Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om investeringsavgift för år 1955, m. m

1955-01-07 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:36, Med förslag till förordning om investeringsavgift för år 1955, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 36

1

Nr 36

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om investeringsavgift för år 1955, m. mgiven

Stockholms slott den 7 januari 1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning om investeringsavgift för år 1955; samt

2) förordning om avgift vid investering i motorfordon år 1955 (särskild

investeringsavgift).

GUSTAF ADOLF

Per Edvin Sköld

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det för dagen rådande ekonomiska läget och de aktuella utvecklingstendenserna

påkallar särskilda åtgärder i syfte att hålla investeringarna inom

ramen för de tillgängliga resurserna.

I förevarande proposition föreslås att investeringar inom rörelse och jordbruk

under år 1955 belägges med en avgift, motsvarande 12 procent av kostnaderna

för investeringarna. Bestämmelserna har utformats i huvudsaklig

överensstämmelse med den förordning om investeringsavgift, som gällde för

åren 1952 och 1953.

Investeringsavgiften avser även investeringar i bussar och lastbilar. Med

hänsyn till angelägenheten av en viss återhållsamhet i fråga om investeringar

även i personbilar och motorcyklar, oavsett om dessa användes i rörelse

eller jordbruk eller för privat bruk, föreslås som ett komplement till investeringsavgiften

en särskild investeringsavgift att uttagas vid registrering av

dylika motorfordon. Denna avgift föreslås beräknad efter en skala, som i

princip avvägts med hänsyn till fordonens storleksordning och ålder. Avgiften

varierar med tjänstevikten och motsvarar för ny bil i genomsnitt ca

10 procent av anskaffningskostnaden. Avgiften är lägre ju äldre bilen är

och går ned till en femtedel när fråga är om bilar av 1946 eller tidigare års

modell. — För motorcyklar är avgiften 150, 200 eller 300 kronor, beroende

på tjänstevikten, med motsvarande reducering för äldre årsmodeller.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 36

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 36

Förslag

till

förordning om investeringsavgift för år 1955

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Fysisk eller juridisk person, som under det beskattningsår för vilket taxering

till statlig inkomstskatt äger rum i första instans år 1956 verkställt

investering av nedan angivet slag inom någon av förvärvskällorna jordbruksfastighet,

annan fastighet eller rörelse och som icke är frikallad från

skyldighet att erlägga sådan skatt för inkomst av samma förvärvskälla,

skall i enlighet med vad i denna förordning sägs till staten erlägga investeringsavgift.

Från avgiftsskyldighet som i föregående stycke sägs frikallas systembolag,

som avses i förordningen den 18 juni 1937 angående försäljning av rusdrycker,

Detaljhandelsbolaget för rusdrycker Aktiebolag, Aktiebolaget Vinoch

spritcentralen, Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet, Svenska skifferoljeaktiebolaget,

Svenska spannmålsaktiebolaget, Aktiebolaget Svensk torvförädling,

Aktiebolaget Ceaverken, Aktiebolaget Aerotransport och Aktiebolaget

Atomenergi, så ock aktiebolag och ekonomisk förening däri kommun

äger mer än nio tiondelar av aktie- eller andelskapitalet under förutsättning

att bolaget eller föreningen icke driver byggnadsverksamhet. Från avgiftsskyldighet

frikallas vidare föreningar och bolag som avses i 24 § 3 mom.

kommunalskattelagen samt vidare folketshusförening, folkparksförening och

annan liknande organisation med uppgift att tillhandahålla samlingslokal

ävensom annan i ideellt syfte verksam organisation, som tillhandahåller

dylik lokal.

2 §•

Till sådan investering inom förvärvskällan jordbruksfastighet, som föranleder

uttagande av investeringsavgift (avgiftspliktig investering), hänföras

a) i fråga om byggnad:

ny-, till- och ombyggnad samt reparation och underhåll av byggnad till

den del densamma användes för annat ändamål än bostadsändamål; samt

b) i fråga om maskiner och andra för jordbruksdriften avsedda döda inventarier

med en beräknad varaktighetstid av mer än tre år:

nyuppsättning, ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,

som icke äro att hänföra till normalt underhåll.

Vad i föregående stycke sägs skall icke äga tillämpning, när fråga är om

förvärv av tillgång i samband med övertagande av jordbruk med äganderätt

eller på arrende eller efter utarrendering under förutsättning att tillgången

i fråga nyttjats i det övertagna jordbruket. Ej heller skall investeringsavgift

uttagas då fråga är om nyuppsättning som verkställts under det beskattningsår,

då jordbruksfastighet förvärvats eller jordbruksarrende tillträtts

eller jordbruk övertagits efter utarrendering.

3 §.

Till avgiftspliktig investering inom förvärvskällan annan fastighet hänföras
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 36

a) i fråga om fastighet med undantag för sådana till byggnad hörande

fasta maskiner, som vid fastighetstaxeringen åsatts särskilt maskinvärde:

grundförbättring å fastigheten, förvärv av byggnad genom köp eller därmed

jämförligt fång, ny-, till- och ombyggnad samt reparation och underhåll

av byggnad, dock att — när investeringen avser personalbostäder —

allenast utfört reparations- och underhållsarbete skall anses som avgiftspliktig

investering; samt

b) i fråga om sådana vid a) avsedda fasta maskiner, som hava en beräknad

varaktighetstid av mer än tre år:

nyuppsättning, ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,

som icke äro att hänföra till normalt underhåll.

Vad ovan i denna paragraf sägs skall gälla allenast under förutsättning

att fastigheten i den del, där investeringen gjorts, är upplåten till användning

i rörelse, som bedrives av någon med vilken den som bekostat investeringen

måste anses vara i intressegemenskap, därvid tillika skall gälla att

såsom avgiftspliktig investering skall anses vad som av investeringen är

att hänföra till nyss angiven del av fastigheten. Vidare skall iakttagas att

investeringsavgift icke skall uttagas, då fråga är om förvärv av byggnad, i

förekommande fall med därtill hörande inventarier vilka vid fastighetstaxeringen

åsatts särskilt maskinvärde, under förutsättning att byggnaderna och

inventarierna till huvudsaklig del stadigvarande nyttjats i rörelse.

4 §.

Till avgiftspliktig investering inom förvärvskällan rörelse hänföras

a) i fråga om för stadigvarande bruk i rörelse avsedd fastighet eller i och

för rörelsen förhyrd eller eljest disponerad fastighet, med undantag för sådana

till byggnad hörande fasta maskiner som vid fastighetstaxeringen

åsatts särskilt maskinvärde:

grundförbättring å fastigheten, förvärv av byggnad genom köp eller därmed

jämförligt fång, ny-, till- och ombyggnad samt reparation och underhåll

av byggnad, dock att — när investeringen avser personalbostäder —

allenast utfört reparations- och underhållsarbete skall anses som avgiftspliktig

investering;

b) i fråga om sådana maskiner och andra för stadigvarande bruk i rörelse

avsedda döda inventarier ävensom sådana vid a) avsedda fasta maskiner,

som hava en beräknad varaktighetstid av mer än tre år:

nyuppsättning, ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,

som icke äro att hänföra till normalt underhåll; samt

c) i fråga om naturtillgångar såsom gruvor, stenbrott, in. in.:

sådan investering som avser fyndighetens exploaterande till den del kostnaden

för investeringen icke vid inkomsttaxeringen omedelbart avdragits

såsom kostnad i den löpande driften.

Vad i föregående stycke sägs skall icke äga tillämpning, då fråga är om

förvärv av byggnad, i förekommande fall med därtill hörande inventarier

vilka vid fastighetstaxeringen åsatts särskilt maskinvärde, under förutsättning

att byggnaden och inventarierna till huvudsaklig del stadigvarande

nyttjats i rörelse. Ej heller skall investeringsavgift uttagas, då fråga är om

förvärv av tillgång i samband med övertagande av den rörelse eller rörelsegren,

vari densamma utgjort tillgång för stadigvarande bruk, eller då fråga

är om investering utomlands som verkställts av här i riket till statlig inkomstskatt

skattskyldig person.

5 §.

Har myndighet lämnat statligt bidrag eller lån eller ställt statlig lånegaranti

för viss investering, skall denna icke anses som avgiftspliktig inves
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 36

tering till den del kostnaden täckts av bidraget eller lånet eller genom utnyttjande

av lånegarantien.

Har tillgång gått förlorad genom brand, haveri eller liknande av den

avgiftsskyldiges åtgöranden oberoende anledning eller har tillgång tagits i

anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller eljest avyttrats

under sådana förhållanden att tvångsförsäljning måste anses vara för

handen, skall härav föranledd ersättningsanskaffning icke anses utgöra avgiftspliktig

investering till den del kostnaden för den nya tillgången motsvarar

20Ö procent av uppburen ersättning för den förlorade eller avyttrade

tillgången eller — då fråga är om tillgång som gått förlorad genom brand,

haveri eller liknande anledning och försäkringsskydd icke till någon del

förelegat •— 200 procent av anskaffningskostnaden.

Ersättningsanskaffning i anledning av sådan skada genom jordskred,

översvämning eller liknande händelse, varemot försäkringsskydd normalt

ej meddelas, skall icke till någon del anses utgöra avgiftspliktig investering.

Investering som uteslutande eller väsentligen tillkommit för civilförsvarseller

beredskapsändamål är icke att anse såsom avgiftspliktig investering.

Detsamma gäller investering i fastigheter och inventarier, som utnyttjas

eller äro avsedda att utnyttjas för produktion eller distribution av elektrisk

kraft. Ej heller skall som avgiftspliktig investering anses förvärv av personbil,

sådan med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustad lastbil

vilkens tjänstevikt icke överstiger 1 800 kilogram eller sådan motorcykel

för vilken registreringsskyldighet föreligger.

6 §.

Avgiftspliktig investering inom förvärvskällorna jordbruksfastighet, därest

inkomsten därav icke beräknas efter bokföringsmässiga grunder, och annan

fastighet skall anses hava verkställts, då den av investeringen föranledda

utgiften betalats eller omkostnaden ägt rum, dock att förvärv av byggnad

skall anses hava skett det beskattningsår då kontrakt om köpet undertecknats.

Beräknas vid inkomsttaxeringen inkomst av förvärvskälla efter bokföringsmässiga

grunder, skall avgiftspliktig investering anses föreligga, då

kostnaden för investeringen enligt allmänt vedertagen köpmannased bort i

räkenskaperna upptagas såsom omkostnad eller på konto för färdigställda

eller levererade tillgångar.

7 §•

Investeringsavgift skall — med undantag som i andra och tredje styckena

sägs — beräknas på grundval av kostnaden för avgiftspliktig investering.

Har för sådan investering använts virke, som uttagits ur egen fastighet,

eller tillgång, som varit avsedd för omsättning eller förbrukning i rörelse,

skall i investeringskostnaden inräknas virkets eller lagertillgångens saluvärde.

Har vid sådant förvärv av tillgång, som utgör avgiftspliktig investering, såsom

likvid eller dellikvid lämnats annan likartad tillgång, skall såsom investeringskostnad

anses allenast mellanskillnaden.

När fråga är om avgiftspliktig investering i form av reparation av byggnad,

ingående i förvärvskällan jordbruksfastighet, skall som investeringskostnad

anses allenast belopp, varmed reparationskostnaden överstiger en

procent för år räknat av det i fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret

ingående jordbruksvärdet eller — därest i jordbruksvärde ingående

värde å skogsmark uppgår till minst femtio procent av jordbruksvärdet —

sistnämnda värde efter avdrag för skogsmarksvärdet. Beträffande avgiftspliktig

investering i form av reparation av byggnad, ingående i förvärvskäl
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 36

lan annan fastighet, skall som investeringskostnad anses belopp, varmed

reparationskostnaden överstiger två procent för år räknat av den del av det

i fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret ingående byggnadsvärdet,

i förekommande fall minskat med särskilt maskinvärde, som belöper

å sådan del av fastigheten som är upplåten till användning i rörelse på sätt

i 3 § sägs. Avser avgiftspliktig investering reparation av byggnad, ingående

i förvärvskällan rörelse, skall som investeringskostnad anses belopp, varmed

reparationskostnaden överstiger två procent för år räknat av det i fastighetens

taxeringsvärde året näst före taxeringsåret ingående byggnadsvärdet,

i förekommande fall minskat med särskilt maskinvärde.

Investeringskostnad för reparationer skall beräknas gemensamt för samtliga

fastigheter inom varje särskild förvärvskälla.

Sammanlagda beloppet av kostnaderna för en avgiftsskyldigs avgiftspliktiga

investeringar, beräknade på sätt i denna paragraf sägs, utgör den avgiftsskyldiges

till investeringsavgift uppskattade investeringskostnad.

8 §•

Från uppskattad investeringskostnad avdrages ett belopp av 15 000 kronor.

Vad härefter återstår utgör avgiftsbelagd investeringskostnad, vilken

utföres i fulla hundratal kronor så att överskjutande belopp, som icke uppgår

till fullt hundratal kronor, bortfaller.

9 §■

Beträffande handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag, i 53 § 2 mom.

kommunalskattelagen avsett rederi och s. k. gruvbolag gäller, att avgiftsbelagd

investeringskostnad beräknas för företaget såsom sådant. Investeringsavgift

påföres däremot de särskilda delägarna, envar med belopp som

på honom belöper.

Äkta makar äro enligt denna förordning att anse som av varandra oberoende

avgiftsskyldiga.

10 §.

Investeringsavgiften utgör tolv procent av den avgiftsbelagda investeringskostnaden.

Investeringsavgift skall anses som sådan speciell skatt, för vilken avdrag

må åtnjutas vid inkomsttaxeringen; och skall i följd härav restituerad,

avkortad eller avskriven sådan avgift, för vilken avdrag medgivits vid inkomsttaxeringen,

utgöra skattepliktig intäkt.

11 §■

Taxeringsförordningens bestämmelser angående taxering till statlig inkomstskatt

skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan stadgas,

lända till efterrättelse med avseende å taxering till investeringsavgift.

12 §.

1 mom. Till ledning för taxering till investeringsavgift skall fysisk eller

juridisk person, som under beskattningsåret verkställt avgiftspliktiga investeringar

för en kostnad överstigande sammanlagt 15 000 kronor, utan anmaning

vid den allmänna självdeklarationen foga en särskild på heder och

samvete avgiven deklaration, avfattad å blankett enligt av riksskattenämnden

fastställt formulär.

Även om den sammanlagda kostnaden för avgiftspliktiga investeringar

icke överstiger 15 000 kronor, skall deklaration som i föregående stycke

sägs utan anmaning avgivas av den, som drivit rörelse med omsättning under

beskattningsåret överstigande 500 000 kronor, och av den, som ägt eller

brukat jordbruksfastighet med större åkerareal än 50 hektar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 36

Skyldighet att avgiva deklaration för taxering till investeringsavgift föreligger

icke för den som enligt vad i 1 § stadgas är undantagen från skyldighet

att erlägga sådan avgift.

2 mom. Företag, som i 9 § första stycket avses och som jämlikt bestämmelserna

i 1 mom. har att avgiva deklaration, skall utan anmaning för varje

kommun, där delägare är skattskyldig till statlig inkomstskatt, för envar

delägare avgiva deklaration som nyss sagts, avseende hela företaget, med

uPPgift om den å delägaren belöpande andelen av för företaget beräknad

avgiftsbelagd investeringskostnad.

3 mom. Annan än den, som är uppgiftspliktig på grund av bestämmelserna

i 1 eller 2 mom., är pliktig att efter anmaning, inom tid som i anmaningen

angives, avgiva deklaration som i 1 mom. sägs, dock att detta ej gäller

den som enligt 1 mom. tredje stycket är undantagen från deklarationsskyldighet.

4- mom. Efter anmaning är envar, som enligt bestämmelserna i 1—3 mom.

är skyldig avgiva deklaration, pliktig att i den omfattning, som i anmaningen

angives, meddela för taxering till investeringsavgift erforderliga uppgifter

utöver dem, som lämnas i deklarationsformuläret.

5 mom. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för

taxering till investeringsavgift skola taxeringsförordningens bestämmelser

om underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tillämpning;

dock skall, beträffande deklaration enligt 1 mom. här ovan, den i

39 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen stadgade påföljden för

underlåtenhet att avlämna självdeklaration inträda endast därest den avgiftsskyldige

underlåtit att efterkomma anmaning att avgiva deklaration för

taxering till investeringsavgift.

Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration i fall som

avses i 2 mom. skola taxeringsförordningens bestämmelser om underlåtenhet

att avlämna uppgifter, varom förmäles i 34 § samma förordning, äga

motsvarande tillämpning.

13 §.

Taxering till investeringsavgift sker i den kommun, där den avgiftsskyldige

skall taxeras till statlig inkomstskatt, och verkställes av vederbörande

taxeringsnämnd.

Därest taxeringsnämnd, på grund av att deklaration för taxering till investeringsavgift

trots anmaning icke avgivits eller att utredning icke kunnat

verkställas, beträffande viss avgiftsskyldig underlåtit att verkställa taxering

till investeringsavgift eller åsatt taxering, som av nyss angiven grund kan

antagas vara felaktig, åligger det taxeringsnämndens ordförande att senast

den 15 juni eller, såvitt angår Stockholm, den 30 juni under taxeringsåret

lämna vederbörande taxeringsintendent skriftligt meddelande härom. Har

länsstyrelsen medgivit utsträckning av den tid, inom vilken taxeringsnämnds

arbete skall vara avslutat, må länsstyrelsen jämväl förordna om utsträckning

av tiden för lämnande av ifrågavarande meddelande.

Taxeringsintendent samt medlem av prövningsnämnd må jämväl efter

utgången av taxeringsåret framställa yrkande angående taxering till investeringsavgift.

14 §.

Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande

myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken den

anknyter. Vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande

självdeklaration skall äga tillämpning jämväl beträffande handling, som

enligt vad nu sagts skall biläggas självdeklaration.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 36

15 §.

För taxering till investeringsavgift må granskning av avgiftsskyldigs bokföring

enligt bestämmande i varje särskilt fall av taxeringsintendenten verkställas.

Taxeringsförordningens föreskrifter skola härvid äga motsvarande

tillämpning.

16 §•

1 mom. Beträffande besvär över taxering till investeringsavgift skola taxeringsförordningens

föreskrifter om taxering till statlig inkomstskatt äga

motsvarande tillämpning med iakttagande av att besvärsrätt tillkommer den

avgiftsskyldige och vederbörande taxeringsintendent.

2 mom. Äro för viss avgiftsskyldig besvär samtidigt anhängiga över taxe
ring

enligt denna förordning och enligt taxeringsförordningen, böra besvären

prövas i samband med varandra. .... .

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomstskatt

ändras eller påföres någon, skall samtidigt vidtagas därav betingad ändring

i taxeringen till investeringsavgift.

17 §.

Har avgiftsskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid

taxering till investeringsavgift, lämnat oriktigt meddelande eller har han,

ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning,

och har därav föranletts, att han icke blivit taxerad till investeringsavgift

eller att han blivit för lågt taxerad till sådan avgift, skall han eftertaxeras

till investeringsavgift att utgå med det belopp, som genom berörda

förfarande undandragits statsverket.

Eftertaxering må icke ske senare än fem år efter det år, då taxeringen

rätteligen bort av beskattningsnämnd i första instans verkställas. Har den

avgiftsskyldige avlidit, åsättes taxeringen hans dödsbo, dock att sådan

taxering icke må ske senare än två år efter utgången av det kalenderår,

under vilket bouppteckningen efter honom blivit ingiven för registrering.

18 §.

Har någon i samband med investering, som i 2—4 §§ sägs, vidtagit åtgärd,

som kan antagas hava tillkommit i syfte att undgå eller erhålla lindring i

taxering till investeringsavgift, skall taxering åsättas som om dylik atgard

icke vidtagits.

19 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration enligt denna förordning

lämnat oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

20 §.

Uppbördsförordningens bestämmelser angående statlig inkomstskatt skola

i tillämpliga delar gälla beträffande investeringsavgift, dock att sådan avgift

icke skall upptagas å debetsedel avseende preliminär skatt.

21 §.

Av taxeringen till investeringsavgift föranledda särskilda kostnader bestridas

av statsmedel.

22 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 36

Denna förordning träder i kraft dagen efter den då förordningen enligt

darå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling

I samband därmed skall följande iakttagas.

1. Har någon verkställt investering under beskattningsår, för vilket han

år 1956 taxeras till investeringsavgift enligt förordningen den 5 juni 1953

(nr 364) med bestämmelser om taxering till investeringsavgift i vissa fall,

skall sådan investering icke anses såsom avgiftspliktig investering enligt

förordningen om investeringsavgift för år 1955.

2. Till avgiftspliktig investering hänföres icke förvärv av byggnad, därest

kontrakt om köpet undertecknats senast den 15 januari 1955 och ej heller

sådan investering i fastighet, för vilkens utförande byggnadstillstånd meddelats

senast nämnda dag. Vidare skall icke som avgiftspliktig investering

anses inventarieförvärv, därest leverans skett eller skriftligt avtal om leverans

träffats före den 1 januari 1955.

3. Är fråga om avgiftspliktig investering i form av grundförbättring å

fastighet, ny-, till- eller ombyggnad eller reparation och underhåll av byggnad,

förbättringsarbete å inventarier eller arbete avseende exploatering av

naturtillgångar, skall allenast den del av kostnaden för investeringen, som

är hänförlig till arbeten utförda efter den 15 januari 1955, medtagas vid

bestämmandet av uppskattad investeringskostnad.

4. Har någon på grund av omläggning av räkenskapsår antingen icke

taxerats till inkomstskatt år 1956 eller nämnda år taxerats till dylik skatt

för ett beskattningsår, som omfattar kortare tid än tolv månader, skall taxering

till investeringsavgift verkställas år 1957 eller, i förekommande fall,

såväl år 1956 som år 1957, därvid bestämmelserna i denna förordning skola

äga motsvarande tillämpning jämväl beträffande investeringar under det

beskattningsår för vilket taxering sker år 1957.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 36

9

Förslag

till

förordning om avgift vid investering i motorfordon ar 1955

(särskild investeringsavgift)

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För förvärv av personbil, av sådan med skap-, stationsvagns- eller personbilskarosseri

utrustad lastbil vilkens tjänstevikt ej överstiger 1 800 kilogram

eller av motorcykel skall under tid, som angives i 2 §, till staten erläggas

särskild investeringsavgift i enlighet med vad nedan sägs.

I denna förordning användas uttryck och begrepp i samma betydelse som

i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648).

2 §.

Särskild investeringsavgift skall utgå, ...

a) då ansökan om fordonets upptagande i eller överförande till bilregister

inkommit till länsstyrelsen efter den 15 januari 1955 men före utgången

av samma år; och

b) då anmälan till bilregister om övergång till ny ägare av i registret upptaget

fordon i annat fall än i 17 § 3 mom. andra stycket vägtrafikförordningen

sägs inkommit till länsstyrelsen inom tid som nyss angivits,

allt under förutsättning att ansökan eller anmälan föranleder avsedd registrerings-

eller anteckningsåtgärd.

Har ansökan eller anmälan, som ovan sagts, enligt vägtrafikförordningen

bort göras före utgången av år 1955 men har den icke verkställts eller verkställts

först efter utgången av nämnda år, föreligger ock skyldighet att erlägga

avgift.

3 §.

Oaktat vad i 2 § sägs skall särskild investeringsavgift ej utgå,

a) därest anmälan föranletts av att äganderätten till fordonet övergått

genom arv eller testamente;

b) därest ansökan avser överförande till bilregister av reservregistrerat

fordon, som den 15 januari 1955 fanns intaget i bilreservregistret och vars

ägare är antingen densamme som nämnda dag fanns antecknad såsom fordonets

ägare eller ock någon som genom arv eller testamente bekommit

fordonet efter denne;

c) därest ansökan avser överförande till bilregister av reservregistrerat

fordon, som efter den 15 januari 1955 upptagits i bilreservregister och vars

ägare antingen är densamme som omedelbart före fordonets upptagande i

bilreservregistret fanns antecknad såsom fordonets ägare eller ock någon

som genom arv eller testamente bekommit fordonet efter denne; eller

d) därest ansökan avser införande i annat läns bilregister av registrerat

fordon, vars ägare är antingen densamme som finnes antecknad såsom fordonets

ägare i det bilregister, där fordonet är registrerat, eller ock någon

som genom arv eller testamente bekommit fordonet efter denne.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 36

Vidare skall från denna förordnings tillämpning sådant fordon vara undantaget,

som är frikallat från skatteplikt enligt 2 § förordningen den 2 juni

1922 (nr 260) om automobilskatt eller enligt övergångsbestämmelsen till

förordningen den 28 september 1951 (nr 654) angående ändrad lydelse av

1, 2 och 5 §§ nyssnämnda förordning den 2 juni 1922, nr 260.

4 §.

Skyldig att erlägga särskild investeringsavgift är den, som vid sådan registrerings-

eller anteckningsåtgärd, varom i 2 § förmäles, skall i bilregister

antecknas såsom ägare till fordonet.

Avgiften inbetalas till länsstyrelsen; och må länsstyrelsen ej upptaga fordonet

i bilregister eller till detta anteckna ny ägare av fordonet utan att avgiften

till fullo erlagts.

5 §.

1. För fordon av 1954 eller senare års modell skall beträffande beloppet

av den särskilda investeringsavgiften gälla följande.

Avgiften beräknas för personbilar och lastbilar till det antal kronor, som

motsvarar 75 procent av det tal vilket angiver fordonets tjänstevikt uttryckt

i kilogram. För bilar med högre tjänstevikt än 1 600 kilogram skall avgiften

beräknas till det sålunda uträknade beloppet med tillägg av 100 kronor för

varje fullt femtiotal kilogram, varmed tjänstevikten överskjuter 1 600 kilogram.

Avgiften avrundas i förekommande fall till närmast lägre tiotal kronor.

För motorcyklar utgör avgiften 150 kronor därest fordonets tjänstevikt ej

överstiger 75 kilogram, 200 kronor därest tjänstevikten är högre men ej

överstiger 150 kilogram samt eljest 300 kronor.

2. För fordon av 1953 eller tidigare års modell utgör avgiften:

för 1953 års modell 90 procent av belopp, uträknat enligt 1. ovan

1952

1951

1950

1949

1948

1947

80

70

60

50

40

30

samt

1946 eller tidigare års modell 20 procent av belopp uträknat enligt 1. ovan

Avgiften avrundas i förekommande fall till närmast lägre tiotal kronor.

3. Skall avgift beräknas för fordon, beträffande vilket årsmodell icke kan

angivas, skall så anses som om fordonet är av det års modell, då fordonet

första gången registrerades.

4. Göres icke ansökan eller anmälan, som i 2 § sägs, inom tid som föreskrives

i vägtrafikförordningen, skall den särskilda investeringsavgiften utgå

med ett med 100 procent förhöjt belopp.

Där synnerliga skäl föreligga, äger Kungl. Maj:t på ansökan förordna att

avgiften i nu avsett fall skall utgå utan förhöjning.

6 §.

I fråga om besvär över beslut jämlikt denna förordning skall gälla vad i

motsvarande hänseenden är stadgat i 76 § vägtrafikförordningen.

7 §.

De ytterligare föreskrifter rörande debitering, uppbörd och indrivning

in. m., som erfordras för tillämpning av denna förordning, meddelas av

Kungl. Maj :t.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 36

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

dock att bestämmelserna i 5 § 4. skola träda i kraft först den 1 mars 1955.

I samband med ikraftträdandet av denna förordning skall följande iakttagas.

. .

Har fordon upptagits i bilregister eller har anteckning dan om ny agare

till fordon verkställts efter den 15 januari 1955 men innan denna förordning

trätt i kraft, skall avgiften erläggas efter anmodan av länsstyrelsen och

enligt de närmare föreskrifter, som Kungl. Maj :t äger meddela. .

Där ansökan varom i 2 § stadgas skall vara åtföljd av besiktningsinstrument,

skall särskild investeringsavgift ej erläggas, därest med intyg från

besiktningsman styrkes att fordonet senast den 15 januari 1955 hos denne

anmälts till registreringsbesiktning som verkställts först nämnda dag eller

senare. Ej heller skall avgift uttagas, därest ansökan eller anmälan, som i

2 § sägs, inkommit till länsstyrelsen senast den 15 januari 1955 men först

efter nämnda dag föranlett avsedd registrerings- eller anteckningsåtgärd.

Den, som senast den 15 januari 1955 erhållit interimslicens för av honom

förvärvat fordon, är ej skyldig att för fordonet erlägga avgift i anledning av

ansökan, varom i 2 § förmäles.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 36

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 januari

1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lange.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om uttagande av avgift

för investeringar år 1955 inom rörelse och jordbruk samt i motorfordon

samt anför därvid följande.

I. Av det ekonomiska läget påkallade åtgärder

Vid min anmälan i statsrådet den 4 innevarande januari av finansplanen

hade jag tillfälle att utförligt behandla riktlinjerna för den ekonomiska politiken

mot bakgrunden bland annat av den bild av utvecklingen under det

senaste året och utsikterna för det kommande, som tecknats i nationalbudgeten

för 1955. När jag nu återkommer med förslag till vissa ytterligare åtgärder

på det ekonomiska planet, bör dessa förslag ses i det sammanhang

som där angavs. I största korthet får jag erinra om följande.

Samhällsekonomin har under år 1954 präglats av en allmän expansion.

Denna har omfattat alla delar av ekonomin, men den starka stegringstakten

för export och investeringsverksamhet har dock dominerat och styrt utvecklingen.

Enligt beräkningar i nationalbudgeten har exportvolymen ökat med

nio procent och investeringsvolymen med likaledes nio procent. Den samlade

privata och offentliga konsumtionen har icke stigit lika kraftigt, utan med

fyra procent. Fjolårets starka uppgång i exporten ansluter sig till de av alla

grupper omfattade strävandena att genom ökad avsättning av svenska varor

på utlandsmarknaderna skapa erforderliga marginaler för finansieringen av

importen och för en förstärkning av valutareserven. Även investeringsökningen

framstår i och för sig såsom glädjande, i det att den inneburit en betydande

rationalisering och utbyggnad av produktionsapparaten och därigenom

en förbättring av förutsättningarna för det fortsatta ekonomiska framåtskridandet.

Som jag framhållit i finansplanen kan emellertid en alltför stark investeringsaktivitet

rubba den samhällsekonomiska jämvikten och prisstabiliteten

och därigenom framkalla allvarliga skadeverkningar. En så snabb

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 36

ökning av investeringsvolymen som under fjolåret kan i längden icke undgå

att framkalla dylika konsekvenser. De investeringsplaner som i dag föreligger

ger mot denna bakgrund anledning till allvarlig eftertanke.

Med hänsyn till dessa risker och med hänsyn till att gränsen för utnyttjandet

av våra resurser nu nåtts har det stått klart, att en uppbromsning

av expansionstakten måste ske. I finansplanen genomgick jag de olika åtgärder,

som redan vidtagits för att åstadkomma en sådan dämpning av efterfrågetillväxten

på olika områden. För de statliga utgifterna har strävandena

till återhållsamhet varit ledmotivet i budgetarbetet. Investeringsanslagen

har gjorts till föremål för en rigorös granskning med sikte på att åstadkomma

så stora nedskärningar som möjligt utan våda för statsförvaltningens

behöriga gång. Restriktivitet präglar också driftbudgeten. Automatiska anslagshöjningar

har varit ofrånkomliga, men jag vill erinra om att den ickeautomatiska

ökningen enligt statsverkspropositionen uppgår till blott 0,5 procent

av driftbudgetens slutsumma för innevarande budgetår. En ytterligare

broms på den statliga medelsförbrukningen och en motsvarande minskning

av den reala belastningen har för tillfället skapats genom det strax före årsskiftet

införda förbudet att tills vidare för statens räkning köpa eller beställa

annan lös egendom än förbrukningsmaterial som oundgängligen erfordras

för den löpande verksamheten. Även om angelägenheten av återhållsamhet

beträffande de kommunala utgifterna hade jag anledning uttala mig i finansplanen.

Större delen av de kommunala investeringarna torde jämväl vara

beroende av byggnadstillståndsgivningen.

Mot bakgrunden av den restriktivitet, som enligt vad jag här erinrat om

utmärkt den offentliga sektorn, framstår det som berättigat att också resa

krav på en motsvarande återhållsamhet inom den enskilda sektorn. Behovet

härav framträder så mycket tydligare, som expansionen på detta område

varit betydande under det senaste året och tendenserna för närvarande entydigt

pekar mot en ytterligare uppgång. Utöver de nyss anförda uppgifterna

vill jag erinra om att industrins investeringar enligt beräkningar i nationalbudgeten

ökade under 1954 med inte mindre än 15 procent och enligt

samma beräkningar väntas öka med ytterligare 7 procent under år 1955.

Då har likväl hänsyn tagits till att byggnadstillståndsgivningen väntas starkt

begränsa industrins möjligheter att genomföra de planer på en femtioprocentig

ökning av industrins byggnads- och anläggningsverksamhet, som redovisats

i en av kommerskollegium i oktober 1954 gjord enkät.

Sambandet mellan industrins byggnadsverksamhet och maskinanskaffning

är såsom anföres i nationalbudgeten komplicerat. En inskränkning av byggnadsverksamheten

kan leda till att på en del håll planerade maskininvesteringar

också faller bort. De planerade maskininvesteringarna torde dock, i

den mån de över huvud hänför sig till installationer i nybyggda lokaler, till

stor del gälla sådana byggnader som redan är under arbete eller är i det närmaste

färdigställda. Nedskärningen i byggnadsplanerna medför emellertid

samtidigt möjligheter att finansiera större maskininvesteringar, vilket kan

verka stimulerande på dessa. Å andra sidan får man också räkna med att kre
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 36

ditåtstramningen har en bromsande verkan. Det understrykes därför i nationalbudgeten,

att det är mycket vanskligt att sammanfatta de olika motstridande

tendenserna i en kvantitativt preciserad prognos.

Det synes mig uppenbart, att expansionstendenserna i fråga om den enskilda

investeringsviljan är så starka att särskilda åtgärder på detta område nu

är påkallade. De medel, som därvid står till förfogande, är främst byggnadsreglering,

restriktiv kreditpolitik samt skärpta beskattningsregler och speciella

avgiftsbeläggningal''.

Byggnadsregleringen har redan i det föregående omnämnts. I finansplanen

redovisades de riktlinjer, som uppdragits för byggnadsregleringens

handhavande under den närmaste framtiden, och i nationalbudgetberäkningarna

har dessa riktlinjer beaktats. Emellertid är möjligheterna att genom

byggnadsreglering påverka omfattningen av de enskilda investeringarna

starkt begränsade. Bortses från bostadsbyggandet utgöres mindre än

en tredjedel av övriga enskilda investeringar av byggnads- och anläggningsverksamhet

och även av sistnämnda verksamhet faller endast en del under

tillståndstvånget; reparations- och underhållsarbeten kräver t. ex. inte byggnadstillstånd.

I nationalbudgeten redovisade uppgifter anger klart hur begränsat

området för byggnadsregleringen är även när det gäller byggnadsoch

anläggningsarbeten.

Kreditpolitikens verkningsfält är vidsträcktare men också dess effektivitet

har sin begränsning. En faktor, som härvid måste beaktas, är företagens

större eller mindre möjligheter till självfinansiering. Kreditpolitikens

betydelse blir självfallet mindre för företag, som är helt eller delvis oberoende

av kredit för att kunna genomföra sina investeringar. Om en tillräcklig

verkan av en kreditåtstramning likväl skall kunna åstadkommas, innebär

detta att åtstramningen för de mera kreditberoende företagen måste bli så

mycket hårdare, varvid snedvridningar lätt kan uppkomma.

Det framstår därför såsom angeläget att kreditpolitiken kompletteras genom

skattepolitiska åtgärder. Kreditrestriktioner kräver nämligen, som

framgår av det nyss sagda, en begränsning av företagens möjligheter att

utnyttja skattekredit för finansieringsändamål. Skattepolitiska åtgärder kan

vidare, såsom fallet var med investeringsavgiften, på samma sätt som en

räntehöjning utnyttjas som ett generellt återhållande moment för företagens

investeringar.

Möjligheterna att använda företagsbeskattningen som ett konjunkturpolitiskt

medel har de senaste åren varit föremål för särskild utredning. Som

jag förutskickat i finansplanen har jag för avsikt att senare hos Kungl.

Maj :t framlägga förslag om en omläggning av de permanenta reglerna för

företagsbeskattningen i syfte att bättre anpassa denna till en konjunkturstabiliserande

ekonomisk politik. Beträffande avskrivningarna på inventarier

skulle de nya reglerna närmast ersätta den tillfälliga begränsning av

den fria avskrivningsrätten, som provisoriskt gällt under de senaste åren

och som uppenbarligen nu ej kan avvaras. I fråga om värderingen av varu
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 36

lager har företagsbeskattningskommittén föreslagit regler, som skulle innebära

en väsentlig åtstramning jämfört med vad som hittills gällt, men effekten

av sådana regler skulle framträda först efter en relativt lång övergångstid.

Av det sagda framgår att ett genomförande av kommitténs förslag inte

skulle hinna ge det för dagen erforderliga komplementet till den restriktiva

kreditpolitiken. Detta motiverar överväganden om sådana åtgärder, som i

den nu föreliggande situationen skulle ha en mera omedelbar effekt.

Jag åsyftar härvid sådana särskilda åtgärder, som jämväl företagsbeskattningskommittén

förutsatt kunna visa sig erforderliga i utpräglade högkonjunkturlägen,

och närmast en investeringsavgift av samma typ, som uttogs

under åren 1952 och 1953. Läget synes nu vara sådant, att en dylik

åtgärd på nytt framstår som motiverad. Jag vill också erinra därom, att

företagsbeskattningskommittén i och för sig var enig om att en sådan speciallagstiftning

i vissa lägen kunde bli nödvändig och att de ledamöter av

kommittén, som reserverade sig till förmån för friare permanenta avskrivnings-

och värderingsregler, särskilt underströk möjligheten att använda investeringsavgiften

såsom konjunkturpolitiskt medel.

En investeringsavgift av den typ, som användes de nyssnämnda båda

åren, drabbar företagens investeringar i princip på samma sätt som en

räntehöjning, d. v. s. genom att öka de med en investering förenade kostnaderna.

Härigenom föranledes företagen att noggrannare pröva räntabiliteten

av ifrågasatta investeringar och underlåta eller uppskjuta de minst

angelägna och lönsamma. En dylik avgift bör då även träffa byggnadsinvesteringar

inte endast därför att byggnadsregleringen, som förut framhållits,

inte omfattar hela byggnadsverksamheten utan även med hänsyn till att

trycket på byggnadsregleringen behöver avlastas genom den utgallring från

kostnadssynpunkt som en investeringsavgift föranleder.

En investeringsavgift för år 1955 bör, som i det följande närmare beröres,

utformas i huvudsaklig överensstämmelse med de bestämmelser som

gällde för 1952 och 1953. Detta innebär, att avgiftsbeläggningen träffar investeringar

inom rörelse och jordbruk. Däremot ifrågakommer med sådan

utformning av bestämmelserna ingen avgift för investeringar utanför den

egentliga näringsverksamheten. Emellertid framstår det i dagens läge såsom

synnerligen angeläget att vinna en begränsning i de under senare tid

alltmer ökade investeringarna i bilar och andra motorfordon, även när de

avses för personligt bruk. Den våldsamma expansionen av bilismen för nämligen

med sig stora investeringsbehov inte bara inom bilindustrin utan även

med avseende på vägar, garage, verkstäder, parkeringsplatser, stadsplaneoinläggningar

etc. Någon fullständig beräkning av omfattningen av dessa

följdinvesteringar föreligger inte, men de torde uppgå till flera hundra miljoner

kronor per år.

Följande sammanställning över det totala antalet nyregistrerade personbilar

belyser den ansvällning, som de senaste åren ägt rum på detta område.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kunyl. Maj:ts proposition nr 36

1952

1953

1954

Procentuell föränd- ring 1953 till 1954

1 kvartalet....

... 11060

13 871

21 906

+ 58

2

» ....

... 14 544

26 748

37 403

+ 40

3

» ....

... 12 296

21 171

32 338

+ 53

4

» ....

... 13 847

14 295

*23 444

2+ 130

Hela

året.....

... 51747

76 085

3125 000

3+ 65

1 Avser oktober och november.

a Avser procentuella förändringen mellan oktober och november 1953 och 1954.

3 Uppskattad siffra.

Vidare kan framhållas, att en betydande del av bilkostnaderna framträder

i form av en ökning av importen. Under 1954 har importen av personbilar

uppgått till ett antal av inemot 100 000. Värdet av importen av samtliga

bilar uppgick 1954 till 660 miljoner kronor. Därtill kommer tillbehör och reservdelar

liksom de importerade drivmedlen.

När beslut fattades om investeringsavgift för 1952 och 1953 infördes för

samma tid en bilaccis, lagd i produktions- och importledet, på 10 procent.

Av det nyss sagda framgår önskvärdheten av att jämsides med en investeringsavgift

för 1955 införa en delvis likartad avgiftsbeläggning av bilar och

motorcyklar.

Såsom fallet var 1952 och 1953 synes investeringsavgiften böra träffa rörelseidkares

och jordbrukares anskaffning av lastbilar, bussar och liknande

för förvärvsverksamheten anskaffade motorfordon. Såsom ock skedde 1952

och 1953 bör emellertid i näringsverksamheten anskaffade personbilar och

motorcyklar icke omfattas av investeringsavgiften utan i stället behandlas

på samma sätt som för rent personligt bruk anskaffade motorfordon. För

åtskilliga företagare och jordbrukare är nämligen det anskaffade fordonet

avsett dels för näringsverksamheten och dels för rent privat utnyttjande.

Med hänsyn härtill och då en avgiftsbeläggning av personbilar och motorcyklar

bör, såsom jag i det följande närmare skall beröra, anknytas till registreringen

av fordonet, talar övervägande skäl för att samtliga personbilar

och motorcyklar behandlas på samma sätt. Att vissa mindre lastbilar bör

behandlas på enahanda sätt som personbilar återkommer jag till längre

fram.

En avgiftsbeläggning av personbilar och motorcyklar synes, för att vinna

största möjliga överensstämmelse med reglerna för avgiftsbeläggningen inom

näringsverksamheten och för att ernå en i huvudsak motsvarande effekt,

böra utformas så att avgiften uttages i nära anslutning till förvärvet. Lämpligen

synes avgiften böra erläggas i samband med att fordonet anmäles vid

länsstyrelsen för registrering. Avgiften bör i princip uttagas oavsett om fråga

är om registrering av ny eller begagnad bil. Om begagnade bilar undantoges,

skulle följden bli en viss prisstegring på begagnade bilar. Eftersom

ett mycket vanligt förfaringssätt är att vid nyinköp en begagnad bil lämnas

i utbyte eller eventuellt säljes till en tredje person, skulle det ökade värdet

av den äldre bilen i många fall helt eller delvis uppväga den särskilda avgif
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 36

ten på den nya bilen och lagstiftningen följaktligen i motsvarande mån förlora

i effekt. En avgift på begagnade bilar står även i överensstämmelse

med reglerna för avgift på rörelseidkares och jordbrukares investeringar.

Ett undantagande av begagnade bilar skulle slutligen även inbjuda till missbruk

och kringgåenden.

Å andra sidan bör avgiften på begagnade bilar och motorcyklar sättas lägre

än på nya sådana fordon. Härtill och till övriga detaljfrågor återkommer jag

i det följande.

Investeringsavgiften 1952 och 1953 sattes till 12 procent av investeringskostnaden

med ett avgiftsfritt bottenbelopp på 10 000 kronor, i vissa fall

15 000 kronor. Denna avgift var avdragsgill vid inkomsttaxeringen såsom en

speciell skatt. Härav följde å andra sidan att avgiften inte fick inräknas i anskaffningskostnaden

och avdragas i form av värdeminskningsavdrag å tillgången.

Motsvarande synes böra gälla beträffande 1955 års investeringsavgift, dock

att i förenklingssyfte torde kunna godtagas att det avgiftsfria bottenbeloppet

för samtliga fall sättes till 15 000 kronor.

Den särskilda avgiften på personbilar och motorcyklar synes böra utgå

efter en särskild skala, fastställd med hänsynstagande till fordonets storlek

och ålder. Av praktiska skäl måste skalan uppbyggas efter vissa schematiska

linjer. Den avgift, som förordats i författningsförslaget, motsvarar ungefär

10 procent av anskaffningskostnaden för ny bil eller motorcykel, med

reduktion vid stigande ålder. Denna avgift är alltså något lägre än investeringsavgiften,

men å andra sidan ifrågakommer inte något avgiftsfritt bottenbelopp.

Vidare bör den särskilda investeringsavgiften inte vara avdragsgill

vid taxeringen när det gäller för privatbruk anskaffade fordon, lika litet

som andra kostnader för sådana fordon är avdragsgilla. Däremot följer enligt

allmänna regler rätt att avdraga avgiften, när fordonet anskaffats i och

för vederbörandes näringsverksamhet.

De nu ifrågasatta avgifternas syfte är enbart att begränsa investeringarna.

Likväl blir en konsekvens av avgiftsbeläggningen att staten tillföres vissa

tillfälliga inkomster. Med ledning av utfallet i sådant hänseende av den tidigare

investeringsavgiften torde kunna antagas att avgiften för rörelseidkare

och jordbrukare kommer att uppgå till ca 75 miljoner kronor. När

dessa avgifter kommer att inflyta, är svårt att med någon bestämdhet överblicka.

Ett mindre belopp kan förmodas inbetalas såsom källskatt under inkomståret

1955, ett ytterligare belopp såsom fyllnadsinbetalning i början

av 1956 samt återstoden såsom kvarslcatt i början av 1957. Det är möjligt att

man i samband med kompletteringen av riksstatsförslaget i maj månad, då

utvecklingen på investeringsområdet låter sig lättare bedömas, kan närmare

övei-blicka investeringsavgiftens betydelse för statsinkomsterna budgetåret

1955/56.

Eu uppskattning på grundval av registreringsanmälningarna under 1954

2 Bilumq till riksdagens protokoll 1055. 1 samt. Nr 30

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 36

synes kunna föranleda att den särskilda avgiften på personbilar och motorcyklar

beräknas till ca 100 miljoner kronor. Vid denna beräkning, som kan

grundas endast på uppskattningar, har viss hänsyn tagits till den minskning

av fordonsförvärven, som är avsedd att följa av den ifrågasatta avgiftsbeläggningen.

Oavsett vilket belopp som inflyter, synes emellertid böra föreskrivas

att detta i sin helhet tillföres automobilskattemedelsfonden för att

sålunda på längre sikt komma vägväsendet till godo. Av konjunkturpolitiska

skäl torde dock de medel som inflyter inte böra tas i anspråk under tider,

då liksom nu en begränsning av investeringarna är nödvändig, utan reserveras

för en utökning av väginvesteringsverksamheten under perioder, då en

dylik utökning framstår såsom från konjunkturpolitisk synpunkt önskvärd

eller eljest av särskild anledning motiverad.

Av tekniska skäl, främst med hänsyn till att olika myndigheter har att

tillämpa de skilda bestämmelserna, bör investeringsavgiften för rörelseidkare

och jordbrukare regleras i en författning och den särskilda investeringsavgiften

för personbilar m. m. i en annan författning. Jag övergår nu att

behandla de ifrågasatta nya bestämmelserna.

II. Investeringsavgiften för rörelseidkare och jordbrukare

Bestämmelserna om en avgift på investeringar inom rörelse och jordbruk

torde, såsom förut framhållits, i allt väsentligt böra uppbyggas på grundval

av motsvarande bestämmelser i förordningen den 14 december 1951, nr 794,

om investeringsavgift för beskattningsåren 1952 och 1953. Med sistnämnda

förordning, som alltså tillämpades vid 1953 och 1954 års taxeringar, har såväl

de avgiftsskyldiga som taxeringsmyndigheterna vunnit förtrogenhet och

en relativt klar praxis har utvecklat sig. Det kan i sammanhanget erinras om

att riksskattenämnden meddelat åtskilliga vägledande anvisningar i syfte

att vinna en enhetlig tillämpning. Det må även nämnas att i remissyttrande

över företagsbeskattningskommitténs betänkande, däri något utformat förslag

till investeringsavgift inte framlades, en länsstyrelse likväl omnämnt

1951 års bestämmelser i ämnet och därvid uttalat, att taxeringarna enligt

dessa bestämmelser inte mött mer betydande svårigheter.

Även om man givetvis skulle kunna ifrågasätta en delvis annorlunda utformning

av en ny förordning om investeringsavgift, synes alltså övervägande

skäl tala för att så långt möjligt bygga på 1951 års förordning.

Med hänsyn till den korta tid som förflutit sedan förslaget till nämnda

förordning anmäldes i statsrådet (proposition nr 220/1951), därvid jag på

ett tullständigt sätt redogjorde för övervägandena av såväl mer principiell

art som i olika detaljhänseenden, finner jag nu ej erforderligt med en lika

fullständig redogörelse. Jag hänvisar i stället till det inom finansdepartementet

upprättade förslag till förordning om investeringsavgift för år 1955, som

jag vill förorda att riksdagen förelägges till antagande. I det följande kommer

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 36

jag att närmare beröra allenast de ändringar i förhallande till 1951 ars föiordning,

som ansetts påkallade. Detta torde få ske i den ordning frågorna

regleras i författningsförslaget.

Det må tilläggas att de motivuttalanden, som gjordes i samband med 1951

års lagstiftning (nyssnämnda proposition och bevillningsutskottets betänkande

nr 65/1951), får anses ha motsvarande tillämpning i avseende å den

ifrågasatta nya förordningen.

1 §•

I första stycket har den ändringen vidtagits jämfört med 1951 ars förordning

att bestämmelserna göres tillämpliga å investeringar under det beskattningsår,

för vilket taxering sker år 1956.

I andra stycket har intagits en bestämmelse om att Detalj handelsbolaget

för rusdrycker, Aktiebolag skall frikallas från investeringsavgift. Vidare

har genom ett tillägg undantagits skattskyldiga som avses i 24 § 3 mom.

kommunalskattelagen d. v. s. vissa bostadsföreningar och bostadsaktiebolag.

Sistnämnda tillägg får betydelse vid tillämpning av stadgandet i 3 §

sista stycket investeringsavgiftsförordningen. Även om intressegemenskap

som där avses föreligger mellan rörelseidkare och dylikt företag, blir företaget

likväl inte avgiftsskyldigt. Undantagsbestämmelsen, som förordas på

grund av erfarenheter från tillämpningen av 1951 års förordning, ligger i

linje med principen att bostadsbyggandet inte skulle fördyras genom avgiftsbeläggning.

2 och 3 §§.

Paragraferna överensstämmer med motsvarande paragrafer i 1951 års förordning.

4 §.

Även denna paragraf överensstämmer i allt väsentligt med motsvarande

stadgande i 1951 års förordning. I förtydligande syfte har dock angivits att

fråga endast är om döda inventarier och alltså inte de levande inventarierna

i t. ex. en seminförening eller en åkerirörelse. Detta innebär inte någon

ändring i sak jämfört med 1951 års förordning, enär investeringar i levande

inventarier icke varit avsedda att drabbas av avgift. Vidare har tilllagts

att avgift inte ifrågakommer för investering utomlands, vilket sådan

1951 års förordning utformats i vissa undantagsfall kunde ifrågakomma.

5 §.

Även bestämmelserna i denna paragraf överensstämmer i huvudsak med

motsvarande bestämmelser i 1951 års förordning. Den enda ändringen avser

undantagsbestämmelsen rörande motorfordon och innebär följande. Förordningen

blir inte tillämplig å personbil, som träffas av den särskilda investeringsavgiften

å motorfordon. Dika med personbil bör, av skäl som jag i

ett senare sammanhang närmare skall utveckla, behandlas sådan med

skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustad lastbil,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 36

tjänstevikt inte överstiger 1 800 kg. Vidare undantages registreringspliktig

motorcykel, som träffas av den särskilda investeringsavgiften å motorfordon.

Moped träffas ej av sistnämnda avgift men väl av investeringsavgift

därest den anskaffats för rörelse eller jordbruk. Anledning synes inte föreligga

att nu särskilt undantaga sidvagn till motorcykel, enär begreppet motorcykel

här avses innefatta jämväl motorcykel med sidvagn.

6 §.

Denna paragraf har bibehållits oförändrad från 1951 års förordning. Såsom

närmare utvecklats i proposition nr 227 till 1953 års riksdag medför

bestämmelserna sådana de utformats att effekten av lagstiftningen i viss

omfattning upphör under senare delen av beskattningsåret. Påbörjas t. ex.

uppförandet av en byggnad år 1955, men avslutas arbetet först efter detta

beskattningsårs utgång, utgår sålunda inte avgift. Avgörande tidpunkt är

nämligen när den nya byggnaden i räkenskaperna uppföres på konto för

färdigställda fastigheter och detta skall ske då byggnaden tages i bruk.

Maskiner som beställs under 1955 men levereras först efter beskattningsårets

utgång undgår likaledes avgift; leveransdagen är nämligen i detta fall

avgörande. Då leveranstiden i vissa fall är lång — detta gäller fartyg men

även en del andra maskiner och inventarier — följer härav att den investeringsbegrän,

sande effekten upphör i viss omfattning under senare delen av

1955 och under tiden fram till årets utgång alltmer uttunnas. Detta har avseende

även å vissa andra investeringar som en rörelseidkare gör, t. ex. mera

tidskrävande grundförbättringsarbeten å mark. Det är i dagens läge inte

möjligt att avgöra huruvida en sådan effekt av lagstiftningen är önskvärd.

Skulle utvecklingen under 1955 göra det angeläget att låta lagstiftningen bibehålla

sin fulla effekt under hela år 1955, kan detta önskemål tillgodoses

genom beslut vid senare tillfälle om avgiftsbeläggning ett följande år av nu

avsedda investeringar.

7—22 §§.

Dessa paragrafer överensstämmer med motsvarande äldre stadganden

utom i det hänseendet att, som förut angivits, det avgiftsfria bottenbeloppet

bör för samtliga fall utgöra 15 000 kronor. På grund härav har jämkningar

skett i 8 och 12 §§.

Övergångsbestämmelserna

Förut har framhållits att ifrågavarande bestämmelser skall avse investeringar

under 1955. Vissa avkall från denna huvudregel måste emellertid

göras.

Till en början bör bestämmelserna, i enlighet med vad som skedde vid

1951 års lagstiftning, så utformas att avgiften drabbar investeringar under

det beskattningsår, för vilket taxering sker år 1956. Det bör då uppmärksammas,

att genom omläggning av räkenskapsår den avgiftsskyldige kan

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 36

åstadkomma antingen att det inte blir någon taxering alls år 1956 eller också

att det väl blir taxering men för en sammanlagt kortare tidrymd än 12 månader.

Såsom skedde beträffande investeringsavgiften för 1952 och 1953

bör för nu avsedda fall stadgas, att dylik omläggning av räkenskapsår medför

taxering till investeringsavgift i stället, eller i vissa fall även, under ett

följande år.

Avvecklingsbestämmelserna till 1951 års förordning, vilka återfinns i

förordningen den 5 juni 1953, nr 364, kan i speciella fall medföra att taxering

till investeringsavgift sker år 1956 jämlikt de äldre bestämmelserna.

Så bör ock ske, men för dylikt fall får å andra sidan föreskrivas att taxering

inte skall äga rum för samma investeringar även enligt den nya förordningen.

Även utan omläggning av räkenskapsår kan sådant fall förekomma, att

någon taxeras till investeringsavgift år 1956 för ett beskattningsår, som omfattar

allenast en del av kalenderåret 1955. I och för sig kunde göras gällande

att man i detta liksom i det nyss antydda fallet skulle taxera till investeringsavgift

jämväl ett senare år. Avgörande härför synes närmast böra

vara huruvida läget under senare delen av år 1955 utvecklar sig så att det

framstår såsom angeläget att vidhålla bestämmelsernas fulla effekt under

hela detta år. Ståndpunkt härtill synes alltså böra tagas först vid ett senare

tillfälle.

Därest min hemställan att proposition i detta ämne underställes riksdagen

bifalles, kommer propositionen att avlämnas måndagen den 17 januari

1955. Då tanken på en investeringsavgift för år 1955 tidigare inte offentliggjorts,

synes i princip böra gälla att investeringar gjorda senast den 15

januari 1955 undantages från avgiftsbeläggning. Å andra sidan kan en sådan

gränsdragning beträffande vissa investeringar medföra att åtskilliga

mindre nogräknade avgiftsskyldiga genom antedatering av köp- eller leveransavtal

kringgår bestämmelserna. Detta kan i sin tur även medföra en

ökning av investeringarna i början av 1955 i förhållande till vad eljest skulle

ifrågakommit. En sådan verkan av bestämmelserna bör om möjligt undvikas.

Jag får nu övergå att närmare behandla övergångsbestämmelserna i vad

de avser investeringar av olika slag.

Hinder synes ej behöva möta för en regel enligt vilken avgiftsfrihet inträder

för förvärv av byggnad varom kontrakt tecknats senast den 15 januari

1955.

Då det gäller investering i fastighet, för vars utförande kräves byggnadstillstånd,

synes även kunna godtagas att sådan investering, för vilken byggnadstillstånd

meddelats före den 16 januari 1955, undantages från avgift.

Visserligen kunde ifrågasättas att låta igångsättningstillståndet bli avgörande

för om avgift skall uttagas eller inte, men det synes skäligt att —

såsom fallet var i 1951 års förordning — låta tidpunkten för byggnadstillståndet

vara avgörande.

De föreslagna bestämmelserna om när en investering i form av utförda

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 36

arbeten skall anses verkställd anknyter — då fråga är om förvärvskälla där

inkomsten beräknas enligt bokföringsmässiga grunder — i allmänhet till

den tidpunkt då arbetet är färdigställt. Detta gäller sålunda grundförbättring

å fastighet, ny-, till- och ombyggnad av byggnad och förbättringsarbeten

å inventarier. För dessa fall synes böra föreskrivas att investeringskostnaden

till den del den ligger i tiden före den 16 januari 1955 blir fri från

avgift. Avgift bör däremot utgå på de löne- och andra kostnader som föranledes

av arbeten utförda efter den 15 januari 1955, liksom på kostnaden

för sådant material m. in. som kommit till användning vid utförandet av

dessa arbeten. År fråga om arbeten utlämnade på entreprenad, bör avgift

beräknas på den del av enlreprenadsumman, som kan antagas belöpa på de

av entreprenören efter den 15 januari 1955 utförda arbetena. En sådan

uppdelning av investeringskostnaden före och efter en viss tidpunkt, främst

då fråga är om arbeten utlämnade på entreprenad, kan självfallet vara svår

att verkställa. Den som vill åberopa sig på bestämmelsen får emellertid

göra den utredning som är möjlig. Fördelningen torde i många fall få göras

schematiskt och grundas på uppskattningar. Taxeringsmyndigheterna

bör här inte uppställa krav på alltför ingående bevisning.

Då fråga är om reparationer och underhåll av byggnad och om arbeten

avseende exploatering av gruva m. m., uträknas investeringsavgiften — om

inkomsten beräknas enligt bokföringsmässiga grunder — på den kostnad,

som belöper på beskattningsåret. Även för dessa fall synes kunna föreskrivas

att investeringskostnaden t. o. m. den 15 januari fritages från avgift.

Investering i maskiner och andra inventarier anses verkställd, då fråga

är om inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga grunder, då leverans sker.

Skulle i dessa fall den 15 januari sättas såsom avgörande tidpunkt, måste

man räkna med att antedateringar av senare gjorda förvärv i viss utsträckning

göres. Än mer torde detta bli fallet om man undantog inventarieförvärv

som grundade sig på bindande avtal tecknade före den 16 januari. Ej heller

bör bortses från att den, som har möjlighet att få ett i själva verket

senare tecknat kontrakt daterat den 15 januari eller tidigare, kan lockas

till en investering som eljest skulle gjorts först vid en senare tidpunkt eller

som måhända över huvud inte kommit till stånd därest den avgiftsbelagts.

Å andra sidan måste önskemålet att förhindra nu antydda verkningar

vägas mot intresset att inte avgiftsbelägga inventarier, som levererats eller

verkligen kontrakterats innan förslaget till investeringsavgift offentliggjorts.

En sådan avvägning synes motivera att årsskiftet 1954/55 sättes som avgörande

tidpunkt. Visserligen vinnes därigenom inte trygghet för transaktioner

av nyss antydd art, men dessa torde å andra sidan bli svårare att genomföra

då ett årsskifte och därmed för flertalet leverantörer en balansdag

mellankommit. Större maskininvesteringar under de första femton dagarna

1955 kan antagas merendels grunda sig på bindande avtal före utgången

av 1954 och går på den grunden fria från avgiftsbeläggning.

Vad härefter angår investeringar gjorda i jordbruk med kontantmässig

inkomstredovisning och sådana investeringar i förvärvskällan annan fastig
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 36

het, vilka investeringar på grund av bestämmelserna i 3 § skall avgiftsbeläggas,

bör vad i det föregående anförts äga motsvarande tillämpning. Kostnaden

för byggnadsinvesteringar och förbättringsarbeten på maskiner bör

alltså inte avgiftsbeläggas till den del de belöper på tiden fram t. o. m. den

15 januari. Och detta bör gälla oavsett när under 1955 betalningstillfället

inträffar, vilken tidpunkt eljest i princip är avgörande för avgiftsplikens

inträde. Vad angår investeringar i maskiner bör avgiftsfrihet gälla om leverans

skett eller kontrakt tecknats före den 1 januari 1955 och oavsett om

betalning erlägges senare.

För avgiftsskyldig med bokföringsmässig inkomstredovisning kan s. k.

brutet räkenskapsår ha tillämpats. Som en följd härav kan räkenskapsåret

ha kommit att omfatta tid före 1 januari 1955. För dessa fall synes inte

erforderligt med särskilda föreskrifter. Godtages de i det föregående förordade

bestämmelserna, följer nämligen härav att från investeringsavgift fritages

byggnadsinvesteringar, som belöper på tid före den 16 januari 1955

eller för vilka byggnadstillstånd meddelats före sistnämnda dag, ävensom

förbättringsarbeten å inventarier samt arbeten avseende exploatering av

gruva in. m., som belöper på tiden t. o. in. den 15 januari. Från avgift undantages

likaledes inventarieförvärv om leverans skett eller bindande avtal

träffats före den 1 januari 1955.

III. Särskild investeringsavgift för motorfordon

Såsom förut framhållits bör investeringsavgiften för rörelseidkare och

jordbrukare i princip omfatta lastbilar och bussar men däremot inte personbilar

och motorcyklar. Dessa bör därför beläggas med investeringsavgift

i annan ordning och denna avgift bör avse jämväl för privat bruk anskaffade

motorfordon. Den särskilda investeringsavgiften bör uttagas av

länsstyrelsen i samband med fordonets registrering.

De särskilda spörsmål, som uppkommer i samband med den nu ifrågasatta

avgiftsbeläggningen, torde jag lämpligen få behandla i den ordning

de reglerats i det författningsförslag, som jag vill förorda förelägges riksdagen

till antagande.

1 §•

Alla personbilar bör i princip omfattas av avgiften. Gränsdragningen

mellan personbilar och lastbilar kan understundom medföra svårigheter.

Flertalet personbilar kan inrättas för godsbefordran och därigenom i registreringshänseende

bli att betrakta såsom lastbilar. Vissa typer av de mindre

lastbilarna är å andra sidan användbara för såväl gods- som personbefordran

och brukas också för båda dessa transportändamål. Krisårens trafikregleringar,

vid vilka del visat sig förmånligt för ägare av personbil alt få denna

behandlad såsom lastbil, har även gett vid banden att tillgängliga möjligheter

till ändring av fordonens klassificering utnyttjats i inte ringa omfatt
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 36

ning. För att undvika besvärliga gränsdragningar och onödiggöra specialföreskrifter

i syfte att möta manipulationer för att undgå avgiften bör därför

under den särskilda investeringsavgiften föras jämväl med skåp-, stationsvagns-

eller personbilskarosseri utrustade lastbilar med tjänstevikt av lämpligen

högst 1 800 kilogram.

2 §•

I denna angives de fall, då avgiftsbeläggning ifrågakommer. Huvudprincipen

är här, att alla nya fordon, som tas i bruk, skall avgiftsbeläggas samt

att avgift jämväl skall utgå, då ett begagnat fordon, som användes i trafik

eller efter avställning återinsättes i drift, byter ägare. Avgift skall sålunda

uttagas dels när någon ansöker om att ett tidigare inte registrerat fordon

skall upptagas i bilregistret eller om att ett i bilreservregistret upptaget fordon

skall efter ägarbyte överföras till bilregistret och dels då anmälan sker

om övergång till ny ägare av ett i bilregistret upptaget fordon. Visst undantag

har dock i sistnämnda fall föreskrivits för det i 17 § 3 mom. andra stycket

vägtrafikförordningen närmare beskrivna fallet, då bilhandlare förvärvar

bytesbil.

Om vissa ytterligare undantag stadgas i 3 §.

Av 2 § framgår att den avgörande tidpunkten är när anmälan eller ansökan

kommit länsstyrelsen tillhanda. Vidare framgår att avgift ej uttages

allenast därför att reservregistrerat fordon byter ägare. Först när fordonet

överföres till bilregistret ifrågakommer avgiftsbeläggning.

I ett sista stycke av 2 § stadgas att om någon varit enligt vägtrafikförordningen

skyldig att göra anmälan eller ansökan före utgången av år 1955

men underlåtit detta, så skall avgiftsplikt likväl föreligga. Detta innebär

bl. a. att om vid ett registreringstillfälle befinnes att en bil passerat flera

ägare utan att föreskriven anmälan skett, länsstyrelsen förordnar om uttagande

av avgift av samtliga ägare. Stadgandet förhindrar även att fördelar

uppnås genom att dröja med anmälan eller ansökan utöver lagstadgad tid

och till en tidpunkt efter utgången av 1955.

Av 2 § framgår även att avgift inte ifrågakommer om anmälan eller ansökan

gjorts senast den 15 januari 1955. Däremot utgår avgift om anmälningen

eller ansökningen sker därefter och detta oberoende av tidpunkten

för förvärvet. Gjorda erfarenheter i samband med tillämpningen av tidigare

lagstiftning inom hithörande områden visar angelägenheten av bestämmelser,

som förhindrar kringgåenden genom antedatering av köpekontrakt

och liknande. Angående vissa undantag från sistnämnda regel hänvisas till

övergångsbestämmelserna och kommentaren till dessa.

3 §.

Här stadgas undantag från avgift för de fall, då reservregistrerat fordon

överföres till bilregister utan att fordonet bytt ägare under den tid det stod

i reservregistret eller i allt fall inte efter den 15 januari 1955.

Övriga undantagsfall är de då äganderättsövergången skett genom arv

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 36

25

eller testamente, då fordon överföres till annat läns bilregister utan att

detta har sammanhang med ägarebyte och vidare då fråga är om sådana

fordon, vilka är fria från automobilskatt, såsom t. ex. diplomat- och konsulatbilar,

brandbilar och ambulanser. Beträffande personbilar som är inrättade

som invalidfordon och som äges av invalid skall gälla att avgift ej uttages,

därest länsstyrelsen medgivit befrielse från bilskatten.

Det kan tilläggas att sådan den föreslagna förordningen utformats bestämmelserna

däri inte blir tillämpliga på fordon som skall införas i det

centrala militära fordonsregistret.

4 §•

Här angives vem som har att erlägga avgiften. Det skall självfallet vara

fordonets nye ägare.

Avgiften skall vara inbetald till länsstyrelsen för att den gjorda anmälan

eller ansökan skall föranleda avsedd åtgärd från länsstyrelsens sida.

5 §.

I denna paragraf angives avgiftens storlek.

Som förut framhållits har eftersträvats en avgiftsbeläggning, som ungefärligen

svarar mot 10 procent av anskaffningskostnaden. Det kunde då

synas naturligt att föreskriva att avgiften skulle direkt beräknas på grundval

av denna kostnad. Av olika skäl måste emellertid en annan metod väljas.

Vid byte av fordon eller då i samband med nyinköp äldre fordon lämnas

som dellikvid skulle nämligen betydande svårigheter uppkomma, när

det gällde att fastställa det rätta underlaget för avgiftsberäkningen. Även

fordon, som erhållits genom gåva, måste avgiftsbeläggas bl. a. för att förhindra

rena kringgåenden och i dylika fall finnes ingen anskaffningskostnad

att lägga till grund för avgiftsberäkningen. Vidare kan erinras om fall

då fordon lämnas som löneförmån eller likvid för särskild prestation. Stora

bedömningssvårigheter och ett betydande antal tvister vore att motse om

avgiften skulle beräknas på anskaffningskostnaden eller något uppskattat

värde på fordonet.

En i huvudsak tillfredsställande beräkningsgrund kan erhållas om anknytning

sker till fordonets tjänstevikt. Vid gjorda undersökningar har befunnits

att när fråga är om nya bilar 75 procent av tjänstevikten ger ett

tal, som ungefär svarar mot 10 procent av kostnaden för ny bil. När tjänstevikten

överstiger 1 600 kilogram, bör emellertid ett tillägg göras med 100

kronor för varje fullt femtiotal kilogram varmed tjänstevikten överskjuter

1 600 kilogram.

Det ligger i sakens natur att denna beräkningsgrund inte annat än undantagsvis

ger en avgift som exakt motsvarar 10 procent av anskaffningskostnaden.

Det bör uppmärksammas att en avgift som i stort sett är avsedd

att utgöra omkring 10 procent av priset på nya bilar visserligen legat

till grund för bestämmandet av avgiftsberäkningen, men att å andra sidan

3 liihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 3G

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Mnj:ts proposition nr 36

lagstiftningens huvudsyfte är att nå en investeringsbegränsande effekt efter

enkla och lättillämpliga regler. Genom en anknytning av avgiftens storlek

till lätt konstaterbara data, beträffande vilka tvistigheter i huvudsak inte

kan ifrågakomma, torde den mest ändamålsenliga lösningen vinnas.

För motorcyklar synes endast tre olika avgifter böra ifrågakomma, nämligen

150 kronor vid en tjänstevikt av högst 75 kg, 200 kronor vid högre

tjänstevikt men högst 150 kg samt 300 kronor i övriga fall.

Då under 1955 som nya fordon säljes inte blott 1955 och 1956 års modeller

utan i viss omfattning även 1954 års modell, synes full avgift böra

för dessa årsmodeller uttagas och detta oavsett om fråga är om en fabriksny

eller i andra hand förvärvad bil. För äldre modeller synes skäligt med

en viss reduktion i förhållande till avgiften för nya fordon. Reduktionen

torde böra ske efter en med 10 procent för år fallande skala, dock så att 20

procent av avgiften för nya fordon skall utgå inte blott för 1946 års utan

även för tidigare års modeller. Det kan i detta sammanhang tilläggas, att

om under t. ex. 1953 och följande år tillverkas identiskt lika bilar av viss

typ, de under de olika årens tillverkningssäsonger fabricerade bilarna likväl

betecknas såsom varande av 1953 års modell, 1954 års modell, etc.

Då årsmodell undantagsvis inte kan anges, har föreslagits att avgiften beräknas

på grundval av det år, då fordonet första gången registrerades.

I syfte att möta försök att undgå den särskilda investeringsavgiften har

föreslagits att dubbel avgift skall utgå, då ansökan eller anmälan till registreringsmyndigheten

inte göres inom föreskriven tid. Denna dubbla avgift

bör dock ej uttagas vid registreringar den första tiden efter den 15 januari

och förslagsvis först fr. o. m. den 1 mars. Bestämmelsen om dubbel

avgift blir aktuell då efter utgången av februari månad 1955 en för sent inkommen

ansökan eller anmälan behandlas eller då länsstyrelsen i annat

sammanhang får vetskap om förvärvet och underlåtenheten att göra föreskriven

ansökan eller anmälan. Det kan härvid erinras om att därest ansökan

eller anmälan överhuvud inte ingives, vilket innefattar en straffbar

förseelse från vederbörandes sida, länsstyrelsen äger författningsenligt rätt

att efter lagakraftvunnen dom förelägga vite. Det må i detta sammanhang

framhållas angelägenheten av att polismyndigheterna vid fordonskontrollen

ägnar en skärpt uppmärksamhet åt frågan om fordonens registrering

på rätt ägare.

Skulle ett verkligt köp av motorfordon givas den yttre formen av hyresavtal

eller liknande, och fråga alltså vara om rent skenavtal, föreligger redan

med gällande bestämmelser skyldighet att göra registreringsanmälan.

Har sådan anmälan inte gjorts inom föreskriven tid, bör därav följa att

dubbel avgift uttages.

Då underlåtenhet att i rätt tid inge ansökan eller anmälan någon gång

kan bottna i sådana förhållanden att det kan framstå som obilligt att utta

dubbel avgift, har föreslagits rätt för Kungl. Maj :t att, när synnerliga skäl

föreligger, medge alt blott enkel avgift skall uttagas. Denna dispensrätt bör

självfallet utnyttjas restriktivt.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts proposition nr 36

6 §•

Denna paragraf innehåller besvärsbestämmelser.

7 §•

Ät Kungl. Maj :t torde böra uppdragas att meddela erforderliga tillämpningsföreskrifter.

Detta bör bl. a. innefatta möjlighet att föreskriva att före

registreringen inte erlagd avgift, såsom kan ifrågakomma när registrering

sker efter den 15 januari men innan förordningen träder i kraft, skall kunna

uttagas på samma sätt som likartade avgifter och skatter.

Övergångsbestämmelserna

Avgift bör, som framgår av det förut sagda, ifrågakomma vid registreringar

i anledning av ansökan eller anmälan efter den 15 januari 1955. Att

avgiftsbeläggningen i princip upphör med utgången av samma år framgår

av 1 och 2 §§.

En särskild undantagsföreskrift föreslås för det fall, då någon inte kunnat

senast den 15 januari ingiva registreringsansökan på grund av att vid

sådan ansökan måste fogas besiktningsinstrument samt fordonet i fråga

hos besiktningsmannen senast den 15 januari anmälts till registreringsbesiktning

som verkställts först nämnda dag eller senare. Vidare föreslås avgiftsfrihet

för det fall, då ansökan eller anmälan visserligen gjorts till länsstyrelsen

senast den 15 januari men i avbidan på komplettering inte kunnat

föranleda den avsedda åtgärden, ävensom då interimslicens för fordon

erhållits senast nämnda dag.

IV. Departementschefens hemställan

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats

förslag till

1) förordning om investeringsavgift för år 1955; samt

2) förordning om avgift vid investering i motorfordon år 1955 (särskild

investeringsavgift).

Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda författningsförslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

/ Ur protokollet:

Bengt Resare

550039. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1955:5 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om investeringsavgift för år 1955, m. m., jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten