Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 och 5 §§ lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207)
1955-01-07 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1955:27, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 och 5 §§ lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207)
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 27
1
Nr 27
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 2 och 5 §§ lotteriförordningen
den 19 maj 1939 (nr 207); given Stockholms
slott den 7 januari 1955.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 och
5 §§ lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207).
GUSTAF ADOLF
John Ericsson
Propositionens huvudsakliga innehåll
Förslag framlägges om att höja värdegränserna i lotterier enligt 2 § (basar-
och tivolilotteri) samt enligt 5 § (tidningslotteri). Dessa gränser har
icke ändrats sedan förordningens tillkomst 1939. Högsta vinstens värde i
basar- och tivolilotterier, som nu icke får överstiga 5 kronor, föreslås skola
få uppgå till 10 kronor, där vinsterna utgöres av anvisningar, och till 15
kronor, där vinsterna uteslutande består av varor. Värdet å insats föreslås
höjt i lotterier med vinster i form av anvisningar från 25 till 50 öre och i
rena varulotterier från 50 öre till en krona. För tidningslotteriernas del
föreslås en höjning av högsta vinstens värde från 100 till 200 kronor.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 27
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 27
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 2 och 5 §§ lotteriförordningen
den 19 maj 1939 (nr 207).
Härigenom förordnas, att 2 och 5 §§ lotteriförordningen den 19 maj 1939’
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
2 §.
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
Lotteri må------nämnda område,
att värdet å högsta vinst icke över- att värdet å högsta vinst icke överstiger
5 kronor, stiger 10 kronor eller, där vinsterna
utgöras uteslutande av varor, 15 kronor,
att vinstfördelning------i lotteriet,
samt att, om för deltagande i lot- samt att, om för deltagande i lotteriet
fordras insats, denna icke över- teriet fordras insats, denna icke överstiger
25 öre eller, där vinsterna ut- stiger 50 öre eller, där vinsterna utgöras
uteslutande av varor, 50 öre. göras uteslutande av varor, en krona.
5 §.
Utan anmälan — —----— insats, samt
att värdet å högsta vinst icke över- att värdet å högsta vinst icke överstiger
100 kronor. stiger 200 kronor.
Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 1955.
Kungl. Maj.ts proposition nr 27
3
Utdrag av protokollet över liandelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
7 januari 1955.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lange.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, anmäler fråga om
vissa ändringar i lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207) samt anför
därvid följande.
I en inom handelsdepartementet den 1 oktober 1954 upprättad promemoria
ifrågasättes ändringar av värdegränserna för vissa lotterier. Innan
jag går in på promemorian och på de yttranden som avgivits däröver, torde
en redogörelse få lämnas för gällande bestämmelser.
Nuvarande bestämmelser om rätt att anordna lotteri
Lotteri för vilket tillstånd icke fordras
Enligt lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207) får lotteri i vissa
fall anordnas utan särskilt tillstånd. Detta gäller lotterier med karaktär av
tivoli- eller basarnöjen (2 §), s. k. egentliga lotterier av ringa omfattning
[3 § a)] och smärre s. k. tidningslotterier (5 §).
I 2 § stadgas sålunda, att lotteri må anordnas efter anmälan hos polismyndigheten
minst 7 dagar innan under följande förutsättningar. Lotteriet
skall anordnas i samband med offentlig nöjestillställning eller tillställning
till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål samt bedrivas
allenast inom för tillställningen avsett område. Vinsterna skall uteslutande
utgöras av varor eller av anvisningar, vilka gäller som betalningsmedel
allenast inom nämnda område. Värdet å högsta vinst får icke överstiga
5 kronor och eventuell insats får icke överstiga 25 öre eller, om
vinsterna utgöres uteslutande av varor, 50 öre. Vinstfördelningen skall äga
rum i omedelbar anslutning till deltagandet i lotteriet. Lotteri av angivet
slag benämnes i det följande basar- och tivolilotteri.
Vidare får enligt 3 § a) lotteri, däri insatser och vinster är till storlek
bestämda enligt uppgjord plan — s. k. egentligt lotteri — anordnas efter
anmälan hos polismyndigheten minst 7 dagar innan på följande villkor.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 27
Lotteriet skall anordnas i samband med tillställning till förmån för välgörande,
kulturellt eller allmännyttigt ändamål och bedrivas allenast inom
för tillställningen avsett område. Behållningen i lotteriet skall användas
uteslutande för det ändamål, till vars förmån tillställningen äger rum. Vinsterna
får icke till större del än som motsvarar därå belöpande skatt utgöras
av penningar eller värdepapper. Anmälan må icke avse anordnande vid
samma tillställning av lotterier med insatser till högre sammanlagt belopp
än 3 000 kronor.
Enligt 5 § må lotteri under vissa förutsättningar anordnas i samband
med utgivande av tryckt periodisk skrift utan vare sig anmälan eller tillstånd.
Högsta vinsten i dylikt s. k. tidningslotteri må icke överstiga 100
kronor.
Lotteri för vilket tillstånd fordras
I andra fall än de förut nämnda fordras tillstånd för att anordna lotteri.
Tillstånd gives av Kungl. Maj :t, länsstyrelse eller polismyndighet.
För att egentligt lotteri skall få anordnas efter tillstånd av polismyndighet
eller länsstyrelse gäller, att lotteriet anordnas till förmån för välgörande,
kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller till svenska konstidkares
understöd och uppmuntran samt att vinsterna icke till större del än som
motsvarar därå belöpande skatt utgöres av penningar eller värdepapper.
Uppfylles dessa villkor, kan egentligt lotteri anordnas efter tillstånd av polismyndighet,
om det bedrives allenast inom polismyndighetens förvaltningsområde
och insatserna icke uppgår till högre sammanlagt belopp än
5 000 kronor [3 § b)]; bestämmelserna gäller dock icke beträffande Stockholms
stad. Egentligt lotteri, som uppfyller samma villkor, må anordnas
efter tillstånd av länsstyrelse, om det bedrives allenast inom länet och insatserna,
stämpelavgift däri ej inbegripen, icke uppgår till högre sammanlagt
belopp än 30 000 kronor [3 § c)] (länsstyrelselotteri). I övriga fall
fordras tillstånd av Kungl. Maj :t.
Departementspromemorian
Basar- och tivolilotterier
I den inom handelsdepartementet upprättade promemorian erinras om
att vid remissbehandlingen under år 1952 av ett förslag om decentralisering
angående tillstånd att anordna lotterier (jfr prop. nr 189/1952) några remissinstanser
också framhöll önskvärdheten av att ändra värdegränserna
för insatser och vinster i basar- och tivolilotterierna (2 §). En höjning av
värdegränsen enligt 5 § för tidningslotterier ifrågasattes även. En ändringav
de nu nämnda värdegränserna ansågs emellertid icke då böra göras.
Frågan om att höja värdegränserna i basar- och tivolilotterierna har sedermera
tagits upp av Folkets parkers centralorganisation, Riksorganisatio
-
5
Kungl. Maj ds proposition nr 27
nen av artistarbetsgivare och Sveriges barnens dagsledares förening. Dessa
organisationer har i särskilda skrivelser hemställt att 2 § lotteriförordningen
måtte ändras så att värdet å högsta vinst skall få utgöra 10 kronor och,
i de fall där vinsterna utgöres uteslutande av varor, 15 kronor. Vidare föreslås
att insatserna skall få uppgå till 50 öre eller, där vinsterna utgöres uteslutande
av varor, en krona. Som skäl för de föreslagna höjningarna av värdegränserna
har angivits de ändringar som penningvärdet undergått sedan
dessa gränser fastställdes vid lotteriförordningens tillkomst 1939.
I promemorian framhålles, alt basar- och tivolilotterierna — gängse lotterier
med sedlar, olika gissningstävlingar t. ex. »peka rätt» och annat,
»chokladhjul» m. m. — ofta ordnas för mycket behjärtansvärda ändamål
av barnens dags- och andra föreningar med välgörande syfte, idrottsklubbar
in. fl. A andra sidan ordnas sådant lotteri också ofta för att tillgodose rent
merkantila intressen av tivoli- och nöjesparksägare. Den förändring av penningvärdet
som skett sedan år 1939 har säkerligen skapat besvärligheter av
flera slag för de nu nämnda lotterianordnarna. Det torde sålunda numera
vara förenat med stora svårigheter att för 5 kronor anskaffa en förstklassig
och attraktiv högsta vinst, som bidrager till att underlätta lottförsäljningen.
De låga insatserna medför vidare — i förhållande till nuvarande kostnadsläge
— blygsamma netton, som icke ger t. ex. en barnens dagsförening samma
möjligheter som tidigare att lämna bidrag till olika ändamål och som ej
heller står i rimlig proportion till det arbete som måste nedläggas på lottförsäljning
in. in.
Del synes därför — enligt promemorian — motiverat att närmare överväga
att höja värdegränserna för basar- och tivolilotterier. Därvid bör emellertid
beaktas att myndigheternas förhållandevis ringa kontrollmöjligheter
vid dessa lotterier bör föranleda en viss försiktighet för att hindra missbruk.
Gränsen för insatsernas storlek i rena varulotterier föreslås lämpligen
böra sättas vid högst en krona och högsta vinstens värde begränsas till högst
15 kronor. För de lotterier där vinsterna utgöres av polletter eller anvisningar
anses en höjning böra begränsas till 50 öre för insatserna och 10 kronor
för högsta vinsten.
Egentliga lotterier
I departementspromemorian erinras om att nuvarande maximibelopp för
sådana lotterier, som kan anordnas efter anmälan till [3 § a)] eller med
tillstånd av [3 § b)] polismyndighet tillkom genom en författningsändring
år 1949 efter förslag av den s. k. decentraliseringsutredningen. I den proposition
i frågan, som förelädes 1949 års riksdag (prop. nr 97), framhöll jag,
att tillståndsgivningen beträffande lotterier borde decentraliseras redan på
grund av den omständigheten, att genom penningvärdets fall en förskjutning
ägt rum i den ursprungligen avsedda fördelningen av ärenden på de tillståndsgivande
myndigheterna. Det syntes emellertid lämpligt att på vissa
punkter gå något längre i decentralisering än som motiverades av penning
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 27
värdeslörändringen, bl. a. med hänsyn till den tillståndssökande allmänheten.
Jag tillstyrkte, att maximibeloppet för egentligt lotteri som får anordnas
efter anmälan hos polismyndighet höjdes från 1 000 till 2 000 kronor,
samt alt tillståndsgivningen för egentligt lotteri i form av rent lokala varulotterier
med en insatssumma av högst 5 000 kronor överflyttades från länsstyrelserna
till polismyndigheterna (dock icke beträffande Stockholm). Riksdagen
beslöt för sin del (första lagutskottets utlåtande nr 27, r.skr. nr 209)
att höja maximibeloppet för anmälningslotterier till 3 000 kronor.
I samband med den ytterligare decentralisering av beslutanderätten rörande
varulotterier som företogs under år 1952 framfördes av några remissinstanser
även förslag om en överflyttning av beslutanderätten i lotteriärenden
från länsstyrelserna till polismyndigheterna. Därvid framhölls att
länsstyrelserna genom den penningvärdesförändring som skett efter det gällande
värdegränser för insatsbeloppens storlek bestämts, hade kommit att
handlägga flera lotterier än som från början avsetts. Någon ändring i detta
hänseende gjordes emellertid ej.
I departementspromemorian framhålles, att penningvärdesändringen skulle
kunna tagas till intäkt för att höja värdegränserna även för egentligt lotteri,
som får anordnas efter anmälan hos polismyndighet, eftersom dessa
gränser ej ändrats sedan år 1949. Den värdegräns, som då fastställdes var
emellertid högre än som motiverades av den dåvarande penningvärdesförändringen
och det kan därför enligt promemorian ifrågasättas om en ytterligare
höjning är motiverad.
Värdegränsen för lotteri efter tillstånd av polismyndighet enligt 3 § b)
föreslås däremot i promemorian höjd med hänsyn till penningvärdesändringen
och på grund av önskvärdheten att avlasta länsstyrelserna en del av
det merarbete som uppkommit genom den år 1952 genomförda decentraliseringen
av lotteriärendena. Som gräns för polismyndigheternas tillståndsgivning
föreslås 8 000 kronor.
Slutligen ifrågasätts i promemorian även att höja värdet å högsta vinsten
i tidningslotterier från 100 till 200 kronor.
De ifrågasatta ändringarna i lotteriförordningen föreslås lämpligen böra
genomföras fr. o. m. den 1 juli 1955.
Yttranden
Över departementspromemorian har yttranden avgivits av överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs
och Norrbottens län samt Svenska penninglotteriet aktiebolag och Aktiebolaget
Tipstjänst. I ärendet har därjämte inkommit en framställning från
Sveriges tivoliägareförening.
Länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Malmöhus och
Norrbottens län samt de båda bolagen har tillstyrkt eller biträtt de i depar
-
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 27
tementspromemorian framförda förslagen. Länsstyrelsen i Kronobergs län
ansluter sig också till departementspromemorian, men framhåller att en
mera påtaglig arbetsbesparing för länsstyrelserna skulle ha uppstått om
värdegränsen för lotteri enligt 3 § b) höjts till 10 000 kronor. Då emellertid
den föreslagna höjningen till 8 000 kronor får anses uppväga penningvärdesförändringen
finner länsstyrelsen, sistnämnda belopp godtagbart såsom
högsta sammanlagda insatsbelopp för lotteri av detta slag.
Några remissinstanser har emellertid framfört från departementspromemorian
avvikande meningar.
Förslaget beträffande värdegränserna i basar- och tivolilotterier har sålunda
mött erinringar från överståthållarämbetet samt länsstyrelsen i Värmlands
län. överståthållarämbetet tillstyrker den föreslagna höjningen av
värdet å högsta vinsten men avstyrker att insatsernas storlek ökas. Ämbetet
åberopar till stöd härför dessa lotteriers speciella karaktär samt den omständigheten
att de kan anordnas för att tillgodose nöjesanordnares och tivoliägares
ekonomiska intressen. Enligt ämbetet bör det för anordnare av nu
ifrågavarande lotterier till förmån för välgörande, kulturella eller allmännyttiga
ändamål vara av underordnad betydelse om ändring av insatsernas storlek
skulle komma till stånd eller ej, enär för dylika ändamål kan erhållas
lotteritillstånd enligt 3 § lotteriförordningen. — Länsstyrelsen anser sig icke
med hänsyn till risken för missbruk kunna biträda förslaget i vad det avser
en höjning av värdet å högsta vinsten och insatserna i basar- och tivolilotterier,
då vinsterna utgöres av polletter eller anvisningar. — Länsstyrelsen
i Södermanlands län har — utan att finna skäl att motsätta sig promemorians
förslag — uttryckt en viss tveksamhet mot att höja värdegränserna
i sistnämnda slag av lotterier. Länsstyrelsen hänvisar till ett från polis kammaren
i Eskilstuna infordrat utlåtande, däri det framhålles att det ofta händer
att pengar utbetalas som vinst i stället för polletter i avsikt att locka
fler spelare. En kontroll häröver säges vara mycket svår att genomföra, då
den kräver ständig övervakning. Länsstyrelsen anser emellertid, att den
föreslagna måttliga höjningen av värdegränserna i dessa lotterier icke kan
i nämnvärd grad öka den redan med gällande värdegränser befintliga faran
för missbruk. — Sveriges tivoliägare förening, som tillstyrker den föreslagna
höjningen av värdegränserna i 2 §, framhåller, att i detta lagrum avsedda
lotterier därefter i praktiken blir jämställda med lotterier enligt 3 § c) samt
att förhållandena vid lotterier enligt 2 § ej alltid varit de bästa. Föreningen
föreslår, att 2 § måtte ändras så att tillstånd av länsstyrelse skall erfordras
för anordnande av basar- och tivolilotteri samt att villkoret att lotteriet skall
anordnas i samband med offentlig nöjestillställning skall ändras till att avse
egentlig sådan tillställning.
Vidare bör värdegränsen för lotteri, vilket kan anordnas efter anmälan
hos polismyndighet, enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län höjas till
5 000 kronor.
Den ifrågasatta höjningen av gränsen för egentligt lotteri som får anordnas
efter tillstånd av polismyndighet har givit överståthållarämbetet anled
-
8
Kungl. Majrts proposition nr 27
ning erinra om att ämbetet i ett år 1948 avgivet yttrande över det då framlagda
decentraliseringsförslaget framhöll, att — även om vissa omständigheter
kunde tala för en decentralisering till polismyndigheterna av vissa lotteriärenden
— man dock icke kunde bortse från att olägenheter kunde komma
härav, bl. a. den att kontinuiteten beträffande tillståndsgivningen kunde
befaras bli bruten. För Stockholms del kunde en dylik decentralisering i
varje fall ej medföra någon som helst fördel, eftersom ämbetets och poliskammarens
förvaltningsområden helt sammanfaller. Det sagda vill ämbetet
åberopa som skäl för fortsatt avvikelse för Stockholms vidkommande. Den
nu förordade höjningen av värdegränsen från 5 000 till 8 000 kronor anser
ämbetsverket icke böra komma till stånd med mindre erfarenheterna av
1949 års reform är sådana att man helt kan bortse från farhågor för att
äventyra en enhetlig tillståndsgivning. ■—- Länsstyrelsen i Gävleborgs län
anser, att någon höjning av den nu ifrågavarande värdegränsen icke bör ske.
Den arbetsbesparing som därigenom skulle uppkomma för länsstyrelsen är
helt obetydlig. Antalet av länsstyrelsen meddelade lotterier med värdegränser
mellan 5 000 och 8 000 kronor utgjorde nämligen under 1952 fyra samt
under 1953 fem. — Länsstyrelsen i Värmlands län är av samma uppfattning.
Under 1953 meddelades i länet endast två lotterier vilkas insatser uppgick
till belopp mellan 5 000 och 8 000 kronor. Länsstyrelsen vill dock icke motsätta
sig förslaget om det anses motiverat av andra skäl. — Även länsstyrelsen
i Norrbottens län har — utan att avstyrka promemorians förslag —
framhållit, att dess genomförande skulle medföra endast ringa arbetslättnad.
1 Norrbottens län meddelades under åren 1952 och 1953 tre respektive fem
lotteritillstånd av nyssnämnd storleksordning. — Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län föreslår däremot att gränsen för polismyndighetens tillståndsgivning
höjes till 10 000 kronor.
Den ifrågasatta höjningen av värdet å högsta vinsten till 200 kronor i tidning
slott er ier avstyrkes av överståthållarämbetet.
Slutligen torde böra omnämnas att Svenska penninglotteriet aktiebolag i
sitt yttrande föreslagit, att i lotteriförordningen inrymmes bestämmelse om
att såsom lotteri även skall anses pristävlingar med jurybedömning, i vilka
fordras ekonomisk insats.
Departementschefen
Det skäl som framför allt anförts till stöd för de nu ifrågasatta höjningarna
av ett antal värdegränser i lotteriförordningen är penningvärdesförändringen.
När det gäller basar- och tivolilotterier har värdet å högsta vinst och
insatser icke ändrats sedan förordningens tillkomst 1939. Detta torde, som
närmare påpekats i promemorian, medföra att det numera kan föreligga
svårigheter vid anordnande av dylika lotterier. Angelägenheten av en ändring
har också understrukits av de organisationer som främst sysslar med
lotterier av detta slag, Folkets parkers centralorganisation m. fl. Denna
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 27
uppfattning delas också av övervägande flertalet remissinstanser. Även jag
finner en jämkning vara påkallad. Penningvärdesförändringen ger i och för
sig anledning till en förhållandevis kraftig höjning, men de relativt begränsade
möjligheter till kontroll som myndigheterna har vid dessa lotterier gör
att viss försiktighet bör iakttagas. En lämplig anordning synes vara att vinsters
och insatsers värde är något lägre i lotterier med anvisningar eller polletter
som vinster än i rena varulotterier. Enligt min mening är de värdegränser
som föreslås i departementspromemorian väl avvägda och de synes
ge tillräcklig kompensation för penningvärdesförändringen samtidigt som
de icke torde i nämnvärd grad öka risken för missbruk. Att, som från ett
håll föreslagits, införa tillståndstvång vid detta slag av lotterier torde ej i så
väsentlig grad minska denna risk att därigenom vunnen fördel uppväger
med tillståndsgivning förenade olägenheter. Jag förordar alltså, att 2 § lotteriförordningen
ändras så att i lotterier, där vinsterna utgöres uteslutande
av ATaror, högsta vinstens värde skall få uppgå till högst 15 kronor och insatserna
till högst en krona samt att i de lotterier, där vinsterna utgöres av
polletter eller anvisningar, motsvarande värden fastställes till 10 kronor
respektive 50 öre.
Någon ändring av värdegränsen för egentligt lotteri som får anordnas
efter anmälan hos polismyndighet enligt 3 § a) anser jag mig med hänsyn
till de omständigheter som angivits i promemorian icke böra förorda.
Ej heller finner jag anledning föreslå någon höjning av gränsen för egentligt
lotteri som må anordnas efter tillstånd av polismyndighet. Som skäl för
en dylik höjning har angivits förutom penningvärdesändringen önskvärdheten
att avlasta länsstyrelserna en del av det merarbete som uppkom genom
den år 1952 genomförda decentraliseringen av lotteriärenden. En del länsstyrelser
har närmare undersökt, i vad mån förslagets genomförande skulle
minska deras arbetsbörda, och funnit att minskningen skulle bli praktiskt
taget betydelselös. Det finns anledning förmoda, att förhållandet är detsamma
även i andra län. Mot förslagets genomförande talar även den omständigheten
att polismyndighetens utökade befogenhet sannolikt skulle utnyttjas
i ringa grad. Ett tillstånd av polismyndighet kan nämligen blott avse
dennas förvaltningsområde och det torde ej sällan bli förenat med svårigheter
att placera ett lotteri med insatser upp till 8 000 kronor inom ett så
begränsat område som det här ofta är fråga om.
Förslaget att höja värdet å högsta vinsten i tidning slotten enligt 5 § till
200 kronor föranleder ingen erinran från min sida.
Penninglotteriets framställning om att i lotteriförordningen införa en bestämmelse
med innehåll att vissa pristävlingar med jurybedömning skall anses
som lotteri är jag icke beredd att nu ta ställning till.
De av mig förordade förslagen föranleder ändring av 2 och 5 §§ lotteriförordningen.
De ändrade bestämmelserna torde lämpligen böra träda i kraft
den 1 juli 1955.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1955. i samt. Nr 27
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 27
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ett i enlighet
med det anförda inom handelsdepartementet upprättat förslag till förordning
om ändrad lydelse av 2 och 5 §§ lotteriförordningen den 19 maj 1939
(nr 207) måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Carl Gustaf Gyllenhaal
547871. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1955:115 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 och 5 §§ lotteriförordningen den 19 maj a1 i texten
- 2LU 1955:6 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 och 5 §§ lotteriförordningen den 19 maj 1939 s. 1 i texten