Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 16 och 18 §§ förordningen den 26 februari 1954 (nr 73) angående tillverkning av brännvin, m. m

1955-01-07 · 75 sidor, varav 73 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 73 av 75 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:24, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 16 och 18 §§ förordningen den 26 februari 1954 (nr 73) angående tillverkning av brännvin, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 24 år 1955

1

Nr 24

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 16 och 18 §§ förordningen den

26 februari 1954 (nr 73) angående tillverkning av brännvin,

m. m.; given Stockholms slott den 7 januari 1955.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om ändrad lydelse av 16 och 18 §§ förordningen den 26

februari 1954 (nr 73) angående tillverkning av brännvin;

2) förordning om ändrad lydelse av 3 § 2 mom. och 4 § förordningen den

1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit;

3) förordning om ändrad lydelse av 1 § samt 4 § 1 och 2 mom. förordningen

den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit;

samt

4) förordning om upphävande av förordningen den 7 juni 1934 (nr 230)

om skyldighet för importörer och tillverkare av bensin att inköpa motorsprit;
dels

ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Per Edvin Sköld

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag rörande sulfitspritindustriens framtida

produktions- och avsättningsförhållanden.

Förslagen innebär att den nuvarande regleringen av spritmarknaden i

stort sett avvecklas såvitt angår sulfitspriten. Gällande avsättningsgaranti

och prisreglering för denna vara föreslås sålunda avskaffade. Priset för sulfitsprit

skall enligt förslaget bestämmas efter tillgång och efterfrågan. Vin&

spritcentralens ensamrätt till partihandel med och import av teknisk sprit

föreslås inskränkt i flera hänseenden. Det förordas, att sådan sprit efter tilli

Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 sand. Nr 24.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 2i år 1955

stånd av kontrollstyrelsen skall få säljas direkt till eller importeras av vederbörande

köpare i poster om i allmänhet minst tio ton.

Nuvarande tull för importerad denaturerad sprit av 40 öre per kilogram

skall enligt propositionen sänkas till tio öre per kilogram. Den nya tullsatsen

är avsedd att tillämpas under fem år från och med den 1 juli 1955.

Slutligen förordas, att skatten på motorsprit, som nu utgör sju öre per

liter, från och med den 1 juli 1955 höjes med sex öre samt från och med den

1 juli 1957 med ytterligare sex öre eller till sammanlagt nitton öre per liter.

Sistnämnda skattesats är avsedd att gälla under tre år, varefter en ny prövning

av frågan bör äga rum.

Bestämmelserna föreslås med förut angivna undantag skola träda i kraft

den 1 juli 1955.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 2i år 1955

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 16 och 18 §§ förordningen den 26

februari 1954 (nr 73) angående tillverkning av brännvin

Härigenom förordnas, att 16 och 18 §§ förordningen den 26 februari 1954

angående tillverkning av brännvin skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

16 §.

1. Tillverkare äger förfoga över

av honom tillverkat brännvin allenast

för försäljning till partihandelsbolaget,

för export och för användning

i egen rörelse.

2. önskar tillverkare använda i

bränneriet tillverkat brännvin i egen

rörelse, skall han därtill söka kontrollstyrelsens

tillstånd. Vid meddelande

av sådant tillstånd äger styrelsen

föreskriva de villkor beträffande

användningen av brännvinet som

prövas erforderliga.

18 §.

Kan i fråga om brännvin, som tillverkare

försäljer till partihandelsbolaget,

frivillig överenskommelse ej

träffas om pris eller leveransvillkor

i övrigt, skall, då tillverkaren eller

bolaget det påfordrar, avgörande

(Föreslagen lydelse)

16 §.

1. Tillverkare äger förfoga över

av honom tillverkat brännvin allenast

för försäljning till partihandelsbolaget,

för export, för användning i

egen rörelse samt för försäljning

såsom motorsprit till importör eller

tillverkare av bensin eller såsom

skattefri sprit för tekniskt eller industriellt

ändamål.

2. önskar tillverkare använda i

bränneriet tillverkat brännvin i egen

rörelse eller försälja brännvinet till

annan köpare inom landet än partiliandelsbolaget,

skall han därtill söka

kontrollstyrelsens tillstånd. Vid

meddelande av sådant tillstånd äger

styrelsen föreskriva de villkor som

prövas erforderliga för anordnande

av betryggande kontroll. Tillstånd,

som avser försäljning, må, där ej

särskilda skäl till annat föranleda,

endast meddelas på villkor att

brännvinet avlämnas i poster om

lägst tio ton.

18 §.

Kan i fråga om brännvin, som tillverkats

av potatis eller spannmål och

som tillverkare försäljer till partihandelsbolaget,

frivillig överenskommelse

ej träffas om pris eller leveransvillkor

i övrigt, skall, då tillver
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 2i år 1955

(Nuvarande lydelse)

träffas av en särskild prisnämnd, bestående

av sju ledamöter, av vilka

två utses av vardera parten. Övriga

tre ledamöter, däribland ordföranden,

jämte suppleanter för dem förordnas

årligen av Kungl. Maj :t.

Kostnaderna för — —----

Föreskrifter om------

(Föreslagen lydelse)

karen eller bolaget det påfordrar, avgörande

träffas av en särskild prisnämnd,

bestående av sju ledamöter,

av vilka två utses av vardera parten.

Övriga tre ledamöter, däribland ordföranden,

jämte suppleanter för dem

förordnas årligen av Kungl. Maj :t.

-------— vardera parten.

------— — av Kungl. Maj :t.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1955.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 § 2 mom. och 4 § förordningen den

1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit

Härigenom förordnas, att 3 § 2 mom. och 4 § förordningen den 1 juli 1918

angående handel med skattefri sprit1

nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

3 §.

2 mom. Denaturerad sprit må till

riket införas, utom för statens räkning,

allenast av bolag, varom i 4 §

förmäles.

Utan hinder

skola erhålla ändrad lydelse på sätt

(Föreslagen lydelse)

3 §.

2 mom. Denaturerad sprit må till

riket införas, utom för statens räkning,

allenast av bolag, varom i 4 §

förmäles, samt för tekniskt eller industriellt

ändamål av den som därtill

erhållit kontrollstyrelsens tillstånd.

Vid meddelande av sådant

tillstånd äger styrelsen föreskriva de

villkor som prövas erforderliga för

anordnande av betryggande kontroll.

Tillstånd må, där ej särskilda skäl

till annat föranleda, endast meddelas

på villkor att spriten införes i

poster om lägst tio ton.

------fastställd myckenhet.

Senaste lydelse av 4 § se 1934:229.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2i år 1955

5

(Nuvarande lydelse)

4 §.

Partihandel med skattefri sprit

må med undantag, varom förmäles

i 3 §, utövas allenast av partihandelsbolag,

som avses i förordningen

angående försäljning av rusdrycker;

dock må importör av bensin ävensom

tillverkare av bensin eller ombud

för denne driva handel med motorsprit,

som inköpts av bolaget,

även till återförsäljare i och för deras

rörelse.

Missbrukar partihandelsbolaget

sin partihandelsrätt enligt denna

förordning, skall vad i 12 § 2 mom.

andra stycket förordningen angående

försäljning av rusdrycker är för

där avsett fall stadgat äga tillämpning.

De föreskrifter, som, utöver vad

denna förordning innehåller, kunna

finnas erforderliga i avseende å partihandelsbolagets

verksamhet enligt

denna förordning, skola intagas i avtal,

varom förmäles i 12 § 6 mom.

förordningen angående försäljning

av rusdrycker.

(Föreslagen lydelse)

4 §.

Partihandel med skattefri sprit må

med undantag, varom förmäles i 3 §,

utövas allenast av det partihandelsbolag

som avses i rusdrycksförsäljningsförordningen;

dock må importör

av bensin ävensom tillverkare av

bensin eller ombud för denne driva

handel med motorsprit även till återförsäljare

i och för deras rörelse.

Missbrukar partihandelsbolaget

sin partihandelsrätt enligt denna förordning,

skall vad i 68 § rusdrycksförsäljningsförordningen

är för där

avsett fall stadgat äga tillämpning.

De föreskrifter, som, utöver vad

denna förordning innehåller, kunna

finnas erforderliga i avseende å partihandelsbolagets

verksamhet enligt

denna förordning, skola intagas i avtal,

varom förmäles i 70 § rusdrycksför

sälj ning sförordning en.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1955.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § samt 4 § 1 och 2 mom. förordningen

den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit

Härigenom förordnas, att 1 § samt 4 § 1 och 2 mom. förordningen den

3 maj 1929 om särskild skatt å bensin och motorsprit1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

1 Senaste lydelse av 1 § se 1954:256, av 4 § 1 mom. 1948:368 samt av 4 § 2 mom.

1951:218 (förordningen omtryckt 1948:368).

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 2i år 1955

(Nuvarande lydelse)

1 §.

För bensin, som till riket införes

eller här tillverkas, skall erläggas

särskild skatt av trettiotvå öre för

liter. Skatt skall dock icke utgå för

mineraloljeprodukt, som införes för

att vid oljeraffinaderi användas uteslutande

såsom råvara vid tillverkning

av bensin. För motorsprit skall

erläggas särskild skatt av sju öre för

liter.

I denna------—--

(Föreslagen lydelse)

1 §•

För bensin, som till riket införes

eller här tillverkas, skall erläggas

särskild skatt av trettiotvå öre för

liter. Skatt skall dock icke utgå för

mineraloljeprodukt, som införes för

att vid oljeraffinaderi användas uteslutande

såsom råvara vid tillverkning

av bensin. För motorsprit skall

erläggas särskild skatt av nitton öre

för liter.

----—--såsom motorsprit.

För bensin---— — —--—---------för liter.

4 §.

1. Kontroll å beskattningen av motorsprit

utövas av kontrollstyrelsen i

samband med den kontroll, varom

förmäles i förordningen angående

tillverkning och beskattning av

brännvin.

2. Partihandelsbolag som avses i

förordningen angående försäljning

av rusdrycker skall för varje kvartal

upprätta och före utgången av

påföljande månad till kontrollstyrelsen

insända en på tro och heder avgiven

deklaration angående den myckenhet

motorsprit som bolaget under

kvartalet utlämnat. Vad nu sagts

skall i fråga om tillverkare av motorsprit

äga motsvarande tillämpning

beträffande sådan motorsprit,

som tillverkaren efter tillstånd jämlikt

21 § 2 mom. förordningen angående

tillverkning och beskattning av

brännvin uttagit för användning i

egen rörelse.

Partihandelsbolaget må--—--

4 §.

1. Kontroll å beskattningen av motorsprit

utövas av kontrollstyrelsen i

samband med den kontroll, varom

förmäles i förordningen angående

tillverkning av brännvin.

2. Partihandelsbolag som avses

i rusdrycksförsäljningsförordningen

skall för varje kvartal upprätta och

före utgången av påföljande månad

till kontrollstyrelsen insända en på

tro och heder avgiven deklaration

angående den myckenhet motorsprit

som bolaget under kvartalet utlämnat.

Vad nu sagts skall i fråga om

tillverkare av motorsprit äga motsvarande

tillämpning beträffande

motorsprit, som tillverkaren efter

tillstånd jämlikt 16 § 2 mom. förordningen

angående tillverkning av

brännvin uttagit för användning i

egen rörelse eller utlämnat för försäljning.

— — —----svensk frihamn.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 24 år 1955

7

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1955; dock skall skatten på

motorsprit under tiden från och med den 1 juli 1955 till och med den 30

juni 1957 utgå med allenast tretton öre för liter.

Förslag

till

förordning om upphävande av förordningen den 7 juni 1934 (nr 230) om

skyldighet för importörer och tillverkare av bensin att inköpa motorsprit

Härigenom förordnas, att förordningen den 7 juni 1934 om skyldighet för

importörer och tillverkare av bensin att inköpa motorsprit skall upphöra

att gälla med utgången av juni 1955.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 24 år 1955

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

7 januari 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lange.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter, fråga om sulfitspritindustriens

framtida produktions- och avsättningsförhållanden samt anför.

I. Inledning

Frågan om sulfitspritindustriens framtida produktions- och avsättningsförhållanden

aktualiserades på flera sätt vid 1954 års riksdag. På grundval

av propositionen nr 112 genomfördes sålunda viss höjning av skatten på

motorsprit. Jag framhöll i propositionen att jag med den där föreslagna

höjningen icke tagit ställning till frågan om motorspritens beskattning på

längre sikt. Ett dylikt ställningstagande förutsatte att sulfitspritindustriens

framtida avsättningsförhållanden jämväl upptoges till bedömande. Innan

detta kunde ske, borde emellertid en översyn på området komma till stånd.

Jag nämnde vidare att behovet av en utredning rörande hithörande frågor

även gjort sig gällande vid det inom 1952 års tulltaxekommitté pågående

arbetet med en revision av tullsatserna för sprit.

Vid samma riksdag beslöts ytterligare, med bifall till propositionen nr

188, bl. a. temporärt undantag från bestämmelsen i 16 § brännvinstillverkningsförordningen,

att tillverkare äger förfoga över av honom tillverkat

brännvin allenast för försäljning till Aktiebolaget vin- & spritcentralen,

för export och för användning i egen rörelse. Med beslutet avsågs att provisoriskt

underlätta avsättningen av överskottskvantiteter hos spritfabrikerna.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 27 mars 1954 tillkallade jag

ledamoten av riksdagens andra kammare E. Severin med uppdrag att verkställa

en utredning om sulfitspritindustriens framtida produktions- och avsättningsförhållanden.

Att såsom experter biträda vid uppdragets fullgörande

tillkallades senare direktören R. Engström, Aktiebolaget svensk

sprit, filosofie doktorn P. Fitger, Sveriges kemiska industrikontor, direktören

B. Lyberg, Mo och Domsjö aktiebolag, byråchefen i generaltullstyrelsen

S. Nordqvist samt direktören Å. Svennbeck, Aktiebolaget vin- &

spritcentralen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 2i år 1955

I direktiven för utredningen erinrade jag om nyss angivna förslag till

1954 års riksdag samt framhöll, att det vore påkallat att mot bakgrunden

av erfarenheterna rörande verkningarna av den nuvarande regleringen av

spritmarknaden upptaga frågan om sulfitspritindustriens produktions- och

avsättningsförhållanden till en allsidig omprövning. Samtidigt påpekade jag

emellertid, i fråga om sprit som användes för förtäringsändamål, att potatisindustriutredningen

nyligen avlämnat betänkande med förslag angaende

stärkelse- och bränneriindustrierna, samt underströk, att frågor som sammanhänger

med förtäringsspriten sålunda inte borde utredas i nu förevarande

sammanhang.

Utredningen har med skrivelse den 5 oktober 1954 överlämnat betänkande

med förslag i ämnet (stencilerat). Vid betänkandet finnes fogat

särskilt yttrande av experten herr Engström.

Utredningens förslag innebär i huvudsak, att gällande reglering av spritmarknaden

— varigenom denna marknad pa visst sätt uppdelats mellan

sulfitspriten och potatisspriten — skall upphävas och ersättas med fri

konkurrens mellan de båda spritsorterna. För den denaturerade sulfitspriten,

som i högre grad än tidigare kommit att bli en industriell råvara,

bör inte gälla andra inskränkningar än som betingas ur nykterhets- och

ordningssynpunkter. Utredningen föreslår att sulfitspritfabrikerna får

sälja sin sprit till spritcentralen samt — efter tillstånd av kontrollstyrelsen

och under förutsättning att försäljningen sker i partier om minst 15 ton

till industrier som använder spriten i sin rörelse.

Vidare föreslår utredningen, att de nuvarande reglerna för prissättningen

slopas och att priset på sulfitspriten vid fabrikernas försäljning grundas på

tillgång och efterfrågan på varan. Den nuvarande tullen på denaturerad

sprit, 40 öre per kilogram, föreslås ersatt med en värdetull av 12 procent.

Därjämte föreslår utredningen att förutom spritcentralen sådana industrier,

som enligt förslaget får göra inköp direkt från sulfitspritfabrik,

även skall få importera sprit. Import skulle dock endast få ske i poster om

minst 15 ton och efter tillstånd av kontrollstyrelsen.

Slutligen förordar utredningen, att det stöd som sulfitspritindustrien erhåller

genom lägre skatt på motorspriten avvecklas och att denna skatt

sättes till samma belopp som bensinskatten. Härvid skulle skatten på motorsprit

höjas successivt på så sätt att motorspritskatten från och med

den 1 juli 1955 höjes med 2 öre för liter (från 7 till 9 öre), från och med

den 1 juli 1956 med 3 öre (från 9 till 12 öre) och från och med samma

datum 1957 med 5 öre (från 12 till 17 öre) för liter. Från och med den

1 juli 1958 skulle samma skatt uttagas på motorspriten som på bensinen,

eller 32 öre för liter.

Vid utredningen har fogats förslag till ändringar i förordningarna om tillverkning

av brännvin, angående handel med skattefri sprit samt om särskild

skatt å bensin och motorsprit.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1955

ö\er utredningens förslag har efter remiss yttranden avgivits av generaltullstyrelsen,

kontrollstyrelsen, kommerskollegium, statskontoret, lantbruksstyrelsen,

domänstyrelsen, arméintendenturförvaltningen, marinförvaltningen,

flygförvaltningen, chefen för försvarsstaben, riksnämnden för

ekonomisk försvarsberedskap, statens handels- och industrikommission,

statens organisationsnämnd, länsstyrelserna i Värmlands, Kopparbergs,

Västemorrlands och Västerbottens län, Aktiebolaget vin- & spritcentralen,

Aktiebolaget svensk sprit, Sveriges bränneriidkareförening u. p. a.,

Sveriges industriförbund, Sveriges kemiska industrikontor, Svenska cellulosaföreningen,

Kooperativa förbundet, Svenska pappersindustriarbetareförbundet,

Kungl. aulomobilklubben, Motormännens riksförbund, Svenska

lasttrafikbilägareförbundet. Svenska omnibusägareförbundet, Svenska

droskbilägareförbundet, Samarbetskommittén för Bilverkstädernas riksförbund

och Sveriges automobilhandlareförbund, Svenska vägföreningen, Svenska

petroleum institutet samt Svenska gulf oil company aktiebolag.

Kommerskollegium har vid sitt yttrande fogat utlåtanden från handelskamrarna

i Stockholm, Göteborg, Malmö, Jönköping, Gävle, Sundsvall och

Luleå.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har bifogat yttrande från Kungl. automobilklubbens

trafikråd i Umeå.

Vid yttrandet från länsstyrelsen i Värmlands län har fogats utlåtande från

handelskammaren i Karlstad.

Utredningens förslag har vid remissbehandlingen överlag fått ett gynnsamt

mottagande. Delade meningar har emellertid framkommit bl. a. beträffande

förslaget att slopa uppdelningen av spritmarknaden mellan potatissprit

och sulfitsprit, rörande tullsättningen på importerad teknisk sprit

samt i fråga om beskattningen på motorsprit.

Jag hemställer nu att få upptaga detta ärende. Härvid bör erinras om att

förslag till ändrade straffbestämmelser i brännvinstillverkningsförordningen

som tidigare anmälts av mig, framlägges för 1955 års riksdag genom propositionen

nr 5.

II. Nuvarande förhållanden m. m.

Återblick på sulfitspritfrågan

Tiden före 1934

Den första sulfitspritfabriken kom till stånd år 1909. Ett par år senare

anlades ytterligare två fabriker. Enligt då gällande lagstiftning fick sulfitspriten

endast försäljas som denaturerad teknisk sprit och för export.

Vid 1914 års riksdag väcktes motioner om att sulfitsprit skulle få

användas till förtäringsändamål. Motionerna vann emellertid ej riksdagens

bifall. I 1918 års förordning om handeln med skattefri sprit föreskrevs

att sulfitspriten så långt möjligt skulle förbehållas avsättningen så
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 2t år 1955

som denaturerad sprit för tekniska ändamål och för motordrift under det

att potatisspriten skulle användas såsom förtäringssprit. Försörjningssvårigheterna

under det första världskriget medförde emellertid att tillverkningen

av potatisbrännvin inskränktes eller vissa år helt inställdes. Samtidigt

ökade efterfrågan kraftigt på sprit för tekniska ändamål och för

motordrift, och härav föranleddes en betydande utveckling av sulfitspritindustrien.

År 1920 fanns 22 fabriker med en total kapacitet vid full drift

av 20 000 m3 95 %. Den kraftiga expansionen beredde emellertid ganska

snart stora avsättningssvårigheter. När importen av bensin efter krigets slut

ånyo kom i gång, sjönk efterfrågan på sulfitsprit för motordrift hastigt.

Därmed ökades kraven från industriens sida på att få sälja spriten aven

för förtäringsändamål.

Bristen på förtäringssprit och avsättningssvårigheterna för sulfitspriten

ledde till att riksdagen meddelade provisoriskt tillstånd för budgetåret

1919/20 till försäljning av sulfitsprit för förtäringsändamål. Ungefär samtidigt

tillsattes en utredning, 1919 års sulfitspritsaklcunniga, som bland annat

skulle undersöka de spörsmål som sammanhängde med sulfitspritens

användning till förtäringsändamål. De sakkunnigas utredning utmynnade i

ett principuttalande av innebörd att sulfitspriten i konkurrenshänseende

borde jämställas med sprit av jordbruksprodukter samt att tillverkningen

av sprit ur sådana produkter borde begränsas och regleras i syfte att åstadkomma

en avveckling av lantbruksbrännerierna.

De sakkunnigas förslag lades år 1920 till grund för en proposition, som

i princip helt anslöt sig till förslaget. Vederbörande departementschef förordade

dels ett genomförande av en begränsning av tillverkningen av

potatisbrännvin och dels att det provisoriska medgivandet av år 1919 rörande

försäljning av sulfitsprit till förtäringsändamål förlängdes att gälla

t. o. m. budgetåret 1921/22.

Förslaget om avveckling av lantbruksbrännerierna föll i riksdagen,

medan regeringsförslagct om förlängning av 1919 års medgivande antogs.

Förlängningen gällde — på förslag av bevillningsutskottet - fem år men

inskrevs sedermera definitivt i 1926 års tillverkningsförordning.

De förhoppningar, som knutits till sulfilbrännvinets försäljning till förtäring,

infriades emellertid endast i ringa mån. Det första året (1920)

nåddes visserligen en försäljning för detta ändamål av 4 500 m3 men, när

potatisbrännvinet åter kommit i marknaden, föll siftran snabbt och nadde

under åren 1923—1928 icke upp till mer än i genomsnitt 40 m3 per år.

Sedan steg försäljningen och utgjorde 1933—1934 nära 1 000 m3. Avsättningen

såsom motorsprit avstannade nästan helt under 1920-talets första

hälft, men gick sedan upp tack vare förbättrade försäljningsmöjligheter

så att försäljningen år 1931 var 8 500 in3, motsvarande fabrikernas hela

dåvarande tillverkning av denna vara. Omsättningen för hushålls- och

tekniska ändamål steg under samma tid stadigt och utgjorde år 1931 4 400

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 24 dr 1955

m3. Den totala produktionen av sulfitsprit, som år 1920 utgjort 7 800

m3 95 %, sjönk 1923 till 1 700 in3 men visade sedan en ganska jämnt stigande

tendens — 7 000 in3 år 1926, 14 300 m3 år 1931 samt 19 000 in3 år

1933.

1934 års reglering

Sedan vid 1932 års riksdag väckts förslag dels av sulfitspritindustriens

förespråkare om tvångsinblandning av sulfitsprit i bensin för ökande av

sulfitspritens avsättning, dels av potatisspritens intressenter om förbud

mot användning av sulfitsprit till förtäring m. in., begärde riksdagen utredning

om hur avsättningen av inhemsk sprit till motorbränsle kunde främjas

och rörande rätten alt tillverka förtäringsbrännvin in. m. Utredningen

uppdrogs åt en 1933 tillsatt kommitté, de s. k. motorbränslesakkunniga,

som samma år avgav sitt betänkande (SOU 1933:25). De sakkunniga

fann med hänsyn till jordbruksnäringen i potatisodlingsdistrikten att sådana

anordningar borde vidtagas att avsättningen av potatisbrännvin i

lämplig omfattning säkerställdes. För att uppnå detta syfte föreslogs, att

åt potatisbrännvinet ensamt förbehölls användningen såsom råmaterial för

förtäringssprit. Däremot skulle potatisspriten inte ifrågakomma såsom teknisk

sprit eller såsom motorsprit. För sistnämnda ändamål skulle sulfitspritindustrien

erhalla avsättning av sin produktion, vilket även gällde

i fråga om jästspriten och melasspriten, därest dessa spritslag kunde i

prishänseende konkurrera med sulfitspriten. Någon tillverkningsbegränsning

för andra spritslag än potatissprit skulle inte förefinnas. Vad som

av dessa icke åtginge för tekniskt bruk skulle disponeras för inblandning

i motorbensin, för vilket ändamål importörer och tillverkare av bensin

skulle genom lagbestämmelser åläggas att inköpa sprit i förhållande

till storleken av deras bensinimport.

Motorbränslesakkunnigas förslag föranledde proposition, nr 232, till 1934

års riksdag. Enligt vad dåvarande chefen för finansdepartementet framhöll,

hade avsättningsförhållandena för potatisspriten utvecklat sig på

sådant sätt, att ett ingripande från statsmakternas sida till näringens stödjande

syntes vara av behovet påkallat. Av de olika former för tryggande

av potatisspritens avsättning som kunde tänkas låg närmast till hands

en lösning i den riktning, som de sakkunniga föreslagit. Dels innebar nämligen

denna en anknytning till det förhållandet, att förtäringsspriten sedan

gammalt väsentligen härrört från potatisspriten, och dels syntes den kunna

antagas medföra en årlig avsättningskvantitet, som motsvarade skäliga

anspråk från potatisbränneriernas sida. Några jämkningar gjordes emellertid.

Foitsatt försäljning av de särskilda märken sulfitsprit för förtäring,

som blivit i viss man inarbetade, borde ej helt förbjudas, utan spritcentralen

skulle i man av efterfrågan tillhandahalla även annan inhemsk sprit

än potatissprit för förtäringsändamål, under förutsättning att i stort sett

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr år 1955

13

motsvarande mängd potatissprit — oberäknat den sekunda spriten

användes för försäljning som skattefri sprit. Enär vidare prisskillnaden mellan

inhemsk motorsprit och bensin var så betydande, att det knappast

kunde vara försvarligt att vidtaga åtgärder, som skulle innebära, att väsentligt

ökade kvantiteter motorsprit skulle påtvingas konsumenterna, framhölls,

att tillstånd till anläggande av nya sulfitbrännerier tills vidare inte

borde meddelas av Kungl. Maj :t, utan att alldeles särskilda skäl förelåg.

Det ansågs rimligt att de redan anlagda sulfitspritfabrikerna bereddes möjlighet

att fortsätta tillverkningen i ungefär dåvarande omfattning, angiven

till omkring 21 000 m3 95 %. Särskild handelsvinst borde ej beräknas för

sulfitspriten lika litet som beträffande potatisspriten. Departementschefen

utgick från att överenskommelse skulle kunna träffas i godo mellan spritcentralen

och bensinimportörer samt bensintillverkare om inköp av motorsprit

i förhållande till deras införsel eller produktion av bensin. Därest så

inte skulle bli fallet föreslogs tillämpning av en samtidigt framlagd förordning,

enligt vilken bensinimportörerna skulle vara skyldiga att i förhållande

till importen under viss tidsperiod inköpa motorsprit enligt av

Kungl. Maj:t bestämd inköpsprocent. Bevillningsutskottet (betänkande nr

44) ansåg det vara i hög grad angeläget, att ökad avsättning vanns för

sulfitsprit, och förutsatte att Kungl. Maj :t, därest avsättningen av sprit för

tekniskt ändamål samt för motordrift ökades, kom att medgiva avsättning

av större kvantitet än 21 000 m3 för år. Det borde tillika ankomma på

Kungl. Maj :t, därest sulfitspriten vann ökad avsättning samt särskilda

skäl därtill förelåg, att taga under omprövning, om inte tillstånd till nyanläggning

av sulfitspritfabriker borde lämnas. Riksdagen godkände utskottets

utlåtande. Förordning om skyldighet för importörer och tillverkare av bensin

att inköpa motorsprit utfärdades den 7 juni 1934 (nr 230).

Garantikvantiteten, 21 000 in3, överskreds —■ efter Kungl. Maj:ts medgivande

— redan från början av sulfitspritfabrikerna, som därefter varje

år ökade sina leveranser, så att de år 1939/40 steg till 33 000 m3.

Tiden efter 1939

Med det andra världskrigets utbrott följde en helt ändrad situation för

sulfitspriten. Samtidigt som tillverkningen av potatissprit av försörjningsskäl

måste inskränkas och tidvis nedläggas, uppstod på grund av avspärrningen

en starkt ökad efterfrågan pa sprit såväl för motordrift som för

övriga tekniska ändamål. I detta läge ansågs sulfitspritproduktionen böra

främjas. Tvångsinblandningen av sprit i bensin upphörde från den 1 juli

1940.1 anslutning till beslut vid 1939 års urtima riksdag fastställde dåvarande

chefen för finansdepartementet grunder för avtal mellan spritcentralen

och dels befintliga, dels nya sulfitspritfabriker. I enlighet härmed träffades

avtal om uppförande av sammanlagt 14 nya fabriker och utvidgning av

4 äldre anläggningar. Vidare träffades ett gemensamt avtal för de gamla

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1955

fabrikerna. Sistnämnda avtal innebar i huvudsak, att tillverkarna förband

sig att till spritcentralen leverera all den sprit, som, med utnyttjande av

sulfitluten på sätt som dittills ansetts normalt, kunde tillverkas och som

ej kom till användning i egen rörelse. Spritcentralen förband sig att till

ett på visst sätt beräknat pris inköpa all sprit som levererades. Prisberäkningen

grundade sig på självkostnaden vid en medelstor fabrik med en

tillverkning av 2 000 m3 sprit. I avtalet ingick dels oföränderliga, dels indexbetonade

kostnader. Bland de oföränderliga kostnaderna ingick amortering

med 1/7 per år av 650 000 kronor för fabriker utan absoluteringsanläggning

och för absoluteringsanläggning dessutom 1/7 av 122 000 kronor.

Vinst ingick med 2 öre per liter 100-procentig sprit. Avtalet trädde

i kraft den 1 juli 1940 och löpte till den 1 april 1947. De fyra utbyggda

äldre fabrikerna fick avtal på samma villkor som övriga.

Avtalen med de nya anläggningarna, som slöts successivt med varje

fabrik för sig, innebar i huvudsak samma tillverkningsskyldighet och avsättningsgaranti,

som gällde för de äldre.

Tvångsinblandning av motorsprit i bensin återinfördes den 1 januari 1946

men skall enligt kungörelsen den 12 december 1947 (nr 917) tills vidare

inte äga tillämpning från och med tredje kalenderkvartalet 1947.

Avtalet med de äldre fabrikerna, som löpte till den 1 april 1947, prolongerades

till den 1 juli 1948, varvid garantikvantiteten bestämdes till 50 000

m3. Denna kvantitet ökades genom tilläggsavtal med 5 000 m3. I fortsättningen

har provisoriska överenskommelser träffats. För år 1954 har avtalats

en leverans av 54 000 in3.

Prissättningen av spriten skall enligt dessa nya avtal liksom förut grundas

på fabrikernas självkostnader med tillägg av vinst av 2 öre för liter.

Amortering och ränta har däremot bortfallit i priskalkylen.

Samtliga långtidsavtal med såväl äldre som nya fabriker har numera utgått.

Sista avtalet utgick den 30 april 1954.

I december 1946 tillkallades särskilda sakkunniga —- 1946 års spritutredning

— för utredning rörande spritfabrikationens omfattning och avsättningsförhållanden.

Spritutredningen föreslog hland annat (SOU 1948: 19) att 1934 års reglering

av spritmarknaden i vad den avsåge monopol för potatisspriten på

avsättning av en mot konsumtionen av förtäringssprit svarande mängd

potatissprit skulle upphöra och att fri konkurrens skulle råda mellan potatis-

och sulfitsprit. Med hänsyn till beredskaps- och jordbruksekonomiska

synpunkter ansåg emellertid utredningen att potatisbrännerierna borde garanteras

en årlig avsättning av 22 milj. liter 50 % potatisråsprit. För sulfitspritens

del hade utredningen — främst med hänsyn till tillverkningskostnadens

höjd i förhållande till kostnaden för inköp och lagring av

bensin — inte föreslagit några fortsatta stödåtgärder och hade sålunda förutsatt

ett upphävande av de genom förordningen den 7 juni 1934, nr

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1955

15

230, meddelade föreskrifterna om tvångsinblandning av motorsprit i bensin.

Skatten på motorsprit hade av utredningen förordats snarast träda i

kraft.

Frågan angående den framtida uppdelningen av spritmarknaden i landet

har jämväl upptagits av 1949 års potatisindustriutredning, som avlämnade

sitt betänkande den 10 oktober 1953 (stencilerat). Utredningen förordade

att 1934 års riksdagsbeslut rörande avsättningen av potatissprit i

huvudsak borde gälla även fortsättningsvis.

Slutligen må erinras om det vid 1954 års riksdag beslutade, i inledningen

omnämnda undantaget från spritregleringen. Vid samma riksdag fattades,

såsom också tidigare nämnts, beslut varigenom motorspriten — i likhet

med vad tidigare varit fallet — tills vidare beskattas lindrigare än bensin.

Skillnaden i skatt mellan bensin och motorsprit utgör 25 öre.

Huvuddragen av gällande bestämmelser

Enligt 16 § förordningen den 26 februari 1954 (nr 73) angående tillverkning

av brännvin må tillverkare förfoga över av honom tillverkat brännvin

allenast för försäljning till partihandelsbolaget (Vin- & spritcentralen),

för export och för användning i egen rörelse. Av 18 § framgår att meningsskiljaktigheter

mellan tillverkare och spritcentralen om prissättningen skall

kunna hänskjutas till en särskild prisnämnd.

I 4 § förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri

sprit stadgas, att partihandel med skattefri sprit må utövas allenast av

partihandelsbolaget; dock må importör av bensin ävensom tillverkare av

bensin eller ombud för denne driva handel med motorsprit, som inköpts

av bolaget, även till återförsäljare i och för deras rörelse. Vidare föreskrives

i 3 §, att denaturerad sprit må — med vissa här betydelselösa undantag

— införas till riket, utom för statens räkning, allenast av partihandelsbolaget.

Tullen för importerad denaturerad sprit utgör enligt den vid tulltaxeförordningen

den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan 40 kronor för

100 kilogram (tulltaxenummer 253:2).

Av 1 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin

och motorsprit framgår, att den särskilda skatten utgör 32 öre per liter

för bensin samt sju öre per liter för motorsprit. Sistnämnda skattesats tilllämpas

även för bensin, som tillverkas av Svenska skifferoljeaktiebolaget

genom utvinning ur inhemsk skiffer.

Vidare finnes, såsom förut nämnts, förordningen den 7 juni 1934 (nr

230) om skyldighet för importörer och tillverkare av bensin att inköpa

motorsprit, vilken dock enligt kungörelse den 12 december 1947 (nr 917)

tills vidare icke skall äga tillämpning.

övriga för spritmarknadsregleringens genomförande erforderliga före
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 24 år 1955

skrifter upptas i de avtal, som jämlikt 2 kap. 5 § förordningen den 18 juni

1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker — efter den 1 oktober

1955 70 § rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 521)

— ingås mellan staten och partihandelsbolaget. Det senaste avtalet mellan

staten och Aktiebolaget vin- & spritcentralen såsom partihandelsbolag är

dagtecknat den 24 juni 1954 och äger tillämpning fr. o. m. den 1 januari

1955.

I nämnda avtal föreskrives bl. a., att spritcentralen icke må utan Kungl.

Maj:ts tillstånd till förtäringsändamål försälja annan inom riket tillverkad

sprit än sådan, som framställts av potatis och spannmål, med mindre under

samma kalenderår i stort sett motsvarande mängd sprit av sistnämnda

slag, jämte vid rening av sådan sprit uppkommen s. k. sekunda sprit, av

bolaget användes för försäljning jämlikt förordningen om skattefri sprit.

Sprit som framställts av potatis och spannmål må icke utan Kungl. Maj :ts

tillstånd i större omfattning än nyss sagts användas för sådan försäljning.

Vidare stadgas, att i den mån sprit, som inom riket framställts ur luten

vid tillverkning av sulfitcellulosa eller eljest genom försockring av trä

eller cellulosa eller tillverkats i sammanhang med pressjästberedning eller

direkt ur melass, erbjudes till vederbörligen avtalat eller eljest fastställt

pris, skall spritcentralen verkställa inköp av sådan sprit, såvida Kungl.

Maj :t ej annorledes förordnar.

Vid spritcentralens inköp av inom riket tillverkad sprit av potatis och

spannmål gäller enligt avtalet, att prissättningen skall grundas på framställningskostnaden

i ett välskött och medelstort bränneri för framställning

av dylik sprit. Vid köp av sprit, som framställts ur luten vid tillverkning

av sulfitcellulosa eller eljest genom försockring av trä eller cellulosa skall

samma regel tillämpas, där ej Kungl. Maj :t annorledes förordnat. Annan

inom riket tillverkad sprit må icke utan Kungl. Maj :ts tillstånd inköpas till

högre pris än det, som spritcentralen vid samma tid lägst erlägger för motsvarande

kvalitet sulfitsprit. För sprit av samma slag och kvalitet må ej

sättas olika inköpspris på grund av dess avsedda användning för olika

ändamål.

Beträffande spritcentralens utförsäljning av spritdrycker av olika slag

föreskrives i avtalet, att priset i stort sett, på sätt närmare angivits i propositionen

1934:232, skall beräknas efter priset på råspriten med tillägg

av kostnaderna för den färdiga varans framställning samt lagrings-, distributions-

och förvaltningskostnader. Därutöver utgår skälig handelsvinst på

skattelagd sprit, varemot sådan vinst icke må beräknas vid bestämmande

av priset för skattefri sprit.

Såsom förut antytts har vid 1954 års riksdag beslutats visst undantag

från den reglering som innefattas i nyss återgivna bestämmelser.

I förordningen den li maj 1954 (nr 221) angående temporärt undantag

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2i år 1955

17

från bestämmelserna i 16 § förordningen den 26 februari 195i (nr 73)

angående tillverkning av brännvin föreskrives sålunda i 1 §, att tillverkare,

utan hinder av bestämmelserna i 16 § brännvinstillverkningsförordningen

äger förfoga över av honom tillverkat brännvin, som framställts ur

iuten vid tillverkning av sulfitcellulosa eller eljest genom försockring av trä

eller cellulosa, för försäljning till annan tillverkare av dylikt brännvin.

För sådant förfogande skall enligt 2 § tillverkare söka kontrollstyrelsens

tillstånd. Styrelsen äger meddela erforderliga kontrollföreskrifter beträffande

användningen av brännvinet hos köparen. Förordningen har trätt

i kraft den 1 juli 1954 samt gäller tills vidare till och med den 30 juni 1955.

Vidare har den 24 juni 1954 träffats tilläggsavtal mellan staten och spritcentralen

att gälla under tiden den 1 juli 1954—den 30 juni 1955. Enligt

tilläggsavtalet må spritcentralen — utan hinder av bestämmelserna i gällande

avtal — där tillverkare av sulfitsprit gör framställning om försäljning

av viss kvantitet sprit till ett lägre pris än som eljest skulle gälla,

erbjuda kemiskt industriföretag, som icke självt är tillverkare av sulfitsprit,

att köpa spriten till det lägre försäljningspris som härigenom kan

fastställas.

Produktionsförhållanden

Sulfitspriten framställes ur den vid sulfitcellulosafabrikerna uppkommande

avfallsluten (sulfitluten). Denna innehåller till sprit förjäsbara sockerarter

(cellulosasocker). I medeltal håller sulfitavfallsluten 1,6 å 1,8 %

jäsbara sockerarter och 0,9 % inte jäsbara sockerarter. Genomsnittligt kan

för sprittillverkning uttagas 4—5 m3 lut per ton massa.

Vid avfallslutens användning till spritfabrikation avtappas luten efter

fullbordat sulfitkok till en eller flera samlingscisterner. Härifrån pumpas

luten till en behållare, varest den neutraliseras med kalk, kalksten eller s. k.

mesa från sulfatfabrikerna. Efter avslutad neutralisering pumpas den genom

ett kyltorn eller en kylare till jäskaren. Där blandas den nu cirka 30°C

varma luten med redan jäsande lut, varjämte tillföres jästnäringsmedel i

allmänhet i form av ammoniumsulfat och superfosfat eller fosforsyra. Sedan

jäsningen, som för olika fabriker varierar mellan 30—60 timmar, avslutats,

pumpas luten (mäsken), som innehåller i genomsnitt en volymprocent

alkohol, till ett förrådskar, och därifrån kontinuerligt vidare till

en högt liggande mäskbehållare, varur den rinner till destillationsapparaten.

I denna avdestilleras spriten kontinuerligt till 95 %-ig alkohol. För

uppmätning ledes denna till särskilda mätcisterner, varefter den överföres

till förrådscisterner.

Framställningen av sulfitsprit är mycket bränslekrävande. Under senare

år har utbildats vissa tekniska metoder att sänka värmekostnaderna inom

sulfitindustrien. En av dessa metoder går i huvudsak ut på att dels framställa

sprit av luten och dels utnyttja lutens torrsubstans såsom bränsle.

- Bihang till riksdagens protokoll 1!)55. 1 samt. Nr 24.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1955

Ungefär en tredjedel av de sulfitfabriker, som bedriver spritfabrikation,

har anläggningar för s. k. lutindunstning.

Enligt 7 § brännvinstillverkningsförordningen den 26 februari 1954, må

ej utan Kungl. Maj:ts tillstånd brännvin tillverkas i annat bränneri än

sådant där tillverkning därav behörigen bedrivits efter ingången av juli

1951.

Tillverkningsåret 1947/48 var 33 fabriker i verksamhet. Är 1952/53

hade antalet nedgått till 30. Sedan denna tid har ytterligare en fabrik nedlagt

verksamheten.

Produktionsåret 1952/53 tillverkade 5 fabriker mindre än 1 000 m3, 11

mellan 1 000 och 2 000 in3, 12 mellan 2 000 och 4 000 m3 en mer än 5 000

m3 samt en mer än 7 000 m3.

Den sammanlagda tillverkningen av sulfitsprit, som tillverkningsåret

1934/35 uppgått till 26 407 m3, steg de följande åren ganska stadigt och

var 1939/40 34 155 m3. De följande krigsåren och efterkrigstiden visar i

allmänhet betydligt högre siffror, 1941/42 76 561 m3, 1944/45 52 095 m3

1947/48 76 901 in3, 1951/52 71 006 m3 och 1952/53 64 826 m3. Tillverkningsåret

1953/54 beräknas produktionen ha uppgått till 67 000 m3.

Avsättniiigsförhållanden

Tillverkares försäljning m. m.

Såsom framgår av redogörelsen för huvuddragen av gällande bestämmelser

äger tillverkare av sulfitsprit liksom tillverkare av annan sprit förfoga

över av honom tillverkat brännvin allenast för försäljning till partihandelsbolaget

(AB vin- & spritcentralen), för export och — efter tillstånd

av kontrollstyrelsen — för användning i egen rörelse. I syfte förhindra

att spriten användes för otillåtet ändamål äger styrelsen vid meddelande

av sådant tillstånd föreskriva de villkor beträffande användningen

av brännvinet som prövas erforderliga. Från regeln att försäljning endast

må ske till spritcentralen gäller fr. o. m. den 1 juli 1954 tills vidare t. o. m.

den 30 juni 1955 undantag såtillvida, att tillverkare må efter tillstånd av

kontrollstyrelsen sälja till annan tillverkare. Vidare har spritcentralen bemyndigats

att medverka till försäljning av sprit för lägre pris än eljest

gällande till kemisk industri som icke drives av sulfitsprittillverkare.

Till grund för beslutet om undantag från eljest gällande bestämmelser låg

en skrivelse den 2 mars 1954 från Aktiebolaget svensk sprit, som avgivits

å samtliga svenska cellulosaspritfabrikers vägnar.

I skrivelsen framhölls att inom bolaget sedan länge diskuterats möjligheterna

att finna nya avsättningsområden för cellulosaspriten, varvid förhoppningarna

närmast hade knutits till utvecklingen av en på sprit som

råvara baserad inhemsk kemisk industri. Medan flera till bolaget anslutna

cellulosaföretag redan påbörjat eller planerat framställning av kemiska

produkter på basis av cellulosasprit som råvara, hade hittills väsentligen

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2i år 1955

19

endast Mo och Domsjö aktiebolag gått in för att i stor skala utbygga sina

på sprit baserade kemiska industrier. Nämnda bolags egen spritproduktion

vore långt ifrån tillräcklig för att medge ett fullt utnyttjande av dess på

sprit baserade kemiska industriers produktionskapacitet och bolaget hade

måst se sig om efter andra råvarukällor. Närmast hade härvid kommit i

fråga inköp från övriga svenska cellulosaspritfabriker men inköp från

dessa hade inte kunnat komma till stånd på den grund att bolaget inte kunnat

betala de priser, som spritcentralen måst begära. Bolaget hade därför

nödgats importera sprit samtidigt som övriga inhemska fabriker på grund

av den bristande avsättningen fått göra arrangemang för att lagra ett överskott,

som för närvarande uppginge till närmare 8 000 ton sprit.

Omfattningen av spritcentralens inköp från sulfitspritfabrikerna, fabrikernas

export och användning av sprit i egen rörelse under tillverkningsåren

1934/35—1952/53 i m8 95 % framgår av följande tablå.

Sprit-

centralen

Export

Egen

rörelse

Total

utlämning

1934/35 ...................

25 613

63

519

26195 i:

1939/40 ...................

33 009

5

947

33 961

1942/43 ...................

54 324

—

5 494

59 818

1945/46 ...................

67 694

95

8 040

75 829

1948/49 ...................

61 879

488

11 in

73 478

1951/52 ...................

57 933

2 900

13 053

73 886

1952/53 ...................

49 243

—

12 699

61 942

Den av spritcentralen inköpta spriten användes för försäljning såsom beskattad

sprit (visst slag av teknisk sprit och förtäringssprit) och skattefri

sprit (motorsprit och sprit för andra tekniska ändamål). Tillverkarnas användning

av sprit i egen rörelse avser i huvudsak kemisk fabrikation.

Den från sulfitspritfabrikerna under tillverkningsåret 1952/53 utlänir

nade spriten fördelades på följande sätt (avrundade tal).

Utlämnat till spritcentralen

för beskattning........................................................... 3 300 m3

» försäljning som:

skattefri sprit ................................................ 22 100 in3

motorsprit........................................................ 23 900 in3 49 300 in3

Använt i tillverkarens egen rörelse

för motordrift ............................................................ 400 m3

» kemisk fabrikation ............................................ 12 200 in3

» annat ändamål .................................................... 100 m3 12 700 in3

62 000 m3

Partihandelsbolagets försäljning

Den av spritcentralen upphandlade sulfitspriten användes såsom omnämnts

i det föregående i huvudsak för försäljning för vissa särskilda än
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1955

damål (s. k. skattelagd teknisk sprit) samt för försäljning som skattefri

sprit. Under tider då tillgången på potatissprit varit beskuren har sulfitspriten

jämväl använts för framställning av förtäringssprit. Sulfitspritens

andel av förtäringsspriten utgjorde år 1940 4,3 % (506 m3), 1942 13,8 %

(1 782 m3), 1943 98,4 % (13 881 m3), 1945 75,9 % (11 565 m3), 1948 100 %

(17 172 m3), 1950 18,4 % (3 212 m3), 1951 31,4 % (5 305 m3), 1952 58,4 %

(10 380 m3) samt 1953 12,5 % (2 285 m3).

Försäljningen av den skattelagda tekniska spriten regleras i huvudsak

genom kungörelsen den 18 december 1918 (nr 987) angående försäljning

av sprit och andra alkoholhaltiga varor för vissa särskilda ändamål och

avser tillgodoseende av behovet av dylika varor för vetenskapliga, medicinska,

farmaceutiska, tekniska, industriella och likartade ändamål. Hit hör

sålunda bland annat all sprit till apoteken samt sprit för sådan teknisk

och industriell användning för vilken skattefri sprit inte användes, t. ex.

för tillverkning av toalettpreparat, läkemedel och essenser. För inköp från

spritcentralen (eller från systembolag) av sprit för nu nämnda ändamål

kräves tillstånd av kontrollstyrelsen. Även utan att köparen erhållit särskilt

tillstånd av kontrollstyrelsen äger systembolag på vissa av kontrollstyrelsen

föreskrivna villkor försälja alkoholhaltiga varor för vetenskapligt, tekniskt

och industriellt ändamål.

För nu nämnd sprit som säljes av spritcentralen utgår omsättningsskatt

— från och med den 1 april 1954 med 2 kr 70 öre för liter — medan här

avsedd sprit som säljes av systembolagen i stort sett är beskattad på samma

sätt som förtäringsspriten.

Partihandeln med skattefri sprit är, såsom framgår av redogörelsen för

gällande bestämmelser, i princip förbehållen spritcentralen. Denna får, förutom

till detaljhandlare samt till importör och tillverkare av bensin, inom

riket försälja skattefri sprit allenast till avnämare, vilken av kontrollstyrelsen

erhållit tillstånd att av bolaget inköpa sådan sprit.

Spritcentralen får i princip inte utlämna skattefri sprit, som inte blivit

denaturerad. Denatureringen skall verkställas enligt föreskrifter som utfärdats

av kontrollstyrelsen.

Tillämpningen sker i huvudsak på följande sätt. Den som önskar inköpa

skattefri sprit hos spritcentralen gör ansökan därom till kontrollstyrelsen,

som prövar ansökningen. Bifalles densamma, meddelas sökanden inköpstillstånd.

Kopia av tillståndsbeviset tillställes spritcentralen. I beviset intages

föreskrifter om denatureringen samt uppgift om det ändamål för vilket

spriten får användas. Vidare intages bl. a. vissa föreskrifter beträffande

förvaringen och användningen av spriten. Den som erhållit tillståndsbevis

insänder order till spritcentralen, som utskriver rekvisition. I denna

intages uppgift om denatureringen. Rekvisitionen tillställes någon av spritcentralens

filialer eller Aktiebolaget svensk sprit. I sistnämnda fall översänder

Svensk sprit erforderligt antal kopior av rekvisitionen till den fabrik

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2A år 1955 21

som skall fullgöra leveransen. Sedan denna fullgjorts underrättas spritcentralen,

som tillställer köparen faktura över leveransen.

Med stöd av 8 § förordningen angående handel med skattefri sprit har

kontrollstyrelsen genom cirkulär den 2 september 1929 (nr 8) medgivit att

spritcentralen äger försälja desinfektionssprit (råsprit denaturerad med

0,25 volymprocent kemiskt ren bensol) till läkare, tandläkare och veterinär

utan att köparen behöver förete särskilt inköpstillstånd.

I skrivelse den 24 december 1934 har kontrollstyrelsen lämnat spritcentralen

generellt tillstånd att försälja skattefri sprit till vissa sjukvårdsinrättningar

och undervisningsanstalter.

Detaljhandlare med skattefri sprit antages, alltefter denatureringens art,

av kontrollstyrelsen eller spritcentralen.

Den skattefria spritens användningsområden

Spritcentralens försäljning i liter av skattefri sprit åren 1951—1953 för
-

delades på följande användningsområden:

Användningsområde:

1951

1952

1953

Vetenskapi. o. labor. ändamål ............

67 000

65 000

68 000

Sjukhus ....................................................

262 000

269 000

274 000

Desinfektion ............................................

99 000

106 000

116 000

Ättikfabriker ............................................

538 000

507 000

412 000

Kem. tekniska fabriker ........................

17 002 000

13 216 000

11 770 000

Försäljning genom detaljhandlare ....

8 327 000

8 527 000

7 706 000

Motordrift ................................................

22 865 000

22 087 000

21 965 000

Summa

49 160 000

44 777 000

42 311 000

Den för kemisk-teknisk fabrikation under år 1953 försålda kvantiteten

fördelades på de olika köpande fabrikerna på följande sätt:

Försåld kvantitet

Antal fabriker

över 1 000 000 liter

1 000 000— 500 000 »

500 000— 100 000 »

Mindre än 100 000 »

1

1

12

ungefär 1 200

Spritcentralens leveranser till sulfitspritfabrikerna uppgick under år 1952

till 3,9 miljoner liter och under år 1953 till drygt 1,3 miljoner liter.

Såsom nämnts i det föregående användes viss del av sulfitspritproduktionen

av fabrikerna själva — i huvudsak för kemisk-teknisk fabrikation

och i mindre oinfattning för motordrift.

Dessa kvantiteter jämte de genom spritcentralen försålda fördelade sig år

1953 på 458 in3 till vetenskapliga och liknande ändamål, 412 in3 till ättiksfabriker,

24 016 in3 till kemisk-tekniska fabriker, 7 706 in3 till rödsprit och

blåsprit samt 22 329 in3 till motorsprit.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 24 år 1955

I fråga om den sprit som användes av kemisk-tekniska fabriker kommer

härtill de kvantiteter, som importeras. År 1953 uppgick importen för nu

nämnda ändamål till 7,1 miljoner liter. Den totala användningen av sprit

vid de kemiska fabrikerna uppgick således nämnda år till drygt 31 miljoner

liter.

Efter 1934 års reglering av spritmarknaden utgjorde motorspriten i högre

grad än tidigare den dominerande delen av den skattefria spriten. Under

åren fram till krigsutbrottet täckte denna sprit över 60 % av användningsområdet.

Under krigsåren och tiden därefter varierade motorspriten mellan

närmare 3 000 m3 (år 1944) och 73 000 m3 (år 1946). Under åren 1951—53

har årligen 22 000—23 000 m3 vunnit avsättning för detta ändamål. Användningen

av röd- och blåsprit, som sedan krigsåren uppgått till 8 000 å 9 000

in3 per år, har inte företett några större variationer. Avsättningen av sprit

för vetenskapliga och liknande ändamål, som kvantitativt är av mindre

omfattning, 300 å 400 m3 per år, har under åren efter kriget företett en viss

ökning. Användningen av sprit för ättikfabrikation har under efterkrigstiden

varierat mellan 300 in3 (år 1945) och 700 m3 (år 1948) och uppgick

under år 1953 till drygt 400 in3.

Det mest iögonenfallande i marknadsutvecklingen är den kraftiga ökningen

under efterkrigsåren av sulfitspritens användning inom den kemiska

industrien. Från år 1934 fram till krigsutbrottet användes ungefär 3 000 å

4 000 m3 årligen inom denna industri. Under kriget blev det angeläget att

skaffa fram ersättningsprodukter för sådana som avspärrningsläget gjort

det omöjligt att importera. Härigenom kom bland annat den kemiska industri

som i sin tillverkning använde sulfitsprit att hastigt utvecklas. Användningen

av sprit inom denna industri ökades successivt under krigsåren och

åren därefter — från 5 000 m3 år 1939 till 20 000 in3 år 1949. ökningen

fortsatte under de följande åren. År 1953 användes ungefär åtta gånger

så mycket sprit för nu nämnda ändamål (31 000 m3) som under förkrigsåren.

Under de närmaste åren beräknas behovet av sprit inom nu nämnda

industri komma att betydligt ökas. Således kan nämnas att Mo och

Domsjö AB under år 1955 kommer att utöka sin butanolanläggning i sådan

omfattning att företaget utöver tidigare behov av sulfitsprit beräknas få

användning för ytterligare 20 000 in3.

Orsaken till denna ökning är enligt utredningen att finna i de landvinningar,

som sedan början av 1940-talet gjorts i fråga om möjligheterna att

använda sprit som råvara inom den kemiska industrien. Experten i utredningen,

direktör B. Lyberg, har i en vid utredningen fogad promemoria

närmare berört hithörande spörsmål.

Av promemorian framgår att den kvantitetsmässigt mest betydande av

de tillverkningar på basis av sulfitsprit, som upptagits av cellulosaindustrien,

är tillverkningen av acetaldehyd och den därpå grundade produktionen

av butanol och oktanol. Dessa produkter har fått en mycket stor an
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 24 år 1955

23

vändning i samband med den explosionsartade utvecklingen inom plastindustrien

och övergången till nya råvaror inom färg- och lackindustrien.

I fråga om den träkemiska industriens konkurrensläge framhålles att nu

nämnda tillverkningar avser typiska kemiska standardprodukter, som tillverkas

även i de stora industriländerna USA, England, Frankrike och Tyskland.

Genom höga tullskydd har framför allt England och Tyskland under 1

senare år byggt ut sin kemiska produktion. Denna volymökning är av fundamental

betydelse för konkurrenskraften, enär speciellt inom kemisk industri

produktionens storlek reglerar framställningskostnaderna. Vid utökningen

av produktionen får man en relativt låg kostnad för marginalkvantiteten,

vilket innebär att i ett land med höga tullmurar industrien

kan basera sig på en ostörd hemmamarknad och placera marginalkvantiteterna

på exportmarknaderna till förhållandevis mycket låga priser.

De industrier i England, Tyskland och Frankrike, som uppträder som

konkurrenter, har en annan utgångspunkt när det gäller råvaran än den

svenska träkemiska industrien.

I promemorian konstateras att förutsättningar för en väsentlig utbyggnad

av produktionsvolymen föreligger i form av tillgänglig råvara från de

svenska sulfitspritindustrierna. De produktionsvolymer som man därvid

skulle uppnå bcdömes vara fullt tillräckliga för att skapa erforderlig konkurrenskraft.

Emellertid är det uppenbart, framhålles vidare, att en utbyggnad

av produktionen i en storleksordning, som skulle motsvara vad

som erfordras för konkurrensduglighet gentemot de stora industriländernas

kemiska industri, kräver investeringar i en omfattning, som förutsätter

noggrant övervägande. Härvidlag erfordras uppenbarligen i första hand

någorlunda säkerhet för att erforderlig råvara kan stå till förfogande till

överkomligt pris.

Import och tull

Såsom tidigare nämnts, får denaturerad sprit införas, utom för statens

räkning, i huvudsak allenast av spritcentralen. Under senare år har spritcentralen

efter framställning av några större kemiska industrier importerat

sprit för dessa industriers räkning. På grund av den rådande konkurrensen

från utlandet i fråga om avsättningen av kemisk-tekniska produkter

framställda av sprit, har de industrier det här gäller inte kunnat betala

de priser, som spritcentralen på grund av gällande prissättningsbestämmelser

nödgats begära för den svenska spriten. Enär denna importerade

sprit använts för framställning av exportvaror, har företagen i samband

med exporten erhållit restitution av den erlagda tullen.

Tullen för denaturerad sprit utgör, såsom tidigare nämnts, 40 kronor för

100 kg. Denna tullsats har utgått sedan år 1932 och är hämtad från de bestämmelser

i tulltaxan, som tidigare gällde för spritfernissa. Enligt en vid

rubrikerna för brännvin och sprit i 1911 års tulltaxa fogad anmärkning

skulle spritlösningar, inte drickbara, i vilka alkoholhalten på grund av förefintligheten

av lösta ämnen ej kunde direkt bestämmas, ävensom sprit i

fast form hänföras till spritfernissa. Sistnämnda vara hade tull av 1 krona

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 24 år 1955

60 öre för kg. Därvid hade emellertid anmärkts att för spritfernissa, som

inkom i kärl, innehållande mer än 20 kg, och i vilken spriten denaturerats.

skulle tullen utgå med endast 40 öre för kg.

De beräkningar som ligger till grund för sistnämnda tullsats — 40 öre

för kg -— framgår av 1906 års tulltaxekommittés betänkande den 3 maj

1909. Enligt betänkandet upptogs spritfernissa år 1889 som särskild rubrik

i tulltaxan. Tullen bestämdes i förhållande till alkoholmängden. Enär spritfernissan

innehöll högst 80 % alkohol och tullen på absolut alkohol utgjorde

1 krona 50 öre för liter fastställdes tullsatsen på spritfernissa till

1 krona 20 öre för kg.

När sedermera tullen på brännvin och sprit år 1903 höjdes blev tullen på

spritfernissa oförändrad.

Kommittén föreslog att tullen på spritfernissa skulle sättas till 1 krona

60 öre för kg. Kommittén ansåg däremot inte att tillräckliga skäl förelåg att

höja tullen på spritfernissa som vid tullbehandlingen denaturerades. Vid

bestämmande av denna uteslutande till tekniskt bruk användbara artikel

syntes hänsyn inte behöva tagas till brännvinsbeskattningen. Kommittén

erinrade i detta sammanhang om att statsmakterna vid bestämmandet av

tullen på denaturerad spritfernissa år 1889 inte tog hänsyn till då gällande

brännvinsbeskattning utan till konkurrensen med utlandet i fråga om spritfernissa

som framställts av denaturerad sprit.

Prissättningen

Före den år 1934 genomförda regleringen av spritmarknaden träffades

uppgörelse för varje inköpt parti.

Gällande, på 1934 års riksdagsbeslut grundade bestämmelser har förut

återgivits.

År 1934 hänsköts till den i 18 § brännvinstillverkningsförordningen omförmälda

prisnämnden bl. a. frågan om prissättningen på sulfitsprit. Därvid

visade det sig att kännedomen om produktionskostnaderna var i olika

hänseenden bristfällig. Prissättningen verkställdes dock för 1934/35.

Efter framställning av båda parterna, spritcentralen och Aktiebolaget

svensk sprit, tillkallades år 1936 särskilda sakkunniga att inom finansdepartementet

verkställa utredning rörande framställningskostnaderna vid produktion

av sulfitsprit. Genom de sakkunnigas försorg upprättades kalkyler

för produktion av olika slag av sprit (ej metanolfri och metanolfri sprit

samt motorsprit). Dessa kalkyler lades till grund för sedermera förda prisförhandlingar.

I den tidigare översikten har omnämnts att statsmakterna under krigsåren

vidtog omfattande åtgärder för att öka sulfitspritproduktionen. Grundläggande

för prissättningen på sulfitsprit sedan år 1940 har varit det s. k.

långtidsavtalet av den 14 juni samma år. Avtalet byggde på de tidigare

nämnda av finansministern uppdragna grunderna för avtal mellan spritcentralen

och sulfitfabrikerna.

Enligt 1954 års avtal mellan spritcentralen och Aktiebolaget svensk sprit

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2i år 1955

25

förbinder sig säljaren att under år 1954 leverera 54 000 m3 95 % sprit från

26 närmare angivna fabriker. Köparen förbinder sig att köpa denna kvantitet

med förbehåll att kontraktet får annulleras i vad avser motorsprit, om

priset på motoralkohol genom beskattning eller av andra orsaker skulle bli

så högt, att bensinbolagen ej önskar övertaga tillgängliga kvantiteter. Den

totala kvantiteten motoralkohol, som beräknas bli såld under 1954, angives

till 30 miljoner liter.

Finner säljaren att mer än 54 000 m3 sprit kan ställas till förfogande för

inhemsk konsumtion under avtalstiden, skall sådan överskjutande kvantitet

hembjudas till köparen. Om köparen inte inom en vecka accepterat hembudet

äger säljaren disponera överskjutande partier för export.

Vid fastställande av priset för den levererade spriten skall prisbestämmelserna

i långtidsavtalet av den 14 juni 1940 vara normerande med vissa

ändringar.

Kalkylen över tillverkningskostnaderna för sulfitsprit under 2:a kvartalet

1954, som avser tillverkningskostnaderna för en medelproduktion av 2,1

miljoner liter 95 % sprit per år, innehåller i huvudsak följande:

I. Ej metanolfri sprit 95 %

Kr. per

1 000 liter

A. Oföränderliga kostnader:

1. Kostnad för lutens uttagande .................................... 15: —

2. Kraft, ljus, värme och vatten ................................... 8: —

3. Kontroll ........................................................................ 1: 07

4. Aktiebolaget svensk sprit ............................................ 3: —

5. Experiment och reklam ................................................ 1: 25 28: 32

B. Indexbetonade kostnader:

1. Ånga 13,5 ton å kr. 11: 03 enl. kalkyl vid ett bräns
-

lepris av kr. 68: 17 per ton kol ................................ 148: 91

2. Neutraliseringsmedel

1 000 kg mesa å kr. 26: 90 per 1 000 kg .... 26: 90

10 kg kaustik soda å kr. 520:— per

1 000 kg.................................................... 5:20 32:10

3. Jästnäringsmedel

20 kg ammoniumsulfat å kr. 288:— per

1 000 kg ................................................ 5:76

10 kg superfosfat å kr. 179:-— per

1 000 kg ................................................ 1: 79 7: 55

4. Arbetslöner .................................................................... 60: 38

5. Reparationer och underhåll ........................................ 63:55

6. Administration ............................................................ 32: 71

7. Försäkringar och skatter ............................................ 2: 79

347:99

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1955

C. Ränta:

3 % % ränta å rörelsekapital, kr. 75 000:-—, för 2 miljoner

liter = kr. 78 750 för 2,1 miljoner liter kr. 2 953: 13 ............ 1: 41

D. Pristillägg jg. jy

Sammandrag: Grupp A ............................ 28:32

» B ............................ 347:99

» C ............................ 1:41

* D ............................ 19:17 Summa kr. 396:89

eller 39,7 öre per liter 95 %

Kr. per

1 000 liter

II. Metanolfri sprit 95 %

A. Oföränderliga kostnader.................................................... ._

B. Indexbetonade kostnader:

1 030 liter råsprit enligt kalkyl under 1 å kr. 396: 89 408: 80

Änga 15 % tillägg å kostnader i kalkyl I ............ kr. 22:34

Löner: 25 % tillägg å kostnader i kalkyl 1 ........ » 15: 10 37:44

Kr. 446:24

eller 44,6 öre per liter 95 %

III. Motorsprit 99,6 %

A. Oföränderliga kostnader:

1. Kraft ................................................................

2. Försäkringar ....................................................

B. Indexbetonade kostnader:

2. 1 300 kg ånga å kr. 11: 03 ................................

3. Arbetslöner ............................................................

4. Driftsmaterial ....................................................

5. Beparationer och underhåll ............................

6. Transporter ........................................................

Pristillägg ................................................................

Sammandrag: Grupp A ............................................

» B ...........................................

» C ............................................

eller 44,3 öre per liter 99,6 %

kr.

0

: 61

0

30

0: 91

enl.

kr.

404

16

»

14

34

1

—

»

1

—

»

1

—

»

1

—

422: 50

20: —

kr.

0:

91

422:

50

»

20:

—

443: 41

Ångkostnaden för den ej metanolfria spriten utgör ungefär 37 % av

den totala kostnaden.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1955

27

Spritcentralens inköps- och försäljningspriser för olika slag av sprit under

andra kvartalet 1954 har varit följande:

Inköpspris Försäljningspris

vid spritfabrik fraktfritt köparen

Ej metanolfri sprit

öre per liter 95 %

minst 10 ton under 10 ton

40,3

Metanolfri sprit

43,21

44,8

öre per liter 95

%

44,6

Motorsprit

48,l1

49,7

i tankvagn, öre

per liter

33, T-

38,0

Enligt vad som uppgives i yttrandet från Aktiebolaget svensk sprit lämnas

efter genomförandet av de år 1954 beslutade temporära undantagsreglerna

en rabatt av omkring 15 öre per liter å den sprit som levereras till de

till cellulosaindustrien anslutna kemiska industrierna i konkurrens med importerad

sprit för framställning av exportprodukter.

Motorspritens beskattning

Tiden före 1934

I proposition till 1924 års riksdag föreslogs att skatt skulle utgå på bensin

med 4 öre för liter. Departementschefen framhöll i samband med förslaget,

att starka skäl talade för att existensmöjligheter bereddes landets

sulfitspritindustri — vilken kämpade med avsevärda avsättningssvårigheter

___då denna kunde väntas i framtiden få stor betydelse för landet. Det syntes

därför knappast kunna ifrågakomma att med skatt belägga även sulfitspriten,

vars användning för motordrift än så länge förekomme i endast

obetydlig utsträckning.

1924 års bevillningsutskott (betänkande nr 41) fann för sin del, att drivmedelsbeskattningen

i princip borde omfatta båda de då huvudsakligen

ifrågakommande motorbränslena, bensin och motorsprit, enär en skatt,

som drabbade endast bensinen, inte komme att utgöra en rättvis grund för

skattefördelningen. Ehuru sålunda jämväl motorspriten enligt utskottet

borde drabbas av den nya skatten, talade dock skäl för att spriten till en

början befriades från skattens utgörande.

1 Från den 1 mars 1954 har priset varit 0,8 öre lägre vid leverans i tankvagn om

15 ton.

2 Kalkylpris 44,3 öre; rabatt 10,6 öre. — Habattcn har emellertid från och med den 1

januari 1955 sänkts med fyra öre. I samband därmed har priset på lättbentyl höjts med

ett öre per liter.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 24 år 1955

Riksdagen beslöt på utskottets hemställan, att skatt på motorsprit skulle

införas först den 1 juli 1929. Skattesatserna för bensin och motorsprit

sattes lika per volymenhet, och så skedde också vid den höjning av skattesatserna

som genomfördes genom förordningen den 3 juni 1927, nr 190.

Vid behandlingen av frågan vid 1929 Ars riksdag, framhöll bevillningsutskottet

i betänkande nr 11, att till följd av de prisförändringar, som

bensinen undergått under femårsperioden 1924—1929, någon säker uppfattning

inte kunnat vinnas rörande motorspritens möjlighet att i framtiden

erbjuda konkurrens med bensinen. Utskottet föreslog därför fortsatt

tillfällig skattebefrielse under tre år samt skatt under nästföljande två år

med hälften av den skattesats, som gällde för bensinen.

1929 års riksdag beslöt efter sammanjämkning, att skattefriheten för

motorsprit skulle utsträckas till den 1 juli 1933 och att skatten under

tiden från och med nämnda dag till den 1 juli 1934 skulle utgå med halva

skattesatsen för bensin.

När 1933 års utredning om hela spritmarknadsproblemet (motorbränslesakkunniga)

senare igångsattes, beslöt 1933 års riksdag i avvaktan på utredningens

slutförande fortsatt skattefrihet för motorsprit till den 1 juli

1934. Bensinskatten utgick då sedan 1932 med 10 öre per liter.

Tiden 1934—1945

Såsom nämnts i den inledande översikten infördes i samband med 1934

års reglering av avsättningsförhållandena för inhemsk sprit inblandningstvång

av sprit i bensin. I propositionen i ämnet framhölls bland annat att

denna anordning otvivelaktigt innebure en viss belastning av motortrafiken.

För att inte göra denna belastning alltför kännbar föreslogs att skattefriheten

för motorsprit skulle förlängas till den 1 juli 1937. Förslaget vann

riksdagens bifall.

Inför 1937 års riksdag framlades ånyo förslag om fortsatt uppskov med

ikraftträdandet av skatten å motorsprit, denna gång till den 1 juli 1940

(prop. nr 113). Därvid anfördes, att ett ikraftträdande av skatten skulle

för motortrafiken medföra en merkostnad av omkring 3,7 miljoner kr.

för år 1937, och det ansågs inte lämpligt, att en så pass betydande utgiftsökning

då pålades trafikens utövare. Det i propositionen föreslagna uppskovet

medgavs av riksdagen.

Inför de osäkra utsikterna att importera motorbränslen blev det vid

andra världskrigets utbrott aktuellt att vidta åtgärder för att öka produktionen

av motorsprit.

Vid 1940 års riksdag bifölls Kungl. Majrts proposition nr 135 om fortsatt

förlängning av skattefriheten för motorsprit. I propositonen anfördes att

prisskillnaden mellan bensin och motorsprit sedan år 1937 undergått någon

utjämning men även i fortsättningen syntes bli betydande. Skattebefrielsen

borde därför förlängas, ehuru förlängningen med hänsyn till ovissheten

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1955

29

om den blivande prisutvecklingen på området borde begränsas till ett år.

I enlighet med riksdagens beslut i frågan förlängdes skattefriheten för

motorsprit till den 1 juli 1941. Skattebefrielsen utsträcktes därefter årsvis

under krigsåren.

Tiden efter 194-5

Då frågan om skattebefrielse för motorsprit upptogs efter krigets slut i

proposition nr 42 till 1946 års riksdag uttalades, att det i och för sig syntes

vara önskvärt att ett mera definitivt beslut i ärendet bleve fattat. Hela

frågan om den inhemska produktionen av sulfitsprit och om spritens fördelning

på olika konsumtionsändamål borde emellertid upptas till omprövning.

Bl. a. med hänsyn härtill ansågs att fortsatt uppskov med skattens

ikraftträdande borde beviljas till den 1 juli 1947. Riksdagen beslöt i enlighet

härmed. I avvaktan på resultatet av 1946 års spritutredning befanns

ytterligare uppskov med ikraftträdandet av skatten å motorsprit böra medgivas

till den 1 juli 1948, och proposition (nr 65) härom till 1947 års riksdag

bifölls.

Sedan 1948 års riksdag beslutat införa en tillfällig bensinskatt av 27 öre

för liter, varigenom den totala bensinskatten höjdes från 18 till 45 öre för

liter, blev frågan om skattläggning av motorspriten aktuell. I propositionen

nr 277 föreslogs — för att utförsäljningspriset å motorsprit skulle komma

att i stort sett motsvara priset på bensin — att skatten å motorsprit,

6 öre per liter, skulle träda i kraft den 1 juli 1948 samt att från samma

dag en tilläggsskatt av 9 öre per liter skulle uttagas. Detta förslag bifölls

av riksdagen.

Vid 1950 års vårriksdag nedsattes skatten på bensin från 45 till 25 öre

för liter. För att utjämna den skillnad i försäljningspris som härigenom

kom att uppstå mellan bensin och motorsprit beslöt 1950 års höst riksdag

att tilläggsskatten å motorsprit, 9 öre för liter, inte skulle uttagas efter

utgången av 1950 och att den enligt 1929 års förordning utgående skatten

å motorsprit, 6 öre för liter, skulle sättas ur kraft under tiden den 1

januari 1951—30 juni 1952.

I proposition (nr 172) till 1952 års riksdag anmäldes bland annat att

kontrollstyrelsen föreslagit, att beskattningen av motorsprit skulle sättas i

kraft den 1 juli 1952 samt att skattesatsen därvid skulle höjas från 6 till

25 öre för liter.

För egen del ansåg jag mig emellertid böra förorda fortsatt tillfälligt

upphävande av skatten å motorsprit under ytterligare ett år eller till den

1 juli 1953, varvid jag bl. a. erinrade om pågående utredningsarbete genom

1951 års utredning rörande beskattningen av inotorfordonstrafiken samt

potatisindustriutredningen.

Riksdagen godkände vad jag sålunda förordat.

I proposition (nr 83) till 1953 års riksdag anmäldes — i samband med

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 24 år 1955

iråga om höjning av skatten å bensin och brännoljor med 3 öre för liter

eller till 28 respektive 23 öre per liter — en av 1951 års utredning rörande

beskattningen av motorfordonstrafiken överlämnad promemoria angående

beskattningen av motorsprit, i vilken föreslagits, att beskattningen av motorsprit

skulle sättas i kraft den 1 juli 1953 och att därvid skulle tillämpas

den i 1929 års förordning angivna skattesatsen om 6 öre för liter.

I anledning av nämnda förslag uttalade jag att det vore av vikt att en

provisorisk skatt å motorsprit avpassades så, att relationen mellan priserna

på bensin och lättbentyl såvitt möjligt inte påverkades av skatteuttaget,

b rån denna utgångspunkt ansag jag mig böra förorda att beskattningen å

motorsprit sattes i kraft den 1 juli 1953 och att skatt uttogs med 3 öre för

liter.

Riksdagen godkände på hemställan av bevillningsutskottet (betänkande

nr 31) de förslag som jag förordat i propositionen (SFS 1953: 216).

Vid statsmakternas behandling av frågan angående skatten på motorsprit

från och med den 1 juli 1954 hade 1951 års sakkunniga rörande beskattningen

av motorfordonstrafiken avlämnat sitt betänkande. Under hänvisning

till sitt förslag om höjning av skattesatsen för bensin med 4 öre, d. v. s.

från 28 till 32 öre för liter, förordade utredningen en höjning av skattesatsen

för motorsprit med 3 öre, d. v. s. från 3 öre till 6 öre för liter. Utredningen

anförde bl. a.

Vid sina överväganden rörande frågan om beskattningen av motorsprit

hade utredningen visserligen funnit, att om denna fråga bedömdes endast

ur vägtekniska synpunkter, anledning inte förelåg att beskatta motorspriten

lägre än bensinen. En beskattning av denna storleksordning skulle

emellertid uppenbarligen få till resultat, att sulfitspritindustrien inte skulle

kunna få avsättning för en stor del av sin produktion och därför råka i

svårigheter med driftinställelser som följd. Med hänsyn härtill — och

då det ej heller kunde bortses från det förhållandet, att sulfitspritindustrien

nått sin nuvarande storlek huvudsakligen tack vare att staten under 1940- talet på olika sätt stimulerat industriens utbyggnad — hade utredningen i

detta fall ansett sig nödsakad att frångå sin principiella inställning i fråga

om beskattningen av bland annat drivmedlen inom motorfordonstrafiken.

Utredningens förslag behandlades i den förut nämnda propositionen nr

112 till 1954 års riksdag. I propositionen framhöll jag bl. a. att den av utredningen

föreslagna skatteavvägningen innebar, att skillnaden i skatt mellan

bensin och motorsprit skulle komma att uppgå till (32—6=) 26 öre för

liter. För det dåvarande var denna skillnad endast (28—3=) 25 öre. Jag

delade utredningens uppfattning att motorspritens avsättningsläge motiverade

att skatten å motorsprit sattes lägre än skatten å bensin. Tillräckliga

skäl att vid en höjning av bensinskatten till 32 öre för liter öka skillnadsbeloppet

från 25 till 26 öre, ansåg jag dock inte föreligga. Godtogs förslaget

om en höjning av bensinskatten till 32 öre för liter, förordade jag att

skatten å motorsprit fastställdes till 7 öre för liter.

Förslaget bifölls av riksdagen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 2b år 1955

Tidigare överväganden beträffande partiliandelsrätten

Såsom tidigare nämnts äger Vin- & spritcentralen i princip ensamrätt att

driva partihandel med skattefri sprit.

Enligt förordningen den 1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit

i dess ursprungliga lydelse skulle rätt till partihandel med skattefri sprit

av Kungl. Maj :t tillerkännas ett eller flera, dock endast ett mindre antal,

bolag under högst fem år för varje gång.

Kungl. Maj:t gav emellertid spritcentralen ensamrätt för åren 1919—

1923. Tillståndet skulle emellertid utövas av ett för ändamålet bildat dotterbolag,

AB Skattefri sprit.

Kontrollen av detaljhandeln förlädes av kontrollstyrelsen i huvudsak hos

systembolagen. Med sulfitspritfabrikernas gemensamma försäljningsorgan,

Försäljningsaktiebolaget Sulfitsprit, träffades en överenskommelse, enligt

vilken detta bolag åtog sig distributionen av sulfitsprit från fabrikerna till

av Skattefri sprit anvisade mottagningsplatser. Enligt förordningen tillkom

det kontrollstyrelsen att utfärda närmare föreskrifter för handeln med

skattefri sprit. Genom dessa i början av år 1919 utfärdade bestämmelser

förlädes den egentliga kontrollen över handeln till detaljhandelsbolagen.

Vid oktroj periodens utgång den 31 december 1923 försålde spritcentralen

sina aktier i Skattefri sprit till AB Svensk sprit.

Enligt 1918 års förordning gällde för handeln med motorsprit samma

bestämmelser som för annan denaturerad sprit. För att möjliggöra en ökad

avsättning av motorsprit ändrades förordningen år 1924 så att tillverkare

eller av honom eller hans ombud antagen återförsäljare erhöll rätt att

driva handel med motorsprit såväl i parti som detalj.

1 samband med den vid 193b års riksdag genomförda regleringen av spritmarknaden

överfördes på förslag av 1933 års motorbränslesakkunniga

partihandelsrätten till spritcentralen. Dåvarande chefen för finansdepartementet

uttalade i propositionen nr 232, att övriga däri framlagda förslag

knappast kunde genomföras utan att hela partihandeln med sprit koncentrerades

till ett organ. Då skilda spritsorter tänktes få avsättning såsom

vanlig sprit, skattefri sprit och motorsprit, vore det tydligen uteslutet, att

partihandeln överläts åt ett bolag, där bestämmanderätten tillkom sulfitspritindustrien.

Därest en särskild partihandlare skulle finnas för denna

försäljning bleve det nödvändigt att ge staten huvudinflytandet i bolaget.

Några fördelar syntes emellertid knappast vara förenade med att ha ett

sådant bolag vid sidan av spritcentralen. Tvärtom syntes stora fördelar vara

förenade med att ha ett gemensamt partihandelsbolag för all sprithandel.

Härigenom möjliggjordes, att enhetliga grunder för prissättningen

kunde tillämpas vid inköp av all sprit. Förfogandet över den inköpta spriten

skulle därefter uteslutande bero på spritcentralen, som skulle ha möjlighet

att under vissa förutsättningar disponera vilken som helst av de

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 24 år 1955

förefintliga spritsorterna till vilket som helst av de fyra avsättningsområdena:

för förtäringsändamål, såsom skattelagd eller skattefri teknisk

sprit eller såsom motorsprit. Erfarenheten gåve inte anledning förmoda,

att varan skulle fördyras eller konsumenternas intressen eljest sämre tillgodoses

vid sprithandelns koncentration till spritcentralen än vid dess uppdelning

på två partihandelsföretag. Snarare kunde motsatsen antagas.

Bevillningsutskottet vid 1934 års riksdag anslöt sig till dessa synpunkter.

1946 års spritutredning förordade att spritcentralen skulle få behålla sin

ensamrätt att driva partihandel med skattefri sprit. Utredningen fann det

uppenbart att rörelsen med den skattefria spriten till förhindrande av missbruk

måste stå under det allmännas tillsyn och att den nuvarande anordningen,

prövad under många år, visat sig ur denna synpunkt väl fylla sin

uppgift.

Äldre överväganden rörande sulfitspritproduktionens värde ur beredskapssynpunkt

I utredningen redovisas vissa uttalanden av riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap rörande sulfitspritproduktionen ur beredskapssynpunkt.

Härur må följande återges.

I en promemoria till 1946 års spritutredning kom nämnden till den slutsatsen,

att motorspriten med nuvarande produktionskapacitet inte kunde

i större utsträckning ersätta importerade drivmedel. I en framtida avspärrningssituation

torde man i stället, liksom under det gångna kriget, framför

allt vara hänvisad till gengasen såsom det huvudsakliga ersättningsbränslet.

Detta innebar emellertid att tillräckliga lager av bensin borde uppläggas

i fredstid för att trygga behoven dels under övergången till gengasdrift,

dels för sådana ändamål, som ej kan tillgodoses med gengas. Detta kunde

ske med lägre kostnad än spritproduktionen i erforderlig omfattning.

När nämnden sedan yttrade sig över utredningens förslag ingick nämnden

även på kostnaderna för att bibehålla nedlagda sulfitspritfabriker.

Nämnden beräknade dessa kostnader vid en fabrik med 2 miljoner liters

kapacitet till 94 000 kronor eller 4,7 öre per liter. Lagringskostnaderna för

bensin i bombsäkra anläggningar vore avsevärt lägre. Mer än tre års produktion

skulle kunna lagras för samma kostnad som för konservering av

en fabrik med motsvarande tillverkningskapacitet.

I yttrande till 1951 års utredning rörande beskattning av motorfordonstrafiken

sammanfattade nämnden sin ståndpunkt i fråga om motoralkoholen

på följande sätt.

1. Motoralkoholen är en biprodukt vid cellulosatillverkningen. Vid avspärrning

eller krig måste denna antagas nedgå avsevärt, även om nedgången

något kan komma att motverkas av fodercellulosaproduktionen.

Den sulfitsprit som i ett sådant läge kommer fram torde vara särskilt betydelsefull

såsom råvara för kemisk-tekniska produkter. Ett stöd åt motor
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1955

33

alkoholproduktionen i fredstid ger därför icke i och för sig någon säkerhet

för att motsvarande kvantiteter motoralkohol bli producerade i det läge,

då de skulle behövas. Att driva cellulosatillverkningen enbart för att få

fram sprit skulle medföra mycket höga kostnader för spriten och torde

knappast vara praktiskt genomförbart.

2. Då spritproduktionen är mycket bränslekrävande — spriten har ett

betydligt lägre kalorivärde än det bränsle som åtgår vid framställningen -—- kan motoralkoholen icke betraktas såsom ett helt och hållet inhemskt motorbränsle;

blott i de fall, då avfallsbränsle användes, som eljest icke kan

användas för andra ändamål, kan så sägas vara fallet. I en avspärrningssituation

är bränslet ett av de bekymmersammaste försörjningsområdena.

3. Motoralkoholen är ca 30 öre dyrare motordrivmedel än bensin. Denna

merkostnad torde blott till ringa del uppvägas av en eventuellt större effekt

för lättbentyl.

4. Även med nuvarande tillverkningskapacitet är den kvantitet motorsprit

som kan erhållas obetydlig i förhållande till behovet av motordrivmedel.

Härtill kommer att motorsprit för att lämpligen kunna användas

såsom motordrivmedel bör ingå i en blandning med bensin till högst en

fjärdedel av hela blandningen. Eljest minskar motorspritens värde såsom

drivmedel avsevärt. Beredskapslagring av importerade drivmedel är således

i varje fall nödvändig; motoralkoholen har betydelse blott för att dryga ut

ett sådant lager.

5. En skattelättnad av 25 öre per liter motoralkohol skulle vid en årlig

omsättning av 25 000 m3 innebära en subvention av 6 250 000 kronor om

året. De årliga kostnaderna för bombskyddad lagring av bensin anses kunna

beräknas till 2 å 2,5 öre per liter, varvid räknats med ränta och amortering

av anläggningskostnaderna och ränta på cifkostnaden för bensin.

Sulfitspritindustriens värmekostnader ni. in.

Såsom framgår av kalkylerna för prissättning av sulfitspriten utgör

bränslekostnaderna en av de viktigaste produktionskostnaderna. Sålunda

ingår ångkostnaden för den ej metanolfria spriten med ej mindre än 37 %

av de totala kostnaderna.

Under senare år har utbildats vissa tekniska metoder att sänka värmeförbrukningen

inom sulfitindustrien, bland annat genom kombination av

indunstning av lut och spritframställning. För att erhålla en uppfattning

om industriens möjligheter att förbilliga ångkostnaderna har utredningen

uppdragit åt Mellersta och Norra Sveriges Ångpanneförening att närmare

utreda hithörande frågor.

I cn av ångpanneföreningen avgiven promemoria framhålles bl. a. att en

generell behandling av värmeproblemet numera inte är möjlig. Förhållandena

vid de olika fabrikerna skiljer sig nämligen så mycket från varandra,

att ett riktigt bedömande kräver individuell behandling av varje fabrik

för sig.

Ångpanneföreningen har närmare belyst två problem i samband med

sprittillverkningen, nämligen värmeförbrukningen vid sådan tillverkning

och möjligheterna att kombinera lutindunstning och sprittillverkning.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 sand. Nr 24.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 24 år 1955

Beträffande de tekniska möjligheterna att påverka värmeförbrukningen

hänvisar Ångpanneföreningen till tre metoder, refererade i Teknisk Tidskrift

av den It mars 1952. En av metoderna innebär i huvudsak att man

använder två destillationskolonner, av vilka den ena drives i vakuum och

värmes med ånga, som alstras vid kondensering av ångan från den andra

kolonnen. Vid denna metod beräknar man att ångåtgången för framställning

av 1 kg 95 % alkohol ur 1 % mäsk blir ca 6 kg vid 2,5 atmosfärers

övertryck. Enligt för närvarande använda metoder är ångåtgången ca 13

kg för framställning av motsvarande mängd alkohol. En annan av de refererade

metoderna går ut på att man komprimerar ånga från en kondensorånggenerator

och använder den till uppvärmning av en destillationskolonn.

Vid denna process åtgår för framställning av 1 kg 95 % alkohol ur 1 %

mäsk 0,5 kWh elenergi för kompressorn och 1,6 kg ånga. Vid den tredje

av de refererade metoderna, som innebär att man sätter dranken under

vakuum varigenom bildas ånga, som kan komprimeras och sedan användas,

erfordras 1,5—4 kWh och 3—4 kg ånga för framställning av motsvarande

mängd alkohol.

En spritfabriks värmeförbrukning bestämmes av den mängd ånga, som

förbrukas för destillationen och den värmemängd, som i form av för cellulosafabriken

nyttigt varmvatten kan beredas med avloppsvärme från

spritfabriken.

Möjligheterna att använda detta varmvatten i cellulosafabriken och dess

värde för fabriken är helt beroende av fabrikens maskinella utrustning och

slutproduktens art. Vid oblekt papper eller cellulosa har detta varmvatten

i regel ringa eller intet värde. Vid blekt cellulosa är förhållandena annorlunda,

men värdet av varmvattnet kan ändock variera inom vida gränser

beroende på lokala förhållanden och på möjligheterna att med varmvattnet

helt eller delvis ersätta ånga.

Ångpanneföreningen har närmare behandlat värmeåtgången vid två typer

av spritfabriker, nämligen dels sådana som har stort varmvattenbehov och

dels sådana som har litet varmvattenbehov.

Av de anförda kalkylerna framgår, att det vid fabriker med stort varmvattenbehov

genom lämplig samordning av spritfabrikens och cellulosafabrikens

värmefrågor i bästa fall är möjligt nedbringa spritfabrikens nettovärmeförbrukning

till 60 % av det direkta ångbehovet, vilket innebär en

besparing av 40 %. I promemorian tillägges emellertid att nettoförbrukningen

för det stora flertalet fabriker inom denna grupp sannolikt ligger

högre.

Vid cellulosafabriker med litet varmvattenbehov har cellulosafabriken

inte någon användning av varmvattentillskottet genom spritfabriken, önskar

man vid sådan fabrik minska värmeförbrukningen för sprittillverkningen,

står någon av de i det föregående refererade metoderna till buds.

Som regel är de därmed förknippade åtgärderna mycket kapitalkrävande,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 24 år 1955

35

om ångbehovet väsentligt skall kunna nedbringas, eller också blir ångbesparingen

tämligen blygsam vid mindre kapitaltillskott, framhålles i promemorian.

I bästa fall tycks årsvinsten motsvara 2—3 öre per liter 95 %

sprit, och i vissa fall är en reduktion av ångbehovet över huvud taget inte

ekonomiskt genomförbar.

I fråga om möjligheterna att kombinera indunstningen av lut med spritframställning

framhåller Angpanneföreningen följande.

I tekniskt avseende erbjuder det inga svårigheter att vid en och samma

anläggning både framställa sprit och utnyttja en del av lutens torrsubstans

som bränsle. Det är tvärtom så, att de båda processerna erbjuda vissa

mycket intressanta möjligheter till kombination. Härvid förutsättes naturligtvis

hittills traditionella system och metoder.

Den hittills vanligaste kombinationen innebär, att dranken från spritfabriken

indunstas och förbrännes. Därvid påverkas för spritfabrikens del

varken driften eller värmeförhållandena.

Spritdestillationen har vid en svensk fabrik sammankopplats med mäskoch

drankindunstningen på ett speciellt och tidigare icke tillämpat sätt.

Därigenom har bl. a. vunnits, att den värmeförbrukning, som behöver belasta

spritframställningen, blir exceptionellt låg.

Naturligtvis motsvarar alltid sockerförbrukningen vid spritframstälh

ningen en bränsleförlust av ca ett kg kol per kg sprit eller ca 0,75 kg kol

per liter sprit 95 %, motsvarande ca 5 öre/liter vid ett kolpris av kr. 70:—

per ton.

Huruvida sprittillverkning och luteldning skall bedrivas jämsides och

på vad sätt sådan eventuell kombination skall genomföras måste bli föremål

för ekonomiskt bedömande i varje särskilt fall. Det blir de ekonomiska

och ej de tekniska faktorerna, som äro avgörande.

För att belysa frågan angående lutindunstningens inverkan på produktionskostnaderna

har utredningen inhämtat vissa uppgifter från A/S Vinmonopolet

i Oslo. Nämnda bolag betalar för närvarande för råsprit ur

sulfitlut lägst 67,08 öre per liter 100 %, motsvarande 46,8 sv. öre per liter

96 %. I slutet av år 1952 upprättades kontrakt mellan Vinmonopolet och

Saugbrugsforeningen, Halden, om att föreningen skulle uppföra en sulfitspritfabrik

i förbindelse med lutindunstningsanläggning. Fabriken skulle

ha en tillverkningskapacitet av 4 miljoner liter råsprit. Vid kontraktets ingående

räknade man med ett spritpris på 50 öre för liter 100 % (motsvarande

35 sv. öre för liter 96 %).

Industrispriten i vissa andra länder

Genom utrikesdepartementets försorg har utredningen från de svenska

beskickningarna i Norge, Danmark, Finland, Västtyskland, Holland, Belgien,

Schweiz, England och Frankrike erhållit uppgifter om priset på sprit

som användes för industriellt ändamål samt vissa därmed sammanhängande

förhållanden.

Norge. A/S Vinmonopolet handhar all försäljning av teknisk sprit. Till
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 2i år 1955

verkare och köpare kan inte själva träffa avtal om priset. Priset på 95 %

sprit är 1,25 n. kr per liter {motsv. 0,91 sv. kr per liter) vid leveranser

om minst 50 liter när spriten användes för sådant ändamål för vilket allmän

omsättningsavgift utgår. Användes spriten för annat ändamål utgör

priset 1,12 n. kr. per liter (moisv. 0,81 sv. kr. per liter).

Danmark. A/S De Danske Spritfabrikker har monopol på tillverkningen

och försäljningen av sprit. Priset på 95 % denaturerad sprit till tekniskt

bruk är 1,04 dkr per liter (motsvarande 0,78 sv. kr per liter) vid leverans

av poster om minst 6 000 liter i behållare om 600 liter.

Finland. All försäljning av sprit sker genom det statliga monopolföretaget

Alkoholiliike O/Y (Alko). Alkos inköpspris på industrisprit, som fastställes

vid förhandlingar mellan spritproducenterna och Alko, uppgår till

22 mark per kg 100 % metanolhaltig sprit och 23,25 mark per kg 100 %

metanolfri sprit. Tillverkare, som själva önskar disponera över egen sprit,

får göra detta efter en skenförsäljning till och återköp från Alko.

Västtyskland. Försäljningspriset för enkeldenaturerad sprit som användes

för rengörings-, tvätt- och desinfektions-, uppvärmnings-, kok- och belysningsändamål

uppgår till (skattefritt) 90 DM per 100 I. vinsprit (motsvarande

1,12 sv. kr. per liter). Industrispriten är f. n. skattefri. Vid export

av varor som framställts av industrisprit beräknas brännvinspriset till 40

DM för 100 liter vinsprit (motsvarande 0,50 sv. kr. för liter). Mellanskillnaden

mellan 40 DM och 90 DM restitueras, när bevis om exporten företes.

Holland. Tillverkningen av 95 å 96 % sprit är koncentrerad till ett mindre

och tre större företag. Sprittillverkarna kan i viss mån sägas ha en monopolställning.

Från dessa tillverkare köper såväl destillatörer som industriföretag

sin sprit. Ä sprit avsedd för konsumtion utgår skatt med 950 gulden

för 100 liter 100 %. Motsvarande skatt å sprit avsedd för framställning av

kosmetiska preparat är hälften, d. v. s. 475 gulden. Den sprit som användes

inom industriell verksamhet för framställning av kemiska produkter

är däremot skattefri. Den allmänna omsättningsskatten ingår dock i priset.

Priset på 100 liter 100 % sprit för industriellt ändamål var i juli 1954 67

gulden (motsvarande 0,87 sv. kr. per liter 95 %) vari ingår omsättningsskatt

(principiellt 4 procent av försäljningspriset). Priset är inte fastställt

genom några statliga bestämmelser. Vid export av produkter, som framställes

av 95 å 96 % sprit, erhålles restitution för den i priset ingående

omsättningsskatten.

Belgien. Sprit är i Belgien skattebelagt med 45 belg. francs för liter 50 %

(motsvarande 4,68 sv. kr för liter). Förbrukare, som använder sprit för

bl. a. framställning av kemikalier — inkl. ättika -— för uppvärmning,

belysning och produktion av motorbränsle, är emellertid befriade från denna

skatt, därest förbrukaren underkastar sig viss kontroll, bl. a. denaturering.

Försäljningspriset för sprit för industriella ändamål utgör för närvarande

omkring 10 belg. francs per liter 100 % (motsvarande 1,04 sv. kr. för

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2i år 1955

37

liter). Priset fastställes inte genom statliga bestämmelser utan varierar med

marknadsförhållandena.

Schweiz. Försäljningspriset på 95 % sprit (Industrie-Feinsprit) uppgår

till 102:52 sfrcs per 100 liter (motsvarande 1,22 sv. kr. per liter 95%).

Försäljningspriset fastställes på begäran av finansdepartementet genom bokslut

i förbundsrådet.

England. Priset på 95 % sprit avsedd för industriell användning varierar

mellan 2 sh. 9 d. och 2 sh. 1U/2 d. per proof gallon (motsvarande

0,73—0,78 sv. kr per liter 95 %) beroende på den inköpta kvantiteten. Priset,

som är oberoende av statliga bestämmelser, fastställes i varje särskilt

fall genom avtal mellan tillverkare och köpare. Den denaturerade industrispriten

är inte skattelagd.

Frankrike. De i smakhänseende goda kvaliteterna går huvudsakligen till

förtäring eller till exempelvis farmaceutiskt bruk och betingar ett relativt

högt pris, omkring 32 000 frcs för 100 liter 100 % (motsvarande 4,77 sv. kr.

per liter). I detta belopp ingår vissa direkta och indirekta skatter. Priset

på sprit avsett för vinaigretillverkning o. dyl. betingar ett något lägre pris,

i allmänhet omkring 18 000 frcs jämte skatter (motsvarande 2,68 sv. kr

per liter). Alla prislägen finns sedan ända ned till omkring 3 600 frcs (motsvarande

0,53 sv. kr per liter) för den sämsta sorten sprit. Exportpriserna

för de olika kategorierna ligger i allmänhet väsentligt under dessa priser

och på en nivå av omkring 6 500—7 500 frcs (motsvarande 0,97—1,12 sv.

kr per liter). För vissa överskottskvantiteter ligger priserna betydligt lägre.

III. Utredningen

Sulfitsprit och potatissprit

Utredningen tar till en början upp frågan om sulfitspritens och potatisspritens

ställning i förhållande till varandra även i fortsättningen bör vara

underkastad reglering. Härvid erinrar utredningen om att den år 1934

beslutade regleringen i huvudsak betingades av farhågor för att sulfitspriten

skulle tränga ut potatisspriten såsom förtäringssprit. Härom anför

utredningen.

Dessa farhågor synes ha varit överdrivna. Under 1920-talet, då fri konkurrens

rådde mellan sulfitsprit och potatissprit och råvarupriset fick slå

igenom i utförsäljningspriset, var konkurrensen mellan de båda spritsorterna

i stort sett obefintlig. År 1921 uppgick visserligen sulfitspritens andel

i förtäringsspriten till 5,7 % men sjönk därefter till 1,1 % år 1923 och

höll sig de följande åren fram till år 1930 under 1 %. Under de första

åren av 1930-talet ökades sulfitspritens andel av förtäringsspriten fram till

år 1933, då 8,4 % avsattes för detta ändamål. De minskade inköpen av potatissprit

berodde mellertid endast i mindre mån på konkurrensen från sulfitspriten

utan närmast på att spritcentralens inköp av potatissprit under

några år överstigit det beräknade behovet med ej oväsentliga kvantiteter.

Under åren efter 1934 års reglering varierade sulfitspritens andel i förtär.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 2i år 1955

ringsspriten mellan 4 och 8 %. Under krigsåren kom sulfitspriten att helt

dominera förtäringsspritmarknaden på grund av att tillverkningen av potatissprit

av försörjningspolitiska skäl helt inställdes eller inskränktes. Erfarenheterna

under dessa år gav dock vid handen att allmänheten avgjort

föredrog potatissprit framför sulfitsprit. När spritcentralen under tider då

potatisspriten varit sa gott som borta från marknaden släppte ut potatissprit

i handeln visade det sig att allmänhetens efterfrågan helt koncentrerades

på denna vara.

De anförda siffrorna från tiden före 1934 liksom erfarenheterna rörande

allmänhetens efterfrågereaktion under krigsåren vid de tillfällen då potatisspriten

kom i marknaden ger enligt utredningens mening ett bestämt intryck

av att något allvarligare intrång i fråga om potatisspritens avsättning

inte skulle bli följden om den fria konkurrensen mellan potatis- och sulfitspriten

återställdes. Spritmarknaden skulle då utan någon reglering uppdelas

så att sulfitspriten på grund av sin prisbillighet vunne avsättning såsom

skattefri och skattelagd teknisk sprit under det att förtäringsspritmarknaden

skulle komma att täckas av sprit tillverkad av potatis. Utredningen

finner därför att 1984 års reglering av spritmarknaden bör upphävas.

Skulle det visa sig att efterfrågan på potatissprit kommer att sjunka

under den nivå, som bedömes som önskvärd ur jordbruksekonomiska synpunkter

eller av beredskapsskäl, torde frågan om statliga stödåtgärder för

potatisspriten åter få övervägas.

Handeln med sulfitsprit

Utredningen erinrar om att enligt gällande bestämmelser tillverkare av

sulfitsprit endast far sälja sin tillverkning till spritcentralen eller exportera

densamma. Därjämte får tillverkaren efter tillstånd av kontrollstyrelsen

använda spriten i egen rörelse. Partihandeln med denaturerad sprit handhaves

av spritcentralen och innefattar försäljning till sådana som erhållit

kontrollstyrelsens tillstånd att inköpa skattefri sprit, i huvudsak kemisktekniska

fabriker, bensinbolag, ättikfabriker och institutioner av olika slag,

samt försäljning till återförsäljare av röd- och blåsprit.

Enligt vad utredningen funnit har behov av en förenkling av formerna

för handeln med skattefri sprit under senare år gjort sig gällande bland

annat från den kemiska industri som har grundat sin produktion på sprit

Som råvara; denna industri har genomgått en språngartad utveckling, vilken

sammanhänger med att industrien tagit upp tillverkning av olika kemiska

produkter genom omvandling av sprit. De produkter det här gäller, acetaldehyd,

butanol, butylacetat och oktanol m. fl., har kommit till användning

inom olika områden, bland annat inom plastindustrien. Nu nämnda ämnen

är typiska kemiska standardprodukter, som tillverkas även i de stora industriländerna

USA, England och Tyskland. I dessa länder baserar man emellertid

produktionen på andra ämnen än sprit, såsom crackningsgaser från

petroleumindustrien. Den svenska industrien på området bedömes såsom

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 24 dr 1955

39

konkurrenskraftig under förutsättning att råvarukostnaderna, bland vilka

spritpriset är det mest framträdande, kan hållas nere. Flertalet av de industrier

som upptagit denna tillverkning — Mo och Domsjö Aktiebolag, Stora

Kopparbergs Bergslags Aktiebolag och Uddeholms Aktiebolag — producerar

själva spriten. Även vissa utanför cellulosaindustrien stående företag

har tagit upp liknande tillverkning.

Inom bland annat Mo och Domsjö Aktiebolag har den kemiska produktionen

fått sådan omfattning att den egna spritproduktionen inte varit tillräcklig

att fylla råvarubehovet. Enligt gällande bestämmelser skulle bolaget

vara uteslutande hänvisat att göra sina inköp hos spritcentralen. På

grund av konkurrensen från utlandet i fråga om priset på slutprodukten

har bolaget inte kunnat betala de priser spritcentralen nödgats begära. Med

anledning härav har från industriens sida starka önskemål gjort sig gällande

att en större frihet skulle medgivas i fråga om handeln med sulfitsprit. Såsom

angivits i det föregående bär statsmakterna under innevarande år temporärt

medgivit att tillverkare av sulfitsprit må sälja av sin produktion

till annan tillverkare.

Utredningen konstaterar, att den hittillsvarande utvecklingen inom den

industri varom här är fråga tyder på att en konkurrenskraftig kemisk industri

baserad på sprit som råvara kan byggas upp inom landet. Det synes

därför vara ett samhällsekonomiskt intresse att denna utveckling inte hindras

genom föreskrifter som inskränker industriernas handlingsfrihet utöver

vad som kan anses oundgängligen nödvändigt med hänsyn till nykterhets-

och ordningssynpunkter. Utredningen erinrar om att den nuvarande

ordningen i stort sett ej betingats av ordnings- och nykterhetssynpunkter

utan i huvudsak kommit till stånd på grund av angelägenheten att i början

av 1930-talet stödja potatisspritindustrien.

Enligt den nuvarande ordningen engageras vid huvudparten av försäljningen

förutom köpare och säljare såväl kontrollstyrelsen som spritcentralen

och Svensk sprit. Arbetsgången har tidigare skildrats i samband med

redogörelsen för sulfitspritindustriens avsättningsförhållanden och partihandelsbolagets

försäljning.

Utredningen påpekar, att den kvantitativt största delen av sulfitspriten

levereras direkt från fabrikerna till avnämarna. Spritcentralen utövar icke

någon kontroll över att fabrikerna fullgör denatureringsföreskrifterna eller

över köparnas handhavande av spriten. Tillsynen åligger i stället kontrollstyrelsen.

Enligt utredningen synes det ur kontrollsynpunkt inte möta något hinder

att låta fabrikerna utan spritcentralen som mellanhand sälja direkt till den

slutlige avnämaren. Spörsmålet angående en sådan ändring av den nuvarande

ordningen måste emellertid även bedömas med hänsyn till dess konsekvenser

ur andra synpunkter, såsom bland annat i fråga om prissättningen

på spriten. Utredningen yttrar härom.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj ds proposition nr 24 år 1955

Såsom närmare kommer att utvecklas i det följande har utredningen ansett

sig böra förorda att den nuvarande på kalkyler uppbyggda prissättningen

avvecklas och ersättes av en prisbildning grundad på tillgång och

efterfrågan. För att en sådan prisbildning skall kunna komma till stånd på

detta område bör emellertid den som får rätt att göra inköp direkt från

fabrik även få rätt att importera sprit. Enär i huvudsak endast spritcentralen

samt — efter särskilt tillstånd — större avnämare bör få sådan rätt

synes möjligheterna till inköp direkt från fabrik böra begränsas till denna

krets. Spörsmålet angående ändring av den nuvarande ordningen för försäljningen

bör även bedömas mot bakgrunden av de olika användningsområden

inom vilka sulfitspriten avsättes och storleken av försäljningen i

de enskilda fallen.

I fråga om motorspriten synes enligt utredningens mening den nuvarande

ordningen kunna ändras på så sätt att spritfabrikerna medgives rätt att

sälja direkt till bensinbolagen. Det påpekas att denna ordning varit gällande

åren 1924—1934. Några olägenheter av densamma ur sociala synpunkter

framkom inte under denna tid. Utredningen förordar därför att de nuvarande

bestämmelserna angående handeln med skattefri sprit i vad de avser

motorsprit upphäves och att i brännvinstillverkningsförordningen intages

bestämmelse om att tillverkare äger försälja sprit för användning till motordrift.

Beträffande försäljningen till kemiska och kemisk-tekniska fabriker synes

det enligt utredningen inte möta något hinder att försäljningen efter

tillstånd av kontrollstyrelsen sker direkt från tillverkaren till köparen såväl

när det gäller kemisk industri, knuten till cellulosaindustrien, som

utanför densamma stående industri. Med hänsyn till de synpunkter som berörts

i det föregående i fråga om prissättningen och med hänsyn till att spritcentralen

har en uppbyggd organisation för distributionen synes det dock

inte ändamålsenligt att rubba den nuvarande ordningen i vidare omfattning

än som betingas av cellulosaspritindustriens önskan att genom en friare prissättning

av större kvantiteter kunna vinna avsättning för sin produktion.

Självfallet är det försäljningen till de största avnämarna som i detta sammanhang

är av intresse. Härom anföres.

En lösning vore att göra den nuvarande temporära undantagsbestämmelsen

permanent och låta den övriga försäljningen liksom hittills handhavas

av spritcentralen. Mot en sådan lösning kan emellertid anföras att den utanför

cellulosaindustrin stående kemiska industrin härigenom skulle komma i

ett sämre konkurrensläge i förhållande till de till cellulosaindustrin knutna

kemiska företagen. Men hänsyn härtill synes dessa industrier böra ha möjlighet

erhålla spriten på lika villkor. Enär samtliga till cellulosaindustrin

knutna kemiska industriföretag är av sådan storleksordning att de endast

förbrukar större kvantiteter, synes gränsdragningen mellan försäljningen

från tillverkaren och försäljningen från spritcentralen lämpligen kunna göras

så, att kemiska och kemisk-tekniska fabriker finge efter tillstånd av kontrollstyrelsen

inköpa partier om viss minimistorlek direkt från sulfitsprit
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2i år 1955 41

fabrik. Mindre kvantiteter däremot skulle liksom hittills inköpas från spritcentralen.

Utredningen förordar, att kemisk-tekniska fabriker efter tillstånd av kontrollstyrelsen

får inköpa partier om minst 15 ton (tankvagn) direkt från

sulfitspritfabrik, samt tillägger.

Sedan närmare erfarenheter vunnits rörande denna friare försäljningsform

synes böra övervägas huruvida inte den föreslagna gränsen 15 ton per

leverans torde kunna sänkas. I detta sammanhang kan nämnas att 8 fabriker

för närvarande köper partier om minst 15 ton per leverans.

Försäljningen till sjukhus, för desinfektion och för vetenskapliga och laboratorieändamål

är av mindre omfattning. De enskilda leveranserna för

dessa ändamål uppgår i regel till betydligt lägre kvantiteter än 15 ton. Försäljningen

till ättikfabrikerna sker likaledes i poster om mindre kvantiteter

än 15 ton.

Utredningen föreslår, att den här skisserade ordningen författningsmässigt

genomföres på så sätt att bestämmelse införes i brännvinstillverkningsförordningen

om att tillverkare äger efter tillstånd av kontrollstyrelsen och

på de villkor styrelsen föreskriver försälja sprit för industriellt ändamål till

annan avnämare än spritcentralen. Å kontrollstyrelsen skall ankomma att

utfärda närmare föreskrifter rörande denna försäljning. I dessa föreskrifter

bör bland annat intagas bestämmelser om att försäljning från tillverkare

endast får ske i fråga om partier om minst 15 ton för varje leverans.

I anslutning härtill påpekar utredningen, att i och med att motbokssystemet

slopas torde riskerna för missbruk av rödsprit komma att försvinna

eller i varje fall starkt minska. Med hänsyn härtill synes bestämmelserna

i fråga om rätten till detaljhandel med rödsprit böra göras till föremål för

översyn.

Prissättning, import och tull

Utredningen framhåller, att den gällande ordningen för bestämmande av

spritcentralens inköpspris på sulfitsprit har varit betingad av

den reglering som varit rådande i fråga om tillverkningen och handeln med

denna sprit. Genom denna reglering har sulfitspritindustrien vunnit avsättning

för en överenskommen produktion och därjämte erhållit ett inte oväsentligt

stöd genom att motorspriten i stort sett varit befriad från skatt.

Från dessa synpunkter har det varit påkallat att framställningskostnaderna

för sulfitspriten i görligaste mån beräknats så, att det därpå grundade försäljningspriset

även i verkligheten uteslutit de vinstmöjligheter, som statsmakterna

inte ansett borde förefinnas vid avsättningen av spriten.

Enligt utredningens uppfattning torde det generella tillverkningspris som

fastställes enligt nu gällande regler inte på ett nöjaktigt sätt tillgodose kraven

på att priset kommer att utgöra en någorlunda rättvis och likformig

ersättning för varan vid samtliga fabriker. Redan den skiftande storleksordningen

på de 30 sulfitspritfabriker som nu finns utgör en anledning härtill.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 2i år 1955

Dessa fabrikers tillverkningsvolym växlar mellan 0,5 och 7,3 milj. liter. För

de fabriker vilkas årstillverkning kommer att ligga långt från medeltalet,

vilket är fallet med ett flertal av dem, är det självfallet att den verkliga tillverkningskostnaden

kommer att i motsvarande mån understiga eller överstiga

tillverkningskostnaderna för en medelstor fabrik. Dessa skillnader i

tillverkningskostnader företagen emellan utjämnas i viss utsträckning på

så sätt att de olika fabrikerna från sin försäljningsorganisation erhåller ersättning

i förhållande till produktionskapaciteten på så sätt att ett större

företag får ett lägre pris än ett mindre företag.

Andra omständigheter som medför ojämnheter i tillverkningskostnaderna

anges vara olikheter i fråga om lutens beskaffenhet och spritutbytet ur densamma

samt vidare ånganläggningarnas läge i förhållande till spritfabrikerna.

Vidare torde fabrikernas geografiska läge i landet inte vara utan betydelse

för kostnaderna. Såväl skillnaden i storlek som även nu berörda

övriga ojämnheter kan sålunda i åtskilliga fall betyda, att det ekonomiska

utfallet av sprittillverkningen kan bli väsentligt skiftande vid olika fabriker.

Den gällande ordningen — och ovissheten beträffande motorspritbeskattningen

— innefattar enligt utredningen knappast något incitament för till\erkarna

kostnaderna. Åtgärder varigenom driften förbilligas skulle ju enligt de gällande

principerna för prissättningen på längre sikt medföra krav från statsmakternas

sida om att kalkylen skulle omräknas, varigenom de gjorda rationaliseringsvinsterna

ej längre skulle komma företagarna till godo. Utredningen

påpekar vidare, att gällande prissättningsregler har bidragit till att

sulfitfabriker med relativt höga tillverkningskostnader för spriten ägnat sig

åt spritproduktion.

För att få till stånd en utveckling mot mer ekonomiska produktionsenheter

synes det enligt utredningens uppfattning böra övervägas att frångå

den nuvarande ordningen. Härför talar även den omständigheten att sulfitspriten

under senare år i utpräglad grad blivit en industriel] råvara för

vilken inte synes böra gälla andra prissättningsregler än som gäller för industriella

råvaror i allmänhet. Priset synes sålunda böra bestämmas efter

tillgång och efterfrågan på varan.

Utredningen erinrar om de rationaliseringsmöjligheter inom sulfitspritindustrien

som förut redovisats under rubriken Sulfitspritindustriens värmekostnader

m. in. Därav framgår bl. a., säger utredningen, att värmeförbrukningen

vid sulfitspritfabriker med stort varmvattenbehov genom lämplig

samordning av spritfabrikens och cellulosafabrikens värmefrågor i vissa

fall torde kunna nedbringas till 60 % av de nuvarande kostnaderna. Tillämpat

på kalkylen för andra halvåret 1954 skulle detta innebära en besparing

av 6,0 öre, varigenom det kalkylerade tillverkningspriset för ej metanolfri

sprit skulle nedgå till 33,7 öre för liter. De från Norge inhämtade uppgifterna

ger vid handen att den sammanlagda tillverkningskostnaden vid en

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2i år 1955

43

nyanlagd sulfitspritfabrik beräknas ligga ungefär en fjärdedel lägre än det

pris som övriga spritfabriker i Norge erhöll för produktionen åren 1952 och

1953. Utredningen tillägger.

Av det anförda framgår att man enbart genom rationalisering av värmeförhållandena

vid vissa spritfabriker torde kunna nedbringa tillverkningskostnaderna

för sprittillverkningen i icke oväsentlig grad. Vissa av de övriga

i kostnadskalkylen ingående posterna torde enligt utredningens uppfattning

kunna förbilligas, om de föreslagna friare formerna för handeln

genomföres. Utredningen har styrkts i denna uppfattning bland annat av

innehållet i en av Mo och Domsjö aktiebolag till Kungl. Maj:t år 1938 ingiven

framställning om rätt att få anlägga en ny spritfabrik. I skrivelsen

förklarar sig bolaget kunna tillverka och försälja sulfitsprit till ett väsentligt

billigare pris än de då gällande priserna.

I detta sammanhang tar utredningen även upp frågorna om rätten till

import av skattefri sprit och om tullen på denna vara. I fråga om importbestämmelserna

anför utredningen.

Enligt nu gällande bestämmelser äger i stort sett endast spritcentralen

importera skattefri sprit. I och med att de nuvarande bestämmelserna avlöses

av en ordning där priset bestämmes efter tillgång och efterfrågan synes

även annan än spritcentralen principiellt böra beredas rätt att importera

skattefri sprit. En eventuell utvidgning av importrätten synes i huvudsak

böra bedömas med hänsyn till de konsekvenser en sådan utvidgning kan ha

ur ordnings- och nykterhetssynpunkter. Enär det här är fråga om sprit för

vilken i allmänhet gäller stränga denatureringsföresskrifter synes importrätten

ur dessa synpunkter kunna utsträckas även till annan än spritcentralen.

Det kan här nämnas att skattelagd teknisk sprit för vetenskapligt,

medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål får

införas till riket även av annan än spritcentralen. Den som önskar införa

sprit för nu nämnda ändamål skall dock ha tillstånd därtill av kontrollstyrelsen.

I fråga om den skattefria spriten synes strängare importbestämmelser

inte böra gälla än för den skattelagda tekniska spriten.

I anslutning till vad utredningen föreslagit i fråga om handeln med inhemsk

denaturerad sprit, förordar utredningen att tillverkare av varor i

vilka skattefri sprit ingår som råvara får rätt att importera sådan sprit i

poster om minst 15 ton.

För genomförande härav föreslås att i 3 § i förordningen angående handel

med skattefri sprit intages en bestämmelse om att denaturerad sprit efter

tillstånd av kontrollstyrelsen och på de villkor styrelsen föreskriver må införas

för industriellt ändamål. I de bestämmelser som det skulle ankomma

på kontroll styrelsen att utfärda bör intagas föreskrift om att införsel av

mindre kvantiteter än 15 ton ej må äga rum.

En förutsättning för att den nuvarande ordningen i fråga om prissättning

v kall kunna slopas och ersättas med eu prisbildning grundad på tillgång och

efterfrågan är, framhåller utredningen, att tullen på denaturerad sprit,

som sedan år 1932 utgår med 40 öre för kg, borttages eller väsentligt ned
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 2i År 1955

sattes. Utredningen föreslår därför, att denna tull ersättes med en måttlig

värdetull, förslagsvis 12 %. Enligt vad utredningen inhämtat skulle sistnämnda

tullsats stå i god överensstämmelse med det förslag till tullsatser

på kemiska produkter, som dryftats inom 1952 års tulltaxekommitté.

I anslutning till de nu återgivna förslagen anför utredningen vidare.

Den föreslagna nedsättningen av tullen på skattefri sprit torde inte nämnvärt

komma att sänka statens tullinkomster för nu nämnda sprit. Skattefri

sprit som hittills importerats har nämligen i huvudsak använts för framställning

av exportprodukter, varför tullen restituerats.

Även om handeln med sulfitsprit omlägges i enlighet med det förslag

som skisserats i föregående avsnitt kommer en betydande del av den skattefria

spriten att avsättas genom spritcentralen. Denna sprit får spritcentralen

i törsta hand anskaffa genom inköp från sulfitspritfabrikerna. Priset bestämmes

med hänsyn till tillgången och efterfrågan på varan. I den mån

spritcentralen inte anser sig kunna betala de priser som fabriken begär står

möjligheten öppen för import. Såsom framgår av avsnittet om industrispriten

i vissa främmande länder synes priserna på denna sprit vara högre i de

angivna länderna än i Sverige. På grund av överproduktion i vissa främmande

länder har dock större partier sprit för export utbjudits till lägre

priser. De ungefärliga importpriserna på 95 % råsprit för tekniskt ändamål

synes i början av innevarande år ha uppgått till 27—30 öre för liter

eif vid stora tankbåtslaster och 35—40 öre för liter fraktfritt gränsstation

i tankvagn. Dessa priser synes en rationaliserad sulfitspritindustri kunna

komma ned till. För att undvika alltför stora fluktuationer i priserna torde

spritcentralen böra hålla ett större lager än hittills.

Förslaget om slopande av särskilda beräkningsgrunder för bestämmande

av fabrikernas försäljningspris synes inte böra medföra att den nuvarande

principen i fråga om prissättningen vid spritcentralens försäljning av skattefri

sprit ändras. I likhet med vad nu är fallet synes detta pris böra bestämmas

med utgångspunkt från spritcentralens inköpspris med tillägg av kostnaderna

för framställning av den slutliga varan samt lagrings-, distributions-

och förvaltningskostnader. Enär spritcentralen enligt förslaget kommer

att inköpa den skattefria spriten till affärsmässigt konkurrerande priser

synes spritcentralen dock böra få pålägga skälig handelsvinst vid försäljningen.

På grund av spritcentralens ställning såsom statligt bolag torde

några närmare regler inte behöva uppställas rörande storleken av denna

vinst. Det torde vara tillfyllest om i avtalet mellan staten och spritcentralen

intages en allmän bestämmelse om att spritcentralen vid försäljning av

skattefri sprit skall tillämpa sådana prissättningsgrunder att allmänheten

skyddas mot obehörig fördyring av varorna på samma gång som åt bolaget

beredes skälig inkomst av rörelsen.

I detta sammanhang vill utredningen erinra om att särskilda prisregler

gäller för spritcentralen i fråga om förtäringsspriten. Enligt gällande direktiv

skall detta pris vara lika antingen spriten framställes av sulfitråsprit

eller potatissprit. Enligt utredningens uppfattning synes det lägre priset på

sulfitråspriten böra få slå igenom i priset på förtäringsspriten.

Motorspritens beskattning in. in.

Den omständigheten att motorspriten hittills varit skattefri eller belastats

med lägre skatt än bensin har, framhåller utredningen, utgjort ett inte ovä
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2t år 1955

45

sentligt stöd åt sulfitspritindustrien. Under de senaste tre åren har försäljningen

av motorsprit uppgått till ungefär 22 000 m3 per år. Den nuvarande

skattelättnaden av 25 öre för liter motsvarar enbart under dessa år ett belopp

av 16,5 milj. kronor. Hade någon skattenedsättning inte förekommit

skulle staten ha tillförts detta belopp i bensin- och motorspritskatt. Utredningen

anför vidare.

Vid tidigare ställningstaganden till frågan angående stöd åt tillverkningen

av motorsprit har det hävdats att det vore ett beredskapsintresse att upprätthålla

sulfitspritindustriens produktion i viss omfattning. I diskussionen

har vidare från olika motororganisationers sida framhållits att det vore ett

konsumentintresse att den högoktaniga lättbentylen, som bestar av 25 viktsdelar

motorsprit och 75 viktsdelar bensin, fanns tillgänglig i marknaden.

Som ytterligare argument har anförts att det ur nationalekonomisk synpunkt

vore bättre att framställa motorbränsle inom landet än att belasta

handelsbalansen med import av en större mängd dyrare högoktanig bensin

än eljest skulle bli fallet.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har i olika sammanhang

prövat frågan ur beredskapssynpunkt. Riksnämnden har därvid kommit till

den uppfattningen att några stödåtgärder för produktion i fredstid av motoralkohol

inte är motiverade. Nämnden har bland annat pekat på att spritproduktionen

är mycket bränslekrävande, att motorspriten ej i större utsträckning

kan ersätta importerade drivmedel och att det är mer ekonomiskt

att lagra bensin än att subventionera sulfitspritproduktionen.

Utredningen ansluter sig till riksnämndens uppfattning att det ur beredskapssynpunkt

ej finns skäl att i fortsättningen stödja sulfitspritindustrien

genom skattenedsättning för motorspriten. De synpunkter som från motororganisationernas

sida anförts om behovet av den högoktaniga bentylen har,

säger utredningen, under de senaste åren förlorat i styrka genom att högoktanig

bensin kommit i marknaden. I detta sammanhang torde böra erinras

om att landets behov av motordrivmedel endast i mycket begränsad utsträckning

täckes av lättbentyl. Denna vara fyller inte mer än 7,5 % av

bilarnas och motorcyklarnas bränslebehov. I fråga om de farhågor som yppats

om att handelsbalansen skulle ytterligare belastas genom import av en

större mängd bensin kan anföras, att framställningen av sulfitsprit jämväl

belastar handelsbalansen, enär denna fabrikation kräver inte obetydliga

mängder importerat bränsle. I fråga om de konsekvenser en avveckling av

skattencdsättningcn på motorsprit skulle få med hänsyn till sulfitspritindustriens

avsättningsförhållanden anför utredningen.

Med nuvarande pris på motorspriten skulle, om en skatt av 25 öre för

liter lades till den nuvarande skatten av 7 öre för liter, försäljningspriset

på lättbentyl komma att höjas med ungefär 6 öre för liter. Genom en sådan

höjning torde lättbentylen inte längre kunna vinna avsättning såsom motorbränsle

i konkurrens med bensinen. Produktionskostnaderna för sulfitspriten

torde dock kunna sänkas genom rationalisering av tillverkningen och

genom den friare form för handeln med denna vara som utredningen föreslagit.

På längre sikt torde det därför inte böra betraktas som helt uteslutet

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 24 år 1955

att sulfitspriten skulle kunna vinna viss avsättning som motorsprit även

om densamma beskattas med samma belopp som bensinen. Med nuvarande

kalkylerade kostnader torde den volym sulfitsprit som hittills försålts såsom

motorsprit behöva avsättas inom andra områden. En sådan omläggning

synes för närvarande kunna komma till stånd genom den ökning i

efterfrågan på sulfitsprit, som under senare år gjort sig gällande från den

kemisk-tekniska industriens sida.

Utredningen beräknar, att omsättningen under år 1955 av sprit för kemiska

och kemisk-tekniska ändamål skall komma att uppgå till drygt

50 000 in3. Denna ökade efterfrågan synes vara tillräcklig för att den sulfitsprit

som hittills använts för motorändamål skall kunna vinna avsättning.

Den nuvarande skattenedsättningen för motorspriten torde därför kunna

avvecklas utan att sulfitspritindustrien ställes inför allvarligare avsättningssvårigheter.

För att underlätta industriens omställning till de delvis ändrade efterf

rågeförhål landen som torde uppstå genom omläggningen, vill utredningen

dock förorda, att den nuvarande skatten på motorsprit höjes successivt, så

att den först om tre år kommer i paritet med bensinskatten. Den nuvarande

skatteskillnaden, 25 öre för liter, föreslås därvid utjämnad på så sätt att

motorspritskatten från och med den 1 juli 1955 höjes med 2 öre för liter

(från 7 till 9 öre), från och med den 1 juli 1956 med 3 öre (från 9 till 12

öre) och från och med samma datum år 1957 med 5 öre (från 12 till 17 öre)

för liter. Först den 1 juli nästföljande år 1958, föreslås motorspritskatten

utgå med samma belopp som bensinskatten eller med 32 öre för liter.

Utredningen erinrar om att den nuvarande motorspritskatten inbetalas

av spritcentralen till statsverket. Efter den föreslagna omläggningen bör

skatten inbetalas av tillverkaren. Det synes böra åläggas kontrollstyrelsen

att handha uppbörden och kontrollen av denna skatt.

Beträffande förslagets konsekvenser för spritcentralen anför utredningen.

Motorspriten har för spritcentralens del utgjort ett reservförråd ur vilket

behovet av råsprit för förtäringsändamål kunnat täckas vid tider då potatisbrännerierna

av olika anledning inte kunnat leverera till spritcentralen.

Den föreslagna omläggningen torde komma att medföra att spritcentralen

nödgas nedlägga större kostnader för lagringen av råsprit för förtäringsändamål.

Likaledes torde spritcentralen på grund av den ordning som föreslagits

i fråga om prisbildningen på sprit behöva hålla större lager än för

närvarande. Kostnaderna för anläggning av lagringscisterner ovan jord beräknas

belöpa sig på ungefär 90 kr per in3. Anläggningskostnaden för cisterner

rymmande 10 000 m®, vilket beräknas utgöra tillräcklig utökning av de

nuvarande lagren, skulle således uppgå till 900 000 kr. Avskrives denna

kostnad på 10 år och beräknas en ränta av 4 % på värdet av den lagrade

spriten (beräknad till 4 miljoner kronor) skulle de årliga lagringskostnaderna

uppgå till ungefär 250 000 kr.

Utredningen anmärker, att dess olika förslag medför, att staten icke medverkar

till att upprätthålla en icke ekonomisk spritproduktion. Genomföres

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2i år 1955

47

utredningens förslag kommer det i högre grad än tidigare att ligga i cellulosaindustriens

intresse att avgöra huruvida det är mest ekonomiskt att

bortskaffa luten, använda densamma som bränsle, använda luten såväl för

bränsleändamål som för samtidig framställning av sprit eller enbart för

framställning av sprit. Utredningen erinrar i detta sammanhang om de

rationaliseringsmöjligheter som förut angivits.

I detta sammanhang tar utredningen även upp frågan om nuvarande

skattelättnad för skifferoljebensin, som tillverkats vid Svenska

skifferoljeaktiebolagets anläggningar i Kvarntorp, bör bibehållas, om motsvarande

lättnad för motorspriten avvecklas. Skatten utgår enligt beslut vid

1954 års riksdag — efter förslag i propositionen nr 112 — med samma belopp

som för motorsprit eller 7 öre per liter. Utredningen erinrar om att

skattelättnaden för motorsprit åberopats såsom skäl för motsvarande lättnad

i fråga om skifferbensinen.

Utredningen har emellertid kommit till den uppfattningen, att problemet

i fråga om skifferbensinen företer väsentliga olikheter i förhållande till sulfitspriten.

Skifferbensinen faller som en naturlig fraktion vid framställningen

av olja. Framställningen av skifferbensin och eldningsolja är ej såsom sulfitsprittillverkningen

beroende av annan produktion. Produktionen av sulfitsprit

däremot är beroende av cellulosatillverkningen, vilken vid avspärrning

eller krig måste antagas nedgå avsevärt. Vidare framhålles att sulfitsprittillverkningen

är mycket bränslekrävande och att en stor del av bränslet

måste importeras. Kvarntorpsindustrien är däremot självförsörjande i

fråga om bränsle. Skifferbensinen har allsidigare användning än motorspriten.

Kvarntorpsindustrien framställer numera högoktanig bensin. Utredningen

fortsätter.

Kvarntorpsindustrien är en relativt ny industri vars framtida konkurrenskraft

och utvecklingsmöjligheter ännu inte kan överblickas. Inom densamma

försiggår för närvarande en omfattande forskningsverksamhet, som

syftar till vidare utveckling av skifferutvinningen. Den aktuella situationen

för denna industri synes i åtskilliga avseenden vara densamma som för sulfitspritindustrien

på 1920-talet, då man ansåg att denna borde stödjas för

att närmare erfarenheter skulle kunna vinnas rörande sulfitspritens värde

för motordrift. Det stöd som lämnas Kvarntorpsindustrien får — i motsats

till det stöd som sedan år 1924 lämnats sulfitspritindustrien — inte karaktär

av en förtäckt subvention, då det mot skattelättnaden svarande beloppet

skall särskilt angivas i bolagets offentliga årsredovisning.

Med hänsyn till nu anförda synpunkter synes avvecklingen av skattelindringen

för motorspriten inte böra inverka på frågan om skattenedsättningen

för skifferbensinen. När den femårsperiod för vilken skattenedsättningen

medgivits för denna bensin gått till ända, bör dock frågan upptagas till förnyad

prövning.

Såsom omnämnts i inledningen bar utredningens expert herr Engström

fogat ett särskilt yttrande vid utredningens betänkande. I yttrandet anförcs

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr år 1955

betänkligheter mot utredningens förslag angående beskattningen av motorsprit.

Yttrandet utmynnar i följande uttalande.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har i olika yttranden,

vilka återgivas i betänkandet, hävdat, att anledning icke finnes att i fredstid

stödja en för stor spritproduktion i ändamål att hålla en beredskap i motorbränsle.

Därest nu, enligt utredningens förslag, motorspritframställningen

successivt inställes men i stället ett behov av sprit som råvara för kemisk

fabrikation framskapas, borde ett övervägande av intresset att bibehålla inhemska

råvarukällor för denna industri liksom också för övriga reguljära

behov av sprit vara påkallat, innan åtgärder vidtagas, som måste leda till

ett delvis nedläggande av den av staten förut uppammade sulfitspritindustrien.

Även frågan om bibehållandet av potatisbrännerierna — i förhållande

till även den minsta sulfitspritfabriks — mycket kostnadskrävande produktion

borde vara angeläget överväga, innan sulfitspritindustriens kapacitet

medvetet beskäres.

IV. Yttranden

Snlfitsprit och potatissprit

Utredningens förslag att avveckla den nuvarande uppdelningen av spritmarknaden

mellan potatissprit och sulfitsprit tillstyrkes i flertalet yttranden.

Sålunda delar kontrollstyrelsen utredningens uppfattning att något allvarligare

intrång i fråga om potatisspritens avsättning icke torde bli följden,

om den fria konkurrensen mellan potatis- och sulfitspriten återställes. Det

är emellertid ett önskemål att potatissprit och sulfitsprit samtidigt finnes

att tillgå i marknaden såsom förtäringssprit. Om skillnaden i råvarupris

mellan potatissprit och sulfitsprit, inklusive skattetillägg, får slå igenom i

konsumentpriset, torde detta icke komma att leda till någon avsevärd förskjutning

i spritkonsumtionen till potatisbrännvinets nackdel. I den mån

statliga stödåtgärder för potatisspriten framdeles skulle befinnas nödvändiga,

synes stöd kunna givas i form av en avsättningsgaranti för en begränsad

kvantitet under ett lämpligt antal år. En sådan stödåtgärd åt potatisindustrien

torde icke kunna förväntas medföra någon större olägenhet för

sulfitspritindustrien.

Även Vin- & spritcentralen vitsordar att vid fri konkurrens något allvarligare

intrång i fråga om potatisspritens avsättning ej skulle inträda, enär

allmänhetens efterfrågan av förtäringssprit helt är inriktad på denna spritsort.

Dock framhålles, att detta gällt, när brännvin av sulfitsprit varit åsatt

samma pris som brännvin av potatissprit. Fri konkurrens mellan de olika

spritsorterna måste innebära, såsom utredningsmannen även framhållit,

att sulfitspritens lägre pris får slå igenom i försäljningspriset till allmänheten.

Vid nuvarande råvarupris skulle en sådan prissättning betyda en

prisskillnad av omkring 1 kr. per liter för brännvinet. Spritcentralen är av

den uppfattningen, att denna relativt obetydliga skillnad i utminuterings
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2i år 1955

49

priset ej torde i högre grad påverka allmänhetens inställning till de olika

brännvinsslagen. Spritcentralen biträder således utredningsmannens uppfattning,

att under normala år någon större avsättning av sulfitsprit till förtäringsändamål

ej kan påräknas. För spritcentralens del blir det emellertid

nödvändigt att hålla större lager av råsprit, så att ej störningar i leveranserna

av brännvin uppstår vid de tillfällen potatisbrännerierna genom dåligt

skördeutfall ej kan framställa erforderliga kvantiteter.

Aktiebolaget svensk sprit välkomnar förslaget och biträder utredningens

ståndpunkt att prisdifferensen i råvarukostnaden bör slå igenom i konsumentpriset

på förtäringsspriten.

I sist angivna del avstyrkes däremot förslaget av Kooperativa förbundet,

som ifrågasätter huruvida icke förtäringsspriten i högre grad än utredningen

tänkt sig bör utgå från potatisspriten som råvara. Förbundet anmärker

också att en prisskillnad på några ören per försäljningsenhet i detaljhandeln

snarare skulle få en för sulfitförtäringsspritens avsättning menlig

inverkan och bli liktydig med en diskriminerande åtgärd mot denna.

Bestämda gensagor mot förslaget anföres av lantbruksstyrelsen och Sveriges

bränneriidkareförening.

Lantbruksstyrelsen ansluter sig till potatisindustriutredningens uppfattning

att industripotatisodlingen bör erhålla fortsatt skydd i enlighet med

1934 års riksdagsbeslut. Den avsättningsgaranti, som nämnda beslut innebär,

är enligt styrelsens uppfattning en nödvändig förutsättning för att man

skall kunna få till stånd en önskvärd rationalisering av potatisbränneriindustrien.

Styrelsen framhåller vidare, att industripotatisodlingens betydelse

för jordbruket är större än som framgår av siffran på den därför nyttjade

arealen — 15 000 hektar — eftersom fabrikspotatisodlingen ofta utgör

den väsentliga inkomstkällan för de jordbruk å vilka den bedrivs. Odlingen

av fabrikspotatis spelar en viktig roll vid felslagen potatisskörd, särskilt i

händelse av avspärrning. — Beträffande förslaget att låta det lägre priset

för sulfitsprit slå igenom på priset för därav tillverkad förtäringssprit påpekar

styrelsen att detta skulle föranleda ytterligare ökad osäkerhet för

odlarna. Ett lägre pris av omkring 50 öre per liter kan komma att minska

avsättningsvolymen för potatissprit. Skulle likaprisregeln frångås anser styrelsen

angeläget att å brännvinsetiketten införes uppgift om råvaran.

Styrelsen förordar, att gällande ordning bibehålies på ifrågavarande områden.

Sveriges bränneriidkareförening uttalar att i det nu föreliggande betänkandet

icke framförts något enda motiv som rubbar de skäl, vilka varit avgörande

för 1934 års riksdagsbeslut. Det torde tvärt om förhålla sig sä, att

erfarenheten från de år som förflutit efter nämnda beslut i alla avseenden

bestyrker riktigheten och bärigheten i de skäl, som låg till grund för beslulet.

Förbundet anser visserligen att potatisbrännvinet som sådant i och för

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. I sand. Nr 24.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 2b år 1955

sig skulle kunna hävda sig mot sullitspriten. Eu betydande del av förtäringsspriten,

åtminstone 7 miljoner liter, utgöres emellertid av s. k. förskäringssprit

för tillverkning av olika slag eau de vie samt till framställning

av punsch och inhemsk likör. Här föreligger en möjlighet för försäljningsorganet

att utnyttja cellulosasprit utan att den köpande allmänheten

lade märke därtill. Förbundet fortsätter.

Den allmänna produktionsökningen inom jordbruket har medfört besvärande

konsekvenser ifråga om avsättningen av dess alster. Särskilt å potatismarknaden

ha svårigheter förekommit, och statsmakterna ha därför funnit

sig nödsakade att vidtaga vissa stödåtgärder för åstadkommandet av avsättningen

av fabrikspotatis. Sålunda har en clearingkassa tillskapats med

syfte att åstadkomma ökade avsättningsmöjligheter för produkter av fabrikspotatis.

Det kan icke vara vare sig opportunt eller lämpligt att, samtidigt

som staten verkar för åstadkommandet av förbättrade möjligheter för

odlingen av fabrikspotatis, staten i annan ordning motverkar denna odling.

Enbart förskäringsspritens överflyttande till cellulosaspriten skulle åstadkomma

en minskning av åtminstone 7 miljoner liter i potatisspriten. Därtill

kommer den kvantitet cellulosasprit, som åtgår till förtäring, och som författningsenligt

tillgodoräknas jordbruksspriten. Sammanlagt torde dessa

utgöra c:a 10 miljoner liter potatissprit.

Förbundet hemställer att nuvarande ordning på området måtte få bestå.

Handeln med sulfitsprit

Utredningens förslag att motorsprit skall få säljas direkt till bensinbolagen

samt att annan denaturerad sprit efter tillstånd av kontrollstyrelsen

i poster om minst 15 ton skall få säljas direkt till kemisk-tekniska industrier

har i allmänhet tillstyrkts vid remissbehandlingen.

Kontrollstyrelsen finner angeläget att en ändring av bestämmelserna om

tillverkares rätt att förfoga över tillverkat brännvin i föreslagen riktning

genomföres. Mot den föreslagna kvantitetsbestämningen, minst 15 ton, har

styrelsen intet att invända. Sulfitspriten bör såsom andra handelsvaror kunna

avsättas på enklast möjliga sätt direkt från producent till bensinbolagen

i fråga om motorsprit och till förädlingsindustrierna i fråga om teknisk

sprit. Ur nykterhets- och ordningssynpunkter torde icke kunna framställas

några vägande erinringar häremot.

De erinringar som framställts mot förslaget går i allmänhet ut på att den

lägsta gränsen för de spritpartier som skulle kunna få säljas utan spritcentralens

medverkan sänkes — åtskilliga remissorgan föreslår 10 ton som

gräns -—- eller ersättes med en fri prövningsrätt för kontrollstyrelsen. Yrkanden

i denna riktning framställes av kommerskollegium, handelskamrarna

i Stockholm och Göteborg, statens handels- och industrikommission samt

Sveriges kemiska industrikontor.

Kommerskollegium framhåller, att det många gånger kan förekomma att

tillräckligt stora cisternvagnar ej står till förfogande eller att transporter

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr år 1955

Öl

måste ske med tankbilar. Skäl synes därför föreligga att tillstånd bör kunna

lämnas även för mindre partier än 15 ton.

Statens handels- och industrikommission erinrar om att rabatt tidigare

utgått vid försäljningar om minst 10 ton och finner med hänsyn härtill att

det ligger nära till hands att hålla sig till denna kvantitet i stället för föreslagna

15 ton. Av vikt är emellertid, uttalar kommissionen, att kvantitetsgränsen

så fort som möjligt sänkes.

Vin- & spritcentralen har ej något att invända emot att nu gällande provisoriska

bestämmelse om direktförsäljning till träkemisk industri inom

cellulosaindustrien erhåller definitiv karaktär och införes i brännvinstillverkningsförordningen.

Däremot anför bolaget vissa betänkligheter mot att den

utanför cellulosaindustrien stående kemiska industrien skulle beredas möjlighet

att köpa direkt från tillverkare. Till en början erinrar bolaget om att

endast några utanför cellulosaindustrien stående företag använder sprit för

kemisk omvandling och att för flertalet förbrukare spriten ingår såsom

lösningsmedel eller beståndsdel, exempelvis vid kruttillverkning och lackoch

fernissfabrikation. Dessa tillverkare står således ej i något konkurrensförhållande

till cellulosaindustriens kemiska omvandlingsprodukter.

Detta bör beaktas vid bedömande av utredningens argument att de fristående

kemisk-tekniska industrierna inte borde komma i ett sämre konkurrensläge

än de till cellulosaindustrien knutna träkemiska företagen.

Bolaget anför vidare.

Utredningsmannen synes utgå ifrån att inköpen genom spritcentralen måste

komma att ställa sig dyrare för industrierna än direkta inköp från sulfitspritfabrikerna.

Om man emellertid närmare granskar dessa fristående förbrukares

årliga inköpsbehov av sprit, visar det sig, att endast tva förbrukare

komma upp till över 500 m3, därav en över 1 000 m3. Spritcentralens inköpsbehov

av sulfitsprit till olika ändamal komma att uppgå till 20 000 m3, när

motorspriten frånräknas. Därest, såsom utredningsmannen föreslår, fri prisbildning

kommer att gälla vid spritcentralens inköp hos tillverkarna, torde

det vara att förvänta, att bolaget blir i tillfälle inköpa denna stora kvantitet

till ett avsevärt lägre pris än de som kunna ifrågakomma för andra köpare.

Den fristående industrien borde därför ha fördel av att leveranserna ske genom

spritcentralen, så att ett gemensamt stort inköp kan göras hos tillverkarna.

Om de enskilda större förbrukarna dels kunna inköpa spriten direkt från

fabrikerna, dels från spritcentralen, blir det för partihandelsbolaget svårt

att beräkna inköpsbehovet av sprit. Det rör sig härvid om en marginal av

4—5 000 in3. Om av någon anledning — exempelvis höga exportpris på sprit

— spritfabrikerna föredraga att exportera och ej önska utföra leveranser

till industrien, kommer denna säkerligen att yrka på att spritcentralen skall

vara beredd att övertaga leveranserna. Ett sådant läge kan ej bemästras,

såvida ej spritcentralen ligger med stora kostnadskrävande reservlager av

sprit.

Ett sönderbrytande av spritcentralens försäljningsorganisation för skattefri

sprit medför även ur transport- och distributionssynpunkt besvärliga

problem. Spritcentralen förfogar över all transportattiralj. Om leveranserna

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kunyl. Majds proposition nr 24 år 1955

skola ske dels från spritcentralen, dels från fabrikerna direkt, måste såväl

spritcentralen som fabrikerna hålla erforderliga tankvagnar och fat disponibla

medförande en onödig utökning av attiraljen. Ävenså bli både spritcentralen

som fabrikerna nödsakade att hålla denatureringsmedel tillgängliga.

En sammanblandning av både fat och denatureringsmedel kan ej undvikas

och redovisningen kommer att försvåras.

I likhet med utredningen förordar spritcentralen att förenklingar genomföres

i reglerna för detaljhandeln med skattefri sprit.

Prissättningen

Såsom tidigare nämnts har i vissa yttranden gensagor anförts mot utredningens

förslag att det lägre priset på sulfitsprit skulle slå igenom på därav

tillverkad förtäringssprit.

Utredningens förslag i övrigt i fråga om prissättningen på sulfitsprit —

att gällande reglering ersättes av en prisbildning grundad på tillgång och

efterfrågan — har allmänt tillstyrkts i de yttranden, i vilka man ingått på

denna fråga.

Kontrollstijrelsen erinrar om att ett genomförande av förslaget kommer

att medföra, att de mindre konkurrenskraftiga fabrikerna nödgas upphöra

med sin sprittillverkning. Anläggningskostnaderna för dessa fabriker lär

för länge sedan vara avskrivna i företagens räkenskaper, och det ringa antalet

vid fabrikerna sysselsatta personer bör kunna beredas arbete på annat

håll. Med hänsyn till det ovan anförda finner kontrollstyrelsen sig icke böra

framställa någon erinran mot att den nuvarande prisregleringen på området

slopas.

Vin- & spritcentralen förklarar sig icke ha något att invända mot förslaget

under förutsättning att nuvarande prohibitiva tull av 40 öre per kg.

ersättes med en värdetull av 12 %. Ifall överenskommelse om ett godtagbart

pris ej kan träffas mellan sulfitspritfabrikerna och spritcentralen, står

möjligheten öppen för bolaget att importera sprit. För att ej alltför mycket

bli beroende av prisförhållandena på världsmarknaden och för att i varje

läge kunna tillgodose behovet av sprit inom landet blir det nödvändigt för

spritcentralen att hålla ett större reservlager av sprit. Detta lager bör, såsom

i annat sammanhang framhållits, även omfatta sprit för förtäringsändamål.

Anläggningskostnaden för ett reservlager om 10 milj. liter i bergrum

beräknas uppgå till 2 milj. kronor och spritcentralen är villig att medverka

för uppförandet av dylik anläggning.

Mot de av utredningsmannen föreslagna reglerna för spritcentralens beräkning

av försäljningspriset har bolaget ej något att invända. Bolaget yttrar

vidare.

Under de senaste åren har den på sprit som råvara baserade kemiska industrin

visat en glädjande utveckling och utredningsmannen finner inom

detta användningsområde den alltmer dominerande förbrukaren av sulfit
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 24 år 1955

53

sprit. Huruvida de framlagda prognoserna om utvecklingen på det träkemiska

området komma att infrias är givetvis omöjligt att med någon säkerhet

avgöra. Den kemiska industrin har att utstå en hård konkurrens från

utlandet, såväl på hemmamarknaden som på exportmarknaden, och det

föreligger stora svårigheter att bedöma den framtida avsättningen i Sverige

och i utlandet.

Aktiebolaget svensk sprit förklarar sig dela utredningens uppfattning, att

nuvarande regler för prissättning av cellulosaspriten bör slopas och att priset

å cellulosaspriten vid fabrikernas försäljning grundas på tillgång och

efterfrågan på varan. Ett genomförande av utredningens förslag beträffande

prissättningen och ökad försäljningsfrihet skulle med säkerhet komma att

bidraga till en fri och naturlig utveckling av cellulosaspritindustrien på

affärsmässiga, ekonomiska linjer.

Sveriges kemiska industrikontor anmärker, att ehuru den sprit, som numera

saluföres inom landet, tillverkats antingen av huvudsakligen potatis

— jämte en viss mängd spannmål — eller av sulfitavfallslut, bör man icke

lämna ur sikte, att det i framtiden kan befinnas ur landets synpunkt önskvärt

att tillverka sprit även ur andra råvaror. Även dylik sprit hör i så fall

ha möjlighet till fri konkurrens med övriga spritsorter.

Kooperativa förbundet yttrar, att den fria prissättningen är i full samklang

med förslagen om marknadsregleringens avveckling och den friare handel,

som det föreslagna medgivandet om direkt försäljning till större förbrukare

innebär, och förbundet vill följaktligen helt tillstyrka detta förslag.

Import och tull

De föreslagna reglerna om import av denaturerad sprit tillstyrkes allmänt

eller lämnas utan erinran i yttrandena.

Kontrollstyrelsen finner angeläget att förslaget genomföres och har intet

att erinra mot den föreslagna kvantitetsgränsen, 15 ton.

Beträffande t u 11 e n på importerad denaturerad sprit har däremot delade

meningar framkommit.

Förslaget tillstyrkes i princip av kommerskollegium, statens handels- och

industrikommission, Sveriges industriförbund, länsstyrelsen i Västernorrlands

län, Vin- & spritcentralen, Sveriges kemiska industrikontor samt handelskamrarna

i Stockholm och Göteborg. Ett godtagande av förslaget i denna

del torde även innefattas i de allmänt tillstyrkande yttranden som avgivits

av domänstyrelsen, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, länsstyrelserna

i Värmlands, Kopparbergs och Västerbottens län samt Svenska pappersindustriarbetareförbundet.

Sveriges kemiska industrikontor anför.

För närvarande är tullen å denaturerad sprit prohibitiv, 40 öre per kg,

vilket medför att någon import av sprit icke kan äga rum i annan mån än

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 2i år 1955

för beredning av exportvaror, i vilket fall restitution av tullen lämnas vid

exporten. För stora delar av den kemiska industrin är spriten en så viktig

råvara, att det är nödvändigt att industrin beredes möjlighet att använda

utländsk sprit, därest det inhemska spritpriset skulle ligga "allt för högt. För

att hindra uppkomsten av s. k. »negativt tullskydd» får tullen å sprit icke

sättas högre än tullen å därav framställda produkter. 1952 års tulltaxekommitté

lärer komma att föreslå en tull å organiska kemikalier i allmänhet av

endast 12 %. Kemikontoret får därför tillstyrka utredningens förslag att

tullen å denaturerad sprit fastställes till 12 %. Denna tullsats bör gälla även

för sprit som denatureras först i samband med införtullningen, d. v. s. i

svensk hamn eller vid svensk gränsstation.

Bland de remissorgan som i princip tillstyrker förslaget påpekar några,

att det efter genomförande av den föreslagna tullsättningen kan bli nödvändigt

att skydda den svenska sulfitspritindustrien mot utländsk dumping.

Kommer skolleginm anser sålunda önskvärt, att tullen bringas till en sådan

nivå, att den står i överensstämmelse med tullbeskattningen av de med

sprit som råvara framställda färdigprodukterna inom landet. Även om en

värdetull om 12 % i dagens läge kan anses låg med hänsyn till de låga priser

som utländsk sprit utbjudes till på den svenska marknaden, anser sig

kollegium dock i princip böra tillstyrka att tullsatsen sättes i paritet med

den kommande tullen för organiska kemikalier, som enligt uppgift lär av

tulltaxekommittén föreslås till 12 %. Kollegium bortser emellertid därvid

ej från att krav kan komma att framställas på införande av antidumpingtull

å denaturerad sprit. Fransk denaturerad metanolfri sprit lär sålunda

betinga ett pris av c:a 27 öre/liter eif svensk hamn, medan motsvarande

hemmamarknadspris uppgives ligga på lägst 50 öre per liter. Medelpriset för

svensk sulfitsprit är enligt kalkylerna cirka 42 öre per liter. Från kalkylpriserna

avgår prisrabatterna å motorsprit med 10,6 öre per liter och å sprit

till kemiska industrier för framställning av exportprodukter med i genomsnitt

15 öre per liter. Det genomsnittliga priset för samtliga kvaliteter som

industrien sålunda uppnått beräknas till 35,4 öre per liter fritt fabrik, cirka

6,5 öre lägre än kalkylpriset. Att medelpriset ej blivit lägre beror på att

fulla kalkylpriser erlagts av spritcentralen för levererad teknisk sprit och

sprit avsedd för förtäring. Samma möjlighet kommer framdeles dock icke

att stå till buds, om industriens kalkylpris ej längre ligger till grund för

spritcentralens inköp och möjligheter till import dessutom blir gynnsamma.

Fn ej obetydlig sänkning av angivna medelpris av 35,4 öre per liter torde

därför bli ofrånkomlig, därest sulfitspritindustrien i fortsättningen skall

kunna konkurrera med importen på den svenska marknaden. Kollegium

anför vidare.

Utredningen anser dock att detta skulle bli möjligt genom rationalisering

för nedbringande av värmekostnaderna i enlighet med av Ångpanneföreningen

gjord undersökning. Ehuru denna undersökning enligt kollegii uppfattning

dock knappast ger anledning till en sådan generell slutsats, räknar

emellertid utredningen med att priset på ej metanolfri sprit skulle kunna

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2-1 är 1955

55

sänkas med 6 öre till 35,3 öre/lit. Till detta vill kollegium endast foga att

man med hänsyn till de olika framställningsmetoderna vid cellulosafabrikerna

och även med rätt betydande investeringar för ombyggnad lär i genomsnitt

kunna räkna med eu besparing av högst 3 öre/lit. Under förutsättning

emellertid att sulfitspritindustriens avsättningsmöjligheter ej beskäras

genom för hög beskattning av motorspriten, anser kollegium dock

att det på längre sikt ej borde vara uteslutet för industrien att genom investering

av tillräckligt kapital kunna rationalisera och nedbringa tillverkningskostnaderna

till en sådan nivå att sulfitspriten skulle kunna konkurrera

med mera normala importpriser, dock ej av dumpingkaraktär.

Liknande synpunkter anföres av handelskammaren i Luleå.

Andra remissorgan, som i princip är tillstyrkande, förordar anstånd några

år eller successiv sänkning av tullen till föreslagen nivå.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län uttalar sålunda, att skälig hänsyn

till den sprittillverkande industrien synes kräva att reduktionen av tullen

bör anstå något år.

Sveriges industriförbund förordar, att statsmakterna, på liknande sätt

som föreslagits i fråga om skatten på motorsprit, måtte överväga en successiv

nedsättning av det nuvarande tullskyddet för sulfitsprit, så att detta

efter en lämplig övergångstid bestämmes till 12 % i överensstämmelse med

utredningsmannens förslag. Förbundet anför.

Vad slutligen angår den föreslagna tullen på sulfitsprit, innebär denna en

högst avsevärd reduktion av den för närvarande utgående tullen. Det är

svårt att konstatera vad som i detta fall är normalt importpris, men man

synes kunna räkna med att sulfitsprit för närvarande kan importeras för

ca 30 öre per liter och när det gäller stora kvantiteter till ännu lägre

pris. I så fall kommer den föreslagna tullen att innebära ett skydd för den

inhemska produktionen med allenast ea 3,5 öre per liter, medan motsvarande

skydd för närvarande utgör ca 32 öre per liter. Den föreslagna

tullsatsen uppges överensstämma med den som enligt 1952 års tulltaxekommitté

är avsedd att gälla för organiska kemikalier i allmänhet och under

denna förutsättning torde ifrågavarande tullsats fa lov att accepteras på

något längre sikt. Från sulfitspritindustrins sida har emellertid med skärpa

framhållits, att en omedelbar nedsättning av tullen till den av utredningsmannen

föreslagna nivån kan komma att vålla stora delar av denna industri

betydande övergångssvårigheter. Hänsyn härtill torde böra tagas vid tullsatsens

bestämmande och detta oavsett hur man bedömer sulfitspritindustriens

betydelse ur beredskapssynpunkt.

Ifråga om tullsatsens höjd bör vidare erinras, att enligt vad som upplysts

av utredningen det pris sulfitspriten för närvarande betingar vid försäljning

från de svenska sulfitspritfabrikerna ligger på en nivå, som i jämförelse

med motsvarande pris i åtskilliga andra industriländer icke kan betraktas

som hög och i regel t. o. m. är avsevärt lägre än motsvarande pris

utomlands. Även vid en något högre tullniva än den av utredningsmannen

föreslagna torde följaktligen den kemiska och kemisk-tekniska industrin

kunna köpa sulfitsprit till ett i jämförelse med utlandspriserna relativt fördelaktigt

pris. Det bör också bemärkas, att tullsatscns höjd saknar nämnvärd

betydelse ur förädlingsindustrins synpunkt ifråga om den mycket

stora del av industrins tillverkning, som avsättes på export.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 2t år 1955

I åtskilliga yttranden anföres betänkligheter mot utredningens förslag,

varvid man i allmänhet förordar en måttligare tullsänkning. Denna ståndpunkt

mtas av Aktiebolaget svensk sprit, Svenska cellulosaföreningen,

Kooperativa förbundet samt handelskamrarna i Gävle, Sundsvall och Karlstad.

Kooperativa förbundet betecknar den av utredningen föreslagna tullsänkningen

såsom minst sagt drastisk. Utredningens redogörelse för marknadsförhållandena

utvisar stor sannolikhet för dumpingförsäljning av sprit på

svagt tullskyddade marknader. Den föreslagna tullnedsättningen kan därför

helt rycka undan grunden för utredningsmannens senare resonemang

om beskattningsförhållandena för motorsprit, eftersom utländsk sprit under

angivna förutsättningar kan bli i alla lägen billigare än svensk sprit.

Den ytterligare försvagning av tullskyddet för den inhemska produktionen,

som den föreslagna nedsättningen skulle medföra, synes enligt förbundets

mening böra motiveras med betydligt starkare skäl än dem, utredningsmannen

anfört. En begränsad tullsänkning framstår enligt förbundets mening

som betydligt mer realistisk än den av utredningen föreslagna.

Aktiebolaget svensk sprit, med vilket Svenska cellulosaföreningen instämmer,

finner att ett genomförande av förslaget om sänkning av importtullen

å denaturerad sprit från nuvarande 40 öre per kg till 12 % av värdet, liksom

förslaget om övergång till lika skatt för motorsprit som för bensin,

skulle komma att medföra synnerligen allvarliga konsekvenser för cellulosaspritindustrien.

Bolaget förklarar sig icke kunna dela utredningens optimism

i fråga om möjligheterna till försäljning av sprit till de för export

arbetande kemiska industrierna. I fråga om tullen för importerad denaturerad

sprit föreslås att denna bestämmes till 12 öre per liter 95 % (15 öre

per kilogram). Bolagets argumentering, som delvis ansluter sig till vad

kommerskollegium anfört, är gemensam för tullfrågan och frågan om motorspritens

beskattning och torde därför lämpligen redovisas i anslutning till

sistnämnda fråga.

Motorspritens beskattning m. m.

Utredningens förslag att i skattehänseende jämställa motorsprit med

bensin har upptagits i nästan alla yttranden. Meningarna är delade.

Förslaget tillstyrkes helt eller i huvudsak eller lämnas utan erinran av

kontrollstyrelsen, statskontoret, chefen för försvarsstaben, arméintendenturförvaltningen,

marinförvaltningen, flygförvaltningen, riksnämnden för

ekonomisk försvarsberedskap, statens handels- och industrikommission,

länsstyrelserna i Värmlands, Kopparbergs, Västernorrlands och Västerbottens

län, handelskamrarna i Stockholm och Göteborg, Sveriges industriförbund,

Sveriges kemiska industrikontor, Svenska pappersindustriarbetareförbundet,

Kungl. automobilklubben, Motormännens riksförbund, Svenska

lasttrafikbilägareförbundet, Svenska omnibusägareförbundet, Svenska

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ls proposition nr 24 år 1955

57

droskbilägareförbundet, Samarbetskommittén för Bilverkstädernas riksförbund

och Sveriges automobilhandlareförbund, Svenska vägföreningen,

Svenska petroleum institutet samt Svenska gulf oil company aktiebolag.

I några av dessa yttranden förordas dock uppskov med ikraftträdandet

eller förlängd övergångstid. Handels- och industrikommissionen uttalar sålunda

att om det skulle anses lämpligt att något större rådrum beredes

sulfitspritindustrien för erforderlig rationalisering, har kommissionen ej

något att erinra häremot. Länsstyrelsen i Västernorrlands län förordar »viss

respit», innan nuvarande skattesubvention avvecklas. Likaså finner Sveriges

kemiska industrikontor skäligt att skatten avvecklas i något långsammare

tempo än utredningen föreslagit. Sveriges industriförbund föreslår, att

skatten fr. o. m. den 1 juli 1955 höjes med 2 öre, fr. o. m. den 1 juli 1957

med ytterligare 3 öre, fr. o. m. den 1 juli 1959 med ytterligare 5 öre samt

fr. o. m. den 1 juli 1961 med ytterligare 15 öre. Fulla skattebeloppet skulle

alltså komma att uttagas tre år senare än enligt utredningsmannens förslag.

Handelskammaren i Sundsvall finner det i hög grad önskvärt att bereda industrien

en avsevärt längre respittid än utredningen förordat, förslagsvis två

år, innan någon höjning av motoralkoholskatten vidtas. Å andra sidan

ifrågasätter Svenska petroleum institutet, om icke övergångstiden kunde

förkortas, så att den nya skattesatsen för motorsprit tillämpas redan från

förslagsvis den 1 januari 1956.

En mot utredningens förslag kritisk hållning intar kommerskollegium,

flera handelskamrar, domänstyrelsen, Aktiebolaget svensk sprit, Svenska

cellulosaföreningen och Kooperativa förbundet. Dessa instanser förordar i

allmänhet att skattehöjningen begränsas till 10 öre så att skatten på motorsprit

i fortsättningen blir 15 öre lägre än bensinskatten.

Kontrollstyrelsen hyser viss tvekan huruvida den nuvarande sulfitspritproduktionen,

även om konkurrens med utländsk sprit icke skulle förekomma,

kan vinna full avsättning inom den kemiska industrien. Man bör i detta

sammanhang beakta, att de produkter som kan .utvinnas i förädlingsindustrien

kan komma att få säljas i hård konkurrens med utländska produkter.

Härjämte måste man räkna med den konkurrens med importerad teknisk

sprit som kan uppkomma. Styrelsen vidhåller emellertid alltjämt sin förut

vid flera tillfällen uttalade uppfattning, att en subventionering av sulfitspritindustrien

icke bör ske i form av en lägre skatt på motorsprit än pa

bensin. Styrelsen vill emellertid icke motsätta sig, att den föreslagna höjningen

av motorspritskatten sker successivt. Om denna successiva höjning

lämpligast hör genomföras under loppet av tre år eller under en nagot längre

tidsperiod är, säger styrelsen, en fråga som för närvarande är vansklig att

avgöra.

Chefen för försvarsstaben anför.

För försvarets del är förbrukningen av sulfitsprit såväl i fred som under

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Kungl. Maj.ts proposition nr 25 ur 1955

beredskapstillstånd ringa. Under krig ökar behovet förhållandevis mycket.

Detta gäller främst i fråga om motorsprit för drift av vissa förbrukningsenheter

vid marinen.

En därutöver utökad användning under beredskapstillstånd och krig av

motorsprit inom den militära förbrukningskedjan medför vissa direkta

olägenheter.

Motorspriten löser de hartzer, som vid bensindrift avsatt sig i bilarnas

bränslesystem. En övergång från bensin till bentyl förutsätter därför en

noggrann och tidskrävande rengöring av bränslesystemen, en åtgärd, som

är svår att genomföra i samband med mobilisering.

På grund av spritproduktionens ringa omfattning i förhållande till det

totala behovet av motorbränslen, kan en omställning till bentyldrift ej heller

genomföras för mer än ett begränsat antal motorfordon. Omställningen

medför därjämte krav på ytterligare ett bränsle, vilket på grund av bentylens

ovan antydda egenskaper medför stora risker för förväxlingar.

Dessa olägenheter ha medfört att någon beredskapsplanläggning avseende

utnyttjande av dessa tillgångar som bilbränsle f. n. icke förekommer för

krigsmakten i fred.

Med hänsyn till svårigheterna att i krig importera bränsle är det trots

ovan angivna olägenheter ur totalförsvarets synpunkt ett bestämt önskemål

att en spritproduktion upprätthålles inom landet. Den härigenom såsom

motorsprit disponibla tillgången bör dock om möjligt då icke utnyttjas inom

krigsmakten. Däremot synes den utan olägenhet kunna nyttiggöras inom

vissa delar av den civila sektorn, där bentyl torde kunna användas med

mindre risk för förväxlingar och mindre följdverkningar än vid krigsmakten.

Av utredningen framgår emellertid att någon mera omfattande minskning

av den nuvarande sulfitspritproduktionen icke synes behöva förväntas

genom slopandet av subventionerna. En fri konkurrens i enlighet med utredningsmannens

förslag liksom den kemiska industrins ökade behov av

sulfitsprit synes i stället borga för att den hittillsvarande fredsproduktionen

väsentligen kommer att upprätthållas. Det för krigsmakten angivna behovet

synes även kunna tillgodoses inom ramen för en något reducerad

krigsproduktion.

Någon anledning att genom särskilda stödåtgärder stimulera den inhemska

produktionen av sulfitsprit synes därför icke längre föreligga. De inkomster

staten erhåller genom subventionernas bortfall, böra i stället användas

för import och lagring av ur beredskapssynpunkt mera begärliga

oljeprodukter.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap yttrar.

Det har uttalats farhågor för att ett genomförande av utredningsmannens

förslag skulle komma att leda till minskning av den inhemska sulfitspritproduktionen.

Såvitt riksnämnden kunnat bedöma, är det emellertid icke

anledning att antaga, att en sådan minskning skulle bli av den omfattningen,

att det icke skulle bli möjligt att med återstående totala sprittillverkningskapacitet

tillhandahålla de relativt begränsade kvantiteter sprit — för kemisk

fabrikation m. m. — som det är angeläget att äga tillgång till under

krig eller avspärrning.

Kungl. automobilklubben erinrar om att den vid tidigare ställningstagan
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Mcij.ls proposition nr 21 dr 1955

den i frågan understrukit att det vore ett konsumentintresse att den högoktaniga

lättbentylen funnes tillgänglig i marknaden. Sedan numera större

tillgång till högoktanig bensin föreligger inom landet synes från klubbens

utgångspunkter anledning saknas att bibehalla skattcdifferensen mellan

bensin och motoralkohol för att åstadkomma enhetligt försäljningspris på

bensin och lättbentyl.

Liknande synpunkter anföres av övriga motororganisationer.

Svenska petroleum institutet yttrar bl. a.

I yttrande över en av häradshövding H. Nitelius avgiven promemoria rörande

beskattning av motorsprit framhöll Institutet bl. a., att efterfrågan

på motorbränslen med högt oktanvärde fortfor att ökas. Några påtagliga

fakta, som skulle motivera ett företräde för bentyl i jämförelse med bensin

med lika högt oktantal, hade icke kunnat påvisas. Då motorbensin med högt

oktanvärde (premium-bensin) i ökad omfattning salufördes på den svenska

marknaden, måste man räkna med att bentylen, som ej kunnat tillhandahållas

i tillräckliga kvantiteter för att motsvara marknadens behov, komme

att få en allt hårdare konkurrens. Institutet underströk, att en detaljdistribution

av tre kvaliteter bränslen för bensindrivna fordon av ekonomiska

och praktiska skäl måste vara utesluten.

De av Institutet sålunda anförda synpunkterna ha under den därefter förflutna

tidsperioden fått allt större giltighet. Motorismens accelererade utveckling,

som inneburit att marknaden tillförts ett stort antal bilar med

behov av bränsle med högt oktantal, har ställt kraven på en jämn tillförsel

av bentyl och/eller premium-bensin allt högre. En betydande del av bensinbränslekonsumtionen

äger numera rum i bilmotorer, som med fördel kunna

tillgodogöra sig motorbränsle med högt oktanvärde.

En konsekvens av denna utveckling är, att petroleumbranschen för att

tillgodose sina kunders intressen måste göra en insats för att i alltmera

ökad omfattning tillhandahålla antingen premium-bensin eller bentyl. Efterfrågan

på sprit för andra ändamål än motorbränsle har emellertid varit

så betydande, att branschens spritrekvisitioner under det senaste halvåret

blott med svårighet och efter relativt långa väntetider kunnat tillgodoses.

Med den i utredningen föreslagna relativt långa avvecklingstiden måste man

räkna med att nuvarande mindre tillfredsställande leveransförhållanden för

bentyl skulle bestå och alltmera skärpas till den 1 juli 1958, då skatteuttaget

för motorsprit enligt förslaget skulle höjas till bensinskattens nivå.

Sedan så skett, kommer prisrelationen mellan bensin och bentyl att bli så

ogynnsam för bentylen, att denna såsom motorbränsle definitivt kommer i

ett ohållbart konkurrensläge.

Läget kompliceras för de hittillsvarande bentylförbrukarna av att det icke

är lämpligt att blanda bentyl med bensin. När spritkomponenten i blandningen

understiger 10—12 % uppkommer nämligen risk för separation av

å ena sidan bensin samt å andra sidan sprit och vatten, vilket lätt kan förorsaka

motorstopp. Även tändningsinställning och förgasaredetaljer kunna

behöva ändras. Om icke en jämn bentyltillförsel i stigande utsträckning

kan garanteras, är det därför för förbrukarna av premiumbränsle fördelaktigast,

att övergång till premium-bensin sker så fort som möjligt.

På grund av vad sålunda anförts får Svenska Petroleum Institutet —- med

understrykande av att bentylen under en följd av år fyllt en viktig uppgitt

opaginerad Kontrollera mot PDF

BO

Kungl. Maj:ls proposition nr 24 år 1955

på den svenska motorbränslemarknaden — tillstyrka utredningens förslag,

att skatten för motorsprit sättes till samma belopp som bensinskatten. För

att minska härigenom uppkommande omställningssvårigheter för de hittillsv

arande bentylförbrukarna får Institutet — om icke vissa garantier för

bentyhiHförseln under den föreslagna längre övergångstiden kunna givas

ltragasätta, om icke övergångstiden kunde förkortas, så att den nya

skattesatsen för motorsprit tillämpas redan från förslagsvis den 1 januari

1956.

Sveriges Industriförbund framhåller, att man inom sulfitspritindustrien

anser uteslutet, att sulfitspriten efter det skatten nått sin fulla höjd skulle

kunna avsättas såsom motorbränsle. Förbundet fortsätter.

Huruvida så blir fallet eller ej, sammanhänger givetvis i hög grad med

de rationaliseringsmöjligheter, som må finnas inom sulfitspritindustrin,

och även med den framtida prisutvecklingen på bensin. Skulle industrins

farhågor härvidlag besannas, kan måhända tänkas, att den bortfallna marknaden

för motorsprit helt eller delvis kan komma att ersättas av ökade avsättningsmöjligheter

för kemiska ändamal, en utveckling som utredningsmannen

för sin del tycks betrakta som sannolik. Konkurrensen med utländsk

sulfitsprit blir naturligen härvidlag av utslagsgivande betydelse. Med

den ovisshet, som sålunda råder rörande möjligheterna att efter en kraftig

skatteskärpning behålla marknaden för motorsprit resp. att utvidga marknaden

för andra ändamål, synes det även industriförbundet skäligt, att en

skattehöjning genomföres i etapper. Härigenom skulle sulfitspritindustrins

fortsatta rationalisering och dess omställning efter de förändrade marknadsbetingelserna

underlättas. Förbundet finner det emellertid av anförda skäl

väl motiverat, att den av utredningen föreslagna övergångstiden något förlänges.

Sveriges kemiska indus t r ikontor uttalar, att ehuru sulfitspritindustriens

betydelse ur beredskapssynpunkt underskattats av utredningen, vill kemikontoiet

dock tillstyrka förslaget att skattelättnaden successivt helt avvecklas.

Med hänsyn till det mycket omfattande ingenjörsarbete, som åtminstone

vid manga fabriker maste slutföras innan man kan vidtaga nödvändiga åtgärder

för rationalisering av sprittillverkningen, finner kemikontoret det

dock skäligt att avvecklingen tår äga rum i något långsammare tempo än

vad utredningen föreslagit.

Kommerskollegium finner det rimligt att motorspriten åsättes en sådan

skatt, som kan anses försvarbar med hänsyn till statens intressen ur beredskapssynpunkt

och med hänsyn till betydelsen för landet att ha tillgång till

en inhemsk råvara för vidareförädling. Kollegium är medvetet om att en

höjning av den nuvarande motorspritskatten kommer att medföra att driften

vid en del mindre sulfitspritfabriker kommer att upphöra, men skall en

rationalisering för att nedbringa produktionskostnaderna över huvud komma

till stand, torde en sådan minskning av antalet spritfabriker vara ofrånkomlig.

Å andra sidan räknar kollegium med att vid en ej för hög skattesats

å motorspriten en rationalisering vid övriga fabriker skall kunna medföra

förutom en prissänkning även en ökning av produktionen så att, i den

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 dr 1955 61

män avsättning finnes, den nuvarande årsproduktionen ej alltför mycket skall

behöva minskas. Med hänsyn härtill föreslår kollegium att skatten å motorsprit

i relation till den nuvarande bensinskatten å 32 öre per liter höjes med

10 öre från 7 till 17 öre för liter. Då sulfitspritindustrien på längre sikt måste

kunna räkna med att den ej genom extra beskattning så begränsas i sin

verksamhet att en rationalisering bleve till föga gagn, finner kollegium det

nödvändigt att den av kollegium nu föreslagna skatteökningen får en tillräckligt

lång giltighetstid, förslagsvis 10 år. Någon successiv höjning av

skatten från 7 till 17 öre per liter i enlighet med utredningens förslag anser

kollegium däremot icke vara av förhållandena påkallad.

Kommerskollegium anför vidare bl. a.

Kollegium delar utredningens uppfattning att man i stort sett måste räkna

med en avveckling av bentylmarknaden, om motorspriten beskattas lika

med bensinen. En sådan utveckling skulle å andra sidan leda till att ett

stort antal sulfitfabriker finge lägga ned sin tillverkning med följd att produktionen

avsevärt minskades. Intresse skulle nämligen ej längre föreligga

att genom långt gående och kostsamma rationaliseringar söka förbilliga

produktionen inför de mycket ovissa framtida möjligheterna att vinna avsättning.

Genom en för hög beskattning av motorspriten undandrages nämligen

för sulfitspritindustrin den marknad som skulle ha varit grundvalen

för en fortsatt rationalisering av produktionen i och med införandet av friare

försäljningsmöjligheter. Att grunda sulfitsprittillverkningens framtid i huvudsak

endast på ökad avsättning till den svenska kemiska industrin torde

te sig alltför osäkert med hänsyn till den utländska konkurrensen och de

låga importpriserna på industrisprit. Industrin får nämligen anses vara

mycket konjunkturbetonad och har att utstå en hård konkurrens med utlandet,

som ju i regel också arbetar under ett betydligt högre tullskydd än

som finnes i Sverige.

Kollegium kan icke dela utredningens uppfattning angående motorspritens

betydelse ur beredskapssynpunkt. I detta sammanhang framhålles, att

även om en spritproduktion skulle kunna upprätthållas i nöjaktig omfattning

men icke komme att omfatta motorsprit, skulle detta medföra att de

för motorspritens framställning nödvändiga absoluteringsanläggningarna

komme att nedläggas. Någon möjlighet att sedan med hänsyn till beredskapens

intressen återupptaga tillverkningen skulle sålunda icke längre finnas.

Kooperativa förbundet erinrar om att det under det senaste världskriget

var angeläget att utdryga drivmedelsförsörjningen med sulfitsprit. Enligl

förbundet torde man knappast komma ifrån att den var en värdefull beståndsdel

i den svenska försvarspotentialen under det senaste kriget och att

den i motsvarande lägen för vårt land i framtiden får tänkas komma att

äga eu liknande betydelse.

Förbundet anför vidare.

Utredningsmannens förhoppning om att sulfitspriten, även om skatten

höjes med 25 öre, skulle kunna finna avsättning som motorbränsle är, enligt

förbundets uppfattning, verklighetsfrämmande. Produktionskostnaderna

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ls proposition nr 2i år 1955

för sulfitsprit är nämligen sådana, att det skulle erfordras en bortrationalisering

av hälften av dessa kostnader för att avsättningen under angiven

förutsättning skulle kunna tryggas. Att såväl strukturrationalisering som

driftsekonomisering är möjlig inom sulfitspritindustrin klarlägges av utredningen,

och en omprövning av skattelindringens storlek kan därför vara

befogad. Å andra sidan finns dock en gräns för rationaliseringsmöjligheterna,

och om skattelindringen helt skulle slopas skulle detta med all sannolikhet

medföra att sulfitspritindustrin, troligen i stor omfattning, bleve nödsakad

att nedlägga driften. Med beaktande av alla i sammanhanget relevanta

omständigheter torde det därför, enligt förbundets mening, böra föredragas,

att skattelindringen till viss del, exempelvis hälften av den nuvarande, bibehålies

under ett antal år framåt. Därigenom skulle spritfabrikerna få rimliga

möjligheter att fortsätta driften, dock under hårt tvång till kostnadsbesparande

rationalisering. Förbundet vill i detta sammanhang påpeka, att

varje nedläggande av en sulfitspritfabrik betyder ökad vattenförorening i

angränsande sjöar och vattendrag, eftersom sprit jäsningen avlägsnar de

mest förorenande avlutningsbeståndsdelarna och gör avluten neutral.

Aktiebolaget svensk sprit, med vilket Svenska cellulosaföreningen instämmer,

uttalar att ett genomförande av utredningens förslag i fråga om motorspritens

beskattning och tullsättningen på denaturerad sprit synes få till

följd att cellulosaspritindustrien i mycket stor utsträckning kommer att nedläggas.

Om skatten å motorsprit från den 1/7 1958 skall utgå med 25 öre

per liter högre belopp än för närvarande och bentylen därmed bli 6 öre dyrare

än bensinen, nödgas man från nämnda tidpunkt helt avskriva bentylmarknaden

såsom avsättningsområde för cellulosaspriten. Bolaget kan icke

dela utredningens optimism i fråga om möjligheterna att försälja sprit som

råvara för kemisk produktion för export. Marknaden för kemiska produkter

är en av de mest konjunkturkänsliga, och man måste räkna med en

ökande konkurrens från de större industriländerna, framför allt Amerika

och Tyskland. Utsikterna för avsättning av de kemiska exportprodukterna

till lönsamma priser under den närmaste tiden bedömes som goda, men de

kemiska industriernas fortsatta livskraft och utveckling är helt beroende avbillig

råvara. En skärpning av konkurrensen från USA har redan givit sig

till känna på den europeiska marknaden, och med tillgången i USA och i

vissa andra länder på mycket billig råvara i form av krackningsalkohol från

råpetroleum och naturgas måste man befara att konkurrensen efter hand

intensifieras ytterligare.

Bolaget erinrar om att även hemmamarknadens behov av teknisk sprit

kan, med föreslagna låga tull, komma att täckas med importerad sprit. Det

stora flertalet av de svenska cellulosaspritfabrikerna skulle inte kunna konkurrera

med de för närvarande rådande, dumpingbetonade importpriserna

på teknisk sprit. Härom anför bolaget.

Det konkurrerande importpris man bör ställa fram för en realistisk jämförelse

med de svenska spritfabrikernas försäljningspris är icke det i utredningen

nämnda 35—40 öre per liter fraktfritt gränsstation i tankvagn

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr år 1955

63

utan det cif-pris, vartill man kan importera sprit i stora tankbåtslaster, i utredningen

angivet till 27—30 öre per liter eif. Dagspriset eif svensk hamn

för importerad fransk metanolfri sprit, alltså sprit som utan vidare behandling

kan användas direkt i kemisk produktion, är 27,1 öre per liter 95 %,

som med pålägg av den föreslagna tullen av 12 %, 3,3 öre per liter, gör en

total importkostnad av 30,4 öre per liter. Detta är cirka 14 öre per liter eller

31,2 % lägre än den kalkylerade kostnaden för motsvarande svensk cellulosasprit.

Huvudparten av den tekniska sprit, som förbrukas för hemmamarknaden

i Sverige, är den ej avmetanoliserade råspriten. Den totala importkostnaden

för sådan sprit, inklusive 12 % värdetull, beräknas vara 27,4 öre per liter

95 %, vilket är cirka 12 öre per liter eller 30,3 % lägre än de beräknade

tillverkningskostnaderna för svensk cellulosasprit av motsvarande kvalitet.

Efter att ha erinrat om prisrabatterna å 10,6 öre för motorsprit och å

cirka 15 öre för teknisk sprit till cellulosaindustriens kemiska exportindustri

fortsätter bolaget.

De nettopriser som den totala försäljningen därmed inbringar för spritfabrikerna,

efter avdrag av lämnade rabatter, beräknas för en 12-månadersperiod

att i genomsnitt för samtliga fabriker och kvaliteter utgöra 35,4 öre

per liter fritt fabrik. Det har på många håll endast varit med ytterst stor

tvekan med hänsyn till gällande leveransavtal med Spritcentralen och i

avvaktan på resultatet av tidigare bebådade och nu framlagda utredning

som spritfabrikerna gått med på att tills vidare uppehålla driften till detta

pris.

Att det erhållna medelpriset icke blivit betydligt lägre beror på att fulla

kalkylpriser erlagts av Spritcentralen för till dem för hemmamarknaden levererad

teknisk sprit och sprit avsedd för förtäringsändamål. Skulle möjligheten

bortfalla att vid försäljning till Spritcentralen erhålla detta högre

pris för utjämning av bristande pristäckning å övrig sprit — vilket skulle

bli fallet om Spritcentralen gåves rätt att importera sprit till ovan angivna

importpriser — skulle spritfabrikerna nödgas kalkylera med att för hela

sin produktion erhålla endast de låga importpriserna utan pristillägg, eller

i genomsnitt uppskattningsvis 27 öre per liter.

Bolaget påpekar i detta sammanhang, att priset å industrisprit redan nu

är lägre i Sverige än i andra länder, och i de flesta fall betydligt lägre. Bolaget

anför vidare.

Ehuru osäkerheten för avsättningen av spritproduktionen och bundenheten

vid prissättningen avhållit cellulosaspritindustrin från kapitalinvesteringar

för omfattande rationalisering av spritfabrikerna har en allt

fortgående, graduell modernisering pågått vid dessa, oftast i kombination

med rationaliseringsåtgärder i massafabrikerna. Möjligheterna till att förbilliga

spritproduktionen genom ytterligare rationaliseringsåtgärder behandlas

av Ångpanneföreningen i ett till utredningen anslutet yttrande. Det framgår

därav att rationaliseringsmöjligheterna vid cellulosaspritfabrikerna äro

varierande men samtidigt i regel mycket begränsade och att i varje fall de

tänkbara åtgärder, som stå till buds, fordra stora kapitalinsatser för att

kunna realiseras. Men med den osäkerhet för avsättningen av cellulosaspriten,

som den hårda konkurrensen från importerad sprit kornme att föra

med sig, torde väl knappast dylika investeringar kunna försvaras.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kanyl. Maj.ts proposition nr 2i är 1955

Bolaget framhåller i anslutning härtill hl. a. att den av utredningen åberopade

nya norska sulfitspritfabriken måst utverka ett pris motsvarande 35

svenska öre per liter 96 %, ett pris som med upp till 7,5 öre per liter överstiger

det pris som de svenska fabrikerna skulle tvingas konkurrera med,

om utredningens förslag genomfördes.

Bolaget fortfar.

En kombination av spritproduktion med lutindunstning ger alltså i det

norska fallet inte så märkvärdigt god ekonomi. Orsaken härtill är följande.

Den direkta värmeförbrukningen för spritdestillationen kan genom kombination

med lutindunstning sänkas avsevärt. Vilken sänkning som kan uppnås

är beroende på lokala förhållanden i varje fabrik, men det torde i bästa

fall vara möjligt att sänka värmekostnaden från spritkalkylens nuvarande

14,9 öre per liter 95 % till 5 å 6 öre per liter, eller med andra ord en sänkning

av 9 å 10 öre per liter. Häremot måste emellertid ställas en post på

debetsidan. Så snart en fabrik utrustas med lutindunstning och den indunstade

lutens bränslevärde alltså utnyttjas för ångproduktion måste man

räkna med det vid sprittillverkningen bort jästa sockrets värmevärde. I utredningen

angives detta värde av Ångpanneförcningen motsvara c:a 5 öre

per liter vid ett kolpris av 70:— kr. per ton. Vi finner detta något lågt; man

borde med hygglig verkningsgrad i moderna pannor kunna räkna med 5,5 å

6 öre per liter. Nettoresultatet av att spritutvinningen kombineras med lutindunstning

på detta sätt blir alltså en minskning av tillverkningskostnaderna

med endast 3 ä 4,5 öre per liter sprit, och detta uppnås endast genom

synnerligen stora kapitalinsatser. Man kan därför inte räkna med att detta

kan genomföras med ekonomiskt tillfredsställande resultat annat än i rena

undantagsfall, där förhållandena i fabriken råkar vara särskilt gynnsamma.

Vi önskar omnämna att den svenska sulfitcellulosaindustrin är i färd med

att inrätta lutindunstning vid ett antal fabriker, men lika litet som för den

omnämnda moderna fabriken i Norge blir det möjligt för de svenska fabrikerna

att med denna kombination reducera framställningskostnaderna för

spriten med mera än några få öre per liter.

I fråga om motorspritens beredskapsvärde förklarar bolaget att dess uppfattning

är bestämt motsatt riksnämndens. Bolaget konstaterar, att om utredningsförslaget

genomföres och bentylförsäljningen upphör, kommer så

gott som samtliga absoluteringsanläggningar för motorsprit att nedläggas.

Gentemot utredningens överväganden om Kvarntorpsindustrien påpekas, att

denna industri vid krigsfall komme att bli ett begärligare mål än de över

hela landet spridda cellulosabrännerierna. Bolaget yttrar i fortsättningen.

Emellertid har riksnämnden förbisett spritens beredskapsvärde för andra

ändamål än såsom motorbränsle. Den organiska kemin och dess industrier

bar gjort avsevärda landvinningar sedan sista världskriget och äro alltjämt

under kraftigt framåtskridande. Ständigt nya produkter emanerar från dessa

områden. I stor utsträckning är dessa industrier beroende av sprit som

råvara och som hjälpmedel för bearbetning av sina produkter. Många av

dess alster eller av de från dessa framställda slutprodukterna äro numera

nödvändighetsvaror, varav den stora allmänheten liksom även försvarsmakten

och sjukvården blivit i hög grad beroende.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1955

65

Bolaget önskar vidare framhålla att utvecklingen inom de kombinerade

cellulosa- och spritindustrierna under de senaste åren medfört sådana förändringar

ifråga om bränsleförsörjningen att Riksnämnden synes ha anledning

att till förnyad prövning taga upp frågan om cellulosaspritens beredskapsvärde.

Utvecklingen mot lutindunstning i kombination med spritframställning

kommer att tillföra spritindustrin ett utökat beredskapsvärde, enär

denna rationalisering siktar på att göra industrin självförsörjande ifråga

om bränslet.

För att göra det möjligt för spritindustrien att bibehålla produktionen i

rimlig utsträckning framför bolaget i första hand sitt förut nämnda förslag

om en tull av 12 öre per liter 95 % sprit. Bolaget påpekar, att även med denna

tull skulle den för hemmamarknaden avsedda spriten kunna säljas till

icke oväsentligt lägre priser än för närvarande. Samtidigt skulle cellulosaspritindustrien

tillföras ett incitament att bibehålla åtminstone en effektiv

kärna av spritproduktionen. Vidare göres gällande, att nuvarande franska

exportpriser utgör dumping enligt gällande GATT-principer och att därför en

antidumpingtull kan komma att erfordras. En tillräckligt hög ordinarie tull

synes emellertid vara att föredraga.

Vidare föreslår bolaget, att sedan skatten på motorsprit från den 1 juli

1957 höjts till totalt 17 öre per liter, någon ytterligare skattehöjning icke

skulle äga rum. Bolaget anför.

Det nettopris som spritfabrikerna erhåller för motorspriten, 33,3 öre per

liter 99,6 % fritt fabrik, är redan så lågt att vid en höjning av skatten utöver

nuvarande 7 öre per liter det bleve nödvändigt för spritfabrikerna att

låta oljebolagen ensamma bära detta skattepålägg och låta sig kompenseras

genom en motsvarande höjning av utförsäljningspriset å bentyl.

Med de av utredningen föreslagna intermittenta skattehöjningarna å motorsprit,

2 öre den 1/7 1955, ytterligare 3 öre den 1/7 1956 och ytterligare 5

öre den 1/7 1957, anser bolaget det bör bliva möjligt att uppehålla bentylmarknaden

i en mindre omfattning genom höjning av bentylpriset med 1

resp. 2 öre per liter. Försäljningen av motorsprit för inblandning till bentyl

bar de senaste åren uppgått till ungefär 22 milj. liter per år men torde vid

en höjning av bentylpriset med 2 öre försiktigtvis böra beräknas bli något

lägre. Om man räknar med en kvantitet av 18 milj. liter skulle statens förlust

i skatteintäkter, jämfört med vad full bensinskatt inbringar, komma

att begränsas till 2,7 milj. kronor per år.

Utredningens ståndpunkt att dess förslag beträffande beskattningen på

motorsprit icke bör inverka på skatten för skifferbensin biträdes av

riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och lämnas utan erinran i

flertalet övriga yttranden. Motororganisationerna yrkar emellertid allmänt,

att skattesubventionen för skifferbensin avvecklas.

Sålunda framhåller Motormännens riksförbund att subventioneringen av

skifferbensinproduktionen enbart är betingad av beredskapsskäl. Det finns

enligt förbundet icke någon anledning att motorfordonstrafiken ensam skall

bekosta dessa subventioner.

r- Bi ha ng till riksdagens protokoll 1055. 1 sand. Nr 24.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 år 1955

V. Departementschefen

De nuvarande regleringsbestämmelserna för spritmarknaden, vilka härrör

från år 1934, avser i huvudsak att skapa en tryggad avsättning för den

inom landet tillverkade spriten samt att åstadkomma en skälig avvägning

mellan olika producentintressen.

Den inhemska denaturerade spriten har av gammalt åtnjutit högt tullskydd.

Ett icke oväsentligt stöd har vidare beretts sulfitspritindustrien genom

att statsmakterna efter provisoriska beslut under en lång följd av år

medgivit skattefrihet eller avsevärd skattelindring för motorspriten.

En allmän omprövning av sulfitspritindustriens ställning är påkallad redan

med hänsyn till intresset av att en slutgiltig ståndpunkt tages beträffande

beskattningen av motorsprit. När frågan om beskattningen av motorfordonstrafiken

behandlades vid 1954 års riksdag, förutsattes också att en

sådan omprövning skulle äga rum.

Även förhållandena inom sulfitspritindustrien själv påkallar uppmärksamhet.

Under senare år har sulfitspriten fått starkt ökad användning som

råvara för kemisk teknisk industri, icke minst inom företag som är anslutna

till cellulosaindustrien. Vissa av dessa företag har nått sådan omfattning

att den egna produktionen av sulfitsprit icke varit tillräcklig, utan råvarubehovet

fått täckas genom köp. Nuvarande prissättningsbestämmelser har

härvid föranlett att högre priser gällt än köparen ansett sig kunna betala.

I anledning därav beslöts vid 1954 års riksdag vissa undantag från de reglerande

bestämmelserna.

I det föreliggande betänkandet föreslås, att den nuvarande marknadsregleringen

i huvudsak skall avvecklas. Även det höga tullskyddet och skattelättnaden

för motorsprit föreslås slopade.

Ehuru delade meningar framkommit rörande vissa av utredningens förslag,

har detsamma i huvudsak biträtts i flertalet yttranden. I viktiga hänseenden

har förslaget tillstyrkts enstämmigt.

För egen del finner jag att en lösning av de med sulfitspritindustrien förbundna

frågorna i huvudsak bör sökas efter de av utredningen angivna riktlinjerna.

Den från år 1934 härrörande regleringen torde, såvitt kan bedömas

på grundval av utvecklingen under senare år, icke vara erforderlig för

att skapa tryggad avsättning för en rationellt arbetande sulfitspritindustri.

Å andra sidan har denna reglering, såsom framgår av det förut sagda, i vissa

hänseenden varit till hinder för avsättningen. Utredningen har även påvisat,

att marknadsregleringen och de subventioner som utgår i form av skattelättnad

för motorsprit bidragit till att upprätthålla en delvis oekonomisk

sulfitspritproduktion. Regleringen av prissättningen kan, såsom utredningen

framhållit, rent av ha varit ägnad att motverka en önskvärd rationalisering

inom sulfitspritindustrien.

Med hänsyn till det anförda kan jag förorda utredningens i samtliga ytt
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2i år 1955 67

randen tillstyrkta förslag att avskaffa gällande avsättningsgaranti

och prissättningsregler för sulfitspriten. Priset på sulfitsprit bör,

såsom utredningen föreslagit, i fortsättningen grundas på tillgång och efterfrågan.

Detsamma bör gälla sprit som tillverkats i samband med pressjästberedning

eller direkt ur melass. Dessa spritsorter jämställdes vid 1934 års

reglering med sulfitspriten. Någon tillverkning av jäst- eller melassprit har

dock icke ägt rum under de senaste åren.

Såsom utredningen föreslagit, bör spritcentralen vid utförsäljning av

denaturerad sprit i fortsättningen få tillgodoräkna sig handelsvinst.

Utredningen har vidare föreslagit, att spritcentralens monopol i fråga om

partihandel och import inskränkes i vissa hänseenden. Motorsprit

skulle sålunda få säljas direkt till oljebolagen. Vidare skulle, efter tillstånd

av kontrollstyrelsen, direktförsäljning av sulfitsprit få ske för kemiskt tekniskt

ändamål i poster om tills vidare minst femton ton. Motsvarande möjlighet

skulle finnas att utan spritcentralens medverkan importera utländsk

teknisk sprit för industriellt ändamål.

Förslagen har i allmänhet tillstyrkts vid remissbehandlingen. Från vissa

håll har emellertid hemställts att den föreslagna lägsta gränsen för partier

som skulle kunna direktförsäljas eller importeras utan spritcentralens medverkan

måtte sänkas. Å andra sidan har spritcentralen framhållit, att om

företag utanför cellulosaindustrien skulle erhålla möjlighet till direktköp av

teknisk sprit, detta skulle leda till att spritcentralens organisation för

distribution av denna vara skulle sönderbrytas och att distributionen skulle

fördyras.

För handeln med teknisk sprit bör, såsom utredningen framhållit, icke

gälla andra inskränkningar än som erfordras ur ordnings- och nykterhetssynpunkt.

Spritcentralens monopol i fråga om handeln med sådan sprit har

införts huvudsakligen för att möjliggöra den år 1934 beslutade regleringen

av spritmarknaden. Detta motiv har nu bortfallit. Beträffande större partier

torde det ur kontrollsynpunkt vara tillfyllest, att tillstånd meddelas av

kontrollstyrelsen och att styrelsen utfärdar erforderliga kontrollföreskrifter.

Däremot torde det, för att förebygga missbruk, vara lämpligt att mindre

partier alltid förmedlas av spritcentralen.

I anledning av vad spritcentralen anfört om de ekonomiska konsekvenserna

för bolaget av en friare ordning får jag framhålla, att spritcentralens

fortsatta medverkan vid partihandel med sprit, som icke omfattas av dess

ensamförsäljningsrätt, självfallet får bedömas efter affärsmässiga grunder.

Med hänsyn till att spritcentralen även i fortsättningen kan beräknas göra

stora inköp och förfogar över en utbyggd distributionsapparat, är det tänkbart

att köpare av teknisk sprit finner fördelaktigt att även i fortsättningen

anlita spritcentralen. Å andra sidan bör en köpare, som kan erhålla tillstånd

till direktköp, icke utan vidare kunna påfordra att få täcka sitt inköpsbehov

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 24 ur 1955

hos spritcentralen. Särskilda lager för att kunna tillgodose köpare, som normalt

icke anlitar spritcentralen, synes sålunda icke behöva anordnas.

Minimistorleken av de partier som kan ifrågakomma till direktförsäljning

hör, såsom framgår av det nu anförda, i huvudsak bestämmas med hänsyn

till vad som är lämpligt ur kontrollsynpunkt. Enligt min uppfattning

är det icke erforderligt att sätta gränsen så högt som vid femton ton. Det

synes, såsom förordats i flera yttranden, vara tillräckligt att spriten levereras

i poster om minst tio ton. Icke heller denna gräns hör vara oeftergivlig.

När särskilda skäl talar därför —- t. ex. när fråga är om restpartier

— bör kontrollstyrelsen kunna medge undantag.

Om spritcentralens partihandelsmonopol inskränkes i så hög grad som

här ifrågasatts, synes det icke vara anledning att låta motorspriten inta en

särställning. Direktförsäljning av sådan sprit till oljebolagen bör sålunda

få ske efter tillstånd av kontrollstyrelsen och på villkor att spriten levereras

i partier om normalt minst tio ton. Ä andra sidan finnes icke skäl att —

såsom ifrågasatts av kontrollstyrelsen — begränsa möjligheterna till direktförsäljning

till att gälla sulfitsprit. Om det blir aktuellt att sälja sprit av

annat slag för industriellt ändamål, bör direktförsäljning få ske under samma

förutsättningar som i fråga om sulfitsprit.

Jag förordar alltså, att tillverkare av sprit efter tillstånd av kontrollstyrelsen

får sälja varan för användning såsom motorsprit eller för industriellt

ändamål direkt till vederbörande köpare. Kontrollstyrelsens prövning bör

självfallet endast avse frågan, om den tillämnade direktförsäljningen kommer

att äga rum under förhållanden som är godtagbara ur kontrollsynpunkt.

Styrelsen bör vid tillstånds meddelande utfärda erforderliga kontrollföreskrifter.

Därjämte bör, om ej särskilda skäl föranleder till annat, såsom

villkor stadgas, att spriten skall avlämnas i poster om lägst tio ton.

Beträffande import av utländsk sprit bör gälla detsamma som i fråga

om partihandeln med inhemsk sprit. Jag får sålunda förorda, att utländsk

denaturerad sprit må efter tillstånd av kontrollstyrelsen införas för industriellt

ändamål utan medverkan av spritcentralen. Styrelsen bör utfärda

erforderliga kontrollföreskrifter samt, om ej särskilda skäl föranleder till

annat, stadga som villkor, att spriten införes i poster om minst tio ton.

Kontrollstyrelsen har i sitt yttrande föreslagit att en särskild bestämmelse

skulle införas, som möjliggjorde att importtillstånd kunde meddelas

i fråga om svagdenaturerad sprit eller sprit som icke alls denaturerats. I

anledning härav får jag framhålla, att det ankommer på styrelsen att vid

meddelande av tillstånd taga ställning till vilket denatureringsförfarande

som bör användas. Direktimport av svagdenaturerad sprit kommer således

att efter kontrollstyrelsens beprövande kunna äga rum enligt de ändrade

bestämmelser som jag nyss förordat. Vad åter angår sprit, som icke alls denaturerats,

bör erinras om att förordningen om skattefri sprit, i vilken de

nya bestämmelserna skulle upptas, icke har avseende på annan utländsk

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 24 år 1955

69

sprit än sådan som denaturerats. En utvidgning av dess tillämpningsområde

till icke denaturerad utländsk sprit är jag för närvarande icke beredd att

förorda. Frågan torde lämpligen kunna prövas vid en framtida allmän översyn

av förordningen. En sådan översyn förberedes, efter vad jag under hand

inhämtat, inom kontrollstyrelsen.

Utredningen föreslår vidare, att den vid 1934 års riksdag beslutade uppdelningen

av marknaden mellan sulfitsprit och potatissprit skall upphävas.

Nämnda uppdelning innebär, som den föregående redogörelsen utvisar,

att potatis eller spannmål i princip skall vara råvara för den inom

riket tillverkade förtäringsspriten, medan avsättningen som teknisk sprit

förbehålles sulfitspriten och därmed jämställda spritsorter; uppdelningen

innefattar en automatisk avsättningsgaranti för potatisspriten. Enligt utredningens

förslag skulle fri konkurrens råda mellan de båda spritsorterna,

och det lägre priset på sulfitspriten skulle slå igenom i utminuteringspriset

för därav tillverkad förtäringssprit.

I direktiven för utredningen erinrade jag om att förslag angående stärkelse-

och bränneriindustrierna då nyligen avlämnats av potatisindustriutredningen.

Jag underströk, att frågor som sammanhängde med förtäringsspriten

därför inte borde utredas i förevarande sammanhang.

Utredningens förslag skulle, såsom framhållits av lantbruksstyrelsen och

hränneriidkareförbundet, kunna påverka avsättningen för potatisbrännerierna.

Mellan uppdelningen av spritmarknaden och 1934 års reglering i övrigt

föreligger visserligen ett samband såtillvida, att sulfitspritindustrien genom

nämnda uppdelning utestängts från ett avsättningsområde, där den vid fri

konkurrens möjligen i viss mån skulle kunnat göra sig gällande, och erhållit

kompensation härför genom avsättningsgaranti inom ramen för nämnda reglering.

Det möter emellertid icke hinder ur teknisk synpunkt att genomföra

nu aktuella reformer utan att rubba uppdelningen av spritmarknaden mellan

potatissprit och sulfitsprit. Vidare må tramhållas, att nu ifrågavarande

reformer huvudsakligen är motiverade av utvecklingen inom sulfitspritindustriens

egna produktions- och avsättningsförhållanden.

Jag finner med hänsyn härtill, att den av utredningen väckta frågan icke

bör prövas i förevarande sammanhang. Den begränsning i sulfitspritindustriens

avsättningsmöjligheter som följer av marknadsuppdelningen kan

emellertid förtjäna visst beaktande vid ställningstagandet till övriga nu aktuella

frågor.

Utredningens förslag i fråga om tullsättningen innebär att nuvarande

höga tull av 40 öre per kilogram, eller omkring 32 öre per liter, skall

ersättas med en värdetull av tolv procent, motsvarande tre—fem öre per

liter.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 2i är 1955

Förslaget har väckt gensagor, främst från företrädare för sulfitspritindustrien.

Dessa har hänvisat till att överskottspartier av metanolfri sprit under

år 1954 kunnat erhållas till ett pris av 27,1 öre per liter i stora tankbåtslaster

och har på grund härav hävdat, att om tullen sättes så lågt som utredningen

förordat, utländsk sprit skulle kunna importeras till priser, med

vilka den svenska sulfitspritindustrien icke skulle kunna konkurrera. I samma

yttranden föreslås i allmänhet en tull av femton öre per kilogram, motsvarande

tolv öre per liter.

Den av mig i det föregående förordade fria prissättningen på sulfitsprit

förutsätter, att den inhemska prisutvecklingen kan hållas under viss kontroll

genom möjligheter till import. Det bör även beaktas, att de framlagda

förslagen avser att befordra en företagsekonomisk och teknisk rationalisering

inom sulfitspritindustrien, som bör leda till en nedjustering av nu tilllämpade

priser. Med hänsyn härtill är det i och för sig önskvärt att tullen

hålles tämligen låg. Vissa skäl kan vidare, såsom framhållits av utredningen

och flera remissorgan, tala för att tullen på denaturerad sprit bestämmes

under hänsynstagande till tullen på andra kemiska produkter.

Frågan om tullsättningen på kemiska produkter är emellertid för närvarande

föremål för omprövning inom 1952 års tulltaxekommitté. Någon

ståndpunkt till trågan om tullskyddet för dessa produkter har alltså ännu

icke tagits.

När det vidare gäller att bedöma den tullfråga som nu är aktuell, torde

hänsyn böra tagas till vissa föreliggande särskilda omständigheter. Tullskyddet

för teknisk sprit har hittills varit högt, och en sänkning till den

av utredningen förordade nivån skulle innebära ett mycket radikalt ingrepp.

Av det föreliggande materialet framgår ytterligare, att utländsk sprit under

senare år utbjudits till priser, som får anses onormalt låga. Även om dessa

priser är tillfälliga företeelser — det förefaller exempelvis som om Svensk

sprits beräkningar av importpriserna skulle ligga i underkant — kan de

låga utländska utbuden innebära ett visst osäkerhetsmoment för sulfitspritindustrien

särskilt under den tillämnadc omställningsperioden.

Av det anförda framgår, att det för närvarande är svårt att taga slutgiltig

ståndpunkt till den föreliggande tullfrågan. Då de nu aktuella reformerna

tar sikte på att främja en omfattande och kostnadskrävande rationalisering

och omläggning av sulfitspritindustrien, synes det icke lämpligt att genomföra

eu så drastisk tullsänkning att nödigt rådrum icke erhålles.

Fn tull av tio öre per kilogram, motsvarande åtta öre per liter, synes utgöra

en lämplig avvägning. Jag förordar, att tullen bestämmes till detta belopp

samt att den nya tullsatsen skall tillämpas under fem år från och med

den 1 juli 1955. En förutsättning för att sulfitspritindustrien skall få åtnjuta

detta tullskydd bör vara att detsamma icke utnyttjas till monopolistisk

prissättning. Om denna förutsättning brister, anser jag det självfallet att

tullfrågan omprövas före femårsperiodens utgång.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 21 år 1955

71

Såsom framgår av det anförda, bör den här förordade tullen ha provisorisk

karaktär. Hur lullskyddet för denaturerad sprit skall utformas för

framtiden torde få övervägas senare. Ett beslut i denna fråga kan eventuellt

fattas i anslutning till statsmakternas prövning av tulltaxekommitténs blivande

förslag, varvid det får övervägas om beslutet kan tillämpas omedelbart

efter femårsperiodens utgång eller det provisoriska tullskyddet bör

kvarstå ytterligare någon tid. Man måste emellertid också räkna med att

det icke heller vid tiden för nämnda prövning blir möjligt att fatta slutgiltig

ståndpunkt i frågan utan man bör låta en större del av femårsperioden förflyta

för att vinna nödiga erfarenheter. I sådant fall kan ett nytt provisoriskt

beslut bli nödvändigt.

I detta sammanhang må slutligen erinras om att tullens storlek saknar

betydelse i fråga om den sprit som importeras för tillverkning av exportvaror;

tull, som erlagts för sådan sprit, kan nämligen restitueras i samband

med att den färdiga produkten exporteras.

Skatten på in o t o r s p r i t är för närvarande sju öre per liter eller

25 öre lägre än för bensin. Utredningen har, som förut nämnts, föreslagit

att skatten skall höjas till samma belopp som för bensin eller 32 öre för

liter. För att underlätta sulfitspritindustriens omställning till de nya förhållandena

skulle höjningen ske successivt under en treårig övergångsperiod.

Även på denna punkt har betänkligheter framförts av remissorgan, som

företräder sulfitspritindustrien. Dessa föreslår i allmänhet att skattehöjningen

begränsas till tio öre per liter. Utredningens förslag har emellertid

biträtts av flertalet remissorgan, däribland Sveriges industriförbund och

Sveriges kemiska industrikontor.

Statsmakterna har, såsom den föregående redogörelsen visar, redan från

början intagit den principiella ståndpunkten, att motorspriten bör vara

underkastad samma beskattning som bensinen. För den gynnade ställning

som motorspriten det oaktat fått intaga har motiven varit olika under årens

lopp. Från början lades huvudvikten vid att motorspriten skulle få tillfälle

att utveckla sig till ett med bensinen konkurrenskraftigt inhemskt motorbränsle.

I samband med 1934 års reglering framhölls, att den då beslutade

skyldigheten att blanda upp bensin med motorsprit innebar en belastning

för motortrafiken och att denna börda skulle ökas, om skatt uttogs på motorspriten.

Under och efter andra världskriget åter har beredskapssynpunkter

varit avgörande. Vidare har det framhållits såsom ett konsumentintresse

att, så länge högoktanig bensin ej funnes i marknaden, ha tillgång till den

högoktaniga lättbentylen.

Såsom utredningen påvisat, har dessa skäl numera i väsentliga delar förlorat

sin bärighet. I fråga om motorspritens värde ur beredskapssynpunkt har

de i detta hänseende närmast ansvariga organen framhållit, alt tillgången på

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1955

flytande motorbränsle vid krig eller avspärrning bättre kan tillgodoses

genom lagring av bensin. Dessa organ har enstämmigt biträtt utredningens

ståndpunkt. Även motororganisationerna har tillstyrkt utredningsförslaget,

varvid man åberopat att högoktanig bensin kunde förväntas inkomma i tillfredsställande

omfattning.

Under angivna förhållanden bör det eftersträvas att avveckla den indirekta

subvention som sulfitspritindustrien erhåller genom skattelättnaden för

motorsprit samt att i fråga om beskattningen likställa nämnda vara med

bensin. Det bör emellertid beaktas, att motorspriten för närvarande utgör

en betydande del av den samlade sulfitspritproduktioncn. Om utredningens

förslag genomfördes, skulle detta, såsom utredningen själv påpekat, kunna

leda till att produktionen av motorsprit i huvudsak nedlades. Detta skulle

innebära en avsevärd försämring av förutsättningarna för sulfitspritindustrien

och därmed även av möjligheterna att åstadkomma den tillämnade

rationaliseringen och omställningen inom densamma. Det finnes därför liksom

i tullfrågan anledning att gå fram med viss försiktighet. Detta medför

att något slutgiltigt beslut i frågan icke bör fattas nu. En riktigare utväg

synes vara att för en period av förslagsvis fem år successivt genomföra en

måttlig skärpning av skatten, som icke hindrar en tryggad avsättning av

motorsprit för en rationaliserad sulfitspritindustri. Samtidigt bör emellertid

skärpningen de första åren kunna göras något större än utredningen föreslagit.

Med ledning av de uppgifter som lämnats av utredningen och Svensk sprit

torde kunna konstateras att en höjning av skatten från och med den 1 juli

1955 med sex öre per liter — motsvarande ett och ett halvt öre per liter lättbentyl

— skulle kunna bäras av sulfitspritindustrien utan märkbar svårighet.

Denna skattesats synes böra tillämpas under två år. Efter denna tid bör -—

med hänsyn till de rationaliseringar som, efter vad man får förutsätta, då

gjorts inom industrien — ytterligare sex öre per liter kunna uttagas. Jag

får erinra om att den sammanlagda skattehöjningen, tolv öre, i fråga om

lättbentyl icke motsvarar mer än tre öre per liter.

I enlighet med det anförda förordar jag att skatten för motorsprit genom

ändring i bensinskatteförordningen bestämmes till nitton öre per liter, varvid

i en övergångsbestämmelse bör föreskrivas att allenast tretton öre per

liter skall utgå under tiden den 1 juli 1955—den 30 juni 1957.

Mot slutet av femårsperioden bör frågan prövas på nytt under iakttagande

av de riktlinjer som varit vägledande för de förslag jag här förordat. Sålunda

bör eftersträvas att om möjligt uppnå att skatten för denna vara blir

densamma som för bensin.

Genomföres den här förordade höjningen av skatten på motorsprit, kommer

statsverkets inkomster av särskild skatt på bensin och motorsprit att

öka. Försäljningen av motorsprit har under år 1954 uppgått till 31 140 000

liter. Vid tillämpning av en skatt av tretton öre per liter torde man kunna

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1955

73

förutse någon minskning av försäljningen. Denna kommer att motsvaras av

ökad konsumtion av bensin, för vilken full skatt av 32 öre per liter utgår.

Med ledning härav torde kunna beräknas, att inkomstökningen under budgetåret

t955/56 kommer att uppgå till omkring 2,3 miljoner kronor.

I samband med frågan om beskattningen av motorsprit har i vissa yttranden

påyrkats att den nuvarande skattelättnaden för skifferbensin

skall avvecklas. Jag får i anledning härav erinra om att skattelättnaden för

skifferbensin infördes vid 1954 års riksdag och enligt det då fattade beslutet

skulle åtnjutas under fem år från och med den 1 juli 1954. Anledning

saknas därför att nu upptaga denna fråga.

Vad jag i det föregående förordat föranleder ändringar i brännvinstillverkningsförordningens

bestämmelser om tillverkares rätt att förfoga över tillverkat

brännvin samt i de bestämmelser som förordningen om skattefri sprit

innehåller om import av denaturerad sprit. Vidare erfordras ändringai i

förordningen om särskild skatt å bensin och motorsprit, varjämte förordningen

om skyldighet för importörer och tillverkare av bensin att inköpa

motorsprit synes kunna upphävas. I övrigt erfordras en jämkning i tulltaxan

samt åtskilliga ändringar i avtalet mellan staten och spritcentralen.

Sålunda bör avtalets bestämmelser om avsättningsgaranti och prissättning

för sulfitsprit och därmed jämställda spritsorter utgå. Vissa jämkningar

bör även ske i avtalets bestämmelser om spritcentralens utförsäljningspriser,

varvid förbudet för bolaget att beräkna handelsvinst för skattefri

sprit bör upphöra att gäila.

De nya bestämmelserna bör med förut angivna undantag tillämpas från

och med den 1 juli 1955.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

a) förordning om undrad lydelse av 16 och 18 §§ förordningen den 26

februari 195i (nr 73) angående tillverkning av brännvin;

b) förordning om ändrad lydelse av 3 § 2 mom. och 4 § förordningen den

1 iuli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit;

c) förordning om ändrad lydelse av 1 § samt 4 § 1 och 2 inom. förordningen

den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motor
sprit;

och

d) förordning om upphävande av förordningen den 7 juni 193i (nr 230)

om skyldighet för importörer och tillverkare av bensin att inköpa motor
sprit;

samt

dels besluta, att den vid lulllaxeförordningcn den 4 oktober 1929 (nr 316)

<> llilwng till riksdagens protokoll 19515. 1 samt. Nr 2''i.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 år 1955

fogade tulltaxan skall från och med den 1 juli 1955 i nedan angiven de!

erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår

Lacker och lackfärger, fasta eller flytande,

samt fernissor, ej hänförliga till nr 252:

sprithaltiga .... T; ävensom icke drick- bara spritblandningar, ej särskilt

nämnda, samt sprithaltiga putsmedel

för läderarbeten .... N:

Tull för

100 kg

kronor

253:1

jodsprit ........................

350 • -

253:2

denaturerad sprit ...........

10-

253:3

andra ........................

andra slag:

40:—

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att träffa avtal med Aktiebolaget vin&

spritcentralen angående förut behandlade delar av partihandeln med sprit

från och med den 1 juli 1955 i huvudsaklig överensstämmelse med i det

föregående angivna riktlinjer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj.-t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bengt Resare

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 24 år 1955 75

Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll............... 1

Författningsför slag..................... 0

I. Inledning........................ ®

II. Nuvarande förhållanden in. in..................10

Återblick på sulfitspritfrågan................10

Tiden före 1934 10

1934 års reglering...................12

Tiden efter 1939 .................... 10

Huvuddragen av gällande bestämmelser............15

Produktionsförhållanden..................17

Avsättnings förhållanden..................1°

Tillverkares försäljning.................18

Partihandelsbolagets försäljning...............19

Den skattefria spritens användningsområden.........21

Import och tull.....................23

Prissättningen......................24

Motorspritens beskattning.................27

Tiden före 1934 27

Tiden 1934—1945 28

Tiden efter 1945 .................... 29

Tidigare överväganden beträffande partihandelsrätten.......31

Äldre överväganden rörande sulfitspritproduktionens värde ur bered
skapssgnpunkt.

....................02

Sulfitspritindustriens värmekostnader m. m............33

Industrispriten i vissa andra länder..............35

III. Utredningen.......................07

Sulfitsprit och potatissprit.................07

Handeln med sulfitsprit..................08

Prissättning, import och tidl.................41

Motorspritens beskattning m. .................44

IV. Yttranden . ......................18

Sulfitsprit och potatissprit.................48

Handeln med sulfitsprit..................50

Prissättningen......................52

Import och tull.....................53

Motorspritens beskattning m. .................56

V. Departementschefen....................06

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1955:9 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 16 och 18 §§ förordningen den 26 februari 195A s. 1 i texten