Sök i Ratio Lex

Med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande församling år 1954 vid dess sjätte ordinarie möte fattade beslut

1955-03-25 · 29 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 29 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:173, Med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande församling år 1954 vid dess sjätte ordinarie möte fattade beslut

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173

1

Nr 173

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens

yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande

församling år 1954 vid dess sjätte ordinarie

möte fattade beslut; given Stockholms slott den 25

mars 1955.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed anhålla om

riksdagens yttrande angående vissa i nämnda protokoll omförmälda, av

Europarådets rådgivande församling år 1954 vid dess sjätte ordinarie möte

fattade beslut.

GUSTAF ADOLF

Östen Undén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas en redogörelse för de viktigaste av rådgivande församlingens

rekommendationer och resolutioner. I likhet med vad som varit

fallet föregående år, har det befunnits lämpligt och önskvärt, att Kungl.

Maj :t genom proposition underställer riksdagen rekommendationerna och

resolutionerna för yttrande.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 173

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 173

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsårenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 25 mars 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,

Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför ministern

för utrikes ärendena följande.

Det sjätte ordinarie mötet med Europarådets rådgivande församling ägde

rum i Strasbourg 20—29 maj, 13—24 september och 8—11 december 1954.

Vid mötet antog församlingen följande fjorton rekommendationer, av vilka

fyra hänför sig till den förra, nio till den mellersta och en till den senare

delen av mötet.

Rekommendation (nr 58) angående upprättande av regler för inbördes

konsultationer mellan Europarådsländernas delegationer vid internationella

organisationer.

Rekommendation (nr 59) angående förenkling av tull- och gränsformaliteter

för motorfordon.

Rekommendation (nr 60) angående upprättandet av en kulturfond för

flyktingar.

Rekommendation (nr 61) angående OEEC:s särskilda rapport rörande

Strasbourgplanen.

Rekommendation (nr 62) angående konvertibilitetsfrågans aktuella läge.

Rekommendation (nr 63) angående Västeuropas ansträngningar i syfte

att befordra normala handelsförbindelser med öststaterna.

Rekommendation (nr 64) angående Västeuropas ansträngningar i syfte att

befordra normala handelsförbindelser med öststaterna (tillägg).

Rekommendation (nr 65) angående utbyte av krigsinvalider mellan medlemsstaterna

i syfte att ge dem läkarvård.

Rekommendation (nr 66) angående avslutandet av en europeisk utlämningskonvention.

Rekommendation (nr 67) angående den europeiska jordbrukskonferensens

resolution rörande upprättandet av jordbruksmarknader.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 3

Rekommendation (nr 68) angående förbud mot förorening av havet genom

spillolja.

Rekommendation (nr 69) angående hjälp åt medlemsstater vid inträffade

naturkatastrofer.

Rekommendation (nr 70) angående tillerkännande av konsultativ status

åt vissa icke-statliga internationella organisationer.

Rekommendation (nr 71) angående omorganisation av Europarådets generalsekretariat.

Ehuru församlingens ständiga utskott ej betecknat vissa rekommendationer

såsom särskilt angelägna, torde bland ovan uppräknade rekommendationer

n:ris 58, 59, 61, 62, 63, 64, 66, 67, 68, 69 och 71 kunna betraktas såsom

varande av den vikt, att de lämpligen bör göras till föremål för sedvanlig redogörelse

till riksdagen. I samband med behandlingen av rekommendationen

nr 58 har även ansetts lämpligt att lämna en redogörelse för innehållet i en

av församlingen antagen resolution (nr 45) angående upprättandet av regler

för inbördes konsultationer mellan Europarådsländernas delegationer vid

internationella organisationer. Vidare lämnas en redogörelse för den vid

församlingens septembersession antagna resolutionen (nr 61) angående

förbindelserna mellan rådgivande församlingen och medlemsstaternas parlament.

I samband med behandlingen av rekommendationen nr 71 redogöres

slutligen för de beslut i form av fyra resolutioner, som rådgivande församlingen

antog vid sina september- och decembersessioner i anledning av

europaarméfördragets förkastande och det därpå följande utbyggandet av

Brysselpakten till en västeuropeisk försvarsunion, nämligen resolutionerna

(nr 63) angående den situation, som uppstått genom att europaarméfördraget

frånfallits och avsedd att angiva möjliga lösningar i dess ställe, (nr

66) med utlåtande om Paris-avtalen, (nr 67) angående förbindelserna mellan

Europarådet och den västeuropeiska unionen samt unionsförsamlingens organisation

och (nr 68) angående Saars framtida status.

Texterna till ifrågavarande rekommendationer och resolutioner torde i

svensk översättning få såsom bilagor A—Q fogas till statsrådsprotokollet i

detta ärende.

Rekommendationen nr 58 och resolutionen nr 45 angående upprättande av

regler för inbördes konsultationer mellan europarådsländernas delegationer

vid internationella organisationer

Församlingen har ansett, att samråd mellan europeiska delegationer vid

Förenta Nationerna och dess fackorgan skulle bidraga till att befrämja gemenskapen

mellan Europarådets medlemmar och därför i sin rekommendation

nr 58 uppmanat ministerkommittén att fastställa regler för dylika

konsultationer. Ordföranden för en delegation, som eu av Europarådets medlemsstater

sänt till en annan organisation, kunde ta initiativ till sammankallande

av övriga delegationer tillhöriga Europarådets medlemsstater för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 173

diskussion av sådana frågor på dagordningen, som faller inom Europarådets

kompetens. I detta syfte borde Europarådets medlemsregeringar tillställa

sina delegationer nödvändiga instruktioner. Vidare borde generalsekreteraren

i Europarådet, närhelst en fråga inom en internationell organisation

är av intresse för rådet, framlägga inför ministerkommitténs ordförande

förslag till sammankallande av ett dylikt möte, vilket bör ske genom förmedling

av ordförandens egen delegation.

I anslutning till denna rekommendation uttalar församlingen i sin resolution

nr 45 önskemålet att representanter, som deltager i arbetet inom dessa

internationella organisationer antingen som delegater, biträdande delegater

eller experter, utsända av respektive regeringar, samråder sinsemellan

inofficiellt med godkännande från regeringarnas sida och inom gränsen för

sina fullmakter i avvaktan på godkännandet och förverkligandet av ovannämnda

rekommendation.

Ministerkommittén har beslutat att så tillvida efterkomma församlingens

rekommendation, att kommittén antagit en resolution, vari fastslås, att dylika

konsultationer kan anordnas, då så befinnes lämpligt.

Rekommendationen nr 59 angående förenkling av tull- och gränsformaliteter

för motorfordon

I rekommendationen nr 59 hänvisar församlingen bl. a. till det betänkande

som avgivits av nordiska parlamentariska kommittén för friare samfärdsel

rörande lättnader i fråga om tullbehandling m. in. av motorfordon i trafiken

meHan de nordiska länderna. Församlingen förklarar sig övertygad om att

det jamval vore möjligt för Europarådets större krets av medlemsstater att

ena sig om avskaffandet av alla onödiga gränsformaliteter.

I en första del av rekommendationen, sektion A, som berör konventionen

i Geneve den 19 september 1949 om vägtrafik, rekommenderas bland annat de

stater, som undertecknat men icke ratificerat konventionen, att snarast möjligt

göra detta. J

I sektion B rörande överenskommelsen i Geneve den 16 juni 1949 om provisorisk

tillämpning av förslag till internationella tullkonventioner beträffande

turisttrafik, fordon i yrkesmässig trafik och internationell vägtransport

framföres samma rekommendation.

I sektion C rörande tullbehandling av motorfordon rekommenderas bland

annat avskaffandet mellan Europarådets medlemsstater av gränspasseringsdokument

och ställandet av säkerhet vid tidsbegränsat besök i annan medem

sstat an dar motorfordonet är registrerat. Vidare föreslås, att Europarådets

medlemsstater som ett första steg i denna riktning skall införa ett

europeiskt temporärt importdokument, vilket icke kräver finansiella garantier

och som utfardas för viss tid kostnadsfritt av tullmyndigheter och motororganisationer.

En konferens bör även snarast möjligt sammankallas för

diskussion av dessa förslag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 173

I sektion D slutligen rekommenderas de stater, som icke har obligatorisk

motorfordonsförsäkring för skada orsakad tredje man, att införa dylik försäkring.

Ministerkommittén har ännu icke avslutat sin behandling av denna rekommendation.

De i ovannämnda sektioner A, B och D framförda rekommendationerna

berör icke Sverige, då både konventionen i Geneve den 19 september 1949

och överenskommelsen i Geneve den 16 juni 1949 redan ratificerats av

Sverige och vidare motorfordonsförsäkring för skada orsakad tredje man är

obligatorisk i vårt land.

Rekommendationen nr 61 angående OEEC:s särskilda rapport rörande

Strasbourgplanen

Församlingen antog den 25 september 1952 en rekommendation (nr 26)

angående samordning på det ekonomiska området mellan Europarådets

medlemsstater och med dessa genom konstitutionella band anknutna transoceana

länder, den s. k. Strasbourgplanen. Denna utarbetades under intryck

av Koreakrisens råvaruboom. Den tog i sin ursprungliga form i första hand

sikte på att minska Europas beroende av dollarbetald import. Under medverkan

av samtliga Europarådets medlemsstater borde produktionen stimuleras

i de europeiska moderländernas transoceana besittningar, särskilt

Afrika, och utbytet av varor, tjänster och kapital och tekniskt vetande mellan

dem och andra västeuropesiska länder utvecklas. De medel, som Strasbourgplanen

närmast föreslog var upprättandet av en investeringsbank,

långtidskontrakt för råvaror och ett tullpreferensområde innefattande Västeuropa,

Commonwealth och kolonierna.

Ministerkommittén, som 1953 fick Strasbourgplanen sig underställd, remitterade

den till OEEC för yttrande. I april 1954 fastställde OEEC:s ministerråd

sitt yttrande, som i stort sett underkände de i Strasbourgplanen

anbefallda medlen. En investeringsbank hade visat sig omöjlig få till stånd,

långtidskontrakt kunde leda till artificiellt höga priser och vad beträffar

förslaget att genom ett tullpreferenssystem råda bot för dollarbristen konstaterades,

att mot dollarområdet riktade tullpreferenser vore ägnade att

ekonomiskt splittra den västliga världen och försvaga tendenser till en liberal

handelspolitik i Förenta Staterna. Vad beträffar planens syfte däremot —

nämligen den kommersiella och ekonomiska utvecklingen i de europeiska

transoceana besittningarna och de ekonomiska förbindelserna med dem -—

delade OEEC helt den i Strasbourgplanen uttalade övertygelsen om dess särskilda

vikt och betydelse. I anledning av detta OEEC:s yttrande uppmanar

församlingen i sin rekommendation nr 61 ministerkommittén att ombedja

länder med transoceana besittningar att på basis av Strasbourgplanen och

OEEC:s kommentarer till densamma utreda, i vilken utsträckning de skulle

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 173

kunna godtaga en ekonomisk insats från andra europeiska länders sida. I

rekommendationen föreslås vidare, att i samråd med Europarådet och OEEC

en konferens skall sammankallas mellan å ena sidan Europarådets medlemsstater

och å den andra berörda transoceana länder och besittningar för

att utreda, i vilken utsträckning Strasbourgplanen skall kunna förverkligas.

Ministerkommittén har ännu icke avslutat sin behandling av denna rekommendation.

Rekommendationen nr 62 angående konvertibilitetsfrågans aktuella läge

I rekommendationen nr 62 bekräftar församlingen sina tidigare (i resolution

1953: 29) uttalade synpunkter i konvertibilitetsfrågan, nämligen att

konvertibilitet i intet fall får eftersträvas till priset av handelsrestriktioner

samt att åtgärder i syfte att återinföra konvertibilitet ej bör vidtagas unilateralt

och vidare ej vara av sådan art, att de äventyrar den europeiska integrationen.

Församlingen understryker vidare, att vid varje försök att genomföra

konvertibilitet uppmärksamheten bör fästas vid sysselsättningsnivån

och levnadsstandarden i samtliga länder. Slutligen anför församlingen,

under åberopande av tidigare rekommendationer syftande till sammanslagning

av Europarådet och OEEC, att ögonblicket torde visa sig lämpligt

företaga en dylik institutionell förändring, då konvertibilitet uppnåtts.

I anledning av denna rekommendation har ministrarnas ställföreträdare

avgivit en förklaring, enligt vilken de i stort sett ansluter sig till församlingens

synpunkter i denna fråga. Ställföreträdarna har emellertid icke kunnat

godtaga församlingens åsikt, att den lämpliga tidpunkten för en sammanslagning

av Europarådet och OEEC skulle inträda, när konvertibiliteten

en gång förverkligades. Under hänvisning till svenska regeringens tidigare

vid upprepade tillfällen framförda positiva inställning till integrationsfrågan

underströk den svenske representanten, att det vore omöjligt

att veta, i vilket läge denna fråga befunne sig, när en gång konvertibilitet

genomfördes. Han förordade därför, att församlingens rekommendation i

sin helhet skulle delgivas OEEC för kännedom utan att ministerkommittén

behövde taga ställning till densamma.

Rekommendationerna n:ris 63 och 64 angående Västeuropas ansträngningar

i syfte att befordra normala handelsförbindelser med öststaterna

Församlingens båda rekommendationer n:ris 63 och 64 berör frågan om

möjligheterna att i vissa avseenden samordna Västeuropas ansträngningar

att befordra normala handelsförbindelser med öststaterna.

I den första rekommenderar församlingen ministerkommittén att antaga

vissa principer för medlemsregeringarnas politik i avseende å öst—väst
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 173

handeln. Varuutbytet bör betraktas som en del av den västra världens allmänna

politik gentemot öststaterna. Handeln mellan öst och väst bör vidare

uppmuntras och utvecklas av Europarådets medlemsstater, vilka även uppmanas

att samordna sin politik i detta avseende. Ministerkommittén rekommenderas

vidare uppdraga åt en expertgrupp att undersöka, hur en sådan

samordning lämpligen skall kunna ske, och i synnerhet möjligheterna att

skapa ett centralorgan, till vilket samtliga väststater, vare sig de är medlemmar

av Europarådet eller ej, skall kunna ansluta sig.

I den andra rekommendationen uttalar församlingen, att lättnader i handelsrestriktionerna

gentemot östblocket kan tänkas medföra vissa begränsade

fördelar för befolkningen i öststaterna och rekommenderar ministerkommittén

att å ena sidan beakta detta och å den andra söka hindra, att handelsutbytet

med Östeuropa underlättar ytterligare kollektivisering i öststaterna.

Ministerkommittén har ännu icke avslutat sin behandling av dessa båda

rekommendationer.

Rekommendationen nr 66 angående avslutandet av en europeisk

utlämningskonvention

I denna rekommendation förklarar församlingen det vara önskvärt med

hänsyn till de nära förbindelser, som håller på att upprättas mellan Europarådets

medlemmar, att avsluta en europeisk utlämningskonvention i syfte

dels att tillse att förbrytare blir straffade, även om de tagit sin tillflykt till

en annan stats territorium, dels att förenkla utlämningsproceduren. Under

hänvisning till att en kommitté av regeringsexperter behandlat frågan om

fastställande av vissa grundsatser rörande utlämning, rekommenderar församlingen

ministerkommittén att instruera experterna att fortsätta sitt arbete

i syfte att åstadkomma en europeisk utlämningskonvention samt att i

denna infoga de artiklar, som utarbetats av församlingens juridiska utskott

och i princip godkänts av församlingen. Arbetet på konventionen bör fortsätta,

även om det skulle visa sig, att vissa medlemsstater anser sig ur stånd

att ansluta sig till densamma. Därest expertkommittén skulle finna det nödvändigt

att göra viktiga ändringar i sak i dessa artiklar, bör ändringarna

diskuteras gemensamt av expertkommittén och vederbörande underutskott

av församlingens juridiska utskott. Den överenskomna texten skall därefter

överlämnas till församlingen för yttrande, innan den slutgiltigt fastställes

av ministerkommittén.

Ministerkommittén har ännu icke avslutat sin behandling av denna rekommendation.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 173

Rekommendationen nr 67 angående den europeiska jordbrukskonferensens

resolution rörande upprättandet av jordbruksmarknader

I rekommendationens inledning framhåller församlingen beträffande den

resolution, som antogs vid den europeiska jordbrukskonferensens möte i

Paris den 6 10 juli 1954, att denna innehåller de allmänna principer, som

församlingen verkat för i syfte att upprätta marknader för jordbruksprodukter.

Församlingen bekräftar det angelägna behovet av en europeisk organisation

med förutsättningar att genom samarbete lösa det europeiska

jordbrukets produktions-, konsumtions- och avsättningsproblem. Under

hänvisning till ett uttalande i den av konferensen antagna resolutionen om

separata avtal rörande jordbruksprodukter och födoämnen förklarar församlingen,

att en gradvis utvidgning av sådana avtal så småningom kan

leda till det önskade målet. Församlingen noterar med den största tillfredsställelse,

att beslut fattats om att realisera ett sammanhängande program

samt att en ny organisation håller på att upprättas i form av bl. a. en ministerkommitté

för jordbruk och livsmedel. Församlingen förklarar det

vara väsentligt, att den nya organisationen får verkliga befogenheter inom

sitt behörighetsområde och framhäver behovet av att Europarådet nära anslutes

till den föreslagna kommittén och dess sekretariat. Mot bakgrunden

av denna inledning rekommenderar församlingen ministerkommittén att

verkställa konferensens resolution så snart som möjligt samt bemyndiga

jordbruksministerkommitten att inom ramen för organisationen för europeiskt

ekonomiskt samarbete vidtaga alla åtgärder, som nödvändiggöres av

situationen i medlemsstaterna. Ministerkommittén rekommenderas vidare

att tillerkänna den föreslagna organisationen en status, som svarar mot den

betydelse jordbruket har i Europas ekonomi, samt vidtaga alla lämpliga åtgärder

för att bereda representanter utsedda av församlingen tillfälle att

närvara vid jordbruksministerkommitténs möten.

Ministerkommittén har ännu icke avslutat sin behandling av denna rekommendation.

Rekommendationen nr 68 angående förbud mot förorening av havet genom

spillolja

I församlingens rekommendation nr 68 rekommenderas ministerkommittén

uppmana de medlemsstater, som ännu icke undertecknat den i London

den 12 maj 1954 ingångna internationella konventionen rörande förbud mot

förorening av havet genom spillolja att snarast biträda detta avtal samt

att i avvaktan på konventionens ikraftträdande omedelbart vidtaga vissa

åtgärder.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 173

I anledning av denna rekommendation har ministrarnas ställföreträdare

antagit en resolution, vari medlemsstaterna uppmanas att snarast möjligt

biträda rekommendationen i fråga.

Rekommendationen nr 69 angående hjälp åt medlemsstater vid inträffade

naturkatastrofer

I sin rekommendation nr 69 rekommenderar församlingen ministerkommittén

att i största möjliga utsträckning fortsätta hjälpverksamheten på

den grekiska ön Itaka samt bistå de av jordbävningskatastrofen i Algeriet

härjade områdena. Vidare rekommenderas ministerkommittén att vidtaga

åtgärder för att organisera metodisk och automatisk hjälp vid naturkatastrofer,

som träffar någon av Europarådets medlemsstater.

Ministerkommittén har ännu icke avslutat sin behandling av denna rekommendation.

Resolutionen nr 61 angående förbindelserna mellan rådgivande församlingen

och medlemsstaternas parlament

Församlingen uppmanar i sin resolution nr 61 sina ledamöter att taga

initiativ till diskussioner rörande församlingens rekommendationer, resolutioner

och yttranden inom de nationella parlamenten. Vidare inbjudes församlingens

president att regelbundet sända till parlamenten de tryckta

texterna till församlingens beslut och att i anslutning därtill översända ett

memorandum, vari angives betydelsen av de fattade besluten, och parlamentens

stöd begäres beträffande de särskilda punkterna i besluten. Slutligen

ger församlingen sin sekreterare i uppdrag att avgiva rapport rörande de

tekniska och finansiella krav, som kommer att ställas, därest ett beslut skulle

fattas om att översätta Europarådets dokument till — utöver franska och

engelska — övriga Europarådsspråk.

Resolutionerna n:ris 63, 66, 67 och 68 med utlåtande angående dels den

situation, som uppstått genom att Europaarméfördraget frånfallits, dels Parisavtalen,

dels förbindelserna mellan Europarådet och den planerade västeuropeiska

unionen, dels slutligen Saars framtida status. Rekommendationen

nr 71 angående omorganisation av Europarådets generalsekretariat

Huvudparten av rådgivande församlingens september- och decembersessioner

ägnades åt en allmän debatt rörande dels den situation, som uppstått

genom att den franska nationalförsamlingen den 30 augusti 1954 förkastat

projektet om upprättandet av en europaarmé, dels det i anledning härav på

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 173

brittiskt initiativ framlagda förslaget att utbygga Brysselpaktsorganisationen

till en ny västeuropeisk union, bestående av Frankrike, Italien, Storbritannien,

Västtyskland, Belgien, Holland och Luxemburg.

Resolutionen nr 63, som rådgivande församlingen antog omedelbart före

den konferens i London, där den västeuropeiska försvarsorganisationen efter

europaarméfördragets förkastande behandlades, kan betecknas som en

utpräglad kompromissprodukt mellan två läger i församlingen: å ena sidan

anhängarna av en övernationell lösning av problemet om Västtysklands inlemmande

i det västeuropeiska försvaret, i linje med europaarméfördraget

men med en fastare anknytning av Storbritannien än vad nämnda fördrag

förutsett, å den andra förespråkarna för en lösning utan överstatliga konstruktioner,

närmast genom Västtysklands direkta eller indirekta infogande

i atlantpaktsorganisationen (NATO); i detta senare läge ställes också mindre

absoluta krav på Storbritanniens bindning till det kontinentala Västeuropa.

I resolutionen rekommenderas båda lösningarna, dock med åtminstone

tidsmässig prioritet för den senare: Västtysklands inträde i NATO via Brysselpakten,

denna senare likväl helst utsträckt även till andra europeiska

länder än de i London företrädda och ställd under en europeisk — politisk

och militär — kontroll av den art och i den form, att även Storbritannien

kan deltaga i och underställa sig den.

Sedan resultaten av Londonkonferensen och de därefter i Paris förda förhandlingarna

mellan de närmast intresserade västeuropeiska staterna om

principerna för upprättandet av den planerade nya västeuropeiska unionen

blivit kända, fick rådgivande församlingen tillfälle att vid sitt decembermöte

debattera desamma. Tre resolutioner antogs.

_ I ^en första, nr 66, rörande Parisavtalen, konstaterar församlingen inledningsvis

med tillfredsställelse, att vederbörande regeringar inom mycket kort

tidsrymd nått fram till en överenskommelse i den europeiska försvarsfrågan

och välkomnar Storbritanniens i samband därmed gjorda åtaganden.

Församlingen uttrycker vidare som sin uppfattning, att London- och Parisavtalen

stärkt alliansen mellan atlantmakterna och att Parisavtalen i stor

utsträckning svarar mot de principer och önskemål, som nedlagts i församlingens

i september antagna resolution nr 63. Församlingen insisterar

på att Parisavtalen snabbt ratificeras och uttrycker uppfattningen, att

dessa avtal ger västmakterna den sammanhållning, som är nödvändig för

att vid förhandlingar med Sovjetunionen söka uppnå en fredlig lösning

av de europeiska säkerhetsproblemen, i första hand Tysklands återförening

och statsfördraget med Österrike. Slutligen uttrycker församlingen

också förhoppningen, att ett åsiktsutbyte omedelbart skall äga rum på diplomatisk

väg, så att förhandlingar skall kunna öppnas snarast möjligt efter

avtalens ratificering och utan att fördröja deras ikraftträdande.

I den andra resolutionen, nr 67, rörande förbindelserna mellan Europarådet

och den västeuropeiska unionen samt unionsförsamlingens organisation,

framför församlingen vissa förslag, avsedda som ledning för Brvsselstaterna,

då dessa skall fastställa den nya församlingens befogenheter, orga
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 173

nisation och arbetsmetoder. Tendensen i dessa förslag är att söka förhindra

skilsmässa mellan sjumaktsgruppen och övriga till Europarådet anslutna

stater. Det anges, hur den nya församlingen skall bäst kunna å ena sidan

fullgöra sina speciella uppgifter och å den andra samtidigt bidraga till det

europeiska enhetsverket genom att intimt samarbeta med Europarådet på de

ekonomiska, sociala och kulturella områdena.

Församlingen anser, att till den ändan Europarådsförsamlingens befogenheter,

organisation och funktionssätt bör i största möjliga utsträckning tagas

till utgångspunkt, när det gäller den västeuropeiska unionens församling.

Sistnämnda församlings presidium bör utses bland de medlemmar av

Europarådsförsamlingens presidium, som tillika är ledamöter av förstnämnda

församling. Den nya församlingen skall utse sin sekreterare, men de

bägge församlingarna bör i övrigt betjänas av ett gemensamt sekretariat.

Därför bör Europarådsförsamlingens sekreterare assisteras av den nya församlingens

sekreterare, och för att markera deras inbördes förhallande föreslås

den sistnämnde få rang av biträdande sekreterare vid Europarådsförsamlingen.

I sammanhanget märkes, att Europaförsamlingens sekreterare

i sin tur har rang av biträdande generalsekreterare i Europarådet. Slutligen

föreslås, att västeuropeiska unionens församling i görligaste mån skall förlägga

sin årliga allmänna session till tiden omedelbart före eller efter någon

Europarådsförsamlingens sammankomst.

Då Europarådet redan tidigare i flera resolutioner uttalat sig i Saarfrågan

och denna fråga nära sammankopplats med upprättandet av den nya

västeuropeiska unionen, nämligen genom en överenskommelse mellan

Frankrike och Västtyskland att bl. a. tilldela den nya organisationen vissa

befogenheter beträffande området i fråga, antog församlingen en resolution,

nr 68, vari den med tillfredsställelse tar ad notam den fransk-tyska uppgörelsen

i Saarfrågan och beaktar, att de allmänna riktlinjerna för detta avtal

nära följer dem, som Europarådets allmänna utskott förebådat. Vidare uttrycker

församlingen övertygelsen, att detta avtal skall medverka till att underlätta

fortsatta framsteg i det europeiska enhetsverket, samt uttalar slutligen

förhoppningen, att den nya statuten snarast möjligt skall träda i kraft.

I anledning av det förslag till gemensamt sekretariat mellan Europarådet

och den planerade västeuropeiska unionen, som församlingen framfört i sin

ovannämnda resolution nr 67, antog församlingen ävenledes en rekommendation,

nr 71, vari ministerkommittén uppmanas uppskjuta behandlingen

av den omorganisationsplan för Europarådets sekretariat, som nyligen framlagts,

till dess definitivt beslut fattats i frågan rörande gemensamt sekretariat

för de båda församlingarna.

Beträffande de omfattande diskussioner, som förts i församlingen i anledning

av ovannämnda rekommendation och resolutioner, torde få hänvisas

till den av utrikesdepartementet utgivna blåboken rörande Europarådets

verksamhet under 1954 (ny serie I: B: 4) s. 36—42.

Ministerkommittén har ännu icke tagit ställning till församlingens ovan

refererade beslut.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 173

Vid ministerkommitténs möte den 19 december 1954 framhöll den svenske

representanten, ambassadören Westman, att det finge anses för tidigt att

upptaga till behandling frågan om förbindelserna mellan Europarådet och

den västeuropeiska unionen uteslutande på grundval av de åsikter i ämnet

varåt församlingen givit uttryck. Parisavtalen vore ännu icke ratificerade

av alla parter, och de berörda regeringarna hade ännu icke tagit ställning

till den nya organisationens struktur. Ministerkommittén inskränkte sig

etter sin debatt av frågan till ett uttalande till protokollet, enligt vilket de

fyra resolutionerna togs ad notam men kvarhölls på dagordningen för kommitténs

nästa möte.

Innan diskussionen avslutades, gjorde ambassadören Westman ytterligare

ett inlägg, vari han, med utgångspunkt från ett konstaterande under debatten,

att frågan om förhållandet mellan Europarådet och den västeuropeiska

unionen härnäst skulle dryftas vid överläggningar mellan unionens sju medlemmar,

framhöll, att det kunde vara av intresse, att därvid den svenska

inställningen i sak till detta spörsmål bleve känd. Han utvecklade därefter

den svenska inställningen till särskilt de förslag, som i församlingens resolution

nr 67 framförts rörande nära förbindelser mellan de båda församlingarnas

sekretariat, och underströk i polemik häremot det svenska kravet

på en klar boskillnad mellan församlingarna.

Departementschefen

Åtskilliga av de ovan refererade rekommendationerna har ännu icke slutbehandlats

av ministerkommittén.

Den tankegång, som utvecklas i rekommendationen nr 58 och resolutionen

nr 45, synes skäligen verklighetsfrämmande. Ministerkommittén har fördenskull

endast i mycket begränsad utsträckning tillmötesgått församlingens

önskemål. °

Vad angår rekommendationerna n:ris 63 och 64 avseende handelsutbytet

mellan öst och väst, har under debatten i församlingen den förstnämnda

kritiserats från svensk sida (blåboken om Europarådet s. 32). Av fyra i voteringen

deltagande svenska delegater röstade tre mot rekommendationen.

För egen del ansluter jag mig till den framförda kritiken. Beträffande den

enhälligt antagna rekommendationen nr 64 är huvudsyftet angående vidgad

®st~västhandel värt allt stöd från svensk sida. Avfattningen av rekommendationen

lämnar dock rum för kritik.

I rekommendationen nr 67 har församlingen bl. a. förordat vissa konstitutionella

nyheter i vad avser den i OEEC inramade jordbruksorganisationen.

Särskilt märkes förslaget oan rätt för Europarådets församling att genom

utsedda ombud vara representerad vid jordbruksministerkommitténs

moten. Detta uppslag torde påkalla kritisk prövning från ministerkommitténs

sida.

Vad angår resolutionen nr 67 om gemensamt sekretariat mellan Europarådet

och den planerade västeuropeiska unionen, må hänvisas till det ovan

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 173

återgivna inlägg, som i ministerkommittén gjordes av svenska regeringens

representant. Frågan har av mig berörts även under den senaste utrikesdebatten

i riksdagen.

Den allmänpolitiska resolutionen nr 63 angående den situation, som uppstått

genom att Parisfördragen (här avses den europeiska försvarsgemenskapen)

frånfallits, har förlorat sin aktualitet. I resolutionen nr 66 har församlingen

i stället uttalat sig om de nya Parisfördragen och uttryckt sitt

gillande av dem. De svenska delegaterna i församlingen nedlade sina röster

vid voteringen. Svenska regeringen torde vid frågans behandling i ministerkommittén

böra avstå från deltagande däri.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition

med anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda

av Europarådets rådgivande församling år 1954 vid dess

sjätte ordinarie möte fattade beslut.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Dag Malm

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 173

Rekommendation 58

angående upprättande av regler för inbördes konsultationer mellan Europarådsländernas

delegationer vid internationella organisationer

Församlingen,

som anser, att konsultationer mellan Europarådsländernas delegationer till

Förenta Nationerna, dess fackorgan samt administrativa sammanslutningar,

skulle bidraga till att skapa en närmare samhörighet mellan Europarådets

medlemsstater och främja dessas ideal samt de principer, som utgör grunden

för rådets stadga;

som anser, att sådana konsultationer mellan Europarådsländernas delegationer

endast kan öka de bidrag, som av Europarådets medlemsstater lämnas

till ifrågavarande internationella organisationers arbete genom att motsägelser

eller dubbelarbete i fråga om verksamheten vid sådana organisationer

och rådet undvikes;

som anser, att sådana konsultationer skulle ge de rådsmedlemmar, som

icke tillhör någon viss internationell organisation, tillfälle att tillkännage

sin uppfattning för de övriga rådsmedlemmarna genom ett multilateralt och

institutionellt system, varigenom de icke skulle behöva göra framställningar

hos vart och ett av de berörda sekretariaten;

rekommenderar ministerkommittén

att genom en statutorisk resolution fastställa nedan definierade system

för konsultationer:

(a) På initiativ av ordföranden eller dennes representant i en delegation

från någon av Europarådets medlemsstater till en internationell organisation,

må delegationer från rådets medlemsstater vid lämpliga tillfällen sammanträda

för att rådgöra om en fråga, som upptagits på ifrågavarande organisations

dagordning och som ligger inom Europarådets kompetens. I detta

syfte skall regeringarna i Europarådets medlemsstater utrusta sina delegationer

med erforderliga fullmakter, vilka skall bli en del av dessa delegationers

stående instruktioner.

(b) Närhelst verksamheten vid en viss internationell organisation synes

vara av intresse för rådet, skall generalsekreteraren till ministerkommitténs

ordförande inkomma med lämpligt förslag till sammankallande av ett

sådant möte genom förmedling av ordförandens hemlandsdelegation.

(c) Observatörer eller ad hoc-delegater från de av Europarådets medlemsstater,

som icke är medlemmar i den internationella organisation, vars

verksamhet föranlett sammankallande av möten, såsom sagts i föregående

punkt, skall inbjudas till sådana möten av den delegation, som begärt sammankallande

av mötet eller av den medlem av Europarådet, vars utrikesminister

är fungerande ordförande i ministerkommittén.

(d) Mötet må antingen inskränka sig till ett enkelt åsiktsutbyte eller,

med delegationernas enhälliga medgivande, antaga gemensamma konklusioner.

Regeringarna skall behålla full frihet att handla som synes dem

lämpligt i fråga om de konklusioner, som framlagts för dem.

(e) Den delegation, som sammankallar mötet, skall vara ansvarig för dettas

organisation och skall, om sa befinnes lämpligt, med övriga delegationers

medgivande, uppiätta en kortfattad rapport om mötet att framläggas

för ministerkommittén. Begäran må riktas till Europarådets generalsekreterare

om biträde för särskilda ändamål.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173

15

Resolution 45

angående upprättande av regler för inbördes konsultationer mellan Europarådsländernas

delegationer vid internationella organisationer

Församlingen, . .

som anser det nödvändigt, att mellan de europeiska delegationerna till internationella

organisationer utan dröjsmål sådana kontakter eller konsultationer

upprättas, som kan gynna förverkligandet av Europarådets mål, och

att för detta ändamål ett provisoriskt system skapas för konsultationer mellan

de medlemmar av europeiska delegationer, som genast kan nås av församlingen;
som

vad beträffar rekommendation 58 angående upprättande av regler för

inbördes konsultationer mellan europeiska delegationer vid internationella

organisationer,

1. önskar fästa uppmärksamheten hos dem av dess representanter, som

deltar i dessa internationella organisationers arbete, antingen som respektive

regeringars delegater, biträdande delegater eller experter, på önskvärdheten

av att, med sina regeringars samtycke och inom gränserna för sina

fullmakter, hålla inofficiella rådplägningar, i avvaktan på att ovan anförda

rekommendation blir antagen och satt i kraft;

2. uttrycker en önskan, att en summarisk rapport, vederbörligen godkänd,

skall om så befinnes lämpligt, av den medlem, som tagit initiativet till mötet,

överlämnas till församlingens sekretariat, som kan föreslå, att den upptages

på församlingens dagordning.

Rekommendation 59

angående förenkling av tull- och gränsformaliteter för motorfordon

Församlingen, ...

som tagit under förnyat övervägande den motion om förenkling av gransformaliteterna

för resande, vilken framlagts av framlidne greve Jacini, dok.

98 (1951);

som önskar att i största möjliga utsträckning underlätta det internationella

turistutbytet mellan Europarådets medlemsstater;

som tagit kännedom om nordiska parlamentariska kommitténs för friare

samfärdsel betänkande angående förenkling av tull- och gränsformaliteter

för motorfordon samt om den verksamhet, som inom detta fält äger rum

under Förenta Nationernas ledning;

som anser att, såsom fallet är med de skandinaviska staterna, det skulle

vara möjligt att göra ytterligare framsteg mot upphävandet av onödiga formaliteter

mellan Europarådets medlemsstater och att sådana förbättringar

icke kan betraktas såsom ett dubbelarbete utan såsom ett steg i riktning

mot Förenta Nationernas mål; .

som tagit hänsyn till utskottets för juridiska och administrativa frågor

rapport ("dok. 204), vilken härjämte överlämnas till ministerkommittén, så

att denna rekommendation kan studeras i ljuset av denna rapport,

rekommenderar ministerkommittén att underkasta följande frågor en

snabb behandling och att utförliga uppgifter om de åtgärder, som kommittén

vidtagit för att efterkomma denna rekommendation jämte ett första utlåtande

därom, skall inflyta i ministerkommitténs nästa rapport eller tillläggsrapport

till rådgivande församlingen;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 173

DEL A

som tagit i betraktande att av Europarådets medlemsstater endast Belgien,

Frankrike, Grekland, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Sverige

hittills deponerat sina ratifikations- eller anslutningsinstrument till den

konvention rörande vägtrafik, vilken undertecknades i Geneve den 19 september

1949; r

som särskilt uppmärksammat, att artikel 24 i denna konvention berättigar

förare, som innehar nationella körkort att utan ytterligare prövning

köra på alla avtalsslutande staters territorier, men att denna bestämmelse

kan underkastas vissa villkor,

rekommenderar ministerkommittén:

1. att de medlemmar av Europarådet, vilka undertecknat men icke ratificerat

den konvention rörande vägtrafik, som undertecknades i Genéve den

19 september 1949, nämligen Danmark, Norge och Storbritannien, utan vidare

dröjsmål skall deponera sina ratifikationsinstrument och att övriga

medlemsstater, vilka för närvarande icke är bundna av konventionen, nämligen

Irland, Island, Turkiet och Tyska Förbundsrepubliken, snarast skall ansluta

sig till densamma;

2. att de medlemsstater, som ännu icke gjort så, ofördröj ligen och utan

reservation skall erkänna giltigheten av körkort, utfärdade av andra medlemsstater

till personer med huvudsaklig hemvist inom dessa staters territorium;
-

DEL B

som uppmärksammat, att den överenskommelse, som undertecknades i

Genéve den 16 juni 1949, innehållande bl. a. bestämmelser om provisorisk

tillämpning av förslaget till internationella tullkonventioner rörande turisttrafik

utarbetade av den ekonomiska europakommissionen, endast trätt i

kraft beträffande följande av Europarådets medlemsstater: Danmark,

Frankrike, Italien, Nederländerna, Norge, Storbritannien, Sverige och Tyska

Förbundsrepubliken;

som är av den uppfattningen, att denna rekommendation på intet sätt inverkar

på de huvudförslag, som framställes i sektion C nedan och vilka syftar

till en omedelbar modifikation av tullhandlingar i avvaktan på dessas

slutgiltiga avskaffande,

rekommenderar ministerkommittén, att de av Europarådets medlemmar,

vilka har undertecknat men icke ratificerat överenskommelsen av den 16

juni 1949 rörande provisorisk tillämpning av förslaget till internationella

konventioner rörande turisttrafik, nämligen Belgien och Luxemburg, skall

deponera sina ratifikationsinstrument och att övriga medlemsstater, vilka

ännu icke är bundna av överenskommelsen, skall ansluta sig snarast;

Del C

som har undersökt olika vägar för att uppnå ytterligare förenklingar och

särskilt studerat vissa tulldokument för närvarande i bruk i vissa medlemsstater,

såsom den fransk-italienska »diptyque» och den »laisser-passer»,

som utländska motorfordonsförare kan erhålla vid infärd till Frankrike,

Italien, Schweiz, Tyska Förbundsrepubliken och Österrike, vilka båda dokument

representerar lovvärda försök att underlätta gränsövergångar;

som uppmärksammat, att den nordiska interparlamentariska "kommittén

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 173

i sin rapport angående förenkling av gränsformaliteterna för motorfordon

rekommenderat fullständigt avskaffande av tulldokument vid tillfällig införsel

av privata motorfordon de nordiska staterna1 sinsemellan och att formaliteterna

vid gränserna mellan dessa länder skulle begränsas till stickprov

på motorfordons nationella registreringsbevis och/eller förarens nationella

körkort och att det första av dessa förslag redan kommit till tilllämpning

i Danmark;

som uppmärksammat, att samma procedur gäller för motortrafik mellan

Canada och Förenta Staterna;

som erinrar om att, vad beträffar de nordiska länderna, för närvarande

ingen finansiell säkerhet kräves vid tillfällig införsel av privata motorfordon

och att, utom i Danmark, där även detta krav frånfallits, besökande

motorfordonsförare från andra nordiska länder endast har att personligen

avlägga en skriftlig försäkran att ur landet återutföra sina fordon inom viss

tidsfrist eller att betala föreskrivna utförseltullar och avgifter,

rekommenderar ministerkommittén:

1. att Europarådets medlemsstater skall avstå från att fordra finansiell

garanti vid tillfällig införsel av privata motorfordon genom turister med

huvudsaklig hemvist i övriga medlemsstater;

2. att såsom slutligt mål för Europarådets medlemsstater, vilket bör uppnås

snarast möjligt, uppställa ett fullständigt avskaffande av tulldokument

vid tillfällig införsel av privata motorfordon genom turister från medlemsstaterna

samt en begränsning av gränsformaliteterna till stickprov på nationella

registreringsbevis för fordon och nationella körkort för förare, vilket

prov i den mån så är möjligt endast bör äga rum vid platsen för infärd till

en medlemsstat;

3. att de medlemsstater, vilka för närvarande icke ser sig i stånd att helt

avskaffa i föregående stycke omnämnda tulldokument, såsom en tillfällig

övergångsåtgärd i avvaktan på förverkligande av detta mål skall införa en

tillfällig europeisk införselhandling för besökande motorfordonsförare, med

huvudsaklig hemvist i en annan medlemsstat, liknande den tillfälliga nordiska

införselhandlingen, d. v. s. eu handling, som icke fordrar finansiell

säkerhet, utfärdas utan avgift genom tullmyndigheter och motororganisationer

samt vid tullstationerna och gäller för en eller flera resor och under

minst tre månader, med möjlighet till förlängning upp till ett år (se beskrivning

av den nordiska tillfälliga införselhandlingen i §§ 53—59 av utskottets

för juridiska och administrativa frågor rapport):

4. att, efter införandet av ett europeiskt tillfälligt införseldokument, all

kontroll, som genomföres vid återkomsten till det land, där eu motorförare

har sin huvudsakliga hemvist och som avser ett tillfälligt utfört motorfordon,

endast skall grunda sig på motorfordonets nationella registreringsbevis;
5.

att en konferens för diskussion av ovannämnda åtgärder sammankallas

snarast inom Europarådets ram och att, förutom Europarådets medlemmar

och en delegation från rådgivande församlingen, följande länder

skall inbjudas att deltaga, under förutsättning att de i förväg tillkännagivit,

att de är gynnsamt inställda till dessa rekommendationer: Finland, Jugoslavien,

Portugal, Schweiz, Spanien och Österrike;

1 I denna rekommendation avser ordet »nordiska» Danmark, Finland, Norge och Sverige.

‘2 llihang till riksdagens protokoll 11 samt. .Yr 173

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 173

DEL D

som tagit hänsyn till den internationella plan för trafikförsäkring mot

skada å tredje man, vilken utarbetats under ledning av den ekonomiska

europakommissionen och som stöder sig på principen om internationellt erkännande

av nationella försäkringsbevis;

som, i betraktande av att detta system numera tillämpas i alla Europarådets

medlemsstater utom Grekland, Island och Turkiet,

som, i betraktande av, dessutom, att införandet av obligatorisk försäkring

mot skador å tredje man i de av Europarådets medlemsstater, där en sådan

försäkring ännu icke erfordras skulle utgöra ytterligare ett viktigt steg

mot underlättande av turistresor med motorfordon mellan dessa länder.

rekommenderar ministerkommittén;

1. att Island, som är ett av de länder, där försäkring mot skador å tredje

man är obligatorisk, erkänner giltigheten av det internationella trafikförsäkringsbeviset

(grönt kort) och att regeringarna i Grekland och Turkiet

vidtager erforderliga åtgärder för att tillåta trafikförsäkringsbolagen att till

försäkringsinnehavare utfärda internationella trafikförsäkringsbevis för resor

utomlands;

2. att medlemsstater, i vilka försäkring mot skada å tredje man för närvarande

icke är obligatorisk, överväger möjligheterna att göra sådan försäkring

obligatorisk.

Rekommendation 61

angående OEEC:s särskilda rapport rörande Strasbourgplanen

Församlingen,

som den 25 september 1952 antagit rekommendation 26, känd under

namnet Strasbourgplanen;

som behandlat OEEC:s kommentar till denna plan;

som tagit kännedom om bifogade rapport från kommittén för ekonomiska

frågor;

som är av den uppfattningen, att ministerkommittén, vid överlämnandet

av rekommendation 26 till OEEC:s prövning, beslutat att förbehålla sig

varje avgörande i ärendet och att bibehålla ‘frågan på sin dagordning;

som anser, att Europarådets och särskilt ministerkommitténs initiativrätt

i ekonomiska frågor kommer till klart uttryck i det arbetsprogram, som

nyligen framlagts för församlingen;

som anser, att såsom Strasbourgplanen understryker, den ekonomiska utvecklingen

i territorier, som är beroende av och har konstitutionella band

med Europarådets medlemsstater, i första hand bör inriktas på att höja befolkningens

levnadsstandard genom en väl avvägd utveckling av dessa länders

tillgångar;

o som anser, att ett nära samarbete mellan å ena sidan medlemsstaterna och

a andra sidan regeringarna och folken i dessa transoceana territorier är

oundgängligt för att förbereda ett balanserat långtidsprograrn, inspirerat av

Strasbourgplanen,

rekommenderar ministerkommittén:

(a) att antaga principen, att den europeiska integrationspolitiken såsom

naturlig följd upptager samarbetet mellan moderländerna, de transoceana

territorier, som har konstitutionella band med dessa, och Europarådets övriga

medlemsstater, till fromma för dessas gemensamma välfärd;

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173

19

(b) att inbjuda makter med transoceana besittningar att, på grundval av

Strasbourgplanen, OEEC:s kommentarer till densamma samt bifogade rapport,

gemensamt undersöka inom vilka områden de skulle vara villiga att

acceptera andra europeiska länders deltagande.

(c) att en konferens sammankallas under Europarådets och OEEC:s gemensamma

ledning, mellan å ena sidan medlemsstaterna och å andra sidan

berörda transoceana territorier, för att behandla de problem, som en tilllämpning

av de i Strasbourgplanen ingående förslagen skulle framkalla.

Rekommendation 62

angående konvertibilitetsfrågans aktuella läge

Församlingen,

som beaktat den utveckling och de internationella överläggningar, som

nyligen ägt rum rörande konvertibiliteten.

1. framhåller starkt de principer, som nedlagts i dess resolution 29 av

maj 1953, och framförallt:

(a) att konvertibiliteten av valutor i intet fall får uppnås till priset av

handelsrestriktioner;

(b) att åtgärder i syfte att återinföra konvertibiliteten av någon europeisk

valuta skall antagas endast efter överläggningar med samtliga berörda parter;
(c)

att de första stegen för utvidgandet av handels- och betalningssystemet

skall företagas på ett sådant sätt, att de icke äventyrar europeisk integration;
2.

önskar lika starkt understryka vikten av att vid varje försök till kom

vertibilitet uppmärksamheten fästes vid sysselsättningsnivån och levnadsstandarden

i samtliga berörda länder;

3. erinrar om sina rekommendationer 29 av maj 1952 och 46 av juni 1953

angående integration av Europarådet och OEEC, framhåller som sin uppfattning,

att när konvertibiliteten har uppnåtts ögonblicket torde visa sig

lämpligt att företaga en dylik institutionell förändring samt framför en

önskan att bliva tillfrågad i ärendet i en nära framtid.

Rekommendation 63

angående Västeuropas ansträngningar i syfte att befordra normala

handelsförbindelser med öststaterna

Församlingen,

som är fast besluten att icke sky några ansträngningar i syfte att främja

den fredliga samlevnaden mellan världens samtliga länder;

som anser, att utvecklingen av öst-västhandeln kan bidraga härtill;

som med tillfredsställelse tagit del av det arbete, som nedlagts inom den

ekonomiska kommissionen för Europa för att främja handelsförbindelserna

mellan öst och väst;

som beaktat COCOM:s verksamhet;

som önskar utvidga samarbetet mellan medlemsstaterna i syfte att främja

handeln med öst;

särskilt i syfte att tillse, att väst icke försältes i ett ogynnsamt läge vid

handelsförhandlingar med östs monopolföretag;

som erinrar om de synpunkter, som framhållits i interimsrapporten (dok.

258) rörande denna fråga;

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 173

rekommenderar ministerkommittén:

1. att antaga följande principer:

(a) varuutbytet mellan öst och väst skall betraktas som en del av västs

allmänna politik gentemot östblocket;

(b) med hänsyn till den sovjetiska politikens karaktär måste hänsyn tagas

såväl till den politiska innebörden av sådan handel som till dess ekonomiska

fördelar;

(c) med förbehåll för ovannämnda synpunkter skall medlemsstaterna

främja och utveckla sådan handel;

(d) en sådan utveckling kan icke äga rum på ett för västmakterna tillfredsställande

sätt, därest de icke samordnar sin politik i detta avseende;

2. att utse experter med uppdrag att undersöka, hur en sådan samordning

lämpligen skall kunna ske, och i synnerhet med hänsyn till möjligheten

att skapa ett centralorgan för samordning av öst-västhandeln och till

vilket samtliga väststater, vare sig de är medlemmar i Europarådet eller icke,

skall kunna ansluta sig.

Rekommendation 64

angående Västeuropas ansträngningar i syfte att befordra normala handelsförbindelser

med öststaterna (tillägg)

1. Församlingen erkänner, att lättnader i restriktionerna beträffande östvästhandeln

kan medföra vissa begränsade lättnader för de underkuvade

länderna i Central- och Östeuropa, i den mån de kan minska dessa länders

befolknings nuvarande ekonomiska svårigheter, samt även till en viss

grad begränsa Sovjetunionens ansträngningar att leda dessa länders handel

från dess traditionella riktningar och fullborda integreringen av dess ekonomi

inom satellitblocket.

2. Den bekräftar, att ingen åtgärd eller godkännande av någon åtgärd av

Europarådet rörande utvecklingen av öst-västhandeln på något sätt förminskar,

strider emot eller berör rådets fortsatta anslutning till den uppfattning

som det nyligen givit uttryck åt i resolutionen 47, i vilken församlingen

ånyo bekräftar nödvändigheten av hela Europas enande och ser fram

emot den dag, då dessa länder åter skall bli en integrerande del av den

eux-opeiska gemenskapen.

3. Församlingen föreslår, att ministerkommittén skall hålla utvecklingen

av öst-västhandeln under ständig och noggrann uppsikt och framförallt vidtaga

varje åtgärd, som må synas nödvändig och möjlig för att förhindra

denna handel från att direkt underlätta en ytterligare förstärkning av den

kommunistiska politiken i avseende på kollektivisering eller motsvarande

åtgärder, som står i strid med det slutliga återvändandet av dessa underkuvade

länder till ett fritt och demokratiskt liv, eller från att höja levnadsstandarden

för Sovjetunionens befolkning på bekostnad av befolkningen

i satellitländerna.

Rekommendation 66

angående avslutande av en europeisk utlämningskonvention

Församlingen,

som uppmärksammat det förslag, som framlagts inför församlingen av

hr J. G. Foster, Q. C., rörande avslutande av en europeisk utlämningskon
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 173

vention i enlighet med samtliga medlemmars önskemål om cn gemensam

åtgärd på det juridiska området, ett förslag, som den 30 november 1951, dok.

82 (1951), överlämnades till utskottet för juridiska och administrativa frågor;
som

anser det önskvärt, med hänsyn till de nära förbindelser, som utvecklas

mellan Europarådets medlemmar, att avsluta en europeisk utlämningskonvention

för att säkerställa bestraffningen av dem, som begått brott

inom en medlems av Europarådet jurisdiktionsområde och som tager sin

tillflykt till en annan medlemsstats territorium, och för att så långt som

möjligt förenkla utlämningsförfarandet;

som underrättats om att en kommitté av regeringsexperter sammanträtt i

Strasbourg i oktober 1953 »i syfte att undersöka möjligheten av att fastställa

vissa principer rörande utlämning, som skulle vara antagbara för

samtliga medlemmar av Europarådet, varvid frågan huruvida dessa principer

skulle ingå i en multilateral konvention eller om de endast skulle

tjäna som grundval för en bilateral överenskommelse om utlämning skulle

tillsvidare få anstå»;

som i princip godkänt de artiklar, som bör ingå i en europeisk utlämningskonvention,

vars text återfinnes i utskottets för juridiska och administrativa

frågor rapport, som härmed överlämnas till ministerkommittén

(dok. 234),

rekommenderar ministerkommittén:

1. att expertkommittén för utlänmingsfrågor erhåller i uppdrag att fortsätta

sitt arbete i syfte att avsluta en europeisk utlämningskonvention och

att i denna införa de artiklar,1 som närslutes denna rekommendation, vilka

utarbetats av utskottet för juridiska och administrativa frågor och godkänts

av församlingen;

2. att med hänsyn till den resolution rörande undertecknande av partiella

överenskommelser, som antogs av ministerkommittén vid dess nionde möte

i augusti 1951, detta arbete skall fortsättas, även om det därefter skulle

visa sig, att vissa medlemsstater icke är villiga ansluta sig till en sådan konvention;
3.

att, därest expertkommittén skulle anse det erforderligt att vidtaga betydelsefulla

ändringar av saklig natur i dessa artiklar, sådana föreslagna

ändringar skall diskuteras vid gemensamma möten mellan vederbörande

underkommitté av församlingens juridiska och administrativa utskott å eni

sidan och regeringarnas expertkommitté eller dess underkommitté a den

andra i syfte att uppnå en lösning, som är godtagbar för båda parterna;

4. att texten till den föreslagna europeiska konventionen skall överlämnas

till församlingen för yttrande, innan den slutgiltigt godkännes av ministerkommittén.

Rekommendation 67

angående den europeiska jordbrukskonferensens resolution rörande upprättandet

av jordbruksmarknader

Församlingen bar beaktat den slutliga resolution, som avgavs av den europeiska

jordbrukskonferensen om upprättande av jordbruksmarknader, vilken

avhölls i Paris från den 6 till den 10 juli 1954.

Församlingen bekräftar, alt den nuvarande utvecklingen pa världsmark
-

Iliir ej bifogade.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kiingl. Majrts proposition nr 173

nåden gör det angeläget att upprätta en europeisk organisation, som kan

vara i stånd att genom gemensamma åtgärder lösa de produktions-, konsumtions-

och försäljningsproblem, som för närvarande möter vår kontinents

nationella jordbruksekonomi.

Den välkomnar det uttalande, som gjorts i nämnda konferens’ resolution,

att »länder, som inom de gränser, som fastställts av konferensen, önskar

sluta individuella överenskommelser rörande jordbruksprodukter och livsmedel

fritt bör kunna bestämma sina samarbetsmetoder», och anser, att den

gradvisa utvidgningen av sådana överenskommelser efter en tid skall leda

till det önskade målet.

Församlingen uppmärksammar även — och med stark tillfredsställelse —

att resolutionen icke begränsar sig till en from önskan, utan att beslut fattats

att utföra ett sammanhängande verksamhetsprogram och vidtaga åtgärder,

som baserats därpå samt att en ny organisation för närvarande håller

på att upprättas i form av en ministerkommitté för jordbruk och livsmedel

med en ställföreträdarekommitté, som till sitt förfogande skall erhålla

ett effektivt sekretariat med erforderlig sakkunskap;

anser det därför viktigt, att den nya organisationen för att framgångsrikt

kunna utföra de uppgifter, som förelagts den, skall åtnjuta de största förmåner

och besitta fulla befogenheter inom sitt kompetensområde;

framhåller behovet av att Europarådet upprätthåller nära förbindelser

med den föreslagna kommittén och sekretariatet och bekräftar det uttalande,

som avgivits av rådgivande församlingens representant vid konferensen,

vilket uttalande konferensen beaktade; och

rekommenderar ministerkommittén:

1. att snarast möjligt tillämpa europakonferensens resolution;

2. att tillämpa resolutionens förslag på ett så liberalt sätt som möjligt

och framför allt bemyndiga ministerkommittén för jordbruksfrågor att

inom ramen för OEEC och dess egen kompetens vidtaga alla åtgärder, som

nödvändiggöres av läget inom medlemsstaterna;

3. att giva ministerkommittén för jordbruksfrågor, ställföreträdarekommittén

och dess sekretariat en ställning, som motsvarar jordbrukets betydelse

inom Europas ekonomi;

4. att vidtaga alla erforderliga åtgärder för att en delegation, bestående

av representanter, utsedda av den rådgivande församlingen, i egenskap av

rådgivare skall kunna närvara vid möten med ministerkommittén för jordbruksfrågor

eller dess ställföreträdare.

Rekommendation 68

angående förbud mot förorening av havet genom spillolja

Församlingen,

som riktar uppmärksamheten på de problem, som uppkommit under efterkrigsåren

genom:

(a) transport av råolja till Europa med därav följande uttömning av spillolja

från tankfartyg;

(b) den ökade användningen av oljebränsle på handelsfartyg;

som med oro uppmärksammat, att uttömning av spillolja i havet medför

förstörelse av djurlivet och fiskplatserna och nedsmutsar kusterna och

stränderna hos de medlemsstater av Europarådet, som är belägna vid havet;

som tagit del av det arbete, som utförts av den internationella konferens

rörande havsvattnets förorenande genom olja, som ägde rum i London från

den 26 april till den 12 maj 1954; och

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 173

som godkänt syftet med de åtta resolutioner, som antogs av denna konferens,

och den slutakt, som utfärdades vid avslutningen av dess förhandlingar;
som

antager de av konferensen avgivna slutsatserna såsom de angivits

i resolution nr 1:

»Den enda fullt effektiva metoden att förhindra oljeförorcning, som man

känner till, är att fullständigt undvika uttömning av beständiga oljor i havet,

och det finns, såsom ovan angivits, medel som möjliggör att till stor

del uppnå detta mål.

Ehuru konferensen har kommit till den slutsatsen, att det för närvarande

icke är möjligt att bestämma någon tidpunkt, från vilken uttömning

av beständiga oljor i havet skall helt och hållet upphöra, anser den dock,

att fullständigt undvikande av uttömning av sådana oljor — med vissa nödvändiga

undantag —• bör iakttagas från tidigast möjliga tidpunkt. Konferensen

riktar en kraftig uppmaning till alla regeringar och andra berörda

organ att göra allt vad de kan för att skapa nödiga förutsättningar för

genomförandet av ett sådant förbud genom att tillse att erforderliga mottagningsanordningar

åvägabringas i de större hamnarna liksom att fartygen

förses med behövliga inrättningar. Konferensen är av den uppfattningen,

att en ny konferens bör hållas inom tre år med uppgift att på nytt

granska frågan i ljuset av vunna erfarenheter rörande verkningarna av de

av denna konferens anbefallda åtgärderna»,

1. föreslår, att ministerkommittén skall uppmana de regeringar, som

ännu icke undertecknat den i London den 12 maj 1954 ingångna internationella

konventionen rörande förbud mot förorening av havsvatten eller

endast gjort det under förbehåll för ratifikation eller godkännande, att vidtaga

sådant godkännande och i avvaktan på konventionens ikraftträdande

omedelbart vidtaga vissa åtgärder, som uppräknats i resolution nr 6, som

godkänts av konferensen och bifogats dess slutakt;

2. riktar representanternas uppmärksamhet på önskvärdheten av att de

underrättar sina respektive parlament om den mycket stora vikt, som vissa

av Europarådets medlemmar fäster vid denna fråga.

Rekommendation 69

angående hjälp åt medlemsstater vid inträffade naturkatastrofer

Församlingen,

som tagit del av aytikel 63 i ministerkommitténs särskilda budskap

(dok. 238);

som med stor oro finner, att de nyligen timade naturkatastroferna i Algeriet

gör det ännu mera nödvändigt, att Europarådet upprättar ett organ för

att samordna åtgärder, varför de europeiska staterna har gemensamt ansvar;

som även hänvisar till den resolution, som församlingen redan tidigare

antagit till förmån för jordbävningsoffren på de joniska öarna,

är överraskad att finna att detta meddelande synes ha lämnat ön Itaka,

som adopterats av rådet, utan avseende;

rekommenderar ministerkommittén:

1. att vidtaga alla ansträngningar för att vad beträffar Itaka fortsätta och

i vad avser Algeriet vidtaga erforderliga åtgärder för att lämna nödvändig

hjälp och bistånd;

'' 2. att vidtaga åtgärder för att möjliggöra, att hjälpåtgä,rder till varje

medlemsland i Europarådet, som utsättes för naturkatastrofer, i fortsätt
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 173

ningen skall organiseras metodiskt och vara avsedda att lämnas automatiskt;
3.

att säkerställa, att nödvändiga åtgärder utföres så fort som möjligt;

4. att utan dröjsmål erbjuda någon bestämd form för materiell hjälp till

on Itaka, vars adoption rådgivande församlingen enhälligt beslutat;

5. att meddela församlingen varje åtgärd, som har vidtagits eller må komma

att vidtagas i detta ärende.

Resolution 61

angående förbindelserna mellan rådgivande församlingen och medlemsstaternas

parlament

Församlingen,

som önskar påskynda den gradvisa utvecklingen av närmare förbindelser

mellan medlemmar av Europarådet framförallt genom att stärka banden

mellan församlingen och mediemsstaternas parlament;

som är övertygad om att kontakten med parlamenten på alla stadier i dess

arbete och i dess beslut kan göra dess åtgärder verksamma.

.. !• uppmanar representanterna i församlingen att vidtaga erforderliga åtgärder

tor att forsakra sig om en diskussion inom deras nationella parlament

av texter, som antagits av rådgivande församlingen;

2 uppmanar församlingens ordförande att regelbundet till de nationella

parlamenten överlämna texter, som antagits av församlingen (den tryckta

samlingen), samt att i en missivskrivelse kommentera betydelsen av de beslut,

som fattats och samtidigt begära parlamentens stöd på vissa punkter;

3. instruerar forsamlingens sekreterare att redogöra för de tekniska och

ekonomiska förutsättningarna för att verkställa översättningar till språken

i de länder, dit texterna sändas, varigenom medlemmarna av de nationella

parlamenten skulle göras bekanta med församlingens arbete
4.

uppmanar representanterna att samarbeta med församlingens sekre
terare

i syfte att overvaga och genomföra lämpliga metoder för att förmå

de nationella parlamenten att stödja församlingens rekommendationer, varvid

generalsekre ariatet instruerats att för detta ändamål lämna erforderlig

teknisk hjalp till representanterna. 8

Resolution 63

angående den situation, som uppstått genom att Parisfördragen frånfallits

och avsedd att angiva möjliga lösningar i dess ställe

DEL A

Församlingen,

som är besluten att fullgöra den rådgivande uppgift, som den erhållit, i

synnerhet i den nuvarande krisen för europeisk sammanhållning, som uppstått

genom att Parisfordragen frånfallits;

som konstaterar, att den omfattande debatt, som ägt rum i församlingen,

och de viktiga meddelanden, som lämnats av Belgiens och Frankrikes

T rlteTnif rar’ hai~ gÅ0rt det inöJli8t för församlingen att omedelbart före

Londonkonferensen fullgöra denna uppgift;

som uttalar sitt godkännande av de allmänna målen för europeisk politik

som de sex signatärmakterna till Parisfördragen ånyo bekräftat vid Brysselkonterensen

nämligen: J

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 173

■— att stärka det europeiska samarbetet i syfte att skydda Västeuropa mot

de krafter som hotar det;

— att undvika varje neutralisering av Tyskland;

— att bidraga till Tysklands enande och dess deltagande i det gemensamma

försvaret;

— att finna en form för västerns ekonomiska och politiska integration;

anser, att den europeiska försvarspolitiken bör vara grundad på följande

fyra principer:

(i) nödvändigheten av ett snabbt stärkande av Europas försvar;

(ii) förstärkning av atlantalliansen, som utgör grundvalen för den fria

världens säkerhet, och utveckling av NATO;

(iii) Förbundsrepubliken Tysklands deltagande på basis av fullständigt

likå rättigheter;

(iv) nödvändigheten av att utan avbrott fullfölja ansträngningarna att

åstadkomma Europas ekonomiska och politiska enande.

DEL B

1. Församlingen välkomnar sammankallandet av Londonkonferensen.

Den anser, att konferensen har som främsta mål att finna en ny formel,

vilken skall möjliggöra för de stater, som är närvarande vid konferensen att

deltaga i en europeisk organisation, som kan baseras på en ändring och utvidgning

av Brysselpakten, innebärande en fullständig likställighet i vad

avser de deltagande staternas skyldigheter och rättigheter och utgörande en

integrerande del av NATO.

Församlingen uttrycker en önskan, att denna organisation, vars grund

lägges vid konferensen, skall vidtaga åtgärder för deltagande av andra europeiska

stater, som icke är närvarande vid konferensen.

Församlingen anser, att varje nytt försvarssystem skall innebära:

— på det militära planet:

(i) en förstärkning av NATO genom avslutande av långfristiga överenskommelser

angående storleken av och kontrollen över de stridskrafter som

stationerats på Europas kontinent;

(ii) en utveckling av den administrativa och tekniska integrationen av

europeiska stridskrafter, som är stationerade på Europas kontinent, i synnerhet

vad beträffar underhållstjänsten;

(iii) åtgärder för upprättande av kontroll över tillverkningen av vapen i

Europa framförallt i strategiskt utsatta områden;

— på det politiska planet:

en form av europeiskt politiskt överinseende och demokratisk kontroll,

som är antagbar för samtliga europeiska stater, som förhandlar vid konferensen,

däri inbegripet Storbritannien.

2. Församlingen anser, att de förhandlingar, som skall äga rum i London,

icke skall utesluta återupptagande av de förhandlingar, som avbröts i Bryssel

den 22 augusti i syfte att nå en överenskommelse om en ny form för

integration av europeiska stridskrafter, antagbar för parlamenten i samtliga

signatärstater till Parisöverenskommelsen. Denna militära integration, vilken

icke skulle äventyra uppfyllandet, antingen samtidigt eller senare, av de

önskemål, som kommit till uttryck i Luxemburgresolutionen av den 10 september

1952, skall under alla förhållanden föreskriva en demokratisk kontroll,

som skall utövas av en parlamentarisk församling, vilken så snart

som möjligt skall väljas genom allmänna val. Detta nya system skulle möjliggöra

närmare förbindelser med Storbritannien och troligen anslutning av

andra europeiska stater.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 173

3. Församlingen förbehåller sig rätten att under sitt nästa möte avgiva

ett nytt betänkande angående dessa problem som helhet och rörande de lösningar,

som kan föreslås den.

Resolution 66

med utlåtande om Parisavtalen

DEL A

Församlingen,

som granskat London- och Parisöverenskommelserna;

som med tillfredsställelse konstaterat, att regeringarna snabbt nått överenskommelse

om en lösning av det europeiska försvarsproblemet;

som välkomnar Storbritanniens aldrig tidigare givna åtagande, att brittiska

stridskrafter under detta århundrade, så länge som västeuropeiska

unionen önskar det, skall förbliva på Europas kontinent;

som anser, att avslutandet av dessa överenskommelser har förstärkt

atlantalliansen;

konstaterar, att Parisöverenskommelserna i stor utsträckning motsvarar

de fyra principer, som fastställts i del A i resolution 63, och de önskemål,

som framförts i del B av samma resolution;

. understryker nödvändigheten av att dessa överenskommelser snart ratificeras;
uttrycker

uppfattningen, att Parisöverenskommelserna ger västmakterna

den sammanhållning, som är nödvändig för att genom förhandlingar med

Sovjetunionen söka uppnå en fredlig lösning av de europeiska säkerhetsproblemen,

och i första hand Tysklands återförening och ett statsfördrag

med Österrike;

uttrycker förhoppningen, att ett åsiktsutbyte omedelbart skall äga rum

pa diplomatisk väg, så att förhandlingarna kan påbörjas så snart som möjligt

efter ratifikation av överenskommelserna, vilkas tillämpning icke bör

fördröjas.

DEL B

Församlingen,

som i resolution 67 uttryckt sin åsikt om organisationen av västeuropeiska

unionens församling och om förbindelserna mellan västeuropeiska unionen

och Europarådet,

uttrycker förhoppningen

(a) att västeuropeiska unionens råd skall bli satt i stånd att vidtaga er
forderliga

åtgärder för att främja Europas enhet och uppmuntra dess gradvisa

integration; °

(b) att mötet med den arbetsgrupp, som förutses i den av niomaktskonferensen

den 21 oktober 1954 antagna resolutionen rörande produktionen

°fr standardiseringen av vapen, skall resultera i en överenskommelse, som

star i överensstämmelse med de principer, som framlagts i denna resolution

framfor allt i vad avser en rationell organisation av produktionen och standardiseringen

av vapen;

. att den västeuropeiska unionens råd skall undersöka, huruvida rustnmgskontrollorganets

europeiska kontrollpersonal kan tillerkännas en av

regeringarna oberoende internationell status.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173

27

Resolution 67

angående förbindelserna mellan Europarådet och den västeuropeiska unionen

samt unionsförsamlingens organisation

Församlingen, . , .... _ .

som hänvisar till protokoll nr 1 rörande ändring av och tillagg till Brysselpakten,

vilket undertecknats i Paris den 23 oktober 1954;

som tar i betraktande, att bortsett från de särskilda uppgifterna i samband

med rustningskontrollen västeuropiska unionens syfte är — såsom

fastställts i inledningen och i artikel VIII i den ändrade Brysselpakten • att

»främja Europas enhet och uppmuntra dess gradvisa integration», ett syfte,

som är i överensstämmelse med Europarådets såsom det fastställts i artikel

1 i stadgan;

som hänvisar till artikel IX i den ändrade Brysselpakten, som lyder:

»Västeuropeiska unionens råd skall till en församling bestående av Brysselpaktsmakternas

representanter i Europarådets rådgivande församling avlämna

en årlig redogörelse för sin verksamhet och i synnerhet för rustningskontrollen»;

. .....

som anser, att det är av intresse för europeisk enhet att i största möjliga

utsträckning förena västeuropeiska unionens och Europarådets verksamhet,

och att upprätta förbindelser mellan västeuropeiska unionen och kol- och

stålunionen; v. .

som erinrar om de principer, på vilka dess utlåtande nr 3 (1952) baserats,

rörande det bästa sättet att genomföra de förslag, som Storbritannien framförde

i maj 1952; , „„ . . , in..

avgiver, under förutsättning att Parisfördragen av den 23 oktober 1904

ratificeras, följande utlåtande rörande organisationen av västeuropeiska

unionens församling och de förbindelser, som skall upprättas mellan västeuropeiska

unionen och Europarådet:

A. Organisationen av västeuropeiska unionens församling

I

De bestämmelser, som anger rådgivande församlingens befogenheter, organisation

och arbetsmetoder skall mutatis mutandis gälla för västeuropeiska

unionens församling utan föregripande av följande bestämmelser,

som härrör från den senare församlingens särskilda skyldigheter.

II

1. Västeuropeiska unionen skall sammanträda till ordinarie möten en

gång om året. Dess sammanträden skall såvitt möjligt äga rum omedelbart

före eller efter rådgivande församlingens sammanträden. Den kan sammanträda

till extra möten så ofta som det är nödvändigt.

2. Presidenten och vicepresidenterna i västeuropeiska unionens församling

skall väljas bland de medlemmar av rådgivande församlingens presidium,

som är representanter i västeuropeiska unionens församling.

3. De representanter i västeuropeiska unionens församling, som utsetts att

ingå i rådgivande församlingens utskott, skall även vara medlemmar a%

förstnämnda församlings motsvarande utskott, som upprättats för att behandla

frågor, som faller inom båda församlingarnas behörighet.

4. Den årliga rapporten angående den av västeuropeiska unionens råd

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 173

bedrivna verksamheten skall överlämnas till unionens församling av ordföranden

eller någon annan medlem av rådet.

5. Rapporterna från västeuropeiska unionens råd och från den europeiske

kommissarien för Saar skall tillställas samtliga representanter i unionens

församling minst tre veckor före öppnandet av det ordinarie församlingsmöte,

vid vilket rapporterna skall framläggas.

6. För att möjliggöra för västeuropeiska unionens församling att besvara

dessa rapporter med full kännedom om förhållandena kan församlingens

utskott hemställa, att rådet bemyndigar västeuropeiska unionens höga

tjänstemän och talesmän för varje underordnat organ (däri inbegripna expertkommittéer),

som upprättats av rådet i enlighet med den nya artikeln

\III (2) i den ändrade Brysselpakten, att framträda inför dem i enlighet

med de bestämmelser, som skall fastställas genom överenskommelse mellan

rådet och församlingen.

7. Förslag till årlig budget och administrativa utgifter för västeuropeiska

unionens församling skall av församlingens president överlämnas till rådet

för godkännande. Presidenten i unionens församling skall på församlingens

vägnar vara ansvarig för utbetalningar inom gränsen för de belopp som angivits

i ovannämnda budget, så snart denna godkänts.

8. Rådet skall överlämna västeuropeiska unionens årliga budget till

unionens församling för yttrande, innan den slutligen antages.

9. (a) Västeuropiske unionens församling skall utnämna sin sekreterare.

(b) Västeuropiska unionens församling och den rådgivande församlingen

skall betjänas av ett enda sekretariat. Därför bör rådgivande församlingens

sekreterare assisteras av unionsförsamlingens sekreterare, som skall ha rangav

biträdande sekreterare åt rådgivande församlingen.

B. Förbindelser, som skall upprättas mellan västeuropeiska unionen och

Europarådet

Överenskommelsen mellan Brysselpaktsorganisationens generalsekreterare

och Europarådets generalsekreterare skall fortsätta att regiera de ömsesidiga

förbindelserna mellan de två organisationerna, varvid är att märka, att de

bestämmelser i nämnda överenskommelse, som avser Brysselpaktsorganisationens

sociala och kulturella verksamhet, skall med samma rätt tillämpas

på alla västeuropeiska unionens framtida verksamhetsgrenar, som även faller

inom Europarådets behörighet.

C. Förbindelser, som skall upprättas mellan västeuropeiska unionen och

den europeiska kol- och stålunionen

Västeuropeiska unionens församling skall årligen lämna kol- och stålunionens

gemensamma församling en rapport över sin verksamhet.

All annan form av förbindelse mellan västeuropeiska unionen och koloch

stålunionen skall fastställas i en överenskommelse, som skall ingås

mellan de två organisationerna.

Resolution 68

angående Saars framtida status

Församlingen

tager med gillande kännedom om de den 23 oktober 1954 avslutade överenskommelserna,

vilka reglerar de huvudfrågor, som under många år skilt

frankrike och Tyskland, däribland Saarfrågan;

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 173

påpekar, att allmänna utskottet under loppet av de senaste två åren lämnat

ett betydande bidrag till förhandlingarnas lyckliga utgång, och uttrycker

sin tillfredsställelse med denna sida av Europarådets verksamhet;

uttrycker övertygelsen, att den nu föreslagna lösningen kommer att bidraga

till att främja den kommande utvecklingen mot europeisk enhet och

att borga för fri bestämmanderätt vid avslutandet av ett fredsfördrag;

konstaterar med tillfredsställelse, att de båda fördragsslutande regeringarna

förbliver i kontakt för att åvägabringa en snar tillämpning av denna

överenskommelse; ,

uttrycker förhoppningen, att Saars nya statut skall trada i kraft snarast

möjligt.

Rekommendation 71

angående omorganisation av Europarådets generalsekretariat

Församlingen, . . . , ....

som uppmärksammat, att generalsekreteraren, till ministerkommittén

överlämnat en plan för omorganisation av sekretariatet,

som konstaterar, att dessa förslag har avseende på tillämpningen av artikel

9 i resolutionen angående upprättande av västeuropeiska unionens for
S£lförestår,

att ministerkommittén uppskjuter omorganisationen av Europarådets

sekretariat intill den tidpunkt, då ett beslut fattats om förslaget rörande

upprättande av ett enda sekretariat för västeuropeiska unionen och

rådgivande församlingen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. UU 1955:4 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa av Europarådets rådgivande församling år 195b vid dess sjätte ordinarie möte fa s. 1 i texten