Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående vissa laga skiften i Kiruna stad

1955-03-31 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:181, Med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående vissa laga skiften i Kiruna stad

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 181

1

Nr 181

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

särskilda bestämmelser angående vissa laga skiften

i Kiruna stad; given Stockholms slott den 31 mars

1955.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag med särskilda bestämmelser angående

vissa laga skiften i Kiruna stad.

GUSTAF ADOLF

Ingvar Lindell

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att vissa skiftesförrättningar inom landsbygdsområden

av Kiruna skola handläggas med tillämpning av samma bestämmelser

som skulle ha gällt, därest områdena icke tillhört stad.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. NrlSl

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 181

F örslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser angående vissa laga skiften

i Kiruna stad

Med ändring av vad lagen om fastighetsbildning i stad innehåller häremot

stridande förordnas, att inom sådana delar av Kiruna stad, för vilka

jordregister skall föras, skola beträffande laga skifte å område, som är att

jämställa med skifteslag varom förmäles i 1 kap. 2 § under 1 lagen om

delning av jord å landet och som icke tidigare skiftats, föreskrifterna i

sistnämnda lag och i lagen den 5 juni 1909 (nr 53 s. 8) innefattande vissa

bestämmelser angående laga skiften i Jukkasjärvi och Karesuando socknar

av Norrbottens län äga tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 181

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 18 mars 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam,

Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet och

och statsrådet Hjalmar Nilson anmäler chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Zetterberg, fråga om särskild lagstiftning för skiftesverksamheten

i Kiruna stad samt anför därvid följande.

Genom resolution den 24 oktober 1947 har Kungl. Maj:t förunnat Jukkasjärvi

kommun med dess dåvarande område stadsrättigheter att tillgodonjutas

från och med den 1 januari 1948 samt förordnat, att staden skulle

benämnas Kiruna.

Sedan laga skifte begärts å vissa inom staden belägna områden, vilka

vid en år 1896 fastställd avvittring i Jukkasjärvi socken avskilts från kronans

marker, samt till följd av förrättningsansökningarna vissa förberedande

utredningsarbeten och inventeringar verkställts av lantmäterimyndigheterna,

anmälde överlantmätaren i Norrbottens län genom skrivelse den

10 november 1954 till lantmäteristyrelsen, att behov av särskilda lagbestämmelser

syntes föreligga för att de sökta skiftena skulle kunna genomföras.

Med anledning därav inkom styrelsen den 28 januari 1955 till Kungl. Maj:t

med framställning (stencilerad) om särskild lagstiftning för skiftesverksamheten

i Kiruna stad.

Över framställningen har efter remiss utlåtanden avgivits av hovrätten

för övre Norrland, ägodelningsdomaren i Gällivare domsaga, lantbruksstyrelsen,

som bifogat yttrande från lantbruksnämnden i Norrbottens län,

skogsstyrelsen, som bifogat yttrande från skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens

län, länsstyrelsen i Norrbottens län, som bifogat yttrande från drätselkammaren

i Kiruna, samt överlantmätaren i Norrbottens län.

Jag anhåller nu att till behandling få upptaga detta ärende.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S1

Gällande rätt

För fastighetsbildning i stad gäller i princip bestämmelserna

i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad (fastighetsbildningslagen),

vilka bestämmelser närmast är avpassade för typiska stadsbyggnadsförhållanden.

Med anledning av att städerna numera icke sällan

omfattar betydande områden av ren landsbygdskaraktär har emellertid möjlighet

öppnats att inom stad i stället tillämpa vissa av de för fastighetsbildningen

på landsbygden gällande reglerna, vilka i huvudsak återfinns i

lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet (jorddelningslagen)

och lagen den 18 juni 1926 om sammanläggning av fastigheter å landet (sammanläggningslagen).

Enligt lag den 27 februari 1948 med särskilda bestämmelser

om fastighetsbildning inom vissa områden av stad (här betecknad

1948 års lag) äger sålunda Kungl. Maj:t eller myndighet, som Kungl. Maj :t

bestämmer, att där så påkallas av hänsyn till jordbruksnäringen eller skogsbruket

förordna att beträffande område av stad, i stället för de i fastighetsbildningslagen

meddelade bestämmelserna om avstyckning av område som

ej ingår i tomtindelning och om sammanläggning av stadsägor, vad för landet

är stadgat om avstyckning och sammanläggning skall äga tillämpning

med vissa i lagen angivna undantag. Sådant förordnande skall icke gälla

beträffande mark, som ingår i stadsplan eller som enligt byggnadsplan,

fastställd efter den 1 januari 1948, är avsedd för annat än jordbruksändamål.

Vid tillkomsten av 1948 års lag behandlades frågan huruvida jorddelningslagen

i sin helhet — alltså även dess regler om laga skifte — borde

kunna bliva gällande inom stadsområde, men tanken på en sådan utvidgning

av lagstiftningen avvisades. Beträffande laga skifte gäller alltså huvudregeln

om fastighetsbildningslagens tillämplighet inom stad, oavsett om förordnande

enligt 1948 års lag meddelats eller ej. Utan betydelse för tillämpligheten

av fastighetsbildningslagen är även frågan huruvida jordregister

enligt förordningen den 13 juni 1908 angående jordregister skall föras i

staden i stället för fastighetsregister enligt de för stad gällande bestämmelser,

vilket sistnämnda register i det följande betecknas stadsregister.

Enligt gällande registreringsbestämmelser skall stadsregister i princip alltid

finnas upplagt för en stads hela område, men Kungl. Maj :t eller myndighet

Kungl. Maj :t bestämmer äger, där det med hänsyn till omständigheterna

finnes lämpligt, förordna att i stället jordregister skall föras.

Fastighetsbildningslagens föreskrifter om laga

skifte återfinns i 6 kap., där förutsättningarna för institutets tillämpning

regleras i 1 §. Enligt första stycket av denna paragraf må laga skifte äga rum

allenast för utbrytande av kvotdelar av fastighet eller av område, som vid

mätningsförrättning undantagits för delägares gemensamma behov eller

lämnats oskiftat. Vid sådant laga skifte, vanligen kallat klyvningsskifte,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 181

5

skall med vissa i följande paragrafer av kapitlet angivna undantag gällande

bestämmelser om laga skifte av jord på landet i tillämpliga delar lända till

efterrättelse.

Utöver stadgandet i 1 § första stycket om klyvningsskifte innehåller denna

paragraf i andra stycket en föreskrift, som ger möjlighet till laga skifte

å förut skiftad jord, s. k. omskifte. Enligt denna föreskrift må Kungl. Maj:t,

där särskilda omständigheter sådant föranleder, medgiva omdelning av redan

skiftad stadsjord, och äger Kungl. Maj :t i sammanhang därmed bestämma

skifteslagets omfång ävensom meddela de föreskrifter i övrigt beträffande

skiftet, som må finnas erforderliga.

Enligt de i följande paragrafer av 6 kap. meddelade särbestämmelserna

för laga skifte gäller bl. a. vissa inskränkningar beträffande skifte å jord,

som ingår i tomtindelning, samt å fastighet och område av beskaffenhet

att företrädesvis ägna sig till byggnadsplats. Är i donationsbrev eller eljest

särskilda föreskrifter meddelade angående delning av stadsjord, skall även

de lända till efterrättelse. De mest betydelsefulla avvikelserna från jorddelningslagstiftningen

avser vissa frågor om gradering och ägoutbyte samt

iakttagande av gällande planbestämmelser. Gradering av stadsjord skall

alltid verkställas med hänsyn till ägas användbarhet till byggnads-, upplags-

eller hamnplats, torvtäkt, sten- eller mineralbrott, grus- eller lertäkt

eller dylikt. Beträffande ägoutbyte ger särbestämmelserna större möjligheter

än jorddelningslagen att låta jord gå i utbyte mot pengar. Övriga i kapitlet

angivna undantag från jorddelningslagstiftningen avser ansökan om skifte,

förrättningsman, meddelande om förrättnings företagande, val av gode män,

sättet för gränsbestämnings verkställande, inhämtande av yttrande från

byggnadsnämnd samt expediering av förrättningsakten.

Vid sidan av jorddelningslagens regler om laga skifte gäller för vissa

landsändar särskilda stadganden. Av intresse i detta sammanhang är I agen

den 5 juni 1909 innefattande vissa bestämmelser angående laga

skiften i Jukkasjärvi och Karesuando socknar av Norrbottens län (här betecknad

1909 års lag), vilken författning ännu är gällande. Enligt lagens

ingress skall beträffande laga skiften i de i rubriken angivna båda socknarna

de särskilda bestämmelserna i lagen lända till efterrättelse jämte de

angående laga skifte i allmänhet gällande föreskrifter, såvitt dessa föreskrifter

ej strider mot vad i lagen stadgas.

I skifte, varå 1909 års lag är tillämplig, skall endast ingå inrösningsjord

samt så mycket av återstående jord som oundgängligen erfordras för att

bereda delägarna så lämpligt och redigt skifte av inrösningsjorden som belägenheten

medger. Om delägare som innehar minst hälften av skifteslagets

skattetal det yrkar, skall i skiftet ytterligare intagas så mycket av skogsmarken,

som må erfordras för att tillägga varje ägolott nödig husbehovsskog

(1 §). Bestämmandet av skifteslagets omfång enligt angivna regler

får dock icke medföra alt skifte kommer att, såvitt gäller Jukkasjärvi socken,

omfatta mer än hälften av skifteslagets hela areal enligt awittringshandlingarna

(2 §). Utan hinder av dessa stadganden må ägodelningsrät
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 181

ten föreskriva utsträckning av skiftets omfattning om och i den mån sådant

finnes oundgängligen nödigt för vinnande av lämpligt och redigt skifte

(4 §). Beträffande förfarandet gäller att av länsstyrelsen förordnat kronoombud

skall närvara vid behandling av frågan om skifteslagets omfång för

att öva tillsyn över att skiftet ej obehörigen utsträckes (7 §). Det åligger

förrättningsmännen att upprätta provisionell plan för urskiljande av den

mark som bör ingå i skifte och att på avvittringskartan utmärka planen

(3 §). Om planen godkännes av kronoombudet och av delägare, som innehar

minst hälften av skifteslagets skattetal, skall den lända till efterrättelse.

I annat fall skall förrättningsmännen i frågan meddela utlåtande, som underställes

ägodelningsrättens prövning (4 §). Skifte å mark, som med tilllämpning

av lagen uteslutits från delning, må sedermera ej äga rum utan

att Kungl. Maj:t ger lov därtill (6 §).

Lantmäteristyrelsen

I sin framställning har lantmäteristyrelsen till en början återgivit vissa

delar av överlantmätaren.s skrivelse den 10 november

1 9 5 4, i vilken denne bland annat anfört följande.

Vart och ett av de i Kiruna aktuella skifteslagen bestod av flera registerfastigheter,

som vid avvittringen erhållit gemensam marktilldelning. Dessa

avvittringsenheter var alltjämt oskiftade och utgjorde typiska landsbygdsområden.

Vid de förundersökningar som verkställts med anledning av förrättningsansökningarna

hade ansetts, att dylik enhet torde kunna hänföras

till skifteslag av beskaffenhet, som avses i 6 kap. 1 § första stycket fastighetsbildningslagen.

Med utgångspunkt från grunderna för de speciella fastighetsbildningsreglerna

kunde man emellertid enligt överlantmätarens mening

ifrågasätta om fastighetsbildningslagen var tillämplig.

Överlantmätaren anförde vidare härom, att man vid tillkomsten av fastighetsbildningslagen

hade förutsatt att stadsregister alltid skulle vara upprättat

för hela det område en stad omfattade. År 1950 hade emellertid bestämmelserna

om fastighetsredovisningen reformerats och därvid hade en

annan ordning för fastighetsregistreringen i stad möjliggjorts. I anledning

därav gällde numera för Kiruna, att stadsregister skulle föras endast för

den egentliga samhällsbebyggelsen medan för landsbygden fortfarande skulle

föras jordregister. Registerreformen hade dock icke medfört, att jorddelningslagen

skulle tillämpas inom jordregisterområden av stad. Det förhållandet

att fastighetsbildningslagen sålunda i princip skulle äga tillämpning

inom hela stadsområdet, oavsett om stadsregister eller jordregister fördes,

syntes enligt överlantmätarens mening medföra vissa svårigheter vid bedömningen

av frågan huruvida laga skifte å förevarande avvittringsenheter,

vilka var belägna inom jordregisterområde, fick ske med tillämpning av

de för stadsregisterområde avpassade skiftesreglerna i 6 kap. 1 § fastighetsbildningslagen.

Dylik avvittringsenhet syntes knappast kunna direkt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ls proposition nr 181

hänföras till något av de i detta stadgande angivna skifteslagen. Visserligen

måste, ansåg överlantmätaren, hållas för visst att lagstiftaren icke skulle

ha funnit anledning utesluta de nu aktuella delningsfallen om dessa kunnat

förutses vid lagens tillkomst. En tolkning av skiftesbestämmelserna med

beaktande av syftet med dem och mot bakgrund av de ursprungliga förutsättningarna

för reglerna föreföll därför i och för sig naturlig, men det torde

kunna sättas i fråga om en sådan tolkning var möjlig. Man kunde i varje

fall ej utesluta möjligheten att det skulle uppstå viss tveksamhet om fastighetsbildningslagens

tillämplighet framdeles vid förrättningsprövning i ägodelningsrätten

eller eventuellt i överinstans. Med hänsyn till det kapital

som investerades i skiftena och omständigheterna i övrigt var det enligt

överlantmätaren nödvändigt att ett sådant ovisshetsmoment undanröjdes.

Ett förtydligande av skiftesreglerna i förevarande avseende syntes därför påkallat.

I fortsättningen framhöll överlantmätaren att det, även om de avgörande

skiftesbesluten enligt programmet för skiftesverksamheten skulle komma

i en senare etapp, var nödvändigt att de primära förutsättningarna för proceduren

var fullt klara på ett tidigt stadium. Den antydda lagändringen

borde alltså genomföras snarast möjligt. En annan omständighet bidrog

med särskild styrka därtill enligt överlantmätarens mening. Distriktslantmätaren

i Kiruna distrikt hade nämligen före den tidpunkt, då Jukkasjarvi

socken ombildades till Kiruna stad, börjat laga skifte å det primära skifteslaget

Kalasjärvi. Förrättningen hade fortskridit så långt att den kunde

avslutas. I avsaknad av särskilda övergångsbestämmelser syntes emellertid

fastighetsbildningslagen numera vara tillämplig å skiftet, och det förut

berörda spörsmålet skulle därför bli aktuellt även beträffande denna förrättning.

Direkt motsvarighet till förevarande oskiftade avvittringsenheter torde

icke finnas inom andra stadsområden, menade överlantmätaren. Skiftesverksamheten

i Kiruna kunde sägas utgöra ett efter avvittringen återstående

restarbete, som i allt väsentligt slutförts pa andra håll. Med hänsyn därtill

låg det närmast till hands att den föreslagna lagändringen gjordes tillämplig

endast beträffande Kiruna. För en sådan lösning talade också behovet av att

ändringen genomfördes snarast möjligt.

Efter att ha redogjort för de i 6 kap. fastighetsbildningslagen stadgade

undantagen från jorddelningslagens skiftesregler framhöll överlantmätaren,

att såvitt han kunde bedöma ingen av särbestämmelserna i fastighetsbildningslagen

var av någon som helst betydelse i förevarande fall för vinnande

av ett ändamålsenligt skiftesförfarande. Bestämmelserna syntes visserligen

ej heller i avsevärd mån behöva försvåra skiftesproceduren. Emellertid skulle

det vara till fördel och enbart ägnat att underlätta förrättningarna, om man

kunde undvika att i olika situationer och från fall till fall pröva tillämpligheten

och innebörden av stadsreglerna. Dylik prövning kunde — exempelvis

i avseende å graderingsförfarandet — befaras medföra ökat arbete

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 181

utan motsvarande nytta, en omständighet, som med hänsyn till skiftesverksamhetens

omfattning icke saknade betydelse. Det föreföll också överlantmätaren

naturligt att ifrågavarande efter awittringen återstående restarbete

utfördes helt enligt landsbygdsreglerna.

Lantmäteristyrelsen har därefter i framställningen redogjort för sin uppfattning

om behovet av en lagstiftningsåtgärd.

Jämlikt bestämmelserna i § 19 i 1873 års stadga om avvittring i Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker skulle, framhöll styrelsen, vid avvittring

iakttagas att gemensamt område tilldelades hemman och nybyggen,

som hörde till en by eller eljest hade sådant läge att de syntes lämpligen

kunna utgöra ett skifteslag. Sådana enheter hade i praxis hänförts till skifleslag

som avsågs i 1 kap. 2 § under 1 jorddelningslagen — alltså till s. k.

primära skifteslag. Såsom framgick av överlantmätarens redogörelse fick

stor tveksamhet anses föreligga huruvida skiftesreglerna i fastighetsbildningslagen

var tillämpliga på dylika primära skifteslag, som innefattade

ett flertal jordregisterfastigheter. Fastighetsbildningslagens regler för skifte,

i den mån ej var fråga om omskifte, avsåg fastighet eller område, som vid

mätningsförrättning undantagits för delägares gemensamma behov eller lämnats

oskiftat. Med fastighet avsågs ursprungligen »stadsägan», vars motsvarighet

inom jordregisterområde var »jordregisterfastigheten». Något behov

av skifte å angivna primära skifteslag förelåg ej vid fastighetsbildningslagens

tillkomst. Förekomsten av sådana skifteslag var en följd av att betydande

landsbygdsområden införlivats med stadssamhällena.

Uppläggandet av stadsregister skulle enligt styrelsens mening icke lösa

förevarande skiftesfråga. I samband med uppläggandet av sådant register

skulle visserligen förefintlig sämjedelning legaliseras. De sålunda tillkomna

fastigheterna var emellertid i regel ej utformade på ändamålsenligt sätt.

För sådan utformning krävdes särskilda skiftesåtgärder. Fastighetsbildningslagens

omskiftesregel i 6 kap. 1 § andra stycket syntes emellertid ej

heller vara tillämplig på sådan jord, som ej i egentlig mening var skiftad;

att denna regel skulle vara tillämplig på de aktuella skifteslagen i Kiruna

hade ej ifragasatts i samband med skiftesarbetet. I de fall åter där fastigheter

låg i gemensam ägovidd, vilket torde vara ett vanligt förhållande, eller

dar viss sämjedelning förelåg men denna ej av delägarna ansågs definitiv

medförde uppläggandet av stadsregister att fastigheterna blev upptagna såsom

en särskild stadsäga. Fastställandet av stadsägoindelningen medförde

i sådant fall en faktisk sammanläggning av de i samfällighet liggande fastigheterna.

Detta kunde oftast ej anses lämpligt eller önskvärt. Många gånger

blev följderna därav direkt olämpliga. Även ur andra synpunkter kunde

uppläggandet av stadsregister i nu avsedda fall medföra komplikationer.

Beträffande sättet att lösa den föreliggande lagstiftningsfrågan

fann styrelsen, i anslutning till vad överlantmätaren anfört,

att landsbygdsreglerna för skifte borde bli tillämpliga på de vid av
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 181

vittringen utbrutna primära skifteslagen. För en sådan lösning talade enligt

styrelsens åsikt även den omständigheten att lagen den 18 juni 1926 om

säkerhet för utbekommande av vissa ersättningar i anledning av laga skifte

eller annan jorddelningsförrättning därigenom blev tillämplig på ifrågavarande

skiften. Med hänsyn till de stora ersättningsbelopp som vid skiften av

detta slag brukade utgå mellan delägare syntes det önskvärt att i nämnda

lag angiven säkerhet för utbekommande av vissa ersättningar blev tillämplig

vid skiftena i fråga.

Såvitt styrelsen hade sig bekant var skiften av ifrågavarande slag å primära

skifteslag endast aktuella i Kiruna. En begränsning av en ny lagstiftning

på av överlantmätaren föreslaget sätt syntes styrelsen därför lämplig.

Lagstiftningen borde med hänsyn till de omfattande skiftesarbeten inom staden,

vilka påbörjats, bl. a. genom omfattande inventeringar, snarast möjligt

genomföras för att ligga till grund för de avgörande skiftesbesluten. En sådan

lösning föregrep ej och påverkade ej heller det arbete med revision av

fastighetsbildningslagstiftningen, som anförtrotts åt 1954 års fastighetsbildningskommitté.

Lantmäteristyrelsen har på grund av det anförda föreslagit, att i en särskild

lag upptages bestämmelse av i huvudsak det innehållet att jorddelningslagen

skall tillämpas i fråga om laga skiften å sådana primära skifteslag

inom Kiruna stad, vilka ej tidigare skiftats.

Till närmare motivering av detta förslag har styrelsen vidare anfört, alt

enär fastighetsbildningslagens regler var hänförliga till klyvningsskiften, behov

icke förelåg av att göra jorddelningslagens skiftesregler tillämpliga på

sådana skiften, vilka kunde förekomma även inom mera tätbefolkade områden

av staden där det kunde vara till fördel att fastighetsbildningslagens

särregler gällde. Med hänsyn till att gränsbestämningar, ägoutbyten och servitutsutbrytningar

likaledes kunde förekomma inom stadens olika delar

borde fastighetsbildningslagens regler för sådana förrättningar, i den mån

de ej ingick i skifte, likaledes fortfarande tillämpas. Förevarande lagstiftning

borde sålunda begränsas att avse skiften å primära skifteslag, som icke

tidigare skiftats. Ur praktiska synpunkter syntes den emellertid böra äga

tillämpning även då fråga var allenast om klyvningsskifte å fastighet som

utgjorde sådant skifteslag. I den mån primära skifteslag som ännu ej skiftats

förekom utgjorde de, såsom överlantmätaren framhållit, typiska landsbygdsområden.

Beträffande biträde av gode män vid skifte enligt den föreslagna

lagstiftningen har styrelsen anfört, att jämlikt 6 kap. fastighetsbildningslagen

val av gode män skulle ske av stadsfullmäktige. Jorddelningslagens

motsvarande regler, upptagna i 2 kap. 6 §, syntes icke styrelsen direkt tilllämpliga

i stad. Med hänsyn därtill kunde skäl framföras för alt i nu föreslagen

lagstiftning visst särstadgande infördes i denna fråga. Enligt styrelsens

mening syntes detta emellertid icke erforderligt. Vid tillkomsten av

1948 års lag hade ej givits några särregler om val av gode män att användas

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 181

vid avstyckningar inom stad enligt jorddelningslagens regler. Några olägenheter

av att använda de inom ifrågavarande delar av Kiruna stad utsedda

gode männen för laga skifte enligt landsbygdsreglerna torde icke kunna

uppstå. Det kunde även framhållas, att lantmätaren vid sitt val av gode

män icke syntes bunden till dem som bodde inom staden.

Styrelsen har även till behandling upptagit frågan om m ö j 1 i g h e t e rna

att genomföra sammanläggningar vid skiften i Kiruna. Beträffande

denna fråga hade överlantmätaren framhållit, att om landsbygdsreglerna

för skifte gjordes helt tillämpliga på den aktuella skiftesverksamheten,

det även syntes böra anges att sammanläggningar i samband med skifte

skulle ske enligt sammanläggningslagen, som medgav större möjligheter till

sammanläggning än fastighetsbildningslagen.

För egen del anförde styrelsen i detta hänseende, att det för att ett skifte

av här avsett slag skulle kunna genomföras på lämpligt sätt i allmänhet

krävdes att sammanläggning blev möjlig vid skiftet. På grund av förordnande

som meddelats enligt 1948 års lag var emellertid sammanläggningslagen

redan tillämplig vid förekommande sammanläggningar inom de delar av Kiruna,

där de ifrågasatta skiftena skulle äga rum. Med anledning av bestämmelserna

i 1948 års lag att förordnande icke gällde område, som ingick i

stadsplan eller i vissa fall omfattades av byggnadsplan, upplyste styrelsen

att den under hand hade genom överlantmätaren och vederbörande distriktslantmätare

erfarit, att upprättande av stadsplan eller byggnadsplan icke var

ifrågasatt för skiftesområdena i Kiruna. Lantmäteristyrelsen ansåg därför

någon uttrycklig regel om att sammanläggningslagen skulle tillämpas vid

skiftena icke erforderlig och ifrågasatte dessutom det lämpliga i att samma

lag gjordes tillämplig på två vägar inom visst område.

Lantmäteristyrelsen har vidare behandlat vissa med tillämpningen av

1909 årslag inom Kiruna sammanhängande problem. I detta hänseende

har styrelsen återgivit följande yttrande av överlantmätaren angående

1909 års lag:

Lagens främsta syfte är utan tvivel att motverka en för skogsvården och

skogshushållningen ogynnsam uppdelning av skogsmarken. Frågan om behandlingen

av skogsmarken inom Soppero skifteslag — det största av de nu

aktuella inom staden — har varit föremål för preliminära diskussioner i

olika sammanhang. Det har framkommit att ett stort antal delägare önskar

skifte å all skifteslagets mark. Däremot torde skogsvårdsmyndigheten hysa

uppfattningen att det minsta möjliga av skogen bör delas.

Under förarbetena till 1909 års lag var man till en början inne på tanken

att över huvud taget all skogsmark, som icke för vinnande av lämpligt och

redigt skifte måste ingå i delning, borde lämnas oskiftad. Man ansåg att delägarna

kunde hänvisas till oskift skog även för tillgodoseendet av husbehovet.

Det av skifteslagstiftningskommittén år 1907 avgivna lagförslaget vilade

på denna princip. Att man frångick förslaget berodde främst på den styrka,

varmed kravet om skogens skiftande framförts från ortsbefolkningens sida.

Befolkningen i dessa trakter hyser en tydlig misstro mot samfällt ägande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 181

Erfarenheterna från tillämpningen av 1909 års lag visar detta lika väl som

meningsyttringarna av idag. Till stor del torde denna inställning bero pa

svårigheterna att skapa respekt för gemensam förvaltning och for kravet pa

ändamålsenlig skötsel av oskiftad mark. Husbehovshuggning har ofta skett

på ett hänsynslöst sätt. Därigenom har skogen — särskilt de bestand som

ligger nära bebyggelse och vägar — utsatts för allvarlig averkan. Dessa

missförhållanden har man sökt stävja genom långtgående avverkningstorbud.

För huvudskiftet till Soppero skifteslag gäller sålunda enligt uppgitt

alltsedan år 1936, att ingen som helst avvqrkning av vare sig barr- eller

lövskog får ske utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd. Det förefaller som om

icke ens ett sådant förbud skulle vara fullt effektivt; överträdelser synes ha

förekommit trots att man sökt beivra sådana genom åtal. Redan i yttrande

över 1907 års kommittéförslag ordades om de ovissa utsikterna att i dessa

trakter åvägabringa verksam kontroll över efterlevnaden av bestämmelser

för nyttjande av oskift skog. Och vid det år 1932 påbörjade laga skiftet a

Karesuando kyrkby framhölls att det visat sig synnerligen svårt att upprätthålla

det för byn gällande reglementet för förvaltning av oskift mark. - Även om man ännu ej i detalj kan utröna jordägarnas inställning i något

av de konkreta fall som blir aktuella, måste man likväl såsom en realitet

räkna med att det finns en stark opinion för att det mesta möjliga av

skogsmarken delas upp på enskilda ägolotter. ...

Mot dessa önskemål om delning står det allmänna skogliga intresset, t

förevarande trakter med ytterligt svårföryngrade skogar och till stor del

små virkesförråd är behovet av skogsvårdande åtgärder stort. Normalt bör

det inom sådana områden vara väsentligt lättare att få till stånd åtgärder av

nämnda slag inom en större skogsbruksenhet med ordnad förvaltning än inom

mindre skogsskiften. I det senare fallet kan bl. a. de långa omloppstiderna

befaras minska enskilda skogsägares intresse för effektiva föryngringsåtgarder.

Även ur brukningssynpunkt torde större enheter vara att avgjort föredra

för ifrågavarande områden. Den tilltagande mekaniseringen inom skogsbruket

är i detta hänseende en betydelsefull faktor.

I själva verket torde premisserna för problemet delad eller odelad skog

vara i princip ungefär desamma nu som vid tillkomsten av 1909 ars lag. Alltjämt

synes övervägande skäl tala för att åtminstone viss del av skogsmarken

bör uteslutas från laga skifte.

Efter att ha konstaterat att man vid de aktuella skiftena måste räkna med

att ur skiftesteknisk synpunkt godtagbara enskilda skogsskiften kunde utläggas

i viss omfattning ävensom att vid bildande av gemensamhetsskog enligt

10 kap. 5 § jorddelningslagen skulle iakttagas, att anslag för husbehovsskog

utlades för ägolott som ej därförutan ägde erforderlig tillgång till dylik

skog, framhöll överlantmätaren alt nämnda förhållanden avsevärt toide

inskränka möjligheterna att med hjälp av reglerna i jorddelningslagen få

till stånd önskvärda gemensamhetsskogar. Slutsatsen blev därför enligt

överlantmätaren att det alltjämt ur skoglig synpunkt fanns behov av 1909

års särlagstiftning och överlantmätaren framhöll därjämte att huvudreglerna

i lagen ej borde ändras.

Över lantmätaren erinrade vidare, att när Jukkasjärvi socken ombildades

till stad, 1909 års lag icke upphävts i vad den avsåg nämnda socken. Det

fanns enligt överlantmätarens mening heller icke anledning antaga att någon

ändring av bestående förhållanden avsetts. Möjligen kunde emellertid tvekan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 181

uppstå huruvida hänvisningen i 6 kap. 1 § fastighetsbildningslagen till gällande

bestämmelser om laga skifte av jord å landet även kunde avse bestämmelserna

i 1909 års lag. Ett förtydligande angående lagens tillämplighet

i Kiruna syntes enligt överlantmätaren därför påkallat.

För egen del har styrelsen anfört, att 1909 års lag erbjöd bestämda fördelar

framför jorddelningslagen. Anledning att upphäva lagen för Kirunas

jordregisterområde enbart för att detta kommit under annan administration

förelåg ej enligt styrelsens mening. Något sådant torde icke ha avsetts

i samband med stadsbildningen. I klarläggande syfte syntes dock i den nu

föreslagna lagbestämmelsen böra stadgas att, jämte jorddelningslagen, 1909

års lag skall äga tillämpning vid skiftena i fråga.

Vid lantmäteristyrelsens framställning har fogats ett av styrelsen i enlighet

förut återgivna synpunkter utarbetat förslag till lag med särskilda bestämmelser

angående vissa laga skiften i Kiruna stad. Förslaget torde få

fogas vid statsrådsprotokollet såsom bilaga (bilaga A).

Yttrandena

Lantmäteristyrelsens framställning har tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av samtliga remissmyndigheter.

Beträffande behovet av den föreslagna lagstiftningsåtgärden har ägodelningsdomaren

i Gällivare domsaga framhållit, att den rådande oklarheten

beträffande den rättsliga grunden för de aktuella skiftena snarast möjligt

borde undanröjas och att detta icke lämpligen kunde ske på annat sätt än

genom lagstiftning. Liknande synpunkt har framförts av tantbruksstgrelsen

och drätselkammaren i Kiruna.

Lantbruksnämnden i Norrbottens län har uppgivit, att de mest aktuella

skiftena omfattade en sammanlagd areal av omkring 91 500 hektar, varav

cirka 420 hektar åker, cirka 210 hektar äng, som borde bibehållas som äng,

och cirka 1 700 hektar ängsmark, som kunde uppodlas till åker. Antalet

delägare i de fastigheter som berördes av förrättningarna uppgick till omkring

300. Enligt beslut av lantbruksnämnden hade nämnden bekostat en

stor del av de åtgärder som verkställts i samband med förrättningarna. För

delägarna samt från allmänhetens sida förelåg ett stort behov av att fastighetsförhållandena

och därmed även förutsättningarna till bättre inkomstmöjligheter

och större trivsel snarast löstes. Något annat förrättningsförfarande

än laga skifte kunde icke komma i fråga för ett snabbt och ändamålsenligt

genomförande av fastighetsregleringarna.

Mot utformningen av lantmäteristyrelsens förslag har icke riktats någon

anmärkning. Att göra jorddelningslagens skiftesregler direkt tillämpliga på

de med förslaget avsedda områdena har enligt särskilda uttalanden av lantbruksstgrelsen

och lantbruksnämnden ansetts naturligt och lämpligt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 181

13

Frågan om jorddelningslagens tillämplighet vid klyvningsskiften å sekundära

skifteslag och vid omskiften har berörts av drätselkammaren, som

i detta hänseende framhållit att inom staden förekom en del klyvningsskiften

av stor omfattning där skifteslagen var typiska landsbygdsområden.

Flera skäl talade enligt drätselkammarens mening för det lämpliga i att

jorddelningslagens regler även i sådana fall blev tillämpliga i sin helhet.

Man skulle därigenom bl. a. få en mera enhetlig behandling av skiftesfrägorna

inom stadens landsbygd. Med hänsyn dock till den föreslagna lagändringens

direkta syftemål och provisoriska karaktär samt till att skiftesreglerna

för stad inom relativt kort tid torde komma att bliva föremål för

en översyn i större sammanhang ansåg drätselkammaren någon ytterligare

utvidgning av jorddelningslagens tillämplighetsområde inom staden icke nu

böra ifrågakomma.

Särskild uppmärksamhet har i några yttranden ägnats frågan om tillämpningen

av 1909 års lag. De myndigheter som yttrat sig i detta avseende synes

i allmänhet utgå från att lagen är tillämplig inom Kiruna men de förorda

ett klarläggande härav i den föreslagna lagstiftningen. Uttalanden av denna

innebörd har gjorts av lantbruksstijrelsen, skogsvårdsstyrelsen och drätselkammaren.

Lantbruksnämnden har förklarat sig instämma med den uppfattning, som

kommit till uttryck i lantmäteristyrelsens framställning, om önskvärdheten

av större skogsbruksenheter inom ifrågavarande områden men har samtidigt

upplyst, att ett stort antal delägare i de berörda skifteslagen framfört

vissa betänkligheter mot att delar av skogen skulle vara gemensam och att

de önskat uppdelning av all skogsmark. Anledningen till denna misstänksamhet

mot gemensamhetsskog syntes vara de dåliga erfarenheter, som

befolkningen haft av nuvarande gemensamma äganderätt. Lantbruksnämnden

fann emellertid för sin del, att förutsättningar numera borde finnas att

skapa ett funktionsdugligt och stabilt organ för förvaltningen av dessa skogar

och att man borde kunna vinna förståelse för begränsning av skogens

uppdelning enligt 1909 års lag.

Vidare har skogsstyrelsen beträffande bestämmelserna i 1909 års lag förklarat,

att dessa snart 50 år gamla stadganden i åtskilligt hade en syftning

som överensstämde med moderna strävanden efter ändamålsenlig skiftning

av skog. För ett rationellt utnyttjande av arbetskraft, maskiner och transportmedel

i skogsnäringens tjänst var det nämligen särskilt inom mera glesbebyggda

områden i skogsbygden angeläget att behandlingsytorna på ett

förvaltningsobjekt icke splittrades utan såvitt möjligt hölls ihop. Man kunde

då ordna bl. a. utdrivningarna inom för varje år sammanhängande räjonger,

en förutsättning för arbetskraftsbesparande anordningar och rationell

hushållning över huvud taget. Därmed koncentrerades också automatiskt

de aktuella följdarbeten, hyggesrensningar, markberedningar, skogsodlingar,

platsröjningar o. s. v. som var knutna till den tidigare avverkningsytan.

Skogsstyrelsen hade i annat sammanhang rekommenderat ett omskiflesförfarande,

som i princip tilldelade varje jordbruksfastighet ett eller ett

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 181

par välbelägna hemskiften för bl. a. husbehovets tillgodoseende. Återstående

mer avlägsna och ur brukningssynpunkt sämre belägna skiften borde för

flera ägare sammanföras till gemensamhetsskog och förvaltas enligt 1921

års lag om bysamfälligheter eller annan för ändamålet tillskapad bättre lag.

Denna rekommendation gav i stort sett uttryck för samma grundsyn på fastighetsbildningen,

som kännetecknade 1909 års lag. Skogsstyrelsen fann alltså

starka skäl föreligga för en tillämpning av 1909 års lag vid de med den

nu ifrågasatta lagstiftningen avsedda skiftena.

Departementschefen

Den omständigheten att stadssamhällen numera ofta omfattar stora områden

av ren landsbygdskaraktär har otvivelaktigt skapat vissa problem i

fastighetsbildningshänseende. De regler fastighetsbildningslagen innehåller

om vidtagande av ändringar i fastighetsindelningen är icke så utformade att

de i alla avseenden möjliggör en fullt ändamålsenlig indelning inom en jordbruksbygd.

Genom tillkomsten av 1948 års lagstiftning blev emellertid olägenheterna

härav i huvudsak undanröjda. Med stöd av 1948 års lag kan sålunda

de restriktiva jordpolitiska villkor, som uppställts i jorddelningslagens

avstyckningskapitel bl. a. till skydd för jordbruksnäringen, vinna tillämpning

vid vissa fastighetsbildande åtgärder inom stadsområde. Såsom förut framhållits

avvisades tanken på en utvidgning av lagstiftningen att omfatta

jämväl laga skiften. Som skäl härför anfördes, att fastighetsbildningslagen i

icke ringa mån meddelade sina regler om skifte genom hänvisning till jorddelningslagen

och att det alltså i denna del redan rådde ganska stor överensstämmelse

mellan fastighetsbildningslagen och jorddelningslagen. Särskilt

påpekades, att villkoren för tillåtlighet av laga skifte var desamma enligt

båda lagarna. Det förhållandet att fastighetsbildningslagen, i motsats till

jorddelningslagen, begränsar klyvningsskiften till vissa angivna skifteslag

och för omskifte kräver Kungl. Maj :ts medgivande föranledde intet särskilt

uttalande. Dessa inskränkningar i möjligheterna att dela stadsjord kunde

med visst fog anses sakna praktisk betydelse. Beträffande begränsningen

av klyvningsskiften må särskilt framhållas, att vid tillkomsten av 1948 års

lag stadsregister alltid inom en viss tid skulle uppläggas för landsbygdsområden,

som överfördes till stad, och att den förutvarande kamerala indelningen

därigenom upphävdes.

Genom de ändringar som bestämmelserna om fastighetsregistreringen

undergick 1950 har emellertid, såsom ock framgår av lantmäleristyrelsens

framställning, de i 6 kap. 1 § fastighetsbildningslagen föreskrivna begränsningarna

av möjligheterna till laga skifte kommit att få viss betydelse. I de

fall, då stadsregister icke skall uppläggas för stad och stadsägoindelning alltså

icke genomföres, kan den situationen inträffa att nämnda stadgande, tolkat

efter sin ordalydelse, lägger hinder i vägen för ett skifte, som i och för

sig kan vara önskvärt. Ett odelat skifteslag, bestående av flera registerfas
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 181

tigheter med gemensam ägovidd, är sålunda icke direkt hänförligt till något

av de i stadgandets första stycke angivna skifteslagen och en tillämpning av

andra stycket, som förutsätter en tidigare delning av skifteslaget, kan icke

ifrågakomma. Även om skäl kan anföras till stöd för en mindre snäv tolkning

av stadgandet, kan man icke bortse från möjligheten att vid rättslig

prövning en delning av dylikt skifteslag icke kommer att anses tillåtlig. Något

vägledande domstolsavgörande av denna fråga föreligger icke.

Enligt det anförda måste det alltså anses ovisst, huruvida de med lantmäteristyrelsens

framställning avsedda avvittringsenheterna, som består av

ett flertal fastigheter och icke tidigare undergått laga delning, kan underkastas

laga skifte. Utan särskild lagstiftning torde klarhet i denna fråga

icke kunna vinnas med mindre handläggningen av de sökta förrättningarna

fortsätter och prövning av förrättningarnas laglighet i vanlig ordning kommer

till stånd. Med hänsyn till vikten av att få till stånd ett snabbt avgörande

synes det önskvärt att frågan löses lagstiftningsvägen. Genom en särskild

lagstiftningsåtgärd undviker man även risken av att betydande kostnader

förgäves blir nedlagda på förrättningarna. Såsom framgår av bl. a.

lantbruksnämndens yttrande är skiftenas genomförande av stor betydelse

såväl för det allmänna som för de enskilda fastighetsägarna. Icke minst för

näringslivet i orten är det en angelägenhet av vikt att brukningsförhållandena

inom dessa avvittringsenheter blir uppordnade utan onödigt dröjsmål.

På grund av nu angivna omständigheter bör det snarast bliva fastslaget att

hinder mot förrättningarna inte möter av formella skäl och jag förordar

därför att den föreliggande frågan regleras genom särskild lagstiftning.

Lantmäteristyrelsen har föreslagit att lagstiftningsåtgärden begränsas till

att avse endast Kiruna. I princip är det naturligtvis mindre tilltalande att

meddela sådana särbestämmelser för ett enstaka område. Med hänsyn främst

till att fastighetsbildningslagstiftningen är föremål för en allmän översyn

samt att en lösning av den för Kirunas del väckta frågan icke bör fördröjas

eller kompliceras anser jag det dock försvarligt att genomföra den föreslagna

begränsade lagstiftningen och alltså icke föranstalta om en utvidgning

därav till andra städer, där något behov av särskild reglering i detta

hänseende icke yppats.

Beträffande den huvudsakliga innebörden av de särskilda lagbestämmelserna

torde, i enlighet med vad samtliga de myndigheter funnit som uttalat

sig i frågan, böra stadgas, att såvitt gäller vissa i lagen angivna skiftesförrättningar

i Kiruna jorddelningslagens skiftesregler skall lända till efterrättelse.

Med en föreskrift av detta innehåll kan förrättningarna genomföras

utan hinder av de begränsningar av skiftesmöjligheterna som 6 kap. 1 § fastighetsbildningslagen

må innehålla. Då föreskriften även kommer att ha till

följd att förrättningarna skall handläggas utan iakttagande av de i övrigt

i fastighetsbildningslagen meddelade särbestämmelserna om skifte men dessa

bestämmelser alltjämt synes böra gälla inom den egentliga stadsbebyggelsen,

bör föreskriften, såsom ock föreslagits, göras tillämplig allenast inom

jordregisterområde. En sådan begränsning är så mycket mera befogad som

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 181

behov av särlagstiftning beträffande områden med stadsregister icke visats

föreligga. Det av lantmäteristyrelsen anmärkta förhållandet att jorddelningslagen

saknar regler om val i stad av gode män torde icke, såsom

styrelsen även funnit, föranleda några olägenheter vid tillämpning i stad av

jorddelningslagen i stället för fastighetsbildningslagen.

Vad angår frågan om vilka skiftesförrättningar som med stöd av den särskilda

lagen skall handläggas enligt landsbygdsreglerna bör, med hänsyn

till lagstiftningens syfte att skapa garantier för att de på awittringsenheterna

begärda skiftena kan komma till stånd, de ifrågasatta bestämmelserna

gälla förrättningar på skifteslag, som i likhet med avvittringsenheterna är

att anse såsom primära och som icke tidigare delats. Att såsom berörts

i ett remissyttrande utsträcka bestämmelserna att avse jämväl förrättningar

på sekundära skifteslag samt omskiften skulle föra längre än som betingas

av det angivna syftet med lagstiftningen och kan medföra konsekvenser,

som icke helt kan överblickas i detta ärende. Ehuru det onekligen

från vissa synpunkter skulle vara fördelaktigt med enhetliga regler beträffande

samtliga skiften inom stadens landsbygd, anser jag det därför icke

tillrådligt med en sådan utvidgning. Beträffande omskiftesförrättningar må

för övrigt erinras om att fastighetsbildningslagen tillåter sådana, låt vara

efter Kungl. Maj :ts medgivande, och att den Kungl. Maj :t tillerkända rätten

att meddela erforderliga bestämmelser i tillämpningen ansetts möjliggöra

att fastighetsbildningslagens särbestämmelser ersättes med motsvarande regler

i jorddelningslagen.

En konsekvent tillämpning av grundsatsen att den särskilda lagstiftningen

icke bör erhålla större räckvidd än som erfordras med hänsyn till

den föreliggande oklarheten beträffande möjligheterna att få till stånd skifte

av awittringsenheter som utgöres av flera fastigheter skulle innebära, att

från lagens tillämplighetsområde borde undantagas klyvningsskiften på

primära skifteslag, bestående av endast en fastighet. I fråga om sådana förrättningar

föreligger ju icke någon tvekan om att de kan genomföras med

stöd av 6 kap. 1 § första stycket fastighetsbildningslagen. I detta avseende

har emellertid lantmäteristyrelsen ansett sig böra göra ett avsteg från den

eljest tillämpade grundsatsen. Då det enligt vad jag inhämtat inom Kiruna

finns oskiftade primära skifteslag, som omfattar endast en registerfastighet,

saknar frågan ingalunda praktisk betydelse. Fördelen med enhetliga

regler beträffande samtliga skiften på awittringsenheter, inom vilka förhållandena

torde vara likartade oavsett om de bestå av en eller flera registerfastigheter,

får anses väga så tungt att ändring på denna punkt av

fastighetsbildningslagens uttryckliga stadgande om handläggning av klyvningsskifte

på fastighet är motiverad. På grund härav ansluter jag mig till

den ståndpunkt styrelsen intagit.

För ett ändamålsenligt genomförande av skiftena är det av betydelse att

sammanläggningar enligt sammanläggningslagen kan äga rum i samband

med förrättningarna. Av skäl som lantmäteristyrelsen anfört torde emellertid

särskild föreskrift om tillämpning av sammanläggningslagen icke vara

erforderlig.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 181

17

Vad beträffar frågan om giltigheten av 1909 års lag inom Kiruna synes

mig ett klarläggande böra ske, såvitt gäller förrättningar som berörs av den

nu föreslagna lagstiftningen. Att på den föreliggande utredningen undantaga

förrättningarna från tillämpning av bestämmelserna i 1909 års lag anser

jag icke kunna komma i fråga. Dessa bestämmelser måste alltjämt anses

fylla en viktig funktion till förhindrande av skadlig uppdelning av skogsmarken.

Den föreslagna lagen torde böra träda i kraft dagen efter den, då lagen

utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Den nya lagen bör

vinna tillämpning även beträffande förrättningar, som påbörjats före lagens

ikraftträdande, och detta bör gälla även i fråga om förrättning, som redan

avslutats vid ikraftträdandet men beträffande vilken slutlig prövning då

ännu ej ägt rum. Härför erfordras icke särskild övergångsbestämmelse.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag med särskilda bestämmelser angående vissa laga skiflen

i Kiruna stad.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av

den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av detta protokoll.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Harriet Stangenberg

.>

Bilagan, som iir likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget har här uteslutits.

Ilihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 181

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 181

Bilaga A.

Lan tm äter istyrelsens förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser angående vissa laga skiften

i Kiruna stad

Härigenom förordnas som följer.

I fråga om laga skifte å område inom Kiruna stad, vilket är att jämställa

med skifteslag, som avses i 1 kap. 2 § under 1 lagen om delning av jord

å landet, och vilket icke tidigare skiftats, skola — under förutsättning att

för området icke skall föras fastighetsregister såsom för stad — utan hinder

av bestämmelserna i lagen om fastighetsbildning i stad föreskrifterna

i lagen om delning av jord å landet och lagen den 5 juni 1909 (nr 53 sid. 8)

innefattande vissa bestämmelser angående laga skiften i Jukkasjärvi och

Karesuando socknar av Norrbottens län äga tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall äga

tillämpning jämväl beträffande före samma dag påbörjade laga skiften.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 181

19

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 28 mars

1955.

Närvarande:

justitieråden Lech,

Regner,

Gösta Lind,

regeringsrådet Lorichs.

Enligt lagrådet den 26 mars 1955 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet

den 18 mars 1955, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag med särskilda bestämmelser angående vissa

laga skiften i Kiruna stad.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

e. o. hovrättsassessorn J. Gyllensvärd.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ilarriet Stangenberg

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 181

JJtdrng av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 31 mars 1955.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Torsten Nilsson,

Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar

Nilson, Lindell, Lange.

T. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, anmäler efter

gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet och statsrådet

Hjalmar Nilson lagrådets den 28 mars 1955 avgivna utlåtande över dei

till lagrådet den 18 mars 1955 remitterade förslaget till lag med särskilda

bestämmelser angående vissa laga skiften i Kiruna stad.

Med förmälan att lagförslaget av lagrådet lämnats utan erinran hemställer

föredraganden, att detsamma måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Axel Nilsson

Stockholm 1955. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

550657

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1955:319 Skrivelse till Konungen i anledning a v Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående vissa laga skiften i Kiruna stad. a1 i texten
  2. 3LU 1955:23 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.is proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående vissa laga skiften i Kiruna stad. s. 6 i texten