Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 32 § 2 mom. och anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

1955-03-18 · 35 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 35 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:166, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 32 § 2 mom. och anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

1

Nr 166

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

om ändrad lydelse av 32 § 2 mom. och anvisningarna

till 19 § kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370); given Stockholms slott den 18 mars 1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 32 § 2 mom.

och anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370).

GUSTAF ADOLF

Per Edvin Sköld

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att livränta, som utgått på grund av försäkring

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, i sin helhet skall utgöra skattepliktig

intäkt och således icke — som gäller beträffande bl. a. livränta enligt

1916 års lag om olycksfall i arbete — beskattas allenast till reducerat belopp.

Detsamma föreslås skola gälla livränta, som utgår enligt militärersättningsförordningen

och vissa andra författningar på grund av skadefall,

som inträffat efter utgången av år 1954. 1

1 — Biliang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 166

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 32 § 2 mom. och anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 32 § 2 mom. och anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen

den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

32 §.

2 m o m. Har livränta enligt vad

i lag eller särskild författning är

stadgat utgått vid sjukdom eller

olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring

eller har livränta

eljest vid sjukdom eller olycksfall

utgått på grund av försäkring, som

icke tagits i samband med tjänst,

skall såsom skattepliktig intäkt räknas

nedan angivna del av livräntans

belopp, nämligen om livräntetagaren

under beskattningsåret fyllt:

högst 35 år .......... 80 procent

36 till och med 47 år . . 70 »

48 » » » 56 » . . 60 »

57 » » » 63 » . . 50 »

64 » » » 69 » . . 40 »

70 » » » 76 » . . 30 »

77 » » » 86 » . . 20 »

minst 87 år .......... 10 »

Anvisningar

till 19 §.

Fattigunderstöd, begravningshj älp

---influtna medlemsavgifter. 1

Föreslagen lydelse:

32 §.

2 m o m. Har livränta utgått vid

sjukdom eller olycksfall på grund

av försäkring, som icke tagits i samband

med tjänst och ej heller utgör

obligatorisk försäkring enligt lagen

om yrkesskadeförsäkring, skall såsom

skattepliktig intäkt räknas nedan

angivna del av livräntans belopp,

nämligen om livräntetagaren under

beskattningsåret fyllt:

högst 35 år .....

36 till och med 47

år . .

80

70

procent

48 » »

»

56

» . .

60

»

57 » »

»

63

» . .

50

»

64 » »

»

69

» . .

40

»

70 » »

»

76

» . .

30

»

77 » »

86

» . .

20

»

minst 87

år .

10

Anvisningar

till 19 §.

Fattigunderstöd, begravningshj älp

— ■—- •—■ influtna medlemsavgifter.

Utbytes sådan livränta eller del

därav, som enligt bestämmelserna i

32 § i sin helhet skall räknas såsom

skattepliktig intäkt, mot belopp för

en gång, skall beträffande detta belopp

i beskattningshänseende gälla

vad om sådan livränta är stadgat.

Sker utbyte, helt eller delvis, av an
-

1 Senaste lydelse av 32 § 2 mom. se 1950: 308 och av anvisningarna till 19 § se 1954: 204.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

nan livränta än nyss sagts mot engångsbelopp,

skall beloppet anses

utgöra icke skattepliktig intäkt.

Bestämmelsen att — — — sist- Bestämmelsen att — —- -—■ sistnämnda

lag. nämnda lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. I samband

därmed skall följande iakttagas.

Äldre bestämmelser skola fortfarande gälla i fråga om 1955 års taxering

samt i fråga om eftertaxering för år 1955 eller tidigare år.

Vidare skola äldre bestämmelser fortfarande äga tillämpning med avseende

å livräntebelopp, som enligt vad i lag eller särskild författning är

stadgat utgått vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring,

under förutsättning att fråga om ersättning i anledning av

sjukdomen eller olycksfallet prövats jämlikt de bestämmelser som gällde

före den 1 januari 1955.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

18 mars 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell,

Nordenstam, Lindström, Lange.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam

beredning med cheferna för försvars- och socialdepartementen fråga

rörande beskattning av livränta, utgående på grund av yrkesskadeförsäkringen,

m. m. samt anför därvid följande.

Inledning

Lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring (i fortsättningen

benämnd SFL) och lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring

(i fortsättningen benämnd YFL) trädde i kraft den 1

januari 1955. Enligt ikraftträdandebestämmelserna i sistnämnda lag skall

1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete (ÖL) och lagen den 14

juni 1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar icke gälla skadefall,

som inträffat efter utgången av år 1954. Försäkringsformerna enligt dessa

lagar har avlösts av en gemensam försäkring för yrkesskada. Vid nyssnämnda

tidpunkt trädde jämväl åtskilliga andra till yrkesskadeförsäkringen

anknutna ersättningsförfattningar i kraft, såsom lagen den 14 maj 1954

(nr 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl. och förordningarna sistnämnda

dag om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

tjänstgöring i civilförsvaret (nr 249) och om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m. (nr 250). Vidare har

genom förordningen den 4 juni 1954, nr 460, med verkan från den 1 januari

1955 vidtagits vissa ändringar i militärersättningsförordningen den 2

juni 1950 (nr 261).

I samband med sjukförsäkringsreformen har även vidtagits vissa ändringar

i skatteförfattningarna. I den proposition, nr 64, till 1954 års riksdag,

vari vissa förslag om sådana ändringar framlades, uttalade jag att

det kunde ifrågasättas, huruvida icke en omprövning borde ske av reglerna

för beskattning av livräntor på grund av yrkesskadeförsäkringen, men

att jag för det dåvarande icke var beredd att utan närmare utredning förorda

en ändring i detta avseende.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

I en den 14 februari 1955 dagtecknad, av kammarrättsfiskalen E. Eklund

Upprättad promemoria angående beskattningen av vissa livräntor, som

utgått vid sjukdom eller olycksfall i arbete m. m., har föreslagits viss omläggning

av beskattningen av livräntor på grund av yrkesskadeförsäkringen

och vissa andra livräntor.

Med anledning av nämnda promemoria har, efter remiss, yttranden avgivits

av kammarrätten, statskontoret, riksskattenämnden, försäkringsinspektionen,

riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, socialstyrelsen,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Göteborgs och

Bohus, Kopparbergs och Västernorrlands län, Landsorganisationen i Sverige,

försäkringsanstalterna Folket och Samarbete (Folksam), Svenska

arbetsgivareföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska

personal-pensionskassan, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund,

Thulebolagen samt Tjänstemännens centralorganisation.

Gällande beskattningsregler, m. m.

Vid beskattningen av försäkringstagare tillämpas i de svenska skattelagarna

endera av två metoder. Enligt den ena metoden medgives rätt till

avdrag för erlagda försäkringspremier, men beskattas å andra sidan hela

det utfallande försäkringsbeloppet. Enligt den andra metoden föreligger

i princip icke avdragsrätt för erlagda premier, men utfallande försäkringsbelopp

blir helt skattefria eller beskattas endast till ett reducerat belopp.

Den först angivna metoden tillämpas sedan år 1951 bl. a. med avseende

å alla försäkringar, som enligt anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen

(KL) är hänförliga till pensionsförsäkringar. Ersättning som utfaller

på grund av sådan försäkring beskattas således men å andra sidan föreligger

avdragsrätt för erlagda premier. Samma metod har även kommit

till användning vid beskattningen av ersättning på grund av sjuk- eller

olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst.

Har sjuk- eller olycksfallsförsäkring tagits i samband med tjänst, blir

således livränta eller annan ersättning som utgått på grund av försäkringen

i sin helhet beskattad; undantag gäller dock för ersättning som

avser sjukvårds- eller läkarekostnader, vilken ersättning beskattas endast

i den mån den utgått efter förmånligare grunder än motsvarande förmåner

till statliga befattningshavare. Enligt 33 § KL är den anställde berättigad

till avdrag för avgifter, som han erlagt för sjuk- eller olycksfallsförsäkring

tagen i samband med tjänst. Har arbetsgivaren helt eller delvis

stått kostnaden för premier för dylik försäkring, äger lian vid taxeringen

göra avdrag för kostnaden, om den är att hänföra till omkostnad i förvärvskälla.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

Förutsättningarna för att en försäkring skall anses ha tagits i samband

med tjänst är angivna i sista stycket av punkt 1 av anvisningarna till

31 § KL. Sålunda erfordras att enligt anställningsavtalet skyldighet föreligger

för arbetstagaren att ha sådan försäkring eller att, om sådan

skyldighet icke föreligger, premier för försäkringen skall gäldas av arbetsgivaren

eller av denne jämte arbetstagaren. Beträffande sjuk- eller olycksfallsförsäkring

erfordras dessutom, att anmälan angående nyssnämnda

förhållanden skett hos försäkringsanstalten. Försäkring i allmän sjukkassa

eller enligt lagen om yrkesskadeförsäkring anses icke såsom försäkring

tagen i samband med tjänst. Den tidigare obligatoriska försäkringen

enligt ÖL var icke heller hänförlig till försäkring tagen i samband med

tjänst.

Metoden att i princip icke medgiva avdrag för erlagda försäkringspremier

men å andra sidan icke beskatta utfallande försäkringsbelopp

har tillämpats exempelvis i fråga om kapitalförsäkring. Den har också,

ehuru ej fullt konsekvent, tillämpats i fråga om sjuk- eller olycksfallsförsäkring,

som icke tagits i samband med tjänst.

Enligt 19 § KL i dess lydelse enligt lagen den 7 maj 1954, nr 204, gäller

således bl. a., att till skattepliktig inkomst icke skall räknas ersättning,

som på grund av försäkring i allmän sjukkassa eller enligt YFL tillfallit den

försäkrade. Från skatteplikt har vidare undantagits ersättning, vilken

vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring,

som icke tagits i samband med tjänst. Utgår ersättningen i de nu nämnda

fallen i form av pension eller livränta utgör den dock skattepliktig inkomst.

Genom denna bestämmelse blir invalidpension, som på grund av pensionsförsäkring

utgår då den försäkrade är arbetsoförmögen eller har nedsatt

arbetsförmåga, hänförlig till skattepliktig inkomst; detta resultat står

också i överensstämmelse med regeln att premier för pensionsförsäkring

är avdragsgilla. Livränta, som utgått i de angivna fallen, blir också beskattad

men icke i sin helhet. Enligt 32 § 2 mom. KL gäller nämligen

särskilda regler beträffande livränta som vid sjukdom eller olycksfall

utgått på grund av försäkring, som icke tagits i samband med tjänst. Dessa

regler innebär att endast en del av livräntans belopp beskattas, nämligen

om livräntetagaren under beskattningsåret fyllt

högst 35 år

36 till och

med

47

år ........

........ 80

........ 70

procent

4^

OO

»

»

56

» ........

........ 60

»

57 »

63

» ........

........ 50

»

64 »

»

»

69

» ........

........ 40

»

70 »

»

»

76

» ........

........ 30

»

77 »

»

86

» ........

........ 20

»

minst 87 år

........ 10

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

Avdrag är i princip icke medgivet för premier för sjuk- eller olycksfallsförsäkring,

som icke tagits i samband med tjänst. Av sociala skäl har dock

medgivits viss avdragsrätt för sådana premier, nämligen inom ramen för

det s. k. försäkringsavdraget, vilket emellertid maximerats för ogift skattskyldig

till 200 kronor och för äkta makar till sammanlagt 400 kronor.

Avgift för försäkring enligt YFL, som arbetsgivare erlägger för den

anställde, är avdragsgill för arbetsgivaren, om kostnaden är hänförlig till

någon av de i kommunalskattelagen upptagna förvärvskällorna. I annat

fall är avgiften icke avdragsgill för arbetsgivaren. Detsamma har gällt avgift

som arbetsgivare tidigare enligt ÖL erlade för den anställde.

De regler som gäller vid beskattning av ersättning, som vid sjukdom eller

olycksfall utgår på grund av försäkringar som icke tagits i samband med

tjänst, tillämpas jämväl i fråga om ersättning vilken enligt vad i lag eller

särskild författning är stadgat utgår vid sjukdom eller olycksfall i arbete

eller under militärtjänstgöring. I sådana fall utgör alltsa icke annan ersättning

än livränta skattepliktig intäkt. Livränta beskattas till reducerat belopp

enligt 32 § 2 mom. KL.

Systemet med beskattning av livräntor enligt en fallande skala infördes

genom 1928 års kommunalskattelag. Dessförinnan hade livräntor beskattats

helt. Stadgandet om beskattning efter en fallande skala torde närmast

ha tillkommit med tanke på livränteförsäkringar mot s. k. engångspremie.

Eftersom avdrag icke medgavs för sådana premier fanns det icke anledning

att beskatta hela det utfallande livräntebeloppet; till den del det utgjorde

återbetalning av erlagt kapital ansågs det böra vara fritt från beskattning.

Förslag av denna innebörd framlades först av 1921 års kommunalskattekommitté,

som emellertid ansåg att en beskattning till reducerat belopp

ej borde komma i fråga beträffande livränta som utgick på grund av den

obligatoriska olycksfallsförsäkringen. Under de fortsatta förarbetena avseende

kommunalskattelagstiftningen hänfördes emellertid även livränta enligt

den obligatoriska olycksfallsförsäkringen till de livräntor, som skulle

beskattas till reducerat belopp, och en sådan regel inflöt i 1928 års KL.

Genom lagstiftning år 1950 har en ändring skett i fråga om beskattningen

av livränteförsäkringar mot engångspremie, sa att de numera beskattas på

samma sätt som andra pensionsförsäkringar d. v. s. avdrag medgives för

premiekostnaderna och utfallande belopp beskattas till fullo. Skalan i 32 §

2 mom. är emellertid tillämplig på försäkringar tillhörande denna kategori,

om de tecknats före den 1 januari 1951. I samband med denna lagstiftning

erhöll stadgandet i 32 § 2 mom. KL sin nu gällande avfattning.

I samband med antagandet av de nya beskattningsreglerna beträffande

försäkringsanstalter och försäkringstagare prövades år 1950 även frågan

om beskattning av förmåner på grund av sjuk- och olycksfallsförsäkringar.

1944 års allmänna skattekommitté hade i sitt betänkande med förslag till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

ändrade bestämmelser angående beskattning av livförsäkringsanstalter och

livförsäkringstagare m. m. (SOU 1948: 22) föreslagit, att flertalet sjuk- och

olycksfallsförsäkringar, vare sig de tecknats i samband med tjänst eller

icke, skulle beskattas på samma sätt som pensionsförsäkring. På grund

av de olägenheter, särskilt av praktisk natur, som skulle uppstå om förslaget

förverkligades, ansåg jag mig emellertid icke kunna förorda detta

förslag utan förordade att de skatteregler, som dittills gällt för sjuk- och

olycksfallsförsäkringar, i stort sett skulle bibehållas. Jag uttalade emellertid

i propositionen nr 93/1950, att frågan om beskattning av ersättning på

grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring — däri inbegripet jämväl frågan

om beskattning av vissa livräntor med reducerat belopp -—- i annat sammanhang

borde upptas till ytterligare överväganden. Bevillningsutskottet

framhöll i betänkande nr 49/1950, att reglerna för beskattning av sjukoch

olycksfall sförsäkringstagare icke var tillfredsställande. Särskilt ville

utskottet framhålla, att mången gång ingen saklig skillnad förelåg mellan

sjukförsäkring och invalidpensionsförsäkring men att det oaktat olika

skatteregler gällde för dessa båda slag av försäkringar. Med hänsyn härtill

ansåg utskottet, att frågan om beskattning av sjuk- och olycksfallsförsäkringstagare

senare borde upptas till omprövning.

Förslag rörande beskattningen av livränta på grund av yrkesskadeförsäkringen
Översikt

av bestämmelserna om livränta i YFL

Försäkringen enligt YFL ersätter de tidigare försäkringarna enligt

1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete och enligt lagen den 14

juni 1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar samt enligt förordningen

den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd

försäkring mot skada till följd av olycksfall. Såväl en obligatorisk som en

frivillig försäkringsform finnes.

Genom den obligatoriska försäkringen är — med vissa i 4 och 5 §§

YFL angivna undantag -—- alla arbetstagare i allmän eller enskild tjänst

försäkrade för yrkesskada, varmed förstås skada till följd av olycksfall i

arbete och skador som eljest orsakats av arbetet genom inverkan av ämne

eller stralande energi in. in. Kostnaden för försäkringen, vilken äger rum

i riksförsäkringsanstalten eller i särskilt bildade ömsesidiga försäkringsbolag,

bestrides genom försäkringsavgifter som erlägges av arbetsgivaren.

Livränta kan enligt den obligatoriska försäkringen utgå till den skadade

om skadan medför under längre eller kortare tid bestående förlust

av arbetsförmågan med minst Vio. Livräntan beräknas på grundval

av den skadades årliga arbetsförtjänst, i vissa fall nedsatt (ersättningsunderlaget).

Vid fastställande av ersättningsunderlaget medräknas av den

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

årliga arbetsförtjänsten, som antas ha utgjort minst 1 200 kronor och

högst 15 000 kronor, följande belopp

t. o. in. 7 200 kronor ............... 100 procent

7 201—10 800 » 75 »

10 801—15 000 » 50 »

Livräntan bestämmes för tid t. o. m. den månad under vilken den skadade

fyller 67 år till följande del av ersättningsunderlaget

a) vid förlust av arbetsförmågan: “/« av ersättningsunderlaget,

b) vid nedsättning av arbetsförmågan med minst 3/i0: en mot graden av

nedsättningen svarande del av ersättningsunderlaget, minskad med V12 av

detta, och

c) vid nedsättning av arbetsförmågan med mindre än 3/i0: den del av

Va av ersättningsunderlaget, som svarar mot graden av nedsättningen.

I fråga om skadad som fyllt 67 år utgör livräntan s/4 av dessa belopp.

Om den skadade under längre tid är ur stånd att reda sig själv kan livräntan

förhöjas med vårdbidrag å högst 1 800 kronor för år.

Livränta eller del därav eller livränta för viss tid kan utbytas mot ett

engångsbelopp, motsvarande högst de utbytta livräntebeloppens kapitalvärde

enligt beräkningsgrunder som fastställes av Kungl. Maj :t.

Efterlevandeliv räntor utgår enligt YFL med följande belopp.

Änka erhåller livränta med ett belopp motsvarande Vs av den avlidnes

årliga arbetsförtjänst. Har änkan uppnått 67 års ålder utgör dock livräntan

1/1 av arbetsförtjänsten.

Livränta med nyssnämnda belopp kan jämväl under vissa förutsättningar

utgå till ogift kvinna med vilken den avlidne sammanlevat och till

den avlidnes trolovade.

Änkling kan tillerkännas livränta efter vad som med hänsyn till omständigheterna

prövas skäligt, dock högst med det belopp som änka kunnat

få.

Annan, gentemot vilken den avlidne varit pliktig att till fullgörande av

lagstadgad underhållsskyldighet utgiva bidrag, exempelvis förutvarande

make, äger erhålla livränta med belopp som motsvarar bidraget; dock

begränsat på samma sätt som livränta till änkling.

Den avlidnes barn äger uppbära livränta till den dag det fyller 16 år —

i vissa fall 21 år — med belopp, motsvarande V6 av den avlidnes årliga

arbetsförtjänst.

Den avlidnes föräldrar kan under vissa förutsättningar erhålla livränta

efter vad som prövas skäligt, dock var och en högst med belopp motsvarande

V» av den avlidnes årliga arbetsförtjänst.

Sammanlagda beloppet av efterlevandelivräntorna är maximerat till Vo

av ersättningsunderlaget.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

Förlorar livräntetagaren sin rätt till livränta genom att ingå äktenskap

utges ett engångsbelopp, motsvarande tre årsbelopp av livräntan.

Frivillig försäkring må enligt YFL meddelas åt arbetsgivare för arbetstagare

hos honom, åt utbildningsanstalt för elever vid anstalten, åt svensk

yrkes- eller fackorganisation för dess medlemmar och åt svensk medborgare

som är bosatt i riket eller annan som är bosatt och mantalsskriven i

riket för egen del. Den frivilliga försäkringen kan avse i eller utom arbete

ådragna skador, som orsakats av olycksfall in. m. och som icke omfattas

av den obligatoriska försäkringen. Undantag gäller dock skador på vilka

militärersättningsförordningen eller motsvarande förordning beträffande

civilförsvaret äger tillämpning.

I fråga om livränta på grund av den frivilliga försäkringen gäller vad

som stadgats beträffande livränta på grund av den obligatoriska försäkringen.

Genom försäkringsavtalet kan ersättningsbeloppen begränsas att

utgå med lägre belopp än enligt den obligatoriska försäkringen.

Promemorian

I promemorian erinras om departementschefens uttalande i propositionen

nr 64/1954 sid. 45 f., vilket här torde få återges.

Det kan enligt min mening ifrågasättas om beskattningen av de förmåner,

som utgår enligt olycksfallsförsäkringslagen, ur principiell synpunkt

är riktigt utformad. Enligt lagen är arbetsgivaren försäkringstagare

och icke den anställde. Den anställde erhåller visserligen ej något avdrag

för försäkringsavgiften, men slipper å andra sidan skatta för värdet av

den förmån, som består däri att arbetsgivaren betalar avgiften för försäkringen.

Arbetsgivaren erhåller avdrag för premiekostnaden, om den är att

hänföra till utgift i förvärvskälla i kommunalskattelagens mening. Är kostnaden

icke hänförlig till sådan förvärvskälla utan att betrakta såsom utgift

för levnadskostnader, torde avdrag icke medgivas. Av det totala beloppet

för sådana avgifter torde endast en ringa del vara hänförlig till annat

än utgift i förvärvskälla. Det skulle av dessa skäl måhända vara riktigast

att beskatta de belopp, som utfaller på grund av bestämmelserna i olycksfallsförsäkringslagen.

Att så enligt gällande regler ej sker torde bero på

sociala skäl. En bidragande orsak till att beskattning icke ansetts böra ske

torde även vara det förhållandet, att ersättningsbeloppen tidigare varit relativt

låga. Med hänsyn till det stora antalet fall torde en beskattning av

beloppen vidare ha ansetts vara förenad med taxeringstekniska svårigheter.

I fråga om yrkesskadeförsäkringen ställer sig förhållandena annorlunda.

Som i departementspromemorian anförts kommer på grund av reglerna om

samordning mellan sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen ersättning

vid yrkesskada i flertalet fall att utgå såsom sjukpenning enligt bestämmelserna

i SFL och således, om vad jag förut förordat godtages, bli

skattefri. De fall, då sjukpenning enligt den föreslagna yrkesskadeförsäkringslagen

kommer att utgå, blir alltså tämligen få och i huvudsak endast

sådana, vid vilka yrkesskadan varat längre tid än 90 dagar utan att livränta

börjat utgå, och sådana, då den anställde icke är försäkrad enligt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

bestämmelserna i SFL. Några svårigheter ur administrativ synpunkt torde

därför icke behöva följa vid beskattning av sjukpenning enligt yrkesskadeförsäkringslagen.

De föreslagna beloppen för livräntor enligt sistnämnda

lag torde vara tillräckligt höga för att kunna beskattas i sin helhet. Sjukpenningen

skulle däremot, om den bleve beskattad, bli av lägre värde än

sjukpenning enligt SFL, som jag tidigare föreslagit skola bli skattefri. Med

hänsyn till den samordning, som har ansetts böra föreligga mellan sjukpenning

enligt SFL och sjukpenning enligt yrkesskadeförsäkringslagen,

anser jag mig kunna förorda att icke heller sjukpenning enligt yrkesskadeförsäkringslagen

skall beskattas hos mottagaren. Beträffande livräntorna

enligt sistnämnda lag är jag icke beredd att utan närmare utredning förorda

någon annan lösning än den som föreslagits i promemorian. Jag ämnar

emellertid under den närmaste tiden låta undersöka om icke en omprövning

bör göras av nu gällande regler för beskattning av sådana livräntor.

Befinnes detta böra ske får jag alltså vid ett senare tillfälle ånyo

anmäla denna fråga.

I promemorian framhålles, att frågan huruvida utfallande försäkringsbelopp

skall beskattas eller icke enligt de principer som gäller vid beskattningen

av försäkringstagare är beroende av om avdrag medgives vid taxeringen

för erlagda premier eller ej. Utredningsmannen erinrar om, att när

det gäller den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen den försäkrade själv

icke erlägger några avgifter, varför avdragsrätt för honom således icke kan

komma i fråga. Däremot kommer hans arbetsgivare i flertalet fall att åtnjuta

avdrag för de erlagda försäkringsavgifterna. Utredningsmannen finner

det med hänsyn härtill i och för sig vara motiverat att beskatta ersättning,

som utgår på grund av yrkesskadeförsäkringen, till hela beloppet.

Vidare framhåller utredningsmannen, att eftersom den obligatoriska

försäkringen enligt YFL i huvudsak endast förekommer då ett anställningsförhållande

föreligger, det också ligger närmast till hands att jämställa

sådan försäkring med de försäkringar som för närvarande i beskattningshänseende

hänföres till försäkringar, tagna i samband med tjänst. Den

omständigheten att försäkringen i det ena fallet är obligatorisk på grund

av stadgande i lag, anser utredningsmannen icke kunna tillmätas någon

betydelse i detta hänseende, liksom ej heller det förhållandet att i det

ena fallet endast arbetsgivaren har att erlägga försäkringsavgiften, medan

i det andra jämväl arbetstagaren kan ha att bidraga till avgiften bör föranleda

ett annorlunda bedömande av försäkringens karaktär. Frågan huruvida

arbetsgivaren får avdrag för den av honom erlagda avgiften eller ej

bedöines i båda fallen efter samma regler. Utredningsmannen uttalar sammanfattningsvis,

att om ej andra skäl talar däremot ersättning på grund av

yrkesskadeförsäkringen i beskattningshänseende bör behandlas på samma

sätt som försäkring vilken tagits i samband med tjänst, vilket skulle innebära

att utfallande förmåner i princip skulle beskattas. Av skäl som angivits

i propositionen nr 64/1954 finner utredningsmannen emellertid att

sjukpenning enligt YFL icke gärna kan beskattas annorlunda än sjukpen
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 166 år 1955

ning från allmän sjukkassa, vilken sjukpenning är skattefri, varför skattefriheten

för sjukpenning och andra förmåner, som i annan form än livränta

utgår på grund av yrkesskadeförsäkringen, bör bibehållas oförändrad.

Det framhålles, att med hänsyn till samordningen mellan den allmänna

sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen sjukpenning och ersättning

för läkarvård o. dyl. kommer att utgå enligt bestämmelserna i YFL endast

i ett relativt begränsat antal fall. Att andra förmåner än livränta icke beskattas

anser utredningsmannen kunna betraktas som en av sociala och

taxeringstekniska skäl motiverad avvikelse från den intagna ståndpunkten

att förmånerna på grund av yrkesskadeförsäkringen i princip bör utgöra

skattepliktig intäkt. Såsom ytterligare skäl för att livränta på grund av

yrkesskadeförsäkringen bör beskattas i sin helhet har utredningsmannen

pekat på följande förhållanden. Med hänsyn till att livräntebeloppen höjts

blir differenserna i beskattningen, om den nuvarande metoden bibehålies,

betydligt mer markerad än tidigare. Utredningsmannen gör gällande att det

ej föreligger någon anledning, varför en 30-årig livräntetagare skall skatta

för 80 procent av livräntas belopp, medan en 65-åring endast beskattas

för 40 procent av samma belopp. Livräntan är närmast att likställa med

en ersättning för den förlorade arbetsinkomsten, vilken beskattats lika i

båda fallen. Snarare torde det vara mer motiverat att livräntan beskattades

lindrigast i de yngre åldersgrupperna, där försörjningsbördan i regel

är störst. Utredningsmannen påpekar vidare att så som beskattningen nu

är utformad kan inträffa att det belopp, som får behållas efter beskattning,

i vissa lägen blir större om vederbörande får livränta än om han erhållit

motsvarande belopp i form av arbetsinkomst.

I promemorian beröres vidare frågan, om det av sociala skäl kan vara

erforderligt att göra avsteg från principen att livränta skall beskattas helt.

Utredningsmannen erinrar om att när fråga är om livräntetagare under

67 år, som halt en arbetsinkomst å mer än 7 200 kronor, livräntans belopp

enligt YFL alltid blir större än de livräntor som f. n. utgår enligt ÖL. När

det gäller livräntetagare som haft arbetsinkomst under 7 200 kronor är livräntebeloppen

enligt YFL lika stora som de belopp som för närvarande

utgår enligt ÖL vid skadefall som inträffat under de senaste åren. I jämförelse

med livräntor enligt ÖL som utgår på grund av tidigare inträffade

skadefall är livräntorna enligt YFL betydligt större. Maximibeloppet för

livränta till en helinvalid under 67 år är enligt YFL It 000 kronor, medan

motsvarande belopp enligt ÖL f. n. är 6 600 kronor. Utredningsmannen

anser, att de belopp som på grund av yrkesskadeförsäkringen kommer att

utgå vid förlust av eller större nedsättning av arbetsförmågan, regelmässigt

blir av sådan storlek, att de kan jämföras med arbetsinkomster i fråga

om skattekraft. Anledning synes utredningsmannen därför icke föreligga

att av sociala skäl bibehålla den lindring i beskattningen, som blir följden

vid tillämpning av skalan i 32 § 2 mom. KL. Än mindre kan sådana skäl

åberopas när fråga är om livräntor, som utgår vid mindre nedsättning av

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

arbetsförmågan, då livräntetagaren i sådana fall regelmässigt har även

annan inkomst än livränta. Om livräntetagarens skatteförmåga är nedsatt,

bör enligt utredningsmannen hänsyn härtill i det enskilda fallet tas genom

beviljande av avdrag från den taxerade inkomsten enligt bestämmelserna

i 50 § 2 mom. KL.

I propositionen nr 60 till 1954 års riksdag med förslag till lag om yrkesskadeförsäkring

in. in. gjorde chefen för socialdepartementet ett uttalande i

anledning av att det ifrågasatts en reducering av de föreslagna livräntebeloppen.

Departementschefen framhöll, att man kunde försvara en ganska

stor skillnad mellan sjukpenning och dagbeloppet av livränta vid samma

årliga arbetsförtjänst bl. a. med hänsyn till att sjukpenningen var helt

skattefri medan livräntan i princip var skattepliktig och att barntillägg

utgick å sjukpenningen. Det förefölle sig ej så, att den skatterättsliga skillnaden

togs som motiv för att höja livräntans dagbelopp i förhållande till

sjukpenningen, utan skattefriheten för sjukpenningen hade medfört att

denna kunnat fastställas till lägre belopp än eljest skulle varit fallet.

I promemorian har undersökts huruvida den förändring av förhållandet

mellan livränta och sjukpenning, som följer av den ifrågasatta omläggningen

av beskattningen är sådan, att livräntan genom en dylik omläggning

skulle få lägre reellt värde än sjukpenningen och om så skulle vara

fallet skillnaden är så stor, att en omläggning av beskattningen på grund

härav icke bör ske. Jämförelse har därvid gjorts mellan livräntebelopp till

en helinvalid och beloppet av hel sjukpenning utan barntillägg, som utgår

till den som är under 67 år.

Utredningsmannen påpekar, att livräntorna enligt yrkesskadeförsäkringen

i de flesta fall är så bestämda, att dagbeloppet av den livränta, som

utgår till helinvalider, är större än sjukpenningen enligt SFL. Så snart

den årliga arbetsförtjänsten överstiger 4 800 kronor är sålunda livräntans

dagbelopp ca 50 procent högre än sjukpenning exklusive barntillägg. År

däremot den årliga arbetsförtjänsten mindre än 4 800 kronor är skillnaden

mellan livräntans dagbelopp och sjukpenningen även relativt sett

mindre för att vid en arbetsförtjänst av 1 200 kronor vara i det närmaste

helt utplånad. Till belysande härav har i promemorian intagits följande tabell

(tabell I), utvisande beloppen vid några olika inkomstlägen (kol. 1) av

dels hel sjukpenning till den som är under 67 år exklusive barntillägg

(kol. 3), dels livräntans dagbelopp (kol. 4), dels värdet av sistnämnda

belopp om hänsyn tas till beskattningen och under antagande att livräntan

beskattas efter 40 procent, vilket är det lägsta procenttal som kan

förekomma i fråga om livränta till den som är under 67 år (kol, 5), dels

ock motsvarande belopp om hela livräntan beskattas (kol. 6), I kolumnerna

5—6 upptagna belopp har beräknats för ensamstående bosatt i

kommun tillhörande ortsgrupp II och med den jämförelsevis höga kommunala

utdehitcringen av 15 kronor per skattekrona. Det har tillika förutsatts

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

att vederbörande icke haft annan inkomst än livräntan och icke andra avdragsgilla

utgifter än kommunalutskylder och folkpensionsavgift. Det

framhålles, att för flertalet livräntetagare beskattningen blir lindrigare än

i exemplen och att mycket få torde ha en hårdare beskattning.

Tabell I

Årlig arbets- förtjänst

Livränta till

helinvalid under

67 år

Sjukpenning

(exkl. barn- tillägg)

1/365 av

beloppet i kol. 2

1/365 av

livräntan, om

denna beskattas

till 40 %

1/365 av

livräntan, om

denna beskattas

i sin helhet

1

2

3

4

5

6

1 200

1 100

3

3,01

3,01

3,01

2 400

2 200

5

6,03

6,03

5,47

3 600

3 300

7

9,04

8,97

7,66

4 800

4 400

8

12,05

11,79

9,85

6 000

5 500

10

15,07

14,51

12,05

7 200

6 600

12

18,08

17,20

14,23

7 800

7 012

12

19,21

18,21

15,01

8 400

7 425

14

20,34

19,21

15,80

9 600

8 250

14

22,60

21,23

17,36

10 800

9 075

16

24,86

23,23

18,91

12 000

9 625

18

26,37

24,58

19,89

13 200

10 175

18

27,88

25,92

20,88

15 000

11 000

20

30,14

27,93

22,36

Av siffrorna i tabellen framgår, att livräntans dagbelopp efter avdrag

för därå belöpande skatt under de angivna förutsättningarna i samtliga

fall kommer att överstiga beloppet för sjukpenningen. Marginalen är så

stor att den täcker även fall då vederbörande bor i kommun med den högsta

tillämpade utdebiteringen, 20 kronor för skattekrona.

Har den försäkrade barn, utgår utöver sjukpenning barntillägg med en

krona för ett eller två barn och två kronor för tre eller fyra barn. Av tabellen

framgår att i flertalet inkomstlägen dagbeloppet av livräntan efter full

beskattning blir högre än sjukpenning jämte barntillägg å två kronor.

Sammanfattningsvis uttalar utredningsmannen, att beskattning av hela

beloppet för livräntan icke skulle medföra att livräntetagaren skulle få

sämre utbyte av livränta än av sjukpenning.

Utredningsmannen föreslår av nu angivna skäl, att livränta som utgår

på grund av den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen skall beskattas i

sin helhet. Detta bör gälla fr. o. m. 1956 års taxering, då sådana livräntor

för första gången kan komma under beskattning.

Livränta, som utgår på grund av den frivilliga försäkringen enligt YFL,

bör enligt utredningsmannen i beskattningshänseende vara jämställd med

livränta på grund av annan frivillig olycksfallsförsäkring. Frågan om ändring

av reglerna för beskattning av sådan livränta torde böra upptagas i

samband med en allmän översyn av bestämmelserna om beskattning av

försäkringsförmåner.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1955

15

Remissyttrandena

Utredningsmannens förslag, att livränta enligt den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen

till hela sitt belopp skall utgöra skattepliktig inkomst

tillstyrkes i princip av nästan alla de hörda myndigheterna och organisationerna.

Endast Tjänstemännens centralorganisation har avstyrkt förslaget.

Thulebolagen har ifrågasatt ett uppskov med den föreslagna omläggningen

i avvaktan på ytterligare utredning.

Från remissyttrandena torde följande få återges.

Riksskattenämnden finner det riktigt att beskattningen omlägges for de

kategorier av livräntor, som beröres i promemorian. Den nuvarande beskattningen

efter fallande skala är för dessa fall en inkonsekvens, som

blivit allt mera framträdande i och med att livräntorna kommit upp i icke

obetydliga belopp. Att en livränta, som utgår på grund av yrkesskada eller

olycksfall i arbete, skattlägges väsentligt olika beroende på livräntetagarens

ålder är — såsom utredningsmannen framhållit — föga motiverat

vare sig ur systematisk synpunkt eller ur rättvisesynpunkt. Riksskattenämnden

tillstyrker därför förslaget i princip.

Svenska försäkringsbolags riksförbund framhåller, att det beträffande

livräntor av ifrågavarande art är uppenbart, att någon saklig grund ej föreligger

för reducerad beskattning enligt den fallande skalan i 32 § 2 mom.

KL. Med hänsyn till att livräntorna på grund av yrkesskadeförsäkringen

kommer att bli föremål för beskattning första gången vid 1956 års taxering

är det särskilt angeläget, att beskattningsreglerna på denna punkt

fastställes redan i år. Med hänsyn till den väsentliga höjning, som genom

yrkesskadeförsäkringslagen genomförts beträffande livräntor på grund av

yrkesskada, som inträffat fr. o. in. den 1 januari 1955, i jämförelse med

livräntor på grund av tidigare skadefall, saknas enligt riksförbundets mening

anledning att därvid ifrågasätta någon form av reducerad beskattning.

Landsorganisationen anser att gällande regler för beskattning av livräntor

såväl ur principiella som praktiska synpunkter är föga lämpligt utformade.

I synnerhet torde systemet med beskattning efter en i förhållande

till livräntetagarens stigande ålder reducerad skala ofta kunna ge mindre

tillfredsställande resultat. Organisationen har därför i princip intet att

erinra mot en omläggning av livräntebeskattningen. Avgörande för bedömningen

av förslaget måste emellertid enligt organisationens uppfattning vara

att livräntorna även efter beskattning av hela beloppet kommer att ge en

rimlig kompensation för inkomstbortfallet. Därvidlag synes vid yrkesskadeförsäkringen

framför allt avvägningen av livräntebeloppen i förhållande

till sjukpenningen vara av största betydelse. Relationen mellan sjukpenningen

och livräntans dagbelopp enligt nuvarande beskattning och efter

beskattning av hela livräntebeloppet påverkas självfallet olika, beroende

dels på livräntetagarens ålder och dels på skatteutdebiteringen. I praktiskt

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

taget samtliga fall kommer dock livräntebeloppen att överstiga beloppen

för sjukpenningen. I flertalet inkomstlägen gäller detta även när barntillägg

utgår utöver sjukpenningen. Emellertid kommer livräntetagarna genom

den föreslagna skatteomläggningen givetvis att få ett sämre utbyte än enligt

nu gällande regler. Enligt organisationens mening synes det i de fall,

där en omläggning av livräntebeskattningen föreslås genomförd, bli erforderligt

med en ny bedömning av livräntornas kompensationsgrad, vid vilken

framför allt avvägningen gentemot sjukpenningen kommer att vara

av stor betydelse.

Tjänstemännens centralorganisation, som avstyrkt utredningsmannens

förslag, framhåller, att det förhållandet att livräntebeloppen för dag efter

avdrag för skatt överstiger sjukpenningen icke motiverar att skatteplikt för

hela livräntebeloppen införes utan att dessa samtidigt höjes.

Svenska arbetsgivare!öreningen säger sig dela utredningsmannens uppfattning,

att de väsentliga höjningarna i livräntebeloppen enligt yrkesskadeförsäkringslagen

i förhållande till vad tidigare gällt motiverar borttagandet

av den på sociala skäl införda skattelindringen för livräntor i 32 § 2

mom. KL. Den i promemorian intagna tabellen, som utvisar kvarstående

belopp, om livräntan i dess helhet utgör beskattningsbar inkomst, ger vid

handen, att beskattning på föreslaget sätt kan accepteras. I samtliga inkomstlägen

kommer livräntetagaren trots beskattningen att erhålla en

högre livränta än den sjukpenning, som utgår enligt sjukförsäkringslagen

under de första 90 ersättningsdagarna. På grund härav tillstyrker föreningen

det framlagda förslaget.

Socialstyrelsen uttalar, att ur rent principiella synpunkter övervägande

skäl talar för att de här ifrågavarande livräntorna bör beskattas fullt i

likhet med arbetsinkomst och sålunda icke med reducerade belopp enligt

32 § 2 mom. KL. I detta sammanhang bortser styrelsen sålunda från spörsmålet,

huruvida en lindrigare beskattning av livräntorna även framdeles

kan anses påkallad av sociala skäl. Härtill kommer att beslutade eller förestående

höjningar av livräntebeloppen leder till omotiverade differenser i

beskattningen mellan livräntetagarna inbördes, om den nuvarande skattemetoden

bibehålies. Socialstyrelsen har därför intet i och för sig att erinra

mot att beskattningen av livräntorna omlägges på föreslaget sätt.

Socialstyrelsen framhåller vidare, att det är ett viktigt problem, huruvida

den föreslagna omläggningen bör äga rum, utan att man samtidigt

överväger en sådan höjning av livräntorna att deras realvärde blir minst

lika stort som tidigare. I den mån beloppen av de livräntor, som avses skola

bli föremål för den föreslagna skärpta beskattningen, fastställts utan hänsynstagande

till denna och sålunda med utgångspunkt från oförändrad

skattemetod, anser socialstyrelsen skatteomläggningen i princip böra vidtagas

först i samband med en höjning som syftar till ett bibehållande av

livräntornas realvärde.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

Härefter anför socialstyrelsen.

Vad den nya yrkesskadeförsäkringen beträffar var frågan om den nu

aktuella omläggningen av livräntornas beskattning föremål för uppmärksamhet

i propositionen nr 64/1954, vari förslag framlades för riksdagen om

vissa av sjukförsäkringsreformen betingade ändringar av kommunalskattelagen.

Där anfördes, att de föreslagna livräntebeloppen torde vara tillräckligt

höga för att kunna beskattas i sin helhet och att frågan om en

skatteomläggning skulle övervägas under den närmaste tiden. I förarbetena

till yrkesskadeförsäkringslagen — däribland propositionen nr 60/1954

___debatterades skatteproblemet däremot icke närmare och därur kan man

följaktligen icke hämta någon vägledning för bedömandet av verkningarna

i olika hänseenden av den föreslagna skärpta beskattningen av livräntorna.

Visserligen har i den i detta ärende föreliggande promemorian visats, att

livräntans dagbelopp fullt beskattad i allmänhet icke kommer att understiga

den skattefria sjukpenningen, men denna omständighet behöver icke

innebära, att livräntorna regelmässigt bli av sadan storlek, att de kunna

jämföras med arbetsinkomster i fråga om skattekraft. Huruvida så blir

förhållandet torde kunna ifrågasättas främst för livräntetagare med förhållandevis

hög invaliditetsgrad, som ha haft en arbetsinkomst understigande

7 200 kronor och som erhålla samma livräntebelopp som för närvarande

utgå enligt olycksfallsförsäkringslagen vid ett under de senaste

fem åren inträffat skadefall. Även om i det övervägande flertalet fall livräntorna

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring kunna bära full beskattning,

kan det icke hållas för visst, att detta blir förhållandet i en sådan

utsträckning att det vid bristande skattekraft kan anses tillfyllest med

den utväg till lindring av beskattningen som står till buds genom stadgandet

i 50 § 2 mom. kommunalskattelagen.

Folksam uttalar, att det i och för sig måste anses betänkligt att, såsom

1 promemorian föreslås, skärpa beskattningen av livräntor och därigenom

reducera en kompensationsgrad, som blivit i lag fastställd med utgångspunkt

från tidigare gällande skatteregler. Å andra sidan bör kompensationsgraden

vara oberoende av om ersättningen utbetalas som sjukpenning eller

som livränta. Då det i promemorian framförda förslaget i realiteten innebär,

att den faktiska kompensationsgraden vid livränteersättning enligt

YFL kommer att ligga närmare sjukpenningersättningens kompensationsgrad

än vid nu gällande beskattning, tillstyrker Folksam förslaget i

denna del.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har icke funnit, att i promemorian

anförts principiella skäl av sådan styrka att de motiverar frångående av

den av statsmakterna en gång intagna ståndpunkten att ifrågavarande

livräntor skall beskattas efter en reducerad skala. Med hänsyn till att

starka praktiska skäl talar för att beskattningsreglerna i fråga om livräntor

göres mindre komplicerade än nu är fallet, och till departementschefens

uttalande i propositionen nr 64 till 1954 års riksdag, att de föreslagna

beloppen för livräntor enligt YFL torde vara tillräckligt höga lör afl kunna

beskattas i sin helhet, vill länsstyrelsen emellertid icke motsätta sig elt

2 Bihany till riksdagens protokoll 1955. 1 sand. Nr 166

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

genomförande av den av utredningsmannen förordade lösningen, som får

anses innebära en icke oväsentlig förenkling av beskattningsreglerna.

Thulebolagen, som ifrågasatt ett uppskov med den ifrågasatta omläggningen,

anför.

Såväl av allmänna som av enskilda försäkringsanstalter meddelas försäkringar

av många skilda slag för sjukdom och olycksfall. Kommunalskattelagens

regler för beskattning av sådana försäkringar äro detaljerade,

svåröverskådliga, oenhetliga och i åtskilliga hänseenden irrationella. Bland

de många kategorier av hithörande försäkringar lagen upptar kunna nämnas

försäkring i allmän sjukkassa, yrkesskadeförsäkring samt sjuk- och

olycksfallsförsäkring i enskild försäkringsanstalt tagen i eller utan samband

med tjänst. De tre beskattningsmetoderna — full avdragsrätt för premier

och hel beskattning av utfallande belopp (kategori P), ej avdragsrätt

för premier och skattefrihet för utfallande belopp (kategori K), ej avdragsrätt

för premier och reducerad beskattning av utfallande belopp (kategori

R) — äro beträffande sjuk- och olycksfallsförsäkringar i flera avseenden

modifierade genom särskilda regler, betingade av sociala, praktiska, administrativa,

försäkringstekniska, taxeringstekniska, fiskaliska och andra

hänsyn. På grund av bestämmelsernas utformning kan en sådan försäkring

i enskild försäkringsanstalt, som skall lämna periodisk ersättning vid

bristande arbetsförmåga, hänföras till vilken som helst av nämnda tre

skattekategorier, beroende på om försäkringen benämnes invalidpension,

sjukförsäkring eller invalid (itets) livränta. Åtskilliga försäkringstyper, såväl

inom den allmänna som inom den privata sektorn, innehålla flera olika

ersättningsformer, exempelvis sjukpenning, invalidlivränta, invalidpension,

vid invaliditet på en gång utfallande kapital och läkekostnader av skilda

slag. För särskilda former av dylika ersättningar gälla i stor utsträckning

olika beskattningsregler. Så länge ersättning enligt t. ex. yrkesskadeförsäkring,

trafikförsäkring eller enskild olycksfallsförsäkring utgår i form

av sjukpenning är ersättningen fri från skatt, men när ersättningen övergår

till livränta inträder beskattning enligt R-alternativet. Utbytes livräntan

mot kapitalbelopp, blir detta ej inkomstbeskattat.

Thulebolagen betecknar därför förhållandena på ifrågavarande beskattningsområde

såsom otillfredsställande och erinrar om att bolagen i annat

sammanhang hemställt, att frågan om beskattning av sjuk- och olycksfallsförsäkringen

i hela dess vidd skulle göras till föremål för en skyndsam

utredning av en kommitté, vari borde ingå representanter från det

enskilda försäkringsväsendet. Thulebolagen finner det mot bakgrunden av

angivna förhållanden överraskande, att frågan om beskattning av vissa

livräntor, som utgår vid sjukdom och olycksfall i arbete, nu utbrutits ur

sitt sammanhang och upptagits till särskild behandling. Enligt bolagens

uppfattning kan det icke vara rationellt att på sjuk- och olycksfallsförsäkringens

område gå fram med partiella skattereformer, i varje fall icke

utan att först ha genom en grundlig utredning gjort klart för sig till vilket

mål man skall sträva. Man riskerar med en sådan metod att pianlösheten

i beskattningsreglerna på detta område ytterligare ökas och att man beträffande

olika kategorier av försäkringar binder sig för lösningar, som

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj. ts proposition nr 166 år 1955

hindrar eller i varje fall väsentligt försvårar en önskvärd, mera ändamålsenlig

och enhetlig reglering av hela komplexet rörande sjuk- och olycksfallsförsäkringarnas

beskattning. Mångfalden av beskattningsregler blir besvärande

för de skattskyldiga, särskilt om de kompletterat sitt genom den

allmänna sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen erhållna skydd genom

frivilliga försäkringar hos allmän eller enskild försäkringsgivare.

Thulebolagen hemställer därför, att frågan om sjuk- och olycksfallsförsäkrings

beskattning i hela dess vidd göres till föremål för en offentlig utredning

och att frågan om ändring av beskattningen av vissa livräntor får

anstå till dess resultat av en sådan utredning föreligger.

I själva sakfrågan erinrar Thulebolagen om att ett skadefall, som berättigar

till livränta, försäkringstekniskt sett nödvändiggör att försäkringsgivaren

på en gång avsätter en så stor reserv att avsättningen jämte avkastningen

därav förslår till utbetalning av livräntan. Varje livräntebelopp, som

därefter utbetalas, består till en del av dylik avkastning och till en del av

konsumtion av det avsatta kapitalet. Den nu tillämpade skattemetoden

innebär, att den del av livräntan som motsvarar avkastningen inkomstbeskattas,

medan den del som utgör utbetalat kapital är skattefri. Denna

motivering till att olycksfall slivräntor hänförts till ifrågavarande skattekategori

bör enligt bolagens förmenande icke hindra ett frångående av

denna beskattningstyp för ifrågavarande livräntor. Bolagen är således benägna

att i och för sig tillstyrka att denna metod för beskattning av angivna

livräntor övergives. Då dessa livräntor ersätter skattepliktig inkomst

av tjänst och erlagda premier i regel avdragits, nämligen såsom omkostnad

i arbetsgivarens rörelse, bör de, såsom utredningsmannen föreslagit,

fullt inkomstbeskattas.

Thulebolagen framhåller emellertid vidare, att mot en sådan i princip

riktig lösning vissa skäl kan anföras. Det är sålunda föga konsekvent att

ersättning, som i anledning av viss yrkesskada tillfaller en person, först

skulle vara skattefri medan den utgår såsom sjukpenning, därefter fullt

inkomstbeskattad när ersättningen tagit formen av livränta, för att därefter

åter bli skattefri om livräntan utbytes mot engångsbelopp. Konsekvensen

av full beskattning av livränta borde emellertid vara, att även sådant

engångsbelopp bleve beskattat. Detta skulle leda till en måhända ej avsedd

skärpt skattebelastning. Det är vidare av naturliga skäl ofta förenat med

svårigheter att bestämma den tidpunkt, då ett yrkesskadefall övergår från

det akuta stadiet till en bestående invaliditet av sådan art att viss livränta

kan fastställas. Bedömningen måste i många sådana fall bli i hög grad subjektiv

och en förskjutning av nämnda tidpunkt åt ena eller andra hållet

kan inom vida gränser ske utan att beslutet kan anses felaktigt. Det är enligt

bolagens åsikt icke tillfredsställande, att den ersättningsberättigades

beskattning skall vara beroende av ett i så hög grad obestämt förhållande.

Riksförsäkringsanstalten har upptagit frågan om beskattningen i sådana

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

fall, då livränta utbytes mot engångsbelopp. Härom anför riksförsäkringsanstalten.

Som i promemorian beröres kan livränta eller del därav enligt lagen om

yrkesskadeförsäkring i vissa fall utbytas mot ett engångsbelopp. Bestämmelser

om engångsbelopp finnas även i olycksfallsförsäkringslagen och

militärersättningsförordningen. Beträffande de i olycksfallsförsäkringslagen

omnämnda engångsbeloppen beslöt riksskattenämnden i februari 1953

att såsom anvisning till ledning för taxeringsmyndigheterna uttala, att sådana

belopp icke borde till någon del räknas som skattepliktig inkomst.

I yrkesskadeförsäkringslagen och militärersättningsförordningen ha bestämmelserna

om engångsbelopp erhållit en i förhållande till olycksfallsförsäkringslagens

regler något olika utformning. Sålunda kan försäkringsrådet

besluta om utbyte mot belopp för en gång icke blott av livränta eller

del därav utan även av livränta för viss tid. Beträffande engångsbelopp

i vissa fall till livräntetagare, som ingår äktenskap och därigenom förlorar

rätten till livränta, stadgas, att ett belopp, motsvarande tre årsbelopp

av livräntan, skall utgivas. Med hänsyn till den föreslagna omläggningen

till beskattning av här ifrågavarande livräntor för hela beloppet synes det

böra övervägas, huruvida icke engångsbeloppen framdeles böra i någon

form beskattas.

Jämväl länsstyrelsen i Uppsala län har berört frågan om beskattningen

av det engångsbelopp, motsvarande tre årsbelopp av livräntan, som utgår

vid förlust av livränta vid livräntetagarens ingående av äktenskap. Den

fulla skatteplikten för engångsbeloppet bör på något sätt komma till uttryck,

eventuellt genom ett uttalande av departementschefen. Alternativt

skulle eljest den uppfattningen kunna förfäktas, att förordningen om ackumulerad

inkomst vore tillämplig. Likaså skulle skattefrihet såsom för engångsbelopp,

avlösande en periodisk förmån, kunna tänkas föreligga (RÅ

1953 ref. 19).

Departementschefen

Nu gällande regler för beskattning av ersättning, som utgår på grund

av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, är som tidigare i olika sammanhang

anförts ej tillfredsställande utformade. Det har därför från statsmakternas

sida uttalats, att dessa frågor — däri inbegripet jämväl frågan om

beskattning av vissa livräntor med reducerat belopp — borde upptas till

omprövning. Flertalet av dessa frågor bör upptas i samband med en allsidig

framtida utredning av försäkringsväsendets beskattningsfrågor över

huvud. Den omständigheten att en sådan utredning ännu ej kommit till

stånd bör emellertid ej — som i något remissyttrande ifrågasatts — hindra

att sådana frågor, som fått särskild aktualitet, redan nu upptas till övervägande.

Detta gäller bl. a. frågan om beskattningen av livräntor utgående

på grund av yrkesskadeförsäkringen, vilka första gången kommer

att beskattas vid 1956 års taxering. Ett uppskov med lösandet av

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1955

beskattningsfrågan skulle beträffande dessa livräntor måhända omöjliggöra

att riktiga och rationella regler kan införas.

I den remitterade promemorian har anförts att det ur principiell synpunkt

är motiverat att hänföra hela beloppet för livränta enligt å FL till

skattepliktig inkomst. En ändring av beskattningsreglerna i sådan riktning

har också på ett par undantag när i princip tillstyrkts av remissinstanserna.

För egen del finner jag de skäl, som i promemorian anförts

för omläggningen, vara bärande och får därför i princip förorda sådan

ändring av gällande beskattningsregler att livränta på grund av den obligatoriska

försäkringen enligt YFL i sin helhet blir hänförlig till skattepliktig

intäkt.

I något remissyttrande har framhållits, att livräntorna enligt YFL icke

alltid kommer att uppgå till så höga belopp, att de kan jämföras med

arbetsinkomst i fråga om skattekraft. Särskilt gäller detta om arbetsinkomsten

ej överstigit 7 200 kronor, då livräntebeloppet enligt \FL blir

mindre än vad det i motsvarande fall blir för livränta enligt ÖL, om föreslagen

uppräkning av sådana livräntor genomföres. Härtill kan emellertid

anmärkas, att om livräntan utgår till helinvalid dess belopp i det närmaste

uppgår till arbetsinkomsten. Invändningen avser i själva verket

problemet om beskattning av inkomster under eller strax över gränsen

för existensminimum. Denna fråga kan självfallet icke lösas i detta sammanhang.

Genom reglerna om avdrag för existensminimum på grund av

nedsatt arbetsförmåga torde emellertid vara sörjt för att någon beskattning

icke inträder i de mera ömmande fallen.

Att av sociala eller liknande skäl göra undantag från den principiellt

riktiga beskattningen synes således i och för sig inte erforderligt med

hänsyn till att livräntebeloppen vid högre grad av invaliditet i regel kommer

att utgå med i det närmaste lika stora belopp som sedvanliga arbetsinkomster.

När det gäller lägre grader av invaliditet är livräntebeloppet

visserligen betydligt mindre än den arbetsinkomst, som legat till grund

för beräkningen av detsamma, men å andra sidan förutsättes den skadade

i dylika fall ha möjlighet att skaffa sig viss arbetsinkomst vid sidan av

livräntan. Denna får därför även i dessa fall anses ha sådan skattekraft,

att en beskattning enligt gängse regler får anses rimlig.

Den i promemorian redovisade undersökningen utvisar att livräntans

värde per dag efter avdrag för därå belöpande skatt i praktiskt taget alla

lägen skulle överstiga värdet av den skattefria sjukpenningen, även om

hela livräntebeloppet hänföres till skattepliktig intäkt. Med den föreslagna

beskattningsprincipen fås sålunda även en bättre överensstämmelse mellan

livräntevärdet och värdet av sjukpenningen, än om gällande beskattningsregler

skulle tillämpas.

Det har i några remissyttranden gjorts gällande, att den föreslagna omläggningen

borde följas av eu uppräkning av livräntebeloppen enligt YFL,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1955

vilka skulle ha fastställts under förutsättning av att den reducerade beskattningen

bibehålies.

Redan i propositionen nr 64 till 1954 års riksdag framhölls vid behandling

av frågan om beskattning av förmåner på grund av yrkesskadeförsäkringen,

att beloppen för livräntor enligt denna försäkring var tillräckligt

höga för att kunna beskattas i sin helhet. Jag uttalade vidare, att jag

visserligen ej var beredd att utan närmare utredning förorda en sådan

omläggning, men att jag hade för avsikt att under den närmaste tiden

låta undersöka om icke en omprövning borde göras av reglerna för beskattning

av dessa livräntor och att vid senare tillfälle ånyo anmäla denna

fråga.

Detta mitt uttalande mötte ej erinran vid riksdagsbehandlingen av propositionen

och ej heller i samband med godtagandet av de i propositionen

nr 60 till samma års riksdag föreslagna beloppen för ifrågavarande livräntor.

I sistnämnda proposition finnes icke något uttalande att den reducerade

beskattningen utgjorde en förutsättning för de föreslagna livräntebeloppen.

Det kan därför icke göras gällande, att livräntebeloppen fastställts

under förutsättning, att de endast skulle bli föremål för beskattning

till reducerat belopp. Skäl torde därför icke föreligga att i detta sammanhang

överväga någon förhöjning av kompensationsgraden vid invalidlivränta.

Med anledning av vad riksförsäkringsanstalten och länsstyrelsen i Uppsala

län uttalat rörande sådana fall, då livränta utbytes mot ett belopp

för en gång, vill jag framhålla följande. Om utfallande livräntebelopp i

sin helhet utgör skattepliktig intäkt, synes i konsekvens härmed även belopp,

som på en gång utgår i stället för livsvarig livränta eller livränta för

viss tid, böra helt beskattas. Ett uttryckligt stadgande härom bör intagas

i anvisningarna till 19 § KL. På sådant engångsbelopp torde de särskilda

bestämmelserna om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

vara tillämpliga.

Förslag rörande beskattningen av livräntor, som utgår på grund av

.försäkring enligt ÖL

Beloppen för livräntor enligt ÖL

Vid olycksfall i arbete som inträffat före år 1955 har ersättning utgått

främst på grund av den obligatoriska försäkringen enligt ÖL. Denna försäkring

gällde endast arbetstagare och var i stort sett konstruerad på samma

sätt som yrkesskadeförsäkringen, då det gällde rätt till livränta. På grund

av försäkringen enligt ÖL utgående livräntor kommer att finnas ännu en

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

avsevärd tid framåt. Beloppen för de livräntor som kan utgå enligt ÖL

är f. n. betydligt lägre än motsvarande belopp enligt YFL. Det högsta årsbeloppet

för livränta utgör nämligen enligt ÖL 6 600 kronor vid full invaliditet.

Maximibeloppet för livränta utgående på grund av äldre sltadefaU

är betydligt lägre.

I en den 15 december 1954 dagtecknad, inom socialdepartementet upprättad

promemoria angående omreglering av vissa ersättningar i anledning

av olycksfall i arbete eller yrkessjukdom, har föreslagits uppräkning av

vissa livräntor, som utgår på grund av försäkring enligt ÖL.

Förslaget i den inom socialdepartementet upprättade promemorian har

närmare utformats på följande sätt. Först har medelarbetsförtjänsten för

åren 1918—1951 framräknats med ledning av riksförsäkringsanstaltens

statistik. Med medelarbetsförtjänst avses därvid medeltalet av de årsförtjänster,

som enligt reglerna i ÖL utgjort beräkningsunderlag för livräntorna

till manliga invalider. Den varierar under nämnda år mellan 1 582

och 5 869 kronor. För åren 1952—1954 har medelarbetsförtjänsten presumerats

vara 6 000 kronor. Alla belopp har avrundats uppåt till jämnt

100-tal kronor. För den som det år då han skadades hade en arbetsförtjänst,

som avrundad uppåt till närmaste 100-tal kronor överensstämmer med

medelarbetsförtjänsten för det året, skall vid omräkning av livräntebeloppet

arbetsförtjänsten anses utgöra 6 600 kronor. Var hans faktiska

arbetsförtjänst lägre eller högre än medelarbetsförtjänsten, skall beloppet

6 600 kronor höjas eller sänkas efter förhållandet mellan den faktiska

arbetsförtjänsten och medelarbetsförtjänsten. För den som skadats t. ex.

år 1918, då medelarbetsförtjänsten avrundad uppgick till 1 600 kronor,

skall, om hans arbetsförtjänst var 1 360 kronor (efter avrundning uppåt

1 400 X 6 600 _ _ _

1 400 kronor), beloppet 6 600 kronor sänkas till ---0

kronor. Var hans arbetsförtjänst under samma förutsättning 1 790 kronor,

skall beloppet 6 600 kronor höjas till -T6Q(j--7 425 kronor. En

maximeringsregel har dock föreslagits, nämligen att den årliga arbetsföitjänsten

icke får räknas upp till högre belopp än 7 920 kronor. Vid uträkning

av livräntans belopp utgår man ifrån den på nyssnämnt sätt

höjda arbetsförtjänsten och tillämpar i övrigt de regler som stadgas i

YFL för respektive fall.

Den föreslagna uppräkningen gäller emellertid icke alla livräntor enligt

ÖL. Sålunda föreslås uppräkning endast skola ske i sådana fall då ersät

tningstagaren ännu icke uppnått 67 års ålder. Så snart livräntetagaren

uppnår 67 års ålder skall han således enligt förslaget få livränta enligt

reglerna i ÖL. Vidare föreslås uppräkning icke skola ske av sådana livräntor,

som utgår vid en invaliditetsgrad av mindre än 20 procent.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 166 år 1955

Den föreslagna uppräkningen av arbetsförtjänsten skall icke gälla endast

livränta till den skadade själv utan även livräntor till efterlevande; dock

har föräldrar undantagits.

Livränta till en skadad i medelarbetsförtjänstläge med 100 procents

invaliditet skulle enligt promemorieförslaget bli 6 050 kronor, såvida skadan

ej inträffat under år 1950, i vilket fall livräntan blir 6 187 kronor 50 öre.

Maximum enligt de föreslagna reglerna för en livränta vid hel invaliditet

utgör 7 095 kronor.

Den föreslagna omregleringen föreslås tillämpad fr. o. m. den 1

januari 1956.

På grundval av den inom socialdepartementet upprättade promemorian

har i proposition denna dag, nr 156, framlagts förslag till lag angående

omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235)

om försäkring för olycksfall i arbete m. m. Detta förslag ansluter sig i det

väsentliga till promemorieförslaget. De i detta sammanhang mest betydelsefulla

avvikelserna från promemorieförslaget är i huvudsak följande. I propositionen

föreslås att invalidlivräntor till personer över 67 år skall utgå

med hälften av det belopp, vartill de skulle ha uppgått enligt reglerna

för omreglering av livräntor åt yngre personer. Enligt förslaget i departementspromemorian

skulle dylika livräntor ej uppräknas. Vidare föreslås

att skadade, vilkas arbetsförmåga är nedsatt med mindre än 30 men minst

20 procent, får sina livräntor omreglerade till hälften av de belopp de

skulle ha fått med tillämpning av omregleringsbestännnelserna för högre

invaliditet; därvid skall kompensationsgraden beräknas enligt YFL:s bestämmelser

för invaliditet under 30 procent O/s-regeln), och vidare skall

förbättringen gälla endast till dess vederbörande fyllt 67 år. Det påpekas

av departementschefen att den kompensation, som skall lämnas över 67-årsgränsen

vid högre invaliditetsgrader och under denna gräns vid minst 20

men mindre än 30 procents invaliditet, till följd av omregleringssystemets

konstruktion kommer att verka så beträffande skadefall från 1940-talet och

senare år, att kompensationen minskar ju längre fram i tiden skadan ligger

och ju lägre invaliditetsgraden är för att i vissa fall helt upphöra.

Den föreslagna omregleringen avser jämväl vissa ersättningar, som utgår

på grund av obligatorisk försäkring för yrkessjukdom eller enligt lagen den

11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande

personer.

Promemorian

Utredningsmannen erinrar om att de livräntor som utgår på grund av

försäkringen enligt ÖL alltsedan år 1929 beskattats endast till reducerat

belopp enligt skalan i 32 § 2 mom. KL. Om förslaget att livränta på grund

av yrkesskadeförsäkringen skall beskattas helt genomföres, anser utred
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

ningsmannen det böra övervägas om ej motsvarande omläggning bör ske

beträffande livräntor på grund av den obligatoriska försäkringen enligt

ÖL. Ur principiell synpunkt torde det nämligen icke föreligga anledning

att behandla livräntor enligt ÖL annorlunda än livräntorna enligt YFL.

Utredningsmannen finner det även av praktiska skäl vara önskvärt att alla

livräntor av denna art behandlas på samma sätt vid beskattningen. Med

hänsyn emellertid till att de på grund av den obligatoriska olycksfallsförsäkringen

utgående livräntorna hittills endast beskattats till reducerade

belopp, skulle nämnda omläggning medföra, att livräntans verkliga

värde minskade. Särskilt kännbart bleve detta i fråga om livräntor på

grund av olycksfall, som inträffat för relativt länge sedan; dels har livräntetagaren

i sådana fall numera regelmässigt uppnått den ålder då livräntan

beskattas endast till hälften eller mindre och dels är livräntans

belopp betydligt lägre än de livräntebelopp, som utgår på grund av skadefall

som inträffat under senare år. Dessa omständigheter finner utredningsmannen

tala emot att genomföra en omläggning av beskattningen, även

om en sådan är befogad ur andra synpunkter. En ändring av beskattningsreglerna

beträffande livräntor enligt ÖL bör därför enligt utredningsmannen

ske endast om beloppet för sådana livräntor mer avsevärt höjes.

I promemorian har gjorts jämförelser mellan värdet av nu utgående

livräntor enligt ÖL efter beskattning enligt den fallande skalan och värdet

av de föreslagna livräntebeloppen, om hela beloppet beskattas. Resultatet

framgår av följande tabeller II och III. I tabellerna har angivits nuvarande

livränta till helinvalider under 67 år (kol. 2), dess värde efter beskattning

till 80 procent (kol. 3) respektive 40 procent (kol. 4) av beloppet, beloppet

för den föreslagna livräntan (kol. 5) och dess värde efter beskattning till

hela beloppet (kol. 6). Raderna 1—5 avser de livräntebelopp som utgår

vid skada under olika år om den skadade befann sig i medelarbetsförtjänstläge.

I rad 6 anges förhållandena vid maximilivränta enligt ÖL. I

övrigt har beräkningarna grundats på de förutsättningar, som tillämpats vid

uträkningarna i tabell I.

Utredningsmannen uttalar, att om förslagen i den inom socialdepartementet

upprättade promemorian genomföres, beloppen för flertalet av de

nu utgående livräntorna enligt ÖL kommer att höjas avsevärt. Även om

hela livräntans belopp upptages såsom skattepliktig intäkt, kommer dess

värde efter avdrag för skatt i de flesta fall att bli avsevärt större än motsvarande

värde av nu utgående livräntor. För vissa grupper livräntetagare

skulle förhållandet dock bli ett annat. Helinvalider, som icke uppnått

67 års ålder och som skadats efter år 1948 skulle sålunda få vidkännas

en minskning av livräntans reella värde; detta beror på att livräntebeloppen

för dem föreslås skola bibehållas oförändrade eller höjas jämförelsevis

litet. Utredningsmannen framhåller emellertid, att det bör beaktas att

livräntorna för dem redan nu är förhållandevis höga. Vidare skulle alla

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

Tabell II. Ensamstående skattskyldiga

Livräntans värde om

Livräntans värde

om den

Skadeår

Nuvarande

den beskattas till

Föreslagen

beskattas helt

Råd

livränta

livränta

80%

40%

i % av

i % av

kol. 3

kol. 4

1

2

3

4

5

6

7

8

1

1918

2 667

2 475

2 667

6 050

4 789

193

180

2

1933

2 400

2 266

2 400

6 050

4 789

211

200

3

1943

3 500

3127

3 455

6 050

4 789

153

139

4

1950

6 187

5 226

5 902

6 187

4 887

94

83

5

1954

5 500

4 689

5 290

6 050

4 789

102

91

6

1954

6 600

5 549

6 271

7 095

5 533

100

89

Tabell III. Gifta skattskyldiga

1

1918

2 667

2 581

2 667

6 050

5 088

197

191

2

1933

2 400

2 349

2 400

6 050

5 088

217

212

3

1943

3 500

3 322

3 476

6 050

5 088

153

146

4

1950

6 187

5 537

6 045

6 187

5187

94

86

5

1954

5 500

4 989

5 403

6 050

5 088

102

94

6

1954

6 600

5 850

6 431

7 095

5 846

100

91

livräntor vid en invaliditetsgrad av mindre än 20 procent, vilka föreslås

skola bibehållas vid nuvarande belopp, komma att bli hårdare beskattade

än för närvarande. Utredningsmannen påpekar att i sådana fall livräntan

saknar större ekonomisk betydelse för den skadade och att skillnaden i

kronor räknat blir obetydlig.

Beträffande livräntor till livräntetagare som fyllt 67 år, vilka livräntor

enligt vad som föreslagits i den inom socialdepartementet upprättade promemorian

ej skulle uppräknas, framhåller utredningsmannen, att eftersom

sådana livräntetagare enligt nuvarande bestämmelser beskattas för högst

40 procent av livräntans belopp, en skärpning i beskattningen skulle inträda

om hela livräntans belopp blir skattepliktig intäkt. Det högsta livräntebeloppet

till en helinvalid som fyllt 67 år är enligt ÖL 4 800 kronor.

Härav beskattas för närvarande icke mer än högst 1 920 kronor. Skatten

å detta belopp utgör för ensamstående ca 500 kronor medan skatten å hela

livräntebeloppet uppgår till åtminstone 1 200 kronor. Skattehöjningen

skulle i detta fall således bli ungefär 700 kronor. Maximibeloppet 4 800

kronor gäller emellertid endast i de fall då skadan inträffat under åren

1949—1954. I övrigt är maximibeloppen

om olycksfallet inträffat under åren 1918—1919

* » » > * 1920—1026

* » » > > 1927—1941 .

* » » » » 1942—30/e 1946

» * » * » V7 1946—1948 .

1 440 kr.

1 920 »

2 400 >

2 600 »

3 200 >

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 ur 1955

Härefter uttalas i promemorian.

Det kan beräknas att för närvarande skatten på livränta uppgår till ca

3 procent av livräntebeloppet för de äldsta livräntetagarna och till ca

10 procent för dem som fyllt 67 år men icke 69 år. Om hela beloppet

skulle beskattas kan skatten på livräntan beräknas komma att uppgå till

20—30 procent av beloppet. Detta skulle innebära att livräntans reella

värde för ifrågavarande livräntetagare skulle minska avsevärt genom en

sådan omläggning av beskattningen. Särskilt framträdande skulle detta

bli i de fall då livräntan utgår vid högre grad av invaliditet. Emellertid

är inom socialdepartementet förslag under utarbetande om uppräkning även

av livräntorna till skadade över 67 år med höggradig nedsättning av arbetsförmågan.

Enligt detta förslag skulle arbetsförtjänsten i dylika fall beräknas

på samma sätt som i promemorian föreslagits för yngre skadade,

varefter livräntans belopp skulle uträknas enligt bestämmelserna i YFL.

Härigenom skulle även för denna grupp livräntans reella värde ökas även

om den beskattas helt och hinder mot att den ifrågasatta omläggningen

av beskattningen även tillämpas i dessa fall icke föreligga. För de livräntetagare

över 67 år, vilkas livräntor inte blir på angivet sätt uppräknade,

kommer dock livräntans reella värde att minska. Det bör emellertid

framhållas att denna minskning i många fall blir tämligen obetydlig

med hänsyn till att livräntebeloppen till nu avsedda livräntetagare ofta icke

är så betydande. Som närmare framgår av propositionen nr 59/1955 skall

utredning verkställas om möjligheterna att genomföra en omläggning av

beskattningen av folkpensioner på så sätt att utfallande folkpensionsförmåner

blir helt skattefria. Om en sådan reform genomföres skulle flertalet

av de livräntetagare som fyllt 67 år få en betydligt lägre skatt än

nu, även om den här ifrågasatta omläggningen av beskattningen av livränta

kommer till stånd.

Utredningsmannen anser sig sammanfattningsvis kunna uttala, att, om

de angivna förslagen till uppräkning av livräntor enligt ÖL genomföres,

en övergång till beskattning av hela livräntebeloppet icke skulle medföra

att livräntans framtida reella värde skulle bli mindre än det nuvarande

annat än i vissa lägen. Dessa fall har utredningsmannen icke funnit vara

av sådan betydelse, att de bör utgöra hinder för den skattemässigt motiverade

omläggningen till beskattning av hela livräntan. Med hänsyn till

önskvärdheten av att i möjligaste mån få enhetliga regler för inkomster

av likartat slag förordas i promemorian, att en sådan omläggning av

beskattningen kommer till stånd. Frågan huruvida de uppräkningar av

livräntor enligt ÖL, som föreslagits skola ske, med en sådan beskattning

i alla lägen blir tillräckliga för att utgöra skälig kompensation för stegrade

levnadskostnader in. in. bör enligt utredningsmannen prövas i annat

sammanhang.

Remissyttranden a

Utredningsmannens förslag att livräntor på grund av den obligatoriska

försäkringen enligt ÖL skal! till hela sitt belopp anses utgöra skattepliktig

intäkt, tillstyrkes i princip av flertalet remissinstanser, men åt
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

skilliga av dessa förutsätter därvid att livräntornas belopp uppräknas ytterligare.

Ett par remissinstanser har ansett att frågan om uppräkning av

livräntornas belopp och beskattningsfrågan bör ånyo utredas. Avstyrkande

utlåtanden har avgivits av Svenska arbetsgivareföreningen, Tjänstemännens

centralorganisation och Socialförsäkringsbolagens förening.

Överståthållarämbetet anser förslaget i promemorian innebära ett steg

på vägen mot undanröjandet av de differenser, som för närvarande finns

i fråga om den skattemässiga behandlingen av likartade livräntor. Beträffande

livräntor, som utgår på grund av försäkring enligt ÖL, bör dock

en omläggning av beskattningen ske endast under förutsättning att livräntebeloppen

höjs, så att hårdare beskattning av dessa livräntor icke

medför att deras reella värde för mottagarna minskas.

Folksam finner önskvärt, att man får enhetliga skattebestämmelser för

livräntor enligt YFL och enligt ÖL och tillstyrker därför förslaget i promemorian.

Folksam förutsätter emellertid att det vid den planerade uppräkningen

av äldre livräntor enligt ÖL tas vederbörlig hänsyn till den

skärpta beskattningen.

Liknande synpunkter frambäres av riksskattenämnden, länsstyrelserna

i Kopparbergs och Västernorrlands län, Svenska personal-pensionskassan

och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Landsorganisationen anmärker, att den kompensation för stegrade levnadskostnader

m. in., som man avsett att åstadkomma genom uppräkningen

av livräntor enligt ÖL, sjunker i värde genom skatteomläggningen.

Huruvida kompensationen i så fall kan bli av skälig storlek har ej heller

prövats i detta sammanhang, då förslagen till uppräkning av livräntebeloppen

hade oförändrade skatteregler som utgångspunkt. Landsorganisationen

erinrar även om att den föreslagna uppräkningen icke medför

paritet mellan livräntor enligt ÖL och livräntor enligt YFL liksom även

om att vissa livräntor över huvud icke föreslås bli uppräknade. Enligt

organisationens åsikt medför en övergång till beskattning av hela beloppet

i vissa fall en sådan försämring av dessa livräntors kompensationsgrad, att

det måste anses oriktigt att genomföra den utan ny prövning av livräntornas

skälighet. Landsorganisationen förutsätter därför att omläggningen

av beskattningen kommer att genomföras först i samband med en prövning

av livräntornas skäliga storlek vid beskattning av hela beloppet jämfört

med beskattning enligt nuvarande reducerade skatteskala.

Enligt socialstyrelsens mening kan den föreslagna beskattningen äventyra

syftet med det redan upprättade förslaget rörande livräntornas uppräkning,

om detta icke ånyo i detta sammanhang blir föremål för omprövning.

Om en sådan omprövning icke anses kunna ifrågakomma, kan

styrelsen icke tillstyrka, att skatteomläggningen nu genomföres beträffande

dessa äldre livräntor, utan saken bör i vart fall för dessa livräntors vidkommande

tillsvidare skjutas på framtiden.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1955

Försäkringsinspektionen föreslår, att förslaget i promemorian genomföres

med den jämkning att nuvarande beskattningsregler får fortsätta

att gälla såvitt avser livräntor vid mindre än 20 procents invaliditet och

livräntor åt dem som fyllt 67 år.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lån erinrar om den minskning

av livräntans reella värde, som skulle uppkomma vid skadefall under år

1950. Även om det kunde göras gällande, att de utgående livräntorna i och

för sig är höga anser länsstyrelsen av billighetsskäl och ur psykologiska

synpunkter icke lämpligt att bortse från att en försämring likväl inträder.

Denna kan te sig som ett påtagligt ingrepp i ekonomien för denna kategori,

som säkerligen i många fall befinner sig i ett ömtåligt ekonomiskt läge. Att

här tillgripa utvägen att hänvisa de ifrågavarande livräntetagarna till att lå

möjlighet till avdrag för nedsatt skatteförmåga synes icke vara tillfyllest.

Det bör icke läggas i beskattningsnämndernas hand att fritt pröva sådant

avdrag för att mildra en av statsmakterna påbjuden skatteskärpning.

Länsstyrelsen ifrågasätter, om man icke i stället borde öppna en utväg

för vederbörande statliga myndighet att individuellt uppräkna livräntebeloppen

även i sådana ömmande fall, då de föreslagna, skärpta skattereglerna

skulle medföra en påtaglig nedgång i livränteförmånens nettovärde.

Svenska arbetsgivareföreningen erinrar om, att föreningen avstyrkt det

i socialdepartementets promemoria framlagda förslaget om uppräkning

av livräntor enligt ÖL, och i stället i väsentliga hänseenden förordat ett

i samma ärende av riksförsäkringsanstalten upprättat förslag. Föreningen

gör gällande att såväl riksförsäkringsanstalten som socialdepartementet

haft som utgångspunkt ett bibehållande av nuvarande beskattningsregler.

Vidare framhåller föreningen, att den förhöjning av vissa livräntor, som

nu föreslagits från riksförsäkringsanstalten och socialdepartementet, har

motiverats med att man ansett dessa livräntor för låga i förhållande till

levnadskostnads- och löneutvecklingen. Skulle beskattningsförslaget godtagas,

skulle man sannolikt efter en kort tid befinna sig i det läget, att

ytterligare höjningar av vissa livräntor bleve nödvändiga för att möjliggöra

för livräntetagarna att behålla åtminstone samma nominella belopp,

som de tidigare haft. Eu sådan konsekvens av ett förslag avseende skatteförhållanden

för den persongrupp det här gäller, kan icke gärna godtagas.

Svenska arbetsgivareföreningen anför ytterligare.

Föreningen har i detta hänseende anledning att reagera även av annan

orsak. Livräntorna utgå nämligen i vad avser basbeloppen på grund av försäkring,

som helt bekostas av arbetsgivarna. Härtill kommer dyrtidstillägg,

som utgå på livräntor med anledning av olycksfall i arbete, som inträffat

långt tillbaka i tiden, då penningvärdet och löneläget varit ett annat än nu.

Dessa dyrtidstillägg ha hittills bekostats av statsverket. I socialdepartementets

promemoria, som förordar höjning av de s. k. äldre livräntorna,

har förutsatts, att nuvarande och kommande arbetsgivare skulle svara

för kostnaderna för tilläggen till de äldre livräntorna. Om detta förslag,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

trots de allvarliga principiella erinringar, som riktats däremot från föreningens

sida och från åtskilliga andra remissinstanser, skulle komma att

genomföras, skulle den i den remitterade promemorian förordade skatteskärpningen

i realiteten komma att drabba arbetsgivarna. I promemorian

har icke på något sätt antytts denna konsekvens. Skulle åter kostnaden

för förhöjningen av livräntorna enligt vad som påyrkas av åtskilliga remissinstanser

komma att stanna på statsverket, innebär ett genomförande

av den remitterade promemorians förslag blott att staten "ger med den

ena handen och återtar en del därav med den andra. Ej heller detta kan

vara en praktisk lösning.

Departementschefen

Ur principiell synpunkt finns det — som framhållits i promemorian —

icke någon anledning att ha olika beskattningsregler för livräntor enligt

å FL och livräntor enligt ÖL. Samma skäl av saklig natur som talar för

att livräntor enligt yrkesskadeförsäkringen beskattas helt kan också åberopas

beträffande livräntor enligt den tidigare lagstiftningen. I konsekvens

härmed har utredningsmannen föreslagit att även sistnämnda livräntor

skall beskattas helt.

Ett sådant beskattningssystem skulle medföra åtskilliga fördelar. Livräntans

reella värde skulle vid samma nominella livräntebelopp således bli

ungefär lika stort och icke som med nuvarande system variera avsevärt

mellan olika åldersgrupper. Vidare skulle invalidlivränta bli beskattad på

samma sätt som exempelvis tjänstepension. En viss förenkling av taxeringsoch

deklarationsarbetet skulle också vinnas. Flertalet remissinstanser har

också med hänsyn till dessa fördelar i princip anslutit sig till utredningsmannens

förslag.

Som i promemorian visats skulle emellertid den ifrågasatta omläggningen

av beskattningen — vid en omreglering av livräntebeloppen i enlighet med

vad som föreslagits i den förut nämnda, inom socialdepartementet upprättade

promemorian — leda till att livräntans värde efter beskattning i

vissa fall bleve lägre än motsvarande värde nu är. Om hänsyn tas till de

avvikelser från nyssnämnda förslag som förordats i den förut omnämnda

propositionen, nr 156, skulle detta framför allt bli fallet beträffande följande

grupper livräntor.

För livräntetagare, som icke fyllt 67 år, skulle en skärpt beskattning inträda

i sådana fall, då livränta utgår vid mindre nedsättning av arbetsförmågan

än med 20 procent, eftersom sådana livräntor föreslås skola bibehållas

vid oförändrade belopp. Åtminstone i vissa lägen blir livräntans reella

värde mindre även beträffande livränta vid en nedsättning av arbetsförmågan

med 20—29 procent, eftersom uppräkning i vissa nyare fall föreslagits

icke skola ske eller ske med förhållandevis små belopp.

Nar det gäller livräntor, som utgår vid skadefall efter år 1948, blir uppräkningen

i regel mindre än eljest och på grund av särskilda omständig
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

heter blir vissa livräntor tillhörande denna kategori icke uppräknade. En

omläggning till full beskattning skulle för större delen av denna kategori

livräntor innebära, att livräntans reella värde minskade. I extrema fall

skulle denna minskning kunna uppgå till ett tusental kronor.

Livräntetagare, som fyllt 67 år, skulle också i många fall få en skärpt

beskattning. Detta skulle inträffa, då livränta utgår på grund av lägre invaliditet

än 30 procent, eftersom någon uppräkning av sådana livräntor

föreslås ej skola ske. Utgår livränta vid 30 procents eller högre invaliditet,

blir livräntans reella värde mindre än nu i åtskilliga fall, särskilt om skadefallet

inträffat under senare år.

I remissyttrandena har erinringar riktats mot dessa konsekvenser av utredningsmannens

förslag och krav har rests på en uppräkning av livräntornas

belopp, där så är erforderligt, för att vederbörande ej skall få mindre

utbyte av livräntan än nu eller gå miste om åsyftad kompensation för penningvärdesförsämring

m. m.

Det är angeläget att en omläggning av beskattningen, som berör den

kategori skattskyldiga det här är fråga om, även om den är materiellt befogad,

icke leder till att de skattskyldigas ekonomiska läge försämras. Det

kan visserligen sägas, att livräntetagare, som skadats år 1949 eller senare,

genom den i promemorian föreslagna beskattningsomläggningen icke skulle

komma i sämre läge än livräntetagare, som råkat ut för skadefall dessförinnan.

Sett i relation till nuvarande läge skulle effekten emellertid bli, att

livräntor som utgått på grund av skadefall efter år 1948 i regel skulle

sjunka i värde, understundom med betydande belopp.

I fråga om livräntor vid mindre än 30 procents invaliditet, vilka utgör

huvudparten av de livräntor som utgår enligt ÖL, skulle visserligen skatteskärpningen

i kronor räknat icke bli alltför stor, men livräntans värde skulle

sjunka med 20 ä 25 procent. Liknande förhållanden skulle uppstå när det

gäller livräntor till personer, som fyllt 67 år.

De fall då livräntetagarnas ekonomiska läge på grund av den av utredningsmannen

föreslagna omläggningen av beskattningen skulle försämras

skulle enligt min mening bli alltför många och försämringarna stundtals

alltför stora. Jag anser mig därför icke kunna ansluta mig till förslaget.

För att livräntans värde efter avdrag för därå belöpande skatt ej skall

bli mindre än nu, har åtskilliga remissinstanser förordat en ytterligare uppräkning

av livräntebeloppen. Det bör emellertid erinras om att i vissa fall

skulle fordras en uppräkning av livräntans belopp med minst 1 000 kronor.

Vidare skulle det bli nödvändigt att höja livräntorna vid invaliditetsgrader

under 30 procent med 20 å 25 procent av livräntans belopp. Uppräkningar

av nu angiven storleksordning torde av olika skäl icke kunna

komma i fråga.

Det torde ej heller vara möjligt att genomföra det av länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län ifrågasatta systemet med individuell uppräkning av

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

livräntorna i sådana fall, då livräntans reella värde på grund av omläggning

av beskattningen skulle minskas.

Inom finansdepartementet har undersökts om det skulle vara en framkomlig

väg att genomföra utredningsmannens förslag med vissa undantag.

Det har emellertid visat sig att även om detta i och för sig icke vore

tekniskt omöjligt beträffande vissa grupper livräntor, åtskilliga svårigheter

skulle uppstå för beskattningsmyndigheterna, om alla erforderliga undantag

skulle göras. Det har vidare beräknats att åtskilligt mer än hälften av

nu utgående livräntor skulle behöva undantagas enbart för att ej livräntetagarnas

läge jämfört med det nuvarande skulle bli försämrat. Jag kan med

hänsyn till dessa omständigheter ej förorda en sådan linje.

Med hänsyn till de komplikationer i olika hänseenden som eljest skulle

uppstå synes f. n. ingen annan utväg stå till buds än att bibehålla de nuvarande

reglerna i 32 § 2 mom. KL även i fortsättningen beträffande livräntor,

som utgår på grund av försäkring enligt ÖL eller lagen om försäkring

för vissa yrkessjukdomar. Det bör i detta sammanhang påpekas, att

antalet sådana livräntor kommer att minska varje år och att dessa former

av livränta så småningom helt upphör.

Som framgått av det tidigare anförda har kapitalbelopp, som utgått i

stället för sådan livränta som beskattas allenast till reducerat belopp, i

praxis ansetts utgöra icke skattepliktig intäkt. En uttrycklig bestämmelse

härom torde böra intagas i anvisningarna till 19 § KL.

Förslag rörande beskattning av livräntor, som utgår enligt vad i

lag eller särskild författning stadgas

Översikt av lagstiftningen rörande dylika livräntor

Livränta vid sjukdom eller olycksfall har i åtskilliga fall utgått på

grund av stadgande i lag eller särskild författning. I propositionen nr

156/1955 har (s. 10—16) lämnats en redogörelse för åtskilliga sådana

författningar, vilka gäller för äldre skadefall men icke avser skadefall,

som inträffat efter ingången av år 1955. Livränta utgår dock fortfarande

på grund av dessa författningar. Det torde här icke vara nödvändigt att

återge dessa skiftande bestämmelser utan jag torde få hänvisa till nyssnämnda

redogörelse. Det bör emellertid nämnas att flertalet av ifrågavarande

författningar antingen hänvisade till motsvarande bestämmelser

i ÖL eller i varje fall medgav ersättning efter i stort sett samma grunder

som ÖL.

Vid sidan av YFL finns flera författningar innehållande bestämmelser,

enligt vilka livränta kan utgå vid olycksfall eller sjukdom, som inträffar

efter ingången av år 1955. De viktigaste av dessa bestämmelser är följande.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

Enligt militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261) bestämmes

vid skadefall efter 1955 års ingång livräntebeloppet efter samma

grunder som gäller för livränta enligt YFL, varvid dock skall iakttagas

att den årliga arbetsförtjänsten i allmänhet icke får beräknas till lägre

belopp än 5 000 kronor. .

Enligt förordningen den 14 maj 1954 (nr 250) om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. in. kan livränta utgå

efter samma grunder som gäller med avseende å livränta enligt å FL, varvid

dock den årliga arbetsförtjänsten ej tages i beräkning i den mån den

överstiger 5 000 kronor.

Livränta utgår enligt förordningen den 14 maj 1954 (nr 249) om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret,

med belopp, som skulle ha utgivits på grund av den obligatoriska

yrkesskadeförsäkringen, om denna gällt.

Promemorian

Utredningsmannen framhåller, att det i och för sig ej föreligger anledning

att tillämpa de principer, som gäller för beskattning av försäkringstagare,

när fråga är om livränta som utgår enligt vad i lag eller författning

är stadgat. Som skäl för nuvarande beskattning kan därför icke åberopas

den motivering som givits beträffande försäkringstagare för beskattning

enligt skalan i 32 § 2 mom. KL, nämligen att en del av de utfallande livräntebeloppen

utgöres av återbetalning av erlagda premier, för vilka avdrag

icke åtnjutits. Det synes utredningsmannen beträffande livräntor, som

utgår enligt vad i lag eller särskild författning är stadgat, principiellt vara

riktigare att antingen beskatta livräntans hela belopp eller ock helt undantaga

livräntebeloppen från beskattning, om ett sådant avsteg från eljest

vid beskattningen tillämpade principer kan motWeras av sociala eller andra

skäl.

Vidare anföres i promemorian, att den främsta anledningen till att de

legala livräntorna ansetts böra beskattas enligt den fallande skalan i 32 §

2 mom. KL torde ha varit att man önskat få samma beskattningsresultat

som beträffande livräntor enligt den obligatoriska olycksfallsförsäkringen.

Mellan dessa olika slag av livräntor har också förelegat stora likheter

såväl i fråga om förutsättningarna för att livränta skall utgå som beträffande

bestämmandet av livräntans belopp. Om emellertid den förordade

omläggningen av livräntor på grund av yrkesskadeförsäkringen eller

olycksfallsförsäkringen kommer till stånd, bör enligt utredningsmannen

om möjligt motsvarande omläggning vidtagas med avseende å de livräntor

som utgår enligt stadgande i lag eller särskild författning. För att icke

äldre livräntors reella värde genom den ändrade beskattningen skall minska,

bör emellertid en sådan omläggning genomföras endast i samband med en

3—-Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 sand. Nr 166

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

uppräkning av livräntebeloppen. Utredningsmannen omnämner att möjligheterna

till en uppräkning av sådana livräntor för det dåvarande var

föremål för undersökning.

Remissyttrandena

I remissyttrandena anföres i stort sett samma synpunkter på beskattningen

av livräntor, som utgår enligt stadgande i lag eller särskild författning,

som enligt vad jag tidigare återgivit anförts rörande beskattningen

av livräntor enligt YFL respektive ÖL. Det tillstyrkes sålunda allmänt att

de livräntor, som kommer att utgå vid skadefall efter ingången av år 1955,

skall i sin helhet utgöra skattepliktig inkomst. Beträffande livräntor på

grund av tidigare inträffade skadefall förutsätter flertalet remissinstanser,

att en omläggning av beskattningen sker endast om livräntorna kan uppräknas

i sådan utsträckning, att deras värde efter avdrag för skatt blir

högre än tidigare.

Departementschefen

De materiella bestämmelserna rörande livränta, som enligt vad i lag eller

särskild författning är stadgat kan utgå på grund av skadefall efter 1955

års ingång, ansluter sig -— som av den tidigare redogörelsen framgår —

nära till bestämmelserna om livränta i YFL. Sådan legal livränta kan således

i regel utgå med lika högt belopp som livränta enligt YFL. Enda

undantaget utgör livränta enligt förordningen den 14 maj 1954 (nr 250)

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt

m. in., som ej kan överstiga 4 584 kronor.

I en denna dag anmäld proposition (nr 158) har chefen för socialdepartementet

föreslagit, att åtskilliga enligt lag eller särskild författning utgående

livräntor som utgår på grund av skadefall före år 1955 skall uppräknas i

samma omfattning som livräntor enligt ÖL.

Jag får vidare erinra om att chefen för försvarsdepartementet anmält

sin avsikt att förorda ändrade bestämmelser angående omreglering av ersättningar

till värnpliktiga och vissa andra grupper av militär personal.

Som utredningsmannen framhållit finns ej anledning att tillämpa de

principer, som gäller för beskattning av försäkringstagare, även beträffande

de legala livräntorna. Då dessa utgör ersättning för mistad arbetsförtjänst,

bör i princip livräntan i sin helhet utgöra skattepliktig intäkt.

Jag förordar därför att den ändring, som föreslagits skola ske med avseende

å beskattningen av livräntor på grund av yrkesskadeförsäkringen,

också göres tillämplig på de livräntor, som utgår enligt vad i lag eller särskild

författning stadgas.

De legala livräntor, som bedömts enligt före den 1 januari 1955 gällande

bestämmelser, kommer icke att till beloppet nämnvärt avvika från

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

livräntorna enligt ÖL, vilka enligt vad jag tidigare förordat fortfarande

skall beskattas till reducerade belopp. På grund härav bör — trots de invändningar

av principiell natur som kan resas häremot dessa legala

livräntor alltjämt beskattas till reducerat belopp enligt skalan i 32 §

2 mom. KL.

Departementschefens hemställan

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag

till lag om ändrad lydelse av 32 § 2 mom. och anvisningarna till 19 §

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda författningsförslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Harald Häggquist

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1955:263 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 32 § 2 inom. och anvisningarna till 19 § kommunalskat a1 i texten
  2. BevU 1955:42 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 32 § 2 inom. och anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen den 2 s. 1 i texten