Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om investeringsavgift för år 1956, m. m

1955-10-07 · 35 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 35 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:205, Med förslag till förordning om investeringsavgift för år 1956, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 205 år 1955

1

Nr 205

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om investeringsavgift för år 1956, m. m.; given

Stockholms slott den 7 oktober 1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning om investeringsavgift för år 1956; samt

2) förordning om avgift vid investering i motorfordon år 1956 (särskild

investeringsavgift).

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas en redogörelse för det ekonomiska läget. Av redogörelsen

framgår att en skärpning av den internationella konjunkturen skett

under år 1955. Inom det svenska näringslivet konstateras expansiva tendenser

framför allt i fråga om företagens investeringar och i avseende å förvärv

av varaktiga konsumtionsvaror, särskilt bilar. Då en fortsatt restriktivitet i

den ekonomiska politiken på grund härav finnes ofrånkomlig, föreslås i propositionen

att de avgifter på investeringar inom rörelse och jordbruk samt i

motorfordon som tidigare beslutats för 1955 även skall uttagas på investeringar

som äger rum 1956. För de nya avgifterna föreslås skola gälla i huvudsak

samma bestämmelser som för 1955 års avgifter.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 205

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 205 år 1955

Förslag

till

förordning om investeringsavgift för år 1956

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Fysisk eller juridisk person, som under det beskattningsår för vilket taxering

till statlig inkomstskatt äger rum i första instans år 1957 verkställt

investering av nedan angivet slag inom någon av förvärvskällorna jordbruksfastighet,

annan fastighet eller rörelse och som icke är frikallad från

skyldighet att erlägga sådan skatt för inkomst av samma förvärvskälla,

skall i enlighet med vad i denna förordning sägs till staten erlägga investeringsavgift.

Från avgiftsskyldighet som i föregående stycke sägs frikallas partihandelsbolag

och detalj handelsbolag, som avses i rusdrycksförsäljningsförordningen

den 26 maj 1954, Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, Svenska

skifferoljeaktiebolaget, Svenska lagerhusaktiebolaget, Aktiebolaget Svensk

torvförädling, Aktiebolaget Ceaverken, Aktiebolaget Aerotransport och Aktiebolaget

Atomenergi, så ock aktiebolag och ekonomisk förening däri kommun

äger mer än nio tiondelar av aktie- eller andelskapitalet under förutsättning

att bolaget eller föreningen icke driver byggnadsverksamhet.

Från avgiftsskyldighet frikallas vidare föreningar och bolag som avses i

24 § 3 mom. kommunalskattelagen samt vidare folketshusförening, folkparksförening

och annan liknande organisation med uppgift att tillhandahålla

samlingslokal ävensom annan i ideellt syfte verksam organisation,

som tillhandahåller dylik lokal.

2 §•

Till sådan investering inom förvärvskällan jordbruksfastighet, som föranleder

uttagande av investeringsavgift (avgiftspliktig investering), hänföras
a)

i fråga om byggnad:

ny-, till- och ombyggnad samt reparation och underhåll av byggnad till

den del densamma användes för annat ändamål än bostadsändamål; samt

b) i fråga om maskiner och andra för jordbruksdriften avsedda döda inventarier

med en beräknad varaktighetstid av mer än tre år:

nyuppsättning, ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,

som icke äro att hänföra till normalt underhåll.

Vad i föregående stycke sägs skall icke äga tillämpning, när fråga är om

förvärv av tillgång i samband med övertagande av jordbruk med äganderätt

eller på arrende eller efter utarrendering under förutsättning att tillgången

i fråga nyttjats i det övertagna jordbruket. Ej heller skall investeringsavgift

uttagas då fråga är om nyuppsättning som verkställts under det beskattningsår,

då jordbruksfastighet förvärvats eller jordbruksarrende tillträtts

eller jordbruk övertagits efter utarrendering.

3 §•

Till avgiftspliktig investering inom förvärvskällan annan fastighet hänföras
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 205 ur 1955

3

a) i fråga om fastighet med undantag för sådana till byggnad hörande

fasta maskiner, som vid fastighetstaxeringen åsatts särskilt maskinvärde:

grundförbättring å fastigheten, förvärv av byggnad genom köp eller därmed

jämförligt fång, ny-, till- och ombyggnad samt reparation och underhåll

av byggnad, dock att — när investeringen avser personalbostäder —

allenast utfört reparations- och underhållsarbete skall anses som avgiftspliktig

investering; samt

b) i fråga om sådana vid a) avsedda fasta maskiner, som hava en beräknad

varaktighetstid av mer än tre år:

nyuppsättning, ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,

som icke äro att hänföra till normalt underhåll.

Vad ovan i denna paragraf sägs skall gälla allenast under förutsättning

att fastigheten i den del, där investeringen gjorts, är upplåten till användning

i rörelse, som bedrives av någon med vilken den som bekostat investeringen

måste anses vara i intressegemenskap, därvid tillika skall gälla att

såsom avgiftspliktig investering skall anses vad som av investeringen är

att hänföra till nyss angiven del av fastigheten. Vidare skall iakttagas att

investeringsavgift icke skall uttagas, då fråga är om förvärv av byggnad, i

förekommande fall med därtill hörande inventarier vilka vid fastighetstaxeringen

åsatts särskilt maskinvärde, under förutsättning att byggnaderna och

inventarierna till huvudsaklig del stadigvarande nyttjats i rörelse.

4 §•

Till avgiftspliktig investering inom förvärvskällan rörelse hänföras

a) i fråga om för stadigvarande bruk i rörelse avsedd fastighet eller i och

för rörelsen förhyrd eller eljest disponerad fastighet, med undantag för sådana

till byggnad hörande fasta maskiner som vid fastighetstaxeringen

åsatts särskilt maskinvärde:

grundförbättring å fastigheten, förvärv av byggnad genom köp eller därmed

jämförligt fång, ny-, till- och ombyggnad samt reparation och underhåll

av byggnad, dock att — när investeringen avser personalbostäder —

allenast utfört reparations- och underhållsarbete skall anses som avgiftspliktig

investering;

b) i fråga om sådana maskiner och andra för stadigvarande bruk i rörelse

avsedda döda inventarier ävensom sådana vid a) avsedda fasta maskiner,

som hava en beräknad varaktighetstid av mer än tre år:

nyuppsättning, ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,

som icke äro att hänföra till normalt underhåll; samt

c) i fråga om naturtillgångar såsom gruvor, stenbrott, m. m.:

sådan investering som avser fyndighetens exploaterande till den del kostnaden

för investeringen icke vid inkomsttaxeringen omedelbart avdragits

såsom kostnad i den löpande driften.

Vad i föregående stycke sägs skall icke äga tillämpning, då fråga är om

förvärv av byggnad, i förekommande fall med därtill hörande inventarier

vilka vid fastighetstaxeringen åsatts särskilt maskinvärde, under förutsättning

att byggnaden och inventarierna till huvudsaklig del stadigvarande

nyttjats i rörelse. Ej heller skall investeringsavgift uttagas, då fråga är om

förvärv av tillgång i samband med övertagande av den rörelse eller rörelsegren,

vari densamma utgjort tillgång för stadigvarande bruk, eller då fråga

är om sådan investering antingen i utomlands belägen filial till här i riket

bedriven rörelse eller ock i och för fullgörande av entreprenadåtaganden i

utlandet, som verkställts av härstädes till statlig inkomstskatt skattskyldig

person.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 205 år 1955

5 §.

Har myndighet lämnat statligt bidrag eller lån eller ställt statlig lånegaranti

för viss investering, skall denna icke anses som avgiftspliktig investering

till den del kostnaden täckts av bidraget eller lånet eller genom utnyttjande

av lånegarantien.

Har tillgång gått förlorad genom brand, haveri eller liknande av den

avgiftsskyldiges åtgöranden oberoende anledning eller har tillgång tagits i

anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller eljest avyttrats

under sådana förhållanden att tvångsförsäljning måste anses vara för

handen, skall härav föranledd ersättningsanskaffning icke anses utgöra avgiftspliktig

investering till den del kostnaden för den nya tillgången motsvarar

200 procent av uppburen ersättning för den förlorade eller avyttrade

tillgången eller — då fråga är om tillgång som gått förlorad genom brand,

haveri eller liknande anledning och försäkringsskydd icke till någon del

förelegat — 200 procent av anskaffningskostnaden.

Ersättningsanskaffning i anledning av sådan skada genom jordskred,

översvämning eller liknande händelse, varemot försäkringsskydd normalt

ej meddelas, skall icke till någon del anses utgöra avgiftspliktig investering.

Investering som uteslutande eller väsentligen tillkommit för civilförsvarseller

beredskapsändamål är icke att anse såsom avgiftspliktig investering.

Detsamma gäller investering i fastigheter och inventarier, som utnyttjas eller

äro avsedda att utnyttjas för produktion eller distribution av elektrisk kraft.

Vidare skall som avgiftspliktig investering icke anses förvärv av personbil,

sådan med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustad lastbil

vilkens tjänstevikt icke överstiger 1 800 kilogram eller sådan motorcykel för

vilken registreringsskyldighet föreligger. Ej heller skall som avgiftspliktig

investering anses sådant förvärv av egendom, varom förmäles i 7 § första

eller andra stycket förordningen den 21 maj 1954 om fondskatt.

För den som yrkesmässigt bedriver fiske skall investering i fartyg och

andra för fisket avsedda inventarier, som helt eller så gott som uteslutande

användes i sådan rörelse, icke anses såsom avgiftspliktig investering. Vad nu

sagts skall dock ej gälla investering i fartyg med bruttodräktighet överstigande

100 registerton.

6 §•

Avgiftspliktig investering inom förvärvskällorna jordbruksfastighet, därest

inkomsten därav icke beräknas efter bokföringsmässiga grunder, och annan

fastighet skall anses hava verkställts, då den av investeringen föranledda

utgiften betalats eller omkostnaden ägt rum, dock att förvärv av byggnad

skall anses hava skett det beskattningsår då kontrakt om köpet undertecknats.

Beräknas vid inkomsttaxeringen inkomst av förvärvskälla efter bokföringsmässiga

grunder, skall avgiftspliktig investering anses föreligga, då

kostnaden för investeringen enligt allmänt vedertagen köpmannased bort i

räkenskaperna upptagas såsom omkostnad eller på konto för färdigställda

eller levererade tillgångar.

7 §.

Investeringsavgift skall -— med undantag som i andra och tredje styckena

sägs —- beräknas på grundval av kostnaden för avgiftspliktig investering.

Har för sådan investering använts virke, som uttagits ur egen fastighet,

eller tillgång, som varit avsedd för omsättning eller förbrukning i rörelse,

skall i investeringskostnaden inräknas virkets eller lagertillgångens saluvärde.

Har vid sådant förvärv av tillgång, som utgör avgiftspliktig investering,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 205 år 1955

såsom likvid eller dellikvid lämnats annan likartad tillgång, skall såsom

investeringskostnad anses allenast mellanskillnaden.

När fråga är om avgiftspliktig investering i form av reparation av byggnad,

ingående i förvärvskällan jordbruksfastighet, skall som investeringskostnad

anses allenast belopp, varmed reparationskostnaden överstiger en

procent för år räknat av det i fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret

ingående jordbruksvärdet eller -— därest i jordbruksvärde ingående

värde å skogsmark uppgår till minst femtio procent av jordbruksvärdet —

sistnämnda värde efter avdrag för skogsmarksvärdet. Beträffande avgiftspliktig

investering i form av reparation av byggnad, ingående i förvärvskällan

annan fastighet, skall som investeringskostnad anses belopp, varmed

reparationskostnaden överstiger två procent för år räknat av den del av det

i fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret ingående byggnadsvärdet,

i förekommande fall minskat med särskilt maskinvärde, som belöper

å sådan del av fastigheten som är upplåten till användning i rörelse på sätt

i 3 § sägs. Avser avgiftspliktig investering reparation av byggnad, ingående

i förvärvskällan rörelse, skall som investeringskostnad anses belopp, varmed

reparationskostnaden överstiger två procent för år räknat av det i fastighetens

taxeringsvärde året näst före taxeringsåret ingående byggnadsvärdet,

i förekommande fall minskat med särskilt maskinvärde.

Investeringskostnad för reparationer skall beräknas gemensamt för samtliga

fastigheter inom varje särskild förvärvskälla.

Sammanlagda beloppet av kostnaderna för en avgiftsskyldigs avgiftspliktiga

investeringar, beräknade på sätt i denna paragraf sägs, utgör den avgiftsskyldiges

till investeringsavgift uppskattade investeringskostnad.

8 §.

Från uppskattad investeringskostnad avdrages ett belopp av 20 000 kronor.

Vad härefter återstår utgör avgiftsbelagd investeringskostnad, vilken

utföres i fulla hundratal kronor så att överskjutande belopp, som icke

uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

9 §.

Beträffande handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag, i 53 § 2 mom.

kommunalskattelagen avsett rederi och s. k. gruvbolag gäller, att avgiftsbelagd

investeringskostnad beräknas för företaget såsom sådant. Investeringsavgift

påföres däremot de särskilda delägarna, envar med belopp som

på honom belöper.

Äkta makar äro enligt denna förordning att anse som av varandra oberoende

avgiftsskyldiga.

10 §.

Investeringsavgiften utgör tolv procent av den avgiflsbelagda investeringskostnaden.

Investeringsavgift skall anses som sådan speciell skatt, för vilken avdrag

må åtnjutas vid inkomsttaxeringen; och skall i följd härav restituerad,

avkortad eller avskriven sådan avgift, för vilken avdrag medgivits vid inkomsttaxeringen,

utgöra skattepliktig intäkt.

11 §•

Taxeringsförordningens bestämmelser angående taxering till statlig inkomstskatt

skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan stadgas,

lända till efterrättelse med avseende å taxering till investeringsavgift.

12 §.

1 inom. Till ledning för taxering till investeringsavgift skall fysisk eller

juridisk person, som under beskattningsåret verkställt avgiftspliktiga in
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 205 år 1955

vesteringar för en kostnad överstigande sammanlagt 20 000 kronor, utan

anmaning vid den allmänna självdeklarationen foga en särskild på heder

och samvete avgiven deklaration, avfattad å blankett enligt av riksskattenämnden

fastställt formulär.

Även om den sammanlagda kostnaden för avgiftspliktiga investeringar

icke överstiger 20 000 kronor, skall deklaration som i föregående stycke

sägs utan anmaning avgivas av den, som drivit rörelse med omsättning

under beskattningsåret överstigande 500 000 kronor, och av den, som ägt

eller brukat jordbruksfastighet med större åkerareal än 50 hektar.

Skyldighet att avgiva deklaration för taxering till investeringsavgift föreligger

icke för den som enligt vad i 1 § stadgas är undantagen från skyldighet

att erlägga sådan avgift.

2 mom. Företag, som i 9 § första stycket avses och som jämlikt bestämmelserna

i 1 mom. har att avgiva deklaration, skall utan anmaning för varje

kommun, där delägare är skattskyldig till statlig inkomstskatt, för envar delägare

avgiva deklaration som nyss sagts, avseende hela företaget, med

uppgift om den å delägaren belöpande andelen av för företaget beräknad

avgiftsbelagd investeringskostnad.

3 mom. Annan än den, som är uppgiftspliktig på grund av bestämmelserna

i 1 eller 2 inom., är pliktig att efter anmaning, inom tid som i anmaningen

angives, avgiva deklaration som i 1 mom. sägs, dock att detta ej gäller

den som enligt 1 mom. tredje stycket är undantagen från deklarationsskyldighet.

i mom. Efter anmaning är envar, som enligt bestämmelserna i 1—3 inom.

är skyldig avgiva deklaration, pliktig att i den omfattning, som i anmaningen

angives, meddela för taxering till investeringsavgift erforderliga uppgifter

utöver dem, som lämnas i deklarationsformuläret.

5 mom. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för

taxering till investeringsavgift skola taxeringsförordningens bestämmelser

om underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tillämpning;

dock skall, beträffande deklaration enligt 1 mom. här ovan, den i

39 § 1 inom. första stycket taxeringsförordningen stadgade påföljden för

underlåtenhet att avlämna självdeklaration inträda endast därest den avgiftsskyldige

underlåtit att efterkomma anmaning att avgiva deklaration för

taxering till investeringsavgift.

Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration i fall som

avses i 2 mom. skola taxeringsförordningens bestämmelser om underlåtenhet

att avlämna uppgifter, varom förmäles i 34 § samma förordning, äga

motsvarande tillämpning.

13 §.

Taxering till investeringsavgift sker i den kommun, där den avgiftsskyldige

skall taxeras till statlig inkomstskatt, och verkställes av vederbörande

taxeringsnämnd.

Därest taxeringsnämnd, på grund av att deklaration för taxering till investeringsavgift

trots anmaning icke avgivits eller att utredning icke kunnat

verkställas, beträffande viss avgiftsskyldig underlåtit att verkställa taxeringtill

investeringsavgift eller åsatt taxering, som av nyss angiven grund kan

antagas vara felaktig, åligger det taxeringsnämndens ordförande att senast

den 15 juni eller, såvitt angår Stockholm, den 30 juni under taxeringsåret

lämna vederbörande taxeringsintendent skriftligt meddelande härom. Har

länsstyrelsen medgivit utsträckning av den tid, inom vilken taxeringsnämnds

arbete skall vara avslutat, må länsstyrelsen jämväl förordna om utsträckning

av tiden för lämnande av ifrågavarande meddelande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 205 år 1955

Taxeringsintendent samt medlem av prövningsnämnd må jämväl efter

utgången av taxeringsåret framställa yrkande angående taxering till investeringsavgift.

14 §.

Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande

myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken den

anknyter. Vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande

självdeklaration skall äga tillämpning jämväl beträffande handling, som

enligt vad nu sagts skall biläggas självdeklaration.

15 §.

För taxering till investeringsavgift må granskning av avgiftsskyldigs bokföring

enligt bestämmande i varje särskilt fall av taxeringsintendenten verkställas.

Taxeringsförordningens föreskrifter skola härvid äga motsvarande

tillämpning.

16 §.

1 mom. Beträffande besvär över taxering till investeringsavgift skola

taxeringsförordningens föreskrifter om taxering till statlig inkomstskatt äga

motsvarande tillämpning med iakttagande av att besvärsrätt tillkommer den

avgiftsskyldige och vederbörande taxeringsintendent.

2 mom. Äro för viss avgiftsskyldig besvär samtidigt anhängiga över taxe
ring

enligt denna förordning och enligt taxeringsförordningen, böra besvären

prövas i samband med varandra. ...

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomstskatt

ändras eller påföres någon, skall samtidigt vidtagas därav betingad ändring

i taxeringen till investeringsavgift.

17 §.

Har avgiftsskyldig i uppgift eller upplysning, avgiven till ledning vid taxering

till investeringsavgift, lämnat oriktigt meddelande i avseende a förhållande,

som icke varit av allenast oväsentlig betydelse för taxeringen, samt

har meddelandet följts och har därigenom föranletts att den avgiftsskyldige

icke blivit taxerad till investeringsavgift eller blivit för lågt taxerad till sådan

avgift, skall han eftertaxeras till investeringsavgift att utgå med det

belopp, som genom berörda förfarande undandragits statsverket.

Föreligga sådana omständigheter, som i föregående stycke sägs, och kan

på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av den avgiftsskyldige

lämnade uppgifter icke varit av beskaffenhet att kunna läggas till

grund för en riktig taxering, skall han eftertaxeras till investeringsavgift

att utgå med det belopp, som undandragits statsverket genom att en riktig

taxering tidigare icke åsatts.

Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning, om avgiftsskyldig,

ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplys
ning.

.. -

Eftertaxering må icke ske med mindre fråga därom provats av beskattningsnämnd

inom fem år efter det år, da taxeringen rätteligen bort av

beskattningsnämnd i första instans verkställas. Har den avgiftsskyldige avlidit,

åsättes taxeringen hans dödsbo, dock att sådan taxering icke må ske

med mindre fråga därom prövats av beskattningsnämnd inom två år efter

utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter lionom blivit

ingiven för registrering.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj:ts proposition nr 205 år 1955

18 §.

Har någon i samband med investering, som i 2—4 §§ sägs, vidtagit åtgärd,

som kan antagas hava tillkommit i syfte att undgå eller erhålla lindring i

taxering till investeringsavgift, skall taxering åsättas som om dylik åtgärd

icke vidtagits.

19 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration enligt denna förordning

lämnat oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

20 §.

Uppbördsförordningens bestämmelser angående statlig inkomstskatt skola

i tillämpliga delar gälla beträffande investeringsavgift, dock att sådan avgift

icke skall upptagas å debetsedel avseende preliminär skatt.

21 §.

Av taxeringen till investeringsavgift föranledda särskilda kostnader bestridas

av statsmedel.

22 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

,..^lenna förordning träder i kraft dagen efter den då förordningen enligt

dära meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Vad i punkt 4 av övergångsbestämmelserna till förordningen den 11 februari

1955, nr 19, stadgats angående samma förordnings tillämplighet i

vissa fall vid 1957 års taxering skall därvid upphöra att gälla.

t 1 2 3 samband med ikraftträdandet av denna förordning skall följande iakt
1.

Till avgiftspliktig investering hänföres icke förvärv av byggnad, därest

kontrakt om köpet undertecknats senast den 15 januari 1955 och ej heller

sådan investering i fastighet, för vilkens utförande byggnadstillstånd meddelats

senast nämnda dag, därvid med byggnadstillstånd i förevarande sammanhang

avses annat tillstånd än sådant som lämnats för fortlöpande reparations-

och underhållsarbeten. Vidare skall icke som avgiftspliktig investering

anses inventarieförvärv, därest leverans skett eller skriftligt avtal om

leverans träffats senast den 15 januari 1955.

2. År fråga om avgiftspliktig investering i form av grundförbättring å

fastighet, ny-, till- eller ombyggnad eller reparation och underhåll av byggnad,

förbättringsarbete å inventarier eller arbete avseende exploatering av

naturtillgångar, skall allenast den del av kostnaden för investeringen, som

är hänförlig till arbeten utförda efter den 15 januari 1955, medtagas vid

bestämmandet av uppskattad investeringskostnad.

3. Har någon på grund av omläggning av räkenskapsår antingen icke taxerats

till inkomstskatt år 1957 eller nämnda år taxerats till dylik skatt för

ett beskattningsår, som omfattar kortare tid än tolv månader, eller har

någon, likaledes på grund av omläggning av räkenskapsår, åren 1956 och

1957 taxerats till dylik skatt för beskattningsår, som sammanlagt omfattat

kortare tid än tjugufyra månader, skola bestämmelserna i denna förordning

äga motsvarande tillämpning jämväl beträffande investeringar under

beskattningsår, vari ingår kalenderåret 1956 eller del därav och för vilket

taxering sker år 1958 eller 1959.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 205 år 1955

9

Förslag

till

förordning om avgift vid investering i motorfordon år 1956

(särskild investeringsavgift)

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För förvärv av personbil, av sådan med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri

utrustad lastbil vilkens tjänstevikt ej överstiger 1 800 kilogram

eller av motorcykel skall under tid, som angives i 2 §, till staten erläggas

särskild investeringsavgift i enlighet med vad nedan sägs.

I denna förordning användas uttryck och begrepp i samma betydelse soni

i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648).

2 §•

Särskild investeringsavgift enligt denna förordning skall utgå,

a) då ansökan om fordonets upptagande i eller överförande till bilregister

inkommit till länsstyrelsen efter den 31 december 1955 men före utgången

av år 1956; och

b) då anmälan till bilregister om övergång till ny ägare av i registret upptaget

fordon från denne inkommit till länsstyrelsen inom tid som nyss angivits.

Har ansökan eller anmälan, som ovan sagts, enligt vägtrafikförordningen

bort göras senast före utgången av år 1956 men har den icke verkställts eller

verkställts först efter utgången av nämnda år, föreligger ock skyldighet att

erlägga avgift.

3 §•

Oaktat vad i 2 § sägs skall särskild investeringsavgift ej utgå

a) därest anmälan om övergång till ny ägare av i bilregister upptaget

fordon föranletts av att äganderätten till fordonet övergått genom arv eller

testamente eller ock genom bodelning eller eljest på grund av giftorätt;

b) därest innehavare av saluvagnslicens gör anmälan, varom i 17 § 3

mom. andra stycket vägtrafikförordningen förmäles;

c) därest innehavare av saluvagnslicens i annat fall än som vid b) sägs

inom i vägtrafikförordningen föreskriven tid gör anmälan om eget förvärv

av i bilregister upptaget fordon, vilket inom tre veckor efter förvärvet ånyo

övergått till ny ägare, som samtidigt gör anmälan om sitt förvärv;

d) därest anmälan om övergång till ny ägare av i bilregister upptaget

fordon göres inom i vägtrafikförordningen föreskriven tid samt åtföljes av

sådan i 19 § samma förordning omförmäld anmälan, vilken föranleder fordonets

överförande från bilregistret till bilreservregistret eller fordonets avförande

ur bilregistret;

e) därest ansökan avser överförande till bilregister av reservregistrerat

fordon, som den 31 januari 1955 fanns intaget i bilreservregistret och vars

ägare är antingen densamme som nämnda dag fanns antecknad såsom fordonets

ägare eller ock någon som bekommit fordonet efter denne genom

fång som vid a) sägs;

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 205 år 1955

f) därest ansökan avser upptagande i bilregister av i utlandet registrerat

fordon, som den 31 januari 1955 fanns intaget i vederbörande utländska register

och vars ägare är antingen densamme som nämnda dag däri fanns

antecknad såsom fordonets ägare eller ock någon som bekommit fordonet

efter denne genom fång som vid a) sägs;

g) därest ansökan avser överförande till bilregister av reservregistrerat

fordon, som efter den 31 januari 1955 upptagits i bilreservregistret utan att

fråga därvid varit om fall som vid d) sägs och vars ägare är antingen densamme

som omedelbart före fordonets upptagande i bilreservregistret fanns

antecknad såsom fordonets ägare eller ock någon som bekommit fordonet

efter denne genom fång som vid a) sägs; eller

h) därest ansökan avser införande i annat läns bilregister av registrerat

fordon, vars ägare är antingen densamme som finnes antecknad såsom fordonets

ägare i det bilregister, där fordonet är registrerat, eller ock någon

som bekommit fordonet efter denne genom fång som vid a) sägs.

Har någon förvärvat fordon och har detta därefter övergått till ny ägare,

som antingen den 31 januari 1955 fanns såsom sådan antecknad i bilregister

eller bilreservregister eller ock enligt övergångsbestämmelse till förordningen

den 11 februari 1955 (nr 21) om avgift vid investering i motorfordon

år 1955 (särskild investeringsavgift) icke varit skyldig erlägga däri

stadgad avgift, vare ej heller den förre ägaren skyldig erlägga avgift, även

om han underlåtit att om sitt förvärv göra vederbörlig anmälan.

Vidare skall från denna förordnings tillämpning sådant fordon vara undantaget,

som är frikallat från skatteplikt enligt 2 § förordningen den 2

juni 1922 (nr 260) om automobilskatt eller enligt övergångsbestämmelsen

till förordningen den 28 september 1951 (nr 654) angående ändrad lydelse

av 1, 2 och 5 §§ nyssnämnda förordning den 2 juni 1922, nr 260.

4 §•

Skyldig att erlägga särskild investeringsavgift enligt denna förordning är

den, vilken enligt vägtrafikförordningen har att göra ansökan eller anmälan

som i 2 § avses.

Avgiften skall inbetalas till länsstyrelsen i samband med ansökan eller

anmälan som nyss sagts. Har så ej skett, skall länsstyrelsen omedelbart

förordna om avgiftens uttagande. Om tidpunkten för inbetalning av avgift

i fall, då ansökan eller anmälan underlåtits, förordnar Kungl. Maj :t.

Beträffande invalidfordon, för vilket avgiftsfrihet enligt 3 § sista stycket

ifrågasättes, skall gälla vad Kungl. Maj :t därom förordnar.

5 §•

1. För fordon av 1955 eller senare års modell skall beträffande beloppet

av den särskilda investeringsavgiften gälla följande.

Avgiften beräknas för personbilar och lastbilar till det antal kronor, som

motsvarar 75 procent av det tal vilket angiver fordonets tjänstevikt uttryckt

i kilogram. För bilar med högre tjänstevikt än 1 600 kilogram skall därjämte

tillägg göras med 100 kronor för varje fullt femtiotal kilogram, varmed

tjänstevikten överskjuter 1 600 kilogram. Avgiften avrundas i förekommande

fall till närmast lägre tiotal kronor.

_ För motorcyklar utgör avgiften 150 kronor därest fordonets tjänstevikt

ej överstiger 75 kilogram, 200 kronor därest tjänstevikten är högre men ej

överstiger 160 kilogram samt eljest 300 kronor.

2. För fordon av 1954 eller tidigare års modell utgör avgiften:

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 205 år 1955

för 1954

års

modell

90 procent

av

belopp, uträknat enligt 1.

ovan

»

1953

»

»

80 »

»

»

»

» »

»

»

1952

»

»

70 »>

»

9

»

» »

»

»

1951

»

»

60 )>

»

»

»

» »

»

5>

1950

»

»

50 )>

»

»

»

» »

»

»

1949

»

»

40 »

»

»

»

» »

»

»

1948

»

»

30 »

»

»

»

» »

»

»

1947

»

»

20 »

»

»

»

» »

» ; samt

9

1946

eller tidigare års modell 10 procent

av

belopp, uträknat enligt 1. ovan,

Avgiften avrundas i förekommande fall till närmast lägre tiotal kronor.

3. Skall avgift beräknas för fordon, beträffande vilket årsmodell icke

kan angivas, skall så anses som om fordonet är av det års modell da fordonet

första gången registrerades.

4. Äro två eller flera i bilregister eller bilreservregister antecknade såsom

ägare till fordon och överlåter någon av dessa sin äganderättsandel, skall

vid ansökan eller anmälan, som i 2 § avses, för förvärvet avgift utgå med

allenast så stor del av det enligt 1. eller 2. ovan uträknade beloppet, som

motsvarar antingen den andel, vilken enligt anteckning i registret, verkställd

i samband med införandet däri av de förutvarande ägarnas namn, tillhört

överlåtaren, eller ock, om sådan anteckning ej finnes, hans andel efter

huvudtalet.

6 §•

I fråga om besvär över beslut rörande avgift jämlikt denna förordning

skall i tillämpliga delar gälla vad om automobilskatt är i motsvarande hänseende

stadgat.

Har avtal om förvärv av fordon kort tid efter förvärvet havts, återgått

eller blivit ogiltigt eller föreligga eljest särskilda omständigheter samt

framstår det såsom stridande mot grunderna för denna förordning att uttaga

särskild investeringsavgift enligt förordningen, äger Kungl. Maj :t eller

myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer medgiva befrielse från eller återbäring

av avgiften.

7 §•

De ytterligare föreskrifter rörande debitering, uppbörd och indrivning

m. in., som erfordras för tillämpning av denna förordning, meddelas av

Kungl. Maj :t.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956; dock att särskild

investeringsavgift enligt denna förordning icke skall utgå, då ansökan eller

anmälan, som i 2 § sägs, avser förvärv beträffande vilket förordningen den

11 februari 1955 (nr 21) om avgift vid investering i motorfordon år 1955

(särskild investeringsavgift) skall tillämpas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 205 år 1955

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 oktober

1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lange,

Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets Övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om fortsatt avgiftsbeläggning

av investeringar inom rörelse och jordbruk ävensom i motorfordon

samt anför därvid följande.

I. Inledning

Som ett led i statsmakternas investeringsbegränsande åtgärder beslöts vid

vårsessionen av innevarande års riksdag, på grundval av propositionen nr

36 och bevillningsutskottets betänkande nr 5, att avgift skall uttas för vissa

år 1955 verkställda investeringar. Enligt beslutet utgår investeringsavgift

med 12 procent å kostnaden för investeringar som göres av rörelseidkare

och jordbrukare (i det följande benämnd allmän investeringsavgift). Vidare

uttas en särskild investeringsavgift, ungefärligen motsvarande 10 procent

av anskaffningskostnaden, vid förvärv av personbilar, vissa mindre lastbilar

och motorcyklar. I fråga om de bestämmelser som gäller för de olika

avgifterna må här allenast anmärkas följande.

Om den allmänna investeringsavgiften stadgas i förordningen den 11

februari 1955 (nr 19) om investeringsavgift för år 1955. Avgiftsplikt föreligger

enligt 1 § för fysisk eller juridisk person, som under det beskattningsår

för vilket taxering till statlig inkomstskatt äger rum i första instans

år 1956 verkställt investering av i förordningen angivet slag inom någon av

förvärvskällorna jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse och som

icke är frikallad från skyldighet att erlägga sådan skatt för inkomst av

samma förvärvskälla. Från avgiftsskyldighet frikallas bl. a. vissa statliga

företag, samt aktiebolag och ekonomiska föreningar, däri kommun äger

mera än nio tiondelar av aktie- eller andelskapitalet under förutsättning att

bolaget eller föreningen icke bedriver byggnadsverksamhet. Genom särskilda

bestämmelser har tillsetts att bostadsbyggandet inte träffas av investerings
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 205 år 1955

13

avgift. Ytterligare undantag från avgiftsplikten stadgas i 5 §, som bl. a.

avser investeringar, för vilka statligt bidrag, statligt lån eller statlig lånegaranti

erhållits, samt ersättningsanskaffning i anledning av brand och

därmed jämförliga händelser. Allmän investeringsavgift utgår inte heller

för motorfordon som omfattas av den särskilda investeringsavgiften för

sådana fordon.

Vilka investeringar som är avgiftspliktiga anges i 2—4 §§.

Inom förvärvskällan jordbruk omfattar avgiftsplikten i huvudsak ny-,

till- eller ombyggnad av ekonomibyggnader, vissa kostnader för reparation

och underhåll av ekonomibyggnader, nyuppsättning och ersättningsanskaffning

av maskiner och andra döda inventarier samt förbättringsarbeten å

sådana inventarier. Från avgiftsplikt undantas förvärv av tillgång i samband

med övertagande av jordbruk, nyuppsättning under samma år som

jordbruk övertagits samt liknande förvärv.

Beträffande rörelseidkare är i stort sett samma investeringar avgiftspliktiga.

Därjämte utgår avgift vid förvärv av byggnad, grundförbättring å fastighet

samt exploateringsarbeten avseende gruvor och liknande. Avgiftsplikten

vid investeringar i annan fastighet kompletterar avgiftsplikten för rörelseidkare

i sådana fall då intressegemenskap föreligger mellan en rörelseidkare

och den som gjort investeringen.

I 6 § anges när en investering skall anses vara utförd. För jordbrukare,

som deklarerar efter den s. k. kontantprincipen, anses en investering ha

skett, då utgiften betalats eller omkostnaden ägt rum. Beträffande rörelseidkare

samt jordbrukare, vilkas inkomster beräknas efter bokföringsmässiga

grunder, anses avgiftspliktig investering föreligga då kostnaden för

investeringen enligt allmänt vedertagen köpmannased bort i räkenskaperna

upptas såsom omkostnad eller på konto för färdigställda eller levererade

tillgångar. I propositionen anmärktes i anslutning till stadgandena i 6 §,

att dessa medför att effekten av lagstiftningen i viss mån upphör under

senare delen av beskattningsåret. Påbörjas t. ex. uppförandet av en byggnad

under år 1955 men avslutas arbetet först efter detta års utgång, utgår

således inte avgift. Liknande är förhållandet med fartyg eller maskiner med

långa leveranstider. Härav följer att den investeringsbegränsande effekten

— under förutsättning självfallet, att någon avgift för investeringar under

år 1956 ej uttages —- upphör i viss omfattning under senare delen av 1955

och under tiden fram till årets utgång alltmer uttunnas.

Av 7, 8 och 10 §§ framgår, att investeringsavgift utgår med 12 procent

av sammanlagda kostnaden för avgiftspliktiga investeringar, sedan därifrån

dragits ett avgiftsfritt bottenbelopp av 20 000 kronor. Investeringsavgiften

utgör sådan speciell skatt, för vilken avdrag får njutas vid inkomsttaxeringen.

Taxering till investeringsavgift för år 1955 sker enligt 11—21 §§ efter

särskild deklaration i samband med 1956 års inkomsttaxering och i huvudsak

efter de för inkomsttaxeringen gällande reglerna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 205 år 1955

Bestämmelserna om den särskilda avgiftsbeläggningen vid förvärv av

motorfordon innefattas i förordningen den 11 februari 1955 (nr 21) om

avgift vid investering i motorfordon år 1955 (särskild investeringsavgift).

Enligt 1 § omfattar förordningen personbilar, vissa mindre lastbilar -—

nämligen sådana med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustade

lastbilar vilkas tjänstevikt ej överstiger 1 800 kilogram — samt motorcyklar.

I 2 § angives de fall, då avgiftsbeläggning ifrågakommer. Huvudprincipen

är här, att alla nya fordon, som tas i bruk, skall avgiftsbeläggas samt

att avgift jämväl skall utgå, då ett begagnat fordon, som användes i trafik

eller efter avställning återinsättes i trafik, byter ägare. Avgift skall sålunda

uttagas dels när någon ansöker om att ett tidigare inte registrerat fordon

skall upptagas i bilregistret eller om att ett i bilreservregistret upptaget

fordon skall efter ägarbyte överföras till bilregistret och dels då anmälan

sker om övergång till ny ägare av ett i bilregistret upptaget fordon. Visst

undantag har dock i sistnämnda fall föreskrivits för det i 17 § 3 mom.

andra stycket vägtrafikförordningen närmare beskrivna fallet, då bilhandlare

förvärvar bytesbil.

Om vissa ytterligare undantag stadgas i 3 §. Avgift skall sålunda ej uttagas,

om inom föreskriven tid gjord anmälan till bilregister om äganderättsövergång

sker i samband med en anmälan om att bilen i fråga skall

reservregistreras eller avföras ur bilregistret. Vidare stadgas undantag från

avgift för de fall, då reservregistrerat fordon överföres till bilregister utan

att fordonet bytt ägare under den tid det stod i reservregistret eller i allt

fall inte efter den 31 januari 1955. Övriga undantagsfall är de då äganderättsövergången

skett genom arv eller testamente, då fordon överföres till

annat läns bilregister utan att detta har sammanhang med ägarebyte och

vidare då fråga är om sådana fordon, vilka är fria från automobilskatt, såsom

t. ex. diplomat- och konsulatbilar, brandbilar och ambulanser. Beträffande

personbilar som är inrättade som invalidfordon och som äges av invalid

gäller att avgift ej uttages, därest länsstyrelsen medgivit befrielse

från bilskatten.

Av 4 § framgår, att skyldigheten att erlägga avgiften åligger den nye

ägaren. Avgiften skall inbetalas i samband med att bilen registreras eller

anmälan göres om ägarebyte.

I 5 § angives avgiftens storlek. Avgiften beräknas efter en skala, som

i princip avvägts med hänsyn till fordonens storleksordning och ålder. Avgiften

varierar med tjänstevikten och motsvarar för ny bil (1954 och 1955

års modeller) i genomsnitt ca 10 procent av anskaffningskostnaden. Avgiften

är lägre ju äldre bilen är och går ned till en tiondel när fråga är om

bilar av 1945 eller tidigare års modell. För motorcyklar är avgiften 150, 200

eller 300 kronor, beroende på tjänstevikten, med motsvarande reducering

för äldre årsmodeller.

Enligt 6 § kan besvär över beslut rörande den särskilda investeringsav
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 205 år 1955 15

giften anföras i samma ordning som gäller i fråga om den vanliga automobilskatten.

Beträffande giltighetstiden för förordningen har redan nämnts att densamma

i princip avser investeringar i motorfordon under 1955. Av olika

skäl har emellertid avgiftsplikten icke anknutits till dagen för förvärvet

utan i stället till tidpunkten, då ansökan om registrering eller anmälan

om ägarebyte inkommer till länsstyrelsen. Sålunda stadgas i 2 § att avgift

skall utgå då ansökan eller anmälan gjorts efter den 31 januari 1955

men före utgången av samma år. Har ansökan eller anmälan enligt vägtrafikförordningen

bort göras senast före utgången av år 1955 men har den

icke verkställts eller verkställts först efter utgången av nämnda år kvarstår

skyldigheten att erlägga avgift, övergångsvis har stadgats vissa undantag

från dessa regler.

II. Det ekonomiska läget

Såsom framgår av det förut sagda gäller de nuvarande bestämmelserna

om investeringsavgift i princip investeringar under 1955. Frågan om erforderligheten

av en avgiftsbeläggning av investeringar jämväl under 1956

måste ses mot bakgrunden av en bedömning av det ekonomiska läget. Beträffande

detta har inom nationalbudgetkansliet i finansdepartementet

gjorts vissa sammanställningar, innefattande även en preliminär bedömning

av nationalbudgetutfallet för innevarande år. Detta material torde här få

redovisas.

Den internationella ekonomiska utvecklingen

I de ledande industriländerna har innevarande år kännetecknats av ett

fortsatt, mycket markerat konjunktur uppsving, vilket varit starkare än

man tidigare räknat med.

I Förenta staterna började uppgången under senare delen av fjolåret och

har sedan accelererat. Industriproduktionen var under första kvartalet 7

procent, under andra kvartalet 12 procent och i augusti inte mindre än 14

procent högre än ett år tidigare. Sysselsättningen har stigit till över 65 miljoner

och arbetslösheten sjunkit till drygt 2 miljoner, den lägsta arbetslöshetssiffran

sedan 1953. De privata konsumtionsutgifterna och bostadsbyggandet

synes både ha dämpat den tidigare nedgången och haft ledningen i

återhämtningen. Efter hand har inträtt ett omslag från lagerminskning till

lagerökning i samband med den stegrade produktionen, men lagren är alltjämt

mycket låga i jämförelse med omsättningen. Slutligen har även företagens

investeringar ånyo börjat öka och att döma av utförda undersökningar

rörande föreliggande investeringsplaner kan de väntas ytterligare

stiga under den närmaste framtiden.

I Västeuropa har produktionen också expanderat. För de västeuropeiska

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 205 år 1955

länderna sammantagna var industriproduktionen under första halvåret 1955

omkring 10 procent större än föregående år. Särskilt stor var ökningen i

Västtyskland (16 procent) och Frankrike (11 procent). I samband härmed

har arbetslösheten i Västtyskland starkt minskat, medan bristen på arbetskraft

gjort sig än starkare gällande i sådana länder som Storbritannien och de

skandinaviska länderna där full sysselsättning redan tidigare rådde. I de

västeuropeiska länderna har uppsvinget framför allt avsett företagens investeringar

ävensom avsättningen av varaktiga konsumtionsvaror såsom

bilar. Orderingången inom kapitalvaruindustrin har överstigit produktionen

och kan väntas framkalla en fortsatt uppgång av denna. Textilindustrin

har däremot närmast kännetecknats av fortsatt stagnation och inom

livsmedelsindustrin är produktionsökningen måttlig.

I stort sett har konjunkturuppsvinget hittills kunnat fortgå utan någon

mera betydande allmän effekt på prisnivån, även om tilltagande spänningar

framträtt på speciella områden. Levnadskostnaderna har sålunda varit

relativt stabila men med någon dragning uppåt. Under de senaste tolv månaderna

till och med juli redovisas en uppgång av konsumentpriserna med

3,9 procent i Storbritannien, 3,4 procent i Danmark, 3,1 procent i Sverige,

2,8 procent i Västtyskland och 2,5 procent i Nederländerna. För världsmarknadens

stapelvaror har, om man följer gängse indexserier, närmast förelegat

en svagt fallande pristendens. Emellertid har utvecklingen varit splittrad.

Å ena sidan har en viss prisnedgång inträtt för livsmedelsråvarorna, bland

annat under trycket av de betydande amerikanska överskottslagren. Också

för textilråvarorna har priserna varit oförändrade eller något fallande. Å

andra sidan har förekommit prisstegringar för industriråvaror, vilka för

gummi, koppar och en del andra metaller varit särskilt stora. På fraktmarknaden

har vidare en allmän uppgång ägt rum.

Med stigande produktion har i Västeuropa uppkommit knapphet på viktiga

förnödenheter, för vilka utbudet är relativt oelastiskt. Som en följd

härav har uppkommit vissa pris- och kostnadsstegringar och i växande

utsträckning import från andra områden, bland annat Förenta staterna.

Detta är läget för framför allt bränsleförsörjningen i Västeuropa, där kolproduktionen

liksom under tidigare skeden under efterkrigstiden inte kunnat

följa med i den starka ökningen av efterfrågan. Detsamma gäller i viss

mån även järn och stål.

Högkonjunkturen och den fulla sysselsättningen har medfört rätt betydande

lönestegringar. Från mitten av 1954 till mitten av 1955 har lönesatserna

höjts med omkring 7 procent i både Storbritannien och Västtyskland.

I flera länder föreligger för närvarande starka krav på ytterligare lönehöjningar.

I den mån sådana kommer till stånd, synes risk uppkomma att de i

fortsättningen leder till höjda priser.

Konjunkturuppsvinget har även varit förenat med en ökning av världshandeln.

Ett särskilt framträdande drag har härvid varit en betydande

ökning av Västeuropas import från dollarområdet, i första hand Förenta

staterna. Denna utveckling är delvis en följd av den liberalisering också av

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 205 år 1955

17

dollarimporten, som skett i flera västeuropeiska länder. Men ökningen av

importen är också i betydande utsträckning en konsekvens av produktionsexpansionen,

som krävt ökad tillförsel av råvaror och förnödenheter och

som avslöjat förut berörda trånga sektioner i Europas försörjning bland

annat med kol. Även om exporten till dollarländerna inte stigit i samma

utsträckning, har någon tilltagande dollarknapphet inte gjort sig gällande.

Liksom förut har Västeuropas kommersiella underskott gentemot dollarområdet

mer än kompenserats av amerikanska rustningsutgifter m. in. Västeuropas

dollarreserver har därför kunnat fortsätta att öka, om än i svagare takt

än under de båda föregående åren. Däremot har vissa förskjutningar i betalningsläget

inträffat mellan de västeuropeiska länderna. Särskilt Västtyskland

och Frankrike har kunnat förstärka sina valutareserver, medan å

andra sidan Storbritannien och de skandinaviska länderna utsatts för en

viss försvagning härvidlag. Västtysklands betalningsöverskott har dock efter

hand minskats, då importen tenderat att öka snabbare än exporten.

Den ekonomiska politiken har såväl i Förenta staterna som i flera västeuropeiska

länder inriktats på att dämpa högkonjunkturen och motverka

inflationstendenserna. I allmänhet har härvid kreditpolitiken i stigande utsträckning

anlitats. Räntestegringar har vidtagits i bland annat Förenta

staterna, Kanada, Storbritannien, Norge, Österrike, Västtyskland och Belgien.

I flera av dessa länder har även vidtagits andra åtgärder för att åstadkomma

en restriktivare kreditgivning. I Förenta staterna har belåningsgränserna

för börsnoterade värdepapper sänkts, kontantinsatsen vid bostadsköp

höjts något och en planerad skattesänkning uppskjutits. I Storbritannien

återinfördes i början av året vissa restriktiva bestämmelser för avbetalningshandeln

och dessa skärptes väsentligt i juli. Bankerna har rekommenderats

att skära ned sina utestående krediter och regeringen har uppmanat

de nationaliserade företagen liksom även de privata att skjuta upp sina

investeringar. I Västtyskland höjdes kraven på bankernas minimireserver

samtidigt med räntehöjningen och olika åtgärder att öka konkurrensen,

bland annat genom friare import, tillmäts betydelse i strävandena att förebygga

uppkomsten av inflationistiska tendenser. I stort sett kan man emellertid

karakterisera den förda ekonomiska politiken som milt bromsande.

Vad beträffar utsikterna för den internationella utvecklingen för den närmaste

framtiden talar allting för en fortsatt högkonjunktur. Investeringsplanerna

är överallt omfattande och ger grund för fortsatt uppsving. Det

förefaller, som om en ny fas i den ekonomiska utvecklingen inletts, kännetecknad

av en hög investeringsvilja, beroende både av den tekniska utvecklingen

och av ett ökat förtroende hos företagarna för en fortsatt ekonomisk

expansion. Frågan är närmast hur långt uppsvinget kan gå utan

att medföra ytterligare prisstegringslendenser. De risker, som man närmast

har att räkna med, är sålunda av inflationistisk natur. I första hand

gäller det speciella varuområden, medan en allmän prisstegring av större

omfång framstår som mindre sannolik. Skiljaktigheter i utvecklingen länderna

emellan kan härvid uppkomma och möjligen föranleda speciella

svårigheter för det internationella varuutbytet.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 205

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 205 år 1955

Den ekonomiska utvecklingen inom landet

Beträffande utvecklingen inom landet synes det vara av intresse att nu

göra en preliminär avstämning mot beräkningarna i den reviderade nationalbudget

som framlades i anslutning till proposition nr 190/1955.

Den privata konsumtionens värde beräknades enligt den reviderade nationalbudgeten

stiga med 2 miljarder kronor mellan 1954 och 1955. Till

följd av en väntad genomsnittlig prisstegring på 2 procent mellan åren

uppskattades konsumtionen volymmässigt öka med närmare 6 procent.

Ännu föreligger blott preliminär statistik över omsättningen under första

halvåret. På basis av denna har konjunkturinstitutet uppskattat den volymmässiga

konsumtionsökningen mellan första halvåren 1954 och 1955 till 4

procent. På grund av den stigande prisnivån har den värdemässiga uppgången

varit något större och beräknas till drygt 5 procent.

Liksom tidigare hänför sig konsumtionsökningen i stor utsträckning till

varaktiga konsumtionsvaror och tjänster och då främst till bilkonsumtionen.

Kostnaderna för inköp och underhåll av personbilar svarar fortfarande

för den starkaste stegringen eller 18 procent av den volymmässiga och 20

procent av den värdemässiga totala konsumtionsökningen. För kläder

föreligger en ökning med 5 procent, vilket innebär att denna varugrupp svarar

för 16 procent av den totala konsumtionens ökning eller något mer än

gruppen livsmedel, som ökat i volym med ett par procent. Till följd av

prisstegringar på livsmedel har den värdemässiga uppgången varit något

större.

Konsumtions prisnivån låg i augusti drygt 3 procent högre än i slutet av

förra året. Prishöjningarna hittills i år har i huvudsak berott på höjda livsmedelspriser,

vilka sedan årets början stigit med 7 procent. Till följd av

ytterligare inträffade och väntade prisstegringar bland annat på livsmedel

från den 1 september, hyreshöjningen i oktober samt stigande bränslekostnader

synes man redan nu kunna räkna med att prisuppgången under året

kommer att bli något större än de 4 procent, varmed nationalbudgeten

kalkylerade. Den genomsnittliga prisnivåns förskjutning mellan 1954 och

1955 synes däremot bli cirka två procent som tidigare beräknats.

Liksom konsumentpriserna har även partipriserna uppvisat en stigande

tendens. I augusti var partiprisindex 4 procent högre än i december i fjol.

Den uppgång i konsumtionsutgifterna med 5 procent, som ägt rum mellan

första halvåren 1954 och 1955, får ses i samband med inkomstutvecklingen

för fysiska personer. Enligt tidigare beräkningar uppskattades denna komma

att medföra en ökning mellan 1954 och 1955 på 8—10 procent. Någon

anledning till revidering av denna uppskattning föreligger inte nu, även

om det svaga skördeutfallet innevarande år torde medföra en icke obetydlig

inkomstminskning för jordbrukarna. Enligt socialstyrelsens statistik

ökade industriarbetarnas timförtjänster från november 1954 till maj 1955

med cirka 6 procent för vuxna män och med 7 procent för vuxna kvinnor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungi. Maj:ts proposition nr 205 år 1955

Avvikelser mellan inkomsternas och konsumtionens stegring förklaras

förutom av prisstegringarna och skatteprogressiviteten också av det personliga

sparandets utveckling. Statistiken över insättningar på sparräkningar

i banker visar ingen större förändring i det enskilda sparandet hittills under

året. I vad mån premiesparandet kommer att medföra en ökning av det

totala enskilda sparandet senare under året är svårt att förutsäga. Intresset

för denna sparform synes dock vara stort och den eftersläpning mellan

ökade inkomster och ökade konsumtionsutgifter, som tidigare gjort sig gällande

vid kraftigare lönestegringar, gör det troligt att totalt för året en

uppgång av det enskilda sparandet kommer att ske i förhållande till i fjol.

I den reviderade nationalbudgeten beräknades investeringarna volymmässigt

mellan 1954 och 1955 komma att öka med 500 miljoner kronor eller

knappt 4 procent. De privata investeringarna antogs stiga med 4 procent —

huvudsakligen till följd av en uppgång i industrins och samfärdselns investeringar

— och de offentliga med 3 procent till följd av ökade investeringar

främst inom kommunerna, försvaret och de affärsdrivande verken.

För bostadsbyggandet beräknades ingen förändring komma att ske.

På grund av den ofullständiga statistiken är det för närvarande inte möjligt

att annat än på vissa områden belysa utvecklingen under den hittills

gångna delen av året. I fråga om bostadsbyggandet visar tillgängliga

uppgifter en nedgång av igångsättningen av nya byggnadsföretag i år

i förhållande till i fjol. För perioden januari—juli uppskattade bostadsstyrelsen

denna till inemot 10 procent. Medräknas även augusti torde man

komma till en något större nedgång. Med hänsyn härtill synes det svårt

att undvika, att igångsättningen totalt i år blir lägre än 1954. Den främsta

orsaken till denna nedgång synes finansieringssvårigheterna vara.

Även om igångsättningen av nya bostadsbyggen i år blir lägre än beräknat

synes antalet inflyttningsfärdiga lägenheter till följd av den stora stocken

pågående byggen vid årsskiftet 1954/55 komma att bli åtminstone lika

stort i år som i fjol. Av tillgängliga uppgifter framgår, att antalet inflyttningsfärdiga

lägenheter i hela riket under första halvåret var 8 procent fler

i år än i fjol. Praktiskt taget hela denna ökning bär åstadkommits genom

att ett större antal egnahem färdigställts.

Ovanstående uppgifter tyder på att bostadsbyggandets omfattning i år

skulle bli mindre än under 1954 och vad som förutsades i den reviderade

nationalbudgeten. Antalet färdigställda lägenheter i år kan dock beräknas

komma att bli minst lika stort som i fjol eller 58 000 ä 59 000 lägenheter.

För ett så väsentligt område som industrins investeringar

föreligger för närvarande endast enstaka uppgifter. Under de åtta första

månaderna har värdet av till länsarbetsnämnderna inkomna ansökningar

om byggnadstillstånd från industrin minskat med 16 procent jämfört med

samma tid i fjol. Nedgången hänför sig till tiden efter februari. Dock bör

bär anföras att volymen av ansökningar trots detta väsentligen överstiger

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 205 år 1955

tillgängligt kvotutrymme. Om denna nedgång återspeglar en minskad investeringsvilja

inom industrin eller blott företagens resignation inför möjligheterna

att erhålla byggnadstillstånd är svårt att avgöra.

På en ökning av industrins investeringar i byggnader och anläggningar

tyder arbetsmarknadsstyrelsens byggnadsinventering, som avser förhållandena

vid mitten av augusti. Enligt denna förelåg bland annat en ökning av

antalet sysselsatta arbetare inom den reglerade byggnads- och anläggningsverksamheten

inom industrin med 9 procent i år i förhållande till i fjol. På

en betydande investeringsökning för industrin tyder också en inom 1951 års

penningvärdeundersökning i juni—juli i år gjord enkät.

Tillgängliga uppgifter om de statliga affärsdrivande verkens

medelsförbrukning under första halvåret i år jämfört med i fjol

visar på en mindre nedgång. I viss mån torde denna få ses i samband med

det statliga beställningsstoppet.

För de militära och kommunala investeringarna synes inga större förändringar

föreligga i förhållande till tidigare prognoser.

En viss uppfattning om investeringsutvecklingen mellan 1954 och 1955

kan erhållas ur arbetsmarknadsstyrelsens byggnadsinventering.

Antalet sysselsatta arbetare inom den reglerade byggnadsoch

anläggningsverksamheten var enligt denna undersökning i augusti i år

något lägre än vid motsvarande tid 1954. Den största nedgången faller

på flerfamiljshus och grupperna skolor, kyrkor, samlingslokaler in. m. samt

vägar och gator, vatten och avlopp m. m. Att denna nedgång uppvägts av

ökad sysselsättning inom den icke reglerade byggnads- och anläggningsverksamheten

är troligt, ehuru omfattningen härav är svår att fastställa.

Uppgifter över antalet byggnadsarbetare anslutna till byggnadsfackförbunden

tyder på en inte obetydlig ökning.

Att med ledning av nu föreliggande knapphändiga uppgifter söka företa

någon revidering av den tidigare investeringsprognosen låter sig knappast

göra. Beträffande bostäder kan det dock fastslås, att investeringarnas omfattning

synes bli något mindre i år än vad som tidigare beräknats. I vilken

utsträckning de privata investeringarna, som hittills synes ha ökat inte

obetydligt i förhållande till i fjol, i fortsättningen kan komma att kraftigare

påverkas, när den fulla effekten av de i våras vidtagna ekonomisk-politiska

åtgärderna blir märkbara, är svårt att ange. För de statliga investeringarna

inom affärsverken slutligen synes, såsom förut framhållits, till följd av det

statliga beställningsstoppet ha skett en mindre nedgång under första halvåret

i år i förhållande till i fjol.

I den reviderade nationalbudgeten beräknades bruttonationalprodukten

i fasta priser öka med knappt 4 1/2 procent från 1954 till 1955. I denna

ökning ingick en beräknad stegring av industriproduktionen med nära 800

miljoner kronor, vilket motsvarar omkring 4 1/2 procent av den totala industriproduktionen.

Under första halvåret har industriproduktionen ökat med 6 procent jäm
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 205 år 1955

fört med samma period 1954. Kapitalvaruindustrin har ökat med 9 och konsumtionsvaruindustrin

med 2 procent.

Dessa siffror tyder på en något större produktionsökning inom industrin

under 1955 än vad som tidigare antogs. Förutsättningar synes nämligen

föreligga för en fortsatt ökning under andra halvåret, vilket också framgår

av uppgifterna över produktionen under juli månad. En viss dämpning av

ökningstakten märktes emellertid under andra kvartalet och med hänsyn

till arbetskraftssituationen torde det vara realistiskt att räkna med en ytterligare

dämpning under de återstående kvartalen. Räknar man med en produktionsökning

på cirka 3 procent under andra halvåret jämfört med samma

period i fjol, skulle detta innebära, att industriproduktionen för hela

året skulle komma att ligga nära 5 1/2 procent över fjolårets nivå.

I den reviderade nationalbudgeten beräknades jordbrukets produktionsbidrag

för 1955 minska med knappt 1 procent jämfört med 1954. I dagens

läge torde man få räkna med en väsentligt större minskning. Hur stor

denna kommer att bli är ännu inte möjligt att avgöra.

För övriga produktionsområden föreligger inte några uppgifter som skulle

motivera en ändring av de i den reviderade nationalbudgeten redovisade

kalkylerna.

Minskningen av jordbrukets produktionsbidrag — i förhållande till beräkningarna

i den reviderade nationalbudgeten — torde komma att uppvägas

av produktionsökningen inom den egentliga industrin. Totalt sett

torde man alltså för 1955 fortfarande kunna räkna med en ökning av

bruttonationalprodukten på cirka 4 1/2 procent jämfört med 1954.

Arbetsmarknadsstatistiken avspeglar tydligt den höga aktiviteten i näringslivet

och antyder att läget på arbetsmarknaden varit mera ansträngt

i år än i fjol. Å andra sidan kan man ur siffrorna inte utläsa att balansen

på denna sektor av samhällsekonomin allvarligt skulle ha rubbats.

Vad utrikeshandeln beträffar beräknades export volymen i den reviderade

nationalbudgeten öka 4 procent under 1955 jämfört med 1954. Priserna

antogs komma att ligga drygt 3 procent över fjolårets genomsnittliga

nivå. Enligt dessa beräkningar skulle exporten 1955 uppgå till 8 850 miljoner

kronor mot 8 196 miljoner kronor 1954. Under första halvåret i år

var exportvolymen 6 procent högre än under motsvarande period 1954,

medan exportpriserna låg 2 procent över fjolårsnivån. Under de åtta första

månaderna har exporten värdemässigt ökat drygt 9 procent jämfört med

samma tid i fjol. Med ledning av bland annat den hittillsvarande utvecklingen

kan man anta, att exporten 1955 kominer att överskrida de tidigare

beräkningarna. Således torde utförseln av bland annat sågade och hyvlade

trävaror, papp och papper samt handelsfärdigt järn och stål komma att

bli något större än tidigare antogs. Däremot torde exporten av livsmedel

bli lägre än vad man tidigare räknade med. Med i förhållande till den tidigare

beräkningen i stort sett oförändrade prisantaganden kan exporten

1955 väntas komma att uppgå till 8 950 miljoner kronor, vilket skulle innebära

en volymökning i förhållande till 1954 på cirka 6 procent.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 205 år 1955

I den reviderade nationalbudgeten beräknades import volymen stiga

med 6 procent under 1955. För importpriserna förutsågs en uppgång på

i genomsnitt knappt 2 procent jämfört med 1954. Detta skulle ge en import

på 9 900 miljoner kronor mot 9 192 miljoner kronor 1954. Under första

halvåret låg importvolymen 16 procent högre än samma tid i fjol. Importpriserna

var däremot i genomsnitt oförändrade jämfört med 1954. För

tiden januari—augusti har importen värdemässigt varit nära 14 procent

högre än under samma tid 1954. Även beträffande importen kan man förutse

en större volym än tidigare antogs. Man torde — jämfört med beräkningarna

i den reviderade nationalbudgeten — kunna räkna med större

import av bland annat livsmedel, fodervaror, bränslen samt handelsfärdigt

järn och stål. I dagens läge bör man räkna med en import för år 1955 som

med minst 300 miljoner kronor överskrider den tidigare prognosen på 9 900

miljoner kronor. Bibehålies det tidigare antagandet om importpriserna

skulle en totalimport om 10 200 miljoner kronor innebära en volymökning

i förhållande till 1954 på cirka 9 procent.

Sj öf artsnettot kan nu beräknas till 1 000 miljoner kronor mot

tidigare 950 miljoner kronor. Övriga osynliga betalningar

uppskattas däremot till samma belopp som i den reviderade nationalbudgeten.

Nyss återgivna beräkningar ger alltså ett underskott i bytesbalansen

för 1955 på 300 miljoner kronor. I den reviderade nationalbudgeten beräknades

detta till 150 miljoner kronor jämfört med ett underskott på 166 miljoner

kronor under föregående år. Förskjutningar i betalningsströmmarna

kan emellertid påverka valutareserven i annan riktning. Fram till september

månads utgång visade riksbankens valutareserv en nedgång från årets

början på endast 22,6 miljoner kronor.

Sammanfattningsvis kan sålunda konstateras, att den ekonomiska utvecklingen

i vårt land i stort sett synes förlöpa i överensstämmelse med

vad soin angavs i den reviderade nationalbudgeten. Sysselsättningen är hög

och produktionen stiger. En ytterligare stegring av industriproduktionen

synes uppväga nedgången i jordbrukets avkastning på grund av torkan.

Konsumtionen har under första halvåret ökat något mindre än som förutsatts.

Vidare har bostadsproduktionen i viss mån hämmats av utvecklingen

på kreditmarknaden, även om tillskottet av färdigställda lägenheter i år

likväl synes bli lika stort som föregående år. Sysselsättningen inom byggnadsverksamheten

och kapitalvaruindustrin vittnar om en ökning av den

totala investeringsverksamheten av minst den omfattning som förutsetts.

På utrikeshandelns område framträder en stark stegring av såväl import

som export.

Slutligen torde i detta sammanhang utvecklingen på motorfordonsmarknaden

få något närmare belysas. I följande två tabeller har sammanställts

uppgifter för åren 1953—55 avseende dels antalet nyregistrerade personbilar,

dels värdet av importen av person- och lastbilar samt bildelar.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 205 år 1955 23

I. Antal nyregistrerade personbilar under åren 1953—55.

1953

1954

1955

Procentuell

förändring 1954

till 1955

13 871

21906

22 275

+ 2

96 748

37 403

41682

+ 11

55 527

81 559

87 871

+ 8

21171

32 338

14 462

34 970

. .

Hela året

76 252

126 617

••

••

II. Värdet av

importen av person- och lastbilar samt bildelar

under åren 1953—•55.

1953

1954

1955

Procentuell

förändring 1954

till 1955

miljoner kronor

79

121

212

+ 75

138

195

200

+ 3

314

445

493

+ 11

137

207

81

170

. .

Hela året

435

692

••

••

Av sammanställningarna framgår, att värdet av bilimporten under januari—augusti

1955 med bortåt 50 miljoner kronor överstiger värdet för

motsvarande tid år 1954. ökningen hänför sig nästan helt till första kvartalet

1955, då värdet av bilimporten var omkring 90 miljoner kronor större

än under första kvartalet 1954, och grundar sig på de omfattande leveranskontrakt,

som tecknats före framläggandet av propositionen om införande

av särskild investeringsavgift för år 1955. Denna ökning av importen ger

en god ledning för uppskattning av den bilinförsel som varit att emotse

för år 1955, om avgiften inte införts. — Under andra kvartalet 1955 var

värdet av bilimporten ungefärligen detsamma som för motsvarande tid år

1954.

Antalet under januari—augusti 1955 importerade färdiga person- och

lastbilar uppgår till 70 476 mot 56 618 under motsvarande tid år 1954,

vilket innebär en ökning med 24 procent.

Vid framläggandet i våras av propositionen om den särskilda investeringsavgiften

för år 1955 beräknades avgiften komina att inbringa sammanlagt

ca 100 miljoner kronor. Det förutsattes att beloppet i sin helhet

skulle tillföras automobilskattemedelsfonden för att sålunda på längre sikt

komma vägväsendet till godo. Enligt nu föreliggande uppgifter uppgår den

totala uppbörden av den särskilda investeringsavgiften för tiden t. o. m.

augusti månad till 93 miljoner kronor.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 205 år 1955

III. Departementschefen

När 1955 års riksdag vid sin vårsession fattade beslut om investeringsavgiften

och den särskilda investeringsavgiften för motorfordon motiverades

detta av allmänna samhällsekonomiska hänsyn, främst tendenserna till en

expansion som gick utöver den gräns, som sättes av tillgängliga resurser.

Avgifterna fastställdes att i princip gälla för kalenderåret 1955. Däremot

berördes inte i den till grund för riksdagens beslut liggande propositionen

spörsmålet huruvida någon avgiftsbeläggning skulle ske jämväl under 1956.

Självfallet förutsattes att denna fråga skulle prövas mot bakgrunden av den

fortsatta utvecklingen. Jag vill nu upptaga frågan om avgiftsbeläggning under

1956. då tillräcklig grund för en bedömning av behovet därav numera

linnes. Jag vill tillägga, att om investeringsavgifterna bör gälla även under

1956, beslut härom bör fattas redan vid innevarande års höstriksdag. Detta

är nämligen en förutsättning för att bestämmelserna oavbrutet skall kunna

tillämpas under en tvåårsperiod. Jämväl för näringslivet och andra av avgiftsbeläggningen

berörda måste det vara ett starkt intresse att erhålla klarhet

i läget.

Motiveringen för ifrågavarande avgifter var som nämnts samhällsekonomisk.

Däremot motiverades de inte av statsfinansiella hänsyn. En konsekvens

av detta betraktelsesätt var, att Kungl. Maj :t i proposition nr 190/1955

föreslog riksdagen, att de från dessa avgifter inflytande medlen skulle behandlas

i särskild ordning: inkomsterna av den särskilda investeringsavgilten

för motorfordon skulle redovisas å en under rubriken Automobilskattemedel

uppförd titel, benämnd Särskild investeringsavgift för motorfordon;

och den beräknade avkastningen av den allmänna investeringsavgiften skulle

avsättas till budgetutjämningsfonden för att där särredovisas samtidigt

som ett motsvarande belopp av statskontoret överfördes till ett särskilt konto

i riksbanken. Riksdagen beslöt i enlighet härmed.

När jag nu tar upp frågan om dessa avgifters uttagande under 1956, är

det alltjämt med samma motivering, nämligen hänsynen till den samhällsekonomiska

balansen. De budgetmässiga synpunkterna bör även nu stå tillbaka.

Jag förutsätter sålunda, att avkastningen av dessa avgifter, i den mån

de alltjämt skall utgå, kommer att behandlas på samma sätt som enligt vad

nyss nämnts gäller för närvarande.

Frågan om behovet av dessa avgifter är beroende av hur den ekonomiska

utvecklingen bedöms. Som bakgrund härtill kan den bild av det ekonomiska

läget, som redovisats i det föregående, åberopas. Det framgår av denna, att

tendenserna inom landet alltjämt pekar i expansiv riktning, dvs. mot en

tortsatt press på våra redan hårt utnyttjade produktiva resurser. Arbetsmarknaden

är fortfarande ansträngd. Även om vissa rubbningar på byggnadsområdet

kanske kan befaras under instundande vinter, är sysselsättningen

i stort sett närmast att beteckna som överfull med en kännbar brist

på arbetskraft, särskilt yrkeskunnig, på åtskilliga områden.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj. ts proposition nr 205 år 1955

Ett annat tecken på övertrycket inom det ekonomiska livet ger utrikeshandelns

utveckling. Visserligen har exporten gynnats av det internationella

konjunkturuppsvinget och visat en vacker ökning jämfört med fjolåret. Men

samtidigt har importen till följd av den stigande efterfrågan inom landet

ökat än mer. Allting tyder på att de löpande betalningarna för utbytet av

varor och tjänster med andra länder för innevarande år kommer att ge ett

underskott på några hundra miljoner kronor, även om valutaställningen inte

skulle visa så stor nedgång på grund av förskjutningar i förskotts- och efterhandsbetalningarna.

I och för sig skulle det vara önskvärt om i stället en

förstärkning av valutareserven hade kunnat komma till stånd under en tid

av så gynnsamma exportkonjunkturer som för närvarande.

Den internationella utvecklingen bär som nämnts kännetecknats av stigande

konjunkturer. En fortsatt uppgång är att förvänta för den närmaste

framtiden med åtminstone vissa ytterligare prisstegringstendenser. Svenskt

näringsliv är särskilt känsligt för förändringar i konjunkturläget på andra

håll på grund av utrikeshandelns stora omfång och på grund av den stora

frihet som råder för importen. Den stigande konjunkturen ute i världen är

i och för sig en gynnsam företeelse. Denna utveckling och de med den förenade

pris- och lönestegringarna i andra länder har gjort att de genom årets

avtalsrörelse höjda produktionskostnaderna i vårt land inte medfört så stora

svårigheter som eljest kunnat förutses. I ett annat internationellt klimat

kunde avtalsrörelsens resultat ha föranlett en allvarlig försämring av vår

konkurrensförmåga och därmed också äventyrat den fulla sysselsättningen.

Det aktuella läget med rådande prisstegringstendenser medför emellertid

å andra sidan betydande risker för den fortsatta utvecklingen. Tidigare erfarenheter

visar, att utifrån kommande prisstegringsimpulser lätt förstoras

vid sin gång genom det svenska pris- och kostnadssystemet. Sker detta, uppkommer

ogynnsamma verkningar på konkurrensförmågan, när prisstegringen

upphör. Vi har därför särskild anledning till försiktighet i ett läge sådant

som det nuvarande.

I stort sett synes man kunna karakterisera utvecklingen innevarande år

på det sättet, att avtalsrörelsen i början av året medfört den förutsedda höjningen

av den svenska pris- och kostnadsnivån men att den ytterligare press

på våra resurser, som hotade, väsentligen kunnat undvikas. Såtillvida har

man lyckats bevara den samhällsekonomiska balansen. Det har emellertid,

som angavs i den reviderade nationalbudgeten, varit fråga om en balans på

en mycket hög nivå av sysselsättning och med ett hårt utnyttjande av alla resurser.

En sådan balans innebär alltid risker för rubbningar av olika slag.

Vad som under året tillkommit är en skärpning av den internationella högkonjunkturen

med åtminstone på vissa områden tydliga tendenser till prisstegringar.

Denna utveckling nödvändiggör en fortsatt restriktivitet i den

ekonomiska politiken.

Redogörelsen i det föregående ger även viss anvisning om var restriktiviteten

särskilt behöver sättas in och vilka medel som därvid kan behöva till
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 205 år 1955

gripas. De expansiva tendenserna framträder starkt på investeringssidan.

Den internationella högkonjunkturen stimulerar givetvis i första rummet

företagens investeringar. På konsumtionsområdet framträder den starkaste

tillväxten i fråga om utgifterna för varaktiga konsumtionsvaror. Detta är

en internationell företeelse och framstår i och för sig som en naturlig sak,

i linje med utvecklingstendenserna vid en höjning av levnadsstandarden.

Att en viss uppbromsning härvidlag i dagens läge kan anses befogad beror

främst på att denna efterfrågan skärper konkurrensen om produktionsfaktorerna

på områden, där dessa redan är hårt utnyttjade, såsom inom

verkstadsindustrin, och på att den för med sig investeringsbehov av stor

omfattning, såsom fallet är beträffande bilarna.

För närvarande användes en kombination av ett flertal olika medel för

att dämpa expansionstendenserna. De viktigaste leden utgöres av byggnadsregleringen

samt finans- och kreditpolitiken.

Vad först byggnadsregleringen beträffar, visar förut angivna uppgifter på

en ökning av sådan byggnadsverksamhet, som inte omfattas av regleringen.

Enligt inventeringen i augusti var ett par tusen arbetare färre sysselsatta vid

tillståndsberoende arbeten än vid samma tid året före. Samtidigt visar byggnadsfackförbundens

medlemstal en ökning. Då arbetslösheten var obetydlig,

måste ökade sysselsättningsmöjligheter ha funnits vid andra byggnadsarbeten.

Detta förhållande vittnar i sin mån om hur begränsat området är för

byggnadsregleringen.

Den skärpta kreditpolitiken har utgjort ett i viss mån nytt inslag i årets

utveckling. Det synes ännu för tidigt att slutgiltigt bedöma dess verkan.

Alltjämt gäller emellertid, att kreditpolitikens betydelse är mindre för företag,

som är helt eller till stor del oberoende av kredit för att kunna genomföra

sina investeringar. De självfinansierande företagen undgår sålunda i

viss mån en restriktiv kreditpolitiks inflytande, vilket däremot hårt drabbar

de mera kreditberoende företagen.

Av de här i korthet omnämnda skälen har den restriktiva kreditpolitiken

hittills kompletterats med direkta finanspolitiska åtgärder, främst i form

av investeringsavgift. Dessa skäl verkar i dagens läge med oförändrad

tyngd. Då det för närvarande kräves en fortsatt återhållsamhet och den restriktiva

politiken inte nu kan lättas, bör investeringsavgift uttagas också

under 1956. Härigenom drabbas även de självfinansierande företagen.

Den särskilda investeringsavgiften för motorfordon har varit nära förbunden

med den allmänna investeringsavgiften. Det skulle också framstå

som egendomligt, om företagens produktiva maskinanskaffning men inte de

enskilda hushållens bilköp skulle drabbas av en avgiftsbeläggning. Behov

synes även alltjämt finnas för en sådan broms på utvidgningen av motorfordonsparken

i landet, vilken ställer så stora krav på investeringar i vägar,

broar, parkeringsutrymmen, garage och servicelokaler. Med rådande ansträngning

av våra resurser framstår det för närvarande som ogörligt att

tillfredsställa dessa behov i den takt som i och för sig skulle vara önskvärd.

Den särskilda investeringsavgiften har härvid visat sig vara ett lämpligt

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 205 år 1955

återhållande medel. Det förhållandet att köpen av nya bilar under de hittills

gångna månaderna i år varit lika omfattande som förra året talar inte

häremot; utan den särskilda avgiften skulle sannolikt en betydande ökning

ha ägt rum.

Jag vill sålunda förorda, att beslut nu fattas, att investeringsavgift skall

utgå jämväl under kalenderåret 1956. Den föreslagna åtgärden sedd i samband

med den skärpta kreditpolitiken måste antagas medföra att åtskilliga

mindre räntabla investeringar inte kommer till stånd eller i allt fall uppskjutes.

Att en sådan effekt uppnås under 1956 är, sådant läget nu måste

bedömas, i hög grad angeläget.

Jag övergår härefter till att behandla vissa speciella frågor, huvudsakligen

av författningsteknisk natur, som uppkommer vid en prolongering

av bestämmelserna om avgiftsbeläggning av investeringar.

Vad först angår den vid vårsessionen antagna förordningen om allmän

investeringsavgift avser denna förordning, sasom tidigare nämnts, investeringar

under det beskattningsår för vilket taxering till statlig inkomstskatt

äger rum år 1956, d. v. s. i princip investeringar som verkställts år 1955,

och den kan inte utan förhållandevis omfattande ändringar göras tilllämplig

på ett följande år. Den avgiftsbeläggning av investeringar under

år 1956 som jag i det föregående förordat bör därför lämpligen ske genom

en särskild förordning i ämnet, avsedd att tillämpas vid 1957 års inkomsttaxering.

Förordningen om investeringsavgift för år 1955 är i allt väsentligt uppbyggd

på grundval av de bestämmelser som gällde beträffande investeringsavgiften

för beskattningsåren 1952 och 1953. I propositionen nr 36/1955

erinrades om att såväl de avgiftsskyldiga som taxeringsmyndigheterna vunnit

förtrogenhet med dessa bestämmelser samt att en relativt klar praxis

utvecklat sig. Även om man givetvis skulle kunna ifrågasätta en delvis

annorlunda utformning av en förordning om investeringsavgift för år 1955,

ansågs med hänsyn till dessa förhållanden övervägande skäl tala för att

så långt möjligt bygga på de äldre bestämmelserna. Vad då anfördes äger

självfallet sin giltighet även beträffande den nu aktuella investeringsavgiften.

Härtill kommer att denna är avsedd att utgöra en direkt fortsättning

av den vid vårsessionen beslutade avgiftsbeläggningen. De nya bestämmelserna

bör därför enligt min mening så långt möjligt överensstämma med

dem som gäller avgiften för år 1955.

I detta sammanhang torde jag få något beröra frågan om undantag från

avgiftsplikten. I förordningen om investeringsavgift för 1955 har endast ett

fåtal starkt begränsade undantag gjorts. Detta sammanhänger med att investeringsavgiften

enligt sin natur måste verka generellt. Den gei inte utrymme

för någon myndigheternas prövning av angelägenheten av ifrågasatta

investeringar, såsom fallet är med exempelvis byggnadsregleringen,

utan denna prövning skall verkställas av dem som önskar företa investeringarna.

Avsikten är att åstadkomma ett uppskov med investeringar som

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 205 år 1955

inte är så lönande eller eljest så angelägna att de anses böra utföras trots

den ökning av kostnaden som föranledes av investeringsavgiften. Varje

undantag från avgiftsplikten är ägnad att minska de investeringsbegränsande

verkningarna. Motsvarande gäller om det avgiftsfria bottenbeloppet

skulle höjas. Väsentligen av dessa skäl ansåg sig bevillningsutskottet böra

avstyrka ett flertal motionsvis framförda förslag om ytterligare undantag

från avgiftsplikten eller om befogenhet för myndighet att ge dispens från

denna. Svårigheterna att genom uttryckliga lagregler eller dispensvägen

åstadkomma en rimlig avvägning av de olika intressen som här kan anmäla

sig är även uppenbara. Dessa skäl verkar med samma styrka oavsett om

investeringsavgiften uttas under ett eller två år och bör i princip föranleda

till att ytterligare undantag inte medges, även om dessa från vissa andra

synpunkter kan te sig önskvärda.

Från Sveriges segelfartggsförening, Föreningen Sveriges mindre varv och

Svenska båtbyggarföreningen har inkommit framställningar av innebörd att

fiskefartyg samt fraktfartyg om mindre än 500 bruttoregisterton skulle

undantas från investeringsavgift.

Av vad nyss anförts torde framgå att undantagsbestämmelser med denna

vidsträckta innebörd — de skulle bl. a. omfatta huvudparten av den mindre

skeppsfarten — inte kan införas utan att rubba de förutsättningar på vilka

investeringsavgiften är uppbyggd. Jag får i detta sammanhang även erinra

om att i stort sett enahanda skäl för avgiftsbefrielse skulle kunna anföras i

åtskilliga andra fall, bl. a. inom andra delar av kommunikationsväsendet.

Jag kan följaktligen inte biträda ett så långtgående yrkande i fråga om

avgiftsbefrielse.

Om än med tvekan synes det mig möjligt att överväga ett fritagande av

fiskefartygen från investeringsavgift. Fiskarbefolkningen arbetar under speciella

förutsättningar. Till en början hör de till den grupp av näringsutövare,

vilka för sin utkomst är nödsakade att förvärva ett relativt sett mycket

dyrbart arbetsredskap, i deras fall alltså fartyget med fångstredskap. Härtill

kommer så den ovisshet rörande verksamhetens utfall, som i hög grad

präglar denna näring. Vidare bör uppmärksammas att båtar och motorer

måste kontinuerligt överses eller ersättas med hänsyn till de rent personliga

risker, som är förenade med denna yrkesutövning. För investeringar i fiskefartyg

kan visserligen stödlån erhållas av fiskerilånefonden, varvid frihet

från investeringsavgift åtnjutes till den del kostnaden täckes av lånet. I

allmänhet kan dock endast en mindre del av kostnaden finansieras med

sådant lån. Återstoden — det kan förtjäna omnämnas, att en ordinär fiskebåt

om 80—85 fot numera enligt uppgift kostar omkring 300 000 kronor —

måste fiskarena anskaffa själva.

Med hänsyn till det anförda vill jag inte motsätta mig att här göra ett

undantag. Det kan i detta sammanhang nämnas, att fiskebåtar bygges och

repareras vid ett tjugutal mindre varv eller båtbyggerier, vanligen belägna

i fiskelägen och andra smärre orter med små möjligheter för friställd arbetskraft

att finna sysselsättning inom orten. Någon egentlig expansion

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 205 år 1955

förekommer inte inom denna industri. Även med tanke härpå bör en undantagsbestämmelse

av den art nu ifrågasatts väcka mindre betänkligheter. Jag

förordar alltså en undantagsbestämmelse, som i princip synes böra utformas

med utgångspunkt från de förutsättningar, som gäller för lån från fiskerilånefonden.

Dock synes den begränsningen böra stadgas, att avgiftsbefrielsen

inte skall avse fiskefartyg över 100 bruttoregisterton. En sådan gränsdragning

torde tillgodose det reguljära fiskets önskemål.

Ytterligare vill jag nämna, att från Företagarföreningarnas förtroenderåd

under hand framförts förslag om undantagsbestämmelser i fråga om kollektiva

verkstadshus. Av förut anförda skäl av principiell natur anser jag

mig inte kunna biträda detta förslag.

I enlighet med det anförda bör bestämmelserna om investeringsavgift

för år 1956 med nyss angivet undantag ges samma innehåll som förordningen

om avgift för 1955. Reglerna om eftertaxering i 17 § bör emellertid jämkas

i överensstämmelse med de nya stadgandena om eftertaxering som på

grundval av propositionen nr 160/1955 införts i de permanenta skatteförfattningarna.

Jag vill vidare anmärka, att bland undantagen i 1 § andra stycket

Svenska spannmålsaktiebolaget bör utbytas mot Svenska lagerhusaktiebolaget,

vilket enligt tidigare beslut fr. o. m. den 1 september 1955 skall överta

den verksamhet i fråga om förvaltning av lagerhus och lagring av spannmål

m. in., som tidigare ankommit på spannmålsbolaget.

Vidare erfordras särskilda övergångsbestämmelser.

I punkterna 2 och 3 av övergångsbestämmelserna till förordningen om

investeringsavgift för år 1955 undantogs från avgiftsplikt vissa investeringar,

som kunde sägas ha skett före den 16 januari 1955. Detta gäller

förvärv av byggnad eller inventarier, varom kontrakt tecknats före nämnda

dag, investeringar i fastighet för vilkas utförande byggnadstillstånd meddelats

före den 16 januari 1955, förvärv av inventarier, som levererats dessförinnan,

samt sådana arbeten som utförts före den 16 januari 1955. Dessa

investeringar synes, i den mån avgiftsplikt skulle kunna ifrågakomma enligt

den nu förordade förordningen, böra på motsvarande sätt undantagas.

I punkterna 1 och 4 av övergångsbestämmelserna till förordningen om

investeringsavgift för år 1955 upptogs vidare vissa specialbestämmelser med

avseende på avgiftspliktiga som verkställt omläggning av räkenskapsår.

Sålunda gäller enligt punkten 1, att om någon verkställt investering

under räkenskapsår för vilket han år 1956 taxeras till investeringsavgift

enligt bestämmelserna om sådan avgift för åren 1952 och 1953, skall dylik

investering inte anses som avgiltspliktig investering enligt förordningen

om investeringsavgift för år 1955. Då taxering till den nu förordade investeringsavgiften

för år 1956 inte skall verkställas förrän under år 1957.

synes någon övergångsbestämmelse med sådant innehåll inte erfordras beträffande

den nya avgiften.

I punkten 4 stadgas, att om någon på grund av omläggning av räkenskapsår

antingen inte taxerats till inkomstskatt för år 1956 eller nämnda

år taxerats till dylik skatt för ett beskattningsår, som omfattar kortare tid

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. May.ts proposition nr 205 år 1955

än tolv månader, skall taxering till investeringsavgift verkställas år 1957

eller, i förekommande fall, såväl år 1956 som år 1957, därvid bestämmelserna

i förordningen skall äga motsvarande tillämpning jämväl beträffande

investeringar under det beskattningsår för vilket taxering sker

år 1957. Bestämmelsen avser fall då en avgiftsskyldig genom omläggning

av räkenskapsår kan åstadkomma antingen att det inte blir någon taxering

alls år 1956 eller också att det blir taxering men för en sammanlagd kortare

tidrymd än 12 månader. En dylik omläggning av räkenskapsår medför alltså

taxering till investeringsavgift i stället, eller i vissa fall även, under ett

följande år. I propositionen nr 36 erinrades i anslutning härtill om att, även

utan omläggning av räkenskapsår, sådant fall kan förekomma att någon

taxeras till investeringsavgift år 1956 för ett beskattningsår som omfattar

allenast en del av kalenderåret 1955. I och för sig kunde göras gällande att

man i detta liksom i det nyss antydda fallet skulle taxera till investeringsavgift

jämväl ett senare år. Emellertid uttalades i propositionen, att avgörande

härför närmast syntes böra vara huruvida läget under senare delen

av år 1955 utvecklade sig så att det framstod som angeläget att vidhålla bestämmelsernas

fulla effekt under hela detta år.

Nu angivna frågor synes med avseende på investeringsavgiften för år

1956 böra lösas efter samma principer som i förordningen om avgift för år

1955. I en övergångsbestämmelse bör i enlighet härmed stadgas, att om

någon på grund av omläggning av räkenskapsår antingen inte taxerats till

inkomstskatt år 1957 eller nämnda år taxerats till dylik skatt för ett beskattningsår,

som omfattar kortare tid än 12 månader, eller åren 1956 och

1957 taxerats till dylik skatt för beskattningsår, som sammanlagt omfattar

kortare tid än 24 månader, skall bestämmelserna i den nya förordningen

äga motsvarande tillämpning jämväl beträffande investeringar under de beskattningsår,

som omfattar hela eller del av kalenderåret 1956 och för vilket

taxering sker år 1958 eller 1959. På grund av stadgandena i punkt 4 av

övergångsbestämmelserna till 1955 års förordning skulle taxering till investeringsavgift

i vissa fall komma att ske år 1957 enligt såväl 1955 års

som nu ifrågavarande förordning. En bestämmelse av innebörd att taxering

i dylikt fall endast skall ske enligt endera förordningen är därför

nödvändig. Då förordningarna har i stort sett samma utformning synes

lämpligast föreskriva att vad i 1955 års förordning stadgats angående förordningens

tillämplighet i vissa fall vid 1957 års taxering skall upphöra att

gälla. Frågan om den som, även utan omläggning av räkenskapsår, år 1957

taxeras för beskattningsår, som omfattar allenast del av kalenderåret 1956,

bör taxeras till investeringsavgift jämväl ett senare år, synes böra hänskjutas

till ett senare avgörande.

Såsom framgår av det föregående kommer den nu förordade investeringsavgiften

för år 1956 inte att avse exempelvis inventarier i rörelse som beställes

under året men levereras först efter årets utgång. Även beträffande

denna avgift kommer alltså att gälla att dess investeringsbegränsande verkan

upphör i viss omfattning under senare delen av året och under tiden

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 205 år 1955

31

fram till årets utgång alltmer uttunnas. Huruvida särskilda åtgärder bör

vidtagas för att låta lagstiftningen bibehålla sin fulla effekt under hela år

1956 torde få övervägas senare.

Vid uttagande under ytterligare ett år av den särskilda investeringsavgiften

för motorfordon uppkommer ett särskilt problem beträffande avgiftsbeläggningen

av begagnade fordon beroende på att avgiften för dessa fordon

utgår med lägre belopp för äldre årsmodeller. Skälen för att investeringsavgiften

ansågs böra omfatta såväl nya som gamla fordon bär utförligt

redovisats i proposition nr 36 till årets riksdag och torde icke här behöva

upprepas. Jag vill endast erinra om att ett borttagande av avgiften på

begagnade bilar skulle få till följd en prisstegring på dessa bilar. Då det i

betydande utsträckning förekommer att vid inköp av ny bil en begagnad

lämnas i utbyte eller eventuellt säljes till en tredje person, skulle det ökade

värdet av den äldre bilen i många fall helt eller delvis uppväga investeringsavgiften

på den nya bilen. Enligt min mening är det ekonomiska läget

icke sådant att en uppmjukning av lagstiftningens investeringsbegränsande

effekt nu kan anses motiverad. Jag kan alltså icke tillstyrka att de begagnade

bilarna undantages från avgiftsbeläggning.

Även om sålunda i princip avgiften för de gamla fordonen tills vidare

bör bibehållas, synes det erforderligt att göra viss justering i den skala

efter vilken avgiften för dessa fordon beräknas. Som tidigare nämnts uttages

i år full avgift för fordon av 1954 eller senare års modell. För äldre

fordon reduceras avgiften efter en med 10 procent för år fallande skala,

dock så att 10 procent av avgiften för nya fordon utgår icke blott för 1945

års utan även för tidigare års modeller. Vid den avgiftsbeläggning, som är

avsedd att äga rum under 1956, bör full avgift uttagas för 1955 och senare

års modeller. Skalan efter vilken avgift skall uttagas för äldre årsmodeller

får då på motsvarande sätt ändras. För 1954 års modell blir avgiften 90

procent av avgiften för nya fordon, för 1953 års modell 80 procent o. s. v.

Största reduceringen — d. v. s. intill 10 procent av avgiften för nya fordon —

erhålles för 1946 och tidigare års modeller.

På samma sätt som föreslagits beträffande den allmänna investeringsavgiften

synes det ur författningsteknisk synpunkt lämpligast att bestämmelserna

om avgiftsbeläggningen under år 1956 meddelas i en ny författning.

Förslag till förordning om särskild investeringsavgift för år 1956 har

upprättats inom finansdepartementet. Utöver de ändringar, som föranletts

av de av mig förordade jämkningarna i avgifterna för begagnade fordon,

har det ansetts påkallat att i den nya författningen komplettera vissa av

bestämmelserna, som gällt enligt 1955 års förordning. Sålunda har undantagsfallen

i 3 § utökats varjämte särskilda regler meddelats för avgiftsberäkningen

i fall av samäganderätt. I det följande kommer jag att i korthet

redogöra för dessa ändringar och tillägg.

Enligt 1955 års förordning utgår icke investeringsavgift vid äganderättsövergång

genom arv eller testamente. Då även förvärv genom bodelning

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 205 år 1955

synes böra undantagas från avgiftsplikt har bland de familj er ättsliga fången

i 3 § upptagits jämväl dylikt förvärv.

Om en bilhandlare som dellikvid vid försäljning av en ny bil eller av

annan anledning för avsalu övertagit en begagnad, i bilregistret upptagen bil,

har han enligt hittills gällande regler kunnat vinna avgiftsbefrielse för sitt

förvärv genom att låta överföra fordonet till reservregistret. I det inom

finansdepartementet utarbetade förslaget har intagits ett stadgande, under

3 § c), som avser att utvidga bilhandlares möjlighet att vinna avgiftsbefrielse

i dylika fall. Den föreslagna bestämmelsen innebär, att en bilhandlare

skall vara befriad från avgift om han försäljer den av honom förvärvade

gamla bilen inom tre veckor och den nye ägaren omedelbart gör anmälan

om sitt förvärv. Reservregistrering av fordonet uppställes sålunda icke som

villkor för avgiftsbefrielse. Under treveckorsperioden är trafikförsäkringsansvaret

täckt av den gamle ägarens försäkring. Avyttras icke bytesbilen

inom tre veckor från förvärvet, har bilhandlaren att förfara såsom hittills,

d. v. s. att i slutet av treveckorsperioden låta överföra bilen till bilreservregistret.

Godtages de föreslagna bestämmelserna uppnås en avsevärd

lättnad såväl för bilhandeln som för bilregistren och bilbesiktningsmännen.

I 3 § i det upprättade förslaget, under punkten f), har införts en bestämmelse

om att avgift ej skall utgå, därest ansökan avser upptagande i bilregister

av ett i utlandet registrerat fordon, som den 31 januari 1955 —

den avgörande tidpunkten för avgiftsskyldighet enligt 1955 års förordning

— fanns intaget i vederbörande utländska register och därefter icke bytt

ägare eller också äges av någon som genom arv, testamente eller bodelning

fått fordonet efter den som den 31 januari 1955 fanns antecknad som fordonets

ägare. Länsstyrelserna torde regelmässigt — med analogitillämpning

av bestämmelsen i nuvarande 3 § c) — ha medgivit avgiftsbefrielse i dessa

fall. Till undanröjande av all tveksamhet har det emellertid ansetts lämpligt

att i författningen införa uttryckligt stadgande i ämnet.

I 1955 års förordning saknas bestämmelse om hur avgiften skall beräknas

i sådana fall, där ett fordon äges av två eller flera personer. Under förutsättning

att samäganderättsförhållandet kommit till uttryck i form av

registeranteckning bör avgiften utgå med ett i förhållande till äganderättsandelens

storlek reducerat belopp. Föreskrift härom har intagits under en

ny punkt, betecknad 4, till 5 § i det inom finansdepartementet utarbetade

författningsförslaget. Motsvarande bestämmelse för det fall då fordonsägare

överlåter viss del av sin äganderätt till fordonet har däremot till följd av de

möjligheter till kringgående, som därigenom skulle uppkomma, icke ansetts

böra meddelas.

Några särskilda bestämmelser om avgiftsbeläggningen i sådana fall, då

ett nyregistrerat fordon efter reklamation återlämnats och ett annat i enlighet

med lämnad garantiutfästelse erhållits i stället, har icke meddelats i

1955 års förordning. Enligt vad jag erfarit har hos länsstyrelserna i fråga om

fabriksnya fordon utbildats den praxis att i de klara reklamationsfallen endast

ett förvärv ansetts föreligga och sålunda endast en avgiftsbeläggning

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 205 år 1955

ägt rum. Vid bedömandet av huruvida ett dylikt reklamationsfall skall

anses föreligga, har bland annat uppställts krav på att det första fordonet

levererats till köparen inom en tid av högst tre månader före ingivandet

av registreringsansökningen för ersättningsfordonet samt inom samma tid

till säljaren återställts på grund av fabrikationsfel av väsentlig betydelse.

Vidare har fordrats att ersättningsfordonet varit av samma fabrikat, typ

och årsmodell som det återställda fordonet. En förutsättning har därjämte

varit att det återställda fordonet senast i samband med ansökningens ingivande

avförts ur registret samt att särskild gottgörelse för ersättningsfordonets

tillhandahållande icke lämnats eller avtalats. Här angivna praxis har

varit begränsad till att omfatta allenast reklamationsfall inom den yrkesmässiga

bilhandeln. Mot en sådan praxis synes intet vara att erinra och det

torde ur olika synpunkter vara lämpligt att det nuvarande systemet med en

mera fri prövning av reklamationsfallen bibehålies även i fortsättningen.

I samband med behandlingen i våras av det då framlagda förslaget om

investeringsavgift för år 1955 avslog riksdagen, såsom redan antytts i samband

med behandlingen av den allmänna investeringsavgiften, motionsvis

framställda yrkanden om att Kungl. Maj:t skulle bemyndigas medgiva dispens

från tillämpningen av avgiftsbestämmelserna. I sitt av riksdagen godkända

betänkande hade bevillningsutskottet bland annat uttalat, att dispens

från generellt utformade bestämmelser innebar i viss mån ett överflyttande

av beskattningsrätten på den dispensprövande myndigheten. Med hänsyn

härtill borde en dispensregel tillgripas endast i mycket tvingande fall. Det

låg i sakens natur, framhöll utskottet vidare, att direktiven för dispensprövningen

blott kunde allmänt utformas. Därigenom förlorade lagstiftningen

i exakthet. Erfarenheterna från tidigare dispensanordningar visade,

■att den enskilde ofta hade en påtaglig benägenhet att bedöma just sitt fall

som ett sådant då dispens borde meddelas. Antalet dispensansökningar

måste därför förutsättas bliva mycket stort. Slutligen underströk utskottet

att avgiftsbeläggningen borde verka generellt, såsom en allmän kostnadsfördyring

på motorfordon. Med hänvisning till vad sålunda anförts hemställde

utskottet om avslag å de framställda yrkandena, vilket, såsom nyss

nämnts, också blev riksdagens beslut.

De synpunkter, som låg till grund för riksdagens ställningstagande i

våras, talar även nu mot alt en allmän dispensregel införes i författningen.

Erfarenheterna från tillämpningen av 1955 års bestämmelser bar emellertid

visat att i vissa alldeles speciella fall omständigheterna kan vara sådana att

ett uttagande av investeringsavgift inte kan anses stå i god överensstämmelse

med lagstiftningens grunder. Jag åsyftar här främst de fall, då ett

fordonsförvärv visserligen föreligger i formell mening, men där den nye

ägaren redan kort tid efter förvärvet icke vidare kan disponera fordonet.

Avtalet om förvärvet har t. ex. hävts eller återgått på grund av förhållanden

varöver den nye ägaren icke kunnat råda. För att möjliggöra ett eftergivande

av investeringsavgiften i dessa och liknande fall bär i det nu utarbetade förslaget

intagits en bestämmelse, som ger Kungl. Maj:t rätt alt medgiva avil

liihanrj lill riksdagens protokoll /.0. / sand. Nr 205

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 205 år 1955

giftsbefrielse, där det skulle strida mot grunderna för förordningen att

uttaga avgift. Då investeringsavgiften är avsedd att vara en del av priset,

som en köpare sålunda har att på förhand kalkylera med, är det givetvis

inte i och för sig tillräckligt för medgivande av dispens, att vederbörande

kan åberopa sociala eller ekonomiska skäl för en avgiftsbefrielse. Det

bör uppställas krav på att någon omständighet, som den nye ägaren icke

rimligen kan ha räknat med, skall ha inträffat. Med dessa begränsningar

torde man icke behöva befara att ett dispensförfarande skall medföra icke

önskvärda ojämnheter i avgiftsbeläggningen.

Det nu framlagda förslaget avser i princip förvärv av fordon under år

1956. Liksom skett enligt 1955 års förordning bör emellertid skyldigheten

att erlägga avgift anknytas till tidpunkten, då ansökan om registrering eller

anmälan om äganderättsbyte inkommit till länsstyrelsen. Avgiftsskyldighet

skall enligt de nya bestämmelserna föreligga om ansökan eller anmälan

inkommit efter den 31 december 1955 men före utgången av år 1956. I vissa

tall kan det uppenbarligen inträffa att en ansökan eller anmälan som inkommer

1956 rätteligen borde ha verkställts under 1955. I dessa fall skall

frågan om avgiftsskyldighet prövas enligt 1955 års förordning. Av egentlig

betydelse blir detta endast i fråga om äldre fordon, där ju en viss nedsättning

av avgiften föreslagits. Övergångsbestämmelsen till den nya förordningen

har utformats i enlighet med det nu sagda.

Investeringsavgifternas syfte är, såsom framgår av det föregående, att

begränsa investeringarna. Liksom fallet är med investeringsavgifterna för

år 1955, blir det emellertid en konsekvens av avgiftsbeläggningen att staten

tillföres vissa inkomster. Beträffande den allmänna investeringsavgiften

för år 1955 har antagits, att omkring 75 miljoner kronor skulle inflyta. Då

taxering till denna avgift äger rum först år 1956, föreligger ännu inte

några närmare upplysningar om de inkomster som härvidlag kan påräknas.

Även i fråga om den nu förordade allmänna investeringsavgiften för

år 1956 torde kunna antagas att den kommer att uppgå till ca 75 miljoner

kronor.

I särskild investeringsavgift för motorfordon har, som tidigare nämnts,

t. o. in. augusti 1955 uppburits ungefär 93 miljoner kronor. Med ledning

härav torde kunna antagas att den av mig förordade särskilda investeringsavgiften

för år 1956 kommer att medföra ett inkomsttillskott om ca 130

miljoner kronor.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 205 år 1955

35

IV. Departementschefens hemställan

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag

till

1) förordning om investeringsavgift för år 1956; samt

2) förordning om avgift vid investering i motorfordon år 1956 (särskild

investeringsavgift).

Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda författningsförslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hane Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bengt Resare

6614G3. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1955:59 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ls proposition med förslag till förordning om investeringsavgift för år 1956, m. m., jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten