer och köpingar utfärda

särskilda bestämmelser för avgiftsberäkningarna med utgångspunkt

från nu tillämpade antaganden rörande räntefot, dödlighet och kapitalvärde

för familjepensionsrätt. Med anledning av vad sålunda förekommit vill jag

förorda, att Kungl. Maj:t erhåller möjlighet att, om så prövas erforderligt,

meddela bestämmelser för avgiftsberäkningarna i fråga om den särskilda

pensionering enligt SPA-reglementet, som förekommer för polispersonal i

städer och köpingar, och övergångsvis för viss personal vid skol- och vårdhemmet

Stretered.

Vad angår den av statens pensionsanstalt i förevarande sammanhang berörda

frågan om förhållandet mellan SPA-bestämmelserna och de stadganden

om avgångsskyldighet och pension, som finnes i polislagstiftningen, vill

jag framhålla, att detta spörsmål synes böra närmare utredas innan ställning

därtill tages. Enligt vad jag inhämtat har styrelserna för svenska landskommunernas

förbund och för svenska stadsförbundet nyligen till inrikesdepartementet

ingivit en framställning om upphävande av förordningen den

6 juni 1925 (nr 172) med vissa bestämmelser angående befattningshavares

vid polisväsendet rätt till lön och pension m. m.

Vad jag i det föregående förordat föranleder ändringar i ett flertal paragrafer

i SPA-reglementet samt i vissa därtill anknytande författningar. För

genomförande av dessa ändringar erfordras riksdagens medgivande. Jämväl

i tilläggsbestämmelserna till reglementet påkallas vissa ändringar. Därjämte

torde särskilda övergångsbestämmelser bli erforderliga. De nya bestämmelserna

synes böra träda i kraft den 1 juli 1955. Med hänsyn till omfattningen

av ändringarna i SPA-reglementet synes böra övervägas att hela reglementet

omtryckes.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag i det föregående förordat utfärda bestämmelser

om ändring i SPA-reglementet ävensom i övrigt

erforderliga bestämmelser.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Skarin

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 159

41

Bilaga

1948 års pensionsålderskonunittés förslag

till

kungörelse om ändring i SPA-reglementet den 29 december 1949 (nr 726)

Härigenom förordnas att 1 § 1 mom., 2 § 2 mom., 9 §, 10 §, 12 § 3 mom.,

13 §, 16 § 2 mom., 17 § 2 och 3 mom., 18 § 1, 3 och 4 mom., 20, 21, 22 och

23 §§, 28 § 3 mom., 29 §, 35 § 2 mom. samt 38 och 39 §§ SPA-reglementet

den 29 december 19491 skola erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande

framgår.2

1 §•

1 mom. Detta reglemente -— -— — enligt reglementet.

1 reglementet---och C.

För befattning, hänförd till grupp A eller B, gäller viss pensioneringsperiod

i enlighet med vad i det följande närmare förmäles.

Befattning, hänförd till grupp C, tillsättes av Kungl. Maj :t eller av annan

därtill behörig myndighet medelst förordnande på viss tid. För sådan befattning

bestämmes icke pensioneringsperiod.

Befattning, tillhörande ■— — — 3 § sägs.

2 §•

2 mom. Befattningshavare, som vid tidpunkten för tillträde av sin befattning

eller då befattning förenades med pensionsrätt uppnått en levnadsålder,

som motsvarar den övre gränsen för den för honom gällande pensioneringsperioden,

är, såvitt angår denna befattning, undantagen från reglementets

tillämpning.

9 §•

1 mom. Såframt ej annat följer av vad nedan i 4 mom. sägs, är befattningshavare

skyldig att avgå från sin befattning, därest han

a) i fråga om innehavare av befattning, hänförd till grupp A eller B,

uppnått en levnadsålder, isom motsvarar den övre gränsen av den för honom

gällande pensioneringsperioden;

b) till följd —---befattning; eller

c) till följd--— sin befattning.

Till grupp A eller B hänförd befattningshavare, som uppnått den för honom

gällande pensioneringsperiodens nedre gräns, är jämväl skyldig att

avgå från sin befattning därest han enligt prövning av den myndighet eller

huvudman, som äger meddela avsked eller entledigande från befattningen,

befunnits icke kunna på tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden

eller hans kvarstående i tjänst på grund av arbetsuppgifternas särskilda

art anses innebära risk för hans eller andras säkerhet eller hälsa. Det
1

Senaste lydelse, se beträffande 1 § 1 mom., 14 § 2 mom., 16 § 2 mom., 23 §, 28 § 3

mom. och 35 § 2 mom. 1951:498; beträffande 18 § 1 mom. 1950:420; beträffande 38 §

1950:420, 1951:498, 1951:623 och 1953:517; samt beträffande 39 § 1950:420, 1950:665,

1951: 498, 1951: 623, 1952: 459, 1953: 517 och 1953: 746.

* Förslaget avgavs före utfärdandet av kungörelsen 1954: 494.

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 159

samma skall gälla, därest befattningshavarens avgång finnes önskvärd i

samband med genomförande av omorganisation, berörande hans tjänsteställe,

eller rationalisering av arbetsförhållandena därstädes.

2 mom. Finner i tall, varom i 1 mom. under b) och c) förmäles, statens

pensionsanstalt anledning antaga, att befattningshavaren kan tjänstgöra i

sådan annan befattning, till vilken han må vara pliktig att låta förflytta sig,

skall frågan, huruvida förflyttning lämpligen bör ske, underställas prövning

av Kungl. Maj :t eller den myndighet, Kungl. Maj :t förordnar.

3 mom. Med iakttagande av vad i andra stycket här nedan och 12 §

3 mom. andra stycket sägs må befattningshavare, som icke kan från sin betattning

uppsägas, entledigas i annat fall än i 1 mom. avses, därest han

a) där fråga är om innehavare av befattning, hänförd till grupp A eller

B, befinnes urståndsatt att på tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståOgganden

och högst fem år återstå till uppnåendet av pensioneringsperiodens

nedre gräns; eller

b) genom lagakraftägande ---— från ansvar.

I fråga —---vederbörande huvudman.

4 mom. I fråga om innehavare av befattning, hänförd till grupp A eller

B, må, därest det ur tjänstesynpunkt befinnes önskvärt att han efter uppnåendet

av den för honom gällande pensioneringsperiodens övre gräns tages

i anspråk för fullgörande av med befattningen förenade arbetsuppgifter, den

myndighet eller huvudman, som äger meddela avsked eller entledigande

från befattningen, medgiva honom att kvarstå i tjänst under ytterligare

högst två år, dock allenast så länge han är fullt tjänstduglig.

10 §.

För befattning, hänförd till grupp A eller B, skall gälla den pensioneringsperiod,

som framgår av vad i 39 § finnes angivet.

Pensioneringsperioderna omfatta

pensionerings period 1 tiden från utgången av den kalendermånad, varunder

tjänstemannen uppnår 60 års ålder, till utgången av den kalendermånad,

varunder han uppnår 63 års ålder,

pensioneringsperiod II tiden från utgången av den kalendermånad, varunder

tjänstemannen uppnår 63 års ålder, till utgången av den kalendermånad,

varunder han uppnår 65 års ålder,

pensioneringsperiod III tiden från utgången av den kalendermånad, varunder

tjänstemannen uppnår 65 års ålder, till utgången av den kalendermånad,

varunder han uppnår 66 års ålder, samt

pensioneringsperiod IV den tid som för varje särskilt fall blivit bestämd.

Har i fall som avses i 9 § 2 mom. befattningshavare, som icke kan från

sin befattning uppsägas, förflyttats till befattning, för vilken gäller annan

pensioneringsperiod än den för hans tidigare tjänst stadgade, skall dock den

nya pensioneringsperioden icke tillämpas å honom, såframt han icke inom

en månad efter beslutet om förflyttningen anmäler sin önskan om tillämpning

av densamma.

12 §.

3 mom. Finner den myndighet eller huvudman, som äger meddela avsked

eller entledigande från befattningen, skäl föreligga för tillämpning av 9 §

1 mom. andra stycket må avsked eller entledigande icke äga rum utan att

tillfälle beretts befattningshavaren att inkomma med ansökning om ålderspension.

Där ej särskilda skäl föranleda annat, bör avgången ej fastställas

att äga rum vid tidigare tidpunkt än sex månader efter det tillfälle beretts

befattningshavaren att inkomma med dylik ansökning.

I fall — — — i ärendet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 159

43

13 §.

1 mom. Innehavare av befattning, hänförd till grupp A eller B, är, där ej

annat följer av vad här nedan sägs, vid avgång från befattningen berättigad

att komma i åtnjutande av tjänstepension,

a) därest han avgår vid eller efter den för honom gällande pensiioneringsperiodens

inträde och sådant fall, som under b) eller c) sägs, icke föreligger

( ålderspension);

b) i fall •—• --(invalidpension); och

c) i fall — ■— —- mom. (sjukpension).

Såsom förutsättning för rätt att vid avgången komma i åtnjutande av invalid-

eller sjukpension skall gälla, att befattningshavaren icke enligt 9 §

2 mom. prövats lämpligen böra förflyttas till annan befattning.

Där det ----eller ferier.

Befattningshavare, som---för avgången.

2 mom. I 1 mom. avsedd befattningshavare, som tidigast fem år före uppnåendet

av pensioneringsperiodens nedre gräns frivilligt avgår från sin

befattning, må kunna av Kungl. Maj :t medgivas rätt att därvid komma i åtnjutande

av tjänstepension (förtidspension), därest avgången finnes icke

vara stridande mot det allmännas intressen och under förutsättning tillika

att han innehar minst det antal tjänstår, som erfordras för erhållande av

hel pension, eller ock skulle kunnat innehava sagda antal tjänstår, om han

ägt tillgodoräkna all i 18 § 3 mom. första stycket omförmäld tid.

Vid tjänstårsberäkning --—— 18 § 2 mom.

16 §.

2 mom. Har befattningshavare, som icke kan från sin befattning uppsägas,

i fall som avses i 9 § 2 mom. eller eljest i enlighet med av Kungl.

Maj :t meddelade bestämmelser utan något sitt förvållande förflyttats till

annan med tjänstepensionsrätt förenad befattning och har till följd härav

för befattningshavaren skett ändring beträffande tjänstepensionsunderlag,

pensioneringsperiod eller tjänstålder, varom i 19 § förmäles, må grundbeloppet

av tjänstepension icke understiga det belopp, vartill det skulle hava beräknats,

därest ändringen icke ägt rum och, i fall då för befattningen föreskrivits

pensioneringsperiod med lägre övre gräns, såsom tjänstår fått tillgodoräknas

den tid, som utgör skillnaden mellan de båda pensioneringsperiodernas

övre gränser. Såsom villkor för åtnjutande av den sist avsedda

förmånen skall dock vid bestämmande av ålderspension gälla, att befattningshavaren

kvarstått i sin tjänst intill utgången av den senast för befattningen

föreskrivna pensioneringsperioden.

Vid bestämmande--— befattningens frånträdande.

17 §.

2 mom. I fråga om sådan till grupp A eller B hänförd befattning, för vilken

den fastställda pensioneringsperiodens nedre gräns understiger en levnadsålder

av 55 år, skola såsom tjänstepensionsunderlag tillämpas de belopp

som erhållas genom minskning av de i 1 mom. omförmälda underlagsbeloppen

med det belopp som här nedan angives för den pensionsklass, till

vilken befattningen är hänförd, dock att sådan minskning av underlaget

icke skall äga rum, om befattningshavaren vid pensionsavgången uppnått

lägst 55 års ålder och denna ålder innefattas i den för honom gällande pensioneringsperioden.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 159

Pensionsklass Minsknings
belopp
kronor
1:

1 —1: 15 ................................ 108

1: 16—1: 19 ................................ 120

1:20—1:23 ................................ 168

1:24—1:28 ................................ 192

1: 29—1: 40 ................................ 204

3 mom. Har i fråga om befattning, hänförd till grupp A eller B, den befattning,

från vilken avgången äger rum, innehafts under kortare tid före

pensioneringsperiodens utgång än tre år, må, där ej Kungl. Maj:t annorlunda

förordnar, vid bestämmandet av ålders- eller förtidspension icke tilllämpas

högre begynnelse- eller slutunderlag än som motsvarar en tredjedel

av sammanlagda beloppet av de högsta begynnelse- respektive slutunderlag,

vilka må hava varit för befattningshavaren gällande under vart och ett

av de närmast före avgången förflutna, före pensioneringsperiodens utgång

infallande tre åren på grund av därunder innehavd, med tjänstepensionsrätt

förenad anställning.

18 §.

1 mom. Vid bestämmande av tjänstepension må, i den mån ej annat följer

av vad nedan i detta moment eller 4 mom. sägs, såsom tjänstår tillgodoräknas

tid före pensioneringsperiodens utgång, under vilken befattningshavaren

varit underkastad detta reglemente.

Vid tjänstår sberäkningen---smittas spridning.

På prövning ----vid tjänstårsberäkningen.

Där ledighet — ---i tjänstgöringstiden.

Där fråga---full tjänstgöring.

3 mom. I fråga om innehavare av befattning, hänförd till grupp A eller B,

beror på prövning av statens pensionsanstalt huruvida och i vad mån tid,

under vilken befattningshavaren innehaft i 39 § upptagen befattning men för

vilken tjänstår ej tillgodoräknas enligt 1 eller 2 mom., må, under förutsättning

att huvudmannen härför erlägger engångsavgift enligt 8 § 4 mom., tillgodoräknas

såsom tjänstår. Dylik tjänstårsberäkning må dock medgivas

högst i den omfattning som erfordras för beredande av hel ålderspension vid

pensioneringsperiodens inträde.

Under förutsättning — ---statens tjänst.

4 mom. Har för---— avgången gällande.

Vid tillämpning---pensionsregleringen avses.

På prövning av statens pensionsanstalt beror, huruvida och i vad män

huvudman genom erläggande av engångsavgift, som i 8 § 4 mom. sägs, må

bereda befattningshavaren rätt att tillgodoräkna sig tjänstår för i första

stycket avsedd tid, som om tjänstepensionsunderlaget under tiden varit det,

vilket gäller för befattningshavaren vid tidpunkten för pensionsanstaltens

beslut om sådan tillgodoräkning. Här avsedd tjänstårsberäkning må dock

medgivas högst i den omfattning, som erfordras för beredande av hel ålderspension

vid pensioneringsperiodens inträde.

20 §.

Grundbeloppet av invalidpension motsvarar det för befattningshavaren

tillämpliga begynnelse- respektive slutunderlaget, dock högst grundbeloppet

av den ålderspension som skulle hava tillkommit befattningshavaren, därest

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 159

lian under oförändrade förhållanden kunnat kvarsta i sin befattning till

pensioneringsperiodens utgång.

21 §.

Grundbeloppet av sjukpension bestämmes enligt de i 19 § angivna grunderna.

Grundbeloppet skall dock utgöra lägst 75 procent av begynnelse- respektive

slutunderlaget, i den mån beloppet icke härigenom överstiger grundbeloppet

av den ålderspension som skulle hava tillkommit befattningshavaren,

därest han under oförändrade förhållanden kunnat kvarstå i sin befattning

till pensioneringsperiodens utgång.

22 §.

Grundbeloppet av förtidspension bestämmes enligt de i 19 § angivna grunderna

men skall för tiden intill ingången av den för befattningshavaren gällande

pensioneringsperioden vara minskad med så stor del, som antalet vid

avgångstillfället till pensioneringsperiodens inträde återstående fulla eller

påbörjade fjärdedelar av år utgör av det antal sjättedels år som innehålles

i tjänståldern.

23 §.

Grundbeloppet av--— avkortad pension).

I fråga om den som vid befattningens tillträdande innehade annan med

tjänstepensionsrätt förenad befattning skall iakttagas, att grundbeloppet ej

må understiga det belopp, vartill det skulle hava beräknats, om befattningshavaren

intill tiden för avgången kvarstått i sin förra befattning och det

för denna gällande tjänstepensionsunderlaget varit ökat med hälften av det

belopp, varmed detta underlag må understiga tjänstepensionsunderlaget för

den befattning från vilken avgången sker. Härvid skall i fall, där den tidigare

befattningen varit hänförd till grupp A eller B, pensioneringsperioden för

densamma anses hava inträtt vid den tidpunkt, då befattningshavaren avgår

med rätt till förordnandepension.

Där pensionsrätten---författningsrum avses.

Innehar någon — — — andra tjänstepensionsbestämmelser.

28 §.

3 mom. I fråga om familjepension för befattning, hänförd till grupp C,

skall, där ej annat följer av vad här nedan sägs, vid bestämmande av familjepensionstal

särskilt iakttagas

a) att tjänståldern —--20 år;

b) att såsom pensioneringsperiod skall räknas tiden från utgången av

den kalendermånad, varunder befattningshavaren uppnått eller skulle hava

uppnått 65 års ålder, till utgången av den kalendermånad, varunder han

uppnått eller skulle hava uppnått 66 års ålder;

c) att, där — ---befattningen; samt

d) att, där---författningsrum avses.

Beträffande befattningshavare, som tillika innehade till grupp A hänförd

befattning, skall iakttagas, att tjänståldern skall anses utgöra 30 år, att pensioneringsperiodens

ingång och utgång skall anses inträffa vid utgången av

det kalenderhalvår, under vilket befattningshavaren uppnått eller skulle hava

uppnått 65 respektive 66 års ålder, samt att familjepensionstalet icke må

understiga för den avlidne beräknat familjepensionstal för den till grupp A

hörande befattningen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj. ts proposition nr 159

29 §.

Vid bestämmande av familjepensionstal räknas såsom tjänstår

a) tid, som----icke familjepensionsbestämmelser;

b) tid, som — ---under a);

c) tid, som från dödsfallet eller avgången ur tjänst må hava återstått till

tidpunkten för pensioneringsperiodens utgång, dock att sådan tid ej må räknas

sasom tjänstår beträffande befattningshavare, som vid sin död åtnjöt

förtidspension och i intet fall till större del än som kunnat tillgodoräknas,

därest den avlidne under oförändrade förhållanden kvarstått i sin befattning

till nämnda tidpunkt.

35 §.

2 mom. Familjepensionstalet för familjelivränta bestämmes, där ej annat

ioranledes av vad här nedan stadgas, till ett belopp motsvarande så stor del

av det för befattningshavaren senast gällande familjepensionsunderlaget

som antalet vid avgången uppnådda fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstar,

varom i 29 § a) och b) förmäles, utgör av 120 eller — där vid avgången

uppnådda tjänstår, utökade med tid som från avgången må hava återstått

.1 Pensioneringsperiodens inträde, uppgå till mer än 120 fulla eller påbörjade

fjärdedels tjänstår — av det större tal, som uppkommer genom berörda

utökning.

Vid beräkning--— två tredjedelar.

Förelåg beträffande--— för livränta.

I övrigt — — — motsvarande tillämpning.

38 §.

Såsom tillägg---särskilda bestämmelser.

Beträffande 2 §.

2 a. Utan hinder----18 levnadsår.

2 b. Utan hinder —---full tjänstgöring.

Beträffande 3 §.

3 a. Beslut om---fortlöpande avgifterna.

Beträffande 7 §.

7 a. Där arten---39 § angivna.

7 b. Där avlöningen---till befattningshavaren.

7 c. Vid pensionsklassens bestämmande upptages ersättning, som i 7 b

sags, till det belopp som utgått till befattningshavaren under senast förflutcvvmanadersPeriod,

omfattande tiden från och med den 1 juli ett år

till och med den 30 juni nästföljande år, eller, såvitt angår nyanställd befattningshavare,

det belopp för år som beräknas komma att utgå under

forsta anställningsåret. 6

7 d. Har befattningshavare---för honom.

7 e. Befattning hos ---— av 7 § 2 inom.

Beträffande 10 §.

10 a Pensioneringsperioden skall omfatta tiden från utgången av det kalenderhalvår,

varunder befattningshavaren uppnått den levnadsålder som

motsvarar den för befattningen gällande pensioneringsperiodens nedre gräns,

till utgången av det kalenderhalvår, varunder han uppnått den levnadsålder

som motsvarar samma periods övre gräns.

Avgång under pensioneringsperioden må äga rum endast vid utgången

av kalenderhalvår, därest icke avgången påkallas av nedsatt arbetsförmåga

e!!eid<:n myndighet eller huvudman, som äger att från tjänsten entlediga,

eljest finner skal medgiva att avgången sker under kalenderhalvåret.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 159

10 b. Pensioneringsperioden skall omfatta tiden från utgången av det verksamhetsår,

varunder befattningshavaren uppnått den mot pensioneringsperiodens

nedre gräns svarande levnadsåldern, till utgången av det verksamhetsår,

varunder han uppnått den levnadsålder som motsvarar pensioneringsperiodens

övre gräns.

Avgång under pensioneringsperioden må äga rum endast vid utgången

av verksamhetsår, därest icke avgången påkallas av nedsatt arbetsförmåga

eller den myndighet eller huvudman, som äger att från tjänsten entlediga,

eljest finner skäl medgiva att avgången sker vid annan tidpunkt.

10 c. För befattning, hänförd till någon av pensionsklasserna 1: 1—1: 19,

skall gälla pensioneringsperiod I och för annan befattning pensioneringsperiod

III. Statens pensionsanstalt skall dock äga bestämma, att annan pensioneringsperiod

i stället skall gälla, där så med hänsyn till den pensioneringsperiod

som tillämpas för jämförlig statlig befattning eller eljest finnes

påkallat.

Beträffande 13 §.

13 a. Befattningshavare, för---antal tjänstår.

Beträffande 17 §.

17 a. Såsom begynnelseunderlag skall tillämpas medeltalet av de tjänstepensionsunderlag

som gällt för befattningshavaren under de tio före pensioneringsperiodens

utgång infallande verksamhetsår, då underlagen varit

högst, eller under det mindre antal sådana år, för vilka tjänstepensionsunderlag

varit för befattningshavaren gällande, dock, där fråga är om invalideller

sjukpension, lägst medeltalet av tjänstepensionsunderlagen under de

tre verksamhetsår som infallit närmast före avgången.

17 b. Såsom begynnelseunderlag---— detta medeltal.

Beträffande 18 §.

18 a. Vad i —--- äga tillämpning.

18 b. Vid tjänstår sberäkning —• ■—- — å lönen.

Beträffande 19 §.

19 a. Med tjänstålder ---25 tjänstår.

19 b. Med tjänstålder---22 tjänstår.

19 c. Med tjänstålder---20 tjänstår.

Beträffande 20 §.

20 a. Där enligt 17 a eller 17 b såsom tjänstepensionsunderlag skall tilllämpas

medeltalet för tre verksamhetsår, skall vid tillämpning av 20 § så

anses, som om detta medeltal varit gällande såsom tjänstepensionsunderlag

vid befattningshavarens avgång.

Beträffande 21 §.

21 a. Vad i---21 §.

21 b. Vad i---angivna avgiftsunderlaget.

Beträffande 28 §.

28 a. Där ej annat följer av vad nedan i detta stadgande sägs, skall familjepensionstalet

bestämmas efter medeltalet av de familjepensionsunderlag

som gällt för befattningshavaren under de tio före pensioneringsperiodens

utgång infallande verksamhetsår, då underlagen varit högst, eller under

det mindre antal sådana år, för vilka familjepensionsunderlag varit för befattningshavaren

gällande.

I fråga om den som vid frånfället kvarstod i sin befattning och ej uppnått

pensioneringsperiodens övre gräns eller ock åtnjöt invalid- eller sjukpension,

skall familjepensionstalet bestämmas efter lägst medeltalet av famitjepensionsunderlagen

under de tre verksamhetsår, som infallit närmast

före det, varunder befattningshavaren avlidit eller avgått. Familjepensionstalet

må dock ej härigenom bringas att överstiga det familjepensionstal som

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 159

skolat beräknas, därest befattningshavaren kvarstått i sin befattning under

tiden till pensioneringsperiodens utgång och familjepensionsunderlaget under

de efter befattningshavarens frånfälle eller avgång infallande verksamhetsåren

motsvarat nämnda medeltal.

Beträffande 32 §.

32 a. Vid bestämmande — — — befattningshavaren gällande.

Beträffande 35 §.

35 a. Vad i---för familjelivränta.

39 §.

Här nedan angivas de verksamhetsområden och därinom förekommande

till grupp A, B eller C hänförda befattningar, som tillhöra detta reglementes

tillämplighetsområde. Därjämte angivas, såvitt angår vissa befattningar,

dels den pensionsklass till vilken befattningen skall vara hänförd, dels den

pensioneringsperiod som skall gälla för befattning, tillhörande grupp A eller

B, dels å befattning tillämpliga stadganden i 38 §.

Verksamhetsområde, befattning m. m.

Grupp

Pensionsklass

Pensionerings-

period

Bestämmelse i

38 §, som skall

tilllämpas å

befattningen

1

2

3

4

5

I. Undervisningsväsendet m. m.

A. Statsunderstödda institut för socialpolitisk och kommunal

utbildning och forskning.

Fast anställd befattningshavare, vilken enligt därom

särskilt meddelade föreskrifter åtnjuter avlöning mot- svarande den som tillkommer befattningshavare i sta- tens tjänst i lönegrad med beteckningen Ca eller Ce:

Befattningshavare med lön enligt lönegraderna Ca eller

Ce 13 eller högre lönegrad...............

A

i

10 c

10 r»

Annan befattningshavare...............

B

G

B. Högre kommunal undervisning, folkundervisning m. m.

1. Befattningshavare, å vilka statens allmänna avlönings- reglemente äger tillämpning, med anställning vid pri- vatläroverken (enskilda mellanskolor, enskilda flick- skolor — enskilda goss- eller samskolor — högre en- skilda läroverk, enskilda gymnasier) eller fackskolan

för huslig ekonomi i Uppsala

(Befattningar med lönegradsbeteckning Ca, Cb eller Ce.)

a) Privatläroverken

Rektor.............................

i

dock vid enskilt gymnasium eller vid läroverk med

särskild studierektor...................

G

a

18 b

Ämneslärare: ordinarie.................

A

l

in

in

extra ordinarie...................

A

i

2 b, 10 a, 18 b,

21 b

b) Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala

Rektor ävensom ämneslärare i kemi samt närings- och

födoämneslära........................

A

lU_3j lö 1)

1 Befattning hänföres till den pensionsklass i nummerserien 1: 1—1: 40, vars nummer

överensstämmer med numret på den löneklass, lönegraden omfattar eller, om lönegraden omfattar

flera löneklasser, slutlöneklassen inom lönegraden.

* Beror på beslut av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 159

49

2. Befattningshavare, å vilka avlöningsregleraentet för

statsunderstödda folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter

m. m. äger tillämpning

(Befattningar med lönegradsbeteckning Ca eller Ce.)

a) Lanthushållsskolorna

Rektor samt ämneslärare.........................

b) Andra undervisningsanstalter

Rektor samt ämneslärare.........................

3. Befattningshavare, å vilka avlöningsreglementet för

övningslärare äger tillämpning

(Befattningar med lönegradsbeteckning Ca eller Ce.)

a) Folkhögskolorna

Lärare i teckning, hushållsgöromål eller slöjd......

Lärare i musik..................................

Lärare i gymnastik med lek och idrott............

b) Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala och Fredrika

Bremer-förbundets lanthushållningsseminarium å Rimforsa
Facklärare.

.....................................

c) Andra läroanstalter

Lärare i teckning, hushållsgöromål eller slöjd......

Lärare i musik..................................

Lärare i gymnastik med lek och idrott............

4. Statsunderstött med allmänt läroverk förenat kommunalt

gymnasium samt specialgymnasiet för lantbruks-,

mejeri- och skogsstuderande

Ämneslärare....................................

5. Ovan icke omförmält kommunalt eller enskilt seminarium

för utbildande av lärare för yrkesundervisning

eller undervisning i hushållsgöromål eller kvinnlig slöjd

Lärare vid statsunderstödd kurs eller avdelning ...

6. Fortsättningsskola

Annan lärare än övningslärare..................

7. Stiftelsen Sunnerdahls hemskolor på landet tillhörig

läroanstalt, som tjänar samma ändamål som folkskola

Lärare i slöjd...................................

Annan lärare....................................

8. Svensk skola i utlandet

Lärare, till vilkens avlönande staten bidrager......

9. Statsunderstödda vård- och undervisningsanstalter

Lärare vid skola, tillhörande barna- och ungdomsvården

................................_••••......

Lärare vid sinnesslöskola, arbetshem för sinnesslöa,

epileptikerskola eller förskola för dövstumma barn

Lärare vid vanföreanstalt........................

C. Yrkesundervisning m. m.

1. Statsunderstött handelsgymnasium

Befattningshavare (rektorer och lärare), för vilkas avlönande

statsbidrag beräknas efter lönegrader med beteckningen

Ca, Cb eller Ce.....................

2. Statsunderstödd kommunal eller enskild anstalt för

yrkesundervisning

Lärare vid yrkesskola för jordbruket..............

Lärare vid annan skola

Lärare huvudsakligen i praktiskt ämne i högst pen

sionsklass 1: 19...............................

Annan lärare..................................

3. Statsunderstödd särskild anstalt för yrkesundervisning

i Lärare vid bergsskolan i Filipstad, Lennings tcxtil[

tekniska institut i Norrköping eller textilinstitutet

Borås.........................................

4. Gävle borgarskola och högre handelsinstitut

Lärare vid statsunderstödd avdelning, dock ej här

ovan under B. 1, B. 3, C. 1 eller C. 2 avsedd rektor

eller lärare...................................

A

1

II

10 b, 18 b, 21 b

A

1

III

10 b, 18 b, 21 b

A

1

III

10 b, 18 b, 21 b

A

1

II

10 b, 18 b, 21 b

A

1

I

10 b, 18 b, 21 b

A

1

III

10 a, 18 b, 21 b

A

1

III

10 a, 18 b, 21 b

A

1

II

10 a, 18 b, 21 b

A

1

I

10 a, 18 b, 21 b

B

III

10 a

B

III

B

II

10 a

B

III

B

II

B

II

10 b

B

I

B

I

10 b

B

I

A

1

III

10 a

B

II

B

II

B

III

B

in

B

in

10 a

1 Se not 1 under I A.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 159

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 159

1

2

3

4

1 5

D. Viss statsunderstödd biblioteksverksamhet

Bibliotekarie vid huvudbiblioteket i Tomedalen ....

E. Viss kulturminnesvårdande verksamhet

B

III

Landsantikvarie, till vilkens avlönande staten bidrager

F. Statsunderstödd medicinsk forskningsverksamhet och

statsunderstödd läkepedagogisk verksamhet

1. Konung Gustaf V:s forskningsinstitut

B

III

Fast anställd befattningshavare...................

2. Ericastiftelsens läkepedagogiska institut i Stockholm

B

10 c

överläkare, rektor och terapeut...........

G. Vetenskapsakademiens forskningsinstitut för experimen- tell fysik

Fast anställd befattningshavare...................

B

III

B

10 c

H. Statens hantverksinstitut

Fast anställd befattningshavare...................

I. Centralförbundet för nykterhetsundervisning

B

10 c

Fast anställd befattningshavare...................

J. Centralförbundet för befälsutbildning

B

10 c

Fast anställd befattningshavare..................

K. Skytteförbundens överstyrelse

B

10 c

Fast anställd befattningshavare..................

L. Sveriges civilförsvarsförbund

B

10 c

Fast anställd befattningshavare..................

B

10 c

M. Statsunderstödda enskilda högskolor

1. Befattningshavare, å vilka statens allmänna avlönings-

reglemente äger tillämpning

(Befattningar med lönegradsbeteckning Co, Ca eller Ce.)

Professor.................

A

2: 14

1

III

III

10 b, 18 b, 19 a

10 b, 18 b

10 c, 18 b

Annan lärare...............

A

Annan befattningshavare..............

A

1

2. Befattningshavare vid handelshögskolan i Göteborg

Professor.......................

B

III

III

10 b, 19 a

10 b

10 c

Annan lärare....................

B

Annan befattningshavare...........

B

N. Oceanografiska institutet i Göteborg

Fast anställd befattningshavare..............

B

10 c

0. Samfundet för svenskt biografiskt lexikons utgivande

Vid lexikonredaktionen fast anställd befattningshavare

P. Svenska institutet för kulturellt utbyte med utlandet

B

10 c

Till administrationspersonal hänförlig fast anställd be- fattningshavare .......................

B

10 c

II. Hälso- och sjukvården

A. Sluten vård

1. Vårdanstalt, varå lag om vissa av landsting eller kom-

mun drivna sjukhus äger tillämpning, med undantag

av akademiska sjukhuset i Uppsala

Läkarpersonal

Av Kungl. Maj:t utnämnd överläkare vid lasarett

(lasarettsläkare), sanatorium (sanatorieläkare) och

epidemisjukhus (epidemisjukhusläkare).............

Av Kungl. Maj:t utnämnd läkare vid sjukstuga (sjuk-

A

1: 34

III

19 a

stugeläkare).......................

A

1: 33

II

19 a

Annan sjukvårdspersonal

Barnmorska, husmoder (föreståndarinna), sjukgymnast

och sjuksköterska...........................

B

I

2. Akademiska sjukhuset i Uppsala, kuranstalt, ansluten

till pensionsstyrelsen, statsunderstödd enskild anstalt

för kirurgisk tuberkulos (kustsanatorium), statsunder- stödd vanföreanstalt, Eugeniahemmet, sanatorium,

1 Se not 1 under I A.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 159

51

12 | 34_

tillhörande konung Oscar II:s jubileumsfond, och

Svenska röda korsets med bidrag från pensionsstyrelsen

drivna hem för barn med gomdefekter

Läkarpersonal

Överläkare vid akademiska sjukhuset och av Kungl.

Maj:t utnämnd överläkare vid kustsanatorium eller

vanföreanstalt...................................

överläkare vid kuranstalt......................

Överläkare vid konung Oscar II:s jubileumsfond tillhörigt

sanatorium...............................

Förste underläkare, tillika biträdande överläkare vid

kuranstalt......................................

1: 34

1: 34

III

III

III

III

19 a

19 a

19 a

19 a

Övrig personal

Barnmorska, husmoder (föreståndarinna), sjukgymnast

och sjuksköterska...........................

Annan befattningshavare........................

3. Sinnessjukhus, in ättat av stad som åtnjuter statsunderstöd

för av staden ombesörjd sinnessjukvård

Sj ukvårdspersonal

Sjuksköterska med arbetsuppgifter, i huvudsak motsvarande

eller jämförbara med dem som tillkomma

sköterska, första sköterska eller översköterska vid

statens sinnessjukhus............................

B

B

B

4.

Sjuksköterska med arbetsuppgifter, i huvudsak motsvarande

eller jämförbara med dem som tillkomma

föreståndarinna vid statens sinnessjukhus..........

Annan sjuksköterska och husmoder (föreståndarinna)

Annan statsunderstödd kommunal eller av allmännyttig

sammanslutning eller stiftelse driven enskild inrättning

för förlossningsvård, sinnesslövård, epileptikervård

eller vård av psykopatiska och nervösa barn eller

eljest för hälso- eller sjukvård

Föreståndare för anstalt för sinnesslövård eller epilep
tikervård.

......................................

Barnmorska, husmoder (föreståndarinna)...........

Sjuksköterska vid inrättning för sinnesslövård, epileptikervård

eller vård av psykopatiska och nervösa barn

B

B

B

B

B

Sjuksköterska vid annan inrättning...............

5. Icke statsunderstödd kommunal eller av allmännyttig

sammanslutning eller stiftelse med vederbörligt tillstånd

driven inrättning för förlossningsvård eller sjukvård
Barnmorska,

husmoder (föreståndarinna) och sjuksköterska

.......................................

B. Öppen vård

1. Allmän hälso- och sjukvård m. m.

Extra provinsialläkare, avlönad med bidrag av staten

Kommunalt anställd barnmorska eller sjuksköterska.

Sjukgymnast vid sådan särskild poliklinik för sjukgymnastik

och massage, som drives av landsting eller

stad utanför landsting...........................

2. Statsunderstödd dispensärverksamhet för tuberkulosens

bekämpande

Av medicinalstyrelsen förordnad läkare vid fristående

centraldispensär.................................

Sjuksköterska...................................

3. Av allmännyttig sammanslutning eller stiftelse eller

svensk utlandsförsamling bedriven eller anordnad vård

Sjuksköterska...................................

B

B

A

B

B

A

B

B

IV

(5B-58)

1:33

1:33

I

I

IV

(55-58)

I

II

I

10 c

19 a

19 a

19 a

III

I

19 a

5

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 159

1

2

3

1 ^

4. Statsunderstödd folktandvård

Heltidsanställd tandvårdsinspektör, annan än lasa- rettstandläkare..................................

B

1: 34

III

Lasarettstandläkare..............................

A

1: 34

III

Annan heltidsanställd tandläkare..................

B

1: 33

III

Tandsköterska...................................

B

I

Tandtekniker....................................

B

II

C. Utbildning av och arbetsförmedling för sjuksköterskor

1. Godkänd sjuksköterskeskola

Föreståndarinna.................................

B

II

Lärarinna (instruktionssköterska)..................

B

I

2. Godkänd sjuksköterskebyrå

Föreståndarinna.................................

B

II

m. Socialvården

A. Anstaltsoärd

Av kommun, allmännyttig sammanslutning eller stif- telse bedriven vårdinrättning av följande slag, nämli- gen statsunderstött vårdhem för barn (barnhem),

statsunderstödd skola tillhörande barna- och ungdoms- vården, statsunderstödd erkänd eller enskild alkoho- listanstalt, i fattigvårdslagen avsett statsunderstött

arbetshem samt vårdhem för åldringar (ålderdomshem)

Föreståndare och föreståndarinna för skola tillhörande

barna- och ungdomsvården.......................

B

I

Föreståndare och föreståndarinna för annan vård- anstalt .........................................

B

II

Husmoder och sjuksköterska......................

B

I

Lärarinna vid barnhem (mödrahem) för meddelande

av särskild utbildning i barnavård eller husligt arbete

under förutsättning att statsbidraget beräknats med

hänsyn till dylik utbildning......................

B

II

Annan befattningshavare vid erkänd alkoholistanstalt

B. Social hemhjålpsverksamhet

Heltidsanställd hemvårdarinna, till vilkens avlöning

staten bidrager..................................

B

A

1: 10

I

IV. Polisväsendet

Ordinarie befattningshavare, anställd för landstings- område eller i polisdistrikt, som helt eller delvis består

av annan kommun än stad eller köping

Kommissarie....................................

B

II

Annan befattningshavare.........................

B

I

V. Jordbruk med binäringar

1. Hushållningssällskap

Fast anställd befattningshavare i verksamhet till främ- jande av jordbruket och därtill hörande binäringar

ävensom fiske och hemslöjd......................

2. Lantbruksakademien, Hushållningssällskapens för- bund, med statsmedel understödd lokal frökontroll- anstalt, med statsmedel understödd lokal lantbruks- kemisk kontrollstation, Sveriges utsädesförening,

Svenska jägareförbundet, Svenska kontrollanstalten

för mejeriprodukter och ägg samt Sveriges fjäderfä- avelsförening

Fast anställd befattningshavare...................

3. Statsunderstödd praktisk vetenskaplig verksamhet vid

Weibullsholms växtförädlingsanstalt

Fast anställd förädlings- eller försöksledare med full

sysselsättning...................................

B

B

B

1

III

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 159

53

4.

i

2 3

Enskild, under offentlig kontroll ställd slakteriinrättning

(kontrollslakteri)

Fast anställd besiktningsveterinär.................

A

4

III

5

VI. Kyrkoväsendet

1.

2.

3.

4.

5.

6.

Svenska kyrkans diakonistyrelse

Förste sekreterare (direktor), annan sekreterare och

föreståndare för lekmannaskolan i Sigtuna.........

Svenska kyrkans missionsstyrelse

Svenska kyrkans missionsdirektor, sekreterare och

missionär.......................................

Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse

Sjömanspräst och sekreterare.....................

Diakonissanstalterna vid Ersta, i Härnösand och i

Göteborg, diakonissanstalten Samariterhemmet i Uppsala,

Svenska diakonsällskapets anstalt å Sköndal samt

Stockholms stadsmission under förutsättning att för

vederbörande institution gälla av Kungl. Maj:t fastställda

stadgar

Föreståndare för eller biträdande pastor vid diakoneller

diakonissanstalt samt föreståndare för Stockholms

stadsmission.....................................

S:t Johanneskyrkan i Göteborg

Predikant.......................................

Kyrkomusiker, å vilka avlöningsreglementet för kyrkomusiker

äger tillämpning

Ordinarie eller extra ordinarie organist samt extra ordinarie

biträdande kyrkomusiker..................

B

B

B

B

B

A

VII. Sjömanshusen

Ombudsman.......................

Annan fast anställd befattningshavare

B

B

III

III

III

III

III

II

III

VIII. Teater- och orkesterverksamhet

A. De kungliga teatrarna

1. Kungl. teatern

a) Teaterchef......................................

b) Annan fast anställd här nedan upptagen befattningshavare
Solistpersonal

samt regissörer

C

2: IG

Solist (operasångare): kvinnlig

manlig .

Regissör

A

A

A

IV

(50-55)

IV

(53-58)

IV

(60-65)

Balett-, kör- och orkesterpersonal samt föreståndare

för dekorationsavdelning

Balettmedlem: kvinnlig...........................

manlig

A

Balettmästare

A

Korist (korsångare): kvinnlig

manlig

A

IV

(41-46)

IV

(45-50)

IV

(55-60)

IV

(50-55)

IV

(53-58)

10 a, 21 b

19 a

10 c

7 c, 17 b,

19 c

(10 b,

13 a,

18 a,

7 c, 17 b,

19 b

20 a,

21 a,

17 a, 19 a,

28 a,

32 a,

35 a

2 a, 7 b,

>7 d, 10 b,

13 a, 19 c

7 d, 10 b, 13 a,

19 a

19 b 1

|7 b, 7 d,

19 a 10 b, 13 a

1 So not 1 under I A.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 159

i

Kormästare, orkestermedlem (hovkapellist) samt kapellmästare

...................................

Föreståndare för dekorationsavdelning...........

Övrig personal

Teknisk personal..............................

Tjänstemannapersonal..........................

2. Dramatiska teatern

a) Teaterchef....................................

b) Annan fast anställd här nedan upptagen befattningshavare
Skådespelarpersonal,

regissörer samt chef för dekorationsateljé
Skådespelare:

kvinnlig............................

manlig.............................

Regissör........................................

Chef för dekorationsateljé........................

övrig personal

Teknisk personal................................

Tjänstemannapersonal............................

B. De statsunderstödda stadsteatrarna i Göteborg, Malmö,

Hälsingborg, Norrköping-Linköping och Uppsala samt

Göteborgs lyriska teater

Teaterchef......................................

Kapellmästare och orkestermedlem................

Annan fast anställd befattningshavare.............

Anmärkningar

1. Den i 10 § avsedda pensioneringsperioden bestämmes

av statens pensionsanstalt under hänsynstagande till

de för jämförliga befattningshavare vid de kungl. teatrarna

gällande perioderna

2. Av bestämmelserna i 38 § skola å befattning tillämpas

3 a, 7 e och 10 b samt dessutom de stadganden, som

äro tillämpliga å jämförliga befattningar vid de kungl.

teatrarna

C. De statsunderstödda symfoniorkestrarna i Stockholm,

Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Norrköping och Gävle

Kapellmästare och annan fast anställd musiker ....

I 2

A

IV

1

(60-65)

d, 10 b

A

III

1

A

7 b, 7 d, 10 b,

10 c

A

7 d, 10 b,

10 c

C

2: 16

(10 b

A

IV

7 c, 17 a,

13 a

(55-60)

19 b

18 a

A

IV

7 c, 17 a,

20 a

(60-65)

19 a

21 a

A

IV

28 a

(60-65)

17 a, 19 a

32 a

35 a

A

IV

7 d, 10 b

(60-65)

A

7 b, 7 d, 10 b,

10 c

A

7 d, 10 b,

10 e

B

IV

3 a, 7 d, It,

(60-65)

10 b

B

IV

3 a, 7 d, It,

(60-65)

10 b

B

Se anm.

Se anm. 2

1

B

IV

3 a, 7 d, 7 e,

(60-65)

10 b

Denna kungörelse träder i kraft den 20 juni 1955.

SPA-reglementet i sin före nämnda dag gällande lydelse skall dock äga

giltighet beträffande befattningshavare, vilken avses i 1 § kungörelsen den

29 december 1949 (nr 728) angående tillämpning av SPA-reglementet å övningslärare

vid högre kommunala skolor m. fl. och vilken fortfarande är

underkastad bestämmelserna i sistnämnda kungörelse.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ls proposition nr 159

55

Övergångsbestämmelser.

Befattningshavare, som vid kungörelsens ikraftträdande uppnått den nedre

men icke den övre gränsen av vederbörande pensioneringsperiod och till

följd av anstånd med avgång blir underkastad de i kungörelsen meddelade

bestämmelserna, äger såsom tjänstår tillgodoräkna den tid före periodens

utgång, under vilken han kvarstått i tjänst.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga om befattningshavare,

som vid kungörelsens ikraftträdande uppnått vederbörande

pensioneringsperiods övre gräns men på grund av anstånd med avgång kvarstår

i tjänst.

Genom kungörelsen göres icke ändring i beslut, varigenom anstånd med

avgång före kungörelsens ikraftträdande beviljats befattningshavare till tidpunkt

efter utgången av vederbörande pensioneringsperiod.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5G

Kungl. Maj.ts proposition nr 159

Innehållsförteckning

I. Inledning........................................................

II. SPA-reglementets tillämpningsområde m. m.........................

III. SPA-pensioneringens finansering ....................................

IV. SPA-reglementets pensionsålderssystem m. m.........................

V. Det för civila statstjänstemän m. fl. gällande systemet med pensionerings
perioder

......................................................

VI. 1948 års pensionsålderskommittés förslag och yttrandena däröver ......

VII. Särskilda frågor..................................................

1. Tjänstårsberäkning mot engångsavgift ...........................

2. De kungl. teatrarna............................................

3. Undantag från periodsystemet ..................................

Departementschefen .................................................

Bilaga ..............................................................

2

4

5

7

8

10

22

22

25

28

32

41

550616

Stockholm 1955. Isaae Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1955:289 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående införande av ett andra program i den svenska rundradion samt anslagsbehovet för rundra a1 i texten
  2. SU 1955:127 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avgångsåldern för befattningshavare underkastade SPA-reglementct m. m. jämte i ämnet väckta motioner s. 5 i texten