Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 kap. H § vattenlagen

1955-03-25 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:176, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 kap. H § vattenlagen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition, nr 176

1

Nr 176

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 4 kap. H § vattenlagen; given Stockholms

slott den 25 mars 1955.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 4 kap. 14 § vattenlagen.

GUSTAF ADOLF

Herman Zetterberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag om ändring av maximi- och minimigränserna

för regleringsavgift enligt 4 kap. vattenlagen. För närvarande är

högsta beloppet tre kronor och minsta beloppet tio öre per turbinhästkraft.

Enligt förslaget skall gränserna bestämmas till sex kronor resp. tjugu öre. 1

1 Dihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 176

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 176

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 4 kap. 14 § vattenlagen

Härigenom förordnas, att 4 kap. 14 § vattenlagen den 28 juni 1918 (nr

523)1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

4 KAP.

14

Varder genom vattenreglering, som

verkställes jämlikt denna lag, den uttagbara

vattenkraften i det eller de

strömfall, för vilkas räkning regleringen

utföres, ökad med i medeltal

femhundra turbinhästkrafter, vare

ägare av sådant strömfall pliktig att

för nedan angivna ändamål erlägga en

årlig avgift av minst tio öre och högst

tre kronor för varje turbinhästkraft,

varmed genom regleringen den uttagbara

vattenkraften i strömfallet i medeltal

blivit ökad. Medför vattenreglering

sådan ändring av vattenföringen

under året att förut uttagbar vattenkraft

kan utnyttjas på fördelaktigare

sätt, skall, med avseende å skyldighet

att erlägga dylik avgift, så stor del av

vattenkraften, som svarar mot förhöjningen

av dennas värde, anses såsom

ökning av den uttagbara vattenkraften.

Medför vattenregleringen----

Beloppet av------särskil 1

§•

Varder genom vattenreglering, som

verkställes jämlikt denna lag, den uttagbara

vattenkraften i det eller de

strömfall, för vilkas räkning regleringen

utföres, ökad med i medeltal

femhundra turbinhästkrafter, vare

ägare av sådant strömfall pliktig att

för nedan angivna ändamål erlägga

en årlig avgift av minst tjugu öre och

högst sex kronor för varje turbinhästkraft,

varmed genom regleringen

den uttagbara vattenkraften i strömfallet

i medeltal blivit ökad. Medför

vattenreglering sådan ändring av vattenföringen

under året att förut uttagbar

vattenkraft kan utnyttjas på

fördelaktigare sätt, skall, med avseende

å skyldighet att erlägga dylik avgift,

så stor del av vattenkraften, som

svarar mot förhöjningen av dennas

värde, anses såsom ökning av den uttagbara

vattenkraften.

---nu nämnts.

: strömfall.

1 Senaste lydelse, se SFS 1944: 199.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 176

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Avgift skall------för företaget.

Vattendomstolens avgörande------Konungen bestämmer.

Huru avgifter------förordnar Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1955.

Har avgift fastställts genom dom,

som meddelats före nya lagens ikraftträdande,

skall nya lagen ej äga tilllämpning

med avseende å den tidrymd

av tjugu år, för vilken avgörandet

beträffande avgiften skall gälla.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 176

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 11 mars 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam,

Lindström, Lange.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler efter gemensam

beredning med cheferna för kommunikations- och jordbruksdepartementen

fråga angående ändring i grunderna för regleringsavgift enligt 4

kap. vattenlagen och anför därvid följande.

Gällande bestämmelser m. m. Enligt 4 kap. 14 och 15 §§ vattenlagen

skall strömfallsägare, som deltager i större vattenregleringsföretag, erlägga

en särskild årlig avgift att användas för vissa närmare angivna ändamål.

Avgiften utgår med minst tio öre och högst tre kronor för varje turbinhästkraft,

varmed genom regleringen den uttagbara vattenkraften i strömfallen

i medeltal blivit ökad. Inom den nämnda ramen skall avgiftens storlek

bestämmas av vattendomstolen enligt grunder, som närmare angives i

lagtexten. Vattendomstolens avgörande gäller för en tidrymd av tjugu år

i sänder.

Reglerna om vattenregleringsavgifter har varit i huvudsak oförändrade

sedan vattenlagens tillkomst år 1918. Vissa jämkningar i bestämmelserna

vidtogs emellertid år 1944 (se prop. 1944: 169).

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 10 december 1953, nr 428, har riksdagen

under åberopande av tredje lagutskottets utlåtande nr 33 anhållit, att Kungl.

Maj :t måtte låta verkställa utredning rörande grunderna för utgörande av

regleringsavgifter enligt vattenlagen jämte därmed sammanhängande spörsmål

samt att Kungl. Maj :t ville för riksdagen framlägga de förslag, vilka

utredningen kunde föranleda. Tredje lagutskottet har i sitt berörda utlåtande

uttalat sig för utredning om ett flertal spörsmål angående regleringsavgifterna.

Enligt utskottets mening vore utredningen särskilt trängande

i vad den avsåge höjning av avgiftslatitudens övre gräns. Om den icke helt

kunde slutföras inom en nära framtid, borde därför förslag i sistnämnda

fråga avgivas, innan utredningen av de övriga frågorna blivit färdig.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 17G

5

Promemoria med förslag till lagändring. Med anledning av den omförmälda

riksdagsskrivelsen har inom justitiedepartementet upprättats en promemoria,

dagtecknad den 19 februari 1955, med förslag till ändring i grunderna

för regleringsavgift enligt 4 kap. vattenlagen. I promemorian uttalas

att frågan om höjning, med hänsyn till penningvärdeförsämringen, av

den övre gränsen för avgiftslatituden torde böra upptagas till särskild prövning

i avvaktan på den av riksdagen avsedda tämligen genomgripande revisionen

av grunderna för regleringsavgifterna.

Till en början lämnas i promemorian en redogörelse för de justeringar

som andra avgifter enligt vattenlagen på senare tid undergått i detta avseende.

Det erinras sålunda om att maximum för regleringsavgift enligt

1939 års lag om tillfällig vattenreglering vid 1952 års riksdag höjts från

15 000 till 30 000 kronor (prop. nr 53, tredje lagutsk. uti. nr 13). Enligt

förslag i en till 1954 års riksdag avgiven proposition har maximibeloppet

för fiskeavgiften för kraftanläggningar jämlikt 2 kap. 10 § vattenlagen fördubblats,

och samtidigt har fiskeavgiften för vattenregleringar väsentligt

höjts (prop. nr 23, tredje lagutsk. uti. nr 2). Vidare har vid samma riksdag

grundbeloppet för domstolsavgift enligt 11 kap. 95 § vattenlagen höjts till

det dubbla (prop. 198, tredje lagutsk. uti. nr 24).

Beträffande grunderna för en höjning av regleringsavgifterna anföres i

promemorian följande.

Då det gäller att på motsvarande sätt uppräkna regleringsavgifterna enligt

4 kap. vattenlagen, uppkommer frågan huruvida även här en fördubbling av

latitudens övre belopp bör ske eller om man bör stanna för en mindre höjning.

Eftersom frågan om grunderna för regleringsavgifterna ingående övervägdes

år 1944, synes det riktigast att avpassa höjningen med hänsyn tlil

penningvärdets förändring från nämnda tidpunkt. Med denna utgångspunkt

skulle en fördubbling av avgiftsmaximum ligga i överkant. Visserligen har,

som nyss nämndes, maximum för regleringsavgift enligt 1939 års lag höjts

till det dubbla, ehuru latituden för sådan avgift fastställdes år 1943. Det

synes emellertid framgå av tredje lagutskottets motivering för höjningen —

Kungl. Maj:t hade i detta fall föreslagit ett lägre belopp — att hänsyn icke

enbart tagits till penningvärdeförsämringen (se tredje lagutskottets utlåtande

1952: 13 s. 12). Såsom nyss anfördes bör man emellertid nu begränsa

sig till den höjning som kan föranledas av penningvärdeförändringen och

låta frågan om en ytterligare ökning anstå i avbidan på en närmare utredning

angående grunderna för hela regleringsavgiftsinstitutet. Tydligt är

att en ökning av maximum för avgiften från nuvarande tre kronor per

turbinhästkraft till fyra kronor icke fullt täcker penningvärdeförsämringen

från år 1944, medan som förut nämndes eu fördubbling ligger i överkant.

Maximum för regleringsavgift torde därför nu böra bestämmas till fem

kronor per turbinhästkraft.

I promemorian beröres även frågan om eventuell höjning av minimigränsen

för avgiften. Härom anföres:

Efter den sålunda föreslagna höjningen av den övre gränsen blir latituden

mycket vidsträckt. Då emellertid minimum för regleringsavgift enligt 1939

års lag bibehölls oförändrat vid 1952 års riksdagsbeslut rörande denna avgift,

synes även minimum för regleringsavgift enligt vattenlagen böra hi
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 176

behållas vid sin nuvarande nivå. Det är givet, att det lägre registret bör utnyttjas

endast när speciella förhållanden föranleder till att avgiften bör beräknas

till ett mycket lågt belopp.

På grund av vad sålunda anförts har i promemorian föreslagits, att i

4 kap. 14 § vattenlagen skall vidtagas den ändringen att maximum i avgiftslatituden

höjes från tre till fem kronor per turbinhästkraft. Enligt förslaget

skall lagändringen träda i kraft den 1 juli 1955. En särskild övergångsregel

har i förslaget meddelats beträffande avgifter som fastställts före ikraftträdandet.

För sådana avgifter avses den nya lagen bli tillämplig blott i

den mån omprövning av avgiftsbeloppet påkallas vid den löpande tjuguårsperiodens

utgång.

Yttranden, över promemorian med därvid fogat lagförslag har efter remiss

yttranden avgivits av vattenöverdomstolen, kammarkollegiet, vattenfallsstyrelsen,

länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands

och Kopparbergs län, svenska vattenkraftföreningen samt riksförbundet

landsbygdens folk.

Promemorians förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av vattenöverdomstolen,

kammarkollegiet, vattenfallsstyrelsen, länsstyrelserna i

Norrbottens, Jämtlands och Kopparbergs län, svenska vattenkraftföreningen

samt riksförbundet landsbygdens folk.

Flera av de nämnda remissinstanserna har gjort vissa påpekanden i anslutning

till sitt tillstyrkande av förslaget. Sålunda har kammarkollegiet anfört

följande.

Beträffande storleken av den förhöjning av avgiftsskalans övre gräns, som

kunde vara befogad med anledning av penningvärdets fall, har i promemorian

till utgångspunkt tagits penningvärdet år 1944 och ej år 1918, då gränserna

för avgiftens storlek bestämdes. En höjning av den övre gränsen avvisades

år 1944 under hänvisning till att domstolarna ej utnyttjat de möjligheter

till högre avgifter, som skalan medgav. Därefter kan utvecklingen

med grov approximering sägas ha gått därhän att regleringsavgiften, från

att förut ha bestämts inom den lägsta tredjedelen av skalan, numera i regel

utdömes inom den mellersta. Det må anmärkas, att en vattendomstol nyligen

avvisade ett yrkande om avgiftens beräkning efter 3 kronor per turbinhästkraft,

till stöd för vilket yrkande penningvärdets fall åberopats, under

hänvisning till att penningvärdeförsämringen icke kunde motivera någon

större avvikelse från den normala avgiften. Avgiften bestämdes för den skull

till 2 kronor. (Regleringen av Ströms vattudal). Några mera vägande invändningar

mot vattendomstolens tankegång synas ej kunna framställas.

Om domstolen har vissa fixa gränser att röra sig inom, måste den

inplacera de särskilda fallen inom denna ram så att de stå i relation till

varandra, oavsett att penningvärdeförsämringen medfört att hela nivån ekonomiskt

sett förskjutits nedåt. Det finns ingen skyldighet eller ens möjlighet

för domstolarna att inom skalan i någon större grad kompensera penningvärdeförsämringen.

Motiveringen 1944 mot en höjning av regleringsavgiftens övre gräns torde

därför varit mindre bärande och synes icke utgöra tillräckligt skäl för att

nu taga år 1944 i stället för år 1918 som utgångspunkt för beräkning av

penningvärdeförsämringens storlek.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungi. Maj.ts proposition nr 176

Mot promemorian kan vidare anmärkas att, om det åsyftas att kompensera

en penningvärdeförsämring, icke blott den övre gränsen för regleringsavgiften

bör höjas utan även den nedre. Eljest kommer skalans mellersta

register, inom vilket domstolarna huvudsakligen hålla sig, att förskjutas

nedåt. Då minimum emellertid ligger så lågt som vid 10 öre, synes denna

effekt dock vara obetydlig och icke ens en fördubbling av den lägsta avgiften

vara av någon nämnvärd betydelse för avgifternas storlek.

Så vitt kollegiet kan bedöma kommer effekten av den föreslagna reformen

att bliva mindre än höjningen av maximum i och för sig kan synas ge

vid handen. Domstolarna torde nämligen ej heller vid tillämpningen av den

nya latituden komma att taga någon större hänsyn till den år 1944 lämnade

rekommendationen att bättre utnyttja skalans övre del utan mestadels hålla

sig kring dess medelläge, det vill säga utdöma regleringsavgifter mellan 2

och 3 kronor per turbinhästkraft, medan under de senaste åren avgifterna

hållits omkring 1 krona 50 öre till 2 kronor. Om maximum bestämdes till

6 kronor, skulle detta möjligen medföra en höjning av medelläget med ytterligare

50 öre eller 1 krona.

Ehuru den föreslagna förhöjningen av avgiftsmaximum sålunda icke kan

förväntas komina att i praxis få några större verkningar, kan den icke frånkännas

värde som en provisorisk åtgärd, vilken enligt sakens natur bör vara

försiktig för att ej prejudicera den kommande mera allmänna utredningen

om regleringsavgiftens funktioner och utformning.

Länsstyrelsen i Jämtlands län erinrar om att länsstyrelsen upprepade

gånger framfört förslag om ändring i grunderna för regleringsavgifterna

och deras användning. Länsstyrelsen uttalar sin tillfredsställelse över att

en vidare utredning av hithörande spörsmål nu är att vänta och att, utan

avvaktan på resultatet av en mera omfattande utredning, frågan om den

höjning av maximum som är påkallad bl. a. av penningvärdets förändring,

utbrutits ur det stora frågekomplexet och lett till det i promemorian intagna

förslaget. Det är enligt styrelsens mening ytterst angeläget att den föreslagna

ändringen, såsom förordats i promemorian, träder i kraft redan den

1 juli 1955.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller att, såvitt framgår av domstolsavgöranden

beträffande företag inom Kopparbergs län, något behov av

ändrad bestämmelse rörande den övre avgiftsgränsen icke synes föreligga

för detta län. Läget kan dock inom en ganska snar framtid bli ett annat,

enär utbyggnaden av vattenkraften i länet pågår och flera större kraftanläggningar

och vattenregleringar påbörjats eller förberedes, därav en anläggning

av synnerligen stor omfattning. Anledning kan då möjligen uppkomma

för domstolarna att behöva utdöma avgifter till belopp, överstigande

den nuvarande avgiftsskalans maximum.

Riksförbundet landsbygdens folk anser det i promemorian framlagda förslaget

vara av stor betydelse. Möjligen bör enligt förbundets mening övervägas,

huruvida icke den övre gränsen för regleringsavgift bör fastställas till

sex kronor per turbinhästkraft. Förbundet anser det nödvändigt, att ändringen

träder i kraft så snart som möjligt. Därest möjligheter finnes att ändringen

kan genomföras redan före den 1 juli 1955 bör enligt förbundets mening

detta ske.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 176

Vattenfallsstyrelsen förklarar sig ej ha något att erinra mot att den övre

gränsen höjes till fem kronor men påpekar att, om man jämför med höjningen

av levnadskostnadsindex från år 1944 till år 1954, en höjning från

tre kronor till fyra kronor 50 öre varit tillräcklig för att kompensera penningvärdeförsämringen

under denna tid. Svenska vattenkraftföreningen erinrar

om att föreningen i samband med frågans behandling vid 1953 års riksdag

bl. a. påpekat att en höjning av regleringsavgifterna kommer att få

konsekvenser beträffande krafttaxoma. Enär den i promemorian föreslagna

höjningen endast är avsedd att motsvara penningvärdeförsämringen, vill

föreningen dock icke motsätta sig förslaget.

Två remissmyndigheter, länsstyrelserna i Västerbottens och Västernorrlands

län, yrkar uttryckligen ändring av förslaget på så sätt, att maximum

för avgiften höjes till sex kronor och minimum till tjugu öre. Länsstyrelsen

i Västerbottens län motiverar sitt förslag på följande sätt:

Det är - icke endast penningvärdeförsämringen, som nu motiverar

en avgiftshöjning, utan även och med särskild styrka det förhållandet, att

de vattenregleringar och kraftverksbyggnader, som numera utföras eller

planeras innebära sådana allvarliga ingrepp i landskap och bygd samt medföra

så stora skador för enskilda och samfälligheter av olika slag, att tillåthgheten

enligt vattenlagen är diskutabel. Allt vanligare torde därför bli,

att avgörandet av tillåtligheten i en eller annan form blir föremål för Kungl.

Maj :ts prövning. Vissa av de skador som sålunda uppkomma — i svnnerhet

de som beröra allmänna intressen i av regleringarna berörda bygder — kunna

med nuvarande vattenlags utformning icke" helt kompenseras men dock

bättre eller sämre beroende på hur stora regleringsavgifter som utdömas. Med

hansyn härtill vore det enligt länsstyrelsens mening väl motiverat att höja

avgiftsmaximum för ifrågavarande regleringsavgifter över en fördubbling.

Da det emellertid nu är fråga om ett provisorium och en nyligen tillsatt utredning

enligt utfärdade direktiv har att pröva även frågan om regleringsavguternas

storlek, nöjer sig länsstyrelsen med att här föreslå en fördubbling

av avgiftsmaximum eller från tre till sex kronor. Enär det kan befaras,

att ett samtidigt bibehållande av nuvarande avgiftsminimum oförändrat

kan medföra olägenheter i tillämpningen, och att" syftet med förhöjningen

av avgiftsmaximum därigenom kan motverkas, föreslår länsstyrelsen att

aven minimibeloppet fördubblas, eller från tio till tjugo öre.

Även länsstyrelsen i Västernorrlands län understryker att en höjning är

motiverad icke endast av penningvärdeförsämringen utan framför allt av

behovet att finna möjligheter att för framtiden kompensera de av regleringsföretagen

berörda bygderna för alla de omfattande allmänna skadeverkningarna,

som företagen för med sig och som med hittillsvarande lagstiftning och

rättstillämpning icke på ett tillfredsställande sätt bliva kompehserade. Då

här avsedd lagändring endast gäller ett provisorium i avbidan på en närmare

utredning angående grunderna för hela regleringsinstitulet, har länsstyrelsen

emellertid intet att erinra mot att höjningen tills vidare begränsas till

en fördubbling av avgiftsmaximum, varvid samtidigt även avgiftsminimum

synes böra fördubblas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Alaj. ts proposition nr 176

Departementschefen. Såsom framgår av den föregående redogörelsen har

1953 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj :t begärt utredning rörande grunderna

för regleringsavgifter enligt vattenlagen. Riksdagen har bl. a. ifrågasatt

en icke oväsentlig höjning av avgiftsbeloppen. Den av riksdagen begärda

utredningen kommer att verkställas av de särskilda sakkunniga som

kommunikationsministern, enligt bemyndigande av Kungl. Maj :t den 4

februari 1955, tillkallat för utredning av vissa med de norrländska vattenkraftutbyggnaderna

sammanhängande frågor. Jag har emellertid, i överensstämmelse

med rekommendation av riksdagen i 1953 års skrivelse, ansett

mig böra till särskild behandling upptaga frågan om höjning av avgiftslatitudens

övre gräns. I den promemoria, som inom justitiedepartementet upprättats

beträffande denna fråga och som varit föremål för remissbehandling,

har föreslagits en höjning av avgiftsmaximum från tre till fem kronor. Höjningen

har beräknats med hänsyn till den förändring i penningvärdet som

ägt rum från år 1944, då grunderna för regleringsavgifterna enligt vattenlagen

senast övervägdes.

Med den i promemorian angivna utgångspunkten — d. v. s. att höjningen

bör beräknas på grundval av penningvärdets förändring från år 1944 — synes

en höjning från tre till fem kronor vara i huvudsak riktigt avvägd. Vid

remissbehandlingen har emellertid från ett par håll yrkats, att maximum

för avgiften skall bestämmas till sex kronor. Om man icke anser sig böra

välja en tidigare utgångspunkt än 1944 för beräkningen av penningvärdeförsämringen,

innebär en höjning till nämnda belopp även i viss män en

reell ökning. En sådan synes dock väl försvarlig med hänsyn till de ofta

mycket starka ingrepp för bygderna som de stora vattenregleringarna, särskilt

i Norrland, visat sig innebära. Jag vill därför föreslå, att avgiftsmaximum

nu höjes till sex kronor.

Minimum för latituden är för närvarande tio öre per turbinhästkraft. I promemorian

har — med understrykande av att det lägre registret bör utnyttjas

endast när speciella förhållanden föranleder till att avgiften bör beräknas

till ett mycket lågt belopp —- föreslagits att detta belopp skall bibehållas. I

avsikt att det för domstolarna skall stå klart, att lagändringens huvudsyfte är

ett allmänt återställande av avgifternas realvärde, vill jag emellertid förorda

att även den nedre gränsen fördubblas och alltså höjes till tjugu öre.

Lagändringen torde böra träda i kraft den 1 juli 1955. Då lagändringen

väsentligen åsyftar en kompensation för penningvärdeförsämringen — om

ändringen kan anses innebära en realökning av latituden, är denna mycket

måttlig — synes det ej föreligga hinder att tillämpa den nya latituden

även på äldre företag (jfr prop. 1954: 23 s. 60). Redan fastställda avgifter

bör dock fä gälla intill utgången av löpande tjuguårsperiod. En särskild

övergångsregel härom torde böra meddelas i överensstämmelse med vad som

föreslagits i promemorian.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1050. 1 samt. Nr 176

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kanyl. Maj:ts proposition nr 176

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedepartementet

upprättats förslag till lag om ändrad lydelse av 4 kap. 14 § vattenlagen.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget, av den

lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Ghr. af Winklerfelt

1 Denna bilaga, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t$ proposition nr 176

11

Utdrag ao protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagrad den 25 mars

1955.

Närvarande:

justitieråden Lech,

Regner,

Gösta Lind,

regeringsrådet Lorichs.

Enligt lagrådet den 23 mars 1955 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet

den 11 mars 1955, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av t kap. U § vattenlagen.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet P. Bergsten.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Harriet Stangenberg

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 176

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 25 mars 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam,

Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och jordbruksdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Zetterberg, lagrådets den 25 mars 1955 avgivna utlåtande över det till lagrådet

den 11 mars 1955 remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av

4 kap. Ib § vattenlagen.

Med förmälan, att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran, hemställer

föredraganden, att förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

. ,...... detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Fischier

Stockholm 1955. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

550237

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1955:318 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition a1 i texten
  2. 3LU 1955:22 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 kap. It § vattenlagen. s. 1 i texten